Läraren 1 2019 by Tom Ahlfors

ledaren Fördjupning, sammanhang och analys är några relevanta ledord för en tidning av Lärarens karaktär. ЮЮ r sidan 2

17.1.2019 • Nr 1 Årgång 45 (126) Organ för Finlands Svenska Lärarförbund

En riktig byskola

Det hänger nästan en gitarr per elev på väggen i Lappvik skola i Hangö. Skolan har detta läsår nio elever, och får väl antas vara en av Svenskfinlands minsta. Ett fruktbart samarbete råder med finska grannen Lappohjan koulu, säger Hannu Larinen som är rektor för bägge. ЮЮ r läs mera på sidorna 4–5 Anna Luhtasela är vikarierande klasslärare i Lappvik skola. Hon har undervisning också i Lapppohjan koulu. På bilden lär sig de finskspråkiga eleverna julsånger på svenska. foto: tom ahlfors

Prata om rasism

Vad svarar man som lärare när föräldrarna ringer och berättar att deras barn fått höra rasistiska kommentarer på skolgården? – Det du inte behöver upprepa är att skolan inte accepterar rasism, det är en självklarhet och gör inte det skedda ogjort, säger forskaren Aminkeng Atabong Alemanji (bilden) som är universitetslärare vid Åbo Akademi. ЮЮ r sidan 9

Profiler i vår skolvärld

För tidig rekrytering Jag har svårt att förstå logiken i att lediganslå tjänster i januari och jag frågar mig varje år varför rekryteringen inleds nästan åtta månader innan det konkreta arbetet börjar. Kommunernas anställningsprocesser är relativt smidiga nuförtiden och motiverar inte den tidtabell som man till exempel kör med i huvudstadsregionen.

I en serie intervjuer under skolvärldens profiler vårterminen tar tidningen Läraren pulsen på några av den finländska skolvärldens påverkare. Först ut är Utbildningsstyrelsens generaldirektör Olli-Pekka Heinonen.

CHRISTER HOLMLUND Ord för ord-kolumnen

ЮЮ r sidan 3

ЮЮ r mittuppslaget

17.1.2019 • Nr 1

Ledaren mattias fagerholm Chefredaktör

En blick i backspegeln – sedan gasen i botten Tidningen Läraren har en anrik historia. Den äldsta föregångaren började utkomma redan år 1894. Det gör Läraren till en av de äldsta facktidskrifterna i vårt land. Det är givetvis ett arv som skall behandlas varsamt. I 125 år har lärarna i Svenskfinland haft av en facktidning som fokuserat på utbildningsfrågor. Knappast någon annan yrkesgrupp betjänas så väl på svenska som lärarna. Och det skall vi fortsätta med. Den fackliga intressebevakningen är kärnuppdraget för Finlands svenska lärarförbund. Då är det givet att också Läraren lägger fokus på dessa frågor. Men FSL är mer än ett fackförbund. FSL har också en stark profil som ett identitetsskapande förbund. Det visar också medlemsenkäten från 2017. Skolreportage och nedslag i den pedagogiska vardagen var bland annat sådant som fanns högt på medlemmarnas önskelista. Det är också något som kommer att avspeglas i tidningen Lärarens innehåll. Läraren är nämligen, för att citera min föregångare, medlemmarnas tidning. Fördjupning, sammanhang och analys är några relevanta ledord för en tidning av Lärarens karaktär. Det i kombination med en närhet till fältet och en god kontakt med utbildningssektorn ger oss goda förutsättningar att skapa ett innehåll som upplevs som relevant. En målsätt-

ning för tidningen Läraren bör vara att stimulera till en diskussion, som i bästa fall för den finlandssvenska skolan framåt. ”Vår tidskrift vill taga till sin uppgift att sammanhålla arbetarna på folkbildningens område och möjliggöra ett utbyte dem emellan” skrev tidningens första utgivare Petrus Nordman år 1894. Gångbart ännu idag. Men också om Lärarens rötter går tillbaka till slutet av 1800-talet finns det all orsak att flytta blicken bort från backspegeln, höja den en aning och lägga i en ny växel. Den medievärld som förändras i rasande takt påverkar också vår tidning. Den förändrade mediekonsumtionen för med sig nya utmaningar, men också nya möjligheter. För Lärarens del innebär det att ta steget in i den digitala världen. Målet bör vara att göra ett större digitalt avtryck och att göra tidningens material tillgängligt på flera plattformar. Mycket av det som redaktionen producerar skulle nämligen förtjäna en större publik. Skolan är en finlandssvensk angelägenhet och det är i lärarnas intresse att utbildningsfrågor finns på agendan. Det är skäl att komma ihåg att en digital satsning inte innebär en nedgradering av pappersprodukten. Det finns inte ett motsatsförhållande mellan aktuellt digitalt material och en engagerande papperstidning.

Den förändrade mediekonsumtionen för med sig nya utmaningar, men också nya möjligheter.

FSL inFormerar ÅRGÅNG 45 (126). Äldsta föregångaren, Tidskrift för folkskolan och folkhögskolan, började utkomma 1894. Utgivare Finlands Svenska Lärarförbund, Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors, tfn växel 020 749 54 60. Redaktion Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors. CHEFREDAKTÖR Mattias Fagerholm, 040 844 2618 , e-post mattias.fagerholm[at]fsl.fi REDAKTÖR Tom Ahlfors, tfn 040 503 65 28, e-post tom.ahlfors[at]fsl.fi. WEBBSIDA www.fsl.fi/lararen NÄTTIDNING issuu.com/lararen PRENUMERATIONER/ADRESSÄNDRINGAR Anita Stark, tfn 020 749 54 64, e-post anita.stark[at]fsl.fi. ANNONSCHEF Lisbeth Lönnqvist, tfn (09) 803 9553, e-post lisbeth.lonnqvist[at]kolumbus.fi (ej tjänsteannonser). Annonspriser 3,35 euro/spaltmm PRENUMERATION 1/1 år 66 euro, 1/2 år 35 euro. LÄRAREN ansvarar ej för retur av icke-beställda manuskript. ISSN 0356-7842. Botnia Print, 2019.

Boka in vårens FSL-kurser Årets första kurs är föreningskursen som ordnas i Tammerfors den 6–7 februari. Också rektorer har en möjlighet att gå på kurs i vår, den 29–30 mars. Den som vill vara med på föreningskursen bör anmäla sig senast fredagen den 18 januari. Fokus under kursen är arbetshälsa och föreningsaktivitet. Du kan anmäla dig antingen via våra elektroniska medlemssidor på adressen www.koodata.net/fsl, eller genom att sända e-post till anita.stark@fsl.fi. Kom ihåg att också meddela dieter eller önskemål kring inkvarteringen, till exempel rumskamrat!

FINLANDS SVENSKA LÄRARFÖRBUND FSL Förbundsordförande Christer Holmlund, tfn 040 532 98 00 Förbundssekreterare Jan-Mikael Wikström, tfn 020 749 54 67 Ombudsman Jens Mattfolk, tfn 020 749 54 70 Kommunikatör Mirjam Heir-Lindström, tfn 020 749 54 63 Ekonomisekreterare Lis-Britt Bergman, tfn 040 630 0224 Avdelningssekreterare Anita Stark, tfn 020 749 54 64

Vårens kursdatum: 6–7.2.2019 Föreningskurs 29–30.3.2019 Rektorskurs 3–4.4.2019 Förtroendemannakurs

Bra att veta om våra kurser FSL:s kurser är gratis för våra medlemmar. Vi står för resekostnader, hotell och eventuellt lönebortfall för tjänstledighet. Inkvartering sker i dubbelrum men för en extra kostnad kan du boka ett helt eget rum om du vill.

Välkomna med!

Alla kurser ordnas i Tammerfors, mer detaljer om vilket hotell fås i samband med anmälan.

17.1.2019 • Nr 1

Normer skapar mobbning, inte homosexualitet Yles aktualitetsprogram MOT rapporterade nyligen att rentav var tredje elev i de lägre klasserna i vissa grundskolor upplever sig bli mobbad regelbundet. Detta framgick av en undersökning som redaktionen utfört. I en kommentar i programmet uttalade sig en rektor i en grundskola och nämnde att vissa elever enligt henne går ”slampigt” klädda. Hon förundrade sig också över elevers behov att betona exempelvis sin sexuella läggning och att de söker uppmärksamhet den vägen. – Jag tycker det är rätt konstigt att redan 12-åringar meddelar att de är homosexuella eller något sådant. Till detta hör också ett märkvärdigt sätt att klä sig, vilket hos

andra elever väcker anstöt, ilska och kanske rädsla. Då behandlar de den eleven därefter. Sedan upplevs det här som mobbning och utstötning, fast eleven på sätt och vis själv sökt den uppmärksamheten. Programmet har fått föreningen Seta att reagera skarpt. I ett pressmeddelande uttalar sig generalsekreterare Kerttu Tarjamo och säger att det finns ett enormt behov av jämlikhetsarbete i skolorna. – Problemet är inte en elev som är homosexuell, utan en skolvärld som inte respekterar mångfald, som inte främjar likvärdighet och som inte medvetandegör normer som leder till diskriminering. Enligt undersökningen Hälsa i skolan (Institutet för hälsa och

välfärd 2017) upplever regnbågsungdomar mobbning och trakasserier betydligt oftare än de unga som tillhör majoriteten. – Det är mycket vanligare att ha erfarenheter av mobbning, hot och våld bland unga som är icke-hetero, än bland de heterosexuella unga. Skolorna borde förebygga och blanda sig i detta slag av beteende och inte upprätthålla normer och stereotypier som leder till det, konstaterar Kerttu Tarjamo. Föreningen Seta arbetar för ett samhälle med mänskliga rättigheter och likabehandling oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck. tom ahlfors

”Inget barn föds till mobbare” Undervisningsminister Sanni Grahn-Laasonen (Saml) betonar att alla vuxna behövs när det gäller att motverka mobbning. Uppgiften kan inte enbart läggas på lärarnas axlar.

– Det är allas ansvar att ta itu med mobbningen och det är ett ansvar som inte kan utlokaliseras, säger Grahn-Laasonen till tidningen Läraren. Undervisningsministern uttalade sig med anledning av rapporteringen i Yles aktualitetsprogram MOT. – Tyvärr är det stora skillnader mellan skolorna. Det vittnar om vilken enorm betydelse de vuxna har med tanke på arbetskulturen. Mobbning är aldrig den mobbades fel. Skolan ska vara en miljö

där man får växa som den individ man är utan rädsla att bli mobbad eller utstött. Mobbningen skall motarbetas redan före skolstarten Sanni Grahn-Laasonen lyfter fram småbarnspedagogikens betydelse i kampen mot mobbningen. I den nya lagen om småbarnspedagogik tas behovet att motverka mobbning redan i daghemmen upp i lagtexten för första gången. – Inget barn föds till mobbare, säger Grahn-Laasonen.

OAJ: Nolltolerans när det gäller mobbning Lärarfacket OAJ:s ordförande Olli Luukkainen förespråkar nolltolerans när det gäller mobbning. – Inga förklaringar i stil med att ”pojkar är pojkar” kan godkän-

nas. Och man får inte ringakta upplevelserna. Mobbning en subjektiv händelse, men för offret är det en objektiv upplevelse, säger Luukkainen.

Lärarna allt mer utsatta MOT:s granskning baserar sig på THL:s undersökning Hälsa i skolan. Trenden i undersökningen är hoppingivande. Resultaten visar nämligen att mobbningen har minskat de senaste tio åren. Det samma kan man ändå inte säga om den mobbning som lärarna upplever. – I den arbetshälsobarometer som OAJ regelbundet gör är trenden att mobbningen inte minskar utan snarare ökar. Det är verkligen illa, säger Olli Luukkainen. mattias fagerholm

Vasabladet och CLL gör gemensam sak mot mobbning Tidningen Vasabladet och Åbo Akademis och Yrkeshögskolan Novias enhet för vuxenutbildning Centret för livslångt lärande (CLL) har gemensamt inlett en satsning mot mobbningen bland unga, skriver Vbl. Framför allt intresserar sig Vbl och CLL för mobbningen som sker via sociala medier och som är oerhört svår att uppfatta för en utomstående och sällan lämnar synliga spår, noterar Vbl. I denna sin nya form är mobbingen ännu svårare än tidigare att bekämpa. En anonym enkät har för ändamålet publicerats på Vasabladets webbsida, www.vasabladet.fi. Syftet med enkäten är att fånga upp berättelser och åsikter om mobbning.

Satsningen utmynnar i ett seminarium i Vasa den 13 februari där representanter för skolan, lärarutbildningen, familjer, utbildningsstyrelsen, polisen och elevkårerna medverkar. – Vi ser fram emot resultaten av enkäten. FSL har naturligtvis nolltolerans för mobbning, säger Christer Holmlund, ordförande för Finlands svenska lärarförbund. Han litar på att satsningen leder till konstruktiva åtgärder som kan ge skolorna något. – Litet förvånad kan jag vara över att varken FSL eller förbundet Hem och skola har kontaktats gällande denna satsning mot mobbning eftersom vi besitter en stor sakkunskap på området, säger Holmlund. Inger Damlin är rektor för Korsholms högstadium och FSL:s

representant i OAJ:s styrelse. Hon tycker också att det är tråkigt att inga lärarröster varit med om planeringen av den aktuella satsningen mot mobbning. Hon blev dock inbjuden till projektets styrgrupp för en diskussion i måndags. – Jag är glad att dessa två aktörer tar ansvar för detta behjärtansvärda ämne, mobbningen och jag är glad att de också lyssnar på de unga. – Hoppas att seminariet i februari belyser ämnet från flera håll, siktar framåt och hittar konstruktiva lösningar som stöder ungdomen i stället för att söka syndabockar, säger Damlin. – Mobbningen sker inte längre i skolans korridorer, utan på nätet, påminner Inger Damlin. tom ahlfors

ordförord Christer Holmlund Förbundsordförande

How to get a lärarjobb? Hoppas att ni haft ett skönt jullov och hunnit ladda batterierna inför den kommande vårterminen, energinivån stiger nu i takt med att dagarna blir ljusare och ljusare. Det första evenemanget för vår del är ”How to get a lärarajobb” som är ett samarbete med vår studerandeförening FSLF och ÅA i Vasa. Vi har också engagerat rektorer som sakkunniga under evenemanget som pågår under en eftermiddag. Målet med dagen är ett ge studerande i slutskedet av sina studier en bättre grund att stå på då de ska börja söka lärarjobb. Jag tycker att det känns konstigt att ordna det här evenemanget i januari, då ett arbetsförhållande för en ny lärare inleds tidigast den första augusti. Men som förbund är vi flexibla och vill förstås att de studerande som söker de redan lediganslagna tjänsterna i huvudstadsregionen också ska kunna ha nytta av innehållet. Jag har ändå svårt att förstå logiken i att lediganslå tjänster i januari och jag frågar mig varje år varför rekryteringen inleds nästan åtta månader innan det konkreta arbetet börjar. Kommunernas anställningsprocesser är relativt smidiga nuförtiden och motiverar inte den tidtabell som man till exempel kör med i huvudstadsregionen. Planeringen av ett nytt läsår förutsätter inte heller att all personal ska vara anställd i februari, slutet av april eller början av maj räcker bra. Då man lediganslår tjänster redan i januari kan endast de som fått sina magisterpapper före jul ansöka om en ordinarie tjänst. Det finns studerande som har fått höra att det kan vara bra att söka en tjänst också som obehörig, för att pröva på hur det är att jobba i huvudstadsregionen. Det här känns inte helt genomtänkt då kostnadsnivån för att leva i regionen är hög, anställningsvillkoren osäkra och lönen lägre än för en behörig lärare.

Det finns all orsak att samarbeta bättre kring rekryteringsprocesserna i Svenskfinland, inte bara i huvudstadsregionen eller i kommunerna kring Jakobstad.

Ett annat problem är också att den som anställts tidigt på våren kan få ett bättre erbjudande i ett senare skede, något som varken arbetstagaren eller arbetsgivaren vinner på. I Österbotten brukar rekryteringsprocesserna inledas senare, vanligtvis i april eller maj. Det här kan i sin tur leda till en problematisk situation där rektorer i slutet av maj eller i början juni får meddelande om att en tilltänkt lärare tackar nej till sin tjänst eller sitt vikariat. Det finns all orsak att samarbeta bättre kring rekryteringsprocesserna i Svenskfinland, inte bara i huvudstadsregionen eller i kommunerna kring Jakobstad. Kommunförbundets bildningsdirektörsdagar kunde vara ett bra forum för diskussion. Samarbete och en konsensus kring vårens lärarrekryteringar skulle ge ett mervärde för den finlandssvenska skolan. Samtidigt skulle det minska osäkerheten och arbetsmängden för rektorerna som har ett stort ansvar för verksamheten i skolorna.

17.1.2019 • Nr 1

 Hannu Larinen fungerar som rektor för både Lappvik skola och Lappohjan koulu.  Anna Luhtasela är klasslärare i Lappvik skola, men har också lektioner i musik i Lappohjan koulu.

Liten, men naggande god Det är tidig morgon och det är mörkt. Stämningsfull midvinterbelysning gör skolområdet i Lappvik i Hangö mysigt och tilltalande. I samma byggnad fungerar daghem och två skolor, en finskspråkig och en svenskspråkig. Lappohjan koulu har vid tidpunkten för Lärarens besök 13 elever och Lappvik skola har 9 elever. Skolorna har varsin lärare, Hannu Larinen, som också är rektor för båda skolorna och Anna Luhtasela samt två elevassistenter som är anställda i bägge skolorna. Gemensamma lektioner för skolorna är slöjd (Hannu) och gymnastik (Anna). De lektionerna går på två språk, eleverna tilltalas på sina respektive modersmål. Anna har musik i båda skolorna. Nio elever i årskurserna 1–4. Är Lappvik skola Svenskfinlands minsta skola? – Så kan man väl säga, säger Hannu Larinen, som är rektor för bägge skolorna. Hur fungerar det i praktiken? – Helt okej. – I slöjdsalen har vi en lista på väggen där verktygen benämns på båda språken. Eleverna förstår nog mig oberoende av vilket språk jag pratar. Hannu försöker vinnlägga sig om att alltid använda elevernas modersmål då han tilltalar dem. När Hannu Larinen för 32 år sedan började som rektor för finska Lappohjan koulu hade skolan 120 elever och svenska Lappvik skola några km därifrån hade 75 elever. När stålkoncernen SSAB (ursprungligen Svenskt Stål Ab) ville bygga en fabrik i Lappvik revs hus med 120 bostäder i byn. – Då förlorade vi 50–60 elever. Senare ville Ekenäs att stadens egna elever inte skulle gå i en skola i Hangö utan i Ekenäs förlorade skolorna i Lappvik 30 elever. SSAB har nyligen beslutat flyt-

ta bort sin stålrörstillverkning från orten och över hundra anställda förlorar sina jobb. Detta är ett dråpslag för inte bara Lappvik utan hela regionen. – Nu är det slut, säger Hannu Larinen, men syftar då inte direkt på skolans existens utan på sin egen karriär. Han går nämligen i pension inom kort.

Självständiga elever Anna Luhtasela är vikarierande klasslärare i Lappvik skola och skolans enda lärare. Hur är det att strukturera undervisningen för nio elever? Anna berättar att eleverna dels blir självständiga, dels får individuell hjälp vid behov. – Vissa lektioner är bara för åk 1–2 eller åk 3–4 och vid behov kan jag ha en grupp i ett annat rum eftersom det också finns en elevassistent i klassrummet. Vilka för- och nackdelar ser du med att undervisa skolans alla elever på en gång? – Det är en fördel att eleverna har kompisar i olika åldrar och de kan hjälpa varandra på lektionerna. En så liten skola med så få lärare är ju också sårbar. Ponera att lärarna kroknar i hög feber samtidigt. I sådana fall får elevassistenterna ett förordnande och hoppar in som lärare. Lappvik skola och Lappohjan koulu har två gemensamma elevassistenter som rör sig mellan skolorna. Man får vara spontan och kre-

ativ i en liten skola, konstaterar Hannu Larinen. – Händer det någonting måste man omedelbart ha en lösning. Och om det står matematik på schemat kan läraren fortsätta med modersmål om eleverna inte verkar ha förstått allt under den tidigare lektionen. – Vi har svårt att få vikarier. Man behöver nämligen bil om man inte bor alldeles i närheten, säger Hannu. Anna Luhtasela bor själv i Karis och skulle inte hinna till den första lektionen med tåg.

Fint samarbete över språkgränserna I det här skedet kommer speciallärare Johanna Rönnblad in i kansliet. – Jag är här en gång i veckan, och har då en lektion. Johanna är anställd vid Centrumskolan, inne i stamstaden, en specialskola där stadens alla svenskspråkiga speciallärare finns. – Här i Lappvik finns ett fint samarbete över språkgränserna.

Här finns anställda som jobbar i bägge språkgrupperna, det har jag inte stött på tidigare, säger Johanna Rönnblad. De främsta fördelarna med en liten skola som Lappvik skola är sociala, tycker Johanna. – Här finns en riktig tvåspråkighet, det handlar inte om språkbad där någon är gäst hos någon annan. Skolvardagen speglar på ett ypperligt vis den byasammanhållning som finns här i Lappvik, säger hon. Hur fungerar språken på rasterna? – Ibland strider de och ibland leker de, liksom alla andra barn, skrattar Hannu.

Oviss framtid Hem och skola-föreningar finns på bägge språken och de samarbetar. Festligheter och utfärder och annat program är alltid gemensamma och tvåspråkiga. Jag bevittnar en musiklektion och får se hur eleverna i Lappohjan koulu får lära sig julsånger på svenska. Tidigare på hösten ordnades också en fest Svenska dagen till ära. Och

Luciafest har man också. Framtiden för Lappvik skola är dock oviss, man talar om att sex elever finns kvar om några år, medan elevantalet i finska skola beräknas öka litet grann. Lappvik har drabbats hårt av arbetslöshet och om skolorna stängs blir ingenting kvar. – Sex elever i en skola är för litet. Nio elever är också för litet för exempelvis gymnastiken. Vilka lagsporter kan man ägna sig åt med nio elever, i olika åldrar dessutom? Av den här orsaken har våra skolor gemensamma lektioner i gymnastik, fördelade på två grupper, åk 1–2 och åk 3–4. Hannu säger att elevantalet i Hangö på fem år beräknas sjunka med 130 elever på grund av sjunkande nativitet. – År 2020 gör staden en granskning av sina skolor och avgör vad som skall hända med dem. En sammanslagning av Hangö och Raseborg skulle betyda att Lappvik skola blir närskola för flera elever. text och foto: tom ahlfors

17.1.2019 • Nr 1

bakgrund

Läraren kan ha bredare perspektiv än det fackliga

In i dimman flydde han Det gick inte helt smärtfritt till hösten 2005, då Lappvik skola flyttade in i samma hus som Lappohjan koulu. Tidningen Läraren var där då och rapporterade om stämningarna. Skylten på bilden ovan fanns utanför Lappvik skolas egen skolbyggnad som var belägen ett par kilometer från det hus skolan fungerar i idag. Rubriken i samband med bilden var ”Snart syns den inte mer”. För tretton år sedan var det Astrid Lindström som var rektor för Lappvik skola och fick ta sitt pick och pack och flytta. För henne var det inte första gången. Tio år tidigare hade hennes dåvarande skola i Tvärminne stängt, och det var hon som då skötte packning och sortering. I artikeln om Lappvik skolas nya tillvaro i samma byggnad som Lappohjan koulu konstaterar Astrid Lindström att det känns bra att ha fått nya kolleger och bättre utrymmen för gymnastik. Tidigare kom eleverna från Lappvik skola just till Lappohjan koulu för gympalektionerna. Men det är sårbart att en skola har så få elever, de var efter flytten tio stycken – sju elever flyttade till skolor i Ekenäs på grund av flytten. Det som förorsakade Astrid huvudbry var språkfrågan. Hur ska det gå? Blir elevernas gemensamma språk finska på rasterna? ”Jag vill inte måla fan på väggen, det är för tidigt att säga hur det kommer att gå för dem som har en svag svenska”, sade Astrid i intervjun. Å andra sidan stärker de som är sämre på det andra inhemska sina kunskaper i det språket. ”Men totalt sett utarmar den här lösningen svenskan än en gång, vilket leder till färre svenskspråkiga i Lappvik, vilket leder till sämre svensk service”, fastslog Astrid Lindström. Några år senare tar svenska.yle.fi upp situationen i Lappvik och berättar om hur vissa lektioner går på två språk, de finskspråkiga blir bemötta på finska, de svenskspråkiga på svenska. I en kommentar till den webbartikeln sägs att det gemensamma språket på rasterna är finska. ”Många svenskspråkiga elever behärskar också finska; tvåspråkiga hem. De finskspråkiga pratar inte svenska; enspråkigt finska hem. Om systemet med finsk och svensk skola i samma byggnad är bra eller dåligt, det får de lärda tvista om.” Helena Lesch-Saarinen, som nu sitter i Hangö stadsstyrelse, uttalade sig i egenskap av ordförande i bildningsnämnden i positiva ordalag år 2013 om de två skolornas samarbete, och de tvåspråkiga lektionerna i de praktiska ämnena. ”En liten skola är en liten skola och eftersom det fungerar bra, ser jag inget underligt med det”, sade Lesch-Saarinen. Reportaget här invid må belysa nuläget i Lappvik skola och Lappohjan koulu. Var och en får dra sina slutsatser och bedöma huruvida dessa tvåspråkiga lösningar är ändamålsenliga eller inte. text och foto: tom ahlfors

 Mattias Fagerholm är Lärarens nya chefredaktör.

Detta nummer av tidningen Läraren är det första för nya chefredaktören Mattias Fagerholm, 47. Han har en klasslärarutbildning och lärarerfarenhet som bas, men har jobbat som journalist på Yle i femton år med nyheter och aktualiteter och i de flesta roller man kan tänka sig på en nyhetsredaktion. Under skoltiden hade Mattias två alternativ, att bli lärare eller journalist. När han sökte in till lärarutbildningen vid PF vid ÅA i Vasa ordnades inträdesproven i Helsingfors och bestod av en undervisningssituation och en intervju. – Det var roligt, och om det är roligt brukar saker och ting gå bra, säger Mattias, som kom in till klasslärarutbildningen och därför aldrig sökte in till journalistutbildningen vid Svenska social- och kommunalhögskolan i Helsingfors. Det var en slump som senare fick Mattias att lämna sitt jobb som klasslärare i Bobäck skola i Kyrkslätt. Tv-nytt sökte via en annons i Hbl inhoppare till sin redaktion och man var enkannerligen ute efter folk med annan bakgrund än den rent journalistiska. Mattias sökte och fick plats på en introduktionskurs och kunde där-

efter hoppa in då och då som reporter på Tv-nytt, medan han fortsatte jobba som lärare. År 2000 blev Mattias erbjuden ett längre kontrakt på Tv-nytt och har inte jobbat som lärare efter det. Att återgå till lärarjobbet är inte längre aktuellt för Mattias, ens i andanom. – Jag har fått den frågan flera gånger och har nog tidigare kunnat tänka mig att återgå till värvet som lärare. Men nu är min yrkesidentitet mera journalistens också om jag de senaste åren varit verksamhetsledare vid tankesmedjan Agenda. Vad lockade dig nu tillbaka till journalistiken och till Läraren? – Ränderna går väl aldrig ur. Det var de facto som kolumnist på tidningen Läraren som min journalistiska karriär började (i januari 2000, red.anm.). I det här jobbet

kan jag fullt ut utnyttja hela paletten av erfarenhet som jag samlat på mig: lärarbehörigheten och tiden bakom katedern, 15 år som journalist, men också erfarenheten av kommunikation och opinionsbildning på Agenda. Framför allt är jag en skrivande människa, och den sidan kommer jag att få bejaka i det här jobbet, säger Mattias Fagerholm. Kan du kort formulera dina visioner för tidningen Läraren? – Läraren är medlemmarnas tidning och FSL:s tidning. FSL är inte bara ett fackförbund, utan också ett professionsförbund. Läraren skall förstås slå vakt om lärarnas fackliga intressen, men bör också ha ett bredare perspektiv än enbart det fackliga. Tidningen skall vara en samlingspunkt och ett debattforum för finlandssvenska lärare. – Vi skall stimulera till eftertanke och få en bra diskussion om den finlandssvenska skolan och utbildningen, säger Mattias Fagerholm – Jag hoppas att tidningen Läraren skall kännas angelägen, inte bara för dem som är fackligt aktiva. text och foto: tom ahlfors

Vi skall stimulera till eftertanke och få en bra diskussion om den finlandssvenska skolan och utbildningen.

17.1.2019 • Nr 1

De svenska Utbildningsstyrelsens generaldirektör Olli-Pekka Heinonen berömmer de finlandssvenska utbildningsnätverken. Småskaligheten är en styrka och visionen är klarare. Däremot oroar sig Heinonen för att det fräna debattklimatet har nått skolvärlden och att det finns tecken på en allt större ojämlikhet mellan skolorna. Utbildningsstyrelsens svenska enhet kommer att bestå så som tidigare också efter den organisationsreform som trädde i kraft vid årsskiftet. Enhetens fokus kommer fortsättningsvis att ligga på det som är centralt för den svenskspråkiga utbildningen. Men generaldirektören ser gärna att rollen och ansvaret blir bredare. Det svenska perspektivet skall finnas med i processerna från första stund. – Vi har haft problem med att vissa reformer görs så att säga ”på finska” och när allt är klart kommer man på att, aj jo, det här borde översättas till svenska. Men nu skall båda språken alltid vara integrerade i våra processer från början. Olli-Pekka Heinonen ser inga hotbilder för den svenska verk-

samheten vid UBS, snarare tvärtom. – Det svenska utbildningsnätverket är välfungerade och kontakten till fältet är föredömlig om man jämför med den finska verksamheten. Det är mer stringent på svenska och det finns en tydligare vision om vart man vill nå. Det är ett litet närverk och det underlättar säkert. Jag märker ofta att det fungerar bättre på svenskt håll. Så svenskan kommer inte i skymundan i er organisationsreform? – Tvärtom. Den svenska direktörens ställning förstärks när man ser till ledningsprocesserna.

”Mitt jobb är att upprätthålla förtroendet för skolan” På frågan hur Olli-Pekka Heinonen vill påverka skolan konstate-

Den upprivande debattkulturen har också nått skolvärlden. Debatten är polariserad och det är de extrema åsikterna som får utrymme. Jag hör om rektorer och skolforskare som inte vill ta ställning i utbildningsfrågor då de vet vilken debattstorm de kan hamna i. Det är oroväckande.  Olli-Pekka Heinonen vill inte att Utbildningsstyrelsen detaljreglerar skolorna, men efterlyser en diskussion om motiven som ligger bakom behovet av förändringar.

Olli-Pekka Heinonen Född 1964. Politisk karriär: Riksdagsledamot 1995–2002 Undervisningsminister 1994–1999 Trafikminister 1999–2000 Trafik- och kommunikationsminister 2000–2002 Statssekreterare för Jyrki Katainen, Alexander Stubb och Petteri Orpo 2012–2016

○○ ○○ ○○ ○○ ○○

Direktör vid Yle 2002–2012. Generaldirektör för Utbildningsstyrelsen 2016–2021. Heinonen efterträdde Aulis Pitkälä.

”Det här motiverar och stärker oss” Gun Oker-Blom, direktör för den svenskspråkiga utbildningen vid Utbildningsstyrelsen, gläder sig över att Olli-Pekka Heinonen lyfter fram den svenska verksamhetens betydelse och bredare roll i den nya organisationen. – Vi som jobbar för den svenska utbildningen har fått ett förtroende som både motiverar och stärker oss i vårt arbete, säger OkerBlom. Har det tidigare brustit när det gäller att lyfta fram det svenska perspektivet? – De brister som Olli-Pekka

hänvisar till gäller olika typer av processer där man inte har planerat hur processerna ska förverkligas på svenska. Om man inte redan från början beaktar att styrdokument, digitala program, stödmaterial med mera ska uppgöras på landets båda nationalspråk, leder det till ineffektivitet och stora problem i slutändan. Och ja, inom olika typer av processer har det funnits brister. Emellanåt har det fungerat bättre, emellanåt sämre. Vad kan den svenska utbildningssektorn ge den finska? – Eftersom det alltid är betydligt mindre enheter som jobbar

med svenskspråkig utbildning, gäller det för alla att utveckla kompetens i att samarbeta, se helheter, ha överblick, och föra kontinuerlig dialog med alla samarbetsparter. Att utveckla mångsidiga nätverk. På finlandssvenskt håll kan vi skapa strukturer som inspirerar utbildningssektorn i landet som helhet, säger Gun OkerBlom. Våra möjligheter och traditioner att på svenskt håll utveckla utbildningen med det övriga Norden ser jag också som modell för hela landet. mattias fagerholm

17.1.2019 • Nr 1

nätverken är föredömen skolvärldens profiler

rad och det är de extrema åsikterna som får utrymme. Jag hör om rektorer och skolforskare som inte vill ta ställning i utbildningsfrågor då de vet vilken debattstorm de kan hamna i. Det är oroväckande. Och de extrema åsikterna tär på förtroendet.

Slå vakt om den jämlika skolan rar han att Finland har en tradition av en stark autonomi inom undervisningssektorn. Vi har internationellt sett väldigt autonoma lärare, med mycket svängrum. Skolorna är autonoma. Vi har autonoma lärarutbildningar inom ramen för autonoma universitet. Systemet fungerar när alla tar ett brett ansvar, menar Heinonen. – Min uppgift är att upprätthålla förtroendet för systemet. Hur gör du det? – Det centrala är dialog. Bara genom en dialog kan vi uppnå en samsyn om vart vi vill komma. Vi på Utbildningsstyrelsen kan inte sitta i ett elfenbenstorn och diktera. Är du oroad för att förtroendet skall naggas i kanterna? – Det är jag. Den upprivande debattkulturen har också nått skolvärlden. Debatten är polarise-

Hur garanterar man då jämlikheten i skolan då utbildningssektorn utgör ett autonomt nätverk? Hur kan vi värna om det som varit en grundbult i den finländska utbildningen, dvs en jämlik skola? Om det är upp till de autonoma enheterna att ta vara på utvecklingsmöjligheterna, eller välja att låta bli, ja då ökar klyftorna, menar Heinonen. Det finns redan tecken på det. Det syns i inlärningsresultat, det syns i skillnader mellan könen, det syns i viss mån också geografiskt mellan stad och landsbygd och vi ser också socioekonomiska skillnader. Det är än så länge bara signaler, men det är allvarliga signaler. – Skall vi då på central nivå gå in och detaljreglera? Det är i alla fall en väg jag inte vill gå, säger Heinonen. Så vad ska vi göra? – Vi måste göra vissa saker

bättre. Vi märker att de behov som barnen har då de kommer till grundskolan numera är väldigt mångfacetterade. Det skapar ett stort tryck på förskolan att förse barnen med jämlika förutsättningar inför skolstarten. En annan sak vi måste bli bättre på är att sjösätta nationella reformer. Det märks till exempel tydligt i läroplansreformen. Läroplanerna var mycket lättare att implementera förr. Varför är det svårare nu? – Vi behöver en diskussion om varför vi behöver reformerna, vilket motivet är. Och lärarna behöver få mer stödinstrument. Ta nu till exempel bedömning som vållat mycket huvudbry. Ett led i att hjälpa här är de bedömningskriterier som vi har utarbetat. Lärdomen av läroplansarbetet 2016 är att vi inte längre kan använda oss av gamla arbetsmetoder.

Sharing is caring Olli-Pekka Heinonen är ändå mån om att betona att det är lite tidigt att slå fast hur väl den nya läroplanen landat i våra skolor. Men han noterar att en svårighet i sammanhanget är det faktum att lärarprofessionen är starkt individbaserat. Både vad gäller den professionella utvecklingen men också när det

kommer till arbetskulturen i skolorna. – Vi har inte en kultur av att man inom kollegiet delar med sig. Där ligger vi efter i internationell jämförelse. Och den kulturen rimmar illa med stora ämnesöverskridande helheter. Det här är absolut en sak vi måste utveckla inom den finländska skolan. Lärarutbildningen har en nyckelroll här.

Önskemål till nästa regering: långsiktighet Olli-Pekka Heinonen blev känd för den breda publiken under sin tid i rikspolitiken. Han har bland annat varit mångårig undervisningsminister. Han lämnade politiken temporärt 2002 då han blev direktör på Yle, men återvände till den politiska hetluften 2012 då han blev statsminister Jyrki Katainens statssekreterare. I oktober 2016 blev han utsedd till generaldirektör vid Utbildningsstyrelsen. På frågan om vilket betyg han ger den nuvarande regeringen för den förda utbildningspolitiken, duckar han som den garvade politiker han är och ger ett diplomatiskt svar. – Man kan inte ge ett vitsord förrän man har lite perspektiv.

När man talar om utbildning så syns konsekvenserna av ens beslut först på längre sikt. Men den här regeringen har fått mycket kritik just för utbildningspolitiken? – Kritik innebär att utbildningen är betydelsefull. Det är inte heller bra att man inte talar om skolfrågor. Då glömmer man med tiden bort värdet på utbildningen. Så gick det lite för oss i ett skede. Vad önskar du dig av nästa regering? – Långsiktigt systematiskt utvecklingsarbete. Saknas det nu? – Delvis. Det märks bland annat genom att de reformer vi sjösatt inte till alla delar lyckats så bra som vi hoppats. Det leder till att en reformerna avlöser varandra och alla blir frustrerade. I Skottland har man till exempel samma läroplansgrunder som sträcker sig från att barnet är tre år till utgången av andra stadiet. Är du beredd att gå in för det? – Det kunde vi överväga. Åtminstone måste vi se över helhetsbilden. Vi har onödiga skarvar inom utbildningen. text: mattias fagerholm foto: jakke nikkarinen

 Det svenska utbildningsnätverket är välfungerade och kontakten till fältet är föredömlig om man jämför med den finska verksamheten. Det är mer stringent på svenska och det finns en tydligare vision om vart man vill nå, säger Utbildningsstyrelsens generaldirektör sedan 2016, Olli-Pekka Heinonen

17.1.2019 • Nr 1

Vad behöver elever med autism? – Alla elever gynnas av en skolmiljö som är anpassad för elever med adhd och autism. Nästan allt som höjer prestationer och beteenden för dem fungerar också bra för elever utan diagnos, säger beteendevetaren och författaren Linda Jensen. Hon, som i höstas föreläste på Åland, har skrivit en bok med praktiska tips för lärare. Linda Jensen, beteendevetare i grunden och mor till en dotter med autism, mötte många föräldrar till barn med adhd och autism som var mer eller mindre desperata eftersom de ansåg att skolgången för deras barn inte fungerande. Hon beslöt därför att skriva en handbok för lärare. Under två och ett halvt år studerande hon vetenskapliga databaser för att definiera olika aspekter av autism och adhd, både vad gäller vilka nedsatta funktioner personerna har och hur hjärnan då fungerar. Utgående från detta skrev hon ”Inkluderingskompetens vid adhd och autism” med hundratals konkreta tips för lärare. Många av tipsen kan tillämpas redan på lägre årskurser i grundskolan.

Förstå funktionerna I boken beskriver hon funktionstrappans fyra steg som underlättar för alla i skolvärlden att gemensamt arbeta för en ökad inkluderingskompetens, där ingen behöver kunna allt men alla behöver kunna mer. Det första steget tar upp styrkor och nedsatta funktioner vid adhd och autism – det gäller att förstå för att kunna sätta in rätt stöd. Vad man kan göra tas upp i steg två och här fokuserar Linda Jensen på fyra områden: skolmiljön inom- och utomhus, navigeringsstöd och strukturer, energivård (hur man organiserar skolvardagen med behövliga pauser men även med rörelse) och slutligen hur pedagogiken kompenseras. Det tredje steget handlar om funktionell interaktion med elever, vårdnadshavare och kolleger. I det fjärde ligger roller och processer i fokus. Här beskrivs bland annat hur rektorer, skolpsykologer- och kuratorer, skolsköterskor och fritidspedagoger kan arbeta förebyggande och stärkande för elever

Linda Jensen, bosatt i Skåne i Sverige, insåg att det fanns en lucka i litteraturen om adhd och autism. Hon skrev en handbok för lärare, som är baserad på aktuell forskning.

med adhd och autism. – Lärarna har väldigt mycket på sina axlar hela tiden, men säger samtidigt att de saknar kunskap om undervisning för elever med neuropsykiatriska funktionsvariationer (NPF). Boken är skriven så att man inte måste läsa den från pärm till pärm utan man kan välja vissa delar, säger Linda Jensen.

Omvänd inkludering Hon säger att alla gynnas av det som hon kallar en omvänd inkludering – att man börjar med att skapa en skola med miljöer och undervisning som anpassas för elever med adhd och autism. I dag gör man oftast tvärtom – satsar på undervisning för de flesta och i sista hand vidtar man åtgärder som man tror kan passa elever med NPF-problematik. Hon vill också att man normaliserar både diagnosen och stödet och ger ett exempel på bra kommunikation utåt: ”Vi har klasskamrater med adhd/autism som är känsliga för intryck. Därför har vi köpt hörselkåpor till alla.” Förutom normaliseringen får omgivningen en dos mikrokunskap om vad det innebär att ha adhd/autism och åtgärden höjer kvaliteten för alla. – Vi måste fokusera mer på det som fungerar. Bakom alla problem som uppstår står en liten person och det gäller att få den lilla personen att växa, inte att få den att känna sig som en misslyckad individ för det är en känsla som hänger kvar länge. Om det exempelvis fungerar för en elev att räkna matematik i tio minuter men absolut inte längre, ska man utgå från det. – Ta en paus och skapa sedan tio nya minuter, lyder ett konkret råd.

Bakom alla problem som uppstår står en liten person och det gäller att få den lilla personen att växa. LINDA JENSEN Beteendevetare, författare

Behovet av struktur i skolvardagen betonas. - Det finns gott om bevis på att struktur kan höja medelvärdet i prestationer för hela skolan genom att exempelvis börja alla lektioner på samma sätt.

Ta det inte personligt! Föräldrar till barn med särskilda behov är ofta pålästa och kan generellt mycket om sina barn. Däremot är de sällan insatta i rutinerna i skolvardagen. – Men se dem som er verktygslåda, säger hon till lärarna. – Ta inte föräldrarnas frustration personligt, ni som lärare är enbart en länk i den långa kedjan av hjälpande och stödjande aktörer kring barnet. Linda Jensen bjöds till Åland av Ålands autismspektrumförening. En grupp föräldrar i föreningen har startat ett upprop för att behovet av ett resurscenter och en resursskola ska skrivas in i den åländska grundskolelagen som revideras som bäst. De är oroade över nuvarande grundskola där barn med NPF-problematik inte kan tillgodogöra sig utbildningen. ”Det rapporteras om en oroväckan-

de brist på klara rutiner, individuellt anpassad pedagogik, tekniska hjälpmedel, anpassad studiemiljö, lagom stora undervisningsgrupper, tillräckliga stödnätverk kring lärande och elevhälsovård, liksom bristande kunskaper hos personal om funktionsvariationer och hur man bemöter elever som är utåtagerande eller uppvisar självskadebeteenden”, heter det i början av uppropet.

Steg i rätt riktning I samband med Linda Jensens besök lyfte föreningen upp Vikingaåsens skola i Jomala – en skola med årskurserna 1-6 – som ett positivt exempel. Där har man länge haft ”lilla klassen”, en specialklass för elever som av olika orsaker inte kan tillgodogöra sig den allmänna undervisningen. Bland dem finns elever med adhd och autism. Lärarna upplevde dock att deras arbetssituation tidvis var tung och man funderade på olika möjligheter att förändra den. Att skapa en avskild vrå i klassrummet var ett av förslagen som diskuterades. Det slutade med att klassen, som tidigare fanns i skolans huvudbyggnad, flyttades till en modulbyggnad på gården där det dessutom finns tillgång till två mindre grupprum. Det betyder att elever med adhd och autism numera kan sitta enskilt i ett grupprum när behovet föreligger, till exempel när det står matematik på schemat. Skolans rektor Pia Axberg är nöjd med förändringen som infördes i samband med terminsstarten i höstas. – Eleverna upplever mindre stress och har blivit lugnare, positivare och gladare, säger hon. text och foto: helena forsgård

17.1.2019 • Nr 1

Behovet av en antirasistisk pedagogik

Hur ska lärare kunna hantera rasism i skolan om de saknar kunskapen och verktygen, undrar Aminkeng Atabong Alemanji som forskar i antirasistisk fostran.

Föreställ dig att du som lärare blir kontaktad av en förälder till ett mörkhyat barn som har fått höra rasistiska kommentarer på skolgården. Vad gör du, frågar Aminkeng Atabong Alemanji. Rasism är ett problem i Finland. Samtidigt finns det en ovilja i det finländska samhället att erkänna problemet, och därmed en oförmåga att göra någonting åt det, säger Aminkeng Atabong Alemanji som är universitetslärare vid Åbo Akademi och forskar i rasism. Alemanji föreläste nyligen om antirasistisk fostran på Stig in-konferensen i Helsingfors. – Var det någon som lade märke till nyheten strax före jul om EU-rapporten som utpekade Finland som det mest rasistiska landet? frågar han. EU:s byrå för grundläggande rättigheter intervjuade närmare 6 000 personer av främst afrikanskt ursprung i tolv EU-länder. Av de intervjuade i Finland uppgav 63 procent att de upplevt rasistiska trakasserier de senaste fem åren. Motsvarande siffra i till exempel Malta var 20 procent och Storbritannien 21 procent. Av de intervjuade i Finland uppgav 45 procent också att deras barn utsatts för rasism i skolan, och 14 procent att de utsatts för rasistiskt våld. – Det är ingen bekväm verklighet, men det är den verklighet statistiken beskriver och den verklighet jag själv ser, säger Alemanji. Han framhåller att många finländare resonerar att rasism inte är acceptabelt, att det är olagligt, punkt. Det finns en väldigt stark tilltro till myndigheterna bland finländarna. – Men bara för att någonting är olagligt betyder inte att det försvinner, säger Alemanji.

Vad är då rasism? När vi talar om rasism talar vi diskriminering på grund av hudfärg, ursprung, eller kultur men också på grund av kön, sexualitet, religion och annat, berättar Alemanji. – Därför är rasismforskning så intressant, det innefattar så mycket. Tittar man närmare på rasismen i Finland, är det särskilt fyra teoretiska koncept som sticker ut,

säger Alemanji. Det är exceptionalism, koloniala maktstrukturer, rasismförnekelse och vithetsteori. – När det gäller exceptionalism tror sig Finland vara det bästa landet i världen till exempel beträffande skolsystem och mänskliga rättigheter. Det kan leda till att alternativa modeller förkastas som mindre värda, och en ovillighet att lära sig av andra, säger han. Trots att Finland inte har koloniserat andra länder har Finland ändå dragit nytta av kolonialiseringen. – Koloniala maktstrukturer bidrar till att sprida tanken att vita ska lära resten av världen hur saker och ting ska göras, förklarar Alemanji. I den tredje aspekten, rasismförnekelse, ingår yttranden i stil med ”jag är inte rasist, jag har en svart kompis”. Att människor inte vill acceptera att deras ord och handlingar kan vara rasistiska. Alemanji har stött på finländare som hävdar att hudfärg inte har någon betydelse. Det är ett tecken på blindhet för de egna privilegierna. Han poängterar samtidigt att människor inte är rasister. I stället genomsyras vårt samhälle av rasistiska strukturer som möjliggör rasistiskt beteende.

Skolans roll är stor Här har skolan ett särskilt ansvar, framhåller Alemanji, som efterlyser det han kallar en antirasistisk pedagogik. Då handlar det inte om någon metod eller något program, utan om strukturella reformer, och förändringar i kunskap och attityder. – För att vi ska nå en antirasistisk pedagogik krävs åtgärder på alla nivåer. Det krävs en vilja att ta upp den här kampen, och en vilja att att investera i antirasistiska strukturer – i lagstiftningen, på ministerienivå, i lärarutbildningarna, på gräsrotsnivå. – Jag slår vad om att nio av tio lärare aldrig har gått en kurs eller ens en föreläsning i antirasism.

Hur ska de kunna hantera rasism i skolan om de saknar kunskapen och verktygen? Det är tuffa reformer Alemanji efterlyser. – Man kämpar inte mot rasism för att vinna. Den tillfredsställelsen kan man inte förvänta sig. Men det finns inga alternativ, säger han. Alemanji berättar med ett småleende att han ibland känner sig som Sisyfos ur den grekiska mytologin, som dömdes av Zeus att rulla en tung sten uppför ett högt berg. För att klara uppgiften tvingas Sisyfos använda alla sina krafter, men när stenen når bergstoppen rullar den ner på andra sidan, och Sisyfos får börja om. – Likadant känns det i den här kampen. Vissa dagar flyttar sig stenen ingenvart, vissa dagar rul�lar den tillbaka, men ibland flyttar den sig en centimeter, och då jublar jag.

En lärare kan göra skillnad Samtidigt kan den enskilda lärare och den enskilda skolan göra mycket, säger Alemanji. – Det fina med Finland är att lärare har stort inflytande. De har makten att bidra till förändring, och min hälsning till alla lärare är att försöka göra lite till. Gå en kurs i antirasism, föreslår han. Ta reda på vad det handlar om. Prata om rasism i klassen. Läs och diskutera nyheter och böcker. Titta på bilder. Utmana eleverna att ändra sin uppfattning om svarta som fattiga, smutsiga, hungriga. – Vi bär ett gemensamt ansvar för att våra skolor ska vara zoner fria från rasism. Gör upp en handlingsplan för din skola, ställ upp mål, och förbind er att jobba för det. Och så var det incidenten med eleven som fått höra rasistiska kommentarer på skolgården. Vad svarar man som lärare när föräldrarna ringer? – Det du inte behöver upprepa är att skolan inte accepterar rasism, det är en självklarhet och gör

inte det skedda oskett. Säg istället att du är ledsen. Inte för att du har gjort någonting fel, utan för att en människa har blivit sårad. Säg att du är ledsen, att du ska utreda vad som har hänt, och återkomma till dem, råder Alemanji. Diskutera sedan med kollegor hur ni kan åtgärda problemet, säger han. Sök hjälp, fråga. Och kon-

takta sedan familjen igen som utlovat. – Säg inte heller att barn är för små för att förstå, det är att vifta bort problemet. Barn förstår kanske inte, men vår uppgift som fostrare är att hjälpa dem förstå, säger Alemanji. text och foto: pamela friström

17.1.2019 • Nr 1

Pedagogiska magasinet:

kolumnen amanda audas-kass Modersmålslärare och författare

Rika och fattiga i samma klassrum Vad gjorde du på jullovet? Det var en gång en tid när frågan ansågs vara harmlös. Och så är det den här tiden när vi vet att frågan inte får ställas i helklass. Vad gjorde du på jullovet? Det finns alltid en del människor som längtar tillbaka till en tid när folk inte var så lättkränkta och det finns alltid andra som välkomnar varje litet steg som tas för att så många som möjligt ska få känna sig så trygga som möjligt i sin vardag. Vi som jobbar i skolan borde höra till de andra. För vi vet ju att det finns elever som har fått sola vid poolkanter eller åka slalom i alper. Vi vet att det finns elever som har fått fira jular som får Bergmans Fanny och Alexander-jul att blekna i jämförelse, att det finns elever som har fått julmysa med flera generationer av välmående vuxna med aldrig sinande källor av kärlek, tid och energi att ösa ur. Men vi vet också att det finns elever som inte alls har ätit julmiddag vid ett dignande bord, utan som återvänder till skolan med insjunkna kinder. Vi vet att det finns elever som har ägnat sitt jullov åt att ta hand om en sjuk förälder eller som har fått bära ett enormt ansvar för småsyskon och hem. Vi vet också att det finns elever som varje timme av jullovet har varit livrädda för den timme när det mobbningshelvete som skolan är ska fortsätta igen.

Både det vi har och det vi inte har verkar liksom förstärkas i skenet av juleljusen och det betyder att några är ovanligt rika i juletid medan andra är ovanligt fattiga. De rika och fattiga finns ofta i samma klassrum.

Och vi vuxna vet att ingen av de här eleverna har gjort något för att förtjäna det öde som är deras. De ska aldrig behöva skämmas för de trasiga berättelserna eller få berömma sig för de goda. Det som de har bara råkar vara dem givet. Men det är inte säkert att barnen själva vet och därför ska vi inte tvinga någon enda liten röst att berätta högt i klassen om det som finns eller inte finns. Få gånger blir våra livsberättelser lika tydliga som när de utspelar sig framför kulisser av julgranar och snötäckta hustak. Både det vi har och det vi inte har verkar liksom förstärkas i skenet av juleljusen och det betyder att några är ovanligt rika i juletid medan andra är ovanligt fattiga. De rika och fattiga finns ofta i samma klassrum. Tack och lov. Vi har ju nämligen en skola som åtminstone på pappret har möjligheten att ge varje barn en ärlig chans och det är enligt mig ett flaggskepp. Vi startar inte på samma startlinje, en sådan rättvisa finns ingenstans, men vi har en skola som ändå är rättvisare än de flesta andra och det ska vi värna om alla dagar. Vi ska göra varje klassrum till rum där alla barn känner sig trygga. För bara trygga barn kan växa och bara trygga barn kan lära sig.

Fortsatt hög status för lärare i Finland

Den nya läroplanen undergräver inte de finländska lärarnas relativt sett höga status, auktoritet och professionella frihet, säger forskaren Torbjörn Sandén, direktör för Center för livslångt lärande vid Åbo Akademi, som intervjuas av Pedagogiska magasinet en tidskrift för utbildning, forskning och debatt som utges av Lärarförbundet i Sverige. Sandén säger att Finland länge setts som ett föregångsland där skoleleverna presterar bra i internationella mätningar och lärarnas status är hög. Skolsystemet utsätts inte heller för ständiga reformer, menar Sandén. – En av de främsta orsakerna till det finska undret har varit en

tilltro till lärarkårens och huvudmännens professionalitet, säger Sandén i Pedagogiska magasinet. Finland har ansetts ha en tillräckligt kunnig och professionell lärarkår som kan sköta utvärdering och uppföljning på egen hand. Det finns också en tilltro enskilda kommuners sätt att sköta sina egna utvecklingsprocesser. Den nya läroplanen som genomfördes för två år sedan väckte en del diskussioner eftersom den betonar elevernas eget sökande efter kunskap, kritiskt tänkande och att kunskaper alltid måste sättas in i ett sammanhang. En del kritiker har hävdat att Finland är på väg att kopiera den svenska ”flumskolan”, skriver Pedagogiska magasinet. Det håller inte Tor-

björn Sandén med om. – Finland står som alla länder inför utmaningar, säger Sandén. – Det är uppenbart att vi måste tänka nytt. De senaste åren har vi börjat få större skillnader i elevernas prestationer och eleverna verkar tappa motivation. Sandén tror inte att en delvis förändrad kunskapssyn kommer att undergräva lärarnas auktoritet. – Lärarna i Finland startar från en annan position jämfört med Sverige. Det har funnits en viss oro, men i alla läroplansreformer finns det en period där man ska hitta sig själv i det nya. Det uppstår en pedagogisk diskussion som i längden är värdefull. tom ahlfors

Välbefinnande och växelverkan på årets Educa Utbildningen tippas bli ett ledande tema i vårens riksdagsval och lärarfacket OAJ står som värd för en riktigt rejäl partiledardebatt i anslutning till Educa-mässan. Samtliga ordförande har meddelat om sitt deltagande i debatten. Educa-mässan med temat Undervisning – kommunikation och växelverkan ordnas i Mässcentrum i Helsingfors den 25–26 januari 2019 fredag kl.10–18 och på lördag kl. 10–17. Inträdet till Educamässan är gratis. Besökarna bör registrera sig via nätet eller vid entrén till Mässcentrum. Om man registrerar på förhand måste man komma ihåg att ta med sig en utskrift av sin namnskylt.

törer inom skola och utbildning som utställare i det Svenska kvarteret. FSL har en egen monter på mässan där besökarna kan bekanta sig med förbundets nyheter och prata en stund om skola, lön och anställning med våra experter. Frida Holmberg. foto: tom ahlfors

FSL håller i trådarna för Svenska kvarteret och den så kallade Hörnan tillsammans med Centret för livslångt lärande, Svenska kulturfonden, Svenska folkskolans vänner och Utbildningsstyrelsen. Temat i Hörnan är i år välbefinnande. Som tidigare år deltar olika ak-

Eldprov för ny kommunikatör Mässan blir också något av ett eldprov för FSL:s nya kommunikatör Frida Holmberg. Hon vikarierar Mirjam Heir-Lindström under hennes moderskapsledighet. Frida Holmberg är i det närmaste färdig pol.mag. och har tidigare jobbat på svenska Yle. tom ahlfors

Tidningen Läraren utkommer med tio nummer våren 2019.

Nr 1 Nr 2 Nr 3 Nr 4 Nr 5 Nr 6 Nr 7 Nr 8 Nr 9 Nr 10

17.1 31.1 14.2 28.2 14.3 28.3 18.4 2.5 23.5 13.6

S&S Läromedel på EDUCA 25–26.1.2019 Vårt program hittar du på laromedel.sets.fi

FREDAG 25.1 kl.10–18 LÖRDAG 26.1 kl. 10–17

Helsingfors Mässcentrum, Mässplatsen 1

17.1.2019 • Nr 1

DIALOG 2019 7 - 8 februari i Mariehamn Välkommen på seminarium och mässa till Åland! Dialog 2019 har fokus på delaktighet och hålls på Alandica kultur och kongress. Seminariet vänder sig till lärare, skolledare, tjänstemän och politiker.

Vi bjuder på föreläsningar om:

Handledning kring specialpedagogiskt material •

Vilka inlärningssituationer är svåra att anpassa?

•

Vem har du som bollplank?

• Lärares lärande • Helhetsskapande undervisning • Könsroller • Läsning i ett digitalt samhälle • Programmering och gamification i skolan

Läromedelsproduktion

Ett axplock bland våra föreläsare:

LÄRUM DELTAR I EDUCA 2019

Jenny Edvardsson, Fredrik Zimmermann, Katarina Graffman, Bengt Wahlström och Rolf Sundqvist Information om program och anmälan hittar du på länken https://www.utbildning.ax/dialog-2019. Anmälan är öppen till 24 januari!

• •

Hurdana material saknar du? Hur ser ett lättläst läromedel ut?

En del behöver mer för att få lika mycket

Besök vår monter och diskutera vidare. Vilka frågor har du? Under Educa får du också pröva på våra nya konkreta och laborativa material. Handla till rabatterade mässpriser i vår POP-UP SHOP!

BESÖK OSS! Lärums utställningar finns på Storalånggatan 60 i Vasa och på Nordenskiöldsgatan 18 A i Helsingfors. Välkommen!

Utbildnings- och kulturavdelningen

larum.fi shop.larum.fi

Motions- och temadag för ett bra ändamål! -RUNDAN 2018−2019 lågstadiet | högstadiet | mellanstadiet

• Lätt att ordna: välj dag, anmäl dig och utnyttja kostnadsfria evenemangsmaterial • Stilen är fri – temadag, vintersportdag, aktivitetsbana, läsprojekt eller något annat • Global fostran i enlighet med läroplanen • Skräddarsydda inlärningsmaterial och videor för lågstadiet och högstadiet • Genom att delta främjar ni kvalitetsutbildning i Malawi, ett av de fattigaste länderna i världen

Skolan som motionerat mest vinner ett besök av UNICEFs goodwill-ambassadör

ANMÄL din skola senast 3 veckor före evenemangsdagen www.unicef.fi/unicef-rundan | tfn. 09 5845 0282

UNICEF_Lararen_255x170_varen2019.indd 1

3.1.2019 13.49

17.1.2019 • Nr 1

erial t a m t All både s n n i f och tryckt lt! digita

Inspirerande nya läromedel för gymnasiet

EDUCA Kom och bekanta dig med Otavas svenska läromedel på Educa-mässan i Helsingfors 25–26.1.2019.

VILL DU VETA MER? Läs mer om nya läromedel på otava.fi/otavautbildning.

bakbrädet Ingen skollunch i Norge. I Norge serveras ingen skollunch så som i Finland och Sverige. Det handlar snarare om en tradition än om brist på pengar. Norge är som bekant, tack vare sin oljepengar, Nordens i särklass rikaste land. Ingrid Nyhus, lärare vid Holmens skola i Oslo, säger till Helsingin Sanomat att det finns ”allt man kan önska sig i skolan”. Men ingen skollunch. Den skall eleverna ta med sig själva. – Om jag måste välja mellan låt oss säga tre nya lärare eller skollunch så väljer jag lärarna, säger Nyhus. I skolan finns ett så kallat Tine

kylskåp. Tine är den norska mjölkproducenten. De barn vars föräldrar har gjort en inbetalning till Tine kan hämta yoghurt, mjölk (bilden) och kall choklad ur kylskåpet. Men om man inte betalar blir man utan. – Det gör ont i hjärtat när man måste neka någon en mjölktetra, medger Ingrid Nyhus. Samtidigt i Finland: eleverna vägrar äta. Hos oss firar den avgiftsfria skolma-

ten sitt 70-årsjubileum. Enligt Utbildningsstyrelsen är lyckade måltider (bilden) ett stöd för lärandet och välbefinnandet i skolan. Ett lite sorgligt faktum är att det på måndagar, efter ett magert veckoslut, ofta går åt mer skolmat än övriga dagar. Samtidigt är det också allt fler elever som helt och hållet låter bli att äta skolmaten. Enligt en undersökning som Institutet för hälsa och välfärd THL låtit göra är det i de stora städerna man vägrar äta skolmaten. I Nyland lämnar 41 procent av eleverna i årskurs 8 och 9 bort skolmaten en eller flera gånger per vecka. På vissa orter

vägrar upp emot 60 procent att äta den skolmat som serveras. Succéläraren fick krypa till korset. Crag Barton beskrivs i Svenska Dagbladet som en av Storbritanniens mest hyllade matematiklärare. Han har varit läromedelsförfattare, nationell rådgivare i utbildningsfrågor och han har rest runt i landet för att inspirera andra lärare. Enligt egen utsago var han mycket omtyckt bland eleverna. – Det kan låta stöddigt, men jag var rätt framgångsrik som lärare, säger Barton i en intervju för SvD. Men succéläraren fick lov att krypa till korset då han började ifrågasätta sina egna metoder. När han studerade hjärnan och inlärning mer ingående tvingades han erkänna att hans undervisning kunde ha varit betydligt bättre.

Barton kom till slutsatsen att hjärnan inte klarar av att läsa och lyssna samtidigt. Därför införde han bland annat så kallade tysta problemlösningsgenomgångar. En av Craig Bartons huvudtankar i undervisningen är numera att se till att hjärnans arbetsminne fylls med rätt saker och inte överbelastas. Samtidigt vill han att det som han lär ut skall stanna i långtidsminnet. För att göra det tar han till en gammal välprövad metod: repetitionen. Burton skjuter också ner resonemanget att en lektion måste vara rolig för att vara bra och han vill se opyntade klassrum. – Det skall vara vita väggar och en vit ren tavla längst fram. Jag vill att eleverna skall fokusera på en enda sak – det som händer längst fram i klassrummet.