Tidningen parasport no 3 2017 by PARASPORT

NR 3. 2017. Årgång 45.

RIDNING DISTRIKTET VÄSTMANLAND FRIIDROTT Parasportens huvudsponsorer

SVENSKA PARASPORT MAGASINET, NR 3 2017 ÅRGÅNG 45 ISSN 2002-3057

Innehåll Förord

Svenska Parasportförbundet Idrottens Hus Box 110 16 100 16 Stockholm

Inkluderade paraidrotter: Pararidning

Ann Aronsson, förbundskapten

Barbro Lindström, beridare

REDAKTION

Louise Etzner Jacobsson, EM-medaljör

REDAKTÖR

Felicia Grimmenhag, debutant

Martin Nauclér, 070-606 16 86

Paralympiska Guldklubbens stipendier

REDAKTIONSSEKRETERARE

Friidrott- då och nu

Ann Eriksson

Rolf Johansson

Ray Clark

Monica Säker

Håkan Eriksson

Magnus Olsson, förbundskapten

Martin Nauclér där inget annat anges

Gunilla Wallengren

SVENSKA PARASPORT MAGASINET

Olof Ryberg

SKRIBENTER I DETTA NUMMER: Ann Eriksson Gunilla Nauclér Martin Nauclér Maria Leijonhielm

FOTOGRAFER

Sigma Havregatan 7 118 59 Stockolm Tel/Fax: 08-640 29 69 martin@sigmaforlag.se

WHY DOES TRAINING NOT KNOW …

GRAFISK FORM Gaute Hanssen

OMSLAGSBILD

… the word “holiday”? Challenger.

Martin Nauclér

“ … Because it makes me complete.”

Vad händer i distrikten: Västmanland

Helena Hagberg, distriktsordförande

Kristoffer Salin

Vicki Skure Eriksson

Lättäst

På ridtur med Sofia

Nu startar Special Olympicsklassikern

PRENUMERATION/ADRESSÄNDRINGAR Carina Forslund Tel: 08-699 62 59 Fax: 08-699 62 74 carina.forslund@parasport.se

PRENUMERATIONSPRIS

Medlemmar: 100 kr per helår Icke medlemmar: 250 kr per helår Avgifterna gäller även för taltidning

ANSVARIG UTGIVARE Johan Strid

ANNONSER

LRK Media AB Hulda LIndgrens gata 8 421 31 Västra Frölunda info@handikappidrott.net Bankgiro: 443-7695

TRYCK

GöteborgsTryckeriet AB

www.ottobock.se

VEINGE BETONG AB Vessinge 104, 312 94 Laholm Tel. 0430 - 183 75 Telefax. 0430 - 183 78

Sportsline. Whatever makes you complete. 3

Samverkan för ett drogfritt Trollhättan

INTERNATIONELLA PARALYMPISKA KOMMITTÉN

Drogförebyggande samordnare: 0520-49 71 37 Tel:0523-660628 maxgrepp@swipnet.se www.maxgrepp.com

Folkhälsorådet

Ny, nästan ny eller bättre begagnad På Sveriges vägar rullar över en miljon Volvobilar. Oavsett årsmodell kan vi försäkra varenda en. För alla bilar förtjänar en riktigt bra försäkring. Ring oss på 031–345 67 00 eller besök volvia.se om du vill veta mer.

Med både utblick och inblick

(IPC) har nyligen haft generalförsamling och valt Andrew Parsons till ny president. Han var tidigare vicepresident och efterträdde nu Sir Phil Craven. Denne kommer att gå till historien som den som ledde organisationen genom stora förändringar. Sir Phil har varit mycket uppskattad för sitt brinnande engagemang och tydliga ledarskap. IPC har under hans ledning blivit en stark och erkänd organisation. Samverkan med den Olympiska rörelsen är tydlig och de olympiska och paralympiska spelen genomförs numera på samma plats med många fördelar. Det var IPC som vågade ta ett tydligt ställningstagande mot den ryska dopningen genom att kasta ut Ryssland som medlemsnation. Det ska bli spännande att följa utvecklingen under president Parsons. Frågan om inkludering av idrotter är en hetare potatis i den internationella debatten och har inte alls kommit lika långt i alla länder. Det finns många skäl för detta. Synen på rättigheter för personer med funktionsnedsättning varierar mycket runt vår jord. Det är viktigt med förebilder och modeller för en inkluderingsprocess. I det sammanhanget är utvecklingen i Sverige intressant. På Riksidrottsmötet (RIM)i Karlstad i våras antogs en Handlingsplan efter ett initiativ från Parasportförbundet. Planen ska hjälpa SF och parasporter att finna varandra och ge stöd till utveckling mot en inkludering. Under RIM blev frågan om extra kostnader för att anordna idrott för personer med funktionsnedsättning en het potatis. Många förbund oroas av att en inkludering skulle leda till att man skulle behöva skära ner på annan verksamhet ”för att ha råd”. Idag finns en modell med ekonomiskt stöd till det mottagande specialidrottsförbundet samt en möjlighet för Parasporten att behålla delar av resurserna för att inte tappa kompetens. Men just denna modell har också lett till den olyckliga formuleringen att inkluderingen kan ske endast med den hastighet som ekonomin tillåter. Det är inte riktigt det språk vi brukar använda när det handlar om rättighetsfrågor. I anslutning till detta har också riksdagens samtliga partier uttalat att man anser att parasporten har en särställning och att det därför finns skäl att tillskjuta särskilda medel. En het potatis således – både för RF och regeringen.

Parasportförbundet tar naturligtvis en mycket aktiv del i den fortsatta utvecklingen – även när det gäller vår egen organisation. Hur ska Parasport Sverige se ut framöver? Ska vi fortsatt vara både ett idrottsförbund och ett kompetenscenter? Detta är bara två av de frågor inom ramen för vår strategi och den verksamhetsinriktning som antogs av förbundsmötet i maj. Nu ska förbundsstyrelsen träffa ordförandena i våra SDF för att diskutera hur vi tillsammans kan gå vidare på bästa sätt. I centrum står naturligtvis vår idrottare och aktiva. Det handlar både om elit- och breddidrott men också om en meningsfull fritid med viktig social gemenskap. Parasport är mer än sport. / MARGARETHA ISRAELSSON, ORDFÖRANDE

Kunskap Respekt Engagemang

070 781 38 85 ● www.konsensus-assistans.se

RENT VATTEN

TYSTA MILJÖER

HÅLLBAR PRODUKTION

VI FÖRBÄTTRAR MILJÖER SOM PÅVERKAR MÅNGA. CHRISTIAN BERNER AB LEDANDE PARTNER FÖR TEKNISKA LÖSNINGAR www.christianberner.se

BADA ÅRET OM HOS OSS PÅ VILAN! Hos oss på Vilan badar du inom- och utomhus hela sommaren • Inomhus - och utomhusbad • Uteleksaker • Relax • Massagestolar och mycket mera! •0511-320 10 •www.skara.se/vilan •www.facebook.com/vilansfritidsomrade

VIKTOR ALMÉN VIKTOR ALMÉN SHIPPING AB SHIPPING AB

Utför allt inom byggnation Tel. 0510-216 98

Stavgatan 8 - 452 32 STRÖMSTAD

Tel/Fax 606 10 - Mobiltel. 0706 - 21 90 02 Stavgatan 8 - 452 32 STRÖMSTAD www.almenshipping.se Tel/Fax 606 10 - Mobiltel. 0706 - 21 90 02 www.almenshipping.se Namnlöst-1 1

2016-03-23 09:25

IDA Storkök står idag för ett brett sortiment av kvalitetsprodukter inom den traditionella restaurang- och storköksmarknaden. Råvarorna till produkterna är noga utvalda för bästa! resultat. Varje ny produkt som ska lanseras under IDA Storkök genomgår noggranna tester innan lansering sker på marknaden.!

Studera på folkhögskola - Allmän kurs - Behandligspedagogutbildning - Fritidsledarutbildning

Varumärket innehåller en bred mix av produkter som potatis, grönsaker, majonnäs, dressing, oljor och pajer m.m.!

IDA Storkök intar en självklar plats inom svensk husmanskost och fast food, det trygga, miljövänliga valet för dig och dina gäster, varje gång!!

! ! !GG Handel AB, Kampetorpsgatan 4 • 532 37 Skara • Tel 0511-244 00 • Fax 0511-214 49 E-post: order@gghandel.se • www.gghandel.se

www.lillaedet.se Tel. 0520 - 65 95 00 Drogförebyggare 0703-765350

Valhalla ny logo 600x420 K1.indd 1

2016-05-03 08:52

Stöder

Personli g service i Kungsb acka!

Vi handikappanpassar alla bilmärken! www.and Handikappidrotten rensbil.s e Egen biltransport - vi kan hämta och lämna bilar. Hantverksgatan 14 i Kungsbacka, Tel: 0300-186 96

Här finns konferenslokaler för både små och stora grupper. Boende med bra komfort. - Konferens, kick-off etc. -

För mer information: 0320-183 00 - info@viskadalen.nu

www.a-folkhögskolorna.se 7

TEMA: INKLUDERADE PARAIDROTTER

Pararidning Ann Aronsson, förbundskapten Pararidningen är en del av Ridsportförbundet och är en av de idrotter som inkluderades i sitt specialidrottsförbund tidigt. Agneta Aronsson är pararyttarnas förbundskapten och hon började arbeta med pararidningen redan på 80-talet. Hon är enbart positiv till inkludering men ser också många fördelar i kontakterna med Parasportförbundet. Paralandslaget i ridning är framgångsrikt och tog två brons i senaste Paralympics. Det är också ett landslag som växer. – HÄSTSPORTEN VAR TIDIGARE uppdelad på olika

FOTO: ANN ERIKSSON

förbund och Ridfrämjandet hade mottot Ridning som folksport. Pararidningen delades upp på två organisationer där SHIF skötte tävlingsverksamheten och Ridfrämjandet stod för terapi och utbildning, berättar Agneta Aronsson. – Många ridskolor hade s k kronhästar, dvs hästar från regementena som behövde något att göra på vintrarna, och ridningen blev något av en folksport. Genom att den blev det kom också handikappridningen tidigt in i rörelsen som terapi. – Ridningen var ju tidigare först och främst förknippad med militären och det var faktiskt först på OS i Helsingfors 1952 som ”civilister och kvinnor” fick delta i olympiska spel. Silvermedaljen i dressyr gick till Liz Hartel och förutom att hon var en duktig ryttare hade hon också polio. Hon tog också en silvermedalj fyra år senare. – Detta, fortsätter Agneta Aronsson, gjorde att flera ridskolor under 60- och 70-talet, bl a Enskede ridskola i Stockholm, startade verksamhet för ryttare med olika handikapp.

AGNETA ARBETADE SEDAN 1979 som konsulent

på Ridfrämjandet och med instruktörsutbildning på Strömsholm. 1984 blev hon kontaktad av Ulla Ståhlberg, som skrev Ridfrämjandets utbildningsmaterial, och som frågade om hon kunde tänka sig att följa med till Norge där det första NM i dressyr för handikappade skulle hållas. Agneta hade ingen tidigare erfarenhet alls av varken idrott eller ridning för människor med funktionsnedsättning men hon visste att hon kunde ridning och undervisning och därför tvekade hon inte en sekund innan hon svarade ja. – Vi åkte i turistbuss från Stockholm, minns hon, och plockade upp ryttare från hela Sverige längs vägen. På den tiden red man alla tävlingar på lånad häst och jag kunde inte se några problem med det. Man får ta den häst man får sig tilldelad, var min uppfattning, men när Sven Holm, som hade en polioliknande sjukdom och var liten och lätt, blev tilldelad en jättestor tysk häst, fick jag ändra mig. – Min inställning var att pararyttarna var ryttare och inte handikappade. Många av dem hade startat sin ridkarriär genom att ridningen har använts mycket

inom rehabilitering och som terapi men sjukgymnaster är ju inte ridlärare. Det är däremot jag, poängterar Agneta Aronsson. Det är det jag kan och därför undervisade jag redan från början pararyttarna på samma sätt som jag undervisade andra ryttare. EFTER NM I NORGE fortsatte Agneta att träna pararyttare. Det var ryttarna själva som efterfrågade möjligheterna till träningsläger och det första hölls bland annat i Uddevalla och därefter varje år på Västkusten. 1987 var det dags för VM på hemmaplan, på Orust. – Sverige var det första landet som arrangerade VM i paradressyr. Det är en tävling jag aldrig glömmer, säger Agneta Aronsson. Regnet vräkte ner och förhållandena var vidriga. Vattnet stod decimeterhögt på banorna och ridbanorna förvandlades till gyttja. Det var många nationer som deltog. Storbritannien var i topp redan då men Sverige klarade sig bra. – Året efter, 1988, flyttade jag till Strömsholm och då flyttade vi även träningsverksamheten hit. Det passade bra ihop med min roll som tränare för pararyttarna eftersom tävlingarna fortfarande skedde på lånade hästar. Tillgången till hästar gjorde också att andra nationers landslag kom hit och tränade. – Tävlingar på egen häst testades första gången på VM i Hartpury, Storbritannien, 1994. Vi hade med fyra ryttare på egen häst och fyra på lånad häst och vi vann lag-guld på egen häst. Det var ett lyckat VM och vi tog många medaljer, bl a Karin Hjalmarsson, som är blind, och Sara Rydh, CP-skadad.

– På Paralympics i Atlanta 1996 var paradressyren med för första gången. Man fortsatte med att ha tävlingar på lånad häst men här var kvaliteten på hästarna mycket ojämn. Trots det lyckades Sara Rydh ta ett brons. I Sydney fyra år senare var hästmaterialet jämnare. Arrangörerna hade förstått vilken typ av hästar som krävdes och hade börjat leta hästar tidigt. Men i Aten kom vi till ett vägskäl. Många länder ville ha med sig egna hästar medan vi i de nordiska länderna gärna använde lånade. Vi har en annan ridskoletradition här och våra ryttare är vana vid att sitta upp och prestera på lånade hästar. – I Aten löstes problemet av sig själv – arrangörerna lyckades helt enkelt inte få ihop tillräckligt med hästar så Paralympics avgjordes för första gången på egen häst. Det innebar, säger Agneta, att vi förlorade en del ryttare men vann några också. Två guld tog vi också genom Irene Slättengren. PARARIDNINGENS TÄVLINGAR följer den övriga rid-

sporten. NM arrangeras varje år, EM vart fjärde liksom VM. I år var Sverige värd för både NM (se artikel om Felicia Grimmenhag) samt EM i Göteborg i augusti. 2018 är det VM i USA och två år senare är det åter dags för Paralympics. Dressyr har funnits med på det paralympiska programmet sedan Atlanta 1996. (Det fanns också med på programmet i Stoke Mandeville Games 1984 som hade Paralympicsstaus.) Agneta Aronsson har varit med som ledare och tränare på samtliga men det var inte

förrän efter Hong Kong 2008 som hon formellt blev förbundskapten för landslagsryttarna. – 1993 slogs samtliga ridförbund ihop till ett och Svenska Ridsportförbundet bildades. Eftersom en stor del av pararidningens verksamhet redan fanns hos Ridfrämjandet blev det naturligt att pararidningen hamnade i det nya Ridsportförbundet. Tävlingsverksamheten togs bort från SHIF med motiveringen att ridning är ridning, berättar Agneta Aronsson. Det har naturligtvis inte alltid varit helt lätt och kunskap om de olika funktionsnedsättningarna saknades. Det hände att man glömde och missade en del i början men nu är pararidningen en väldigt naturlig del av Ridsportförbundet. – Jag tycker nog, fortsätter Agneta, att vi är mer med i dressyren än i parasporten. Jag kan inte se några nackdelar med att vara med i Ridsportförbundet men jag skulle heller inte vilja vara utan kontakterna med Parasportförbundet. Samarbetet mellan förbunden fungerar mycket bra och naturligtvis mest inför Paralympics. – Personligen tycker jag att det är intressant att ha en fot i varje och genom den coachutbildning vi får i Parasportförbundet inför Paralympics får jag träffa andra ledare inom Parasporten. Jag har mycket stor nytta av detta och jag har lärt mig mycket om olika funktionsnedsättningar och andra idrotter. Hade vi varit bortkopplade från Parasportförbundet hade jag antagligen inte utvecklats på det sättet, tror Agneta. – Jag ser inga nackdelar med att var en del av

Ridsportförbundet men vi måste komma ihåg att pararidningen är en liten del av detta stora förbunds verksamhet. I jämförelse är pararidningens grenar små och vi har färre utövare och vi tar därmed också färre medaljer. Jag tycker inte att vi är ekonomiskt missgynnade av förbundet, säger Agneta Aronsson. – Jag vet att pararyttarna i t ex Storbritannien och Norge får mer pengar men det är för att de tar fler medaljer. Många medaljer ger mycket pengar men jag vet också att ryttarna i Storbritannien har en enorm press på sig att prestera. – En annan aspekt som är viktig när man jämför ryttare är att olympiska ryttare oftast är proffs medan våra paralympiska ryttare måste ha ett annat arbete för att försörja sig. Kostnaderna är dock lika stora för alla. Ridsport är inte billigt och därför är varje form av sponsring välkommen. Sara Rydhs medalj i Atlanta gav oss 25 000 från McDonalds och det räckte till uppstallning av en häst i ett år och ryttarna kunde komma hit och rida gratis. –En annan form av sponsring är hur Felicia fick sin häst och sin specialsadel. (Se artikel om Felicia) RIDING HAR LÄNGE använts inom rehabiliteringen och är en populär hobby hos många men därifrån är steget långt till att börja tävla. En utmaning är att rekrytera nya ryttare men Agneta Aronsson tycker inte att det är ett problem.

Medaljörer på NM i Hammarö 2017: Lena Malmström, Louise Etzner Jacobsson, Felicia Grimmenhag och Anita Johnsson samt Agneta Aronsson. Mönstring på Strömsholm

– Vi bjuder in till en öppen mönstring här på Strömsholm varje år. Det gör vi i samband med att landslagsryttarna är här. De rider sin programridning och har träning inför säsongen. Ibland har vi också domarkurs samtidigt. Det är en tilläggskurs för vanliga dressyrdomare som vi erbjuder. – Det går också att ta kontakt med mig när som helst under året och det händer ofta att någon ringer och vill visa hur de rider. Ett krav för att kunna få mönstra är att ryttarna är klassade så vi kan avgöra vilken nivå de ska tävla på. – Vi har också via Ridsportförbundet kontakt med ridskolor runt om i landet. Jag har också genom att jag har hållit på så enormt länge i den här branschen ett stort

kontaktnät och många tipsar mig om tänkbara ryttare. – Andra frågor som är viktiga att få svar på rör hästen. Räcker hästen? Måste ryttaren köpa en ny häst? Många har varit ryttare innan de fick sin funktionsnedsättning och kanske redan har en häst. Största problemet är att ha en egen häst som räcker till för det här. – Våra hästar, förklarar Agneta, ska vara välskolade men behöver inte alltid vara högt utbildade som Grand Prix-hästarna. Att vara välskolad betyder att hästen har bra gång, bra temperament men den behöver inte kunna utföra svårklassrörelser. – På årets mönstring hade vi tolv ekipage så det är ett stort intresse för vår sport. Drömmen för de flesta är naturligtvis Paralympics men konkurrensen är hård.

Barbro Lindström, beridare

ATG:s projekt Hopp och Talang och får bidrag till detta. Det är oftast positivt för hästen att ha flera ryttare men när jag rider t ex Felicias häst försöker jag efterlikna det språk som Felicia använder när hon manar på hästen. Eftersom Felicia har hjälp av ridspö vid skänkelvikning använder jag också det. Under Paralympics fungerar Babs också som hästskötare. Hon ansvarar då för all fodring och hon och Agnet bor alltid i hästbyn. – Jag har varit med på alla Paralympics sedan Aten 2004 och konkurrensen har verkligen hårdnat. Det är betydligt fler nationer med nu och hästarna blir bättre och bättre. Det ställs speciella krav på en parahäst, säger Babs. Den ska ha bra utstrålning och gångarter, vara känslig men samtidigt snäll. Det är en svår kombination. – Det är positivt inom pararidningen nu, tycker Babs, med många nya ryttare på gång uppåt.

På stora tävlingar har Agneta Aronsson alltid hjälp av Barbro ”Babs” Lindström. Hon har ett gediget hästkunnande och de två träffades på en kurs på Strömsholm 1985. Babs har varit ridskolechef i Karlstad och är utbildad dressyrdomare. – PÅ STORA TÄVLINGAR, säger Babs, rider jag hästar-

na under och mellan tävlingsdagarna. Alla ryttare som tävlar i de lägre graderna 1,2 och 3 har rätt till detta. Hästarna ska vara avrastade och mjuka inför tävlingen. Det är bland annat av säkerhetsskäl som detta görs för att hästen ska vara lugn före starten. – På denna tävling behöver jag bara rida Felicias häst eftersom Anita har med egen beridare. Hon är med i

Louise Etzner Jacobsson, EM-medaljör Sveriges lag bestod av fyra ryttare på EM i Göteborg. Först ut att tävla var Louise Etzner Jacobsson som tog två paralympiska bronsmedaljer i Rio. Även på EM blev hon den enda svenska som tog medalj. Den första blev ett brons i den individuella tävlingen och ett silver i kür.

SVERIGES EM-LAG: Grad 5 Lena Malmström Grad 4 Louise Etzner Jacobsson Grad 3 Felicia Grimmenhag Grad 1 Anita Johnsson

– DET HAR GÅTT mycket bra för mig efter Paralympics, berättar Louise. Jag har vunnit allt och på en nationell tävling i Helsingborg där jag ställde upp i en icke-paraklass kom jag sexa. Louise och hästen Zernard känner varandra väl och samspelet med hästen är naturligtvis viktigt. – Jag har tränat honom sedan han var två och ett halvt år och nu är han 14. En häst kan fortsätta att tävla i dressyr i många år, upp till 20 års ålder, kanske längre. – Det är bra tävlingar här på EM, tycker Louise. Bra underlag, väl organiserat och framför allt en lugn miljö för både hästar och ryttare. Paradressyren ägde rum på Heden och inleddes med det individuella mästerskapet. Dagen efter var det lagtävling där svenskorna kom åtta och EM-tävlingarna avslutades med kür. För att få tävla i kür måste man ha kommit bland de åtta bästa i sin individuella tävling och samtliga svenska ryttare gick vidare. I kür rider de tävlande till egen vald musik. Louise hade valt musik från Hair och det gick så bra att hon blev tvåa. – Nu kan jag inte kalla mig för den eviga trean längre!

Helen Ager och Inez Lopez hejar på de svenska ryttarna i Rio. Agneta Aronsson är dold bakom Barbro Lindströms sverigevante. Louise Etzner Jacobsson rider individuella programmet på EM i Göteborg 2017.

Felicia Grimmenhag, debutant Felicia Grimmenhag skadades allvarligt i en trafikolycka för sex år sedan. En Porsche i full fart körde på hennes moped och hon blev av med bägge benen. Trots att hon var död i femton minuter över lyckades läkarna rädda hennes liv och hon bestämde sig redan på sjukhuset att hon skulle klara sitt nya och annorlunda liv. Drygt 10 veckor efter olyckan var hon tillbaka på skolbänken och hon påbörjade sitt rehabiliteringsarbete. – JAG HADE RIDIT när jag var mindre och i och med

rehabiliteringen tog jag upp ridningen igen, säger Felicia, som idag är 23 år. Redan på sjukhuset bestämde jag mig och genom en kompis mamma fick jag tillgång till en häst. De fick bära upp mig på hästen och det gick bra. – Mitt handikapp gör att jag får använda andra hjälpmedel när jag rider. Jag har ju inga ben att styra hästen med och därför får jag använda rösthjälp. Det betyder att jag får prata med hästen och mana på den under programmet vilket annars är strängt förbjudet. Jag får också använda två ridspön. – Jag har också tack vare en sponsor fått en ny specialtillverkad sadel som ger mig stöd runt mina benstumpar. Min gamla sadel har bara kardborreband som ska hålla stumparna på plats men de kan gå upp under ridningen,

vilket skedde på en tävling i Norge. Då var jag tvungen att stanna upp och fästa dem igen. – Jag har också tack vare fem andra sponsorer fått en häst, berättar Felicia. Det är Jan-Olof Wannius, Ulrika Hedin, Jan Fristedt, Charlotte Haid-Bondegaard och Patrik Kittel som har gått ihop och köpt hästen Tarot E. De fem äger hästen men jag rider den och sköter allt runt hästen. Felicia är en av de lovande ryttare som har fått ATG:s stöd i projektet Hopp och Talang. Det ges till ungdomar som vill satsa på att rida internationellt inom hoppning, dressyr, fälttävlan och paradressyr. Den andra pararyttaren som fick det samtidigt som Felicia är Eva Lundström. Stödet är tidsbundet och gick ut i början av detta år. – Det har hjälpt mig jättemycket, säger Felicia. Man kan välja vad man vill ha hjälp med och jag har t ex gått på många föreläsningar och jag har lärt mig vad satsning på något verkligen innebär och hur många komponenter som måste fungera för att det ska bli en hållbar satsning. Under NM i Hammarö, Värmland i juni i år gjorde Felicia en fantastisk insats och blev dubbel guldmedaljör och nordisk mästare i Grad III, lag och individuellt. Hon blev också uttagen i Sveriges EM-trupp. På EM i Göteborg blev det inga medaljer för Felicia. Hon kom på sjunde plats i den individuella tävlingen och fick därmed rida kürprogrammet där hon slutade femma. Nu satsar Felicia på nästa års VM i USA men det lockande målet är naturligtvis Paralympics i Tokyo 2020. – Jag vet att konkurrensen är stenhård, säger Felicia.

Felicia Grimmenhag rider Tarot E, individuella programmet på EM i Göteborg 2017.

TEXT: GUNILLA NAUCLÉR

Paralympiska Guldklubbens stipendier EMELIE är 17 år och spelar pingis. Hon tränar ca 6-7 pass i veckan, både gym och pingis. Utöver det har hon separat serveträning 1 timme i veckan samt stretchingoch rörlighetsträning 3 gånger i veckan för att bibehålla rörligheten och undvika skador. Hon har också mental träning. Meriter: 2014 Cote d’Azur silver i damer klass 6 2016 US-Open brons damer lag 6–10 2016 Para-SM silver damer klass 6–10 2016 Regionens Topp 12 öst friskpingis 4:e plats 2016 – 2017 Brons i damernas division 2 östra friskpingis Juryns motivering: Trots en del skador de senaste två

åren och nu skadefri en längre tid. Ger aldrig upp. Med kämpaglöd och bra inställning. Har bra meriter 2016. 3:a US-Open i lag och SM 2

Paralympiska Guldklubben har utsett årets talangstipendier. Stipendierna delas ut 24-26 november på Elitidrottsskolan Bosön. Årets stipendiater är Emelie Endre, IFAH och Hammarby IF BTF och Anton Lindström, SK Vitesse, Skövde.

ANTON är också 17 år. Han är alpin skidåkare och

tränar cirka 9 pass i veckan. Han har deltagit i många IPCAS-, EC- och WC-tävlingar.

Meriter: I Världscupstävling Japan blev han sjua i storslalom och sexa i super-G. I VC-finalerna i Syd Korea kom han på åttonde plats i slalom. Rankad 25:a i världen (Alpina grenarna) Juryns motivering: lovande alpin skidåkare, trots sin

unga ålder klar för sitt första Paralympiska spel. Har hög tävlingsintensitet på de IPCAS-tävlingar som anordnas på denna kontinent.

TEXT: TORE NILSSON

Rosengård

Mullberget

Rondellen

Tryckeriet

Utisam

Projekt

Skog www.skelleftea.se/solkraft 16

Öst 17

Friidrott då och nu Friidrotten har varit med som en självklar gren inom parasporten från början då Sir Guttman lärde sina patienter att idrotta sittande i sina rullstolar. Att använda rullstolen som ett tävlingsredskap på löparbanorna blev också populärt. Så skedde också i Sverige och många av våra namnkunniga stjärnor inom paraidrotten har varit friidrottare, främst rullstolsåkare. Här tittar vi lite närmare på den idrott som, efter simningen, står på tur att inkluderas i sitt specialförbund. NÄR VÅR NUVARANDE förbundskapten i friidrott

Magnus Olsson började arbeta med parasport fanns det fyra landslag inom friidrotten. Det var en för rullstolsåkare, en för synskade, en för u-klassen samt en för CP-skadade och amputerade. Den sistnämnda gruppen kallades i paralympicssammanhang 1984 och 1988 för ”Les Autres”. Tävlingar i friidrott samlade många deltagare och på SM kördes flera heat, kvarts- och semifinaler på rullstolssträckorna. Klassindelningarna var snåriga och tävlingarna kunde dra ut på tiden eftersom vissa klasser bara hade en eller två deltagare. I och med att parasporten började synas i media och framför allt i TV, skärptes kraven och klasserna blev färre. Sverige var ledande på många områden inom parasporten och tog många medaljer i internationella sammanhang också i friidrott. Konkurrensen är idag stenhård inom parasporten och då kanske framför allt på friidrottssidan. Vad kan vi göra för att hävda oss i internationella sammanhang igen? Är friidrotten på väg att försvinna? Vi har träffat flera profiler inom friidrotten, både de som har en framgångsrik karriär bakom sig och de som är verksamma nu.

Sir Ludvig Guttmans byst på Stoke Mandeville, England.

Rolf Johansson, Arnhem 1980

Svenska guldmedaljer i friidrott på Paralympics (Handikapp-OS) 1972 1976 1980 1984

1 8 10 29*

1988 5 1992 0 1996 1 2000 0 2004 0 2008 0 2012 0 2016 0 *Detta Paralympics var uppdelat och hölls på två orter. KÄLLA: GULDKLUBBEN

ROLF “ROFFE” JOHANSSON är en av svensk parasports största profiler. Han har deltagit på elva Paralympics, fem sommar- och sex vinterspel. Liksom våra första stora rullstolsåkare spelade han också basket på högsta nivå. Han var med och startade kälkhockeyn och deltog senare i curlinglandslaget men det var i rullstolsåkning, slalom och 100 m som han vann sina första paralympiska medaljer. Vid 73 års ålder tränar han fortfarande basket men till skillnad mot flera andra före detta åkare har han inte anammat den nya trenden med handbike.

ROLF JOHANSSON FÖDDES mitt

under en av de värsta polioepidemier som har drabbat Sverige och redan vid två månaders ålder fick han polio. – På den tiden kallade man det barnförlamning, berättar Roffe, för det var nästan enbart barn som fick sjukdomen. Bägge mina ben blev förlamade. Jag skickades tidigt på rehabilitering och genom behandlingen blev jag faktiskt lite bättre men på den tiden var det institution som gällde när man skulle börja skolan. Jag hamnade på Norrbacka 1959 och där hade vi mycket idrott.

– Basket blev min idrott och 1969 ordnade Beng Olofsson en bussresa för basketlaget till stora internationella tävlingar i Kerpape i Frankrike. Det visade sig när vi kom fram att det även var friidrott på programmet, bland annat rullstolsåkning. Vi fick upp i stafett 4x100 m och på försöksheaten var jag snabbast och fick därför i finalen köra sista sträckan. – Det var Sverige, England och Frankrike som möttes och vi tog silver. Nu hade också rullstolsåkning blivit en av mina idrotter och året därpå på världsspelen i St Etienne, Frankrike, vann jag både slalom

”1980 byggde jag min egen tävlingsstol hemma i köket. Den var i lättmetall, aluminium, och det var i den som jag som första åkare i världen körde 100 m under 18 sekunder.” På mitt tidigare skolhem hade jag lärt mig att åka kälke och det skulle gå fort. Där tändes tävlingsgnistan och den har jag nog fortfarande kvar. – På Norrbacka idrottade vi så ofta vi kunde. Vi hade sittande volleyboll och skolan fick upp ett lag i division ett där jag var med. Vi spelade också basket som jag senare gick över helt till. Vi hade schack, fotboll och bordtennis och mycket mer. – Jag utbildade mig till finmekaniker och en dag på arbetet kom en kille, Roland Åkerlund, fram till mig och frågade om jag var med i någon handikappidrottsklubb. Jag gick med kryckor på den tiden. Han värvade mig till den nystartade klubben Tranan HIK 1966.

och 100 m och satte också världsrekord på sträckan. Tid 21,8. RULLSTOLSSLALOM VAR EN

teknikgren som ställde stora krav på åkaren och som också var mycket populärt bland åskådarna. Det gällde att manövrera stolen på alla sätt, att kunna backa, köra mellan koner utan att vidröra dessa och att ta sig förbi och över hinder. Det gällde att få bästa tid och en felfri körning eftersom varje misstag gav tidstillägg. Grenen togs bort från Paralympics efter Seoul -88. 1969 bildades SHIF och i och med detta började SM-tävlingar för parasportare. – Jag gjorde mitt första SM 1970 och förutom 100 m och slalom

ställde jag också upp i Tranans stafettlag på 4x100 m och tog guld i samtliga grenar. I STOKE MANDEVILLE året därpå

satte jag världsrekord på 100 m. Det lustiga är att det var på 22 sekunder, alltså långsammare än min tid i St Etienne. Förklaringen är att på den tiden var det bara tiderna man fick på tävlingar i Stoke Mandeville som räknades. – När det så var dags för mitt första Paralympics, 1972 i Heidelberg, var jag laddad till tusen och fylld av självförtroende. Men jag fick komma ner på jorden med en smäll kan man säga. På 100 m skulle jag bara vinna, med det blev ”bara” ett brons, ty i finalen fick jag bana ett, fick en urdålig start, höll på att köra in i sargen och så var den dagen förstörd. – I slalomtävlingen började det regna precis lagom till min start och med såphala drivringar var det omöjligt att göra en bra tid. – Jag revanscherade mig dock på 100 m på Paralympics i Toronto 1976 och tog guld där men i slalom blev det aldrig mer än silver, konstaterar Roffe. Jag deltog på 100 m i alla sommarparalympics till och med Seoul men på de två sista kan man säga att min tid som snabbåkare var över och jag tog inga medaljer. Slalomen gick som sagt bättre men jag saknar det där guldet! Det är ju guldet man vill ha!

ROLF ÄR UTBILDAD finmekaniker

och han började tidigt meka med sin rullstol och han hittade hela tiden på saker som förbättrade hans åkning. – Jag kom på att man kunde använda skidvalla på drivringarna vilket gav ett mycket bättre grepp och 1980 byggde jag min egen tävlingsstol hemma i köket.

Den var i lättmetall, aluminium, och det var i den som jag som första åkare i världen körde 100 m under 18 sekunder. Det var på ett DM i Spånga och tiden löd på 17,2. Jag fick det godkänt som världsrekord för nu hade kravet på att rekord bara fick sättas i Stoke Mandeville försvunnit. – När jag senare samma år var på Paralympics i Arnhem blev min stol en sensation och folk ville fotografera den. Det är nog världens mest fotograferade rullstol, tror Rolf. – Alla ville se hur den var konstruerad. Nu har ju materialutvecklingen skenat iväg men då var den en sensation. – På startlinjen i ett rullstolslopp kunde stolarna se mycket olika ut på den tiden. Några krav fanns dock och det var hjulstorleken och höjden på ryggstödet och att man bara fick ha en drivring på varje hjul. – En gång i Stoke skulle jag inte få tävla då domarna påstod att mitt ryggstöd inte var högt nog. Det saknades tre centimeter! Jag tog då några plastbestick och stack ner dem i ryggstödsrören och virade coachtejp runt. Då gick det bra! – Jag låg alltid ett steg före. På 800 m och 1500 m var man tvungen att styra rullstolen själv genom kurvorna på den tiden. Jag kom på en styranordning genom att dra en vajer till det främre innerhjulet så att jag kunde köra för fullt genom kurvorna. Det blev protester och mina konkurrenter sa att jag hade fuskgrejer men domarna kunde inte hitta något i reglerna som förbjöd detta. Nu har ju alla någon form av styranordning. ROLF JOHANSSON HAR många

roliga minnen från sin karriär och förutom själva medaljerna och rekorden från olika tävlingar

är han mest stolt över att han har varit med på två Paralympics i nya sporter. – Guld i kälkhockeyn i Lillehammer 1994 och brons i curling 2006! Det känns extra roligt eftersom jag fick vara med om att introducera nya idrotter på programmet. – Jag har naturligtvis också många dåliga minnen där missarna i slalom känns bittra men också när jag inte skulle bli uttagen till vårt hemma-VM i Göteborg 1986. Det var först när jag klagade till RF som jag blev

oändlighet tills de satt som jag ville. HUR SER FRAMTIDEN ut för friidrotten frågar vi också Rolf. – Tydligen finns det ingen i Sverige, säger han, i alla fall inte för rullstolsåkningen, men jag tycker att det är fantastiskt roligt att det är en finne, Leo-Pekka Thäti, som är världsbäst på min gamla sträcka 100 m. Klassindelningen är ju inte likadan nu för tiden men han kör i den snabbaste klassen vilket även jag gjorde, klass 4 eller 5.

Rolf Johansson tar guld i slalom, VM i Göteborg 1986.

uttagen. Stämningen var inte den bästa på grund av allt bråk underpresterade flera åkare. Men själv tog jag guld i slalom! – Jag har alltid tränat kälkhockey parallellt med åkningen och jag tyckte att de två träningssätten kompletterade varandra. Jag har jämt tränat för att bli bra och jag har alltid känt vilken träning som är bäst för mig. – Och träna, säger Rolf, det måste man göra jämt! När jag tränade starter på 100 m kunde jag nöta i

– Det finns ju inga tävlingar för våra aktiva idag och hur ska de då kunna skaffa sig tävlingserfarenheter och kunna sätta upp mål? – Jag tror inte heller att inkludering i Friidrottsförbundet är den självklara lösningen. Det beror på om det finns människor bland de som styr som engagerar sig och hur entusiastiska de är inför parasporten. Basketen har inte fungerat bra medan curlingen är en helt naturlig del av sitt specialförbund.

RAY CLARK föddes i USA 1969. Han har polio och är rullstolsburen men började tidigt spela basket och träna friidrott. Han kom med i det amerikanska landslaget men efter flytten till Sverige blev han snabbt en profil inom den svenska paraidrotten. Han utvecklade nya träningsmetoder främst för de som satt i stol och intresset för att göra idrott tillgänglig för alla har varit hans ledtråd. Han har tagit flera paralympiska medaljer i de svenska färgerna i basket och friidrott. – IDROTT FÖR HANDIKAPPADE

Ray Clark visar hur man ska hålla spjutet

intresserade mig och jag gick en utbildning på universitetet och blev Recreation Therapeut, vilket innebar att jag skulle hjälpa handikappade att komma igång på fritiden genom idrott. Det har alltid varit viktigt för mig att ge människor självförtroende. – Jag kom tidigt med i det amerikanska landslaget för handikappade Kastgrenarna var det jag tyckte var roligast och i Pan American Games tog jag ett guld och ett silver. Men det var tufft ekonomiskt för vi i landslaget förväntades dra in 75 % av våra kostnader för idrottandet själva. Stoke Mandeville var parasportens Mecca på den här tiden och världsrekord räknades endast om

Boken Rullstolsidrott som innehöll teknik och träning i friidrott, var den första i sitt slag inom parasporten

de sattes där. Resorna till Europa var alltså nödvändiga och 1972 deltog Ray Clark på Paralympics (Handikapp-OS) i Heidelberg. – Där träffade jag Ingvar Agermo som spelade i det svenska basketlaget. Vi blev goda vänner och efter tävlingarna tyckte han att jag skulle följa med till Sverige och ta lite semester. Sagt och gjort! Det första jag mötte i Sverige (nästan) var den stora kärleken, Lena! Vi kunde inte riktigt bestämma oss var vi skulle bo men 1978 flyttade jag till Sverige. – Eftersom idrott var mitt stora intresse och jobb började jag spela basket och träna friidrott även

sade det till hur man kunde göra sittandes i rullstol. – Jag tränade hårt och blev kallad träningsnarkoman, minns Ray. Men sakta men säkert började saker hända och nya åkare dök upp. Åke Norsten, Bosse Lindqvist och Monica Säker för att nämna några. De kom alla från rekryteringsgruppen genom Karsten Inde, som hade importerat lättare stolar från USA. Han hade sett min stol och insåg dess fördelar. Nu var det en ny anda inom hela paraidrottsvärlden, tycker jag. – Jag samlade ihop min syn på teknikträning för kastgrenarna och

”Parafriidrotten har förändrats enormt sedan jag höll på. Den har blivit betydligt mer tävlingsinriktad och det är över huvud taget mycket tuffare tävlingar.” här. Jag hade ju redan god kontakt med många och jag blev tränare i Tranan. – Vad jag tidigt lade märke till, berättar Ray, var att de svenska idrottarna hade det ganska bra ekonomiskt. De behövde inte dra in pengarna själva som vi fick göra i USA. En annan sak var att jag tyckte att de tränade för lite eller på fel sätt. En del blev sura när jag påpekade det men jag har alltid sagt vad jag tycker och när de märkte att det gav resultat om de gjorde som jag sa, accepterade de min träningsfilosofi. – Alla vill bli bättre och alla kan bli bättre. Jag utvecklade min egen träning genom att studera hur de som inte sitter i stol kastade spjut, diskus och stötte kula och anpas-

rullstolsåkning och skrev en bok som heter Rullstolsidrott, teknik och träning i friidrott. Det var den första i sitt slag inom parasporten och översattes till engelska. När jag besökte Pan American Games i Puerto Rico såg jag att flera idrottare hade min bok som instruktionsbok. – Det var inga komplicerade grejer, tycker Ray. Enkla saker som hur man startar stolen, trycker i kurvor, sitter i stolen, etc etc. – Tyvärr var det ofta så att folk höll på sina idéer om hur man kunde förbättra tekniken. Många bra idéer delades aldrig! RAY VAR EN MAN med många idéer

och när Stockholms Handikappidrottsförbund skulle fylla tio år, åkte han rullstol från Göteborg till

Stockholm och överlämnade förbundets vimpel till Stockholms ordförande vid starten av Stockholm Maraton. Publicitet var viktigt och genom Stockholm Maraton hade rullstolsåkningen uppmärksammats. Första året en åkare deltog kom Åke Norsten först i mål och fick segerkransen, så när den springande ”segraren” passerade mållinjen fanns ingen krans till honom. Året efter fick rullarna starta i en egen klass. – Jag var med i Fredrikshofs IF. Man kan säga att vi med funktionshinder var fullständigt integrerade och vi fick lika mycket bidrag som de icke-handikappade i klubben. Det berodde på, säger Ray, att vi fick bidrag efter framgångar, alltså medaljer och titlar. Vissa i klubben grymtade förstås! – Vi tränade hårt och kunde åka på träningsläger flera gånger om året. Varje vecka ett var vi i Falun i den fantastiska inomhushallen där och vecka nio åkte vi till Kanarieöarna. Parasportens övergripande organisation var SHIF med en kommitté och tävlingsutskott för varje idrott. De aktiva var med i sina egna klubbar och de flesta var rena parasportsklubbar. Rekrytering skedde oftast via institutioner där funktionshindrade bodde och genom rekryteringsgruppens uppsökande verksamhet på sjukhus. – Parafriidrotten har förändrats enormt sedan jag höll på, säger Ray. Den har blivit betydligt mer tävlingsinriktad och det är över huvud taget mycket tuffare tävlingar. Tävlingarna har också blivit mer åskådarvänliga eftersom det har rensats i klasserna. De har blivit betydligt tätare. – Det är bra men det finns en fara, tror Ray. Flera skadeklasser

kan aldrig få komma med, det finns ingen plats för dem. En annan oro jag har är att Paralympics kan försvinna. Det kan helt enkelt bli för dyrt att arrangera spelen. Guldklubbens statistik över svenska guldmedaljer på Paralympics sedan 1964, då Sverige deltog för första gången, visar att Sverige har tappat rejält inom friidrotten. Vi halkar också ner på bästa nationslistan för varje spel. Finns det inget hopp för svensk friidrott? – Jo, tror Ray, men då måste man vara mycket mer aktiv när det gäller att rekrytera. Det kan inte bara vara klubbarnas ansvar utan också förbundets. Man måste väcka intresse för sporten för att dra till sig nya. En god rekrytering kräver en organiserad plan. Inom en klubb måste man t ex ha en person vars uppgift är att söka pengar till stolar. De kostar enormt mycket och många som vill idrotta har inte råd att betala själva. Distrikten måste komma ut med information till funktionshindrade om vad som finns att göra idrottsligt. Man måste också ha verksamhet på flera nivåer. – Det är mycket som friidrotten måste kämpa emot, tycker Ray. Det är en individuell sport och man tränar ofta ensam. Ungdomarna har så mycket annat som drar nu för tiden. Titta bara på den här, säger Ray, och håller upp en

modern smart phone. Datorerna! Du behöver aldrig gå ut längre. Är då inkludering lösningen på friidrottens problem? – Det kan vara det om man gör det med sunt förnuft. Jag tycker inte att det har varit helt lyckat när det gäller min andra sport, basket. Det gäller ju att paragruppen inom specialförbundet inte äts upp av de andra. – Jag gillar integrering med Fredrikshof som exempel, men som sagt det måste skötas med förnuft!

MONICA SÄKER är svensk parafriidrotts största kvinnliga stjärna. Med 10 VM-guld och sex paralympicsguld (då: Handikapp-OS) har hon ett rekord som är svårt att slå. Hennes gren var rullstolsåkning och hon har tävlat i alla sträckor. Hon är född 1956 men trots sina stora framgångar på löparbanan blev hon aldrig lika uppmärksammad som sina årsbarn (Stenmark, Borg, Haglund m fl). Monica gav upp rullstolstävlandet i början på 2000-talet men motionerar gärna och ofta fortfarande. När hon ser tillbaka på sin karriär och tittar på dagens situation inom friidrotten, främst då rullstolsåkningen, kan hon bara beklaga det beslut som paraidrottens företrädare fattade på 80-talet, nämligen att inte göra uppvisningsloppen i rullstol till en egen sportgren på Olympiaden.

Monika Säker på Paralympics i Barcelona 1992. Två silver och ett brons.

– PARAIDROTTEN VAR RÄDD för

att vem som helst då skulle kunna sätta sig i en stol och köra och på det sättet beröva de handikappade ensamrätten till denna gren och sänka statusen på Paralympics, säger hon, men jag tycker att det var väldigt synd. Om dessa åk hade blivit en egen gren på olympiaderna hade rullstolsåkningen fått en annan status, tror hon. Monica Säker är förlamad efter en bilolycka när hon var sexton år.

drabbades jag inte av någon depression eller sorg över min förlamning men när mitt tillstånd fortfarande efter två år var likadant, insåg jag att det fanns ingen gud som kunde göra mig frisk igen. Jag bröt med kyrkan och sedan dess har jag inte förlitat mig på någon gud utan jag har lagt ansvaret för mitt liv i mina egna händer. Som rullstolsburen drabbades hon av många och besvärliga sittsår och det var när hon var inlagd för

”Jag tror att handbike kommer att ta över mer och mer, särskilt på långloppen, säger hon. Det går fortare och är lättare att lära sig rent tekniskt.” – Jag föddes och växte upp som missionärsdotter i Tanzania men jag och mina syskon flyttade hem till Sverige när jag var tretton, berättar hon. Jag var medlem i Pingstkyrkan och mycket religiös och när jag blev förlamad efter olyckan var jag övertygad om att Jesus skulle göra mig bra och att jag snart skulle gå igen. Därför

Monica Säker har skrivit en bok om sin uppväxt

detta på Växjö sjukhus 1976 som Karsten Inde ringde upp henne och föreslog att hon skulle åka Stockholm maraton. – Jag skrattade bara åt en sådan befängd idé, men han gav sig inte utan ringde mig igen. Ja, varför inte, tänkte jag, och sedan började jag träna och tävla inom paraidrotten. Det blev inget maraton det året men det är en gren som jag senare utövade mycket. MONICA BÖRJADE EN arbetsterapeututbildning i Stockholm och i och med det lämnade hon Växjö. Under tiden hade Karsten Inde startat Rekryteringsgruppen och det började hända saker inom rullstolsåkningen. – Jag blev snabbt bra på att åka och på SM 1980 slog jag Kerstin Wiksén, som då dominerade åkningen på damsidan helt, på alla distanser. Tyvärr var det för sent att bli uttagen till Paralympics i

Arnhem (Då hette det HandikappOS) och jag blev mycket besviken och tänkte lägga av. – Men det var mycket som höll mig kvar, bl a chansen att få en bättre stol att tävla i. En stol då vägde ca 35 kilo, hade högt ryggstöd och tunga fotplattor. Rekryteringsgruppens killar hade piffat till sina stolar och sågat av ryggstöd och cambrat (snedställt) hjulen och Karsten Inde hade tagit hem nya, lätta rullstolar från USA. EFTER SM 1980 tog Monicas karriär ordentlig fart och 1982 vann hon fem guld på VM i friidrott i Stoke Mandeville. På tävlingar i Belgien samma år tog hon sex guld och detta år åkte hon för första gången ett halvmaratonlopp i Japan. –Jag åkte i mål som nia, men först av alla tjejer. Jag hade blivit inbjuden att tävla i Oita av några japaner som hade sett mig köra på Stoke Mandeville. Förhållandena i Japan var rena paradiset jämfört med Stoke Mandeville. Där bodde vi åtta, tio stycken i varje sal och det fanns bara två, tre toaletter per hus och duscharna var avskilda med enbart duschdraperier. Det var verkligen riktigt snuskigt! – I Japan däremot fick jag bo på hotell i eget rum. Om man kom etta, tvåa eller trea i Oita blev man bjuden att tävla nästa år också. Arrangörerna betalade resa och uppehälle! Jag var där flera gånger och körde även maraton. FRAMGÅNGARNA I JAPAN gav

henne också en japansk sponsor – Japans största tidning hade skickat ett grupp handikappade till Sverige för att de skulle se hur vi handikappade hade det i Sverige. Ett par av dessa bodde hemma hos mig och min man och genom deras

kontaktman i Sverige fick jag en stor firma, Nishin, som sponsor. Jag fick prova ut en stol och de sponsrade mig med stolar fram till år 2000. – Det var en enorm skillnad, minns Monica. Stolen var försedd med skydd över hjulen och nu kunde jag trycka ner utan att göra mig illa. Att jag har haft så bra stolar är en stor del av mina framgångar. 1984 VAR ETT stort år för Monica.

OS skulle gå i Los Angeles men på den tiden var det inte självklart att Handikapp-OS (nu Paralympics) gick på samma ställe. Däremot kördes uppvisningslopp i rullstol på OS i Los Angeles och Monica kom med efter uttagningstävlingar på Long Island, där en del av Paralympics anordnades. –Det är den häftigaste upplevelsen jag har haft i min idrottskarriär, berättar Monica. Vi fick köra på en knökfull arena i samband med att tjejerna sprang final 800 m. Vi åkte 800 m och killarna 1500 m. – Drottning Silvia var prisutdelare och gav mig min silvermedalj. Min konkurrent som vann guldet, Sharon Hendrix, hade satsat allt på detta lopp och struntade sedan i Paralympics. – Jag var borta från de stora tävlingarna några år i slutet av 80-talet eftersom jag födde två barn men jag gjorde ett uppvisningslopp i Seoul -88. Det slutade med att jag körde över sargen.

födde jag återigen ett barn. Min satsning att komma med till Sydney förstördes av att jag bröt benet och efter det gav jag upp rullstolsåkningen, summerar Monica. T 54 som var Monicas klass är den största, kanske mest prestigefyllda klassen inom åkningen, och konkurrensen har alltid varit hård. – Hemma i Sverige var det tyvärr få tjejer, minns Monica, och när Kerstin (Wiksén) slutade fanns det ingen konkurrens alls men internationellt var det tuffare. Danskan Connie Hansen var mycket duktig liksom Sharon Hendrix. Det var alltid trevlig stämning på tävlingarna, tycker jag. NÄR MONICA GAV UPP rull-

stolsåkningen började hon med handbike och hon körde flera maratonlopp i Hamburg och Berlin. – Jag tror att handbike kommer att ta över mer och mer, särskilt på långloppen, säger hon. Det går fortare och är lättare att lära sig rent tekniskt. Som nyskadad kan det vara svårt att identifiera sig med

rullstolsåkning och en sportstol kan vara lite knölig att ställa in och tekniken är inte helt lätt. MONICA SÄKER HAR nu fyllt 61 år

och det är mycket som har förändrats sedan hon började träna och tävla. – Man satsar på utbildning och karriär idag, då det är lättare att komma ut på arbetsmarknaden som rullstolsburen än det var när jag var ung. Samhället erbjuder också så många andra träningsmöjligheter och genom att rullstolsburna nu är integrerade i skolor finns ingen mötesplats där de kan prata och utbyta idéer. I en vanlig friidrottsklubb är man kanske ensam som kör och då händer det ingenting. För att kunna utvecklas måste man träffas. – Därför tror jag att det bör finnas kvar särskilda klubbar för funktionsnedsatta idrottare för just rullstolsåkare, tycker Monica Säker. Men i det stora, på riksplanet, bör parasporten inkluderas och parafriidrotten bli en del av Friidrottsförbundet.

Monica Säker

I BÖRJAN PÅ 90-TALET var Monica

tillbaka på löparbanorna på allvar. VM-guld i Stoke Mandeville -91 visade att formen var god och på Paralympics i Barcelona blev det silver på tre sträckor och brons på en. – Jag åkte ett par maraton i Oita och tog guld på 100 m samt tre silver i Berlin -94 men året därpå

”Jag tror tyvärr att rullstolsåkningen kommer att försvinna från paraidrotten när vi ska inkluderas, men däremot kommer det att vara lättare att inkludera de stående paraidrottarna och längd-, höjd- och kastgrenarna.”

HÅKAN ERIKSSON var endast nio år när han 1977 blev överkörd av spårvagnen, Nockebybanan, och förlorade sitt vänstra ben. Genom att han snabbt kom i kontakt med parasporten började han rullstolsträna och redan som tonåring var han en av våra bästa åkare. Karriären varade mellan 1978 och 2000 och det hann bli åtskilliga medaljer både på VM och Paralympics.

Håkan Eriksson tränar på Kristinebergs idrottsplats

– JAG HADE TUR, säger han, som

så snabbt kom igång med träning. Det satt en lapp på sjukhuset om styrketräning för handikappade, vilket jag började med. Där fick jag också kontakt med rullstolsträning på Tomteboda som leddes av Gunnar Årlind. Två år efter olyckan var jag på mitt första Boxholmsläger och därefter träffade jag Ray (Clark) på Beckomberga på basketträning. Man kan säga att det finns ett före och efter Ray för mig. – Jag har så enormt mycket att tacka honom för. Han trodde på mig redan när jag var elva år. Han är ju från USA och han berättade att man kunde bli proffs i rullstolsåkning där och i min lite barnsliga fantasi bestämde jag mig för att bli proffs i Kalifornien. På något sätt hade jag den där drömmen i bakhuvudet hela tiden fast jag så småningom insåg att jag aldrig skulle

bli det. Och varför Kalifornien? skrattar Håkan. – Genom Ray kom jag också i kontakt med Peter Eriksson som blev min tränare 1984 och som jag behöll under resten av min karriär. Peter var ju väldigt eftertraktad som rullstolstränare Han var förbundskapten för friidrotten 1986 men året efter flyttade han till Kanada och blev så småningom ansvarig för Kanadas paralandslag. I slutet på 80-talet fick jag också träna med det kanadensiska landslaget men mest skötte vi träningen via fax. – Peter var skridskoåkare och han överförde mycket av tekniken därifrån till rullstolsåkningen. Vi var många bra åkare då och konkurrensen oss emellan var stenhård. Jag var god vän med Lövis (Lars Löfström) trots att han var betydligt äldre än jag men på löparbanorna var vi konkurrenter. HÅKAN ÄR AMPUTERAD och fick

därför inte tävla mot polio- och förlamningsskadade och därför fick han heller aldrig tävla i Stoke Mandeville Games. – Ray försökte övertala dem där genom att säga att jag inte kunde böja på det ben jag hade kvar, vilket är sant, men när vi åkte dit på vinst och förlust, vägrade de att låta mig tävla. Därför hamnade jag i USA, på Long Island, i det delade Paralympics som var 1984. Jag fick

tävla i klassen Les Autres (De andra) och det var en liten klass internationellt. Jag tog tre guld där och ett i Seoul men när jag äntligen fick börja tävla i klass T54 i Barcelona blev det inga mer guld på Paralympics. Det är därifrån jag har fått epitet ”Den eviga tvåan”, men det stämmer alltså inte om man sammanfattar hela min karriär, skrattar Håkan. – Vi tränade enormt hårt, minns Håkan. Det var ju elitidrott vi höll på med och det var träning sex gånger i veckan, minst tio pass. Jag var ett tag med i Fredrikshovs friidrottsklubb på lika villkor som icke-handikappade och när jag började studera i Lund gick jag med i IFK Lund. – Det har jag Karsten Inde att tacka för! Jag var så förtjust över att ha blivit student och flyttat in i en liten lya som jag målade och fixade, att jag blev lite lat med träningen. I samma veva tog Karsten kontakt

Boken om Lars Löfström och Håkan Eriksson

med mig och ville ha hjälp med något i sitt företag och samtidigt hade han sagt till IFK Lund att jag fanns där och skulle träna barngrupper i rullstolsåkningen. Så det var bara att ställa upp, säger Håkan, och det är något jag inte ångrar. Man lär sig så mycket av att träna och hjälpa andra och jag fick också tillbaka min disciplin vad gäller träningen! – Inställning hos oss åkare var att det var idrott vi höll på med. Idrott är idrott, var Rays slagord och Lövis var mycket tydlig: Dalta inte med mig! och Vi håller inte på med handikappidrott! Ibland fanns det tyvärr anledning att klaga på förhållandena för oss, som när vi kom till VM i Assen 1990 och de som satt i stol skulle inkvarteras i militärtält. Vi protesterade och flyttade in på hotell. Vi ansåg att vi skulle få vår uppladdning förstörd genom det liv och den rörelse som var runt dessa tält. – I Sydkorea på Paralympics började förhållandena bli riktigt bra och så var det resten av min karriär, förutom Atlanta 1996. HÅKAN KAN, LIKSOM de övriga rullstolsåkarna som har en lång karriär att titta tillbaka på, konstatera att det har hänt enormt mycket och att sporten har utvecklats mycket. – Det gick fortare och fortare och rekorden kapades, säger Håkan, men framför allt blev träningen så mycket bättre. Peter Erikssons metoder blev betydelsefulla för hela världen. – Materialet i stolarna är viktigt och tillgången till riktiga tävlingsstolar är helt annorlunda. Jag kommer ihåg på ett SM i Trollhättan 1979 när vi hade så få tävlingsstolar att så fort man hade kommit i mål fick man skynda sig tillbaka för att

nästa tävlingsheat skulle ha samma stolar. Man åkte nästan snabbare tillbaka, skattar Håkan. Bosse (Lindqvist) började bygga egna racerstolar hemma på gården runt -80 och det var ett enormt lyft för mig. Jag minns att pappa köpte en stol av honom till mig och fick betala ca tusen kronor för den. FINNS DET NÅGON framtid för

friidrotten? – Internationellt tror jag det. Den paralympiska rörelsen är stark, tycker Håkan. När det gäller rullstolsåkningen tror jag det är kört, i alla fall i Sverige. Det är en komplicerad idrott och tekniskt svår. I år hade vi tre åkare på SM. Det har inte tillkommit några åkare på flera, flera år. Det finns inget lag, inget gäng som kan samlas och utbyta erfarenheter. Inkluderingen av friidrotten i dess specialförbund är snart en realitet. Kan det hjälpa para-friidrotten till nya framgångar? – Idrott, fastslår Håkan, fungerar inte utan bas och inte utan topp. Rekryteringen är jätteviktig och där träffade Karsten (Inde, Rekryteringsgruppen) helt

rätt men det behövs en sådan eldsjäl. Inkluderingen hjälper kanske synen på paraidrotten men vi behöver också en Ray Clark, en Peter Eriksson. – Jag tror tyvärr att rullstolsåkningen kommer att försvinna från paraidrotten när vi ska inkluderas men däremot kommer det att vara lättare att inkludera de stående paraidrottarna och längd-, höjdoch kastgrenarna.

MAGNUS OLSSON har en lång erfarenhet av ledande uppdrag inom parasporten. Han var länge biträdande förbundskapten inom friidrotten innan han 2000 tog över ansvaret och han har sedan 1990 varit anställd på Riksidrottsgymnasiet i Bollnäs där många av våra paraidrottare har skolats. Paraidrotten har utvecklats mycket under dessa år och då kanske speciellt friidrotten. Hur är läget nu och hur ser framtiden ut för parafriidrotten?

Magnus Olsson peppar Tobias Jonsson. VM i London 2017.

– VI HAR HAFT FYRA tävlingar i

år och då har jag prioriterat VM i London, säger Magnus Olsson. Syftet var att få med en så stor trupp som möjligt och det var ett beslut sanktionerat av förbundet. Alla som klarade kvalgränserna fick följa med. Dessa var ganska låga så jag fick med tolv idrottare.

FORTS PÅ NÄSTA SIDA

– RESULTATEN PÅ VM blev kanske

inte de bästa men vi kom hem med två medaljer och två nya svenska rekord och det tycker jag får anses som godkänt. Ett problem som vi i ledningsgruppen för friidrotten har är att vi måste förlita oss på uppgifter från de aktivas tränare och klubbar på hemmaplan. Några av de som åkte hade skador och var inte i toppform men det visste vi inte innan. – Vi fick också lämna Jeffrey (Ige) hemma. Han opererades i februari och hade inte kommit upp sin

nansvar för medel- och långdistansloppen. Kathleen Persson har hand om Race Running och jag själv är, förutom att vara förbundskapten, ansvarig för kastgrenarna. – Vi har mycket hjälp från kansliet naturligtvis men vad som behövs är att det satsas ordentligt på rekrytering och bredd. Det måste komma igång så att vi får sköta det vi är tillsatta för, nämligen elitidrotten, anser Magnus. – Jag tycker att U-klassen lätt kommer i kläm i den satsning som görs, då IPC-idrotterna prioriteras.

”Utvecklingen kräver att våra aktiva är idrottare 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan.” vanliga form inför VM. Han gjorde sin första tävling här på SM i Gävle (11-13 augusti). – S-klassen är nog just nu vår starkaste del i truppen och jag hoppas att vi kan få loss pengar så att vi kan åka till IBSA World Games i Tokyo. Tobias (Jonsson) är kanske vårt starkaste kort inför Paralympics 2020. Men, påpekar Magnus, med rätt hjälp och stöttning kan även de andra göra bra resultat. FRIIDROTTEN HAR HAFT flera

organisatoriska förändringar i år. Magnus är förbundskapten men med tillsättandet av grengruppsansvariga har ledningsgruppen vuxit. – Ingela Nilsson ansvarar för sprintgrenarna och hopp. Hon har en långerfarenhet av friidrott och arbetar också på friidrottsgymnasiet i Växjö. Från Karlskoga har vi hämtat Anders Johansson med gre-

I vår budget finns inga pengar till att skicka U-klassarna till INAStävlingar eller Global Games. Det är en klar tendens att de åsidosätts, säger Magnus. – En del i vår inriktning för att skapa ett konkurrenskraftigt landslag i friidrott är också att ställa högre krav på de aktiva, säger Magnus. Utvecklingen kräver att våra aktiva är idrottare 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan. Det ansvaret kan inte ligga på oss utan det måste ske i de aktivas hemmaklubbar. Vår uppgift ska egentligen vara att ta ut de som ska tävla i landslaget. – Antalet tävlingar är ett annat problem, fastslår Magnus. Där håller jag med Miro Zalar som i samband med VM i London sa om icke-paralandslaget: Det tävlas för lite! Ta t ex Gunilla (Wallengren) och Niklas (Almers), de hade bara en tävling före VM!

DET HÄNDER NATURLIGTVIS

också många positiva saker inom friidrotten och Magnus lyfter fram flera lovande talanger. – I U-klassen har vi två löpare som om de får satsa på 1500 m kan bli riktigt bra. Det är Martin Jansson och Alexandra Gustavsson. Jag hoppas att vi ska kunna åka till Para Youth Games där jag tror att även Olof (Ryberg) och Ebou Sowe, längd och sprint, kan göra bra resultat. Genom Riksidrottsgymnasiet har vi fått fram flera talanger men de kommer inte att kunna konkurrera om platserna till Tokyo utan till nästa Paralympics efter det. – Vi har också Race Running, säger Magnus, som har väldigt många utövare men som ännu inte är med i IPC. Här på SM kördes flera lopp i två olika klasser och antalet tävlande var tolv, den absolut största paraklassen. ÄVEN ORGANISATORISKT TYCKER Magnus att det finns mycket

som är positivt. – Alla bitar har gått framåt, tycker jag. Nu är våra idrottare med i icke-paraklubbar, de har riktiga tränare som är utbildade i just den idrotten de aktiva håller på med och de får uppleva den känslan som det är att tillhöra en klubb. – Materialmässigt har det hänt så mycket. Stolarna går inte att jämföra med de som fanns bara för tio-femton år sedan, vi har fått proteser och flexfötter. Träningen har blivit alltmer professionell. Den mentala biten och coacher – ja kort sagt allt har utvecklats till det bättre. – Det mediala intresset, då speciellt för Paralympics, är fantastiskt roligt men det kräver också att vi

hänger med. Vi kan inte komma till dessa stora mästerskap och inte prestera, tycker Magnus. – Vi i Sverige har mycket att lära av länder som Storbritannien, Australien och Kanada. Där är paraförbundet helt likvärdigt med de andra idrottsförbunden och det satsas verkligen på paraidrottarna. De är liksom sina icke-parakamrater professionella och kan leva på sin idrott.

PERSONER I ARTIKLARNA

ATT VARA FÖRBUNDSKAPTEN

Karsten Inde: startade Rekryteringsgruppen för aktiv rehabilitering, vars idé var att söka upp nyskadade på sjukhusen och få dem att börja idrotta. Gruppen finns fortfarande och ger ut tidningen Kick.

för ett landslag kräver planering och mycket av fokus ligger naturligtvis redan nu på Tokyo 2020. – Vi har krav på oss att prestera vart fjärde år, säger Magnus, men det syns inte i vår budget. Det är nu vi måste få pengarna för att kunna bygga upp ett landslag till Tokyo. Det sista året inför ett Paralympics ska vi egentligen bara ägna åt finputsning. – Landslaget är ju det samma som mästerskapen kan man säga och det är till dessa vi får pengar. Vi för en ständig dialog och diskuterar hur mycket vi ska stötta de aktiva men grundinställningen är att de aktiva själva måste göra grovjobbet. NÄSTA NATURLIGA STEG för

friidrotten är klivet in i Friidrottsförbundet, tycker Magnus. – Para-landslaget blir ett av landslagen och det borde vara självklart att vi tävlar i likadana kläder, som vi gör på Paralympics. I Friidrottsförbundet blir det ett friidrottstänk rakt igenom, tror Magnus, vilket det inte är nu, när vi är en av 17 andra idrotter.

Roland Åkerlund: en av grundarna av Tranan HIK 1965 Bengt Olofsson: Medlem nr 6 i Hall of Fame. Deltog i fyra Paralympics, bl a i basket. Legendarisk ledare för simlandslaget från 1969 till 1996. Ingvar Agermo: spelade bl a basket i Nacka Hi och i landslaget. Åke Norsten: rullstolsåkare som 1982 vann Stockholms Maraton. Startade Rullstolsskolan och har skrivit boken Drivkraft. Bosse Lindqvist: rullstolsåkare som konstruerade sina egna stolar och som fortsatte med det som yrke.

Kerstin Wiksén: guldmedaljör från Arnhem 1980. Pionjär inom svensk parasport genom att bl a vara den första kvinnliga rullstolsåkaren som åkte Stockholm Maraton. Gunnar Årlind: en av eldsjälarna i Rekryteringsgruppen. Skadades som 16-åring i en motorcykelolycka. Peter Eriksson: skridskoåkare som började forska på GIH med Lars Lövström. Landslagstränare 1986 men flyttade till Kanada där han blev landslagstränare för det kanadensiska landslaget. Under OS i London var han tränare för Storbrittaniens friidrottare (Track and field). Återvände till Kanada 2013 som ”head coach” i Kanadas olympiska och paraolympiska kommitteer.

TRUPPEN I LONDON Viktoria Karlsson Per Jonsson Tobias Jonsson Olof Ryberg Natalie Nilsson

T11 längd T12 längd T12 100m, längd – silver T13 längd, höjd T13 100m, 200m, 400m

Gunilla Wallengren Niklas Almers

T54 800m, 1500m, 5000m T54 100m, 200m

Mohammad Al-Joburi F42 kula, diskus Viktor Svanesohn F38 kula - brons Joel Jansson F12 spjut Emma Eriksson Stephanie Ydström

T20 400m, längd T20 längd, 400 m

OLOF RYBERG är bara 17 år. Han tävlar i klass S2 på SM i Gävle men internationellt är han T13. Det betyder att han är synskadad och kan orientera sig hjälpligt. VM i London var hans debut i stora internationella sammanhang. Hemma i Göteborg är han med i Örgryte friidrott. Hans grenar är höjd och längd och han spelar också goalball i klubben FSBU. – MIN ÄLDRE BROR började med

friidrott och då ville jag göra det också, säger Olof. 2009 fick jag mina första spikskor och började träna på riktigt. På syncentralen i Göteborg fick jag reda på att det fanns goalball och jag började spela 2014. – 2016 hade de något som kallades mångkamps-SM i Göteborg och då satte jag svenskt inomhusrekord i höjd. Efter det blev jag inbjuden av Magnus (Olsson) till ett rekryteringsläger. – Jag spelar goalball också och mitt mål är att få komma med till EM i september. Jag har varit med u-landslaget i Budapest. Lagsporter

GUNILLA WALLENGREN är den svenska truppens verkliga veteran. Hon är 38 år och har tävlat i rullstolsåkning på elitnivå i 22 år. Hon tävlar i klass T54 och har precis blivit inbjuden till att tävla i Diamond League. Det senaste Paralympics i Rio blev däremot en besvikelse och året kantades av andra motgångar då sammanlagt tre blodproppar försvårade träningen och resultaten blev inte vad hon hade tänkt sig. Inte heller VM i London blev någon större framgång men hon tänker inte ge upp rullstolsåkningen.

– JAG BESTÄMDE MIG direkt efter Rio att jag ska satsa på Tokyo. Det var meningen att Rio skulle bli mitt sista Paralympics men jag kände att jag hade mer att ge och 2017 känner jag mig bättre än någonsin. Jag satte bl a nytt svenskt rekord på 5000 m på tävlingar i Schweiz och nu är det här början på en ny fyraårsperiod, kan man säga. När de gäller grundkondition och uthållighet känner jag mig starkare än någonsin. – Jag har naturligtvis rådgjort med min läkare, fortsätter Gunilla, och jag bör avstå från längre distanser, t ex maraton, men annars kan jag köra på som vanligt. Det är ju också

viktigt att jag gör något som ger livskvalitet, vilket idrotten ger mig. MED SINA MÅNGA aktiva år inom

paraidrotten kan Gunilla tydligt se vilken utveckling sporten har genomgått. – Det har hänt och händer otroligt mycket inom rullstolsåkningen och länder som USA, Australien, Kina och Schweiz är föregångsländer, tycker jag. Om man vill tävla på internationell elitnivå går det inte att ta en paus, ett sabbatsår, och tro att det bara är att komma tillbaka. – Internationellt har sporten blivit alltmer professionell medan

vi i Sverige har stått ganska stilla. Det är, menar Gunilla, främst de ekonomiska resurserna som inte finns här. Synen på elitidrottarna är också annorlunda. I USA t ex har idrottarna helt andra möjligheter och de går på college tillsammans. Tatyana (McFadden – en av världens bästa åkare just nu i klass T54) och flera andra åkare tränar tillsammans. De är tio-tolv åkare som går på samma college i Indianapolis och stöttas både av det amerikanska förbundet och colleget. Australien har tagit efter detta koncept men i Sverige finns det för få aktiva för att de ska kunna samlas.

ger en speciell gemenskap vilket var något jag saknade när jag slutade med fotbollen. OLOF TÄVLAR OCKSÅ i 100 och 200 meter men det är mest för att träna explosiviteten. Höjd och längd är det han satsar mest på och hans förebild är Stefan Holm. Han går fortfarande i skolan. – Jag går naturvetenskapligt program på gymnasiet och jag satsar mest på skolan. Jag är medveten om att jag aldrig kommer att kunna leva på min sport och då måste skolan gå först, säger han. Men det sista året ska jag ta på två år och då får jag mer tid till träningen.

– Här i Sverige har vi svårt att få fram nya åkare. En sak som försvårar är stolfrågan. Det är dyrt att skaffa en sportstol där de billigaste kostar minst 30 000 och det kanske inte är en summa som man kan eller vill lägga ut. Tyvärr, säger Gunilla, finns ingen begagnadmarknad. Man har inte tagit tillvara på de stolar som finns kvar när aktiva idrottare la av tävlandet. Vi har ju haft ganska många åkare. – Det är verkligen tufft att få fram nya friidrottare men, avslutar Gunilla Wallengren, jag hoppas och önskar att det ska komma nya! Jag vill ha en arvtagerska innan jag slutar! TEXT: GUNILLA NAUCLÉAR

Maten vi äter ska vara hållbar för djur, människor & miljö

Vänliga Varor butik i din närhet

046-70 61 70 Barsebäcksv. 60, Löddeköpinge

Välkomna!

Box 63

VVS-PRODUKTER Och saken är klar!

STÖDJER SVENSK PARASPORT

312 21 Laholm

Tel. 0430- 480 00 www.sodrahallandskraft.se

Behöver du ny energi? Rehabilitering, träningsläger och temaresor

Nytäckning • Reparationer • Omtäckningar Hokav. 95 | Asarum | 0454 - 32 89 30 | christer.lydell@telia.com

Med ett kunnigt team och oslagbart läge vid havet hjälper vi dig att hitta ny styrka. Välkommen till Sommarsol!

Rehabilitering och rekreation med kompetens och engagemang Vejbystrand, Ängelholm 0431-44 31 00 | info@sommarsol.se | www.sommarsol.se 36

rehab & rekreation 37

Assistans som faktiskt funkar! stödjer Parasporten stödjer Parasporten

VEINGE VEINGE BETONG BETONG AB AB Vessinge Vessinge 104, 104, 312 312 94 94 Laholm Laholm Tel. Tel. 0430 0430 -- 183 183 75 75 Telefax. Telefax. 0430 0430 -- 183 183 78 78

Världen Världen börjar börjar ii Tranås! Tranås!

Vi är ett dedikerat team som sedan 1979 har hjälpt ”bistånds-Sverige” med flyg till jordens alla hörn. Vi är ett dedikerat team somBästa sedanpris1979 har hjälpt med flyg till jordens alla hörn. & service? Hör”bistånds-Sverige” med oss nästa gång! Bästa pris & service? Hör med oss nästa gång!

Enkelt, tryggt och säkert! Enkelt, tryggt och säkert! Vi är Sveriges ledande resebyrå på biståndsresor! Vi är Sveriges ledande resebyrå på biståndsresor!

RAPTI SPERCAIAPTIM SPECIALPM R BARA LPRIISS BARA HOS OSS!HOS OSS! 0140-37 50 00 info@tranas-resebyra.se 0140-37 50 00 www.tranas-resebyra.se info@tranas-resebyra.se www.tranas-resebyra.se

www.vivida.se Tel 019-555 43 00

0140-37 50 00 info@tranas-resebyra.se 0140-37 50 00 www.tranas-resebyra.se info@tranas-resebyra.se www.tranas-resebyra.se

43 43

OR1021849_Parasport nr 3_2016.indd 43 OR1021849_Parasport nr 3_2016.indd 43

2016-10-03 12:05 2016-10-03 12:05

Hantverksgatan 15 - Box 564 - OSKARSHAMN Exp. Månd. 8.00 -17.30, Tisd-Fred. 8.00 - 16.00 Telefon 0491- 881 10 Efter kontorstid: Larmcentral 0470-176 60 info@oskarshamnenergi.se • www.oskarshamnenergi.se

Världen börjar i Tranås!

Vi är ett dedikerat team som sedan 1979 har hjälpt ”bistånds-Sverige” med flyg till jordens alla hörn. Bästa pris & service? Hör med oss nästa gång!

RAPTI SPECIA M LPRIS BARA HOS OSS!

Enkelt, tryggt och säkert! Vi är Sveriges ledande resebyrå på biståndsresor! 0140-37 50 00 info@tranas-resebyra.se www.tranas-resebyra.se

0140-37 50 00 info@tranas-resebyra.se www.tranas-resebyra.se

0225-28 69 00 www.anpassarna.se 39

Vad händer i distriktet

Västmanland När Helena Hagberg 2013 blev parasportförbundets distriktsordförande i Västmanland gick verksamheten på sparlåga. – Jag och verksamhetschefen Stefan Andersson fick bygga upp verksamheten från scratch, säger hon. Vårt mål var att skapa aktiviteter och föreningar i alla distriktets 10 kommuner. Visionen har med råge förverkligats.

FAKTA VÄSTMANLAND Västmanlands län 270 000 innevånare. Västerås är den stora orten med 140 00 innevånare. Västmanlands Parasportförbund: 21 Föreningar. 2 anställda. Kansli i Västerås. Idrotter: Fotboll, Innebandy, Rullstolsrugby, Friidrott, Floorhockey, Simning, Bordtennis, Skytte, Boccia, Motionsidrott, Judo, alpint, mm. Övriga: Ridsport, Bowling, Golf. Tävlingar: Skoltävlingar i simning, friidrott, fotboll, Innebandy. Köpingspel. Samarbete: Mälarserier, Svealandsserier, Tunaspel mm Utbildningar: funktionärer bl a och föreläsningar. Rekrytering: läger, prova på Rookie-camp, Folkhälsa: Parametern Utvecklingsarbete: Regionalt tillsammans med Södermanland, Utvecklingsdistrikt Rullstolsrugby och friidrott. Hemsida http://www.parasport.se/Distrikt/vastmanland/ Facebook https://www.facebook.com/vastmanlandsHIF

HELENA HAGBERG SOM är född med ryggmärgsbråck, har sina egna idrottsliga rötter i ridsporten. Redan som 18-åring tog hon 1994 ett individuellt brons på VM i England, medan laget tog guld. Sedan 2010 är hon heltidsansarvoderat regionråd (L) i opposition och tjänstledig från anställningen som handikapp- och utbildningskonsulent på svenska ridsportförbundet. Men engagemanget i parasporten är obrutet. Visioner behövs både i partipolitik och inom idrottsrörelsen. – Jag vill ge tillbaka något av allt det jag själv fått genom idrotten, säger hon. Naturligtvis är det ridsport som ligger närmast mitt hjärta, men i grunden är det idrotten som samhällsfenomen som engagerar mig. Visst är det härligt att stå på en prispall, men det Helena ser som det viktigaste i såväl parasport som all annan idrott har inte med seger och ära att göra. – Idrotten socialiserar, säger hon. Vår utmaning handlar om att nå och locka till oss de barn och ungdomar som säger nej till ett aktivt liv, utan att veta vad det säger nej till. I ett större perspektiv handlar det om folkhälsa. Självklara steg i den riktningen har varit att skapa nätverk bland annat tillsammans med idrottslärarna i länets särskolor, liksom att etablera goda relationer med allt ifrån vaktmästare till ledande tjänstemän inom kommunerna. ARBETET HAR GETT RESULTAT. Idag finns drygt 20 aktiva föreningar i länet. – Med en stabil grund blir allt så mycket enklare, säger Helena Hagberg. Vid gemensamma arrangemangen kan t ex de olika föreningarna ansvara för olika delar. För att få fler deltagare och fler synergieffekter satsar distriktet också på samarbeten med andra distrikt. I Tuna-spelen, ett samarrangemang mellan Västmanland och Sörmland, får nybörjare från hela landet chans både att tävla på just sin nivå och att inspireras av framgångsrika förebilder. Ett annat exempel är Mälarserien i friidrott som drivs gemensamt av Stockholms, Västmanlands och Södermanlands Parasportförbund. Huvudsyftet är att ge fler tävlingstillfällen för nya aktiva inom friidrotten. Tävlingssäsongen är maj-augusti.

TROTS DEN POSITIVA utvecklingen i distriktet finns

gott om knepiga utmaningar. Som i alla folkrörelser sviktar de ideella krafterna. – Det finns nog fog både för att fundera på nya tävlingsformer och annan slags finansiering, säger Helena Hagberg. Vem vet i framtiden kanske de ideella krafterna ersätts av en inhyrd ”tävlings-cirkus” som ansvarar för allt...

EN ANNAN UTMANING är parasportens förhållande

till övrig idrott. – Jag är en stark förespråkare för inkludering, säger Helena Hagberg. Varje idrott har kunskap om just sin sport oberoende av om den utövas av funktionshindrade. Ett gott exempel finns I Köping där bordtennisföreningen på ett föredömligt sätt tar ansvar för inkluderingen. Jag är som en häst i en startbox – vill iväg och göra! Med tiden har jag blivit bättre på att vänta tills alla är med. VILL VETA MER om distriktets verksamhet gå in på: www.parasport.se/ Distrikt/vastmanland

Helena Hagberg distriktsordförande i Västmanland

Vad händer i distriktet – De kräver den största insatsen, säger Kristoffer Salin. För många är det till en början med svårt att inlemma sig i en grupp och följa gemensamma regler. Som ledare brukar det vara bättre att visa än att prata.

idrottsklubben, men det är något vi tipsar andra som vill starta upp, att först ta kontakt med friidrottsklubben på orten.

SOMMAREN 2014 UTÖKADES klubbens verksamhet

och intresset i landet var snart mycket större än vad de ideella krafterna klarade av. Räddningen blev att RBU Västerås tillsammans med Norrbacka HIF och Rånäs 4H sökte och fick projektpengar från arvsfonden. Under projektets tre år har projektledarna haft prova på och föreläsningar för skolor, föreningar, habiliteringar, hållit i kurser och deltagit på hjälpmedelsmässor och tävlingar. Det har gett resultat, RaceRunning är idag den snabbast växande parafriidrottsgrenen i landet – ja, i hela världen. 2017 var första året RaceRunning var med som officiell gren på SM i parafriidrott. Målet är att bli en godkänd friidrottsgren på IPC-tävlingar och Paralympics. Men återigen, för de alla flesta utövarna handlar RaceRunning inte om stenhård och disciplinerad träning för att nå elitnivå, utan om att på ett lustfyllt sätt bygga upp balans, kondition, koordination, rörlighet och styrka.

KRISTOFFER SALIN ÄR en stabil klippa bland distriktets ideella krafter. För åtta år sedan tog han över ledarskapet i innebandyklubben IF Plus. – Jag var elevassistent på särskolan och en dag följde jag med en kille till hans innebandyträning. Innan dess hade jag aldrig hört talas om parasport, säger han. Jag fastnade direkt, dels älskar jag innebandy, dels älskar jag ungdomarnas glädje över att få träna och att få umgås. Ryktet om den livaktiga klubben sprids mest via mun mot mun-metoden, och tillströmningen har blivit än starkare sedan habiliteringen börjat rekommendera verksamheten. Med hjälp av sin bror Markus leder Kristoffer i dag tre innebandylag.

med ett fotbollslag. I år deltog spelarna i Gothia Cup för tredje året i rad. – Det är klart att det är kul att klubben blir större, men det finns en gräns. Om verksamheten ska förbli lika stark måste vi nog tillhöra en större idrottsförening, inte nödvändigtvis inom parasporten, säger Kristoffer. Att jag fortfarande orkar beror på att jag brinner för det jag gör.

I IF PLUS RÖD har de flesta av de drygt 20 spelarna

OCKSÅ VICKI SKURE ERIKSSON är en eldsjäl. Det

varit med sedan han började som tränare 2009. Då var de yngsta 12, idag är de 20. – Jag har följt dem under en stor del av deras uppväxt och de är en värdefull självklarhet i min vardag, säger Kristoffer. I IF Plus gul är deltagarna över 23 år eller har lättare funktionsnedsättningar, t ex ADHD. – Laget håller en förhållandevis hög nivå. Den största utmaningen för mig är att spelarna ska behålla glädjen och motivationen även vid motgång. I IF Plus grön är deltagarna nybörjare från 7 till 15 år.

Kristoffer Salin

hon brinner särskilt för är RaceRunning, som hon för åtta år sedan kom i kontakt med via danska vänner. Sporten kom att förändrat livsvillkoren för hennes då 10-årige son som föddes med en cp-skada. Idag är han världsmästare i sin klass på 400 och 800 m. – Henrik hade alltid längtat efter att idrotta, men inte kunnat. Nu kunde han plötsligt springa och vara med på riktigt! Vicki var en av initiativtagarna att som första klubb i Sverige starta RaceRunning inom RBU Västerås 2010. – Tyvärr var vi inte välkomna till den lokala fri-

DET ÄR INTE HELT lätt att ställa in en RaceRunner

NINA LUNDBERG, DELPROJEKTLEDARE i arvsfond-

sprojektet, har en cp-skada, som inte hindrar henne

från att gå, men springa har hon aldrig tidigare kunnat. Det kan hon nu. På VM i Köpenhamn tog hon bronsmedalj på 400 meter. Inom projektets ram är hon med och leder en grupp för vuxna med rörelsehinder och intellektuella funktionsnedsättningar, en grupp som ofta är överviktig efter år av overksamt stillasittande. – Det som är så bra med RaceRunning är att det är så enkelt. Det räcker med att man kan röra minsta lilla på benen, för att kunna springa, säger hon. Flera av dem jag jobbar med har aldrig någonsin tidigare blivit svettiga och andfådda. UNDER 2015 STARTADES tre boenden för asylsökan-

den i Västerås. För föreningen var det självklart att familjer där det fanns barn med funktionsnedsättningar skulle erbjudas att vara med på alla aktiviteter som RBU Västerås bedriver, bland annat RaceRunning. Idag är flera nyanlända familjer aktiva. – Bättre integrering är svår att tänka sig, säger Vicki. Att få kompisar, åka på läger och tävlingar stärker självkänslan och ökar delaktigheten i samhället. Helena Hagberg igen: – Utan att skämmas vågar jag säga att Västmanland har blivit ett av de distrikt i landet som har mest omfattande verksamhet. Jag är en mycket stolt ordförande!

TEXT MARIA LEIJONHJELM

Vicki Skure Eriksson

Lättläst

På ridtur med Sofia Det är en vacker septemberdag. Ute på landet i Huddinge ligger Gladö ridskola. Hit kommer Sofia och rider varje söndag. Hennes pappa skjutsar henne dit i bil. Först går Sofia ut till stallet. Hon har tur. Hennes älsklingshäst Virginia är ledig. Virginia är inte så stor. – JAG TYCKER BÄST om små

hästar, säger Sofia. Det är lättare att rida dem. Det är inte heller så långt till marken om man skulle trilla av. Sofia borstar Virginia ren. Det kallas för att rykta på ryttarspråk. Sofias pappa Björn hjälper henne sedan med att kratsa hovarna. Pappa hjälper också till med att sätta på sadeln. Till sist sätter de på tränset. Det kallas tyglarna och bettet som man styr hästen med. Sedan leder Sofia Virginia ut till en hage. Där finns de andra i gruppen. Idag är de fyra stycken. För att komma upp på Virginia behöver Sofia en liten stege. Pappa puttar också på.

Sofia är trettio år. Hon har ridit i mer än tjugo år. Det syns. Hon sitter säkert i sadeln. Hon är inte heller rädd för hästarna. – Jag var bara fem år när jag red första gången, berättar Sofia. Det var i Tranås i Småland. Hela gruppen skrittar ut på en slinga i skogen. Det går upp och ned för backar. Det är skog och äng. Sista biten travar alla. Sofia reser sig i sadeln vid varannan stöt från hästen. Det kallas lätt trav. Sista halvtimmen går hela gruppen in i ridhuset. Nu får de pröva på att styra hästen. Deras ridlärare Elin lägger ut stockar i ett mönster.

Sofia tränar på satt styra hästen Virginia i en bana

De ska styra hästarna runt stockarna. Sofia tycker det är roligt att styra hästen. – Jag älskar att göra volt tillbaka, säger Sofia. Volt kallas det när man gör en cirkelrörelse med hästen. Till sist får alla galoppera. Även det klarar Sofia med glans. När lektionen är över ger Sofia morotsbitar till Virginia. – Man måste hålla handen alldeles rakt då, berättar Sofia. Annars kan man bli biten. Har du någon idol inom ridningen, undrar jag. – Malin Bayard! Hon älskar hästar. Jag har sett henne på hopptävlingar på TV. Än så länge har Sofia bara prövat låga hinder. Men vem vet. En dag kanske Sofia också kan tävla i hästhoppning.

VILL DU VETA MER om att rida på Gladö ridskola kan du ringa 08 746 93 61 eller maila till kansli@gladors.se. På Gladö finns ett par grupper för personer med funktionsvariation.

FOTO: ANN ERIKSSON

NYMANS STÄLLNINGSMONTAGE AB

Lättläst

Ingenting är omöjligt - Vi monterar det ni vill ha Vi är verksamma i hela Mälardalen och erbjuder alla typer av fasad- och industriställningar samt allt i ställningsarbeten

Hyr din ställning hos oss!! Telefon 070-311 6867 och 070-311 7414 www.nymansmontage.se

KIB OrtopedSkoteknik AB Tillverkning av

Ortopediska skor - Fotinlägg m.m Vägstation - 740 30 BJÖRKLINGE Tel. 018 - 37 75 10 Mobiltel. 070 - 630 59 97

Lägenheter & lokaler i Rottne, Braås, Lammhult, Gemla, Åryd, Ingelstad, Tävelsås, Furuby, Vederslöv med flera orter

0470 - 70 17 70 Löpanäsvägen 4 360 40 ROTTNE www.vidingehem.se

DRÖMMER DU OM EN NY HISS?

Nu startar Special Olympics-klassikern NU KAN DU vara med i Special

Olympics-klassikern. Den startar nu i höst. Anmälningen är öppen året runt. Särskolor, idrottsföreningar och gruppboenden kan anmäla sig. Man anmäler sig på hemsidan www.specialolympicsklassikern.se.

PÅ HEMSIDAN KAN man sedan

jämföra sina resultat med andra deltagare. Idrotterna är längdskidåkning, cykling, simning och löpning. Alla lopp görs på hemmaplan.

Man får också kostuppgifter. Special Olympics-klassikern liknar En svensk Klassiker. Där ska man inom 12 månader skida Engelbrektsloppet eller Vasaloppet, cykla Vätternrundan, simma Vansbrosimningen och springa Lidingöloppet. Det ska göra människor friskare. Det innebär träning och motion året om. Nu kan alla Special Olympics idrottare också få bättre hälsa genom att vara med i Special Olympics-klassikern.

TÄVLA OCH VINN! TEXT: ANN ERIKSSON FOTO: KARL NILSSON

Bli hjälte i ditt trapphus! Vinn en ny modern hiss till din bostadsrättsförening. Tävla på HISSDROMMAR.KONE.SE

KENTS BILPLÅT AB

Din trygghet i centrum

PLÅT-OCH LACKSKADOR Aukt. för Chrysler, Jeep Tel:0523-660628 Prästkragens väg 15 • 132 45 maxgrepp@swipnet.se Saltsjö Boo www.maxgrepp.com

Tel: 08-556 616 50

Avd 46

w w w. d a h l b a c k a . s e

Ulvsundavägen 106 - 168 67 BROMMA Telefon 08-26 67 15 - Telefax 08-704 26 86

www.extenda.se

Terminal 4 plan 432 Stockholmsvägen BoxMÄRSTA 89 195 34 190 95 Stockholm-Arlanda

Rörelseglädje till alla Vår vision är Alla har rätt till ett bra liv, därför engagerar vi oss inom idrotten. Vill du ha rörelseglädje i din vardag så hjälper vi dig att hitta just din väg med stöd av personlig assistans.

www.humana.se

VAXHOLMS STAD STÖDER PARASPORTEN STÖDER HANDIKAPPIDROTTEN

Tack till följande företag för ert stöd Abetong AB Box 73 514 22 TRANEMO 0325-701 50

Bluerange Technologies AB Österängsvägen 2 554 63 JÖNKÖPING

Eksjöverken AB Förrådsgatan 9 575 36 EKSJÖ www.eksjoverken.se

Bäckdahls Måleri AB Götafors Industriområde 567 24 VAGGERYD 0393-311 91

Essem Design AB Hantverkaregatan 36 334 31 ANDERSTORP

Ale Livs i Lenhovda Storagatan 51 360 73 LENHOVDA

Bärebergs Järn & Maskin AB Bäreberg Höckgården 330 465 93 NOSSEBRO www.bjm.se

Essunga Bostäder AB Södra Vägen 9 465 31 NOSSEBRO 0512-571 60

Alingsås Stormarknad AB Hemvägen 19 441 39 ALINGSÅS www.maxialingsas.se

CACTUS UniView AB Flöjelbergsgatan 1 c 431 35 MÖLNDAL 031-86 97 00

Folkets Hus Ripan Vaxgatan 39 972 32 LULEÅ 0920-154 30

Alvinssons AB Nynäsvägen 6 383 92 MÖNSTERÅS 0499-125 11

Celander AB Aminogatan 4 431 53 MÖLNDAL 031-723 06 00

Gruvteknik AB Saxdalsvägen 2 771 65 LUDVIKA www.gruvteknik.com

Anders Westerlind AB Göteborgsvägen 89 431 30 MÖLNDAL 031-727 22 00

Dina Försäkringar Öland Storgatan 7 386 31 FÄRJESTADEN www.dina.se

Gråbo Dynamit AB Box 4024 443 11 GRÅBO

Albins Järn & Färg Rönnbärsgatan 7 598 37 VIMMERBY www.albins.se

Backa Byggmontage AB Box 9067 400 92 GÖTEBORG 031-47 38 90

Durewall Institutet AB Gruvgatan 8 421 30 VÄSTRA FRÖLUNDA www.durewall.se

Bergslagens Folkhögskola Engelbrektsgatan 65 738 31 NORBERG 0223-333 00

Duri Svenska AB Kryptongatan 1 431 53 MÖLNDAL www.duri.se

Bernes Service Pl 5303, Brunnshult 280 22 VITTSJÖ www.bernesservcie.se

EH Connector AB Box 67 330 33 HILLERSTORP

Bewa Intraf AB Öringsvägen 4 455 33 MUNKEDAL 0522-65 39 80

Göran Sjödéns Rehabshop AB Rosenlundsgatan 4 Göteborg 031-53 18 95 www.rehabshop.se Göte Anderssons Begravningsbyrå Box 2037 511 02 SKENE 0320-357 10

Ekonomihuset Garvaregatan 7 B 961 64 BODEN www.ekhuset.com

Vi bygger Nytt! Vi bygger om! Vi bygger till!

Hofors Kommun 813 81 HOFORS Högsboverken AB Gunnavägen 4 A 437 91 LINDOME 031-27 08 87 IF Metall Höglandet Box 333 571 24 NÄSSJÖ John Ekströms Byggnadsfirma Ormestagatan 1 B 702 83 ÖREBRO Jotun AB Box 151 421 22 VÄSTRA FRÖLUNDA 031-69 63 00

KPMG AB Norra Hamngatan 22 Box 11908 404 39 GÖTEBORG 031-61 48 00 www.kpmg.com Krokstrands Konstbetong AB Brämmenvägen 1 452 93 STRÖMSTAD 0526-320 17 Källemo AB Box 605 331 26 VÄRNAMO Landskapsgruppen AB Torsgatan 5 411 04 GÖTEBORG www.landskapsgruppen.se Lekab Markbyggarna Box 1517 581 15 LINKÖPING www.lekab.se

Järpås Verkstad AB Industrigatan 8 531 75 JÄRPÅS www.jarpasverkstad.se

Lesjöfors AB Köpmangatan 2 652 26 KARLSTAD

K A Backlunds Maskinaffär AB Box 132 441 11 SOLLEBRUNN 0322-837 50

Libo Lindesbergs Bostäder AB Box 2 711 21 LINDESBERG 0581-870 00

Kenneths Åkeri i Stenstorp AB Villagatan 15 521 60 STENSTORP 0500-45 80 10

LRF Konsult Kungsgatan 50 447 23 VÅRGÅRDA 0322-66 66 00 Markaryds Frakt AB Åkerivägen 4 287 34 STRÖMSNÄSBRUK 0433-210 90

Mora Vapensmedja Karlmasvägen 1 792 95 MORA Mälaröarnas Brunnsborrning AB Lillhagsvägen 6 179 75 SKÅ 08-560 243 48 Nyströms Cement Rö Ösby 762 93 RIMBO Optimera Svenska AB Marieholmsgatan 20 415 02 GÖTEBORG www.optimera.se Parker Hannifin AB Flygmotorvägen 2 461 82 TROLLHÄTTAN 0520-40 45 00 Pilens Livs Gullbrandsgatan 12 507 64 BORÅS 033-15 63 00 Polfärskt Bröd Göteborg Box 36071 400 13 GÖTEBORG 010-450 64 00 Prioritet Finans AB Mölndalsvägen 91 412 90 GÖTEBORG www.prioritet.se

Robert Lidbeck & Co AB Transportgatan 37 422 46 HISNGS BACKA 031-55 00 35 Roger Åströms Åkeri AB Prylvägen 7 943 36 ÖJEBYN 0911-666 00 RULLAB Rulltrappservice AB Askims Industriväg 13 436 34 ASKIM 031-49 45 30 Rördesign AB Fiskhamnsgatan 4 414 58 GÖTEBORG www.rordesign.se Skaraborgs Truck Finnerödjavägen 2 548 74 GÅRDSJÖ 0506-411 13 Skräddarens Tvätt & Hyrservice AB Box 3740 903 14 UMEÅ 090-310 88 Sunrise Medical AB Britta Sahlgrens gata 8 A 421 31 VÄSTRA FRÖLUNDA www.sunrisemedical.se

PWC Höglandskontoren Box 150 576 24 SÄVSJÖ

Svenska Målareförbundet, avd. 2 Scheelegatan 27 212 28 MALMÖ www.malareforbundet.se

Rekomo Göteborg AB Box 24148 400 22 GÖTEBORG www.rekomo.se

Söderlunds Metall AB Box 143 335 23 GNOSJÖ www.soderlundsmetall.se

Tenneco Automotive Rosendalsvägen 5 340 15 VITTARYD Tranås Resebyrå Box 357 573 24 TRANÅS 0140-37 50 43 Trelleborgsställningar AB Stavstensvägen 14 231 62 TRELLEBORG 0410-401 00 Uddevalla Pastorat, svenska kyrkan Kvarnbergsgatan 2 451 32 UDDEVALLA www.svenskakyrkan.se/ uddevalla Walego AB Forngatan 12 574 50 EKENÄSSJÖN VegTech AB Fagerås 342 52 VISLANDA Viggenäs Gård 776 90 HEDEMORA 0225-381 14 Volvo Bussar AB www.volvobussar.se fb:volvobussar WSP Systems

BYGGNADSFIRMAN BENGTSSON & SÖNER AB

0340-104 60, 801 60 50

Grävmaskinsfirma Jan Karlsson Räfsaregränd 9 b 541 70 SKÖVDE

Hermans Maskin Oxhagen 409 741 90 KNIVSTA

Ö.Långgatan 50 4 3 2 4 1 Va r b e r g

SVENSKA PARASPORTFÖRBUNDET TACKAR FÖLJANDE FÖRETAG FÖR DERAS MEDVERKAN I PARASPORT:S FÖRETAGARKLUBB 2016. SAMARBETSPARTNERS: A

Abax Dörrsystem AB Aderbys Rör AB Adidas Sverige AB Adiga AB AJ Produkter AB Aknes Mekaniska AB Arcelor Mittal Construction AB Arcese Sweden AB Arrow Scandinavia AB Arvingarna Musik Aston Harold AB Attacus Invest AB Atteviks Personvagnar AB ATG Atkins Sverige AB Awapatent AB

Cernera Fastigheter AB

Ekman Ekonomi AB

Baller Media Group AB BDO GÖTEBORG KB Becab Inredningar AB BILIA Personbilar AB Bilinredarna i Växjö AB Björnkläder BK Häcken Bostjärnan AB Broson AB

ClearOne AB Cloetta Sverige AB Coca Cola Cramo AB

Dahmstahl AB DAWA Däck AB

Caperio AB Carisson Blomstergrossisten AB Carpe Diem Beds Of Sweden Castellum Väst AB Cash Buddy Cavaliere AB

Ge:Kås GPBM Nordic AB Gujab AB Gårda Johan Fastigheter AB Göteborg & Co Göthes AB

Hailab

de TULP

Halmstad Bk

Degerfors Laboratorium AB

HAMMARBY IF

Delsjö GK

Hammargrens Pyrotekniska AB

Direktbutikerna Scandinavia AB

Handicare AB

Hellbergs Dörrar i Mellerud AB

Ekesiöö, AB Karl Eksjöhus AB Elinväst i Göteborg AB Elkontakt i Göteborg AB Elkraftbyggarnas Kraft AB Emil Lundgren AB Ernst Rosén AB Esswell International AB Evry Sverige AB

Harrys Pubar AB Hellbergs Ståldörrar AB Hello Sweden Promotion AB Hestra Inredningar AB HJ Edwards & Co AB Hjältevadshus AB Hydroscand AB Hörnstenen AB

Ibinder Pärmen AB ICA Åkeredshallen ICA Supermarket Väddö Idrotts Förlaget

Falkenbergs FF

INCIT AB

Flexator AB

Industrivärlden AB

FLIR System AB

Ingemars Fastigheter AB

FM Reklam AB

Ingot Byggo Fastighetskonsult AB

Forbo Flooring AB

Invacare AB

Forex

ISP Sport & Marketing AB

Jara Plast AB JK Ljud & Ljus Jobmeal Karlstad AB Jokarjo AB

Kalmar FF Kalvsjöholmsbolaget AB Kanico AB Kebelco AB Korpen Göteborg Korshagsfood AB Kronägg Kryss Invest AB Kuponginlösen AB Kärnhem AB Kössö Bygg AB

Lamina System AB LanTeam Consulting AB Larsson & Karlsson Elinstallation AB Lesjöfors AB Levingruppen Liseberg Logistik Restauranger Länsförsäkringar AB

Malmbergs Elektriska AB Metallservice AB MIJI Gruppen AB Moelven Bygg Modul AB Moelven Skog AB Måleri Produktion AB

NFB Transport Systems AB Newsec Communication AB Nibe AB Nilfisk Advance AB Nintendo Nokia Däck AB Nolato AB Nordic Light Group AB Nordstans Marknadsledning NP3 Fastigheter AB NTEX AB Näset Båtvarv AB

OK - Q8 AB Olle Svenssons Partiaffär AB Ostkustens Glas & Montage AB Otto Bock Scandinavia AB

Pedab Group AB Pentair Thermal Management AB Preem AB Precendo AB Presentkakan AB Primär Fastighetsförvaltning AB Prioritet Finans Proguard AB Puma Nordic AB

Team Sportia AB Teamster Industritransport AB The Dubliner TimeEdit AB Tollor AB Torslanda Stormarknad AB Trelleborg AB Trestad Laser AB Triumfglass AB TVNO Textilservice Tyréns AB

Uddeholms AB

Railcare AB Rasta Sverige AB REC Scandinavia AB Resurs Bank AB Ricoh Sverige AB Robert Bosch AB

Safety Seal Europe AB Sappa AB Scandifront AB Serneke AB Sesam Food AB Sigillet Fastighets AB Sindas AB Skånska Travsällskapet Sparbanken Alingsås S:t Jörgens Golfklubb Stavdal AB Stena AB StenaFastigheter AB Stendahls Reklambyrå AB Stihl Norden AB Styrsöbolaget AB Stål & Rörmontage AB Stålprofil AB Sundvalls Fastighets AB Svenscater AB Svenska Spel AB Svenska Transportarbetareförbundet Swedheat AB Systemair Söderhamn Innovation AB

ValueOne AB Vattenfall AB Heat Nordic Verdana Fond & Förvaltning Viking Line Skandinavia AB Volkswagen Group Sverige AB Vätterleden Invest AB

Weber Saint Gobain Sweden AB Winther Bygg AB Wivan AB

XL-Bygg

Åbro Bryggeri AB Åke Ekstrand Byggnads AB Åtvidabergs Bostads AB

Älvsbyhus AB

www.parasport.se

mawixart.se · adaptercopy.se · foto: maria fäldt

funktionshindersguiden.se • Har du frågor kring funktionshinder? • Vart kan man vända sig? • Vilket stöd kan man få? På www.funktionshindersguiden.se finns information om samhällets stöd och service till personer med funktionsnedsättning i Stockholms län. Funktionshindersguiden görs av Forum Funktionshinder, som är Habilitering & Hälsas informationscenter öppet för alla intresserade.

Titta in hos oss!

Du kan också ringa eller mejla frågor till oss. 08-123 350 10, texttelefon 08-123 350 40 forumfunktionshinder@sll.se www.forumfunktionshinder.se

Skutgatan 2, Luleå www.dfarm.se

Vi har gått i dina skor

Assistans på dina villkor är självklart och lagstadgat. Men alla vi som lever med barn eller anhöriga med olika funktionsnedsättningar vet att det inte räcker. Därför har vi högt i tak och öppna dörrar. För oss på DFA är inga frågor främmande, vi är din medmänniska och stöttar dig även i sådant som normalt ligger utanför assistansen.

MÄLAR-LIFT AB Omformargatan 22 - VÄSTERÅS

021- 81 07 20

www.malarlift.se 54

och det vill vi förmedla till dig. Vi vet precis vad du upplever varje dag och vad du behöver för att tillvaron ska fungera. Hos oss får du en stor familj som hjälper och stöttar dig genom vardagens himlar och helveten. Vi bryr oss om dig och står alltid på din sida för att du och dina nära ska få leva ett tryggt och meningsfullt liv.

Kontakta oss idag, vi finns här Närmast hjärtat bär vi känslan av för dig. vad personligare assistans innebär

HOS OSS PÅ DFA är taket högt, kramarna varma och skratten många. Vi trivs och har roligt tillsammans i en miljö där du är med och bestämmer villkoren. I allt det praktiska som rör assistans glömmer vi aldrig bort att livet pågår här och nu - och det ska vara gott att leva!

Personligare assistans hos oss: DFA Närhet och DFA Riks

tel. 0920-155 10 www.dfarm.se

POSTTIDNING B SVENSKA PARASPORTFÖRBUNDET IDROTTENS HUS BOX 110 16, 100 61 STOCKHOLM

Ifö Care

funktionell badrumsinredning

Läs mer på www.ifo.se