4
www.atriumforlag.se Stuart Little Copyright © 1945, 1973 by E. B. White Omslag och illustrationer © Jenny Berggren Översättning © Christo Burman Originalets titel: Stuart Little Första svenska utgåvan i denna version: Atrium Förlag, Umeå 2018 Utgiven med stöd från U.S. Embassy in Stockholm, Sweden Tryckt hos Bulls Graphics AB, Halmstad 2018 ISBN 978-91-86095-81-9
I avloppet 5 Problem hemma 10 Morgonsysslor 14 Träning 18 Räddad 22 En frisk bris 27 Kappseglingen 35 Margalo 42 Nära ögat 50 Vår 57 Bilen 62 Skolan 70 Harriet Ames 83 En kväll på floden 94 Norrut 103
4
När mrs Littles andre son kom till världen, märkte alla att han inte var mycket större än en mus. Faktum är att barnet såg väldigt mycket ut som en mus på alla sätt. Han var bara ungefär fem centimeter lång och han hade en spetsig nos som en mus, en svans som en mus, morrhår som en mus och samma behagliga, blyga stil som en mus. Han var inte många dagar gammal när han inte bara såg ut som en mus utan även uppförde sig som en sådan – bar en grå hatt och en liten käpp. Mr och mrs Little gav honom namnet Stuart
5
och mr Little gjorde en liten säng åt honom av fyra klädnypor och en cigarettlåda. Till skillnad från de flesta spädbarn kunde Stuart gå redan som nyfödd. När han var en vecka gammal kunde han klättra på lampor genom att ta sig uppför sladden. Mrs Little såg genast att de babykläder som hon hade skaffat inte skulle passa, så hon satte igång och sydde honom en fin liten kostym av blått kamgarnstyg, med påsydda fickor där han kunde ha sin näsduk, sina pengar och sina nycklar. Varje morgon, innan Stuart klädde på sig, gick mrs Little in i hans rum och vägde honom på en liten våg som egentligen var avsedd för att väga brev. När Stuart föddes hade han kunnat
6
skickas med post för ett enda frimärke, men hans föräldrar ville hellre behålla honom än att skicka iväg honom. När han en månad gammal bara hade ökat i vikt knappt tio gram, blev hans mor så orolig att hon skickade efter en doktor. Doktorn blev mycket förtjust i Stuart och sa att det var mycket ovanligt för en amerikansk familj att ha en mus till son. Han tog temperaturen på Stuart och fann att den var 37 grader, vilket är normalt för en mus. Han undersökte också Stuarts lungor och hjärta och tittade allvarligt in i hans öron med en ficklampa. (Det är inte alla doktorer som kan se en mus i öronen utan att skratta.) Allt verkade vara i sin ordning och mrs Little blev glad över att få ett så gott utlåtande. ”Ge honom bara ordentligt med mat!” sa doktorn uppmuntrande, när han gick. Familjen Little bodde i ett trevligt hus nära en park i centrala New York. På morgnarna strömmade solen in genom fönstren åt öster och alla i familjen var för det mesta uppe tidigt. Stuart var till stor hjälp för sina föräldrar och för sin storebror George, tack vare att han var så liten och kunde göra saker som en mus kan göra, och gick med på att göra dem. En dag när mrs Little rengjorde badkaret efter att mr Little hade tagit sig ett bad gled en ring av hennes finger och hon blev alldeles förskräckt när hon upptäckte att den hade fallit ner i avloppet. ”Vad ska jag ta mig till?” skrek hon, och försökte hålla tillbaka tårarna.
7
”Om jag var du”, sa George, ”skulle jag böja en hårnål som en fiskkrok och binda fast den i ett snöre och försöka fiska upp ringen med den.” Så mrs Little letade reda på en snörstump och en hårnål, och i ungefär en halvtimme fiskade hon efter ringen; men det var mörkt nere i avloppet och kroken tycktes alltid fastna i någonting innan hon kunde få ner den dit där ringen var. ”Hur går det?” frågade mr Little och kom in i badrummet. ”Det går inte alls”, sa mrs Little. ”Ringen är så långt ner att jag inte kan fiska upp den.” ”Skulle vi inte kunna skicka ner Stuart efter den?” föreslog mr Little. ”Vad säger du, Stuart, har du lust att försöka?” ”Ja visst”, svarade Stuart, ”men det är nog bäst att jag tar på mig mina gamla byxor. Jag skulle tro att det är vått därnere.” ”Det är det verkligen”, sa George, som var lite sur över att hans idé med kroken inte hade fungerat. Så Stuart tog på sig sina gamla byxor och gjorde sig redo att ta sig ner i avloppet efter ringen. Han bestämde sig för att ta med sig snöret, medan hans far höll i andra ändan. ”Dra upp mig när jag rycker tre gånger i snöret”, sa han. Och medan mr Little låg på knä i badkaret, gled Stuart enkelt ner i avloppet och försvann ur sikte. Efter ungefär en minut kom det tre snabba ryck i snöret, och mr Little drog försiktigt upp det. Där, i ändan på snöret, fanns Stuart med ringen i tryggt förvar runt halsen. ”Åh, min modige lille son”, sa mrs Little stolt, när hon kysste Stuart och tackade honom.
8
”Hur var det där nere?” frågade mr Little, som alltid var nyfiken på platser han själv inte hade besökt. ”Det var okej”, sa Stuart. Men om sanningen ska fram hade han blivit väldigt kletig i avloppet, och han blev tvungen att ta ett bad och spruta på lite av sin mors violparfym innan han kände sig som sig själv igen. Alla i familjen tyckte att han hade löst allt på ett väldigt bra sätt.
9
När familjen Little får sin andre son märker de direkt att han är speciell. Stuart kan gå direkt när han föds, babykläderna är alldeles för stora för honom och han väger inte så mycket som han borde. Faktum är att Stuart bara är fem centimeter lång och han är väldigt lik en mus … E B White är en av alla tiders mest lästa barnboksförfattare. Nu finns hans tre barnböcker i nya svenska utgåvor med färgbilder av Jenny Berggren. Stuart Little utkommer i nyöversättning av Christo Burman.
www.atriumforlag.se