Nöjesguiden Nr 4 2014 by Nojesguiden

GÖTEBORG • NR 4 • 2014 • SEDAN 1982

FATIMA JOHN MARTIN PIXIES

KROGDISKRIMINERING VILKA SLÄPPS INTE IN?

ADRIAN LUX TRÖTTNAR ALDRIG

SKY FERREIRA VILL INTE KATEGORISERAS

MUSIK + FILM + KROG + DRYCK + KLUBB + KONST + KONSERT + MODE + SCEN + TV + SPEL + LITTERATUR Nöjesguiden c/o Companeros • Södra Larmgatan 16 • 411 16 Göteborg • www.nojesguiden.se

MED RESERVATION FÖR ÄNDRINGAR

WWW.LUGER.SE

lu g e r p re se nte rar

REAL ESTATE FKA TWIGS

RY x D.O.A

ROYAL BLOOD

NENEH CHERRY WITH ROCKETNUMBERNINE

MIGHTY OAKS NGUZUNGUZU LEE BAINS III & THE GLORY SPEEDY ORTIZ LINDA PIRA

FOREST SWORDS

LADIES FIRST

LORENTZ

ZEBRA KATZ HIGHASAKITE YUMI ZOUMA ROSE WINDOWS MUTUAL BENEFIT AGENT ORANGE

SAMANTHA CRAIN I AM LEGION NAOMI PILGRIM

med r ese rvati on för ändr ingar

köp dina biljetter på

WWW.WAYOUTWEST. SE Eller via Ticnet på -   , www.ticnet.se samt via Ticnetombud.

presented by

partner

media partner

supporter

INNEHÅLL | Nr 4, 2014

Chefredaktör AMAT LEVIN amat.levin@nojesguiden.se Art Director MARTIN PETERSSON martin.petersson@nojesguiden.se AD-assistent DANIEL ERIKSSON daniel.eriksson@nojesguiden.se Redaktör Göteborg BJÖRN WERNER bjorn.werner@nojesguiden.se Redaktör Malmö/Lund NICOLE BRIGGS nicole.briggs@nojesguiden.se Redaktör nojesguiden.se PARISA AMIRI parisa.amiri@nojesguiden.se nojesguiden.se GRETA THURFJELL greta.thurfjell@nojesguiden.se

Praktikanter HANNES LUNDBERG ANDERSSON FRIDA SALOMONSSON Medverkande skribenter: Sara Abdollahi, Sara Berg, Christoffer Bertzell, Mikaela Blomqvist, Isabelle Espinoza, Patrik Forshage, Michael Gill, Rebecka Hedström, Jimmy Håkansson, Julia Ivarsson, Adam Jansson, Hanna Johansson, Sebastian Lindvall, Amanda Mann, Carolina Oscarsson, Christoffer Reichenberg Andersson, Victor Schultz, Isabelle Ståhl, Pelle Tamleht, Alf Tumble, Kalle Wannerskog, Malin Wester Fotografer: Josefin Mirsch, Thomas Wal VD/Ansvarig utgivare FAJE GANI faje.gani@nojesguiden.se Produktionschef JOSEFIN LUNDGREN josefin.lundgren@nojesguiden.se

18 16

NÖJESGUIDEN

FATIMA

Greta Thurfjell har träffat framtidshoppet för ett samtal om resandet, musiken och vad man skulle säga till Lauryn Hill om man fick chansen. 18

Webbchef PELLE TAMLEHT pelle.tamleht@nojesguiden.se

ADRIAN LUX TRÖTTNAR ALDRIG En av Sveriges främsta musikexporter pratar klubbtröttma, hotellrecensioner och soloartisteriet.

VAD ÄR DISKRIMINERING? Tillsammans med en jurist reder vi ut både begreppet och lagen.

KROGPERSONALEN AVSLÖJAR ”Svennelökar”, ”babbegäng” och ”helgmaterial”. Vi har fått en inblick i hur krogdiskrimineringen ser ut.

SKY FERREIRA VILL INTE KATEGORISERAS Med debuten äntligen ur världen berättar Sky Ferreira om skolavhopp och varför modevärlden är mer förlåtande än musikbranschen.

1 & 6 MÖTER PARTIPROGRAMMET ”Jag fick kommentarer som ’ska du islamisera Aftonbladet?’ strax efter att jag fick programledarjobbet.”

Säljare Stockholm JOHAN MAJER johan.majer@nojesguiden.se JOAKIM HAMPUS joakim.hampus@nojesguiden.se AYMAN QADRI ayman.qadri@nojesguiden.se Säljare Göteborg HENNING WIDEBERG hw@nojesguiden.se Säljare Malmö/Lund PETER MAGNUSSON peter.magnusson@nojesguiden.se Marknadsassistent ANNA SANDELL anna.sandell@nojesguiden.se Ekonomi JEANETTE RAMBERG ekonomi@nojesguiden.se Utgivare NÖJESGUIDEN HOLDING AB Tryckeri MITTMEDIA PRINT Distribution BUDCOMPANIETT AB, BRING AB, MALMÖ EUROPA TRADING AB Periodicitet: 11 nr/år Redaktionen ansvarar ej för insänt icke beställt material. STOCKHOLM Nöjesguiden Slussplan 9 111 30 Stockholm red@nojesguiden.se GÖTEBORG Nöjesguiden c/o Companeros Södra Larmgatan 16 411 16 Göteborg

NÖJESGUIDEN ... är Sveriges största gratistidning inom nöje! ... firade 30 år 2012 ... har opinionsbildande och trendsättande läsare ... har en snittläsningstid på 28 minuter ... når konsumenten nära köptillfället ... har 50/50 kvinnliga och manliga läsare ... 79 procent av våra läsare är över 25 år, 21 procent är under 25 år ... finns i Stockholm, Göteborg och Malmö/Lund. Tidningen du just nu läser är gratisdistribuerad och annonsfinansierad. Det redaktionella innehållet är just det – 100 procent redaktionellt. Nöjesguiden är partipolitiskt obunden, men du kan alltid lita på att vi brinner för jämställdhet, både genus-, etnicitet- och klassmässigt. Vi älskar Sverige och vill leva i ett mångkulturellt samhälle. Vi tror på den goda smaken och vår publicistiska tanke lyder som följer: Vi vill guida dig till det bästa nöjet. Trevlig läsning!

NÖJESGUIDEN | NR 4, 2014

MALMÖ Nöjesguiden Stora Nygatan 38 211 37 Malmö OMSLAGSBILD Foto: Josefin Mirsch /Agent Franke

1/6

Naturligt vis

)Â¸U YDUMH *ULS (QHUJ\ GX NÂ¸SHU KMÂ¦OSHU GX RVV L YÂ§UD SURMHNW VRP GULYV DY *ULS 0RYHPHQW (WW DY YÂ§UD SURMHNW MXVW QX Â¦U UHQRYHULQJHQ DY 6RÈ´HEHUJV UHVXUVVNROD IÂ¸U EDUQ LQRP DXWLVPVSHNWUXP L 9Â¦[MÂ¸ 9L JÂ¸U HOHYHUQDV VNROPLOMÂ¸ WLOO HQ IXQNWLRQHOO WU\JJ RFK YDFNHU SODWV DWW YLVWDV L 1Â¦U GX YÂ¦OMHU DWW GULFND HQ *ULS (QHUJ\ JÂ¸U GX HWW PHGYHWHW YDO DWW LQYHVWHUD L EDUQHQV IUDPWLG 1DWXUHQ KDU UHGDQ GH EÂ¦VWD OÂ¸VQLQJDUQD È&#x201A; GHP KDU YL WDJLW WLOO YDUD SÂ§ 9L KDU DQYÂ¦QW RVV DY UHQW NÂ¦OOYDWWHQ I\OOW PHG Q\WWLJKHWHU RFK IÂ¸U DWW EHYDUD GHQ QDWXUOLJD JRGKHWHQ KDU YL YDOW DWW LQWH WLOOVÂ¦WWD QÂ§JUD IÂ¦UJÂ¦PQHQ VRFNHU HOOHU NRQVHUYHULQJVPHGHO $OOW IÂ¸U DWW JÂ¸UD GHQ VÂ§ UHQ RFK Q\WWLJ VRP PÂ¸MOLJW 9Â¦ONRPPHQ WLOO GHQ YDFNUD UHYROXWLRQHQ

Î&#x2013; VDPDUEHWH PHG

ZZZ KXQJHUSURMHNWHW VH

ZZZ JULSPRYHPHQW RUJ

GET A GRIP | THINK RADICAL | MAKE A CHANGE

www.gripenergy.com

01.

MEDARBETARE

MARTIN PETERSSON är dj och Art Director på Nöjesguiden. Förutom att i vanlig ordning designa hela numret har han haft ett vakande öga över omslagsplåtningen.

PATRIK FORSHAGE har skrivit om musik i Nöjesguiden så länge vi kommer ihåg. I det här numret har han bland annat intervjuat Pixies om deras återkomst och uppdaterade sound.

ISABELLE STÅHL har varit Nöjesguidens litteraturredaktör i fyra år. Detta nummer är hennes sista som redaktör, men hon dyker förhoppningsvis upp bland sidorna snart igen.

ADAM JANSSON pluggar till civilingenjör, tillbringar all sin lediga tid med att svepa internet efter ny musik och är skivskribent på Nöjesguiden. I det här numret siar han bland annat om vem som ska gå i Nas fotspår.

JIMMY HÅKANSSON är frilansjournalist, pretentiös tv-spelsbloggare och megalomanisk skräpkulturskritiker. I det här numret skriver han om spoilersamhället.

VICTOR SCHULTZ är Nöjesguidens filmredaktör och recenserar i det här numret den extremt trötta Enough Said samt skriver om antik action.

PARISA AMIRI bloggar, ägnar sitt liv åt tv-serier och är redaktör för nojesguiden.se. Hon har nyligen utsett e-ciggen till vår tids största douchebagmarkör.

REBECKA HEDSTRÖM skriver krönikor för Nöjesguiden. I det här numret om Portlandia och stressande hälsorekommendationer.

ALF TUMBLE gör musik och är Nöjesguidens dryckesredaktör. I det här numret guidar han dig till vad du inte ska beställa var.

HANNA JOHANSSON är frilansskribent, brukar synas på rodeo.net och recenserar film i Nöjesguiden. I det här numret skriver hon bland annat om Det andra Heimat och Noah.

MICHAEL GILL är frilansjournalist och en av Sveriges bästa spelskribenter. Just därför är han även Nöjesguidens spelredaktör. I det här numret skriver han om spelifierat slaveri.

AMANDA MANN har pluggat mode- och genusvetenskap och är Nöjesguidens moderedaktör. I det här numret skriver hon om trickle up-mode.

NÖJESGUIDEN | NR 4, 2014

AMAT LEVIN är chefredaktör på Nöjesguiden, bloggar på nojesguiden.se och skriver i det här numret om den utbredda krogdiskrimineringen. Har du själv utsatts för krogdiskriminering? – Oh ja! Som ung förortskille hörde det till vardagen att man nekades inträde på stans nattklubbar. Det dröjde ända till att jag var 22 år och (nog tyvärr ingen slump) började jobba på Nöjesguiden innan jag kunde komma in på regelbunden basis.

ISABELLE ESPINOZA frilansar för SVT Kulturnyheterna, jobbar som informatör på Sveriges Radio och är filmrecensent på Nöjesguiden.

SEBASTIAN LINDVALL är filmskribent på Nöjesguiden och blir i det här numret besviken på The Amazing Spider-Man 2.

CHRISTOFFER BERTZELL är musiker och journalist samt Nöjesguidens nya hårdrocksrecensent. I sitt första nummer tycker han att Savns senaste album borde ha skickats tillbaka till arbetsbordet. Hur kommer ditt liv att förändras nu när du skriver för Nöjesguiden? – Förutom en betydligt fullare mejlinkorg, förväntar jag mig allehanda mutor från pr-folk och musiker i branschen.

SARA ABDOLLAHI är frilansskribent och bevakar främst politik och samhälle. I det här numret gästar hon Nöjesguiden med en krönika om hår, feminism och att bryta sönder mallar om hur kvinnor ska vara. Vad är det bästa respektive sämsta med den svenska feminismen just nu? – Det bästa är att fler yngre hittar till den på grund av sociala medier. Det sämsta är att det fortfarande är en viss typ av feminism som får höras och synas mest. Feminismen borde vara mer ett rum med olika kroppar än prestige och ytlighet. Jag vill också se fler rasifierade feminister och transpersoner äga feminismen snarare än att ha biroller i den.

PELLE TAMLEHT är Nöjesguidens krogredaktör i Stockholm, webbchef på nojesguiden.se, dj och karaokefantast. I det här numret har han satt ihop en lista över allt du behöver tänka på inför nästa flytt. Vilken av alla dina flyttar har varit den sämsta? – Min absolut sämsta flytt var när jag separerade med ett ex och hade lånat hennes kompis bil. Precis när jag ska låsa bagageluckan till den packade bilen fumlar jag till och tappar bilnyckeln, i en gatubrunn. Efter tre timmars ren panik lyckades jag dock fiska upp den med hjälp av gatukontoret, en lång pinne samt en hästskomagnet från fysiksalen på Södra Latin i Stockholm.

GRETA THURFJELL är webbreporter på Nöjesguiden och konstaterade nyligen att The Grand Budapest Hotel är den film som har berört henne minst genom tiderna. I det här numret har hon bland annat intervjuat Fatima. Du är ju vegan själv, men det ryktas om att du hatar veganer. Berätta mer! – Jag hatar egentligen alla ”medvetna” kosthållningar. Veganer för att de är så världsfrånvända, vegetarianer för att de är – nu säger jag det – hycklare, och även sådana som ”är noga med vilket kött de äter”, alternativt ”äter kött väldigt sällan, faktiskt”, för att de alltid, utan undantag, ljuger.

JOSEFIN LUNDGREN är produktionschef på Nöjesguiden och innehar redaktionens bästa örhängen.

CHRISTOFFER REICHENBERG ANDERSSON har jobbat som dj, klubbarrangör och musikbokare och är skivskribent på Nöjesguiden. I det här numret ger han Hurula högsta betyg för Vi är människorna våra föräldrar varnade oss för och intervjuar Adrian Lux.

CAROLINA OSCARSSON pluggar media, jobbar på en strategibyrå och är skivskribent på Nöjesguiden. Den här månaden beundrar hon Södra sidans sommarkänslor.

SARA BERG är frilansjournalist, skriver mest om kultur och mat och är skivrecensent på Nöjesguiden. Den här månaden har hon intervjuat John Martin. I övrigt är hon trött på Mando Diao-föraktet.

HANNES LUNDBERG ANDERSSON praktiserar på Nöjesguiden och har i det här numret försökt reda ut diskrimineringslagen tillsammans med en jurist.

MALIN WESTER studerar arkitektur och är vår klubbredaktör i Malmö/Lund. Den här månaden uppmanar hon oss att omfamna generationsväxlingen och har intervjuat en bartender om krogdiskrimineringen.

FRIDA SALOMONSSON är fotograf, har tidigare skrivit för People och jobbat med visuals på Berns i Stockholm. Idag praktiserar hon på nojesguiden.se.

BJÖRN WERNER är redaktör för Nöjesguiden Göteborg. I det här numret skriver han om den göteborgska demokratiska republiken.

KALLE WANNERSKOG jobbar på P4 och Ekot och är Nöjesguidens krogredaktör i Göteborg. I det här numret intervjuar han personerna bakom Bhoga, som precis har förärats en Michelinstjärna.

MIKAELA BLOMQVIST är litteraturvetare och psykologstudent. Hon är även Nöjesguidens konst- och scenredaktör i Göteborg. I det här numret skriver hon om medelklassmyter.

JULIA IVARSSON gillar att arrangera fest, dj:a och röra om i normgrytan. Hon är dessutom Nöjesguidens nya klubbredaktör i Göteborg.

LEDARE

FÖLJ MED PÅ EN BLATTERUNDA

ag minns hur avundsjuk jag var på de andra. De vars ansikten saknade drag av oro, de som såg avslappnade ut eller till och med hade fräckheten att skämta, vara högljudda och visa tydliga tecken på fylla (!) i kön till klubben. För oss innebar ju köandet en sorts ritual där vi dubbelkollade att vi verkligen inte hade råkat ta på oss sneakers eller hade ansiktsuttryck som av någon med fantasi kunde uppfattas som hotfulla. Hade vi turen att ha personer med båda föräldrarna födda i Sverige med i sällskapet ställde vi oss i taktiska formationer för att blanda upp vår grupp och göra den mindre mörk. Väl framme vid repet var dock dessa förberedelser sällan till nytta. Plötsligt framtrollade gästlistor, spontanhöjda åldersgränser och påhittade klädkoder var nämligen vardagsmat för en förortskille med invandrarbakgrund. De blev en naturlig del av klubbesöket. Och försiktiga protester i stil med ”men den där snubben ni just släppte in hade ju sneakers?” möttes vanligen av ett barskt ”SKA DU HÅLLA PÅ OCH TJAFSA KAN DU GLÖMMA ATT DU NÅGONSIN FÅR KOMMA IN” från dörrvakten. Denna procedur kunde upprepas fyra-fem gånger på en kväll och i takt med alla nekanden framstod ett besök på McDonald’s eller något annat nattöppet hak som det enda gångbara alternativet innan tunnelbaneresan hem. Den så kallade ”blatterundan” hade fullbordats. Förstå då hur nedslående det var när jag häromdagen pratade med min 19-åriga lillasyster, som precis hade fått sin första ”inga sneakers ikväll”, samtidigt som någon med ljusare hudton hade valsat in med ett par Converse. Med dessa erfarenheter fortfarande färska i minnet kom det inte som någon överraskning att en majoritet av de omkring 1 400 tillfrågade i Nöjesguidens Storstadsbarometer nyligen angav att de har utsatts för diskriminering i nattlivet. Och det är just därför vi har valt att uppmärksamma krogdiskrimineringen i det här numret av Nöjesguiden. Det är ett fenomen där samhällets fulare sidor blir tydliga och i vissa fall accepteras och uppmuntras. Och det är de med ”fel” födelseort, sexuell läggning, ålder, hudfärg eller handikapp som drabbas. Förutom att diskutera diskriminering med krogpersonal, nattklubbsarrangörer och DO, har vi i det här numret intervjuat Adrian Lux, Sky Ferreira och Pixies. Vi har pratat resande med framtidshoppet Fatima och snickrat ihop en lista på allt du måste tänka på inför nästa flytt. Dessutom har vi skrivit om spelmediets (outnyttjade) potential att lyfta svåra frågor och, supervalåret till ära, låtit Döskalle & Mästerligt tjafsa med programledarduon bakom Aftonbladet-succén Partiprogrammet. Trevlig läsning!

”Plötsligt framtrollade gästlistor, spontanhöjda åldersgränser och påhittade klädkoder var nämligen vardagsmat för en förortskille med invandrarbakgrund.”

Chefredaktör AMAT LEVIN amat.levin@nojesguiden.se Twitter: @amatlevin

NÖJESGUIDEN | NR 4, 2014

$ONRKRO NDQ VNDGD GLQ KlOVD

Â&#x2039; &$5/6%(5* *5283 '5,1. 5(63216,%/<

$ONRKROKDOW &DUOVEHUJ 6YHULJH $%

BREV Vi får in ett stort berg av läsarbrev varje månad, men bli inte avskräckt – det finns en chans att vi väljer att svara på just ditt. Vill du få samma kick som när man vinner ett par miljoner på Triss? Ta chansen och skicka ett brev till… Nöjesguidens redaktion Slussplan 9 111 30 Stockholm … eller mejla: red@nojesguiden.se

Läsarkommentar på Michael Gills blogginlägg ”Politiker-StarCraft”, där han intervjuade både en arrangör av tävlingen och en medverkande. Publicerat den 15 april, 2014

Läsarbrev angående Mattias Johanssons gästkrönika ”Bygg gärna, men inte här”, publicerad i Nöjesguiden #3, 2014.

Hej Amat Tack för Mattias Johanssons träffsäkra artikel ’Bygg gärna, men inte här’. Vidarebefordra gärna till honom att jag gillar alla hans ideer, inte minst den om ett nytt Shoreditch! Superbra!! Skönt att ni publicerar sådana sansade tankar. Ha det bra. Alan Adler Klockrent!! Mattias Johanssons artikel ’Bygg gärna, men inte här’. Så bra!!!!!! Och det är inte bara studenter som förblir hemlösa pga alla ’gröna’ protester. Falska ’miljöangelägenheter’ har blivit ett verktyg för smygrasister för även invandrare och andra nyanlända får det svårare pga dessa byggprotester. Vi måste bli av med den gröna vallgraven som separerar de rika innerstadsborna från invandrare och arbetare i förorten. Kram! Nadia Hej, Tack Alan och Nadia för den fina responsen! Skönt att veta att jag inte är ensam om att vilja injicera lite liv i de svenska storstäderna. Nästa steg borde bli en protestlista mot protestlistorna eller ännu bättre: börja bygg på eget initiativ i juli då alla bostadsrättsinnehavare antingen är utomlands eller på landet. Mattias Johansson Läsarkommentarer på Amat Levins intervju med Alexandra Pascalidou, publicerad i Nöjesguiden #3, 2014.

F***ck att man är trött på all vit hat och alla idioter som är på vita – år efter år – VARJE DAG !. Tjissus christ när tar det här slut?? Ingen världsminoritet är så jagat som nordiska vita människor. 10

NÖJESGUIDEN | NR 4, 2014

Vem gör slut på det här? Det känns i.a.f. att det inte är stockholmstjejer eller kvinnor som kommer att stå för det utan de bara eldar upp det hela mot sig själva och mot vita män också. Shit, vilka idioter det bor innanför Tullarna. Nordens mest korkade. Nnick Jag förstår inte hur det kommer sig att det bara kommer grodor ur Alexandra Pascalidous mun. Låtsas hon inte förstå eller är det på riktigt. Det är som att språkförståelsen inte är så bra, fast hon pratar perfekt svenska. Det är mycket konstigt. Som programledare i ”Ring P1” var det en enda lång rad av missförstånd av vad de ringande människorna sa. Det är något som inte stämmer. Själv-förtroendet är på topp emellertid och står i omvänd proportion till självkritiken. Ned Newman En sån himla bra och behövlig artikel! Alexandra är så otroligt stark och fortsätter att kämpa för rättvisa och jämställdhet varje dag, när de flesta hade gett upp efter en enda. Tack Amat för en intressant artikel! Fortsätt kämpa båda två, för det behövs. Kärlek vinner alltid över hat. Sara Viktigt inlägg som Alexandra ger då det öppnar upp och visar fler perspektiv på vår vardag än den normativa. Paralleller om strukturella orättvisor kan dras direkt från antirasismen till feminismen. Tur att det finns människor som Alexandra P. som gång på gång bankar på dörren och slår in fönster och tvingar oss se den egna själviskheten Stina Och priset för mest världsfrånvänd kommentar går till författaren av ”Ingen världsminoritet är så jagat som nordiska vita människor”. Stort grattis! Redaktionen

”– Jag anser att även om jag förstår motiveringarna bakom argumentet så anser jag att det är viktigare att man inte ger SD tillfällen att leka martyrer genom att inte låta dem vara med.” SD leker martyrer helt oavsett om de får vara med eller inte, tro inte för en enda naiv sekund att de kommer sluta med pratet om ”sjuklövern” bara för att de får spela lite StarCraft. Var slutar egentligen det då? De får ju t ex inte bestämma en massa, så en kanske ska låta dem ha kontrollen över invandringen, så de inte ses som martyrer? Ha kontrollen över familjebildningen? Det börjar med att låta dem sätta agendan. ”SD överlever på att deras världsbild bekräftas och det vill inte jag bidra till.” Det är ju exakt det som normaliseringen av ett rasistiskt parti bidrar till. SD överlever för att deras världsbild bekräftas som en vanlig åsikt, SD överlever för att deras parti gång på gång bekräftas som ett helt vanligt parti. Ett parti en kan möta i mysig datorspelstävling. ”Nä, de är nog inte så farliga, hade de varit rasister eller nazister som en del säger så skulle väl inte vanligt folk välkomna dem.” Gång på gång normaliseras SD och gång på gång tar deras världsbild över. SVT frågar sig hur mycket invandring Sverige egentligen tål. Det påstås att många barn undantas från simträning pga religiösa skäl. Rom anklagas för att ha gjort ett PR-jippo på hotell. Hur många gånger måste detta normaliseringsarbete ge rutten frukt innan folk fattar att nej, det funkar inte. ”Vidare så tror jag på att föregå med gott exempel, nämligen visa att det inte alls är farligt att alla får vara med, oavsett om det gäller samhället eller en spelturnering.” De är inte barn. De är människor med makt. Peter Vi kunde inte hålla med mer. Redaktionen

Läsarbrev angående ”WC-guiden: Här hittar du gratis toaletter i Malmö/Lund”, publicerad i Nöjesguidens Studentbilaga i april.

Förlåt för gnäll. MEN. Jag jobbar på fik och tar ibland en femma för ett toabesök (inte när det är barn, gamla eller sjuka). Varför? Jo för att vi står där, underbetalda som fan och skurar bort ert bajs och torkar golvet rent från ert kiss. Om ni då inte ens ätit en kaka eller druckit en kopp kaffe har ni inte tillfört en spänn till att betala min lön. Varför ska jag då torka er skit? Servispersonal är inte för allmän utnyttjan. Maja Det gör du helt rätt i, Maja. Vi påstod ju inte att de som tar betalt för användandet av sina toaletter är ondskefulla och/eller snåla. Låt oss komma överens om att det i alla fall var tur att vi inte tipsade om just din toalett. Redaktionen

M I LJ ÖPAR TI ET: VÄ N S T E R PA R T I ET :

Unga ska kunna flytta hemifrån och slippa bo på soffor och i källare.

Det går att bygga på höjden, på bredden eller på mark som inte används optimalt.

K R I S T D E MOK RATE R NA:

Till människans grundläggande behov och rättigheter hör att ha en bostad.

C E NT E R PA R T I ET :

M O D E RATE R NA:

Bostaden är viktig för människors frihet och oberoende. Därför måste vi bygga bort bostadsbristen.

Vi kan inte acceptera en situation där människor tvingas tacka nej till studier på grund av att det saknas bostäder.

S OCIALD E MOK RATE R N A:

F OLK PART I E T :

För att fler ska hitta jobb måste bostadsbristen minska.

De som söker bostad och de som vill byta bostad ska ha möjlighet att göra det.

ALLA PARTIER SÄGER ATT DE VILL LÖSA BOSTADSBRISTEN. SE TILL ATT DE GÅR FRÅN ORD TILL HANDLING PÅ FLERHEM.NU

Citaten är hämtade från partiernas hemsidor och sverigesradio.se

PÅ GÅNG | GÖTEBORG

GÖTEBORGSKA DEMOKRATISKA REPUBLIKEN ETT BRA SÄTT att trivas i Göteborg är att tänka DDR. Ni vet, den östtyska socialistdiktaturen. Nej, det förstås, det finns ingen hemlig säkerhetspolis som sätter dig i fängelse om du inte håller på IFK, det finns ingen mur runt staden som hindrar invånarna från att fly. Det finns inte ens garanterade jobb och bostäder. Men stämningen, den är densamma i Göteborg nu som i DDR då. Har du inga ambitioner utan nöjer dig med det som finns, då är livet riktigt soft. Resten flyr så fort de har tagit ut sin examen. Så var det i DDR innan muren kom upp. Om du gillade läget med socialistdiktatur, kanske till och med bestämde dig för att du tyckte att det var ett vinnande koncept – ja, då var livet rätt kittat. Visst, du fick inte ta del av västerländsk popkultur och hänga med i den tekniska utvecklingen eller jobba med det du ville jobba med. Men det var ett lugnt liv med mat på bordet och många likasinnade medelmåttor som tyckte att livet var bra som det var.

Dunkade du tillräckligt många ryggar kunde du till och med komma upp dig i partiet och få det riktigt fint. Övriga kände in utvecklingen och flydde över till väst, tills muren kom upp och man fick tiga stilla eller hamna i STASI-fängelse. Så är det i Göteborg nu. Gillar du läget med att romantisera stan som ett vackert dimmigt arbetarfäste och accepterar att det inte är någon mening att utbilda sig här, för några karriärmöjligheter finns det ändå inte att tala om, lever med att alla kulturyttringar är ekon från något som hände någon annanstans för två år sedan och är okej med att det bara är en härlig Göteborgsanda som avgör din framgång i staden? Då är livet rätt kittat. Ölen är billig och du är omgiven av likasinnade rutiga skjortor med snus under läppen. Missförstå mig rätt. Göteborgsromantik är en av mina favoritgrenar. Många andras också, framförallt när de efter några blöta studentår tar examen och inser att de måste flytta till huvudstaden för att deras ambitioner har vuxit förbi

Göteborg. Eller för att de märker att ingen bryr sig om kulturen de skapar eller idéerna de har. Utflyttningen i åldersgruppen 25-45 är enligt regionens egna siffror högre än någonsin. Där sitter de i diasporan, lyssnar på Håkan Hellström och drömmer om det ljuva livet som de redan har varit med om. Hur undvika att Göteborg blir en stad av enbart knickedicker och DDR-förnöjda? Kommunen och näringslivet pratar om att få hit fler myndigheter och näringar och bygga ut infrastrukturen. Det är inte att lära av historien! Bygg en hög, grå mur runt hela stan istället. Vi har det la bra som vi har det? BJÖRN WERNER Redaktör Göteborg bjorn.werner@nojesguiden.se

Har du utsatts för krogdiskriminering?

Ganska stort: 46 % Väldigt stort: 39 % Hur pass stort Ganska litet: 12 % problem anser du att Det är inte ett problem krogdiskriminering är? överhuvudtaget: 3 %

STOCK GÖTEB HOLM: 73 % MALMÖORG: 68 % : 63 %

2 IBLAND: 55 %

NEJ, ALDRIG: 28 %

På vilka grunder anser du att du har blivit diskriminerad?

Mitt kön: 21 % Min klädstil: 21 % Min ålder: 18 % Min etnicitet: 17 % Annan anledning: 15 % Min sexuella läggning: 5 % Min dialekt: 2 % Mitt handikapp: 1 %

JA, OFTA: 17 %

Vem bär det yttersta ansvaret för att diskriminering inte ska förekomma på Nattklubbsägare: 78 % nattklubbar?

Vem anser du främst utför diskriminerandet?

Dörrvakter: 70 % Andra gäster: 18 % Nattklubbsägare: 8 % Barpersonal: 4 %

Politiker: 12 % Andra: 7 % Dörrvakter: 3 %

Har diskriminering gjort att du helt undviker att besöka vissa nattklubbar?

VET INTE/ OSÄKER: 23 %

7 Om du svarade nej på föregående fråga, vilka är det du vill undvika?

NEJ: 51 % • Stockholm: 57 %, • Göteborg: 44 % • Malmö: 33 %

JA: 26 %

NEJ: 35 %

Nej, jag knöt handen i fickan: 61 % Ja, men jag agerade på något annat sätt: 22 % Ja, jag skrev av mig på sociala medier: 8 % Ja, jag hörde av mig till klubben: 8 % Ja, jag polisanmälde: 1 %

Om du upplever dig ha blivit diskriminerad, har du på något sätt agerat i efterhand?

För unga: 33 % För fulla: 31 % En viss typ av publik: 26 % Andra/övrigt: 4 % För dåligt klädda: 3 % För gamla: 3 %

… det sägs att Avenyn är en avdankat trashig gata. Men den har potential. I alla fall enligt senaste, nyöppnade livstilsbutikskonceptaffären med huvudkontor i Stockholm, som i sin pressrelease trendspanade: ”Vi vill passa på att slå ett slag för Avenyn. Avenyn med kringgator har potential att bli en levande gata”…

JA: 65 %

Samtidigt medger en knapp majoritet att ni inte skulle vilja besöka en klubb dit alla över 18 år fick komma in. Trots det menar 85 procent att krogdiskriminering är ett ganska eller väldigt allvarligt problem.

… stan löper risk att löpa svartklubbsbrist. För få lokaler, för många viljor. Låt oss hoppas på en varm, torr sommar…

KROGDISKRIMINERING

Resultatet går igen även i denna undersökning. 72 procent av er uppger att ni ibland eller ofta har utsatts för krogdiskriminering, 65 procent anger att det har fått er att helt undvika vissa klubbar och 70 procent anser att det är dörrvakterna som utför diskriminerandet.

… bland stans arrangörer sägs det att Tredje Lång kommer att bli ytterst sommarhängsanpassat lagom till midsommar…

Nöjesguiden frågar

I detta nummer av Nöjesguiden uppmärksammar vi krogdiskrimineringen då det i vår senaste undersökning Storstadsbarometern framgick att det flesta av er har upplevt att ni blivit diskriminerade när ni rört er i nattlivet.

AVLYSSNAT

5 Vad anser du om bemötandet från dörrvakter?

Var ärlig nu, skulle du vilja gå till ett ställe dit ”alla” (över 18) fick komma in?

Oftast otrevliga: 45 % Neutrala: 27 % Oftast trevliga: 24 % Alltid otrevliga: 3 % Alltid trevliga: 1 %

MÄSTERLIGT

MYCKET BRA

BRA

GODKÄNT

UNDERKÄNT

STJÄRNFRUKT

NÖJESGUIDEN | NR 4, 2014

BÄST JUST NU

TIDENS ANDA

KLUBB Speak Your Mind Angered Arena, den 1–2 maj, kl 15-23

Schoolboy Q Pustervik, den 23 maj, kl 19

West Pride Den 28 maj–1 juni

Det vi pratar om mest just nu!

KROG Koka

SÅ HÄR BLIR DINA KOMMANDE VECKOR 6 MUSIK

KONSERT

3 KROG

Viktoriagatan 12 C

6 KLUBB

Wrapped Burito Bar

FILM

Skanstorget 10

Sushi Garden Övre Husargatan 37

BAR Cuckoo’s Nest Lindholmspiren 4

Brewers Beer Bar Tredje Långgatan 8

Tai Shanghai

1. Rösta i EU-valet den 25 maj Visa att du tycker att det är kul att inte leva i en diktatur, lägg ett litet papper i en låda du också!

2. Fitnessdöden Med Tough Viking-tävlingen gick fitnesstrenden som plågat våra Facebookfeeds med platta magar och deffade biceps över till rent självhat. En hinderbana som ger 10 000-voltstötar, gruppstryk från amerikanska fotbollspelare och tvingar en att springa genom eld är den ultimata ironiska twisten på alla ”pain is gain”-ordspråk. Vi tror på massomvändning till chipspåsen efter detta.

Haga Östergata 4A

3. George RR Martin-oron SCEN Göteborgs Dans och Teaterfestival Den 14–20 maj på flera scener i stan

Acts of Goodness Backateatern, spelas till och med den 15 maj

En handelsresandes död Stadsteatern

KONST Valands Examensutställning Göteborgs Konsthall, den 5–25 maj

Transportband F4 av Soderlund Davidson Pannrumet, Konstepidemin till och med den 4 maj

Game of Thrones största spänningsmoment – författaren själv. Har ni sett honom? En vandrande hjärtattack på två ben. Och han har inte ens skrivit klart de sista tre böckerna…

4. Partiledardebattinflationen För några år sedan nöjde sig gammelmedier med att ha en sida på Facebook för att känna sig fresh. Nu ska alla ha sin egen partiledardebatt.

5. Way Out West upptäcker nollnolltalet Röyksopp, Robyn, Outkast, Queens of the Stone Age är som hämtat ur ett avsnitt av SVT:s Voxpop från 2002. Luger ligger verkligen och dallrar mellan att vara sjukt efter och sjukt före just nu.

6. Den politiska humorn Vi antar att det har att göra med valtiderna men sällan har humorn varit så lite humor och så mycket politik som nu. Driva med politiker i all ära, men glöm aldrig att den svåraste sortens humor är och alltid kommer att vara tramset.

KROG Super Rullband snurrar till det på Drottninggatan.

KLUBB KONSERT Lilla Namo är tillbaka från sitt P3-guld pris för årets nykomling för att äga upp Pustervik den 16 maj.

FILM Den mest oinspirerade filmmånaden på länge.

TV Kampen med att undvika spoilers forsätter.

MUSIK Strålande debutalbum från SZA, fantastisk uppföljningsskiva av Rebecca & Fiona och rykten om en Beyoncé- OCH Jay Z-festival. Vi är lyriska!

Fotohögskolans Examensutställning Röda Sten

KONSERT The War on Drugs Pustervik den 19 maj

Crippled Black Phoenix

MAJ BESTÅR AV

Musikens Hus den 18 maj

Lilla Namo Pustervik den 16 maj

7. Hitlers glasögon FILM Locke 4 Det andra Heimat 4 Det blåser upp en vind 4

MUSIK Hurula – Vi är människorna våra föräldrar varnade oss för 6 Rebecca & Fiona – Beauty Is Pain 5 SZA – Z 5

Varje gång vi ser de runda intellektuella retrobågarna på en ung medveten 20-something tänker vi ”Hitler var först med såna”.

8. Rio Rio – återkomsten Den gamla skorven i kanalen börjar andas vårluft efter att ha legat utanför skojperiferin de senaste åren. Flera nya ambitiösa klubbar som dessutom går bra – och det är inte ens sommar.

9. Robotisera mera De rödgröna i kommunen vill drömma lite och introducerar sex timmas arbetsdag. På typ ett äldreboende. Populism skriker högern. Mesar skriker vi. Ska man drömma – dröm stort. Noll timmars arbetsdag! Låt robotarna göra jobbet. Det är dags nu.

10. Elin Kling lanserar kollektion Hur många enfärgade easy breezy silkestoppar tål Sverige? Bubblare: Grisi Frutti – en ny sorts korv, prata tyska, inte planka på

spårvagnen.

Självmedveten vårbild på Instagram: 23 % ”EU?”: 22 % Tunna bombarjackor: 10 % Smørrebrød: 1 % Gubbar som luftar lyxbilen och känner sig king: 44 %

NR 4, 2014 | NÖJESGUIDEN

GÄSTKRÖNIKA

ALLA KVINNOR FÖRTJÄNAR EN FEMINISTISK FRIGÖRELSE Text: SARA ABDOLLAHI

JAG TÄNKER ATT Laurie Penny är ointressant som individ, men hennes

u har en skruv lös”, ”ditt hår är som könshår”, ”har du verkligen så stort hår?”. Vissa av er får, andra fäller dessa kommentarer. Jag hör till den första kategorin. Dessa kommentarer har varit närvarande i mitt liv som både barn och vuxen. Och jag är fett trött på att behöva höra dem. Jag minns när det var Lucia i skolan. Läraren skrev upp namnen på alla tjejer i klassen och alla fick rösta på vem som skulle få bli Lucia. Tävlingen var alltid mellan skolans vita, vitare och vitaste tjej. Jag, den enda rasifierade, fick som bäst 0,1 röst. Att få bli Lucia var i sig inte det viktigaste, poängen är att jag var den enda där som inte dög på grund av mitt tjocka och mörka hår.

tankegångar härskar feminismen. För hon är bara en av andra feminister med plattformar som representerar en exkluderande feminism som springer vithetens ärenden. Det var länge sedan jag vände den här sortens feminism ryggen. Min feministiska frigörelse handlar inte om livstil utan kommer till mig genom svettig och krävande kamp. Den kampen kan inte förminskas till att kretsa kring att sätta saxen i håret eller inte. Jag väljer att inte längre dölja mitt eget hår. Jag tänker inte längre tvångsmässigt platta håret i flera timmar innan jag visar mig offentligt. Jag väljer också att stiga ut ur den feministiska mall som har byggts upp av vita medelklassfeminister, och stiga in bland olika feministiska kroppar. Feminister, när patriarkatet och vitheten bygger upp en bild av hur en kvinna ska vara, och att det bara finns en feministisk kropp, borde vi bryta mot den bilden. Vi är bruna, svarta, trans och vita – kvinnor som alla förtjänar vår feministiska frigörelse. X

MITT HÅR HAR länge plågat mig som om det vore min värsta fiende.

Sara Abdollahi är frilansskribent och bevakar främst politik och samhälle.

”

Hela mitt liv har känts som en kamp mellan mig och mitt hår, mellan strategier att få bort kruset och få fram rakheten. Att sluta vara vild och bli sval. Få känna mig lika vacker som vita personer. Jag vet inte hur mycket pengar, timmar och tårar det har krävts för att räta ut mitt hår och få det att lägga sig rakt. Jag har struntat i att bada på sommaren för att håret inte skulle krulla sig. Jag har sovit med mössa för att håret skulle ligga platt. Jag har låtit bli att göra saker spontant efter att jag har duschat – håret ”behövde” ju plattas och det skulle ta minst två timmar. Kanske borde jag ha fått nog när jag rakpermanentade mig i min eviga strävan efter rakt hår. Jag brände både hår och hårbotten. Visst blev det rakt, i alla fall det hår som blev kvar och inte föll av mitt huvud. Men det som blev kvar blev av samma kvalitet som plastigt dockhår. Kan normer om hur kroppar ska vara skada oss? Kan strävan efter att forma om sin kropp så att den passar in bränna oss? Kan bilden av vad som är naturligt också bränna oss? NÄR JAG PRECIS hade upptäckt feminism trodde jag att kort hår var

det som varje feminist skulle ha. I januari skrev den brittiska aktivisten, feministen och krönikören Laurie Penny att kort hår är ett statement. Jag och andra med mig ställde oss då frågan: för vem? Flera bruna och svarta feminister försökte kommunicera med Penny via Twitter för att förstå hennes tankegångar. Men de tystades ned genom att tillskrivas som arga mobbare. Vita kvinnor har en historia av att tillskriva bruna kvinnor som arga – ämnet kräver sin egen krönika. I vissa (sub)kulturer tillskrivs kort hår som androgynt men det betyder inte att kort hår är samma sak överallt och för alla. Som det skrevs om på sajten Black Girl Dangerous den 25 februari i år skiljer sig den politik som finns kring vita kvinnors hår åt från rasifierade kvinnors hår. Vithet är det neutrala i vårt samhälle. Vita personer kan klä ned sig, experimentera med sitt hår och gå emot olika normer utan att straffas på samma sätt som jag. Min kropp, mitt hår och jag är laddad med något annat. Rakt hår är naturligt, krulligt är något som bruna kvinnor som jag bär. När jag har mina naturliga lockar laddas mitt hår som politiskt istället för att få bara vara det hår som jag har på mitt huvud. Jag må bära mitt naturliga hår, men min kropp är inte en bland alla vita kroppar, den är inte naturlig. Och även bland rasifierade kvinnor finns det en hårhieraki, för vi är inte samma och lever efter olika förutsättningar.

”När patriarkatet och vitheten bygger upp en bild av hur en kvinna ska vara, och att det bara finns en feministisk kropp, borde vi bryta mot den bilden.”

NÄR VITA FEMINISTER som Laurie Penny höjer ett feministiskt ideal som utmanande mot patriarkala strukturer osynliggör det att inte alla 14

feminister har samma förutsättningar eller analys. Kort hår beskrivs som ett sätt att klä ned sig i ett samhälle där kvinnor ska ha långt hår. Men alla har inte förmånen att klä ned sig. För mig som rasifierad kvinna kan det många gånger bara räcka med att jag finns till för att jag ska uppfattas som politisk. När jag förutom att bara finnas till har kort eller lockigt hår laddas min kropp med ännu mer politik. Detta trots att jag har ett privilegium på grund av att jag är en rasifierad person med ljusare hy som tillhör en klass som gör att jag kan vara naturlig på ett helt annat sätt än en fattig rasifierad person. Jag får oftast passera och släppas in i olika rum trots att mitt hår uppfattas som laddat. På samma sätt är det också ett privilegium att klippa sig kort som ett statement mot någonting. Vita medelklassfeminister kan gå emot utan att straffas på samma sätt som rasifierade kvinnor.

NÖJESGUIDEN | NR 4, 2014

Laurie Penny.

Miguel Gutierrez ATALANTE & PUSTERVIK 14/ 5

SCENKONST FR ÅN HEL A VÄRLDEN, UNDER EN VECK A VAR MED NÄR VI FIR AR 20 ÅR !

1 994 – 2 0 14

2 0 år

Se hela programmet och boka dina biljetter på:

@ g d t fe s ti v al

WWW.FE STIVAL.GO TE BOR G.SE

# gdt f 2 01 4

NÖJESGUIDEN

Fatima

”FÖRUTOM KÄRLEK FINNS DET INGET SOM PÅVERKAR EN SÅ STARKT SOM MUSIK” I London växer hypen, men i Sverige har det varit ganska tyst kring Fatima. Tills nu. Med ett efterlängtat debutalbum och en Sverigespelning på gång är soulsångerskan på väg mot stjärnorna. Greta Thurfjell har pratat med henne om resandet, musiken och vad man skulle säga till Lauryn Hill om man fick chansen. Text: GRETA THURFJELL

om hur hon flyttade till London efter bara en weekendresa till staden. Då hade du redan börjat med musik?

– Jag har alltid hållit på med musik. Jag började sjunga i skolkören på lågstadiet, skrev låtar och gjorde radioprogram, jag var så himla produktiv när jag var liten. Mixtapes på CD-skivor och kassettband över hela vardagsrummet, mamma blev tokig. Jag gick i gymnasiet på Rytmus i Stockholm, så jag höll på med musik, men inte på samma sätt som nu. Nej, för när Fatima flyttade till London kom hennes musikskapande igång på riktigt. Hon uppträdde på otaliga open mic-kvällar, och kom på det sättet i kontakt med de som skulle komma att bli hennes skivbolagsbossar, producenterna Alexander Nut och Floating Points. När de två startade skivbolaget Eglo Records ihop frågade de om Fatima ville släppa sin musik där. Det blev EP:n Mind Travelin’, till att börja med, och nu Yellow Memories. Har du någonsin längtan tillbaka till Stockholm, eller känner du dig hemma där du är nu?

– Jag älskar Stockholm, det är min hemstad, det finns inget som kan ändra på den känslan. Men det jag saknar mest är min familj och mina vänner. Alla som är från Stockholm vet ju vad som är vackert, men också vad som inte är så vackert. Men det kan vara som ett vykort. DET ÄR ETT obestridligt faktum att delar av den svenska musikscenen

just nu är i en väldigt politisk fas, att det blir allt vanligare att artister tar tydlig ställning, i eller utanför själva musiken. Jag undrar hur Fatima ser på det. – Jag har inte skrivit några direkt politiska texter. Men det är mycket som händer, och jag respekterar och saluterar de som faktiskt skriver om det som händer. Musiken är väldigt kraftfull på det sättet. All rasism i Sverige gör mig väldigt ledsen, besviken och rädd. Att veta att det finns människor som bär runt på så mycket hat och rädsla att de vill skada oskyldiga människor. När jag var i Stockholm över jul var jag på Kärrtorpdemonstrationen. Det var så inspirerande att se så många samlas och markera mot alla negativa krafter. Det behövs eftersom folk annars kan tro att de negativa krafterna är i majoritet. Det är de inte. Varför gör du musik?

är Fatima ringer upp är klockan närmare kväll i Stockholm, men hennes röst är morgonhes. Hon har befunnit sig i New York i två månader för att jobba på detaljer kring debutalbumet Yellow Memories, men ska snart åka hem till London. I sju år har hon bott i staden hon lämnade Stockholm och Södermalm för, eftersom hon ”behövde se något nytt”. – Det är nice att befinna sig i en annan stad. Just New York har så himla mycket att erbjuda, blandningen av människor från hela världen gör det väldigt inspirerande. Jag är lite emellan städer just nu.

Vill du berätta om albumet?

– De senaste två åren har jag arbetat på det, i London och Los Angeles. Jag har jobbat med producenter som Scoop DeVille på Los Angeles-sidan, Oh No och Computer Jay. Med Flako, Floating Points och Theo Parrish på London-sidan. Jag gör soulmusik, min röst är soulig, men det är inte som att hela skivan låter exakt likadan. Jag har lite live-instrument, lite piano och sång, och lite tunga hiphopbeats. Det är ganska blandat. Men allt går ändå ihop. BARA UTIFRÅN VÅRT samtal blir det snabbt uppenbart att resandet är bland det mest centrala i Fatimas liv, vid sidan av musiken. Hon berättar 16

NÖJESGUIDEN | NR 4, 2014

– Du, det frågar jag mig själv! Fatima skrattar till, men blir allvarlig. – Nej, det finns inget som påverkar en så starkt som musik, förutom kärlek. Kärleken till musik är det största, högsta. Det är bara, helt enkelt, att om jag inte fick hålla på med musik vet jag inte riktigt vad jag skulle göra. Vad har du för planer för framtiden?

– En sak jag ser extra mycket fram emot i sommar är att jag ska vara förband åt Lauryn Hill på en festival i Kroatien. Jag växte upp med hennes musik, så chansen att få spela innan henne är väldigt speciell. Har du tänkt ut vad du ska säga om du träffar henne?

– Jag har faktiskt redan träffat henne, en gång för jättelänge sedan. Jag körade med en kompis, Ninsun Poli, när Fugees gjorde sin reunionshow. Jag såg henne backstage efteråt, och sa typ ”I love your music!” Hon var stressad och svarade väl ”thank you”. Men jag var tvungen att säga något! Om jag träffade henne igen skulle jag säga att det är väldigt inspirerande hur hon trots negativitet i sitt liv fortfarande är här, stark och delar med sig av sin musik till världen. Det betyder mycket för många. Kommer du att fortsätta vara interkontinental?

– Jag kommer definitivt vilja ha någon sorts bas någonstans, eller, om ekonomin tillåter, flera baser. Men sanningen är att jag alltid kommer att älska att resa runt. Jag tycker att det är meningen med livet, och jag tycker att fler borde få den chansen, eller ta den chansen. X Yellow Memories (Eglo Records) släpps den 5 maj. Den 10 maj spelar Fatima på Debaser Strand i Stockholm.

NEW BALANCE 799:-

NIKE 899:-

THE BEST OF SHOE BRANDS LACOSTE 899:-

ADIDAS 899:-

POLO 999:-

BJÖRN BORG 999:-

LYLE & SCOTT 799:-

THE BEST OF SHOE BRANDS. IN STORE AND ONLINE. På Nilson Shoes har vi samlat de snyggaste skorna från de bästa varumärkena. Enligt oss. Och för att vara bäst räcker det inte att bara vara snygg. 25 år efter starten tar vi bara in skor och varumärken som klarar våra kvalitetskrav. Rätt skor gör din outfit komplett men ska även vara hållbara och sköna. Besök närmaste butik så hjälper vi dig att hitta skor som passar din stil och dina fötter. Eller handla direkt på nilsonshoes.com BRANDS SS 14: ADIDAS CLARKS CLOU CONVERSE DEPECHE DR MARTENS FRED PERRY GABOR MARCO TOZZI MOHEDA NEW BALANCE NIKE NILSON SHOES OSCARIA REEBOK RIEKER TAMARIS TEN POINTS UNISA VAGABOND VANS STORES: ARKADEN KUNGSGATAN 48 KUNGSPORTSAVENYN 16 NORDSTAN VARUHUSET FEMMAN GÖTEBORG. FRÖLUNDA TORG. KUNGSMÄSSAN. ONLINE: NILSONSHOES.COM

FACEBOOK.COM/NILSONSHOES

@NILSONSHOES

ADRIAN LUX TRÖTTNAR ALDRIG En av Sveriges starkast lysande stjärnor på dansmusikhimlen är Adrian Lux. I april släppte han EP:n Make Out och mitt under pågående Nordenturné mötte Christoffer Reichenberg Andersson upp honom för att prata klubbtröttma, hotellrecensioner och soloartisteriet. Text: CHRISTOFFER REICHENBERG ANDERSSON

ag spelade inte så mycket i Sverige förra året så det känns bra att vara tillbaka, säger Adrian Lux när jag möter honom på Stockholms äldsta konditori. Speciellt nu med nya EP:n. Det är roligt att turnera här, det är viktigt territorium för mig. Många tycker att det är underligt att man spelar ena dagen i Los Angeles och andra i Rättvik, men jag tycker att det är fett att ha det på turnépostern. Man lägger upp en bild på röda hus med vita knutar och så blir det så sjukt exotiskt för många i USA och de tycker typ att det är coolare än en spelning i Las Vegas.

–

På tal om turné var du precis i Buenos Aires och spelade på den stora festivalen Ultra Music. Hur var det?

– Det var sjukt! Väldigt kul också. De har alltid haft en galen festkultur. Några av deras största klubbar har varit grymma så länge och i så många år. Det har funnits flera bra dj:s från Argentina också så det har alltid varit en dröm att åka dit och spela. Blir du fortfarande nervös inför gig?

– Ja, sjukt nervös. Jag vet inte varför riktigt, tror bara att jag är så. Men det är nog bra också, annars kanske man hade tappat det helt.

– Absolut. Ibland kan jag sakna att bygga en helkväll, istället för att dyka upp när festen är som bäst och spela ett set.

”Jag tror att alla som är i ett band eller någon konstellation säkert skulle vilja ha total frihet ibland.”

Märker du stor skillnad på olika länders klubbscen när du reser runt?

– Sedan hela grejen med klubbmusik blev stor har folk alltid koll på vad som händer. Det är inte så ofta man kommer någonstans och människor inte har någon aning om vad som ska hända den kvällen eller vilka som ska spela. Det blir nog så genom hela dj-grejen också, vi sprider ju varandras låtar hela tiden när vi spelar. Det blir en helhet. Men det är roligt med Sverige, vi har alltid varit så långt före men samtidigt efter. Vi har haft klubbar som har hållit världsklass jättelänge, och som har haft stora dj-bokningar, men det har länge varit en klyfta här mellan klubbarna och folk i allmänhet.

ADRIAN TROR DOCK att varje land har sin egen nisch.

– I USA är det mycket störst är bäst och vackrast. Men i Europa är folk lite coolare, lite svårare, vill helst vara övertygade och dansa när alla andra gör det. Sedan kommer man till Australien för en spelning och där är alla down to party.

– Jag ville ta ut svängarna mer på den här. På förra skivan blev låtarna lite lika varandra kan jag tycka i efterhand, även om jag fortfarande tycker att de är bra. Men med den här ville jag att vissa låtar skulle gå åt olika håll, vissa skulle vara lite mer instrumentala. Jag ville att låtarna skulle bygga sina egna världar. Men jag slopade sjukt många låtar och jag tycker att de som kom med blev bra och passar ihop. Du jobbar ofta med artister som Lune eller JJ, som ofta kallas indie. Hur viktig är indiegrejen för dig?

– Jag vet inte riktigt. Det är min värld bara, det är det jag tycker är bra. Jag har inte försökt forcera mig in i indie. För mig är det alltid viktigt att vara ärlig och jag har dessutom rätt svårt att inte vara det mot mig själv. Jag är bra på min grej. Jag vet inte om jag skulle vara asbra på att producera en singel till Britney Spears till exempel. Eller kanske, ifall hon vill låta som jag. DET VIKTIGASTE ÄR att få jobba med musik och artister han själv verkligen gillar, säger Adrian. – Men jag tänker inte på att det är indie, det är inte det viktiga. Jag gillar att man hör att det finns karaktär i mina låtar. Jag tycker det finns mycket musik som är uttänkt och jag fastnar inte så ofta för den. Finns det tillfällen då du tänker att det hade varit kul att vara i ett band eller en duo istället?

– Ja litegrann, det man behåller är ju laptopen när man reser runt. Men en stor skillnad är att det fortfarande finns stora studior där, med tekniker och allt sådant. Det känns som i en gammal film. Själv är man van att sitta för sig själv och fixa allt. Det var en sak som blev nytt för mig. Man är där och har sitt eget rum och studion känns mer som en arbetsplats. Men jag ska bygga ihop något eget sedan när jag har tid över.

– Absolut. Jag tror att alla tänker så. Gräset är grönare och allt det där. Jag försöker påminna mig själv om hur bra det är att göra det själv också. Jag kommer ifrån att ha spelat jättemycket ihop med andra, det var så jag började och det är sjukt roligt. Men det blir ju alltid en kompromiss. Jag tror att alla som är i ett band eller någon konstellation säkert skulle vilja ha total frihet ibland. Men jag har min tour manager så det blir ju lite som en annan medlem. Man har sällskap hela tiden.

Är det fortfarande kul att bo på hotell?

Finns det saker du har hunnit tröttna på med klubbvärlden?

– Nej, jag är sjukt trött på det. Tyvärr. Att få bo på hotell var ju det roligaste som fanns. Men det är så konstigt att vakna upp på morgonen någonstans, behöva tänka efter för att man återigen är på en ny plats. Att vakna upp i sin egen säng är så nice. Annars känner man sig ibland som George Clooney i Up in the Air och börjar tänka på vilka tvålar som finns på vilka hotell och sådana konstiga saker. Haha, ibland har jag tänkt att jag skulle börja skriva recensioner av vilka restauranger och vilka hotell som är bra i olika städer. Vilka flygbolag man ska använda och vilka flygplanstidningar som är tråkiga.

– Det är på klubben det är som roligast. Även om man inte festar och kanske bara kommer dit för att spela, är det ju just de timmarna på klubben som är belöningen för hela dygnet, eller alla resor. Jag tycker fortfarande att klubbvärlden är rolig, den har förändrats mycket sedan jag gick ut. En klubb är lite som ett laboratorium där man får testa musik på de som dansar. X

Har det blivit skillnad i hur du arbetar sedan du flyttade till USA?

Nu är din nya EP Make Out ute, blev den som du hade tänkt dig?

NÖJESGUIDEN | NR 4, 2014

Make Out (Ultra/Universal) finns ute nu och belönades med betyget 4 i april. Till hösten släpper Adrian Lux ännu en EP.

FOTO: PIPER FERGUSON

Finns det tillfällen när du saknar de ”små” spelningarna i jämförelse med exempelvis Buenos Aires?

Här sitter ju du som har utsikt över Avenyn och en gudasänd kaffemaskin. Biblioteket är ditt. I hjärtat av nya Stadsbiblioteket hittar du Roots café. En perfekt mötesplats med spännande kombinationer av mat: frukostpaket, luncher, take away, afternoon tea och catering. www.stadsbiblioteket.nu/café

PIXIES LEVER IGEN I början av nittiotalet var Pixies helt enkelt det viktigaste bandet i världen. När de kom tillbaka 15 år senare devalverade de sig frivilligt till en nostalgiföreställning, och för att ändra på det krävdes att bandet fick offra en av sina mest väsentliga delar. Idag är de tillbaka som ett nyskapande samtida band med nytt album och igenkänneligt men uppdaterat sound. Men utan basisten och sångerskan Kim Deal. Text: PATRIK FORSHAGE

ed en kollision av gitarrindie och hårdare punkattacker låg Pixies bakom förlagan till det vi kom att kalla grunge något år senare. Men hur mycket Kurt Cobain än försökte använda deras ”quiet/loud”-kontraster kunde varken han eller någon annan av de tusentals efterföljarna under åren matcha dynamiken mellan Black Francis röstattacker och Kim Deals stämsång. Med låtar som This Monkey’s Gone to Heaven, Velouria, Gigantic och Cactus skrev Bostonkvartetten in sig som eget kapitel i rockens vem-är-vem, och i drinklistorna på rockklubben Debaser, som förstås hämtade sitt namn från en av bandets bästa låtar. Men i Pixies kokade ständigt konflikterna, och i januari 1993 kokade det över. Kim Deal satsade på Breeders istället, och Black Francis meddelade resten av bandet att det var över via radiointervju och fax. Så när Pixies plötsligt hittade tillbaka till varandra igen för femton år sedan tändes hoppet i tusentals indieögon igen. Men när den första entusiasmen över chansen att höra de där briljanta låtarna live ännu en gång – för min del på en överväldigande bra liten inofficiell spelning i Fryshusets källare 2009 – och det stod klart att bandet inte hade några andra ambitioner än att åka turnévarv efter turnévarv med de där gamla favoriterna falnade glöden igen. TILLS FÖRRA SOMMAREN, när två Pixiesnyheter plötsligt kom.

Nästan samtidigt, och i högsta grad avhängiga av varandra. Den första var lycklig – en EP med nyskrivna låtar skulle släppas, i det närmaste omedelbart. Den andra var olycklig – Kim Deal hade hoppat av. Igen. – Det var alltid ny musik som fattades, berättar en vänlig Black Francis på telefon. Jag hade länge tyckt att det var frustrerande att inte kunna enas om att gå in i studion och spela in nya låtar. Black Francis stannar upp. Han vill inte låta förmäten. – Jag menar, det var kul att spela gammalt, att turnera Doolittle i två år, att tjäna pengar, att möta en publik som blev allt större. Men samtidigt började jag känna mig alltmer som en artefakt på ett museum. När vi alla fyra ville gå in i studion var det en riktig lättnad. Genom att betona antalet bandmedlemmar gör Black Francis en poäng av att markera att det var en överenskommelse som inbegrep hela bandet. Ryktet har gått att det är ett känsligt ämne att tala med honom om, men utan tvekan och på eget initiativ angriper han den känsliga frågan om hur hans motpart i bandet kom att hamna utanför. – Om jag får vara frank var det Kim Deal som inte hade varit intresserad. Hon var motsträvig till att skriva nytt, till att spela in, och det gjorde att vi inte ens kunde prata om sådana saker. Jag menar, jag och Joey pratade om det, Joey och David pratade om det. Men som band kunde vi inte prata om det. Jag vågade inte tro att vi skulle göra något nytt, men jag hoppades. Hennes beslut att lämna bandet på tröskeln till studion var med andra ord egentligen inte så överraskande för Black Francis. – Jag tror att Pixies känslomässigt var över för henne redan på nittiotalet. Att åka runt och spela gamla låtar var okej för henne, då behövde hon inte riktigt engagera sig. Men när vi till slut landade i att spela in nytt material ställdes allt på sin spets. Då kände hon att hon måste gå. Utan förvarning?

– Det var nog rätt uppenbart när man tänker tillbaka på det. Och det var okej. Det finns inget agg mellan oss. När jag vill berömma resultatet av inspelningarna – det dryga tiotal låtar som först släppts som EP-skivor och nu samlas på albumet Indie Cindy blir jag prompt avbruten av en mer tveksam Black Francis. – Jag har blandade känslor inför dem, måste jag erkänna. Eftersom Kim var så negativ lyckades vi aldrig arra låtarna tillsammans i replokalen, och då blev det så att jag gjorde demos själv istället. Rätt mycket av det du hör är bara jag och producerande Gil Norton. Och 20

NÖJESGUIDEN | NR 4, 2014

även om det är skönt för egot att ha så mycket inflytande är det inte så inspirerande att inte ha bandet med. Och där uppstod kvalitetsproblemen, fortsätter Black Francis självkritiskt. – Det där lite skruvade – någon sorts bubblande energi – som vi brukade ha finns inte med. Det är sådant som uppstår i ett riktigt band, genom att man repar, att man spelar på små klubbar, att man skaver mot varandra. Men om man inte ens kan sätta sin fot i replokalen utan att börja strida blir det inget sådant. PÅ SINA NYA inspelningar är ändå Pixies gamla sound påfallande

intakt. Det handlar dock inte om nostalgi eller upprepning utan är placerat i en samtida kontext. – Det hoppas jag. Jag har aldrig varit intresserad av nostalgi, och Pixies var inte särskilt mycket fast i sin eras produktionstyp i början av nittiotalet heller. Jag lyssnar lika mycket på ny musik som gammal, och det påverkar säkert. Men vi pratar aldrig om hur vi ska låta, vi ser bara vad som kommer ut. Och tillsammans med Gil Norton, som haft producentrollen ända sedan Doolittle 1989, är det lätt att hitta rätt. – Åtminstone när det gäller vår poppigare sida, som med Greens and Blues. Han är den sortens producent som får sådana låtar att flyta istället för att bara stolpa fram. Om det kan låta lite bittert när Black Francis gång på gång landar i samtalsämnet Kim Deal är han desto gladare när han talar om den nya kreativitet som uppstått i Pixies genom inträdet av hennes ersättare. Och även om han inte kan sluta ösa lovord över Paz Lenchantin, med ett förflutet bland annat i A Perfect Circle så är det ändå för tidigt att saga om hon är en permanent lösning. – Nu har vi gjort en ny låt tillsammans, Women of War, och i den låten finns den där känslan. Nu har vi hittat tillbaka till bandkänslan, och det hade inte varit möjligt utan Paz. Jag vill verkligen ha henne som permanent medlem i bandet. Men det är lite för tidigt att diskutera en sådan lösning. Med reaktionerna från Kim Deals första ersättare i åminnelse kanske det är klokt att avvakta lite. Kim Shattuck, som bland annat kunde ses med bandet vid deras Sverigebesök i november, dumpades resolut när de återvände till USA, och tvekade inte att uttrycka sin besvikelse över det. Så trots att även Joey Santiago och David Lovering har uttryckt samma positiva ställning till att åter bli en riktig kvartett tillsammans med Paz Lenchantin dröjer ett sådant beslut. Hur tar hon det, undrar jag. – Hon är en snäll flicka. Hon sitter tyst så länge grabbarna tjafsar, hon vet att hennes tid kommer. Jag vill ha henne i bandet nu, men jag inser att det är bäst att vänta. Orsaken till att Pixies envist ersätter Kim Deal med basister av kvinnligt kön handlar inte bara om att kunna sätta vokalstämmorna rätt. – Det handlar om det urgamla konceptet om yin och yang. Utan att på något sätt ha några synpunkter på mina transgender-vänner uppstår något spännande i interaktionen mellan män och kvinnor. Och då menar jag inte bara den romantiska interaktionen. Är det bara kvinnor i ett band uppstår en sorts energi, är det bara män en annan sort, och när det är en mix blir energin annorlunda. När alla de ödesdigra Wales-inspelningarna från tiden då Kim Deal just lämnat ut ur bandet släppts – i och med fullängdsalbumet Indie Cindy i slutet av april – är det dags för Pixies att tänka nytt. – Jag har ju skrivit själv normalt, men nu tänker jag och Joey pröva att skriva tillsammans. Det skulle vara kul att prova att vara mer samarbetande. Han har ju hunnit få mycket mer erfarenhet nu, och jag är mer avslappnad. Jag var mer territoriell som ung. X Pixies nya album Indie Cindy (Pixies Music) finns ute nu och recenseras på sida 58.

”VI PRATAR ALDRIG OM HUR VI SKA LÅTA, VI SER BARA VAD SOM KOMMER UT.”

”NU HAR VI HITTAT TILLBAKA TILL BANDKÄNSLAN, OCH DET HADE INTE VARIT MÖJLIGT UTAN PAZ. JAG VILL VERKLIGEN HA HENNE SOM PERMANENT MEDLEM I BANDET.”

FOTO: JAY BL AKESBERG

NR 4, 2014 | NÖJESGUIDEN

BOSTADSKRISEN

VUXENGUIDE: SÅ FLYTTAR DU! I den bostadsundersökning vi gjorde tidigare i år framgick det att 61 procent av Nöjesguidens läsare har flyttat fem gånger eller fler. Det kan tyckas att en viss rutin borde uppstå, men faktum är att det är rejält mycket att tänka på när du flyttar. Vi har därför satt ihop en guide med de viktigaste punkterna. Text: PELLE TAMLEHT

tt flytta titt som tätt har blivit ett nödvändigt ont för de allra flesta med aspirationer att bo i Stockholm, Göteborg eller Malmö. Jag har själv flyttat åtminstone sju gånger sedan jag anlände till huvudstaden i början av millenniet. Vi flyttar av många olika anledningar, ibland för att vi vill, men ofta för att vi faktiskt måste. Förutom att det kan vara fysiskt påfrestande – den där samlingen med samtliga Wahlströmsböcker skulle kanske med facit i hand ha fått stanna i barndomshemmet – är det också mycket saker att tänka på. Oavsett om du flyttar för att du vill eller för att du måste sparar du både nervtrådar och pengar på att ha lite framförhållning. Du äger till exempel ingen lagenlig rätt att få ut semesterledighet för flytt, även om vissa arbetsgivare har valt att skriva in detta i sina kollektivavtal. Fråga därför i god tid vad som gäller på just din arbetsplats. Oberoende av om du flyttar till en bostadsrätt, hyresrätt eller andrahandslägenhet – själv eller tillsammans med någon – finns det vissa saker du alltid behöver ta hänsyn till. Vi har hela listan.

FÖRSÄKRING Kanske den enskilt viktigaste punkten att ha koll på. Vare sig du bor i första, andra eller tredje hand är det första du bör ta reda på huruvida du är försäkrad eller inte, både för din och lägenhetsinnehavarens skull. Om du till exempel orsakar en brand kan du annars bli skadeståndsskyldig i händelse av att hela huset brinner ner. INTERNET Bredband åt folket, men att säkra upp ett internetabonnemang kan vara svårare än vad du tror, om det inte är så att du sitter på ett längre lägenhetskontrakt. Kolla först vilken leverantör din blivande bostad är ansluten till. Är det ett tillfälligt boende kanske mobilt bredband kan vara ett alternativ. Tänk på att många internetleverantörer har lång väntetid på nyinstallationer. TV Precis som i fallet med internet har de allra flesta leverantörer av digital-tv idag bindningstider från tolv månader och uppåt, vilket för korttidsboenden kan göra alternativ såsom exempelvis Magine eller Viaplay mer intressanta. Du måste alltid betala tv-avgift förutsatt att du har en tv-mottagare, oavsett om du bor i andrahand eller inte, eller om du ens har avtal med en tv-leverantör.

EL OCH GAS I de flesta fall är det du som ska teckna elavtal om du står på kontraktet, och du behöver både ett avtal med nätägaren och själva elleverantören. Det enklaste sättet att teckna ett nytt avtal är att använda sig av någon av de prisjämförelsesajter som specialiserar sig på just el. Om du säger upp ditt elavtal vid flytt avslutas oftast också ditt gasavtal automatiskt. ADRESSÄNDRING Är det en längre tids boende du flyttar till bör du både adressändra samt uppdatera dina uppgifter i folkbokföringen. Detta gör du på adressandring.se respektive Skatteverkets hemsida, och du är enligt lag skyldig att göra det senare då det exempelvis ligger till grund för vad du ska betala i skatt. Det är också i denna veva som du beställer eventuell eftersändning av post. ATT SÄLJA EN LÄGENHET Om du säljer ditt nuvarande boende har du rätt att dra av kostnader för saker som mäklararvoden, renoveringar och städning. Detta kan din mäklare vara skyldig att hjälpa dig med, se bara till att spara kvitton på allt. Har du gjort vinst på din försäljning är du skyldig att skatta på den, en utgift som du dock kan välja att skjuta upp för att istället betala en viss ränta på den eventuella vinsten. SAMBOAVTAL Flyttar du ihop med någon? Då kan det vara läge

att skriva ett samboavtal där det tydligt framgår vad som ska hända med lägenheten om förhållandet tar slut. Med ett upprättat samboavtal upphör sambolagen att gälla och det är istället det som står i avtalet som reglerar vem som får vad.

FLYTTKARTONGER Först och främst – riktiga flyttkartonger är vansinnigt mycket bättre än till exempel bananlådor. Det är värt det! Men det skiljer rätt mycket i pris beroende på inköpsställe, och kvaliteten är i princip densamma, så jämför gärna ett par butiker innan du slår till. FLYTTFIRMA Om du unnar dig flytthjälp bör du först ställa dig

frågan vad exakt du behöver hjälp med. Är det “bara” någon som kommer med bil några timmar och hjälper dig att bära kartongerna, eller behöver du också hjälp med packning och flyttstäd? De flesta flyttfirmor tar betalt per arbetad timme. Tänk också på att de ofta är uppbokade på fredagar och runt månadsskiften.

TELEFONI Skoja, vem i hela friden har fast telefon idag? Mobilen tar du med dig.

NÖJESGUIDEN | NR 4, 2014

DETTA ÄR EN ADVERTORIAL I SAMARBETE MED TRANSFORM TODAY

TRANSFORM TODAY Projektet Transform Today går ut på att utmana dagens offentliga konst och göra den mer relevant och dynamisk. Konstnären Tove Kjellmark har därför tillsammans med den digitala innovationsstudion Yours fått uppgiften att skapa ett konstverk med inspiration från samtidens dynamiska samhälle. –Vi kommer inte att kunna förändra den offentliga konsten i grunden, och det är heller inte ambitionen med Transform Today, säger Anne Palmqvist som är Sverigechef på Absolut, vilka finansierar projektet. Med Transform Today hoppas vi kunna lyfta frågan om hur konsten i det publika rummet kan bli mer relevant för en modern publik för vilken digitala upplevelser, interaktion och jämställdhet är självklara inslag. En förutsättning för verket, som ska vara klart i juni, är att det ska kontrastera den traditionella offentliga konsten som i många fall kan ses som monumental, statisk och mansdominerad. Hela processen kommer att kunna följas på nojesguiden.se/transform-today.

TOVE KJELLMARK Tove Kjellmark är en av stjärnorna i projektet Transform Today. Hon är konstnären som flår mekaniska leksaksdjur – ”som att öppna en present, de är mycket finare under, nakna och sårbara” – och bygger fyra meter höga kopior av dem, för ”då blir vi barnen vi gjorde leksakerna till”. Nu ska hon skapa en bronsgjuten, men högst rörlig, skulptur vars uppgift är att uttala samtida sociala medier-inlägg från Stockholm. ”Det blir som poesi.” Vi mötte konstnären i hennes ateljé. Hur kom du in på just de mekaniska djuren? –Jag höll på med avgjutningar, kroppsdelar i vax, men jag tyckte det blev så stelt. Därför köpte jag några enkla leksaker; hundar, katter, elefanter, som jag tänkte sätta kroppsdelarna på för att se hur det blev när de rörde sig, innan jag skulle sätta igång och göra en robot. Sedan när jag slet av skinnet på dem upptäckte jag att de var mycket finare under den här rosa fejk-pälsen. Hon plockar upp en liten, elefantformad robot från en överbelamrad yta, vrider och vänder på den så att elektroniken inuti rasslar. –Det var som att öppna en present. Jag började samla på dem, flå och öppna upp dem inuti för att hacka dem. Än mer fascinerad blev jag när jag satte igång femtio stycken på golvet, de blev så otroligt levande i grupp. De flesta som tittade på djuren när de var igång tillsammans reagerade väldigt oförutsett och starkt. En professor till mig drog upp benen på sin stol. Men ett av djuren, en kanin, hoppade emot stolen tills han sträckte ner handen och vände den så att den kom fram. Tove säger att hon ser sig själv som lika delar

konstnär som en forskare som undersöker hur den mänskliga hjärnan hänger ihop och förändras. –Jag tycker om att utmana vår uppfattning och syn på verkligheten. Undersöka hur jag kan påverkar saker, djur och människors invanda beteenden genom att lysa starkt på något I nuet. Skapa en konflikt mellan intellektet och känslan. Att konfrontera med något ofarligt som ändå gör att man hamnar utanför sin comfort zone, för det är där ny kunskap uppstår. –Om man då lockar folk med en gullig, empativäckande estetik, för att låta dem möta någonting lite ovant eller läskigt, kan det skapas nya nervbanor I hjärnan. En del i det här projektet har att göra med sociala medier, en studie i beteende, i princip. Hur kommer det att visa sig? –Jag studerar jämt beteenden. Jag har alltid varit en observatör, intresserad av alla typer av interaktioner, inte bara mellan människor. Det var därför jag hakade på det

här projektet, kombinationen mellan socialt undersökande och visualiserande, gestaltande av någonting som ska vara bestående. Det jag är bra på är ju att göra rörliga skulpturer. Nu fick jag chansen att göra en i brons, vilket är ganska unikt. –Den går så himla fort, den digitala utvecklingen. Men vi vet inte riktigt hur det kommer att påverka oss i framtiden. I det här projektet är jag mer intresserad av vad som händer när man översätter det vi skriver till tal. Skulle du säga det du skriver på en exempelvis en chatt, om du stod öga mot öga med personen i fråga? Det finns ett intressant glapp mellan texten och rösten, det “osynliga” mellan textat tal och det uttalade ordet. Därför har jag gjort det här lilla robotskelettet som kommer att fånga upp och säga det som skrivs, det som flyger runt i luften i Stockholm. Det kan vara personliga grejer, senaste trenderna, politik, diskussioner. Det som är aktuellt nu, i stunden. En monolog som speglar dagens samhälle och som kommer att förändras med tiden. Tove sätter igång ett gäng av sina flådda, maniskt pipande robotdjur. Hon ropar över tjattret, knappt hörbart på inspelningen efteråt. –Tron på teknik har nästan blivit som vår nya religion! En stor del av din konst handlar om kontrasten mellan natur och teknik, organiskt och artificiellt. Ser du på det du håller på att skapa nu som liv? –Jag ser det som att allt har samma värde. I alla fall djur och människor. Det finns någon typ av liv i det vi upplever som levande. Inte så att det gör ont på en robot om jag slår den. Då skriker den inte. Men det är upplevelsen i stunden som är sann, tänker jag.

KROGDISKRIMINERING

VAD ÄR DISKRIMINERING? –JURISTEN SVARAR Vad får man egentligen kasta ut, porta och neka någon inträde för? Vi pratade med Per Holfve, jurist vid Diskrimineringsombudsmannen, om den något ambivalenta diskrimineringslagen. Text: HANNES LUNDBERG ANDERSSON

ad får man avvisa någon på för grunder?

– Vi utgår inte så mycket från vad man får göra, utan mer vad man inte får göra. Det man inte får göra är att avvisa folk på grund av kön, sexuell läggning, funktionshinder, könsidentitet och könsuttryck, religion eller annan trosuppfattning, ålder eller etnisk tillhörighet. För ålder finns ett visst undantag för ställen som serverar alkohol. I övrigt, kläder och så vidare, bryr vi oss inte så mycket. Det omfattas typiskt sett inte av diskrimineringslagen. Holfve menar dock att nattklubbar ibland använder sig av kryphål. – Ett problem är att man ibland använder exempelvis stil som ett svepskäl för att komma åt något annat. Man kanske vill komma åt någons etniska tillhörighet och hänvisar till gästlista, klädkod eller att det är fullt. Man säger det för att det ska låta bättre, för att det inte ska falla under diskriminering. Men hur kan man avgöra om något används som svepskäl? Har ni fått fast någon krog för det eller är det ett skottsäkert försvar från klubbarnas sida?

– Ja, vi har fått krögare fällda i domstol som har använt svepskäl och vi vet vilka frågor vi ska ställa för att bedöma vad som är vad. Att komma åt svepskäl kan vara svårt, men ett bra sätt är att jämföra med hur krögaren har förhållit sig till andra gäster. Direkt diskriminering innebär att du blir sämre behandlad än någon annan i en jämförbar situation. Det blir då intressant att titta på om det fanns en gästlista eller klädkod, eller om det var påhitt.

”ENLIGT LAGEN BEHÖVER MAN INTE HA EN EN OND AVSIKT MED DET MAN GÖR, DET KAN ÄNDÅ VARA DISKRIMINERANDE.”

Vad ska man göra om man känner sig diskriminerad?

– Även om man känner sig kränkt ska man försöka anstränga sig att uppträda korrekt själv. Man kan tänka på om det finns någon bevisning ganska omedelbart. Har man vittnen med sig, har man spelat in det hela, vad var det som sades? Om man är på ett något sånär ordnat ställe kan det vara bra att prata med den som är ansvarig för insläppet. Där vilar ett stort ansvar på den som sköter verksamheten, att ta hand som sådana frågor på ett bra sätt.

Vilka blir konsekvenserna av en anmälan, även om den inte leder till en dom?

– Om en krog har blivit anmäld flera gånger kan det få oss att bli intresserade av det som händer på det stället. Sedan tror jag att det är en väldigt dålig affärsidé att diskriminera människor. Det ger en taskig upplevelse. Man går hem och är ledsen, förbannad och mår dåligt, man berättar det för sina vänner och så sprider det sig. Men det är klart, det kan ju ta ett tag innan det straffar sig. Vilken typ av diskriminering är vanligast?

– Något vi får signaler om nu är att homosexuella hör att de inte ska kyssa varandra och så, det är ett så kallat nygammalt diskrimineringsproblem. Men det är fortfarande mycket om etniskt tillhörighet. 24

NÖJESGUIDEN | NR 4, 2014

Det brukar inte vara så uttryckligt, att man säger ”du får inte komma in här på grund av att du har den bakgrunden”, även om romer är ett visst undantag, där kan det fortfarande ske ganska uttryckligen. HOLFVE NÄMNER ÄVEN att personer med funktionsnedsättning drabbas i hög grad. – Där brukar det mer vara att man misstas för att vara berusad. Man kanske har en hjärnskada som påverkar hur man går. Det tycker jag att branschen måste kunna se skillnad på. Och även om det kan vara svårt tycker jag att man borde kunna ha ett samtal där man tar reda på hur det ligger till. Sedan har vi det som kallas tillgänglighet, som också är en väldigt stor fråga. Det handlar om när ett ställe inte är tillgängligt att komma in på. Det kanske har höga trösklar, brist på plats eller så. Det är ett jätteproblem för många med funktionsnedsättning. Det omfattas än så länge inte av diskrimineringslagen utan ligger som förslag att det ska göra det framöver. Hur lättillgängligt måste ett ställe vara ur funktionshindersynpunkt?

– Det beror lite på om det är nybyggt, men DO anser att det måste vara så lättillgängligt som det bara kan. Det förekommer en hel del märkliga synsätt fortfarande, där man tycker ”du kan inte hantera den här miljön”, utan att man har den minsta vetskap. Där tror jag att det kommer att hända mycket framöver. Jag märker också att många med funktionshinder ställer krav. Det tror jag är en positiv utveckling. Det är viktigt att man är tydlig med vilken tillvaro man vill ha. Hur är det med politisk tillhörighet?

– Det omfattas inte. Jag såg att någon från SD blev utslängd från ett ställe, till exempel. Politisk tillhörighet omfattas inte av diskrimineringslagen. Har du själv upplevt dig diskriminerad ute?

– Jag är ju typsorten som inte brukar råka ut för sånt här. Jag är man, jag är vit, jag har inga synliga funktionsnedsättningar… eller, jag har glasögon men det brukar inte vara några större problem. Så nej, jag har ingen stor personlig erfarenhet. Däremot har jag vänner som råkar ut för detta, och jag är väl en av de i Sverige som har läst flest diskrimineringsärenden, skulle jag säga. Så jag har en kunskap om vad det handlar om. Den där personliga erfarenheten, den försöker jag sätta mig in i genom att lyssna och relatera. Jag tror att man, till en viss gräns, kan relatera till hur det känns att bli tilltryckt, men den djupa, djupa vetskapen har jag inte. HOLFVE MENAR ATT han sitter på en opartisk kunskap, och att han måste förhålla sig likadant till de som diskriminerar och de som utsätts. – Om man tar det med funktionshinder som exempel – det är kanske så att man har en sorts missriktad välvilja då. Det förekommer väl att man tänker att någon som sitter i rullstol inte kan hantera att dricka alkohol. Det gör det liksom inte mer korrekt, men det kanske inte behöver vara avsiktligt. Enligt lagen behöver man inte ha en en ond avsikt med det man gör, det kan ändå vara diskriminerande. Om man fälls – vilka blir konsekvenserna?

– Då stämmer vi den som är ansvarig, den som ytterst har arbetsgivaransvaret. Då kan det bli att de får betala diskrimineringsersätt-

ning i slutändan. Det är det vi rent juridiskt kan göra. Sedan försöker vi ju se till att man följer lagen frivilligt. Det är det vi försöker uppnå generellt, att vi inte ska behöva stämma folk. Hur gör ni det?

– Till exempel genom information, rådgivning, opinionsbildning. Att medverka i denna intervju är ett sätt att sprida information om vad som är tillåtet och inte. Du nämnde åldersdiskriminering tidigare.

– Ålder är lite speciellt, för det finns ett visst undantag där lagstiftarna har lämnat ganska mycket till krögarna. Typiskt sett är det ju alkohollagen man ska följa. Sedan tycker jag att man ska vara försiktig med att sätta övre åldersgränser. Man får inte heller stänga ute folk av rent kommersiella skäl. Om vi säger ”är du över 50 kommer du inte in”?

– Det har ju inte riktigt med alkohollagen att göra då. Men det där var gränserna går har inte prövats i domstol, och jag tror att det är

ganska ovanligt. Det är vanligare att man är nere i 25, 30 kanske. Det där styrs mycket av vilken profil man har på ett ställe. Har man en viss profil som lockar en viss målgrupp … det väller ju inte direkt in 20-åringar på ett ställe vars profil är för medelålders. Sedan kan det ju vara tvärtom, att äldre vill in på ”yngre” ställen. Hur mycket diskrimineras det egentligen inom krogbranschen?

– Oj, svår fråga. Officiellt sett är det få som erkänner att det förekommer diskriminering. Där har du dilemmat. Om du ser till branschen är det vanligaste jag får höra: ”det förekommer inte”. Men ändå får vi in anmälningar och ändå har vi lyckats få framgång i domstol. Så visst förekommer det. Sedan kan man fråga sig hur vanligt det är, och det är väldigt svårt att mäta. Det finns inga officiella mätningar, utan man får gå på vad folk signalerar och hur anmälningar ser ut. Min förhoppning är att det har blivit bättre, men jag tror att det fortfarande finns problem. Jag tror att det vore väldigt bra om man i branschen satte sig in i problematiken. X NR 4, 2014 | NÖJESGUIDEN

KROGDISKRIMINERING

KROGPERSONALEN AVSLÖJAR ”Svennelökar”, ”babbegäng”, ”helgmaterial” och ”oönskade element”. Hur står det egentligen till med diskrimineringen på våra svenska nattklubbar? Vi har låtit de som styr få säga sitt. Text: AMAT LEVIN med hjälp av MALIN WESTER

Daniel 30 år, ordningsvakt, Stockholm Daniel har jobbat som dörrvakt i snart tio år. Innan han landade på ett ställe som får beskrivas som ett av Stockholms hippaste, syntes han vid entrén på klubbar som hade ryktet om sig att vara både ”svenniga” och ”bråkiga”. Skillnaden i arbetssätt är stor. – Det bråkiga stället var en stor nattklubb som dessutom hade öppet till 05 och där var det väldigt ungt, säger Daniel. Där var det så mycket stök att jag fick jobba med det en ordningsvakt egentligen ska göra – ordningshållning. Jag jobbade inne i lokalen och utanför hade vi entrévärdar, alltså civilpersoner och inte tjänstemän, som fick steka folk med hjälp av en gästlista och alla möjliga system. Det ”svennigare” var ett förkrökställe där det ändå kunde bli drag och där folk ibland hängde kvar till 02. De hade ambitionen att vara väldigt o-Stureplan. Den ambitionen gjorde att nattklubbscheferna fick säga till honom att inte vara så hård med ålder, fylla eller för stora sällskap. – Det viktiga var att folk skulle få bärsa och göra i stort sett vad de ville. Och det funkar faktiskt att ha det så, det blir inget tjafs. Folk slipper granskningen i dörren. Nackdelen är att såna ställen ofta har en dj som spelar radiohitsen för att alla ska bli nöjda och att man riktar sig till en så bred publik som möjligt. Nu jobbar jag däremot på ett otroligt nischat ställe. Det är trendigt, det är avant garde med dj:s och evenemang, det är många samarbeten med klädföretag och spritmärken. Och då blir insläppet därefter. När ett ställe är ”trendigt”, det är då man blir mer selektiv i dörren?

– Ja. Är tanken då att det automatiskt blir otrendigt om man inte är selektiv i dörren?

– Ja. Men det hör till att vi stänger ganska tidigt och att vi inte har någon entréavgift – vi måste ju strypa inträdet. Hade alla fått komma in på ett sådant litet ställe hade vi varit tvungna att stänga insläppet vid 23 under helgen. Och vad är det egentligen som är så illa med det? Är det inte bra, rent ekonomiskt, om ett ställe är fullt så tidigt? För barkassan menar jag.

– Två anledningar. Ett: när man nu har möjligheten att välja, vill man utnyttja det. Och det vill man för att få bort oönskade element eller nischa stället mot en viss inriktning. Den huvudsakliga uppgiften för stället där jag jobbar är heller inte att tjäna pengar, den är att vara i fronten för det trendiga i Sverige. Konkurrenterna är inte ställen som har större omsättning utan andra trendiga klubbar. Två: vi har så många stamgäster, folk som är där fyra gånger i veckan, och de vill vi prioritera. De ska kunna räkna med att på helgen ta med sig ett större sällskap. Ni vill kunna välja att neka vissa, för att ha möjligheten att premiera era stamgäster när de kommer med ett större sällskap vid, säg, 01 på en lördagskväll?

– Precis. Vi prioriterar dem, och då drar de i sin tur med sig mer trendigt folk och det börjar om. Funkar det här systemet felfritt?

– Ibland krockar det. Vissa är stamgäster, men är ändå inte helgmaterial. Andra är jättebra och trendiga, men kanske de enda i sin kompiskrets som är det, så där blir vi tvungna att steka hela sällskapet. Vad menas med ”helgmaterial”? Vad är det som gör att någon kan komma varje onsdag och torsdag, men sedan inte ”fungera” på fredag och lördag?

– Det är väldigt få som det här gäller. Men det kan till exempel vara annat krogfolk som kommer och tar en bärs efter sitt pass på vardagskvällar. Krogfolk har verkligen en tendens att klä sig trashigt trots att de kanske vet att de ska vidare till ett annat ställe efteråt. Sedan dyker de upp på helgerna i samma kläder. Men jag tror att den största 26

NÖJESGUIDEN | NR 4, 2014

skräcken för ledningen är svennelökar. Unga babbar hade kanske ansetts vara det annars, men det kommer inte så många av dem till vårt ställe. Vad är ”svennelökar”?

– Otrendiga svenskar. G-Star Raw-killar och Gina Tricot-tjejer. Och benämningen är helt könsneutral, jag nekar dåliga tjejsällskap lika mycket som dåliga killsällskap. I de fall stället inte är fullt och jag inte kan utgå från stammisar går jag efter snygga, trendiga människor när jag släpper in, även om jag aldrig har sett dem förut. DETTA RESONEMANG VÄCKER naturligtvis en del självklara frågor. Hur kan en person som aldrig har varit på en specifik nattklubb bli stamgäst om hen inte ens släpps in? – Det finns folk som har jobbat sig in, folk som vi har stekt tre helger i rad, men som vi har sagt ”kom tidigare nästa gång” till, förklarar Daniel. Och då har de kommit tidigare tills vi har börjat känna igen dem. De har förstått att det inte är personligt utan att vi har så många andra som ska in som helt enkelt är ”viktigare” än vad de är. Måste du släppa in ”trendiga” eller ”viktiga” gäster som du personligen ogillar eller som beter sig illa?

– Nu har jag jobbat så länge att min personliga åsikt kan väga in, men då handlar det inte om dålig personkemi utan om att jag har fått ett direkt dåligt bemötande. En del kreddiga människor har ju definitivt inställningen att ”slicka uppåt och sparka nedåt”. Till en början kunde nattklubbschefen komma ut och peka in viktiga personer även om de kanske hade betett sig illa eller varit väldigt fulla och eftersom jag var ny fick jag lägga mig. Men nu väger mitt ord så tungt att jag blir lyssnad på. Är det mer legitimt att neka folk utifrån deras klädstil än att göra det utifrån andra aspekter?

– Jag har en gradering i huvudet. Den mest legitima anledningen att neka någon för är attityd, två är stil, tre är nykterhet och fyra är kön – jag tar hellre in en packad tjej än en nykter kille. Och det är det här folk inte förstår, att attityd är så pass viktigt. Vissa tror att de måste mätta ens ego och försöker vara underkastade. Daniel menar att det är ”typiskt för tjejer”. – Man ser att de är helt blanka i ansiktet, men när de får syn på en börjar de flirta och kramas för att sedan skita i en så fort de har kommit in. Jag vet inte vad det är för vakter som faller för sånt… eller, jag vet precis vilka vakter det är. Men folk behöver inse att bra attityd handlar om att man ska vara någorlunda trevlig och visa att man har varit ute tidigare. Se i ögonen, hälsa... allmänt hyfs. Och även om man inte skulle komma in får man då en bra och i bästa fall ärlig förklaring till varför. Du pratar mycket om att ni vill ha gäster som klär sig trendigt. Vad är det en trendig klädstil signalerar för er?

– Det är en jättebra fråga… Jag kan nog inte svara på den. Men det känns som att ni menar att klädstilen säger något om själva personen? Så vad är det med de personerna som gör att ni vill ha dem som gäster?

– Ur vaktsynpunkt tänker jag att inte alla, men att, säg, hälften av dem är 25–35 år, har ett jobb som de inte måste vara på klockan nio varje vardag, de jobbar inte i någon traditionell kontorsmiljö och definitivt inte på något lager eller i någon fabrikslokal. De jobbar med projekt, med deadlines och med något kreativt. De har lite till ingen familj och tjänar ganska bra. Enligt Daniel vittnar detta om att personerna antagligen har mycket tid och pengar, som de dessutom väljer att spendera på sig själva. – Och att de jobbar med projekt innebär att de nätverkar och söker

”DE MEST UTSATTA ÄR FOLK SOM INTE KOMMER IFRÅN STOCKHOLM, BÖNDER BRUKAR VI KALLA DEM, OCH FOLK FRÅN FÖRORTEN.”

NR 4, 2014 | NÖJESGUIDEN

KROGDISKRIMINERING sig till ställen där folk i liknande branscher hänger för att nätverka över en bärs eller tio. Det här är ganska städade gäster, de är tillräckligt gamla för att kunna klubbkulturen och de har pengar att spendera. Barpersonalen gillar dem också för att de dricker mycket drinkar. Så för att svara på din fråga: klädstilen signalerar kanske åtminstone en önskan om att vara en sån här person. Men du har en legitim fråga, trendigheten säger ju inget om en persons själ. Och en trendig person kan väl fortfarande bete sig som ett svin? Gör det skillnad att hen i era ögon ser ”bättre” ut medan hen gör det eller tänker ni att den klädstilen gör det mindre troligt att hen faktiskt beter sig illa?

– För stället är det viktigast att publiken är homogen, antagligen för att de flesta trivs bland sina egna. Det är verkligen inavlat på så sätt. Men ur vaktsynpunkt är attityden betydligt viktigare. Så varför man väljer just den här stilen får ledning eller en nattklubbschef svara på. Hur bra är dörrvakter på att avgöra vem som är ”hipp” och inte?

– Jag har jobbat här så länge att jag anser mig ha en blick för det. Om inget annat har jag en blick för vad som är tokfel. Och det finns en överraskande stor mängd människor som går ut i fel kläder.

”SER NI UT SOM KILLARNA I ENSAM MAMMA SÖKER KOMMER NI INTE IN.” Och vad är fel kläder?

– Just på vårt ställe är det kostym, allt som är relaterat till förstafredagsbärsen-efter-jobbet, lossade slipsar, squashracketar och innebandyklubbor. Det är överraskande många som går direkt från en afterwork på Ballbreaker och sedan tror att de ska kunna komma in på ett trendkänsligt ställe. Andra exempel är tjejer från Huddinge (förort i södra Stockholm, reds. anm.) med leggings och långa linnen med skärp över magen. De värsta, som baggy jeans och skateskor, behöver jag väl inte ens lista. Folk måste förstå att även om de själva inte är modeintresserade, skickar deras kläder ut signaler som på vissa ställen tas på jättestort allvar. Och på såna ställen spelar det ingen roll att ni är ett gäng sköna grabbar från Sundsvall som vill spendera jättemycket i baren. Ser ni ut som killarna i Ensam mamma söker kommer ni inte in. Vad händer om något ni anser vara fel blir trendigt?

– En period var det jättetrendigt att gå ut i träningsbyxor, framförallt Adidasbyxor. Till en början stekte jag alla som hade på sig det, men sedan fick vi till slut börja släppa in dem. Och det blev konstigt, för kring Stureplan är träningsbyxor den största klädmissen. Varför?

– För att det bara är yrkeskriminella som går ut i det. Och förutom att träningsbyxor ser ut som att man är på väg till tvättstugan, förstod folk inte vad de byxorna väckte för associationer hos vakter som kanske har behövt handskas med den typen av kriminella. Vi har redan pratat om hur drömgästen ser ut och varför ni vill ha dem som gäster. Och du har nämnt att mardrömsgästen är grabbgänget från Sundsvall och tjejerna från Huddinge. Förutom att inte vara tillräckligt trendkänsliga, vad är det ni menar att de egentligen gör för fel?

– Bra fråga… Jag tror att det handlar om att andra inte vill associeras med dem eller vara på ett sånt ställe där vem som helst får komma in. Folk som har engagerat sig i sin utgång vill inte förknippas med såna som inte har gjort det. Det är samma anledning till varför de flesta ställen inte släpper in möhippor eller svensexor eller varför man i New York pratar om ”bridge & tunnel”-gäster: de vill festa för mycket. De är inte chill med att vara på krogen. De har för roligt?

– Ja. Jag har inte ens reflekterat över hur sorgligt det här är förrän nu, men bra klubbgäster ska vara lite blasé inför besöket. Men man ska alltså samtidigt vara uppklädd och engagerad i sin utgång?

– Ja, det krockar ju. Men man känner den där energin över vissa: att de kommer att föra för mycket väsen, spexa och ha för kul, vilket får den trendiga blasépubliken att undra varför de inte har lika kul. Haha, det här låter ju helt skevt när man analyserar det. Så du menar i stort sett att den otrendiga publiken skrämmer bort den trendiga?

– Så kan det nog vara, ja. Men stället jag jobbar på är extremt homogent och därför blir det nog extra känsligt när utomstående kommer dit. Av din erfarenhet, vilken grupp i samhället har svårast att få komma in på klubbar?

– Turister, definitivt. Amerikaner kommer nog in överallt eftersom vi svenskar tappar det när vi hör amerikanska. Så de kommer in trots att de ofta klär sig som skit, även om det hör till att de generellt är otroligt trevliga och respektfulla. Välklädda britter kan också få komma in. Daniel menar dock att övriga turister i stort sett ”inte har någon chans” att släppas in. – Där har det ofta att göra med att de är utomstående, att de 28

NÖJESGUIDEN | NR 4, 2014

kommer i för stora sällskap och att de är otroligt dåligt klädda. Vissa tycker att det är jättetaskigt, men hur klär du dig när du går ut på klubb utomlands? Jag tror inte att du åker till Paris och försöker komma in på klubbar med en kamera runt halsen. Vilka är mest utsatta av de som bor i Sverige?

– Då är det tätt fördelat mellan folk som inte kommer ifrån Stockholm, bönder brukar vi kalla dem, och folk från förorten. Speciellt unga förortsmän av annan etnisk härkomst än svensk. Finns det även tankar om att vissa etniska härkomster är ”bättre” än andra?

– Personligen vill jag inte tro att jag gör någon sådan bedömning. Jag tror att jag enbart går på stil och attityd. Och många förortskillar kommer in just för att de har anammat en hipsterstil. Igen, nu utgår jag från mig personligen, men jag hade aldrig kunnat leva med mig själv om det på mitt ställe pratades om att det exempelvis är ”för många svarta” inne. Jag skulle inte kunna stå där och säga den där skiten. Men bland vakter måste det finnas någon slags gemenskap. Brukar du aldrig höra såna åsikter i er motsvarighet till ett fikarum?

– Inte så mycket bland de jag känner och jag vet inte en enda vakt som nekar folk för att jävlas. I vissa fall kan det ske en felbedömning på fylla eller på storleken av ett sällskap. Du kanske ser två babbar vid repet och ett annat babbegäng längre bak och antar att de två första ska testa att få komma in för att sedan dra med sig det större sällskapet. Det kan ske jättemånga sådana missförstånd och sedan kan det vara svårt att backa på sitt beslut. Det är jättesynd att det händer och jag tror att för många vakter är dåliga på att erkänna när de har fel. Men ingen nekar för sakens skull, om något gör man det för att minska problemen en viss publik för med sig in på stället. Och vilka problem är det, anser du?

– Babbar och förortskillar bråkar helt enkelt mer än andra. Punkt?

– Ja, så är det bara. Det blir mer stök och det finns helt klart en attityd, prestige och dominans, något slags hanebeteende. Och de är

Jakob Grandin Driver Trädgården i Stockholm

Existerar diskriminering hos er?

– Att förneka att diskriminering existerar är att ljuga. Det är som att säga att vi inte har fördomar. Diskriminering är människors fördomar och utnyttjande av makt. Vi arbetar ständigt med en dialog om makt och en kommunikation med människorna i vår närhet som tar dessa beslut. Vi påminner dem om våra värderingar och grunder. På så sätt bidrar vi till att diskriminering inte förekommer. Men att säga att det inte existerar är att förneka verkligheten. Tror du att det sker i större utsträckning på andra ställen?

– Jag tror att vi är i framkant med att arbeta för allas rätt. Detta på grund av vår bakgrund, sammansättning som grupp och främst våra gäster. Gäster som bryr sig om oss som plats, varumärke och personer. Genom våra besökares ständiga reaktioner kan vi hela tiden förbättra oss och hålla en bra och nära kontakt. Har du en för lång distans mellan dig som varumärke/plats och dina gäster ökar osäkerheten, fördomarna och attityden och då förekommer diskrimineringen. 72 procent av våra läsare i Stockholm, Göteborg och Malmö upplever att de har blivit diskriminerade på krogen. Vad tror du att det beror på?

– Jag tror att det beror på en redan förutfattad mening från gäster, vakter, och krögare hur man ska se på varandra. Det finns idag en naturlig ”vi och dom”-moral mellan gäst och vakt. Detta gjordes inte bättre med uniformstvånget som uppkom för ett par år sedan. Vi har ofta två helt olika situationer som möts på helt olika grunder, en individ som i fyllan och villan är ute och ska leva ut kvällen och friheten och en person som ska följa lagar och regler. I slutet ligger ansvaret på oss som näringsidkare att se till att kommunikationen däremellan finns. Borde det finnas tydligare lagar och regler för vad som gäller?

– Jag tror på eget ansvar och kommunikation. Att istället för lagar och avgränsningar förstå varandra. Jag anser att lagen om uniform bara har gjort situationen sämre. Lagar är viktiga men normerna är än viktigare. Det som skapar problemet är ofta förståelsen från gästens sida till vilka lagar vi som krögare måste förhålla oss till när det gäller servering. Gästens förväntningar på utelivet överensstämmer inte alltid med myndigheternas syn på hur vi ska uppföra oss på krogen. Så om jag ska bli konkret skulle jag vilja förändra synen på alkohollagarna. Målet är att skapa förståelse mellan krögare och myndigheter istället för paranoia.

Martin ”Miss Inga” Johansson PR- och nöjesansvarig på Slakthuset i Stockholm

mycket sämre på att ta avvisningar, oavsett om det är barpersonal som inte vill servera dem mer på grund av fylla eller vakter som säger åt dem att det är dags att gå. När jag ber honom utveckla, tror Daniel att det beror på att det är en ”hårdare, tuffare” attityd i förorterna. – Och egentligen gäller det här förortskillar med betoning på förort – det kan vara så kallade ”etniska svenskar” lika väl som personer med invandrarbakgrund. Men växer man upp i ett lugnt radhusområde kanske man inte utvecklar samma konfrontationssökande och auktoritetsmotsättning. Men Daniel menar att medförandet av ”generella problem” inte är exklusivt för unga förortsmän. – ”Svenskar”, i synnerhet killar, blir utan tvekan mer och oftare störigt berusade. Därav vill man slippa grabbgänget från Sundsvall eller Bromma lika mycket som förortskillarna. I början av vårt samtal sa du att ställen kan funka trots, eller kanske på grund av, att det inte finns ett hårt granskande i dörren. Tror du att auktoritetsmotsättningen du pratar om är kopplad till att många förortskillar är vana vid, eller räknar med, att nekas i dörren?

– Ja, jättemycket. Ibland när det kommer tuffa killar med en spänd attityd brukar vi släppa in dem just för att slippa tjafs. Och då blir de avväpnade direkt, de fattar inte vad som hände. Stundtals har vi haft en väldigt smal musikprofil och när de konfronteras med den och vår homogena publik inser de själva att det inte är deras scen. Anser du att förortskillar som uppför sig väl men ändå nekas får finna sig i det? Att de liksom stryker med för att gruppen har ett rykte om sig som ”bråkig”?

– Exakt. Igen, där jag jobbar är det väldigt homogent och vi har kanske inte samma svängrum att släppa in såna som inte passar in även om de beter sig bra. Men ibland händer det att det kommer otrendiga förortskillar som jag kanske känner privat och vet är bra killar. Och då släpper jag in dem. Men då kan ju nattklubbschefen komma ut och fråga ”vad gör de här?”. Vem är det som sätter direktiven för om någon ska få komma in eller inte?

Existerar diskriminering hos er?

– Nej, inte vad jag har sett. Och jag står väldigt ofta ute i dörren och håller ett getöga. Hos oss är alla välkomna så länge de är anständigt klädda och trevliga. Vi har dessutom ett nystartat vaktbolag med bara handplockade ”gamla rävar” och inga ungtuppar som spelar Allan Ballan. 72 procent av våra läsare i Stockholm, Göteborg och Malmö upplever att de har blivit diskriminerade på krogen. Vad tror du att det beror på?

– Det låter som en extremt hög siffra. Är ni säkra på att det inte är folk som har varit lite för fulla för deras eget och klubbens bästa? Jag upplever det ofta som att berusade personer gärna drar en vals – ”ni gillar inte mig på grund av att jag är...”. Det kan hända att jag i min glada ungdom drog det gamla ”är det för att jag är bög?”-kortet också. Men med det sagt finns det ju ruskigt otrevliga vakter lite varstans. Tyvärr. Borde det finnas tydligare lagar och regler för vad som gäller?

– Ja. Man borde förtydliga skillnaden mellan diskriminering och olaga diskriminering. Nekar Slakthuset någon som är för ung gör vi det för att vi vill ha en mognare publik, men skulle en vakt neka någon som är handikappad hade hen fått sparken med omedelbar verkan. Vilken – förutom fylla och för låg ålder – är den vanligaste anledningen till att ni nekar någon?

– Att de är ordningsstörande. Det vill säga hotar eller är otrevliga mot gäster och/eller personal. FOTO: VIKTOR BJÖRN/THE CONCEPT

– Är det en klubb är det klubbchefen och där kan det hända att hen kommer ut och säger ”släpp på vem som helst, vi måste få in pengar i baren”. Men det kan bli tvärtom?

– Gud ja! Går det bra i baren kan hen istället säga ”bara de bästa av de bästa ska in”. Men jag har aldrig under min karriär fått direktiv om att vi inte får släppa in invandrare. Däremot kan jag få höra att det redan är för många inne, på samma sätt som att jag kan få höra att vi har för många otrendiga. Daniel hävdar bestämt att man på klubben där han jobbar framför allt går efter trendighet och inte svenskhet. – Så det kan bli rätt ovanliga situationer i dörren när ett gäng otrendiga svenskar blir nekade till förmån för trendiga babbar. Och innerst inne älskar jag att se deras miner då. Vissa av de här svenskarna kan inte processa vad det är som händer när de får höra att ”det är gästlista ikväll”. För de vet att det är en lögn och att det är något invandrare brukar få höra. Man ser hur vissa av dem liksom vill säga ”alltså, det är lugnt, vi är svenskar”.

”JAG HAR INTE ENS REFLEKTERAT ÖVER HUR SORGLIGT DET HÄR ÄR FÖRRÄN NU, MEN BRA KLUBBGÄSTER SKA VARA LITE BLASÉ INFÖR BESÖKET.” Det låter som att du menar att man på ert ställe kommer in oavsett vad man har för bakgrund, så länge man är trendig. Men om två supertrendiga människor vill in, en helsvensk och en med invandrarbakgrund, men ni bara kan släppa in en av dem – vem väljs bort?

– Om kläderna och attityden är densamma tror jag inte att jag hade gjort någon sådan distinktion. Då hade det varit först till kvarn. Men om man bortser från dig personligen och utgår från din erfarenhet av branschen. Hur tror du att majoriteten av andra vakter och nattklubbschefer hade resonerat?

– Då tror jag att helsvenskar går före. Jag har ju hört ”nu är det för många babbar här inne”, men aldrig ”nu är det för många svenskar”. Tycker du inte att det är problematiskt?

– Jo. Men jag brukar inte lyssna när jag får sådana direktiv. Det är ett personligt val jag gör, jag hade inte kunnat stå för det. Hur är det med ålder, släpps några inte in för att de är för gamla?

– Bland de som är märkbart äldre ser man vilka som är krogprofiler och där spelar åldern ingen roll. Men det händer definitivt att man tänker att de lite mer vanliga äldre borde gå till Golden Hits istället. Daniel vill samtidigt passa på att slå hål på det han kallar för myten om att unga tjejer kommer in överallt. – Det stämmer inte. För unga tjejer drar dit andra tjejer som inte

har åldern inne, de har inga pengar att spendera och kan ofta inte hantera alkoholen. En klubbarrangör sa en gång att för mycket unga tjejer på ett ställe gör att 25-plustjejerna slutar komma eftersom de känner sig för gamla. Och då slutar de bra 25-pluskillarna att komma också. Istället lockar de till sig den typen av killar som gillar för unga tjejer och resultatet blir ett riktigt torskställe. Ibland när vi har haft för många unga tjejer går de kvinnor som är över 25 år därifrån och säger ”det är ju ett dagis där inne” på vägen ut. Och jag förstår den grejen, det har att göra med att tjejer utsätts för en större skönhetsoch ungdomsidealhets än killar. Har du någonsin själv blivit diskriminerad när du har försökt gå ut?

– Ja, definitivt. Och det berodde nog på en kombination av att jag var ung och att jag är svartskalle. En av de värsta gångerna hade en klubb jag jobbade på personalfest på en annan klubb, men när vi kom dit hade plötsligt åldersgränsen höjts, trots att det var helt dött på stället och vi var nyktra. Vad hände?

– Jag sa att jag jobbade i dörren på den här andra klubben och att hela personalen var här. Man såg hur missnöjd vakten var med att behöva släppa in mig efter det. Jag var väl där i 20 minuter innan jag drog för att bemötandet i dörren helt dödade stämningen för mig och känslan av att jag inte var välkommen tog över. Hur har den upplevelsen påverkat dig i ditt nuvarande jobb?

– Den gamla myten om att svartskallar som blir vakter sedan vill ge tillbaka för att de själva har blivit nekade stämmer inte. Som sagt, ingen steker för skojs skull eller för att provocera. Det är så mycket tjafs i dörren ändå att man måste vara världens dummaste vakt om man vill provocera fram mer. Varför blir man dörrvakt?

– Jag vill säga att det grundar sig i ett socialt sökande, att man är en social person. Men fan, det finns många vakter som är dumma i huvudet. Jag tror att det håller på att ske en upprensning och att det har skett en upprensning bland vakter under de här tio åren jag har jobbat. Och det har med ordningsvaktsväsendet att göra och de ökade kraven. Förr i tiden utgjordes de i dörren av antingen entrévärdar, alltså privatpersoner, eller tuffa grabbar som skulle kunna sätta hårt mot hårt. Då var det nog mycket mindre fokus på att vara serviceminded. Idag är sållningen mycket hårdare och det sker intensiva intervjuer innan man kommer in på ordningsvaktsutbildningen. Men anledningen till att man blir dörrvakt? Jag vet inte. Om man liknar utekvällen med en hemmafest är dj:n den som väljer musiken, bartendern den som hypar alla till att festa och dörrvakten den som festen är hos. Vi är brandfilten, den som säger ”stå inte på soffan”. Gillar dörrvakter makt?

– Det tror jag inte. De flesta vill som sagt inte skapa tjafs i onödan. Men det är klart att det finns undantag, en kollega jag hade förut gillade att slänga ut snubbar som raggade på tjejer han tyckte var NR 4, 2014 | NÖJESGUIDEN

KROGDISKRIMINERING snygga. Men generellt tror jag inte att vakter får en kick av att ha makten över folks kvällar. Däremot borde nog fler vakter reflektera över att de faktiskt har den makten.

”baby” dit, eller försöker räcka händerna över baren eller skriva saker på kvitton. Det händer ju inte killarna jag jobbar med. Vi har också haft problem inom personalen tidigare.

Något man ofta brukar höra folk slänga ur sig är att dörrvakter utgörs av såna som har misslyckats med att komma in på Polishögskolan. Vad är din erfarenhet av det?

Borde alla som har åldern inne få komma in överallt?

– Haha. När man jobbar i dörren kring Stureplan plockar man ut en och en halv gång så stor lön som en polisaspirant och då jobbar ändå poliserna måndag till fredag med så mycket skit och misär. Vi kan stå och löka på ett ställe, snacka med tjejer och skämta med barpersonalen och ändå tjäna mer. Dessutom jobbar vi direkt under polisen. Söker du till polisen och inte blir antagen för att du är direkt olämplig för jobbet, tvivlar jag på att de kommer att låta dig bli ordningsvakt. Däremot kan det kanske vara så bland entrévärdarna. Det är alltid de som är busarna, det ska man komma ihåg, haha.

– Det tycker jag. Så länge man har åldern inne borde man inte göra skillnad. Händer det att du väljer att inte servera någon ifall den beter sig illa?

– Ja, absolut. Ett otrevligt, respektlöst beteende går inte. Förväntar man sig att få ett bra bemötande förväntar jag mig också att mötas med respekt. Jag skulle inte döma ut någon på grund av utseende eller liknande. Men blir jag dåligt bemött ger jag en varning om att den borde hålla sig lugn. Fortsätter det ändå vägrar jag serva. ”Lisa” är ett fingerat namn.

Alexander 26 år, ordningsvakt, Stockholm Diskrimineras det på stället där du jobbar?

”JAG TROR ATT HELSVENSKAR GÅR FÖRE. JAG HAR JU HÖRT ’NU ÄR DET FÖR MÅNGA BABBAR HÄR INNE’, MEN ALDRIG ”NU ÄR DET FÖR MÅNGA SVENSKAR’.” På vilket sätt?

– För att de är privatpersoner och inte reglerade av någon. Jag vet folk som är dömda för både det ena och det andra som jobbar som entrévärdar – det hade du aldrig kunnat vara och jobba som ordningsvakt. Entrévärdar är krogägarens förlängda arm. De har rätt att neka vem som helst för allt som inte räknas som olaga diskriminering. Vad skulle hända om man släppte in ”vem som helst” – borträknat väldigt fulla och folk under 18 år, alltså?

– Hade man målet att hålla det brett hade det nog blivit en plats som de flesta gillade. Sedan hade man så klart kunnat sålla bort ett visst klientel beroende på valet av musik, den geografiska platsen och priset på alkohol. Men jag tror att de flesta förstår att en del av en klubbs hype är själva faktumet att just inte alla kommer in. Skulle alla komma in hade magin dött. Så folk borde fråga sig om de verkligen skulle vilja vara på ett ställe där alla kommer in. Hur är det med ”kårandan”? Backar ni upp kollegor även när ni vet att de gjort fel?

– Ja. Det är inget man alltid är stolt över men det är inte en självklarhet att ifrågasätta eller tillrättavisa en kollega som du kanske jobbat med i flera år. Sedan blir ju den stressiga och ofta hotfulla arbetsmiljön något som gör en än mer sammansvetsad. Men jag har samtidigt gått emellan diskussioner när jag märker att en kollega helt har tappat tråden eller professionalismen. Då får man ta gästen åt sidan och lösa det utan att för den sakens skull baktala eller dumförklara sin kollega. Vilken är den sämsta ursäkt du har hittat på för att slippa släppa in någon?

– Tråkigt svar, men det har sällan behövts några galna lögner. ”Gästlista ikväll” eller ”bara stamgäster” brukar funka rätt bra. I vissa fall har jag sagt att vi håller på att stänga och därför inte tar in fler gäster. Och vissa går ju på det trots att klockan bara är 23. ”Daniel” är ett fingerat namn.

LISA 25 år, bartender, Malmö Vissa nattklubbschefer menar att en viss typ av musik, typ hiphop, lockar ”fel sorts folk”, som i sin tur bråkar och inte köper alkohol, vilket bidrar till en dålig barkassa. Att den etniska diskrimineringen liksom är grundad i ekonomi. Vad är din erfarenhet av det?

– Jag har inte alls den erfarenheten. Där jag jobbar är det precis tvärtom. Vissa av våra hiphopklubbar drar snarare mer människor som spenderar mycket pengar än tvärtom. Vi har aldrig så bra barkassa som på hiphopklubbarna. Tycker du att ställena du jobbar på diskriminerar?

– Ja, det tycker jag. Hela klubbvärlden är full av diskriminering, vare sig det handlar om pengar eller utseende. Vems fel är det?

– Allas fel. Det är den stämningen vi alla skapar tillsammans så det övergripande ansvaret kan inte ligga bara på vakter och ägare. Det är en allmän stämning som grundar sig i en struktur. Det är så människor fungerar. Allt blir däremot värre när man går ut och dricker alkohol, så därför borde ägare och vakter arbeta mer aktivt och ta problemen på allvar. Huvudansvaret kan inte ligga på en gäst då det är vi som bar eller klubb som står för stämningen. Anser du att gäster behandlar dig annorlunda för att du är kvinnlig bartender?

– Ja, absolut. Nu har jag jobbat här så länge och det är ofta samma människor som besöker, vilket har gjort att det har blivit mindre särbehandling. Jag har gjort det här i snart fem år och jobbat upp en egen pondus så de som känner igen mig ser nog inte mig som en tjej man trampar på. Men det är många som säger ”lilla gumman” hit och

– Inte där jag jobbar nu, men absolut på tidigare ställen jag har jobbat på. Inte bara på Stureplan utan också på Södermalm eller vissa förortskrogar. Det handlar inte bara om etnicitet utan också om klass. Jag fick exempelvis höra att jag skulle neka alla ”förortsgrabbar”. När jag inte ville ställa upp på det fick jag höra att det var en ”mognadsfråga” och att jag nog skulle fatta när jag fått lite mer erfarenhet. Jag har hört samma om övervåld, ”du kommer också slå folk förr eller senare”. Att instruktioner om vilka man skulle neka eller släppa in kom uppifrån var inte ovanligt. – På ett annat ställe kunde det ofta stå en mindre folksamling utanför varpå man några gånger per kväll kunde höra i radion ”det är bara smuts därute, stek alla”. Där handlade det mer om klass än etnicitet men det var ändå generellt sett svårare för en person med icke-europeiskt utseende att komma in. Stället jag jobbar på nu fungerar inte så vilket är ett av skälen till att jag trivs. Finns det något landsortsförakt bland stans klubbar, alltså att man hör att någon kommer från en ”håla” och därmed inte släpper in den?

– Jag vill inte generalisera stans klubbar då det kan skilja sig något enormt mellan två vid första anblick likartade klubbar. Jag upplever inget landsortsförakt, dock ofta ett klassförakt på de ”finare” ställena, vilket så klart ofta korrelerar med att komma från en så kallad håla.

Andreas Leander-Engström Jobbar med drift, bokning och koncept för bland annat F 1–6 (Fotografiska), F12 Terrassen och Sommar! i Stockholm.

Existerar diskriminering hos er?

– Vi diskriminerar inte, men det är inte säkert att alla kommer in. Vi driver flertalet ställen med tusentals och åter tusentals besökare per säsong och självklart har gäster ibland känt sig felbehandlade när de har nekats inträde. På vilka grunder kan de känna sig felbehandlade?

– Vi diskriminerar ingen medvetet, men det är många parametrar som spelar in när det gäller entré till klubb och krog. Ibland är det stora grabbgäng som är högljudda och ibland är folk helt enkelt bara för fulla. Det är lätt att döma personalen i dörren men man ska tänka på att deras jobb är att skapa en trevlig miljö för alla besökare. Vad gör ni för att motverka diskriminering i dörren?

– Vi försöker ha en konstruktiv dialog med våra medarbetare, och dessutom jobbar vi hårt för att hitta vettig personal på alla platser. Just det sistnämnda är något vi jobbar mycket med, och något vi är stolta över. Tror du att det sker i större utsträckning på andra ställen?

– Jag tror att diskriminering och fördomar är ett problem i samhället överlag, men jag tror också att det går att motverka. Folk blir mer medvetna och mångfald hyllas på fler och fler plan. Alla delar hänger ihop och när samhället överlag blir mer tolerant blir krogen och klubben det också. Borde det finnas tydligare lagar och regler för vad som gäller?

– Jag tror att de lagar vi har räcker men att frågan behöver belysas mer i det dagliga samtalet. Vi måste fråga oss själva hur vi ser på andra människor och vilket sorts samhälle vi vill ha. Att rannsaka sig själv och sina egna fördomar är en bra början. Du är med all säkerhet mot diskriminering, men skulle du välkomna en person från en utsatt grupp i din bekantskapskrets? Vilken – förutom fylla och för låg ålder – är den vanligaste anledningen till att ni nekar någon?

– Jag skulle säga att det är stökiga personer som genom sin attityd kan antas bidra till en spänd ”tuff” stämning på klubben. Vi vill att alla våra gäster ska känna sig bekväma och om vi tror att en person kan ha dålig inställning till kvinnor, andra gäster, personal eller liknande är det ett problem. FOTO: FRANK NORDENBERG

NÖJESGUIDEN | NR 4, 2014

(Q YlOIlUG DWW OLWD Sn

5|VWD Sn 9lQVWHUSDUWLHW PDM ZZZ YDQVWHUSDUWLHW VH

KROGDISKRIMINERING

Sebastian Kapocs Driver nattklubben och restaurangen Yaki-Da i Göteborg

Av din erfarenhet, vilken grupp i samhället har svårast att få komma in på klubbar?

Existerar diskriminering hos er?

– Nyanlända invandrare från Mellanöstern eller Nordafrika som med sin klädsel inte lyckas passera som integrerade svenskar med invandrarbakgrund. De som i rasistiska termer ofta kallas ”importer”. Är det någon grupp i samhället man borde diskriminera är det ju män då vi är extremt överrepresenterade i brottsstatistiken, men detta förekommer ju inte.

– Att diskriminera någon innebär att antingen direkt eller indirekt missgynna en person på grund av dennes kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder. Den enda grund på vilken vi gör åtskillnad mellan människor är deras ålder; ålder fungerar således som ett särskiljande kriterium. I övrigt välkomnar vi en så heterogen publik som möjligt, dels eftersom vi principiellt ogillar diskriminering som fenomen, dels eftersom vi tror att det blir roligare för alla med en blandad publik. Denna värdegrund genomsyrar hela organisationen.

Hur är det med ”kårandan”? Backar ni upp kollegor även när ni vet att de har gjort fel?

– Generellt sett ja, tyvärr. Jag har själv stött på problem och blivit avskedad för att jag har signalerat att jag inte velat ställa upp på sånt. Sedan har jag i några enstaka fall känt mig tvungen och gjort det i alla fall, vilket jag skäms för. Jag har även blivit varnad av kollegor som har varit oroliga för mig angående det och sagt till mig att jag, förutom att ingen kommer att vilja jobba med mig någonsin igen, även kan råka ut för hot och våld om jag vittnar mot en kollega. Alexander menar dock att detta är en betydligt mer komplicerad fråga. – Kåranda förekommer absolut, och det finns inga ursäkter för det. Dock finns det vissa förklaringar man ibland inte tänker på. Vissa ställen har haft stora problem med organiserade kriminella och där anses det inte gå att blanda in polisen, dels för att många har uppfattningen att man inte får tillräcklig hjälp av dem, dels för att man om man anmäler någon i en sådan gruppering kan få såna enorma privata problem att det inte är värt det. Så eftersom många inte tycker att polisen går att räkna med i sådana fall skapas en sorts gängmentalitet. Även de kollegor man ogillar blir på något sätt ens familj när man får hot utifrån, det är i alla fall den känslan jag får. Så jag förstår kårandan, men jag ursäktar den inte.

– Den nedre åldersgränsen syftar till att upprätthålla ordningen och har stöd i både diskrimineringslagen och dess förarbeten. Vi försöker därför inte motverka den. Diskriminering på andra grunder än ålder försöker vi däremot att aktivt motverka på många olika sätt, exempelvis genom att ta dessa frågor på allvar internt inom den egna organisationen. På så vis säkerställer vi att vår värdegrund är känd av och delas av alla medarbetare, och därigenom också får genomslag externt mot våra gäster.

Vilken är den sämsta ursäkt du har hittat på för att slippa släppa in någon?

72 procent av våra läsare i Stockholm, Göteborg och Malmö upplever att de har blivit diskriminerade på krogen. Vad tror du att det beror på?

– Haha, jag ljuger så dåligt så jag brukar faktiskt vara ärlig. Men det klassiska man får höra att man ska använda är ”inga sneakers” etcetera. Jag skulle säga att det är den sämsta ursäkten, för stammisarna med mycket pengar kommer alltid in vad de än har på sig. Att kunna klä ned sig i en generellt finklädd miljö signalerar makt.

– Diskriminering är ett stort samhällsproblem – som dessvärre finns överallt, så även inom restaurangbranschen, och för detta har branschen ett stort ansvar. Att så många som 72 procent upplever sig ha blivit utsatta för diskriminering tycker vi är oroväckande. Att en person upplever sig ha blivit diskriminerad beror antagligen i de allra flesta fall på att vederbörande har blivit diskriminerad. Utan att förringa problemet kan dock orsaken också vara att man känner sig förorättad och vill ha en förklaring som inte hänger samman med ens eget agerande. Oavsett om upplevelsen beror på att man faktiskt har blivit diskriminerad eller inte är det dock problematiskt att människor känner sig diskriminerade: en persons subjektiva känsla av att ha blivit diskriminerad är problematisk i sig, även om vederbörande rent objektivt inte har blivit diskriminerad. Man får därför adressera problemet i båda ändarna.

Gillar dörrvakter makt?

– Ja, men jag tror inte att det är speciellt för dörrvakter, jag tror de flesta människor gör det på ett eller annat sätt. Dock tror jag att alla sådana yrken drar till sig extra många sådana personer. Sedan är det till hjälp att det är brist på ordningsvakter i Stockholm vilket innebär att man får jobb hur inkompetent man än är så länge man är förordnad och utbildad av polisen. Men man ska inte blanda ihop ordningsvakter, entrévärdar och väktare. Vad skulle hända om man släppte in ”vem som helst” – borträknat väldigt fulla och väldigt unga, alltså?

– Man skulle få sparken och/eller krogen skulle förmodligen förlora sitt serveringstillstånd och alla som jobbar där skulle bli arbetslösa. X

Vad gör ni för att motverka diskriminering?

Borde det finnas tydligare lagar och regler för vad som gäller?

– Lagarna och reglerna är tydliga, det är nog snarare i tillämpningen problemet ligger.

”Alexander” är ett fingerat namn.

Robin 29 år, klubbarrangör, Stockholm Du har jobbat som klubbarrangör på flera ställen kring Stureplan. Vad är din erfarenhet av diskriminering? Sker det eller är det en förlegad myt?

– Det sker i allra högsta grad. Inte bara runt Stureplan utan i hela Stockholm. Hur ser diskrimineringen ut?

– Inga krogchefer vill ha hiphop. INGEN. Eftersom det inte får bli ”för mycket förort”, vilket i deras ögon är den sortens folk som hiphop tydligen drar. De vill minska ”risken” för att det kommer för många invandrare. Pratades det någonsin om hur ni skulle arbeta för att motverka diskriminering?

– Snarare tvärtom. Alla vet vad som sker men folk vågar inte säga något på grund av rädsla att få sparken etcetera. Det är en tyst överenskommelse mellan polisen och krogägarna. Krogägarna vill absolut inte stöta sig med polisen eftersom polisen också har ansvar för utskänkningstillstånd och kan knäppa med fingrarna för att få hela stället att stänga. Alla är så jävla ängsliga. Vilken grupp drabbas hårdast av diskriminering, av din erfarenhet?

– Folk med ”icke-svenskt” utseende, främst svarta, och ”hiphopcrowden”. Jag har inte märkt av någon diskriminering mot HBTQpersoner eller andra grupper. Vem är det som ger direktiven om att en viss grupp inte ska släppas in?

– Högsta hönsen säger det till sina mellanchefer som sedan för det vidare. Men framför allt är det Stockholmspolisen som diskret bestämmer hur det ska se ut. Är det vanligt att du ombes att inte boka dj:s som spelar en viss typ av musik för att det lockar ”fel” publik?

Vad har hänt när du inte har lyssnat på de direktiven?

– Jag har försökt bevisa motsatsen genom att boka den musiken, sett till att klubben har blivit full och haft fantastisk stämning – sedan har jag fått höra att ”polisen var förbi i fredags och var missnöjda”, för att ägarna själva inte vågar säga rakt ut att ”det är för mycket förort”. Så med polisen i ryggen skrämmer de upp en och vill du behålla jobbet får du helt enkelt tänka om. Eller ta skit och sitta på möten och lyssna på en trött vaktchef som beklagar sig. Man orkar till sist inte och blir less och trött på den vidriga rasismen som är så vanlig i branschen. Framför allt hos polisen, som i slutet är de som har makten över krogvärlden. Det finns ungefär noll grejer du själv kan göra för att påverka deras tankar och styra dem i en annan riktning. På vilket sätt menar du att polisen har en roll i det? Har du märkt av att även de motsätter sig att en viss publik ska få komma in på ett ställe?

– Polisen är ju ute och kollar ställena då och då, speciellt när det spelas hiphop. Och jag har varit med om vi har en bra hiphopkväll med dans och lycka och polisen ändå säger ”vad har hänt med det här stället egentligen?”. En sådan kommentar får vakter och ägare att se över hur många blattar de släpper in. Varför tror du att de fäller sådana kommentarer?

– De vill inte behöva åka ut och ”vakta” på hiphopklubbar så de avråder ägarna att ha det. De tycker att för många invandrare i samma rum innebär bråk. Och sådant användes sedan av mina chefer som en skrämselgrej. En bra barkassa spelar ingen roll om ”polisen var här i fredags och var missnöjda”. X ”Robin” är ett fingerat namn.

– Haha. Ja. Otroligt vanligt. Det är standard. Vad anser man är fel med den publiken?

– Att ”det blir för mycket stök”. En annan klassisk replik är att ”hiphoppubliken aldrig köper något i baren”. Jag har fått förklarat för mig att ”de flesta röker weed istället” och att det är därför . Ursäkten är att man vill ha ”en köpstark publik” istället. 32

NÖJESGUIDEN | NR 4, 2014

Nöjesguiden skickade ut intervjuförfrågningar till fler klubbarrangörer än de som syns här, men de tackade antingen nej, valde att inte svara eller hann inte ställa upp på en intervju innan det här numret gick till tryck. Ändrar de sig publicerar vi deras svar på nojesguiden.se.

PÅ STORA TEATERN FIRAS WEST PRIDE MED MUSIKAL, TEATER OCH TALKSHOW. VÄLKOMMEN!

SÅPAN GOES MARATON KVALITETSTEATERN

Torsdag 29 maj kl. 19

ZOO - KANNIBALSYNDROMET

AV GERTRUD LARSSON Fredag 30 maj kl. 19

Lördag 31 maj kl. 19

.com/StoraTeatern

Följ oss på facebook

Biljetter: 031-368 32 99 Öppet vard 12–18 & lörd 10–14 samt 2 tim innan föreställning

WWW.STORATEATERN.SE

Foto: Sara Mac Key

MOA SVAN MED GÄSTER

ANTIKA MUSKLER VÄRDA MILJARDER Oljiga biceps, libertarianska krigare och akademikerförakt – This is Sparta! Nöjesguidens Victor Schultz går till botten med Hollywoods överproduktion av filmer om män som har det svårt i antikens Rom och Grekland, och drar paralleller till Ronald Reagan. Text: VICTOR SCHULTZ

ntiken har alltid varit en plats för bombastiska tongångar och episka scener, en plats för de stora myterna och mest världsomvälvande slagen. Genom åren har flera av filmhistoriens mest påkostade och prisade verk utspelat sig under epoken, från Ben-Hur till Spartacus och Gladiator. På senare år har dock något hänt med genren: mängden produktioner har ökat samtidigt som ambitionsnivån sjunkit. Och mönstret är detsamma – lättsåld dussinaction som dragit in på manusbudgeten till förmån för svärdbudgeten.

KANSKE BÖRJADE TRENDEN redan i samband med Brad Pitts soliga

slingor i Troja. Kommersiell succé? Javisst. Men också en rekorddyr produktion och ett kritiskt haveri, särskilt manusmässigt. När sedan Zack Snyders splatterfest 300 gjorde sitt finansiella segertåg över världen 2007, trots en i sammanhanget blygsam budget var förskjutningen ett faktum. Bara de senaste fyra åren har genrefilmerna Immortals, Clash of the Titans, Wrath of the Titans och 300: Rise of an Empire tillsammans dragit in över en miljard dollar samtidigt som de konsekvent sågats och huggits i bitar av kritiker. I skrivande stund är två Hercules-filmer och ytterligare en 300-uppföljare på gång. Tematiken är övertydlig och genomgående i samtliga filmer. Det handlar om stridsvagnar till män som med sitt mod och sin enkla råstyrka (ibland kombinerat med gudomliga krafter) nedkämpar maktfullkomliga härskare, gudar och jättearméer som gör anspråk på deras land, familj och frihet. Slughet och diplomati räknas sällan som några fördelaktiga preferenser, istället handlar det om ett fulländat sexpack och totalt dödsförakt. Liksom oviljan att underkasta sig någon annan än sin egen sort är behovet att manifestera sig genom sin egen kropp grundläggande redan i 300. Innan filmens premiär frontade huvudrollsinnehavaren Gerard Butler magasinet Men’s Health och bidrog till att varje personlig tränare med självaktning lade till ”The 300 Workout”, standardvokabulär och fick gymkillarna att drömma om spartanernas uppumpade bringor. Just gymkulturen har alltid upplevt en samhörighet med antikens idé- och begreppsvärld. I Pumping Iron talar en ung Arnold Schwarzenegger om kroppens symmetri och de rätta proportionerna som om han vore en grekisk skulptör och det räcker med en snabb steroidslagning på Google för att bli erbjuden ett extra bra pris på ”The Hercules Stack” eller ”Zeus Juice” från Sparta Pharmaceutical. Schwarzeneggers första filmroll var också som Hercules i 1969 års Hercules in New York. IDÉN OM FRIHET återkommer ständigt i filmernas tematik, oavsett om

det gäller frihet från slaveri, främmande arméer eller egna härskare. Begreppets egentliga innehåll framstår som rätt diffust och allt från politiker och akademiker till främmande folkslag och förälskelser tycks utgöra ett hot. Målet är att leva frigjord från de som försöker påtvinga sin makt, sina åsikter och sin vilja. På det sättet framstår idealet närmast som en Ayn Randsk motkraft till förtryckarsamhället: en libertariansk tanke där var man (för det är som sagt mest män) rår över sig själv och sin mark, sitt land, sitt hus och sin familj. Kombinationen känns igen från Ronald Reagan-åren på åttiotalet när actionhjältar som Bruce Willis och Sylvester Stallone kämpade mot en institutionaliserad, själlös och ineffektiv byråkrati i filmer som Die Hard och Rambo: First Blood. Reagan lanserade sig själv som en hjälte när han tog över som USA:s president efter ett sjuttiotal fyllt av 34

NÖJESGUIDEN | NR 4, 2014

Brad Pitt i Troja.

”BARA DE SENASTE FYRA ÅREN HAR GENREFILMERNA IMMORTALS, CLASH OF THE TITANS, WRATH OF THE TITANS OCH 300: RISE OF AN EMPIRE TILLSAMMANS DRAGIT IN ÖVER EN MILJARD DOLLAR SAMTIDIGT SOM DE KONSEKVENT SÅGATS OCH HUGGITS I BITAR.” nederlag. Han proklamerade maskulinitet, individualism och en tro på våld när situationen krävde det. En uppenbar skillnad kvarstår dock. Medan åttiotalets mainstreamaction utspelade sig i samtiden har alltså vår tagit tillflykt till antiken. HANDLAR DET OM ett rop på hjälp från ett Hollywood och en publik som känner sig hotad av samtiden? Som skyller finanskris och misslyckade krig på en brusten nationell självbild och ett förmyndarsamhälle som står för korruption och elitism och ett försummande av den vanliga medborgaren? Antiken symboliserar traditionellt en höjdpunkt i mänsklighetens historia, en formtopp som la grunden för drömmen om ett modernt samhälle där driftiga medborgare avancerade med sin egen styrka och motivation som enda drivmedel. Samtidigt handlar det om en epok som ständigt var hotad av byråkratisk ineffektivitet, uppror och makthunger och som slutligen föll samman under sin egen tyngd. Identifierar sig kanske publiken – de som tillskrev sig Reagans ideal på åttiotalet – med de grekiska och romerska hjältarna. Medborgare i ett högstående samhälle som hotas av sin egen hybris och som riskerar tappa greppet. Är det bara en tidsfråga innan skådespelare är synonymt med bodybuilder igen? X

Göteborgs Symfoniker - en del av

SLÄPP TAGET! BOKA ABONNE MANG PÅ GSO.SE G Ö T E B O R G S S Y M F O N I K E R – S V E R I G E S N AT I O N A L O R K E S T E R Ä R E N D E L AV VÄ S T R A G Ö TA L A N D S R E G I O N E N . F Ö R S T E H U V U D S P O N S O R V O LV O . H U V U D S P O N S O R E R S E B , G Ö T E B O R G S - P O S T E N O C H S K F.

SKY FERREIRA VILL INTE KATEGORISERAS Det dröjde länge för Sky Ferreira att debutera, men längtan var väl värd. För Carolina Oscarsson berättar hon om skolavhopp, relationen till Michael Jackson och varför modevärlden är mer förlåtande än musikbranschen. Text: CAROLINA OSCARSSON

å andra sidan Atlanten drömmer Sky Ferreira osammanhängande drömmar om nätterna. Hon vaknar med konstiga känslor i kroppen. När jag pratar med henne låter hon ändå glad. Hon organiserar sin nya lägenhet. Egentligen flyttade hon in för flera veckor sedan, men hon har inte haft någon tid alls att ta hand om sitt nya hem på grund av turnén med Miley Cyrus. Imorgon ska hon iväg igen. Sky signades redan som 15-åring, men inte förrän nu har hennes album släppts. Hon har dragits fram och tillbaka och blivit behandlad lite som en docka som det testats olika genrer och stilar på. Ena dagen skulle hon vara Lady Gaga och nästa något helt motsatt. Trots detta skulle Sky inte ändra på något. – Jag ångrar ingenting av det. Det kunde såklart hanterats annorlunda, men jag har lärt mig väldigt mycket av det. Jag var ung och visste inte vad jag ville. Jag hoppade av high school för att satsa på musiken och göra vad jag ville. Jag trivdes aldrig i skolan och med hur saker fungerade där. Så för mig var det ett bra val, även om jag inte direkt blev bättre behandlad av musikbranschen. Jag hade inte kunnat göra den här skivan i början, så på något sätt känns det bra att ha allt det där ur vägen innan jag kunde släppa ett album. Jag rekommenderar dock ingen att hoppa av skolan.

MUSIKBRANSCHEN ÖVER HELA världen tenderar att behandla män och kvinnor på olika sätt. I USA finns ett stort behov av att kategorisera kvinnor antingen som ”bad girls” eller ”good girls” vilket Sky menar irriterar henne otroligt mycket. På Night Time, My Time sjunger hon om hur ingen frågat vad hon vill. Att hon inte blivit lyssnad på. Efter albumsläppet upplever hon att hon blir mer respekterad, men hon behöver ändå stå ut med orättvisor. – Jag har blivit behandlad som rekvisita. När jag stått för att jag vill ha en karriär har de varit kalla mot mig och inte tagit mig seriöst. Eftersom jag började när jag var så ung blev jag som deras barn, eller docka, de kunde leka med. Om man är söt och snäll kan de göra saker för en, annars är man bara en bitch. Jag läser aldrig recensioner heller, för det är så ofta kritiker enbart skriver om hur jag ser ut. Jag har läst väldigt äckliga recensioner som bara handlat om min kropp och mitt hår. De har inte ens nämnt min musik. Ibland skriver folk också att jag inte har något att säga med musiken – det är alltid män. Tjejer förstår däremot mina texter.

”Ibland skriver folk att jag inte har något att säga med musiken – det är alltid män.”

SKY FERREIRA HAR gjort musik i hela sitt liv. Föräldrar har jobbat

mycket, så hon har till stor del uppfostrats av sin mormor. En stor inspiration för henne när hon gjorde musik som liten var Michael Jackson, en nära vän till hennes mormor som stylade honom under 30 år. – Jag såg aldrig Michael som en stjärna direkt. Jag träffade aldrig honom i de sammanhangen så jag förstod nog inte riktigt hans storhet. Jag var så liten. För mig var han en vän som peppade mig att hålla på med musiken. Han var en bra person som har inspirerat mig och min musik på många sätt. För att kunna satsa på sin egen musik idag kombinerar Sky sitt musicerande med modelljobb. Hon säger att modebranschen alltid har känts mer förlåtande och accepterande. – Modebranschen var de som först lyfte fram min musik. De var de 36

NÖJESGUIDEN | NR 4, 2014

första som inte ville ändra på mig. Jag fick uppträda på deras fester långt innan jag blev tagen på allvar i musikindustrin. Jag har aldrig sett det som ett problem att kombinera dessa världar. Pengarna jag tjänar på modejobben ger mig möjlighet att satsa på min musik. Men om jag bara fick göra en sak skulle det vara musiken, för det blir lite modellande där ibland också. I framtiden vill Sky Ferreira fortsätta spela in och framföra musik. Kanske åka på en egen turné någon gång. Hon har alltid gjort musik och tror aldrig att hon kommer att bli klar. När jag frågar om hon kommer till Sverige avslöjar hon att hon antagligen kommer någon gång i sommar, men vi får vackert vänta på datum ett tag till. X Night Time, My Time (Capital/Universal) finns ute nu och belönades med betyget 5 i mars.

”HADE DETTA HÄNT MIG NÄR JAG VAR 20 BAST HADE JAG NOG TAPPAT BORT MIG HELT OCH HÅLLET.” – Vi hade gemensamma vänner som introducerade oss för varandra och det var male bonding och bromance direkt, så vi bestämde att vi skulle ses igen och göra musik ihop. Jag spelar gitarr men är en teknisk idiot, medan Michel är duktig på datorer. De skriver allting tillsammans, men eftersom Michel inte är så intresserad av att vara frontfigur uppstod det aldrig någon konflikt när Swedish House Mafia ville låna Johns röst och två av duons låtar. Planen var hela tiden att John och Michel skulle fortsätta att arbeta som ett team efteråt. – Jag är medveten om att jag kommer att förknippas med Swedish House Mafia till en början, men det har jag ingenting emot. Deras låtar är bra och det var coolt vad de gjorde, men jag vet vart jag är på väg och vem jag är som artist. Här börjar min resa. JOHN HAR ALLTID attraherats av arenasoundet, oavsett vilka genrer

han rört sig inom. Nu influeras han mycket av nittiotalets eurodisco och samtida elektronisk dansmusik, men vill addera meningsfulla texter, sorgligare melodier och mer subtila nyanser till sina låtar. Det är generellt för mycket partytexter inom EDM, säger han. Men din första singel Anywhere For You påminner ändå ganska mycket om Swedish House Mafia-soundet?

FOTO: ANDREAS LIND

JOHN MARTIN VILL NÅ BREDARE ÄN SVERIGE I Sverige känner vi honom framför allt som rösten på flera av Swedish House Mafias hits. Men John Martin har egna arenor att erövra. För Sara Berg berättar han om energier, musiken som förstaval och det självklara i att börja om från början. Text: SARA BERG

gentligen skulle John Martin åkt till USA, men resan ställdes in då han blev inbokad på en promotionturné genom Europa. Därför är han i Sverige några dagar till och har tid att ses på Universals Stockholmskontor. Han är lång, och med svart skinnjacka, jeans och bakåtkammat hår i axellängd ser han mer rock än EDM ut. Det är också i rocken han har sin bakgrund, trots att betydligt fler människor har sett honom uppträda som rösten till Swedish House Mafias hitlåtar Don’t You Worry Child och Save the World än som sammantaget sett honom spela med något av sina gamla rockband. – Jag var ganska blyg i skolan och jävligt obekväm i alla idrottssammanhang, jag var bollrädd och ogillade gruppsituationer, säger John. Det var först när jag började göra musik som jag hittade min identitet, jag tänkte att det här kan jag.

HAN BÖRJADE STARTA band i 15-årsåldern, men inget av dem lyckades slå igenom. De spelade ute mycket och gjorde dealar med olika människor i branschen, men det blev aldrig något. Så träffade han Michel Zitron en sommarfyllenatt på Berns i Stockholm för några år sedan. 38

NÖJESGUIDEN | NR 4, 2014

– Ja, om den hade låtit helt annorlunda hade folk inte fattat att det var jag, men resten av låtarna på min kommande skiva blir mer varierade. Man kan beskriva dem som dansmusik men med riktiga instrument. Några låtar är rena popballader, ungefär som de brittiska powerballaderna då de hade sin storhetstid. Jag vill ta tillbaka de vemodiga melodierna, men låta kompositionerna få en ännu större ljudbild. JOHN HETER LINDSTRÖM i efternamn, men han vet redan nu att hans marknad inte kommer att vara svensk i första hand, därför använder han sitt mellannamn som artistnamn. Han har sin lägenhet i Stockholm, men tillbringar nästan lika mycket tid i London och Los Angeles. – Det hade varit en ära om min musik funkade även i Sverige, men jag har alltid velat nå ut bredare än så, att kunna kommunicera med folk i Kina, USA och Sydamerika känns häftigare. Jag är redan ute mycket och lever i princip i en kappsäck, så resandet är inget som stör mig. Jag sover bra på flygplan, det gör mig lugn. Du har gått från att uppträda för tusentals människor till att börja om från scratch. Är du inte oroad över att du ska floppa?

– Nä, jag känner mig ganska trygg i mitt och Michels material. Nästan alla större skivbolag hörde av sig efter Swedish House Mafia-samarbetet, men jag visste att vi skulle kunna få en bättre deal om vi väntade. Det var en gamble, men jag visste vad vi hade i oss. Vi valde Island Records, som är en filial till Universal, för att de fattade grejen och ville signa oss för de låtar som ännu inte kommit ut, inte för dem som redan blivit stora. Om du inte hittat musiken, vad hade du gjort då?

– Jag vet inte, jag har aldrig haft någon backup-plan. Musiken har alltid varit huvudfokus, jag är inte bra på något annat. Men jag har ett autistiskt årtals- och datumminne. Folk kan fråga mig när olika saker hände, och genom att sätta dem i relation till låtar och filmer som kom ut samtidigt, kan jag placera händelser ganska exakt i tiden. Jag är som ett populärkulturellt arkiv. EN ANNAN AV Johns förmågor är att han kan läsa av människor, om de har onda eller goda intentioner. – Jag har precis avslutat ett sjok där jag bara läst biografier, men nu är jag mer inne på spirituella böcker, om andlig vägledning. Jag tror på olika energier, att känna av stämningar i rummet. Det är inte alla som kan läsa av sådant, men när jag träffar en ny människa brukar mina första impulser vara rätt. Det är en bra egenskap i den här branschen, där folk börjar söka sig till en när det går bra, när de har en agenda. Det är mycket fult spel inom musikbranschen och hade detta hänt mig när jag var 20 bast hade jag nog tappat bort mig helt och hållet. Nu har jag mer erfarenhet. Vad har du lärt dig av samarbetet med Swedish House Mafia?

– Jag har fått förståelse för vilken typ av musik som connectar med folk, det hade jag inte fått om jag fortsatt spela här hemma. Nu har jag fått komma iväg och spela utomlands och vet vad som funkar där. Världen är större än Sverige. X Debutsingeln Anywhere For You släpptes i slutet på mars och John Martin jobbar just nu på sitt första album.

VÄRMEVERKET FRILAGRET

FOLKETS HUS

GRYM GRUPPRUNDRESA FÖR UNGA

Är du ung och vill ha en reskamrat eller saknar någon att resa tillsammans med?

JÄRNTORGET

19 DAGAR

Allt som händer på Kulturhuset Frilagret utgår från dina förslag, initiativ och önskemål. Som arrangör räknar vi dig mellan 13 och 30 år. Som besökare är du självklart välkommen oavsett ålder!

UPPLEV IGUASSU FALLS Argentina, Uruguay, Brasilien

www.frilagret.se

ENDAST KR

22.900 UTRESA 05/10/2014

32 DAGAR

UPPLEV INDOKINA THAILAND, KAMBODJA, VIETNAM OCH LAOS ENDAST KR

21.990 31 DAGAR

UTRESA 14/10/ 2014

www.frilagret.se Frilagret, Heurlins plats 1, Göteborg

Vi älskar annorlunda. Mornington Stravaganza, personligt boutiquehotell och espressobar på Avenyn i Göteborg. Här kan alla bli älskade.

UPPLEV SOUTH EAST ASIA THAILAND, MALAYSIA, SINGAPORE OCH INDONESIEN

Kungsportsavenyn 6, Göteborg · 031-767 34 00 · mornington.se/goteborg

ENDAST KR

24.990 UTRESA 12/10/2014

Jorden runt resor VOLONTÄRARBETE Working Holiday

0771 47 48 50

WWW.STATRAVEL.SE facebook.com/statravelsverige LUND

KRÖNIKA | Rebecka Hedström

Portlandia.

VAD BLIR DET FÖR KALE?

den första sketchen vid säsongstarten av den amerikanska satirkomediserien Portlandia åker en karaktär spelad av Kirsten Dunst glatt till Portland för att bo i en släktings hus en sommar. Sekunden som hon gjort sig hemma börjar hon trakasseras av två andar som spökar genom att läsa upp olika hälsorelaterade råd och rekommendationer, alltid med källhänvisning. De dyker upp när Dunst tränar i sitt sovrum och stör henne mitt i en sit up med förvirrande information; ”man ska träna det första man gör på morgonen – nej nej, du måste göra det på kvällen”, ”det är en myt att det är bra att dricka vatten när du tränar/…/ du kan drunkna i elektrolyter” vilket eskalerar till ett gräl mellan de två döda som inte har tagit del av samma artiklar i frågan. Det visar sig sedan att paret har dött av förvirring eftersom de inte har vetat vilka saker som var bra eller dåliga för dem.

NU ÄR PORTLANDIA en serie som främst gör sig lustig på den ”med-

vetna” hippa vita medelklassens liv och spörsmål, och det Portland som vi möter i serien är inte helt olikt de mer bohemiska delarna av våra tre största städer i Sverige. Men du behöver inte prenumerera på Gwyneth Palthrows nyhetsbrev från Goop eller experimentera med #cleaneating, för att finna dig själv rådvill inför alla olika tips och rekommendationer kring kropp och hälsa i media. Jag räknade häromdagen till 16 artiklar med olika råd kopplade till kropp och hälsa på Aftonbladets startsida, på Expressen fanns samma dag 8 artiklar, invävda mellan texter om det försvunna MH370 och Putin. Utöver det delas varje dag artiklar och information på Facebook om allt från farliga gifter i hemmet och anti-vaccinpropaganda, till texter om köttätandets cancerrisker och ”19 skrämmande saker du äter dagligen”. Att försöka navigera mellan och hantera hälsorelaterad information idag, utan djupare ämneskunskap, kan bli döden för en neurotiskt lagd person.

är märkligt, för jag känner mig inte som en del av min egen kropp, den känns mer som ett ansvarsområde. Som en bit mark som ligger ute på entreprenad och som jag råkar ha ärvt. Jag vet att många delade och älskade Naturskyddsföreningens tips om ekologisk mat och städning i höstas men själv fick jag panik. Det finns gift! Allt jag äter, allt jag har på mig, allt jag har i mitt hem utsöndrar cancer och gift. Släng alla plastknivar från IKEA som någon har gjort för alldeles för lite lön, jag dör här borta! Just hälsa är också en värre trigger än skönhet som är enkelt att förstå i jämförelse. Det vore ibland skönt om kroppen var mer som ett tittskåp där man kan sticka in huvudet och kolla – hur går det här inne egentligen? Vad tyckte du om grönkålen, har du tänkt mer på cancer på det senaste? Tankar på grönkål bland medelklassen är lyxigt och harmlöst men informationsförvirring kan vara livsfarligt. Många ”hälsorörelser” är tätt förknippade med anti-vaccintankar och antroposofi, något som fått reella konsekvenser i både Järna och USA, där sjukdomar som

”Jag känner mig inte som en del av min egen kropp, den känns mer som ett ansvarsområde. Som en bit mark som ligger ute på entreprenad och som jag råkar ha ärvt.” har varit närmast utdöda i decennier plötsligt börjar spridas igen. Det går inte heller att läsa kommentarsfälten hos en enda cancerbloggare utan att hitta ”tips” från människor som råder den sjuka att avvisa konventionell behandling till förmån för dyra alternativa terapier utan någon som helst vetenskaplig förankring eller resultat att uppvisa. DET ÄR ETT litet helvete ibland att försöka ta ansvar för sitt eget

välmående, att försöka förstå och sålla källkritiskt bland information och försöka leva ett fungerande liv som inte helt upptas av de föregående. Sketchen i Portlandia slutar med att Dunst karaktär också dör och själv blir ett spöke. Hon får tips och instruktioner av de andra: ”du ska alltid ha liksom en vag källa att hänvisa till”. X I varje nummer av Nöjesguiden skriver Rebecka Hedström om den populärkultur som berör henne.

ATT LEVA ÄR på många sätt att hållas gisslan av ett kött som i sin tur

REBECKA HEDSTRÖM

hålls gisslan av ett medvetande som känner till sin egen dödlighet. Det

rebecka.hedstrom@nojesguiden.se

NÖJESGUIDEN | NR 4, 2014

KLUBB

nojesguiden.se/klubb/goteborg

GĂ&#x2013;TEBORGS VIKTIGASTE KLUBBAR Ă&#x201E;R DE FĂ&#x2013;R QUEERS 2007 FLYTTADE JAG frĂĽn en liten hĂĽla i Dalarna till GĂśteborg fĂśr att plugga. En av sakerna jag sĂĽg fram emot mest med att fĂĽ bo i storstad var att Ă¤ntligen fĂĽ gĂĽ pĂĽ queerklubb och festa med andra queers och flator. Jag hade hĂśrt talas om den separatistiska klubben Cherrybomb och om vilda fester pĂĽ Underjorden. Min fĂśrsta helg i GĂśteborg ĂĽkte jag fĂśrvĂ¤ntansfull och nervĂśs genom stan med kroppen fylld av det billigaste bubblet fĂśr att kanske, bara kanske, fĂĽ hĂĽngla med en tjej pĂĽ ett dansgolv fyllt av andra tjejer som var som jag. Klubben hette FĂŠte och lĂĽg i kĂ¤llaren till det som idag Ă¤r Brygghuset pĂĽ JĂ¤rntorget. NĂ¤r jag klev ner i det mĂśrka, trĂĽnga rummet och klĂ¤mde mig fram till dj-bĂĽset fĂśr att hĂśra musiken bĂ¤ttre visste jag att detta nog var det bĂ¤sta sĂ¤ttet i hela mitt liv jag spenderat 60 spĂ¤nn pĂĽ. StĂ¤mningen, det proppfulla dansgolvet, ĂĽngan som rann lĂ¤ngs vĂ¤ggarna och kĂ¤nslan av att hĂ¤r, i det hĂ¤r lilla rummet, fanns det andra som var precis som jag. Jag fick aldrig hĂĽngla den dĂ¤r kvĂ¤llen, fĂśrmodligen fĂśr att jag var fĂśr upptagen

Ă¤n bara fĂśr en kvĂ¤ll. GĂśteborgs klubbar behĂśver queers och queers behĂśver GĂśteborg. Vi kan aldrig ha fĂśr mĂĽnga rum att rĂśra oss i nĂ¤r omvĂ¤rlden fortsĂ¤tter diskriminera oss.

BĂ&#x201E;ST JUST NU 1. Speak Your Mind Angered Arena, den 1â&#x20AC;&#x201C;2 maj, kl 15â&#x20AC;&#x201C;23

Schoolboy Q.

med att dansa euforiskt till Gossip och titta pĂĽ alla mĂ¤nniskor runt omkring mig. DĂ¤remot gick jag dĂ¤rifrĂĽn med en kĂ¤nsla av att Ă¤ntligen ha fĂĽtt komma hem. NĂĽgot jag lĂ¤ngtat efter under hela min uppvĂ¤xt i en stad fylld av fĂśrdomar och utanfĂśrskap. Det Ă¤r svĂĽrt att fĂśrklara nĂśdvĂ¤ndigheten med queera rum eftersom det Ă¤r sĂĽ sjĂ¤lvklart fĂśr mig men nĂĽgot frĂ¤mmande fĂśr mĂĽnga andra. Men faktum Ă¤r att det Ă¤r lika viktigt med ett levande klubbliv fĂśr queers idag som fĂśr 100 ĂĽr sedan. Fortfarande behĂśvs ett rum dit man kan gĂĽ och hĂĽngla med vem man vill utan att fĂĽ en kommentar om det och dĂ¤r man slipper nĂĽgon som vill vĂ¤dra sina ĂĽsikter om ens sexualitet i baren. Nu precis som fĂśr sju ĂĽr sedan behĂśver queers platser dit de kan komma och dansa, hĂĽngla och fĂĽ vara sig sjĂ¤lva, om

Pantrarna fĂśr upprustning av fĂśrorten arrangerar Ă¤nnu en gĂĽng fĂśrsta majfestival och gĂśr ingen besviken i ĂĽr heller med en lĂĽng line-up dĂ¤r ingen mindre Ă¤n Talib Kweli stĂĽr hĂśgst upp pĂĽ listan.

lite stĂśrre utbud Ă¤n vanligt att roa sig med. Om nu bara vĂ¤rlden kunde acceptera alla lika mycket resten av ĂĽret sĂĽ vore allt en fest.

5. Pfemme Records slĂ¤ppfest Adaâ&#x20AC;&#x2122;s, den 10 maj, kl 18â&#x20AC;&#x201C;02

Om du inte har hĂśrt det hĂ¤r bandet Ă¤n har du det nu och snart kommer alla att snacka om dem. Ă&#x201E;ntligen nytt material frĂĽn ett av GĂśteborgs bĂ¤sta politiska band. Som vi har lĂ¤ngtat! JULIA IVARSSON julia.pugsi@nojesguiden.se

2. Lilla Namo Pustervik, den 16 maj, kl 22â&#x20AC;&#x201C;03

Ingen har vĂ¤l glĂśmt hur mycket vi dansade till Namo 2012. Nu har hon slĂ¤ppt ny singel och Ă¤r redo att gĂśra om succĂŠn. Vi ses framfĂśr basen.

3. Schoolboy Q Pustervik, den 23 maj, kl 19

Los Angeles-rapparen och Black Hippy-medlemmen som har samarbetat med bland andra Kendrick Lamar, A$AP Rocky och 2 Chainz kommer till GĂśteborg. StĂ¤llet kommer att fyllas av hiphopnĂśrdar med cash, fĂśr nĂ¤sta gĂĽng han spelar i stan lĂ¤r det kosta ungefĂ¤r 1 895 kr.

4. West Pride Den 28 majâ&#x20AC;&#x201C;1 juni

Det hĂ¤r Ă¤r veckan dĂĽ alla queers har ett

W GHUQ YÂ¤V R P Y H O S L 8S DVWURQRP VYHQVN J

RFK D VOLSV U LQWH K H Y Âś K H SSVNDWWD E X 0DQ IÂśU DWW U D N X G WD Â¤OVND YL RFK YLQ JRG PDW W J L W N UL HU Â&#x2013;SSHWWLG IUÂĽQ 0ÂĽQĂ&#x2020;7RUV IUÂĽQ )UH /ÂśU

ÂśWHERUJ

* DWDQ J D L U R W N 9L 7HO ND VH DXUDQJNR ZZZ UHVW

NR 4, 2014 | NĂ&#x2013;JESGUIDEN

Göteborgskalendariet

VILL DU ANNONSERA HÄR? Kontakta Henning på 070-828 1371

KROG

STÄLL KRAV PÅ ÖLEN VI BRUKADE GÅ i gåsmarsch bakom farsan ner till kinesen. På den tiden var strimlad biff med bambuskott det bästa som fanns. När han fått in sin öl och drack den fastnade alltid skummet i mustaschen. Det såg ut som grädde när han slickade bort det med tungan. En skummande öl smakar alltid som allra godast när man är sugen på en och det fina med öl är att det knappt finns en enda som smakar dåligt. Men smakar ölen sådär basiskt och vidrigt, som att det rinner härsket smör över tungan, ja, då har etablissemanget inte rengjort kranarna på länge. Då ska du utan att blinka säga till. Dels för att ingen servering med självrespekt vill servera sådan sörja. Dels för att jag blir så störd när jag alltid blir den som måste påpeka en sådan grej och samtidigt ser att folk sitter i lokalen och grimaserar åt eländet.

1. Murveln Restaurang Nordstadstorget 6, tel 031-15 40 44

Skönt med ställen där personalen har klös. Murveln i Nordstan är ett sådant. Här sätter man sig inte över servisen. De har sett och upplevt det mesta och tar ingen skit. Ett perfekt ställe att sitta och titta ut på stressade människor som konsumerar blandat skräp i köpcentret. Eller som de själva skriver: ”En avslappnad och mysig pubstämning sju dagar i veckan”. Öppet: mån–lör 11–02, sön 12–02

2. Yoghurt Bar Linnégatan 49, tel 0705 611 645, yoghurt bar.se

Som liten brukade jag bo hos min faster i Italien och hon gödde mig fet på yoghurtglass. Vi gick alltid till ett ställe i Milano med ungefär samma koncept som Yoghurt Bar. Så om det är bra eller dåligt att den glassen har kommit till stan är oklart, men det är grymt gott. Rätt ruggiga priser dock. Öppet: sön–fre 10–20, lör 10–21

3. The Rover Andra Långgatan 12, tel 031-755 04 90, therover.se

Här blev det faktiskt riktigt gött efter renoveringen. Fullsatt vid afterwork-timmarna. Käket är pubkäk rätt och slätt, men med finess i kanterna. Till exempel har de boquerones, de där syrliga små fiskarna som är ett krav i södra Spanien. Deras ofiltrerade, opastöriserade Urquell går inte heller av för hackor.

FOTO: THOMAS WAL

FULLSATT EN VANLIG TISDAG Market Rosenlundsgatan 8, tel 031-13 12 11, marketrosenlund.se

Nyhetens behag väger tungt, för Market är fullsatt denna småtrista vardag och Nöjesguidens smakryttare blir anvisade till baren. Vi får sitta bredvid ett kelande par. Faktiskt en rätt go plats med utsikt över lokalen och insyn i det öppna köket. Det är stora och luftiga lokaler, riktigt trevligt, men det kräver att stället är knökat – vilket det som sagt är. Maten är en mix av koreanskt och mexikanskt, KoMex, vilket uppenbarar sig på den lagom stora menyn. Rätterna är till för att delas, en trend som känns igen från flera av stans nyare krogar. Servitören guidar oss käckt genom utbudet. Han rekommenderar friterad avokado som sidorätt. Det låter inte speciellt gott, men är det verkligen.

Vi tar ett antal tacos som serveras tre stycken per sort, detsamma med sliders (som är det lite mesiga ordet för minihamburgare). Den godaste tacon är Hunje-Ori med wokad rökt anka – så gott att vi nästan slåss om den sista biten. Lika övertygande är inte räktacon, men den duger, absolut. Som sidorätt serveras kimchi, den koreanska motsvarigheten till europeisk surkål. Den är så god att den är mer än ett krav. Hemmagjord, stark, syrlig och alldeles underbar. Vi kan inte få nog av den, så minihamburgarna får bli Hoisin Pork – ett stycke rökt fläsksida som samsas med kimchin. Ett minus finns dock. Rapporter från icke-köttätande håll vittnar om att Market måste skärpa till sig ett par snäpp gällande sina vegetariska rätter. När kriget mot maten närmar sig sitt slut är dock vi två karnivorer mätta, belåtna och tillsammans drygt 800 kronor fattigare, men då sköljde vi ner maten med tre öl var. Öppet: lunch mån–fre 11–14, tis–lör 17–sent. Från och med mitten av maj kommer Market att hålla öppet alla dagar i veckan.

Öppet: mån–tors 16–sent, fre–sön 15–sent

4. Wrapped Burrito Bar Skanstorget 10, tel 031-386 06 86, wrapped.se

Nyöppnad filial till stans snabbväxande burritokedja. Det kan nog bli succé. Det går snabbt att få burriton som finns i olika utföranden (kyckling/högrev/veg). Det bästa är att köpa med en, gå upp på Skansberget och njuta av utsikten. Det sämsta är väl att den här typen av käk är sådant en smäller i sig alldeles för snabbt. Öppet: mån–fre 11–20, lör 11–19, sön 11–17

5. Cuckoo’s Nest Lindholmspiren 4, tel 031-383 40 30, cuckoosnest.se

Okej, jag gillar verkligen hotellbarer. Det är nog känslan av att vara någon annanstans och det är ofta lite lyxigt utan att vara för dyrt. Ta båten till Riverside så blir det som en liten minisemester. Skulle du bo på Hisingen, ta bussen till Järntorget och båten tillbaka, det blir ändå samma känsla. Hotellbaren Cuckoo’s Nest har lyxig mat och goda drinkar. Köket är öppet: 11.30–22.00, baren något längre

FRÅN KRONA TILL STJÄRNA En Michelinstjärna? Till gamla Kronan? Ja, ni kommer väl ihåg det där ruskiga haket som låg på Norra Hamngatan 10, mitt emot Lilla Bommen? Kronans specialitet var att husera suspekta black metal- och hiphopklubbar. Exempelvis rev Elvis-imitatören Eilert Pilarm för ett tiotal år sedan av ett helt set klassiker för att sedan smita ut bakvägen och kliva in i en dekig Volvolimousin mot nästa håla. Men tiderna förändras och nu huserar restaurangen Bhoga i de fordom ruffliga lokalerna. Bhoga har alltså nyligen fått den prestigefulla Michelinstjärnan. En stjärna betyder att restaurangen är en ”exceptionellt bra restaurang i sin kategori” enligt Guide Michelins luttrade och superhemliga provsmakare. För Gustav Knutsson, köksmästare och delad ägare tillsammans med Niclas Yngvesson, kom utmärkelsen som en överraskning. – Det kom som en chock, det här var ingenting vi räknat med att få i år, säger Gustav Knutsson.

Gustav Knutsson och Niclas Yngvesson

– Genom att fortsätta utvecklas. Vi har lite planer med lokalen och ska fortsätta utveckla vårt koncept och bli bättre. För vi känner oss fortfarande ganska nyöppnade och det finns alltid saker man kan jobba på, bättre service, bättre mat och så vidare. Allting går att utveckla. På Bhoga fortsätter alltså arbetet med att utveckla det egna konceptet. Samtidigt berättar Gustav Knutsson att de söker efter passande lokaler för att öppna en ny restaurang i samma regi. Men om det tar ett, två eller tre år innan det blir verklighet är för tidigt att svara på.

Hur stor roll spelar en stjärna? Eftersom bägge stjärnkrogarna Kock och Vin, samt Fond har

KALLE WANNERSKOG

– Det spelar roll, vi har ett mycket större tryck på bokningar och sådär. Det har skrivits mycket om oss i medierna, så det är klart man når ut ganska långt.

kalle.wannerskog@nojesguiden.se

På vilket sätt fortsätter ni arbeta nu?

Thörnströms Kök, 28+ och Sjömagasinet.

stängt under året har den göteborgska kroghimmelen förlorat två Michelinstjärnor. Nu delar Bhoga pallplats med restaurangerna

NR 4, 2014 | NÖJESGUIDEN

KROG

ALLA DESSA INTRYCK Super Rullband Kungsgatan 25, tel 031-13 41 10

Hoppsan, vad hĂ¤nder hĂ¤r? PĂĽ vĂ¤gen till vĂĽra platser hinner vi se spelmaskiner, horder av folk vĂ¤lla in och ut ur restaurangen och framfĂśr allt det annorlunda konceptet med att rulla ut mat pĂĽ ett band till gĂ¤sterna. Allt till den simpla summan av 148 kronor. FredagskvĂ¤llen till Ă¤ra Ă¤r klientelet vĂ¤ldigt blandat med en ĂśverhĂ¤ngande del utbytesstudenter frĂĽn alla delar av vĂ¤rlden. NĂĽgra gĂ¤ster Ă¤ter helt annan mat Ă¤n svullarbuffĂŠn vi tĂ¤nkte ge oss in pĂĽ. LĂ¤ngst bak i menyn gĂśmmer sig hemliga listor pĂĽ de mest hĂ¤pnadsvĂ¤ckande rĂ¤tter: brĂ¤serade grisfĂśtter, grishuvud, fisk i kĂĽl, grisĂśron och mycket mer. Vi slĂĽr bort de kulinariska drĂśmmarna. IkvĂ¤ll Ă¤r det rullbandsupplevelsen, restaurangens raison dâ&#x20AC;&#x2122;ĂŞtre, som ska testas, inte nĂĽgra oupptĂ¤ckta juveler. Sagt och gjort â&#x20AC;&#x201C; vi kastar oss Ăśver det. Tar fĂśr oss av godsakerna som rullar fĂśrbi, samtidigt som vi bestĂ¤ller in

FOTO: THOMAS WAL

varmrĂ¤tter som levereras pĂĽ minitallrikar. Den ĂĽngade pilgrimsmusslan (som serveras en ĂĽt gĂĽngen) sticker ut, sĂĽ Ă¤ven flĂ¤skrevbenet med sesamfrĂś. Att det inte kommer sĂĽ mycket pĂĽ fatet gĂśr inget eftersom vi fĂĽr bestĂ¤lla obegrĂ¤nsat. DĂĽ vi sitter i bredd framfĂśr rullbandet Ă¤r det passande att vi bara Ă¤r tvĂĽ, rent konversationsmĂ¤ssigt. Men det Ă¤r sĂĽ

QZÂ P :YPNILWNLY

JSHÂ KLXYPÂ T MLXYPÂĄHS Â˘Â˘Â˘ JSHÂ KLXYPÂ TMLXYPÂĄHS TWN

NU KAN DU FĂ&#x2026; NĂ&#x2013;JESGUIDEN DIREKT HEM I BREVLĂ&#x2026;DAN nojesguiden.se/prenumerera

NĂ&#x2013;JESGUIDEN | NR 4, 2014

mycket intryck som ska behandlas och sĂĽ mĂĽnga rĂ¤tter som ska diskuteras, sĂĽ vi hamnar Ă¤ndĂĽ i samtal med vĂĽra grannar. Trevligt! NĂ¤r det gĂ¤ller maten Ă¤r ingenting egentligen supergott, hĂ¤r handlar det mer om helhetskĂ¤nslan. DĂĽ vi fĂśrsĂśker hitta toaletten Ă¤r det en nĂ¤rmast psykedelisk upplevelse att ta sig fĂśrbi det

gigantiska rullbandet eftersom vi Ă¤r pĂĽ â&#x20AC;?felâ&#x20AC;? sida av lokalen. MĂ¤tta, hyfsat belĂĽtna men i tankar kring den mystiska insidermenyn lĂ¤mnar vi rullbandet fĂśr den hĂ¤r gĂĽngen. FortsĂ¤ttning fĂśljer. Ă&#x2013;ppet: mĂĽnâ&#x20AC;&#x201C;tors 11â&#x20AC;&#x201C;21, fre 11â&#x20AC;&#x201C;23, lĂśr 12â&#x20AC;&#x201C;23, sĂśn 13â&#x20AC;&#x201C;21, lunch mĂĽnâ&#x20AC;&#x201C;fre 11â&#x20AC;&#x201C;15.

DRYCK pĂĽ KROGEN Kvarterskrogen

â&#x20AC;?myntan Ă¤r tyvĂ¤rr slutâ&#x20AC;?. HĂĽll dig till groggs och sluta vifta med kreditkortet.

Har krogen en tydlig nationalitet bĂśr du ta med det i berĂ¤kningen vid val av dryck. BestĂ¤ll inte tysk lager pĂĽ polacken, franskt bourgogne pĂĽ italienaren. Ă&#x201E;r vinet defekt ska du sjĂ¤lvklart skicka tillbaka det, men undvik att kalla det korkdefekt om flaskan har skruvkork (vilket de flesta husviner har idag.) Ta seden dit du kommer, det som finns pĂĽ vinlistan Ă¤r som regel det som bjuds.

BESTĂ&#x201E;LL VAD DU VILL MEN INTE DET HĂ&#x201E;R Det finns vissa oskrivna regler du bĂśr kĂ¤nna till fĂśr att inte gĂśra bort dig nĂ¤r du bestĂ¤ller dryck pĂĽ krogen. Alf Tumble tipsar om bestĂ¤llningar och beteenden du ska passa dig fĂśr.

Ă&#x2013;lpuben Undvik att bestĂ¤lla en stor stark, STĂ&#x2013;L och annan anonym lager, det Ă¤r inte dĂ¤rfĂśr du Ă¤r hĂ¤r. FrĂĽga istĂ¤llet vad du borde bĂśrja med. BĂśrja inte klunka Ăślen direkt ur flaskan. Du fĂĽr garanterat ett lĂ¤mpligt

Ă&#x201E;ven om du Ă¤r mĂĽn att fĂĽ din hantverksĂśl korrekt serverad Ă¤r det sĂ¤llan lĂ¤ge att be om glas. Och du, det finns ingenstans en kall blaskig flasklager smakar sĂĽ bra som i rĂśkmaskinens laserdimma. Hur full och rik du Ă¤n kĂ¤nner dig, tĂ¤nk inte ens tanken pĂĽ att vaska. Det Ă¤r ett hĂĽn mot bartendern, champagneproducenten, druvplockarna och lika pinsamt som att kissa pĂĽ dansgolvet.

Cocktailbaren ALF TUMBLE

glas som passar just din Ăśltyp om du vĂ¤ntar en sekund. BestĂ¤ll inte Fernet till IPA:n, det kan du gĂśra pĂĽ nattklubben eller mĂśjligtvis pĂĽ kvarterskrogen.

Finkrogen

Ă&#x201E;r det mycket folk bestĂ¤ll nĂĽgot frĂĽn den egna cocktaillistan, Ă¤r det lugnare lĂĽt din bartender skapa fritt utifrĂĽn din favoritsprit.

Twitter: @alftumble

Undvik att bestĂ¤lla drink efter fĂ¤rg. Eller efter energidryck. Det slutar bara med att du fĂĽr en tokstark â&#x20AC;?rĂśdâ&#x20AC;? bloody mary med Red Bull i.

Be inte om ett halvt dryckespaket. SĂ¤g istĂ¤llet att du bara vill ha ett par glas vin och lĂĽt sommelieren lĂśsa det ĂĽt dig.

Ă&#x201E;r du nĂśjd med din bartender, kĂśp inte en extra shot, dricksa istĂ¤llet.

Dryckespaket kan innebĂ¤ra en hel del glas. Ă&#x201E;r du lĂ¤ttpĂĽverkad och vill uppskatta de sista rĂ¤tterna kan det vara lĂ¤ge att lĂ¤mna lite av de vinerna du gillar minst.

Nattklubben

SĂ¤g fĂśr guds skull inte somalier.

alf.tumble@nojesguiden.se

Undvik att bestĂ¤lla tidskrĂ¤vande drinkar under rusning, typ en old fashioned klockan 02.55. Eller en order pĂĽ fem mojitos â&#x20AC;&#x201C; var beredd pĂĽ svaret

Ä&#x2122;Ç&#x160;1 Z=PÄŚÉ&#x2030;4,! É&#x160;Ç&#x152; 3+MÄŞ3 É&#x2039;Ä&#x2122;<F EO Äł Ä?? ;&9 É&#x2039; ?F,Ä&#x203A;É&#x2030;Ĺ&#x192;ÄťÄŤu ÄŚ<= ÄŞ<@É&#x2039; Ç&#x160;FÉ&#x2039;Ć&#x; Äˇ+JÄŞE=É&#x2039;Ć&#x; ÄˇÇ&#x2039;G ĹŞ E JÄŞÇ&#x160;OG 9LÉ&#x2039;

K U N G S P O RTSAVE NYN 24 +46 31 751 54 00 R U BYBAR.S E

NR 4, 2014 | NĂ&#x2013;JESGUIDEN

SCEN & KONST

MYTEN OM MEDELKLASSEN DE SENASTE MÅNADERNA har ett flertal texter attackerat den vita medelklassen för dess parasitiska kulturkonsumtion. I den debatt som har blossat upp kring danska Yahya Hassans självbetitlade diktsamling är skribenterna i alla fall ense om en sak: den vita medelklassens gillande är inte bara ickeönskvärt utan direkt pinsamt. På samma sätt resonerar Majsa Allelin i sin text ”Den vita medelklassens skuld, nervositet och självgodhet” på sajten Rummet. Här angriper hon bland annat den vita medelklassen för att lägga alltför stor vikt vid det symboliska uttrycket, för att sedan själv klaga på två teaterföreställningar: Mellika Melouani Melanis Att begära Tre systrar på Stadsteatern och Lars Noréns Fragmente på Folkteatern i vilka ”rasism, antifeminism och klassförakt/hån” reproduceras i ”antirasismens, feminismens och klassmedvetenhetens namn”. Teatern blir en plats dit medelklassen går för att frossa i det förtryck de själva utövar. Genom att gå på en radikal teaterpjäs upplever medelklassen med sin föreställning om det symboliska uttryckets subversiva värde att de verkligen gör något. Här stöter vi på en rad problem. Förutom att kategorin ”den vita

medelklassen” blir meningslös i sin bredd och brist på precision är det ytterst tveksamt om denna medelklass verkligen upplever sina teaterbesök som en politisk handling. Vidare är det helt säkert att en stor del av den (för det borgar just dess storlek) inte alls önskar se någon politisk förändring. Och förutom att Melanis pjäs

”Det finns alltså ingen anledning att tro att arbetarklassen inte skulle finnas i publiken.” inordnar sig i en postdramatisk tradition som bryter med det bekväma, tillbakalutade konsumerandet av teater, och att Folkteatern knappast är känd för att vara borgerlig, undrar jag hur Allelin kan vara så säker på att teaterpubliken är fylld av medelklass? Enligt SOM-institutets undersökning Kulturvanor i Sverige 1989–2012 hade 32 procent av de tillfrågade låginkomsttagarna 2012 varit på teater det senaste året, att jämföra med 40 procent av

Mellika Melouani Melanis Att begära Tre systrar.

FOTO: AORTA

medelinkomsttagarna, liksom 26 procent av de med enbart grundskoleutbildning och 36 procent av de med enbart gymnasieutbildning. Det finns alltså ingen anledning att tro att arbetarklassen inte skulle finnas i publiken. Eller jo, anledningen skulle väl vara just detta tjat om medelklassen och dess kulturkonsumtion då. Jag undrar vad det är som reproducerar klassförakt egentligen.

MIKAELA BLOMQVIST mikaela.blomqvist@nojesguiden.se

OBEHAGLIGA SNACKS PÅ GALLERI 54 MÖJLIGEN BEROR DET på min stora kärlek till snacks, men det är något med popcornen i Sven Drobnitzas utställning Seeds of Smoke på Galleri 54 som tilltalar mig. Utställningen består av en rad föremål, glest arrangerade i rummet. Det är en ensam pusselbit på en vägg, det är tändstickor där några är upplagda i halvtomma askar och andra är uppbrända och uppställda. Och i mitten av rummet finns popcornen, fastnålade och utblommade likt fjärilar. Där tändstickorna, liksom det uttorkade ris som får hänga över en levande växt, kan ses som något övertydliga symboler för förgängligheten är popcornen desto mer suggestiva. Tändstickorna gränsar mot det banala, men popcornen är representant för det triviala: ett misshandlat majskorn lika fattigt på näring som på mening. Tills nu då. I Seeds of Smoke blir popcornet unheimlich. ILLUSTRATION: IVAR MARTINSSON

BÄST JUST NU Acts of Goodness Backateatern, spelas till och med den 15 maj

Med berättelser från ungdomar i åtta europeiska länder gör Backateatern en mångsidig undersökning av den goda handlingen.

Göteborgs Dans och Teaterfestival

Transportband F4 av Soderlund Davidson Pannrummet, Konstepidemin till och med den 4 maj

I det mörka pannrummet möts besökaren av ett gammalt rullband på vilket absurt glättiga ljusstakar i lergods fraktas runt.

Kulturens ABC

Den 14–20 maj på flera scener i stan

Podcast

Årets Dans och Teaterfestival bjuder på flera intressanta punkter, exempelvis ungerska Árpád Schillings och Krétakörs pjäs The Party.

Cecilia Suhaid Gustafsson och Caisa Stina Forsbergs härliga podcast, om det mödosamma livet som kulturarbetare i Göteborg och mycket annat.

NÖJESGUIDEN | NR 4, 2014

VÃ¤rmlandsgatan 2 413 28 GÃ¶teborg

-*'&-*/& 13&4&/5&3"3

MENINGEN MED LIVET ALEX & SIGGE REGI PETER SETTMAN

SCHULMAN

EKLUND

GÃ&#x2013;TEBORGSPREMIÃ&#x201E;R TORSDAG 6 NOVeMBER 19.30 DRAKEN SPELAS HÃ&#x2013;STEN 2014

n e m Ã¤ Ã¤ Ã¤ Nitâ&#x20AC;&#x2122;s Al Pitcher A STAND UP COMEDY SHOW STORA TEATERN, GÃ&#x2013;TEBORG FREDAG 7 NOVEMBER 19.30

#JMKFUUFS XXX UJDOFU TF TBNU XXX MJGFMJOF TF

MODE TRE ANDRA TRICKLE-UPEXEMPEL

Jeans och t-shirt Jeans och t-shirt är två typiska plagg som har rört sig från arbetarklassen in i modevärlden och ut till massan. De användes först som rent praktiska plagg av arbetarklassen, men populariserades på mitten av 1950-talet i samband med den framväxande ungdomskulturen och de ikoniska skådespelarna James Dean och Marlon Brando.

FOTO: PET TER STORDALEN

TATUERINGAR OCH TVÄRTOMTRENDER DEN 25 MARS släpptes en bok av Nilleditions med namnet Salong Flyttkartong, en dokumentation och sammanställning av ett konstprojekt med samma namn. Boken följer Salong Flyttkartong – en mobil hemmatatueringsstudio som existerade inom loppet av två år. Projektet startade med en tatueringsmaskin, som införskaffades för eget bruk. Det eskalerade snabbt och inom sex månader uppstod den mobila hemmatatueringsstudion och konstprojektet Salong Flyttkartong. De utvecklade en egen estetik och, i min modepräglade värld, startade en ny trend. Den mobila tatuerings-studion var i konstant rörelse och erbjöd spontana tatueringar. Salongen blev till ett ständigt pågående performativt konstverk. En limiterad upplaga av boken Act Before Thinking producerades också och är en porträttserie av sju killar som har varit delaktiga i projektet och var dess främsta inspirationskällor. Projektet handlar om ett sätt att se på saker, att tänja på gränser och utmana rådande normer inom tatueringsvärlden, och folks syn på och relation till kroppen. Kort efter att tatueringsmaskinen införskaffats blev det tydligt att det fanns ett mycket starkt ha-begär och en stor efterfrågan på den typ av hemmatatueringar

”En trend uppstår inte i ett vakuum. Det är kanske ingen slump att Salong Flyttkartong och tatueringsestetiken som den präglats av har tagit fäste just nu.”

NÖJESGUIDEN | NR 4, 2014

som Salong Flyttkartong ägnade sig åt. Folk blev intresserade och ville ha tatueringar i samma stil. Stilen skulle kunna förklaras som klottrig, och sättet tatueringarna har gjorts på har varit lite som att klottra på en vägg. Med text gjord i tatuerarens egen handstil och med en slags ”fuck it”-relation till kroppen. En trend uppstår inte i ett vakuum. Det är kanske ingen slump att Salong Flyttkartong och tatueringsestetiken som den präglats av har tagit fäste just nu. Att det har kunnat växa fram just i det klimatet vi befinner oss i nu, där tatueringar har blivit så pass vanligt att det inte ses som provocerande längre. Projektet skulle kanske kunna ses som någonting som har tagit tillbaka tatueringen och gjort den provocerande och underground igen. Som med alla trender måste även denna någon gång dö ut. Projektet blev enligt Salong Flyttkartong tvunget att sluta existera så fort det hade blivit definitivt. Trots att konstprojektet är avslutat kan estetiken och fenomenet dock finnas kvar och leva vidare. Kanske fungerar det lite som vilken trend som helst? Jag tänker lite på Georg Simmels trickle down-teori, som handlar om att trender initieras av samhällets toppskikt för att sedan röra sig neråt. Men kanske i detta fall trickle-up, när någon underground startar en stil som sedan sprider sig och rör sig uppåt. När initiativtagaren lämnar ifrån sig det tar omvärlden över och trenden rör sig mellan olika samhällsskikt tills att den till slut är totalt utdöd. X AMANDA MANN amanda.mann@nojesguiden.se

Punk Ett av de mest typiska exemplen på en stil som har ”tricklat upp” är punken som startades på sjuttiotalet som anti-materialistisk. Den togs sedan in i modevärlden av Vivienne Westwood som kommersialiserade den. Punkstilen omförhandlades från ett materialistiskt avståndstagande till en supertrendig konsumtionsvara.

Hiphop Hiphopstilen växte fram under tidigt åttiotal, bland svarta ungdomar bosatta i New York och Los Angeles och var ett uttryck för musiken och kulturen. Stilen har sedan spridit sig, populariserats och till slut snappats upp av modebranschen och pumpats ut till massan världen över.

nojesguiden.se/amanda-mann

Shorts fr책n

299:-

FOTO: RIKK ARD HÄGGBOM

LITTERATUR

DAGS FÖR ETT AVSKED ”INGEN LÄSER LÄNGRE, alla skriver på sin biografi” sjöng Jocke Berg i Kentlåten Min värld. Jag kände mig obehagligt träffad av den när jag var 22 år och nybliven redaktör för den här sidan. Då var jag övertygad om att jag skulle vara klar med min roman inom ett halvår. Nu har det gått snart fyra år och jag är fortfarande inte färdig. Ju mer jag läser, desto svårare blir det att skriva. Är det verkligen nödvändigt med fler romaner? Har inte det vackraste redan skrivits och är det inte viktigare att öppna folks ögon för det än att skriva någon egen självgod smörja som bara kommer att påfresta ekosystemet och skattebetalarna? Möjligen är det så, men det kommer förmodligen inte att hindra mig från att fortsätta skriva. En av de många saker som gör litteraturen överlägsen musikbranschen och konstvärlden är att den inte ställer några krav på att man måste vara ung som debutant. Kanske blir man till och med bättre ju äldre man är. Litteraturen är en luftficka i en värld där mycket handlar om att vara ung, sexig och nonchalant. Litteraturen är subversiv eftersom den uträttar ett sammanhang där man kan göra saker som strider mot mycket av det som premieras i samhället: det produktiva, säljande, trendiga och snygga. Nu har jag varit redaktör för den här

starkt troende, mönsterelev, duktig på fotboll. Livet borde vara enkelt, men han plågas av skamkänslor kring sin sexualitet och får epileptiska anfall. Det här är en finstämd berättelse om skam och hur det är att vara svårt sjuk i en miljö där människor är övertygade om att man kan bli helad genom bön.

Region X Pär Thörn, Andrzej Tichý Orosdi-Back

En förintande supersolstorm är på väg mot jorden. Ovetande om detta ligger människor sömnlösa i sina sängar och funderar. ”Ingenting är som jag vill, men det är det väl inte för någon” tänker flera av dem. I Pär Thörns och Andrej Tichýs magnifika kollektivroman Region X rör sig berättelsen sömlöst genom 29 livsöden, åtskilda men förenade av ett osynligt yttre hot. Johan Heltne.

sidan i snart fyra år och det är dags för mig att gå vidare mot nya uppdrag. Tack för att ni läste. Det betydde mycket för mig.

MÅNADENS LÄSNING Det finns ingenting att vara rädd för Johan Heltne Natur och kultur

I det tidiga nittiotalets Uppsala står 16-årige Jonatan på tröskeln till vuxenvärlden. Livets Ord dominerar hans värld, i tanken och i vardagen. Han är

Allt det där jag sa till dig var sant Amanda Svensson Norstedts

Hon anländer till skrivarskolan, någonstans på den skånska landsbygden, med en ambition att lära sig hur kärleken smakar. Det ser ut att lyckas när hon möter en annan elev på skolan som envetet kallar henne för Lilja Brik. Tillsammans, menar han, ska de resa kors och tvärs över kontinenter, genom tid och rum, som Majakovskij och Brik. Deras kärlek ska vara större än allt. I själva verket blir deras relation trevande, konstig och destruktiv. Allt det där jag sa

Köp din biljett på www.nf2014.org

Gilla Nordiskt Forum på Facebook. Följ @NFM2014 på Twitter #NF2014

Vi ses i Malmö! 50

NÖJESGUIDEN | NR 4, 2014

till dig var sant är en berättelse om berättelser, om hur de söndrar och helar.

Maurice Edward Morgan Forster Översättning: Maria Ekman Norstedts

Maurice Hall ser lycklig ut, har många vänner och kommer från en ekonomiskt oberoende familj. Han har gått på Cambridge och sedan intagit en plats på faderns mäktiga mäklarföretag. Det finns bara ett problem. Maurice är homosexuell. E.M. Forster skrev romanen Maurice 1913 men lät aldrig publicera den under sin livstid. Nu, drygt 100 år senare, publiceras den för första gången på svenska. ISABELLE STÅHL isabelle.stahl@nojesguiden.se Twitter: @isabellestahl

H O L ME N S H E R R K IL S GATA N 12 4 11 04 G ÖTEB O R G

N U K A N D U H A N D L A K L Ä D E R O N L I N E PÅ W W W. H O L M E N S H E R R . S E R E P L AY TIGER OF SWEDEN HUGO BOSS

ETON NUDIE JEANS L AC O ST E

L LOY D O S C A R JAC O B S O N CORNELIANI

GANT STENSTRÖMS BARUTTI

SPEL

SPELIFIERAT SLAVERI ”JAG TROR INTE att folk förstår den emotionella tyngden som finns framför oss i spel.” I ett av vårens avsnitt av Kobra intervjuas film- och spelmakaren Josef Fares. Han menar, och jag håller med, att spelmediet har potential som på många sätt överstiger exempelvis filmmediets. Men, och där tror jag att Josef håller med mig, vi är fortfarande väldigt långt ifrån att utnyttja den potentialen maximalt. De spel som har högst ambitioner och produktionsvärden tampas också med svåra Indiana Jones-komplex. Oftast är det indiespelen, de med lite mindre budget (och risk), som vågar. Men det finns undantag. Freedom Cry, den nedladdningsbara expansionen till Assassin’s Creed IV, försöker ta tag i stora, tunga, historiska frågor. Spelaren styr Adéwalé, en svart man som föds på Trinidad under 1600-talet. Han förslavas för att senare bli pirat. I Freedom Cry blir han en ledande figur inom den karibiska kampen mot slavhandeln. Det är berömvärt att Ubisoft inte räds att närma sig några av historieböckernas mörkaste kapitel. Men goda intentioner är inte allt. Det blir lite som när Tomb Raider rebootades och Lara skulle bli en ”mänskligare” karaktär. Slutresultatet blev en karaktär som pendlade mellan känslomässigt vrak och mördarmaskin – som dessutom stönade sönder samtidigt som hon studsade mellan en sten och ett hårt ställe. Utvecklarna ville göra rätt, men det blev mest fel. YouTube-användaren Chris Franklin sätter fingret på både problemen och förtjänsterna med Assassin’s Creedseriens försök att diskutera människovärdet genom historien. Sämst blir det när Adéwalé faktiskt

”När spelaren själv får ikläda sig rollen som, exempelvis, svart kvinna och se hur bemötandet förändras – där och då visar spelmediet tecken på sin styrka.” ska befria slavar. Franklin jämför det med att samla mynt i Super Mario. Slavbefriandet ger dig erfarenhetspoäng. Det finns olika sorters klasser på slavar – krigare och icke-krigare. Krigarna du befriar kan sedan hjälpa dig i kampen. Slavarna blir alltså en slags gameplayvaluta, värderade efter sina egenskaper. Ett självmål av episka mått. Det finns exempel på hur det här illustreras på ett bättre sätt. Assassin’s Creed-spelen har gemensamt att de utspelar sig i en stor, öppen värld. Spelaren rör sig i stora städer där befolkningen reagerar hyfsat realistiskt på dennes framfart. I de flesta spel i

serien har huvudkaraktären varit en mer eller mindre vit man. På de platser och under de perioder som berättelserna har tagit plats har den vite mannen varit högst upp i de flesta hierarkier. Men med Freedom Cry och Assassin’s Creed 3: Liberation har spelarna nu fått styra en svart man och en svart kvinna. Skillnaden i hur de bemöts av befolkningen är väldigt tydlig. De vita huvudkaraktärerna måste i regel göra något misstänkt för att dra till sig uppmärksamhet. Adéwalé däremot är brännmärkt med slavmärket och måste hela tiden tänka på hur han uppträder. Aveline, huvudkaraktären i Liberation, har det ännu värre. Hon har tre olika utklädnader att använda sig av – och alla reflekterar de den extra förtrycksdimensionen som ett kvinnligt kön för med sig. Som slav hånas hon, som lönnmördare ignoreras hon – och som uppklädd societetsdam sextrakasseras hon. Genom att bara låta miljön och de datorstyrda öborna interagera med de spelarstyrda karaktärerna visar Ubisoft så oändligt mycket mer än vad de någonsin lyckas göra med själva slavbefriandet. När spelaren själv får

iklä sig rollen som, exempelvis, svart kvinna och se hur bemötandet förändras – där och då visar spelmediet tecken på sin styrka. Men Assassin’s Creed visar också på spelmediets ytligare sidor. För när slavarna avhumaniseras blir de till knappt mer än Pokémon-monster – som alla måste befrias.

MICHAEL GILL michael.gill@nojesguiden.se Twitter: @MFGill

Dark Souls 2

Mercenary Kings

Infamous: Second Son

Utvecklare: From Software/Bandai Namco Plattform: PS3 (Xbox 360, PC) Ungefärligt pris: 529 kronor

Utvecklare: Tribute Games Plattform: PC Ungefärligt pris: 120 kronor

Utvecklare: Sucker Punch Plattform: Playstation 4 Ungefärligt pris: 599 kronor

Dark Souls-serien (och dess föregångare, Demon’s Souls) kommer från en annan planet. Eller åtminstone från en annan tid. En tid då spel innebar en utmaning, något du övervann. Det är nämligen så att du förtjänar respekt om du har klarat Dark Souls. I många andra samtida spel räcker det med att blunda, trycka på x-knappen och vänta lite för att ta sig förbi slutbossen. Att bege sig in i Drangleics förtrollade värld är som att beväpna sig med en träpinne och sedan låta omsluta sig med all tänkbar jävlighet. Svårighetsgraden kräver sitt tålamod, men belönar också desto mer. Varje steg du tar framåt, hur litet det än må vara, är ett som krävt blod, svett och (stundtals) tårar. Lustigt är att serien har gått från kultklassad importskatt till inflytelserik inspirationskälla för nutida spelskapare – kanske är det här cirkeln sluts.

Kortfilmen Pirate Baby’s Cabana Battle Street Fight är fortfarande ett av mina mest tittade YouTube-klipp. Främsta anledning: upphovsmannen. Paul Robertson är nämligen inget annat än en gud. Åtminstone när det kommer till att animera pixliga små figurer som skjuter varandra sönder och samman. Exploderande huvuden, blod som forsar och retroarkadigt röj. I Mercenary Kings låter Tribute Games Paul Robertson göra det han gör bäst på en grund som inte så lite andas Metal Slug. Tvådimensionell action av den gamla skolan, men med nyare inslag (uppdragsstruktur, vapenuppgraderingar och så vidare). Mercenary Kings känns dock lite fattigt, som att utvecklarna försöker mjölka för mycket speltid ur för lite innehåll – och når därför aldrig upp till klassikernas nivåer.

Strax utanför Seattle lever ursprungsamerikanen Delsin ett förvuxet tonårsliv. Hans revolt känns mer som en ålderskris än en uppgörelse med vuxenvärlden – det känns lite sådär som när en vuxen skådis får spela högstadieungdom, stylad av någons farsa. När en bepansrad bil full med fängslade superhjältar exploderar på landsvägen rivs vardagen i bitar för Delsin. Eller rivs i bitar gör den väl inte. Han ”smittas” av krafterna och beger sig in till stan för att göra upp med nazivibbande superskurkdrottningen – och fortsätter att vara en douchebag rakt igenom. Second Son känns som det första riktiga nextgen-spelet för Playstation 4, och stundtals ser det verkligen ut som ett sådant också. Men stilig yta är inte allt. Berättelsen stapplar, roligast är att bara glida runt i staden och måla mallad graffiti (även om det också känns jävligt präktigt gjort, på något sätt).

NÖJESGUIDEN | NR 4, 2014

nojesguiden.se/michael-gill

GÖTEBORG 7–10 AUGUSTI Intresseanmälan för rumsbokningen är öppen! nojesguiden.se/hotellnojesguiden

NR 4, 2014 | NÖJESGUIDEN

SPOILERS ARE COMING FJÄRDE SÄSONGEN AV Game of Thrones inleddes den 7 april. Och i dess släptåg – en ny medeltid av spoilers! I vår streamande tidsålder, post tablån, finns det inte längre en allmän överenskommen preskriptionstid för spoilers. När Netflix släppte andra säsongen av House of Cards gick det inte att skrika ”OMG! Den där scenen!” på kontorsfikan. Tydligen kan man inte förutsätta att ens kollegor har vakat hela natten för att injicera en House of Cards-säsong rakt in i ögonloben. Game of Thrones har en liknande problematik inbyggd i sitt ”från bok till tv”-recept där böckerna har ett gott försprång på tv-serien. Att stiga in i de sociala medierna mitt under pågående Game of Thrones-säsong är därför lika vårdslöst som att hjula in i ett minfält. Att leva konstant uppkopplat i ett överflödsinformationssamhälle och samtidigt undvika att trampa på en spoilermina är lättare sagt än gjort. Jag tänker på tävlingen ”The Last Man”. Inför varje Super Bowl samlas en handfull sportfans för att tävla i att bli den sista personen i USA som får reda på resultatet. Vad som började som en kul grej 1989 har 2014 urartat i något slags postapokalyptiskt lajv där deltagarna till varje pris ska undvika ”the knowledge”. Det hade lika gärna kunnat handla om de otaliga dödsfallen i Game of Thrones. True Detective utmärkte sig på den fronten. Med en spikad tablåtid på måndagar samlades vi i fikarum och på sociala medier för att tillsammans

”Att stiga in i de sociala medierna mitt under en pågående Game of Thrones-säsong är lika vårdslöst som att hjula in i ett minfält.”

BÄST JUST NU 1. Game of Thrones Drakar och demoner, dvärgar och dårar. HBO Nordic och C More

diskutera våra hemmasnickrade teorier som om det vore 1997 igen. Missförstå mig rätt. Jag älskar att utan avbrott kunna hälla 13 avsnitt av The Americans i ögat. Men å andra sidan. Hela poängen med att leva i ett informationssamhälle är ju att ta del av och dela med sig av information. Inte att till varje pris undvika den.

2. Raskortet Angeläget om ras, privilegier och människovärde. SVT Play

3. High Maintenance Fina kortfilmswebbisoder om en ambulerande gräsförsäljare. vimeo.com/channels/highmaintenance/videos

JIMMY HÅKANSSON jimmy.hakansson@nojesguiden.se Twitter: @jimmy_hak

EN TJATIG MALL FRÄLSA OCH FLY

Believe Medverkande: Johnny Sequoyah, Kyle MacLachlan Skapare: Alfonso Cuarón, Mark Friedman

Under nittiotalet var amerikanska åttiotalsserier ohotade kungar på de kommersiella kanalernas förmiddagstablåer. TV3 och Kanal 5 överdoserade A-Team, Airwolf och Knight Rider lika förbehållslöst som SVT missbrukade sin testbild. Vad jag minns av A-Team är att killgänget alltid hade tid att stanna i alla sydstatshålor på vägen och rädda en stackars kärnfamilj från ett elakt motorcykelgäng eller motsvarande, trots att a-laget ständigt var på flykt från militärpolisen. Varje avsnitt avslutades med att ledaren Hannibal tuggade på sin feta cigarr och förkunnade ”I love it when a plan comes together”. En plan som ofta gick ut på att bygga en prototyppansarvagn av skrot. När militärpolisen anlände till hålan hade våra hjältar sedan länge åkt vidare mot nya äventyr. Believe är frukten av ett samarbete mellan den Oscarbelönade Gravity-regissören Alfonso Cuarón och Lost-skaparen JJ Abrams. Förhandshypen har varit enorm. Vad Believe har att göra med A-team? Vi kommer till det.

NÖJESGUIDEN | NR 4, 2014

Pilotavsnittet inleds med en elegant Cuarónsk scen där tioåriga Bo Adams färdas i en bil tillsammans med sina fosterföräldrar. I bakrutan ser vi hur två illvilliga strålkastare växer i storlek och intensitet. I ett enda klipp, utan att lämna bilen, ser vi hur familjen blir prejade från vägen. Bilen tumlar runt och lägger sig på rygg i den nattsvarta skogen. I en annan del av landet sitter William Tate på sängen i sin fängelsecell och inväntar avrättning. Men prästen som

ska ge Tate syndernas förlåtelse inför döden har något annat på menyn. Frihet. Allt Tate behöver göra är att skydda Bo, en flicka med parapsykologiska krafter, med sitt liv. Det ligger ett tjockt täcke av kristen symbolik över Believe. Bo ser det som sin plikt att använda sina krafter för att göra gott. Tate och Bo ser till att återförena en mamma med sin försvunne son, hjälpa en läkare att återfinna sin tro på sig själv och en kvinna att hitta tillbaka till sin

pojkvän – som dessutom råkar vara en ärrad krigsveteran. Allt detta hinner de med samtidigt som de är på ständig flykt från Dr. Skouras som vill utnyttja Bos övernaturliga krafter. För att ingen ska missa symboliken får Tate en Jesusmakeover i första avsnittet. När Tate frågar Winter, ledare över den grupp som gav honom uppdraget, om han kan få en pistol lyder svaret ”We don’t do guns, Mr. Tate. We ’re the good guys.” Believe är klassiskt svart och vitt på det sättet. Den moraliska ambivalensen håller sig inom ramen av småkivigt gnabb mellan Bo och Tate (som för övrigt har god kemi). Tates främsta antihjältedrag är att han inte är stormförtjust i barn. Believe har hittills följt en mall som består av tre delar: fly, hjälp en god person, bli nästan gripen men fly i sista sekunden. Som om det vore tiotalets svar på – nu kommer det – A-Team. Det är ett ensidigt recept som inte övertygar särskilt länge – längre. När Bo slungar iväg en taxi med tankekraft för att för umfte gången fly från New York-polisen kan jag inte hjälpa det. Bakom kameran föreställer jag mig hur Alfonso Cuarón suger på en fet cigarr och säger ”I love it when a plan comes together”. JIMMY HÅKANSSON Believe sänds på C More.

Maten är slut. Ett matpaket och kostar 385 kr ger mat till en nad. familj i en må

6 miljoner människor är i akut behov av mat i Syrien. För att undvika hungersnöd behöver vi under mars samla in pengar till 15 000 matpaket. Men tänk inte på 6 miljoner människor. Våga tänka dig att du har makten att rädda ett liv. En helt vanlig människa, precis som du. Sms:a MAT till 72 900 för att skänka 50 kr.

FILM

BILDRAMA

Locke Regi och manus: Steven Knight I rollerna: Tom Hardy, Olivia Colman, Ruth Wilson

Tankarna är många under inledningen av Locke. ”Fan, vilken lång tagning!” ”Hur länge ska han sitta i bilen?” ”Hade de inga pengar i budget? ”Sedan inser man den bistra sanningen att Locke i stort sett bara utgörs av en enda lång scen. Eller, bister är den egentligen inte, för Tom Hardy lyckas med något som jag misstänker är otroligt svårt – att göra en film där han är den enda synliga skådisen intressant. Locke består av en bilfärd i mer eller

mindre realtid där vi får följa Ivan Locke när han kör till London, samtidigt som hans liv plockas isär som ett omvänt pussel. Via en rad telefonsamtal får vi veta att han, trots sin städade natur, har begått ett misstag som sätter hans karriär och familj på spel och filmens 90 minuter är ett försök att ta ansvar för misstaget och minimera dess konsekvenser. Locke är en underlig film och utmanar stundtals ens tålamod med sin ändlösa motorväg och limiterade omgivning. Men trots att slutet lämnade mig med en ”jaha?”-känsla är det ändå Tom Hardys imponerande scennärvaro och Steven Knights levande dialog som jag tar med mig ur salongen. AL

HISTORISKT DRAMA

Det blåser upp en vind Regi och manus: Hayao Miyazaki I rollerna: Miori, Takimoto, Hidetoshi Nishijima, Hideaki Anno

För sin, enligt egen utsago, sista film väljer Hayao Miyazaki att närma sig hemlandets mest problematiska år (de krigsbrott som japanska imperiet begick mot främst kineser och koreaner under trettio- och fyrtiotalet räknas fortfarande till några av historiens värsta). Det blåser upp en vind utspelar sig dock rätt långt från den verkligheten, istället får vi följa Jiro Horkikoshi, flygplanskonstruktör och centralfigur i den japanska krigsindustrin. Den

visionära och lite aparta ingenjören betraktar och drömmer sig fram genom tillvaron. För sig själv muttrar han lite om krigets fulhet men fortsätter likväl nitiskt arbeta med sina plan utan att egentligen ta ställning. Vid sidan av flygplanen är det en flyktig och – för det mesta – förlorad kärlek som präglar Jiros liv och skiter man i att kontemplera för mycket över hans blodiga händer blir det hela en rätt episk filmupplevelse som sträcker sig över flera årtionden och innehåller de flesta önskade ingredienserna. Det är vackert, suggestivt, lätt filosofiskt och harmoniskt i klassisk Miyazakistil och Moonrake/Totoro/Spirited Away-fans kommer knappast att bli besvikna. SL

”OM THE HUNGER GAMES ÄR BEYONCÉ, ÄR DIVERGENT MICHELLE.” Amat Levin om Divergent.

DRAMA

Det andra Heimat Regi: Edgar Reitz Manus: Gert Heidenreich, Edgar Reitz I rollerna: Jan Dieter Schneider, Antonia Bill, Philine Lembeck

Mellan 1984 och 2004 skapade regissören Edgar Reitz ett tv-epos om livet för ett antal tyska familjer från 1900-talets början till millennieskiftet. Samlingsnamnet var Heimat, det tyska ordet för hembygd och en ironisk referens till de romantiska, lantliga Heimatfilmerna som var populära i Tyskland på 1950-talet. Det andra Heimat är en prequel som kretsar kring människor från samma område på den tyska landsbygden men på 1840-talet, en långtifrån romantisk period där flykt är en hägrande dröm för byborna i den fiktiva Schabbach.

NÖJESGUIDEN | NR 4, 2014

Huvudpersonen Jakob har siktet så inställt på att söka lyckan i Brasilien att han lär sig flera indianspråk utantill. Under de nästan fyra timmar som Det andra Heimat pågår uppstår emellertid, inte särskilt förvånande, komplikationer. Det här är en historieskrivning i skuggan av de stora världshändelserna. Trots det vackra svartvita fotografiet finns det ingenting nostalgiskt i blicken på personerna som skildras – för min del svindlar det när jag tänker på att alla i min familj fram till för bara en eller två generationer sedan levde exakt såhär. Allt detta hårda arbete, all spädbarnsdöd, all hunger, allt lidande. Ändå är – tro mig – Det andra Heimat lätt att sugas in i, likt ett drama för tv snarare än för bio där berättandet aldrig saktar ner utan lyckas fylla varje lång timme med energi, utan att byta plats eller fokus från samma få människor på samma lilla yta i samma korta tid i historien. Det är imponerande. HJ

BONUS: Prisade regissören Werner Herzog spelar den tyska upptäcktsresande och naturforskaren Alexander von Humboldt.

DRAMA

Noah Regi: Darren Aronofsky Manus: Darren Aronofsky, Ari Handel I rollerna: Russell Crowe, Jennifer Connelly, Emma Watson

Som litterärt verk är Bibeln oerhört ojämn: bitvis statisk, långtråkig och inkonsekvent, bitvis blodfylld som i Höga visan eller Första Samuelsboken, på varsitt sätt. I Darren Aronofskys Noah blandas gammaltestamentlig spänning med samtida fantasyestetik: 3D-glasögonen åker på för att riktigt kunna uppleva vidden av de otaliga svindlande bilderna med folkmassor i rörelse eller åkningar över datoranimerade landskap. Noah är en stark fysisk film full av ond bråd död, djur som slits i stycken levande, smuts, blod, regn, eld. Men snart blir detta långtråkigt – särskilt som man inte direkt gjort någon ansats för att nyansera originalberättelsens svartvita uppdelning i onda och goda. Det vore

BONUS: Redan innan premiären hade Noah blivit bannlyst i bland annat Bahrain, Förenade Arabemiraten, Qatar och Egypten.

möjligen blasfemiskt, men ur dramaturgisk hänsyn rätt välkommet. Mer intressant än 3D-effekterna är den existentiella ångest som sipprar genom scenerna av slit i förkristlig vildmark. Ingen är förskonad från den: de fallna änglarna som här är tunga robotliknande (och ganska gulliga) stenjättar, Noah och hans familj som tampas med insikten att livet efter arken inte kommer att bli en picknick i parken, the bad guys vars kung Tubal-cain i ett brandtal sammanfattar det bäst när han säger ”vi är människor, vi bestämmer själva om vi ska leva eller dö!”. Och så är det ju, som ni alla säkert redan vet, inte alls. HJ Fler recensioner på nojesguiden.se/film

FILM TRIK ÅKL ÄDD REBOOT

The Amazing Spider-Man 2 Regi: Marc Webb Manus: Alex Kurtzman, Roberto Orci, Jeff Pinkner I rollerna: Andrew Garfield, Emma Stone, Jamie Foxx, Dane DeHaan

Än idag vilar de tryggt på min mammas vind. Dammiga och tummade buntar med svensköversatta serietidningar, baksidorna märkta med mitt namn och min adress. Prenumerationer på en sentimental relation till Spindelmannen. På samma sätt som Sam Raimis första film var allt som jag hade vågat hoppas på, bekräftade trilogins avslutande del hur lätt det var för Spidde att trassla in sig i studiosystemets nät. Där förödande deadlines eldar i baken och skurkarnas spinoff- och leksakskompatibilitet värderas högre än regissörens vision. Bara fem år efter Raimis undermåliga kompromiss kom den brådmogna rebooten av Marc Webb, färsk från indiesuccén 500 Days of Summer. Förutom den fantastiska rollsättningen – charmtrollen Andrew Garfield och Emma Stone i rollerna som Peter Parker och Gwen Stacy – var det en lektion i oinspirerat berättande. Ett flöde lika snabbt, stressigt och glädjelöst som ett McDonald’s-kök under lunchrusch.

BONUS: The Amazing Spider-Man 2 är den största filmproduktionen som någonsin har spelats in i New York.

Uppföljaren trängs i samma mall, vilket är förståeligt med tanke på att filmens premiärdatum spikades innan föregångaren ens hade gått upp. Tonen är ojämn, möjligen ett resultat av att för många kockar saltat manuset med ett mörker som inte står i proportion till den glättighet som bäst fångar Parkers personlighet. Den största behållningen är att se Jamie Foxx axla den vänskapstörstande superskurken Electro. När han mäter sina krafter i en sprakande actionsekvens på Times Square blir jag upprymd och laddad, kan för en stund känna omstarten i ådrorna. Men att än en gång se Parker längs minnenas allé med faster May (Sally Field), eller gaffla med Harry Osborn (Dane DeHaan) i väntan på uppgörelsen med Green Goblin, är inte så mycket en déjà vu-upplevelse som en försenad baksmälla. SL

framförallt mot en medelålders medelklasspublik. Julia Louis-Dreyfus spelar Eva, en frånskild massör som är precis så lagom misslyckad, apart och charmig att publiken kan känna igen sig utan att bli deprimerad. Livet har stagnerat och åren har bara gått och dottern blivit stor och ska flytta ut och vad ska hända med tillvaron nu? Som tur är träffar hon Gandolfinis lika lagom aparta och charmiga arkivarie på en fest (som hon besöker med sina lite mer lyckade vänner, de är fortfarande gifta och uttrycker sin ångest genom att ständigt

BÄST JUST NU

The Rover

David Cronenberg tävlar i Cannes

Australiensk post-apokalyps

Filmfestival

David Michod, mannen bakom Animal Kingdom, premiärvisar sin dystopi med Guy Pearce i huvudrollen på Cannes.

Long live the old flesh! Jag brukar inte vilja stapla upp mina film- och regissörsfavoriter i listform, men den kanadensiske blodbaronen står högt i kurs. Kanske allra högst.

VICTOR SCHULTZ victor.schultz@nojesguiden.se

BONUS: Toby Huss, som spelar Julia Louis-Dreyfus exman i Enough Said, medverkade i Seinfeld-avsnittet ”The Junk Mail” där han dejtade Louis-Dreyfus karaktär Elaine. Klarabiografen

möblera om och klaga på städerskan) och de börjar dejta. Som om det inte vore nog springer hon även in i en spännande lagom excentrisk författare på samma fest. Författaren behöver masseras och varje gång Eva besöker henne berättar hon om sin äckliga exman och de har roligt ihop och skrattar åt honom och snart är de vänner. Kan ni gissa vad som händer sedan? Oändligt mycket har sagts om att vara medelålders och ha det hyfsat bra och Enough Said tillför knappast något nytt. Samma konstanta självförakt-light, samma ångest över att andra människor är jobbiga och har pretentioner och lyckas lite bättre, samma det-är-tydligenså-ungdomarna-gör-nuförtiden-kommentarer, samma tjat om att det är okej att vara lite ful och gammal och ohygienisk. Varken Louis-Dreyfus eller Gandolfini misslyckas med sina prestationer, men filmen är obotligt trött. VS

Ägarbyte

Tom Hardy

Kulturhuset i Stockholm tar tillbaka Klarabiografen från SF vid årsskiftet.

Skådis

HANNA JOHANSSON

AMAT LEVIN amat.levin@nojesguiden.se

Queerbussen-valturné 2014 Landsomfattande queerfilmsturné av Cinema Queer

Bussen besöker tio städer, däribland Kiruna, Karlskrona, Göteborg och Malmö. Filmvisning, homodebatt och HBTQ-samtal. Turnén smygstartar i maj i Stockholm, går via Almedalen och erövrar resten av landet i sommar. Partipolitiskt obunden. ISABELLE ESPINOZA isabelle.espinoza@nojesguiden.se

har-sett-bättre-förut till ett regelrätt sömnpiller. Om The Hunger Games är Beyoncé är Divergent Michelle. Ni som vet, vet. AL

BLEK KOPIA

Divergent

Det finns ingen som helst bra anledning till att Divergent är 139 minuter lång. Vad som börjar som ett generiskt men oskyldigt försök till att efterapa The Hunger Games-succén, med lite Twilight-anda insprängt, utvecklas snart till ett gisslandrama med tittaren i huvudrollen. Divergent bjuder nämligen på gammal vanlig dystopi där en tonårstjej (Shailene Woodley) ”inte passar in” och är ämnad ”för något mer”. Föga förvånande finns det någon hunk (Theo James) med på ett hörn och tillsammans måste de störta en maktgalen översittare, spelad av Kate Winslet vars barn måste älska boken som filmen bygger på och ha tvingat henne till att tacka ja. Men igen, det största problemet är längden, som förvandlar filmen från helt-okej-men-inget-vi-inte-

2 Enough Said Regi och manus: Nicole Holofcener I rollerna: Julia Louis-Dreyfus, James Gandolfini, Catherine Keener

Enough Said kommer alltid att bli ihågkommen för James Gandolfini. Inte för att han är storslaget bra men för att filmen är en av de sista Sopranos-legendaren hann slutföra innan han kastade in handduken förra året. Filmen handlar om att vara medelålders medelklass och riktar sig

Visst har Locke sina brister, men Tom Hardy imponerar stort med sättet han bär upp hela filmen på sina axlar.

hanna.johansson@nojesguiden.se

Regi: Neil Burger Manus: Evan Daugherty, Vanessa Taylor I rollerna: Shailene Woodley, Theo James, Kate Winslet

MEDEL ÅLDERSKRIS

SEBASTIAN LINDVALL sebastian.lindvall@nojesguiden.se

SVÄRD OCH SANDALER

Pompeii Regi: Paul W.S. Anderson Janet Scott Batchler, Lee Batchler, Michael Robert Johnson I rollerna: Kit Harington, Emily Browning, Kiefer Sutherland

”Father, are you crying?” Cassia (Emily Browning) ser på sin ståtliga köpmanspappa Severus (Jared Harris) som att han faktiskt grät, trots att tårarna lyser med sin frånvaro. Scenen är talande för den känslomässiga diskrepans mellan skådespelare och material som hämmar det moderna svärd- och sandaläventyret Pompeii. Skådespelarnas obekväma uppsyn vittnar om att de har blivit lurade

till inspelningsplatsen under falska premisser, som om de trott att det rört sig om en korsning mellan Gladiator och Titanic. Tji fick de när de fann sig i buken på det fula, trehövdade monstret som i sin nuvarande form slafsar ihop en historisk katastrof med tråkigt gladiatorspel och sensuella blickar. I fokus står den fagre gladiatorslaven Milo, spelad av Kit Harington som annars lockar fram gäspningar i Game of Thrones. Som barn såg Milo sina föräldrar mördas av romerska soldater, vilket spär på hämnddriften när han i vuxen ålder förs till Pompeji för att medverka i ett gladiatorspel arrangerat för finfolket från Rom. En obegriplig romans med överklassflickan Cassia utspelas jämte slarvkoreograferade strider, medan den puttrande vulkanen ivrigt väntar på att få skaka om den tredje akten. Värsta fienderna blir bundsförvanter, lavan närmar sig för att tvinga in kärleksparet i position för en glödhet filmkyss. Det är förutsägbart och inte alls så kalkonunderhållande som det borde ha blivit. Problemet ligger dels i att ensemblen bidrar med en malplacerad seriositet, men också att Paul W.S. Anderson experimenterar med melodramatiska grepp som skär sig mot hans vulgära uttryck. För många osynliga tårar och alldeles för lite humor. SL NR 4, 2014 | NÖJESGUIDEN

MUSIK KRÖNIKA

ELECTRO

Trust

NAS OCH FRAMTIDEN

Joyland Arts & Crafts/Border

Egentligen är det öppet mål att sätta den här skivan i öronen på mig. Jag har väntat på den sedan jag hörde bandets första singlar, lyssnade sönder debutskivan TRST och såg en febrig livespelning i Köpenhamn, där jag stod längst fram som ett pojkbandsfan. Tyvärr är den inte exakt så briljant som jag hoppades att den skulle vara, till och med aningen sämre än debuten, men ändå enastående. Till stor del tack vare sångaren, och numera enda medlemmen Robert Alfons helt vansinniga röst, som spänner över beckmörk bas, knarrande häxa, arenadiva och en chipmunk på speed. Alltsammans ackompanjerat av sterila syntar, dundrande trummor och mycket mörk nattklubbseufori. Sammantaget ett unikt stycke musik som jag givetvis älskar. SB

ELECTROPOP

Rebecca & Fiona Beauty Is Pain Universal

Att Rebecca & Fiona är genier blir tydligare för varje sammanhang de visar upp sig i. Med Beauty Is Pain är duon de modernaste det här landet har att presentera inom populärmusik. Det finns något väldigt uppfriskande i Rebecca & Fionas kompromisslösa attityd och deras bevarande av sin egen persona. Det är få som gör lika välavvägd och stilfull electrohouse som duon, men det är genom giftermålet med popen som Rebecca & Fiona verkligen lyckas skapa något eget. Det är den perfekta musiken för rastlösa hjärtan i sommarnatten. CRA

TÃLÃ Serbia Aesop

A-sidan till lysande debutsingeln The Duchess. Travi$ Scott Houston to Osaka Illroots

Underhållande minidokumentär med suddigt nittiotalsfilter. Smoke DZA feat. Ab-Soul Hearses R.F.C.

En av höjdpunkterna på utmärkta Dream.ZONE.Achieve. Nicki Minaj feat. Lil Herb Chi-Raq Young Money

Nicki fortsätter att dominera. Här med Chicagos senaste underbarn. ADAM JANSSON adam.jansson@nojesguiden.se

SZA Z

Top Dawg Entertainment

Den poppiga indie-r’n’b som Solange så uppfriskande introducerade 2012 åtnjöt tidigt hyllningar, både från fans och kritiker. R’n’b-kollegorna var inte heller sena att hoppa på indie-tåget. En av de nya förmågor som då började bubbla med hjälp av samma soliga sound var SZA. Därför är det minst sagt förvånande att hon med sin TDE-debut gått i en helt annan riktning, det är egentligen bara fjäderlätta singeln Julia som hade platsat på Solanges senaste projekt. Men misströsta inte. Istället har den New Jersey-födda 23-åringen på Z jobbat fram ett fylligare, släpigare och på många sätt ännu mer unikt sound. Det är själfullt och geniunt rakt igenom. Den varma andra halvan av Isaiah Rashad-gästade Warm Winds kan rentav vara den bästa r’n’b:n hittills i år. AJ

Egensläppt/Soundcloud

NÖJESGUIDEN | NR 4, 2014

”Don’t underestimate luck.”

R’N’B

TV Broke My Brain

Reddit-frågestund

DEN 19 APRIL i år var det 20 år sedan Nas klassiska debutalbum Illmatic släpptes. Mycket går att säga om Nas, hans karriär och hur han format kulturen, men istället för att göra det vill jag diskutera framtiden. Finns det någon samtida ung New York-rappare som är kapabel att gå i Nas fotspår och själv bli firad om 20 år? Trots att musikindustrins kommersiella struktur kanske inte längre möjliggör samma genomslag känns en ny Jay Z inte helt omöjlig musikkarriärsmässigt. Däremot känns en rapparnas rappare som Nas – kanske den allra bästa, med en uppenbart tuff uppväxt och den råa gatupoesin som främsta vapen – betydligt svårare att ersätta. Låt oss betrakta två potentiella kandidater för en direkt jämförelse. Med klassiska beats och fokus på historieberättande känns J. Cole som en tänkbar aspirant. Med två listtettor utan supersinglar eller något omfattande internationellt erkännande känns även hans roll i rapvärlden just nu ganska Nas-kompatibel. Däremot är historierna om collegeliv och flyktiga romanser inte lika värdiga gatupoetstronen. J. Cole vet om det och gav uttryck för det i låten Let Nas Down. På remixen fick han dock svar på tal av idolen: ”Now I’m playing Born Sinner loud, saw you live, rock the crowd, Like wow, you made your ni**a Nas proud”. En New York-baserad nykomling som har potential att bli uppskattad och ihågkommen är Joey Bada$$. Med en mer slummig aura och ett sound mer överensstämmande med Nas tidiga album är han musikmässigt en mer träffande aspirant på tronen. Han är dessutom tio år yngre än J. Cole och kommer att vara i 20-årsåldern vid debutalbumets release, precis som Nas. Han har givetvis mycket kvar att bevisa, men om inte annat har han redan visat sig kunna behandla ett DJ Premier-beat med bravur. Men förmodligen kommer ingen av dessa två att vara på Nas nivå om 20 år. Kanske kommer någon annan att vara det. I vilket fall som helst kommer ingen någonsin att säga ”murda” som Nasir Jones. X

Man Made

Nas I am Nas. AMA

Text: ADAM JANSSON

MANCHESTERPOP

Att en ung debuterande Manchesterartist har uppenbara Oasis-influenser (på Nobody’s Dreaming särskilt mycket) är inte lika oväntat som att han lyckas förvandla dem till subtil och känslig gitarrpop. Att det också går att spåra The Smiths bland influenserna är ännu mindre oväntat, i synnerhet som Man Made är lika med Nile Marr, son till Johnny Marr från just det bandet. Men Nile Marr är inte i behov av några nepotistiska insatser från pappa. Hans sånger är utsökta, hans gitarr närmar sig redan pappas nivåer och hans sångröst är vida överlägsen densammes. Plastic Key to Living låter som ett psykedeliskt R.E.M., och försiktiga Everything and All of This är bedårande. Tillsammans med flera lika starka låtar garanterar de att Nile Marr kommer att göra rejäla avtryck helt på egna meriter.

BÄST JUST NU

ROCK

Hurula

Vi är människorna våra föräldrar varnade oss för Stranded/Universal

En kanske inte var med 1979 när Ebba Grön släppte sin debut, eller 1984 när Tant Strul gav ut sin sista, när Laquer kom 1992 eller något av de tidiga Bear Quartet-albumen. Men 2014 får vi vara med när Hurulas solodebut släpps. Hurula har ett väldigt direkt tilltal och leverans i sin sång och dess texter. Snabbt blir det tydligt vilken duktig textförfattare han är. Hurula fångar mycket i varje textrad, i varenda låt. När han tar sig an det klassiska ämnet kärlek gör han det i full prakt, och behandlar vad kärlek faktiskt är för de flesta av oss. Inte på ett storslaget, överdrivet romcomsätt, utan i det lilla och riktiga. Kärleken till en människa, en plats, ungdomen, vardagen. Poesin är ständigt närvarande under albumets tio spår. Att leva för alltid, att ta sig till paradiset och att hålla den stora sömnen på mer än en armlängds håll. Svårare tema än så är det inte, men att tonsätta detta kräver ändå sin musiker och Hurula lyckas med det så många andra missar – att få det att kännas äkta. CRA

INDIE

Pixies

Indie Cindy Pixies Music

What Goes Boom låter som omvända världen där Pixies försöker härma Nirvana och tar i så mycket att det enda som uppstår är klyschor. Den är det svagast tänkbara sättet att inleda ett comebackalbum, och halvvägs genom skivan får den till på köpet sällskap av sunkigt hårdriffande Blue Eyed Hexe som förmodligen är det

nojesguiden.se/musik

MUSIK sämsta bandet någonsin har spelat in. Men ingendera är representativ för Pixies fullängdscomeback. Greens and Blues är till exempel en dynamisk pärla som uppdaterar ett omedelbart igenkännligt Pixies-sound – Gil Norton är återigen deras producent – inom ramen för en bedårande popmelodi. Banala Ring the Bells är charmerande och Magdalena är det närmaste Pixies har kommit r’n’b (inte särskilt nära, utom Black Francis staccato-falsett). Lika strålande är mer komplexa Another Toe in the Ocean, och den hotfulla taktskiftesorgie som är titelspåret har en refräng att dö för. Kim Deals bortavaro har framkallat misstänksamhet mot Pixies legitimitet, och att fansen redan tillägnat sig två tredjedelar av låtarna på två EP:s det senaste halvåret är ytterligare en försvårande omständighet, i synnerhet som de nya låtarna tillhör skivans svagare. Men det förtar inte faktumet att Indie Cindy hedrar sin plats i bandets katalog. PF

BÄST JUST NU Percussions KHLHI Kommande 12”, Text

När Kieran Hebden inte kallar sig för Four Tet kallar han sig ibland Percussions. Det är minst sagt fantastiskt. Szare Lost Shapes Album, Frozen Border

Fint släpp där duon låter flera stilar få mötas på ett utsökt sätt.

vattnet till, det här vill man grilla på stranden till. Men det är inte bara behagligt, även om beaten och instrumenten ger den känslan. Södra sidan rappar om arbetarklass, att ta lagen i egna händer och om när livet är som hårdast. Det är som det är men det är rätt bra ändå. För evigt unga handlar om bristerna som blir tydliga när man växer upp. Södra sidan fångar en melankolisk nostalgi som är lätt att känna igen sig i, den som infinner sig när man går genom sina gamla kvarter men med nytt bagage och nya ögon. Men känslan av den nysopade asfalten under sulorna kommer alltid att vara densamma. CO

BÄST JUST NU Drömriket Arendal Singel från kommande album, Gain/Sony

Fängslande berättelserock av hårdare karaktär. Triptykon Melana Chasmata Album, Century Media/Universal

Tom G. Fischer presenterar ännu ett verk mörkare än mörker. Arch Enemy War Eternal

Pev & Kowton Vapours (Pangea Remix)

Singel från kommande album, Century Media/

12”, Livity Sound

Alissa White-Gluz förvaltar och förädlar Angela Gossows arv.

Universal

Ett brittisk hattrick. CHRISTOFFER REICHENBERG ANDERSSON

AMERICANA

christoffer.reichenberg. andersson@nojesguiden.se

Tinder Stick Neck

The Tarantula Waltz

CHRISTOFFER BERTZELL christoffer.bertzell@nojesguiden.se

Brus och knaster

Hittills har Nöjesguidens alla förutsägelser – ända sedan hans första demo – om att Markus Svensson skulle rensa banan med hela den svenska americana-scenen kommit på skam. Det har gått fyra år sedan sist, och under tiden har Lo och Bob bidragit till att fördjupa hans mognad och hans låtskrivande. Lo är Markus lille son, och det är lätt att föreställa sig att det är hans ankomst som har gjort The Tarantula Waltz balansgång över depressionens bråddjup mindre halsbrytande svajig. Bob heter Dylan i efternamn, och även om spåren efter Townes Van Zandt och Jason Molina fortfarande är påtagliga i musiken – i synnerhet i Majestic Jaws respektive Wolverine, Death Machine – är det ändå tydligt att Dylan numera är en centralgestalt i Markus Svenssons musikaliska liv. Bland många stora låtar sticker 17 ut som en storslagen ballad med svällande orgel och ledsna återblickar på ungdomligt oförstånd. Plura skulle älska att sjunga den, även om han inte riktigt har samma röstomfång som Markus. Tinder Stick Neck är en allvarsam och mogen skiva, och – vi säger det igen – det är dags att världen uppmärksammar The Tarantula Waltz. PF

5 HIPHOP

Ratking

So It Goes Hot Charity/XL/Playground

Med lika många Dipset som Biggie-referenser bottnar So It Goes i en hyllning till trions hemstad New York och dess otaliga raplegender. Till skillnad från många av New Yorks kanske än mer nostalgiska ynglingar (läs: Joey Bada$$), lyckas Ratking dock på ett unikt och mycket imponerande sätt plocka favoritelement från den nittiotalsrap som format dem, skruva till den och kombinera den med mer moderna inslag. Rå boombap-estetik, kryddad med alltifrån punk till electro. Över detta rappar Wiki och Haks med en, i New York 2014, sällan skådad energi. Jämför gärna hyperfrenetiska singeln Canal med en singel från valfri New York-baserad yngling det senaste året. AJ

det är den samtidigt en renodlad fortsättning på hans 25 år gamla duoalbum Wrong Way Up med John Cale. I Witness återanvänder han till och med den klingande artdiscogitarren från den skivans Spinning Away, och eftersom smartare kompgitarr sällan har spelats får det anses vara ett klokt beslut. Eno har beskrivit att han hade en hel trave låtinledningar och experiment som behövde stöpas om till låtar, och Karl Hyde blev den som fick uppdraget. Och även om Karl Hyde på alla områden är en blekare kollaboratör än John Cale var finns här hursomhelst ett knippe rytmiskt suggestiva poplåtar med snygga arrangemang som väver ihop elektronik med afropoprytmer och smidigt blås. Att höra Brian Enos milda sångröst i sådan omfattning igen är i sig en tillräcklig njutning, liksom att upptäcka att hans gamla Roxy Music-kollega Andy Mackey är en av skivans många distinkta instrumentalister. PF HÅRDROCK

PUNKDISCO

De Lux Voyage

Innovative Leisure/Border

Det är egentligen bara ett spår som är dåligt på den här discofusionplattan, men det är i gengäld totalt olyssningsbart. Make Space är en gapig tonåring som nästlat sig in på ett sofistikerat vuxenparty, där alla bara vill lyssna på Talking Heads och äta snittar. I övrigt plockar Los Angelesduon De Lux det bästa från åttiotals-new waven, blandar upp det med lite robotvibbar à la Daft Punk och sätter en modern klubbprägel på soundet. Detta är precis vad jag vill dansa till i vår. SB

Drömriket Drömriket

Pet the Preacher

The Cave & the Sunlight Napalm/Border

Såvitt jag vet existerar ingen öken i Danmark, men Pet the Preacher är nära att övertyga mig om annat. Deras potenta stoner rock besitter en melodisk ådra som främjar bluesen i genren och tar med mig på långa resor i öppna torra landskap. Christian Hede Madsens har inte bara ett blått gitarranslag, utan briljerar också tonsäkert med sin röst, mycket i likhet med Janne Christofferson (Grand Magus och ex-Spiritual Beggars). En essentiell kvalitet som charmerar lyssnaren mellan slungande riffpassager.

POP

Simian Ghost

Gain/Sony

The Veil

Supergruppen Drömriket gör något långt bortom sina andra åtaganden i In Flames, Hardcore Superstar och Mustasch. Det är en modern tillbakablick på Nationalteaterns berättande proggrock, fast i en metallisk rockskrud med fokus på Jonas Slättungs mörkt drömska texter om en svunnen uppväxt i förorten Arendal. Denna vackra men svarta tidsresa skildras snyggt av Niclas Engelins svängiga riff och hårdrockiga melodier. En dynamisk balans, som lägger en grund för Ralf Gyllenhammars kanske bästa sånginsats i karriären. CB

Playground

SYNTPOP

Eno • Hyde

STONER ROCK

BÄST JUST NU Lana Del Ray West Coast Singel, Polydor/Universal

Lana levererar som vanligt. Den går bam! Näääk & Nimo Singel, Svenska Inspelningar/Universal

Hårt, argt och så, så bra. Södra sidan För evigt unga

Om Beach Boys hade varit en gosskör bestående av näpna små änglar med pudervingar, är det precis så här ljuvt, oskuldsfullt och hundögt de hade låtit. Som trollsländor över sommarängar och ljummen vind i håret. Ibland glimtar det till av någon slags tassande Salem Al Fakirsoul, men oftast är detta den snällaste och mest ömsinta stämsång du kan hitta just nu, försiktigt nedbäddad under ett täcke av skiraste silke. Har Simian Ghost inga bekymmer i hela världen? Nä, jag tror faktiskt inte det. SB

HIPHOP

Album, Playground

SOUL/R’N’B

Södra sidan

Sommarkänslorna <3

För evigt unga

Kelis

Warp/Border

Det är en paradox att en skiva samtidigt kan låta så hypermodern och samtidigt vara så lite nyskapande. För Brian Enos samarbete med Underworlds Karl Hyde är en ganska mainstream vokalpopskiva, och i

Playground

CAROLINA OSCARSSON

Ninja Tune/Border

Om sommaren hade ett sound, om känslan av nysopad asfalt i solsken hade ett ljud har Södra sidan hittat det med För evigt unga. Det här vill man sitta på en varm klippa vid

carolina.oscarsson@nojesguiden.se

Vid sidan av musikkarriären är Kelis sedan 2006 en Le Cordon Bleu-examinerad såskock. Och trots att man – de skämtsamma låttitlarna till trots – knappt finner en

Someday World

Food

NR 4, 2014 | NÖJESGUIDEN

MUSIK enda matreferens i texterna målas smakfulla bilder upp som lika gärna skulle kunna föreställa en kärleksrelation som en varsamt tillredd sås. Kanske var det hennes pappa som sa det bäst, återberättat på inledande Jerk Ribs: ”He said to look for melody in everything”. Soundmässigt upptäcker den Kelis-bevandrade tidigt att Food låter lika lite som hennes tidigare album som det gör samtida modern r’n’b. Men den Dave Sitek-signerade soulfunken gör sig utmärkt med den varma öppenheten. AJ

HIPHOP

Labyrint

BÄST JUST NU Skeppet Den nya kusten Musikvideo

Malmökonstnären Danilo Stankovic har skapat ett videoverk lika drömskt och hypnotiskt som Skeppets indiska hallucinationskraut. Colleagues Parents’ House

ROCK

Remix av Branded James

Aelita

Originalversionen sammanfattar allt som var bra under Göteborgselectrons storhetstid, remixen adderar storstad och neonljus till detta hemliga bandprojekt.

Columbia/Sony

Nite Flights Nite Flights

Garalaowit

EP, Hybris

Redline/Universal

Tobias Isaksson från Azure Blue gör ambient instrumentalsynt att lyssna på under långa flygresor.

Garalaowit förvånar lite. Det börjar med en lång politisk sagostund om hur regeringen skulle rädda Sverige, men hur deras visioner inte slagit in. Efter det följer hård, avskalad högerkritisk rap, men mindre reggae än man kunnat vänta sig. När sagostunden senare fortsätter blir det lite rörigt. Det är vågat att ge så mycket utrymme till helt musiklöst prat, och spretigheten och kontrasterna gör att man vandrar på en hårfin gräns mellan att verkligen tycka om det och att tycka att det blir för jobbigt. CO

DEATH METAL

Autopsy

Tourniquets, Hacksaws and Graves Peaceville/Border

På Autopsys sjunde giv kör de så att det ryker damm och smuts i tonerna som alltid förr. Det punkiga dödskonceptet har inte ändrats avsevärt, om än med en generösare doomkryddning nu.

SARA BERG sara.berg@nojesguiden.se

First Aid Kit Stay Gold Kommande album, Columbia/Sony

Allt de har gjort hittills har bara varit uppvärmning. Iggy Pop & Nick Cave (feat. Thurston Moore) Nobody’s City från Axels & Sockets – The Jeffrey Lee Pierce Sessions Project, Glitterhouse/Border

Du. Kan. Inte. Mena. Allvar?

Receptet på punkig dödsmetall tillhör onekligen inte någon exotisk del av metalvärldens kokbok. Den ligger i ett bekvämt Sunlight-skimmer och förordar ett traditionellt användande av ingredienser som på ett organiskt vis injicerar attityd i Autopsys skräckfilmsestetik. Zombiefötterna traskar visserligen fram fint till tvåtakterna, men jag hade gärna sett ett djärvare engagemang i det hasande doomsläpet. CB THRASH METAL

Prong

Ruining Lives Att ha ett arv att leva upp till kan vara lika mycket en belastning som fördel. Som föregångare till industriell thrash kämpar Prong idag med var de ska sätta ner fötterna. Bandgeneralen Tommy Victor har skapat en powerackorddriven produkt, som med ett tydligt refrängtänk sätter sångmelodierna först. Det är hårt och stilrent, men blir i sin entydighet slätstruket. Tillsammans med det nittiotalistiska omslaget osar skivan onekligen retro, men efter den brutala thrashkavalkad de visade upp på föregångaren Carved in Stone, lämnar detta mig törstande efter mer intensitet. CB

Grace Jones Me! I Disconnect from You Outtake från Nightclubbing, Deluxe Edition, Island/ Universal

Hur kunde den här löjligt coola Gary Numan-covern ställas utanför originalalbumet?

EDM

PATRIK FORSHAGE

DCONSTRUCTED

patrik.forshage@nojesguiden.se

Walt Disney/Universal

Various artists Musiken har alltid varit en stor del av Disneys filmer och har varit populär hos såväl barn som vuxna. Många har även burit med sig sångerna ifrån barndomen upp i vuxenlivet. Här finns en rak linje till att

3 60

NÖJESGUIDEN | NR 4, 2014

Mando Diao Minns ni när Kent gjorde en syntskiva och delade upp Sverige i två läger? På den ena sidan: de som jublade. På den andra: de som ville ha gitarrerna tillbaka. Detta är Mando Diaos vattendelare och det är give or take det bästa de någonsin har gjort. De tre inledande låtarna är isande åttiotalsslingor, mjuka soulviskningar och kargt tv-spelsblipper och alla som infogar Twin Peaks-citatet ”fire walk with me” i en låttext har mina sympatier. Sedan halkar de i och för sig tillbaka i gamla ljudspår och låter ungefär som vanligt, innan de avslutar med vibrerande Make You Mine med glimtar av mitt danska favoritband Turboweekend.

MUSIKBAROMETERN

6 Robyn och Röyksopp Smakprovet är här. Den 26 maj kommer minialbumet.

5 The Carters på turné? Det ryktas om att Beyoncé och Jay Z ska ut på sommarturné i USA. Tillsammans.

Steamhammer/SPV/Border

BÄST JUST NU

man bett några av de stora EDM-producenterna ge dem en ny kostym. Det appelerar till två olika publikgrupper på ett effektivt sätt. På skivan finns låtar hela vägen från Dumbo till Tron-remaken där Daft Punk gjorde ledmotivet. En del av låtarna får en generös ny stil, medan andra mest nyttjas för samplingar. Det är en ojämn samling, men glädjande nog står Avicii och Stonebridge för två av de starkaste remixerna. CRA

POP

Den svenska björnstammen I förhållande till Gaphals/Border

Den svenska björnstammen presenterar inga kontraster, inget annorlunda eller något att greppa tag i. Det är inte tillräckligt poppigt att dansa till, och inte tillräckligt lugnt för att passa till vad man nu gör med ballader. I förhållande till är ett album fyllt av bakgrundsmusik. Ingenting att lyssna på för njutning, utan något man sätter på när man behöver fokusera på annat. Det är behagligt utan utsvävande inslag, med ett sound som känns igen från deras tidigare verk. Den svenska björnstammen sjunger i klyschor och skapar inte nytt, utan bygger ut vad de redan har. CO

4 Common och Kanye Wests sätt att möta arbetslinjen Med en musikfestival inleder de ett initiativ med målet att skapa 20 000 jobb åt unga Chicago-bor.

3 Princes självdestruktivitet? Nu går han tillbaka till det skivbolag som fick honom att byta namn till TAFKAP och klottra ”slave” i sitt ansikte.

HIPHOP

Iggy Azalea

The New Classic Island Def Jam/Virgin EMI

Det är tråkigt att The New Classic är så väldigt fabrikerad, tråkigt för att Azaleas uppenbara talang får alldeles för lite utrymme. Framförallt lyser den uppfriskande respektlösheten från hennes debut-LP med sin frånvaro. Istället är albumet fullproppat med radiorefränger, popgitarrer och EDM-inslag. Visst, ett par av refrängerna sätter sig. Bäst är Impossible Is Nothing, där Azalea över smattrande trummor och en böljande signalslinga motiverar lyssnaren att aldrig sluta sträcka sig efter sina drömmar. Frågan är bara om hon som rappande australiensisk 16-åring, nyligen anländ till USA, drömde om ett sockersött popalbum. AJ

2 AC/DC fortsätter Utan Malcolm Young? Men vänta nu?

1 Frankie Knuckles död RIP the godfather of house.

/¤^WIJ MW FEGO Sommaren 1882 gick ryktet i Budapest. Hur kunde unge József Törley lyckas producera ett mousserande vin med så stora kvaliteter? Så långt från det fina distriktet i väst. Men det var möjligt då. Och det är möjligt än idag. För József är starkare än någonsin. 97&).9.43 &3) 6:&1.9> 8.3(*

TÖRLEY Gála Sec | Art nr 7319 | 11,5 % vol TÖRLEY Charmant Rosé | Art nr 7713 | 11,5 % vol 750 ml

57:-

200 ml

21:-

$ONRKRO L VDPEDQG PHG DUEHWH |NDU ULVNHQ I|U RO\FNRU

vinklar och fler perspektiv. Vi befinner oss i olika sfärer. Finns det någon osämja mellan er? Karin: – Nej, det skulle jag inte säga. Behrang: – Vi lär känna varandra. Jag

kastades in i hetluften direkt, och det är en process. Att skapa relationer tar tid, det handlar mycket om att ge och ta, att lära sig av varandra. Men jag ser positivt på framtiden. Och samtiden!

Vem är den roligaste gäst ni haft i programmet?

Karin: – Aron Flam hade ett perspektiv på narkotikadebatten som han uttryckte på ett väldigt roligt sätt, han gick in i en karaktär, och det utmanade mig som programledare. Och Filippa Reinfeldt var en rolig gäst. Hon är en slipad politiker med personlig ton, och hon ler alltid. Då får man jobba, det är kul. Behrang: – Jag kommer från hiphoprörelsen, och tycker att hiphopen är en av de mest samhällsmedvetna, politiska rörelserna som finns. Därför är det grymt att vi ger dem recognition för det. Samtalet med Carlito blev bra. Sedan tyckte jag om ungdomarna från Globala gymnasiet, de som blockerade SD. Detsamma gällde ungdomarna som pratade om skönhetsideal. Man dumförklarar ofta ungdomar, som att de inte kan eller vet något om politik. Om man istället ger dem utrymme visar det sig i många fall att de har mer koll än många vuxna.

Vem är den tråkigaste? Karin: – Jag är extremt självkritisk

som programledare. Om det är dåliga gäster är det oftast för att jag har gjort ett dåligt jobb. Behrang: – Jag tycker att det är bra att

1 & 6 MÖTER

PARTIPROGRAMMET Med supervalet i rasande antågande är det inte konstigt att Aftonbladets debattprogram Partiprogrammet, under ledning av tidningens debattredaktör Karin Magnusson och rapparen och krönikören Behrang Miri, har slagit tittarrekord. Döskalle & Mästerligt stormade det heliga Schibstedhuset för ett samtal om styrkan i snabbhet, Filippa Reinfeldt och #tintingate.

Hur många debattprogram tål Sverige?

Karin: – Ganska många. Ju fler som görs desto fler röster kommer fram.

Vad är syftet med Partiprogrammet? Karin: – Vårt uppdrag är att vara

en del av valbevakningen på Aftonbladet, och att nå den yngre publiken. Vi riktar oss till en grupp som kanske inte är så intresserad av teknikaliteter, men väldigt intresserade av ideologi och moralfrågor. Behrang: – Politik är så mycket mer än bara politiker, val sker varje dag. Du kan ta ställning utan att behöva vara aktiv i ett politiskt ungdomsförbund – starta Facebook-upprop, arrangera demonstrationer, skriva en debattartikel, göra politisk satir. Det är viktigt att visa den bredden. Ligger det i ett debattprograms natur att vara väldigt snabbt och inte särskilt djupgående, eller har det att göra med er unga målgruppp?

6 62

NÖJESGUIDEN | NR 4, 2014

Karin: – Vi vill göra ett program som folk tittar på så mycket som möjligt – allt blir inte nödvändigtvis bättre för att det är längre. Hellre kort och bra än långt och dåligt. Finns inte risken att det då blir substanslöst? Tjänar det något till att lyfta frågan bara för att ha den lyft? Karin: – Ja, det tror jag. Det är väldigt

svårt att tänka sig ett nyhetsflöde eller ett program som enbart går på djupet i alla frågor. Då skulle vi bara sända dokumentärer och helkvällar om ett enda ämne. Granskningarna finns i Aftonbladets totala journalistik, de saknas inte, men Partiprogrammet ska vara ett aktuellt program som tar upp politik i väldigt bred bemärkelse. Vi vet att du, Behrang, efter debatten om Instagram-kontot @svartkvinna, nämnde att du hade velat ställa mer ingående frågor.

det blev ett samtal och inte en debatt. Det är viktigt att synliggöra den rasism som svarta och rasifierade kvinnor upplever. Alla debatter och samtal ska inte behöva vara one-liners och punchlines. Men det ena behöver inte utesluta det andra, jag tror att det är viktigt med ingående frågor och djupgående analys, för att vår målgrupp är intresserad av det. Samtidigt som man självklart hittar ett tempo. Önskar du någonsin att du inte hade flyttat på Tintin-böckerna? Behrang: – Den debatten blev från början

väldigt felvinklad. Det hela handlade om en flytt på fem meter, från en hylla för yngre barn till en hylla för äldre barn. Men jag tycker att diskussionen kring hur barn påverkas av olika normer, stereotyper och nidbilder är viktig. Debatter om Tintin i Kongo, Lilla Hjärtat, och rasprofilering har lett till att fler och fler börjar förstå. Vi lever i 2014, en annan verklighet och detta måste synas. Vuxna har generellt en större källkritisk förmåga, vi kan generellt placera saker i en kontext. Om jag skulle läsa Mussolinis Fascismens doktrin betyder inte det att jag vill bli Mussolini, utan att jag vill analysera vem han var, var han fick sin hemska ideologi ifrån. Barn har tyvärr inte den förmågan och vi skulle aldrig få för oss att göra Fascismens doktrin till barnlitteratur. Vi som vuxna har en skyldighet att jobba med dessa frågor. Kolla på ”The Doll Test” på YouTube, där syns det tydligt hur barn i tidig ålder omedvetet påverkas av normer och stereotyper.

Hur mycket rasism och kvinnohat måste ni sortera igenom i Twitterkommentarerna till programmet innan ni hittar en som går att läsa upp i tv? Karin: – Det är inte vi som sitter med

chatterna, men det är klart att vi vet att vissa ämnen lockar till sig vissa åsikter. Vi jobbar på en kvällstidning, det här är inte något som chockerar oss. Men vi ska heller inte ta upp ämnen som folk inte tycker något om. Vi vill att människor ska reagera. Behrang: – Jag har personligen fått en del kommentarer som ”ska du islamisera Aftonbladet?” på min Facebook-sida strax efter att jag fick programledarjobbet. Det är dock inte något som bara jag upplever – många upplever rasistiska och sexistiska påhopp varje dag.

Hur gör man för att orka fortsätta debattera?

Det verkar som att det i Partiprogrammet främst är din Melodifestivalen-persona som visas upp. Behrang: – Jag är jag, och jag är

Karin: – Det kommer nya röster hela tiden, och de synliggör nya, angelägna ämnen. Det jag kan känna en tröttnad inför är snarare de inrepeterade politikersvaren, men om de är de enda svar jag får är det jag som gör ett dåligt jobb. Behrang: – Vi kan inte sitta med en retorik och en samhällsanalys från femtiotalet. Vi lever i 2014, vi måste hela tiden uppdatera oss och vara samtida. Men jag förstår frågan, när ska människor fatta? Det är där folkbildningen kommer in. Jag tror inte att samhället förändras bara genom debattprogram. Det behövs människor som jobbar på gräsrotsnivå, komiker som gör satir, musiker som tar ställning och folk som konstant har ett makt- och normkritiskt perspektiv. För mig är det ett helhetsperspektiv, och vi måste vara en reflektion av samtiden. Att lyfta och synliggöra saker och ting, det får aldrig ta slut. X

mångfacetterad så som alla människor är. Jag ser inte mig som en karaktär. Jag tror att jag och Karin komplementerar varandra, och det skapar fler ingångs-

Från Scandic Grand Central i Stockholm sänds Partiprogrammet live på Aftonbladet TV varje onsdag klockan 19.

Foto: JOSEFIN MIRSCH

PU BLIKSUCCÉ! E XTR A INSAT TA FÖR E STÄ LLN I NGA R

n a p a J v a a s s e s a i n r i r o t - P sann his n n e g ö å l p k s d i a t r s Ba s e m e n f a n t a o

a san ” Vi l k e n r

d e b ra

l lnin ä t s e r ö f l mu s ik a

g ” GP

”Ordet succé rä cker nästan inte

MUSIKAL AV RIKARD BERGQVIST

24 MAJ – 1 JUNI 2014 GÖTEBORGSOPERAN STORA SCENEN Manus, sång texter & regi R IK A R D BERGQV IST Musik SA R A JA NGFEL DT, M ATHI AS V ENGE , M A RTI N ÖSTERGR EN Koreograf i CA MIL L A EK ELÖF Scenograf i & kostymdesign TOM AS SJÖSTEDT Ljusdesign JOA K I M BR I N K Kapellmä stare R ICK A R D ÅSTRÖM BILJETTER OCH GÖTEBORGSOPERANS RESTAURANG 031-13 13 00, WWW.OPERA.SE

till” SL A

Upplev vårt bästa ljud någonsin Nya Xperia™ Z2 är världens första smartphone med teknik för digital brusreducering. Vid lanseringen ingår Michael Jacksons nya album Xscape. Detaljerna gör skillnaden.

Icons are for illustrative purposes only. The promotional offer is only valid with the purchase of Xperia™ Z2 devices and is not transferable and may not be sold or bartered. One album per eligible device only. Redemption through the Xperia™ Lounge app that is or should be installed in the device. This promotion runs until 31 May, 2014 and album must be redeemed by 15 June, 2014. Album availability dates may vary by country and is dependent on album release date. Please check Xperia™ Lounge for album availability date in your country. Titles are subject to change without prior notice. *A Sony Entertainment Network login will be required to download the album. You must be 18 or older to redeem. Sony Entertainment Network services are not available, or may not be supported, in every country and language. Terms and conditions apply, for more information visit: http://www.sonyentertainmentnetwork.com/terms-of-service/. Michael Jackson related artwork: © 2014 MJJ Productions, Inc. Sony is a trademark or registered trademark of Sony Corporation. Xperia™ is a trademark or registered trademark of Sony Mobile Communications AB. Android, Google Chrome and Google Play are trademarks of Google Inc. ©2014 Sony Mobile Communications AB.