Så här sa Bono om kyrkan 2006: ”Kyrkan har historisk alltid varit efter i kurvan. Den är märkligt, civilrightsrörelsen, kampen mot rasism i 50-talets och 60-talets USA, apartheid i Sydafrika. Varför är kyrkan efter? Jag tror att kyrkan är rädd för politik. Och jag förstår varför. Många farliga människor har försökt utnyttja kyrkan för politiska syften. Men när det gäller aids och fattigdom talar vi inte om politik, vi jobbar med vänster och höger. Dessutom har kyrkan varit väldigt dömande, speciellt när det gäller hiv-viruset. Man menar att dessa människor har levt ett oansvarigt sexuellt liv, och behandlingen de behöver är dyr… Jag kan förstå att det är irriterande. Som om du skulle komma fram till en bilolycka, där föraren ramlar ut, stinker alkohol. Ett läge då du hellre åker hem till middagen Men skriften låter dig inte göra så, Kristus låter dig inte göra så. Och Kristus låter inte kyrkan gå vidare från aidsproblemet bara för att det är svårt, dyrt och ett moraliskt dilemma. Det är inte acceptabelt. Jag måste kom-
Anmäl dig på www.gls2009.se
municera detta. Det är kärnan av evangeliet. Aids är vår tids spetälska, och Kristus har varit så tydlig med spetälska. Jag läste en undersökning att endast 6 procent av evangelikala kristna kände det som sin uppgift att engagera sig i aidsfrågan. Det gjorde mig ursinnig. Ursinnig! Jag har aldrig gillat kyrkor, jag har aldrig känt mig bekväm, och nu vet jag varför. Det finns 2003 verser i skriften som talar om förhållandet till fattiga. Efter den personliga frälsningen så är den huvudsakliga vägen till ett möte med Kristus genom vårt sätt att behandla fattiga. Jesaja 58, Matt 25. Och tänk, Jesus talar endast en gång om Domedagen. Han säger att människor ska delas upp, höger och vänster, som getter och får. Vad handlar det om? undrar vi. Är det dom homosexuella, är det alla dom med långt hårt. Vilka ska dömas? Det handlar om dem som gav kläder när jag vara naken, mat när jag var hungrig, besökte mig när jag var ensam, i fängelse. Detta är mitt folk. Det är ingen mjuk varm flummig känsla. Detta är riktigt allvarlig! Vårt sätt att tjäna människor i nöd, definiera oss som en del av Guds rike, eller inte. Det kan handla om stora uppoffringar. Och det kan vara riktigt svårt, för det handlar om jämlikhet. Efter många om och men accepterar vi judar, och kvinnor. Men nu gäller det alla, vi måste tjäna alla. Också de med aids, också de som är långt borta. Varför har vi all denna rikedom och makt om vi inte kan gå till våra systrar och bröder och hjälpa dem. Om den kristna kyrkan kan leda rörelsen som kan utradera malarian om 10 år – det är möjligt, och inte så dyrt - kan vi besegra en behandlingsbar sjukdom som aids. Genom utbildning och förebyggande arbete. En vis man sa till mig: ”Sluta be Gud att välsigna vad du gör Bono. Finn det som Gud gör, för det är redan välsignat.” Och för mig är det arbetet med fattigdom, och aids. Vi kan vara instrument för Guds nåd, men det är inte bara välgörenhet. Det svåra är rättvisa. När jag ber Fader vår så grips jag av ”låt ditt rike komma på jorden, så som i himlen”. Vår uppgift är att föra himlen till jorden. I stort och smått. I varje detalj av livet ska vi bära himlen till jorden.
swedmedia swedmedia ledare ledare
11 11