”Hade jag bara vetat att det fanns ett yrke som parfymör när jag var tonåring hade jag säkert satsat på det.”
Henric och Anja Molin flyttade till Ven för att kunna fokusera på spriten.
H
imlen är grå och havet är grått när jag står på kajen i Landskrona i väntan på att båten ska ta mig till ön Ven i Öresund. Det sticker i näsan av avgaser när bilarna kör på Stjärneborg, som båten heter. Där, mitt i sundet, ska det gråa skingras och avgaserna bytas ut mot mauretansk bourbon, kanel, kardemumma, fläder, honung, tobak och vit tryffel. Där, mitt i sundet, ligger Spirit of Hven, ett skånskt destilleri som utöver gin, vodka och akvavit nu även kan stoltsera med en egen single malt whisky. En riktig pärla. Efter knappa 30 minuter på en brummande båt med utsikt över ett Danmark höljt i ett da Vinciskt sfumato, glider vi in i Bäckvikens hamn på Ven. Bara en kort bussresa senare – en resa utan hållplatser där öborna själva bestämmer var de ska hoppa av – är jag framme vid Backafallsbyn, anläggningen som inrymmer Spirit of Hven. Restaurang, konferensanläggning, hotell och destilleri drivs och ägs av Henric och Anja Molin. Inne i receptionen blir jag snabbt varse vem som gör vad. – Hej Johan, välkommen! Jag ska bara skicka iväg en offert. Jag kommer alldeles strax, ropar Anja från kontoret bakom disken. Jag ser mig omkring. Specialdesignade glas och karaffer trängs med diplom och utmärkelser i foajéns vitrinskåp. – Hej Johan, välkommen! Henric kommer farande i vit laboratorierock med pigg blick. Ett ögonblick, ska bara fixa en grej sen sticker vi ut och kollar in destilleriet, säger han rappt.
38 fokus krog • vår 2012
De pigga ögonen och den kvicka tungan ska
snart visa sig vara ett signum för “destillatmannen” från ön. Trots att jag tydligt gjort klart att jag vill träffa dem för att prata om andra saker än själva produktionsdetaljerna, slungas jag in i en två timmar lång guidning som får mig att tappa hakan. Drömmen om att göra egen sprit väcks till liv. Destilleriet är minst lika spännande och lekfullt för Henric som Harry Potter är för deras åttaårige son Charlie. Han viftar med sin nya trollstav mot mig när vi träffas en stund senare. – Vi har alltid varit väldigt intresserade av både dofter och smaker. Innan vi fick barn
Spirit of Hven och Backafallsbyn Vad: Småskaligt destilleri med tillhörande hotell- och konferensanläggning. Var: På ön Ven mitt i Öresund mellan Sverige och Danmark. Personerna bakom: Anja och Henric Molin driver verksamheten. Henrik håller spritprovningar och guidade turer i destilleriet. Anja ansvarar för affärerna och ser till att gästerna trivs på anläggningen. Åka dit: Båt eller flyg från Köpenhamn, Malmö, Landskrona eller Helsingborg. Mer info: www.backafallsbyn.se
kunde vi ägna hur mycket tid som helst åt att dofta och smaka på saker, säger Anja och skrattar. Henric har faktiskt gjort en parfym till mig, fortsätter hon. Egentligen kunde det ha blivit vad som helst som har med doft och smak att göra. Henric är utbildad kemist, så han har mer än bara känslor för dofter och smaker. Han vet hur man skapar dem. – Hade jag bara vetat att det fanns ett yrke som parfymör när jag var tonåring hade jag säkert satsat på det. När Henric fyllde 30 år gav Anja honom en whiskyresa till Skottland i present. Med på turen skickade hon även sin far. Henric hade tidigare inte haft något större intresse för whisky, utan istället gjort djupdykningar i calvadosens äppeldoftande värld. Men resan inspirerade. Henric drömde och smed planer medan svärfar knappade på miniräknaren. Efter resan stod det klart att han skulle bygga ett whiskydestilleri. Cirka åtta år senare, efter en rad turer, avhoppade investerare och folk som inte trodde de var kloka, stod spritfabriken klar. En hypermodern anläggning som är så flexibel att man så när som på en femöring kan växla mellan att göra gin, whisky, akvavit eller skånsk rom. De började med att producera vodka, gin och akvavit för att snabbt få ekonomi i anläggningen. Whisky behöver lagras minst tre år innan den får säljas under namnet whisky. Efter att ha valsat omkring med Henric
bland faten i källaren är jag inte så säker på