OPSALA no4 by lisa bergström

e d o m höst

råder. h c o r sa rar, tip e r i p s i in ljer. V a t e d gs rednin n i e t as mysig s n e g on h säs c o e d mo stens ö h d an sta bl ä b t e dd u allti d r a t t hi s oss o H . a ak ig tillb d a t u L

INNEHÅLL

skönhet 8 sakletare 1 2 musik 14 spela 33 läsa&se 3 9 smaka 4 7

tema: tillsammans 16 18 20 22 24 26 28 31 34 40

STGK Friskis&Svettis Krönika: Tillsammans Uppsala Pride QX Uppsala Dansakademi - 25 år av glädje Klubb Selma Allra käraste systrar Välkommen till kollektivet Blenda Gruppterapi: “If he is crazy, what does that make you?”

MER I OPSALA 4 5 6 10 13 30 42 44 48 50 51 51

Vi som gör opsala Skribenter Nya medarbetare Inledare Student, välkommen till Uppsala! Intervju: David Berglund 7 applikationer till din iPhone CV för Weekday Studio Dicore Kolonist, Javisst! Kalendarium Inköpsställen Kontaktuppgifter Ställkarta

SKRIBENTER

VI SOM GÖR OPSALA opsala ges ut av BIZ&ART AB

M aria Dahlström Chefredaktör: Lisa Bergström Ansvarig utgivare: Stewen Quigley Skribenter: Lisa Bergström, Ellen Persson, Kristofer Ulfves, Engla Bertolino Wass, Jenny Kääntä, Maria Dahlström, Johan Andreason, Johan Östman, Emma Larsson, Renate Larssen Foto: Stewen Quigley där inget annat anges Formgivning, original och illustrationer: Lisa Bergström Formgivning sid. 42, 43 Studio Dicore Annonsansvariga: Lotta Hörngren, Susanne Lundström

J enn y K ä ä ntä

E llen P ersson

S arah T hor é n

K ristofer U lfves Tryck: Falk Graphic Media AB Papper: Tom & Otto Gloss Format: 240 x 290 mm Miljömärkning: Svanen lic

opsala är Svanen-märkt Spara eller återvinn opsala efter läsning Citera oss gärna, men ange källan E ngla Bertolino Wass opsala, Övre Slottsgatan 6, 753 10 Uppsala Tel. 018-26 26 00, Fax 018 26 26 06 annons@opsala.se www.opsala.se Illustrationer: Lisa Bergström

N YA M E D A R B E T R E I N R 4

INLEDARE

I våras visade SVT direktsändningen av Henrik Schyfferts överraskande briljanta show: “the 90’s ett försvarstal”. Bland annat pratade han om hur hans föräldrars engagemang pendlat från vänstersympatier under 1960- och 70-talen för att sedan växla åt höger under högkonjunkturens 80-tal. Detta bidrog till att Henrik Schyffert gjorde som så många andra barn; att agera tvärt emot sina föräldrar. Och vad blev då motsatsen? Jo, inget engagemang åt något håll över huvud taget.

Johan A ndreason arbetar som värd och utställningstekniker på Uppsala konstmuseum. Han är utbildad bild- och idrottslärare men har också film, foto och konstvetenskaplig bakgrund. Har stort design- och inredningsintresse och ägnar gärna fritiden åt träning. I detta nummer skriver han om Blenda, Uppsalas största kollektivhusförening.

Jag föddes 1980 och för mig blev 1960-och 70-talets studentuppror, “upp till kamper” och “ååå tjejer, vi måste höja våra röster för att höras” något flummigt, förlegat och omodernt. Under 90-talet, när jag blev tonåring hyllades individualismen och de där Schyfferterna och andra ZTV-snubbarna hade nog större påverkan på hur jag tyckte och tänkte än vad jag riktigt vill erkänna. Jag har resonerat att “själv är bäste dräng”, “ska man få något gjort, ska man göra det själv” och “ensam är stark” är deviser som passar mig bra. Jag har inte velat se mig som en del av något kollektiv: “Vadå feminism? Varför ska jag behöva engagera mig i en hel bunt människor? Jag som tycker rätt illa om många tjejer!”, “Så länge jag kör mitt eget race kommer jag klara mig bra.”

Foto: Privat

Men det är lätt att säga att man klarar sig bra på egen hand när man är en del av en gemenskap. Jag hade inte tänkt på hur viktig min familj är och har varit för mig. De har alltid stöttat, hjälpt till, accepterat och engagerat sig i alla val, (bra som dåliga) jag gjort i livet. Idag har mitt nätverk utökats genom min pojkvän och hans familj. Sen har jag givetvis mina vänner; både de jag träffar lite nu och då här i Uppsala. Men även digitala vänner som jag träffar i verkligheten någon gång per år men pratar med varje dag på internet.

Johan Ö stman är grundare av musik- och dj-kollektivet Samlingen, elektronisk musiker och klubbarrangör. Han initierar just nu även ett nätskivbolag. I detta nummer av opsala gör Johan debut som musikjournalist och tipsar om elektronisk musik och konceptalbumet Dark Night Of The Soul.

I det här numret av opsala har vi valt att hylla gemenskap av olika slag under temat “Tillsammans”. För visst är det enkelt att påstå att man klarar sig bra på egen hand när man har människor att stödja sig emot. Det behöver givetvis inte handla om den traditionella familjen; gemenskap kan se ut på en miljon sätt.

Foto: Privat

Renate Larssen har till exempel skrivit en krönika om sin relation till bäste vännen, hästen Serena på sid 20. Johan Andreason berättar på sidan 34 om hur det fungerar att bo i kollektiv och Ellen Persson har bland annat pratat med människorna bakom Uppsala Pride och tidningen QX om hbt-sverige idag. Som ni ser här intill har vi inte mindre än fyra nya tillskott till den växande opsala-familjen. Och det känns bra!

E mma Larsson är en stockholmsbaserad frilansjournalist och kommunikatör som ofta nostalgiskt och lite längtansfullt blickar norrut mot Uppsala. Med en enorm förkärlek för urban kultur och storstäders sus och dus har hon dock svårt att se sig flytta tillbaks till hemstaden. Till vardags skriver hon mycket om flashiga hotell och barer för tidningen RES. I det här numret av opsala har hon intervjuat hiphop/ reggaebandet STGK, vilket var en skön omväxling.

För visst är vi redo att skaka av oss 80- och 90-talens apati och börja tro på att vi kan förändra och påverka världen igen. Bara vi gör det tillsammans, för tillsammans är vi starka! Eller som Elvis Costello sjunger: “ What’s So Funny ‘bout Peace, Love & Understanding?”

Foto: Privat

Renate Larssen är lika delar kulturfascist, veterinärstudent, frilansande skribent och hästtönt. Definierar folk utifrån hur mycket de kan om Andra världskriget och anser att korrekthet i tal och skrift bör vara ett antagningskriterium för studier på universitetsnivå. Har även ett osunt förhållande till Vasaätten. I det här numret granskar hon sin identitet som hästmänniska och sin relation till sin häst Serena.

Foto: Mattia Marchi, www.mattiamarchi.com

S T U D E N T, VÄ L KO M M E N T I L L U P P S A LA ! text och illustration: Lisa Bergström KÄKA: Som nybliven student i Uppsala är det lätt hänt att man fastnar i korridoren, på nationsklubbarna eller söndagsfikasessionerna. Inget fel i det, men för den som vill vidga sina vyer och sin umgängeskrets tänkte jag dela med mig av mina favoriter utanför studentvärlden.

D R I C K A Ö L: Vad det gäller öldrickande är det svårt att välja något annat än nationspubarna av ekonomiska skäl, men är du beredd att betala det dubbla för din Staropramen har jag några favoritställen för en pubrunda i stan.

DAN SA Något av det fantastiska med Uppsala är hur universitetet föder stan med kreativa människor som startar upp saker och bidrar till att göra staden levande och omväxlande.Varje år kan man nästan förvänta sig ett gäng nya klubbar som dyker upp för att inom några år försvinna och bli roliga nostalgiska förnimmelser i bakhuvudet. “Åh, minns ni Svart på GH?, det var GRYMT!”, eller “Cuba! Har man inte varit på Cuba på Kalmars har man ju inte sett nånting!”, eller “Dynamic på Norrlands. Ja, jävlar vilken härlig tid det var!” Nu har dessa klubbentreprenörer vuxit ur nationskostymen, kanske flyttat eller klubbar vidare på något annat ställe i stan. Själv hänger jag ofta och gärna på Orange på Svartbäcksgatan.Vi har skrivit om Orange många gånger i opsala och orsaken är just det att stället är bra på att plocka in kreativa människor med många idéer för att göra Uppsala till en bättre klubbstad.Vissa kvällar kan man dansa sig svettig till techno och electro, andra kvällar till italodisco, eller varför inte skaka rumpa till världsmusik? Orange är kanske inte stället man går till för att träffa jättemycket folk, utan hit går de som älskar musiken och att dansa. Söker man andra former av ”kontakt” kanske något annat ställe passar bättre! Orange bar, restaurang och klubb Svartbäcksgatan 29 www.orangeuppsala.se

Buddy’s ligger lite gömt och avigt till på Dragarbrunnsgatan bortom Arbetsförmedlingen. Ja, alldeles intill två ypperliga antikvariat och en pantbank för den delen. Här kan man dricka god öl, snacka lite irländska med ägaren Buddy och äta fantastisk fish and chips i tidningspapper till tonerna av irländsk folkmusik. Om man lutar sig tillbaka, njuter av vinägerchipsen och sin Guinness kan man nästan tro att man hamnat på den gröna ön. Men bara till någon öppnar dörren till parkeringsgaraget bakom köket. Buddy’s Irish pub & restaurant Dragarbrunnsgatan 53 www.buddysirishpub.com Snyggaste barhänget med bästa utsikten står vår nybyggda musikkloss UKK för. Tar man de röda rulltrapporna upp några våningar hamnar man mitt i en futuristisk kuliss av ljus och blanka ytor med hela Uppsalas panorama framför fötterna. Uppsala Konsert och Kongress Vaksala torg 1 www.ukk.se Eftersom jag är en bekväm och ofta rätt lat själ väljer jag gärna de ställen som ligger så få steg från ytterdörren som möjligt. Nitton på Svartbäcksgatan har blivit lite av “min” kvarterskrog. Här har jag hamnat efter många roliga utekvällar. Ofta ramlar man dessutom in i ett jäkla röj i form av någon jazz, blues eller soulkonsert. Högt och svettigt vissa kvällar, lugnt och gemytligt andra men alltid med god öl och trevligt, blandat folk! Katalin pub nitton Svartbäcksgatan 19 www.pub19.se

När jag flyttade till Uppsala fanns här ett stort utbud av framförallt grekiska restauranger. Det har dessbättre blivit bättre på senare tid och nu har trenden istället vridit om till att mest handla om sushi. Eftersom jag gillar sushi funkar det bra för mig. Den personliga favoriten är Ippai Ippai på Svartbäcksgatan. Gott, nära och väldigt trevligt. Sushibar Ippai Ippai Svartbäcksgatan 21 Ett annat nära, gott och trevligt ställe med take away är Mekong på Skolgatan väster om Fyrisån. Här kan man äta sig mätt på stans godaste och mest prisvärda thaimat. Själv beställer jag nästan, alltid beroende på menyn för dagen, någon sorts kyckling i curry. Mekong vid Fyrisån Skolgatan 39 På Svartbäcksgatan finns en mängd ställen som kör på samma tema när det gäller namn. Det jag syftar på är givetvis Uppsalas stolthet, Linné. Det kan ju ha något att göra med närheten till Linnéträdgården som ligger alldeles intill, men visst blir det lite förvirrande med två Linnécaféer? Även om det finns skillnader i namnen brukar diskussionerna alltid vara i stil med: “Ska vi ses på Linnécaféet?”, “Vilket av dem?”, “Det högra”, “Vilket höger?”, “Ja men norra då”, “Vilket håll är norr?” och så vidare. I Linné Livs gamla lokaler har det nu flyttat in en restaurang som bryter mot trenden och istället kallar sig Basilico. Här finns enormt goda stenugnsbakade pizzor. Även om jag saknar Linnépizzan från Linné Livs-tiden lite, men mest för namnet. Linnépizza: Blir det mer Uppsala än så? Basilico Svartbäcksgatan 24

LYS S NA PÅ M U S I K

FIKA : Vi är många som både hängt på och faktiskt också jobbat på caféet Hugos på Svartbäcksgatan. Jag tycker om det för att det finns så mycket personlighet och själ i stället att hela atmosfären färgas av det. Dessutom finns där bland det godaste kaffet i stan. Olle, som driver stället, har nu även flyttat in på museum Biotopia i Vasaparken. Så pluggar du på Ekonomikum är det ett utmärkt ställe att sticka iväg till för en kopp kaffe. Dessutom är huset kanske Uppsalas vackraste byggnad i ljuvlig jugend! Hugos kaffe & deli Svartbäcksgatan 21 www.hugoskaffe.nu Hugos i Biotopia Vasagatan 4 www.biotopia.nu När jag fikar ensam (vilket ofta händer som frilansande egenföretagare) tycker jag om att sitta på ställen med mycket folk och rörelse. Då passar Waynes i Forumgallerian utmärkt. Nu kan man även sitta bekvämt nästan inne i intilliggande Akademiska bokhandeln. Så varför inte köpa sig en god bok och en scones med färskost och marmelad och tjuvlyssna lite på folk? Waynes Coffee Smedsgränd 4 www.waynescoffe.se

Pub Nitton bjuder som sagt vissa kvällar på trevliga musikaliska upplevelser. Katalin som äger stället har sin andra bas i de gamla godslokalerna intill järnvägsstationen. Här finns vinbar, pub, restaurang och framförallt scen. Det är många svenska band som spelat här och till och med lagt sina turnéstarter i dessa legendariska lokaler. Höstens program är helt enormt fullspäckat med bra artister.Vad sägs till exempel om Laleh, Bo kaspers Orkester, Moneybrother, Miss Li, Freddie Wadling, Bob Hund, Lars Demian, Olle Ljungström, Anna Järvinen med flera! Katalin and all that jazz Godsmagasinet Östra Station www.katalin.com Jag nämnde tidigare barhänget på UKK men givetvis är bästa orsaken att besöka byggnaden att kolla in den fantastiska konsertlokalen och någon av alla akter som besöker stället. Här finns något för alla smaker, med allt från Stå upp i form av Pablo Francisco till opera med Paul Potts (ej att förväxla med massmördaren Pol Pot, det hade varit konstigt). Själv kommer jag besöka huset för att ta del av satsningen på det lokala avantgardet under de onsdagkvällar då Brus arrangeras. (Och jag kommer även själv att delta någon gång i höst, hjälp!) Uppsala konsert och kongress Vaksala torg 1 www.ukk.se Ja, det var mina tips. Har jag missat något, har jag helt galet fel, eller vill du bara göra din röst hörd. Gå in på vår blogg och diskutera i kommentarsfälten: www.opsala.blogspot.com

Om man kompisfikar ofta och inte väljer nationsalternativen kan det kanske bli lite väl dyrt i längden. Då brukar jag och mina vänner välja att gå till Frälsningsarméns café på St.Persgatan nära järnvägen. Där är det inte bara billigt, utan även gott och med mycket trevlig personal. Och känns det inte lite bättre att njuta av pannkakor med hallonsylt och veta att pengarna faktiskt går till något vettigt? Frälsningsarméns café S:t Persgatan 20 www.fralsningsarmen.se

skönhet Marc Jacobs är HB T- vä nlig Populära designern Marc Jacobs ställer sig bakom de homosexuellas rättigheter och gör ett försök i att engagera sig politiskt genom sitt modeskapande. Mr Jacobs himself har således designat två skilda t-shirts med budskapet “I pay my taxes, I want my RIGHTS” som syftar på de ännu inte tillåtna homoäktenskapen i alla USA:s delstater. Kanske är det rätt tidpunkt att ta ställning för detta då han själv går i giftastankar med fästmannen Lorenzo Martone. /EP

Feminint, skirt och lila i T he in between colle C tion I höst satsar Lindex på sin ultrafeminina The In Between Collection och vill med denna kollektion skapa en ”fantastisk dröm” som blir till verklighet. Inspirationen kommer från en fantasivärld ur sagorna som kantas med klara spår av 50-talsretro. Materialen känns transparenta och skira. Färger som softa pasteller, lila och vinrött samt neutraler som svart, offwhite och vitt återfinns i höstkollektionen. Ordnade detaljer kommer starkt såsom spetsvolanger, satinband, rosetter och infällda spetsar som ska förstärka den kvinnliga känslan. Den blommönstrade mormorstrosan samt höga trosor i shortsmodell med mycket spetsvolanger är tillbaka. Dessutom kommer nya underkläder i form av The Perfect Retro Bra och The Perfect Retro Girdle. /EP

J immy Choo för HM H&M:s nya fabulösa designersamarbete i höst kommer att ske tillsammans med brittiska Jimmy Choo. Kollektionen lanseras den 14 november och kommer att vara tillgänglig i en limiterad upplaga i runt 200 butiker världen över. Det glamourösa samarbetet mellan skojätten och H&M kommer, förutom en damkollektion, även att bestå av en smalare kollektion för herrar som inkluderar väskor, accessoarer och skor. - Vi känner oss hedrade över att vara en av de modeikoner som H&M väljer att samarbeta med, säger Tamara Mellon, vd och grundare för Jimmy Choo. /EP

Gunnar Danielsson & Trio X

När musiken tog slut av Dag Thelander

12-19 september 1-3 oktober Anis Mojgani (US) • Andreattah Chuma (Botswana) • Sonya Renee (US) • Steve Larkin (UK) • Bohdan Blahovec (Slovakien) • Rob Gee (UK) • Kung Henry • Soran Ismail • Evy Söderman • Sam Kessel • Lovisa Eklund • Alex Bengtsson • Li Molnar Kronlid • Daniel Boyacioglu • Dag Thelander • Linn Bleckert Reginateatern, Trädgårdsgatan 6, Uppsala Biljettkassa 018-727 83 40 & www.ticnet.se www.reginateatern.se

En nyskriven och rolig musikal om kris, arbetslöshet och krossade drömmar. 9

SERIOUS COMEDY

David Berglund en mästare på makeup text: Ellen Persson foto: Sarah Thorén

David Berglund är en tillsynes vanlig 22-åring som beskriver sig själv som en glad, social person som uppskattar enkla saker som krogbesök, piano och att spela golf ibland. Samtidigt är han en oerhört kreativ makeupartist och egenföretagare som brinner för sin makeupstudio - Creative Make Up i Uppsala. Dessutom har han gjort kometkarriär, vunnit SM-silver i makeup och jobbat med stjärnor som Carola.

dagar och en skön stämning infinner sig. Men självklart finns det alltid stolpskott. Han berättar att en jobbig situation kan uppstå när någon ställer hundra frågor och inte respekterar att han är mitt uppe i ett uppdrag och arbetar med en kund. Eller när han blir ifrågasatt om han verkligen kan sitt yrke. – Ibland händer det att jag får en och annan oförskämd fråga. Är du bra på det här? Nej, jag är kass på det jag gör, har jag svarat någon gång.

Att det var makeupartist han skulle bli var inte alls givet, säger David Berglund när opsala kommer på besök i butiken och den kombinerade makeupstudion, strax före stängning. Han är född och uppvuxen i Sunnersta i Uppsala, men sedan flera år tillbaka bor han numera inne i stan vilket han trivs otroligt bra med. – Jag gillar verkligen Uppsala, här finns tillräckligt mycket att göra utan att man tappar bort sig.

När det gäller fördomar kring hans yrkesval säger David att han som man ibland kan känna att han förväntas vara bättre på det han gör än sina kvinnliga kollegor. Kunderna tror sig ibland att få bättre hjälp och resultat av män, menar han. – Kanske för att det är ett större beslut att ta steget och bli makeupartist som kille, funderar han vidare. Att gå från hobby till yrke är ett stort steg.

Gymnasietiden tillbringade David Berglund på Bolandskolan där han studerade internationell kultur. – Det låter mycket mer fancy än vad det är. Det är en rolig linje men den leder inte till något specifikt jobb efteråt. Kanske hade företagsekonomi varit bättre, funderar han. Det var under hans första år på gymnasiet som han började intressera sig för smink. – Under vissa perioder såg jag ut som ”hej kom och hjälp mig”. Jag började med att sminka mig själv och övade upp mig genom att testa olika stilar. Det var mycket grälla ögonskuggor och kolsvarta ögonbryn. Det var kul! Alla var som de ville på Boland och det fanns sjukt mycket blandade stilar. Men tyvärr fanns en hel del fördomar också.

Om fem år vill han gärna se sig själv som vinnare i SM i makeup. I år knep han silvret i denna prestigefyllda tävling som arrangeras av SHR, Sveriges Hudterapeuters Riksorganisation. Temat för året var MarieAntoinette. Ett mycket intressant tema, menar David. Han har på kort tid gjort sig ett namn inom makeupsverige och har jobbat med stjärnor som Carola och ”kräk-Eva”, arbetat med tv-produktioner som Deal or no deal, olika frågeprogram samt sminkat vid Lena PH:s krogshow. – Carola ser alltid bra ut och hon ser fantastisk ut osminkad. Dessutom är hon supertrevlig och jättegullig. David har bland annat gjort makeupen när Carola gjort nya pressbilder. – Hon gjorde mycket av mejken själv och håller sig på en proffsnivå vad gäller makeup. – Det är klart att hon vet hur hon vill se ut efter alla år i branschen. För mig som makeupartist blir det mer att lyssna och putsa lite i kanterna. Annars är han mycket förtjust i Charlotte Perelli, som sminkar sig oklanderligt, enligt honom själv, och alltid ser så jävla snygg ut alla gånger (även med lugg).

När David Berglund var riktigt liten ville han allra helst bli polis eller brandman. När han gick i nian var drömyrket inredningsarkitekt. – Jag har alltid varit intresserad av färg och form och ur det kom sedan smink, berättar han. Efter gymnasiet började han direkt sin makeupartistutbildning på International Make Up Center i Stockholm. Det blev en tjugoveckors utbildning med en skönhetsdel och en karaktär- och maskeraddel. Den 26 oktober 2006 blev han och vännen, tillika makeupartisten, Annika Söderlund kompanjoner, och slog tillsammans upp dörrarna till Creative Make Up. – Det var en fantastisk känsla, säger David och skiner upp i hela ansiktet vid minnet.

Trots all glitter och glamour som David får del av är det inte jobb i mediekarusellen som han mest av allt drömmer om. Han verkar vara en jordnära person som stadigt hävdar att han brinner för att göra sin egen grej. Någon längtan till huvudstaden har han inte heller. – Jag hatar Stockholm, eller hatar och hatar… Det är en kul stad att gå ut i men jag skulle inte vilja bo där, säger han med eftertryck.

Det roligaste med hans yrke är variationen. Det kan röra sig om allt ifrån bröllopssminkning, tv-jobb, fotograferingar till festsminkning och olika kurser han håller i. Dessutom gillar han att sälja. – Det är skitkul, ler han. Att jobba som makeupartist är ett sjukt roligt jobb, menar David. Målet är förstås att det ska fortsätta att gå bra och att de även i framtiden kommer att ha många nöjda klienter. – Det är ett väldigt tacksamt yrke då du ofta får träffa folk i deras bästa

På frågan om han har ett ”sexigt” jobb, skrattar David gott till svar. Han vill inte skriva under på att det ger honom fler raggningsmöjligheter på krogen. – Det är snarare tvärtom, att folk har förutfattade meningar om mitt yrke. Som sminkör förväntas man ofta vara råfjollig, sönderspacklad eller gå omkring med pipig röst. Man förväntas inte vara som de flesta andra eller ha viss skäggväxt…

sakletare

ÅT E RV U N N ET KONSTHANTVERK F R Å N M A DAGA S KA R Butiken Globalen arbetar för att genom handel bidra till en hållbar utveckling. Alla varor har det gemensamt att de är inköpta till pris som ger producenterna möjlighet att försörja sig, förbättra sina arbetsförhållanden samt investera i sin framtid. Bland annat kan man hitta dessa plåtleksaker i återvunnet material. Helikopter, 235 kr Mer info om Globalen på www.globalen.nu

Denna gång har sakletaren spanat efter föremål som på något sätt har en ambition att göra världen lite bättre. Vi har letat efter ekologiska, rättvisemärkta och inte minst fina saker runt om på stan.

E KOVÄ N L I G T F R Å N S R I LA N K A I saluhallen kan man för tillfället köpa produkter av märket Barefoot. Märket grundades för 30 år sedan av Barbara Sansoni på Sri Lanka. Alla produkter är handgjorda och ekologiska.Vi blev förtjusta i dessa fina små anteckningsblock med pärmar av vävd bomull. www.barefoot.lk Saluhallen, 45 kr/st

ÅT ERVUN N EN ELEFAN TSPIL L N I NG Hur kommer man ens kommer på tanken att tillverka något i återvunnet elefantbajs, kan man fråga sig? Men spillning kan användas till mycket, bland annat till dessa pappersblock. Globalen, 98 kr

PO P P I S KO M P I S Shwe-Shwe Poppis är baserade på teckningar gjorda av barnen på Zola förskola i Soweto, Johannesburg och utvecklade av Isandi, ett norskt företag som arbetar med handgjorda produkter från södra Afrika. Dockorna sys av mödrar eller mor- och farmödrar till barnen. Varje docka är uppkallad efter det barn som ritat modellen. Dockorna kommer i tygpåsar och med dem följer en bild av och lite information om tecknaren. Mobilsmycke, Globalen, 139 kr DE KO R AT I VA A S KA R Askar är tillverkade i återvunnet material, Globalen, 79 kr.

KRAMVÄNLIGA KAMR ATER De här söta nallarna handstickas av kvinnor i Peru och är en del av ett Fairtrade projekt. Designtorget, 395 kr

GRÖN M OB IL Sony Ericssons nya mobil C901 Greenheart är tillverkad i återvunnen plast och vattenbaserat lack. Finns bland annat på The Phone House i Uppsala. För mer info: www.sonyericsson.com/greenheart

APPLIKATIONER TILL DIN IPHONE:

Snakie: Snakie är ett svenskutvecklat spel till iPhone som bygger på klassiska mobilspelet Snake. Men istället för att åka runt i raka linjer och äta pixlar är Snakie i 3D. Konceptet är detsamma där du ska styra din orm och äta dig större och större utan att åka in i din egen svans men i och med de tre dimensionerna finns det en mängd situationer att slingra sig fast i eller ur. Banorna finns i 6 olika 3D-former och du styr med antingen tryckskärmen eller rörelsesensor. Pris: 7 kr

TV Guide Swe Ser verkligen folk på TV nu för tiden kan man undra? Och att vara låst till satta TV-tider känns synnerligen omodernt. Men jag tillhör i alla fall den utdöende skaran av TV-tittare som konstant zappar mellan text-tv:s tablåer för att inte missa något favoritprogram. Givetvis finns en mängd applikationer till iPhone till hjälp. En av de bättre är TV Guide Swe. Med hjälp av den har användaren möjlighet att välja mellan färdiga kanalpaket eller skräddarsy sitt eget. Dessutom finns möjlighet att bara visa alla filmer eller all sport som visas den dagen. Pris: Gratis

iTranslate Det här måste vara en av de mest användbara applikationerna till iPhone. iTranslate är precis vad det låter som, ett översättningsprogram. Programmet är baserat på Google Translate och stödjer en mängd av de vanligaste språken. Du skriver bara in ordet eller meningen i textrutan och sedan väljer du från vilket språk, till vilket språk det ska översättas. Pris: Gratis

Todo - Important and Urgent: Vi är många som måste skriva upp listor över vad som måste göras. Få saker är så befriande som att pricka av punkterna. Givetvis finns en mängd olika applikationer till iPhone för att uppdatera de traditionella pappersbitarna. Todo - Important and Urgent är ett annorlunda sätt att visualisera din att-göra-lista. Du skriver helt enkelt in vad du ska göra och sen ställer du in hur viktig och hur brådskande det är. Sedan hamnar punkterna eller uppgifterna som bollar i ett träd placerade beroende på relevans. Sedan trycker du på bollen för att läsa anteckningen eller för att ta bort den. Pris: 7 kr

Res i STHLM Vi är många Uppsalabor som tillbringar en hel del tid åt att försöka ta oss fram i Stockholm. Res i STHLM är en applikation från SL och hjälper dig att hitta rätt tunnelbana, pendeltåg eller buss i huvudstaden. Pris: Gratis

Res i Uppsala Och som Uppsalabo är det ju också en självklarhet att ladda ner applikationen Res i Uppsala, utvecklad av Uppsala Lokaltrafik. (Även om jag liksom när jag söker på nätet på UL har väldigt svårt att veta hur jag ska formulera att jag vill åka från centrala stan. Centrum funkar inte och det är inte alltid man vet om en buss går från Vaksalagatan, Kungsgatan eller stora torget.Varför kan man inte bara skriva in centrum, stan, Uppsala eller är det jag som missat något?) Pris: Gratis 13

Myst Jag är en stor, stor fan av spelserien Myst. Så gissa om jag blev överlycklig nu när jag nyligen upptäckte att första spelet i serien (vilket jag dessutom inte spelat igenom) finns som applikation till iPhone. Myst skapades 1993 till Macintosh av bröderna Rand och Robyn Miller. Spelet blev epokavgörande och ett av de första riktigt populära CDromspelen. Spelen (för det har gjorts sex stycken) bygger kring avancerad problemlösning och vacker grafik. Spelaren transporteras med hjälp av en mystisk bok till en värld där han bit för bit upptäcker vad det är han ska åstadkomma och på vägen ges diverse ledtrådar till hjälp. Man kan med andra ord räkna med en hel del tidsfördriv på till exempel ett stillastående Uppsala-Stockholm-tåg! Pris: 45 kr

/LB

musik Henry Bowers Escape from Jupiter Hills (Kafkaotiska inspelningar)

Maxwell Black Summers’ Night (Sony)

Nils Jansson, också kallad Henry Bowers och Kung Henry, är tillbaka och det med kraftigt besked. Denna gång spar han inte på krutet för en enda blank sekund. Det är fullt skrammel från spår ett och temat sinnessjukdom genomsyrar denna kraftfullt intensiva, inte sällan ögonöppnande och analytiskt mäktiga hiphopskiva; en undergroundplatta i världsklass i denna genre. Henry Bowers mosar det mesta inom svensk hiphop just nu med sitt mörkare, tyngre och rappare sound. På något sätt känns det mer och mer självklart. Bitarna faller en efter en på plats.

Efter åtta år bryter soulartisten Maxwell tystnaden med en ny skiva, Black Summers’ Night. Den är den första studioskivan i en planerad trilogi av artisten där skiva nummer två ska tituleras BlackSUMMERS’ night och den avrundande plattan är tänkt att gå under titeln Blacksummers’ NIGHT. Denna lågmälda comebackskiva är en klassisk Maxwellplatta där soulstjärnan låter som vi minns honom - med sin karaktäristiskt smekfulla falsett i skönaste uppdaterade 70-talssoulssoulen - från förra succéskivan Now. Inte det modernaste jag hört i soulgenren, inte alls. Men det är just detta faktum som gör att Maxwell sticker ut bland andra soulartister som effektivt jagar snabba listplaceringar och det senaste soundet just nu.

Den trogne uppsalabaserade producenten DJ Lo-Kut sköter det mesta av Escape from Jupiter Hills-produktionen. På denna skiva har Henry Bowers även bjudit in flera andra talangfulla beatmakare och artister, däribland DJ Large, Filthy, Nathan Redpath och Kryptonite. Det ger en skön variation av olika sounds som förenas med Bowers rytande och kaotiska stämma. Här blandas referenser till Tom Waits med politiska samhällsskildringar och Henry Bowers egna personliga reflektioner av sin omvärld som ventileras och lyfts till ytan. Jag engageras särskilt av spåren I Like Darkness, Rappin’ For Food och My Scapegoat’s With Azazel där hans träffsäkra och poängfulla berättande är klart fascinerande. Uppsalas hiphop- och poetryslamkung är inte helt olik Eminem, men det finns trots allt skillnader artisterna emellan. Henry Bowers känns mer relevant och livsbejakande idag 2009. Bowers är också en artist som fördjupat sig i Kafka. Han plockar poäng från det skoningslösa, kaotiska, självreflekterande och elakt mörka. Detta bäddas in i ett moln av medryckande och intressanta ljudbilder. Att han är försedd med en ovanligt spontan och rapp tunga är det nog få som missat, men Henry Bowers är mycket mer än så. Han är i mångt och mycket ett eget exemplar - ett föredöme för många med sin alternativa livsstil. Dessutom vill Bowers så mycket mer med sin musik - och det är intressant att se att han lyckas ta hem det mesta. Escape from Jupiter Hills är ett ganska genialiskt drag från Nils Jansson, och jag kan nästan svära på att jag inte är ensam om att redan nu längta till nästa skiva. Och nästa uppsättning av små unika berättelser ur Henry Bowers “okommersiella” livssfär.

Istället satsar Maxwell på det trygga, stilsäkra och kompromissar inte med det instrumentala. Det blir rikligt med svängigt blås, reella trummor och betydligt mindre syntetiskt ljud än i många andra samtida produktioner. Låtmaterialet är kanske inte det bästa då riktigt färgstarka refränger lyser med sin frånvaro. Skivan kunde dessutom varit längre, 40 minuter är inte i det smaskigaste laget i dagens slit-och-släng-samhälle med internet som inflytelserik maktinstans. Emellertid bjuder Maxwell på en riktig förförarplatta som passar fint på 2000-talet. Då och då känns det som att han försöker förföra vartenda kvinnligt väsen (och säkert ett och annat manligt också) som kommer i hans närhet, med sin känsliga, kärnfulla ton. Det är snygg sofistikerad, stilsäker och välartikulerad neosoul med jazzig krydda på toppen. Maxwell kanske inte tar ut svängarna till det yttersta med denna skiva - tvärtom - däremot blir det inte alls tråkigt för det. Det är stundtals vackert och sammetslent med ett avkopplande groove som inte mjölkar ur kraften ur lyssnaren allt för mycket. Resultatet blir lagom kompakt. Pluspoäng till kyliga Cold, begåvade Pretty Wings, instrumentala spåret Phoenix Rise och inledande Bad Habits som ger samtida soul ett intressant ansikte. Betyg 3/5

DYNAREC FÖR ARVET VIDARE Som sextonåring upptäckte jag med stor glädje 70- och 80-talens synt och electropunk. Snart stod Kraftwerk och hårdsyntband som Front 242, DAF och Nitzer Ebb stadigt som mina absoluta referenser till god elektronisk musik. Sedan dess har jag letat efter musik som lever upp till, bär vidare och utvecklar den högteknologiska musik jag föll för. Det visade sig dock svårt att finna efterträdare till mina gamla favoritplattor. I den efterföljande syntrörelsen fann jag inte särskilt mycket att hämta, varken när det gällde hårdsynt eller elektronisk avant garde. Så småningom upptäckte jag i 80- och 90-talets Detroit-techno en utveckling av Kraftwerks innovationer och Detroit-technon står mig nu lika nära som Kraftwerk självt. Men inte förrän genom en nylig upptäckt kunde jag känna mig tillfredsställd i frågan om att hitta musik som verkligen bär vidare den tidiga hårdsyntens råa kärna. Upptäckten är DYNAREC, en techno- och electro-producent från Frankrike vid namn Chris Kalera, högst aktuell med skivsläpp från 2003 och framåt. Som ett hyperfuturistiskt Nitzer Ebb, eller ett Drexciya utan konceptuella pretentioner, bombarderar Dynarec lyssnaren med oerhörda basgångar, elektroniska industritrummor i marschtakt och röster med rymdfascination, teknologi och dystopi som tema.

/EP Betyg 4/5 /EP

Dynarec är varken punk, hårdsynt i egentlig mening eller i huvudsak vokal musik. Däremot är det aggressiv och rättfram, mörkt syntetisk musik i absolut electropunk-anda. Eller datapunk som under 2000-talet blev modeordet för denna sorts musik. Jag rekommenderar vinyltolvorna Body Sequencer, Ordinary Day och Component Zero för den nyfikne, du hittar Dynarec på www.myspace.com/dynarec. /JÖ

Bäst just nu Efter fyra år av turnerande och musikaliska sammarbeten är Robyn äntligen tillbaka i studion igen. I vinter kommer den efterlängtade uppföljaren till Robyn (2005), en skiva som har återutgivits både i England (2007) och USA (2008). Robyn jobbar precis som på förra albumet med Klas Åhlund från Teddybears STHLM och denna gång även med Andreas Kleerup, vilket bevisligen funkat bra förr! I första numret av opsala tipsade jag om den lite hemliga duon Skriets låt Fåglarna. På Way Out West i år gjorde de sitt första liveframträdande (vilket jag tyvärr missade) och i publiken fanns kompisen och gissningsvis den stora förebilden Olle Ljungström. Duon består av Isak Sundström som vanligtvis spelar i gotländska Pascal och Jacob Frössén som ligger bakom dokumentären om just Olle Ljungström, som visades i SVT i vintras. Jacob har även gjort omslaget till Olle-hyllningsskivan Andra sjunger Olle Ljungström som kom ut förra året. Så Ljungströmkopplingarna är både många och tydliga. Har du missat Skriet kan du lyssna in dem på deras Myspace: www.myspace.com/ skrietsthlm. På opsalabloggen: opsala.blogspot.com har jag även länkat en video från PSLbloggen (www.svt.se/psl) där de framför låten Ben & Hjärtan. Fantastiskt hjärtskärande poetiskt och vackert i mina öron. Nu väntar jag bara på skivor och fler liveframträdanden. Tillsvidare får jag nöja mig med “originalet” Olle Ljungström som spelar på Katalin den 25 September. Sverige är inte bara världsbäst på att skapa musik, vi har även en lång tradition av frekvent anlitade musikvideoregissörer som Jonas Åkerlund, Johan Renck, Jonas Odell och Jocke Bergs brorsa Adam. Själv är jag dock mest fascinerad av Andreas Nilssons grejer. Han har bland andra gjort videor till flera svenska artister och grupper som José Gonzales, The Knife, Fever Ray och Jenny Wilson, men även till internationella akter som Moby och Goldfrapp. Andreas lyckas på ett sätt som jag ibland saknar hos de andra svenska videoregissörena lyfta fram låtarna utan att låta personliga manér stå i vägen. Istället skapar han intressanta, ibland roliga, ibland vackra, ibland kusliga konstverk till varje låt med olika uttryck som man ändå alltid kan se vem som ligger bakom. Bland mina favoriter finns ett par videor till Peter Bjorn and John och framförallt videon till deras Nothing to Worry About. I videon får man se ett gäng japanska rockabillykillar som samlas i (antar jag) det berömda Tokyo-distriktet Harajuku för att visa upp sina outfits och danser. Svårt att förklara i text. Kolla istället in videon och fler mästerverk på Andreas Nilssons hemsida: www.nixonnoxin.com

ALTERNATIV MUSIKDISTRIBUTION: DARK NIGHT OF THE SOUL BRIAN BURTON, under namnet Danger Mouse, är just nu albumaktuell tillsammans med Mark Linkous och hans rockprojekt Sparklehorse. För den som inte känner till Brian Burton och Mark Linkous kan sägas att Brian är ena hälften av Gnarls Barkley samt en av fem bakom Gorillaz och Mark är producenten bakom A Camp. Dessutom har han tidigare jobbat tillsammans med The Flaming Lips, Bright Eyes, Death Cab for Cutie och Tom Waits bland många andra. Albumet heter Dark Night Of The Soul och är intressant av många anledningar. Till att börja med gästar en lång rad mer eller mindre välkända vokalister på albumet: Frank Black från The Pixies, James Mercer från The Shins, Nina Persson, Julian Casablancas från The Strokes, Iggy Pop, Wayne Coyne, Gruff Rhys, Jason Lytle från Grandaddy, Black Francis, Suzanne Vega, samt Vic Chesnutt, för att vara exakt.

En ny upptäckt för mig är Hajen (Amanda Bergman) som även hon spelade på Way Out West i sommar. Hajen gör strålande vacker musik att dras in i och åka med i. “En röst som rymmer tusen känslor och tusen år” skriver PSL-bloggen och jag håller med. Jag får ungefär samma känslor för henne som jag fick för Laleh innan hon började, i mitt tycke, flumma bort allt och alla i intervjusammanhang. Hajen kan du se i Uppsala när hon spelar tillsammans med Melody Club på UKK under kulturnatten den 12 september. Kolla in henne på: www.myspace.com/hajensmyspace

För det andra kommer albumet med en 104-sidors bok med fotografier inspirerade av och baserade på musiken, signerade David Lynch (ja, den David Lynch). Slutligen är det en cd-r du får i ditt cd-fodral om du köper skivan – en obränd, blank sådan (på grund av juridiska problem, är det officiella uttalandet. EMI, som är part i konflikten, har sagt att de arbetar på att lösa situationen). Det vill säga, du får ingen musik. Det går att lyssna på albumet på US National Public Radios hemsida (npr.org) men det uppmuntras också från skaparnas sida att hitta musiken på andra sätt.

Theresia & Tårarna är även det fantastisk vacker musik. Stockholmsbaserade Theresia Billberg skapar fantasifulla och poetiska världar på svenska. Jag såg Theresia live för något år sedan och blev helt uppslukad.Vid sidan av musiken håller hon bland annat på med barnteater och det märks (utan att bli löjligt) för hon kan verkligen nå fram till lyssnaren och berätta på ett alldeles glasklart sätt. Och det funkar precis lika bra att bra luta sig tillbaka och lyssna. Avgör själv på: www.myspace.com/theresiabillberg

Den som letar finner musiken och i dagsläget är utgåvorna med blank brännskiva slutsålda, men fotoboken finns att köpa på Amazon. Projektets hemsida finnes på www.dnots.com. /JÖ

I vår hade radioprogrammet Ström i P2 ett inslag där svenska electronikaartister fick tolka om sina hatlåtar. De fick uppdraget att plocka fram en låt där det fanns något de bara inte kunde med som till exempel ett sound, ett instrument eller liknande och sen tolka om den som de skulle vilja höra den. Bland annat spelade Andreas Tilliander en superdubbig version av Ace of Base All that she wants. Men bäst på skivan är helt klart Tillianders kompis Johan T Karlssons projekt Familjen, med en härligt svängig tolkning av danska 80-talsdängan med Lis Sørensen: Mine Øjne De Skal Se. För mer från Familjen: www.myspace.com/familjen

Dansa i höst! På Uppsala Dansakademi

018-56 85 18

Street- & Breakdance Feminine Vibe • House Reggaeton fusion

Föresten så lyckades en annan i Strömredaktionen, Håkan Lidbo härom veckan vinna en stor remixtävling för Depeche Modes låt Peace på webbsidan www.beatportal.com. Av över 1000 deltagande producenter röstades 20 bidrag fram vilka sedan lyssnades igenom av Depeche Mode själva. Och tydligen föll de just för Lidbos mix. För fler musiktips, recensioner med mera kolla in vår blogg på: www.opsala.blogspot.com

Balett • Modernt Jazzdans • Barndans • Broadway • Afro • Salsa Stepp • Orientaliskt

/LB

www.uppsaladansakademi.se

”ständigt i rörelse, alltid på väg framåt och tar inte ens ett kliv bakåt för att ta sats”

– Musik består av möten. Uppsala är en mötesplats och det är många saker som bidrar till detta bland annat studenterna och invandrartätheten, säger Simon. – Och så har vi reggaefestivalen, tillägger Daniel, det är klart att man blir inspirerad av de världsartister som man exponeras för här. Reggaen har verkligen svept över den här staden. När de tänker på framtiden är musiken ett självklart inslag. STGK vill spela mer musik, ta del av fler projekt, fortsätta att beröra och bidra till fler möten människor emellan.

För sju år sedan ville världsmusikern och trebarnsfadern Simon Monserrat visa att det fanns potential i Stenhagens ungdomar och att vardagen där var mer än polisrapporter och bilbränder. Han drog med sina söner Daniel och Ramon, då bara 12 och 14 år gamla, och några av deras vänner och startade Stenhagenkollektivet. Sedan dess har gruppen blivit STGK och släppt tre skivor. Den senaste, World Music, kom sommaren 2008. – I början var vi ett hiphopkollektiv som rappade om vår vardag i Stenhagen. Nu är vi en grupp, eller snarare en lös sammansättning som influeras av olika genrer som reggae och världsmusik, säger Daniel Monserrat.

– Alla är vi länkar i en stor kedja och det är viktigt att vara en stark länk, menar Simon.

Det samhälleliga perspektivet har alltid funnits där; STGK vill få sina lyssnare att tänka ett steg längre.

Text och foto: Emma Larsson

– Om man tänker sig den politiska linjen står vi snarare framför och ifrågasätter än att vi stödjer ett särskilt parti.Vi vill inte att man ska svälja allt utan titta en gång till. Det gäller inte bara politik utan livet som sådant och detta vill vi förmedla med våra texter, säger Johan Dale-Mårtensson. Att STGK kallar sig för en lös sammansättning är för att det hela tiden finns en dynamik. När de uppträder kan det exempelvis vara upp mot tio personer på scen och samarbeten med andra musiker hör till vardagen. Att Simon Monserrat har sysslat med musik i större delen av sitt liv och är ett namn i musikkretsar är givetvis en bidragande orsak. – STGK är ständigt i rörelse, alltid på väg framåt och tar inte ens ett kliv bakåt för att ta sats, säger Simon. Hela tiden kommer det nya projekt och nya öppningar för bandet. Just nu håller vi på med ett projekt tillsammans med den amerikanska sångerskan Elouise Burrel. Kärntruppen består Daniel och Ramon Monserrat samt Johan Dale Mårtensson, medan pappa Simon fungerar som producent och musikalisk motor. Att göra musik tillsammans med sin bror eller sin pappa ser inte familjen Monserrat som något som helst problem utan menar snarare att man synkar varandra väldigt väl. – Det är underbart att få spela med en musikfamilj även om det till en början var förvirrande, säger Johan, som är lite ut av gruppens adoptivbarn. De kommunicerar genom ögonkontakt och nickar och jag förstår inte alltid vad som händer. Johan beskriver familjen Monserrat som aningen virrig och att det har blivit lite av hans uppgift att hålla ordning och organisera. Konflikter uppstår ibland men då försöker man lämna varandra ifred i några dagar och sen är allt bra igen. Att det skulle vara mer känsligt att ge feedback eller kritik för att det är till en familjemedlem håller de inte heller med om och menar att de brukar kunna vara ärliga mot varandra. – Men när jag skriver en text tänker jag alltid ”vad ska farsan tycka om det här”. Han har satt ribban högt och har en sådan lång erfarenhet, säger Ramon. Medlemmarna är överens om att musikklimatet i Uppsala är relativt bra. Johan säger att det finns mycket talanger inom både hiphop och reggae i Uppsala och att detta har skapat en spinn-off-effekt. Gruppen menar att ”musikuppsala” är en rolig stad där man tar hjälp av varandra.

STGK består av Daniel – sångare, eller toastare som det kallas på reggaespråk Ramon – poet, eller jag vet inte vad det kallas riktigt? Vi brukar skriva att vi sysslar med” Rythm and Poetry” eller ”Spoken Word” Johan – DJ & poet Simon - musikalisk motor och producent 16

UPPSALA VI INTERNATIONELLA

GITARRFESTIVAL

14-17 OKTOBER 2009

HAR DU BOKAT BILJETTER? Möt fem tusen andra gitarrälskare och ett urval av världens mest interessanta gitarrister på Nordens största gitarrfest! KONSERTER

| WORKSHOPS | MASTERCLASS | GITARRMÄSSA

Plats: Uppsala Konsert & Kongress

ANDY MCKEE | RALPH TOWNER JOHN WILLIAMS & INTI-ILLIMANI DUO ASSAD | MARCIN DYLLA

Våga utsätta dig för ljudförsök. Kulturnatten 2009 X 12 september, lördag 13.00 – 17.00 Sal C Kulturnattens Brus Redmalm, 0-Visionen, Hjorten, Johan Redin + TBA, Hästoperan, Sunshine Story, Petticoat 5

21.00 – 00.00 Sal D Melody Club, Hajen, DJ:s Studio Dicore. Arrangemanget är drogfritt. Fri entré

Brus X 7 oktober, onsdag 19.30 X 2 december, onsdag 19.30

Brus är Uppsala Konsert & Kongress satsning på det lokala avantgardet som förtjänar uppmärksamhet. www.myspace.com/_brus

Ola Salo och Per Tengstrand X 20 september, söndag 18.00, Stora salen Lieder of the Pack! Två starka personligheter som visar att musik verkligen kan vara gränslös. Ett tillfälle som man inte bör missa. I samarbete med Musikens Hus Vänner.

www.uppsalagitarrfestival.se Boka biljetter hos UKK, UNT eller ticnet.se

Ólafur Arnalds X 25 september, fredag 19.30 Det finns en magi i isländaren Ólafur Arnalds musikaliska landskap. Man sugs med och landar någonstans i gränslandet mellan klassisk musik och pop.

Uppsala International Sacred Music Festival X 29 oktober

– 1 november

Konserter, Seminarier, Film, Workshops

�ÖT�N ÖVER ��L�UR & ��D �AT S��N 1�98 www.ekocafeet.se

N��ro�u��ra� & �k�lo�i�k� Drottninggatan 5 | 018-12 18 45

Efterklang & The Danish National Chamber Orchestra – Parades X 20 november, fredag 19.00

Konsertfilm I höst är de tillbaka igen, på vita duken, i en perfekt symbios med en klassisk kammarorkester. Resultatet är förtrollande. I samarbete med Rumraket. Fri entré

Uppsala Konsert & Kongress 018-727 90 00 www.ukk.se Biljetter: www.ticnet.se 077-170 70 70

F R I S K I S &SVETTIS E N FO LK RÖ REL SE I STÄ NDIG RÖ REL SE

text: Ellen Persson bild: Lisa Bergström

Hon är en stark och driftig kvinna med 24 års engagemang inom den populära folkrörelsen Friskis&Svettis. – Träning ger glädje, energi och gemenskap. Om du sedan råkar bli stark på köpet är det ju inte helt fel, menar Ingrid Hovstadius, verksamhetschef på Friskis&Svettis. För oss berättar hon om hur F&S blivit ”Sveriges största mötesplats” och varför hon länge rekommenderat träning istället för läkemedel. När började du din karriär på Friskis&Svettis? – Jag ”hoppade på tåget” direkt efter starten 1985. Då som styrelseledamot och ideellt arbetande funktionär. Under en tid arvoderades jag för några timmars arbete per vecka. Jag anställdes ”på riktigt” 1991. Jag har således varit engagerad i Friskis&Svettis i 24 år, vilket är en häftig resa. Hur väcktes ditt intresse för Friskis&Svettis från början? – Jag har alltid varit mycket intresserad av att röra på mig. Innan Friskis&Svettis var etablerade i Uppsala var jag en mycket aktiv motionär på Studenthälsan. Det var en god vän till mig som tillsammans med två andra startade föreningen. Och när jag fick förfrågan att vara med och bygga upp föreningen var det inte svårt att säga ja. Sedan dess har jag varit föreningen trogen.

Vad fick dig att börja som jympaledare? – Jag gillar musik, rörelse och att inspirera andra till rörelseglädje, vilket är F&S viktigaste mål.Visst är det även en liten egotripp att sprattla i mitten och få andra att göra som jag gör. Hur viktig är träningen, jympan och gymmet för dig som person?

”Kanske blir vi ett hot mot läkemedelsindustrin” – Jätteviktig! Jag har alltid tränat. Jag förstår inte hur människor orkar leva utan träning. Du lämnar faktiskt träningslokalen med ett stort leende och längtar till nästa träningstillfälle. På vilket sätt bidrar Friskis&Svettis med gemenskap för olika människor? – F&S måste vara Uppsalas största mötesplats. Dessutom helt ålders-, köns-, hudfärgs-, samhällsklassnischbefriad 18

träffpunkt. Här kan unga som gamla, tjocka som smala, kvinnor som män, träffas och träna tillsammans! Åldern/könet/samhällsklassen ska inte vara avgörande för vilka pass och/eller träningsformer som passar just dig. Det är endast är kroppen och knoppen som avgör vad och hur du tränar. Vi mår alla bra att träffas i en gemensam hall oavsett ålder, kön eller kroppshydda. Många ordinerar träning mot depression och andra sjukdomar. Vad tycker du om det? – Jag har alltid förespråkat motion mot många sjukdomar och framför allt i förebyggande syfte. I Sverige är nog medvetenheten hög om att hälsoläget kunde vara bättre. Ändå är det ett stort problem att människor rör sig för lite. Brist på motion, rökning och felaktiga matvanor är ett hot mot oss människor både på individ- och samhällsnivå. Det är egentligen livsviktigt att röra på sig. Känner du att F&S, som ju blivit en folkrörelse med flera år på nacken, har ett ansvar för den svenska folkhälsan? – Friskis&Svettis är verkligen en folkrörelse. Tillsammans är vi närmare 500 000 medlemmar. Jag tror på det goda. Det handlar inte om att ta bort och förbjuda, utan lägga till. Börjar man med en god vana, så kommer fler förändringar av egen kraft. – Tänk vilken frisk och glad befolkning vi kommer att vara så småningom. Kanske ett hot mot läkemedelsindustrin?!

Vad är speciellt med er form av träning på F&S? – Friskis&Svettis är en ideell idrottsförening utan vinstintresse. Eventuell vinst ska gå tillbaka till oss medlemmar i form av fler träningstillfällen, uppfräschning av lokaler, fler ledare etc. Friskis&Svettis hyllar inte prestationen och pratar egentligen inte om hälsa.Vi pratar bara om ett leende. – Vi har det mesta. Och gör det på vårt eget sätt.Vi är sällan först med en ny disciplin. Och det finns det bra skäl till. Först måste den ”friskifieras”, vilket betyder att vi anpassar den till vår speciella träningskultur – alla våra träningspass är präglade av ledarens personlighet. Det finns dock alltid ett ramverk som ledaren måste hålla sig till, men inom det finns massor av utrymme att skapa en personlig helhet av rörelser, musik och känslor.

6 ««Ê Ê ÀiÊÌ > Ê>ÊL

På somrarna satsar ni på utejympa i Stadsparken i Uppsala. Vilken respons har ni fått på denna typ av jympa? – Sorgligt nog har vi i år inte kunnat erbjuda jympa i Stadsparken på grund av ledarbrist. Detta ska verkligen inte upprepas. Denna sommar ska vara ett stort undantag. Sommarjympan i Stadsparken är en härlig och fin tradition. Många uppsalabor har hittat till vår träning, tack vare denna.

` Ì Ê9i ÜÊ i°

Óä¯ÊÀ>L>ÌÌ°

Pressbild

PERSONLIGT Namn: Ingrid Hovstadius Ålder: 54 år Gör:Verksamhetschef för Friskis&Svettis Uppsala. Antal år med F&S: 24 år Tränar helst: Jympa Bäst med Uppsala: Småskaligheten trots storleken.

> Ã Ê`iÃ } ÊÃ ViÊ£ Î

6> Ã> >}>Ì> ÊÓn]Êä£n ÈxÊäÎÊÇä]Ê F `>} vÀi`>}Ê£ä £nÊ À`>}Ê£ä £x v J Û > > > } > Ã i Ì ° Ã i Ü Ü Ü° Û > > > } > Ã i Ì ° Ã i 19

H e doth nothing but talk o f his horse ~ Will ia m Sh a kespe a re , Th e M e rc h a n t of Ve n i ce ”Jag har fått i uppdrag att skriva en krönika för opsala på temat ’tillsammans’”. ”Vi är ju tillsammans, skriv om oss”. ”Nja, jag tänkte skriva om Serena och mig”. ”Du ska alltså skriva en krönika på temat ’tillsammans’, och du väljer att skriva om din häst istället för om din pojkvän?” Ja, kortfattat. Men det är inte du, det är jag. Eller snarare vi.Vi som aldrig riktigt vuxit ifrån vårt tolfte levnadsår, vi som djupast inne i själen fortfarande tror att vi är på väg till ridskolan varje gång vi kliver över tröskeln.Vi som låtsashoppar med cykeln över skuggor på vägbanan, vi som trampar lite längre under oss när vi ska sakta ner, vi som fortfarande galopperar över gräsmattan när ingen ser.Vi som måste stanna och titta på varenda polishäst i Stockholm, tvunget ska turista med droska i utländska storstäder och får nackspärr varje gång tåget åker förbi en hästhage. Jag tillhör med stolthet kategorin hästmänniska.Vi känns huvudsakligen igen på det fina debris av hästhår, spån och jord (alternativt lera, beroende på väderlek) som vi efterlämnar och på den totala avsaknaden av självdistans när vi, iklädda full stallmundering, marscherar in på Ica Väst under rusningstid för att handla mjölk och två kilo morötter till extrapris. Ordet allergisk finns inte i vårt vokabulär, men icke desto mindre behärskar vi uttryck som betfor, schabrak och valack som vi gärna fogar in i vardaglig konversation såsom helt självklara.Vi har klubbkort på Granngården AB, läser deras tidning Grannliv med god behållning och tidningen Ridsport med större regelbundenhet än DN.Våra hästar har fler regntäcken än vi jackor, och varje höst, medans andra kvinnor i vår närhet köper ett par svarta stövlar, investerar vi i ett par nya galonkängor. Det händer förstås att vårt intresse fångas av tvåbenta, och så gick det för mig när jag träffade min pojkvän. Hans inledande replik var ”vilken fin häst, får man klappa?” och jag smalt som smör. Jag tillbringar numera inte längre varje fredagskväll hos Serena, utan dristar mig av och till att gå på nation och festa med hans vänner. Den här sommaren tog jag till och med det stora steget att överge min älskade häst i en vecka för att resa med honom nere på kontinenten. Och hade kul. Hästdroskorna i Prag och de beridna poliserna i Amsterdam bidrog förstås till trivselfaktorn, men utslaget på en vecka så utgjorde hästnörderiet en försvinnande liten andel. Ränderna går dock aldrig ur, och alla mina sociala framsteg till trots så är det ändå de långa galopperna över stubbåkrarna jag tänker på när jag tittar ut genom bilfönstret, den varma gnäggningen jag saknar när jag är på hemmafest, och mitt hästägandeskap som definierar min person. Det är mitt liv, det är så jag är uppvuxen. Jag kan inte fungera utan min dagliga fix stall. Min häst Serena är min bästa vän sedan elva långa år tillbaka och vi har sett och gjort saker tillsammans som många aldrig kan föreställa sig. Hon har rest med mig från sitt hemland Syrien tvärs genom östra Europa till Sverige, vi har föst kor och liftat med pickup, ridit vilse i de transylvanska skogarna och gått ner oss i kärr. Hon har troget väntat på mig uppbunden vid ett cykelställ utanför ett Lidl i Ungern och druckit vatten ur en skokartong när nöden trängde. Jag har somnat vid hennes sida fler gånger än vid min pojkväns. Serena lotsade mig igenom tonårens brutala verklighet och uppfostrade mig från osnuten elvaåring till vuxen kvinna. Det var hon som lärde mig rida när jag, efter ett knappt år på ridskola, fick henne till skänks av en bekant.Varje gång jag satte tån i revbenen på henne vid uppsittning fick jag en kospark tillbaka, tills jag lärde mig att vrida foten åt sidan. Tog jag tag i tyglarna för hårt blev jag avbockad och drev jag henne för hårt likaså. Hon var dock pedagogisk nog att belöna mig med absolut lydnad de gångerna jag faktiskt gjorde rätt, och så småningom kom dem allt oftare. På det sättet lärde hon mig att lära henne flygande galoppombyten och skänkelvikning. Mellan två personer som tillbringar så mycket tid tillsammans som vi gjorde under min uppväxt utvecklas till slut ett väldigt speciellt band, oaktat artskillnader. Jag började tidigt instinktivt känna av när hon var sjuk och veterinären behövde följa med ut till stallet, och det slog aldrig fel. Jag får fortfarande fantomsmärtor i motsvarande ben som hon är halt på. Och Serena började läsa mina tankar och veta precis vad jag kände, precis när jag skulle lämna henne för en längre tid. Då stod hon alltid och spanade efter mig tills jag försvann utom synhåll, men aldrig när jag bara skulle hem för natten. Inför gymnasiet tvingades jag flytta tillbaka till Sverige, och i fyra år pendlade jag fram och tillbaka mellan Sverige och Syrien för att hälsa på min häst. Jag missade stora delar av skolan för att kunna åka ner till henne så ofta som möjligt, och efter avklarad studentexamen flyttade jag tillbaka till Syrien och min Serena. När det sen var dags att börja plugga i Sverige – givetvis till veterinär – fick hon följa med. Nu betar hon sensommargräset i Hågadalen och njuter av sin pension.Vår ungdoms dagar då jag kunde tillbringa varje vaket ögonblick med henne är sedan länge förbi, och ansvar och ångest pockar på min uppmärksamhet. Men jag vet att min bästa vän finns i närheten och väntar på mig, och så snart jag får en ledig stund cyklar jag ut till stallet, lägger armarna om hennes varma hals, insuper hennes sträva doft, och blir tolv år gammal igen.

LIVSSTILSBUTIKEN FRÅN GRAVID TILL SKOLSTART

BUTIK: St Olofsgatan 42 WEBBSHOP: www.hanazacka.se

ma. l du A é f r kan a ä C H . i eg från a på affe! k i ny r ig något i f u n Ta en der på k rsitetshusellte,r ta meda dseptembeisrel e v ve u i Uni kön fika Under he yggt rätt mörgås, Vi bj lma s s r en nyb dlar en fé A ent. in Ca lunch, ta y-sortim en kopp a l l o u han a K gens Take Aw udent på ls, när d a D al st ks äta Lindv m är ’s Kö Cajsa r vi dig so affe från k e bjud avmärkt . r k c n h u h oc ller l e a k ka n! mme o k l ä V

Opsala har pratat med Sissela och Jonas, personerna bakom Uppsalas egen pridefestival. Tillsammans brinner de för att förbättra villkoren för Sveriges hbt-personer och andra utsatta minoritetsgrupper. För oss förklarar de queerbegreppet och berättar varför de tycker att Göran Hägglund (kd) borde göra betydligt mer för transexuella. Hej Jonas och Sissela, hur står det till i hbtsverige idag? – Det är väldigt olika beroende på sammanhang och person. Till exempel så har homo- och bisexuella nått många juridiska framgångar, medan transpersoners rättigheter nästan har gått bakåt. Transutredningen som har sett över de gamla lagarna från 70-talet, har kommit fram till förslag som att alla transsexuella måste kastreras för att säkerställa att de aldrig ska kunna få biologiska barn. Utredningen har legat på socialminister Göran Hägglunds bord länge, men inget händer. Därför måste vi i Sverige fortsätta leva kanske Europas mest konservativa transpolitik. – Dessutom så är de rättigheter som finns för hbtpersoner också exkluderande mot alla de personer som lever i Sverige, men som inte har fått svenskt medborgarskap. Förutom att de utesluts från de mest grundläggande mänskliga rättigheterna, (som Sverige har åtagit sig att följa men inte gör) så riskerar de att när som helst bli utvisade. Så länge det ser ut på det viset kommer det alltid att finnas hbt-personer som råkar väldigt illa ut i Sverige. Hur hbt-vänligt är det i Uppsala idag? – För att skapa ett jämlikare klimat så behövs det ökad kompetens. Lärare, hemtjänstpersonal, fritidsgårdar, sjukhus och hela rättsväsendet är i akut behov av utbildning. Det finns en mängd forskning som visar att hbt-personer får sämre vård, att sexualundervisningen är heteronormativ och att många inte vågar anmäla diskriminering till polisen av rädsla för att behandlas dåligt. Samtidigt så finns det många bra projekt: Till exempel så utbildar RFSL sjukhuspersonal, men när det är ekonomisk kris så är detta tyvärr bland det första som landstingen drar in på. Hur bidrar ni i Uppsala Pride till en hbt-vänligare kultur? – Vi är en mötesplats där människor kan träffas och göra olika saker som att diskutera, festa och gå på workshops. Uppsala har en del klubbar och aktiviteter för hbtqpersoner.Vår festival samlar en stor del av dessa queera, feministiska och antirasistiska rörelser under ett och samma tak. Det är ett utåtriktat och öppet forum för människor att bygga allianser.

mån-fre 9-16 • 018-471 23 30 • För bokning 018-130 190 • cajsas-kok.se Erbjudandet gäller bryggkaffe ord. pris 15 kr mot uppvisande av giltig studentlegitimation. Gäller t o m 30/9 2009.

”Va rför händer ingenting, Göra n Hägg lund?”

Affischen för Uppsala Pride 2009

Text: Ellen Persson

Ni har nu drivit Uppsala Pride två gånger. Vilket gensvar har ni fått så här långt? – I vår utvärdering så har vi fått massor med beröm, men även tips och kritik från olika festivaldeltagare.Vi tycker det är kul med allt gensvar för det hjälper oss att utveckla festivalen och göra den ännu bättre. Bland annat så har vi fått mycket positiv respons för vårt antirasistiska arbete och för att vi har fått hit många stora artister som nog aldrig skulle kommit till Uppsala eller Sverige annars. Till exempel hiphopduon Bunny Rubbit & Black Cracker från New York som vi hade på vår stora klubb 2008. – Något som vi måste jobba mer med är tillgängligheten för funktionshindrade. Till nästa år borde alla lokaler vara tillgängliga. Men det är svårt eftersom det idag är lagligt för lokaler att vara otillgängliga. Många av Uppsalas äldre hus borde byggas om, men det prioriteras tyvärr inte. Hur skulle ni förklara hbt/hbtq-begreppet? – Det står för homo-, bisexuell, transperson och queer. När det används i media syftas det ofta på homo- och bisexuella eftersom transpersoners rättigheter ofta osynliggörs och kommer i skymundan. Transperson är ett paraplybegrepp för personer som genom sina könsuttryck eller könsidentiteter avviker från könsnormen. Det kan till exempel vara transvestiter, transgenderister, dragkings/ dragqueens, transsexuella, intergender och intersexuella. Queer handlar om att utmana normer kring hur en man eller kvinna bör vara och vilka de ska tända på. Det är att säga ”fuck you” till de förväntningar som ställs på dig genom heteronormen.

positiva respons för tio år sedan.Vissa frågor har på kort tid blivit självklarheter, som insemination för lesbiska och antidiskrimineringslagar. Den största framgången är att så många har förstått att heteronormer finns inom alla sammanhang och därför måste bekämpas såväl på sjukhuset som i förskolan. Vilka problem är centrala just nu inom hbtområdet? – Hbt-personer som lever i marginalen måste stå i fokus. Det mest akuta är att få slut på den hårda migrationspolitiken som utvisar många som behöver skydd i Sverige samt minska klyftorna i landet. Hbt-personer lever generellt sett under sämre ekonomiska villkor och har sämre psykisk hälsa än den övriga befolkningen. Många marginaliserade grupper har liknande problem, så att satsa på välfärden är faktiskt en queerfeministisk satsning.

Lady V, från lördagsklubben club caliente på Stadsteatern.

Gör Sveriges politiker tillräckligt för hbtpersoner? – Nej, om man frågar ut politiker så säger alla i stort sett samma sak, men sen gör de ändå inte mycket. Äktenskapsdebatten som var, gjorde också att allt kom att kretsa kring det och många politiker verkade tro att bara de säger sig vara för en könsneutral äktenskapsbalk så räcker det. I själva verket är alla riksdagspartiers partiprogram heteronormativa. De flesta har inget genomgående normkritiskt perspektiv utan har istället specifika avsnitt där de diskuterar sånt som de kallar “hbt-frågor”. Att urskilja “hbt-frågor” på det sättet blir som en markering av att dessa frågor inte berör alla och vice versa.

Vad är positivt med den utveckling som hittills skett på hbt-fronten? – Homo- och bisexuellas synlighet har ökat lavinartat. Initiativ som Uppsala Pride skulle aldrig ha fått samma

Panelsamtal om institutionellt våld med Lawen Mohtadi, Ülkü Holago, Gustavo Bengtsson, Kai Bergendal och Paulina de los Reyes

P ER SONLI GT Sissela Nordling Blanco Ålder: 21 Gör: Pluggar pedagogik. Antal år inom hbt-rörelsen: Sedan Uppsala Pride startade 2007 Årets hbt-person: Har svårt att komma på en person, men årets HBT-organisation kan vara Arabiskt initiativ.

Foto: Privat

Jonas Göthner Ålder: 21 Gör: Personlig assistent. Antal år inom hbt-rörelsen: Första organisationen jag varit med i är Uppsala Pride, men det har pyrt inom mig sen länge. Årets hbt-person: Mapei, hennes hiphop var det som fick mest jubel i prideblocket där jag gick.

– J a g gilla r egentligen inte beg re ppen eftersom de helt enkelt låter så trist. Vem vill va ra en bokstavskombination? Text: Ellen Persson

Jon Voss är förlagschef på tidningen QX - en av de största makthavarna inom hbt-media i landet. Han har varit med sedan starten 1995 och opsala träffar honom för ett öppensinnigt samtal om tidningen, hbt och Uppsala Pride. Hej Jon, hur står det till i hbt-sverige idag? – Det står bra till tycker jag. Jämfört med när jag började arbeta med gay/HBT-media så är det som en helt ny värld. Vad gör ni på QX för att bidra till en hbt-vänligare miljö? – Vi är utgivare av media: En tidning, nättidning och community bland annat. Genom dessa olika publiceringsvägar speglar vi vad som sker i hbt-världen, såväl här hemma som internationellt. Genom vår media är vi med om att stärka identitet, publicera nyheter om nöje, kultur och politik. Dessutom fungerar vi som mötesplats för en stor del av hbt-världen. Kan du beskriva hbt-/hbtq-begreppet lite närmare? – Jag gillar egentligen inte begreppen eftersom de helt enkelt låter så trist.Vem vill vara en bokstavskombination? Men de speglar en utveckling av det som en gång kallades gayvärlden genom att tydligt omfatta såväl homosexuella, bisexuella, transpersoner och personer som ser sig som avvikande från heteronormen. Medan gay betraktats som snävt beskrivet homosexuella män (vare sig de var det eller ej) är bokstavsbeteckningarna ett sätt att markera att fler än så omfattas. Vad är egentligen skillnaden på de olika betäckningarna enligt dig? – Det tror jag är ganska individuellt. Grupper och individer som är mer normkritiska brukar kalla sig hbtq medan mer ”traditionellt” sexual- och genuspolitiska grupper snarare stannar vid hbt. Internationellt är det inte helt ovanligt att även ha med ett I i kombinationen för att markera att även intersexuella ingår i ens verksamhetsområde. En diskussion pågår även om P som då skall stå för pervers. Risken med dessa begrepp är att man helt enkelt fjärmar

sig från den breda gruppen som inte är aktivister eller genusvetare. Rent allmänt tror jag att valet att använda hbt eller hbtq är just ett uttryck för att man är sexual- och genuspolitiskt aktiv och engagerad. Vad är positivt med den utveckling som hittills skett på hbt-/hbtq-fronten? – Att hetero- såväl som homonormativiteten ifrågasätts och kritiseras. Detta har tydliggjorts av den senaste tidens aktivister och genusvetare på ett mycket bra sätt. Därmed tvingas vi alla ifrågasätta hur vi definierar det normala. Än finns det dock mycket kvar att göra för en bättre hbtkultur. Ge exempel på vad som kan förbättras? – Jag började engagera mig aktivt inom gaymedia i början av 80-talet eftersom jag uppfattade en stor brist i gayvärldens ”infrastruktur”. Då, liksom nu, fanns en starkt gay/hbt-politisk rörelse. Sverige och de övriga Skandinaviska länderna låg långt fram när det gällde det politiska reformarbetet redan då. Men här hemma saknade vi ett brett nöjes-, kultur- och socialt nätverk. Få mötesplatser, få sociala aktiviteter och ett ganska magert utbud av identitetsbyggande media och kultur. – Idag är det avgjort mycket bättre, men jag tror fortfarande att det är här vi måste fortsätta bygga. Och det handlar om ett medvetet arbete och risktagningar. Byggandet växer fram såväl hos individer, organisationer och företag samt de som bygger en verksamhet som möter det aktuella behovet kommer att leva vidare. I det arbete jag gjort handlar det då om att genom olika media ge möjlighet till initiativ att nå ut med idéer, åsikter och verksamheter. Vilka problem brottas vi med just nu inom hbt-området? – Jag är fascinerad av det viktiga nätverksbygge som folkrörelserna gör genom till exempel pingstkyrkor, nykterhetsrörelse och arbetarrörelse landet runt. I snart sagt varje större och mindre ort finns till exempel flera kyrkor för olika versioner av den kristna tron. Genom Qruiser. com ser jag tydligt att förutsättningarna finns för att skapa 24

mötesplatser och verksamheter i även i det verkliga livet runt om i landet. – Fortfarande finns för lite verksamhet i större och mindre skala runt om i landet. Där behöver vi utvecklas och växa. För att detta skall lyckas krävs en insikt om och respekt för hur heterogen hbt-världen är, det vill säga hur olika våra behov och intressen ser ut och hur olika vi identifierar oss.Vi brottas med våld och med hederskultur som förhindrar oss från att komma ut.Vi brottas med religiösaoch politiska vaneföreställningar drivna av drömmen om det enfaldiga samhället, där alla är och beter sig likadant. Gör politikerna tillräckligt för hbt-personer i Sverige? – Politikerna bör på nationell nivå arbeta för att stärka resurserna för att stötta och stärka byggandet av ett bredare hbt-samhälle. Såväl nationellt som lokalt i kommun och landsting. För transpersoner finns en rad lagändringar kvar som jag förutsätter snart rättas till. – Internationellt finns oerhört mycket kvar att göra i engagemang från Sverige. Och det är hög tid att nu på allvar se över den vansinniga lagstiftning vi har kring hiv. Med tvång, hot och registrering skapas ingen bra grund för att på allvar ta itu med att begränsa smittspridning och skapa goda möjligheter för hiv-positiva att leva ett fullvärdigt liv. Vad tycker du om arrangemanget Uppsala Pride? – Jag har missat det tyvärr. Det ser spännande ut och ser ut att spegla min bild av universitetsstaden Uppsala! Festivalen är dessutom antikapitalistisk vilket med största sannolikhet innebär att den får svårt att samla hela hbtqvärlden då si så där hälften av landets befolkning röstar borgerligt. Å andra sidan finns ingen anledning till att alla enskilda evenemang och festivaler skall samla den stora bredden av homo-, bisexuella och transpersoner. Vilka städer är mest hbt-vänliga idag? – Svårt att svara på. Stockholm engagerar sig väldigt mycket i hbt-samhället när det gäller att locka turister. När bussarna i Stockholm flaggar med regnbågsflaggan betyder det väldigt mycket för synlighet och markerar

let’s dance! Lär dig en het rumba, eller smäktande vals! Jonathan Näslund, känd från Let’s Dance, är danslärare. se medborgarskolan.se för info om alla kurserna.

sång & musik körsång • solosång (musikal, jazz, soul) • gitarr • piano • elbas • trummor • munspel • fiol • cello • blockflöjt • tvärflöjt • klarinett • kontrabas • saxofon • mandolin • trumpet • tin whistle • ukulele • banjo

Grupp- och enskild undervisning ett ställningstagande. Stockholmspolisens engagemang mot hatbrott är också oerhört positivt. När Eskilstuna så helhjärtat engagerar sig i Spring Pride visar det också på att stan har en hbt-vänlig inställning. Att just Eskilstuna lyckats så väl beror först och främst på att det finns engagerade människor som tar egna initiativ, men också på att staden engagerar sig och stöttar. Detsamma kan absolut sägas om hbt-festivalen i Göteborg där kommunal verksamhet har engagerat sig för att festivalen skall lyckas. – Men det viktiga är ändå att kommuner året runt ser till att ta itu med antihomosexuella stämningar, negativa attityder och exkluderande traditioner. Det gäller alla som bor i en stad, inte bara hbt-personer.

Tfn 075-24 40 100 www.medborgarskolan.se

=VakV eg^hZi e W^d

PERSONLIGT Namn: Jon Voss Ålder: 49 Gör: Förlagschef på QX Förlag Antal år på QX: Sedan starten 1995 Årets hbt-person (enligt mig): Finns så otroligt många numera Mest intressanta personen att intervjua: Axel Axgils som är en av de viktigaste grundarna till den nordiska hbt-rörelsen.

Foto: Peter Knutson

) Ò abZg [ g ]VakV eg^hZi# <~aaZg b cYV\ i^aa idghYV\# <^ai^\i ( b cVYZg [g c [ ghiV W^dWZh `Zi# <~aaZg Zii WZh ` eZg [ gZhi~aac^c\# @dgiZi `dhiVg +% `g#

Uppsala Dansakademi: 25 år av glädje Svett, passion, glädje och gemenskap. För 25 år sedan startades The Dance Academy i Uppsala, eller Uppsala Dansakademi som det idag heter. Många generationer dansare har spenderat stora delar av sin fritid i dansakademins lokaler och många fler lär det bli. Dans är ett sätt att uttrycka sig, glädjas och utvecklas. Allt började när Lars och Marlene Skog flyttade från New York till Uppsala. Tillsammans hade de en dröm om att starta och utveckla en dansskola. Drömmen resulterade i att The Dance Academy startades 1984. Skolans huvudämnen var balett, jazzdans och modern dans. Det visade sig snart att det fanns ett stort dansintresse i Uppsala och The Dance Academy växte fort i storlek från 200 till 800 elever på bara några år. RÄTT I TIDEN Tidpunkten för att starta en dansskola var perfekt. Genom den populära tv-serien Fame kunde vi följa danseleverna på New York School of Performing Arts, deras drömmar, svett och tårar. Danshjältar så som Michael Jacksson och Madonna exponerades friskt i tv och media och succén var ett faktum.Världen och likaså Uppsala skrek efter dansupplevelser. 1993 blev skolan en del av Medborgarskolan och bytte då namn till Uppsala Dansakademi. Det som för tjugofem år sedan startade i liten skala är idag en stor verksamhet med ett tjugotal danspedagoger och uppåt 1500 danselever. Idag erbjuder verksamheten kurser i tjugotal olika dansstilar. På dansakademin kan man lära sig att dansa allt ifrån de mer välkända dansstilarna klassisk balett, jazzdans, stepp och moderndans till mer okända stilar som orientaliskdans, afrodans, house, reggaeton och breakdance. För de allra yngsta dansentusiasterna finns det barndanskurser där eleverna uppmuntras till rörelse på ett lekfullt sätt. Musiken varierar och dansstilarna likaså. Den röda tråden är rörelseglädje och gemenskap. TILLBAKA TILL RÖTTERNA Lisa Karm började dansa på Uppsala Dansakademi som fyraåring. Efter högstadiet vidareutbildade hon sig under två år på Svenska Balettskolans moderna linje och ytterligare två år på Balettakademien. Sedan 1999 är hon tillbaka på Uppsala Dansakademi. Med många år inom verksamheten är det inte konstigt, att hon förutom att undervisa i jazzdans, lyrisk dans och modern dans, också jobbar som verksamhetsansvarig. Lisa är uppvuxen i Uppsala och hon har spenderat stora delar av sin uppväxt på Uppsala Dansakademi, så för henne kändes det naturligt att återvända hem. – Jag har alltid varit hemmakär och trivs väldigt bra i Uppsala. Eftersom jag själv växte upp på Uppsala Dansakademi så har det legat mig varmt om hjärtat att själv få bidra till verksamhetens utveckling. Som både danspedagog och versamhetsansvarig har hon stor insyn i veksamhetens styrkor och svagheter. – Styrkan i verksamheten är att vi har kvalitativa kurser och ett brett utbud med duktiga lärare. Det finns utvecklingsmöjligheter ända från barndansen (från 4 år) och uppåt.Vi har även linjer för de ungdomar som vill satsa lite mer inom balett, jazzdans och modern dans. Dessa ämnen ligger till grund för dem som vill jobba professionellt med dansen i framtiden. Svagheten har nog blivit att verksamheten har vuxit sig så stor att det blir mycket att organisera och administrera. Just nu har vi ett medlemsantal på ca 1500 per år och en lärarkår på ca 20 stycken. VILL FÅ BORT DUKTIGHETSSTÄMPELN Lisa brinner för dans och tycker att alla som är nyfikna och intresserade av dans borde prova på att dansa. Hon

upplever tyvärr att många känner ett måste över hur man ska dansa eller hur man ska se ut för att dansa. – Dansen är ett språk som alla har rätt till, man behöver inte vara en “duktig dansare” för att få uttrycka sig med dans. Jag hör ofta kommentarer som ”jag har ingen rytmkänsla”, eller att man måste ha den ena eller andra kvalitén, som ursäkter för att inte börja dansa. Att röra oss när vi hör musik börjar vi med innan vi ens kan prata. Jag tror egentligen att mycket av hämningarna grundar sig i hur samtiden ser på dans. Tänk, förr i tiden var det bara män som fick dansa de stora rollerna inom baletten och idag anser många att det bara är tjejer som dansar balett. Det är väldigt synd att det finns sådana fördomar då baletten ligger som grund för så många dansstilar. Behärskar man den har man ett stort försprång när man ska lära sig nya dansstilar. LÄRORIKT OCH INSPIRERANDE Sabina Huss är en annan gammal elev. Hon började dansa på Uppsala dansakademi 1999. Hon tog lektioner i balett och modern dans. Nu tio år senare jobbar hon själv som danspedagog och undervisar i balett på Balettakademin och på Anneli Alhankos skola i Stockholm. Hon tycker att hennes tid på Uppsala dansakademi var lärorik och inspirerande. – Det gav mig mersmak och var en bra introduktion till dansvärlden. Jag fick en bra bas att stå på och lärde mig mycket, bland annat alla danstermer. Det var till stor nytta när jag senare fortsatte att utbilda mig inom dans. Sabina läste estetisk linje med dansinriktning på Bolandskolan, flyttade sedan Stockholm och dansade balett för László Mészáros. Därefter sökte hon till Danshögskolans danspedagogprogram. Sedan ett år tillbaka jobbar hon som danspedagog på heltid och tycker att det både är spännande och utvecklande. Lisa Karm och Sabina Huss är bara två av många exempel på dansare som har tagit sina första stapplande danssteg på Uppsala Dansakademi och sedan fortsätt utbilda sig inom dans. Uppsala Dansakademi är inte bara en dansskola, utan driver också en rad olika projekt och evenemang. Som dansare är det viktigt att få scenvana och utvecklas konstnärligt. FORUM FÖR UNGA DANSARE Sofia Nohrstedt är initiativtagare till Uppsala Dansakademis ungdomsensemble som är ett forum för unga dansare mellan nio och 20 år. Där får eleverna lära sig uppträda i dansföreställningar av hög konstnärlig kvalitet i koreografier av koreografer och pedagoger vid Uppsala Dansakademi. Syftet är att erbjuda en rolig utmaning där eleverna får tillämpa kurskunskaper och samtidigt upptäcka och anpassa sina individuella färdigheter i det koreograferade samspelet med andra dansare. Dessutom kan det ge en inblick och prov av rollen som yrkesdansare. Tanken är att ensemblen ska ha olika uppsättningar av medverkande inför varje ny uppsättning. Tidigare har ungdomsensemblen satt upp föreställningarna Bilbo, Alice och Mowgli, alla baserade på kända litterära verk. I december avslutas jubileumsåret med att Uppsala Ungdomsensemble kommer att ge föreställningen Pelle Svanslös och Nötknäpparen, projektledare är Jeanine Hedström som kommer att koreografera föreställningen tillsammans med Lisa Karm och Anna Wennersten.

TÄVLING FÖR ALLA STILAR För att ge dansakademins elever ytterligare bredd och erfarenhet arrangerar man tillsammans med Gottsunda Dans & Teater, Dans i Uppland med flera, en koreografitävling för Uppsala Läns dansande ungdomar mellan åtta till 21 år. Det är kommer att vara en tävling där alla stilar är välkomna att delta. I juryn sitter kända koreografer och danspersonligheter. Juryn tittar på det koreografiska hantverket, originalitet av stycket och hur man koreografiskt använder rummet och rörelserna. JUBILEUMSÅRET DANSAS IN Förutom dessa projekt anordnas årligen vårföreställningar där danseleverna har chans att visa upp sina färdigheter inför allmänhet och familj. I år firades dansakademins tjugofemårsjubileum med en stor föreställning på Uppsala Stadsteater. I publiken satt grundaren till Uppsala Dansakademi, Marlene Skog. I mitten av augusti hade Uppsala Dansakademi en extra föreställning inbokad för att ytterligare fira skolans tjugofemårsjubileum. Ett trettiotal elever dansade tillsammans med sina lärare i en fartfylld show som bjöd på bland annat kubansk dans, orientalisk dans, streetdance och ungersk karaktärsdans. Initiativtagare var Birgitta Monserrat tillsammans med Saul Perez Valdes och Rosa Baranzano. Uppsala Dansakademi skulle man kunna likna vid en plantskola, en plats med trygghet och värme för att kunna växa och utvecklas som människa och dansare. Men ingenting kommer någonsin gratis. För nog minns ni väl den stränga balettlärarinnans hårda ord till dansarna i filmen Fame, – “ You want fame? Well, fame costs and right here is where you start paying, in sweat!”

Lisa Karm, en av de elever som återvänt till skolan. Till höger: Lärare och elever vid Uppsala Dansakademi. Foto: Pontus Eklund

S elma:

en klubbdröm med hbtq som förtecken Klubbhösten närmar sig med stormsteg och Opsala vill självklart vara med och uppmärksamma nya Uppsalas nya klubbpärlor. I detta nummer tar vi pulsen på Filippa Audinell och Mirjam Näsén, som tillsammans arrangerar den öppensinnade hbtq-klubben Semla. text: Ellen Persson foto: Sarah Thorén

Hej på er, ni är klubbansvariga för Semla. Berätta lite om er själva! – Vi är två tjejer som firar ett år som par den 21 juli. Vi träffades över internet och sedan dess har vi varit sambos. Filippa påbörjar studier vid KTH till hösten och Mirjam arbetar som tandtekniker i Stockholm. Efter Priden (Pridefestivalen, reds anm.) kommer vi ha en lägenhet i Stockholm men även ha kvar en lägenhet i Uppsala då vi har Selma att ha hand om. Varför arrangerar ni Semla på Orange i höst? – Orange kändes som det självklara stället. Mirjam har varit en stammis sedan queerklubben Pink och introducerade Orange för Filippa, som också har haft Orange som det självklara haket sedan dess. Lokalen är välplanerad med ett större dansgolv, soffhäng i mitten och ett mindre dansgolv som har dörrarna öppna ut till uteserveringen på sommaren och sensommaren. Vad är tanken bakom klubben Selma? – Vi har alltid velat gå till en klubb som är något utöver det vanliga, som känns välkomnande med trevlig personal och god stämning bland besökarna.Vid midnatt får fötterna vila och de andra sinnena ta över för att åskåda ett kulturellt evenemang.Vi kommer även att satsa på kultur genom vernissager på det lilla dansgolvet, och tanken är att samarbeta med folkhögskolor från Uppsala och Stockholm när skolstarten tar vid. Kallar ni er queerklubb, gayklubb eller open minded typ av klubb? – Vi ser oss som en hbtq-klubb, men har även dörrarna öppna för andra öppensinnade personer som lockas av det vi har att erbjuda. Klubben hade premiär den 4 juli. Vad gick ni med för tankar innan öppningen? – Det är klart att vi hade en del fjärilar i magen innan öppningen med tanke på att det var klubbpremiär och i början av juli i ett studentfattigt Uppsala. Men premiären gick över våra förväntningar! Vi var otroligt glada över att stämningen var på topp och den späddes om möjligen på av vår kulturella överraskning som denna gång var två brasilianska dansare som representerade två dansstilar: Baile funk och axé (som är större än samba i Brasilien). Vad kan vi förvänta oss av klubb Selma i höst? – Selma ska bryta den grådassiga svenska vardagen och vara som ett fyrverkeri i mörkret. Hit ska du kunna gå själv och skaffa nya bekanta.Vi vill vara den nya träffpunkten för hbtq-folk och öppensinnade människor från Uppsala och Stockholm. – Vi är i full gång med planeringen för de kulturella evenemangen under hösten.Vi har hittat många guldkorn som vi vet kommer att vara något alldeles extra för våra besökare. Vilken typ av musik satsar ni på? Vi ska inte besvära våra besökare med schlagerdängor för det får vi nog av under våren genom alla tävlingar, delfinaler och finaler…

Vi kommer istället att satsa på house och electro på det stora dansgolvet. På det mindre kommer det att spelas pop och C64 (tv-spelsmusik).Vi har ett samarbete med Playsister (tidigare Sister Uppsala) där vi ska låta deras mindre kända DJ:s få spela på det mindre dansgolvet.Vi tycker att det är viktigt att även låta oerfarna få möjligheten att spela på en bra klubb där de blir uppskattade. Varför behöver Uppsala en klubb som Selma? – Uppsala tycks ha glömt bort att vi är Sveriges fjärde största stad! Det måste finnas en klubb för folk som nyss kommit ut, är nyfikna, nyinflyttade, ensamma och alla som helt enkelt uppskattar ett jävla bra party! Det ska inte vara svårt att vara gay och hitta likasinnade. Vad tycker ni om andra queerklubbar som figurerat tidigare, föregångaren Pink, Orkidea med fler? – Klubbarna har varit bra och det vore kul om vi får se dem igen. Vad gör Selma till uppstickare på klubbfronten i höst? – Vad vi vet i skrivande stund kommer vi att vara den enda hbtq-klubben i Uppsala, det är speciellt i sig. Sedan kommer vi att vara en klubb som kommer att satsa på att våra besökare ska ha den bästa kvällen i månaden hos oss. Var hämtar ni inspiration till er klubb? – Vi har samlat alla idéer, fantasier och tankar om hur den perfekta klubben ska vara genom åren och kokat ihop det till vår egen drömklubb, Selma. Eftersom vi har en kulturell prägel på klubben var namnet Selma givet. Det är taget från vår namne Selma Lagerlöf, vår egen sagotant tillika författarinna som dessutom var den första kvinna att få nobelpriset i litteratur. Har ni någon klubbförebild? – Tranquillo i Göteborg ger en känsla av att komma in i en annan värld. Det vill vi också uppnå, vilket vi gjorde på premiären den fjärde juli. Den känslan skall leva kvar med klubben i framtiden. Vad har ni för förhoppningar med Selma inför hösten? – Att det blir en klubb som folk ser fram emot och längtar efter att gå till. Hur hbt-vänlig tycker ni Uppsala är som stad? – Det är en okej hbt-stad och nu har vi i alla fall en hbtqklubb, men det hade även varit roligt med ett hbtq-café någon kväll i veckan. Vad kan bli bättre inom hbt-området? – Fler mötesplatser! Saknar ni något speciellt i Uppsalas klubbliv? - Nu har vi själva skapat vad vi tycker är den ultimata klubben, men det är klart att det hade varit roligt med flera klubbar.

PERSONLIGT Namn: Filippa Audinell Ålder: 21 Gör: Studerar på KTH Bor: Stockholm och Uppsala Bäst med Uppsala: Selma och Hugos café! Klyschigt, men sitta vid ån och äta glass en sommardag. Detta är Selma: Drömklubben! Lyssnar på: Electro, house, pop, tv-spelsmusik, rock, blues, klassisk musik, punk, singer/songwriter.

Ni ska jobba som volontärer på Stockholm Pridefestival i år. Är det något ni gjort tidigare? – För Mirjam är det fjärde gången och för Filippa är det första gången.Vi ska arbeta volontärt som informatörer i de olika infocentren. Det passar oss väldigt bra då vi tycker om att träffa nya människor. Kanske lyckas vi ragga upp någon snygg modell inför en flyer till hösten! Vad gillar ni Uppsala Pride? – Vi båda tycker att den är bra men Filippa saknar en parad genom stan! Ingen festival utan parad…

Namn: Mirjam Näsén Ålder: 29 Gör: Tandtekniker Bor: Stockholm och Uppsala Bäst med Uppsala:Valborg, vänner och familj. Detta är Selma: Ett projekt som legat på lut och äntligen blommat ut! Lyssnar på: Progg, pop, singer/songwriter på svenska, C64, electro och house.

CA RI N W ES T ER F Ö R W EEK DAY

opsala var på besök när Carin Wester invigde sin andra kollektion: C.W design by Carin Wester för butikskedjan Weekday i Augusti. Fler bilder och mer info om kollektionen hittar du på Weekdays hemsida: www.weekday.se I nästa nummer av opsala kan du även läsa en intervju med Carin Wester.

KRÖNIKA:

Allra käraste systrar av Tove Lundin

ör inte så länge sedan var det dags igen. Jag blev singel. Och som på beställning kommer den smygande. Den ödesdigra, hissnande tanken: ”Jag kommer aldrig att träffa någon, jag kommer leva ensam resten av mitt liv”. Genast kan jag se hela livet framför mig. Aldrig är det så enkelt att skåda sin framtid som när man just blivit singel. Första fem åren blir självklart fyllda av meningslöst dejtande. Medan mina väninnor gifter sig och skaffar små söta barn står jag kvar och stampar på samma ställe. Efter en tid kommer jag att finna mig i situationen och flytta in i ett litet hus med en massa katter. Och fåglar. Jag blir en sån där tant som alla mina väninnors barn älskar. För jag har alltid med mig karameller när jag kommer på besök. Och på somrarna åker jag till Spanien och träffar heta, unga spanjorer. Som jag tror älskar mig men bara är ute efter mina pengar. När jag slutligen blir pensionär har jag varken pengar eller barn som kommer och hälsar på mig på ålderdomshemmet.

Jag ringde pappa. Vilket är en bra idé när tankarna skenar iväg med en på det sättet. Han påminde mig om att jag inte är 67 år på Mallorca med massa katter och karameller. Sedan sa han något väldigt smart. Att alla känner så någon gång i livet. Det gjorde han också. Så träffar man oftast någon. Som han träffade mamma. Varför inte se till att ha det så skoj som möjligt under tiden? I en stor lägenhet i centrala stan bor det tre singeltjejer. Jag lärde känna dem förra sommaren och nu har de, som de själva så fint kallar det, adopterat mig. För att ta sig in i själva lägenheten måste man först bestiga ett berg av runt femhundra tjejskor. Därefter kommer ett kök. På kylskåpsdörren trängs foton på familjer och vänner med kvarglömda troféer från killar som varit där. I vardagsrummet går tv:n varm med det ena Sex and the City avsnittet efter det andra. Minst en gång i veckan hälsar jag på där. Det händer ibland, inte allt för ofta, att någon av dem varit lite huslig och bakat något som det bjuds på. Oftast blir det popcorn. Sedan droppar de in. En efter en. Vackra, intelligenta och spännande tjejer. Och självklart en och annan vacker och intelligent kille också. Vi dricker vin och lustiga drinkar som vi mixat till i köket. Vad som gör dessa kvällar så speciella är att där förekommer inget prat om killar och förhållanden. Självklart händer det att någon frågar hur det gick på senaste dejten. Eller vad det var för snygging man sågs tillsammans med på stan. Men det ältas inte om ensamhet. För vi är inte ensamma. Vi har varandra. Träffar man sedan någon som vill vakna upp med en på morgonen, skaffa hus och barn kan det vara en trevlig bonus. Men inte en förutsättning för att kunna leva. Självklart infinner den sig ibland. Den där förlamande känslan av ensamhet som kommer efter ett förhållande som tagit slut. Men då har jag mina systrar. Som den dagen jag lämnat in mitt examensarbete och firade det med en extra klick sylt i filen i all ensamhet. En av mina äldsta väninnor ringde precis då och fick reda på detta lite tragiska. Hon slängde sig genast på sin pojkväns cykel, hon nådde knappt ner till tramporna, och cyklade genom halva stan till mig med en flaska fint vin de hade hemma. Sedan satt vi på balkongen halva natten medan hon entusiastiskt upprepade hur stolt hon var över mig. Eller den natten förra veckan, efter en utekväll med singeltjejerna, när jag plötsligt och utan anledning blev liten och ensam. Utan några krusiduller följer en av dem mig hem och sover över. Morgonen därpå mötte vi upp alla på stan för lite fniss och skvaller. Om fem år kommer troligtvis många av oss ha stadiga förhållanden. Någon har kanske fått barn. Vad som händer i framtiden kan ingen veta. Endast en sak är helt säker. Ingen av oss kommer någonsin vara ensam.

HallĂĽ Studenter ! VĂ¤lkomna till UPPSALAS bĂ¤sta sevĂ¤rdighet - HouseHold Nu bĂśrjar nyheterna komma in sĂĽ passa pĂĽ att fynda bland kvarvarande REA!

Passa pĂĽ Elle MĂśbelgrupp Oljad EK 4 stolar med PU sits Bord 116x70cm 2 995:(ord. 3 875:-)

KĂśp till en bordsklaff 50x70cm 495:UPPSALA ONLINE SLĂ&#x2026;R UPP PORTARNA

.Ă&#x152;O GSF t -Ă&#x161;S t 4Ă&#x161;O ,MPTUFSHBUBO t XXX IPVTFIPME TF

Hej! Vad hĂ¤nder hĂ¤r? â&#x20AC;&#x201A; â&#x20AC;&#x201C; Vi Ăśppnar nordens fĂśrsta 3D-internetcafĂŠ med onlineoch LAN-spel, sĂ¤ger Amir Samir, teknisk ansvarig fĂśr Uppsala Online. SĂĽ man kommer sitta med grĂśna och rĂśda plastglasĂśgon dĂĽ? â&#x20AC;&#x201A; â&#x20AC;&#x201C; Nej, det Ă¤r en ny teknik med sĂĽ kallad stereoscopic vision som mĂśjliggĂśr mycket bĂ¤ttre 3D-upplevelser fĂśr onlinespel. â&#x20AC;&#x201A; â&#x20AC;&#x201C; Vi har femtio datorer med speciella 22-tums Zalman 3D-skĂ¤rmar, tio vanliga surfdatorer och trĂĽdlĂśst internet ifall man vill ta med egen laptop. UtĂśver detta kommer vi dessutom ha tre biljardbord och ett rum dĂ¤r man kan koppla av med lite filmvisning mellan varven!

VAIO rekommenderar Windows VistaÂŽ Home Premium

*GĂ¤ller vid tecknande av Telia 24 mĂĽnader mobilt bredband med 300 kr i fĂśrhĂśjd mĂĽnadsavgift.

Vilka spel kommer att finnas tillgĂ¤ngliga? â&#x20AC;&#x201A; â&#x20AC;&#x201C; Vi kommer att ha tillgĂĽng till ett femtiotal spel. Naturligtvis de vanligaste som Left 4 Dead, Counterstrike och World of Warcraft. Uppsala Online Ă¤r ett familjefĂśretag som drivs av familjen Samir. Sonen Amir har en bakrund som student pĂĽ Ă&#x2026;ngstrĂśmslabratoriet vid Uppsala Universitet och lĂ¤ser numera pĂĽ KTH i Stockholm. Familjen har tidigare drivit en databutik i TyresĂś, men ser nu utmaningen att starta nĂĽgot unikt i Sverige. â&#x20AC;&#x201A; â&#x20AC;&#x201C; Uppsala Online med sina 3D-skĂ¤rmar blir det fĂśrsta av sitt slag i landet, sĂ¤ger Amir. FĂśrutom onlinespel, surfning med mera kommer Uppsala Online att arrangera diverse events.

7"*0 1 EJO OZB SFTFLBNSBU P21Z/Q-R

â&#x20AC;&#x201A; â&#x20AC;&#x201C; Varje mĂĽnad kommer vi anordna tĂ¤vlingar dĂ¤r man kan vinna smĂĽpriser som mobiltelefoner, playstation portable med mera.

Ingen avancerad minirĂ¤knare utan en riktig dator i ett smakfullt och minimalistiskt utfĂśrande. MĂ¤ngder med anvĂ¤ndarfunktioner och prestanda i toppklass. Inbyggt mobilt bredband och GPS. Ă&#x2026;tta tums hĂśgupplĂśst skĂ¤rm. Finns i fĂ¤rgerna rĂśd och svart. VĂ¤lkommen till butiken sĂĽ berĂ¤ttar vi mer.

Hur mycket kommer det att kosta? â&#x20AC;&#x201A; â&#x20AC;&#x201C; 20 kr per timme Ă¤r vĂĽr grundavgift.

11999 KR FrĂĽn 3999* kr nĂ¤r du tecknar mobilt bredband.

www.sonycenter.nu

Uppsala Online hittar du en trappa ner pĂĽ Dragarbrunnsgatan 11.

Sony CFOUFS 6QQTala BangĂĽrdsgaUBO t 6QQTala TFM t JOfo@sonycenter.nu

text och foto: KU

spela

I förra numret av opsala skrev jag lite om världens största spelmässa, E3 och tipsade felaktigt om att Europas största spelmässa heter Gameshow Leipzig. Helt fel blev det trots allt inte eftersom den i skrivande stund pågår, men i år heter den Gamescom och istället hålls i Köln. Här presenterar vi några utvalda nyheter därifrån:

Redan innan den första officiella mässdagen slog Sony till och presenterade på sin presskonferens under onsdagen den nya, aningen slimmade och mer strömsnåla modellen av Playstation 3. Den kommer finnas i affärerna från den 1a september och ha riktpriset 299 euro i Europa.

Playstation 3-ägare kommer senare i höst att få tillgång till gratistjänsten VidZone med streamade musikvideos och nästa år kommer vi i Sverige även få tillgång Video Store.Video Store ger dig möjligheten att hyra eller köpa både högupplöst och standardupplösta filmer.Vid hyra av film kommer man ha 14 dagar på sig att se filmen, men har man väl börjat titta på filmen har man 24 timmar på sig att se klart.

Under Microsofts presskonferens framkom inga större nyheter, den största var en teaser-trailer på Fable III. Den ansvarige spelutvecklaren Lionheads Peter Molyneux berättade att spelet kommer att släppas under 2010. Ett av Sveriges större spelproducenter, Grin, går i graven. Efter att ha producerat världstitlar som Bionic Commando och Terminator Salvation får nu stockholmsbaserade företaget bita i gräset.

Square Enix visade upp sitt kommande MMORPG (Massively Multiplayer Online Role-playing Game) Final Fantasy XIV som är planerat att släppas under nästa år till PC och Playstation 3.

Den som väntar på gott... Ni som sett fram emot en höstrelease av Starcraft II kommer tyvärr bli besvikna. Blizzards uppföljare till sitt klassiska RTS från 1998 får vänta ännu in på nästa år innan det släpps. Teknikaliteter kring deras online-tjänst Battle.net uppges vara boven i dramat.

Det är också väldigt tråkigt att berätta att Sveriges största speltidning, SuperPLAY, läggs ned efter mer än 12 år på banan. Utgivaren Hjemmet Mortensen motiverar nedläggningen av SuperPlay med att nätet tagit över den redaktionella bevakningen. 33

välkommen til l

KO LLEKT IV H U S E T B LENDA här r åder varken kor vf ör bud el ler pippif ör akt text och foto: Johan Andreasson

När jag berättar för någon att jag bor i ett kollektiv höjer de flesta lite på ögonbrynen och drar snabbt paralleller till Lucas Moodyssons film ”Tillsammans”, där det råder korvförbud och pippiförakt. Dagens uppfattning om vad ett kollektivt boende innebär är till stor del färgat av 1970-talets alternativrörelse som gjorde uppror mot samhällets rådande ordning och borgerliga kärnfamiljer. Men hur är det då i vårt kollektivhus år 2009 och hur fungerar det? I dag finns en mängd olika kategorier av kollektiva boenden och här i Uppsala finns de flesta representerade. Det finns studentbostäder, äldreboenden och strax utanför centrum av Uppsala finns också stadens största och äldsta kollektivhus. Gemensamt för alla är att de är exempel på en bostadsform som har gemensamma ytor, anläggningar och verksamheter. Att experimentera med olika bostadsformer som storfamiljer, kollektiv och familjehotell är inget nytt fenomen. Hur vi bor har sett väldigt olika ut under årens lopp, men ofta har gemensamma nämnare som önskemål om jämställdhet och gemenskap funnits som grund. Genomskärning av samhället På nyåret 1983 flyttade de första familjerna in i det då nybyggda kollektivhuset Blenda. Det har haft hundratals medlemmar under åren och i skrivande stund har föreningen 40 vuxna medlemmar samt 12 barn. Man kan med glimten i ögat beskriva Blenda som ett tvärsnitt av samhället. I huset bor bland annat en bibliotekarie, en revisor, flera sjuksköterskor och lärare, filmskapare, kockar och serveringspersonal men såklart också ett antal studenter. Personer från flera länder, finns också representerade och tillsammans utgör vi således en mångfacetterad bredd. Varje hushåll har en egen lägenhet och möjlighet att nyttja våra gemensamma lokaler och kollektiva utrymmen. Nästan hela bottenvåningen är kollektiv medan övriga fyra våningsplan t består av lägenheter.

Själv flyttade jag in i lägenhetskollektivet Blenda för snart fem år sedan, egentligen av en slump, men jag hade tidigare bott i flera olika bostadskonstellationer i Edinburgh, Barcelona och Stockholm. I Uppsala hade jag lärt känna några personer i kollektivet och fick efter ett tag ett erbjudande om en plats i en trerumslägenhet. Ett val jag inte ångrat en sekund. Flera av oss som bodde ihop för fem år sedan bor fortfarande kvar i huset fast nu med nya sambos i andra lägenheter. Vem får bo i kollektivhuset och hur fungerar det? För att få flytta in i Blendakollektivet måste man först bli intervjuad och godkänd av inflyttningsgruppen som består av utvalda kollektivmedlemmar. Detta för att alla som flyttar in ska vara införstådda med kollektivhusföreningens målsättningar och stadgar.Vi har också stormöten varannan månad där frågor som rör kollektivet tas upp. Alla personer och familjer som bor i huset har egna lägenheter i varierande storlekar. Från enrumslägenheter till femmor, fördelade på fyra våningsplan med loftgångar. De mindre lägenheterna har kokskåp medan de större har ett mer utrustat köksutrymme. Anledningen till att det inte finns några ”riktiga kök” i lägenheterna är att vi även lagar mat nere i kollektivlokalerna där ett fullt utrustat storkök med tillhörande matsal finns. Middag serveras varje vardag kl 18.30 under terminerna och fungerar som en mötesplats efter skola och jobb. Maten lagas två och två efter en lista vilken man kan boka upp sig på. Detsamma gäller diskningen efteråt. Snittet på pass, som vi kallar det, brukar vara fem tillfällen på en åttaveckorsperiod, men varierar lite beroende på antalet medlemmar i kollektivet och tar runt två timmar. För enkelhetens skull skriver man upp sig på pass alltefter arbete, studier och fritidsaktiviteter. Barn och ungdomar är självklart passbefriade, likaså personer med förtroendeuppdrag inom kollektivet. En vecka per termin ska man också vara kökschef. Som chef över köket föräras man att välja ut maträtter för veckan. Det ska alltid finnas ett vegetariskt och ett köttalternativ på menyn. Man ansvarar också för inköp och recept den veckan. Finansieringen sköts av kollektivet som har en budget för utgifter och kvitteras enkelt ut hos vår kökskassör. Om det blir mat över fryses den in i matlådor som man sen kan köpa för 20 kronor när hungern gör sig påmind, eller ta med sig till jobbet eller skolan.

Flit och funktion – arbetsgrupper i huset För att verksamheten ska flyta på är alla boende indelade i olika arbetsgrupper såsom köksgruppen, kulturgruppen och husgruppen. Köksgruppen ansvarar självklart för köket samt tillhörande interiör och större inköp. Kulturgruppen arrangerar fester, poesikvällar och en och annan välbesökt pubkväll. Den sistnämnda, husgruppen, ansvarar för och underhåller möbler, köper in nytt vid behov och ser till att gården är representativ och attraktiv. Nu låter det som om förpliktelserna är obegränsade, men riktigt så är det inte. Om man äter nere i kollektivet sparar man mycket tid då man själv slipper laga mat och det är också ett trevligt sätt att umgås på. Att organisera en köksvecka eller vara med i en arbetsgrupp är utvecklande och berikande på många sätt, något som man kan ha nytta av i andra sammanhang. Boendeformen gör att man träffar sina grannar dagligen om man så vill och bidrar till en härlig gemenskap. Starta eget kollektiv Om man vill bo kollektivt kan man antingen söka sig till ett befintligt boende eller starta ett eget mindre kollektiv i en större lägenhet. Systemet behöver naturligtvis inte vara så avancerat som vårt kollektiv. Respekt och ansvarstagande kommer man långt med. Några klassiska riskmoment i kompiskollektiv är städning, utgifter och diskning. Precis som när man bor hemma med andra ord. Ett enkelt tips är att ni delar upp ansvaret mellan er. En soppåse försvinner inte ur hallen och disken kommer inte diska sig själv. Sätt upp ett rullande schema med olika ansvarsområden och glöm inte bort att prata med varandra - ett litet problem behöver inte bli stort.

Lycka till!

E m m a sä tt er up p m en ye r i m at sa le n

M a t la g

badar

Blenda fakta: Kollektivet grundades nyåret 1982-83 Huset har 24 lägenheter Ca 40 vuxna och 12 barn bor i huset för tillfället Den kollektiva ytan är ca 185 kvm Finns bl.a. bastu, 2 gästrum & snickarrum Maten brukar kosta 20-25 kr per dag

Avslutningsvis kan jag säga att nej, här råder varken korvförbud eller pippiförakt.

Som medlem i kollektivhusföreningen kan man också kostnadsfritt boka hela kollektivet, eller bara delar av det, för exempelvis födelsedagsfirande, filmvisning eller om man har övernattande gäster på besök.Vi har också ett snickarrum där man kan meka med cyklar, måla eller fixa sin trasiga fåtölj. Självklart har vi också ett lekrum för barnen och här finns även en bastu för den som vill tina upp sig efter en kylig vinterkväll.

is t e r o ll e k t iv

A nd er s ki ka r ut öv er gå rd en

n in g i k öket

en på gård 36

te ra r S im on a ss is

k by te vi d et t d ä c

www.saluhalleniuppsala.se Mån - tors 10-18 Fredag 10-19 Lördag 10-16 Saluhallens mat och café även öppet söndagar 11 - 16

Bredgränd 7 753 20 Uppsala 018 13 20 57

ULF KERSTIN ULRIKA MARIE CAROLINE MARTINA GUNILLA CARINA JULIA

Foto: Peter Knutson

ROGER NORDIN

TITTI SCHULTZ

Plugget, pop och bio såklart

GERT FYLKING

text: Maria Dahlström

Hellre äta gröt tillsammans än oxfilé ensam, är en kultstatusreplik ur Lukas Moodyssons moderna filmklassiker Tillsammans (2000). Tillsammans är bara en av många filmer på temat gemenskap, om att ensam inte är stark, att styrkan ligger i det kollektiva, att tillsammans kämpar vi mot livet och orättvisorna. Eller som musikertrion GES (Glennmark, Eriksson och Strömstedt) sjöng under fotbolls-VM 1994; ”… tillsammans är vi oslagbara!”. Men om man inte är en övervintrad proggare eller folkkär popartist, utan är 17 år gammal på filmduken, hur är det då? Det framstår alltså som om man någonstans i de tidiga tonåren förvandlas från en oförstörd individ till att ingå i det samlande begreppet Ungdom. Det kollektiva som är tryggt, men inte alltid så okomplicerat, formar en till att ingå i en likriktad massa. Samtidigt kämpar man vilt under den finniga ytan för rätten till ett individuellt uttryck och en egen röst. En populär genre som på ett träffsäkert, men samtidigt ofta ganska plumpt vis, tar upp denna tematik är den så kallade highschool-filmen. Jag föredrar personligen de filmer som, i likhet med mig själv, såg dagens ljus på 1980-talet, som till exempel Footloose (1984), Weird Science (1985), The Breakfast Club (1985), Pretty in Pink (1986), och Ferris Bueller’s Day Off (1986). De fyra sistnämnda filmerna av kultregissören John Hughes. Men redan på sent 1970-tal dök Grease (1978) upp och drygt 30 år senare den nyare varianten High School Musical (2006). Dessa filmer tar plågsamt nog tonårskrisen ett steg längre genom tvinga in den kollektiva ångesten i musikalform The Breakfast Club, Footloose, och Pretty in Pink har en helt annan substans än till exempel Weird Science. De förstnämnda filmerna problematiserar synen på stereotyper, utanförskap, och klasstillhörighet, medan den senare mer är inriktad på unga killar och deras förhållande till sex. Weird Science tagline är ”If you can’t get a date, make one!”, och filmen handlar helt sonika om de två gymnasieoskulderna Gary och Wyatt som har minst sagt svårt att närma sig det motsatta könet på ett smidigt sätt, och efter ett flertal nederlag så beslutar de två datanördarna sig för att tillverka den ultimata kvinnan. De gör detta genom att mata in urklipp ur Playboy och modetidningar i datorns disc-drive (very hightech!). En ovädersnatt dyker slutligen resultatet av deras fantasier och datorexperiment upp livs levande i form av bombnedslaget Lisa (spelad av Steven Segals ex-fru Kelly LeBrock). “So, what would you little maniacs like to do first?”

rixfm.com

Weird Science är kanske mer i stil med de filmer som dök upp i slutet av 90-talet. Ingen har väl missat den berömda ”amerikanska pajen”, det sena 1990-talets och tidiga 2000-talets American Pie-filmer, numera sju stycken (!). Den första filmen fokuserar i stort sett på att man ska bli av med oskulden innan man slutar gymnasiet. Allt annat är bara pinsamt och förödande inför det kommande collegelivet. American Pie (1999)- uppföljaren, American Pie 2, från 2001, har dessutom taglinen ”This Summer It’s All About Sticking Together.” 38

läsa&se

För efter gymnasiet så hamnar man i en helt annan men ändock angränsande filmgenre, nämligen collegefilmen. I collegefilmen har gymnasieeleven flyttat hemifrån, börjat på högskolan och är på jakt efter ”The College Experience”, som i filmens USA verkar gå ut på man skiter i sina dyra studier och istället experimenterar vilt med sex och droger, när man inte roar sig med att driva med stackars vilsna utbytesstudenter. Grädden på moset är när man ger sig ut på en obligatorisk så kallad ”road trip”, där helvetet ofta bryter loss ordentligt. Alternativt så kan man ordna en privat fest i sina föräldrars bostad, fast detta alternativ är vanligare förekommande i highschool-filmer. Det hela stavas grupptryck, föräldrafritt och social acceptans. Samtidigt så finns det collegefilmer som till exempel St. Elmo’s Fire (1985) som realistiskt gestaltar våndorna med att välja rätt yrke, rätt partner och rätt riktning på det fortsatta vuxenlivet. Vad är det då som är så speciellt med denna typ av filmer kan man undra. Med ren och skär amatörpsykologi till hjälp kan man nog ganska enkelt konstatera att det handlar om att de flesta känner igen sig och att filmerna är ganska underhållande. Ofta är karaktärerna mycket stereotypa; de populära, de utstötta, de nördiga, de alternativt coola, och sportfånarna. Framför allt de så kallade nördarna är populärt förekommande i den amerikanska collegekomedi-genren, i filmer som Revenge of The Nerds (1984), och uppföljaren Revenge of the Nerds II: Nerds in Paradise (1987). Dessa filmer handlar om hur de utstötta töntarna slår tillbaka mot de populära förtryckarna. En nörd allena kan man sätta sig på, men nördar i grupp är ej att leka med, kanske är någon slags sammanfattning.

Den svenska ungdomsfilmen Motsvarigheten till renodlad highschool- och collegefilm kan vara svårt att hitta i Sverige, men några kandidater går att finna. ”Svenska ungdomsfilmer innehåller mer så kallad diskbänksrealism och försöker kanske i större utsträckning diskutera och problematisera uppväxtåren, än vad dess amerikanska motpart gör.”, säger kanske den filmintresserade akademikern. Men även här spelar dock igenkänning och identifikation stor roll i varför filmerna blir så omtyckta. Har vi inte alla varit eller känt skolans snyggaste tjej, moppekillen, sportfånen eller plugghästen? Redan på 1940-talet skapade Ingmar Bergman filmen Hets (1944), och gav därmed prestationsångest i plugget ett eget ansikte på filmduken genom, Caligula, demonläraren i latin, spelad av Stig Järrel. Kanske kan man i efterhand se denna film som en motsvarighet till den elva år yngre James Deanklassikern Rebel Without A Cause (1955).

På 1980-talet kunde biobesökaren eller Moviebox-hyraren se filmerna G - som i gemenskap (1983), Stockholmsnatt (1987), och Ingen kan älska som vi (1988), samtliga signerade regissören Staffan Hildebrand. Stockholmsnatt, med Paolo Roberto i huvudrollen, visades i skolor för att förebygga våld som konfliktlösning. Filmen var dessutom sponsrad av Televerket för att minska skadegörelsen av offentliga telefonautomater, vilket inte helt subtilt har smugit sig in i storyn. Även om få kände igen sig i Hildebrands fantasier om ungdomskultur, har de idag uppnått kultstatus. 1993 kom Daniel Fridells film Sökarna och skrämde slag på hel föräldrageneration, med flera uppföljare. Uppsalafödde regissören Harald Hamrell dök under det sena 1990-talet upp och visade med filmen Vinterviken (1997) vägen in i 2000-talets ungdomsfilm. Denna film handlar likt Pretty in Pink om kärlek över klassgränserna. “Jag passar inte för en flicka som bor i ett slott och har swimmingpool”, respektive ”You’re ashamed to go out with me. You’re terrified that you’re goddamn rich friends won’t approve.” är citat hämtade ur filmerna. Året efter kom Lukas Moodyssons genombrottsfilm, Fucking Åmål (1998). Om sexuell identitet och om att växa upp i en liten håla och de desperata försök man gör för att skilja sig från mängden, samtidigt som man vill tillhöra rätt gäng.

Sex år senare spelar regissören Ella Lemhagen vidare på tonårsångesttemat med filmen Hip Hip Hora (2004). Filmens så kallade tagline ”Några helt vanliga tonåringar; en hora, en fegis, ett fetto och några äcklon”, beskriver hårdraget innehållet ganska bra. Sammanfattningsvis och till viss del generaliserande kanske man kan säga att svensk ungdomsfilm på ett realistiskt sätt beskriver konsekvenserna av att vara tonåring, medan den amerikanska highschool- och collegefilmen snarare normaliserar vissa negativa beteenden, glorifierar en kravlös inställning till livet, och slätar över det hela med en komedistämpel. Naturligtvis finns det amerikanska ungdomsfilmer som inte tangerar buskis, men dessa filmer hör man sällan talas om, till exempel filmer som Kids (1995) eller Thirteen (2003). Det är väl som med all annan film, det är en fråga om smak. Men ett allmänt tips är att om filmen har mer än en uppföljare eller om skådisen Seann William Scott (”Stifler” i American Pie) är en av rollinnehavarna, så bör man dra popcornen åt sig. Vad ska du se ikväll?

If he is crazy, what does that make you? text: Jenny Kääntä, illustration: Lisa Bergström

Galna människor har visst alltid haft en förmåga att söka sig till något som kallas terapi, en slags psykologisk behandling vars uppgift är att hjälpa de galna att bli lite mindre galna. Skämt åsido, men kanske var det lite så förr, att det bara var de riktiga knäppisarna som sökte sig till terapin som behandlingsform. För de som bara var lite deppiga och förvirrade fungerade det istället utmärkt att snacka lite med en granne eller en vän för att komma tillbaka på banan igen. Och även om det här med terapi är mer accepterat idag, så vet vi att det fortfarande är lite skamligt och aningens konstigt. Läs bara vad Tomas Eriksson, docent och läkare med allmän psykiatri som specialitet lär har sagt till Expressen då Socialstyrelsen just presenterat nya riktlinjer om att KBT-terapi skulle användas vid måttlig och mild depression: – Om man är lite ledsen för att det har hänt något tråkigt, ja då är det väl bra att man får tröst och stöd. Men det behöver man inte KBT-terapeuter till. Det duger bra med släktingar och grannar. (…) Själv brukar jag prata med min fru när jag är ledsen. Förhoppningsvis är Tomas Erikssons uttalande en alltmer sällsynt åsikt, men visst speglar det många människors syn på terapi än idag. Men, med ungdomen kommer nya rön, och även om det fortfarande anses lite udda att gå i terapi så är det numera nästintill lite av en hype att lära känna sig själv. Det länge så svåra ordet har kommit att bli vardagsmat hos de flesta, och från Hollywood rapporteras dagligen om nya stjärnor som i jakten på sig själva besöker de nya superterapeuterna. Jag vågar nog påstå att trenden att gå i terapi så sakteligahar kommit för att stanna, och att terapin trots allt blivit ett alltmer accepterat hjälpmedel för många i den trassliga världen. Och då inte bara den klassiska formen individualterapi där en individ möter en terapeut. Nej, det finns faktiskt såväl andra som billigare terapiformer att välja. Ett exempel är gruppterapi, där kommunikationen – förövrigt ett av tjugohundratalets ledord – står i fokus. Men hur fungerar det egentligen, det här med psykoterapi i grupp? Den vanliga föreställningen är väl att psykoterapi bedrivs i avskildhet med en psykoterapeut (som är ”experten”) och att detta är den rollfördelning som är förutsättningen för en effektiv psykoterapi? Men så behöver det alltså inte vara. Man skulle istället kunna hävda att eftersom många problem i grunden beror på människans svårigheter att förhålla sig till andra; till exempel i relationer, i möten med nya människor eller i separationer, så är det snarare att prata om dessa svårigheter tillsammans med andra som är det bästa. På så sätt kan man lära sig att se på sina problem på nya sätt, kommunicera bättre och få förmågan att uttrycka sina känslor i ord. Det är också mycket riktigt så gruppterapi fungerar. Här handlar det alltså om en hel grupp för varandra okända människor, ofta fem till åtta personer, vilka träffas under ledning av en psykoterapeut som är där för att skapa trygghet, se till att alla ges utrymme och för att skydda deltagarnas integritet. Meningen är att denne ska bryta in i samtalet så lite som möjligt eftersom det är gruppdeltagarna som ska stå för pratet. Ibland kan en viss aktivitet ingå i terapin, 40

typ måleri eller sång, men gruppen kan även ses och bara prata om tillsynes vardagliga saker. Innan gruppterapin kan påbörjas träffar terapeuten varje individ enskilt, dels för att bilda sig en uppfattning om varje människas problematik, och dels för att tala om de riktlinjer som måste följas av alla då gruppterapin pågår. Det är till exempel totalt förbjudet att föra vidare vad som sagts och det är inte heller tillåtet att lämna gruppen under terapins gång. Gruppen är ofta symptom eller probleminriktad - till exempel flickor med ätstörningar - men den kan även bestå av medlemmar med olika bakgrunder och därtill olika problematik, allt för en så bra grupp som möjligt. Och eftersom vi lever i en tvåkönad värld består grupperna ofta av såväl män som kvinnor för att så långt som möjligt likna vardagen. Behandlingstiden är två till tre år, men i de så kallade halvöppna grupperna som dominerar är det okej att avsluta då de terapeutiska målen är uppnådda. Terapigruppen ses en gång i veckan under en och en halv timme, och väl där är ordet fritt: den som känner för att dela med sig av sina tankar tar helt enkelt ton. Antingen så svarar någon på vad som just sagts, eller så byter samtalet

spår med detsamma. Meningen är dock att de andra gruppmedlemmarna ska uttrycka vilka känslor de upplevde då personen talade, så egentligen ska det alltså inte handla om att ge goda råd – utan att uttrycka de känslor som infinner sig, vilket många tycker är svårt. En av de allra viktigaste uppgifterna i gruppen är just att utveckla förmågan att kommunicera, en utveckling som brukar jämställas med själva den terapeutiska processen. Förbättringen av kommunikationen innebär att dilemman, konflikter och förut dolda, underliggande och omedvetna svårigheter i stället kan artikuleras i språket och på så sätt lösas. Det tycks också vara meningen att samtalsgruppen ska vara en skara olika individer; blyga, pratiga, tysta och spralliga eftersom det leder till en tydligare gruppdynamik. Det är mycket riktigt ofta just gruppdynamiken som nämns terapiformens bästa egenskap: att få dela en känsla med någon leder till gemenskap och känslomässigt stöd, och genom att iaktta och lyssna på varandra utvecklas gruppens medlemmar. Det är också på så vis man lär sig se på sitt problem på andra, nya och förhoppningsvis bättre sätt. Genom att se hur andra reagerar på liknande problem kan den egna reflektionsprocessen komma igång, och då startar även den

egna bearbetningen. Givetvis är gruppterapi bra för dem som har socialt knutna problem, till exempel social fobi: att ses i gruppen är ju bara det en träning för individer med sådan problematik. Det är likaså en trygghet att veta att det finns andra som känner likadant. Ytterligare en intressant tanke med gruppterapi är att gruppen ska fungera som en spegel, alltså inte på så sätt att man ska undersöka ”vem man är”, utan mer för att få vetskap om hur man uppfattas av andra, och se ageranden som man själv inte lägger märke till. Gruppen ger olika bilder av sina medlemmar, och på så sätt kan man nå en förändrad eller stärkt självbild. Om man, till exempel när man kritiserar någon i gruppen, alltid gör andra människor upprörda eller ledsna, så kan man tänka sig att det också är så i det verkliga livet, alltså att man inte är så bra på att ge konstruktiv kritik. Genom gensvaren från de andra gruppmedlemmarna får man lära sig hur man uppfattas och relaterar till andra. Målet är ju också mycket riktigt att förstå sig själv och sitt inre bättre och på så sätt komma att må bättre. Det är ofta dags att avsluta sin terapisession då man är beredd att gå ut i verkligheten lite starkare och mer tillfreds med den man är, oavsett glädje eller sorg. 41

Att terapeuten måste dela sin tid mellan alla i gruppen kan ses som en av terapiformens nackdelar: som vanligt kan det lätt bli så att de som hörs mest är de som vinner mest, och diskussionen blir inte heller så inriktad på den enskilde. Dessutom vet vi alla att det är svårt att dela med sig av sina innersta tankar i en stor grupp. Kanske är det så att gruppterapin aldrig når det djup som individualterapin tycks nå? Oavsett djup eller inte så tycks det stå klart att denna terapiform leder till att individer får nya perspektiv på sig själva och sina problem, och i kombination med att kommunikationen utvecklas borde nog de flesta av oss rusa till närmsta gruppterapeutiska sammanslutning. Jag menar: vilken galning vill inte leva ett enklare och mer insiktsfullt liv? Skrivet i samarbete med psykologstuderande Hoa Ly. Tack Hoa!

Vad är en nörd? En glimt från grundskolans gymnastiktimmar flimrar förbi. Varje lördag vid Mariatorget, på Björngårdsskolans konstgräs, utövas sporten spökboll. Leken, som är en svensk variant av Dodgeball, fick sitt rejäla genombrott efter filmen med samma namn. Stockholm Dodgeball Association (S.D.A.) grundades och plötsligt blev det fruktansvärt populärt att bilda små spökbollslag och klä ut sig i för korta shorts, höga strumpor och matchande pannband. Men allt är fortfarande på skoj. Vid sidan av planen står ölburkar samlade och bakom gallret påhejas ungdomarna av förbipasseranden och intresserade. Stämningen är munter, uppsluppen och möjligtvis en liten smula nördig. För vilka flickor och pojkar spelar spökboll frivilligt? Under 90-talet genomgick ungdomskulten en ironisk backlash, en reaktion mot en generation som ständigt hade distanserat sig. För att driva föräldrarna till vansinne hade man valt att ta avstånd från allt. Men man var aldrig för eller emot något. Denna ironiska period överlevde knappt ett decennium innan hipsterskulturen på nytt återfödde allvarsamheten och 00-talet har präglats av en djupare förståelse för tidigare kulturella snedsteg. Man har omfamnat varje pinsam detalj hos tidigare generationer och kulturell återutgivning har förstärkts i kölvattnet av Internetfenomen som YouTube och fildelningssajter. Varje skikt av samhället har studerats utifrån ett kulturellt och hipstersallvarligt perspektiv och det är mot de inbitna, utstötta och de lite egna som fokus har riktats. Nörden har börjat tas på allvar.

Men det här stämmer inte riktigt. Nörden har aldrig tagits på allvar. Idag är nörden som identifikation lika död som den fisk som följer med strömmen. Nörden har gjutits ner till ett attribut, en positionering som fångas i de kläder man bär, de för stora glasögon man hakar fast över näsan och de tv-spel man påstår sig ha spelat i sin ungdom. Det finns fortfarande nördar men nörden som begrepp är död. Spökbollsrörelsen är knappast en rörelse som startats av nördar, av inbitna spökbollsfanatiker eller av överambitiösa idrottslärare. Utövande är också allt annat än ironiskt, man gör inte på långa vägar narr av nördarna. Och kanske är det något positivt över det hela; även om nörden inte längre finns i egentlig mening så lever fenomenet vidare. Ett ytligt accepterande är också ett accepterande. Däremot är själva diskussionen löjeväckande. Begreppet nörd är en definitionsfråga, och eftersom nördar är vad icke-nördar inte är kommer nörden alltid att finnas. Även om den inte längre vandrar runt i för stora glasögon, spelar spökboll eller lirar Donkey Kong. Därför tas aldrig nörden på allvar. Nörden är död. Text: Kristoffer Soldal

Potentiell nörd: författaren? Öde trakt, kedjerökning och fågelsång. All kontakt med omgivningen är bruten för att framkalla tankar. Det är min romantiserade föreställning om författarens skapandeprocess. Men vad krävs egentligen av författaren för att en god bok ska växa fram? Jag tror att entusiasm är rätt ord att använda. Jag gläds över att läsa en bra bok, men på samma gång blir jag fundersam. Nyligen läste jag en bok som väckte många tankar inom mig. Jag funderade kring hur författaren gått till väga för att få just dessa ord och funderingar nedskrivna. Liksom många gånger tidigare ställde jag mig frågan: vad krävdes egentligen för att hon skulle kunna skapa detta verk? När jag slagit ihop boken, och har den framför mig, hänger fortfarande en envis nyfikenhet kvar. I en intervju med den amerikanske författaren Joyce Carol Oates i litteraturprogrammet Babel (15/4) berättade hon om sina dagboksanteckningar som hon flitigt fört sedan början av sjuttiotalet. Enligt henne är skrivandet ett uttryck för att tänka, och döm om min förvåning när hon plötsligt slänger ur sig att människor som lyssnar på musik genom hörlurar förmodligen inte kan bli författare på grund av att de inte har tid att tänka. Det här var inte bara ett löjligt uttalande från en enorm författare utan också en avslöjande bild av Joyce Carol Oates skapandeprocess. 43

Oates kanske inte låser in sig i ett öde torp i skogen och bryter all kontakt med omgivningen, men hon, liksom andra yrkesförfattare, har sina egna metoder. Jag tror det framför allt handlar om att ge sig själv möjlighet att få utrymme för att låta skrivandet gro och därefter förhoppningsvis slå rot. Hängivet ger författarna sig ut på oupptäckta marker och kan då och då bli överdrivet engagerade i pågående arbete, oavsett var de befinner sig. Åtminstone är detta eftersträvansvärt och utmärker ett hållbart författarskap. Många faktorer ska stämma för att skrivandet ska tillfredställas. Under processen kan jag tänka mig att riktiga entusiaster, de som offrar mest, är mycket sårbara. Huruvida det är karakteristiskt för ett ansenligt författarskap kan jag inte svara på, men jag tror dessvärre att tålamod avgör om den tidvis ansträngande perioden verkligen leder till något. Om man nu saknar tålamod, behöver det emellertid inte uppfattas som ett misslyckande, för i själva verket krävs lite dystra toner och eftertänksamhet. Jag tror nämligen att författaren förråder sin text genom att inte bekymra sig. Robin Bernhardtz

Kolonist – Javisst ! ”ekologiskt odlade, lokalt producerade och cykellevererade” Anders och Caroline förbättrar stans grönsaksdiskar.

e text och foto: Henrik Andersson

j ST d f h p g MN r 44

”Första året hade de tänkt att odla massor med vitkål – så att de kunde bli självförsörjande på pizzasallad”

n ny generation unga trädgårdsodlare håller sakta men säkert på att ta överta stadens kolonilottsområden. Men till skillnad från den äldre generationen fokuserar de unga inte på blommor och rekreation utan på matproduktion. För de nya kolonisterna är stadsnära odling ett viktigt steg mot en hållbar värld utan växthusgaser och miljöförstöring. Kolonilotter är inget nytt påfund. De första områdena anlades i södra Sverige i slutet på 1800-talet efter inspiration från Tyskland. På den tiden hade kolonilotten en viktig funktion i livsmedelsförsörjningen där många fattiga stadsbor odlade grönsaker och frukter för att få ned matkostnaderna. Från 1950-talet ändrade koloniområdena karaktär från nyttoträdgård till prydnadsträdgård. Men kanske håller det på att svänga tillbaka igen? I Uppsala finns det ett tiotal kolonilottsföreningar. En av dessa är Hällbyvallsområdet som ligger vid stans västra utkant, där odlingslandskapet möter stadsbebyggelsen, inklämt mellan Bärbyleden och det gamla observatoriet. Kolonilottsföreningen har cirka 150 odlingslotter på 100 kvadratmeter som kostar 300 kr/år att hyra. Två av föreningens medlemmar är Caroline och Anders. När jag träffar dem i början på juli är de i full färd med att ordningsställa sin andra kolonilott. Caroline flyttar runt stora tuvor av gräslök och gräver upp krusbärsbuskar samtidigt som Anders planterar brytbönor. Anders och Caroline bestämde sig för att skaffa kolonilott efter inspiration från några bekanta och en romantisk promenad till det nyanlagda hällbyvallsområdet. Deras gemensamma miljöintresse hade, just då, liten betydelse. Som studenter blev beslutet att skaffa en kolonilott också ett sätt att markera att de skulle bli kvar i staden eftersom odling innebär att man planerar för nästa säsong och ”rotar sig”. Första året hade de tänkt att odla massor med vitkål – så att de kunde bli självförsörjande på pizzasallad. Men eftersom de hade sått vitkål- och kålrotsfrön tillsammans och inte markerat upp raderna visste de inte vad som var pizzasallad. Vitkålsskörden blev obetydlig men kålrotsskörden enorm, så under det efterföljande året lagade de mängder med gratänger, soppor och grytor baserade på kålrot. Caroline berättar att det var en kick att äta den första måltiden när nästan alla ingredienser kom från den egna odlingen. Genom att odla sina egna grönsaker får Anders och Caroline en möjlighet att prova sorter som är mycket svåra

att hitta i butiken, såsom bondbönor och salladsväxten mangold. – Jag hade aldrig ätit bondbönor förut och det var jättegott! Mangold blir snabbt sladdrigt och torrt vilket gör att det blir svårt att hålla kvaliteten på råvaran – därför säljs den inte i affären. Hemmaodlade grönsaker har också en högre färskhet än de som finns i butiken, säger Caroline. När Anders och Caroline började odla var de yngst på kolonilottsområdet. Grannarna blev fascinerade över ungdomarnas närvaro och att de ville odla mat istället för att fokusera på vackra blommor. Alla var väldigt hjälpsamma och de fick massor av tips och råd - när jag besöker deras kolonilott kommer några grannar över med överblivna kålplantor som Anders snabbt planterar. Idag, fyra år senare, är det istället mycket ungdomar på lotterna. Anders och Caroline har utökat sina odlingar till 300 kvadratmeter som gör dem i princip självförsörjande på grönsaker. De odlar sockerärt, märgärt, squash, pumpa, gurka, brytböna, vaxböna, rödbeta, palsternacka, grönkål, kålrot och kålrabbi. Tomater odlas längs en hemmabyggd spaljé. För att undvika skadeinsekter odlas lök och morötter samt vitkål och tagetes tillsammans. Löken skrämmer bort morotsflugan och tagetesblomman är obehaglig för kålfjärilen. Genom att odla småskaligt och kombinera olika växter slipper de använda bekämpningsmedel som är standard i det konventionella jordbruket. Istället för konstgödsel, som kräver mycket olja under tillverkningen, använder de gräsklipp eller nässelvatten för att ge näring till odlingarna. Mycket näringsämnen återförs via komposten. Caroline och Anders brukar även kökskompostera matrester från lägenheten ute på lotten.

at från kolonilotter är i många fall bättre än den ekologiska mat som finns i affären. Transporterna kan vara kortare när odlingarna ligger några hundra meter från affären och konsumenten. Anders och Caroline har exempelvis sålt rödbetor till ICA som butiksägaren märkte upp med ” ekologiskt odlade, lokalt producerade och cykellevererade”. Rödbetorna sålde slut direkt. Anders och Caroline tycker vi borde lägga mer fokus på att äta sådant som kan produceras i Sverige och att uppmärksamma möjligheten med säsongsvariationer. De frågar sig hur logiskt det är att vi äter äpplen från Nya Zeeland? Eller varför det har blivit mode att äta importerad vattenmelon på sommaren när vi i Sverige har ett överflöd av jordgubbar, körsbär och hallon? Anders tycker det är korkat att affären säljer ekologiska morötter från Italien när 46

de svenska är slutsålda. – Vi måste kanske acceptera att vissa råvaror kan ta slut och vi inte alltid kan få en lyxig sallad med alla ingredienser. Kanske kan vi använda kålrötter i salladen istället? Många konsumenter tror att de måste äta importerade livsmedel vintertid för att få i sig viktiga näringsämnen. Men många långväga transporterade grönsaker innehåller inte så mycket näring. Exempelvis är storskaligt odlade tomater ofta snabbväxande sorter som mestadels innehåller vatten. Och eftersom de inte odlas i riktig jord utan i konstgjorda näringslösningar saknas många näringsämnen så som exempelvis bor. – Eftersom grönsakerna odlas i ”döda jordar” så förs det heller inte över någon näring till tomaterna. Många tycker också att hemmaodlade grönsaker smakar bättre, säger Caroline. Enligt Anders och Caroline är frågan om småskalighet eller storskalighet lika viktig som den om ekologiskt respektive konventionellt odlat. För även det storskaliga ekologiska jordbruket kräver stora mängder energi för att fungera. – I det storskaliga jordbruket går det åt tio enheter energi för att framställa en kalori mat. I det hästbaserade jordbruket var siffrorna de omvända. Om några år kommer oljepriset att vara mycket högre eftersom oljan håller på att ta slut. Har vi då inte ställt om till småskalig ekologisk produktion kommer vi att stå där med döda jordar som blir svåra att odla upp, säger Anders. Kolonilottsodling handlar inte bara om miljöfrågor och om livsmedelskvalitet. Det handlar lika mycket om glädje och att med naturens krafter skapa något vackert. – Om folk bara visste hur lätt och roligt det är att odla. Det är fantastiskt att lite sol, vatten och fotosyntes kan skapa något som vi kan äta!, säger Caroline. Anders berättar att kolonilottsinnehavarna uppskattar möjligheten till frisk luft, motion och social gemenskap – som ibland kan bli dråplig. – I våras handgrävde jag en halvmeter djup och två meter bred odlingsbädd för svartrötterna. Det såg precis ut som en grav. När vår äldre odlingsgranne passerade kommenterade han graven: ’Jaha, det här är ju bra eftersom min svärmor kommer på besök från Syrien och kanske kan jag få låna den här då?’. Det hade kanske blivit en riktigt bra gödsling, skrattar Anders.

smaka KARDEMUMMA I STADSBIBLIOTEKET När jag, liksom många andra Uppsalastudenter, läste konstvetenskap A för några år sedan fick vi lära oss om egypten och mumier. Då fick vi lära oss att ordet Kardemumma kommer av Kött från Mumie, Kar (kött) de mumma (från mumie). Under medeltiden ska det tydligen varit populärt att importera mumier och mala ner dem till medicin för att tillverka diverse salvor. Ordet ska sedan ha levt kvar och sedan getts till den väldoftande örten som började importeras till Europa på 1200-talet. Jag vet inte riktigt hur mycket sanning det är i det där. Med största sannolikhet kommer ordet istället från grekiskans ka´rdamon, vilket tydligen är någon sorts krasse och på latin heter kryddan Elettaria cardamomum. Men ändå. Den där mumiehistorien är bra mycket mer spännande! Hurvida något av detta har något som helst att göra med Uppsala stadsbiblioteks nyöppnade café vet jag inte. Inte heller om det finns någon koppling till den populära revyartisten Kar de Mumma. Namnet kom till efter en att caféet utlyst en namntävling och bibliotekets motivering till namnvalet lyder: ”För biblioteket är orden i centrum! Kardemumma är ett ord som smakar – som smakar gott. Kardemumma förhöjer smaken på kaffe, te och bakverk – precis som vårt café förhöjer upplevelsen av biblioteksbesöket!” I mitten av augusti slogs dörrarna upp för caféet i det gamla huset där biblioteket tidigare hade sin talboksavdelning. Det är i år 22 år sedan Stadsbiblioteket öppnade, så man kan säga att det är på tiden att det invigs. Caféet kommer att drivas av Triller Mat & Bröd vilket är ett familjeföretag som varit verksamt i Uppsala under 26 år. Förutom gott kaffe kommer de erbjuda lättare luncher och dessutom kommer caféet baka allt själva. Utbudet kommer vara säsongsbetonat, närodlat och ekologiskt. Gissningsvis kommer det även bjudas på en hel del kardemumma!

Här hittar du allt från vardag till fest!

Fyrissenap Senapen är tillbaka i stan!

Nu tiken s fyll bu eter yh med n ag varje d

1919 startade tillverkningen av senap i Upsala Ättiksfabrik som då var den första industriella tillverkningen i Sverige. 2008 upphörde verksamheten i Uppsala och flyttade utomlands. Det kunde ha varit slutet för en lång senapstradition i staden. Men det fanns människor kvar med såväl kunskap och passion om hur man tillverkar riktigt god senap. Sedan våren 2009 har det lokala företaget Upfood återinfört senapstraditionen i Uppsala med produkten Fyrissenap. Senapen finns i två smaker: Naturlig och klassiskt stark.

Klädkammaren Second hand butik Svartbäcksgatan 16 018-14 61 00

www.fyrissenap.se

KALENDARIUM 11/9 Här är några tips på vad som händer i staden framöver. Maila gärna om ni har några förslag på vad vi borde tipsa om här: lisa@bizart.se

SELMA PÅ ORANGE På sidan 28 har vi skrivit om nya hbt-klubben SELMA på Orange. Fredagen den 11/9 är det premiär och förutom klubbmusik hela kvällen utlovas överraskningar...

12/9

MUSIKAL OM KRIS PÅ REGINA Efter ett decennium av pastellfärger, hårspray och framtidsoptimism började välfärden plötsligt att svaja. Istället för glammig LA-rock fick vi grunge, istället för my little ponny kom ny demokrati. (om man ska hårddra det). Teater C, en nybildad teatergrupp har 90-talets kris som utgångspunkt i sin nyskrivna musikal: När musiken tog slut. Den beskrivs som ”En rolig musikal om kris, arbetslöshet och krossade drömmar. En nyskriven historia om att växa upp i en ekonomisk kris, omgiven av röda bokslut och svarta rubriker. På scen bland andra Nils Jansson (aka Kung Henry) och Anna Haglund, Dag Thelander, Andrea Guertsen samt Johan Alex.” Föreställningen har premiär på Reginateatern under kulturnatten.

Kulturnatten i Uppsala är ett smörgårdsbord för kulturgourmeten (och gourmanden). För information om alla snittar och krutonger att njuta av finns mer information på: www.kulturnattenuppsala.se Vi har valt ut några godbitar som vi kommer att smaska på. STUMFILM PÅ SLOTTSBIOGRAFEN Under flera år som kulturnatten ägt rum har Slottsbiografen arrangerat Stumfilm med levande musik. I år är inget undantag.Varje timme mellan 17.00 och 23.00 kan du ta del av pianisten Edward von Past som ackompanjerar tidiga 1900-tals komedier.

STUDIO DICOR ARRANGERAR HAJEN På kvällen arrangerar våra vänner i Studio Dicore en spelning med bland andra underbara nya rösten Hajen som vi tipsar om på musik-sidorna i detta nummer.

Uppsala Universitet bjuder alltid på något extra under den mörka kulturnatten. I år är inget undantag. Bland mycket annat kan man ta del av: OM LIVET I MÖRKER ”Mörkrets mystiska mångfald – om livet i mörker, nattlevande djur och växter.” Botaniska trädgården, Tropiska växthuset,Villavägen 8 KONSTGJORT STJÄRNHIMMEL ”Astronomi och andra stjärnor. Den konstgjorda stjärnhimlen, Stjärnor & galaxer, solsystem & planeter, norrsken och andra himlafenomen. För dagen finns ett planetarium på museet. Gör en resa ut i rymden, kika på stjärnorna som passerar, solsystemen som svävar förbi.” HJÄRNAN OCH MUSIKEN ”Den musicerande hjärnan Fredrik Ullén är en rosad konsertpianist som också forskar på hur musik påverkar hjärnan.Vad händer när vi lyssnar på musik eller själv spelar? Fredrik diskuterar detta och ger musikaliska mellanspel på flygeln.” Tid: 19:00 - Lokal: Universitetsaulan, universitetshuset

LIEDER OF THE PACK PÅ UKK Ola Salo böjer sig inte för att utmana sina musikaliska gränser. Som tonåring skrev han en hel symfoni, blev som 20-åring back up till Peter Jöback i Kristina från Duvemåla och efter flera år som frontman i The Ark iklädde han sig med självklarhet rollen som Jesus i Jesus Christ Superstar. Nu står han på scenen tillsammans med konsertpianisten Per Tengstrand i föreställningen Lieder of the Pack!

23/9

BOB HUND PÅ KATALIN 1992 gör skadar Thomas Öberg knäna efter att ha upprepade gånger kastat sig i scengolvet under en konsert i Solna. Efter läkarbesöket dagen efter skriver läkaren på remissen till psykakuten(!) ”Patienten hoppade fem meter upp i luften utan droger” ”utan droger” är så hårt understryket att det gått hål i pappret. Fem meter upp i luften blev senare en titel på en av Bob Hunds låtar. För det är givetvis Bob Hund det handlar om. Gruppen som fått epitetet ”Sveriges absolut bästa liveband” gör i år comeback med nytt album och utsålda konserter på bland annat Cirkus i Stockholm. I höst ger de ett fåtal konserter och en av dessa sker på Katalin! Vi hoppas att Thomas knän kåller för denna gång, men tvivlar på att gruppen skulle ha dragit ner på tempot.

KULTURNATTEN

LOKAL ELEKTRONIKA PÅ UKK Förra året gick det knappt att komma in på Uppsala konsert och kongress när Markus Krunegård besökte stan. I år bjuds bland annat på kulturnatten-special av avantgardsatsningen Brus där bland annat Redmalm, Hjorten och 0-visionen spelar.

20/9

23/9

12/9

MÅLERI MED RÖTTER PÅ TEATERGALLERIET Martin Ålund är född i Skellefteå 1967 och växte Umeå. Nu bor och arbetar han i Stockholm där han håller på med oljemåleri. På kulturnatten har han vernissage på Teatergalleriet i Uppsala Stadsteater. I hans konst kan man finna rötter till 1800-talets romantiska måleri. Och tänker man efter kan man ana ”den besjälade naturens fruktbara inflytande”, ”ett närmast nonfigurativt naturmåleri i Düsseldorfskolans anda” och att det handlar om ”Eruptiva organiska former samt ett växelverkande ljusdunkel bidrar till den apokalyptiska stämningen.” Eller kan man helt enkelt tycka att det är fint!

16/9

FREDDIE WADLING PÅ KATALIN Freddie Wadling är något av en institution i den svenska musikhistorien. Ingen kan utrycka smärta och mörker som honom och den 16 September har vi Uppsalabor äran att ta del av ”Sveriges bästa rockröst”.

18/9

SVENSKA CUPEN I TRAMPOLIN Hej hopp! Få sportutövningar är lika imponerande som gymnastik. Den 18, 19 och 20 september står Fyrishov som värd för Svenska Cupen i trampolin. Det är alltså inte simhopp det rör sig om, utan avancerade kontrollerade konster på väldigt stor studsmatta. (Youtuba ”Trampolin Svenska Cupen” så fattar ni!) 48

”Blinkar blå” från 1981 är en av de bästa låtarna som gjorts i det här landet. Bakom den ligger popsmederna Thomas Adolphson och Anders Falk (tillsammans med elektronikgurun Greg Fitzpatrick). Om gubbarna håller än idag får ni själv avgöra när de uppträder på Reginateatern den 23 september.

24/9

FILMKLASSIKER PÅ SLOTTSBIOGRAFEN ”Film gör sig bäst på bio”. Idag håller citatet sämre när var och varannan kotte sitter med 56” lcd-tv och surroundsystem. Men detta till trots vill vi slå ett slag för gamm-bion. Ingvar Bergmans gamla favorittillhåll, Slottsbiografen visar i Uppsala filmstudios regi en mängd fantastiska, makalösa, underbara mästerverk som faktiskt gör sig bäst på just bio. Bland dessa väljer vi till exempel Elefantmannen av David Lynch från 1980.

30/9

LUNCHSEMINARIUM OM IT-SAMHÄLLET Uppsala Universitet arrangerar en mängd bra seminarier och föreläsningar (även för oss som lämnat studier och tentaångest bakom oss) På www.uu.se kan du finna deras höstprogram. Ett av de seminarier som vi som inbitna datoranvändare tycker ser intressanta ut är om det sårbara IT-samhället: ”Överallt kan vi se hur den snabba tekniska utvecklingen framtvingar samhällsförändringar. Mängder av människor annonserar ut personliga, intima och triviala detaljer på nätet.Vart är sociala nätverk och medier på väg? Är twittrande och bloggande en fluga - eller pågår en revolution där integritet är första offret? Dagens seminarium diskuterar och analyserar de processer och konflikter som uppstår när etablerade värderingar utmanas av ny teknologi.” Anmälan på info@ull.uu.se

7/10

VILSE I PANKAKAN IGEN För en hel generation är Staffan Westerberg i allmänhet och Vilse i Pannkakan i synnerhet likställt med mardrömmar och förstörd barndom. Nu återvänder Staffan för att upprepa denna bedrift som allas vår skräckfarbror men för säkerhets skull har han med sig 90-tals ikonerna Gurra G och Pedda P från just D. Så, liksom till uppföljaren av en Wes Craven-skräckis presenterar Katalin föreställningen med orden: ”Just när du trodde att det var över... Staffan Westerberg kommer till Katalin för att återberätta Vilse I Pannkakan i revyform!”

2/10

PABLO FRANCISCO PÅ UKK ” I just... I don’t know, with all that metal and steel would be like getting a blowjob from R2D2.”. Om du är redo för snabba vändor, samtida populärkulturella referenser, humor som går precis på gränsen ovanför och under bältesspännet så är du redo för en svettig omgång med ljudeffekts- och Stå Up-mästaren Pablo Francisco. Hans ”Bits and Pieces” från 2004 gjorde honom till ett världsnamn. Nu besöker han Sverige för andra gången och den 2 oktober kan du se honom på UKK.

6/10

ILLUSTRATION PÅ BROR HJORTHS HUS Alla när vi drömmar om konstnärskap. Nu får vi chansen att utveckla våra kreativa ambitioner i ledning av eminenta Uppsalakonstnären Stina Wolter i workshopen Litteratur + Dig + Konst = Illustration på Bror Hjorths Hus. Här uppmuntras deltagaren till att skapa en bild till sin älsklingsdikt eller favoritbok.

25/9

Ólafur Arnalds på UKK ”Pianot sätter igång en stillsam rörelse. Snart fyller några stråkar på med en enkel melodisk slinga. Det är musik där allt prål är bortskalat, följsamt, böljande, nästan smärtsamt vackert, men alls inte ytligt eller enbart insmickrande. Musiken svävar fram genom rummet. ” Så vackert och poetiskt beskrivs den unge islänningen Ólafur Arnalds musik. Den 25 september har du möjlighet att ta del av hans ljudlandskap där elektronik och röstexpreiment blandas med piano och stråkar.

25/9

STADSTEATERN PRÖVAR BILDEN AV KRISTINA Drottning Kristina har en speciell koppling till Uppsala 1654 valde hon att avsäga sig kronan i Riksalen på Uppsala slott, för att konvertera till katolicismen och dra till Rom som en av de mäktigaste kvinnorna i Europa. Men vem hon egentligen var som person kommer vi nog aldrig att veta, än om flera mer eller mindre kvalificerade gissningar gjorts. I höst gör Uppsala Stadsteater ett försök i pjäsen DROTTNING KRISTINA, Kunglig show. ”Vem var hon, Kristina? Den tvekönade, maktgalna, kärlekslängtande, kunskapstörstande drottningen! Som lämnade sitt land och sin religion men aldrig gav upp sig själv. Hur egensinnig får en drottning bli? Vi snor, plagierar, kopierar och prövar bilden av drottning Kristina i en spretig, humoristisk och smärtsam föreställning som blandar teater, musik och dans. Möt Kristina på Lilla scenens slagfält där 1600-talskreationerna får en modern twist.” Regi/Scenografi/Text: Farnaz Arbabi genrep: 25/9 Premiär: 26/9 49

19/10

KORTFILMSFETIVAL 27 stycken har det blivit. Så nog kan man kalla Uppsala kostfilmsfestival för en institution i staden. Och vi lär inte bli besvikna i år heller när vi får ta del av något av det bästa som världen har att erbjuda då det gäller filmer upp till 70 minuter (vilket är den allmänna definitionen av en kortfilm) 19-25 oktober är det alltså dags för den 28 i ordningen.Vi tackar och tar emot en vecka med de bästa kortfilmerna från hela världen. Under festivalen arrangeras mer än 100 filmvisningar, föreläsningar, seminarier och möten. Mer info på: www.shortfilmfestival.com

K O N TA K TA O S S :

Redaktionen, releaser och redaktionstips: kontakt@opsala.se

Annonsförsäljning: annons@opsala.se

Ansvarig utgivare: stewen@bizart.se

För mer information, se bloggen www.opsala.blogspot.com

I N K Ö P S S TÄ L L E N O C H K O N TA K T E R :

HM: www.hm.com, 08 796 55 00 Lindex: www.lindex.com, 020 570 580 Globalen: www.globalen.nu, 018 10 11 71 The phone house: www.phonehouse.se DESIGNTORGET: www. designtorget.se 018 60 25 35 Friskis&Svettis: www.uppsala.friskissvettis.se, 018 55 84 90 Uppsala Pride: uppsalapride.se QX: www.qx.se Creative make up Uppsala: www.creativemakeup.se, 018 10 50 13 Uppsala dansakademi: www.uppsaladansakademi.se, 018 56 85 18 WEEKDAY: www.weekday.se, 018-18 23 70

H Ä R H I T T A R D U O P S A L A : Rocks I Godsmagasinet/Östra station I SvavaGALLERIAN Coffeehouse by George I Weekday I Solo I Upplysningen I Synsam I Galleria Dragarbrunn Stadsbibloteket I Designtorget I Barista I Household I Café Chagall I Carlings I Village Trolltyg I DrottninggATAN 2 I Mäster Arnes SKRÄDDERI I Filmstaden I HUGOS KAFFE & DELI Bild, Film, Designhuset I JC I KOSMO SKOR I SALUHALLEN I mfl.

Äntligen! Nu ﬁnns det ett kafé på Stadsbiblioteket Kafé Kardemumma ligger i det ljusa huset till höger om Stadsbibliotekets

entré. Rummen är smakfullt renoverade och har vackra kakelugnar. Det finns även en uteservering på innergården.

Öppettider måndag–torsdag 10–19, fredag 10–17 lördag 11–15.30, söndag 13–15.30 (september–april)

Stadsbibliotekets öppettider

Kardemumma drivs av Triller Mat & Bröd. De serverar lyxiga mackor på stenugnsbakat surdegsbröd med närproducerade pålägg. Även lättare luncher såsom sallad, soppa och paj. Naturligtvis även gott kaffebröd! Allt de serverar är egentillverkat.

måndag–torsdag 9–20* fredag 9–18 lördag 11–16 söndag 13–16 (september–april) * Barn- och ungdomsavdelningen stänger kl 19

www.trillermat.se

Tidnings- och tidskriftsrummen öppnar kl 8 måndag–fredag

Fika med forskare – Science Café Stadsbiblioteket arrangerar en serie samtal med aktuella forskare under rubriken Science Café. Över en fika diskuterar allmänheten och en forskare tillsammans en aktuell fråga eller nya rön som berör. Start 30/9.

Uppsala- och Upplandssamlingen måndag 14–16, tisdag 16–19 onsdag 10–12

Uppsala stadsbibliotek Svartbäcksgatan 17, tel 018-727 17 00 www.uppsala.se/bibliotek 52