Psykakuten: Informationsblad från Psykakuten, 2010

Page 1

PSYKISK PRESS

Informationsblad fr책n

PSYKAKUTEN 2010


Hej.

Den 23e juni släpper duon Psykakuten sin debutskiva. Dom ska här på ett pedagogiskt och lättläst vis åskådliggöra vilka dom är, vad det handlar om och hur det gick till.


AJ Vi sa AJ femhundra gånger om dan för att vi snubblade på kanske flyttkartong, scanner, stekpanna, piano, stärkare. Blåmärken och röda tår. Henrik ramlade på isen när han pratade med sin mamma i luren. Bakluckan på Volvon trillade ner i skallen på en alltid. Karolina skar av sig tummen. Vi lindade med toalettpapper. Tummen slutade inte blöda. Karolina ringde sjukvårdsupplysningen som sa att hon borde åka till sjukan fast hon orkade inte det.



Karolina sprang tills hon blev ordinerad 100% vila för att hennes ben blivit en enda stor inflammation. Hon sprang tills hon fick näsblod och fortsatte. En kvinna som hette Intesar hittade henne med blodet sprutande ur näsan en dag. – Det är bara lite blod. Ingen fara alls, sa Karolina. Men Intesar gick till närmsta kiosk och ringde sjukan som kom och hämtade med ambulans.


Henrik ordinerades tvångsbyxor. Men armarna fick man ju röra på. Vi började spela enligt schema en timme om dagen. Ett dygns ihopsamlade nervskak fick flyga fritt. Funktionell musik. Den maniska musikmotionen utmynnade i låtar som saknade form. De var mer pågående tillstånd. Sen blev det ändå låtar.


VOLVON En dag kom Volvon in i vårt liv. Dag hette bilhandlaren. Han var vindögd och tyst. Vi blev kort efter bilköpet stoppade av polisen. Polisbilen blinkade med alla sina lampor. Henrik tyckte inte vi skulle stanna men Karolina tyckte att det nog var bäst. – SKATTEN ÄR INTE BETALD PÅ DEN HÄR, sa polisen. – Men Dag sa att.., sa Henrik – Haha, bilhandlare ska man aldrig lita på, sa polisen och började skriva botsedel. Med tiden blev Volvon proppad av fler och fler saker. Vi tog ett foto i bilen en dag när vi var ute och brände runt och kollade på en sjunken båt och ett slott till exempel. När vi kollade på bilden senare på kvällen såg vi ett skrotupplag. En kasse här och en låda där, nån väska och ett par flaskor och en skräppåse, glasspinnar, en mikrofon, en trasig telekabel, smutsiga kläder, badhandduk, sju kassettdäck, en påse kassetter, en hög vinylskivor vi fått ärva av en lodis som bott i ett källarförråd, några kylgaller, stenplattor i olika former vi hittat under Skanstullsbron, takräcken, verktyg, en cykel utan framhjul.


SJUTTON NYANSER AV BRUN. MAT. Vitkål, morot, potatis, lök, buljong. Sjutton nyanser av brunt. Man önskar att man hade fotat alla måltider. Soppa, gryta, kuber, klyftor, hackade, stavade, finrivna, mixade. Smaklig måltid, fattiglapp!


SJÄLVMORDSCHARADER Skära upp handlederna, knyta snara runt halsen och hoppa, ladda hagelgevär och stoppa i munnen, rikta en pistol mot skallen och trycka av. Stänga in sig i garaget, sätta sig till rätta i bilen och dra på motorn är svårare än man kan tro att gestalta. Det känns bättre efteråt.


OMSLAGET – Vicken läskig men fin båt det hänger här på sovrumsväggen, tänkte Henrik och snodde bilden direkt till omslaget. – Öh asså det är Ulf Lundells bild, berättade Andreas, vars sovrum väggen fanns i som bilden hängde på. Henrik mailade Ulf och bad om lov att använda fotot och han sa JA och LYCKA TILL. Vilken kille alltså!


En dag kom dagen då Andreas skulle komma hem från USA. OJ, tänkte man då, för hans lägenhet där vi bott i två månader var belamrad av alla våra grejer och det var ganska dammigt och skitigt. Vi byggde ett torn av alla saker. Exakt som Tetris var det. La ett lakan över och sen fick Henrik ta med Andreas till olika byggmarknader och ta kaffepaus hela tiden medan Karolina städade för glatta livet. – OOOH VA FINT NI GJORT, sa Andreas när han kom hem och sen gjorde Henrik våfflor och vi kollade på en Roxette-dokumentär



– journalister alltså... – man skulle i princip kunna ha lite förtryckta frågor? – det man skriver i pressreleasen styr intervjun – och man vill kunna styra intervjun för man vill ju inte få frågan ”berätta lite om er själva” – nä – man vill kunna styra journalisterna för dom är så tröga – ja – det kommer tillexempel bli många frågor om bandnamnet – suck – men nu tänker vi lite på vad vi ska ta med i pressreleasen – man kanske inte ska ha den för lång, för då orkar ingen läsa – nä, det är bara jobbigt. jag tycker vi ska köra lite samma sätt som till singelreleasen faktiskt. tycker det känns lagom – mmm… det är väl bra med lite punkter bara… det verkade ju funka – mm – men… vad ska det vara för punkter då, som man inte har tagit upp redan? Det är väl bra att ha olika? – mm, det är roligt. men man får ändå upprepa sig för folk kommer att ha glömt. – så dom viktigaste punkterna måste man nog ha med – och vad skulle det vara då? – ulf lundell måste vara med! – men tänk om man bara får prata om honom då? det är ju mycket möjligt – då säger man bara att det är han som har gjort omslaget. det var det. nästa fråga

– ”vad har ni för förhållande till ulf lundell” och sånt där kan man ju tänka sig. alltså just nu känner jag ju att det säkert skulle vara kul att prata om honom, men det kanske man inte tycker efter tre gånger – nä, men det gör väl inget om man säger nåt om det, herregud – nä – ulf lundell måste vara med. och sen kanske det här med att vi inte har haft nånstans att bo. vi kanske ska utveckla det och dra upp… eh… att vi har bott på fler olika ställen, det här med Livets Hårda Skola och blabla.. äh, jag vet inte… – och vad har det med saken att göra kan man ju undra då? eller liksom… – men jag tycker att det, eller för mig är det… när jag tänker på Psykakutenskivan så tänker jag på att allt var så rörigt. man hittade ingenting i all oreda, man var tvungen att leta och man snubblade och slog sig… det var såhär jävligt… kämpigt. och det blev lite slumpvis. det som råkade ligga framme spelade man lite på, och så fick det vara bra med det. det var ju inte så att man hängde i en jättefet studio med alla förutsättningar. och det här med att jag var så jävla förstörd och inte ens kunde sjunga in ordentligt. Jag bara var arg och sur och var tvungen att ligga i badkaret eller sängen och du var tvungen att klippa av det. inte att jag kunde bara… – ja… fast jag klippte inte så mycket iochförsig – nä okej. men att man gjorde skivan rätt mycket efter förutsättningarna som bestämde att det blev som det blev. men att det lika gärna inte kunde ha blivit nånting alls, fattar du? – nä – men att folk kanske undrar vafan hon gnäller om när hon inte ens orkade sjunga utan var tvungen att ligga i sängen, om man berättar det, men att man ändå på nåt vis hade ett enormt fokus – mja… bitvis… – ja, haha. femtio procent av bandet kanske hade ett fokus. haha – det är så lätt bara att det blir så jävla töntigt när folk pratar om sin musik. som den där överklassduon som låter som U2 som du intervjuade där…


– ja just det. fast det var ju verkligen… – men många är ju så, att man bara ”vafan… alltså, okej, jag förstår om ni tycker att era tankar är viktiga, men det har ju inget med musik att göra”. det är ju bara musik liksom. dom pratar om något annat – men alltså… dom var ju såhär att nu ska vi göra vår tredje skiva, nu måste jag försätta mig i ett tillstånd som gör att jag kan skriva den skivan för jag har inte tillräckligt med problem i mitt liv – jaha, jag har inget direkt att komma med, jag måste skaffa mig det. den svåra tredje skivan. vilket jävla bullshit. jag har gjort tolv album som högst aktiv bandmedlem och lika många till som ganska passiv och det är lika jävla svårt varenda gång – precis – om man då verkligen inte kan få ur sig nånting som man nu tycker är bra får man väl vänta in det då i sånt fall, eller ännu hellre bara skita i det. göra nåt annat – jag tycker att det är väldigt provocerande för en människa som mår dåligt av sig självt att han har försatt sig i det och behövt gå i terapi, bara för att han skulle tvinga fram nånting för att kunna skriva. det blir jättekonstigt – jag kan inte tolka det på något annat sätt än som ett extremt osympatiskt uppmärksamhetsbehov. att kasta sig överbord bara för att kunna ropa på hjälp och få folks attention. låt den jäveln drunkna, säger jag, och spar folks fokus till där det verkligen behövs. på andra sidan båten kanske det är någon som har trillat i som verkligen behöver hjälp – jag gör musik för att jag måste det. det låter i och för sig också lite töntigt kanske, men alltså jag gör verkligen inte musik för att jag vill göra skivor – nä. jag tror inte jag vet riktigt varför jag gör musik. antagligen ligger det väl i närheten av att man måste

– jag tror att det kan vara intressant för vanliga människor som lyssnar på musik att få höra lite om hur det har gått till. alltid när man ser på tv, typ såna dokumentärer om skivor eller låtar, ser det alltid ut som att dom hänger i en ganska stor studio, nån står med lurar i ett annat rum med glasvägg mellan, nån mick som kanske hänger ner från taket och så. och jag tror att folk tycker att det är kul att höra att det kan gå till på andra sätt. jag vet inte om man vill berätta att kompet på ”if I could love” till exempel är spelat på ifön – just att det är det kanske är lite töntigt. Det hade varit ok om det var på en gammal motorola eller nåt – men det kan vi hitta på att det var. såna grejer tror jag folk tycker är kul. eller det här med att jag låg i badkaret och sjöng. eller… – ja, då finns det nog hur mycket som helst. men om man vill framhålla att det här var en ganska… dyr historia… eller nåt… spräcker man kanske lite den illusionen tillexempel av att i princip alla gitarrer var inspelade med en kinesisk plywoodgitarr som ny kostar en par hundra spänn direkt från postorderkartongen – men man behöver ju inte berätta allt sånt. man kan ju även berätta att han… vad heter han nu igen, som pratar? – gabi funes – är ett sånt mensa-snille – och superhacker. och tung narkoman, med svenska mått mätt, för den delen, och att det var typ rökheroin som gjorde att vi landade dealen med symfoniorkestern. men det skulle kunna bli en klart het potatis att typ hela skivan bygger på illegal nedladdning. utan det skulle vi aldrig nånsin haft råd att göra klart den – haha… ja, det är ju bra. så kanske man åker på nånting… – många skivbolagsmänniskor skulle nog bli raasande – tur att vi inte har något – jag längtar efter att vi har nånstans att bo


Pressrelease till TV4


jag är ju lite skadad från min extremt tysta uppväxt. där slet man inte ut stämbanden kan man säga och jag berättade aldrig ett skit om hur jag mådde förutom när det verkligen var tvunget för att jag bröt ihop. till exempel när klassen skulle åka på skolresa till Gotland i sexan och jag inte kunde sluta gråta och ligga lealös på golvet. men då ljög jag bara ihop nån historia om att jag var trött på grund av mitt sommarjobb. minns jag. och så sa jag att jag skämdes för att min freestyle var ful. och jag ville ha med den så att jag kunde lyssna på den på färjan. jag fick en ny freestyle i present. sen följde jag med på klassresan. det var jobbigt där och jag var rädd att det skulle synas utanpå hur mycket ångest jag hade så jag körde mina vanliga clowntricks så alla skrattade och sa att jag var så himla knäpp och konstig. MEN I ALLA FALL. sen blev jag äldre för det blir alla. och man måste faktiskt lära sig att prata lite. men det har blivit så fel jämt när jag försökt prata. jag har sagt alldeles för mycket, berättat fel grejer. tvångsmässigt berättat allt, inte tänkt mig för. så för ett par år sen, säkert i samband med nån (töntig barnslig) katastrofrelation, började jag vara tyst igen istället. och det har varit så otroligt skönt. det är jätteskönt. jag känner mig lugn och avstängd. ingen kan komma åt mig.


Orkestern i bokstavsordning:

På Psykakutens allra första spelning bestod kompbandet av 36 av landets finaste elgitarrister. Man blev rörd när alla dök upp, exakt samtidigt, superpunktligt, med sina gitarrer, förstärkare och skarvsladdar och liksom kopplade in sig själva i orkestern helt naturligt.

Patrik Andersson, Barr Maya Bergman, Monorail Johnny Calzone, Florence Valentin Mats Davidsson, Bring Me The Fucking Riot Man Anders Ekström, Breach Dan Enqvist, The Field John Eriksson, Hortlax Cobra/Peter Bjorn and John Jon Graffe, Bring Me The Fucking Riot Man Marcus Holmberg, Komeda Jenny Leideborg, Harry Florett Thomas Meyer, Hipwhips Peter Morén, Peter Bjorn and John Henrik Nilsson, Moneybrother Ola Nyström, Weeping Willows Putte Jonsfjord, Debaser Jens Sjögren, Bring Me The Fucking Riot Man Niklas Smith, lärare Maria Stenström, The Tonic Bang Kurre Svensson, bilmekaniker Andreas Söderström, Ass/Titiyo/Taken By Trees/El Perro del Mar Victor Tarre, The Field Johan Toorell, Bold Faces Erik Wallin, Merciless Sara Wilson, First Floor Power + tolv som vill vara anonyma


nu har jag kontaktat psyk där svarade anders, psykolog har du ett personnummer? sa han har du ett telefonnummer? sa han eftersom du kontaktar oss så här förstår jag att du vill ha en snabb tid (vad är snabbt?) alltså att du får vänta ungefär två veckor i stället för de andra (vilka är det) som får vänta månader månader (då hinner man ju dö väl?) remissgruppen kommer nog (VADÅ NOG?) ha ett möte endera dan här vad är det du vill? medicin eller samtal eller? (båda!) (tror jag) vad är dina problem så att säga? ja innan där jag bodde förut gick jag i terapi typ ja när var det nu igen 2003 nä 2004 och 2005 mest och sen hela tiden fast inte så ofta och nu känner jag att det blir värre igen. tidigare skar jag mig och så men det har jag slutat med nu dricker jag mest lite för mycket


hur mycket är för mycket? tja alltså jag får minnesluckor hela tiden och gör grejer jag inte vill och mår dåligt efteråt och sen fortsätter jag ändå. men nu har jag bestämt mig för att ha en ren månad men det känns som om jag behöver lite hjälp för att för att stå ut eller stå emot? ja alltså för att stå ut? hur länge har du bott här? ett år varför flyttade du hit? jag blev infångad har du jobb här eller pluggar du eller? näe har jobbat lite till exempel med skadedjur fast jag har utbildning alltså alltså jag är utbildad till kulturproducent... men det är ju lite svårt att få jobb så jag har jobbat med skadedjur lite men jag fick sparken för jag var sjuk ofta och så.

har du a-kassa då? näe för jag har företag för att jag är skådis och för att kunna få betalt när man spelar och så måste man ha företag så jag kan inte få a-kassa även om jag bara drar in kanske 2000 en månad så det är lite svårt med hyran okej. men jag skriver upp dig här på en lapp och lämnar till remissgruppen okej tack så mycket tack, hejdå


Psykakuten driver kassettbolaget Lyckan MC. En gång i månaden släpps en samlingskassett som man kan prenumerera på om man vill. På förra utgåvan kunde man höra låtar av Strssmmnt, Hortlax Cobra, Merdeniluap, Monorail, Dipper, Scout Klas, Oskar Schönning, Harry Florett, Steso Songs samt det italienska bandet Death In Plains. Omslag står malmökonstnären Stina Johnson för. Givetvis kommer Psykakutens album på kassett, med exklusivt bonusmaterial.


Gammal press


Inblandade människor (namnen från omslaget) Mats Davidsson. 39 år. Plattsättare. Upplät sin lägenhet till oss under nästan ett års tid. Andreas Söderström. 34 år. Multimusiker. Upplät sin lägenhet till oss under två månader då han var på USA-turné med Tape, Taken By Trees och El Perro del Mar. Livets Hårda Skola är en gammal skolbyggnad på landet där vi fick bo när vi ville. En serie legendariska fester hölls där under 2007, och tyska technobolaget Kompakts flaggskepp The Field spelade in sin senaste skiva där. Fernando Vont-Pergés. 56 år. Argentinsk konstnär och musiker. Styrde upp orkestern. James Aparicio. 34 år. Engelsk producent och tekniker. Har jobbat med en jävla massa tunga typer, senast innan Psykakuten tydligen J Spaceman. Är med och driver skivbolaget DiscError som släpper Psykakuten i England. Mixade delar av skivan. Existensminimum. 36 år. Soloartist, producent och tekniker. Henrik var med och producerade hans första skiva och har sedan länge varit gitarrist i hans liveband. Numera är även Karolina med på synt. Mixade delar av skivan. Gabriel Funes. 31 år. Argentinsk tekniker. Max-Måns Wikman. 22 år. Tekniker. Satt i Henriks knä vid sex års ålder, då denne arbetade i hans skola. Indy Neidell. 41 år. Levnadskonstnär från Texas. Bistod med översättninghjälp. Johan Toorell. 29 år. Designguru. Lärde känna Henrik då han var dennes body double vid en videoinspelning 2005, då Henrik låg på sjukhus med så gott som alla ben i kroppen brutna. Ulf Lundell. 61 år. Allkonstnär.


Listorna Dödslistan: 1. Drunkning 2. Hängning 3. Giftet 4. Pistolen 5. Den svenska livescenen 6. Dinosaurierna 7. Mammuten 8. Samtliga ormar Topplistan: 1. Fender 75 2. Peavey Roadmaster 3. Fender Bassman 100 4. Orange Overdrive Series Prislistan: 1. Polarpriset 2. Grov 3. General 4. Röda Lacket 5. Nobelpriset 6. Guldmedalj 7. Diplom 8. 20 kilo kaffe 9. Jättestor choklad 10. Jättestor nalle eller kanin 11. Tröstpris. Hemvirkade dukar eller annan prydnadssak

Kemilistan: 1. Kemisk bensin 2. Kemtvätt 3. Zolpidem 4. Lamotrigin Utrustning: 1. Arganolja 2. Volvo 245 3. Havre 4. Kassettdäck 5. Stickor 6. Garn 7. Stavmixer 8. Kläder med Mimmi-motiv 9. Mardrömmar 10. Badkar 11. Frön 12. Medicinskåp 13. Friggs Kvällsro Jästlista: Levain Kronjäst Kronjäst för söta degar Sjukdomar: Migrän Benbrott Kräk Utslag på ryggen Fotsprickor Avskuren tumme Sömn UVI Blandade psykiska

Låtlistan: 1. The Day My Best Friend Died 2. Black Out 3. Brains 4. If I Could Love I Would 5. Breathe And Sleep 6. Kill Me 7. Given Up 8. OCD 9. Still Knocked Adresslista: Gevärsgränd Borensvägen Liesta Strålgatan Petrejusvägen Ängelholmsgatan Ystadsgatan Nicolaigatan Sättravägen Din mamma Thames Gregoria Perez Erstagatan Dianavägen Gorritti Lexington St

Kom-ihåglistan: 1.Skivan släpps 23 juni 2. Manisk musikmotionsfunktion 3. Skador 4. Volvon 5. Brun mat 6. Självmordscharader 7. Ulf Lundell 8. Hemlösa 9. Det blev som det blev 10. Ingen kan komma åt mig 11. 36 gitarrister 12. Har du ett personnummer? 13. Lyckan MC 14. Systembolaget i Rimbo 15. Deltagare från världens alla hörn


Psykakuten är Karolina Stenström och Henrik Svensson. Oerhört märkliga och vid tillfället olyckliga omständigheter gjorde att Psykakutens två medlemmar träffades för allra första gången. Allmän förvirring rådde och allt hopp var ute. Några dagar efter detta första möte flyttade ena halvan av Psykakuten som absolut sista utväg till Sydamerika utan planer på att återvända. Märkligt nog började de kommunicera skriftligt tvärsöver jordklotet. Bostadslöshet och slump tvingade betydligt senare ihop dom båda i en lägenhet i Årsta utanför Stockholm hos en kompis som var bortrest i två månader. Lägenheten var belamrad av alla typer av instrument, så där tog Psykakuten form och skivan gjordes färdig. Frågor på detta? Kontakta nedanstående.

Singel. Lyckan 006. Släpps 5/5.

Album. Lyckan 005. Släpps 23/6 på CD och kassett.

Skiva Promotion: info@skiva.se 031-7001200 Label: psykakuten@lyckankommer.se


Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.