Nöjesguiden Nr 4 2015

GÖTEBORG • NR 4 • 2015 • SEDAN 1982

FEMINISMEN OCH HÄXORNA

1 & 6 MÖTER JOHAN RENCK FANNI METELIUS SATSAR ALLT

SAKERNA VI VILL FÖRBJUDA VÅRENS BÄSTA NÖJEN KROGARNA MUSIKEN FILMERNA

ZARA LARSSONS VÄRLDSHERRAVÄLDE

MUSIK + FILM + KROG + DRYCK + KLUBB + KONST + KONSERT + MODE + SCEN + TV + SPEL + LITTERATUR Nöjesguiden c/o Companeros • Södra Larmgatan 16 • 411 16 Göteborg • www.nojesguiden.se

INNEHÅLL | Nr 4, 2015

16

Chefredaktör och ansvarig utgivare AMAT LEVIN amat.levin@nojesguiden.se Art Director MARTIN PETERSSON martin.petersson@nojesguiden.se AD-assistent DANIEL ERIKSSON daniel.eriksson@nojesguiden.se

18

Digital redaktionsansvarig JENNY NORDLANDER jenny.nordlander@nojesguiden.se Redaktör NATHALIE BORGMAN PETERS nathalie.borgman.peters@nojesguiden.se Redaktör Göteborg KARIN LONDRÉ karin.londre@nojesguiden.se Redaktör nojesguiden.se GRETA THURFJELL greta.thurfjell@nojesguiden.se

20

Praktikant HATEFF MOUSAVIYAN TINA VERNON Medverkande skribenter: Lina Arvidsson, Fredrik Asplund, Camila Astorga Díaz, Sara Berg, Christoffer Bertzell, Elis Burrau, Isabelle Espinoza, Patrik Forshage, Michael Gill, Rebecka Hedström, Jimmy Håkansson, Julia Ivarsson, Adam Jansson, Agnes Lindström, Sebastian Lindvall, Edith Olsson, Christoffer Reichenberg Andersson, Sanna Samuelsson, Malin Sandberg, Victor Schultz, Alf Tumble, Calle Wahlström, Kalle Wannerskog Fotograf: Evelina Carborn, Thomas Wal VD FAJE GANI faje.gani@nojesguiden.se

26 16

FANNI METELIUS SATSAR HÖGST Vi träffar ett av svensk films framtidshopp för ett samtal om makt, sexlösa förhållanden, Pamela Anderson och stridigheterna med Ruben Östlund.

18

KROPPSLIGA SKEVHETER I SAGOLAND?

Produktionschef JOSEFIN LUNDGREN josefin.lundgren@nojesguiden.se

54

Disney är i full gång med en storskalig spelfilms-reboot av sin tecknade sagovärld, men vad innebär egentligen skiftet från skisser till skådespelare?

Och vad säger Askungens midjemått om sagovärldens kroppsideal?

20

DEN FEMINISTISKA MYSTIKEN En våg av hipp nyandlighet är här, som blandar element från den tidigare så bespottade new age-rörelsen med feminism. Vi vadar bland häxreligioner, ritualer och festhoroskop.

26

ZARA LARSSON VILL VARA FRI Hon må bara vara 17 år, men är redan en av Sveriges största stjärnor. Vi pratar med Zara Larsson om jakten på ett eget sound, rollen som feministisk förebild och varför Nicki Minaj vill lära känna henne.

54

1 & 6 MÖTER JOHAN RENCK Regissören träffar Nöjesguidens tuffaste reportrar och avslöjar att han hellre skryter med att han är bukis med Pete Doherty än kungen.

Webbchef PELLE TAMLEHT pelle.tamleht@nojesguiden.se Front end-utvecklare ROBIN WELLSTRÖM robin.wellstrom@nojesguiden.se Försäljningschef JOAKIM HAMPUS joakim.hampus@nojesguiden.se (073 447 25 62) Affärs- och konceptförsäljning LINDA WAXIN linda.waxin@nojesguiden.se (070-768 55 51) Creative Sales JOHAN MAJER johan.majer@nojesguiden.se (0705 87 57 05) Säljare Stockholm RIKARD ARODÉN JONSSON rikard.aroden@nojesguiden.se (0704 37 196 8) MATILDA FREUDENTHAL matilda.freudenthal@nojesguiden.se (072 384 84 26) HALIMA RACHID halima.rachid@nojesguiden.se (073 447 25 64) Regionschef Göteborg HENNING WIDEBERG hw@nojesguiden.se (0708 28 13 71) Säljare Malmö/Lund PETER MAGNUSSON peter.magnusson@nojesguiden.se (0707 60 88 77) Marknadsassistent ANNA SANDELL anna.sandell@nojesguiden.se

Omslag Fotograf: EVELINA CARBORN Stylist: LISA SUNDSTRÖM Hår/Make: SOPHIA PETTERSSON Kläder Omslag: Spetstopp IDA SJÖSTEDT. Linne RANDOLPH Stockholm. Kjol MINNA PALMQVIST. Sida 18 (sittandes på mur): Topp IDA KALMBORN. Byxor ZARA. Örhänge och ring FLUXANDSOLDER.COM. Boots CHEAP MONDAY.

NÖJESGUIDEN ... är Sveriges största gratistidning inom nöje! ... firade 30 år 2012 ... har opinionsbildande och trendsättande läsare ... har en snittläsningstid på 28 minuter ... når konsumenten nära köptillfället ... har 50/50 kvinnliga och manliga läsare ... 79 procent av våra läsare är över 25 år, 21 procent är under 25 år ... finns i Stockholm, Göteborg och Malmö/Lund.

Tidningen du just nu läser är gratisdistribuerad och annonsfinansierad. Det redaktionella innehållet är just det – 100 procent redaktionellt. Nöjesguiden är partipolitiskt obunden, men du kan alltid lita på att vi brinner för jämställdhet. Vi älskar Sverige och vill leva i ett mångkulturellt samhälle. Vi tror på den goda smaken och vår publicistiska tanke lyder som följer: Vi vill guida dig till det bästa nöjet. Trevlig läsning!

2

NÖJESGUIDEN | NR 4, 2015

Ekonomi JEANETTE RAMBERG ekonomi@nojesguiden.se Utgivare: NÖJESGUIDEN HOLDING AB Tryckeri: MITTMEDIA PRINT Distribution: BRING AB, Periodicitet: 11 nr/år Redaktionen ansvarar ej för insänt icke beställt material.

Nöjesguiden, Slussplan 11, 111 30 Stockholm red@nojesguiden.se Nöjesguiden c/o Companeros, Södra Larmgatan 16, 411 16 Göteborg Nöjesguiden, Stora Nygatan 17, 211 37 Malmö

MEDARBETARE

AMAT LEVIN är chefredaktör på Nöjesguiden och bloggar på nojesguiden.se. Han driver även podden Power Meeting Podcast.

Den senaste tiden har han jobbat på stora layoutförändringar, som ni får se i nästa nummer av magasinet.

REBECKA HEDSTRÖM skriver krönikor i Nöjesguiden. I det här numret har hon även träffat den något okända men otroligt begåvade Snoh Aalegra.

Snoh pratar inte mycket om sin bakgrund, vad tror du det beror på?

– Jag tror hon just nu fokuserar på att bli ett stort namn i musikvärlden, och vill bara blicka framåt. Kanske sparar hon berättelserna från sina första år i musikbranschen till en självbiografi längre fram, vem vet?

GRETA THURFJELL är redaktör på nöjesguiden.se. Förutom att njuta av 3D-effekterna i nya Avengers har hon den här månaden träffat Zara Larsson till numrets omslagsintervju.

Zara berättar att hon ålderskrisar över att bli vuxen.

Har du liknande tankar?

– Liknande tankar? Det är min enda tanke. Jag lever i konstant skräck för att bli omsprungen av diverse artonåringar med ännu högre internetnärvaro och ännu smartare analyser av coola tv-serier än jag. Det må låta fånigt i och med att jag gick ut gymnasiet för två år sen. Men det är min vedervärdiga vardag.

JOSEFIN LUNDGREN är produktionschef. Den här numret är hennes 83:e och det tycker hon är ett bra tecken på att det är dags att sluta.

Vad är du stoltast över under din tid på Nöjesguiden?

– Jag är stolt över att ha genomlevt en satans massa events utan att bli alkoholiserad! Även att jag fick göra galapremiären av Searching For Sugarman åt min älskade vän Malik, och över att ha drivit Hotell Nöjesguiden i Göteborg som blivit en succé. Men stoltast är jag nog över att få ha fått vara en del av ett sammanhang med så många begåvade och briljanta människor. Varav en hel del av er är riktiga dårar, ärligt talat.

MALIN SANDBERG jobbar på SVT och är Nöjesguidens scenoch konstredaktör i Göteborg. Till det här numret har hon intervjuat Fanni Metelius och tagit reda på varför hon satte Ruben Östlund mot väggen för gubbig kvinnosyn.

För Fanni var de största kvinnliga förebilderna Pamela Anderson och hennes egen mamma. Vilka var dina?

– Jag säger Annika Lantz, för att hon inför internationella kvinnodagen förra året vägrade svara på precis den frågan. ”Fråga en man istället”, sa hon, så det säger jag med.

SANNA SAMUELSSON är frilansjournalist, dj och klubbarrangör och står bland annat bakom klubben Disko Dumpling. I det här numret har hon djupdykt i andlighet och feministisk mystik.

Hur andlig är du?

– Jag är rätt andlig, på mitt eget privata vis. Jag tror inte på någon högre gud men på en vardaglig helighet, som finns i allt från naturen, kontakt med andra, konst och sex. Det gäller bara att vara stilla och lyssna.

JIMMY HÅKANSSON är frilansjournalist, pretentiös tv-spelsbloggare och megalomanisk skräpkulturskritiker. Han är ganska säker på att Persbrandtpodden slutar med att Gunvald blir en sithlord. I det här numret kapitulerar han inför det mest vältajmade pruttskämtet i modern tid i Unbreakable Kimmy Schmidt.

SEBASTIAN LINDVALL är Nöjesguidens enastående filmredaktör. I det här numret har han gett sig ut bland sagovärldens spelfilms-reboot och bland annat frågat sig vad Askungens midjemått säger om sagovärldens kroppsideal.

CHRISTOFFER BERTZELL är kommunikatör, musiker, journalist och Nöjesguidens hårdrocksrecensent. Han har den här månaden fascineras över att det fortfarande alltid är fullt på bankkontor. Just nu myser han till Behemoths satanistiska mässa.

CALLE WAHLSTRÖM är filmvetare och nykläckt filmkritiker med förkärlek till stilistiska genreövningar liksom ångesttyngd slice-of-life. I det här numret roas han av österrikisk källarkultur i Ulrich Seidls nya dokumentär Källaren.

KARIN LONDRÉ är Nöjesguidens redaktör i Göteborg. I det här numret jämför hon stadens klubbliv med Askungens balkväll, om vi inte är i säng innan midnatt förvandlas Göteborg till en jättestor pumpa.

NATHALIE BORGMAN PETERS är redaktör på Nöjesguiden och ägnar den mesta tiden åt att röra om i texter. Hon gläds just nu åt Sveriges stränga djurskyddsregler efter att ha gått förbi otaliga utklädda japanska surikater i barnvagn.

MARTIN PETERSSON är dj och Art Director på Nöjesguiden.

Den senaste tiden har han uppdaterat layouten av Nöjesguiden. Resultatet får ni se i nästa nummer.

JENNY NORDLANDER är Nöjesguidens digitala redaktionsansvarige. Förutom att i vanlig ordning basa över innehållet på sajten har hon den här månaden nöjet att berätta att Nöjesguiden kommer öka sommarens festivalbevakning.

PATRIK FORSHAGE har skrivit om musik i Nöjesguiden så länge vi kommer ihåg. Den här månaden lyssnar han på Radio Depts Occupied och har i det här numret träffat Mumfords and Sons och pratat genrebyte.

MICHAEL GILL är frilansjournalist och en av Sveriges bästa spelskribenter. Just därför är han även Nöjesguidens spelredaktör.

Förutom att imponeras över Birdies tjejideal skriver han i månadens nummer om poesispelet Word of Oz.

4

NÖJESGUIDEN | NR 4, 2015

VICTOR SCHULTZ recenserar film för Nöjesguiden. Till det här numret har han sett den kanske klyschigaste franska film i modern tid, Rendez-vous.

ELIS BURRAU är poet, poesipedagog, publikvärd och litteraturredaktör. Förutom att önska att Miranda July ska få skriva något oändligt skriver han i maj om varför Den lille prinsen snuddar på svaret om livets mening.

ISABELLE ESPINOZA frilansar för SVT Kulturnyheterna, jobbar som informatör på Sveriges Radio och är filmrecensent på Nöjesguiden. I det här numret tycker hon att gangsterdramat A Most Violent Year är fullt av magiskt damm.

CHRISTOFFER REICHENBERG ANDERSSON har jobbat som dj, klubbarrangör och musikbokare och är skivskribent på Nöjesguiden.

I april sprang han Krautmilen och kom nia, den här månaden levererar han kvalitativa recensioner i samma takt.

SARA BERG är frilansjournalist, skriver mest om kultur och mat och är skivrecensent på Nöjesguiden. I maj drömmer hon sig bort med The Mary Onettes och fullkomligt sågar Urban Cone.

ADAM JANSSON pluggar till civilingenjör, tillbringar all sin lediga tid med att svepa internet efter ny musik och är skivskribent på Nöjesguiden. Den här månaden imponeras han över att så många kända producenter kan åstadkomma så intetsägande sound på Flo Ridas senaste EP.

AGNES LINDSTRÖM är en socionomstudent med författardrömmar som recenserar film i Nöjesguiden.

Den här månaden har hon friskats upp av Red Armys perspektiv på Kalla kriget.

EDITH OLSSON frilanstycker lite om film, är socialantropolog, jobbar i videobutik och är fortfarande besviken på att det inte alls är som i Clerks. I det här numret har hon recenserat det israeliska dramat Rättegången – Amsalem vs. Amsalem.

HATEFF MOUSAVIYAN är praktikant på Nöjesguiden. Till vardags pluggar han Digital Culture i Lund och frilansar åt diverse kultursidor från sitt douchiga hemmakontor i Malmö.

Den här månaden har han funderat på att starta ett gäspkraftverk med anledning av den nya Game of Thrones-säsongen.

ALF TUMBLE gör musik och är Nöjesguidens dryckesredaktör. I det här numret bjuder han på en redig rosévinsguide och berättar hur du gör ditt eget rosévin genom att blanda rött och vitt.

TINA VERNON är vanligtvis frilansskribent, självutnämnd cat whisperer, och nu även praktikant på Nöjesguidens. Hittills har hon hunnit dyka efter sparkcyklar i arkivet och myst över tanken på en stundande tant-era.

PELLE TAMLEHT är Nöjesguidens krogredaktör i Stockholm, webbchef på nojesguiden.se, dj och karaokefantast. Den senaste tiden har han lånat ut sin vänliga stämma till PP3 samt legat vaken över att någon hann uppfinna en pastaslutare före honom. I det här numret listar han vilka ställen vi ska utehänga på framöver.

KALLE WANNERSKOG jobbar på P4 och Ekot och är Nöjesguidens krogredaktör i Göteborg. I det här numret skriver han om Rosenlunds nya ansiktslyft på restaurangsidan och uppmanar alla att lämna sina krogkomfortzoner.

JULIA IVARSSON gillar att arrangera fest, dj:a och röra om i normgrytan. Hon är dessutom Nöjesguidens klubbredaktör i Göteborg. Den senaste tiden har hon dragit sig till minne att det faktiskt bara var ett par år sedan det ansågs töntigt att spela Beyoncé på dansgolv, och är väldigt glad över att förändring skedde.

LJUST OCH NATURNÄRA! Den naturnära färgskalan tar för sig i vår. Ljusa toner som khaki och beige kombineras med varma nyanser av brunt. Välkommen in och hitta dina sköna favoriter i vår butik eller online!

MAN: BIRKENSTOCK 899:REPLAY 499:-

ADIDAS 899:MAN: VAGABOND 799:-

CLOU 599:-

MAN: H BY HUDSON 999:-

CLOU 899:-

THE BEST OF SHOE BRANDS. IN STORE AND ONLINE GÖTEBORG: ARKADEN, KUNGSGATAN 48, KUNGSPORTSAVENYN 16, NORDSTAN, VARUHUSET FEMMAN, FRÖLUNDA TORG. KUNGSBACKA: KUNGSMÄSSAN / NILSONSHOES.COM

LOKALA AVVIKELSER KAN FÖREKOMMA.

VAGABOND 750:-

LEDARE

DEN ÖVERFLÖDIGA ÅLDERSKRISEN

J

”

ag känner att det är det här året jag måste lyckas. Folk har sagt det så länge till mig, ’gör det medan du är ung’, det har satt sig i min hjärna.”

Citatet kommer från intervjun med Zara Larsson, denna månads omslagsperson. Och just det, hon är 17 år. När vi läste igenom den färdiga intervjun var det svårt att inte ta det som en förolämpning att Zara Larsson, med sina 600 000 Instagram-följare, sina smarta tankar om jämställdhet, sin albumdebut och sin platinasäljande singel, har åldersnoja. När jag var 17 år letade jag sommarjobb, försökte skramla ihop pengar till ett besök på Roskildefestivalen och hade precis förlikat mig med att mina baskettalanger inte skulle ta mig till NBA. Men det är grejen med ålderskriser: trots att de flesta av oss någon gång drabbas av dem, är de högst personliga fenomen. Det finns inga universella knep att ta till för att bli av med en ålderskris och inga generella mål som ska uppnås för att automatiskt bli botad. För mig var det inte att ta körkort (har fortfarande inte ett), gå klart en utbildning eller få ett jobb som lättade på min åldersnoja – det var istället paradoxalt nog att bli äldre. För ju äldre jag blev desto lättare blev det att urskilja de fruktlösa och tidsdödande tankebanor som oftast fokuserade på de negativa aspekterna av att åldras och inte de positiva. Så här sju år senare ter sig därför min oro för att bli 21, behöva ta ansvar och inte längre räknas som ungdom aningen komisk.

Och utan att låta för gammal är jag övertygad om att Zara Larsson när

”Sju år senare ter sig därför min oro för att bli 21, behöva ta ansvar och inte längre räknas som ungdom aningen komisk.”

6

NÖJESGUIDEN | NR 4, 2015

hon om några år står inför världsherravälde också kommer kunna skratta åt sin stress inför att hinna släppa sin skiva innan hon fyller 18.

Förutom att hänga med Zara Larsson och diskutera musikalisk frihet har vi i detta nummer av Nöjesguiden besökt Fanni Metelius på inspelningen av hennes regidebut för att prata makt, sexlösa förhållanden och varför hon hamnade i strid med Ruben Östlund om hennes karaktär i Turist. Vi har gjort den första stora intervjun med svenska Snoh Aalegra som produceras av hiphoplegendaren No. I.D. och har Prince som mentor. Vi har snackat riktningsbyten med Mumford and Sons, träffat skaparna av poesispelet Words of Oz och, med tanke på Disneys spelfilms-reboot av sina klassiska tecknade filmer, funderat på vad Askungens midjemått säger om sagovärldens kroppsideal. Men vi har också djupdykt i den våg av nyandlighet som blandar element från den tidigare så bespottade new age-rörelsen med feminism samt gett tips på några förbud som borde gå hand i hand med förslaget att göra rökning på uteserveringar olagligt. Som vanligt bjuder vi på allt det här helt gratis.

Trevlig läsning!

Chefredaktör AMAT LEVIN amat.levin@nojesguiden.se Twitter: @amatlevin

SVERIGES ENDA RIKTIGA KASINO

Made in Mexico

STIG IN I EN ANNAN VÄRLD

Upplev en riktig kasinokväll med underhållning, nöjen och kasinospel tillsammans med dina vänner.

Eller varför inte boka in en kväll mitt i veckan?

Allt under ett tak – öppet alla dagar.

Läs mer om allt spännande på casinocosmopol.se

Packhusplatsen 7 • Öppet 11.30–03.00. Lördagar 11.30–05.00 Alla visar id • Åldersgräns 20 år Spelar du för mycket? Ring Stödlinjen: 020-81 91 00

Distribueras av Carlsberg Sverige AB. Konsumentservice 020-78 80 20. www.carlsbergsverige.se Alkoholhalt 4,5 % vol. Art nr. 1598, 355 ml, 17.50 kr

CASINOCOSMOPOL.SE

Alkohol i samband med arbete ökar risken för olyckor.

BREV ”Vill du se samma företeelse i Göteborgstappning kan du ta svans på första bästa kranskommunare och sen följa de raggförsök hen utsätts för under en kväll på Avenyn.”

Ni har mer åsikter än någonsin på webben, men det var länge sedan redaktionen fick nöjet att sprätta upp ett fysiskt läsarbrev. Ändra på det! Vi lovar ett fint pris till den första avsändaren.

Nöjesguidens redaktion Slussplan 11 111 30 Stockholm Om du vägrar, mejla: red@nojesguiden.se

Läsarkommentar på Karin Londrés ”Göteborg är ingens jävla lillebror” publicerad i Nöjesguiden #3.

Läsarkommentar på Nathalie Borgman Peters: ”Äldre manliga artister ger tonårstjejer kärleksråd” publicerad på nöjesguiden.se den 1 april.

Tror att du missade lite info om tavi g där... Rookie i övrigt är ett fantastiskt format och forum det skrivs alldeles för lite om. Förstår problematiken men jag förutsätter att de som skriver frågorna vet vem det är som svarar? Tycker också att det KAN vara något positivt med att män får bemöta den här typen av frågor men inte på en tonårstjejs bekostnad förstås. Fråga Olle, kropp och knopp, podcasten känsliga rummet och diverse program på P3 är andra exempel på sammanhang där män svarar på unga tjejers frågor.

Hanna

Lustigt ämne. Den enda gången jag fått höra något om Göteborgs ”mindervärdeskomplex” är när jag har fått det slängt i ansiktet på en fest när jag vart i Stockholm. Minns det som en av de mest onaturliga icebreakers jag någonsin upplevt. Min cool-story-bro reaktion till detta påståeende gjorde personen upprörd. Tydligen så förväntas man försvara varför man flyttade till Gbg istället för Sthlm.

Erik W Kan det vara så att du blev utsatt för ett hemstadsbaserat The Game-försök? Vill du se samma företeelse i Göteborgstappning kan du ta svans på första bästa kranskommunare och sen följa de raggförsök hen utsätts för under en kväll på Avenyn. För extra effekt: kommentera allt som händer David Attenborough-style.

Karin Läsarkommentar på Frans Strandbergs ”Jag har läst ett livsstilsreportage!” publicerad på nöjesguiden.se den 20 april.

Jag tvivlar inte på att Rookie i stort är en fantastisk webbtidning. Men just detta format ger mig en unken eftersmak.

Absolut, det kan finnas positiva aspekter av att äldre män svarar på tonårstjejers sexfrågor, även om jag spontant skulle välja en annan vinkel eftersom män i redan hög grad sätter ramar för tjejers sexualitet. Hur som tror jag ändå inte att jag skulle vilja att Ad-Rock skulle ge min brorsdotter lektioner i att attackpussas.

Nathalie

När jag som sitter här ute på landsbygden läser en sån här artikel så tror jag banne mig inte mina ögon. Är det på allvar?

Eller är det ett skämt skrivet med ironi?

Det är såååå fånigt att jag vill lägga en pizza och gå ut. Exakt så här ser somliga av oss lantisar ”nollåttorna i fjollträsk”.

Jag brukar gå till försvar. Nu får jag lägga ner. Det äär alltså så naiva ni är, somliga av er??

Anne

Läsarkommentar på Sebastian Lindvalls ”Ofilmbart eller bara dumt?” publicerad i Nöjesguiden #3.

Läsarkommentar på Julia Gummessons ”Monokromer” publicerad på nöjesguiden. se den 13 april.

Kul inlägg men jag börjar tänka på romaner som kanske är just ofilmbara på grund av andra anledningar. Som J.J. Abrams och Doug Dorsts roman S eller Cortázars Hoppa hage då mottagaren kan välja att läsa romanen på helt olika sätt vilket skapar helt skilda upplevelser.

Emma Absolut! Det mesta och bästa i konst- och kulturväg öppnar för olika läsningar, men det behöver inte nödvändigtvis vara ett problem. Snarare anser jag att kreativa personer bör dra nytta av den personliga tolkningen/läsningen/upplevelsen.

Kanske den färdiga filmen inte alls liknar förlagan, men istället finner kraft att stå på egna ben?

Sebastian 8

NÖJESGUIDEN | NR 4, 2015

Min kompis åt bara vit mat i några månader! nu pratar vi om att ha regnbågsdiet (röd mat på måndag, orange på tisdag osv.) har du några tips?!? lila är jättesvårt!

Hannah Hannah: Det är en sjukt excentrisk diet, men tilltalande på något vis. När det gäller lila tänker jag på rödkål, plommon, olika bär, rödlök, aubergine, druvor, rödvin, lila morötter, lila/svart råris, oliver, fikon, rödbetor. Hmm, vad sjutton hittar man på med allt detta då?

Bräserad rödkål är inte dumt, råriset kan man koka i god buljong och äta med urkärnade lila oliver. Baka en paj på plommon och mascarpone. Gör en frukostsmoothie på blåbär eller björnbär och yoghurt. Ugnsbakade lila morötter, rödlök och rödbetor tillsammans med aubergine är inte dumt. Balsamvinäger kan man smälla i utan att bryta reglerna allt för mycket. Älskar att tänka på detta! Begränsningarna tvingar en till nya idéer. Det är jävligt effektivt.

Julia Läsarkommentar på Pelle Tamlehts ”Ny sommarklubb vid Hötorget” publicerad

på nöjesguiden.se den 20 april.

Detta låter riktigt bra! Gillar allt förutom Berlinreferensen. Det skulle vara skönt om folk tänkte Stockholm någon gång, det blir liksom roligare i längden.

Kul! Det var upptaget! Alingsås är nya Stockholm.

Pelle Läsarkommentar på Alexander Björks ”Tio irriterande saker en fotbollssuporter gör” publicerad pånojesguiden.se den 17 april.

Alltså för att vara en tidning som förespråkar feminism så har jag svårt att se vad som motiverar en så trångsynt och generaliserande artikel. Testa byt ut ordet fotbollssupporter mot kvinna/ man och se hur bra det låter. Vad gör du ens på arenan om du stör dig så mycket på kulturen, och känner dig stött av gemenskapen? Bättre att sitta hemma och vara känslokall ensam tänker jag?

Jonathan Hej Jonathan Punkterna är naturligtvis extremt generaliserande och medvetet provokativa. För det finns inte direkt någon humor i att skriva om “några fotbollssupportar”. Nu verkar en LITEN grupp känt sig djupt kränkta av dessa punkter, vilket känns lite märkligt, då en punktlista av denna dignitet inte direkt bygger på en fakta-studie över hur en viss grupp människor generellt agerar. Jag stör mig inte på fotbollskulturen, jag är själv en person som står på läktaren och blir förbannad för att ”vi” inte kämpar.

Däremot kan jag tycka att det är kul att kliva ur fotbollsbubblan och se det hela ur någon annans perspektiv. För det måste vara helt surrealistiskt under, till exempel, Hammarbys matchdagar för hen som är totalt ointresserad av fotboll.

Alexander

THE KOOKS FOALS MASKINEN UK

UK

LORENTZ TOVE STYRKEE FAMILJEN BOB HUND AT THE GATES JODDLA MED SIV SILVANA IMAM ANTROXX BEATRICE ELII BOMBUS DECAVILLE GENERAL KNAS GIRAFFAGE US JOEL ALME LITTLE JINDER MATCHSTICK MEN SLOW MAGIC USS SOLEN THOMAS STENSTRÖM VIGILAND

3-4 JULI / HÄSSLEHOLMSGÅRDEN / BILJETTER: SIESTAFESTIVALEN.se

TRÄNA UTAN BINDNINGSTID! VÄLKOMMEN IN FÖR EN VECKAS FRI TRÄNING! GYM KONDITION CYKEL GRUPPTRÄNING FRIA VIKTER PERSONLIG TRÄNING

REHAB & SJUKGYMNASTIK FÖRETAGSFRISKVÅRD KIDZ CLUB & BARNDANS UNGDOMSKORT SENIORKLUBB SOL & RELAX

345 GYMKORT FR.

KR / MÅN

nordicwellness.se

ÖVER

100

KLUBB I SVER AR IGE!

TACK FÖR TRETILLSTÅNDET! ALLT ÄR INTE frid och fröjd i det som på

SVT Debatt-språk kallas Muteborg. Vi har gängkrig och politiker som inte gör något åt det. Vi har skumma byggherrar med kontakter i kommunstyrelsen. Och myndighetspersoner som ser med avsmak på all kultur utan Göteborg & Co som avsändare. Framför allt är de livrädda för nattliv. Ibland känns det som de ser på stan som om den vore Askungens balkväll. Är vi inte alla i säng innan midnatt förvandlas Göteborg till en jättestor rutten pumpa.

Och det är just motståndet från politikerna som får mig att tycka ännu mer om de som jobbar utanför evenemangsstadens ramar. Jag älskar de fria teatersällskapen, de små gallerierna, Andra Långdagen och de som ser till att andra än Håkan Hellström får spela på stans scener. Men mest av allt älskar jag svartklubbs-arrangörerna.

Jag har gått ut i Göteborg i mer än tio år (förlåt, mamma). Under de åren har svartklubbarna tagit mig till platser över hela stan. Till en arbetarteater i Gamlestan, till ett nedlagt och numera sorgligt nog rivet bryggeri i Mölndal.

Till lägenheter i Bergsjön, och industrilokaler långt ut på Hisingen. Bakom alla dessa fester står arrangörer som vill att jag har så kul som möjligt. Det är klart de vill tjäna pengar också. Men det finns ingen motsättning mellan de två.

”Ibland känns det som myndigheter betraktar stan som Askungens balkväll.”

Tro mig, ingen arrangör vill ha en diskoteksbrand till. Ingen vill sälja sprit till minderåriga. Ingen vill ha bråk på sitt ställe. Det är just därför det är standard med rökförbud och ett gäng vakter.

Det är helt enkelt så att när våra politiker bestämde sig för att begränsa våra möjligheter att vara ute så länge vi ville bestämde andra sig för att göra något åt det. Det är människor som försöker göra den här stan roligare, och de lyckas. Göteborgs klubbscen är bättre än på länge, tretillstånd och moralpanik till trots.

Göteborg har alltid haft en sprudlande svartklubbskultur, och när vi en gång i tiden blev Sveriges femtillståndstätaste stad var det just på grund av de olagliga festerna. Man ville få bukt med problemet genom att ge folk möjligheten att festa lagligt längre. Och man lyckades väl till viss del. På ett sätt hoppas jag nästan att vi får behålla den här märkliga ”på fredagar får du gå hem tidigare, för då har du varit på after work”-tankegången, för den gör våra arrangörer mer kreativa.

Och det i sin tur ger oss landets just nu bästa festscen. I en stad som prioriterar att underhålla turister krävs det att de som bor i staden fixar sitt egna roliga.

Därför: svartklubbsarrangörer, I salute you. Vi ses i helgen.

KARIN LONDRÉ Redaktör Göteborg karin.londre@nojesguiden.se

NÖJESGUIDEN GENOM TIDERNA I maj år 2000 var sparkcykeln lika het som asfalten Spray-killarna glatt kickade sig fram över. Nöjesguiden var givetvis inte sena med att rapportera om det ”praktiska” transportmedlet.

”Vi var ute på Arlanda och åkte i terminalerna för några veckor sedan.

Säkerhetsvakterna stoppade oss, men de ville bara veta var vi köpt cyklarna.”

10

6

5

4

3

2

1

MÄSTERLIGT

MYCKET BRA

BRA

GODKÄNT

UNDERKÄNT

MÄN UTAN TRÖJOR PÅ STAN

NÖJESGUIDEN | NR 4, 2015

Säg hej till

Tuojiangosaurus!

Eller säg Tuojiangosauros tjugo gånger snabbt till vår personal så bjuder vi på en liten överraskning.

göteborgs naturhistoriska museum Möt allt från uråldriga fossiler, spännande dinosaurieskelett och de vackraste fjärilar – men också en och annan blodigel. I slutet av maj öppnar vår nya avdelning på Göteborgs Naturhistoriska Museum. Mer info på www.gnm.se

Hällristningar i världsklass!

Vitlycke museum har öppnat för säsongen.

REKOfestival på Nääs 22-24 maj!

Upptäck 600 år av industrihistoria!

Säsongsöppning den 1 juni på Forsviks Bruk.

Västarvet – Historien fortsätter hos oss.

Vi gör historien levande – från hällristningar till modern samtidskonst.

Välkommen att göra en tidsresa tillsammans med oss – www.vastarvet.se

Upptäck natu roch kulturarv et i Västra Götala nd!

Sommarens utställning på Bohusläns Museum – en historisk roadtrip.

Pilgrim2 på Lödöse museum!

13 juni öppnar vår nya utställning.

NÖJESGUIDEN FRÅGAR

TEMA: NOSTALGI Vi lever i ett tidevarv där gamla saker kommer tillbaka. Arkiv X får en ny säsong, Skönheten och odjuret blir en remake och helt plötsligt dyker Just D upp i rutan och rappar en ny låt. Till det här numret tog vi reda på vilken stjärna ni åter vill ska lysa upp den populärkulturella himlen.

Vad saknar du i elektronisk väg?

Tamagotchi: 37 % Freestyle: 33 % Personsökare: 17 % Disketter: 13 %

10 Vilken fildelningssajt vill du se på webben?

Limewire: 33 % Kazaa: 31 % Napster: 27 % Jag betalar för min kulturkonsumtion: 9 %

Vilken sötsak vill du bli drabbad av?

Chupa Chups: 37 % Cornetto citron: 27 % Godis-tefat: 22 % Big Pack Tresmak: 14 %

2 3 4

8

Vilken musikakt vill du återuppleva?

Feven: 34 % Popsicle: 29 % Ace of Base: 23 % Är mer fokuserad på North West: 14 %

NÖJESGUIDEN | NR 4, 2015

1

Vilken serie vill du se en ny säsong av?

OC: 45 % Tre Kronor: 28 % Huset fullt: 19 % Vita lögner: 8 %

9

7

12

Vilket mellanmål drömmer du om?

Kräm: 37 % Gorbys piroger: 35 % Jag äter fortfarande det där: 17 % Varma koppen: 11 %

6 Vilket mode bör åter se dagens ljus?

Champion-tröjor: 35 % Fruit of the Loom: 27 % Brythjärtan: 26 % Savannbyxor: 12 %

5 Vilken dryck bör drickas mer?

Vira Blåtira: 32 % Trollet Hugos läsk: 27 % Kopparbärs: 23 % Svagdricka: 18 %

Vilken film borde få en remake?

Filmerna är heliga, jag vill inte se en remake: 55 % Matrix: 20 % Tillbaka till framtiden: 19 % Sällskapsresan (alla filmer): 6 %

Vilken maträtt önskar du få nytt genomslag?

Flygande Jakob: 43 % Räkcocktail: 22 % Fiskbullar: 19 % Ugnsgratinerad falukorv med ananas: 16 %

Dynamo Poetry Slam #4 Är du under 21 år och vill visa dina poetiska skills på scen och tävla om grymma priser? Poetry Slam är en fartfylld tävling i poesi inför publik. Kvällen inleds med Nino Mick, svensk mästare i Poetry Slam (2013). För mer information, tävlingsregler och din anmälan, maila oss på: dynamo@kultur.goteborg.se

Måndag 27/5 kl 19–21 Hörsalen på Stadsbiblioteket Göteborg

Foto: Masa Bezra

Tid: Plats:

BÄST JUST NU

KROG Restaurang Fatima Oskarsgatan 4

Little Meats Olivedalsgatan 13

Duy-Tan Kvilletorget 19

TIDENS ANDA Det vi pratar om mest just nu!

SÅ HÄR BLIR DINA KOMMANDE VECKOR 5

5

KLUBB

3 KROG

TV

4

4

FILM

MUSIK

3 KONSERT

BAR Stranger x Stranger Kungstorget 14

Kafé Magasinet Tredje Långgatan 9

Bar Centro Aperitivo Kyrkogatan 31

1. Gentrifieringsloppet Kville har mer kroghype än Linné. I detta nu planerar Mariaplansrestauranger att öppna Gamlestansdito. I Högbso… nej, där händer ingenting, men de är ändå med i det stora racet mot den enormt fina utmärkelsen ”Det nya Majorna”. Din lokala bookie har öppnat bettingen.

2. Lili & Sussi/Lili & Sushi SCEN Mordet på Marat

På Brunnsbotorget finns en sushirestaurang som antingen heter Lili Sushi eller Lili & Sushi. Oavsett, dela in er i smågrupper och diskutera.

KROG Det finns en stor risk att vi är bortskämda, men nu vill vi se nya ställen!

KONST Ringön blir med konsthall i och med Järnhallen. Först ut är Hall of Fame – Art Laboration Festival, mot Hising Island!

KONSERT

Artisten, den 30 april–16 maj

The Art and Technique of Isadora Duncan 3:e Våningen, den 7–8 maj

Ingenbarnsland Göteborgs Stadsteater, den 6–12 maj

3. ”Nej men du vet, han var ju kriminell” Nu när Frida Boisen lämnat GT kanske vi äntligen kan ha vettiga diskussioner om det här? För helvete, göteborgare, folk dör på våra torg och det enda ni pratar om är trängselskatten?!

4. En gammal trend når jeansshorts-status

KONST Hall of Fame – Art Laboration Festival 2015 Järnhallen, den 2–23 maj

Women on Walls på Arabic Spring Stora Teatern, den 15 maj

Kraftwerk Röhsska Museet, den 24 maj–8 november

Att fråga om någon i färgglada träningstights är på väg till gymmet kommer sommaren 2015 ge samma reaktioner som att fråga någon från den kulturella medelklassen om de funderat på att rösta SD 2018.

5. Drömmen om småstaden Om Borås är en kulturell drömstad, och Azealia Banks spelar i Uddevalla, vad gör vi då här? Nästa steg är att Yaki öppnar Alingsås-filial och låter Lorentz och Little Jinder turas om att spela varannan kväll.

6. Dubbeldag KONSERT Mapei Pustervik, den 20 maj

Daniel Norgren Stora Teater, den 1 maj

Vic Vem Musikens Hus, den 13 maj

Att det finns en dag för allt är förstås en gammal spaning, men det nya roliga är att se vilka som råkar krocka. Den 6 maj är det till exempel både inkontinensdagen och dragspelets dag, vilket ger månadens bästa inre bild. Den 13 maj är det Barnens Dag, och det kränkte någon gammal suris som genast planerade in Gamla Vänners Dag samtidigt. Låt oss bara hoppas att Internationella dagen mot homo- och transfobi inte överskuggas av att den delar datum med Internationella telekommunikationsdagen.

7. @olikapersoner

FILM A Most Violent Year 5

Red Army 5

The Avengers – Age of Ultron 5

MUSIK Seinabo Sey – For Maudo 5

Blur – The Magic Whip 5

Mumford & Sons – Wilder Mind 5

14

NÖJESGUIDEN | NR 4, 2015

Mapei på Pustervik räddar en annars relativt trött konsertmånad.

FILM Vi återhämtar oss med stumfilm efter de visuella explosionerna i The Avengers – Age of Ultron och Furious 7.

TV Vi underhålls av Unbreakable Kimmy Schmidt vars skottsäkra marinad av naiv ärlighet och kronisk lycka verkar blekna åren i bunkerkulten.

MUSIK Seinabo Sey leder oss genom en teatralisk nittiotalsdimma och Blurs återförening är en förvånansvärt hisnande historia.

MAJ BESTÅR AV

Förr eller senare kommer du träffa någon som quotar Instagramkontot @olikapersoners sketcher med samma frenesi som snubbar droppade Spung-citat på Schillerskafester 2002–2005.

8. Det tekniska korthuset Ytterligare ett ”smart program” ska underlätta vår vardag och hela världens uppdaterade reklamare får gemensam hjärtattack.

9. Queerklubb = ställ dig i kö I maj 2012 utarbetade RFSL en lathund om queer. Vad de kanske inte vet är att Göteborgs klubbscen vintern 2014-2015 beslutade om sin egen version. I den senare beskrivs begreppet “queerklubb” som ”cool klubb för fräcka människor”.

10. Bubblan lever, död åt bubblan!

Det är inte bara under valtider du bör inse att ditt Facebook-flöde inte är representativt för hur samhället ser ut. Till exempel drar Power Big Meet varje år 20 000 bilar och 70 000 besökare till Västerås.

Varsågod, där var månadens bubbleburst.

Bubblare: Mikael Persbrandts podd, Tidal, Baren, häxor, ordet ”urban”, termen ”lite som i Berlin”.

Storslagna Andra Långdagenplaner: 37 % ■ Ovärdigt engångsgrillsanvändande: 15 % ■ Motstridiga känslor kring att gå hem när det är ljust ute: 46 % ■ My Idol: 2% ■

SAM SMITH MARILYN MANSON SLASH JESSIE J LENNY KRAVITZ ALICE COOPER ACE FREHLEY VERONICA MAGGIO BILLY IDOL ROBERT PLANT THE OFFSPRING ULF LUNDELL NOEL GALLAGHER DAMIAN MARLEY EUROPE HOFFMAESTRO “WEIRD AL” YANKOVIC CAROLA MAGIC!

SE ÖVER MAGNUS UGGLA MASKINEN TOMAS LEDIN ZARA LARSSON KONSERTER ARASH LINNEA HENRIKSSON OLA SALO MÅNS ZELMERLÖW SVEN-BERTIL TAUBE RHIANNON GIDDENS SOPHIE ZELMANI FÖR KR! PETTER HOLLYWOOD UNDEAD ELIN RUTH THORSTEN FLINCK

50

240

EDDA MAGNASON MEDINA ALBIN LISA MISKOVSKY STEFAN SUNDSTRÖM MOLLY SANDÉN

SE ALLA KONSERTER SAMIR & VIKTOR NANNE GRÖNVALL KEBNEKAJSE BASSHUNTER KITOK DE VET DU BARATRIO MERIT HEMMINGSON KR! KAI MARTIN & STICK! JON HENRIK FJÄLLGREN FÖR JOHN LINDBERG

240 SE ÖVER 50 KONSERTER FÖR BARA 240 KR! SE ÖVER 50 KONSERTER KÖP GRÖNA KORTET PÅ GRONALUND.COM

FANNI METELIUS SATSAR HÖGST I början av 2015 Guldbaggenominerades Fanni Metelius för sin insats i Turist.

Nu regisserar 27-åringen från Göteborg sin första långfilm. Malin Sandberg träffade ett av svensk films framtidshopp för ett samtal om makt, stridigheterna med Ruben Östlund, sexlösa förhållanden och Pamela Anderson.

Text: MALIN SANDBERG

F

ör att komma fram till Fanni Metelius moodboard måste vi ta ett ordentligt kliv upp i en knallorange manchestersoffa, sen ner på golvet igen. Det lilla rummet där hennes film Jag vill inte bli gammal nu planeras är ett kreativt kaos av post-its, manuspapper, utskrivna inspirationsbilder på Baywatch-tjejer och betonghus, i ett stirrigt lysrörsljus.

– Produktionsbolaget är schyssta som låter oss ha kontor här, säger Fanni. Men i framtiden vill jag ha ett helt eget ställe, som en tom fabrikslokal där jag både kan ha kontor, filma och testa olika grejer.

Kanske ha dagis också, typ som någon fri teatergrupp på sextiotalet.

Men än så länge är det här, i närheten av Slussen i Stockholm, som filmen får planeras. Fanni, i sin grå hoodie och näspiercing, går före mig och pekar på bilderna av inspirationskällorna hon har till filmen, som hon både regisserar och spelar huvudrollen i. Hälften av scenerna nu eller förra våren, resten i sommar och höst.

Främst är hon regissör, utbildad vid Filmhögskolan i Göteborg. Men för allmänheten är hon mest bekant som den unga och rättframma Fanny i Ruben Östlunds succéfilm Turist – en gestaltning som i januari 2015 gav henne en Guldbaggenominering för bästa kvinnliga biroll.

Rollsättaren träffade Fanni genom Filmhögskolan och bad henne komma på casting, men när hon väl fick rollen var hon tveksam.

– Jag tyckte att Play (Ruben Östlunds förra film, reds. anm.) hade

16

NÖJESGUIDEN | NR 4, 2015

endimentionella kvinnoroller och var därför på min vakt från början. I manuset för Turist kände jag att rollen som Fanny var en klichébild av en ung, naiv tjej. Och även om han pratade om att han ville kritisera män gick männen vinnande ur alla scener – de hade alla punchlinesen.

Hon tog en diskussion med Ruben: ”När jag läser det här känns det som att du hatar kvinnor”. ”Berätta mer”, svarade han. Till slut enades de om vilken slags roll som skulle förmedlas på vita duken. Men under inspelningen insåg Fanni att striden för hennes karaktär inte var över än.

– Jag kände att jag i och med min diskussion med Ruben hade safeat, att rollen skulle vara okej. Men nu förstår jag att mycket handlar om inspelningsklimatet också. Till exempel märkte jag att när Kristofer (Hivju, reds. anm.), alltså han från Game of Thrones, och jag spelade in scener där en av oss stod mer vänd mot kameran, var han snabb med att ta den positionen som funkar bäst för kameran. På så vis får han också övertaget i scenen. Samma sak med att lyssna och låta den andra pausera. Även om en karaktär är verbalt stark kan den framstå som desperat eller i underläge om man inte får det fysiska eller verbala utrymmet, alltså respekt, och regissören inte märker och korrigerar det. Och varje gång jag påpekade det blev jag kallad diva.

”ÄVEN OM RUBEN PRATADE OM ATT HAN VILLE KRITISERA MÄN GICK MÄNNEN VINNANDE UR ALLA SCENER.”

Tror du Ruben blivit mer genusmedveten?

– Haha. Nej. Det tror jag inte. Alltså, han tycker nog själv att han är feminist, och han erkänner könsmaktsordningen och så. Men det är mer to it så att säga.

URSPRUNGLIGEN FRÅN MAJORNA i Göteborg, är Fanni sedan snart ett år tillbaka främst bosatt i Stockholm. Där har det blivit tio flyttar på lika många månader. Det är också just i de två städerna som hennes film Jag vill inte bli gammal nu utspelar sig. Filmen är en kärlekshistoria med ett ungt par, men fokus ligger på hur det tar slut, istället för hur de ska få varandra. Den största uttalade konflikten är att killen, FOTO: TOVE BIRGERSSON

”SÅ LÄNGE DEN UPPDELNINGEN FINNS BEGRÄNSAS KVINNOR FRÅN ATT VARA HELA MÄNNISKOR.”

spelad av Ahmed Berhan från bland annat Tankesmedjan i P3, plötsligt börjar avvisa tjejen sexuellt.

– Jag har sett det så många gånger, killar som liksom slutar bekräfta sina tjejer när de får uppmärksamhet, blir befordrade eller så. Att avvisa eller inte ge kärlek i en relation är ett maktmedel, en härskarteknik. Män lär sig tända på ett övertag och vad händer när han förlorar det? Det blir en jävla tomhet.

Den man mest vill ska bekräfta en försvinner bort.

Sakta men säkert bryter bristen på intimitet sönder både huvudkaraktären och relationen. Fanni började skriva texterna som senare blev grunden till manus redan under 2012, efter att i en utdragen process ha avslutat sitt första långa förhållande.

– Jag har tagit mycket material från mina dagboksanteckningar.

Men den slutgiltiga produkten är inte helt självbiografisk.

Säger du det för att vara schysst mot ditt ex?

– Nej. Eller, haha, kanske lite. Men jag har läst massor av litteratur på ämnet, tagit in kompisars berättelser och fått ett slags utifrånperspektiv på allt. Jag ser maktförhållandena tydligare nu.

under processens gång har det känts allt mer självklart.

– Om en annan tjejs kropp exponeras så mycket i filmen som min gör jag samma sak som det jag vänder mig mot – att kapitalisera på en kvinnas kropp. Men om JAG viker ut mig i filmen måste tittarna själva ta ställning. Är hon smart eller sexig? Det blir som en intergalactic meltdown.

EN GENOMSNITTLIG LÅNGFILM har ungefär sex veckors inspelnings-

tid. Jag vill inte bli gammal nu har ungefär dubbelt så många. Det tar längre tid när regissör och huvudrollsinnehavare är samma person, men framför allt menar Fanni att hon vill göra det som flera manliga filmregissörer gjort i alla tider – hålla fast vid sin vision. Bland annat innebär det tid att få till ett intimt och ärligt skådespeleri, och tid till att komponera bilden med färger, ljus och rätt kostym.

– Bara detta, att påstå att min vision är för filmens bästa, tog väldigt lång tid för mig att våga göra. Jag känner att jag ofta bryter normer av hur en tjej förväntas vara, eftersom jag fokuserar på ett mål – filmen före de två fokus vi främst förväntar oss att kvinnor ska ha: att tillfredsställa andra och att vara perfekta, inte göra fel. Men jag möter hela tiden motstånd, ibland så mycket att det känns som jag är nära att ge upp.

Som vad?

– Jag upplever till exempel att människor, både män och kvinnor, är väldigt ovana att ta raka direktiv från kvinnor. Jag får kommentarer som: ”du måste tänka på att entusiasmera teamet”, ”du vet ju så bra vad du vill, det kanske är enklare att du gör det själv”, och så vidare.

– Jag går runt på inspelning och är chef i lila pälsjacka, smink och Antydan att jag tar för stor plats är i längden väldigt tärande. Att ta blanka tights med höga klackar. Eller ibland endast iförd underkläder. andra roller och utrymmen än de jag tilldelas är både förbjudet och Stereotypt är den sexualiserade kvinnan objekt och den intellektuella sjukt svårt, mycket på grund av hur andra reagerar när jag gör det. kvinnan subjekt. Den intellektuella kvinnan är ofta diskret och Jag vill inte bli gammal nu filmas färdigt i höst. Om alla finansiärer androgynt klädd, inte vulgär eller porrig. Aldrig både och. Den säger ja till den totala budgeten går filmen upp på bio nästa år. uppdelningen menar jag är begränsande.

Hänger det ihop med inspirationsbilderna på Pamela Anderson här inne? Redan nu är det bråda dagar för Fanni. Hon skriver upp påminnelse efter påminnelse i mobilen, och när jag kvällstid lämnar det annars – Ja. När jag var liten såg jag upp till Pamela för att hon verkade få folktomma kontoret väntar ytterligare ett möte, den här gången med så mycket sex och ha roligt när hon var snygg, men jag såg upp till en kommunikationsstrateg. exempelvis min mamma för att hon arbetade med något som var på allvar. Pamela och mamma var motpoler. Så länge den uppdelningen Du beskrivs ibland som ett framtidshopp för svensk film. finns begränsas kvinnor från att vara hela människor. För mig är – Ja, jag får höra det ibland, men sånt tror jag bara gör en lat.

Pamela idag en symbol för både löftet om och föraktet mot det Man kan inte gå runt och vara ett hopp. Och som filmens titel säger explicita sexuella. Sen påminner bilderna om sjuka kroppsideal också.

– jag vill verkligen inte bli gammal nu. Inte för att jag direkt har Samtidigt som hon regisserar spelar Fanni också en av filmens två, någon åldersnoja, det är mer att jag vill ta vara på varje ögonblick. väldigt utlämnande, huvudroller. Från början var det framför allt ett Annars är det slöseri med life. Jag satsar högt nu, så får vi se vad praktiskt beslut, hon var ensam i projektet och hade lite pengar. Men som händer. ◆ Förutom att belysa hierarkier och könsroller i förhållanden. Vilka idéer finns idag om hur en intellektuell kvinna, arbetsledare, ska se ut och bete sig?

NR 4, 2015 | NÖJESGUIDEN

17

KROPPSLIGA SKEVHETER I SAGOLAND? Disney är i full gång med en storskalig spelfilms-reboot av sin tecknade sagovärld, men vad innebär egentligen skiftet från skisser till skådespelare?

Och vad säger Askungens midjemått om sagovärldens kroppsideal?

Text: SEBASTIAN LINDVALL

E

n av föräldraskapets höjdpunkter är att återupptäcka allt en själv älskade som barn. Få nostalgikickar kan mäta sig med den jag upplevde i julas, då jag köpt på mig en hög med Disneyklassiker och funnit en anledning till att återse slottet och höra den fantasieggande vinjetten. Glädjen övergick dock i viss sorg när jag insåg hur uttråkad dagens barnkulturkonsumenter blir av gammal hederligt tecknat.

Först antog jag att det bara handlade om att min son föredrar Shrek framför Simba, men efter en ytterst icke-vetenskaplig studie (det vill säga: samtal med andra föräldrar till barn i förskoleålder) fick jag nys om ett utbrett förakt mot handritat. Samtidigt har vi under tiotalet kunnat skönja en ny spelfilmsvåg där klassiska Disneyfigurer antagit mänsklig form i raskare takt.

Succéfilmer som Alice i underlandet, Maleficent, Berättelsen om Askungen och Into the Woods får snart sällskap av bland andra Pan, Skönheten och odjuret, Mulan och en andra Alice. Vi står alltså inför ett skifte där skisser införlivas av riktiga skådespelare, men vad säger detta kretslopp om kroppsidealen i Disneys sagovärld?

”Meridas leksaksversion bar en klänning, det obekväma plagget som hon protesterar ljudligt mot i filmen.”

HÄROMÅRET SÅG VI hur skevt det kunde bli när en sagokropp skulle byta skepnad. Då var det den rödfräkniga prinsessan Merida från Pixars Modig som fick sig en rejäl makeover i samband med att hon skulle krönas till officiell Disneyprinsessa. Detta inkluderade att bli en leksak, vilket resulterade i en smalare, äldre, sexualiserad version av det bångstyriga originalet. Många blev upprörda och inom en vecka hade en protestlista samlat på sig 100 000 underskrifter. Bland de som uttryckte sin besvikelse var Brenda Chapman, filmens ursprungliga regissör innan kreativa dispyter fick henne sparkad.

Chapmans ilska lär inte ha lugnats av att figuren baserades på hennes egen dotter, eller att Meridas leksaksversion bar en klänning – det obekväma plagget som hon protesterar ljudligt mot i filmen.

Denna förändring pekade på en enorm förvanskning av Meridas sätt att bryta mot tidigare prinsessnormer: hon var ju en aktiv, äventyrlig 18

NÖJESGUIDEN | NR 4, 2015

och självständig pojkflicka som med pil och båge kunde pricka pretentiösa prinsar på mils avstånd.

Innan allt detta kunde hon betraktas som en naturlig släkting till den ridderligt utrustade Alice i Tim Burtons film. Kanske dessa progressiva smulor gjorde eftersmaken än mer reaktionär när Askungen nyligen gjorde comeback i Kenneth Branaghs regi. Såväl ögonbryn som arga röster höjdes när Lily James axlade titelrollen med en midja så smal och korsettstrypt att det väcktes misstankar om en digital diet.

EN DEL INTRESSANTA spår av ideal hittas när spelfilmsvågens

affärsmodell reds ut i en artikel i The Wall Street Journal (10/3). Där citeras Sean Bailey, produktionsansvarig på Disney, som liksom Marvel eftersträvar ett sammanhängande universum som sammankopplar filmerna. Med superhjältar som inspirationskällor kanske en viss typ av kroppslighet kommer på köpet, men samtidigt pekar Bailey mot Disneys tecknade versioner som de främsta förlagorna.

Förebilder vars fysik kan tänkas svårporträtterade av mänskliga skådespelare.

Det handritade rymmer en viss overklighet som är enklare att förklara, förstå och förhålla sig till, men desto mer komplicerat blir det när inte ens vuxna kan skilja mellan äkta och artificiella midjemått.

Tekniken löper ofta bortom vårt förstånd och det tycks bara bli svårare att applicera rätt begrepp på effektbaserade storfilmer, där det råder ett slags hybridtillstånd som är hälften mänskligt, hälften animerat.

Kritiken mot Askungens midja har besvarats av både regissör och skådespelare. Båda avfärdar att några digitala effekter använts, men i en intervju med Los Angeles Times går James längre och talar om hyckleri: tyckarstormen på sociala medier har gjort sig skyldig till den sortens kroppsfixering som den utger sig för att vilja bekämpa.

Kritiken mot kritiken tål att diskuteras, men nog är de flesta överens om att tecknade sagofigurer är mer lätthanterliga. I framtiden är det upp till den teckningsfientliga och effektuppfostrade generationen att reda ut kroppsidealen i dagens hybridförvirring. Det må resultera i ett Disneydags utan samma nostalgiska mysfaktor, men kan åtminstone bjuda på ett mer klartänkt perspektiv. ◆

DEN FEMINISTISKA MYSTIKEN En våg av hipp nyandlighet är här, som blandar element från den tidigare så bespottade new age-rörelsen med feminism. Sanna Samuelsson vadar bland häxreligioner, ritualer och festhoroskop.

Text: SANNA SAMUELSSON

B

lir du avvisad på Tinder för att du är fel stjärntecken?

Har du märkt att dansen på hemmafester bytts ut mot tarotcirklar? Har din rumskamrat börjat bränna torkad salvia på daglig basis? Det är den hippa nyandligheten som gör sig påmind. Den kan ses i kulten kring bokserier som Cirkeln-trilogin, men också genom att fler ägnar sig åt astrologi, tarot, och vardagsmagi.

Ebba Bjelkholm, som är praktiserande häxa och driver sitt eget PR-företag, tar emot mig i sin lägenhet på Kungsholmen i Stockholm.

Hon bär mohairtröja, pentagram och bekänner sig till den hedniska häxreligionen wicca. Hon har varit intresserad av ämnet sedan barndomen, men har nyligen märkt av ett större intresse även hos andra.

– Jag gjorde en trollformel första gången när jag var tolv och tyckte att jag fick bra resultat, säger Ebba. Då var det pinsamt, men nu upplever jag att folk är mer öppna och vill lära sig själva.

Den magi hon utför är ofta nära vardagen, som att försöka påverka energier så de gynnar en på olika sätt.

Hon ägnar sig mycket åt meditation, en metod för att öppna upp sig själv inför andra dimensioner. Hon följer månkalendern, där månens tre faser blir perioder för att starta på nytt, genomföra och avsluta eller slutföra. Hon visar sitt altare, ett enkelt tygklätt bord med ljus, salt, torkade örter och föremål som representerar de fyra väderstrecken.

Kniv, bägare och pentagram är också viktiga redskap. Altaret är portalen till ens magiska värld, där en utför återkommande ritualer eller trollformler, magiska formler bestående av ord och handlingar med ett särskilt syfte.

– Vid mitt altare åkallar jag gudinnor och försöker få kontakt med deras energier. Isis och Fortuna är några av mina favoriter. Men också mörkare gudinnor som Lilith, som du kan behöva om du genomgår en separation eller känner dig förtryckt som kvinna.

För Ebba är kopplingen mellan feminism och häxkraft självklar.

Religionen Wicca betonar ursprungligen en balans mellan en gud och en gudinna, men tolkas i dag ofta med stor vikt lagd vid gudinnan, särskild bland feministiska utövare. Häxan symboliserar kvinnan som har varit stark men samtidigt utsatt, menar hon.

– Magi väcker krafter till liv inom dig, säger Ebba. Tidigare var jag väldigt beroende av relationer, men nu har jag ett annat perspektiv.

”JAG GJORDE EN TROLLFORMEL FÖRSTA GÅNGEN NÄR JAG VAR TOLV OCH TYCKTE ATT JAG FICK BRA RESULTAT.”

20

NÖJESGUIDEN | NR 4, 2015

Många kvinnor lever i heteronormativa relationer som de vantrivs i, för att de inte orkar eller vågar göra på andra sätt. ÄVEN INOM POPULÄRKULTUREN har vi sett en ockult våg de senaste åren, som bland annat går att härleda till nittiotalets vurm för häxor och vampyrer. Podden Hämndens timme, som görs av Mireya Echeverría Quezada och Judith Kiros i samarbete med Expressen Kultur, anspelar på den tematiken. Podden handlar om aktuell kultur och politik, men leker också med ockulta inslag, ofta av det mer illvilliga slaget med fokus på ”blod och eld”. De delar till exempel ut magiska straff till debattörer som har utmärkt sig i dumhet. Häxan Jolanda den Tredje var med i ett program och spådde hur det skulle gå i nyvalet. Det var ett sätt att ifrågasätta vem som får uttala sig med auktoritet kring politiska frågor, menar Judith Kiros när jag ringer henne. Samtidigt påpekar hon att Jolanda ser häxeri som ett motstånd mot den patriarkala ordningen och därmed är politisk i sig. Att det är många som intresserar sig för häxkraft är tydligt, menar Judith Kiros. Hon har själv en stark relation till tematiken sedan barndomen.

– Jag växte upp med Förhäxad, som var världens bästa serie när jag var elva, säger hon. Jag och mina vänner brukade försöka utföra häxkonst och ritualer. Idag är den estetiken både tilltalande och frånstötande i sin kitschighet.

Häxestetikens popularitet menar Judith är en del av den pågående nittiotalsvurmen. Åttio- och nittiotalister minns sin barndom och drömmer sig tillbaka till tiden när allt handlade om vänskap, fantasi och magi. Eller så tycker de mest att det är snyggt.

– I Sverige handlar det nog främst om estetik, tror Judith. Få 18-åringar med svart läppstift och chokerhalsband är intresserade av att gå så långt som att gå med i en coven, en wiccansk församling.

Sverige är så sekulärt, samtidigt är kvinnogemenskap som källa till kraft intressant.

DEN NYA ANDLIGA vågen har en självklar plats på internet, där du kan hitta instruktioner till moderna ritualer på Tumblr, eller beställa snygga alkemiska symboler från en webbshop. Appar som spår i händer eller tar aurafoton är populära. Ett annat exempel är det ökade intresset för astrologi. Med hjälp av sajter eller appar kan du numera kolla ditt horoskop i detalj dagligen.

Sveriges största astrologiblogg, Scorpio Rising på Veckorevyn.com, startades av Sofia Pontén 2012. Sedan dess har hon sett en tydlig ökning av besökare, från att ha haft runt 3 000 läsare i veckan till 40 000, berättar hon för mig över Skype. En ökning som troligen inte bara handlar om att hennes blogg har blivit mer välkänd, utan också

”DET OCKULTA HAR BLIVIT MAINSTREAM OCH GENOMSYRAR VÅR KULTUR TILL DEN GRAD ATT VI TAR DET FÖR SJÄLVKLART.” om att intresset för astrologi har ökat generellt. Många av de som läser är mellan 20 och 30, och inte bara tjejer. Som astrolog fokuserar hon på det vardagliga, ett exempel är hennes ”festhoroskop” där hon skriver om hur varje stjärntecken är att festa med. Hon använder ett personligt tilltal och visar sitt ansikte, till skillnad från tidigare anonyma astrologer. Hon är bosatt i New York sedan många år och det var där hon insåg att astrologi kan kombineras med radikala intressen eller åsikter. Eftersom astrologi anses ”flummigt” kan det bli ett motstånd mot kraven på rationalitet i samhället, menar hon.

– Astrologi är stort här, särskilt bland feminister och queers, säger Sofia. Det är ett sätt att försöka förstå alla plan av sig själv. Att få prata om känslor och vad man går igenom. Jag tror att vi behöver sådana utlopp som en följd av patriarkatet.

Hon undviker konservativa element inom astrologin, där stjärntecken beskrivs olika beroende på kön. Hon använder ordet hen konsekvent, och tycker att astrologin är frigörande eftersom kroppsliga attribut eller bakgrund inte behöver spela roll. Hon tänker mycket på vilka budskap hennes läsare får genom internet och media, och hur hon kan motverka dem. För även om nyandligheten har sina kommersiella sidor kan astrologin bli en motvikt mot idén om att det enda viktiga är ens marknadsvärde i termer av kärlek och karriär.

– Jag överanvänder ”ta en stund för dig själv” eller ”fundera på hur du känner”. Istället för ”tio steg för att lyckas i karriären” försöker jag säga ”skit i pengar” och ”gör vad du känner för”. Folk uppskattar att läsa om hur de är som personer snarare än konsumtion.

KOPPLINGEN MELLAN OCKULTISM, häxor och feminism är ingen ny företeelse. Bilden av häxan som rebell går att härleda till 1800-talet.

Per Faxneld är lektor vid Stockholms universitet och har skrivit Satanic feminism: Lucifer as the Liberator of Woman in Nineteenth-

Century Culture som kom ut 2014. Avhandlingen fokuserar på 1800- och det tidiga 1900-talet men innehåller också fältarbeten bland samtida feministiska satanister och ockultister. Han menar att feminismen i det nyandliga sammanhanget främst är kopplad till wicca-religionen, vilket beror på den framträdande roll som gudinnor har där, till skillnad från i monoteistiska religioner med sin upphöjda manliga gud.

– När wicca spreds från Storbritannien till USA på sextiotalet smälte den samman med den feministiska rörelsen där, säger Per. Det spreds senare tillbaka till Europa och kom att influera feminister.

Att bekänna sig till wicca blev ett uppror mot patriarkatet. Men det finns fler exempel på förtryckta grupper som lockas av alternativa moderna trossystem. Church of Satan hade många homosexuella medlemmar redan när den grundades, berättar Per Faxneld.

– Den redan ofrivilligt marginaliserade kan ha som strategi att omfamna det förkastade, till exempel vad gäller religiösa trossystem.

Samtidigt blir ockultismen i allt lägre grad en marginaliserad företeelse, när det är ett så återkommande tema i populärkulturen.

Begreppet ”occulture” beskriver hur mycket av vår populärkultur som genomsyras av ockulta och alternativreligiösa teman.

– Det ockulta har blivit mainstream och genomsyrar vår kultur till den grad att vi tar det för självklart, fortsätter Per. Att det är närvarande i kulturen gör att vi uppfattar det som en mer rimlig praktik att ägna sig åt i vardagen. Parallellt med detta har den nyandliga vågen, i och med kopplingen till new age, blivit inriktad på individens välbefinnande snarare än på gruppmentalitet och att vara del av ett samfund.

– Det är mycket fokus på individens personliga utveckling, säger Per. Det är typiskt för hur andlighet ser ut i vårt samhälle i vår tid, även i de större trossamfunden. ◆ NR 4, 2015 | NÖJESGUIDEN

21

SENAST EN FOLKSÅNGARHJÄLTE gjorde

FOTO: JAMES MINCHIN III

JUDAS! MUMFORD AND SONS PLUGGAR IN Få band vågar utmana publiken genom att ändra ett vinnande recept. Har de dessutom att göra med en särskilt konservativ publik med bestämda uppfattningar om genrens dogman blir det ännu svårare att bryta mönstren. Men inför sitt tredje album spolar Mumford and Sons ut folkmusikgimmicken med badvattnet till förmån för elektrisk rock.

Text: PATRIK FORSHAGE

R

ockmusikens historia är full av band som plötsligt byter riktning och gör något väsentligt annorlunda än tidigare.

Några undantag har valt kameleontrollen och gjort det till sitt kännetecken och sin framgångsfaktor att byta stil, som Primal Scream och framför allt David Bowie.

Men oftast handlar det om obskyra band som inte nått den framgång de siktat mot och därför varit snabba att haka på nästa bandvagn som rullat förbi, någon gång med Underworld-framgångar som följd men oftast inte.

”Istället för Marcus Mumfords stampande har de anlitat en traditionell rocktrummis.”

AVSEVÄRT MER SÄLLAN inträffar det att

synnerligen framgångsrika band bestämmer sig för att bryta upp och hitta ett väsenskilt uttryck från det som lett till framgångarna. Som Mumford and Sons. På två album har banjo och takthållande på enbart bastrumma varit bandets största kännetecken, och har bidragit till flera Brit Awards hemma i England och en Grammy som tecken på det stora amerikanska genomslag som alla band intensivt längtar efter. På sitt tredje album Wilder Mind skrotar de osentimentalt båda delarna. Istället för Marcus Mumfords stampande har de anlitat en traditionell rocktrummis, och istället för banjo har Winston Marshall pluggat in elgitarr och effektboxar.

22

NÖJESGUIDEN | NR 4, 2015

samma sak gick det inget vidare. När Bob Dylan började uppträda elektriskt 1965 blev delar av hans publik galna av besvikelse över ”sveket”, och häcklandet fortsatte under Europaturnén året därpå.

I Manchester Free Trade Hall kallades han ”Judas” av häcklare vid en spelning med The Band. Mumford and Sons har redan mötts av samma skällsord.

– Det är ofrånkomligt, skrattar Ted Dwane. Det enda vi kan göra är att lita på varandra och ha kul. Vi måste verkligen mena det vi spelar, vi måste uttrycka det vi är. Det går inte att bara göra samma skiva om och om igen, vilket jag i och för sig är säker på att delar av vår publik hade föredragit. Men vi kan inte göra det, då skulle vi bli galna. Nöjet vi hade i att göra skivan väger enkelt upp eventuella tveksamheter angående hur den tas emot.

– Låt folk säga vad de vill, fnyser Ben Lovett. Än är det mycket färre som har hört hur vi låter än antalet som har åsikter om hur vi låter. Folk älskar att ha åsikter, och att uttrycka dem. Det är sådana tider. Vi är bara i ett annat kapitel i livet, men vi är inte annorlunda.

– Kontinuiteten finns i skrivandet, förklarar Ted. Vi är fyra personer som har utvecklat vår musik tillsammans i sju år, och även om vi utforskar annorlunda instrumentering är kärnan och känslan densamma, bara bättre och starkare.

NÄR BOB DYLAN kallades för Judas avfärdande han avmätt sin

häcklare och vände sig sedan om till The Band och tubbade dem till ännu mer laddade urladdningar – ”Play it fucking loud”. På de små uppvärmningsspelningar Mumford and Sons haft i London inför skivsläpp har de reagerat på samma sätt och låtit både högt och stenhårt, och när de spelar på den lilla Berlinklubben Magnet i Kreuzberg på kvällen efter intervjun är det samma kompromisslöst högljudda villkor som gäller.

– De två första albumen uppstod ju på turné, förklarar Ben. De skapades väldigt offentligt och publiken var nästan med i hela skapandeprocessen via sitt gensvar. Därför kändes låtarna på ett sätt gamla och invanda när skivorna kom ut. Men med den här är det verkligen annorlunda, ingen hade fått höra något alls under tiden.

Så det var lite nervöst att ställa sig framför en publik för att spela dem. Det är att kräva mycket av en publik att bara spela låtar de garanterat aldrig har hört, och för vår del visste vi inte heller hur själva framförandet skulle kännas. Men på alla fronter känns det väldigt bra.

MED SIG PÅ scenen har de Chris Maas på trummor och Tom Hobden

på fiol, och bandet är överens om att det är en stor förändring.

– Som basist i ett band utan trummis har jag burit allt ansvar för rytmen själv under alla år, och det är verkligen skitroligt att få spela med en trummis. En verklig befrielse, suckar Ted lättat, och Ben håller med.

– Det påverkar bandets balans att ha två personer till på scenen, nickar Ben instämmande. De är viktiga för det nya soundet, och det känns väldigt bra att spela med folk man känt länge och är nära vän med. De känns inte alls som inhyrda musiker, utan har varit med på resan tidigare på ett eller annat sätt.

Hur kommer ni ta er an gamla låtar live?

– Vi vet inte riktigt än, tvekar Ben. Vi vet att vi kommer integrera dem, och vi vill vara säkra på att de förhåller sig sanna till vad de har varit. Att anpassa dem till hur vi är nu kommer bara göra dem förbryllande och osäkra på sig själva. Om vi försöker modernisera gamla låtar för mycket tappar de känslan som fanns när de skrevs från början.

Så ni blir ändå inte riktigt Judas med hårt rockande versioner av Mr. Tambourine Man?

– Det tror jag inte, skrattar Ted. Personligen har jag haft problem med hur Dylan håller på, jag gillar originalen. Att förändra melodin hitåt och ditåt, jag vill bara höra hur den lät när du satte dig ned och skrev den.

Ben är inne på samma spår.

– När du skriver en låt är den så bra som den kan bli i just den stunden. Det är en idé som du följer hela vägen, och när du sedan spelar in den handlar det om att raffinera idén. Det är så den borde vara. Att sedan börja greja med den vore kontraproduktivt, och väldigt självmedvetet. Nästan ursäktande. Det kommer inte vi hålla på med.

Eller? Borde vi? ◆ Wilder Mind (Island/Universal) släpps den 4 maj. När Mumford and Sons kommer till Sverige i sommar får vi veta om de pluggar in hela vägen.

Foto: Jonas Jörneberg

KONST SOM MOTSTÅND

ELISABETH OHLSON WALLIN Samtal // Kristallen ons 10 juni kl. 19

ZEBRAFINKEN // CARLOS FRANCISCO ROMERO Teater // Stora baletten Tors 11 juni kl. 19 och fre 12 juni kl. 18

DYKE HARD

// BITTE ANDERSSON Film // Klubben tors 11 juni kl. 20.30

Efterföljande klubb med DJ Lebb Zeppelin kl. 22–24

Biljetter: 031–368 32 99

www.storateatern.se

SNOH AALEGRA TAR NYA STEG Svenska Snoh Aalegra har Prince som mentor och samarbetar med legendariska producenten No I.D. Men trots att hon varit i musikbranschen i 14 år har vi aldrig riktigt fått lära känna henne.

Rebecka Hedström träffade Snoh för hennes första svenska intervju.

Text: REBECKA HEDSTRÖM

H

on brukade få höra att det var omöjligt att bli signad i USA på grund av den hårda konkurrensen, men hon vägrade lyssna. Snoh säger att hon kämpat länge för att nå dit hon är nu och det viktigaste är att kunna inspirera andra i Sverige att våga satsa på sina drömmar. Även om målet spikades tidigt var vägen till rätt samarbeten och sound en snårig historia. Hon säger sig ha upplevt de flesta sidor av branschen: fastnat i bättre och sämre kontrakt. Nu är hon 27 år gammal med mer än 14 år i musikbranschen bakom sig, och vill hellre fokusera framåt än blicka tillbaka.

För några år sedan drog hon till Los Angeles på vinst och förlust och kom i kontakt med legendariska hiphopproducenten No I.D som tidigare producerat åt bland annat Jay Z och Common, samt fungerat som mentor åt Kanye West. De klickade direkt, började göra musik och Snoh signades till ARTium, No I.D:s etikett under Def Jam och hem för artister som Vince Staples och Jhené Aiko.

– Vi jobbade på ett helt album och gjorde 20-30 låtar. Sedan bestämde jag mig för att släppa en EP och valde ut låtar som jag tyckte representerade soundet på mitt album. En bra representation

24

NÖJESGUIDEN | NR 4, 2015

för den jag är och vad allting handlar om för mig.

Vad har det betytt för dig att arbeta med teamet du har nu?

– Allt. Jag har alltid hållit på med musik men jag visste inte att jag skulle få jobba med No I.D. Han är en legend, det känns overkligt.

Jag har lärt mig så mycket från dem. Jag har alltid drömt stort men han har verkligen pushat mig att tro på mig själv mer än vad jag gjorde innan.

”JAG BLEV UPPRINGD AV PRINCE FÖR NÅGRA MÅNADER SEN.” Om du drömmer ännu större, vilka skulle du vilja arbeta med?

– Jag blev uppringd av Prince för några månader sen, det är nästan det största som hänt mig om vi pratar samarbeten. Det är overkligt, jag måste nypa mig själv. Just nu fokuserar jag på mitt första album och min singel, men vi ska jobba när det har lugnat ner sig lite med

första projektet. Nu fungerar han som en mentor vilket känns jättebra.

Vad har du lärt dig av Prince hittills?

– Jag har blivit otroligt inspirerad av att bara se honom uppträda: hur han är med publiken och sitt band. Trots sin ålder övar han tre-fyra timmar om dagen med sitt band och det är verkligen något jag tagit till mig.

Jag läste att No I.D. har visat dig hur du kan sjunga på ett nytt sätt. Vad har du lärt honom?

– Haha, bra fråga. Jag kan inte lära No I.D. någonting. Men jag tror han blir inspirerad av att jag inte är en typisk artist han brukar jobba med, han arbetar mest med rappare. Jag kanske har introducerat ett annat sound för honom. Det har varit en intressant collab, han låter mig vara kreativ och en stor del av processen. Vi bollar mycket fram och tillbaka i studion. Men det är mest han som lär mig grejer.

SNOH BERÄTTAR ATT debutalbumet har inslag av både rock och

urban. Även en del än så länge hemliga samarbeten. Med på skivan finns också en låt skriven av Sia som heter Chaos.

– Hon gjorde den med No I.D. och den bara låg där. Jag spelade in den och när hon sedan fick höra gillade hon den verkligen.

”DU MÅSTE HA EN SLAGS BUZZ INNAN DU SLÄPPER ALBUM. DET ÄR HELT OMÖJLIGT ATT FÅ SLÄPPA NÅGOT OM INGEN VET VEM DU ÄR.” Vilka är fördelarna med att ta den långa vägen och inte vara en av skivbolaget formgiven artist som blir succé direkt?

– Det har varit bra att få mogna, ha fötterna på jorden och hitta mitt rätta team med folk jag litar på. Jag tror allt har hänt av en anledning och jag känner mig redo nu. Jag har uppskattat allt jag gått igenom. Det låter som en klyscha och det är många artister som säger det men det är… … väldigt amerikanskt?

– Ja, haha. Men jag har varit i USA mycket och fått prata med människor som gått igenom samma saker som jag.

Hur färdigt är ditt album?

Det kan vara positivt också, man kämpar och det är värt någonting.

– Cirka 80 procent. Jag ser till att jobba in i det sista, eftersom jag kan komma på en låt som slår ut en annan i sista minuten. Men jag fokuserar på min nya singel och på att uppträda, jag repar med mitt band och ska ha showcase snart i L.A. och New York och senare London.

– Precis den delen av amerikansk kultur är något jag uppskattar.

Att folk vill göra något stort och att det inte finns en gräns. Du kan inte säga något som låter galet, det är bara ”ok, do it”. Är det ett friare klimat att vara kreativ i?

– Du måste ha en slags buzz innan du släpper album. Det är helt omöjligt att få släppa något om ingen vet vem du är. Så jag har inget datum. Jag jobbar på singeln och sen får vi se hur det går. Förhoppningsvis släpper jag album det här året.

– Ja absolut. Samtidigt är det lite bisarrt, det är blandade känslor.

När jag först kom till USA frågade folk ”why are you not louder about your ability?”. Jag är från Sverige, jag är inte van att gå in i ett rum och tycka att jag är the shit och om jag tycker det vill jag inte visa det.

Jag har försökt tvätta av den mentaliteten, men jag är fortfarande från Sverige och det kommer inte förändras.

Hur vet du att du har en buzz?

Vad har du framför dig under 2015?

– När singeln når listorna. Men ibland kan det ta lång tid att jobba upp en låt. Jag vet att vissa låtar tagit flera månader av jobb på radio men helt plötsligt spelar rätt person den och då slår den jättestort.

Vad som helst kan hända, men det kan ta ett tag.

– Jag fokuserar på min nya singel Emotional. Men man vet aldrig vad som händer nästa vecka, det går inte att planera. Jag vill bara göra min grej. Få vara artist, gigga, komma ut, träffa folk och min publik, expandera och förhoppningsvis få släppa albumet. ◆

Har du någon deadline?

NR 4, 2015 | NÖJESGUIDEN

25

ZARA LARSSON VILL VARA FRI När hennes vänner började mellanstadiet vann hon Talang och spåddes bli nästa stora stjärna. Idag är Zara Larsson 17 år och nojar över att inte hinna slå innan hon blir myndig. För Greta Thurfjell berättar hon om jakten på ett eget sound, rollen som feministisk förebild och varför Nicki Minaj vill lära känna henne.

Text: GRETA THURFJELL Foto: EVELINA CARBORN

Z

ara Larsson ska komma till kontoret. Det säger något om vilken kraft hon har, vilket avtryck hon har hunnit göra under bara det senaste året, att ett gäng vuxna människor måste ta djupa, kollektiva andetag när klockan börjar närma sig vår utsatta mötestid. Hon är 17 år men jag är livrädd för att hon inte ska gilla mig.

När Zara var tio år ställde hon upp i TV4:s Talang, vann med Celine Dions My Heart Will Go On, och förutspåddes bli vår nästa stora stjärna. Men under ett par år var det tyst från detta utlovade underbarn – innan hon 2013 släppte två EP:s, varav den ena innehöll den akut rysningsframkallande, gigantiska hitballaden Uncover, och förra året kom slutligen debutalbumet 1.

När vi träffas är hon inne i en period av att ständigt åka mellan Stockholm och Los Angeles, där hon håller på att färdigställa den amerikanska versionen av 1. Jag spärrar upp ögonen i menande skräck mot mina kollegor, som varit högtidligt knäpptysta sen Zara klev in på kontoret, innan jag sätter mig mittemot henne. Hon berättar att hon ska åka tillbaka till Los Angeles om ett par dagar, och ger mig ett trött ögonkast.

– Det är fram och tillbaka. Jag kan aldrig lova mina kompisar att jag är hemma, det kan vara som nu, två dagar innan får jag veta att jag måste iväg. Jag gör inget när jag är hemma, det är oftast därför jag åker hem. Då är jag fri. Jag tillbringar hellre min tid hemma med vänner än att sitta i LA. I den sekundlånga tystnaden som uppstår börjar Zara sjunga för sig själv. I nästa sekund beklagar hon sig över att hon inte fick komma in på efterfesten till Grammisgalan, som när vi träffas precis har gått av stapeln, eftersom hon är för ung. ”Fjantig grej”, muttrar hon.

Hur känns det att vara så mycket yngre än de flesta av dina artistkollegor?

– Det märks inte på prisutdelningarna, men när alla andra ska dra ut går det bokstavligt talat inte för mig. Det är samma sak i USA, jag är alltid yngst, ”den lilla”. Jag känner inte att jag jättegärna vill gå ut och festa, men jag vill ha känslan av att jag kan. Det ger en frihet, tror jag. Men min tid kommer. Ålderskrisar du över att du håller på att bli vuxen?

– Ja. Jag känner att jag måste lyckas det här året. Innan jag blir 18 och vuxen, jag måste visa dem. Sen, när jag blir 24… Jag tror det handlar om att folk har sagt det så länge till mig, ”gör det medan du är ung”, det har satt sig i min hjärna. Jag har velat det här i hela mitt liv, varför ska jag vänta?

Tror du det är därför du ses som speciell, för att du är så ung?

– Jag har aldrig känt mig som en barnstjärna. Jag vill inte vara det.

Jag har svårt att se mig själv vara annorlunda om jag hade haft en annan uppväxt. Det är klart att det är stort att vara artist i Sverige, men det finns en gräns, ”här tar det stopp”, och så går det inte att komma längre. För mig har det inte varit annorlunda alls, mina vänner tycker inte att jag är speciellt cool.

Men Zaras vänner har också alltid varit av det coolare slaget. I grundskolan gick hon på Kungliga Baletthögskolan, och när hon själv ställde upp i Talang kunde klasskompisarna samma kväll dansa på Operan eller i Lilla Melodifestivalen. Hon berättar om den fina gemenskapen de delade, vad som verkade vara en sorts vetskap om att de alla var lika speciella, snarare än att ingen trodde sig vara bättre än någon annan. Det slår mig att det kanske är vad som krävs för att fostra en superstjärna vid så ung ålder.

26

NÖJESGUIDEN | NR 4, 2015

T

rots dansuppväxten vann till slut musiken i Zaras liv.

Från dag ett, säger hon, har hon vetat hur det skulle bli.

Hon berättar om den rena, oförfalskade glädjen det ger henne att sjunga, och skrattar snarare nöjt än generat när hon berättar att hon brukar sjunga efter att hon har ätit.

Gör du den musik du vill göra?

– Just nu gör jag det, men jag vet inte om det alltid kommer vara så.

Jag säger till mer och mer, jag vet vad jag vill göra och inte göra, och ju mer gränser jag sätter desto smalare blir det. Till slut kanske jag har hittat min stil. Eller så gör jag aldrig det, jag vet inte. Förut när folk sminkade mig kunde jag inte ens säga att jag var missnöjd, för jag tänkte att de skulle bli ledsna. Men det är bara jag som mår dåligt av att sitta i en ful sminkning. Det har jag lärt mig, åtminstone.

På frågan om vem Zaras främsta musikaliska förebild är kommer svaret blixtsnabbt.

– Beyoncé. Så har det varit hur länge som helst.

Det hörs tydligt på albumet, och på Zaras sätt att sjunga, att så är fallet. Ämnet är tydligt: kärlek – ung, lycklig, olycklig. Men där Beyoncé med åren har gått över till mer explicita texter både gällande sex och olycka är Zaras, naturligt nog, befriande tonåriga. Nästan tydligast blir det på Rooftop, albumets tredje spår. Zara och hennes vänner festar på ett tak, hon ser en flyktig crush, men festen spårar ur och crushen försvinner iväg. Synd på ett potentiellt ligg? Nej, ”it was the saddest thing that I will ever know”.

”JAG HAR SÅ MÅNGA SOM FÖLJER MIG, DÅ KAN JAG GÖRA NÅGOT POSITIVT AV DET OCH LÄXA UPP FOLK.”

N

är jag googlar Zara Larsson är det första föreslagna ordet ”nipple”. Det är talande för den symbol hon har kommit att bli för ung, tillgänglig feminism – en åsiktshavare som inte är rädd att instagramma om killars ständiga sexualiserande av henne, selfie-aktivism och en vid det här laget nästan klassisk free the nipple-bild från i höstas.

Med efterföljande kommentarsfältbråk och, förstås, den numera obligatoriska medierapportering som följer på så många av Zaras förehavanden.

Särskilt på senare tid har du blivit väldigt uppmärksammad för dina åsikter. Hur ser du på rollen som ”feministisk förebild”?

– Det är kul! Men jag gör mig inte till för att få folk att lyssna på mig. Jag tror att det är lika många som blir upprörda av det jag säger som de som gillar det.

Men det är också något som har slagit igenom stort det senaste året, att det har blivit coolt att ha vissa åsikter. Beyoncé kommer ut som feminist, och så vidare.

– Det känns som att det har varit ocoolt, ja. Och nu är feminist det trendigaste du kan vara, som Gina Dirawi sa på Grammisgalan. Om du inte är det är du dum i huvudet – vilket jag kan hålla med om…

Men Zara har enligt egen utsago alltid varit ”en åsiktsmaskin”.

– Jag har alltid velat säga vad jag tycker och tänker, men på något

NR 4, 2015 | NÖJESGUIDEN

27

sätt har det blivit att tidningarna vill skriva om allt just jag säger, varenda tweet jag skriver. Det är både positivt och negativt, jag tror att många blir irriterade över att jag är med överallt. De vill ha en reaktion, givetvis, och så har det nästan varit från dag ett.

Påverkas du av att vara en ung kvinna i branschen?

– Jag jobbar med folk jag känner väldigt väl, de bryr sig om och lyssnar på mig. Jag tror att, för att skydda sig själv, behöver man bra människor runtom sig. Det kan bli en mardröm om man inte har det.

Det är lätt att råka illa ut, speciellt som tjej, och att utnyttjas av många. Ingen säger åt mig vad jag ska göra, men tänk på Molly Sandén som fick höra att ”du måste gå ner i vikt”, eller när man jobbar med andra producenter än vanligt och de lägger sexistiska kommentarer. Det är så tröttsamt.

”DET KANSKE VERKAR TRÅKIGT FÖR DE SOM GER MIG BERÖM, MEN JAG SVARAR MYCKET HELLRE PÅ DE SOM ÄR JOBBIGA ELLER SKRIVER NÅGON ÄCKLIG KOMMENTAR.”

I

januari hade Zara återigen sönder internet, den här gången genom att trä en kondom över sitt ben och lägga upp resultatet på Instagram med texten ”To all the guys saying ’my dick is too big for condoms’ TAKE A SEAT”. I skrivande stund har bilden över 75 000 likes på Instagram, och när rapstjärnan Nicki Minaj besökte Stockholm i mars efterlyste hon Zara Larsson eftersom Nicki ”skulle vilja lära känna henne”.

– Jag förväntade mig aldrig att det skulle bli så stort. Det hade inte blivit en grej om jag hade lagt upp en bild med en kondom över benet och skrivit ”haha”. Men de här grejerna som exploderar på internet, jag har aldrig planerat dem. När jag har skrivit en text som delas fem miljarder gånger har jag aldrig tänkt ”nu ska jag skriva en text som ska delas”.

Alla jobbar inte så. Vissa kämpar mycket för att få till hype.

– Inte jag. Det får inte vara krystat, då blir det inte trovärdigt eller ens intressant. Ibland bloggar jag inte på tio dagar, för att jag inte känner för det. Det måste komma inifrån, inte för att man har ett kontrakt man måste leva upp till. Är den friheten viktig för dig?

– Ja! När folk säger åt mig vad jag ska göra reagerar jag genom att göra tvärtom.

Du har otroligt många följare på framförallt Instagram, vilket betyder att dina bilders kommentarsfält ofta fylls av killar som ska tycka olika saker. Hur känner du inför det?

– Jag ser allt! Allt vad folk skriver på Twitter, alla kommentarer på Instagram, alla på bloggen. Det kanske verkar tråkigt för de som ger mig beröm, men jag svarar mycket hellre på de som är jobbiga eller skriver någon äcklig kommentar. Jag känner att ”om jag kan läxa upp dig, eller sätta dig på plats så att du fattar, då har jag gjort något bra för världen”. Den som är snäll är redan bra, förstår du? Jag har börjat blocka folk på senaste tiden. Folk säger att ”alla får säga vad de tycker”, ”luften är fri”, men nej, varför ska du komma här och kalla mig för feministhora? Vad vill du säga med det? Det får du inte, och så blockar jag bara. Ännu ett sätt att befria sig själv. Känner du att du har en plikt att utbilda folk?

– Ja! Det har jag egentligen inte, men om man kan tycker jag att man ska. Jag har så många som följer mig, då tycker jag att jag kan göra något positivt av det och läxa upp folk. Vad ska jag annars göra?

Sen frågar folk, ”Är du inte rädd för vad folk ska tycka om dig?”, ”Är du inte rädd för att folk ska sluta köpa din musik?”. Det gör de redan, obviously. Om du är rädd för att säga vad du tycker, eller för vad folk kommer tänka om dig, då ska du inte vara artist.

Jag kommer ihåg en tid innan kändisar överhuvudtaget pratade om den här typen av frågor. Alla sa ”jag är inte så engagerad”. Är du påverkad av den tidsandan som råder nu?

– Jag har inte brytt mig mycket om vad artister gör. Kanske för att de inte har sagt något. En intervju brukade handla om musiken, men sen dess har artister tvingats vara mer personliga i och med sociala medier.

Zara visar med en hand högt över huvudet och en ner mot golvet.

– Förut var artisterna här uppe och fansen här. Det var mer mystiskt. Vi visste inte vad personen åt till middag eller vad den gjorde klockan tolv på dagen. Nu har vi istället en konversation med varandra, vi ser att folk är mänskliga. ”Hon äter en likadan macka till frukost som jag”, typ. Och eftersom man blir mer en vanlig människa blir det lätt att vi får de här frågorna. Kanske har det blivit en trendigare grej att prata om. Om en artist idag hade sagt idag att ”jag är inte så intresserad” hade den nog setts som jävligt dum.

28

NÖJESGUIDEN | NR 4, 2015

S

om en följd av denna nya medvetenhet har Zara kritiserats för hur hon använder sig av svarta människor och uttryck på olika sätt, i förhastade formuleringar och bilder.

– Det är också en ny grej för mig! Jag är vit som en snöboll, och jag lär mig om det varje dag. Jag följer @svartkvinna och @makthavarna. Som sagt, min idol är Beyoncé, och jag har tänkt att jag vill vara som Beyoncé, jag vill göra exakt som henne, allt hon gör. Och kanske inte sett att jag inte kan göra vissa saker utan att det blir fel. Jag vill verkligen inte trampa någon på tårna, och jag tror att man måste lära sig vad som är okej och inte.

Men du ser ju, jag är svensk. Det blir larvigt när någon försöker leka, ta en kultur som inte är ens att ta. Sen tycker jag att den svenska kulturen, den är svår att ta till sig. Ingen jag känner med utländsk bakgrund springer runt i midsommarkläder.

Folkdräkt?

– Exakt. Men jag får inte ta för mycket av svart kultur. Jag får inte ställa mig och twerka eller ha box braids. Förut kunde jag gråta massa white tears över det där, men nu skulle jag bara bli irriterad på någon som inte är rasifierad och gör något sånt, liksom, ”du har inget med det att göra, du ska inte säga något”. Men jag tror inte att jag är färdigutbildad. Jag är inte professor i feminism heller, jag kommer säkert göra massor av misstag eller säga konstiga saker. Önskar du någonsin att du inte var känd?

– Nej. Det har aldrig inneburit något negativt, inte än iallafall.

Jag åkte tunnelbana hit och det var ingen som brydde sig om mig.

Jag vet inte hur det är på krogen, folk kanske är skitjobbiga när de är fulla. Annars tycker jag att svenskar är jättechill, de respekterar folk på ett helt annat sätt än i USA. Om folk inte visste vem jag var skulle de inte köpa min musik eller komma och kolla på mig när jag sjunger, vilket jag vill att folk ska göra.

Jag berättar att jag såg någon kommentera på Zaras Instagram precis innan vårt möte, ”typ ’Jag såg dig på Elgiganten nyss’”, och får ett gapskratt till svar. Hon är van.

– Men det är lite jobbigt när folk viskar och pekar, det är mycket roligare om de kommer fram. Är det bra att förhållandet mellan fans och artister har förändrats?

– Det får folk att inse att alla är vanliga dödliga.

Innan intervjun förklaras avslutad hinner Zara sjunga lite till för sig själv. Hon blundar medan hon nynnar på något oidentifierbart, något som mycket möjligt skulle kunna vara Beyoncé, och hon ser lycklig ut när hon gör det, fri. ◆

Banono

20 g책nger mer protein 채n en banan och inga fler kolhydrater. BANANAS ARE FO R MO N KEYS.

SPEL

DE VILL GÖRA OSS TILL POETER Words of Oz är spelet som får oss att våga leka med språket igen – och göra det tillsammans!

MALMÖBASERADE SPELFÖRETAGET OZMA har nog varit okända för de flesta spelintresserade – trots att de funnits sedan 2006. Men när de nyligen drog av en lyckad Kickstarter-kampanj och skramlade ihop nära 130 000 kronor hajade många till. Ett spel om poesi? Är det ens möjligt?

– Det är absolut möjligt, berättar Karin Ryding. Vi ger

spelarna ord att använda, sedan är det upp till dem att forma fraser baserade på dessa ord. Vissa ord ger mer poäng än andra.

Resultatet kan ibland bli helt galet, men många gånger blir det förvånansvärt fint.

Karin Ryding, creative director och producent, är den ena av två kvinnor som grundade Ozma Games. Bobbi Sand, speldesigner och art director, är den andra.

Under många år har de tillsammans försökt applicera spelmekanik på nya områden. De har gjort spel för barnkalas, på museum, för att minska energiåtgången på sjukhus och skapa berättelser i staden. De båda beskriver lekfullheten och kreativiteten som deras främsta drivkraft – och skäms inte för att erkänna sig själva som udda fåglar i spelbranschen. Och med kommande spelet Words of Oz hoppas de slå igenom på riktigt.

Men går det ens att tävla i poesi? Ja, 2010 lanserade en stor möbeljätte svenska mästerskapen i kylskåpspoesi. Och i den mer traditionella poesivärlden finns poetry slam, en etablerad tävlingsform där både ensamma estradpoeter och hela lag av verskonstnärer gör upp. Men för Karin och Ozma är Words of Oz inte främst själva tävlingsmomentet.

– Mest är nog poängen att få folk att leka med ord och skapa tillsammans. Vi funderar på att tona ner tävlingsmomentet. Dock är spelinramningen viktig för att det ska kännas lättsamt och inte pretentiöst.

Inspirationen för spelet kommer visserligen delvis från det genialiska nittiotalsfenomenet ”kylskåpspoesi” – men också från andra håll. Den dadaistiska cut up-tekniken, till exempel. I tjugotalets Paris klippte

avantgardistiska modernister ord ur tidningar, spred ordbitarna på måfå och skrev prosa av resultatet.

Då skapades antikonst och uppgörelser med den kultur som kidnappats av överheten. Kylskåpsmagneter och appspel kanske inte verkar lika subversivt, men som ett verktyg att lära oss experimentera med språket är det fantastiskt.

MICHAEL GILL michael.gill@nojesguiden.se Twitter: @MFGill

6 Läs mer på nojesguiden.se /spel

Ori and the Blind Forest Utvecklare: Moon Game Studios Plattform: Xbox One (PC, Xbox 360) Ungefärligt pris: 200 kr

Våren 2015 föddes Castlevanias och Metroids, i rakt nedstigande led, främste arvinge. Ori and the Blind Forest är som bäst ett tvådimensionellt plattformsäventyr. En vacker saga berättad på minimalistiskt sätt – och allt placerat i ett spelskal så nära perfektion det går att komma i genren. Den vita kattliknande lilla hjälten snubblar först försiktigt fram

6

Bloodborne Utvecklare: From Software Plattform: Playstation 4 Ungefärligt pris: 599 kr

Nollnolltalets hets att bredda spelmarknaden förde med sig spel där användarna handhölls rakt igenom hela upplevelsen. Motreaktionen blev att omfamna det supersvåra.

Att nästintill med en självplågares oförklarliga driv stånga sig blodig mot enorma, till synes oslagbara slutbossar.

Och visst älskade vi det. Men så här sex år senare sitter From Software – de svåra spelens främste förkämpe – inte längre i opposition. Demon’s Souls och de närbesläktade Dark Souls 1 och 2 har lagt ribban för – eller inspirerat – oändligt många spel under de senaste åren. Att ett spel är svårt eller oförlåtande ursäktas

5

30

NÖJESGUIDEN | NR 4, 2015

med att det är en nick mot Souls-hållet.

Det är förstås att sälja From Software och Hidetaka Miyazaki, spelets regissör, oändligt kort. Bloodborne lyckas skapa en egen identitet – tydligt frånskild från sina föregångare – samtidigt som det bygger vidare på samma fantastiska designgrund. Souls-spelens smutsiga och hopplösa medeltid har bytts ut mot gothiga Jack the Ripper-miljöer där skabbiga varulvar och gängliga fågelskrämmor patrullerar gatorna fram med uppdrag att göra ditt liv så surt det bara går.

Och de lyckas. Blytung atmosfär, smart speldesign och en svårighetsgrad som visserligen är utmanande (men inte alls så tuff som tidigare From Software-spel kunnat vara) borgar för många timmar spelglädje. Ett fantastiskt spel – som inte alls är för alla (och det är själva poängen).

genom skogarna. Men i takt med att du lär dig kontrollen och tempot utvecklas blir hen slutligen till en slags supermäktigt väsen lika mycket som en trädkronornas ninja. Ori and the Blind Forest är årets så här långt bästa spel, och nästan garanterat det absolut vackraste du kommer lägga ögonen på.

Men det är mer än bara ögongodis. Det är perfekt avvägt, med en svårighetsgrad som snabbt accelererar men också belönar den som verkligen försöker ta sig vidare och utforska. Ett spel en bara måste älska.

Full koll på Göteborgs kulturliv.

Föreställningar och biljetter: WWW.KULTURPUNKTEN.NU

En del av Göteborg Stad.

KRÖNIKA

TRIGGERVARNING: RÖKFRI UTESERVERING

E

tt vårtecken lika säkert som vitsippor är uteserveringspremiären. Hur många tillbringar inte vintern dagdrömmandes om just häng med vin och cigg utomhus, med ölfat och toaletter nära till hands. Folkhälsominister Gabriel Wikström är dock inte en av dem, och gick i februari ut i Dagens Nyheter med tre vågade förslag för att förbättra folkhälsan och ett av dessa var att helt förbjuda rökning på uteserveringar. Det är trams förstås, men eftersom jag själv är en stor förbudsvän, har jag ett antal egna förslag som jag skulle vilja utreda för samhällets nytta i stort, naturligtvis.

ATT SLOPA SKOLIDROTTEN helt vore optimalt, framförallt idrott som sker utomhus, men inledningsvis vore det en start att sluta betygsätta prestationerna under dessa mardrömstimmar. Omvandla också alla friluftsdagar till Netflix-dagar och återinför rökrutor på skolgårdarna. Hur vet kidsen ens vilka som är coola nuförtiden?

”Återinför rökrutor på skolgårdarna.

Hur vet kidsen ens vilka som är coola nuförtiden?”

INFÖR RÖRELSEFÖRBUD PÅ Södermalm i Stockholm för Bajensupporters före och efter matcher om ni är seriöst intresserade av att inskränka på andras handlingsutrymme för den stora massans hälsa och trivsel.

FÖR ÖVRIGT:

FÖRBJUD OMGÅENDE TUGGUMMI i Sverige både i privata och offentliga miljöer. Inledningsvis kan förbudet tillämpas främst i kollektivtrafiken men det bör utökas successivt till att slutligen gälla överallt, alltid. Gör både produktion, försäljning och innehav för eget bruk straffbart. Erbjud snus och cigaretter till de som har svårt att sluta.

INFÖR ETT OMEDELBART säljstopp av alla parfymer

från varumärket CLEAN. Om vi ska närma oss problem i offentliga miljöer går det inte att tassa runt passivt intag av själlös parfym.

INFÖR EN LAG på att uteserveringar inte får stänga före

01. Det är omänskligt att behöva sitta inomhus och titta ut på en tom uteservering under varma kvällar och nätter. Denna lag skulle dessutom lösa problemet med att du inte får ta med dig ölen ut när du ska röka. För då skulle du redan vara ute, med din öl.

32

NÖJESGUIDEN | NR 4, 2015

* Ariana Grande kommer till Sverige för att spela i Globen den 21 maj. Hon har hittills under 2015 varit en av de största källorna till glädje i den amerikanska skvallerpressen då hon fått några av de roligaste rykten jag hört spridda om sig.

Bland annat att hon vägrar gå och alltid vill bli buren som en bebis. Likheterna med Mariah Carey går visst längre än vad vi hade kunnat ana. * Kan inte fatta att Chris Brown nu haft två ex gråtandes över sina relationer till honom i tv och han fortfarande tror att han är en välsignelse till vilken kvinna som helst.

Förbjud killegon! * I slutet av maj släpper äntligen Zhala sitt självbetitlade debutalbum, musik som i alla fall jag väntat på sedan 2012. Det blir magiskt.

FÖRBJUD UNGA FÖDDA i rika innerstadsfamiljer att bli

kändisar, och kontrollera särskilt att SVT inte ger dem tv-serier.

FÖRBJUD KÄRLEKSPAR OCH andra älskare på spa och i

alla andra slags offentliga pooler och vatten. Det är otrevligt att utsätta andra för sexakter när de försöker bada och koppla av, och helt orimligt att tvingas delta som kittlande rekvisita och utsättas för passiv petting.

FÖRBJUD FRAMFÖRALLT mesar att bli medlemmar i

politiska ungdomsförbund. Det leder ofta till partipolitiska karriärer vars effekter blir förödande för oss vanliga människor som bara vill ha det lite härligt. ◆

REBECKA HEDSTRÖM rebecka.hedström@nojesguiden.se

Detta är en aDvertorial i samarbete meD UDDevalla soliD soUnD.

Stroke.

AzeAliA BAnks i Bohuslän Älskad, hatad, hyllad och omdiskuterad – Azealia Banks är många olika saker. I sommar ser du rapparen på Uddevalla Solid Sound.

Att UddevAllA Solid SoUnd hade Angel Haze på förra årets lineup var för många både förvånande och imponerande. det är inte varje sommar mindre stadsfestivaler lyckas boka utanför den svenska artistfloran. 2015 fortsätter festivalen på det redan inslagna spåret, och ställer ytterligare en stor, amerikansk rappare på en scen i Bohuslän – Azealia Banks.

Var 17:e minut stryps syret till en hjärna i Sverige.

Det hände en onsdag.

Mitt synfält krympte långsamt.

Bokstäver och minne vandrade i dimma.

Jag blev tröttare.

Högra delen av ansiktet domnade.

Och kärleken, den tystnar.

Allt sitter i mitt huvud.

Skarpa hjärnor söker lösningen.

Nya medicinska framsteg räddar fler liv.

Forskarna är nu hack i häl på stroke.

Allt sitter i deras huvuden.

Hoppet finns.

Det som saknas är pengar.

Du kan välja att ge en engångssumma.

Eller bli månadsgivare.

Allt sitter i ditt huvud.

Hjärnfonden Personlig service 020-523 523 www.hjarnfonden.se Plusgiro 90 11 25-5 Bankgiro 901-12 55

Född ocH UppvUxen new York, Azealia Banks har hållit på med musik i olika former mer eller mindre hela sitt liv. det började med musikaler i 10-årsåldern, men det var när hon som 16-åring började lägga upp egenskriven hiphop på Myspace som något började hända. det StorA genoMBrottet kom dock 2011, i och med låten 212. trots att Banks saknade skivkontrakt vid tillfället, fick den en hel del uppmärksamhet och skrivande stund har den spelats över 35 miljoner gånger på Spotify. de SenASte åren har hon skaffat fans som älskar såväl det hon gör rent musikaliskt, som hennes rättframhet. Hon har dessutom fått en hel del haters på köpet, folk som ogillar just hennes förmåga att säga precis vad hon tycker. Har Azealia Banks en åsikt kommer du få höra den, oavsett om det handlar om att hon vill ligga med Barack obama eller hur iggy Azalea kapitaliserar på svart kultur.

AzeAliA BAnkS gör årets enda Sverigespelning på Uddevalla Solid Sound, och hon gör det med sin debutskiva Broke with expensive taste i bagaget. låt oss hoppas att Bohuslän är redo för henne.

• Uddevalla Solid Sound äger rum på Riversideängen i Uddevalla den 12–13 juni.

• På lineupen hittar du bland andra Veronica Maggio, Thåström, Maskinen och Beatrice Eli. • För biljettköp och mer information: www.uddevallasolidsound.se.

bUddevallaSolidSound a UASolidSound x uddevallasolidsound

KLUBB

6 Läs mer på nojesguiden.se /klubb/goteborg

BÄST JUST NU

MUSIKHISTORIEN SKRIVS PÅ DANSGOLVET JAG HADE EN hiphopklubb för några år

sen där vi enbart bokade dj:s som inte hörde till den typiska normen för hur någon som spelar hiphop såg ut. Jag märkte att om du byter ut vem som väljer musiken kommer också musikvalen se annorlunda ut. Dansgolvet ändrades, publiken ändrades och framförallt: musiken ändrades.

Helt plötsligt var det mer regel än undantag att spela en Destiny’s Child-låt.

Helt plötsligt hördes Ciara, Tink, Nicki Minaj och TLC varje kväll. Musiker de som dj:ade kände igen sig i, som de vuxit upp med och sett upp till. På dansgolvet flockades andra människor som gillade samma musik.

Det var, tro det eller ej, bara några år sen det nästan ansågs töntigt att spela Beyoncé på ett dansgolv, och förmodligen

tycker säkert någon dammig snubbe fortfarande det. Men plötsligt skingrade sig nervösa hiphopsnubbar och istället intogs golvet av peppade brudar. Idag kan det inte undgå någon hur lätt det är att höja stämningen i ett rum genom att sätta på Drunk in Love. Dj:n har alltid haft en makt i och med att hen får välja musik. Om du jämför vilka låtar som hördes på hiphopklubbar i Göteborg för fem år sedan och vilka som hörs idag är det stor skillnad. Vad som är okej att spela och vad som anses ha status har ändrats. Delvis tror jag det beror på att fler personer har fått tillgång till dj-båset.

När vi byter ut berättaren får vi också en ny historia. Nya personer skrivs in i berättelsen och i och med det blir världen lite större.

1. Into The Valley Preparty

5. Andra Långdagen

Yaki-Da, den 2 maj

Andra Långgatan, den 30 maj

Rättviksfestivalen smygstartar sommaren med förfester på flera håll, om du inte kollat in deras line-up än, se till att göra det.

Förra året stod jag och åt bakad potatis och tittade när 40 personer hade en Ibiza-house-fest tillsammans med några uppstoppade djur. Den här dagen går aldrig fel.

2. Feministisk välgörenhetskonsert Fängelset, den 8 maj

JULIA IVARSSON

Det kan som ni vet aldrig bli för många välgörenhetsfester. Här spelar dessutom Tramp Stamp, Degenerationen och en hel drös till och de insamlade pengarna ska gå till en kvinno- eller transjour.

julia.ivarsson@nojesguiden.se

3. Westpride peppfest och programsläpp Yaki-Da, den 8 maj

Både Kakan och DJ Taro gästar dj-båsen när det är dags att peppa för West Pride och följa upp fjolårets succé.

4. Pfemme Records Liseberg, den 27 maj

Hoppas ni inte glömt bort ett av Göteborgs bästa popband när de nu haft paus. Äntligen är de tillbaka!

Maten är slut.

Ett matpaket och kostar 385 kr ger mat till en nad. må familj i en

6 miljoner människor är i akut behov av mat i Syrien. För att undvika hungersnöd behöver vi under mars samla in pengar till 15 000 matpaket. Men tänk inte på 6 miljoner människor. Våga tänka dig att du har makten att rädda ett liv. En helt vanlig människa, precis som du. Sms:a MAT till 72 900 för att skänka 50 kr.

34

NÖJESGUIDEN | NR 4, 2015

Det spelar ingen roll om du vill battla i afro dance eller i tedrickande – det händer på Frilagret!

Kom på Afro dance jam med battles, jam & workshops eller Steampunkmässa med teduell, promenadkäppsfight, marknad & framträdanden.

www.frilagret.se

Afro dAnce jAm 2– 3/5 eller SteAmpunkmäSSA 30/5?

HORA Det finns inget plåster mot mobbning Ingen spruta eller vaccin hjälper mot hårda ord, utfrysning och näthat. Men det finns kunskap om hur man förebygger mobbning och det är den kunskapen Friends arbetar med att sprida i skolor. Vi vet att det går att skapa förändring, men som icke vinstdrivande organisation behöver vi din hjälp för att kunna nå ut.

SMS:a FRIENDS till 72980 så ger du 20 kronor till Friends arbete mot mobbning.

© NaturePL.com / T.J. Rich / WWF

Du vet väl att Du kan få nöjesguiDen Direkt hem i brevlåDan? nojesguiden.se/prenumerera

Bli Djungelfadder på wwf.se/djungelfadder

WWF kontrolleras av Svensk Insamlingskontroll

R ädda gorillan

M A J PÅ F O L K !

Uteservering, sol, dj’s, utebar, naturvin och ekobärs på Järntorget.

God, grön brunchmeny på lördagar från 12.00, Dj’s från kl 15.

PROGRAM Fredag 1/5: JUSTIN VAN DER VOLGEN (NYC) + HÖGA NORD kl 22-03 Lördag 2/5: Uteserveringspremiär med KLARA GRAPE + LISTON (STEREOSCENT)

(THE EMBASSY)

+ KAINE

kl 13-17 Lördag 2/5: STEREOSCENT Kl 22-03 Torsdag 7/5: Klubb

LOCO kl 21-01 Fredag 8/5: GBG WAX TRAX kl 22-03 Lördag 9/5: PLÅTERIK Uteserveringen kl 15 + AUGUST WIMNELL Baren kl 22-03 Onsdag 13/5: VÅRFEST! kl 21-03 Torsdag 14/5: HÄSTPOJKEN (LIVE) + SEBASTIAN LØKEN Baren kl 21-01 Fredag 15/5: PUMPY, FUNKY & TRUNKY med MADLEN SCHNEPS Baren kl 22-03 Lördag 16/5: TRYCK & TON Baren kl 22-03 Onsdag 20/5: SPJÄRNSVALLET (LIVE) Torsdag 21/5: FOLKETS RÖST Baren kl 21-01 Fredag 22/5: ANDERS PERSSON med vänner Baren kl 22-03 Lördag 23/5: TÖRLEY SISTERS Uteserveringen kl 15 + HÖGA NORD FEST - DUNGEON ACID (LIVE) + ROBERT LEINER (LIVE) + KRIGET! (LIVE) Baren + Foajén kl 22-03 Torsdag 28/5: SKANKALOSS FEST Kl 21-01 Fredag 29/5: VANLIGT FOLK

(LIVE)

+ DJ BRUCE LEENUS Baren

kl 22-03 Lördag 30/5: BEACH FREAKS Uteserveringen kl 15 & Baren kl 22-03

ÖPPETTIDER I MAJ Tisdag: 17-23 Onsdag & torsdag: 17-01 Fredag: 17-03 Lördag: 12-03.

Folk är en bar och restaurang med vegetarisk mat, naturvin, ekologisk öl & vin och drinkar. Dj’s och konserter.

F O L K / O L O F PA L M E S P L AT S / J Ä R N T O R G E T B O K A B O R D PÅ F O L K G B G . S E

KROG

SKÖT DE DIG? VAKNAR TIDIGT AV klockradion, Ekot går igång:

”Flera döda i skottdrama i Göteborg i natt...” Helvete, scrollar klarvaket nyhetssajterna. I den här fasen är det mest spekulationer och kvällstidningarna gissar att dödstalet kraftigt kan komma att öka. Förstår att gärningsmännen pangat loss inne på Vår Krog och Kök, där min polare brukar hänga. Där vi sagt att vi ska bärsa någon dag. HELVETE. Skickar ett sms: ”Hoppas du inte satt på krogen igår?” Det går en stund och jag får svar: ”Jag var hemma. Men det var ledsamt att gå förbi torget idag.”

Göteborg är en fuckad stad där det finns för mycket vapen och segregation. Det finns för många unga utan sysselsättning och det knarkas för mycket.

Jag sitter inte inne på några fina lösningar eller svar, men jag vet att våld föder våld, samtidigt som ett snack och ett skratt håller den skiten borta. Jag menar att mat är en av de gemensamma nämnarna som vi alla har. Jag tänker ta en bärs på Vår Krog och Bar när, eller om, de öppnar igen. Jag tänker snacka lite skit med de andra gästerna och skratta med dem.

Jag tycker ni läsare också ska lämna era komfortzoner och träffa lite nytt folk i delar av stan ni inte brukar vara i. Den här månaden tänker jag hänga här.

BÄST JUST NU Primavera Pizzeria Friskväderstorget 6, 031-53 53 13

Innan Vår Krog och Kök öppnar kommer vi garanterat få ett antal soliga dagar. Ta vagnen till Friskväderstorget, köp en billig och god falafel och sätt dig i natursköna Svarte Mosse ett par minuters promenad upp för gatan. Öppet: Oklart men nästan jämnt

Liba bröds Café Lärjestationsgatan 1

Libabrödet är hur gott som helst och det är här i Göteborg denna pärla produceras. När du åker till Återbruket för att handla gamla badkar och annat kul är ett besök på brödfabrikens café en given klassiker. Stanna även till på Orienthuset på vägen dit. Öppet: mån–fre 07–19, lör–sön 09–16.

August Café Gamlestadsvägen 20, 031-217 400

August öppnar vansinnigt tidigt, vilket gör det troligare att du halkar förbi när klubben stängt än efter jobbet. Dröm dig bort till bättre tider när folk arbetade i hamnen istället för på flotta kontor. För Augusts är ett äkta arbetarfik som serverar allt från pannbiffs- till ägg- och falukorvsmackor. Öppet: mån–tors 05–15, fre 05–14

Blå Hörnan Angereds Torg 13, 0703-51 83 84

I Angered kan du alltid hitta på roliga saker, allt från att hänga runt i centrum till att plocka svamp i skogarna som ligger nära. Men när hungern eller kaffesuget kommer som ett brev på posten är det bara att knalla till kulturhuset Blå Ställets egen restaurang. Här serveras både vanlig dagens och dagens persiska rätt. Öppet: mån–tors 07.30–19.00, fre 07.30–17.00, lör 10–16

Cevabdzinica & Grill Salko Magnetgatan 6

Ibland kommer suget efter Balkanhalvön. Antingen går det att ta bussen (finns reklam för snorbilliga Sarajevo-resor runt Gamlestadstorget) eller så går du till Cevabdzinica & Grill Salko. Det ligger ett stenkast från Nöjesguidenklassiskern Jenin Grill, en bit 6 från Backaplan. Här käkar du Läs mer på cevapcici som får dig att tro att nojesguiden.se du står i ett gatustånd i Ljubljana. /krog/göteborg Öppet: Mycket oklart

FOTO: THOMAS WAL

NYTT I ROSENLUND ROSENLUNDS ANSIKTSLYFT HAR pågått ett tag nu, på restaurangsidan först med Barabicu som följdes av Market och Boulebar. Tiderna när de prostituerade stod i valven och väntade medan torskarna långsamt körde förbi på gatan har sedan länge passerat.

I dagarna öppnar ännu en restaurang på gatan, som ligger bakom Market i anslutning till Rosenlundsgatan.

Den är i skrivande stund namnlös, men Kaspar von Werther, som står bakom satsningen, tror att namnet kommer i sista sekunden. Kaspar är arkitektstudenten som tagit paus och han är sen tidigare djupt insyltad i restaurang Market.

Det är i Markets bakre delar de lyckats frigöra utrymme för ännu en restaurang, en nudelbar med soppor. Just nu är det en byggarbetsplats men de höga borden är redan klara, höjden beror på att du ska kunna sitta med näsan ner i nudelskålarna och känna buljongdoften.

– Det roliga med nudlar är att det inte finns många regler, förklarar Kaspar von Werther och berättar att studieuppehållet berodde på att han hellre ville jobba

med händerna än sitta i den akademiska världen.

Idén till en nudelbar kommer från mamman till kocken på Market.

– Hon tjatar alltid om sina grymma nudlar, så jag sa ”upp till bevis – visa att du gör grymma nudlar”. Hon är duktig på att laga mat men lite skrytsam, men så visade hon koreanska nudlar och buljonger, skrattar Kaspar.

”Tanken på restaurangen började som ett ganska straight nudelställe. Sen kom Palle in och vi började prata mer om nordisk mat och lokala råvaror.”

Han berättar att de bara har tillstånd för ett begränsat kök där de till exempel inte får woka och då passar nudelsoppor bra. Tanken på restaurangen började som ett ganska straight nudelställe. Sen kom Palle in och vi började prata mer om nordisk mat och lokala råvaror, säger Kaspar och nickar åt kocken Palle Paulsson som sitter bredvid.

– Jag lyssnade på vad Kaspar ville göra med lokalen och maten och tyckte det lät spännande som tusan, säger Pelle. Jag har precis hållit på med dashi, japanska buljonger, och varit i Japan, så jag kände att vi hittade varandra i det. Men jag vill bidra med den nordiska delen, vilket innebär att vi kommer jobba med en del svenska råvaror, producerade av bönder häromkring.

– Ett konkret exempel är sjögräs, fyller Kaspar i. Vi har sju, nio ätbara sjögrässorter på Västkusten som inte riktigt utnyttjas. Sen växer en del av de svampar som finns i Japan även här.

KALLE WANNERSKOG kalle.wannerskog@nojesguiden.se

NR 4, 2015 | NÖJESGUIDEN

37

KROG

INGET VANLIGT HAK Restaurang HAK Nils Ericsongatan 21, 031-751 65 92, restauranghak.se

HAK är restaurangen på Scandic Europa, hotellet som ligger på den sida av Nordstan som vetter mot Centralen. Det är ett område vi oftast skyr men någonting har börjat hända här. Det har varit flera spännande konserter på HAK den senaste tiden och stället har blivit något av en snackis. Inte minst efter att stans egen gullegosse, Håkan Hellström, gjorde ett gästinhopp på scen för ett tag sen.

Restaurangdelen av det stora utrymmet ser sannerligen spännande ut, med en lång bar där personalen lägger upp smårätter åt ena hållet och levererar drinkar det andra. Barön är något av en barriär mellan restaurangen och den vanliga baren och när vi kommer på besök är det en smula otydligt hur vi ska gå för att bli omhändertagna. Vi får vänta en stund tills vi får bästa platsen, just på hörnet där personalen lägger upp smårätterna.

Menyn består av två delar, maten från det ordinarie köket samt delikatesser och mindre rätter från baren. Vi väljer och vrakar, och har svårt att bestämma oss. Under tiden kastar servitören ut en välkomstskål med rökt renhjärta, en

4

delikatess vi knappt sett söder om polcirkeln och känns väldigt exklusiv.

Det mest tydliga i menyn är att vi under kvällen kommer besöka de flesta kontinenterna rent kulinariskt, för på HAK hämtas inspiration från nästan överallt.

Vi tar tre förrätter från baren, råbiff, tuppleverterrin och boquerones. I lagom takt förser vår bartender oss med godsakerna, den ena bättre än den andra.

Först ut – de syrliga små härliga fiskarna, här är det inga konstigheter bara ren njutning. Den koreanska råbiffen som serveras med riktigt fin stark kimchi, smälter i munnen även om den känns lite märklig för den konservative av oss.

Tuppleverterrinen är också av det mer exotiska slaget, med syrisk dukka, och spansk kvittenkompott som sammanfogar den lilla rättens många regionala smaker. Gott är det.

Vi pustar ut en stund och pratar med sommelieren som brinner för sina viner och håller utläggningar. Så börjar huvudrätterna komma, först polkabetorna med rökt färskost, en av de få vegetariska rätterna. Den rökta färskosten är en upplevelse i sig.

Näst serveras en okonomiyaki, en japansk omelett med kinesisk korv.

Först blir vi oroliga att maten lever, men det är de torkade tonfiskflagorna som faktiskt rör sig i värmen från den bohuslänska bläckfisken. Omeletten är lite överdriven.

Därefter kommer sashimin och nu

FOTO: THOMAS WAL

inser vi att vi kanske beställt för mycket.

Den citronmarinerade laxen smakar inte jättemycket, och vi hade gärna sett att det fanns makrill eller någon annan mer annorlunda fisk. De små soltorkade räkorna däremot, de krasar härligt mellan tänderna med sin kolasmak.

Vår mix av varmrätter har blivit för majonäsig, det fräscha vi fick i början är borta, men vi är mätta.

Sommelieren är på hugget och rekommenderar en rad olika dessertviner där vi till slut väljer en raisignac, och kyparen bjussar på en bit amerikansk blåmögelost med chili.

– Det finns bara två exemplar av de här ostarna i Sverige, och jag har den

ena, säger han stolt. Ja, jävlar vad den smakar och den smälter perfekt ihop med vinet.

Till efterrätt delar vi på ett kryddrostat päron, med glass baserad på japanskt fin-te. Ett vinnardrag som gör att majonässmakerna från tidigare försvinner och rundas av med den här osedvanligt osöta och fräsha efterrätten med sting – en hit.

HAK har sjukt trevlig atmosfär.

Personalen kommer från världens alla hörn, och delade med expertis med sig av sin matkunskap, något de genuint brann för på ett gött sätt. Öppet: mån–tors 17–00, fre–lör 17–02, sön 17–00.

Sanning c/o Folkteatern I tre fristående men sammanlänkade pjäser får du möta sanningen!

Variation

av Kristian Hallberg

Not Based on a True Story

”underhållande och skarp” Aftonbladet ”Det är inte tråkigt för en sekund.” GT ”rapp, ömsint och rolig” SvD

�emiär 13 Maj

Möjligtvis har det inträffat en

incident av Chris Thorpe

”alldeles utmärkt teater” Borås Tidn.

Sista spelas 7 - 22 maj!

Läs mer/boka: folkteatern.se

38

NÖJESGUIDEN | NR 4, 2015

DRYCK därefter. Sallader, fiskrätter, soppor, grönsaksrätter – gärna friterat eller med smöriga såser som rundar av vinets syror – är bra val. En burgare eller köttbit kommer köra över rosévinet totalt, men är du sugen på maten så strunt samma. Rosévinet är van vid att spela andrafiolen. Och när du käkat klart kommer vinet funka som en välbehövlig uppfräschare.

LILLA ROSÉGUIDEN Stolar och bord har burits ut på gatan. Ishinkarna är putsade. Rosévinet är innerstans tydligaste vårtecken och Alf Tumble hjälper dig att välja rätt flaska.

Fräschören Kolla vilket år vinet är gjort. I vår och sommar ska du dricka 2014 eller i vissa fall 2015 om vinet kommer från södra halvklotet. Det finns roséviner som klarar lagring men de flesta tappar sin spänst efter bara ett år. I Sverige är rosévin en typisk säsongsdryck och även om välbesökta krogar säljer den senaste årgången händer det att vi ser någon som försöker kränga ut förra årets lager. Är vinet trött, be om ett nytt eller, om det saknas alternativ, släng i några isbitar.

Adressen

Jóhannes S. Kjarval, Flower Face, 1940 / Reykjavík Art Museum

Varifrån kommer vinet? Grovt förenklat kan man säga att franska roséviner är krispiga, läskande och lite strama,

särskilt de från Provence och Loire. Även Österrike och Tyskland gör en del friska exemplar. Italienska roséer är ofta snäppet fruktigare och ibland lite kraftigare. Mest tuttifrutti och hallonbåtar hittar du i viner från nya världen såsom Chile, Argentina, Sydafrika och Kalifornien. Se upp för sötsliskiga versioner som till exempel ”white zinfandel” om du vill dricka mer än ett halvt glas.

Känslan Gör inte en för stor grej av ditt roséval.

Rosé är trots allt, seriösa Provenceproducenter får ursäkta, ett sorglöst vin som ska drickas i stora klunkar utan hemlängtan. Så länge det är torrt, svalt och friskt fyller rosén sin funktion. Glas eller flaska spelar inte så värst stor roll men om du beställer husets rosé kan det vara bra att slänga ett öga på hur vinet hälls upp. Undvik rosévin på tapp och givetvis alla slags svavelmättade kartongförpackningar.

Maten

Hej Alf. Du som vet, kan man göra eget rosévin om man blandar rött och vitt?

Vilka viner är då att föredra?

Mvh Sebbe

Ihop med käk fungerar roséviner mer som vita viner än röda. Det finns förvisso kralliga rosévarianter som står pall för mer smakrik mat men välj hellre ett klassiskt stramt rosévin och mat

Tack för ditt mejl Sebbe. Det går alldeles utmärkt att göra sitt eget rosévin genom att blanda själv. Hur resultatet blir beror på din avsmakningsförmåga. Utgå från

alf.tumble@nojesguiden.se Twitter: @alftumble

NoRdiSKA AKvARellMuSeet pReSeNteRAR:

17.5 – 6.9 2015

URKRAFT a kv are l l m u s e e t . o rg / re s t au ran g v a t t en .c o m

NÖJESGUIDEN | NR 4, 2015

ALF TUMBLE

LÄSARBREVET!

nordiska akvarellmuseet

40

ett torrt och friskt vitt vin, kanske en chablis, och ett lätt men fruktigt rött från samma trakt, kanske en pinot noir.

Börja med att hälla vitt och blanda sedan försiktigt i rött. Du kommer inte behöva särskilt mycket rött för att hitta en bra balans. I Frankrike är det strängt förbjudet att blanda rött och vitt vin när man gör roséviner, det enda området som faktiskt tillåter detta är Champagne. Och roséchampagne är konstigt nog nästan alltid dyrare än vanlig champagne. Så när du ändå håller på och experimenterar – lyxa till det genom att köra blandningen i sodastreamern.

SCEN & KONST

NÄR KULTUREN SPELAR SVÅR FÖR NÅGRA ÅR sedan, tror det var

precis innan Skunk lade ner, cirkulerade en ganska rolig hemmabyggd generator på nätet. Efter att ha tryckt på en knapp fick besökaren slumpmässigt upp ett par ganska trovärdiga förslag på titlar till framtida konstutställningar. Titlarna var långa och flärdfulla, men bestod egentligen mest av skrattretande märkliga sammansättningar av svåra ord.

Nej, sidan var inte ett hjälpmedel för konsthallspersonal med kreativ ångest.

Den här finkulturella tombolan har fastnat i mitt minne för att den, genom igenkänningshumor, satte fingret på hur introvert, pretentiöst och emellanåt obegripligt ”kulturspråket” kan vara.

Jag kom att tänka på den där gamla generatorn när jag för ett tag sedan besökte ett i övrigt intressant panelsamtal på Stora Teatern. Deltagarna på scen knorrade under samtalets gång över att publiken mestadels bestod av medelklassakademiker. Inget fel på spaningen – de hade troligtvis helt rätt, och det är en viktig kritik. Men denna

kvalitén. Det är inte det konstnärliga innehållet som behöver förändras, utan själva paketeringen av det. Folk ska inte nödvändigtvis behöva massor av universitetspoäng för att ens förstå vad ämnet för kvällen är.

Jag googlar upp den där generatorn, och läser lite mer om den. Det var tydligen en amerikansk konststudent som låg bakom allt. På skoj började hon anteckna ord hon upplevde ofta återkom i museers utställningstitlar. Jag trycker på knappen ”Curate me!” och får svaret ”Your exhibition’s title is: Archaelogical Illusion: Deconstructing the Avant Garde. Enjoy the show!”.

Men, scen- och konstälskare, spill inga tårar över att dekonstruerandet av den arkeologiska avantgarde-illusionen är inställt. Nedan hittar du fem andra härliga tips för maj månad.

gång var det inte publikens socioekonomiska sammansättning som gjorde mig irriterad, utan en annan sak. Nämligen: de på scen fick skylla sig själva.

”Det konstnärliga innehållet behöver inte förändras, utan själva paketeringen av det.”

För samtidigt som paneldeltagarna dissade målgruppen till sitt eget arrangemang, byggde de sina resonemang kring begrepp som strukturalism, hegemoni och intersektionalitet, utan att någon gång, ens lite överskådligt, förklara vad de betydde eller varför just de termerna var viktiga för diskussionen.

De på plats tror jag inte reflekterade över det – när man vet vad det betyder är det självklart. Men alla andra?

Nej, det handlar inte om att dumförklara publiken, eller om att sänka

MALIN SANDBERG malin.sandberg@nojesguiden.se Twitter: @malinfridolf

BÄST JUST NU 1. Influenser, referenser och plagiat – en utställning kring Kraftwerks estetik Röhsska museet, Vasagatan 39, den 24 maj–8 november

VÄLKOMMET SÄLLSKAP TILL HISINGENS KONSTSCEN

Själva dragplåstret till Röhsskas satsiga synthpopsutställning – en samling av Kraftwerks skivomslag, fotografier och memorabilia, känns kanske mest intressant om man är ett hängivet fan.

Det jag själv ser fram emot är andra halvan av utställningen: hur bandet genom sin stilsäkra estetik har påverkat design-, konst- och modevärlden.

FOTO: RÖHSSK A MUSEET, CARL ANDER

2. Kris/Populism/Konst Galleriet på Konstepidemin, Konstepidemins väg 6, den 9–31 maj

Konstepidemin följer upp sin långa föreläsningsserie om populism i krisernas tidevarv med en grupputställning i Galleriet, kurerad av Anna Lamberg.

Tio konstnärer från bland annat Sverige, Grekland, Kina och Gaza deltar.

FOTO: HANS- OLOF UTSI

3. Mordet på Marat

Teatern. Det är av två anledningar – dels känns det som att deras egna marknadsföringsavdelning sover, dels bokar de många spännande akter. Det här blir en helkväll om arabiska våren med bland annat en dokumentärfilmvisning om kvinnliga graffitikonstnärer i Kairo och konsert med bandet ISSA.

Artisten, Fågelsången 1, till den 16 maj

Chans att se framtidens teaterstjärnor redan nu, när Högskolan för scen och musik visar examensföreställningar för bara 40 spänn. Ögnade igenom listan över skådisar och till min lycka hittade jag två bekanta namn: både Karin Lycke och Nemanja Stojanovic var fenomenala i I Annas garderob på Stadsteatern.

4. Arabic Spring Stora teatern, Kungsparken 1, den 15 maj

Ibland känns det som att jag tipsar väl ofta om saker som händer på just Stora 42

NÖJESGUIDEN | NR 4, 2015

5. In a Living Tradition – en kväll I Isadora Duncans anda 3:e Våningen, Sockerbruket 9, den 6–7 maj

Vilken powerkvinna hon var, danspion-

jären Isadora Duncan. Hon bröt mot konventionerna både genom sitt dramatiska privatliv, men framför allt genom sin gärning inom danskonsten – i stället för att tvinga in sig i trånga balettskor, släppte hon ut håret och dansade barfota. På 3:e Våningen hedras hon med en föreställning där Lilly Zetterberg dansar några av hennes originalkoreografier.

IBLAND BLIR JAG trött på snacket om

att Hisingen är ”det nya Majorna”. Inte nödvändigtvis för att det inte stämmer, utan på grund av känslan att buzzet till stor del beror på lyckad marknadsföring av byggföretag som vill sälja apdyra nyproducerade lägenheter i Kville. Men strunt i det nu! För jag är istället peppad på nyheten att det i maj öppnar en ny konsthall på Hisingen – närmare bestämt på Ringön, ganska nära där den kinesiska drakbåten brukade vara förtöjd.

Och det blir inget ”ungdomshus” eller annat som brukar läggas utanför centrum, utan ett riktigt spännande konstcentrum – framöver kommer Järnhallen att erbjuda gästateljéer och arrangera seminarier. Dessutom blir det såklart traditionella utställningar, både inne i själva utställningshallen och utanför, i det offentliga rummet på Järnmalmsgatan. Den 2 maj invigs det hela – då går startskottet för festivalen Hall of Fame – Art Laboration Festival 2015 med muralmålningar, graffiti och platsspecifika verk.

Göteborgs Symfoniker - en del av

ABONNEMANG FRÅN 380 KR. BOKA PÅ GSO.SE GÖTEBORGS SYMFONIKER – SVERIGES NATIONALORKESTER ÄR EN DEL AV VÄSTRA GÖTALANDSREGIONEN. FÖRSTE HUVUDSPONSOR VOLVO. HUVUDSPONSORER SEB, GÖTEBORGS-POSTEN OCH SKF.

LITTERATUR koloni. Lägg till ett viktigt samiskt manifest, en återvunnen och bedårande butter Mattias Alkberg-text, med mera!

Behovet av denna tidskrift är naturligtvis enormt, och nu känns den relevantare än någonsin.

FOTO: BEOWULF SHEEHAN

Ida Lindes 29 oskickade brev. Den är, med sina dryga 30 sidor, hittills tjockast i serien. Och finast. Ett undflyende, skiftande ”Du” adresseras i enkla nedslag och oavslutade rader. Minnesbilder varvas med önskningar och krassa konstateranden. Det kretsar kring begär, saknad, barndom, och när Linde skriver ”Vi kommer aldrig att prata om det förflutna/ Presens är en sjukdom” undrar jag tyst vilken tid det egentligen går att leva i. Jag tänker att Chris Kraus ord som inleder den tunna boken, ”Every letter is a love letter”, är helt sanna.

FOTO: PÄR OLOFSSON

SKA VI SES OCH BEKRÄFTA MINA TESER? NI VET DEN nya Babel-följetongen i vilken Sigge Eklund närmar sig en intellektuell

Röd doc

kulturdignitär med en favoritbok och en fråga, som han postat i ett fysiskt kuvert? Sen sitter de mittemot varandra och bekräftar varandras färdiga självklarheter förklädda till nykläckta reflektioner. Sen: klipp till Sigge Eklund efteråt, ståendes på trottoaren, simulerandes helt golvad av alla ”nya insikter”.

Trots att Göran Rosenberg sagt att ”Hitler bör dömas efter sina handlingar” och Stig Larsson avslöjat att han bryr sig om vad folk kommer tycka om hans alster i framtiden. Jag skulle vilja sno det där upplägget rakt av, jag skulle vilja ge en av mina favoritböcker till Sigge Eklund. Lägga den i en gul brevlåda med tillhörande hälsning: ”Hej Sigge, läs Den lille prinsen av Antoine de Saint-Exupéry. Klassikern från 1943 har precis kommit i nyöversättning av Nova Gullberg Zetterstrand och Henrik Petersen. En översättning som, för övrigt, inte gjort en grej av det självklara i att ta bort ett rasistiskt ord. Enligt mig är det en bok som faktiskt snuddar vid svaret på livets mening (fantasin och kärleken) på ett trovärdigt vis.

Det är också en melankolisk historia, oerhört vackert skriven med en bitterljuv humor, som bevisar att vuxna är dumma i huvudet. Håller du med?” Klipp till mig efteråt, utanför, på trottoaren. Jag: ”Det var intressant när jag frågade om det spelar någon roll att det är en barnbok och han sa nej.”

Anne Carson Albert Bonniers Förlag

Fälla Pernilla Berglund Teg Publishing

I Pernilla Berglunds andra diktsamling är sidorna indelade i mångtydiga verbsektioner: säkra, ljuda, sträcka, stiga, bryta, nära, fälla. Och det mångtydiga är talande för Fälla som helhet, det är ett intrikat språkarbete där orden betyder mycket mer än de ger sken av.

Ibland blir uttrycket alltför vagt, men då levereras en konkret bild i form av en trasig skotermatta och blicken återfår sitt fokus.

2013 återvände världens bästa poet till Geryon och tack vare Mara Lees skarpa översättningsgärning kan vi nu vältra oss i den våldsamt vackra uppföljaren på svenska. Det röda bevingade monstret som var pojke i Röd självbiografi har nu läst Proust, blivit man och akronym i Röd doc. Berättelsen kränger mellan dialog, körverk och fragmentarisk, tragikomisk fars. Här finns traumatiserade krigsveteraner, höga myskoxar, vita vattenfall och en Hermes i silver-smoking.

Anne Carson skriver som vanligt med en självlysande frenesi, om att se in i framtiden och sukta reell verklighetsflykt, hon är en provocerande skicklig domptör som parar fagra bilder av episka mått med galghumor och språk som spricker av lidelse. Som kombinerar myter med slang och märkeskläder. Finns det någon poäng att fortsätta skriva överhuvudtaget efter att Carson fulländat poesin med sin röda diptyk? Jo, det skulle vara att arbeta enligt den citerade Beckettdevisen: ”Try again. Fail again. Fail better.”

ELIS BURRAU elis.burrau@nojesguiden.se Twitter: @elis_burrau

FOTO: BODIL MALMSTEN

Bodil Malmsten.

MÅNADENS LÄSNING Det här är hjärtat Bodil Malmsten Rönnells Antikvariat / Albert Bonniers Förlag

I Bodil Malmstens första dikt på 22 år tuggas texten fram, hamrande och klart.

Lakoniskt, strålande, smärtsamt, men aldrig banalt. Trots alla tematiska fallgropar. Det är en lång dikt, inte en samling, där sorgen är central. Ett du har dött, inte gått bort, dött, och det kan 44

NÖJESGUIDEN | NR 4, 2015

Provins Nr. 1/2015 varken sorgecoachen i Ropsten eller en ny tid från sjuksyster förändra.

Malmstens ambition, att Det här är hjärtat inte skulle beskriva sorgen utan vara den, går i mål. Hon blottlägger det hånfulla i språket med en dräpande precision och jag tänker att sorgens totala egoism sällan skildras med en vackrare koncentration.

29 oskickade brev Ida Linde CHATEAUX

Som nummer fyra i utgivningsserien ”Arbetets villkor” ger CHATEAUX ut

Norrländsk litterär tidskrift

Årets första nummer av Provins handlar om sig själv, ”om behovet av en kulturtidskrift som utgår ifrån norra Sverige”.

De nya chefredaktörerna Helena Fagertun och Pernilla Berglund spänner bågen och presenterar ett vasst samtal mellan Helene Rådberg och Anna Jörgensdotter, lysande poesi signerad Emma Warg och Tove Mörkberg och ett översatt utdrag ur den grönländska författaren Niviaq Korneliussens ursinnigt formskiftande HOMO sapienne, en roman som effektivt problematiserar danskarnas förhållande till sin forna

GöteborG 13–16 AuGusti intresseanmälan för rumsbokningen är öppen! nojesguiden.se/hotellnojesguiden

TV

UNDERGÅNGEN HAR ALDRIG VARIT ROLIGARE ”IT’S HERE! IT’S ALL STILL HERE!”,

säger Kimmy Schmidt när hon för första gången på 15 år lämnar den underjordiska bunkern. Ända sedan pastor Richard Wayne Gary Wayne rövade bort den då 14-åriga Kimmy har hon sakteligen övertygats om att allt ovan jord är en söndersprängd sumpmark. Ödelagd av kärnvapen och högmod, det ena mer förödande än det andra.

Unbreakable Kimmy Schmidt får mig att tänka på det klassiska avsnittet av The Twilight Zone där ett kortvarigt kärnvapenkrig avbefolkar världen.

Huvudkäraktären Bemis blir först modslagen, när han sedan upptäcker ett bibliotek och inser att han har all tid i världen att läsa alla böcker blir han överlycklig. Men precis när han ska plocka upp den första boken tappar han sina glasögon i backen. Avsnittet slutar med att Bemis faller ihop i en hulkande hög på golvet, omringad av böckerna som han aldrig kan läsa.

I tv är apokalypsen, eller kanske

snarare postapokalypsen, grillkryddan som kan rädda nästan vilken skåpmat som helst. Zombiesuccén The Walking Dead har med stor framgång nött ned civilisationen med ett rivjärn och i The Leftovers har två procent av jordens befolkning försvunnit i något slags gudomligt ingripande. Både The Walking Dead och The Leftovers handlar om sorg och att stå ensam kvar efter en livsavgörande katastrof. Därför blir det extra kul när Kimmy inser att världen inte bara finns kvar – den sprudlar av liv.

Trots 15 år av trauma är Kimmy inte ett neurotiskt vrak, hon är snarare inställd på att carpe varenda diem hon kan komma över.

I The Last Man on Earth stiftar jag bekantskap med Phil Miller, den ende mannen som har överlevt en global pandemi. När jag gör ett nedslag i ett folktomt Arizona är det två år sedan mänskligheten dukade under. Vid det här laget har Phil redan gått igenom sörjandets fem faser och vant sig vid

den storskaliga Ensam hemma-tillvaron.

Hellre än att gråta över sakernas tillstånd gör han det bästa av situationen.

Vilket i fallet betyder bowla sönder antika vaser, grilla toalettrullar med eldkastare och ställa sig framför en bollmaskin iförd riddarrustning.

Levnadskonstnärerna Kimmy Schmidt och Phil Miller säger något om den moderna tv-apokalypsen. I deras nygnuggade ögon är undergången inte en katalysator för sorg och ensamhet. Det är en möjlighet att leva – och klura ut hur man bäst fyller en uppblåsbar barnpool med Margarita.

JIMMY HÅKANSSON jimmy.hakansson@nojesguiden.se Twitter: @jhawkansson

rolig detalj är hur Unbreakable Kimmy Schmidt på många sätt är en inverterad spegelkopia av Feys och Carlocks förra serie, 30 Rock. Där 30 Rock handlade om den cyniska produktionen bakom ett barnsligt sketchprogram är Unbreakable den barnsliga levnadsglädjens triumf över den cyniska domedagssekten.

Det tar visserligen ett avsnitt eller två innan Unbreakable Kimmy Schmidt lyfter från marken. Och med den absurda skämtdensiteten är det oundvikligt att åtminstone en handfull av dem faller platt. Men det finns så mycket serien gör rätt att jag gärna glömmer bristerna.

Ellie Kemper är fenomenal som Kimmy Schmidt, Titus plötsliga musikalinfall är gudabenådade och det “autotune the news”-songifierade introt är mitt nya favoritintro. Och när Unbreakable levererar det mest vältajmade pruttskämtet i modern tid har jag inget annat val än att villkorslöst kapitulera inför den okrossbara Kimmy Schmidt.

JIMMY HÅKANSSON Unbreakable Kimmy Schmidt finns tillgänglig på Netflix.

KULTSERIE

Unbreakable Kimmy Schmidt Skapare: Tina Fey, Robert Carlock Manus: Tina Fey, Robert Carlock I rollerna: Ellie Kemper, Jane Krakowski, Tituss Burgess, Carol Kane

För 15 år sedan blev Kimmy Schmidt tillfångatagen av den lokala domedagskulten. Sedan dess har hon och en handfull andra kvinnor varit inlåsta i en underjordisk bunker fullt övertygade om att världen utanför är en radioaktiv öken, sedan länge ödelagd av kärnvapen och befolkad av elddemoner. Tills en attackstyrka befriar dem. Kvinnorna alltså, inte elddemonerna.

5

46

NÖJESGUIDEN | NR 4, 2015

Unbreakable Kimmy Schmidt använder Josef Fritzls läskiga källare och Jim Jones osofta undergångssekt som referensmaterial. Det är en märklig grund att bygga tramskomedi på. Men om jag någonsin undrat hur lång tid som krävs i ekvationen ”tid + tragedi = komedi” har jag nu svaret. 15 år.

När Kimmy Schmidt kliver ut ur bunkern blir hon inte uppäten av radioaktiva eldmonster, utan välkomnad av ett färgsprakande tiotal. Inte nog med att hela världen är stöpt i karamellfärg, alla verkar också vara höga på socker. I Unbreakable Kimmy Schmidt finns det nämligen inga “raka” karaktärer som balanserar upp de komiskt skruvade.

Här vill alla vara Kosmo Kramer. Inte

minst den kroniskt överlyckliga Kimmy Schmidt vars skottsäkra marinad av naiv ärlighet gör henne fullkomligt unbreakable, trots 15 år av övergrepp i bunkerkulten.

Efter bunkern beslutar Kimmy att hon ska leva livet som sekten bestal henne. Hon flyttar omedelbart till New York och in i en risig källarvåning tillsammans med Broadway-drömmaren Titus Andromedon. Och innan han (eller du) ens hinner ställa frågan svarar hon “Yes, there was weird sex stuff in the bunker”.

I sin nya serie har Tina Fey och Robert Carlock inte snålat med skojet, Kimmys och Titus repliker i synnerhet är ett kulsprutesmatter av skämt. En annan

BÄST JUST NU Unbreakable Kimmy Schmidt Hetstittade hela säsongen på två dagar.

Netflix

Game of Thrones Vintern drabbar Westeros.

HBO Nordic

Trailer Park Boys Nya avsnitt med de pårökta husvagnsflummarna.

Netflix

2 Sms:a ST YRKA till 7

98 0

FILM SUPERHJÄLTAR

”Vid ett tillfälle ödelägger Hulken stora delar av en stad vid ’Afrikas kust’ (!) och efteråt talas det i förbifarten om att han ’kanske’ kommer att efterlysas.”

Avengers: Age of Ultron Manus och regi: Joss Whedon I rollerna: Robert Downey Jr, Scarlett Johansson, Chris Hemsworth, Chris Evans, Jeremy Renner, Mark Ruffalo, Aaron Taylor-Johnson, Elizabeth Olsen, James Spader

Hämnarna är på oroväckande god väg att nå den beryktade medelåldern. Kanske är det därför extra talande att det inledande hotet i Age of Ultron, denna andra del i Avengers-följetongen med nästintill oräkneliga filmer runtom, består av två tonåringar (spelade av Elizabeth Olsen och Aaron Taylor-Johnson). Förvisso utrustade med superkrafter, men ändå ett östeuropeiskt, föräldralöst tvillingpar.

När de skickas ut för att slåss mot våra huvudpersoner, och visar sig kunna manipulera tankar och känslor, tvingas de hemmagjorda superhjältarna ta sig an de största fienderna: sig själva.

Inledningen är i sig otroligt mäktig. Vi befinner oss i skogarna utanför den fiktiva östeuropeiska staden Sokovia, och stämningen är nästintill postapokalyptisk. Alla har finslipat sina dräkter och vapen sedan förra gången vi såg dem – och vilket kärt återseende det är! För första gången någonsin njuter jag dessutom av 3D-effekterna, till och med när de sker i slowmotion. Vilket säger en hel del om kvaliteten.

Den uppenbarligen vinnande kombinationen av putslustiga oneliners och bombastisk allt-står-på-spel-action känns igen av alla som sett ens ett klipp från någon av Marvels moderna superhjälteklassiker. Det blir helt enkelt aldrig DC Comics-mörkt. Men mörkare än i tidigare filmer, ska sägas, och personligare. Hjältegänget får hälsa på i Hawkeyes hemliga stuga, möta hans lika hemliga fru och barn, se hans tvivel inför hur han som simpel bågskytt passar in i superhjältegruppen. Black Widow minns, genom den ena tvillingens onda hypnostricks, sin traumatiska tid som ung spionlärling i Sovjet. Bruce Banner, mer känd som Hulken, brottas med sitt

5

GANGSTERDRAMA

A Most Violent Year Manus och regi: J.C. Chandor I rollerna: Oscar Isaac, Jessica Chastain, Albert Brooks, David Oyelowo

Året är 1981 i New York och kriminaliteten har kulminerat.

Oscar Isaac spelar Abel Morles, en latinamerikansk entreprenör som handlar och distribuerar olja, och som strävar efter att dominera branschen i stor skala. Han har chansen att starta sitt imperium om han köper ett stycke värdefull mark, en varvstomt i Brooklyn som ger honom de fördelar han behöver. Han satsar allt på ett kort, det vill säga allt han äger, plus ett banklån som han säkert, säkert kommer att få.

Men det kör ihop sig. Resten av pengarna måste fram innan tiden går ut, annars förlorar han allt. Abel sätter en

5

48

NÖJESGUIDEN | NR 4, 2015

Greta Thurfjell om Avengers: Age of Ultron.

BONUS: Rättighetsstrul har resulterat i att det numera finns två Quicksilver. I den här filmen spelas han av Aaron Taylor-Johnson, men så sent som i fjol såg vi karaktären spelas av Evan Peters i X-Men: Days of Future Past.

ofrånkomliga mördarsamvete.

Och så är det då filmens huvudsakliga onding: Ultron. En vanställd artificiell intelligens som gått fel i händerna på en något trigger happy Tony Stark, bestämt sig för att världens alla människor ska utrotas och på effektivt robotmanér skridit till verket. Han är slående lik Harry Potters nemesis Voldemort, ett rödögt monster utan näsa eller tydlig utopi. Och han är faktiskt övertygande obehaglig.

Fans kommer att bli tillfredsställda av både nya och gamla ansikten. Nick Fury dyker till slut upp när det brinner i knutarna, Stellan Skarsgårds trygga astrofysiker bistår Thor i magiska vatten

stolthet i sina hittills, i princip, hederligt skötta affärer och väjer undan från gangstermetoder och fiffel som vore en lättare väg att gå. Allt medan hans lastbilar kapas på vägarna och konkurrenterna stjäl hans olja under våldsamma former, och skattemyndigheten (i form av utmärkt underspelande David Oyelowo) gör hembesök för att hårdgranska bokföringen som kanske inte tål en riktigt så nära inspektion. Hans hustru Anna (en briljant Jessica Chastain) härrör från en maffiasläkt och är den som hårdkokt håller ordning på bolagsredovisningen med målade halvdecimeterlånga naglar på räknedosan. Hon är förtrogen med fulspelets fördelar, och samtidigt som hon respekterar Abels ärliga avsikter hetsar hon honom till att göra vad som krävs när affärskonkurrenterna tar till hotfulla handgrepp.

A Most Violent Year handlar om den amerikanska drömmen som ter sig lika ren och pur som snö i ett vintrigt New York. Kapitalismens inneboende element av brottslighet och smuts är vad Abel åtminstone tror att han kämpar emot, men gränser förskjuts ständigt och verkligheten kräver kompromisser.

Filmen sjuder av atmosfär och dova

och även en nytillkommen, alldeles särskild hudläkare vid namn Helen Cho spelar en avgörande roll. Och tvillingarna, förstås. Deras scener tillhör filmens allra starkaste eftersom tvillingar alltid fascinerar.

En uppenbar logisk lucka är att Avengers får hållas. Vid ett tillfälle ödelägger Hulken stora delar av en stad vid ”Afrikas kust” (!) och efteråt talas det i förbifarten om att han ”kanske” kommer att efterlysas. Visserligen verkar världen vara i så risigt skick att de kanske tar de hjältar de får, men även i påhittade universum måste man väl kunna kräva ett uns av självbehärskning från sina vigilanter? Men i slutändan överskuggas tankarna på superhjältars inneboende orimlighet av actionscener som får en att gapa stort som ett hål i atmosfären.

Och det slutar, som alltid, med en ny början. Inte mycket förändras i Avengersuniversumet, förutom då möjligtvis de manliga superhjältarnas bakåtkrypande hårfästen. Det är som det ska.

GRETA THURFJELL

färger och flyter med oavbruten spänning fram på musik och stämningar.

Bilarna är fina och kantiga med träpaneler på sidorna. Oscar Isaac sportar en beige kamelhårsrock som når ner till fötterna. Francis Ford Coppola, Brian De Palma och Sidney Lumet verkar ha sprinklat ut ett magiskt damm över hela regissören J.C. Chandors projekt.

ISABELLE ESPINOZA

tunnare tråd av framkrystad handling.

Otippat nog är det helt rätt riktning. För det som gör salongen fullsatt, och som kommer fylla biograferna under den ofrånkomliga åttonde delen, är tittarnas nyfikenhet på om filmskaparna kan toppa de actionscener som för längesen klev in i absurditetens dimension.

Detta vittnar ännu en gång om att Fast & Furious-serien vet vad den är och besitter en förvånansvärd stor dos självdistans. Den vet att den ska leverera filmvärldens mest överdrivna sekvenser och ett par frammumlande Vin Dieselrepliker om vikten av familj och lojalitet.

Mer vill antagligen inte publiken ha. Ingen går och ser Furious 7 och hoppas på mer seriös dialog eller en djupdykning i vad som fick The Rocks karaktär att maniskt varva gymmet med att jaga skurkar.

Om Furious 7 är framåtskridande i sina actionscener och sin mångfald, är den hopplöst föråldrad i gubbsjukhet.

Att inzoomade (och malplacerade) rumpor ackompanjerade av reggaeton kläms in mellan biljakterna och skottlossningarna hade känts unket redan på nittiotalet, men 2015 är det uppriktigt pinsamt. Det, tillsammans med en plågsamt uppenbar produktplacering och ett par hål i handlingen som till och med den mest välvillige har svårt att bortse ifrån, sänker betyget och gör det till en sämre film än de två föregående delarna. Men i majoriteten av de nästan två och en halv timmarna lyckas den ändå vara underhållande och slutets hyllning till Paul Walker är fin.

AMAT LEVIN

BONUS: Paul Walker hade filmat knappt hälften av sina scener när han dog i en bilkrasch. Inspelningen stoppades först, men återupptogs senare och Walkers resterande scener filmades med hjälp av en blandning av CGI samt hans bröder Caleb och Cody som fick agera både dubbelgångare och röst.

FAST & FURIOUS

Furious 7 Regi: James Wan Manus: Chris Morgan, Gary Scott Thompson I rollerna: Vin Diesel, Paul Walker, Michelle Rodriguez, Jason Statham

Vid det här laget har Fast & Furious-franchisen utvecklats till en samling fantastiska stuntscener som sammanhålls av en allt

4

DOKUMENTÄR

Red Army Manus och regi: Gabe Polsky

5

Sovjetunionens hockeylag Röda armén var världens mest framgångsrika idrottsdynasti.

FILM Ett lag som spelade bättre och vackrare än något annat under åttiotalet, där hockeyn behandlades som en sport med finess i stil med balett. Där laganda och psykologi möjliggjorde ett spel fritt från våld. Men bakom framgången dolde sig ett lag som bodde isolerade i träningsläger, tvingades lämna bort sina pass och kontrollerades av KGB under turneringar för att inte rymma. Sporten hade blivit en form av krigsföring: kalla kriget utspelade sig i rinken.

Historien om det sovjetiska hockeylaget är tacksamt dokumentärmaterial, men filmen går djupare än att bara presentera det osannolika händelseförloppet. Att följa historien med hjälp av intervjuer med framför allt lagkaptenen Vyacheslav Fetisov, kompletterat med gamla sportnyhetsinslag, har ett mervärde. Fetisov är i sig en udda karaktär som visar sig vara både iskall, otrevlig, varm, ascool och känslosam.

Intervjuerna med hockeyspelarna ger även något mer – en nyanserad bild. En version av historien där Sovjetunionen inte är något enbart ont, utan något att stundvis längta hem till.

Red Army är en mycket underhållande dokumentär om sport, politik och människoöden. Men filmen är inte någon grundkurs i vare sig hockey eller kalla kriget, och kräver kanske viss förkunskap om framför allt det senare. Historien om Fetisov, som nu är Rysslands idrottsminister, förtjänar nästan en dokumentär i sig. Det är uppfriskande att se kalla kriget från detta perspektiv.

upphöjas till österrikisk nationalskald.

Hans filmskapande gör inte mycket för att reda ut den ibland omtvistat tunna gränsen mellan fiktion och dokumentär, men det tycks inte heller vara avsikten. Tematiskt liksom estetiskt ligger Källaren nära spelfilmerna i Seidls Paradis-trilogi. Luftiga bildkompositioner tar med omsorg vara på det extremt vardagliga och det, för en förmodad urban och ganska intellektuell publik, avvikande och främmande däri.

Vid ett fåtal tillfällen tappar filmen bort sig i fascination för köttsliga lustar.

Undantaget en sadomasochistisk kvinnojourarbeterskas berättelse överskrider sexuella teman sällan ljum sensationslusta och tenderar dra ner filmens annars utmärkta tempo. För i övrigt är Källaren en mycket underhållande film – även om en del skratt fastnar i halsen.

”I övrigt är Källaren en mycket underhållande film – även om en del skratt fastnar i halsen.”

Calle Wahlström om Källaren.

Rättegången – Amsalem vs.

Amsalem

Regi: Ulrich Seidl Manus: Veronika Franz, Ulrich Seidl

Vad gör du i din källare? Det angår kanske inte någon annan. Oavsett är det sannolikt inte konstigare än något som försiggår i dokumentären Källaren, vilket också är lite av filmens premiss. När den österrikiske regissören Ulrich Seidl gör hembesök i sina kompatrioters källare, vissa dunklare än andra, ligger blickfånget på det normavvikande, det vi ogärna talar om. I källarens trygga vrå visar en rad människor upp fritidsintressen som sträcker sig från nazivurm och marschmusik till BDSM, men också inkluderar förlorade operadrömmar och modelljärnvägar. Att människor vill öppna sina mest privata rum för Seidls kamera, och därmed massmedial tillgång, inger en kittlande spänning som kanske är mer ”pervers” än något filmen skildrar. Det säger sig självt att vi rör oss i ett etiskt gränsland.

Det blir många äldre män som kommer till talan. Ofta ger de uttryck för unkna värderingar som skulle reta många samtida nationella självbilder – i varje fall ovan jord. Ibland lurar rentav Fritzl-konnotationer nedanför källartrapporna, även om filmen inte har med något fullt så hårresande att göra. Hur som helst kommer Seidl knappast

4

FILMBAROMETERN

6 NYA STAR WARS-TRAILERN Har ni sett den? Det har vi. Många gånger.

5 MERYLS MANUSUTBILDNING Oscarsfavoriten Meryl Streep tar upp kampen mot Hollywoods kvinno- och åldersdiskriminering och startar utbildning för kvinnliga manusförfattare över 40.

FRANSKT

Rendez-vous Manus och regi: Liza Azuelos I rollerna: Sophie Merceau, François Cluzet, Lisa Azuelos

Mitt stora problem med Rendezvous är varken dess totala menlöshet eller lättsamt myspysiga sammansättning. Menlöst och lättsamt myspysigt kan ändå vara underhållande. Tyvärr gäller inte detta Rendez-vous, som alltså inte är det minsta underhållande. Istället är den bara artificiellt fransk. Som om vi redan från början bestämt oss för att göra en film som framförallt ska känns fransk utanför Frankrike (på ett helt distanslöst sätt) i typ Sverige eller USA, där publiken upplever en liten eskapistisk kittling när de tänker på hur fransk allting är i Frankrike, särskilt i Paris.

Denna känsla personifieras av den oerhört framgångsrika och ”sköna” författaren Elsa som dricker rödvin med sina väninnor varje dag, har en ung älskare och en dotter som röker cigg.

Elsa har en regel som säger att hon inte får ligga med gifta män. Men när hon träffar den varma drömmaren till brottmålsadvokat, Pierre (gift!) väcks frågan ”tänk om?”. Frågan är förövrigt central för hela filmen, utan att man någonsin förstår varför. Flera gånger ställs en dörr på glänt till en mystisk värd där handlingar och val leder till nya handlingar och utfall. Som om varje människa kan påverka sitt liv och sin omgivning genom sitt beteende.

Något som Rendez-vous finner mycket fascinerande.

I grova drag handlar merparten av filmen om huruvida Pierre och Elsa ska ”gå hela vägen” och dumpa tonårshånglet för ett fullbordat samlag. Hela tiden återkommer de till samma viktiga insikt som tycks omöjlig att övervinna, ett sorts moment 22: ”kroppen vill, men hjärnan säger nej – men tänk om jag aldrig mer kommer träffa någon som dig”.

1

RÄTTEGÅNGSDRAMA

Källaren

EDITH OLSSON

CALLE WAHLSTRÖM

AGNES LINDSTRÖM

DOKUMENTÄR

Elkabetz har försökt skildra de större frågorna genom de mindre mötena. På ett sätt har de verkligen lyckats. ”Det är normalt” upprepas av vittnen, målsäganden och domare genom hela filmen för att porträttera Elishas och Vivianes olyckliga äktenskap. Det är ”normalt” att hellre göra varandra olyckliga och uppleva samhällets fördelar med (heterosexuell) tvåsamhet än att orka stå på två ben själv. Det är ”normalt” att en bra man definieras av att kunna ge materiella ting och en avsaknad av våldsamhet – men om det inte räcker?

Får man som kvinna kräva mer? Där blir Rättegången en lupp under vilken allas våra förhållandens villkor granskas.

Manus och regi: Ronit Elkabetz, Shlomi Elkabetz I rollerna: Ronit Elkabetz, Menashe Noy, Simon Abkarian

Vi sitter mitt i skottlinjen mellan blickarna. Kläder prasslar, suckar som nästan vibrerar: ”Varför går du inte med på skilsmässa, Elisha?” ”Varför vill du ha skilsmässa, Viviane? Är inte Elisha en bra man?”.

Under fem år, och hela filmens längd, är vi i den barskrapade salen med samma frågor om och om igen. Fotot går från att vara nästan för intimt till att rymma hela salen, så att vi inte ska missa att skådespelet inte rör individen utan samhället. Vad som skildras är närmast en fars i rättsäkerhet och mänskliga rättigheter. För att få en formell skilsmässa i Israel måste mannen ge sitt medgivande framför domstolen.

Om han vägrar, som Elisha kategoriskt gör, hamnar kvinnan i ett sorts limbo där allt hon gör skärskådas.

Det är inte direkt ett kammarspel som lever på nyanserat skådespeleri eller oväntade karaktärer. Snarare tvärtom.

Men styrkan ligger i när Viviane (Elkabetz) frångår den stoiskt låsta kvinnan och istället låter frustrationen ta över. Hon börjar fnissa hysteriskt vid en väns vittnesmål, hon svär, hon är så fly förbannad och trött. Det är intressantare än när vittnen reagerar på hennes rödmålade tånaglar.

Syskonduon Ronit och Schlomi

3

VICTOR SCHULTZ

6 Läs mer på nojesguiden.se /film

4 DENNIS QUAID SPÅRAR UR Till slut kom det fram att det var en Funny or Die-sketch. Vilket bara får Dennis Quaids vansinne att likna en genial parodi på pompösa skådisutbrott.

3 SVENSKAR I CANNES Festivalens könsbalans är fortfarande lika värdelös, men vi kan åtminstone glädjas åt att svenska regissören Isabella Carbonells kortfilm Pojkarna (skriven ihop med Babak Najafi) tagits ut till Kritikerveckan i Cannes.

2 VI VILL HA VÅRA FILMER På amerikanska Netflix hittas Force Majeure och We Are the Best, vilket är de engelska titlarna för Turist och Vi är bäst. Som inte ens finns på svenska Netflix.

1 ÄNNU EN FRANSK KALKON Sågningen av Rendez-vous sammanfattar hur mycket vi börjar lessna på dessa franska dussinfilmer.

NR 4, 2015 | NÖJESGUIDEN

49

MUSIK BÄST JUST NU CAMILA ASTORGA DÍAZ

camila.astorga.diaz@nojesguiden.se DELFINPOP

Vic Mensa U Mad feat. Kanye West

Azure Blue

Beneath the Hill I Smell the Sea

Låt

Hybris

Pampiga tromboner möter två av världens just nu bästa rappare.

Magi uppstår.

Tobias Isaksson brukar kalla sig själv för oneliner-kungen och det ligger någonting i det.

Oftast är det lika roligt att lyssna på hans texter som på hans baleariska rymdpop. Inte för att texterna är spexiga, utan för att de är välformulerade och underfundiga. I låten The Catcher in the Rye från debutskivan finns till exempel raden ”From Hemingway to The Crystals, from de Sade to Sade”.

På Azure Blues tredje skiva gillar jag formuleringar som ”I’ve changed, but you probably have, too” och ”Every broken dream is plagiarised” samt den lätt sorgmodiga covern på Robert Forsters Justice, medan hela There Was a Time gör mig galen med alla rim.

Musikaliskt rör sig soundet fortfarande kring delfiner som hoppar i solnedgången, elektroniska lager på lagereffekter och skojiga samplingar, invävda i svepande sjok av syntar, nostalgiska slingor och peppiga trummor. Det är vackert. SB

5

Marke FXCK feat. Ivory Låt

”De vill alltid stoppa in oss i något fucking fack, vi får vända oss till facket” rappar Ivory på ett sätt som verkligen förtrollar.

Hoosam Vågorna feat. I-Smile, Amin, Fille Låt

Allt Hoosam rör vid blir till guld. Punkt.

FOTO: DANIEL STIGEFELT

POP

Seinabo Sey For Maudo Universal

POSTPUNK

Commando M Pigg

När dom dumma har fest Ögla/Border

Att Eva Sonesson inte hörts på skiva på 25 år är bland det största slöseriet svenskt musikliv utsatts för. Nu när hon äntligen är tillbaka är rösten lika fylld av kraft, övertygelse och passion som då, och även den Anders Karlsmark-duett som är skivans kanske mest konventionella spår är stark och djupt gripande. Ännu bättre blir det när Svante Fregerts texter inte bara har kvar drag av sin absurditet från bandets allra första tid i början av åttiotalet, utan också är rättframma i ämnen om flyktingskäl och romer, som en påminnelse om vår sedan längesen förfallna skuld för välståndet i skivans två absoluta toppar På flykt och Dom som slår läger. Dessutom har Commando M Pigg briljanta Peter Puders i sina led.

En gång i tiden var han bandets supervärvning från TT Reuter, och sedan dess har hans melodiska, påhittiga och känsliga toner mittemellan Tom Verlaine och Kenny Håkansson varit den perfekta matchningen till Eva Sonessons röst.

Att ett band med flera av landets främsta i utsökt samspel var oslagbara för tre decennier sedan var självklart.

Att de efter så långt uppehåll kommer tillbaka med ett av sina bästa album någonsin och i lika hög grad är ett av landets bästa band fortfarande är inte lika självklart. Men det är likväl sant.

5

PF FOLKROCK

Mumford & Sons Wilder Mind Island/Universal

När folkrock görs dåligt blir det lätt för mycket lägereld och cowboyhatt, men egentligen ligger bara Hot Gates, sista spåret på den här skivan, farligt nära lågorna. Låten är en rätt tråkig ballad med präriekänsla

5 50

NÖJESGUIDEN | NR 4, 2015

Det är inspirerande i sin envishet att musiker överhuvudtaget vågar basera låtar på att rösten ska hålla. Det är inte heller särskilt förvånande att just Seinabo Seys röst gör det, hela EP:n igenom. Om du har hört henne sjunga tidigare vet du att hon har sitt breda register vilandes tryggt i kroppen och att hennes röst passar exakt alla tonarter. Men det är precis när du tror dig fått grepp om hennes sätt att skapa musik som synthstämmorna plötsligt stiger upp ur nittiotalsdimmorna. Efter möter Seinabo Sey kompromisslösa änglakörer. Det är chockerande vackert och teatraliskt men också fruktansvärt bitterljuvt. Budskapet är tydligt: detta är bara början.

Seinabo Sey kommer otvivelaktigt att knocka en fullständigt framöver om hon bara får möjlighet. CAD

5

BÄST JUST NU CHRISTOFFER REICHENBERG ANDERSSON christoffer.reichenberg.andersson@nojesguiden.se

KRIGET! Din Con /Sama 7”, Höga Nord Rekords

Äntligen ny musik från Kriget! Två utmärkta spår.

Kim Ann Foxman Firehouse 002

men tack och lov ett undantag från resten av albumet, som snarare vidrör energin i The Magic Numbers Take a Chance eller någon av Christian Kjellvanders känslokoncentrerade sånger fast med lenare röst. Det är också fint hur storslagna och lätt svulstiga arrangemang varvas med nedtonade partier, som i Broad Shouldered Beasts, eller hur det Bright Eyeska deppet smyger sig in i Cold Arms. Jag brukar annars bara använda ordet ”mys” i ironiska chattkonversationer på Facebook, men det fungerar bra här med. SB

nästa intensiva nypsykedeliska upptempolåt med blås och krokar att döda för. Gitarrister hittar förmodligen finesser i både hans solon och intrikata plockande som vi lekmän inte förstår att uppskatta. Men vi uppskattar desto mer att han väljer att hålla dem så nedtonade att de aldrig tar över, och att han blandar dem med massiva gitarrväggar som i den mäktiga urladdningen IV) Ready. Samma balans håller han i relation till sina stråksektioner, sina wall-of-sound-orkestreringar och sina delikata vokalharmonier, som allihop tillåts glänsa utan att någonsin ställa sig i vägen för de oantastliga melodierna som har huvudrollen. Men alltihop bidrar till ett genombrott av mäktig magnitud. PF

IDM/AMBIENT/DRUM’N’BASS

Shlohmo

Andra släppet på eget skivbolag

Dark Red

Foxmans djupa house får sena kvällar att övergå i tidiga morgnar.

Maalem Mahmoud Guinia & Floating Points Mimoun Marhaba

True Panther/Wedidit/Playground

Minialbum och fotobok, Border Community

James Holden och Floating Points med guembrimästaren Maalem Mahmoud Guinia i Marrakech.

Fans av tidigare releaser kommer säkerligen bli förvånade över djupet i det elektroniska mörker som utforskas på Dark Red. Med ett sound lika tungsint som låttitlarna kanaliserar Shlohmo den sorg och ångest som, på grund av sjukdomar och förluster, sannolikt präglat de senaste åren av hans liv. I motsats till den senaste tidens frekventa kollaborerande lyser också samarbetena med sin frånvaro. ”I just wanna do my own fuckin’ thing”, som Shlohmo nyligen själv uttryckte det.

Och visst hör vi att det är han. Särskilt tydligt på avslutande duon Fading och Beams, där signifikativt förvrängda vokalsamples samsas med murrande basgång och hårt slående trummor. AJ

5 SMART ROCK

Mikal Cronin MCIII

Merge/Playground

”Känd från Ty Segalls band.”

Kom ihåg den meningen, för det är sista gången du läser den. Efter briljanta MCIII kommer ingen någonsin mer behöva förklara Mikal Cronin med något annat än hans eget namn. Han radar upp pärla efter pärla, så att den fantastiska powerpopen i Made My Mind Up inte ens hinner tona ut innan Mikal Cronin har inlett

5

MUSIK STOR ROCK

My Morning Jacket The Waterfall

PATRIK FORSHAGE

Med sin Stora Amerikanska Rockmusik, tydligt påverkad av såväl Dylan som av Grateful Dead, är My Morning Jacket ett av banden som står på tröskeln till att bli monumentala. Men med sitt sjunde album tar de inte steget över tröskeln, därtill är The Waterfall på tok för ojämn.

För varje intrikat George Harrisonslinga Jim James lockar fram ur gitarren unnar han sig också ett okänsligt riffande. För varje briljant känslig Harry Nilsson-ballad som Get the Point finns en Like A River med ofokuserat flummigt falsettmässande. För varje fantastiskt psychrockigt porlande In It’s Infancy (The Waterfall), skivans absoluta höjdpunkt, finns en svullen Compound Fracture full av trötta synthfanfarer direkt från åttiotalets AOR-mardrömmar.

Så håller det på – för varje översvallande epos finns ett motsvarande sömnigt anonymt mellanspår. Och när 50 minuter har gått står det klart att My Morning Jacket gjort ett album till hälften lysande och hälften rentav dåligt. Kan de bara sortera bort de dimensionerna är imperiet deras. PF

patrik.forshage@nojesguiden.se

4

EXPERIMENTELL POP

Blur

The Magic Whip Parlophone/Warner

Allt är som vanligt i ständig förändring. Blur återförenades för något enstaka nostalgiskt gig, som snabbt blev flera och sedan mynnade ut i en nyskriven singel. För Blurs medlemmar har aldrig tittat tillbaka och romantiserat sitt förflutna, de är alldeles för nyfikna och rastlösa. Ska de vara tillsammans måste de göra ny musik, och ur deras inspirerade jammande uppstår spännande saker även tolv år efter Blurs förra album.

The Magic Whip tangerar visserligen allt det där som är typiskt Blur, från Modern Life is Rubbish-ljudande Buzzcocksriff i inledande Lonesome Street via kraut- och noise-tendenser till Troggs-refrängen i Ong Ong. Men samtidigt hörs det mesta medlemmarna utvecklat på varsina håll under åren, från Damon Albarns Mali-erfarenheter och i New World Towers hans dub-förtjusning till Graham Coxons allt mer udda gitarrexperimenterande. På samma sätt har det Hong Kong där bandet la grunderna till skivan satt djupa spår i både ljud- och textmässiga detaljer. Med en del elektroniska experiment blir det stundtals stökigt och i svällande spår som Pyongyang lika arty som episkt. Å andra sidan väver Blur med Stephen Streets producenthjälp gärna ihop det pretentiösa med lekfulla popbagateller, muntra visslingsinpass och i Go Out infantila barnramsor. Ur ett sådant förhållningssätt, fullt av lust och nyfikenhet, uppstår en skiva lika hisnande som bedårande. PF

5

ELECTRONICA

MG MG

Mute/Playground

Bakom det intetsägande artist- och albumnamnet MG finns Martin Gore från det mindre intetsägande Depeche Mode.

Att han skapar musik utanför bandet är ingen nyhet, men det är på denna skiva han på riktigt tar ut de experimentella svängar han hintat om på tidigare soloarbeten. Varför har han hållit tillbaka så länge? Det enda dåliga med skivan är att låtarna tar slut så snabbt, när det precis är på väg att lyfta är låten slut. Som att lyssna på 16 snippets ungefär. CRA

4

SURFROCK

Surfer Blood 1000 Palms Fierce Panda/Border

Eftersom Surfer Blood själva nämner de gamla indierockarna Pavement på sin Facebooksida, antar jag att de får höra den parallellen ofta. Bandens gemensamma nämnare är de distade och obrydda gitarrerna, men hos Surfer Blood kombineras de med betydligt mer surfsvängiga popmelodier och en större lekfullhet. De håller sig dock som tur är fortfarande en bra bit ifrån collegerocken hos Weezer, kanske tack vare sångaren John Paul Pitts

4

stundtals nästan Karma Police-iga röst.

Några låtar är överraskande bra, som intensiva men melankoliska Island och Feast Famine med sin drivna Girls-känsla, vilken blir ett välkommet lyft över gitarrmattorna. SB

SLEAZEROCK

Palma Violets

Danger in the Club Rough Trade/Border

Banden som mycket hellre hänger på puben och skrålar hejaramsor med armarna om sina bästa polare än sliter med låtskrivande på kammaren har alltid funnits.

De där som förvandlar varenda repning till ett blött röjarparty, och tycker banala rockriff är mycket roligare om man är flera gitarrister som spelar dem (ganska)

4

BÄST JUST NU adam.jansson@nojesguiden.se

AnnaMelina Minnas Singel från EP:n Allt Är Fortfarande Kvar, Goldenbest

Tyler, The Creator Cherry Bomb Odd Future/Sony

Även om Cherry Bomb bitvis liknar en ansökan om att bli tagen som en seriös musiker, återkommer Tyler, The Creators nyckfullt rebelliska fuck-alla-attityd även här. Högljutt och in your face varvar Tyler Pharrell-estetik med råheten från Yeezus och noicegrepp tagna direkt från Death Grips bok. Men han hymlar inte med referenserna. Från Lapdance-riffet på inledande Deathcamp till ”I Am A God”-inledningen på bestialiska titelspåret statuerar han tydligt varifrån influenserna kommer. Bäst är just Kanye West- och Lil’ Wayne-gästade Smuckers, över den mångsidiga instrumentalen varvar Tyler verser med två tillbakalutade idoler. AJ

4

Mavis Staples See That My Grave Is Kept Clean Från Your Good Fortune EP, Anti-/Playground

Blind Lemon Jefferson i avskalad och modern tappning från Den Största Soulsångerskan.

Radio Dept.

Occupied Kommande singel, Labrador/Border

Bättre än någonsin.

FFS Collaborations Don’t Work Från kommande FFS, Domino/Playground

Men Sparks och Franz Ferdinand är ett äktenskap instiftat i himlen.

synkront, och aldrig nyktrar till tillräckligt för att orka bry sig om pålägg eller knappt mixning. Finns där enstaka stunder av ensam baksmälla tar de sig omedelbart uttryck i en självömkande slirig Ågren-ballad. Genom åren har de banden haft namn som The Faces, Boys och The Libertines. Nu heter de Palma Violets och är precis lika sleazigt charmiga som sina föregångare. PF

HOUSE

Lauer

Borndom ADAM JANSSON

HIPHOP

BÄST JUST NU

ATO/PIAS

Lika vårfriskt som uppfriskande ärligt från Sveriges nya stjärna.

Young Thug feat. Jacquees Amazing Från Barter 6, Atlantic

Tidig favorit från nya albumet.

Hudson Mohawke Ryderz

Permanent Vacation

Tysklands elektroniska musikscen är inte bara Berlin.

I Frankfurt finns en del av den mer egensinniga tyska housen med skivbolag som Running Back, Live at Robert Johnson och Brontosaurus.

Gemensam nämnare för allihop är Phillip Lauer, en man av många artistnamn. Med sitt andra album som Lauer får han nästan en fullträff. Borndom är det bästa av house, norsk disco och åttiotalsnostalgi toppat med den dansanta och samtidigt avslappnade ljudbild som vuxit fram i Hamburg och Frankfurt. Tyvärr bryts rytmen med synth och wave-försök som ESC, och de är alltför tråkiga för ett högre betyg. CRA

4

Från kommande Lantern, Warp/Border

Kunde lika gärna tagit plats på Kanyes nästa album.

POP

1987

Härskarkonst Parlophone/Warner

Det finns en oundviklighet i balansgången mellan att sjunga drömskt och sömnigt.

På den gränsen har Victor Holmberg högst frivilligt valt att balansera. I de landskapen han skissar på hänger ekona med som bundsförvanter, tillsammans med autotune-strofer om att bli upp-

3

NR 4, 2015 | NÖJESGUIDEN

51

MUSIK ringd senare. Om att få frågan vad man ska göra sen. Om att träffa någon man inte kan beskriva i ord. Om att inte kunna lita på någon. Om att stå kvar ensam. Och det är i uppgivenheten, i det allra mest smärtsamma, i tanken om att ingen förstår och att meningarna inte ens behöver kryddas som allt händer. Då slutar det vara drömskt och spricker.

Det är åtminstone ärligt, men inte vackert. CAD HIPHOP

Maskinen

Stora fötter stora skor Goldenbest

Det är lätt att avfärda Maskinen som en radiogrupp. Något som stämmer är att ingen vågar sig i närheten av vad Maskinen gör.

Men det kommer alltid vara enkelt att rasera ramar så länge man slipper bygga upp nya igen. Är det något vi ska ge Maskinen är det att de vågar ta ut svängarna, att de leker med alla medel möjliga, från basgångar till enkla körer som väser ”ole dole doff”. Ett spår som sticker ut är Får man hälsa, och efter ett tag inser jag att det är för att den i kontrast till de andra låtarna osar innerlighet. Maskinens stora akilleshäl är att ljudbilden alltid prioriteras framför allt annat. Frej rappar ”Maskinen kommer alltid leverera mer bas”. Ja, Frej, det har du rätt i. Men inte ens Parham kan rädda Maskinen från att stapla klyschor på varandra. CAD

3

R’N’B

The-Dream Crown Capitol

Förstasingeln Thats My Shit är en återgång till den enkla men ack så effektiva formula som bidragit till att skapa den nästan kultliknande skaran internetfans som

3

BÄST JUST NU SARA BERG

sara.berg@nojesguiden.se

POJKBAND

BÄST JUST NU

Album

Ny skiva från hela internets tyska favoritelectrokompositör.

Radio Dept.

Occupied Från kommande EP, Labrador

Drygt sju ödesmättade minuter.

The Mary Onettes Ruins (feat. Maria Usbeck) Singel, Cascine

Drömskt vemod.

52

NÖJESGUIDEN | NR 4, 2015

Polaroid Memories

CHRISTOFFER BERTZELL

Universal

christoffer.bertzell@nojesguiden.se

Ja, det var extremt förutsägbart att den här skivan skulle få ett surt ansikte av mig. Det är för klämmigt, intetsägande, arenasvulstigt, pojkbands-popigt, radiohitsproducerat och gulligt men ändå enerverande. Lika förutsägbart är det att låtarna kommer spelas sönder på P3 och högstadiediscon för att sedan göra succé när Urban Cone åker på turné. Framför allt Come Back to Me, ett samarbete med Tove Lo, kommer bli en hit, även om sistaspåret Never Gonna See You Again är betydligt intressantare. Här är det hurtiga nedtonat, till förmån för ett släpigt, emotionellt och betydligt vuxnare sound.

Jag hoppas att detta är en föraning om hur bandmedlemmarna kommer låta när de blir äldre. SB

Tribulation The Children of the Night Album, Century Media

Genom att leda dödsmetallen in i ett gotiskt mörker visar Tribulation hur pass gott den extrema musiken frodas i Sverige.

Behemoth Messe Noire Video

Mer än ett år efter förra årets bästa metalalbum släpper de polska titanerna en ytterligare satanisk mässa med Adam ”Nergal” Darski i huvudrollen.

Evergrey

MUSIKBAROMETERN

2

Live på Göta Källare

Det är med värme jag ser medlemmarna som formade bandets framgång ännu en gång stå på scen tillsammans.

POP

Flo Rida

6 Arvet efter Cheiron – en oändlig historia SR-dokumentär lyfter på det mytiska locket om Sveriges största hitfabrik.

5 Vårens svenska comeback-flod Chris Olsson, Peter Bjorn & John, The Legends och Commando M Pigg – välkomna tillbaka, vi fattade inte riktigt hur mycket ni fattades oss.

Och snart verkar till och med Henrik Berggren otippat komma igen.

My House Atlantic/Warner

Den minimala kredd Flo Rida möjligtvis hade tidigare har han med nya sjuspårs-EP:n My House helt lämnat bakom sig. Istället ägnar han sig fullständigt åt att behaga bredast möjliga lyssnarskara. Med saxofoner, fingerknäpp och Max Martin-refränger är siktet inställt på afterbeach-sammanhang för vilka rader som ”When you touch my hand and talk that talk, I got a knockin’ in my knees and a wobble in my walk”, är som klippta och skurna. Att så många mer eller mindre kända producenter tillsammans kan åstadkomma ett så enhetligt intetsägande sound är ändå imponerande. AJ

1 vuxit fram kring The-Dream sedan genombrottet Love Hate. För trots begränsad kommersiell framgång har det på internet alltid rått konsensus om hans artistiska storhet. Tyvärr är dock känslan att Dream själv de senaste åren köpt sin egen hype och tappat lite av den halvanonyma underdogattityd som varit en del av hans charm. Mycket av musiken sedan 2010 års Love King har fått lida till följd av detta, och utöver den starka inledningen gäller samma sak här. AJ

4 Run All Night Man kan hoppas huvudrollsinnehavarna Common och Joel Kinnaman finner varandra för framtida musikaliska samarbeten.

3 Tekla Robyn, Popkollo och KTH gör gott för unga kvinnor.

PUNK

POJKBANDSPOP

Death

The Wombats

Drag City

14th Floor/Warner

Som jag älskade att upptäcka den bortglömda Detroittrion Death när deras refuserade och bortglömda debutalbum släpptes ett par årtionden efter att den spelades in. Minst lika konstruktivt destruktiva som de samtida kollegorna The Stooges, minst lika arga som de likaså samtida kollegorna i MC5 var ...For the Whole World to See en protopunk-uppenbarelse som gjorde väldigt ont på ett väldigt bra sätt.

Den samling bortglömda demos som följde höll också hög klass, men med en tredje samling skrapade de väl djupt i demotunnorna och farhågorna om hur det skulle låta när de nu 40 år senare försöker återskapa sitt larm har tyvärr visst fog. Story of the World med taktbyten, för många stavelser per textrad och överpretentiös låter ofrivilligt som Tenacious D, men i Relief och på ytterligare några ställen lyckas de nästan nå forna tiders slammer. PF

Vi trodde inte att det kunde finnas något öde värre än att bli ihågkomna som ett onehit-wonder med en noveltyhit om ett namngivet band tusenfalt bättre än det egna bandet. Men åtta år efter Let’s Dance to Joy Division kommer The Wombats tillbaka med ett knippe muntra pojkbands-standardlåtar så usla att Christer Björkman skulle refusera dem allihop, till och med om han lyckades muta SVT att ordna tio deltävlingar i nästa års melodifestival.

Där ser man. PF

N.E.W. Nils Frahm Solo

Urban Cone

2

Glitterbug

1

2 Tidal-debaklet Miljonärer utmålar sig som offer och gråter enade ut med sin uppschåsade Spotify-utmanare.

1 6 Läs mer på nojesguiden.se /musik

Emmabodafestivalen De ogenomtänkta bokningarna gör oss inte ens förvånade längre. Bara upprörda.

Göteborgskalendariet CÉCILE MCLORIN SALVANT 33 years of Rock’n’Roll

Fre 15/5

LISA EKDAHL

LORENSBERGSTEATERN 28 MAJ

w w w. n e f e r t i t i . s e

BUFFY + Dr Horrible sing-along, paus och mingel 2 maj kl 20.30

BILLY IDOL

FÄSTNINGSHÖRNAN VARBERG 27 JUNI

THE WATERBOYS

LORENSBERGSTEATERN 11 OKTOBER

FLER SPELNINGAR OCH BILJETTER FINNS PÅ KULTURBOLAGET.SE

/KULTURBOLAGET

INDUSTRIAL Filmsamtal SOUNDTRACK Musikdokumentär INGER HAYMAN exklusiv visning + La Strada (Fellini) 30 maj kl 21.00 4 maj kl 19.00

BERLINFILHARMONIKERNA Livekonsert påbio 10 maj kl 19.30 Filmsamtal KRISTER HENRIKSSON + Den gråtande ministern 11 maj kl 18.30 MAN AND SUPERMAN National Theatre 18 maj kl 18.30 FÖR BIOPROGRAM SE: WWW.BIOROY.SE

Avenyn 45 031-20 80 11 bioroy.se

FOTO: DEAN ROGERS

1 & 6 MÖTER

JOHAN RENCK Han har precis blivit hyllad för regissörsinsatsen i Bloodline och befinner sig nu i London för inspelning av kommande The Last Panthers. Senast Johan Renck träffade Döskalle & Mästerligt var sent nittiotal, och de ville därför åter ta ett snack med den före detta Stakka Bo. Under en kort inspelningspaus berättar Johan om hur han hellre skryter med att han är bukis med Pete Doherty än kungen, sin brist på musikbegåvning och om undulaten i Justin Biebers kalsonger under Calvin Klein-reklamen.

Hur går man från Stakka Bo till Breaking Bad?

6 – Man ligger med rätt personer.

1 – Nä, snarare ett asshole.

6 Är du en douche?

Vilket millennium har det varit roligast att vara känd i?

– Årtusende nummer två. Det ringde faktiskt häromdagen och ville ha sin lyskraft tillbaka.

Har du upplevt en ålderskris?

6 – Ja, på dagen jag fyllde tolv

upplevde jag att mina lår hade blivit tjocka. ”Fan, nu har jag blivit vuxen”.

1

Berätta mer om hur det är att se ut som en ung Max von Sydow!

– Det är som att vara en välhängd enhörning på MDMA hela dagarna!

Saknar du inte att synas mer själv?

skåla för en närbild på själva glaset i mer än 40 tagningar, inför 150 statister, för att personen i fråga tidigare skämtat på min bekostnad.

1

Varför är din Instagram så provocerande konceptuell?

– Jag försöker förstå vilket koncept det skulle vara ni syftar på? Inga-geo-tagsever? Selfiebefriat? Noll-humble-bragbilder?

Vad ångrar du mest i din karriär?

Hur många huvudbonader äger du?

Du hade tidigare band med E-Type och har regisserat tre Vikingsavsnitt. Delar du E-Types fascination för medeltiden?

Vad är det divigaste du har gjort?

Har du helt lämnat musiken nu?

NÖJESGUIDEN | NR 4, 2015

Vilken tv-serie drömmer du om att regissera avsnitt till?

6 – Ingen. Jag vill göra långfilm.

1

Sysslar du med tv bara för att Downloading Nancy dödade din filmkarriär?

– Ja. Vill du att din gravsten signeras ”Stakka Bo” eller ”han som regisserade Downloading Nancy”?

1

6 – Att jag slutade med pianolektioner i årskurs tre.

– ”Bekräftad, till slut.”

6 – En full ocean av bonader. Jag kan 1 inte räkna, de är för många.

– Vem är det?

6 6

6 – Jo. Nej, min favorittid är högtiden.

6 – En gång lät jag en Oscarsnomi- –6 nerad skådespelare lyfta ett glas och – Ja, det går tyvärr inte att vara 54

briljant på något om man saknar den begåvning som krävs.

Hur mycket längre ska du behöva slita för att få det där samtalet från Nic Pizzolatto?

Vem är den drygaste skådespelaren du har jobbat med?

– De bleknar alla i jämförelse med Gwyneth Paltrow.

1

Hur ofta skryter du om att vara bukis med kungen?

”Det går tyvärr inte att vara briljant på något om man saknar den begåvning som krävs.”

– Inte lika ofta som att jag skryter om att vara bukis med Liam Gallagher och Pete Doherty.

6

Reser du fortfarande 250 dagar om året?

– Det är tyvärr mer än så numera. Jag har inte varit hemma i New York sedan i maj förra året. Är det sant att Justin Bieber stoppade en strumpa i kalsongerna under inspelningen av Calvin Klein-reklamen?

6

– Nej, det var en undulat.

1

Vem är svårast, du eller Jocke Berg?

– Jag. Jocke är hemlig och mystisk men inte svår. ◆

Djurrikets kungar och drottningar behöver hjälp. Trots att de är både starka och listiga har de ingen chans emot ett skarpladdat gevär. I femtio år har vi arbetat med att förhindra dödandet i skyddade områden runt om i världen. För att sätta stopp för den avancerade tjuvjakten arbetar vi med myndigheter för att både skärpa lagarna och få dem att tillämpas. Vi jobbar också för att efterfrågan på olagliga produkter ska minska.

Stöd vårt arbete, bli Tigerfadder idag! wwf.se/tigerfadder

Indian Tiger. © National Geographic Stock / Michael Nichols / WWF

Hjälp oss rädda de starkaste