Nöjesguiden nr 2 2013 by Nojesguiden

STOCKHOLM • NR 2 • 2013 • SEDAN 1982

PABLO LEIVA WENGER TAR ÖVER 1&6

MÖTER NYA JÄMSTÄLLDHETSMINISTERN MARIA ARNHOLM KENDRICK LAMAR + MARIA ERIKSSON + SHOUT OUT LOUDS + JAQE 96 TIMMAR MALAWI LÅT BEYONCÉ VARA IFRED! DE VANN STOCKHOLMSPRISET! MUSIK + FILM + KROG + DRYCK + KLUBB + KONST + KONSERT + MODE + SCEN + TV + LITTERATUR Nöjesguiden • Östermalmsgatan 87d • 114 59 Stockholm • www.nojesguiden.se

Foto: Christian Andersson

Innehåll

C H E F RE DA KT Ö R O C H A N SVA RI G U TGI VA RE

Margret Atladottir margret.atladottir@nojesguiden.se RE DA KT IO N S C H E F

NR 2, 2013

Amat Levin amat.levin@nojesguiden.se A RT D I REC T O R

FOTO: EMIL JÖNSSON

FOTO: OLLE ENQVIST

FOTO: ERIK BY ERIK

Martin Petersson martin.petersson@nojesguiden.se A D - A S S I ST E N T Daniel Eriksson daniel.eriksson@nojesguiden.se RE DA KT Ö R G Ö T E B O RG

Rasmus Blom rasmus.blom@nojesguiden.se RE DA KT Ö R M A L MÖ

Natalie Ibron natalie.ibron@nojesguiden.se RE DA KT Ö R U P P S A L A

Peter Morath peter.morath@nojesguiden.se RE DA KT Ö R NOJ E S G U I D E N . S E Parisa Amiri parisa.amiri@nojesguiden.se NOJ E S G U I D E N . S E Vendela Lundberg vendela.lundberg@nojesguiden.se M E DV E RK A N D E S KRI B E N T E R

NÖJESGUIDEN s JAQE

”Jag trodde verkligen på MTV-drömmen.”

Parisa Amiri, Maina Arvas, Wanda Bendjelloul, Tora Botwid, Maja Bredberg, Staffan Erfors, Patrik Forshage, Rebecka Hedström, Jimmy Håkansson, Sara-Märta Höglund, Anders Karnell, Love Lagerberg, Vendela Lundberg, Caroline Ringskog Ferrada-Noli, Nicholas Ringskog Ferrada-Noli, Sanna Samuelsson, Victor Schultz, Joachim Sundell, Isabelle Ståhl, Pelle Tamleht, Alf Tumble FO T O GR A F E R O C H I L LUST R A T Ö RE R

Cristian Andersson, Olle Enqvist, Linnea Frank, Emil Jönsson, Carsten Oliver Bieräugel VD

STOCKHOLMSPRISET 2012 Och vinnarna är… 17

FRAMTIDEN ÄR LJUS FÖR PABLO LEIVA WENGER

Vi har träffat en av scenkonstvärldens främsta nykomlingar. 20

96 TIMMAR MALAWI

Pelle Tamleht fick uppleva en vecka av hårt arbete, samtal med landets handelsminister och en måltid bestående av vild get. 54

1 & 6 MÖTER NYA JÄMSTÄLLDHETSMINISTERN

”Jämställdist? Nej, det tycker jag inte behövs. Feminist är ett bra ord.”

Faje Gani faje.gani@nojesguiden.se P R OJ E KT L E DA RE

Josefin Lundgren josefin.lundgren@nojesguiden.se WEBBCHEF

Pelle Tamleht pelle.tamleht@nojesguiden.se S Ä L JA RE ST O C KHO L M

Johan Majer johan.majer@nojesguiden.se Joakim Hampus joakim.hampus@nojesguiden.se Ayman Qadri ayman.qadri@nojesguiden.se S Ä L JA RE G Ö T E B O RG

Henning Wideberg hw@nojesguiden.se Charlie Hedström charlie.hedstrom@nojesguiden.se S Ä L JA RE M A L MÖ / LU N D John Stahle john.stahle@nojesguiden.se S Ä L JA RE U P P S A L A

Minna Ramsell minna.ramsell@nojesguiden.se E KO NO M I

Jeanette Ramberg ekonomi@nojesguiden.se U TGI VA RE

Nöjesguiden Holding AB T RYC KE RI

MittMedia Print D I ST RU B I T IO N

Budcompaniett AB, Bring AB, Malmö Europa Trading AB P E RIO D I C I T E T

12 nr/år RS-kontrollerad distribution 59 400 exemplar i Stockholm 110 000 exemplar Riks ISSN 0284-236X Redaktionen ansvarar ej för insänt icke beställt material. Stockholm Nöjesguiden Östermalmsgatan 87d 114 59 Stockholm tel 08–456 45 00 red@nojesguiden.se Göteborg Nöjesguiden Kungsportsavenyen 43 411 36 Göteborg A N NO N S G Ö T E B O RG

tel 0708–28 13 71 Malmö Nöjesguiden Södra Förstadsgatan 1 211 43 Malmö A N NO N S M A L MÖ

tel 073-423 95 59

NÖJESGUIDEN ... är Sveriges största gratistidning inom nöje! ... firar 30 år 2012. ... har opinionsbildande och trendsättande läsare. ... har en snittläsningstid på 28 minuter. ... når konsumenten nära köp-tillfället. ... har 50/50 kvinnliga och manliga läsare. ... 79 procent av våra läsare är över 25 år, 21 procent är under 25 år. ... finns i Stockholm, Göteborg, Malmö/Lund och Uppsala (och även i 24 mindre städer!) Tidningen du just nu läser är gratisdistribuerad och annonsfinansierad. Det redaktionella innehållet är just det – 100 procent redaktionellt. Nöjesguiden är partipolitiskt obunden, men du kan alltid lita på att vi brinner för jämställdhet, både genus-, etnicitet- och klassmässigt. Vi älskar Sverige och vill leva i ett mångkulturellt samhälle. Vi tror på den goda smaken och vår publicistiska tanke lyder som följer: Vi vill guida dig till det bästa nöjet. Trevlig läsning!

NÖJESGUIDEN • NR 2 • 2013

Foto: Cristian Andersson

+,/0$ $) ./,17 $%675$.7 3,21-b5 Â¥

ZZZ PRGHUQDPXVHHW VH

0HG VW|G DY

+LOPD DI .OLQW $OWDUELOG QU JUXSS ; VHULH $OWDUELOGHU Â&#x2039; 6WLIWHOVHQ +LOPD DI .OLQWV 9HUN )RWR $OELQ 'DKOVWU|P 0RGHUQD 0XVHHW

Medarbetare FOTO: KJELL B PERSSON

MARGRET ATLADOTTIR är chefredaktör på Nöjesguiden. Hon stör sig på folk som klagar på ”Nya Hornstull”. Berätta allt! – De är arga för att deras stadsdel fräschas upp, inklusive tunnelbanestationen? Har aldrig förstått mig på sådant. Vill människor verkligen ha ”genuint och smutsigt”? Trodde att det var en myt.

PATRIK FORSHAGE ägnar sig åt skolledaruppdrag vid sidan om att vara musikredaktör på Nöjesguiden. I det här numret har han ätit middag med Shout Out Louds. Hur ofta går du på krogen med popstjärnor egentligen? – Det har blivit ganska ofta på sistone, faktiskt. Över god mat och gott vin hamnar samtalen ofta på andra ställen än i vanliga intervjusammanhang, och eftersom man ändå måste äta är det dessutom tidsbesparande. I nästa nummer av Nöjesguiden äter jag soft shell-krabbor med Johnossi, och så jobbar jag fortfarande på att få inta en rejäl raw food-middag tillsammans med David Bowie.

AMAT LEVIN är redaktionschef på Nöjesguiden, bloggar på nojesguiden. se och har i detta nummer bland annat träffat Kendrick Lamar. Berätta, har du någon drömintervju? – Hmm. Malcolm X, om jag fick välja fritt. Men om det ska vara en nu levande person? Jay-Z eller en pratglad/ icke-weedad Nas.

MARTIN PETERSSON är dj och Art Director på Nöjesguiden. Han har förmodligen världens bästa smak. Om du inte var art director och dj, vad skulle du jobbat med då? – Förmodligen samma sak, jag lever drömmen med andra ord.

RASMUS BLOM bloggar och är redaktör på Nöjesguiden Göteborg. Han gör även podcasten Hector & Rasmus tillsammans med Hector Apelgren. Känner du prestationsångest då Hector faktiskt är Peter Apelgrens son? – Nej, det är väl Hector som ska känna prestationsångest i så fall då faktiskt han är Peter Apelgrens son. Men vi har inte så mycket ångest!

NATALIE IBRON är jurist och redaktör för Nöjesguiden Malmö/Lund. I det här numret skriver hon om hur internet funkar som en genväg för de fega. Har du råkat näthata någon gång? – Nä, det har jag inte. Men jag skriver taskiga saker som är väl förankrade i verkligheten. I och för sig tror väl hela Flashback sig vara sanningen förkroppsligad, så jag blir lite osäker nu.

PETER MORATH pluggar samt är redaktör för Nöjesguiden Uppsala. Han har även ett vinnande leende. Du har väldigt fin handstil, hur har du fått fram den? – Tack! Jag var aldrig särskilt intresserad av hockeykort och sådant när jag var liten utan satt ofta inne på rasterna och skrev skrivstil. Dikter och skit. Hästnamn. Var kanske inte med i coola gänget.

NÖJESGUIDEN • NR 2 • 2013

SANNA SAMUELSSON är moderedaktör på Nöjesguiden. I det här numret skriver hon bland annat om vilka fördelar högteknologiskt mode kan föra med sig. Skulle du kunna tänka dig att ha stealth-kläder? – Gärna! Men jag vill helst inte ha någon anledning till det, bara för att det är snyggt. Jag gillar solglasögon som stealth-accessoar också. Framförallt kombinationen hijab och solglasögon. Glammigt.

Isabelle Ståhl läser filosofi, skriver krönikor i bland annat GP och Helsingborgs Dagblad samt är Nöjesguidens litteraturredaktör. I detta nummer skriver hon om leda som motståndsrörelse. Hur bra/dålig är du på att göra ingenting? – Jag har svårt att ta semester eftersom allt man upplever kan bli textmaterial.

PARISA AMIRI bloggar, pratar i radio och är redaktör för nojesguiden.se. Berätta om några kul nyheter på nojesguiden.se! – Kan avslöja att det under mars månad släpps en podcast i sju delar av Rebecka Hedström och Tone Schunnesson, där de gör moderna tolkningar av de sju dödssynderna utifrån populärkultur med utvalda syndare till gäster. LÄNGTAR!

ALF TUMBLE gör musik och listar i varje nummer av Nöjesguiden de bästa alkoholhaltiga dryckerna just nu. Du är även medlem i sommelierrådet, vad pysslar ni med där? – Jag sitter med i rådet (advisory board) till Sveriges Sommeliergille som är en aktiv och nätverkande förening för yrkesverksamma sommelierer. Eftersom jag själv inte jobbar på krogen handlar min roll som rådgivare till styrelsen mest om att komma med idéer på aktiviteter och events.

MAJA BREDBERG är butter musikskribent på Nöjesguiden. I det här numret gillar hon ändå Laura Mvula. Varför tycker du att politiska partier ska hålla sig undan från YouTube? – Därför att politik inte är några pajaskonster. Politiker bör agera med värdighet, det ska väl inte vara så mycket begärt. Och det gäller er som jobbar inom brand- och poliskåren med!

LOVE LAGERBERG är musikskribent på Nöjesguiden och utöver det jobbar han på Färgfabriken i Stockholm. Vilken tror du blir nästa stora musiktrend? – Det känns oerhört sorgligt att säga men gitarren kommer att göra en förödande comeback.

CARSTEN OLIVER BIERÄUGEL bor i Berlin, har en examen i biomedicin och är förmodligen världens bästa illustratör. Han är även ett Beyoncé-fan. Vad tyckte du om hennes HBO-dokumentär Life Is But a Dream? – Den är krystad och varken vågad eller uppriktig. Det är en infomercial om Beyoncé och den visar att hon är en people pleasing diva och att hon vill fortsätta vara en. Den här dokumentären förmedlar inte riktigt hur livet som en kändis är, men den berättar mycket om hur Beyoncé vill bli sedd och därför känns den lite konstgjord.

JIMMY HÅKANSSON är frilansjournalisten som bloggar pretentiöst om tv-spel på blogemup.se. I det här numret skriver han om tv- och filmvärldens problematiska relation till svarta karaktärer. Vilket är det värsta exemplet av en så kallad ”token black guy”? – Nästan värre än token black guy är token black show. Någonstans under sjuttio- och åttiotalet bestämde sig tv-kanalerna att de skulle kompensera sina all white shows med ett par exklusivt black shows. Resultatet blev ett slags obehagligt tv-apartheid.

CAROLINE RINGSKOG FERRADANOLI är författare, pluggar tv på Dramatiska institutet och skriver på sin kommande roman. Hon spelar även in podcasten En varg söker sin pod tillsammans med Liv Strömquist. Förklara varför du gillar Sean Banan! – Gillar alla :(

VICTOR SCHULTZ är Nöjesguidens filmredaktör och skriver i det här numret om den eventuella försäljningen av SF Bio. Vilken är din favoritbiograf att besöka? – Min favorit är Skandia på Drottninggatan, Gunnar Asplund var grymt på inredning.

SARA-MÄRTA HÖGLUND har tidigare jobbat med Musikguiden och som musikredaktör på SR. Nu skriver hon för Nöjesguiden och gillar i det här numret Nord & Syd och MF/ MB/. Hur kommer ditt liv att förändras nu när du skriver för Nöjesguiden? – Sedan jag började skriva för Nöjesguiden har livet präglats av hybris, annars är det mesta som vanligt.

REBECKA HEDSTRÖM skriver krönikor för Nöjesguiden, den här månaden om Beyoncés feministiska status. Vad ogillade du med Oprahs Beyoncé-intervju? – Den var 100 procent kiss ass och bestod bara av icke-frågor som besvarades med icke-svar som bollades fram och tillbaka, allt medan Oprah såg kär ut, och Beyoncé tackade henne för böckerna hon skickat Blue Ivy.

STAFFAN ERFORS har ett förflutet som chefredaktör på Kvällsposten och redaktionschef på tidningen S. Han skriver också om film i Nöjesguiden. Det sägs att du har Sveriges gulligaste hund, berätta! – Det stämmer. Hon är överlägset Sveriges gulligaste hund. Det är en Lhasa Apso-tjej på fem kilo som heter Niki och hon är fem år. Jag och min dåvarande flickvän köpte Niki i New York när vi bodde där. Andra dagen vi hade henne blev hon välsignad av en biskop i New York och dessutom var hon med i tv-kanalen New York 1. Och hon är verkligen en välsignelse, jag visste sedan tidigare att hundägare blir galna i sina hundar men jag kunde aldrig ana att man skulle bli så sjukt attached!

WANDA BENDJELLOUL bloggar, är frilansjournalist och tv-producent. Hon är även Nöjesguidens nya filmrecensent. I det här numret recenserar hon bland annat Syster, Faro och Kon-tiki. Vad är feministisk filmfasta, som du bloggar om? – Feministisk Filmfasta bygger på iden om att avhållsamhet ger oss viktiga insikter om våra konsumtionsmönster. 40 dagar innan påsk förra året inledde jag, enligt kristen tradition, min filmfasta då jag avstod från filmer regisserade av män. Och i takt med att gifterna lämnade kroppen växte insikten om hur jäkla ojämställt filmutbudet verkligen är.

NICHOLAS RINGSKOG FERRADANOLI är jurist, webbredaktör och musikjournalist. I det här numret skriver han om varför popmusiken mår bra av lite mystik. Vilken artist tycker du är bra på att bevara mystiken kring sig? – Aphex Twin. Få artister har ägnat så mycket tid åt att skapa förvirring och myter som han har, och hans musik är i sig också otroligt gåtfull och mångbottnad, samtidigt som den är svinbra. Jag tror exempelvis Burial har tagit intryck av det. Integritet och mystik går hand i hand.

PELLE TAMLEHT är Nöjesguidens krogredaktör i Stockholm, webbchef på nojesguiden.se, dj och karaokefantast. I det här numret skriver han om sin resa till Malawi där han arbetade på en fruktfarm. Åt du något kul? – Jag provade antilop faktiskt, eller ”vild get” som det kallades. Hur smakade det? – Som get.

TORA BOTWID är vikarierande scenredaktör i Malmö. I det här numret har hon skrivit omslagsjobbet om Pablo Leiva Wenger. Vilka, förutom Pablo, är Sveriges främsta nykomlingar inom scenvärlden? – Alla som gör scenkonst som genuint vill göra något för samhället. På ett sätt kanske all konst kan ses som politiskt i ett allt mer åtstramat samhälle, men jag ser mycket scenkonst omkring mig nu där idén till verket börjar i ett ”vi måste göra det här, för att det är så jävla viktigt”. Det tycker jag är det hetaste just nu och så länge det behövs!

JOACHIM SUNDELL är kulturvetare och journalist, och har i det här numret träffat malmörapparen Jaqe. Du har just nominerats till Guldspaden för en granskning av svenska bankers kulturcensur. Berätta! – Haha, det känns förstås sjukt roligt. Det känns som att prydhet och bojkotter kommit starkt de senaste åren. Det är upp till var och en vad man vill ta del av förstås, men det blir jävligt farligt när man systematiskt börjar stoppa kultur.

DANIEL ERIKSSON är AD-assistent på Nöjesguiden. Vilket är ditt favoritjobb i Nöjesguiden någonsin? – Sigge Eklunds Alien-text, och så vore det kul om Parisa Amiri gjorde fler wallraffreportage.

VENDELA LUNDBERG är webbreporter på nojesguiden.se och Nöjesguidens klubbredaktör i Stockholm. I det här numret har hon intervjuat jämställdhetsministern. Är det sant att du har haft en spindel i axeln? – Det stämmer. En dag vaknade jag upp och var alldeles öm i axeln. Lite senare såg jag två långa, tunna svarta ben sticka ut, som jag fick plocka bort med en pincett. En skräckgoogling senare och ingenting blev sig likt igen.

MAINA ARVAS är Nöjesguidens scenredaktör i Stockholm och förklarar i det här numret varför psykiskt sjukdom är ett utmärkt ämne att diskutera på teaterscener. I det här numret har vi Pablo Leiva Wenger på omslaget. Vilka, förutom han, är Sveriges främsta nykomlingar inom scenvärlden? – Håll koll på Ester Uddén som går ut Teaterhögskolan i Malmö i år, Sanna Sundqvist som gick ut i Stockholm 2010 och Bianca Kronlöf (hon som gör karaktären Snubben) som du just nu kan se i Martyrer på Stadsteatern.

ANDERS KARNELL, redaktionens transformer, har varit programledare på SVT, pratar i radio och är dessutom Nöjesguidens konstredaktör. Kan du inte berätta lite om den konst du själv har hemma? – Haha, klart jag kan. Jag njuter av att ha rätt tomma väggar, förutom lite amerikansk postmodernism från sjuttiotalet. Känns tryggt.

Ledare

SLUTA SKRATTA 6 – DET ÄR INTE ROLIGT 1

Väldigt nyfiken och spänd på nya svenska akten Black Madonna. Hittills har vi bara hört en låt – ge oss mer så fort som möjligt!

I har gjort en Harlem Shake-video på Nöjesguiden – kolla in den på nojesguiden.se! Nej, nu ljög jag. Något sådant har vi inte gjort. Och kommer inte att göra så länge jag befinner mig här. Vi måste prata om Harlem Shake – tyvärr. Jag har stora invändningar. Och det handlar inte så mycket om urvattningen av själva originaldansen harlem shake. Jag har noterat att några är arga över det. Utan mina invändningar handlar om det här internet-memet. Fenomenet. Fascinationen. Har ni helt tappat vettet? På allvar? Memesen måste bli roligare. Jag har vid flera tillfällen uppmanat och rasat mot att den allmänna nivån för vad som ”är roligt” här i världen måste upp, upp, upp. Ni skrattar åt Sean Banan. Ni skrattar er tokiga åt Harlem Shake. Men det är ju inte roligt? Sluta genast. Nu när vi rett ut detta kan vi gå vidare och prata om innehållet i detta nummer. Vi presenterar vinnarna i våra stadspriser, vi har träffat Pablo Leiva Wenger, Jaqe, Kendrick Lamar, Maria Eriksson, Shout Out Louds och vår nya jämställdhetsminister. Och till er som läste vårt förra nummer där vi listade de 100 mäktigaste i musikbranschen och blev upprörda – vi har skrivit ett svar till er här intill. Trevlig läsning! Q

Om ni pysslar med Instagram tycker jag att ni ska följa kontot @kvinnohat för en daglig dos påminnelse om vad världen vi lever i har för kvinnosyn. C H E F R E DA K T ÖR

MARGRET ATLADOTTIR margret.atladottir@nojesguiden.se

AVLYSSNAT

… ett visst tv-programsgäng (som råkar vara nischade inom ekonomi) sket i att betala notan på Obaren… ... vår topp 100-lista på musikbranschens mäktigaste rörde upp en hel del känslor, och det här är en liten vink till alla er som kände er tvungna att komma fram till mer eller mindre oskyldiga människor i redaktionen för att diskutera era åsikter kring den. Ingen nämnd, ingen glömd… … ni vet när människor ”rasar” när Rihanna lägger upp en viss

typ av bilder på Instagram? Lite samma känsla får vi när ni ”rasar” över att Labyrint rökte cannabis på Grammisgalan. Just sayin’… ... det är like-fest på Beyoncés Instagram-konto och du är bjuden... … hur falskt känns Danny och Mollys förhållande på en skala från 1 till 6 ? Mejla din åsikt till red@nojesguiden.se … ... Papa Dee åt med solglasögon på under Kingsizegalan...

GLÖM INTE ATT KOLLA IN NOJESGUIDEN.SE! Varje dag med nya recensioner och nöjesnyheter direkt hem till dig. Dessutom kan vi glatt meddela att Margret Atladottir, Soran Ismail, Pelle Tamleht, Emelie Thorén, Parisa Amiri, Sara Bourke, Kristin Zetterlund, Tobias Boström, Rebecka Hedström, Brita Zackari, Rasmus Blom, Tobias Norström, Frans Strandberg, Soraya Hashim, Kakan Hermansson, Johanna Swanberg, Fotlol, Nanna Johansson, Natalie Karlsson och Amat Levin bloggar hos oss. VÄLKOMMEN IN!

BREV Vi får in ett stort berg av läsarbrev varje månad, men bli inte avskräckt – det finns en chans att vi väljer att svara på just ditt. Vill du få samma kick som när man vinner ett par miljoner på Triss? Ta chansen och skicka ett brev till… Nöjesguidens redaktion Östermalmsgatan 87d 114 59 Stockholm … eller mejla: red@nojesguiden.se

Ni har ju ingen koll alls. Sätter folk på listan som bara är någons förlängda arm och inte beslutsfattare överhuvudtaget. Å alla dessa män?! Nöjesguiden som ska vara så jämnställd? Znark! Anna Hur kan ni helt ha missat Festivalrykten.se? Ärligt talat, det är lite pinsamt, de är ju nere med kidsen och musiknyheterna först. Karl Kul med lista! Bra att ni kontinuerligt hyllar. Subjektivt så klart, men sånt är livet. Keep em coming! Martin Nästa listatips: de100 viktigaste bakterierna i röven? Kanske ett större allmänintresse? Puss Jesus

Tack

Musikbranschen är banne mig ingen ”enorm industri”. Det må vara väldigt synlig, men i reda pengar är den närmast försumbar. 1) 2011 omsatte hela svenska musikbranschen 6,3 miljarder kr. 2) Hade denna svenska musikbransch varit ett enda företag hade detta företag inte ens tagit sig upp på Sveriges topp 100. 3) Jag kan knappt bärga mig tills ni listar skogsindustrins 100 mäktigaste. Anders E

Jag skulle vilja rösta in Tommy Ericsson och hans webbradiokanal Gimme Indie i efterhand! Att ensam driva en musikkanal med 10 000 följare på Facebook samt ett flertal nomineringar till Guldmobilen och Svenska podradiopriset borde väga tyngre än flera av de roller ni har med här. Fredrik

Hej! Ni är många som hört av er angående vår lista över de 100 mäktigaste i musikbranschen i Sverige. Ni som var med på listan var väldigt glada. Ni som inte var med var jättearga. Och det var ett tag sedan ni läsare var så engagerade i en lista vi presenterat. Det är nu helt

Angående artikeln ”Musikbranschens 100 mäktigaste”. tack för den här listan med skit

NÖJESGUIDEN • NR 2 • 2013

klart att musikbranschen är lite av en helig ko – man ska akta sig för vad man säger om den. Och trots att vi förklarat hur vi kommit fram till rangordningen, det vill säga att vi utgått ifrån vår egna expertis om vilka människor som har konkret makt över vad som spelas i radio, på tv, på våra festivaler, konsertlokaler, klubbar, hur vi pratar, hur vi klär oss, med mera – är det ungefär hälften av er som tyckte att vi misslyckats helt medan andra hälften tyckte vi gjort ett bra jobb. Vi tar med all er feedback till nästa år – då listan gör en comeback. Vi får se vilka som är kvar, och vilka som tillkommer. VI är i alla fall jättenöjda. Tack för ert engagemang! Redaktionen Angående nätintervjun ”Rasskolan: ’Alla ser hudfärg, om man inte är färgblind’.” Anti-vita säger att det inte bör finnas några vita länder. Anti-vita säger att det inte bör finnas några vita städer. Anti-vita säger att det inte bör finnas några vita omgivningar. Anti-vita säger att det inte bör finnas några vita skolor. Anti-vita säger att det inte bör finnas några vita klasser. Anti-vita säger att det inte bör finnas några vita sporter. Anti-vita säger att det inte bör finnas något vitt alls. Anti-vita säger att det inte bör finnas några vita. ”Anti-rasist” är bara ett kodord för anti-vit. Jesper Antingen är du galen. Eller så har du kommit från en alternativ (och dysto-

pisk) sci-fi-framtid. Redaktionen Angående recensionen av Darins Exit. Trodde en skivrecension skulle handla om musiken? Vill man prata om SD kan man väl välja ett annat forum? Typ Facebookstatusar som resten av Sverige Patric Där håller vi inte med. Ingen konst är skapad i ett vakuum. Redaktionen Angående nätintervjun med #Kvinnohat. Den här H&M reklamen med en naken david Beckham som stirrar stint mot oss. vad säger den om det manliga idealet? vad är det för manlighetsnormer nojesguiden via H&M vill förmedla? Den om den sammanbitet målmedvetna hårda kompromisslösa mannen som gör vad som krävs för att nå sina mål!? Den som inte tar ett nej för ett svar!? Hade dom haft en bild på Becks där han ler så hade det blivit en helt annan sak. Nä, ni får fundera lite på vad ni säger och vad ni gör. men ni ska ju ha in degen, va!? kommer inte på nåt smart nick Hej! Det är svårt för oss att tala om vad för signaler H&M-reklamen med David Beckham är tänkt att förmedla. Vi hade gärna sett en leende David Beckham också. Vi gissar att man vill sälja kalsonger. Tack för synpunkten! Manliga ideal genom reklambilder är också bra att ifrågasätta, precis som kvinnliga. Vänlig hälsning, Margret Atladottir

2013 WORLD TOUR

BOKA BILJETTER NU!

CHINA TEATERN, STOCKHOLM SÖNDAG 28 APRIL

Biljetter: SHOWTIC.SE 08-562 892 00, blixten.se

PÅ GÅNG I STOCKHOLM

SÅ HÄR BLIR DINA KOMMANDE VECKOR

Om du lutar dig tillbaka och bara observerar människorna runtomkring dig kommer du att upptäcka desperata försök till solning och promenader i linne och bara ben. Men låtsas inte, du vet att den svenska våren fortfarande innebär kyla och krossade förhoppningar, så sök istället skydd i den fuktiga värmen på platserna nedan.

6 FOTO: CHRISTIAN ANDERSSON

stand ups revolutionerar branschen och Rolling Stones utnämnde honom nyligen till världens just nu roligaste person. Den 23 mars orsakar han skrattanfall i Globen.

KONSERT

5 5 KROG

KLUBB

FILM

3 MUSIK

YAST på Debaser

Liten gigant

Vi har själva spått att Yast kommer att vara med i konversationen när vi ska kora årets bästa nykomlingar. Och vi gav deras albumdebut högsta betyg. Vill du veta varför – infinn dig på Debaser Slussen den 8 mars.

Lil Wayne är ofattbart nog inne på sitt femtonde år som artist, och det firar han med att göra ett nedslag i Globen den 15 mars. Förutom sina hits tar han med sig Mac Miller och 2012 års mest överraskande genombrott, 2 Chainz.

En av hiphopens största

Hästpojken har återvänt

I somras släppte Nas Life is Good, sitt bästa och mest personliga album på flera år. Sist han var på Berns lät han sin låtkatalog visa på att hans legendstatus är välförtjänt och det lär bli samma visa även denna gång. Den 14 mars besöker han återigen Berns, denna gång för en dubbelkonsert under en och samma kväll.

Efter två år i studion är Hästpojken tillbaka med ett nytt album! Det tar de med sig till Debaser Medis den 22 mars.

Big Sean på Nalen

Kanye Wests signering hade ett fint 2012, med bra verser på Cruel Summer, ett bra mixtape i Detroit och en populär singel i Guap. Han må inte vara världens mest originella rappare, men han är definitivt kapabel till att liva upp Nalen. Du hittar honom där den 9 mars.

Världens roligaste person

Amanda Jenssen klubbspelar

Efter 30 år i branschen är Louis C.K. i sitt livs bästa form. Hans kritikerrosade Louis höjs till skyarna, hans innovativa online-

Amanda Jenssen tycker själv att den nya skivan påminner om filmmusik och har berättat att klubbturnéer är hennes favoriter. Tur då att hennes utspelar sig på bland annat Berns. Den 22 mars finns hon där.

KLUBB Missa inte att fira påsk med HEH!

KONSERT Louis C.K! Nas! Lil Wayne! Yast! Big Sean! Vi vill se allt.

FILM Indiedrottning på Färgfabriken

Sleepyhead, Sibille Attars solodebut, är ”förkrossande bra”, skrev vi i januarinumret av Nöjesguiden. Hon har i olika konstellationer och under varierande namn länge varit en del av den svenska indiescenen, men det kommer även intresserade blickar från utlandet. Den 1 mars tar hon över Färgfabriken.

BÄST JUST NU

BAR

KONST

MUSIK

Mika Rottenberg

Dawn Richard

Farang

Magasin 3, till och med den 3 juni

Tulegatan 7

Bistro Barbro

Young In Hong, Cecilia Hillström Gallery

Aktuell med Goldenheart 5 i Nöjesguiden

Boqueria

Hälsingegatan 43, till och med den 17 mars

Birger Jarlsgatan 29

Aktuell med Jamie Lidell 5 i Nöjesguiden

Skånegatan 51

John Grant

Luntmakargatan 52

Aktuell med Pale Green Ghosts 5 i Nöjesguiden

TV House of Cards – allt på en gång. Annorlunda tänk, Netflix!

Vassa Eggen

Jamie Lidell

Domeij Gallery

KROG Besök Farang omedelbart!

KROG

Norrlandsgatan 24

Jakobsbergsgatan 17

MUSIK Hästpojken och Nordpolen lever inte riktigt upp till förväntningarna.

House of Cards

Nosh & Chow

Hornstull strand 13

Mycket bra, men inget mästerligt.

Oxelblom

O Vårtecken (till exempel ölburkar på parkgräsmattor): 10 % O Charterdrömmar: 13 %

KLUBB

SCEN

SVMK Fest 2013

SCUM-manifestet

Münchenbryggeriet, den 9 mars

Aniara Releasefest & GUMM4N Under Bron, den 1 och 2 mars

HEH! Färgfabriken, den 28 mars

Turteatern, Fri scen, Stadsteatern, den 6–17 mars

Gyllene Draken Fria Teatern, Högdalen, till och med den 23 mars

Martyrer och Svek Stadsteatern, till och med den 24 mars respektive den 5 april

NÖJESGUIDEN • NR 2 • 2013

”Han är tillbaka, souligare än någonsin!” Nicholas Ringskog Ferrada-Noli om James Blakes Retrograde, sida 52.”

FILM

O ”Fuck sommartid, jag förlorar ju en timmes sömn”: 7 % O Quizkampen-vrede: 5 %

Cloud Atlas 5 i Nöjesguiden

The Place Beyond the Pines 4 i Nöjesguiden

O Blöta uteserveringar: 15 % O Danny Saucedos ”superkropp”: 10 %

Faro 4 i Nöjesguiden

O Duckande för polisens id-kontroller (om du har ”fel” utseende): 40 %

KrĂśnika

SVARTA MĂ&#x201E;N DĂ&#x2013;R FĂ&#x2013;RST Text: JIMMY HĂ&#x2026;KANSSON Illustration: CARSTEN OLIVER BIERĂ&#x201E;UGEL

tt av de stĂśrsta klagomĂĽlen som riktats mot Lena Dunhams Girls Ă¤r antalet svarta skĂĽdisar. Noll. Det var nĂ¤stan som om Hannah och hennes vĂ¤nner rĂśrde sig i ett parallellt universum dĂ¤r det mĂĽngkulturella New York har blivit ersatt med ett ariskt. â&#x20AC;?VarfĂśr heter det Girls och inte White Girls?â&#x20AC;?, undrade de. Det drĂśjer tvĂĽ minuter in i seriens andra sĂ¤song innan Lena Dunham ger svar pĂĽ tal. Scenen inleds med att Hannah ligger med den svarte skĂĽdisen Donald Glover samtidigt som han sĂ¤ger â&#x20AC;?Det Ă¤r fan pĂĽ tidenâ&#x20AC;?. Repliken skĂ¤r genom rutan och trĂ¤ffar kritikerna rakt i ansiktet. Tv och film har en problematisk relation till svarta karaktĂ¤rer. BranschlĂśsningen kallas â&#x20AC;?token black guyâ&#x20AC;? och Ă¤r samlingsnamnet fĂśr svarta karaktĂ¤rer som stoppas in i tv-serier bara fĂśr att ge dem ett etniskt alibi. Det bĂ¤sta med en token black guy Ă¤r att du inte behĂśver ge dem nĂĽgon vikt fĂśr handlingen du vill berĂ¤tta (i action- och skrĂ¤ckfilm Ă¤r det ofta den svarta karaktĂ¤ren som dĂśr fĂśrst). Dessutom fĂĽr du fritt spelrum att dra rasistiska skĂ¤mt eller gĂśra dig lustig pĂĽ en stereotyps bekostnad genom att skriva in repliker som â&#x20AC;?Damn, dat shit is whackâ&#x20AC;?. Lite som en tv-motsvarighet till att sĂ¤ga

â&#x20AC;?jag Ă¤r inte rasist, en av mina bĂ¤sta kompisar Ă¤r invandrareâ&#x20AC;?. Eller som i Seinfeld-avsnittet dĂ¤r Jerry misstĂ¤nker att hans tandlĂ¤kare konverterar till judendomen bara fĂśr att kunna dra judeskĂ¤mt. Ett av senare tids tydligaste exempel pĂĽ en token black guy hittar vi i The Walking Dead. Trots att serien till mĂĽngt och mycket utspelar sig i Atlanta, som befolkas av nĂ¤stan 60 procent svarta, har gruppen bara plats fĂśr en svart man. Vad han heter? T-Dog! Ett namn som bara vita tv-producenter kan Ă¤lska. DĂ¤rtill fĂĽr han inga vĂ¤rdiga scener och knappt nĂĽgra repliker. De enda gĂĽngerna han gĂśr ett intryck Ă¤r nĂ¤r han klantar till det fĂśr den vita gruppen. NĂ¤r Lena Dunham skriver in Donald Glovers karaktĂ¤r i Girls problematiserar hon ĂĽtminstone fenomenet token black guy och sin egen makt som tv-producent. Riktigt sĂĽ jobbar inte The Walking Dead. NĂ¤r manusfĂśrfattarna introducerar en ny svart karaktĂ¤r Ă¤r det fĂśrstĂĽs T-Dog som gĂĽr zombiedĂśden till mĂśtes. FĂśr hur skulle det annars se ut? TvĂĽ svarta mĂ¤n? I samma serie? Samtidigt? Ja, du hĂśr ju sjĂ¤lv. Q Jimmy HĂĽkansson Ă¤r NĂśjesguidens tv-redaktĂśr.

â&#x20AC;?Trots att serien till mĂĽngt och mycket utspelar sig i Atlanta, som befolkas av nĂ¤stan 60 procent svarta, har gruppen bara plats fĂśr en svart man. Vad han heter? T-Dog! Ett namn som bara vita tv-producenter kan Ă¤lska.â&#x20AC;?

.*44" */5& /Â˝+&4(6*%&/ 4& .&% ,BLBO )FSNBOTTPO t 1BSJTB "NJSJ t ,MBSB 4WFOTTPO t #SJUB ;BDLBSJ t /BUBMJF ,BSMTTPO t "NBU -FWJO t &NFMJF Ĺ&#x2020; PSĂ?O t .BSHSFU "UMBEPUUJS t 5PCJBT /PSTUSĂ&#x161;N +PIBOOB 4XBOCFSH t 4PSBZB )BTIJN t 'PUMPM t 1FMMF 5BNMFIU t #KĂ&#x161;SO 8FSOFS t ,SJTUJO ;FUUFSMVOE t 'SBOT 4USBOECFSH t 3BTNVT #MPN t 3FCFDLB )FETUSĂ&#x161;N t 4PSBO *TNBJM t 4BSB #PVSLF

KRĂ&#x2013;NIKA NANNA NĂ&#x201E;TDEJTAR

MINA 5 FAVORITPOLITIKER PĂ&#x2026; INSTAGRAM

Som nybliven singel Ă¤r det viktigt att vara â&#x20AC;&#x153;out thereâ&#x20AC;?. DĂ¤rfĂśr registrerade jag ett konto pĂĽ en dejtingsida.

5 - Mikael Damberg, riksdagsledamot (s)

NANNA JOHANSSON | 11:24 18 JAN 2013

Men trots att jag valt en mycket fĂśrdelaktig profilbild (dĂ¤r jag sitter och plutar med lĂ¤pparna i smickrande eftermiddagsljus) sĂĽ gick det inte Ăśverdrivet bra fĂśr mig.

TOBIAS BOSTRĂ&#x2013;M | 20:25 7 FEB 2013

Micke Dambergs officiella instagramkonto Ă¤r en skvalpande och skuggĂśvertĂ¤ckt internetoas. Ett perfekt stĂ¤lle att fly till nĂ¤r livet kĂ¤nns hektiskt. DĂ¤r finns en bild. Postad fĂśr 80 veckor sedan. PĂĽ ett stridsflygplan. Med en enda like. FrĂĽn en person som kallar sig â&#x20AC;?barbiedockanâ&#x20AC;?.

I DEN MODERNA MĂ&#x201E;NNISKAN FINNS ETT FĂ&#x2013;R STARKT SJĂ&#x201E;LVFOKUS MAJA BREDBERG | 08:05 5 FEB 2013

Surdegsentusiasm, fĂ¤rgkoordinerade bokhyllor och den fĂśrstulna tillvaron av att fĂśrsĂśka fĂĽ till en bra instagrambild pĂĽ sin frukost â&#x20AC;&#x201C; det Ă¤r tre saker man helt enkelt inte skojar om i det hĂ¤r landet. Ă&#x2026;tminstone inte om man heter FĂśrsvaret. Eller skoj och skoj fĂśrresten. Enligt DN:s Fredrik Strage, SvD:s Clemens Poellinger och Aftonbladets Alex Schulman Ă¤r det inte ett dugg roligt. De menar att FĂśrsvaret hĂ¤cklar ungdomar i sin reklam och pĂĽvisar ett kulturfĂśrakt. Kultur kan ju vara ett knepigt begrepp att definiera. Med dessa mĂ¤ns minst sagt breda tolkning Ă¤r snarast allt kultur. MĂśjligtvis gĂĽr denna reaktion att koppla till den blubbyanska kulturpolitiken â&#x20AC;&#x201C; i en vĂ¤rld dĂ¤r kulturarbetare fĂśrvĂ¤ntas bli entreprenĂśrer genom en handvĂ¤ndning kan vĂ¤l entreprenĂśrer lika lĂ¤tt bli kulturarbetare. Det kan fĂśrstĂĽs ocksĂĽ vara en vidareutveckling av twittermemet â&#x20AC;?alla Ă¤r journalisterâ&#x20AC;?: fĂ¤st post-it-lappar pĂĽ ett fĂśnster och bli en kulturutĂśvare du med. Eller sĂĽ Ă¤r det kanske Ă¤nnu ett uttryck fĂśr den fantastiska Ăśvertro, bĂ¤st ĂĽtergiven i SNL-sketchen â&#x20AC;?You can do anything!â&#x20AC;?, som den moderna mĂ¤nniskan har till sig sjĂ¤lv.

4 - Aron Modig, ordfĂśrande KDU Ni vet alla dessa dagar dĂĽ man fĂĽr ĂĽngest fĂśr man inte gjort nĂĽgot mer av sitt inte alltid Ă¤r grĂśnare pĂĽ andra sidan politruck-staket... LĂ¤s hela inlĂ¤gget och mer av Nanna pĂĽ NOJESGUIDEN.SE

LĂ¤s hela inlĂ¤gget och mer av Tobias pĂĽ NOJESGUIDEN.SE

Det uppstĂĽr dock ett intressant vakuum om vi kapslar in allt vi gĂśr under titeln KulturgĂ¤rning. FĂśr vi vet att kultur Ă¤r viktigt och att det ska skyddas. Men allt vi gĂśr varje dag kan inte rimligtvis vara viktigt och allt vi gĂśr varje dag kan omĂśjligen skyddas. Om vĂĽra fĂśrfĂ¤der hade haft den instĂ¤llningen om sig sjĂ¤lva skulle evolutionen aldrig ens ha uppstĂĽtt. Utvecklingen krĂ¤ver en mer modig syn pĂĽ vad vi sysslar med: ifrĂĽgasĂ¤ttande leder till eftertanke, dĂ¤r fĂśrhoppningsvis en insikt tar vid, som fĂśder nya initiativ och bidrar till att... LĂ¤s hela krĂśnikan och mer av Maja pĂĽ NOJESGUIDEN.SE

2013 â&#x20AC;˘ NR 2 â&#x20AC;˘ NĂ&#x2013;JESGUIDEN

NÖJESGUIDEN s JAQE

I början av nollnolltalet hade Malmörapparen Jaqe branschen för fötterna och skivkontrakt runt hörnet. Sedan blev det tyst. Tio år senare, på ett kafé i Malmöförorten Arlöv, möter Nöjesguiden en av Sveriges bästa rappare.

”Jag trodde verkligen på MTV-drömmen” Text: JOACHIM SUNDELL

från mikromiddagar till lyxbilar levereras med en syrlig, nästan ironisk, distans. – Det kan låta naivt idag, men jag trodde verkligen på MTV-drömmen. Champagne och guldkedjor. Jag ska inte ljuga för dig, någonstans tror jag fortfarande att det kommer att bli så. Trots att det gjorts hiphop i Malmö i 20 års tid når få rappare ut. Entreprenörer som Salazarbröderna och Petter Alexis lyser med sin frånvaro. – Det finns inga kanaler för hiphop i Malmö. Jag har alltid trott att jag ska lyckas, men jag har aldrig kunnat se vägen dit. 2013 liksom, shit, jag hade inte kunnat tro det.

änkarna på Sockerbitstorget är täckta av snö. Trots att vi är tio minuter från centrala Malmö är det få människor ute. Arlöv – en typisk småstad. Folk hälsar på varandra, unga flyttar bort efter gymnasiet, jobben är få. Men det är också Malmöförorten med de svarta rubrikerna: Ungdomsgäng, rån och skottlossningar – en av Sveriges otryggaste platser, enligt polisens senaste mätning. – Det är riktigt många arbetslösa här. Det kan jag uppskatta. Man går upp klockan 12 och det finns någon att chilla med. Det är guld. Jaqe är lätt att känna igen när han möter upp mig på torget. De korta dreadsen och halvslutna ögonen har synts i ett tiotal musikvideos det senaste året, från kritikerrosade I centrum med Mack Beats, till remixen på Ortens favoriter, Labyrints milstolpe för svensk hiphop. Flera tunga röster har under året som gått kallat den 28-årige skåningen för en av Sveriges bästa rappare. – Jag har aldrig haft ett jobb, det är bara musik, säger Jaqe. Jag kan vara den minst etablerade artisten som lever på det här. Han tänder en cigarett och vi korsar Dalbyvägen, gränsen mellan sekelskiftsvillorna i norra Arlöv, och miljonprojekten på andra sidan. – Höghuskidsen hänger inte med villabarnen, man går i olika skolor, är i sina egna bubblor. Som barn varnades mina kusiner, båda villabarn, för att korsa vägen. Andra sidan beskrevs med dämpade röster: butterflyknivar och blattar – ni kommer att rånas direkt. – Jag hade en nice uppväxt, inget knas hemma, säger Jaqe. Det finns inga Jay-Z berättelser här, man har inte stått och langat det där cracket. UTANFÖR KRIMRUBRIKER OCH rasism finns en stark kulturtradition. Från proggens paradnummer Hanna från Arlöv, till raggarkungen Kal P Dal, har ortens arbetarberättelser nått långt utanför Malmö. Jaqe tillhör den första generationen som fostrades på svensk hiphop. Lundarappare som Chords och Timbuktu satte Skåne på kartan, rap med rullande r. 2003 släpper Advance Patrol, fyra killar från Malmös fattigaste stadsdelar, plattan Utskrivna och när Masseproducerade Min Musik spelas på radion första gången exploderar Malmös förorter. – Det var sjukt stort när den kom. Advance Patrol pratade som oss, rappade om oss, den betydde verkligen mycket. Drömmen efter det var att hamna på en AP-skiva.

NÖJESGUIDEN • NR 2 • 2013

EN ANNAN ANLEDNING till Jaqes osynlighet är medieskyggheten. Bekanta till rapparen varnar mig för att försöka göra en intervju – Jaqe kommer att säga nej. Han har varken Twitter eller smartphone, drömmen om champagne och guldkedjor ska helst bli sann utan att han känns igen på gatan. – Att all publicitet är bra publicitet är en myt, det är lätt att överexponeras. Rappare behöver få tid att växa, det har på sätt och vis varit bra för Malmö att det har varit tyst så länge. Istället var det Stockholmsscenens starka nätverk som blev lyftet. Med åren har han knutit kontakter och samarbetat med flera av scenens stjärnor: Mohammed Ali, Mack Beats, Adam Tensta. Jaqes avancerade flyt och språkkänsla drog snabbt till sig uppmärksamheten från Petter Alexis skivbolag Baba Records. Jaqe pratar engagerat om betoningar och berättarteknik, om slang och förebilder. I hans musik tillåts relationer och känslor, som ofta förknippas med svaghet inom hiphop, att ta plats.

FOTO: ERIK BY ERIK

Vid det här laget hade han hoppat av skolan och satsat allt på ett kort. Som åttiotalist växte han upp med den gamla skolans musikindustri, och fick se Lindängenrapparen Lilleman och Advance Patrol landa skivkontrakt och få rotation på det tidiga nollnolltalet. Skivbolaget Playground och hiphoptidningen Gidappa, båda baserade i Malmö, gav ut rapsamlingen Ordkrig. Var Malmö hiphopsveriges nya huvudstad? Runt omkring Jaqe sa allt fler samma sak: Du är nästa att signa. Istället kom skivbolagskrisen: Skivförsäljningen störtdök, bolagen satsade på säkra kort, Gidappa las ned. Svensk hiphop fortsatte ner i underjorden igen.

Jaqe förblir okänd. De senaste åren har Jaqe hankat sig fram på vännernas soffor och med andrahandskontrakt. Dagarna innan vi träffas får han tag i en lägenhet i Malmö, men räknar med att hemlösa vänner kommer att bo där också. I musikvideon till låten Intro handlar Jaqe på Coop – i hemlighet fick han betala med producentens Konsum-kort. JAQE REPRESENTERAR PÅ många sätt de krossade drömmarna i en förändrad musikbransch. Det finns i hans musik när han pratar om förorter där ingen, till skillnad från medelklassens Möllevång, tror på en musikkarriär. Texter om att gå

Snackar money over bitches / Skäms när min boy spelar låten för sin syster / Hoppas att hon inte förstår vad det betyder / Det är nåt i attityden / Inte någonting vi tycker – Det är en tråkig sexistbransch, hiphop. Poängen med den raden är väl att jag själv är en del av problemet. Det är precis som rasism du vet, man måste se till sig själv. Innan vi säger hej då pratar vi om den kommande skivan. Debutsingeln släpps i dagarna, och fullängdaren, som ges ut i sommar, kommer bland annat innehålla produktioner från Mack Beats. Vi är tillbaka på Sockerbitstorget, bussarna in till Malmö går var tionde minut. Det är fredag kväll och tonåringarna bildar långa köer på stationen. Söt doft och systemkassar. Lugnet före stormen. – När min skiva kommer ska den ta det vidare. Pionjärmode – bäst i Sverige. Q

ALK 5,0 VOL%. SYSTEMBOLAGETS ART NR 1536. KONSUMENTKONTAKT 020-78 98 51. WWW.HEINEKEN.SE

NÖJESGUIDEN s

FOTO: EMIL JÖNSSON

ANGELA TILLMAN SPERANDIO OCH

SAMIRA BOUABANA Om ni fick byta liv med någon för en dag, vem? SAMIRA: Tomoko Miho, som vi släpper en bok om nu, under hennes roadtrip i Europa i en silverfärgad Porche på femtiotalet. ANGELA: Lillian Bassman när hon som femåring träffade sin blivande man på

stranden på Long Island. Han skvätte vatten på henne. Vad ser ni helst på bio? SAMIRA: Jag skulle säga paranoid film där manlig huvudroll blir snärjd i politiskt rävspel, men Netflix envisas med ”komedi med stark kvinnlig huvudroll”. ANGELA: Något mörkt socialrealistiskt drama om en ensamstående mamma i Marseille som prostituerar sig för att finansiera barnens drogmissbruk. Allt enligt min man. Bästa musiken någonsin? SAMIRA: Förmodligen någon som får en att vilja ställa sig i ett gatuhörn och se hotfull ut eller någon som får en att dansa och gråta samtidigt. ANGELA: Brian Eno för hjärnan och Missy Elliott för dansen. Vad är ni mest stolta över? SAMIRA OCH ANGELA: Varandra.

Favoritmagasin? Med en kaffe bredvid – vilken tidning som helst. Utan kaffe – The Gentlewoman, Esquire, New York Magazine, Apartamento, Bloomberg, Intelligent Life, sydeuropeiska inredningstidningar, italienska Vogue. ANGELA: Är blandmissbrukare men Penny Martins The Gentlewoman får det att rycka lite extra i baguetten. Sedan är det märkligt att en tidning som låter kvinnor få vara trevliga, smarta och prata om sina jobb känns revolutionerande år 2013. Bästa tv-karaktären? SAMIRA: Som att välja vilket av sina barn man älskar mest. ANGELA: Omar Little. Karaoke eller dance battle? SAMIRA: Om jag får vara ensam: båda två, gärna samtidigt. SAMIRA:

SIMON DIAMANT SILFVERBERG Vad beställer du helst i baren? – Bourbon Sour på Makers Mark och ren Jack Daniel's Honey Vad ser du helst på bio? – Fantasy-filmer. Hur ofta googlar du dig själv? – Vartannat år kanske. Eller när jag gjort bort mig någonstans och det kan ha blivit publikt. Vad är din dolda talang? – Är tung på att dreja. Vad är du mest stolt över? – Den nya Salong Betong Malmö-studion FOTO: OLLE ENQVIST

NÖJESGUIDEN • NR 2 • 2013

ANGELA: Dance battle, helst inför publik. Vad gjorde ni för tio år sedan? SAMIRA: Hade gått ut designskolan där vi träffades och drivit byrå tillsammans i snart två år. ANGELA: Började fundera över varför det finns så få kvinnor i branschen. Vad gör ni om tio år? SAMIRA: Ser oss omkring och tänker ”alla dom där demokrati/mångfald/rättviseinitiativen som sattes i gång i början av 2000-talet hjälpte. En bättre värld var möjlig.” ANGELA: Fortsätter försöka lösa problem och göra saker lite bättre.

Samira och Angela är båda 37 år, bor i Stockholm, och driver Hall of Femmes tillsammans. Ett projekt som lyfter fram kvinnor inom art direction och design. Den 16–17 maj arrangerar de Hall of Femmes Design Talks på Moderna Museet i Stockholm.

och min framtid. Vem var du i skolan? – Klottrare. Karaoke eller dance battle? – Karaoke på Deep med min boy Jugga. Lätt. Beskriv dig själv med ett ord. – Stark. Vad gjorde du för tio år sedan? – Turnerade runt och rappade jättesnabbt på alla klubbar och festivaler i Sverige. Vad gör du om tio år? – Är världens bästa far, tatuerar och flyger jetpack. Vilket är det största samhällsproblemet i Sverige just nu? – SD. Simon Diamant Silfverberg är 31 år, bor i Malmö och tatuerar på Salong Betong Malmö.

Crockerjeans från 399:– SHOP AT JC.SE

STOCKHOLMSPRISET —2012—

I vansinnigt många år har Nöjesguiden delat ut Stockholmspriset till personer och företeelser som har betytt extra mycket för staden under det gångna året. Juryn har vid flera tillfällen under året sammanträtt och debatterat om vem, vad eller vilka som förtjänar att lyftas fram för sin exceptionella briljans.

Och vinnarna är… KONST

MUSIK

MERIÇ ALGÜN RINGBORG

FIRST AID KIT

Med precis poesi fick det glömda stå i centrum, när böcker som aldrig lånats ut från Stockholms Stadsbibliotek samlades på en egen plats. Aldrig tidigare har det som försvunnit ur minnet varit mer påtagligt och närvarande än i Library of Unborrowed Books.

Familjen som gör musik tillsammans stannar tillsammans. I de södra förorterna höll syskon ihop, och även om de fortfarande bara är i början av sitt äventyr var 2012 året när allt föll på plats. Med sina sammanflätade röster och med sånger lika omtumlande vackra har de lagt Stockholm, Sverige och nu världen för sina fötter.

KLUBB SCEN

127 – PABLO LEIVA WENGER För sin relevans. För sin porträttering av samtiden och vi som ryms eller inte syns i den. För sin oväntade genomslagskraft, för sin tyngd och för sin förmåga att med både skratt och samvetshugg berätta om strukturella orättvisor. För att 127 öppnade en dörr till scenkulturen som många upplevt som stängd. BAR

LINJE TIO Har du en polare på besök och vill visa vad Stockholm går för är den här baren garanterat en inringad hållpunkt på agendan. Precis som på en stjärnkrog gör ni bäst i att låta er förföras. Låta hantverket få ta tid. För när det handlar om ren och skär passion, nörderi på högsta nivå och en helvetisk massa förarbete – då finns det ingen som slår årets mest hajpade bar på fingrarna.

KROG

BOQUERIA

Stockholmspriset 2012 går till en krog som inte bara har sett det stora i det lilla, utan också har förstått hur viktig själva upplevelsen är för hur mat smakar. Med sällan skådad energi fyller de nästan dagligen en galleria till brädden, utan att fokus "tapas".

NÖJESGUIDEN • NR 2 • 2013

DAYTIME SESSIONS

MEDIA

Alla dessa munnar som ständigt tjatar om längre öppettider i Stockholms uteliv tystades av att Trädgården i somras inverterade dygnet genom att boka legendariska och dyra dj:s att spela under kvällens unga timmar. Open air var sommarens trendigaste uttryck och Daytime Sessions gjorde det gång på gång som om vi vore på de baleariska öarna.

JENNY SETH

MODE

Som programledare för Musikguiden i P3 presenterade hon oss för ny favoritmusik, bjöd in intressanta gäster och vågade göra oss imponerade av P3 igen. Och trots att hon lämnat programmet och Sveriges Radio bakom sig har hon inte lämnat oss – 2013 verkar bli ännu ett förtjusande Jenny Seth-år.

MINNA PALMQVIST

FILM

Minna Palmqvist är en designer som går sin egen väg. Hon jobbar med och samtidigt emot modesystemet. Teman som femininitet, kontroll, ideal och det höga tempot i modebranschen återkommer. Hennes design tycks ställa frågan: hur fan ska det gå? Vår tids mest akuta känsla.

SEARCHING FOR SUGARMAN

LITTER ATUR

”Det är en Oscarsvärdig berättelse, jag kan inte sluta innan det blir en Oscarsvärdig film”, sa Malik Bendjelloul när Nöjesguiden träffade honom och fick se en ofärdig version av filmen i slutet av 2010. Att han nådde ända fram och tog Sveriges första statyett sedan 1984 gör hans vinst av Stockholmspriset oundviklig.

CONST LITERARY (P)REVIEW

NÖJESFÖRBÄTTR ARE

Const görs av Maria Mårsell och Ida Therén och är ett nytt forum för utmanande skönlitteratur i Sverige. Som en blandning av antologi och litterär tidskrift mutar den in en egen plats i svensk samtida skönlitteratur. Const vågar vara något mer än ett fanzine och har en öppen process där alla kan skicka in bidrag. Texterna får stå för sig själva. Den avslappnade inställningen gillar vi.

BARBRO/SALONG 4 Kombinationen av sushi, dumplings och allehanda asiatiska skatter med en bioduk, sköna fåtöljer och en personlig minibar är inget annat än briljant. Barbro/Salong 4 bjöd på en fusion av flera av våra favoritsaker och förbättrade på så sätt Stockholms nöjesliv markant.

Registrera dig nu

och få upp till

7000 kr i bonus!

Skumpa & hummer eller en varmkorv vid Svampen? Hur firar du en lyckad kväll? Mängder av poker- och casinospel väntar hos Ladbrokes, vare sig du är hemma eller på krogen! Gå in på mobile.ladbrokes.com, just nu upp till 7000:- i bonus.

94 börsbolag som tycker att den bästa kvinnorörelsen är den i sängen Precise Biometrics, Husqvarna, Ortivus, Probi, PSI Group, Svolder, L E Lundbergföretagen, Semcon, BE Group, DGC One, Geveko, IFS, Investment AB Latour, Kabe, Lammhults Design Group, Loomis, Melker Schörling AB, Midsona, New Wave Group, SinterCast, Duni, Getinge, Hakon Invest, Hexagon, Intrum Justitia, ITAB Shop Concept, Millicom International Cellular, Nolato, Prevas, Sigma, Studsvik, Assa Abloy, Addnode, Beijer Alma, Elanders, Meda, MSC Konsult, NAXS, Peab, Rejlerkoncernen, Cavotec, Investment AB Öresund, Aspiro, BTS Group, Bure Equity, Fingerprint Cards, Morphic Technologies, PA Resources, Rörvik Timber, Brinova Fastigheter, Cision, Diös Fastigheter, Bergs Timber, Hexpol, Lagercrantz Group, Nibe Industrier, Nordic Mines, VBG Group, XANO, FastPartner, Betsson, Dagon, G & L Beijer, Haldex, Industrivärden, Indutrade, Karolinska Development, Niscayah Group, Stora Enso, Bong, Rottneros, EnQuest, Höganäs, Luxonen, PartnerTech, Autoliv, Scania, Opcon, Arise Windpower, Black Earth Farming, Catena, Duroc, EpiCept, Etrion, Fenix Outdoor, Havsfrun Investment, Image Systems, NOTE, Novotek, OEM International, Pricer, RaySearch Laboratories, Semafo, Trigon Agri.

60% av alla studenter på högskolor och universitet är kvinnor. Ändå fanns det den 20:e februari i år 94 börsnoterade bolag som inte hade en enda kvinna i sin ledningsgrupp. Läs mer i AllBrightrapporten på allbright.se

Han har rappat med Ison & Fille, utgör ena halvan av Grillat & Grändy och var 2012 en av scenvärldens hetaste nykomlingar med Stockholmsprisvinnande 127. Tora Botwid har träffat Pablo Leiva Wenger, aktuell i Jonas Hassen Khemiris senaste verk, för att prata roller, framtidsplaner och varför han inte kommer att göra en musikal.

FRAMTIDEN ÄR LJUS FÖR PABLO LEIVA WENGER

Text: TORA BOTWID

blir någon förändring längre fram. Och nog är det så. De saker jag har sett Pablo skapa eller medverka i talar ett tydligt språk och berättar historier som behöver höras, öden som behöver synas på scenen, för att upplysa, och för att ge hopp till folk som känner igen sig.

an var killen som kunde alla repliker ur Kalle Ankas Julafton, och postsorteraren som lärde sig samtliga postnummer i hela Stockholm utantill. Idag smattrar han ord och repliker från Stadsteaterns scen och ställer frågan ”Vafan händz?” ut ur dina högtalare. Han är nominerad för bästa hiphop på P3 Guld och till Nöjesguidens Stockholmspris för sin och brodern Alejandro Leiva Wengers pjäs 127. Det går bra nu, men det som sker och sägs nu tycks alltid hämta mycket kraft ur det som hände innan, och erfarenheterna det gav. Pablo Leiva Wenger verkar göra det mesta med intensitet och hjärta – även om det är i musiken och teatern som det alltid brunnit mest. Trots det har framtiden inte alltid varit självklar. – Jag hade varit arbetslös i två år, jag gjorde ingenting, absolut ingenting. En dag frågade jag min morsa ”Vad gillar jag att göra?”. ”När du var liten gillade du att spela teater”. ”Jaha?”, sa jag. ”Kan man jobba med det?” Och så sökte jag med hjälp av min bror olika teaterutbildningar. VI TRÄFFAS I Malmö på årets första dag med riktigt blå himmel, jag har solen i ögonen och punktering på cykeln. Pablo kommer direkt ifrån ett besök i en skola, med snack om den föreställning som han medverkar i för tillfället, Jonas Hassen Khemiris senaste verk Jag ringer mina bröder, i regi av Farnaz Arbabi. Den spelas på Malmö Stadsteater fram till mitten av februari, för att sedan ge sig ut på turné. Historien utgår ifrån Khemiris upplevelser av dagarna efter bombattentatet i Stockholm 2010. Khemiri liknade till utseendet beskrivningen av den man som eventuellt stod bakom dådet, vilket både ledde till att han blev sedd på med misstänksamma blickar och att han själv blev nojig ”Tänk om de tror att jag är terrorist?”. – Jag kan känna igen mig i huvudkaraktären. Just det där att man känner att folk tittar på en konstigt. Att jag kan sätta ord på deras blickar, trots att det kanske inte alls är så. Dagen efter valet då SD kom in kände jag att folk blev tysta när jag klev in i tunnelbanan, tittade på mig och skämdes. Det var något skumt i stan just då.

I DET KOMPISGÄNG som Pablo hängde i under tonåren är det flera som har lyckats väl med sina drömmar. Grammisnomineringar och priser, radio och tv-jobb, civilekonomer, skådespelare. – Om du umgås med kreativt folk, och du ser att det går framåt för dem, då vill inte du vara sämre, du drogs med automatiskt. Så har det varit för många i vår umgängeskrets, att de ser att vi går framåt och så börjar de på sitt sätt. Det är häftigt att det blev till något positivt – det hade kunnat gå helt åt andra hållet. Har ni hjälpt varandra framåt? – Vi har stöttat varandra, det är det viktigaste. Jag var den enda skådespelaren, men de tyckte aldrig att det var konstigt när jag började hålla på med teater. De tyckte att det var häftigt. Varje gång Pablo pratar om sina vänner, i musiken, i skolan och teatern, är det som att han ser och berättar om något magiskt. Men, det är inte bara med kompisarna, utan även hemifrån som Pablo har hittat stöd och en varm grund att ta avstamp ifrån. Han har två bröder, även de konstnärer på olika vis – Felipe från Ison & Fille, och författaren Alejandro. – Min mamma och mina två syskon, de betydde allt för mig. De höll mig alltid på rätt spår. Mamma har alltid varit stöttande, hon har alltid sagt ”gör det du vill”. När jag höll på mycket med musiken sa hon alltid ”kör, kör, kör!”. Hon stöttade oss alla hela tiden. FOTO: OLLE ENQVIST

För att de skämdes över det Sverige som röstat in SD? – Ja, just där den veckan. Om någon såg glad ut kunde jag få för mig att de röstade på SD, just för att jag tycke att de såg oberörda ut trots att ett sånt parti skulle sitta i riksdagen. FÖRRA VÅREN GICK han ut teaterhögskolan i Stockholm, det var där som han för första gången satte upp föreställningen 127, skriven av hans bror. 127 handlar mycket om Pablo och Alejandros egna

uppväxt i Skärholmen utanför Stockholm. När jag ser föreställningen och lyssnar på en del texter av Grillat & Grändy, den hiphop-duo han har tillsammans med sin andra bror Fille, får jag känslan av att tillvaron har varit ganska hård. – Allting var inte det, men det finns ju vissa grejer man såg som var rätt hårt. Jag tror att man väljer att belysa de problemen när man har chansen att prata. Så istället för att bara säga att allt har varit bra kan man beskriva det som har varit kefft så att det förhoppningsvis

FÖRSTA GÅNGEN PABLO sökte till Teaterhögskolan var det i Göteborg. Han och hans vän Adde hade förstått att det var något som alla på folkhögskolan de gick på verkade hypa, så de bestämde sig för att söka. De lärde sig monologen på vägen till Göteborg. Båda gick vidare från det första provet till det andra – av totalt fyra. – Va? Har vi inte kommit in? Vi fattade ingenting! De sa att vi ska ha en till monolog. SHIT! Så vi gick och letade upp monologer där, och tänkte okej, den här 2013 • NR 2 • NÖJESGUIDEN

FOTO: CHRISTIAN ANDERSSON

blir bra. Så pluggade vi typ en timme, och gick in och gjorde andra provet. Det gick åt helvete. Men nästa år kom vi båda in i Stockholm. Du får ofta frågan om du kände dig udda på Teaterhögskolan. Vad tänker du när du får den frågan? – Nu när du ställer den tänker jag ”Oj, vänta, varför ställer de den?” Annars har jag inte tänkt på det, jag har bara svarat ”ja”. Men det är sant, jag tror inte att de hade frågat typ min kompis Oskar det. Det är därför jag inte gillar att göra intervjuer, jag har tackat nej till skitmycket, för att jag får just de frågorna, och så tänker de att jag ska prata om en hel grupp, och att jag har lösningar på samhälleliga problem som inte ens politikerna kan lösa. Det är därför jag tackar nej… Jag fick en fråga ”Vad ska vi göra åt Sverigedemokraterna i riksdagen?”. Vad fan vet jag? Jag är skådespelare… jag har inte svar på det. ATT BLIR SKÅDESPELARE var inget som Pablo drömde om som barn. Fantasierna om framtiden varierade. Ena dagen polis, andra dagen tjuv, då han kom på att det var roligare att vara jagad än att jaga. När jag frågar honom säger han att han ville vara allt, och kanske är det den önskan

NÖJESGUIDEN • NR 2 • 2013

”Om du umgås med kreativt folk, och du ser att det går framåt för dem, då vill inte du vara sämre.” som gör att han i 127 och i teatern överlag gärna axlar många olika roller samtidigt. – Det är det som är så befriande, Jag får prova på att vara allt. När jag skulle sätta igång det projektet som blev 127 frågade jag Alejandro om han kunde skriva någonting till mig. Jag berättade vad jag ville och inte ville göra på scenen. Eftersom han kan våra kvarter och vårt slang och är den enda författaren, vad jag vet, som skriver så smart, humoristiskt och med en tung botten och djupt allvar tvivlade jag aldrig på manuset. Han fick fria händer efter att vi haft våra diskussioner och skräddarsydde 127 åt mig. Jag tvivlade mer på mig som skådespelare när jag såg att han skrivit 15 roller istället för en. I pjäsen får jag till exempel vara värsta salsakungen. Men jag kan inte ens salsa! Innan jag kom hit så YouTube:ade jag merengue. Hur man dansar merengue.

Jag vill verkligen lära mig det, och i teatern får jag den möjligheten. Finns det någon roll du absolut inte vill spela? – Ja, men jag har gjort de rollerna. Jag vill inte göra dem mer. I film och så, bara gå in och spela den värsta som skjuter, mördaren, hedersvåldsrelaterade grejer. Sånt vill jag inte göra. Inte om karaktären inte är komplex och visar flera sidor. MED EN FOT i musiken, en gryende skådespelarkarriär OCH ett hemligt intresse för salsa, är det svårt för en musikalentusiast att inte leka med tanken och förhoppningen att se Pablo i ett smäktande musikalnummer. Med mycket allvar, humor och ett viktigt välbehövt tema, liknande det i de verk han gjort hittills, fast, sjungandes… – NEJ. Nej... För mig är musiken något jag gör med mina närmaste, där kan vi bara snacka hur vi vill. Vi har inga förhållningsregler, vi bara kör. I teater är det en helt annan koncentration, det är skådespelare, regissörer, producenter, författare, det är så mycket i en grej. I musiken är det bara vi. De två fyller ut varandra skitbra för mig, och därför känner jag inte att jag behöver slå ihop

dem. Jag har det skitbra som det är. Vill du inte göra teater som är sådär då, som med musiken? – Men det är därför 127 var helt perfekt för mig. Min bror skrev, vi pratade, jag regisserade, gjorde scenografi, jag gjorde allt. Så gillar jag att jobba, när jag gör det själv. Framöver ska jag också sätta upp en pjäs med två kompisar, Ardalan Esmaili och Oskar Töringe, på teatern Unga Klara. Även då ska min bror skriva. Vi letar efter en regissör men om vi inte hittar någon som känns bra regisserar vi själva. Vad hoppas du på för framtiden? – Jag vill bli en bra skådespelare, jag känner att jag har en lång väg kvar. Jag vill göra så mycket. Jag vill göra teater, jag vill göra film. Film är en ny grej som jag bara ”wow, det här tycker jag om”. Jag har gjort film några gånger, men jag vill göra mer och utvecklas där. SOLEN SKINER VIDARE. Pablo ska gå och vila en stund. Jag pumpar upp däcket och cyklar trots punkan. Cyklar förbi stadsteatern och tänker; bra, tack. Tack för solen och luften. Och tack för konsten när den blåser luft i sumpiga däck och får andra människor att rulla. Q

“det var en helt fantastisk upplevelse” froosh-teamet är hemma efter en resa fylld av intryck, upplevelser och perspektiv. under veckan som de bodde på fruktfarmen utanför salima, malawi, fick de lära sig massor om frukt och odling av frukt. men kanske viktigast av allt så fick de lära sig om hur fruktodlingarna hjälper utvecklingen i samhällena runtomkring. det är detta vi kallar “the power of fruit”.

hur var det på att jobba på fruktfarmen i salima, malawi? hanna: det liknade ingenting annat jag gjort tidigare! det var en helt fantastisk upplevelse som innehöll nya intryck och erfarenheter varje minut, ens föreställningar och idéer om saker och ting sattes ur spel. det fanns en hoppfull stämning i luften från alla arbetarna som hade fått ett jobb där dom kunde känna mening och tillhörighet i sin vardag. jag blev helt tagen av optimismen och den positiva stämningen på farmen trots det hårda och slitiga arbetet! cecilia: det var ovanligt att arbeta så mycket med kroppen och vara ute hela tiden. det tar på en och vi var därför mycket trötta efter en dag på farmen, delvis även med anledning av alla intryck. det som också höjde vistelsen var att vi fick besöka så mycket mer än själva farmen, då de utför mycket av arbetet på andra ställen, bland annat i olika byar runtomkring och med dragkraft från mindre lokala bönder. detta byggde på helhetsbilden samt gjorde upplevelsen mer lärorik.

vad fick ni göra på plantagen? cecilia: först fick vi en introduktion och rundvandring på farmen för att få en helhetsbild av hur de jobbar och hur allt går till. vi fick se farmens första bananer som börjar bli redo att skördas och lära oss om hur man förhindrar att träden får parasiter och sjukdomar. vi fick senare plantera nya bananträd, det var ett tungt arbete!

hanna: vi fick också testa på alla olika steg i mangoodling, från frö till färdig planterad planta. under arbetet umgicks man med de andra arbetarna vilket gav en bredare bild av hur livet på farmen var och deras tankar kring sina arbeten.

vad är ditt starkaste minne från resan? cecilia: mitt starkaste minne var mötet med en yngre man som jobbade på farmen. vi pratade om hur farmen driver alla positivt framåt och håller människor i byn sysselsatta. hanna: en otroligt svår fråga, för hela resan var så proppad med starka intryck. men om jag måste välja så var det när vi planterade bananträd med 60 andra arbetare på farmen. det var ett otroligt hårt arbete, regnet öste ner och jag var lerig och smutsig precis överallt. trotts detta så skrattade, pratade och tjoade alla glatt hela tiden! det gav mig perspektiv på hur man själv lever här hemma.

vad lärde du dig från resan? cecilia: vi lärde oss såklart massor om odling och metoder att hantera frukt. men det som jag kände gav mig mest var att man med hjälp av företagsamhet kan bidra till social utveckling i ett land och i viss mån påverka ett helt samhälle. detta innebär att företag idag måste ta mycket större ansvar, främst socialt och miljömässigt och i synnerhet utbilda konsumenterna vad vi kan bidra med. idag när företag verkar på en global marknad måste även ansvaret flyttas till en global nivå.

hanna: tveka inte!!! en-gång-i-livet-möjlighet att få uppleva något så genuint och som inte går att göra på egen hand eller som turist. ett minne för livet som ger nya perspektiv och kunskaper. jag rekommenderar alla som inte räds för hårt arbete och har stort socialt driv och energi att söka och anta utmaningen!

vad anser ni nu i efterhand om froosh initiativ att skicka konsumenter till fruktfarmer i utvecklingsländer? hanna: jag tycker att initiativet ligger helt rätt i tiden och tror verkligen på denna typ av engagemang från företag i framtiden. jag tycker att froosh ligger i framkant när det gäller integration mellan konsument och företag. det är väldigt inspirerande! cecilia: företag har ett stort ansvar när det gäller den långsiktiga utvecklingen i världen. en stor del ligger i att utbilda konsumenter i hur man ska tänka och hur man kan bidra. det är få som inte vill bidra men man vet ofta inte hur eller vilka möjligheter som finns. jag tror att man måste se och uppleva själv för att verkligen förstå.

vad skulle du vilja ge för rekommendation till alla som funderar på att söka? cecilia: man måste gilla att upptäcka och vara nyfiken som person, våga leva enkelt. jag tror även att man får ut mest av resan

vill du också uppleva the power of fruit? läs mer på vår hemsida. www.froosh.se

)52@ )UXLWIDUP QHZVSDSHU DGB$ B$:BDPHQGHG LQGG

om man har ett genuint intresse för sådana frågor som froosh jobbar med och delar deras vision och värderingar.

I samarbete med

i landar i Lilongwe efter drygt tolv timmar i luften och lika lång väntan i diverse gater, och checkar strax därefter in på det spartanska Mabuya Camp i utkanten av huvudstaden. Bara en kort promenad bort finns såväl lockelserna på det ruffigare stråket Devil Street som den utomhusmarknad som saluför i princip allt som går att få tag på i landet – vilket i praktiken innebär en utbudsmajoritet av livsmedel och vintagekonfektion. Vårt logi för kvällen består av en träkoja med fuktigt betonggolv och till den jazzrökande Everton-supportern i kojan intill är det blott ett hönsnät. Jag låter därför regnet tvätta bort flygdammet innan det är dags att raskt bege sig in till centrum. Kvällen till ära ska jag nämligen, genom mina nyfunna vänner bakom fruktfarmen Malawi Mangos, få bland annat landets handelsminister till bordet. För att inte känna mig livegen tar jag ut fickpengar motsvarande 500 svenska kronor i en bankomat, och sitter därför senare med vad som går upp för mig vara motsvarande en Malawisk månadslön. Vi befinner oss i den finare delen av huvudstan på restaurang Mamma Mia som är en av de få italienska i landet. – Anställningsnivån i Malawi går för tillfället upp något, men den ligger likväl på knappa fem procent, berättar ministern medan jag försöker sluta tänka på hur bisarrt det känns att knapra fetaost på en italiensk restaurang i djupaste Afrika. Han menar vidare att den enskilt största orsaken till landets problem är att landet skeppar iväg alla sina råvarutillgångar till andra länder för att sedan importera dem som förädlade produkter. Ett exempel är tobaken som exporteras i bladform för att senare återanvända som 50 gånger dyrare cigaretter. Landet har heller ingen anläggning för att processa frukt, vilket är ett stort problem då den övervägande delen av Malawis naturtillgångar består av odlingsbar mark. Men vi tar det från början. DET TILL YTAN ganska lilla landet Malawi kallas populärt The Warm Heart of Africa vilket syftar till dess gästvänliga befolkning. Till formen påminner det en hel del

NÖJESGUIDEN • NR 2 • 2013

96 timmar

MALAWI Text: PELLE TAMLEHT Foto: LINNEA FRANK och PELLE TAMLEHT

För några månader sedan utlyste Nöjesguiden tillsammans med Froosh en tävling där två läsare vann en resa till Malawi för att arbeta på en av landets fruktplantage. Vi skickade med Pelle Tamleht för att rapportera tillbaka. Det blev en vecka av hårt arbete, samtal med landets handelsminister och en måltid bestående av vild get. om Sverige men det är också där likheterna slutar. Medelåldern i landet är 16 år att jämföra med Sveriges 41. Medellivslängden är 48 år och 15 procent av befolkningen lever med HIV eller AIDS. Det finns med andra ord en hel del problem i landet, men som turist behöver du med en lagom portion sunt förnuft inte bekymra dig avsevärt om värre saker än turistmage och flodhästar. Den första presidenten Hasting Bandas fyra hörn-stenar lydnad, disciplin, lojalitet och enighet ledde stenhårt landet i drygt 30 år innan han tvingades att införa ett flerpartisystem och strax därefter förlorade sin position. Idag leds landet av Afrikas andra kvinnliga statschef någonsin i form av Joyce Banda. Med detta i ryggen sätter jag mig i en stadsjeep importerad från Japan. Det är 35 grader varmt och sol när vi startar resan mot Salima och den uppgift jag från

början i huvudsak har tagit mig hit för. Tre dagars fysiskt hårt jobb på en nystartad fruktfarm står på schemat och jag har köpt gummistövlar, chinos och trädgårdshandskar som förberedelse. Vägen är densamma som många backpackers avverkar när de besöker landet och majoriteten av de fordon vi möter utgörs av fullproppade minibussar, överlastade lastbilar, cyklister och fotgängare. Längs vägen säljs alltifrån tomater till kycklingar och getter, och när vi rullar in i Salima är det mer eller mindre under exakt samma omständigheter. Det är varmt och fullproppat av lösgående kreatur och grönsaksförsäljare. Malawi Mangos farm och den tillhörande fabrik de håller på att bygga ligger precis utanför stadskärnan, på ett fält som närmast påminner om Roskildefestivalen. Arbetarna på farmen består av en salig blandning högutbildade

akademiker, elektriker, före detta missbrukare och bönder från de intilliggande byarna. Den gemensamma nämnaren är att alla varit arbetslösa under en längre tid innan de började på Malawi Mangos, som med etableringen av farmen i princip fördubblat antalet anställda i staden. Jag sätts snabbt i arbetet med att förbereda ympade mangoplantor i lag med en före detta heroinist som nu har sin första anställning någonsin, samtidigt som jag vid min andra sida har en diplomerad ekonom. Det är hiskeligt varmt trots att solen inte riktigt lyckas bryta genom molnen, och min skjorta skiftar snabbt till en mörkare ton. Jag har aldrig svettats så mycket i hela mitt liv. Till lunch erbjuds vi antingen mannagrynsgröt eller nationalrätten nsima som består av en slät gröt på majsmjöl och vatten. Detta visar sig sedermera också vara min huvudsakliga föda under de kommande dagarna. Över 400 mangoträd och nästan lika många bananträd senare är jag så stum i kroppen att det är svårt att veta var den börjar och slutar. Då håller jag ändå inte i närheten av samma tempo som mina tillfälliga kollegor. KVÄLLARNA BÖRJAR I samma ögonblick som det börjar skymma. Då det knappt finns någon gatubelysning, eller för den delen pålitlig elförsörjning, är perioden mellan kvällssol och becksvart påtagligt kort. Det finns inga biografer i landet sedan sjuttiotalet. Detta var annars länge en populär sysselsättning men idag är det omöjligt att få filmbolagen att skicka sina storfilmer då regeringen inte har lyckats få bukt med piratkopieringen. Det finns med andra ord egentligen inte så mycket annat att göra när solen har gått ner, än att gå ut och festa. Så det gör folk, och de gör det hårt. Kvällen börjar emellertid på en av stans restauranger som serverar precis samma mat som alla andra krogar i stan. Du väljer mellan biff, kyckling eller fisk och till det får du antingen ris eller nsima samt nationalchilisåsen Nali. Väljer du fisk får du med högsta sannolikhet jambo som tillsammans med akvarietypen ciklider är den vanligaste i Lake Malawi. Vår kock visar sig ha arbetat på den amerikanska ambassaden och beklagar sig förtvivlat över bristen på råvaror och

kryddor. Han visar upp intyget från sin tidigare arbetsplats, så det är lätt att förstå hans frustration då maten som jag ärligt talat redan har börjat bli rejält trött på smakar spiskummin precis som allt annat har gjort hittills. Undantaget då den italienska restaurangen i Lilongwe. När spriten kommer in lämnar tunghäftan rummet och vi befinner oss snart i högljudda diskussioner som rymmer alltifrån jämställdhet till religion och homosexualitet. Min bordsgranne menar att den tidigare ganska oblida synen på just homosexuella är på väg att luckras upp. – Nuförtiden tänker allt fler människor att det är deras val och så länge det inte är ens egen son eller dotter bryr man sig inte särskilt mycket. Det är inte som på Mugabes tid, som kallade homosexuella män för värre än hundar. Även om motståndet är större bland äldre och starkt religiösa. Jag påpekar att det ändå är en klar majoritet i Malawi som är väldigt troende. – Det är det största problemet med det här landet. ANTINGEN DRICKER MAN den otippade nationalölen Green, som i själva verket är precis en sådan Carlsberg du hittar på vårt systembolag, eller så går man för den något svagare Kuche Kuche som ordagrant betyder ”From dusk till dawn” och riktar sig till dig som vill dygna utan att däcka. Vissa hittar emellertid på mer kreativa lösningar såsom att låta ett tetrapack av den fiffigt konstruerade Chibukun jäsa i några dagar för mycket så att alkoholprocenten blir dubbelt så mycket som står på paketet. Att den sedan också med sin tjocka konsistens mättar gör att den fyller två behov på en och samma gång, vilket är en usp som kommuniceras starkt i reklamen för produkten. Risken är dock att du precis som vid en stor del av all hembränning inte har kontroll på hur starkt slutresultatet blir, vilket kan ge ödesdigra konsekvenser. Tidigare under dagen har vi besökt en by där invånarna dagen till ära dansade en uppsjö av traditionella danser och bevittnade bland annat hur en av trumslagarna plötsligt föll ihop och somnade med ansiktet före i lervällingen, märkbart berusad på gränsen till död. Det är därför inte heller särskilt förvånande att bardiskarna på den lokala nattklubben Riverside är

försedda med galler liknande dem man ofta ser på travbanor. Klubben har öppet från mörkrets inbrott till dess avbrott, den har ingen vakt och ett helrör kostar cirka 50 svenska kronor. Det kan med andra ord bli stökigt och när klockan närmar sig fyra rycker verklighetens tränare tag i mig och kastar in handduken i ringen. Vi får skjuts hem av Alex, en fysikingenjör som ansvarar för pumpanordningarna på Malawi Mangos. Han krypkör i 20 kilometer i timmen med släckta ljus då han på grund av sitt tillstånd inte vill bli stoppad av trafikpolisen.

”När spriten kommer in lämnar tunghäftan rummet och vi befinner oss snart i högljudda diskussioner som rymmer alltifrån jämställdhet till religion och homosexualitet.” – Jag har åkt dit för rattfylla två gånger, berättar Alex. Första gången hade jag två promille men tillräckligt mycket pengar på fickan för att betala mig ur situationen på plats. Andra gången var jag för full för att hitta min ficka och då bad polisen mig följa med till stationen. Det lustiga var att jag fick köra dem dit, alla tre, för att sedan själv sova i fyllecellen. De ville nog egentligen bara ha skjuts hem. Vi tar oss mot förmodan hem helskin-

nade till några få timmars sömn innan samma bil väcker oss med tutan i soluppgången. Efter en snabb frukost beger vi oss till en närliggande skola där 800 elever delar på tre klassrum. Dagen till ära har jag åkt på vad som senare visar sig vara resans enda turistmage för min del, och har inget annat val än att använda skolans offentliga toalett. Inrättningen, som har donerats av ett lokalt företag, visar sig bestå av några murade tegelväggar runt två grävda hål i marken. Nödens lag har aldrig gjort sig så väl påmind, och jag misstänker att mina krav på en viss standard har förändrats för all framtid. Efter mycket om och men tillbringar jag resten av dagen i klassrum och förbluffas dels över den höga nivån, samt att all utbildning från fjärde klass och uppåt sker på engelska. Med en kropp som närmast känns som 65 kilo nsima sträcker jag något senare ut tårna mellan sandkornen vid en av Lake Malawis otaliga strandpromenader. Vi befinner oss på hyddhotellet Wheelhouse Marina i Senga Bay där turistdensiteten är naturligt högre än någon annanstans i landet. Intilliggande lyxhotellet Livingstonia är uteslutande befolkat av britter, och faktum är att det inte är jättelångt härifrån som Stanley uttryckte de bevingade orden till den försvunne Dr. Livingston. Närmare bestämt i grann-landet Tanzania. Ett husband med det lokala instrumentet babaton i spetsen underhåller engelsmän i bar överkropp som äter caesarsallad och spiller dressing över sina håriga bröst. När jag tillbringar vår sista natt i landet i

en luftkonditionerad strandbungalow känns det nästan som en parodi över hur de föregående dagarna har varit. JAG ÅKER MED en taxichaufför från Arlanda efter nästan ett dygns restid och en tidig morgonväntan på Kenyas flygplats. Han skriker konstant i sin mobiltelefon från utfarten från Arlanda fram till att vi nästan kör förbi min port. Själv sitter jag mest och förbannar mig över att jag checkade in min systemkamera som nu är ett minne blott, stulen ur min uppbrutna väska och det faktum att jag har landat i ett snorkallt Sverige iklädd shorts gör inte saken bättre. När han lägger på ber han om ursäkt och förklarar att det var hans familj i Kenya som behöver pengar och undrar om vi därför kan stanna vid en bankomat istället för att jag betalar med kort. Jag tar ut en femhunka jämnt, samma summa som första kvällen i Malawi, och känner mig som en fullkomlig idiot när jag ber att få en 50-lapp tillbaka så att summan stämmer med vad som står på kvittot. Q 2013 • NR 2 • NÖJESGUIDEN

Du har hört henne i The Concretes, kanske som ena halvan av Heikki eller solo som Santa Maria. Nu är Maria Eriksson aktuell med sitt första album på svenska, Stjäl det du behöver, som kom till när Maria ville göra något annat än musik. Nöjesguidens Sara-Märta Höglund har träffat henne.

FRÅN MADONNA TILL MAHLER Text: SARA-MÄRTA HÖGLUND

et var någon slags talangjakt och i dag kan jag inte fatta hur jag vågade. Jag mimade, ensam, till Like a Virgin-plattan. Maria Eriksson har precis berättat om ett minne från lågstadiet. Det om barndomens stora idol, Madonna. I februari släppte Maria albumet Stjäl det du behöver, men det var inte självklart att det skulle bli fler låtar. – Jag ville göra något annat. Jag var inte trött på själva musiken, men allt runt omkring. Musikvärlden kändes som en plats med egna normer och idéer och lite kontakt med det som fanns utanför. Jag ville befinna mig i en mer ”verklig” verklighet.

–

INTRESSET FÖR MÄNNISKOR och psykologi fick styra och Maria Eriksson sadlade om till Steg 1-terapeut. Nya arbetet som terapeut visade sig ha mycket gemensamt med musikskapandet. Som att sätta sig in i människors situationer och skapa bilder av andras berättelser. Eller att samma del av hjärnan aktiverades av båda jobben. – Det var effektivt för jag fick sådan motivation till att göra musik igen, utan att behöva kalla det för just det. Jag kunde

NÖJESGUIDEN • NR 2 • 2013

FOTO: CARL DIEKER

rensa bort allt onödigt, nu var det bara mina tankar och impulsen att skriva låtar. Sedan tog det väldigt lång tid, allt behövde ligga och mogna innan motivationen kom tillbaka.

”Musikvärlden kändes som en plats med egna normer och idéer och lite kontakt med det som fanns utanför.” Det tog också ett tag innan svenskan hittade sin rätta plats i låtarna. – Först kände jag mig som någon annan när jag skulle uttrycka mig på svenska. Oavsett vad jag skrev kände jag mig som… Tomas Ledin, haha. PÅ NYA SKIVAN har hon jobbat ihop med musikerna i Nerverna. Annars har de främst synts bakom Mattias Alkberg och Jakob Hellman. – Främst ville jag jobba med Jonas Teglund. Jag såg honom spela i Nerverna och tyckte att han var en otroligt grym

gitarrist. Han är ung, peppad och tror på musik. Det kändes viktigt att jobba med någon som är lite besjälad och inte har hunnit bli cynisk. Det är också anledningen till att Maria Eriksson, som är rotad i Årsta, valde att ge ut albumet på lilla Luleåbaserade bolaget Teg Publishing, som drivs av Jonas Teglund. FÖR EN TID sedan spelade hon på Socialistiskt forum i Stockholm och marknadsföringstexten för skivan är mer av ett öppet brev på temat solidaritet. Jag undrar om hon ser sig själv som politisk artist. – Det är så tråkigt att rada upp det man gjort och bygga upp en persona som kanske ändå inte stämmer med den man är. När man får möjlighet känns det bättre att göra något som kan fylla ytterligare en funktion. Det är nog mest det, men visst, jag är socialist. Får man kalla sig politisk artist om man inte är knuten till ett parti? I FILMATISERINGEN AV Döden i Venedig från 1971 åker en skröplig farbror, baserad på österrikiske kompositören Gustav Mahler, till Italien. Väl på plats

hänförs han av en levnadsglad tonårspojke. Men han gör aldrig något åt det, utom att betrakta. Filmen blev förlaga för den ambitiösa musikvideon till Stjäl det du behöver. Men med Maria Eriksson i rollen som den gamle mannen. – Det är inte direkt så att jag identifierar mig med Gustav Mahler, haha. Jag kände mig bara som den här ledsna gubben, det var utgångspunkten. Videon ser ut att vara inspelad på valfri paradisö, men är filmad på en rad kyliga platser i Sverige, med medhavd sand. Låten handlar, precis som Döden i Venedig, om personen som passivt betraktar och inte kan ta för sig av det som finns och den som vill ha äventyr, gör vad den känner för och skiter i andra. Maria växte upp under åttiotalets tidiga dagar, en tid som präglades av jante och gilla läget. – Ett bra exempel är att mamma och pappa ger mig namnet ”Maria Eriksson”. Jag kan verkligen åtrå den där ”ta vad vill ha”-inställningen och inte behöva känna att man har en spärr. Att man faktiskt inte måste vara så jävla tacksam jämt. Q Maria Erikssons Stjäl det du behöver (Teg/ Playground) släpptes den 13 februari.

A WORLD OF MUSIC AT Logitech UE Smart Radio YOUR FINGERTIPS.

We created the Logitech UE Smart Radio for people who live for music and can never get enough of it. It streams unlimited music from thousands of online radio stations and services like Pandora and Spotify. Our perfectly balanced UE Sound Signature delivers clear and detailed sound. Enjoy high-quality uncompressed audio directly through Wi-Fi â&#x20AC;&#x201D; smartphone or computer optional. Because nothing should come between you and pure, undiluted music.

POWER TO THE MUSIC

Logitech UE Smart Radio

logitechUE.com

är Kendrick Lamar kliver ut på Münchenbryggeriets scen orsakar han en omedelbar allsång. Jag har ändå sett Wu-Tang Clan i samma lokal, men inte ens de hade en lika hängiven publik. Med en dj och utan sidekick går han igenom hela sin katalog från Kendrick Lamar EP (2009), där hans otroliga potential gav resultat, till succéalbumet good kid, m.A.A.d city 2012, via underskattade mixtapet Overly Dedicated (2010) och hyllade independentalbumet Section.80 (2011). ETT PAR TIMMAR tidigare träffade jag en sömnig Lamar som fortfarande låg nedbäddad i turnébussen som nyss nått Stockholm efter spelningen i Göteborg. – Jag gillar Sverige! Men det är så kallt, jag har egentligen inte sett något. Jag går bara till konsertlokalen, ställer mig på scenen och springer sedan tillbaka till bussen. På många sätt är han ett unikum bland unga rappare. Hans fokus ligger på invecklade personliga texter, ackompanjerad av musik som är där för att för att framhäva hans ord. Och beslutet att göra good kid, m. A. A.d city till ett concept-album, en skiva det är meningen att lyssna på från början till slut och där varje låt utgör en del av en större berättelse, går på många sätt rakt emot den sedan länge rådande hiphoptrenden där det gäller att pressa in så många singlar och kända producenter som möjligt på varje projekt. – Jag har planerat det här albumet under väldigt lång tid. Albumen jag växte upp med under nittiotalet var sammansvetsade och jag sa till mig själv att dagen jag släppte min egen debut skulle den ha samma känsla. Så jag har jobbat med albumet sedan 2009, långt innan Section.80. Mycket av din musik sänder ut en viss signal under den första lyssningen, men sedan upptäcker man att du pratar om något helt annat. Jag tänker på exempelvis H.O.C., som låter som weedrap men handlar om att du inte röker. Eller Swimming Pools (Drank) – känns det konstigt att se folk festa och dricka alkohol till den? – Haha, jag förstår vad du menar! Men nej, det är det som är grejen. Musiken är universal, men jag lyckas smyga in mina poänger. Det är lite av min nisch och något jag är stolt över. Det är kul att folk å ena sidan kan festa till en låt och sedan, när de är ensamma, inse vad den verkligen handlar om. Good kid, m.A. A.d city är ett högst personligt album. Från många av de självupplevda berättelserna till omslagets familjeporträtt och hans egna föräldrar som är med på albumets mellanspel. På en av skivans bästa spår, Black Boy Fly, erkänner han sin avundsjuka på andra från hans hemstad som lyckades innan han själv, något som jag missänker att de flesta andra rappare helst inte skulle vilja skylta med. Har han någonsin tvivlat på om han verkligen vill släppa in lyssnarna så nära inpå? – Nej, inte direkt. Och det finns så mycket mer jag hade kunnat prata om på albumet, ni fick bara höra om en dag i mitt liv. Jag ville bara skrapa på ytan, men i takt med att min karriär fortsätter kommer jag att gå ännu mer på djupet. Innan din majordebut har du hunnit släppa tre strålande större projekt. Och på dem kan man ge ut vilken låt man vill, medan man på ett riktigt album måste oroa sig över samplingstillstånd och… – Man!... Har du känt dig begränsad av albumformatet? – Hmm. Nej. Men nu när jag är på ett

NÖJESGUIDEN • NR 2 • 2013

Han har gått från lovande underbarn till självklar tronföljare.

KENDRICK LAMAR är HIPHOPENS FRAMTIDA KUNG Text: AMAT LEVIN

stort skivbolag måste jag se till att fixa all business runtomkring så fort jag är klar med min kreativa process. Det lärde jag mig under arbetet med det här albumet. När jag gör nästa album kommer jag att ha koll på samplingstillstånden och alla andra galna saker. Jag kommer att vara bättre på att fixa den sidan direkt. Trots att good kid, m.A.A.d city saknar stora singlar av traditionellt mått är albumet på god väg att sälja platina och Kendrick Lamars 242 000 sålda ex under första veckan var fler än någon annan manlig hiphopartist under 2012. Med tanke på att det som brukar sälja är partylåtar och klubhits – är han själv förvånad över albumets kommersiella succé? – Man… Ja, det där är underligt. Mitt album är så opolerat, men jag åker fortfarande världen runt och spelar. Det är speciellt att se att folk kan relatera till min musik överallt. Men det är väl ett tecken på att den är universal. Jag såg en intervju med dig där du fick frågan huruvida du någonsin varit frestad att simplifiera din rap och musik för att locka fler lyssnare. Och du svarade ”Ja, jag brukade fundera på det”… – Det gjorde jag! Hela tiden! … så när blev du bekväm i din nuvarande stil? – Runt 2009, i och med arbetet med

Kendrick Lamar EP. Allt började med namnändringen, när jag gick från K.Dot till Kendrick Lamar. Jag tänkte ”Vet du vad, jag måste göra min grej. Hur det än låter kommer jag i alla fall att kunna stå för det”. Du signades av indiebolaget Top Dawg Entertainment när du var 16 år. Nu är du 25. Hur tror du att din karriär hade påverkats om du hade släppt din debut tidigare? – Ah, man! Jag hade antagligen varit körd. Varför då? – Jag tror bara inte att jag var redo. Om man inte slår med sin debut får man ingen andra chans, folk går bara över till något annat. Att ha ett album ute när man är tonåring måste vara en skum upplevelse. Det är därför jag är så imponerad av Lil Wayne. Ja, han var bara 15 år när Hot Boys släppte sin debut. – Ja, precis. Och han kunde ändå utvecklas och växa till en megastjärna. Det är svårt. Ungar klarar i regel inte av det. Kolla på alla unga på nittiotalet som sjöng och rappade – när de växte upp var många av dem bortglömda. Det är tufft. Jag vet inte hur mycket flyt jag hade haft om jag släppt mitt album tidigare.

Det är nästan som NBA, när de tillät gymnasieelever att rekryteras till ligan. – Ja! Och det var en hel del av dem som rekryterades. Men du hör aldrig om de som misslyckades. Du får bara höra om LeBron James och Kobe Bryant. FÖRUTOM KENDRICK LAMAR har Top Dawg Entertainment upptäckt tre andra rappare – Schoolboy Q, Ab-Soul och Jay Rock, som alla tre har släppt kritikerrosade album. Tillsammans bildar de, med Lamar, kollektivet Black Hippy som ständigt jobbar tillsammans. Med fyra talangfulla rappare i sitt stall, som dessutom har sina egna unika stilar, vad är Top Dawgs hemlighet? – Att hitta unga med rå talang. Har du rå talang kan den sedan formas och Top Dawg visste att den skulle växa till något ännu större om de såg till att vi jobbade på den. Tror du att du ändå hade lyckats om du inte skrev på för Top Dawg? – Det tror jag inte, man måste alltid ha ett bra team bakom sig. Om jag var en tonåring som gjorde det själv, hade jag gjort musik ensam nu också, vilket hade lett till att jag skulle befinna mig in en annan, mindre, situation. Vad är planerna för Black Hippy? – Vi ska släppa Q:s album. Vi jobbar med det just nu. Det blir hans tredje. – Exakt, men det är hans första stora majoralbum, med en budget, Interscope och allt det där. Efter det ska vi förhoppningsvis börja på ett gruppalbum om vi lyckas få alla i studion samtidigt. En av mina favoritlåtar från förra året var His Pain II, som du gjorde med BJ The Chicago Kid. – Den skulle egentligen ha varit med på good kid, m.A.A.d city. Ja, jag hörde det. Men istället hamnade den på hans albumdebut. Varför? – Han ville ha det på sitt projekt och jag sa ”okej”. Det där är min polare, vi kan bara göra en ny låt. Men jag håller med, det är en bra låt och en bra skiva. Han har sagt att han vill göra ett större projekt med dig. Är det något som kan hända? – Absolut. BJ är en fenomenal artist. Men nu handlar allt om tajming. Beatsen du rappar på är ofta varierande, men soundet är samtidigt sammanhängande. Hur tänker du när du väljer beats? – Jag väljer inte bara ”bra beats” och satsar inte på något som jag tror att någon annan kommer att göra. Bara för att ett beat låter bra betyder det inte att jag borde rappa på det. Jag har tackat nej till massor av beats och det spelar ingen roll om Rick Ross, Drake eller Meek Mill sedan gör något bra av det. Jag rappar på musik som gör mig inspirerad att skriva. Det må vara en fantastisk instrumental, men blir jag inte inspirerad stannar det som just det – en instrumental. Hur känns det att folk stämplar dig som Dr. Dres protegé? – Det är lugnt. Dre är kungen av västkusthiphop och att jag är under hans vingar har bara utvecklat och breddat min karriär. Någon dag kommer jag också att kalla någon min protegé. Den enda anledningen till att jag frågar är för att Dr. Dre brukar påverka sina protegéers sound. Men din musik på good kid, m.A.A.d city låter som en fortsättning på dina tidigare projekt – soundet är din förtjänst? – Ja, det stämmer. Men när folk gräver djupare i min katalog kommer de också att förstå det. Så jag känner inte att jag måste göra en poäng av det. Min musik finns där, det är en del av min historia som alla kan ta del av. Q

”Det finns så mycket mer jag hade kunnat prata om på albumet, ni fick bara höra om en dag i mitt liv.”

2013 • NR 2 • NÖJESGUIDEN

TIDENS ANDA

MÄSTERLIGT

MYCKET BRA

BRA

GODKÄNT

UNDERKÄNT

VARGJÄGARE

Det vi pratar om mest just nu!

1 Reva-projektets galenskap

Nu håller polisen alltså på att likställa ”osvenskt” utseende med ”misstänkt” utseende. Det här nya Sverige är inget vidare.

nya sms2 De biljetterna

Nej SL, det där var inte så lyckat, och försäljningen har redan minskat. Att folk inte gillar när saker blir krångligare – vem hade kunnat ana?

Liberté, Ègalité, Beyoncé – Let it Bey

3 M + SD = sant

Efter Tobias Billströms uttalande om att ”minska volymen” invandrare till Sverige är följande ett faktum: moderaterna blev partiet som smekte järnrörsupprörda före detta Sverigedemokrater medhårs. Oheligare allians finns inte.

Knockoutsvingen

Stockholm Music & Arts har bokat Prince. Ert drag, alla andra festivaler.

5 Förvirringen

Nej, vi förstod inte heller någonting av Filip & Fredriks Hissen.

6 Till studenterna

Hej. Det här är en hälsning från oss i arbetslivet. Kom aldrig hit, det bara varslas till höger och vänster. Samtiden suger. Hejdå.

Flash mobs

Kan vi komma överens om att vi är färdiga med detta vansinne nu? Kom igen då, schyrra?

8 Harlem Shake 9 Weird Twitter

Kan det vara världshistoriens tråkigaste meme?

Är det roligt? Är det tråkigt? Är det konstigt? Är människor som kallar sin humor ”konstig” det tråkigaste som finns?

10 Dawit Isaak

Skoja bara. Det räcker väl med att Schibbye och han lilla späda är hemma, herregud. Bubblare: Balanserad kost, ”PK-eliten”, Per Holknekt tar vårens första skateboard-tur runt Humlegården och åker fast för både rattfylla och otrohet.

NÖJESGUIDEN • NR 2 • 2013

Text: REBECKA HEDSTRÖM

nda sedan Destiny’s Child släppte sitt andra album The Writing’s on the Wall 1999 har Beyoncés eventuella feministiska status diskuterats. Om den överhuvudtaget finns, och om den i så fall är ”bra” nog. Diskussionen har sedan kommit och gått med hjälp av olika utlösningsfaktorer i mer än 13 år. En sökning på Beyoncé + feminism och jag satt en hel dag och läste artiklar och blogginlägg. Det man konsekvent gör i dessa är att först tolka något som feministiskt, för att sedan godkänna eller avfärda henne som feminist. Detta efter egna kriterier baserade på subjektiva bedömningar om vad feminism är och bör vara. KING B ANKLAGADES bland annat nyligen av Hadley Freeman för att ”inte hjälpa feminismen” i en föraktfull krönika för Guardian, på grund av ett omslag för ”grabbtidningen” GQ, och för att hon i den tillhörande intervjun uttalat sig om jämställdhet och vikten av att som kvinna vara ekonomiskt självgående. Neil McCormick menar i sin recension av nyligen utgivna samlingsalbumet Love Songs, publicerad i The Telegraph, att de kärlekslåtar som finns samlade på albumet är konservativa och färgade av åsikter ”från en tid då ’girl power’ betydde säkerställandet av att kontakten till tvättmaskinen var i” och menar att ”de underminerar hennes image på senare tid som sexig feminist med ett självständigt sinne”. Han går sedan vidare med att ifrågasätta henne som människa med någon substans överhuvudtaget, och frågar sig om hon verkligen kan hålla sig kvar på toppen, så tom som hon är! Det kan vara värt att nämna att Beyoncé själv aldrig

öppet bekänt sig till feminismen, hon har alltid duckat frågan. DE GER BÅDA uttryck för en barnsligt polariserande hållning: Hur kan hon sjunga om att serva sin man och samtidigt påstå sig vara en ”independent woman”? Ett ifrågasättande av Beyoncés förmåga att hantera balansgången mellan att Cater 2 Jay-Z och running the world, två saker som inte alls utesluter varandra (uppenbarligen). Ifrågasättandet fråntar henne dock rätten att vara en hel och komplicerad människa som andra. Enligt Freemans logik är sexualiseringen av den egna personan

”Om sexet för dig hamnar i vägen för att se en hel människa, är det du som har problem.” alltid ett medel för att bli framgångsrik, och något som alla kvinnor egentligen längtar efter att hänga av sig så snart de nått sina mål. Det är dock ett missförstånd att självsexualisering är detsamma som objektifiering, det krävs hursomhelst mer än en sexig outfit för att fullständigt avhumanisera en person. Om sexet för dig hamnar i vägen för att se en hel människa, är det du som har problem. Framförallt hjälper det om något inte feminismen. Det är trots allt ett paraplybegrepp under vilket prostitutionsförespråkare såväl som deras opponenter ryms. Beyoncé svarade en gång på frågan om hon är feminist med att hon kanske är det lite, men att den behöver ett nytt fräckt namn, typ Bootyliscious. All kritik som här riktas mot B kopplas till föreställ-

ningar om vad en ”feminist” är – ironiskt nog kanske samma föreställningar som håller henne från att vilja använda begreppet: men hon straffas ändå? NÄR HENNES TURNÉPLAN för 2013 annonserades efter Super Bowl var det också många som hade åsikter om namnet: Mrs. Carter Show. Människor som misstolkat Single Ladies som en kampsång för singeltjejer och Who Run the World (Girls), som något annat än en hyllning till dubbelarbetande mammor förundrades: hur kan hon reducera sig själv till bara en fru? Men bara en vilding kan tolka turnéns namn som ett ogiltigförklarande av henne som egen person med egna meriter. Det är så löjligt att känna att en notoriskt privat världsstjärna (i sin egen rätt, i sitt eget namn), som knappt gör officiella framträdanden med sin man, genom att referera till sitt privata jag skulle förminska sig till enbart någons fru. Det rör sig dessutom om ett namn på en turné, hon har inte bytt artistnamn. Det blir skevt att möta det som upplevs som krav på ”klassisk femininitet” med nya krav på subversivitet. Folk är besvikna på kvinnor/ idoler hela tiden när de inte lever upp till personliga ideal, oavsett hur de idealen ser ut. Men om du tycker att kvinnor ska slippa leva upp till snäva normer skapade av samhället, är det då läge att bemöta med nya? Choice-shaming och slut-shaming är ändå kompisar. Q FÖR ÖVRIGT: Delar av det amerikanska kungahuset välsignar oss med ett besök i Globen den 29 maj. Jag såg Beyoncé förra gången hon var här 2009, och jag tänker se henne igen. Ni som såg Super Bowl-showen vet vad som väntar.

proudly presents

ARIES SPEARS

OSS FÖLJ A PÅ GÄRNBOOK! FACE

21.4 Stockholm China Teatern LiveNation.se, chinateatern.se, China Teaterns biljettkassa 08-562 892 00 samt showtic.se.

Dags igen! För er som har förmånen att ha skostorlek 37–37, 5 (dam), 41–42 (herr), 20, 26, 31, 33 (barn). Barnskorna finns i butiken fr.o.m den 11 mars. Fynda bland vårens provkollektioner med allt från extremt tonårsmode till exklusiv komfort.

4 MARS STOCKHOLM CIRKUS CIRKUS LIVENATION.SE, TICNET.SE / 077-170 70 70, TICNETOMBUD SAMT CIRKUS BILJETTKASSA 08-660 10 20.

AV OCH MED

AMANDA OOMS

Välkommen till Hörnet Hornsbruksgatan 1/Varvsgatan 12, Södermalm, Stockholm. Hornstull, uppgång Högalidsparken. Buss 4, hållplats Varvsgatan. Bra parkeringsmöjligheter.

Öppet Måndag–fredag 11–19, lördag 11–16. Vårens försäljning pågår mellan 4–23/3 Sommarens försäljning pågår mellan 21/4–11/5

En bra anledning till ett besök är att priset är cirka hälften av marknadspriset.

www.provskor.se KONST. SEX. PANIK.

URPREMIÄR 8 MARS

Regi Lena Endre Scenografi Jan Lundberg Ljus Emma Weil Musik Thåström, Per Hägglund

www.dramaten.se 08 – 667 06 80

KLUBB

OLIVIA ERIKSSON & RICHARD NORDSTRAND

Stockholm saknar ännu The Hangover-potential.

CHARLOTTE RUTEGÅRD & ANETTE KARLBERG

Krönika

PIZZAN ÄR DEN NYA DRÖMMEN SORAYA HASHIM & VENDELA LUNDBERG

DANIEL WALLIN & LINA WENDLE

TULLAWARD PÅ HÄKTET

Den 10 december, samtidigt som Nobelfesten ägde rum i Stadshuset, ordnades en alternativ prisutdelning och middag med Kristoffer Appelquist som värd. Foto: Beata Holmgren

KARL LIHAGEN

RICKARD LINDHOLM & ELIN HAGSTRÖM – Det är såhär livet ska levas. Tas emot priser och dricka en drink.

KRISTIN ZETTERLUND

ör de som inte sysselsätter sig med ”nya, spännande projekt” är februari månad ett nödvändigt ont, en extra månad som bara finns till för att vi ska hinna lära oss att skriva 2013 innan allt börjar på riktigt. Februari är liksom lagom kallt och lagom jävligt, men inte tillräckligt för att det ska bli något nervkittlande utav det heller. Fast vi kämpar på. Istället för att intala varandra att spelkvällar med måttligt intag av vin ändå är det mest värdefulla en människa kan göra med sin lediga tid, letar vi upp basgångar som får ryggkotorna att gnissla, äter mat mitt i natten och lajvar tv-serien Girls. In träder utgångar, vinboxar, hemmafester, karaokekvällar, konserter och öl. Det skapas mer eller mindre ironiska hashtags till tillställningar och inte en enda fylleleende människa undgår kameran. Men trots den beundransvärda ambitionen som liksom skriker carpe noctem i sin dokumentation är det inte det som fyller alla sociala medier-flöden dagen efter.

”Under avdelningen ’information som ger absolut ingenting’ väljer jag alla gånger drömmen framför alla putslustiga bakisredogörelser.”

chips och cola som helst. Och Stockholm har ännu inte nått upp till någon The Hangover-potential. Q

BÄST JUST NU

1 SVMK Fest 2013

Münchenbryggeriet, Torkel Knutssonsgatan 2, den 9 mars, 18–03, 18 år

SVMK är ny endagsfestival och sådana får inte gå om spillo. Bland de bokade akterna hittar vi Lorentz&Sakarias, Modeselektor, CEO, Iberia, Karl X Johan och Miriam Bryant. Förfesten hålls redan dagen innan med Jenny Seths poddinspelning av Jenny & Vänner tillsammans med just Lorentz och Peter Björklund på Moderna Bar.

Releasefest & 2 Aniara GUMM4N

Under Bron, Hammarby Slussväg 2, den 1 och 2 mars, 23–05, 23 år

Stockholmaren Henrik Bergqvist gör sitt debutsläpp på labeln Aniara Recordings och med det ordnas det fest när han joinas av kamraterna i duon Genius of Time och Fabian Bruhn. Faller inte dessa män er i smaken, föreslår vi att ni går kvällen efter och hälsar på våra favoriter i GUMM4N-gänget.

3 HEH!

Färgfabriken, Lövholmsbrinken 1, den 28 mars, 21–03, 20 år

Dj:n XXXY flygs in från Storbritannien när HEH!-gänget firar helgdag igen. Den här dj-trion (Haso, Nyp0n och Dirty Haris) sammanstrålar bara vid högtider så vi får tacka det kristna kalenderåret att skärtorsdagen kom tidigt i år. VENDELA LUNDBERG vendela.lundberg@nojesguiden.se

KRISTOFFER APPELQUIST

DAVID LAGERCRANTZ

NÖJESGUIDEN • NR 2 • 2013

Det är pizzan som får allt utrymme. Att ha Online Pizza på speed dial har blivit en statusmarkör och att lite småcharmigt, självironiskt fråga tusen vänner vad som egentligen hände igår är kutym. Sänd ut en shoutout om din kärlek till ost en söndag och du får folkets kärlek tillbaka. Betongkepan har blivit inne och en mjukisbyxpromenad till Seven Eleven, det är bara ett extra ärevarv att uppdatera alla om. Kommer ni ihåg när vi bestämde oss för att drömberättelser inte var kosher? Jag saknar de historierna. Under avdelningen ”information som ger absolut ingenting” väljer jag alla gånger drömmen framför alla putslustiga bakisredogörelser. För den mest mediokra drömmen säger mer än vilken Instagram-bild på lite

...din guide i nĂśjesdjungeln! - Vill du annonsera hĂ¤r? Ring 08 525 014 22 eller mejla info@find1.se

Medmänskligheten har nu lämnat Sverige. Eller?

Dalai lama har lämnat Sverige men behovet av medmänsklighet består. IM – Individuell Människohjälp – bekämpar och synliggör fattigdom och utanförskap genom utvecklingssamarbete runt om i världen. På vår hemsida kan du läsa mer om hur du kan bidra till att göra världen lite mer medmänsklig. manniskohjalp.se

KROG

OM MANLIGT OCH KVINNLIGT KÖTT OCH SKATT Diskussionen om köttskatten har varit en het flintastek den senaste tiden, vilket man nog kan förstå. Något jag däremot inte förstår är de som envist försöker få det till en könsuppdelad fråga. Att män skulle vara emot en sådan skatt då kött är manligt och kvinnor emot den då de i större utsträckning är vegetarianer? Kanske är min umgängeskrets inte representativ, men så ser världen inte ut så långt min näsa räcker. Bäst uttryckte nog David Sundin det besviket när han uppgivet konstaterade att ”köttskatten inte var något som låg i en kista och fanns utmärkt på en mystisk karta”. Där känner jag igen mig. Nedan några restauranger du hittar vid köttbågens slut.

1 Farang

Tulegatan 7, tel 673 74 00, farang.se

Finländska Farang har öppnat jättefilial i Stockholm Chinatown. Öppet: lunch tis–fre 11.30–13.30, tis–lör 17–00

2 Boqueria

Jakobsbergsgatan 17, tel 30 74 00, boqueria.se

Boqueria fyllde februari med mallorkinska gästspel och sangriakalas. ¿Qué pasa después? Öppet: mån–ons 11.30–01.00, tors–lör 11.30–02.00, sön 11.30–00.00

Månadens krogprofil

RESTAURANGHYFS

Kronobergsgatan 37, tel 410 681 00, restaurangag.se

När Plura inte lallar runt i Spanien käkar han hos Jureskog, det är en bra måttstock. Öppet: mån–tors 17–01, fre–lör 16–01

4 The Flying Elk

Mälartorget 15, theflyingelk.se

Äntligen är det här, Frantzén/Lindebergs nya verk.

Restauranghyfs är den kontroversiella bloggen som drivs av en anonym person med fötterna i krogbranschen. Kontroversen kommer sig av att hen inte skräder sina ord utan fritt kommenterar hur gästerna beter sig, och när de brister i uppförande.

Öppnar i februari 2013

19 Glas Stora Nygatan 19, tel 723 19 19

Peter Bennyson fortsätter outtröttligt att leverera högklassiga femrättersmenyer för en femhunka. Öppet: mån–lör 12–00

6 Nosh & Chow

Kommendörsgatan 24

Berns nybygge har varit välförtjänt fullspikat sedan dag ett. Öppet: mån–tors 07–10, 11.15–15.00, 17–01, fre 07–10, 11.15–15.00, 17–02, lör 12–02

7 Taverna Brillo

Sturegatan 6, tel 519 77 800, tavernabrillo.se

Det finns få saker som kan lyfta ett ställe så som dubbla ingångar i olika väderstreck. Öppet: mån–fre 07.30–02.00, lör 10–02, sön 10–00

8 Oxelblom

Skånegatan 51, tel 615 00 10, oxelblom.se

Oxelblom har potential att bli bra, riktigt bra. Öppet: tis–sön 18–01

9 Grand Escalier

Humlegårdsgatan 17, tel 519 422 72, grandescalier.se

En av Stockholms för tillfället bästa vardagskrogar. Öppet: mån–lör 11–01, sön 12–17

10 Linje Tio

Hornsbruksgatan 24, tel 22 00 21, linjetio.com

Tjogets restaurangdel är nästan lika trevlig som dess bar. Öppet: mån–tors 11–01, fre 11–02, lör 12–02, sön 12–01

PELLE TAMLEHT pelle.tamleht@nojesguiden.se

Restauranghyfs startades för drygt ett och ett halvt år sedan och har i dagsläget ungefär närmare 20 000 fans bara på Facebook. Tonaliteten påminner om samma typ av jargong som Steve, programledaren i Tough Love, för sig med. En osynlig hand i ryggen på krogbesökaren, som leder dig rätt i vett och etikett och hjälper dig att undvika pinsamma situationer. Vänligt men samtidigt alltid med en mycket bestämd ton. Men vad inspirerade egentligen skribenten att starta Restauranghyfs? – Jag tror att de flesta inom branschen någon gång tänkt att man måste skriva ner alla tokigheter som händer, och jag tog helt enkelt tag i saken över ett glas städvin. Kändes det som en självklarhet att vara och förbli anonym? – Ja, just nu känns det viktigt, dels är det en rolig grej att vara anonym, dels behöver ingen gäst känna sig utpekad, det är jätteviktigt. Vad säger din arbetsgivare om att du skriver på det här sättet? – Min arbetsgivare har humor och är ett stort fan. Jag var ärlig från början när jag märkte att bloggen höll på att bli riktigt stor, och det har inte varit några problem hittills. Vid en närmare titt på kommentarsfältet utkristalliserar sig två personlighetstyper ganska snabbt. Vissa läsare tycker att Restauranghyfs är lysande sarkastisk, andra att det är en gnällspik som borde vara glad för att hen har gäster som betalar lönen. Vilken typ har du mest av? – Jag vill gärna tro att jag har flest av de som gillar mig och mina inlägg, men ibland känns det som att det är de som hatar som hörs mest. Men de

har ju aldrig haft mitt jobb heller. Vilken sorts inlägg får du mest skit för? – Allt som har med barn att göra! Det spelar ingen roll heller hur tydlig jag är med att jag inte skyller något på barnen, det är föräldrarna som är sanslöst ohyfsade. Folk blir tokiga, och jag gillar det såklart.

Saxat från Restauranghyfs ”Jag förstår att det är ett stort ofog för dig att flytta dig en liten bit åt vänster med din jättetunga draja. Det är naturligtvis enklare för mig, med mina tio tallrikar på en arm, att gå ut genom entrén, runt huset, in genom personalingången och ta baktrappan upp till disken.” Regel nummer 89: ”Min röv ingår inte.” Regel nummer 95: ”Om dörren till toaletten jag nyss hänvisat dig till är låst så innebär det inte att jag lurat dig – toaletten är upptagen.”

Vad är värst då, elaka kommentarer på bloggen eller otrevliga gäster? – Otrevliga gäster är alltid värst. De är ju på min arbetsplats. Bloggen kan jag alltid klicka ner. Vad tror du skulle hända om du inte fick ventilera dig genom bloggen, en Falling Down i krogmiljö? – Än så länge har jag inget basebollträ på min station och jag hoppas att det inte blir nödvändigt heller. Men ibland funderar jag på hur folk är funtade på riktigt. Jag hade en gäst som spottade på golvet förra helgen. Inte tror jag att han skulle få för sig att göra det på banken. Men folk släpper liksom alla hämningar på restaurang, det är som

att de tror att de går in i en låtsasvärld där man får göra som man vill och där det inte finns regler.

”Det spelar ingen roll heller hur tydlig jag är med att jag inte skyller något på barnen, det är föräldrarna som är sanslöst ohyfsade.” Berätta om det värsta du har råkat ut för på jobbet. – Det finns så många olika ”värsta”. Vissa dagar kan det värsta vara någon som berättar när jag ställer ner varmrätten att den inte kan äta det på grund av olika anledningar, eller argt konstatera det snarare. Det värsta jag kommer på nu var ett gäng äldre herrar med mycket pengar som bland annat fick mig att hämta kaffe från grannrestaurangen i spöregn istället för att acceptera att vår kaffebryggare var trasig och att vi kunde bjuda på något från espressomaskinen. Hela deras sätt mot mig fick mig att känna mig väldigt obehaglig till mods och lite som en piga. Har du alltid velat jobba i krogbranschen? – Ända sedan jag som 14-årig fick en praoplats på ett kafé har jag vetat om att det är inom krogbranschen jag vill vara. Jag älskar mitt jobb. Hur är du själv som kroggäst? – Som kroggäst är jag väldigt nöjd. Det beror oftast på att jag ser att servisen sitter i skiten och jag inte har mage att klaga på något. Visst säger jag till om det är något katastrofalt, men jag är samtidigt väldigt förlåtande med småsaker. Det är inte hela världen om mitt vattenglas är tomt. Q PELLE TAMLEHT Du hittar bloggen på restauranghyfs.blogg.se. 2013 • NR 2 • NÖJESGUIDEN

KROG

NYTT BLOD PÅ SKÅNEGATAN Oxelblom Skånegatan 51, tel 615 00 10, oxelblom.se

I hörnet Skånegatan och Södermannagatan har det hänt saker de senaste månaderna. Baren WC har ersatts av Bahnhof. Och i systerlokalen har den italienska restaurangen med orden Nova Vista skrivet i Times New Roman på fönstret blivit Oxelblom. När vi för första gången träder in i den senare är det fullkomligt omöjligt att föreställa sig hur det såg ut under den tidigare regimen. Ett tiotal omaka taklampor lyser mjukt upp den inredning som till synes har designats av någons precis lika mjukt inställda mormor. Menyn är inspirerad av Sveriges landskap och har namn därefter, sånär som på den helt vegetariska. Vi bestämmer oss efter ett visst övervägande att lockas av Jämtlands vilda smaker och detta visar sig vara en god idé när de kommer in efter vad känns som en evighets väntan. Trots att rätterna är små, faktiskt rejält små, är de desto bättre i smak och utformning. Faktum är att hjortfilén är så pass nära perfektion att vi häpnar. Vinmässigt är utbudet ganska smalt, om än differentierat, vilket vägs upp av att servisen tålmodigt låter oss prova ett

”Faktum är att hjortfilén är så pass nära perfektion att vi häpnar.”

FOTO: EMIL JÖNSSON

flertal innan vi bestämmer oss för vilken flaska som ska få äran att göra oss sällskap. Varje landskapsmeny består av två förrätter, två varmrätter och en dessert och en normalvuxen person med normal aptit behöver högst sannolikt en hel sådan för att äta sig mätt. Detta gör naturligtvis också att prislappen ser ut därefter och priserna på menyerna ligger

närmare 500 kronor. Med vin och andra oumbärliga drycker landar därför notan utan problem runt 800 per person, vilket placerar restaurangen flera pinnhål högre än den kvarterskrog du gärna besöker på veckobasis och Oxelblom fajtas därmed i en helt annan viktklass. Det är välförtjänt fullsatt på Oxelblom, och det är roligt att krogen på kort tid har byggt upp ett

stadigt klientel. Den har dock lagt sig på en nästan kaxigt hög ambition och det gäller att leverera på samtliga plan en ganska lång tid framöver om man ska bygga upp ett rykte så pass bra att gäster tar sig även från andra delar av staden och trenden håller i sig. Öppet: tis–sön 18–01.

BILLIE JOSEPHSSON & FANNY CARLSTEDT

EIVIND KASET & ISABEL FREDRIKSEN

ANNIZETH ÅBERG & LOUISE SUNDELL

SMYGLÄSNING PÅ GRAND ESCALIER Foto: Beata Holmgren

MAGNUS AF SANDEBERG & NORE TORBIÖRNSSON

MERILIN KERMAS MARDO JULIEN GIRAUD-AUDINE, LUCKY LUKE HURST, GASPAR ROA, DRAGAN RACETOVIC, SNYGGMANGE ANDERSSON & BOGDAN MONCIU

REBECKA HEDSTRÖM & TONE SCHUNNESSON

NÖJESGUIDEN • NR 2 • 2013

AMELIE KLINGSPOR, VENDELA LUNDBERG & JESSICA LINDQVIST

ISABELLE STÅHL & KATERINA JANOUCH

Kärlek och respekt - ska det vara så jävla svårt?

rkuf.se

DRYCK

BÄST JUST NU Domaine Santa 1Terres Duc Les Quatre 2010, Côte du Rhône

Funk in the valley! Svårt att hitta mer typisk ladugårdskaraktär för 119 kronor. Precis vad man söker efter i de smutsiga rhônska kvarteren.

The Sinner Series 2 ”Greed” Amager, Danmark

Krönika

Vi har tröttnat på att använda oss av något så tankekrävande som Twitter och något så statiskt som Instagram. Nu är det istället den rörliga bilden som känns spännande. Tillsammans med Schweppes, anordnar Nöjesguiden nu en stor tävling som kort och gott går ut på att filma de där små, oväntade ögonblicken i vardagen. I prispotten ligger en hög med iPads. Att tävla är enkelt. Allt du behöver göra är att ladda ner Schweppes videoapp Your Moments och sätta igång med filmandet. Målet är att fånga det oväntade och otippade, det kan handla om en extraordinär utekväll, en intensiv konsert eller en helt vanlig middag – vad som ska fångas på film är helt upp till dig! Ladda sedan upp din filmsekvens på Schweppes Your Moments, för chansen att vinna en iPad varannan vecka.

VILLKOR FÖR TÄVLINGEN Tävlingen pågår fr.o.m. vecka 7, t.o.m. vecka 18 år 2013. Tävlande personer godkänner att inskickat material till tävlingen används i Schweppes namn, i Sverige såsom internationellt. De uppgifter som du lämnar om dig själv i samband med lämnat bidrag kommer att behandlas för att tävlingen ska kunna administreras. Endast sådana uppgifter som är nödvändiga för deltagande kommer att samlas in. Den tävlandes uppgifter såsom namn och bild kan komma att publiceras på internet. Schweppes försäkrar att de lämnade uppgifterna endast kommer att användas inom ramen för tävlingen.

BRAND-BÄRSEXTENSION

arallellt med fenomenet kock- och artistviner växer floran av brandad hantverksöl. Ikea, Inflames och stadsdelen Hornstull sätter alla sitt namn på etiketten i hopp om att nå en bredare publik. Men vad gör bryggerierna själva för att få nya fans? Ingenting. Jo förresten, senap. Reklamuttrycket ”brand extension” är troligtvis lika sällsynt i ölvärlden som begreppet ”craft beer” har blivit populärt hos byråerna. Slentrianrekommendationen ”ni borde göra en app” har ersatts av ”ni borde göra en bärs”. Folkligt, festligt och annorlunda. Kommunikation som signalerar kvalitet och hantverk – vilket företag köper inte den pitchen? Mikrobryggarna själva har varken lust eller råd att ta hjälp av reklambyråer. Ölet får helt enkelt tala för sig själv. Och om inte smaken vore tillräcklig finns ju hela etiketten att uttrycka sig på. Länge räckte det att döpa bärsen till Santas Black Butt Porter och överdosera den med humle för att stå ut i mängden. Idag är scenen en annan. Vill du överleva som självförsörjande indiebryggare krävs det att du är lika kreativ utanför jästankarna som i. Den vanligaste utvecklingen idag att är bryggare gör samarbeten eller, om budgeten tillåter, öppnar en egen konceptbar. Och när mikro inte längre är mikro i ekonomisk bemärkelse syns det genast i bryggeriets webshop. Amerikanska Sierra Nevada har – utöver standardmerchen med tröjor, glas och kepsar – lanserat en kollektion ölkryddad senap och ett jordnötssmörsnack avsett för hundar. Brooklyn Brewery vill inte vara sämre och skyltar med ett rakningskit innehållande öltvål och borste, givetvis med doft av stout.

Genom att godkänna dessa tävlingsvillkor samtycker du till personuppgiftsbehandling enligt ovan. För att få delta i tävlingen måste du vara 18 år eller äldre. Anställda personer på Spendrups/Schweppes, anhörig till anställd person på Spendrups/Schweppes eller personer som utgör konsulter för Spendrups/ Schweppes är ej tillåtna att delta i tävlingen. Som tävlande ansvarar du för att materialet du skickar in (text, bild och film) är lagligt att visa och använda. Schweppes förbehåller sig rätten att ta bort inskickade bidrag om tveksamheter eller anmälan av bidraget skulle uppstå. Tävlande godkänner användning av namn och bild vid marknadsföring av tävlingen. Vinnande bidrag utses av en jury. Ett vinnande bidrag utses varannan vecka (jämna veckor: 8, 10, 12, 14, 16 och 18). Vinnande bidrag vinnare belönas med en iPad Wifi 16GB. Vinsten är en engångsvinst och är skattepliktig hos mottagaren. Tävlingen är öppen endast för privatpersoner bosatta och skatteskyldiga i Sverige.

NÖJESGUIDEN • NR 2 • 2013

Än så länge finns det en tydlig koppling till originalprodukten, ölen, men det är nog bara en tidsfråga innan vi får se brand-bärs-extension på riktigt. För visst känns det inte alltför främmande att skotska Brew Dog skulle starta ett eget fotbollslag? Eller att belgiska Duvel öppnar dejtingsajt för fullvuxna? Eller ett internationellt samarbete mellan Oppigårds och Unilever som sedermera mynnar ut i produkten ”Pampers by Oppigårds”? Nja, där går kanske gränsen. Q

Från Amagers dödssyndserie känns den tyska girighetspilsnern som befrielse i rådande humlehets. Klingande pilsnermalt, typisk beska och saftigt pris. 48 kronor.

Lisa Rio Negro 2011, 3 A.Argentina

Det är inte varje dag jag rekommenderar ett malbecvin så pass på! Här i de södra delarna av landet är det tillräckligt svalt för begåva druvan med fräschör. Kul, naket, gott och billigt med tanke på transportsträckan. 159 kronor.

Oskar Blues Deviant 4 Dale's Indian Pale Ale, Colorado

Äntligen släpps den amerikanska urtypen för hantverksöl på burk hos den svenska spritbutiken med den gröna skylten. Fint exempel på amerikansk IPA med 8 procent alkohol utan att den tar över. 55 kronor.

5 Small Sake Junmai, Japan Kvalitetssake i praktisk 163 milliliter miniburk. Kyl ordentligt, fram med sashimin och lev livet. 44 kronor.

ALF TUMBLE alf.tumble@nojesguiden.se

Stå upp för FRED!

M23 S T O P PA

M23

Läs och dela vår protest på

w w w. s t o p p a M 2 3 . s e

Läs och dela vår protest på

w w w. s t o p p a M 2 3 . s e

A SYMBOL

of protest

Join us . Be a W H I ST L E B LOW E R IRU Peace

ersation

w w w. f a l l i n g w h i s t l e s . c o m

Congo A TOOL

to elevate conversation W H IVOTE ST L E B LOW E R A IRU Peace Join us . Be a

f o r ApSYMBOL e a c e i ofn protest. Congo

SCEN

Maffigt billigt

50 kr

*Halva priset på (nästan) alla våra konserter för Dig som är upp till 26 år.

www.konserthuset.se FOTO: MIK AEL SILKEBERG

Gyllene Draken.

NU KAN DU FÅ NÖJESGUIDEN DIREKT V HEM I BREVLÅDAN

Krönika

CHIC, INTELLEKTUELL OCH FUL

nojesguiden.se/prenumerera

ad är det som är fult, pissluktande och kryper på alla fyra på badrumsgolvet? Inte är det någon chic intellektuell kulturångest i alla fall. Lärdomen kommer från Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva, teatermonologen (baserad på Ann Heberleins bok) om självmordstankar, ångest och livet med bipolär sjukdom. Jag såg den första gången med Riktig Teaters Maria Kuhlberg, som en del i Bli en dåre! på Teater Giljotin för två år sedan. Du minns väl teaterkaoset Bli en dåre! som spelades i hela teaterhuset ombyggt till fiktivt mentalsjukhus och som debatterades inte bara på kultursidorna utan även på ledarsidorna? Psykisk sjukdom är ett laddat ämne, utmärkt att diskutera på en teaterscen där man kan vara ful, pissluktande och krypa på alla fyra. Ämnet i allmänhet har skildrats på flera svenska scener de senaste åren och Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva i synnerhet (man har kunnat se den på stadsteatrarna i både Uppsala och Göteborg). På Giljotin gjordes den som en föreläsning i vit läkarrock, en uppsättning som visserligen berörde och framför allt stod i frappant motsats till det dåraktigt polyfona teaterformsexperimentet runtomkring, men som höll sig inom gränserna för talteaterns traditionella monologform. Därför var det intressant att se Sunil Munshis version som spelas på Dramaten just nu (Målarsalen, till och med den 7 april). Han har dragit upp volym och kontrast, satsat på visuell styrka och rytm, och satt en av våra mest explosiva skådespelare i den enda rollen. Det ger en attackerande effekt i bästa ”in yer face”-stil som väcker tankar – som det bitvis obehagliga i den nästan sensationslystna makeovern av Melinda Kinnaman till blondluggad och rödläppad Heberleinkopia i skyhöga klackar. Det är både chict, intellektuellt och pissluktande fult. Q

BÄST JUST NU

1 SCUM-manifestet

Turteatern, Fri scen, Stadsteatern, den 6–17 mars

Ny chans att se denna ”ishacka i patriarkatets arsle”, som Valerie Solanas själv sa. Ta den.

NÖJESGUIDEN • NR 2 • 2013

2 Gyllene Draken

Fria Teatern, Högdalen, till och med den 23 mars

Fria Teatern har öppnat kinakrog tillsammans med Östgötateatern. På stora scenen i Högdalen bjuds just nu på mörk tysk samtidsdramatik med chopsticks som pekpinnar. Roland Schimmelpfennigs pjäs Gyllene Draken är en het wokpanna fylld med global ekonomi, könsproblematik, papperslösa och trafficking, och regissören Thomas Müller serverar den riktigt stark, och snyggt presenterad.

3 Martyrer och Svek

Stadsteatern, till och med den 24 mars respektive den 5 april

Mer tysk samtidsdramatik i Marius von Mayenburgs Martyrer. Religionsdiskussion för en lättkränkt samtid med favoriter som Michael Jonsson och Bianca Kronlöf. Och på scenen precis bredvid: mer chic, intellektuell kulturångest i Svek, där Alexander Mørk-Eidem gör Harold Pinter till en nutida Stockholmshipster med glitterdraperier som ett desperat fotofilter över ledan. Två bäst just nu på Stadsteatern.

4 Mor och barn

Fria Teatern, Kungsholmen, till och med den 18 mars

Mera Fria Teatern. På gruppens innerstadsfilial, lilla scenen på Kungsholmen, blir det nämligen nypremiär den 20 februari för en fin liten enaktare från i höstas. Här sitter du påtagligt nära ett oändligt avstånd – det mellan en vuxen son och hans mamma i Jon Fosses Mor och barn. Det är roligt på ett svåruthärdligt sorgligt sätt när Birgitta Sundberg trippar fram sitt lilla kucklande skratt medan Henrik Ståhls ansiktsmuskler har stelnat i tröstlös hopknipenhet.

5 Beauty of Accident Quarto, MDT, den 15–16 mars

Ett rep och två kroppar. Svensk-brasilianska konstnärsduon Quarto, som består av regissören Leandro Zappala och koreografen Anna Mesquita, gästar MDT. MAINA ARVAS maina.arvas@nojesguiden.se

KONST

Från Vintage till Västsahara Sluta vara lycklig nån gång!

Krönika

SÅ MYCKET MEDELKLASS

ag tycker om det senaste årets mest hypade tv-serie, Girls, Lena Dunhams neurotiska berättelse om fyra tjejers liv i Brooklyn. Men är det inte väldigt medelklass? Huvudpersonen Hanna blir av med sitt ekonomiska stöd från sina föräldrar (men vi får senare veta att om det verkligen kniper kommer de till undsättning), medan hon försöker realisera sina författardrömmar. Jag tror att hon egentligen är lycklig och det är problemet. Vad är det som gör att medelklassen är så besatt av sig själv och sina tillkortakommanden, när de i grund och botten är just lyckliga? Hur många medelklasskonstnärer finns det inte som, i brist på stora känslomässiga erfarenheter, istället tänker till och nördar in på färgens beskaffenhet, pennformens påverkan på pappret (och uttrycket) eller vad ordet färg betyder… Vem blir glad av detta? 2010 gjorde Roxy Farhat en rapmusikal till Konstfacks elevutställning, Middle Class Paradise – efter Coolios nittiotalshit Gangsta’s Paradise. Vet då att rap, r’n’b och soul liksom inte är konstens soundtrack. Snarare electronica. Den här avfärdades av kritiken som poänglös, när den egentligen sätter fingret på en öm punkt. Att den svenska konstvärlden befolkas av välmående medelklass, som ser likadan ut, tänker likadant och uttrycker sig likadant. Det är klart att man ska tänka till och fnula, men när det inte vilar på en känslomässig botten blir det hela liksom bara som en av de där färdigköpta marängerna, torr och smaklös. Egentligen tror jag inte att det är klass som är avgörande. Man får inte glömma att de största revolutionärerna alltid kommer från medelklassen. Men jag skulle önska att nästa konst-Che Guevara snart dök upp. Någon som inte var rädd för vad andra tycker, någon som även tar sitt känsloliv på allvar, utan att tappa huvudet. Jag är säker på att Hanna kommer att hitta sig själv och bli en duktig författare. Och jag tror att hennes sökande efter sig själv är vägen till den egna olyckan. Utan den är hon rökt. Under tiden längtar jag efter fler som gör samma sak och inte är rädda för sin olycka och sina misslyckanden. Man kanske inte kan sluta vara medelklass, men man kan sluta vara lycklig. Det är bara korkat. Q

1 Mika Rottenberg

på Mika Rottenbergs konst. Det är som om vardagen tryckts in i Lustiga huset och en enkel sak som att knåda deg blir till en bananas balett. Det är knasigt och förtjusande. I centrum står kvinnan och hennes arbete, kropp och tankar. Det här är det absurda pillret jag önskar att man massproducerade. Jag skulle knapra det så mycket!

Västsahara är ockuperat av Marocko sedan 1975. Handla hos oss och stöd Västsaharas rätt till självständighet.

2 Hilma af Klint

Moderna Museet, till och med den 26 maj

Ett kort tag tänkte jag att jag skulle göra en intervju genom ett medium med Hilma af Klint. En konstseans. Det skulle vara helt passande eftersom hennes bilder blev till på just det viset. Världens första abstrakta bilder är Ron L Hubbards illustrationer möter det antika Egypten. Det är andevärlden på plats hos oss. Klart det är abstrakt.

3 Henri Cartier-Bresson Fotografiska, till och med den 26 maj

En sak är säker: den här sortens bilder kommer aldrig mer att göras. Orsaken är mycket enkel. Ingen vill bli plåtad av en främling på stan. Det sparar jag till mitt Insta-konto. Gatufotograferingen har blivit folksport och de bästa bilderna står inte längre dagspressen för, utan alla andra.

4 Young In Hong

Cecilia Hillström Gallery, Hälsingegatan 43, till och med den 17 mars

Ett tag nu, har större institutioner varit intresserade av att visa graffiti (jag tror att det har med stadens dumma nolltolerans att göra), men det finns ju problem med det. Graffiti ska liksom inte vara inomhus på en fin konsthall. Klokt nog heter därför denna utställning This is Not Graffiti.

5 Domeij Gallery Luntmakargatan 52

Säg hej till ett nyöppnat galleri på klassisk konstmark. ANDERS KARNELL anders.karnell@nojesguiden.se

V I N T A G E

Second hand

Emmaus Stockholm Vintage Peter Myndes Backe 8 (Slussen) Tel 08-744 22 22 Mån-fre 10.30-19.00 Lör 11.00-17.00 Sön12.00-16.00 www.emmausstockholm.se

Magasin 3, till och med den 3 juni

Det är svårt att inte småle när man tittar 2013 • NR 2 • NÖJESGUIDEN

MODE Krönika

SER KLUBBKIDS ALLTID LIKADANA UT?

”

n utvald värld om Stockholms klubbscen 1986–1992” heter en utställning som visades på Bon Gallery i februari. ”Ett tidsdokument över en försvunnen era” står det på flyern. Svartvita foton tagna på tiden när konceptet klubb kom till stan. På klubbar som Baby, No Name, Stockholm och Lido festade nu 40-åriga klubbkids. Och namnen är inte obekanta. Klubben Baby anordnades av Moa Li Lemhagen Schalin, filmaren Ella Lemhagens syster. Jessica Gedin var enligt utställningstexten, skriven av Susanne Ljung, ett klubbkid med extravagant stil som designade metallunderkläder. Det kunde man ju ha räknat ut. Det är en försvunnen era, med klubbar för de insatta där märkeskläder inte spelade någon roll, skriver Ljung. Men frågan är hur svunnen den är. Den där klubbkulturen lever. Stureplan finns och där är det säkert viktigt med märkeskläder. Men på små klubbar, stora klubbar och svartklubbar, som alla har det gemensamt att de fokuserar på musik mer än raggning och Fernet-shots, är det fortfarande viktigare att vara cool än rik. Shallowww leker med nya symboler.

”En kille som flörtar med en annan kille i bombarjacka, med shorts över tajts och keps. Fotot skulle kunna ha varit taget i lördags.” Och tittar man på bilderna från utställningen är det kusligt välbekant. En kille som flörtar med en annan kille i bombarjacka, med shorts över tajts och keps. Fotot skulle kunna ha varit taget i lördags. Med vissa skillnader, på den tiden var det medlemsklubbar som gällde. Den första klubbvågen dog ut, enligt Ljung, när exklusiviteten försvann och det fanns ”en klubb för alla”. Det låter elitiskt i mina öron. Idag gäller det bara att veta var man ska gå, vilket är elitiskt i sig, men i teorin är det mesta öppet för alla. Men jag känner igen det som Ljung beskriver i övrigt. Det som gör att jag älskar klubbar. Det som förändrade mitt liv. Öppenheten, euforin och alla fantastiska människor. Den Stockholmsvåg av klubbar som fortfarande pågår i någon mån började med Nacht på Spy Bar 2006. Kornél Kovács och Kitty on The Catwalk-gänget stod bakom och jag minns hur jag kollade på mingelbilderna på Stureplan.se, trots att jag inte ens bodde i Stockholm då. Var det drömmen om storstaden? Internet har ändrat förutsättningarna för klubbar. Efter Nacht blev det extremt viktigt att hamna på mingelbilder på sajten vars namn vi inte ska nämna, för då var man någon. Den hysterin och fåfängan övergick i någon slags motsatt reaktion, där jag själv började gå ut i samma kläder som jag sov i. Och där är jag väl än idag. Men internet gör det också lätt att hitta potentiella klubbgäster på sociala medier, så klubbarna har möjlighet att vara både smalare och större nu än för tio år sedan. Samtidigt klär vi oss ungefär som på bilderna från klubbarna från slutet av åttiotalet. Ser klubbkids alltid likadana ut? Vi har i alla fall lika roligt. Q

SANNA SAMUELSSON sanna.samuelsson@nojesguiden.se

NÖJESGUIDEN • NR 2 • 2013

Shallowww:

BAROCK 2.0 En tröja med texten ”INTERNET”. Arabiska bokstäver. Ett kors. En ledsen smiley. En glad. Shallowww leker med hur symboler tappar sin mening på internet. Hur bilder sprids i det universum som bloggsajten Tumblr har blivit. Men våga inte kalla dem för ”seapunk” eller ”neo goth”. Silvia Bianchi har märket tillsammans med Berta Muñoz och Ricardo Juarez. Sanna Samuelsson mötte henne på galleriet Revenue på Sankt Eriksgatan i Stockholm som hon är med och driver. – På internet förenklas allting. Du uttrycker dig genom smileys eller korta fraser och ord. För mig är essensen av internet en glad smiley, en ledsen smiley eller ett kors. Symboler som passerar och som fastnar i ditt huvud. Till slut gillar man dem utan att lägga någon mening i dem. Vi är förvirrade och hanterar så mycket information. Men det är inte som att vi är en tom generation, saker fungerar annorlunda bara. Ni säljer till många olika länder och producerar i Italien och Spanien, men du bor här? – Jag är från Italien, men har bott länge i Madrid. En period jobbade jag på italienska kulturinstitutet i Stockholm, sedan hade jag en ateljé på Plattform i Liljeholmen. Det var väldigt inspirerande, det finns fantastiska designers där, som Alice Fine och Minna Palmqvist. En sak som jag gillar med Sverige är att det finns många unga som startar egna företag. Få vågar göra det i Spanien eller Italien. Man tänker att man måste jobba åt ett stort företag först. Men de finns inte alltid kvar heller, utan har flyttat till någon annan del av världen. För mig är er estetik så kopplad till

Tumblr. Var det så ni spred kläderna från början? – Ja, den första tröjan lade vi upp på Tumblr och det var galet hur många som beställde den. Vi tillverkar bara on demand. Jag vill inte trycka tusen tröjor och ha dem på lager. Vi inväntar responsen och reagerar snabbt. Men ni är inspirerade av Tumblr också? – Jag har försökt att inte vara alltför inspirerad, men det är svårt. Till slut bestämde vi oss för att göra kläder av Tumblr-feeden. Nästa kollektion kommer att handla mer om mönster, men de kommer att baseras på 2.0-barocken som är så dominerande på Tumblr.

”För mig är essensen av internet en glad smiley, en ledsen smiley eller ett kors.” 2.0-barock, är det så den kallas? För att den är så… mycket? – Ja, det är allt på en gång och lager på lager av symboler. Små variationer på samma innehåll. Ni distribuerar lite tvärtom jämfört med många andra märken? – Ja, det klassiska är att man bor i Spanien eller Italien och bär kläder som är tillverkade i Taiwan. Men vi säljer dem i Taiwan, till exempel, och producerar kläderna i södra Europa. För oss är det viktigt eftersom att så många små företag har gått i konkurs där. Det är lätt att bli deprimerad och säga att det inte är någon idé, Europa är kört och Asien är den nya stormakten. Men det är inte sant. Berätta om alla dessa bilder på taiwanesiska kids med era kläder

som finns på er Facebook-sida. Vilka är de, de är så coola? – Det är Stars Xu, hon är en återförsäljare till oss. Det är kul att se kläderna på olika personer. Kläder blir exklusiva i slutändan. Hon bär dem på ett sätt som jag aldrig skulle komma på, medan någon annan bär dem på ett annat sätt. Folk skriver till oss: okej, så ni är en del av det här ”new goth-cyber-seapunk”-segmentet. Bara för att vi har ett kors på en tröja. Apropå att allt går snabbt, stannar ju saker kvar längre samtidigt? Allt cirkulerar på samma gång. – Ja, och det är en del av barockgrejen. Det är superimpulsivt med olika lager och nivåer av symboler som skapar en ny innebörd. Det som tidigare var ett kors är nu bara en enda röra. Samtidigt betyder ju till exempel ett kors något annat för oss än en taiwanes, till exempel. – Jo, och det är den intressanta biten. Men det är fortfarande bara bilder, utan text. Och är det text är den kort och blir som en bild nästan, eftersom det bara är en fras eller ett citat. Men folk känner sig representerade av bilderna på Tumblr, de ger bara olika innebörd till dem. Modellen i er lookbook, kan du berätta om henne? – Hon är väldigt speciell. Vi letade efter någon som var svår att placera geografiskt, som varken såg öst eller väst ut. Vi gillar att vara förvirrande när folk frågar efter märkets nationalitet. Kläderna produceras i södra Europa, men det handlar främst om vår generation. Det spelar ingen roll var du kommer ifrån, vi har alla samma inspiration. Q SANNA SAMUELSSON Shalloww säljs i butiken Monkeybizz i Stockholm och på shallowww.biz.

MODE

De tekniska förutsättningarna för övervakning och kontroll utvecklas snabbt. Då krävs också nya former av kamouflage. Plötsligt har termen högteknologiskt mode fått en ny innebörd.

KAMOUFLAGE FÖR EN MÖRK FRAMTID Text: SANNA SAMUELSSON

Det rullas om och om som för att bevisa övervakningskamerornas suveränitet. Kameran zoomar in på brottslingens ansikte. Och jag kunde inte låta bli att tänka att det fanns ett illa dolt budskap i det statligt producerade tv-programmet, även om det förstås är bra med domar mot våldtäktsmän. Storebror skyddar dig. Övervakning skapar trygghet! Vi filmar dig för din egen säkerhet. Samma argument hörs i Sverige. Samtidigt vittnar kinesiska aktivister om att det sätts upp övervakningskameror runt deras hem. Runt konstnären Ai Weiweis hus i Peking sitter de som på ett pärlband. Han har till och med gjort verket ”Surveillance Camera”, en övervakningskamera i marmor, som en kommentar till det. Stealth Wear.

FOTO: ADAM HARVEY / AHPROJECTS.COM

n modell springer fram på catwalken, stannar och tvekar. Framför honom svävar två drönare vars kameror streamar direkt på väggen bakom honom. Han vänder och springer tillbaka. Så kommer de ut, en efter en. Alla filmas, även publiken. Det är modevecka i Paris och den isländska designern Sruli Recht visar sin AW13-kollektion. Bakom konceptet står svenska interaktionsdesignduon Mellbratt & Wiberg. Senare visar de mig drönaren på sitt kontor i Stockholm. Svävande över kontorslandskapet ser den något mindre obehaglig ut. På visningen ville man skapa en historia om dissidenter, eftersökta av makten, symboliserade av övervakande drönare. En dystopisk framtidsvision om teknokratiskt styrda samhällen med övervakning som främsta metod. Där oskyldiga inte har något att vara rädd för. Men där den delen av populationen minskar, ju hårdare kontrollen blir. Tekniken finns. Drönare, förarlösa plan som kan övervaka områden konstant, används vid USA:s gräns mot Mexiko och i norra Pakistan, Jemen och Somalia där CIA utför sina utomrättsliga avrättningar av terrorister, på order från Barack Obama. Kina sägs ha installerat många miljoner övervakningskameror de senaste åren. Under bara 2010 ska tio miljoner ha satts upp. De använder även övervakningskameror med ansiktsigenkänning. Tekniken har blivit mer sofistikerad de senaste åren och kan producera mer högupplöst material. ETT MINNE: JAG sitter och väntar på take away-mat på en restaurang i Peking. På vägg-tv:n går ett kinesiskt ”Veckans brott”-program. Övervakningskameror har fångat en våldtäktsman på video vilket har lett till ett gripande. En sekvens rullar om och om igen där man ser en man gå bortåt med armen om en ung tjej.

KONSTNÄREN ADAM HARVEY arbetar ofta kring ämnen som övervakning, modern teknik och kamouflage. I sitt senaste projekt Stealth Wear har han skapat plagg som gör det omöjligt för värmekameror att upptäcka en. ”Antidrone wear”, som han kallar dem. Det handlar om kontroll, att förlora den och att ta tillbaka den. ”Countersurveillance”, eller anti-övervakning på svenska. Det är framförallt militära drönare som har infraröd kamera så att de kan övervaka mänsklig aktivitet även på natten. På den amerikanska gränsen mot Mexiko, från Arizona till Texas, övervakar predator-drönare med infraröd kamera. De svävar ljudlöst över landskapet och håller koll så att ingen tar sig över gränsen osedd. Det är samma drönare som används i Mellanöstern, men utan bomblast. I januari meddelade amerikanska senaten att de ska satsa på fler drönare vid gränsen. Och när tekniken blir billigare och mer lättillgänglig kan polis men även företag börja använda dem mer. Adam Harvey ser praktiska användningsområden för Stealth Wear. – Jag ser det som en slags modern rustning. Poängen är inte huruvida du

Sruli Recht, AW13-kollektion.

aktivt använder det som ett skydd mot övervakning med värmekameror eller inte. Utan att du kan och ska ha möjligheten att göra det. Alla gillar att känna sig säkra. STEALTH WEAR ÄR en linje kläder med allt från kepsar och t-shirts till scarfs, burkor och hijabs, huvuddukar. Kollektionen är gjort tillsammans med designern Johanna Bloomfield och plaggen är gjorda av ett metallbeklätt tyg som blockerar strålningen från kroppen som den infraröda kameran fångar. Harveys ”anti-drone burqa” och ”anti-drone scarf ” är skapade för områden där många oskyldiga kvinnor har blivit dödade av drönare, berättar han. Men drönare har börjat användas i USA också. – Plaggen kan komma att bli lika relevanta här som i Afghanistan, Jemen och Pakistan. Genom att övervakningen ökar på ett sätt som nästan går emot amerikansk grundlag, skapas behovet av ett döljande mode. TILLBAKA PÅ KONTORET där jag blir visad drönaren från Sruli Rechts visning.

FOTO: ANDREW BROOKE

Den är gjord i plast och inte särskilt solid. Kameran filmar, sänder över wifi-nätverk och upplösningen är sådär. Den kostar runt 3 500 kronor att köpa idag. Och användningen i Sverige sträcker sig till hobbyprojekt och mäklarbilder. Men det är framtiden jag tänker på när jag står där. Det kommer troligtvis att bli en billig teknik, på samma sätt som övervakningskameror har blivit det. HARVEY HAR TIDIGARE i verket ”CV Dazzle” tagit fram styling som gör att övervakningskamerors ansiktsigenkänningsfunktion inte funkar. Det kan räcka med en asymmetrisk lugg som går över ansiktet eller sminkade block, i vissa fall ganska minimalistiska, för att tekniken ska sluta fungera. Utvecklingen skapar lätt dystopiska katastrofkänslor. Kanske kommer vi behöva hitta sätt att skydda vår integritet. Kanske är det detta som kommer att kallas högteknologiskt mode. Vi kommer stå där som framtidens seriehjältar, med silvrig osynlighetsmantel och asymmetrisk frisyr. Q 2013 • NR 2 • NÖJESGUIDEN

LITTERATUR

JOSEFIN CRAFOORD LOVISA BERGENSTRÅHLE, CASTINGANSVARIG (SÅ MYCKET BÄTTRE)

Jean-Paul Sartre.

Krönika

SARA-MÄRTA HÖGLUND

LEDAN SOM MOTSTÅNDSRÖRELSE

ANNELI BERGSTRÖM, ANNELIE JÖNSSON & CEALIA HJORT-ATHLER, VETLANDA KOMMUN

GUSTAV GELIN

”

PARISA AMIRI MAJA BREDBERG BRITA ZACKARI

TULLAWARD PÅ UNDER BRON Den 19 februari, hölls en alternativ Grammisgala på Under Bron i Stockholm. Priset, som går under namnet Tullaward, delade Kristoffer Appelquist ut till de som verkligen förtjänade det. Bland kvällens vinnare hittade vi Loreens koreograf, castaren bakom Så mycket bättre, Sveriges bästa mastrare, Vetlanda kommun och musikbranschens kanske största entusiast och eldsjäl. Foto: Lina Kruopyte

PONTUS DE WOLFE HARRY BYRNE, ELDSJÄL OCH KONSERTARRANGÖR ELSA BILLGREN

DEVI BRUNSON – Tänk dig hur man slipar till en diamant. Det är jag som lägger sista handen vid mästerverket.

KRISTOFFER APPELQUIST AMBRA SUCCI, LOREENS KOREOGRAF

BJÖRN ENGELMANN, MASTRARE

NÖJESGUIDEN • NR 2 • 2013

är den där solen börjar lysa, skulle det vara bäst att gå och lägga sig.” I romanen Äcklet skildrar filosofen Jean-Paul Sartre den ohyggliga leda som anfaller huvudpersonen Roquentin om eftermiddagarna. Solen kastar ett kallt sken över världen, som en ”dom utan mildhet” – Roquentin är ”invärtes upplyst av ett ljus som gör allting torftigt.” Rouqentin driver runt på olika kaféer och för inre raljanta monologer om existensen och de inbilska invånarna i den småborgerliga hamnstaden där han bor. Ofta imploderar han av ett ångestladdat främlingskap inför kroppen och världen. När jag läser drabbas jag omväxlande av identifikation och förnumstiga tankar om att han säkert skulle må bättre om han gick och tränade eller ringde en kompis. Men förmodligen hade han aldrig avslöjat det absurda i tillvaron och skrivit Äcklet om han hela tiden tvingats berättiga sin existens med ett pass på SATS. Min reflexmässiga kritik av hans aggressivt utlevda leda är kanske ett symtom på en samtid där FAS 3 har gjort sysslolöshet till en synd. Idag finns det ingen viktigare identitetsmarkör än vad man gör. Det första jag frågas ut om när jag träffar en ny människa är vad jag jobbar med. Det och var jag bor förstås. Att bo är inte längre ett vilande på en plats, utan ett görande: bostadskarriären. Samtidigt rapporterar DN att allt fler arbetsgivare lägger sig i de anställdas privatliv och ställer krav på att man måste äta och träna på ett visst sätt. Att träna har blivit en fråga om moral. Träningsfascismen kan ses som ett uttryck för kraven på att omvandla fritiden till en del av arbetet, det personliga varumärkesbyggandet. Vi förväntas inte längre sälja vår arbetskraft utan vårt varumärke, vår kropp. Rouqentins passivitet framstår som radikal i jämförelse. Månader av tänkande leder till insikten om att han är överflödig: det enda som är vackert och värdigt är det som finns bortom existensen, som musiken. Idag är det liksom inte längre ett alternativ att sitta på kafé och stirra ut tillvaron. Det finns knappt några kaféer kvar där man kan gömma sig i ett tyst, dunkelt hörn och skriva. Alla kaféer är sjukhusvitt upplysta med hög musik och obekväma pallar i rostfritt stål där man måste sitta rak i ryggen, bli tittad på och titta, konsumera och konsumeras. Sartre får mig att tänka att det kanske skulle vara okej att gå och lägga mig när eftermiddagsledan slår till. Fast jag

tänker det bara. Sedan tvingar jag iväg mig till det där Core-passet, sminkar mig och lyssnar på en podcast på väg till jobblunchen. Q

BÄST JUST NU Hysteros Helena Granström Natur & Kultur

En berättelse om att bära en annan kropp inuti sin egen, om att samtidigt vara en och två. Hysteros skildrar en kvinna vars gränser är under upplösning, inte bara genom det liv som växer i henne. Jag saknar inslagen av matematisk fysik som Granström brukade fördjupa språket med i inledningen av sitt författarskap. Nu känns språket ibland återhållet och välkammat, om än tätt och lyriskt.

Poesiantologin Blå blixt Casia Bromberg och Sanne Näsling Brombergs förlag

De här unga poeternas dikter är vackra som ljud mellan sång och dröm, och paradoxalt nog också utsökt intellektuella. Som Maxim Grigorievs kärnfulla bidrag: ”Livet är långsamt och homogent/ och vid något tillfälle/ kommer det självmant/ att tränga ut dig.”

Ryssar är såna som gillar björkar Olga Grjasnowa Weyler förlag

Masja är 20-plus och på väg att tappa fotfästet. När hon förlorar sin älskade flyr hon till släkten i Israel men blir inte lyckligare för det. Den palestinska saken blir aldrig hennes. Ingen vill ha henne och hon vågar inte vilja ha någon. En oemotståndligt mörk och vacker roman om exilvaro. ISABELLE STÅHL isabelle.stahl@nojesguiden.se

Webbshop VĂ¤lkommen till NĂśjesguidens webbshop. HĂ¤r hittar du saker som vi tycker om, ofta till specialpriser eller i limiterade utgĂĽvor. MĂĽnga av produkterna i webbshopen uppdateras mĂĽnadsvis och finns dĂ¤rfĂśr ofta bara under begrĂ¤nsade perioder. Du hittar den pĂĽ shop.nojesguiden.se.

HAPPY SOCKS MANISH BOX

ANN-SOFIE BACK Ann-Sofie Back Ă¤r en av vĂĽra mest kritikerrosade designers, hon har utsetts till Ă&#x2026;rets designer av bĂĽde Damernas VĂ¤rld och ELLE. Ann-Sofie designar idag tvĂĽ linjer under eget namn; den exklusiva "OO 4Pm F #BDL "UFMKĂ? PDI VOEFSMJOKFO #"$,

Happy Socks startades fĂśr fyra ĂĽr sen ur en vision att sprida glĂ¤dje med en vardaglig nĂśdvĂ¤ndighet fĂśrĂ¤dlat till ett fĂ¤rgstarkt designfĂśremĂĽl. Idag skapar de sina strumpor i en 400 ĂĽr gammal rĂśd stuga vid en park bland kĂśrsbĂ¤rstrĂ¤d och bĂ¤rbuskar i Stockholms innerstad.

Nu finns chansen att kĂśpa tvĂĽ av Ann-Sofies smyckesfavoriter ur den egna LPMMFLUJPOFO #"$, &UU BSNCBOE PDI FO SJOH NFE FO QJFSDJOH J NFUBMM

Manish Arora har satt sin fĂ¤rgglada signatur pĂĽ denna specialutgĂĽva frĂĽn vĂĽr favoritstrumpleverantĂśr. Boxen innehĂĽller tre par specialdesignade varianter och finns endast i en mycket limiterad utgĂĽva.

LĂ¤s mer pĂĽ annsofieback.com

LĂ¤s mer pĂĽ happysocks.se

VĂ&#x2026;RRENSNING OCH FRI FRAKT!

499:-

Nu tĂśmmer vi lagret infĂśr vĂĽren och erbjuder dĂ¤rfĂśr under mars mĂĽnad 25% rabatt pĂĽ utvalda produkter. AnvĂ¤nd koden VIP i kassan sĂĽ dras rabatten av automatiskt. Vi passar dessutom samtidigt pĂĽ att infĂśra helt fri frakt pĂĽ alla produkter! FANTASINYHETER %BWJE 4VOEJO IBS TLSJWJU 'BOUBTJOZIFUFS J Ă&#x161;WFS UJP Ă&#x152;S De pĂĽhittade, humoristiska nyheterna har varit en uppskattad del av webbplatser som Spermaharen, "QPS PDI CMPHHFO 'BOUBTJOZIFUFS

299:-

Nu finns stĂśrre delen av dessa nyheter samlade i en och samma bok - den hĂ¤r! Med fĂśrord av Henrik Schyffert och personlig dedikation av fĂśrfattaren sjĂ¤lv, exklusivt fĂśr NĂśjesguidens lĂ¤sare. LĂ¤s mer pĂĽ fantasinyheter.se

1 995:69:-

STUTTERHEIM STOCKHOLM Alexander Stutterheim tog fĂśr tvĂĽ ĂĽr sedan fram en fĂśrsta prototyp av sin regnrock. Han skapade den utifrĂĽn sin morfars rock och en Comme des GarĂ§ons-rock som han tog med sig till Syverket i BorĂĽs. Idag driver Stutterheim en egen butik pĂĽ Ă&#x2026;sĂśgatan och en webbshop pĂĽ Stutterheim.se. Vi Ă¤r mycket stolta att vara en av fĂĽ utvalda ĂĽterfĂśrsĂ¤ljare av en begrĂ¤nsad upplaga av den nya modellen Stockholm. LĂ¤ttviktsmodellen Stockholm Ă¤r den senaste varianten av rockar frĂĽn mĂ¤rket som hyllar det svenska vemodet. LĂ¤s mer pĂĽ stutterheim.se

0#4&37&3" "55 % &44" 1 3* 4&3 &/%"45 ( Â--&3 1ÂŻ 4)0 1 /0+ &4( 6* % &/ 4& t "-- " 1 3* 4&3 Â3 & 9 , -64 * 7 & ' 3 " ,5

TV Krönika

NETFLIX KUPPAR TABLÅ-TV

ETT HUS AV KORT I EN VÄRLD AV MARIONETTER

ag loggar in på Netflix och... ”Baserat på ditt intresse för Mad Men och Sons of Anarchy rekommenderar vi The Big C, Nip/Tuck och 24”. Det låter rimligt. Netflix vet mycket om mig. De vet att jag gav upp Better Off Ted efter bara ett avsnitt, att jag föredrar att titta på Archer på min iPad och att jag har pausat ungefär halvvägs in i det tredje avsnittet i Fringes andra säsong. Under flera års tid har Netflix samlat på sig information om våra tittarmönster och bidat sin tid. Netflix vet till exempel att majoriteten av de som uppskattar BBC:s miniserie House of Cards från 1990 också gillar filmer med Kevin Spacey i huvudrollen eller David Fincher i regissörsstolen. Så när de skulle sätta ihop sin första riktigt stora originalproduktion var förundersökningen redan gjord och de kreativa valen enkla: de gjorde en remake av nämnda BBC-serie fast med Kevin Spacey i huvudrollen och David Fincher i regissörsstolen.

”Det mest intressanta är att de har använt vår användarinformation för att skapa den serie som vi vill se.” Netflix betalade 100 miljoner dollar för två säsonger med 13 avsnitt vardera av House of Cards. Att finansiera två kompletta säsonger av en helt ny serie är ur de flesta tv-affärsperspektiv galet, särskilt när många serier inte ens överlever sin första säsong. Men till skillnad från traditionella tv-kanaler arbetade Netflix inte i blindo. För det mest intressanta med den politiska thrillern House of Cards är nämligen inte att Netflix publicerar hela säsonger på en gång. Det mest intressanta är att de har använt vår användarinformation för att skapa den serie som vi vill se. Men om Netflix med spöklik precision ska plocka ingredienserna till en användaroptimerad tv-serie så måste förutsättningen vara att deras informationsinsamlar- och jämförelsesystem fungerar felfritt. Att inte en millimeter av deras smakfacit någonsin är ur kurs. För att vara ärlig så vet jag inte om jag skulle satsa 100 miljoner dollar på det. Jag loggar in på Netflix igen, och... ”Baserat på ditt intresse för House of Cards och Fringe rekommenderar vi Lilla Prinsesan och Trollz”. Q

BÄST JUST NU Girls Kliv ut ur din comfort zone och in i Girls. C More Series, måndagar kl 20.00.

Justified Världens mest awesome US Marshal på nya äventyr. FX.

House of Cards Välsvarvat, spännande och användaranpassad om politisk intrigmakare. Netflix.

JIMMY HÅKANSSON jimmy.hakansson@nojesguiden.se

NÖJESGUIDEN • NR 2 • 2013

Text: JIMMY HÅKANSSON Om du frågar Netflix var den 1 februari ett definierande ögonblick för internet-tv. Det var dagen som de publicerade en hel säsong av den egenproducerade politiska thrillern House of Cards på deras nättjänst. Och de gjorde det utan att först passera tv-tablån. I ett pressmeddelande skriver Netflix: ”Tänk om böcker släpptes ett kapitel per vecka och endast kunde läsas

klockan 20.00 på torsdag. Sedan tryckte någon på en knapp och plötsligt tillåts människor att njuta av en hel bok, i sin egen takt.” Istället för ett avsnitt i veckan får du en hel säsong i knät direkt. Netflix pilotkörde konceptet redan ifjol då de släppte åtta samtidiga avsnitt av Lilyhammer men det är House of Cards som blir det stora flaggskeppet för vad de kallar ”framtidens tv”. Vad vi är överens om är att det är ett nytt

sätt att konsumera, distribuera och till och med tänka tv. När serier inte längre är kalenderberoende kanske vi slipper alla thanksgiving-specialer, men det kan också leda till en mer aggressiv spoilerkultur där vi måste undvika sociala medier varje gång Netflix langar upp en ny säsong av House of Cards. Men det förutsätter att deras 100 miljoner dollar stora investering i House of Cards ger avkastning.

FÖLJANDE KOMMER VI ATT SE:

House of Cards

Hemlock Grove

Arrested Development

Politiskt rävspel med Kevin Spacey som huvudroll och David Fincher som regissör. Den 1 februari landade den första säsongens samtliga avsnitt på Netflix.

Bill Skarsgård gör internationell karriär som zigenar-varulv i denna Eli Roth-producerade tv-skräckis. Den 19 april släpps hela säsongen.

I maj gör den superkultiga komediserien om den dysfunktionella familjen Bluth efterlängtad comeback. 14 avsnitt på en och samma gång. För att sätta ord på min entusiasm måste jag låna några från Tobias Fünke: I just blue myself.

sedan landade ett bokkontrakt på 3,5 miljoner dollar brast alla fördämningar och sociala medier hatsploderade. I säsongens första avsnitt svarar hon kritikerna lika kort och kondenserat som i en 140 tecken lång tweet. Hon inleder med en sexscen med en svart man och raden ”Ville du ha det här? Nu får du det!”. Som ett utsträckt långfinger mot alla som klagat på hennes nakna kropp och avsaknaden av etnisk bredd. Det är ett ängsligt, neurotiskt och självmedvetet grepp som ger Girls ett nytt transparent lager: plötsligt vet vi inte vart serien slutar och verkligheten börjar. Jag har fortfarande inte bestämt mig för om det här är ett bra eller dåligt sätt att göra tv. Men det går inte att slita blicken från det. Lena Dunham testar gränserna för relationsdraman på samma sätt som Louie ritar nya för komediserier. Louie

CK gör komedi som stundtals bara är plågsam att titta på och Lena gör ett generationsdrama om ungdomar som är självupptagna och kroniskt osympatiska. Men det som gör karaktärer som Hannah, Shoshanna och Adam intressanta är hur långsamt och ometodiskt de utvecklas. De lär sig inte av sina misstag, istället kastar de sig vårdslöst in i nya. De gör det eftersom de är unga och har bråttom att hitta en identitet att landa i. Det är därför Hannah inte tvekar en sekund när en webbredaktör ber henne att "do a whole bunch of coke and write about it!". Hon antar uppdraget och gör det med stil – och i genomskinlig topp. Hashtag: #hatersgonnahate.

G E N E R A T IO N S RO M A N

Girls Medverkande: Lena Dunham, Zosia Mamet, Allison Williams, Jemima Kirke Skapare: Lena Dunham

Andra säsongen av Girls krossar myten om att tv är någon form av envägskommunikation. Lena Dunham använder sin tv-serie som om det vore ett Twitter-konto. Och det hon säger är: Sup, haters! Efter första säsongen av stilbildande Girls kom hatet som ett mjältbrandsbrev på posten. Lena Dunham var en ung tjej med en normal kroppsform. En perfekt storm av saker som man inte ska ha eller vara om man förväntar sig en framgångsrik tv-karriär. Inte nog med att hon hade en helt vanlig kropp som inte var märkt av anorexi – hon hade mage att visa upp den, som om det vore okej. Men eftersom det inte är kosher att säga ”du är för tjock och för tjej” konstruerade kritikerna andra argument. De attackerade bland annat namnet. Varför heter serien Girls när den bara handlar om vita tjejer – och inte alla tjejer i hela världen samtidigt? För tydlighetens skull borde namnet fungera som en innehållsförteckning: White, upper middle class girls living in over-priced apartments in central New York. Det absolut värsta var att Girls porträtterade dåligt sex i osmickrande kameravinklar. Inte kliniskt rent och tillfredsställande för alla inblandade parter som i en reklamfilm för bordsmargarin. När Lena Dunham

JIMMY HÅKANSSON Girls sänds på C More Series, måndagar kl 20.00.

...din guide i nĂśjesdjungeln! - Vill du annonsera hĂ¤r? Ring 08 525 014 22 eller mejla info@find1.se

FILM

Det har avslöjats att Bonnier planerar en försäljning av SF Bio. Hur kommer det att påverka svensk film?

SF – ETT MONOPOL I ÖVERGÅNG Text: VICTOR SCHULTZ

nder sensommaren 2012, på ödesdatumet den 11 september, kunde Dagens Industri avslöja att familjeägda mediejätten Bonniers hade långt gångna planer på att sälja biografkedjan SF Bio, detta för att stärka finanserna efter ett antal misslyckade affärer under nollnolltalet. Med en monopolbetonad ställning på den svenska biografmarknaden är SF Bio en inkomstbringande kedja och kort efter avslöjandet började spekulationerna om möjliga intressenter dyka upp i finanspress och facktidningar. Främst är det riskkapitalbolag med intressen i branschen som pekats ut och en stark kandidat som nämnts flera gånger är Ratos, ett svensk riskkapitalbolag som 2011 förvärvade Finlands ledande biografkedja Finnkino. Sedan DI publicerade uppgifterna om en stundande försäljning har ytterligare fakta tillkommit och i skrivandets stund (tidigt i februari) har ledande personer inom ägarfamiljen Bonnier ifrågasatt förtjänsten i att göra sig av med SF Bio. Oavsett hur affären slutar är det relevant att fråga sig hur en försäljning av biografkedjan kommer att påverka svensk film. SEDAN KONKURRERANDE kedjan Astoria (tidigare Sandrew Metronome) gick i konkurs 2007 har SF Bio haft en monopolställning på den svenska biomarknaden. Man har haft ett mycket stort inflytande över vilka filmer som visat på bio i Sverige och även hur länge och var de visats. Ingen film har kunnat genomföra en bredare lansering utan att först ha blivit godkänd av SF Bio. Att de ofta använt sin maktposition för att förhandla till sig exklusiv visningsrätt av filmerna de köpt in har också lett till att både storkedjor och småstadsbiografer har fått stora problem med att etablera sig. Flera klassiska biografer med anor från stumfilmstiden, som Röda kvarn i Helsingborg och Royal i Lund, köptes upp av SF Bio efter Astorias konkurs och stängdes sedan ner. På Röda kvarn, en av landets äldsta biografer, lade SF Bio ner sin verksamhet 2010 och tog med sig all utrustning, från projektor till ridå och duk. Detta trots att man helt saknar konkurrenter på den svenska biografmarknaden. När kommunen sedan skrev kontrakt med Folkets hus och parker ansåg SF Bio att man “gått bakom ryggen på dem”. Tanken var att visa svensk kvalitetsfilm och livesända opera. Eftersom SF Bio fortfarande satt på hyreskontraktet och vägrade släppa salongskartor fick man dock snabbt problem med att sälja biljetter till hösten när man skulle ta över kontraktet.

effekter av att Finnkino numera ägs av Ratos? – Det är egentligen ingen skillnad från tidigare. Det är klart att storfilmerna får bäst förutsättningar, men så har det ju alltid varit. Ingen omorganisation har heller genomförts och samma människor arbetar på Finnkinos distributions- och biografavdelning som innan försäljningen. Sedan kan man ju tänka sig att detta beror på att Finnkino går med stor vinst. Tar Finnkino något kulturellt ansvar för att exponera finsk film på sina biografer? – Ja, när de visar finsk film på sina biografer tar de ju ett sorts ansvar, den stora risken ligger ju dock hos distributören eftersom en film som drar in dåligt med pengar bara får färre och sämre visningstider. Man visar en hel del indiefilm också, men det beror nog mest på digitaliseringen. Eftersom Finnkino inte äger projektorerna som står i biograferna måste distributören även betala en kostnad till AAM, som äger projektorerna, för att deras filmer ska visas. Detta bidrar till att finsk film sällan går upp på alla Finnkinos biografer.

”SF Bio har behandlat all svensk film bortsett från SEAN BANAN INUTI SEANAFRIKA som ett provrör med mjältbrand.” MED DENNA INSTÄLLNING skulle man kunna tänka sig att SF Bio själva riktat in sig på det svenska utbudet av kvalitetsfilm, men så är inte fallet. Som programdirektör för Sveriges dominerande biografkedja har Sture Johansson en maktfullkomlig ställning inom svensk film och det är utifrån hans smaksinne som det beslutas om en film går upp på SF Bios biografer eller inte. Och att det handlar om ett högst subjektivt smaksinne har med största tydlighet framgått under 2012 då han ifrågasatte om hyllade Hassel – privatspanarna av Måns Månsson ens var en film och helst ville att Axel Peterséns Avalon, av Hollywoods branschtidning Variety höjd till skyarna, bara skulle gå upp på en biograf i hela Sverige. Att man ändå borde oroa sig för en försäljning av SF Bio beror främst på två saker. Som det ser ut nu är SF Bio en del av SF, som även distribuerar och producerar svensk film. Detta innebär att SF inte kan skita helt i svensk film eftersom man är beroende av finansiellt stöd till sina produktioner och distribu-

tioner från SFI, som månar om just den svenska filmen. Som distributör av svensk film ser man givetvis också till att visa de egna filmerna på SF Bio:s biografer. Vid en eventuell försäljning är det alltså bara SF Bio som lämnar Bonnier och således saknas plötsligt helt kopplingarna till svensk film som kommer genom distribution och produktion. I FINLAND HAR en försäljning av landets i särklass största biografkedja Finnkino redan genomförts och köparen, riskkapitalbolaget Ratos, är även en av huvudkandidaterna till köpet av SF Bio. Juha Elomäki, en veteran inom finsk film som sedan 1985 arbetat med Arthouse Cinema Niagara, den största Arthousebiografen i Finland, berättar lite oväntat för Nöjesguiden att finsk film haft sitt bästa bioår på länge med Ratos som nybliven ägare av Finnkino. – Finländsk bio är numera nästan helt digitaliserad och över 95 procent av Finlands biografer kan visa digitala filmkopior. Det innebär att man kan premiärvisa filmer över hela landet samtidigt vilket har haft en positiv inverkan på den inhemska produktionen. ”2012 var ett succéår för inhemsk film med över 2,4 miljoner lösta biobiljetter, vilket betyder att 28 procent av alla biobesökare såg finsk film – det bästa resultatet på väldigt länge. 39 finska filmer hade också premiär under året vilket är den högsta siffran på 50 år. Så du har inte upplevt några negativa

MAN KAN ALLTSÅ konstatera att Finnkino valt ett radikalt annorlunda förhållningssätt till inhemsk film jämfört med SF Bio som behandlat all svensk film bortsett från Sean Banan inuti Seanafrika som ett provrör med mjältbrand – potent fara som kan dra med sig hela kedjan ner för stupet. Värt att notera är också att Finnkino fortfarande distribuerar film. I vilket fall som helst är framgången med inhemsk film för Finnkino förhoppningsvis en fingervisning till Sture Johansson om att det kanske är dags att omvärdera inställningen till det svenskproducerade. Sedan måste man givetvis konstatera att det aldrig kan bli ett krav att ett vinstdrivande företag ska ta ett kulturellt ansvar och visa film som man inte tror kommer att locka publik. Det man däremot kan ifrågasätta är en kroniskt negativ inställning till en viss typ av film. Och varför staten har satt svensk film i en sådan usel förhandlingsposition. Ett alternativ är att låta Svenska filminstitutet utforma ett nytt filmavtal som gör det möjligt att parallelldistribuera nya filmer på bio och vod (video on demand) samtidigt. Någon som dock SF Bio starkt motsatt sig. I Finland går Finnkinos satsning på finsk film just nu hem, men att det ska fortsätta så finns det inga garantier för och med enbart en vinstdrivande förmedlare av film lever alltid den inhemska filmen farligt när konjunktursvängningar och trender påverkar vad man väljer att visa. Q 2013 • NR 2 • NÖJESGUIDEN

FILM

K A TA S T ROF DR A M A

The Impossible Regi: Juan Antonio Bayona Manus: Sergio G. Sánchez I rollerna: Naomi Watts, Ewan McGregor, Tom Holland

The Impossible bygger på den sanna historien om en spansk småbarnsfamilj som hade oturen att anlända till en turistort i Thailand bara dagar innan 2004 års tsunami ödelade stora delar av Sydostasiens kustområden. I filmen har dock familjen, antagligen av kommersiella skäl, bytts ut mot en brittisk, ledd av Naomi Watts och Ewan McGregor och här börjar The Impossibles unkna bismak ge sig till känna. För trots att omkring 6 000 thailändare omkom

SCI-FI

Cloud Atlas Regi: Tom Tykwer, Andy Wachowski, Lana Wachowski Manus: Tom Tykwer, Andy Wachowski, Lana Wachowski, Grant Hill, Stefan Arndt I rollerna: Halle Berry, Tom Hanks, Hugo Weaving

Har man släppt bilder på Tom Hanks i Max Max-mundering och Hugh Grant i fyllenäsa måste man leverera. Sträcker man sig över hela mänsklighets historia förväntar sig folk något särskilt. Gör man världens dyraste indiefilm måste det bli något speciellt. Typ ett jävla filmepos. Tom Tykwer, Andy Wachowski och Lana Wachowski har varit smarta. Genom att korsklippa sex fristående människoöden kan man göra en tretimmarsfilm helt utan dötid och transportssträckor. Och när man bygger upp och binder ihop ett annalkande klimax utifrån dessa fristående berättelser blir stämning snabbt mycket tät. Problemet är ytligheten, stannar man upp och andas ut efter denna explosion och tittar närmare, börjar känna på varje historia i sig själv, utan de snabba klippen, inser man att det mesta är ganska tunt och enkelspårigt. Särskilt den livsbejakande berättelsen om

NÖJESGUIDEN • NR 2 • 2013

fokuserar filmen nästan exklusivt på de över 2 000 européer som dödades. Detta kan naturligtvis förklaras med att The Impossibles utspelar sig i en turistort, men det känns ändå typiskt att den inhemska befolkningen förvisas till periferin och endast tillåts ha meningsfulla roller när de kommer till européernas räddning. Bortser man från detta, vilket man kanske ska eftersom filmen säger sig endast vilja berätta om en familjs öde, kan man istället välja att imponeras av Watts och McGregors (telefonscenen!) övertygande skådespeleri. Och Juan Antonio Bayona skapar ett sådant trovärdigt kaos att det är omöjligt som tittare att inte själv föreställa sig i en liknande katastrof. AL

pensionären som blir instängd på ett demensboende och med ett finger mot etablissemanget ger sig iväg med sina nyfunna generationsvänner för att dricka öl och sätter fingret på vad livet EGENTLIGEN betyder. Där Magnolia lyckades med att skapa tyngd i varje berättelse blir detta lite ihåligt. Vad som levererar är framtidsvisionerna. Det dystopiska NeoSeoul i en Matrix-värld som the Wachowskis känner lika bra som den ännu mer distanserade framtidsvärld där Tom Hanks lever stamliv bland skräckinjagande indianer. Cloud Atlas är lång, välproducerad och nästan alltid bra. VS

DR A M A

Faro Regi: Fredrik Edfeldt Manus: Karin Arrhenius I rollerna: Clara Christiansson, Jacob Cedergren, Göran Stangertz

Tolvåriga Hellas pappa har mördat en man. Nu är de på flykt undan de sociala myndigheterna och polisen. Långt in i skogen slår de läger. Och väntar. Skaparna bakom Flickan (2009), Fredrik Edfeldt och Karin Arrhenius, är tillbaka med ytterligare en berättelse om vuxenvärldens obegripligheter och barns utsatthet. Men nu med naturen som symboltyngd fond. Ramberättelsen är tämligen enkel.

liv genom en mirakulös manöver. Initialt hyllad som en hjälte, börjar allt gå åt helvete när det uppdagas att Whip var både full och hög på kokain under flygningen. Flight må upplevas som en actionfilm under den första halvtimmen, men verklighetstrogna specialeffekter och snabba klipp byts snart ut mot en mans långsamma kamp med att identifiera sina demoner innan han kan förgöra dem. Denzel Washington är som vanligt

sagolik och är felfri i sin komplexitet som både självsäker och hjälplös. Så när som på en påklistrad kärlekshistoria är Flight allt man kan önska av ett rättegångsdrama. AL

FEELBAD

Paradis: Kärlek Regi: Ulrich Seidl Manus: Veronika Franz I rollerna: Margarethe Tiesel, Peter Kazungu, Inge Maux

Teresa lämnar Wien för att semestra i Kenya. Tillsammans med sina väninnor fördriver hon dagarna med att sola och träffa sina unga kenyanska älskare. Ulrich Seidl vet mycket väl att man inte får peta i sår med smutsiga fingrar. Det kan bli infekterat och komma en massa var. Och ändå är han där och pillar igen. Han låter ingen komma undan utan ligger på scenerna tills den rätta obehagskänslan infinner sig. För här har ni Västerlandet i all sin hänsynslösa naiva vithet. Igenkännbar utifrån en hopplöst flagnande näsa och missklädsam bikinibränna. Men i Seidls Paradis bor det ingen kärlek. För här är alla mänskliga relationer reducerade till en räcka mekaniska transaktioner. Någonstans mellan fri

5 BÄST JUST NU Caroline Ringskog Ferrada-Noli

F LYG DR A M A

crfn@nojesguiden.se

Flight Regi: Robert Zemeckis Manus: John Gatins I rollerna: Denzel Washington, Kelly Reilly, Don Cheadle

Gör dig själv en tjänst och flyg inte inom en månad efter att du har sett Flight. Den inleds nämligen med filmhistoriens kanske obehagligaste luftburna missöde. Lyckligtvis minimeras effekterna av katastrofen eftersom kaptenen Whip Williams (Denzel Washington) lyckas rädda flera

Men Faro är framförallt ett slags filmisk mindfulness. En plats där ingen fyller tystnaden med en massa onödigt prat, vilket i sin tur gör att vi blir uppmärksamma på detaljerna. Som om vi placerats i en glaskupa där allt är lite, lite skarpare. Ljus, ljud, blickar och andetag. Omständigheterna åsidosatta, ett slags Eden för varje svältfödd föräldrar/barn-relation. Själva dynamiken ligger dock i den mörka ton som löper under allt i form av en pågående polisjakt. En ton som förebådar den stundande katastrofen. Tveklöst vackert. Jag undrar bara hur många av oss som finner den ro som krävs för att befinna sig på en plats, djupt in i skogen, där tiden tycks stå still. WB

Beasts of the Southern Wild Regi: Benh Zeitlin

Apokalyps nu! Jakten Thomas Vinterberg

Ändå dansk! Du gör mig galen! Regi: David O. Russell

Kan svaja här, men den var bra?

kärlek och prostitution. Och hela tiden står det där en enorm postkolonial flodhäst i rummet som ingen låtsas om. Eller ”Du måste lukta på negrernas hud. Den doften glömmer man aldrig!” som Teresas väninna säger. Här är det aldrig tal om någon jämlikhet mellan damerna och deras älskare. Men Seidl låter för säkerhets skull de exploaterade och exploatörerna ständigt skifta plats. Får vår moraliska kompass att vibrera. Som när Teresa, i baddräkt, försöker passera en grupp hustlers på stranden. Då är det hennes utsatthet som kvinna vi känner. Bara för att strax byta fokus när kvinnorna, berusade av sin nyvunna makt, utnyttjar en man på sitt hotellrum. Deras sexuella frigörelse är på bekostnad av ”den andre”. Nu pillar vi inte på fler sårskorpor. WB

DR A M A

Syster Regi: Ursula Meier Manus: Antoine Jaccoud, Ursula Maier I rollerna: Kacey Mottet Klein, Léa Seydoux, Martin Compston

Populära pusselmotiv från Ravensburger: 2 000 bitar Matterhorn, 5 000 bitar Gstaad och 1 500 bitar namnlöst alplandskap med

FILM brokiga kor och blå himmel. Fotogeniska alptoppar och chica skidorter. Vackra och välkomponerade bilder av verkligheten. Och där, alldeles i marginalen av de välkända alpmotiven, skymtar vi motivet till filmen Syster. I dalen strax nedanför, vid skidliftens ändhållplats. I ett höghus, vid en motorväg. Hemma hos Simon och Louise. Här lever syskonen ensamma, utan sina föräldrar. Livlinan är liftkortet Simon bär om halsen. Det tar honom dagligen upp till toppen av berget där han stjäl skidutrustning av turisterna. Saker han sedan säljer vidare för att kunna försörja sig och sin syster. Den är tillsynes enkel, kontrasten mellan skidorten och höghuset. Men Meiers varsamma hanterande av metaforen gör den effektiv och stark. Därtill gör fotografen Agnès Godard och klipparen Nelly Quettier (Claire Denis favoritmedarbetare) det hela till en fröjd att titta på. Men framförallt är det Simon som är den stora behållningen. Hans hudlöshet i jakten på prylar och ömhet från skidturisterna. När motivet sedan är färdiglagt saknar jag egentligen bara en pusselbit och det är en lite starkare framåtrörelse i berättelsen. WB

”Ja, det både luktar och känns som Drive här.” Amat Levin om The Place Beyond the Pines.

BÄST JUST NU Wanda Bendjelloul wanda@nojesguiden.se

Sundance Handsken är kastad!

Sundance lyckades med det Cannes var oförmögna att göra. Hela 8 av 16 filmer i kategorin ”bästa spelfilm” var gjorda av kvinnliga regissörer. I Cannes var alla 22 tävlingsfilmer regisserade av män. Austenland Hit med luktsaltet!

Nu regidebuterar Jerusha Hess, kvinnan bakom manuset till Napoleon Dynamite. Bahytter, snörliv, tepartyn i bersån och livskrisande kvinnor med heta drömmar om Mr. Darcy. I Austenland söker underbara Keri Russell (Waitress) sin idealpartner på ett Austen-lajv. Cathrine Breillat Tantsnusk!

M U LT I DR A M A

The Place Beyond the Pines

Drottningen av explicita arthousesamlag, Catherine Breillat, är äntligen tillbaka med självbiografiska Abus defaiblesse, baserad på Breillats eget förhållande med svindlaren Christophe Rocancourt. Med Isabelle Huppert och franske rapparen Kool Shen i rollerna. KO M E DI

Regi och manus: Derek Cianfrance I rollerna: Ryan Gosling, Bradley Cooper, Eva Mendes

Efter succén med Blue Valentine är Derek Cianfrance tillbaka med ännu Ryan Gosling-film. Den här gången spelar Gosling en lätt miserabel motorcykelstuntman som får reda på att han har en son med kvinnan han lämnade något år tidigare (Eva Mendes). I ett försök att vara där för sin son börjar han råna banker för att kunna försörja honom (ja, det både luktar och känns som Drive här), detta samtidigt som Bradley Coopers ambitiösa rookie-polis är på jakt efter något som kan få honom att avancera i karriären. The Place Beyond the Pines är en extremt välspelad film från huvud- till birollerna (Ray Liotta sticker ut speciellt), men den är samtidigt splittrad och känns som tre filmer i en. I den första får vi följa Goslings desperata och beroendeframkallande bankrån, i den andra Coopers kamp mot en korrumperad poliskår och i den tredje ser vi vilka konsekvenser de båda huvudrollernas val får i framtiden. Varje del funkar för sig, men det blir samtidigt lite väl stora hopp i tid och handling för att man ska hinna utveckla starka band till karaktärerna. Bredvid varandra funkar delarna

att packa sina väskor. Nazityskland är på väg att falla och familjen måste på flykt undan de allierades framfart. Ganska snart försvinner föräldrarna ur bilden och Lore tvingas ta med sina småsyskon på en livsfarlig resa genom det krigsdrabbade Tyskland för att söka skydd hos sin mormor. Lore, hennes syskon och de flesta människor de stöter på på vägen är djupt påverkade av den tyska propagandan, gråter när det uppdagas att Hitler är död och demonstrerar sin antisemitism gång på gång. Det är alltså dessa människor vi ska känna sympati för, vilket orsakar en del motsägande tankar och känslor både i hjärnan och hjärtat. Att denna sympati faktiskt också väcks får ses som ett gott betyg för Shortland och Saskia Rosendahl, som är fantastisk i sin gestaltning av Lore. Ett högre tempo och mindre repetitivt kameraarbete hade höjt betyget ytterligare. AL

Du gör mig galen! sämre och eftersom den första är klart bäst och den sista har flest svagheter lämnas man med känslan av att filmen tappar ju längre man tittar. Cianfrance förtjänar dock en liten applåd för The Place Beyond the Pines vackra yttre och för att han vågade testa något nytt. AL

E F T E R K R IG S DR A M A

Lore Regi och manus: Cate Shortland I rollerna: Saskia Rosendahl, Kai-Peter Malina, Nele Trabs

Det mest intressanta med Lore är själva premissen. Genom otaliga filmer om nazitysklands omänskliga brutalitet har vi blivit vana att se Andra världskriget ur hjältarna eller offrens ögon. Cate Shortlands drama inleds dock med att 14-åriga Lores pappa, en högt uppsatt SS-officer, kommer hem, bränner sina dokument, samlar ihop sitt silver och ber familjen

Regi och manus: David O. Russel I rollerna: Bradley Cooper, Jennifer Lawrence, Robert De Niro

Pat (Bradley Cooper) kommer hem tidigt från jobbet och hittar sin fru i sängen (eller duschen) med en annan man. I blint raseri misshandlar han home wreckern och döms, efter en uppgörelse, till åtta månaders mentalvård. Nyligen frisläppt visar han prov på förvånansvärt positiv attityd och har som högsta prioritet att reparera sitt förhållande. Problemet är att han har besöksförbud. För att handla om så seriösa frågor som psykiska sjukdomar har Du gör mig galen! en förvånansvärt lättsam ton. Pats bipolaritet och hans pappas (Robert De Niro) tvångsmässiga beteende utgör det mesta av krutet i humorkanonen, men trots att det i början känns olustigt vänjer man sig snabbt. Bradley Cooper spelar för en gångs skull en icke-douche (även om hans ständiga skrikande går mig på nerverna) och De Niros känsla för detaljer (snusnäsduken!) hör till några av filmens bästa stunder. Men den verkliga höjdpunkten är 22-åriga Jennifer Lawrence, som levererar en mogen och välavvägd prestation som den inte

heller helt stabila Tiffany. Du gör mig galen! lämnar en del frågor, både bakom och framför kameran. Varför ser vi exempelvis aldrig Pats mamma höja på ögonbrynen när hennes man är på väg att spela bort familjens framtid? Och varför väljer David O. Russel att förvandla filmen till en Katherine Heigl-romcom i slutet? Men den underhåller och lämnar en med en varm känsla i bröstet. Låt inte den usla svenska översättningen av titeln (Silver Linings Playbook) avskräcka – gå och se! AL

också om det här. När människor utifrån rädsla och känsla får för sig att mobba någon. Den här gången handlar det om hur en by blir hotad av en eventuell pedofil (Mads Mikkelsen) och vad man i självförsvarets namn kan spränga för gränser för att ta hand om de sina. Perfekt foto, perfekt dramaturgi och rätt bra skådespeleri. Det är en klockren moralfilm, men man blir ej förvånad en endaste gång. Sensmoralen är masspsykos och vad är moral? Vad är ondska? När man vill väl? Och hur får medlen se ut för syftet? Exakt som Dogville alltså. Ändå värd att se, som frikopplad film är den fantastisk, men nyhetens behag går inte att få till på grund av kontexten. Det här är danskens område och om man råkar veta det innan, vet man också vad man får. CRFN

MOR A L DR A M A

Jakten Regi: Thomas Vinterberg Manus: Tobias Lindholm, Thomas vinterberg I rollerna: Mads Mikkelsen, Thomas Bo Larsen, Annika Wedderkopp

Det har utvecklats en dansk genre inom spelfilm, och jag menar inte nu att jag upptäckt dogmamanifestet 20 år försent. Det är sprunget därur, men det är bara själva berättandet som är kvar av de ärlighetskrav som ställdes på tekniken. Lars von Trier och nu Thomas Winterberg är besatta av att avtäcka mänskliga mekanismer, särskilt negativa sådana. Det mest negativa i deras värld, verkar vara medborgargarde. Bymentalitet. Protektionism. Inte helt konstigt med tanke på läget i Danmark. Det är ett föregångsland i den nya nationalism och rasism som härjar i Europa idag. Jakten handlar

BÄST JUST NU Amat Levin

amat.levin@nojesguiden.se

Saskia Rosendahl Skådis

Utmärker sig i utmanande Lore. Naomi Watts Skådis

Verkar oförmögen att göra en dålig prestation. Fast & Furious 6 Trailer

Ja, jag vet. Men den femte delen var en av 2011 års största uppvisningar i ofrivillig humor. Ska vi tro trailern lovar del sex mer av samma vara.

DR A M A KO M E DI

This is 40 Manus: Judd Apatow I rollerna: Paul Rudd, Leslie Mann, Maude Apatow

Det finns ett konstigt antagande i This is 40. Som att livet är slut när man har nått 40 och att alla vet det? Det är ett konstigt fjäsk gentemot ungdomar, som inte verkar ha djupare orsaker än att det finns en oanlyserad åldersrasism filmen väljer att lägga sin grund på. Att det är bull att vara 40 är här baserat på att man inte går på klubb längre, att man äter muffins fast man inte borde och att man har två gulliga barn istället för två fasta bröst. Att man bor i ett hus. Att man har ett fast jobb, att man är ihop med samma person, som man visserligen har en djup relation till och som man älskar, men som sätter käppar i att ha hopplösa one night stands-hjulet. Det blir konstigt för inga av de här sakerna är värre än att vara 20 eller 30 för vissa. 40-livet, som det beskrivs, är ett drömliv, där livets verkliga värden har börjat göra sig till känna. Det är liksom beskrivningen av soft? Själva konflikten är att man tydligen vill ha det som när man var 20? Framförallt på sexistiska grunder: ju närmre barnet en kvinnan är, desto tajtare är hennes kropp? Det ges liksom aldrig några bra argument för att 40 är dåligt, vilket ska vara filmens uppgift. Det enda som återstår är att tolka in själv, som tittare, varför man vill ge upp riktiga relationer, mot ytliga. Jag tolkar det som en störning och det enda jag kan tänka är att ”Hörrni, ni har det uppenbarligen fett och om det är någonting – gå i terapi”. Det finns ju ingen regel som säger att ung är bättre än gammal. Det enda argumentet

2013 • NR 2 • NÖJESGUIDEN

FILM är utseendet är bättre, och det är väl ett litet väl ytlig grund för att göra livsval på. Okej, ungdomar har också längre summa tid tills döden tar dem, men när man väl ligger i mullen, tänker man ju inte på det heller. I övrigt är det en trevlig film. Extremt bra skådespeleri av Paul Rudd och Leslie Mann (som är Apatows fru, orkar inte ens tänka på att han är inspirerad av henne när han gnäller över att det är tråkigt att ligga med samma person). Hon är otroligt stark i rollen som självhatande, pisssnygg, ”för gammal” och missnöjd, tyvärr beror det väl på method actingen som följer av att vara gift med Judd. Båda är gamla rävar och har varit med i lite olika humorgängfilmer och har förflutet i bland annat i SNL. De är roliga. Det är en komedi, som med lite god vilja tar in sig i makes you think-genren. CRFN

sande till sin karaktär. Nu får vi under dryga två- och en halvtimme följa kampen i representanthuset för att få igenom det trettonde tillägget. Det är förvisso intressant att kunna konstatera att det redan i mitten på 1800-talet var en massa taskspel och dåraktiga utspel i den amerikanska kongressen, och sliskiga lobbyister. Men är man inte, till skillnad från jag, extraordinärt intresserad av amerikanska politiska processer blir det rätt långa transportsträckor i Lincoln. Som ni märker är jag inte superupphetsad, men ni kommer inte att ångra er om ni går och ser filmen. Och ni lär er något. Och framförallt – ni får ju njuta av Daniel Day-Lewis, sin generations störste skådis. SE

BRO M A N C E

Kon-Tiki

H I S T OR I S K T DR A M A

Lincoln Regi: Steven Spielberg Manus: Tony Kushner, Doris Kearns Goodwin, Tommy Lee Jones I rollerna: Danie Day-Lewis, Sally Field, David Strathairn

Förväntningar är ju livsfarligt, speciellt när man ska se en film. Här har jag gått i ett drygt år och längtat efter Lincoln i regi av Steven Spielberg och med Daniel Day-Lewis i huvudrollen. Och visst, filmen är helt okej, men inte en klassiker. Lincoln är mer skol-tv än episkt drama. Abraham Lincoln brukar rankas som amerikansk historias störste president, han räddade unionen under det uppslitande inbördeskriget och såg till att slaveriet upphörde – inte konstigt att han bland annat är president Obamas största förebild. Själv har jag, faktiskt rätt ofta, funderat kring fäblessen för Lincoln. Han ser ju inte superdynamisk ut, snarare rätt corny. Men var han bara hälften så charmig i verkligheten som Daniel Day-Lewis framställer honom i filmen förstår jag hypen som rådde och råder kring honom. Dessutom inser jag, efter att ha sett filmen, att Lincolns looks måste bedömas efter den kontext han verkade och levde i. Alla i filmen ser ju supercorny ut med skägg och hår som står över alla kanter och breddar. Var det verkligen så illa på den tiden? Spielberg har, av naturliga skäl, koncentrerat filmen till Lincolns historiska gärning då han drev igenom det trettonde tillägget till den amerikanska konstitutionen – tillägget som innebar att slaveriet upphörde. Och även om jag inledningsvis nämnde doften av ”skol-tv” önskar jag faktiskt att filmen var något mer biografiskt redovi-

NÖJESGUIDEN • NR 2 • 2013

Regi: Joachim Ronning Espen Sandberg Manus: Petter Skavlan I rollerna: Pål Sverre, Valheim Hagen, Anders Bassmo Christiansen, Gustav Skarsgård

Under den sista kvarten av Skavlan, när alla A-listkändisar avhandlats, dyker det alltid upp någon vindpinad norsk äventyrare som skidat baklänges till Nordpolen eller simmat naken med narvalar. Utrolig! Men om du hör till dem som byter kanal då, är detta förmodligen ingenting för dig. För hela drivkraften bakom Kon-Tiki, om Thor Heyerdahls berömda expedition till Polyne-

”Filmen känns konstigt nog rätt modern trots sin stela collegefilmgenre.” Caroline Ringskog Ferrada-Noli om Pitch Perfect.

BÄST JUST NU

sien, är just att skapa nordiska hjältemyter. Men är då inte detta ett vansinnigt maffigt matinéäventyr? Jo, men visst är det det. Fotot är fantastiskt och scenerna från överresan är värdiga vilken Hollywoodproduktion som helst. Både den påkostade vågmaskinen och de animerade hajarna är övertygande. Men tyvärr ackompanjeras varje maffighet av en liten självgod paus, tre punkter som liksom blir hängande i luften…. men tänk så bra det här blev! Dessutom haltar skådespeleriet och resultatet blir att det där suget som skulle uppstått i utrymmet mellan vågens högsta punkt och flottens kontakt med vattenytan uteblir. Och då har jag inte ens kommenterat filmens totala brist på intresse för att ta upp dåtidens unkna världsbild. Det är nästan så att man väntar sig att Efraim Långstrump ska sticka fram sitt skäggiga ansikte på flotten. WB

staffan.erfors@nojesguiden.se

Staffan Erfors

Victor Schultz

Kevin Spacey House o f Cards

Grym serie med grym dude. Disney tänker casha in Star Wars

George Lucas har tagit handen från sitt hjärtebarn och nu kommer bud om filmer som skildrar allt från Boba Fetts glansdagar till Han Solos 50-årskris. Joaquin Phoenix Oscarsvärdig

Skit i konventionerna, Lincoln och Daniel Day-Lewis, är det någon som ska en statyett för bästa manliga huvudroll är det Phoenix.

Mina förväntningar var skyhöga och de infriades. Kathryn Bigelow har skapat en framtida klassiker. Jennifer Lawrence Skådis

Åh! Vad härligt det är med Hollywood vars produktion av filmstjärnor aldrig sinar. Cloud Atlas Film

En väldigt speciell film. Egentligen är sci-fi inte alls min genre men Cloud Atlas är så välgjord (och snygg) att jag faller pladask.

sänglakan. EGO är alltså lite som en låg fibervariant av Darling. En kapabel film som vill säga något viktigt om yta och klass utifrån livet runt Stureplan men som inte riktigt lyckas förmedla budskapet. WB

DR A M A

EGO

Sebastians bekymmerslösa liv kretsar mest kring grabbgänget, brudarna och drömmen om en musikkarriär. Tills han en dag råkar ut för en olycka som gör honom blind. Då lär han känna Mia som får honom att helt ifrågasätta sitt tidigare liv. EGO är Larssons långfilmsdebut. Och som sådan är den bra. Berättelsen flyter på och både repliker och skådespelarinsatser sitter som de ska. Men själva blindheten som en metafor för förändring blir lite för bokstavlig för mig. Vilket förstärks av filmaffischen, där Sebastian till och med bär ögonbindel (Kärleken är blind). Men framförallt är det filmens maktanalys som haltar. Uppfattningen om vem som har hög respektive låg status i samhället. Att man ”slår uppåt” när man låter blondinerna vid Stureplan symbolisera allt ytligt och dåligt med denna värld. Den där underförstådda premissen om att ”naturliga” Mia (mörkt hår/ stor t-shirt) är en bättre människa än alla de namnlösa brudarna med silikonbröst (blont hår/tajt klänning) som passerar Sebastians

3 victor.schultz@nojesguiden.se

Film

DR A M A

Hitchcock Regi: Sacha Gervasi Manus: John J. McLaughlin I rollerna: Alfred Hitchcock, Helen Mirren, Danny Huston

Alfred Hitchcock må ha varit en grym regissör, men framför allt var han en jävla PR-kille som insåg värdet av sälja in sina filmer likväl som sig själv med mytbildning och snack. I Sacha Gervasis Hitchcock är han en narcissistisk barnunge som helt saknar udd och bara får agera bollplank till Helen Mirrens lagom riviga sarkasmer. Jämfört med HBO-filmen The Girl från förra året, som iallafall vågade ifrågasätta och problematisera Hitchcocks relation till sina skådespelerskor, förblir detta ett puttrande kväljande mys om den undertryckta maka som gömmer sig bakom varje manligt geni. Ofta sant förvisso, men tröttsamt och schablonartat när det framställs på det där lagom lättsamma och ofarliga sättet. Helen Mirren skulle självklart aldrig svika ”Hitch” på riktigt och Hitchcock kommer givetvis snart till sans och inser värdet hos sin fru och kompanjon. Myyyys. Att Anthony Hopkins alltför snälla och tomma Hitchcock har en ständigt pågående uppgörelse i sitt undermedvetna med den bestialiske mördaren Ed Gain blir således bara konstigt i en film som saknar allt vad spänning heter. Scenen när den berömda dusch-scenen från Psycho visas för första gången i en fullsatt biosalong och Hitchcock står utanför och njutningsfullt dirigerar skriken från publiken är en av filmens få behållningar. VS

2 Regi och manus: Lisa James Larsson I rollerna: Martin Wallström, Mylaine Hedreul, Sissela Kyle

BÄST JUST NU

Zero Dark Thirty

Ramhistorien är två körgrupper på samma college som övar inför ett mästerskap. Det är en naturlig konsekvens av populariteten hos program som Idol och dramaserier som Glee. Även om gödsel får saker och växa, går det inte att göra så mycket åt dessa hopplösa genrer. De är skit. På nittiotalet var musikal det mest lågstatus man kunde göra. Stafettpinnen på detta töntiga har plockats av den här typ av musikfilm, som utmärker sig med dålig musik i kombination med dåligt skådespeleri, så även i detta fallet. Förutom det separatistiska inslaget finns alla klassiska collegefilmtillbehör kvar, nörden som blir cool, den olyckliga kärleken som blir lycklig, mobbarens uppgång och fall. Överlag är filmen rätt keff. Det finns en hårresande skämmig hiphopscen, men den tjänar sin genre, och det kanske just därför man ska se den, om man vill ha ett argument för. Allt är i sin ordning. CRFN

C OL L E G E

Pitch Perfect Regi: Jason Moore Manus: Kay Cannon I rollerna: Anna Kendrick, Brittany Snow, Rebel Wilson

Det första jag gör efter att ha sett filmen är att kolla om det råkar vara en kvinnlig regissör. Såklart inte eftersom det finns cirka noll i Hollywood, men väl är manusförfattaren av det täcka könet. Det märks på ett positivt sätt. För filmen känns konstigt nog rätt modern trots sin stela collegefilmgenre. Den handlar om att det är askul att umgås separatistiskt. Ja, alla filmer handlar nästan om mansseparatistiska gäng, men den här gången är det kvinnor som njuter av varandras sällskap i form av körsång. Lite realism i rigiditeten! Med tanke på den otroligt stereotypiserade genren krävs ju bara vissa små justeringar för att det blir nytt. Det utnyttjar Kay Cannon väl. Det handlar om en tjejkör som värderar sin köraktivitet högre än att hänga med killar. Det är alltid trevligt i den av sexism och självhat genomlusade miljö som Hollywood är.

...din guide Till jobb & Karri채r - Vill du annonsera h채r? Ring 08 525 014 22 eller mejla info@find1.se

MUSIK

Innan Shout Out Louds ens släppt sin första EP gjorde Nöjesguiden en av de första intervjuerna med bandet. Sedan dess har vi stämt av med ojämna mellanrum, och när bandet nu släpper sitt fjärde och bästa album lagom till tioårsjubiléet är det dags att sammanfatta historien hittills. Det blir en åtta timmar lång färd från trång replokal via ölande i vänners lag till kockens bord på en av huvudstadens bästa krogar.

Shout Out Louds –Tio år på åtta timmar Text: PATRIK FORSHAGE Foto: EMIL JÖNSSON

receptionen till ett av Stockholms enklare hotell står Adam Olenius och dividerar med receptionisten om en nyckel. Shout Out Louds har sin replokal i källarvalven under hotellet, och där är det knappt utrymme att vända sig om för Adam och Carl von Arbin, som är de bandmedlemmar som är på plats när Nöjesguiden anländer just när eftermiddagen börjat mörkna. Bakom en tunn vägg bullrar det från diskmaskinerna i köket till grannportens nöjesetablissemang, som förr brukade låta bandet kånka sin utrustning den vägen. – Vi tänkte att om vi blir tillräckligt bra kanske vi kunde få fast jobb som det ställets husband, fnissar Carl. – Det är därför vi fortfarande inleder varje repning med ett potpurri av hits från sjuttiotalet och framåt, spånar Adam vidare. Golvet är täckt av sladdar och pedaler, medan replokalslyx som nedsuttna soffor och uttjänta kaffebryggare lyser med sin frånvaro i Shout Out Louds lilla lokal. Det är ingen vidare plats att samtala på, och Adam och Carl föreslår att vi tar en öl istället. Efter en kylslagen promenad förbi Nybrokajen och Dramaten når vi Tudor Arms innan fredagsrusningen kommit igång, och så småningom ansluter sig Eric Edman för en hastig öl på väg hem från dagjobbet. MED GUINNESS OCH ale på bordet börjar vi alltså från början. För Shout Out Louds historia är till stora delar äldre än tio år. – Jag, Adam och Bebban gick i samma klass och kände varandra, minns Carl. Ted Malmros och Adam kände också varandra och snackade om att starta band på någon fest. – Vi gick på Forsbergs när Ted en dag spelade en låt med Neutral Milk Hotel för mig, ler Adam. Holland, 1945. Det var skitigt och distat, och det var egentligen den låten som fick oss att starta bandet. – Så vi började repa och spela in demos, fortsätter han. En av dem lämnade vi in på Metropolis. Rätt knäppt egentligen, att lämna en demo på en klubb och sedan stå och hoppas att de skulle spela den, men det var så man upptäckte ny musik på den tiden. Vår första låt var faktiskt The Comeback, inspelad med en trummaskin som bara gick i bossanova-takt, och det kändes som att vi måste hitta vårt sound innan vi kunde hitta fler medlemmar. Men sedan kändes Eric som en självklar medlem. – Bebban Stenborg var den sista

NÖJESGUIDEN • NR 2 • 2013

pusselbiten, förklarar Adam. Vi umgicks ju alltid. ”Ska ni iväg och repa nu igen?”, brukade hon säga, och live var hon vår egen Bez. Jag minns en av våra första spelningar, år 2001 på Stampen, när hon hade händerna fulla med konfetti som hon slängde upp direkt i första låten. DÄR NÅGONSTANS BOKADE Nöjesguiden sin första date med Shout Out Louds. – Jag hade just kommit hem från Brasilien – min dåvarande flickvän var därifrån – och så fick vi träffa Nöjesguidens Tom Pyl på ett kafé. Haha, jag kommer ihåg att jag fick en fråga om electroclash. Jag visste inte riktigt vad det var för något, men jag insåg att det var något coolt, så jag svamlade lite. – Och jag kommer ihåg när vi skulle fotas till den intervjun, fyller Carl på. Fotografer har väldigt bestämda idéer, ”går si, gör så, sitt här, stå där”. Den gången skulle vi sitta på bollar, av någon anledning. Jag har ingen aning om varför, men det blev ganska kul bilder. – Nuförtiden är det många som frågar oss hur vi vill göra med foton, funderar Adam. Det är kanske för att vi har fått ett rykte om att vilja styra också över det estetiska, genom att vi gör våra egna omslag och så. Och med tiden har vi ju lärt oss vad som blir bra och vad som inte blir. Att stå ute, uppställda mot en vägg i 21 minusgrader blir ingen bra bild, när alla står och huttrar med spända axlar. Jag undrar om det handlar om att man utvecklar sin auktoritet i takt med erfarenhet och framgång, men riktigt så enkelt är det inte. – Vi var jävligt mycket petigare förr, och skulle bestämma mer i relation till media, menar Carl. Nu känns det ganska kul att bli lite utmanad. Och visst händer det att vi hoppar på riktigt knäppa idéer ibland, även om jag tror att de flesta sådana sorteras bort av skivbolaget innan vi ens hinner höra talas om dem. – Förr läste jag mycket intervjuer med oss, erkänner Adam. Jag har ett extremt kontrollbehov. Jag brukade gå och deppa i två veckor om vi hade fått en dålig recension, men numera släpper depressionen redan vid midnatt. Så många dåliga recensioner var det inte fråga om i samband med debutalbumet. Howl Howl Gaff Gaff kom ut i oktober 2003, och ett och ett halvt år senare hade den väckt sådan internationell uppmärksamhet att en ny version av den släpptes i USA, där karusellen var i full gång.

Är det en skillnad mellan hur bemötandet ser ut i Sverige/Europa och USA? – På alla sätt, slår Adam fast. På spelningar i USA kan många i publiken hela albumet, medan många här enbart känner till hitsingeln. Och journalister i delar av Europa har en tendens att vara väldigt pretentiösa. ”Den här låten får mig att känna mig som om jag ligger på en strand, och försöker hålla kvar sanden som sakta rinner mellan mina fingrar. Hur känner ni för det?”.

”Rätt knäppt egentligen, att lämna en demo på en klubb och sedan stå och hoppas att de skulle spela den, men det var så man upptäckte ny musik på den tiden.” – Vi blev rätt paranoida när vi reste runt i USA i sju månader, och liksom bara knuffades i olika riktningar. ”Först ska ni till den radiostationen, sedan ska ni dit, sedan dit, och sedan till konsertlokalen.” Att göra intervjuer mellan klockan 10 och 22 var ju inte vad man funderade på när vi startade bandet. Sådant gjorde oss misstänksamma mot allt, och det gjorde att vi till exempel krävde att de skulle bygga ett speciellt podium åt oss på scenen, så att vi var tvungna att stå tätt tillsammans, som i replokalen. Det var vår lilla sköld mot världen. MEDAN ERIC ÄR på toa skojar jag lite slarvigt om ”det ultimata kompisgänget”, ”En för alla, alla för en” och ”om någon skulle hoppa av är det över”. Men Adam hummar, kommer på att våra glas är tomma och beger sig till bardisken för påfyllning. Carl skrattar lite generat. – Det är ju viktigt att alla har tid för sitt. Ted måste få filma, till exempel. På den kommande turnén blir hela bandet inte med, visar det sig. – Eric har ju jobb på bank och är småbarnsförälder, så vi behöver ta in trummis för turnéer. – Relationer förändras ju, menar Adam. Orsaken till att man startar band är för att ha en relation med polarna. Men mellan mig och Carl kan vänskapen ibland bli lidande för att kreativiteten är central,

medan vänskapen med Eric egentligen bara har blivit starkare. Just då ansluter sig Eric efter sitt dagsverke på banken. Han tar inte illa upp över resonemangen om att ersättas. – Vi har ju haft ersättare tidigare, både för mig och för Ted. Och vänrelationen är viktigare än att spela i samma band. Om jag kommer fram till att jag inte kan prioritera bandet längre skulle inte jag bli sårad om de ändå fortsätter som Shout Out Louds. Men Carl och Adam försäkrar att Eric hur som helst är en lika viktig medlem som de andra. – Han är med när han vill. Vi har rest så mycket tillsammans allihop, vi har så mycket gemensamma minnen, så vi hör ihop. Vill någon vara ledig för barn, för jobb för att bo i Paris eller Australien ett halvår är det okej. Dessutom har Eric en speciell roll i bandet. – Eric är kanske vår lugnaste medlem, tänker Adam. Vår Charlie Watts, nästan. Han är ju ekonom och sköter en massa praktiskt. Bokar alla flygresor. Ordnar det sig inte ordnar det sig ändå, tycker han. Sådant är skönt att ha med sig. Vi dricker upp och vinkar farväl till Carl och Eric. Medan jag och Adam trotsar kylan för att promenera ner från Östermalm mot vårt bort på Vassa Eggen pratar vi om hur Adams sångröst har förändrats under åren. – Från början var min röst väldigt mycket Robert Smith. Du var inte den enda som kommenterade det, när du recenserade vår debut och skrev att det lät som The Cure i en garderob. Men det är inte så konstigt, för jag älskade J Mascis och Neil Young, och den kombinationen låter så. En gång blev jag till och med kär i en tjej från Lidingö bara för att hon gillade Dinosaur Jrs Freak Scene. – Men efter andra albumet kom förändringen av rösten, och det var helt omedvetet. Jag tror att det handlade om att jag då hade spelat så många gig att rösten hittade något bekvämt. Och idag har jag på det sättet en bredare repertoar, där jag liksom kan välja mellan flera olika röster. Nu är det mer falsett, men också mörkare. När jag skriver låtarna gör jag det väldigt tyst, med örat nära gitarren, och då blir det högre stämmor som jag sedan inte klarar av att ta i replokalen. PÅ VASSA EGGEN erbjuds vi deras Chef ’s Table, ett högt och väl upplyst bord halvvägs in i köket. Där har vi utsikt över

såväl matlagningsprocesser som hur de färdiga rätterna på väg ut i matsalen ser ut, och när vi lystet har iakttagit utbudet leder vi åter in samtalet på Optica. Adam har skrivit hälften av texterna tillsammans med Bebban Stenborg, och han kan inte nog berömma hennes skriftspråk. – Hon skriver noveller som är fantastiska. Jag ligger på för att hon ska publicera dem. När vi skriver poptexter tillsammans kompletterar vi varandra perfekt. Jag tänker bara på hur ord låter tillsammans, men hon är litterär och grubblar över ordets innebörd och grammatik. Jag kan skriva en vers och en refräng och sedan lämna den vidare till henne. Då börjar hon fråga ut mig vad jag menar, och så bygger hon vidare. Vi är nära varandra känslomässigt, så även när jag har varit i perioder i livet som jag inte klarar och inte vill berätta om så fattar hon ändå. Men det tog ett tag att hitta fram till det samarbetet, för låtskrivandet kommer inte alltid så lätt för mig. Adam behöver bara kasta en blick på menyn för att veta hur den måltiden bör inledas. – Ostron, va? Vi nickar nöjt båda två och konstaterar att ostron behöver kombineras med champagne. Medan vi skålar landar samtalet åter i Serenades, kompisduon

Adam hade med Markus Krunegård. Från början var det ett prestigelöst tidsfördriv i studion, men innan någon hann fatta hur blev det storbolagskontrakt och USA-turné även av det. – Jag och Markus hade det helt fantastiskt medan vi arbetade i studion, vi triggade varandra hela tiden. Men det var svårt att resa ihop när vi skulle ut och spela i USA. Jag hade nog inte räknat med att det skulle ta sådan tid, det projektet. Mannen som signade Lady Gaga tog oss under sina vingar, men vi började ju känna att det var svårt att fortsätta prioritera Serenades framför vårt eget. Jag undrar om det är ett känsligt ämne, men Adam skakar på huvudet. – Nej, inte känsligt, men svårt. Jag och Markus är ju två rejäla egon, och vi krockade förstås. Så när vi kom hem pratade vi inte med varandra på två veckor. Han skulle göra sin skiva, och jag skulle sätta igång med Shout Out Louds igen. Men nu har vi hittat tillbaka – vi åt middag tillsammans bara härom veckan – och vi har börjat prata om att fortsätta och kanske göra en skiva till någon gång. Jag tror att vi kommer att behöva varandra igen. Om han går med på mina idéer. Hehe. TILL VARMRÄTT ÄR det inte ett svårt val att slå på stort med en strålande wagyu

rib eye för två, och kanske lite extra tillbehör vid sidan om. Adam sticker inte under stol med att han utvecklat vissa vanor under Shout Out Louds turnéer. – Livsnjutare? Jo. Det blir ju så. När man reser så mycket vore det ju dumt att inte passa på att uppleva de bästa krogarna, i Tokyo, till exempel. Det är sådant som jag tror att jag kommer att se tillbaka på om 20 år, de där små speciella detaljerna som att det är till Romario man ska gå för en kopp riktigt bra kaffe om man är i Neapel.

”Vi är nära varandra känslomässigt, så även när jag har varit i perioder i livet som jag inte klarar och inte vill berätta om så fattar hon ändå.” Även Vassa Eggen bjuder på en utmärkt espresso, och även om vi förmodligen inte borde kan vi inte stå emot en Crème Brûlée att dela på. Efter kaffet känns det sedan som en god idé att låta glasen med starkt italienskt avlösa varandra, medan vi försöker

överglänsa varandra i associationer till mer eller mindre obskyra åttiotalsband. VI RESER OSS motvilligt och en smula darrigt, ska erkännas, och går ut mot baren. Efter en sådan middag är det nog bara en öl och en bourbon som fattas, enas vi med nattlig grisbuktlogik. Innan vi på allvar drabbas av konsekvenserna av den hinner jag uppmärksamma hur Adam drar åt sig andra gästers blickar, och konstaterar att hans popularitet är påfallande. – Med Serenades märkte jag att jag hade fler fans än jag trodde. Men begrepp som sexsymbol värjer han sig skrattande mot, trots faktumet att en av Nöjesguidens skribenter offentliggjort att hon vill bära hans barn. – Det var modigt av henne. Jag tycker att man ska ge mer komplimanger, det är sådant som gör världen bättre. Och särskilt många inviter får han inte. – Inte just nu. Vi får nog mer kärlek av journalister, och det finns en sorts indietänkande hos dem som gillar oss. De är inte ”fans” på det där sättet som man tänker sig ”fans”. Istället för att ge inviter blir det på kulturell nivå – ”Jag arbetar just med en uppsats om Shout Out Louds”, liksom. Och det trivs jag med. Jag vill hellre att den som ser oss startar ett band än blir våra ”fans”. Q 2013 • NR 2 • NÖJESGUIDEN

MUSIK Krönika

TYSTNADEN TALAR

obyn har 41 000 följare på Instagram, Frank Ocean har 297 000, Rihanna har fem miljoner. Dagens artister är sedda på ett sätt som de aldrig tidigare varit. Det är ingen nyhet, men frågan är: vad har detta fenomen för effekt på själva musiken? När vi kan få reda på vilken musik alla från Lykke Li till Q-Tip lyssnar på genom att prenumerera på deras Spotifyplaylists, och de vet om att deras musiksmak är offentlig och naken – hur påverkar det artisternas förhållande till musik? I begynnelsen fanns mystiken. På femtiotalet vägrade vissa radiostationer spela Elvis Presley eftersom de trodde att han var svart – de visste inte hur han såg ut, det fanns inget pressmeddelande, bara en skiva. På sextiotalet lurade Bob Dylan både fans och journalister genom att sprida myter om sitt ursprung. På sjuttiotalet fascinerade David Bowie genom att gång på gång genomgå en artistisk metamorfos – han försvann för att dyka upp igen i en ny skepnad, i en ny stad med ett nytt sound och en ny image. Sedan kom MTV. Och inget ont om musikvideos, det är en alldeles egen och vital konstform, men när både fans och artister vande sig vid att synlighet och tillgänglighet var essentiella delar av en karriär inom popmusik, då dog mystiken. Kändisdokusåporna på nollnolltalet, där man kunde följa med Bez från Happy Mondays när han gick på toaletten, cementerade popvärldens nya antimystik. Till slut omfamnade artisterna den själva – vem har glömt Kanye Wests MySpace-bloggande och hysteriska twittrande? Numera är det så naturligt för en artist att vara tillgänglig och vardaglig att ingen tycks se något konstigt i att dela sitt vardagsliv med tusentals människor på Instagram. Jag säger inte att allt var bättre förr, och det ligger i popmusikens natur att vara en del av samtiden och framtiden. Det vore högst märkligt om de sociala medier som är en så påtaglig del av vårt samhälle – denna liberala kapitalism, där alla är individer och konsumenter – inte skulle nå populärmusiken. Men blir det inte lite snett? Är det inte lätt hänt att den artist som är mysigast på Instagram eller roligast på Twitter får mest uppmärksamhet, snarare än den som gör mest. Mot bakgrund av detta är det intressant hur David Bowie lanserar sin nya singel och skiva

E L E K T RON I SK SI NGE R S ONG W R I T E R

John Grant Pale Green Ghosts Bella Union/Cooperative

Orsaken till att John Grants förra album Queen of Denmark var 2010 års allra bästa album handlade egentligen inte om de utsökta elpiano-arren från tidigt sjuttiotal. Det handlade om den häpnadsväckande låtkvaliteten utifrån en hänförande melodikänsla, och det handlade om ett okonstlat självutlämnande tilltal där missbruk, kränkningar och tragedier omsattes i stort berättande och svart humor. Sedan dess har John Grant blivit nära vän med såväl Kleerup som Sinead O’Connor (även om bara inspelningarna med den sistnämnde ryms här), diagnosticerats som HIV-positiv och flyttat till Island. De omvälvande händelserna har han tillsammans med Biggi

NÖJESGUIDEN • NR 2 • 2013

genom att inte lansera den alls. Tystnaden, hemlighetsmakeriet, har blivit hårdvaluta. Och lika chockade och lyckliga som Bowie-fansen blev när Where Are We Now? dök upp från ingenstans blev indiefansen när My Bloody Valentine med väldigt kort varsel släppte M B V, det perfektionistiska bandets första skiva på över 20 år. Och lika chockad och lycklig kommer jag att bli den dag Kendal Johansson släpper en uppföljare till Blue Moon, detta decenniums hittills bästa popsingel. Vi behöver skuggorna och hemlighetsmakeriet för att kunna drömma och fantisera om våra favoritartister. Och popmusiken behöver våra drömmar – de är dess blodomlopp. Q

BÄST JUST NU Duvchi Whole Life Tour singel, Sony

BÄST JUST NU Maja Bredberg

maja.bredberg@nojesguiden.se

Petter feat. Daniel Adam-Ray Håll om mig (akustisk version) Video

Relevant text och Daniel Adam-Rays ger en oerhört fin sång.

Äntligen en ny singel! Älskar den suggestiva rytmen. Mariah Carey & Nick Cannon M.C. & C.C. firar alla hjärtans dag

James Blake Retrograde singel, Polydor/Universal

Han är tillbaka, souligare än någonsin!

Besvärande bildmaterial i sociala medier P OP

Anna Järvinen Porslin

Atoms For Peace Amok

singel, Stranded/Universal

XL/Playground

Anna Järvinen och Björn Olsson, ni är för fina för den här världen.

Thom Yorke har varit mitt mesta återfall i kärlek någonsin. Han har alltid dykt upp när jag minst trott att jag behövt honom. Det har nog inte bara varit den lika botande som hopplöst hjärtedödande tonen i hans kvidande röst som gjort det, genom Radiohead har det också funnits den vilande punkten i Jonny Greenwoods melodiska världsmästeri. Atoms For Peace är tydligen inte bara Thoms projekt utan resten av runkbullen utgörs av massa namn som inte får plats här, men R.E.M., Beck och Red Hot Chili Peppers har lånat ut medlemmar. Om du trivdes med Thoms soloskiva The Eraser (2006) älskar du med Amok. LL

Cat Power feat. Angel Haze Manhattan (Ryan Hemsworth Remix) singel, Matador/Playground

Två av världens coolaste kvinnor och ljudet av 2013. Trevligt. Family Values feat. Alexander Koci Precis som jag mp3

Riktigt smooth och lagom vemodig syntpop, borde bli en P3-hit.

Veira från Gus Gus omsatt i att ta flera musikaliska steg framåt, på flera sätt. För även om sjuttiotalsarren lever kvar på sina håll har många av Pale Green Ghosts låtar fått syntpopiga åttiotalsarr, och John Grants kärlek till dagsaktuell klubbmusik och electronica gör också väsen av sig. Även om man kan invända att det blir spretigare än senast är låtkvaliteten om möjligt högre, och berättandet är så personligt rättframt att det ibland nästan gör ont. John Grant är en av de mest angelägna artisterna som finns, och liksom hans förra album kommer Pale Green Ghosts att räknas bland decenniets starkaste skivor. PF R’ N ’B

Dawn Richard Goldenheart Our Dawn

Efter ett debutalbum som ingen hörde, en tid som frontfigur i r’n’b-Spice Girls-projektet Danity Kane samt den kortvariga men älskvärda supergruppen Diddy – Dirty Money blev Dawn Richard solo igen, nu som en mer komplett och intressant artist. Fjolårets EP Armor On

nämnda specialiteter en hel räcka ess i ärmen. Han har en falsett som inte ligger Prince långt efter, och den här gången dessutom ett par av Michael Jacksons vokala knep. Han har en förmåga att inkorporera såväl P-funk-, G-funk, Paisley Park-lån och Washington Go-Go-blinkningar utan att tappa modernitet. Och framför allt har han en övertygande popkänsla, som här till och med överglänser hans utmärkta förra album Compass. Att Jamie Lidell fortfarande anses som en artist för hörlurar, för de sofistikerade tricken, är bara en tredjedel av sanningen. Han passar lika bra på både dansgolv och topplistor. PF

NICHOLAS RINGSKOG FERRADA-NOLI nrfn@nojesguiden.se

imponerade stort, och nu följer hon upp med en fullängdare. Goldenheart innehåller alla ingredienser jag önskar av ett nytt album: en cool sångerska med en egen estetisk vision (kolla in alla skivomslag) som blandar kärleksfokuserad soul med modern dansmusik, genomtänkta arrangemang och rena popmelodier. Det är en skiva som är ambitiös och homogen, men den går kanske mer in i hjärnan än i hjärtat. Lite mer själfull och smärtfylld sång, och ett slopande av de trötta discolåtarna Riot och In Your Eyes, hade gjort skivan mästerlig. NRFN E L E K T RON IC A - F U N K

Jamie Lidell Jamie Lidell Warp/Border

Den forna electronicamästaren har inte sadlat om helt. I botten finns fortfarande kreativt elektronikanvändande, och det häpnadsväckande samplingsjonglerande han brukar blända med live finns också spår av i några mer flippade rytmsekvenser. Men hans fokus är nu helt och hållet funk och soul, och i det har han utöver redan

S E X F ÖRV I R R I N G

Ansiktet #DENNYARNBMANNEN

Visst fanns det en tid då artister inte bjöd ut hela sina privatliv? Laura Mvula She (In South Africa) Från Sing to the Moon, RCA/Sony

Otroligt vacker låt och otroligt vacker video! Skizz X Tommy Black Stanna kvar mp3

Har lyssnat sönder denna, kräver ett helt album nu. The Beach Boys Long Promised Road Från Sur f ’s Up, Capitol/EMI

Till min faster och alla ni som fortfarande kämpar mot cancer.

mellan seriös, blottlagd skam och plojtolkning av R. Kellys snuskigaste. Produktionsmässigt är det här lysande. Sångmässigt likaså. MB

Universal

Årets sexskiva visar sig bli till en terapisession om en krossad mansbild. Visst indikerar både titel och det konceptuella i Ansiktets r’n’b att de breddar mansrollen. Samtidigt är det en lång klagosång om den nya r’n’b-mannens underlägsenhet och hur illa ”Baby” beter sig. Hon vill bara knulla, går över alla gränser, kväver och sätter sig över andra, gör honom sinnessjuk, låter honom gå ett extra varv runt kvarteret medan hon ligger med andra. Ansiktet konstaterar att ”hon har ett varmt hjärta, men ger kalla kårar” och hade de haft någon moral skulle de ha gått. Musiken bär en oproblematiserad moralism: ”när hon bryter normer knakar det i samhällskroppen”. Den dubbeltydiga För stor (som i sin mest explicita tolkning handlar om en alldeles för stor fitta) är en 2013 års variant av Snooks gamla Längst fram i taxin framförd av Fråga Olle och påminner om att Ansiktets r’n’b alltid vilar balanserandes på en knivsegg

MÖR K C RO O N I N G

Nick Cave & The Bad Seeds Push the Sky Away Bad Seed Ltd/Playground

På Nick Cave & The Bad Seeds femtonde album har gitarrerna rationaliserats bort. De har ersatts av ingenting, och luftigheten ger Nick Cave utrymme att lysa ännu starkare i rollen som diabolisk entertainer och crooner, och att excellera i kolsvart humor. Han skriver metatexter om att skriva skivans sånger, han befolkar långa episka berättelser med Robert Johnson, Martin Luther King och Hannah Montana, som "does the African savannah", och i den väna balladen Mermaids är han extra munter i sina Gudsförnekande rim. Frånvaron av gitarr innebär också att Warren Ellis får en central funktion både med en dominerande suggestiv John Cale-violin i Jubilee Street och med sina kirurgiska precisionsingrepp med stråkar, träblås och

MUSIK loopar. Det ger sångerna en än vackrare svärta, och bidrar till att Nick Cave blivit Leonard Cohens enda jämlike i att skapa värme och skönhet som är förrädisk och likväl oemotståndligt attraktiv. PF

MUSIK BAROMETERN

K R AU T P OP

P O S T- K L A S S I S K T

G I T A R R S HOWC A S E

MF/ MB/ Colossus

Apparat Krieg Und Frieden (Music For Theatre)

Johnny Marr The Messenger

Adrian/Border

MF/ MB/ har med Colossus åstadkommit den sällsynta typ av atombombsindie som gör kampen mot stämpeluret uthärdlig. Alltså, den typ av musik som både är intensiv och närvarande samtidigt som den är så pass bra att dagen känns lätt, oavsett vedermöda. Om man gillar referens-VM skulle man kunna tänka sig ett utmärkt album som Spacemen 3’s Recurring. Tänk att Recurring lagts i tidskapsel, begåvats med mer mörker och oerhört driv på färden, för att sedan slungas ut i samtiden. Bonus: Lite som en prequel till Colossus gavs också ett album med remixer av alla spår ut. Väl värt att lyssna in är främst hur väl ett av de finaste spåren, The Worst Dreams förvaltas av Boeoes Kaelstigen. SMH

Mute/Playground

De krokiga utflykterna har alltid varit det mest konsekventa i Sasha Rings produktioner. Från tidiga glitchexperiment för egna labeln Shitkatapult via pop med Ellen Allien till Islands-melankoliska indiesymfonier. Musik för teaterformatet passar Apparats sökande typ av electronicaromantik perfekt. Att han slipper jaga popalbumets krav på effektivitet och ständiga uppmärksamhetssökande klär honom. Knaster och syntstråkar kombineras med Bon Iverskt vemod i ett allvar som saknar botten. LL

BÄST JUST NU Patrik Forshage

patrik.forshage@nojesguiden.se

Edwyn Collins 31 Years Från kommande Understated, Aed/Border

”What the heck, I’m living now.” Det gör han sannerligen på sitt nya triumfatoriskt popiga album. Eva Dahlgren Till dom ensamma Från hyllningen Kom ut ikväll – Mauro Scocco 50 år, EMI

Ingångsvärde: Ointressant sångerska sjunger uttjatad låt av ointressant artist. Resultat: Motsatsen. David Bowie The Next Day

S OU L

Laura Mvula Sing to the Moon RCA/Sony

Ett stort antal imponerande sångröster flimrar förbi i mitt sinne när jag hör Laura Mvula sjunga till månen. Hennes mer kvicka sida påminner melodiöst om Janelle Monae och Estelle, med oförtröttligt handklapp och poptrummor. Och när Laura Mvula vilar i musiken uppstår en filmisk, nästan magisk tonalitet likt den Björk och Feist brukar skapa. I She och Green Garden hörs det mäktigt rakryggade arvet av Nina Simone och Miriam Makeba. Laura Mvula rör sig svepande lätt mellan tidsepoker och musikaliska nischer på ett alldeles eget sätt och det är tydligt att hon lär blir en av de mest intressanta artisterna i år. MB

album, Iso/Sony

Jo, så bra är den. Så bra är den.

BÄST JUST NU

Sara-Märta Höglund Sara-Märta Höglund@nojesguiden.se

Kurt Vile Walkin On a Pretty Daze från kommande album, Matador/ Playground

Första smakprovet från kommande album med mjukrockens charmtroll nummer ett låter löjligt fantastiskt. MF/MB/ Colossus album, Adrian/Border

Åh, svensk indiekraut! Nord & Syd Som en människa album, Hybris/Border

Åh, svensk indepop! Kristofer Andersson DIY Intervjubok, Modernista

Kristofer Andersson porträttterar 100 kulturskapare som annars får för lite utrymme, från Erik De Vahl till Rebecca & Fiona. Cat Power feat. Angel Haze Manhattan (Ryan Hemsworth Remix) Singel, Matador/Playground

Geniklubben har sammanträtt. Så svalt, så snyggt.

I N DI E P OP

Nord & Syd Som en människa Hybris/Border

På senare år har orden ”indie” och ”supergrupp” fått trängas bredvid varandra allt oftare. Med medlemmar samlade från Vapnet, Holy Madre, Laakso, Ironville och Penny Century är Nord & Syd inget undantag. Men det här All-starteamet känns långt ifrån en ”kul idé” som slog ned efter för många starköl. Inget hafsverk, inga folkiga hattar och ingen gräddfil. Precis som första singeln Men åh för ett år sedan utgörs debutalbumet av popsånger som dröjer sig kvar och liksom inte riktigt vill släppa taget. I sällskap av drivna melodier och dansbandsglittrig synt blir dynamiken mellan Martin Abrahamssons (Vapnet) brutalärliga texter och Julia Hanbergs (Penny Century) mjuka röst tydlig. SMH

Johnossi och Anna Ternheim Seventeen (Version)

Warner

Som jag önskar att det fanns en annan recension att skriva om The Messenger. Att det skulle vara möjligt att jublande konstatera att Johnny Marr revanscherar sig för sin tio år gamla bluesjammande dadrocksömnpiller till solodebut. Att det var snyggt producerat och att han lärt sig sjunga, eller åtminstone vågar pröva något annat än viskpratande. Att han skrivit flera låtar som kunde matcha lägstanivån på dem han slentrianmässigt slängde ihop till singelbaksidor åt The Smiths. Att han flashade hela sin gudalika gitarrrepertoar med elektrisk jangly soulindie, glamriff och pådrivande akustiskt komp. Men enbart gitarrgenialitetsdelen stämmer, och det räcker ingenstans. Betrakta alltså The Messenger som en kontaktannons – ”Gudabenådad gitarrist söker (fortfarande) frontfigur och tvillingsjäl. Desperat”. PF

Kommande bonusspår någonstans

En senkommen eftertanke blev en knäckande stilla balladduett. Håll utkik efter den.

Kaah är tillbaka I maj kommer första solosläppet på tio år och ja, det känns typ lika nervigt som när D'Angelo kom tillbaka.

5 Adrian Recordings Den här månaden har de givit oss VED, YAST högstabetygdebut och nya MF/MB/ som är ”typ det bästa mina öron hört” enligt delar av skivredaktionen. Sedan kommer This Is Head. Hur högt ska landets just nu bästa etikett ta det under 2013?

4 Jenny Seths nya podcast Yay, en av Sveriges bästa musikjournalister är tillbaka!

Tracey Thorn Bedsit Disco Queen – How I Grew Up and Tried to Be a Pop Star Memoarer, Virago/import

Rätt mycket motsatsen till de där hårdrockarböckerna folk tjatar om.

BÄST JUST NU Love Lagerberg

Experimentlusta Christopoher Owens och psykos-saxofonen, Alkberg och autotunern, Nordpolen och dansbands-ompa-ompan... Det kanske inte är bra alltid, men det är i alla fall roligt.

love.lagerberg@nojesguiden.se

H I PHOP

Marcus Price & Carli Nere i Nice Svenska inspelningar/Universal

Jag älskar Marcus Price – för Fatta eld, för 100:-, för det punkiga projektet Basutbudet, för att han med sin vision om hedonistiskt röjig partymusik får de flesta andra svenska hiphopartister att framstå som stela, humorlösa och kyska. Men tyvärr är Nere i Nice, hans första fullängdare tillsammans med dj:n/producenten Carli, en ganska trist historia. Inte bara refränger utan hela låtar består av debila hejaklacksramsor, och det kan vara kul i små doser men blir tröttsamt när samma koncept upprepas i samtliga spår på albumet. Produktionerna är snygga, men lyckas inte på egen hand bära musiken. Marcus Price var en gång Sveriges bästa rappare och att han fortfarande är grym har han visat i låtar med Safe House Staff de senaste åren – att han inte utnyttjar sin egen skiva till att rappa är ett mysterium, och ett slöseri. NRFN

Planningtorock Misogyny Drop Dead kommande låt, Human Level

Som en parodi av Caribou. På ett bra sätt. Mnek White Noise (Disclosure x AlunaGeorge cover) inofficiell remix/cover

En av årets bästa hits i smörigt r’n’b-utförande. Butterclock First Prom kommande EP, Fantasy

Samarbetspartnern till oOoOO gör den mest skavande indie-r’n’b:n Vondelpark Seabed Kommande album, R&S

Äntligen med album. Snyggare än allt de tidigare gjort. Dusky Nobody Else kommande EP, AusMusic

Londonduon uttrycker sig i basslines. Behövs inget mer.

2 Miguel – ”den nye Prince” Inget ont om Miguel, men krävs det inte lite mer än att man är soulsångare som spelar gitarr och sjunger om sex för att betraktas som genialisk Messias?

1 "The Mrs Carter Show World Tour" Vill Beyoncé ge vuxna kvinnor och mödrar högre status i den ungdomsfixerade underhållningsbranschen, eller reducerar marknadsföringen henne till ”Jay-Z:s fru”? Det är frågan.

2013 • NR 2 • NÖJESGUIDEN

”Näthatet som vi pratar om är ju egentligen kvinnohat, som alltid har funnits, som har fått ytterligare en arena.” FOTO: EMIL JÖNSSON

1 & 6 MÖTER

är feminism för dig? 6 Vad – Feminism är att man tycker att män och kvinnor ska ha samma möjligheter att forma sina liv och samhället. Feminism är också att man inser att det inte är så. Och feminism är att man vill göra något åt det. Det är en vision om hur man vill att det ska vara, det är att acceptera att det inte är så och att sedan vilja göra något åt det. Vad hade din företrädare för problem med ordet ”feminist”? – Det har hon berättat för mig. Hon sa ”Maria, jag har så många etiketter. Jag är svart, jag är kvinna, jag är invandrare och jag är trött på det. Jag ska inte ha mer än en enda etikett under resten av mitt liv, och det är liberal.” Hur ser du på ordet ”jämställdist”? – Jämställdist? Nej, det tycker jag inte behövs. Feminist är ett bra ord. Planerar ni att göra något konkret åt näthatet mot kvinnor? – Näthatet som vi pratar om är ju egentligen kvinnohat, som alltid har funnits, som har fått ytterligare en arena. Då gäller det att jobba mot kvinnohat men också vad man kan göra och inte göra på nätet. När det gäller den senare delen pågår det ett arbete på justitiedepartementet där man ser över lagstiftningen. Det finns säkert ett antal saker man kan göra där men det förbereds på justitiedepartementet och inte av mig. När det gäller att bekämpa och arbeta mot kvinnohat, där jobbar vi mycket med det fysiska våldet. Hur man kan uppmärksamma och bekämpa det, och hur man ger stöd till de drabbade men också hur man kan medvetandegöra män, också alla goda män som känner sig anklagade och inte gillar när man säger ”mäns våld mot kvinnor”, för att de inte slår några kvinnor. Att man kan prata om det som ligger i maskulinitet och våldsamhet men också att man tidigt kan hjälpa män som utövar våld. Är det nödvändigt att lägga till ”alla män utövar inte våld” varje gång frågan tas upp? – Nej, det måste man verkligen inte. Men om man vill skapa förändring på riktigt,

1 6

1 54

NÖJESGUIDEN • NR 2 • 2013

MARIA ARNHOLM Sverige har fått en ny jämställdhetsminister. Efter bara några veckor på posten har Maria Arnholm redan väckt ett stort intresse i media, inte minst för sitt kollektiva boende på Lidingö. Döskalle & Mästerligt mötte upp den ”hen”-användande ministern för att prata feminism, könskvotering och lite, lite Melodifestivalen. då måste man få med sig flera män i det här arbetet och vill man få med sig dem måste man prata med dem så att de lyssnar. Man kan tycka att alla män borde ha fattat att det är så här det är. Men om man vill nå någonstans måste man också vara beredd att fundera över hur man ska få med sig alla män. Du är emot kvotering för att få in fler kvinnor i företagsstyrelser? – Jag tycker att politik och näringsliv är olika saker. Självklart ska politiken ha regler för hur näringslivet ska verka, men man ska också tänka sig för innan. Politiker är inte jättebra på att driva företag och därför är det min grundinställning att det här måste komma från oss själva, det är näringslivet som måste driva fram det. Jag tror att det är så. Men det finns fortfarande alldeles för många företag som inte gör något. Då tänker jag att vi politiker kan fixa det först. Om vi tittar på de kommunala bolag

som finns idag är det 75 procent män i deras styrelser. Vilka är vi att säga hur andra ska göra? Vi har fixat de statliga bolagen och det tycker jag är fantastiskt, de senaste åren har man gått från kanske 20 procent kvinnor till 50. Men vi har fortfarande de kommunala bolagen kvar. Ska vi springa runt som LO:s ordförande, som sitter och leder en organisation där flera av förbunden har jättedålig representation i sina styrelser? Om alla sopar framför sin egen dörr blir det mycket bättre. På vilket sätt tycker du att ”hen” har en plats i det svenska språket? Och känner du dig nöjd när du använder dig av det ordet? – Ja, jag känner mig skitnöjd. Jag tycker att det är roligt med nya ord. Parallellen är väl sådär men språket ska ju utvecklas och när jag var ung var ”bög” ett skällsord. Sedan när jag var 20-någonting sa de homosexuella att ”nu ska vi ta tillbaka det

här ordet” och jag tyckte det var jättehärligt att vara med och göra det. Jag tycker att ”hen” är en otroligt praktisk lösning på ”han” eller ”hon”. Peter Wolodarski skrev om hur privata relationer påverkar er politik. Vad är det för en ormgropskollektiv du påstås förestå i din villa på Lidingö? – Det är väl jättebra att han berättar hur det förhåller sig. Var och en får bedöma vad de tänker om det. I alla samhällen finns det makteliter. Det finns i politiken, i näringslivet och i media, och inte sällan är de inblandade i varandra. Jag är en del av makteliten i Sverige, jag har haft positioner både i politiken och i närings-livet som har varit inflytelserika, och jag måste självklart vara beredd att stå för det. Jag känner mig sund, jag känner mig kompetent för det jobb jag har och jag känner att jag har öppet redovisat vad jag står för. Jag försöker göra så gott jag kan, jag kan inte göra något annat. Det vore hemskt om det här inte fick berättas, om det var hemligt. För mig är vänskap och relationer meningen med livet och jag älskar mitt hus. Vad är din åsikt om Ravaillacz? – Jag tyckte att det var skitdåligt. När det kommer till schlager är jag inte så mycket för ironi, jag tycker att det ska vara på riktigt. Skapar RUT-avdraget verkligen ett jämställt samhälle? – På marginalen. Det är bra skattepolitik tycker jag. På samma sätt som en typ av tjänster som ofta utförs av män har haft den här konstruktionen, tycker jag att det är jättebra och logiskt att tjänster som typiskt sätt har utförs av kvinnor, har samma konstruktion. Det har lett till att många kvinnor har fått vita löner, pensioner och försäkringar. Det är att bidra till ett mer jämställt samhälle, tycker jag. Dessutom har det gjort det mer möjligt för flera att köpa tjänster. Så vilket RUT-avdrag kommer att bidra till ett mer jämställt samhälle? Det om avdragsgill bartender eller läxhjälp? – Läxhjälpen, tror jag. Q

1 6

...din guide i nĂśjesdjungeln! - Vill du annonsera hĂ¤r? Ring 08 525 014 22 eller mejla info@find1.se