Läraren 17 2019

ord för ord Vårt förbunds livskraft ligger i att vi har medlemmar som verkligen vill att vi som förbund inte stampar på stället. ЮЮ r sidan 3

7.11.2019 • Nr 17 Årgång 45 (126) Organ för Finlands Svenska Lärarförbund

Dags att bry sig om miljön Kian Busuttil från Malta står i mitten på bilden här nedan. Tillsammans med några skolkamrater besökte han Källhagens skola i Lojo för att diskutera ett framtida hållbart samhälle tillsammans med elever från fyra andra länder. ЮЮ r läs mera på sidorna 8 och 9

Inte FF i Kyrkslätt

Millie Ahlskog och Stefan Granroth (bilden) är med i föräldrarådet i Kyrkslätts gymnasium.

– Det handlar om att göra skolan attraktiv, säger Granroth. ЮЮ r sidan 6

Ett digitalt steg framåt ”För att bättre kunna svara på morgondagens krav tar Läraren nu ett lite mer resolut digitalt kliv framåt. Läraren har en nylanserad webbplats som skapar förutsättningar för att i större utsträckning än tidigare publicera material också digitalt.”

MATTIAS FAGERHOLM Ledaren

ЮЮ r sidan 2

Vilka mål har FSL för kommunala förhandlingar?

Två motioner och fyra initiativ har inkommit till FSL:s fullmäktiges höstsammanträde den 6–7 november i Tammerfors. Bland annat efterlyser Nykarleby lärarförening en tydlig plan för eventuella kommunala samarbetsförhandlingar. Vilka åtgärder sätts in i vilket skede? Vilka tydliga mål har FSL? ЮЮ r sidan 3

2

7.11.2019 • Nr 17

Ledaren mattias fagerholm Chefredaktör

Vital 125-åring nu också digital ”På ett af de samkväm, hvilka under senaste julferier anordnats, framlades förslaget att man borde utgifva en svensk tidskrift för folkskolan och folkhögskolan i vårt land. Samtliga deltagande hälsade detta med bifall.”

Så lyder upptakten till att Tidskrift för folkskolan och folkhögskolan grundades år 1894. Idag, 125 år senare, heter tidningen Läraren. Man kan med andra ord lugnt påstå att Läraren står på en solid historisk grund. ”Priset för en årgång af Tidskriften utgör 3 mark 50 penni.” För den summan kunde folkskollärarna bland annat läsa om Den trogna lärarens lön och om Folkskollärarnas löneförhöjning. Drygt 100 år senare står lärarna inför en avtalsrörelse och rubriker med samma tematik kommer säkerligen att bli aktuella igen. Mycket har förändrats på 125 år, men grunduppdraget består.

Den som bläddrar i gamla årgångar av tidningen Läraren kan lätt road notera hur samtiden präglat både innehåll och utseende. Ser man till medievärlden har utvecklingen det senaste årtiondet varit hisnande och digitaliseringen har förändrat mediebeteendet och därmed även

mediehusens verksamhetsförutsättningar.

Tidningen Läraren är en liten med naggande god aktör på det finlandssvenska mediefältet. Givetvis påverkas även vi då medielandskapet förändras. För att bättre kunna svara på morgondagens krav tar Läraren nu ett lite mer resolut digitalt kliv framåt. Läraren har en nylanserad webbplats som skapar förutsättningar för att i större utsträckning än tidigare publicera material också digitalt.

I grund och botten handlar det om att vi vill betjäna våra läsare på bästa möjliga sätt. Vid sidan av den traditionella papperstidningen är det nu också möjligt att exempelvis i mobilen ta del av material som redaktionen producerar. Vi hoppas att läsarna, i likhet med år 1894, hälsar detta med bifall.

Samtidigt är det skäl att påminna om att papperstidningen Läraren är en vital produkt och ett kontinuerligt utvecklingsarbete pågår. Nya digitala landvinningar står inte i ett motsatsförhållande till en välgjord papperstidning. Vi har skäl att vara stolta över Lärarens långa traditioner och det är ett arv som förpliktar och som vi vill värna om.

Vi har skäl att vara stolta över Lärarens långa traditioner och det är ett arv som förpliktar och som vi vill värna om.

FSL inFormerar ÅRGÅNG 45 (126). Äldsta föregångaren, Tidskrift för folkskolan och folkhögskolan, började utkomma 1894. Utgivare Finlands Svenska Lärarförbund, Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors, tfn växel 020 749 54 60. Redaktion Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors.

CHEFREDAKTÖR Mattias Fagerholm, 040 844 2618 , e-post mattias.fagerholm[at]fsl.fi REDAKTÖR Tom Ahlfors, tfn 040 503 65 28, e-post tom.ahlfors[at]fsl.fi.

HEMSIDA www.läraren.fi NÄTTIDNING issuu.com/lararen PRENUMERATIONER/ADRESSÄNDRINGAR Anita Stark, tfn 020 749 54 64, e-post anita.stark[at]fsl.fi.

ANNONSCHEF Lisbeth Lönnqvist, tfn (09) 803 9553, e-post lisbeth.lonnqvist[at]kolumbus.fi (ej tjänsteannonser).

Annonspriser 3,35 euro/spalt­mm PRENUMERATION 1/1 år 66 euro, 1/2 år 35 euro. LÄRAREN ansvarar ej för retur av icke-beställda manuskript. ISSN 0356-7842. Botnia Print, 2019.

Ansök om Kiilarehabilitering för 2020!

Nu finns det möjlighet till Kiilarehabilitering för FSL:s medlemmar.

Kiila-rehabiliteringen är yrkesinriktad rehabilitering som ska bevara och förbättra arbetsförmågan hos personer i arbetsslivet.

Kursen är till för dig som är under 67 år gammal. Du bör ha fast anställning, flera upprepade visstidsanställningar eller vara företagare. Du har även en sjukdom eller skada som under de senaste åren väsentligt har försämrat din arbetsförmåga eller som i den nära framtiden kan försämra din arbetsförmåga.

Målet med kursen är att förbättra och stödja deltagarnas arbetsförmåga och på så sätt få dem att hållas kvar i arbetslivet. Hela

FINLANDS SVENSKA LÄRARFÖRBUND FSL Förbundsordförande Christer Holmlund, tfn 040 532 98 00 Förbundssekreterare Jan-Mikael Wikström, tfn 020 749 54 67 Ombudsman Jens Mattfolk, tfn 020 749 54 70 Kommunikatör (vikarie) Frida Holmberg, tfn 020 749 54 63 Ekonomisekreterare Lis-Britt Bergman, tfn 040 630 0224 Avdelningssekreterare Anita Stark, tfn 020 749 54 64

rehabiliteringsprocessen tar ett till ett och ett halvt år och fem till åtta personer kan delta.

Blev du intresserad?

För mer info kan du kontakta ombudsman Jens Mattfolk ( jens.mattfolk@fsl.fi) eller Simo Korkea-aho (simo.korkea-aho@ harmankuntokeskus.fi) på Härmä Rehab där rehabiliteringen hålls. Mer info finns på www. harmanrehab.fi. Ansök senast den 10 januari 2020 för att få en plats på kursen!

3

7.11.2019 • Nr 17

ordförord Christer Holmlund Förbundsordförande

Lärarna borde!

 Malin Höglund-Snellman och Cecilia Hägglund-Nygård på fullmäktigesammanträdet i april 2018. arkivfoto: tom ahlfors

Risk för informationsskugga för finlandssvenska lärare?

Till höstens fullmäktigesammanträde 6–7.11 har inkommit två motioner och fyra initiativ.

En geografiskt spridd trio bestående av ordförandena för lärarföreningarna i Kyrkslätt, Närpes-Kaskö och Väståboland har inlämnat en motion till fullmäktigesammanträdet i vilken de yrkar på att FSL måtte arbeta för att OAJ i kommande löneförhandlingar beaktar klasslärarnas grundlön som behöver en ordentlig lönejustering för att bättre motsvara utbildningsnivån samt den ökade arbetsmängden.

Fördelning av lokal justeringspott Ordförande för Åbo lärarförening Petra Örn yrkar för sin del i sin motion på att FSL ska arbeta för att arbetsgivarnas rätt att bestämma om fördelningen av den lokala justeringspotten ändras så att om samförstånd i förhandlingarna inte nås, fördelas pengarna jämt mellan samtliga av arbetsgivaren anställda lärare.

Info på finska Raseborgs lärarförening tar ett initiativ angående finskspråkigt material som sänds till FSL:s medlemmar. Materialet berör för det mesta medlemmar i FSL, men kan vara producerat av OAJ. Föreningen nämner i sitt initiativ vissa situationer där föreningen fått påtala bristen på svenskspråkigt material och oroar sig för att de svenskspråkiga lärarna i Raseborg hamnar i informationsskugga, för att inte tala om helmörker.

Nu frågar sig Raseborg bland annat om FSL kan förutsätta att OAJ publicerar mera svenskspråkig information.

Den hjälp som kansliet ger huvudförtroendemän är av mycket stor betydelse, men det finns ett behov av att tydligare strukturera upp hjälpen kring samarbetsförhandlingar.

NYKARLEBY LÄRARFÖRENING I ett initiativ

Elektronisk medlemslista Lärarföreningarna i Korsholm, Vörå och Jakobstad-Larsmo konstaterar i sitt initiativ att en huvudförtroendeman har tillgång till OAJ:s medlemsregister dygnet runt.

Man efterlyser därför en elektronisk medlemslista också för FSL som förtroendemännen har tillgång till exempelvis via Intra och som uppdateras med jämna mellanrum.

Viktiga skolombud Vårt system med skolombud är en viktig verksamhet för förbundet, konstaterar Vasa svenska lärarförenings styrelse i sitt initiativ.

Det är svårt att aktivera såväl skolombud som medlemmar för olika uppgifter inom föreningen. Många poster innehas av samma personer vilket gör att antalet aktiva och involverade medlemmar ytterligare sjunker. Vad kan förbundet göra för att stärka systemet och göra posterna inom föreningarna attraktivare, frågar man sig i Vasa svenska lf.

Mål för samarbetsförhandlingar Ekonomin i många kommuner

sviktar betänkligt och flera kommuner går nu in för samarbetsförhandlingar.

Nykarleby lärarförening har tagit ett initiativ och efterlyser en plan för eventuella kommunala samarbetsförhandlingar. Vilka åtgärder sätts in i vilket skede? Vilka tydliga mål har FSL i de enskilda samarbetsförhandlingarna?

Fackets hållning står som en grund men den utmanas av andra åsikter. Personalens hållning sammanfaller i bästa fall med fackets, men inte alltid, noterar Nykarleby lf.

I vilka frågor finns det eller finns det inte ett förhandlingsutrymme?

Den hjälp som kansliet ger huvudförtroendemän är av mycket stor betydelse, men det finns ett behov av att tydligare strukturera upp hjälpen kring samarbetsförhandlingar.

Förutom dessa motioner och initiativ får fullmäktige vid sitt sammanträde även bland annat fastställa förbundets verksamhetsplan för år 2020 samt godkänna budgeten för 2020. tom ahlfors

Ute i föreningarna ser jag aktivitet, ute bland skolombuden ser jag aktivitet och inför vårt höstfullmäktige den 6–7 november har jag sett mina styrelsekolleger, fullmäktigeledamöter och våra OAJ-aktiva visa en större aktivitet än tidigare – en aktivitet och ett hårt jobb (på egen fritid) för att visa vägen, en insats jag uppskattar och är tacksam för! Vårt förbunds livskraft ligger i att vi har medlemmar som verkligen vill att vi som förbund inte stampar på stället, utan att vi ständigt utvecklas för att göra vardagen bättre för våra medlemmar.

Aktiviteten innehåller en stark kraft, den innehåller påverkan. Det är viktigt att FSL står upp för lärare och rektorer.

Det är även viktigt att debattera för att nå den stora allmänheten som alltid har lätt att komma med goda råd om vad skolan, rektorer eller lärare borde göra.

Sakkunniga och tjänstemän inom olika instanser och intresseorganisationer uttrycker ofta att lärarna och skolan borde sköta än det ena, än det andra. Man låter förstå att skolan inte gör tillräckligt. Det olyckliga är att dessa uttalanden ibland kan tolkas som en uppmaning från myndighetshåll, trots att det endast är en åsiktsyttring eller en egen tolkning av lagen.

Vi inom FSL arbetar för att skolan ska ha en personal med ork och energi. Det handlar inte om att vi säger nej till allt, vilket en del vill påstå.

För oss som jobbar med lärare och rektorer känns debatten beklämmande. Det verkar vara självklart för dem som för fram åsikter, att de som jobbar i skolan ska lösa alla problem.

I debatten är det tydligen legitimt att antingen skapa helt nya uppgifter eller att förutsätta att det sätts mera tid på saker som redan sköts. Det här utan att man grundligt undersöker hur skolan jobbar med frågan och utan att man överhuvudtaget tar ställning till hur förslagen ska kunna verkställas då arbetsdagen redan nu är fylld till bredden. Det verkar också vara irrelevant att nya uppgifter bör ses som arbetstid och därmed också beaktas i lönen. En kostnadsneutral lösning, där man plockar bort någon arbetsuppgift då nya uppgifter läggs till, verkar inte heller vara något alternativ.

Vi inom FSL arbetar för att skolan ska ha en personal med ork och energi. Det handlar inte om att vi säger nej till allt, vilket en del vill påstå. Vi har kommit med otaliga förslag på hur lärarna och rektorerna ska ha möjligheter att sköta sina arbetsuppgifter på bästa möjliga sätt. Kan det vara så att förnuftiga förslag inte omfattas eftersom de kräver en fungerande finansiering?

Jag upplever att det inte är försvarbart att komma med utvecklingsförslag utan att först på vetenskaplig grund reda ut vad som verkligen behöver utvecklas eller att finansieringen är tryggad. Skolan har redan flera förpliktelser och vad dem beträffar görs redan ett gott arbete i våra skolor.

Min fråga lyder: Ska vi urholka tilliten till skolan genom konstant kritik och krav på utveckling? Skolan behöver en dialog mellan olika aktörer där vi på ett faktabaserat och realistiskt sett granskar hur vi kan förbättra skolan. Sedan gäller det att få de ekonomiska förutsättningarna för att genomföra planerna också.

4

7.11.2019 • Nr 17

”Ointellektuellt, fegt och fel mot barnen”

Man är rädd för att stöta sig med föräldrar och lärarfack.

En konservativ våg sköljer över Sverige i fråga om skolutveckling. Hans Renman, utbildnings- och digitaliseringsstrateg, kallar det ointellektuellt, fegt och fel mot barnen. Han efterlyser mod och förmåga att fatta beslut. Den svenska skolan är rädd för att irritera någon och därför blir alla reformförsök ett slags mellanmjölk. Renman höjer också ett varningens finger mot Finland: Ni måste fortsättningsvis vara hungriga.

H

ans Renman har ett förflutet som lärare och skolledare. Han har varit med om att starta ett flertal friskolor i Sverige och har bland annat jobbat som digitaliseringsstrateg på Sveriges Kommuner och Landsting. Tidigare under hösten var han en av förläsarna på utbildningskonferensen HEL we can i Helsingfors. Temat var bland annat det livslånga lärandet och innovationer.

Skolan är dessvärre inte den bästa grogrunden för innovativt tänkande.

– Många skolor är till sin karaktär och tradition direkt kontraproduktiva om man jämför med hur andra branscher försöker boosta innovation, säger Hans Renman.

Hur då kontraproduktiva?

– Skolan är hårt styrd. Verksamheten är väldigt kontrollerad. Vi har allt från statliga påbud i form av läroplaner till nationella prov. Det är tex exakt definierat hur många timmar man skall ha i engelska på årskurs åtta helt oberoende av hur elevunderlaget ser ut. Alla stöps i samma form. Och det är kontraproduktivt med tanke på innovationer. Därför gör jag paralleller till de som är bra på innovationer. Hur har de designat sina organisationer? Hur rekryterar de? Hur beter sig deras chefer?

Och hur gör de?

– Man nätverkar i andra branscher. Jämfört med skolvärlden jobbar man mer effektivt med kompetensutveckling. Till skillnad från den klassiska kompentensutvecklingen bland många lärare fokuserar man snarare på kompetenser man helt saknar. Är du en duktig kemilärare borde du kanske gå på en konferens om tex tvåspråkighet framom en kemiutbildning?

Stort ansvar – stor frihet Hans Renman har ett förflutet

som skolledare och rektor. Hans ambition var att ge sina anställda en stor frihet i sin yrkesroll.

– Många innovativa och snabbt växande företag har i sin organisation byggt in mycket frihet. Man litar på att de anställda är bra.

Man förväntar sig mycket av dem, man styr med vision och inte så mycket med superdetaljerade guidelines. Man håller inte så hårt i kopplet. I Sverige är en vanlig reflektion från pedagogers sida att man är ofri. Man är styrd och man känner att man inte litar på dem.

Jag tror att tilliten till lärarna är större i Finland. Håller du med?

– Absolut. Varje gång jag har varit i Finland känner jag en mycket större självsäkerhet bland de finska lärarna. De har det i sitt DNA. Det finns i skolkulturen.

Våga mer – fatta beslut Hans Renman tycker att den svenska skolan lunkar på i samma hjulspår. Han tycker att man borde släppa bilden av hur skolan fungerar idag och snarare ägna en tanke åt hur den kunde eller borde se ut.

– Det jag vill se mer av är mod.

Man är rädd för att stöta sig med föräldrar och lärarfack. Man gör ganska lite för man vill inte irritera någon och då blir det bara mellanmjölk av det hela.

– Digitaliseringen är ett bra exempel där man utreder, testar och gör piloter, men det händer ingenting genomgripande så som i andra branscher. Man måste också våga fatta beslut, vara en så kallad ”doer”. Det finns ingen beslutsmässighet i den svenska skolan. Man fortsätter som det är.

Det låter som om samhället förändras betydligt snabbare än skolan. Vad beror det på?

– Det skall också sägas att det sker massor med spännande saker i skolan. Men till sin grundstruktur har det hänt frapperan-

 Hans Renman lämnade Twitter. – Jag stod inte ut med skoltwitterkonservatismen, säger han.

de lite. Den främsta orsaken är att skolan har varit fredad från intellektuell utmaning. Det var helt uppenbart varför vi skapade folkskolan på 1840-talet. Det var för att möta ett behov av en ny värld, industrialiseringen. Vi behövde folk som kunde någonting annat än det som du lärde dig på bondgården. Vilket är behovet från omvärlden idag och hur påverkar det skolan? Vi har ingen grundläggande diskussion om hurudan skola vi behöver.

Hans Renman ○ ○ Litteraturvetare till utbildningen. ○ ○ Tidigare gymnasielärare i svenska, rektor och skolledare ○ ○ Har varit med om att starta flera friskolor i Sverige. ○ ○ Har bland annat jobbat som digitaliseringsstrateg vid Sveriges Kommuner och Landsting. ○ ○ Numera vd för fyra bolag.

One size fits all?

En sak som irriterar Hans Renman i den svenska skolan är att allt skall vara lika för alla. Han konstaterar att alla vet att alla barn är olika, men ändå är skolan designad för att alla skall göra ungefär på samma sätt.

– Det finns en enorm övertro på att ”one size fits all”. Därför är jag en stor vän av digitalisering. Det finns stora möjligheter för skolan att bli enormt mycket mer individualiserad om man tar hjälp av digitaliseringens möjligheter. Men det gör man inte.

Varför det?

– Det fins massor av skäl. Brist på pengar, okunskap men också beslutsinkontinens. Om de som sitter på makten inte förstår och

dessutom har ont om pengar, då är det klart att ingenting händer.

Dessutom är en stor del av lärarna inte är intresserade.

– I Sverige har vi en kraftig konservativ våg mot inte bara digitalisering utan skolutveckling överhuvudtaget. En tillbakagång till ”ordning och reda”-skola, disciplin och katederundervisning. Man ska läsa riktiga böcker och lämna ifrån sig mobilen. Det är ett klassiskt mänskligt beteende när man ser något som man inte känner igen. Då vill man backa tillbaka till det man har koll på. Men det är ointellektuellt, fegt och fel mot barnen.

Hälsning till Finland: ”Var hungrig” Om man lutar sig tillbaka i skolvärlden och är nöjd, är man illa ute. Hans Renman konstaterar att skolan i Finland bevisligen är jättebra. Men det innebär inte att man kan låta bli att fundera på vad man skall göra framöver.

– Ni måste fortsätta vara hungriga. Det är som i hockey. Om man går in i en turnering med inställningen att man vinner för att man brukar vinna så är det kört. Du måste ha nya kort i bakfickan annars är du borta ur bilden. text och foto: mattias fagerholm

5

7.11.2019 • Nr 17

 Klasslärare Harriet Nybäck har högläsningen som sin ögonsten.

 Karin Erlandsson med några av sina romangestalter, bland andra Syrsa och Iberis gyllene väktare.

Romangestalter fick liv på scenen Klockan 8 den här oktobermorgonen startade en grupp elever och lärare från Zachariasskolan i Nykarleby sin färd mot Helsingfors och bokmässan där de möter sin favoritförfattare Karin Erlandssson och förevisar sina visualiseringar av hennes romanfigurer.

Programnumren avlöser varandra vid scenen Toukola på Bokmässan i Helsingfors. I tur står åk 4 från Zachariasskolan i Nykarleby. De skall för författaren Karin Erlandsson förevisa figurerna ur hennes romaner i serien Legenden om ögonstenen som de har visualiserat och hon skall försöka identifiera dem. Skolan har hakat på projektet Prata bok! och förberett ett framträdande.

Där rör sig enarmade flickor i flätor och rutiga skjortor, en av dem heter Alina och berättar lågmält för mig att hon föreställer Miranda vars ena arm blivit avbiten av en haj. Där finns killar i svarta kåpor med kors på bröstet. Jag ser andra enarmade figurer med fyra tofsar i håret och en kille i en mössa som för mina tankar till Kalevala.

Karin Erlandsson har inga stora problem att känna igen de figurer hon skapat.

– Hm, tre flickor med fläta och en arm, ni måste föreställa Miranda. Och någon som spanar och åker båt… är du Marko? Tre till med fyra hårtofsar och bara en arm, det måste vara Syrsa. Och där har vi säkert läkekvinnan Lydia.

Killarna i de svarta kåporna är Iberis gyllene väktare, visar det sig.

– Det är fantastiskt att få se de här karaktärerna på riktigt. Det är smickrande

att ni blivit inspirerade av mina texter, säger Karin.

Hon lyckas också bra med de målningar som eleverna skapat utgående från hennes romangestalter och -varelser.

– Det där måste vara ögonstenen djupt nere i mörkret i en flod. Den kastar ut tentakler av längtan och besatthet, funderar författaren.

Högläsningen är Harriets ögonsten Efter framträdandet är det en lättad Harriet Nybäck, klasslärare i Zachariasskolan i Nykarleby som ger sig tid att intervjuas en stund. Projektet genomfördes med den äran och allt gick bra.

Förberedelserna kan ju sägas ha pågått i över två år, eller hur?

– Jag började högläsa Legenden om ögonstenen för de här eleverna då de gick på åk 2, jag var deras klasslärare i åk 1–3. Efter det har vi läst böckerna an efter som de utkommit och håller nu på med den fjärde och sista delen.

Projektet Prata bok! var dock ingalunda på tapeten för drygt två år sedan.

– I våras fick vi en förfrågan om vi ville ansöka om att ha ett program här på bokmässan. Jag frågade eleverna och de sade genast att de ville ha sitt program om Karin Erlandsdotter och Legenden om Ögon-

Hm, tre flickor med flätor och en arm, det måste vara Miranda. Och någon som spanar och åker båt… är du Marko? Tre till med fyra hårtofsar och bara en arm, det måste vara Syrsa. stenen.

– Många av eleverna är personliga bekanta med Karin, deras mammor är i samma ålder som hon och har gått tillsammans i skolan.

Karin Erlandsson är alltså uppvuxen i Nykarleby, men numera bosatt på Åland.

Eleverna uttryckte en önskan om att klä ut sig till romanernas figurer och de ville också rita och måla dessa figurer.

– Önskemålet kom helt spontant från eleverna. Och det var ju min uppgift att få det hela i en sådan form som vi kunde komma hit till bokmässan med, berättar Harriet Nybäck.

Inga vuxna har styrt vilka karaktärer eleverna skall vara utklädda till, men nog hjälpt dem som behövt hjälp med sina kläder.

Harriet Nybäck är inte längre de här elevernas klasslärare så för det konstnärliga skapandet av bilder på karaktärerna ansökte skolan om ett bidrag från Kulturfonden för Kultur i skolan. Konstnären Anton Back kom till skolan och skapade bilderna

med eleverna.

Eleverna tecknade inte ansikten utan använde sig av en teknik då vattenfärger flyter ut på papperet. Därefter använde de sig av konturerna och försökte hitta former som går att känna igen.

Eleverna tecknade i dessa utflutna akvareller konturer och skapade bilder av romanernas figurgalleri.

Resultatet var fantastiska, synnerligen intressant utformade konstverk.

Projektet Prata bok blev stort och ämnesöverskridande. För en klasslärare är det inget ovanligt att undervisningen är ämnesöverskridande. Och vad beträffar framtiden säger Harriet att de olika projekten nog hittar henne om det behövs.

– Jag hakar på då det dyker upp något.

Vi jobbar hela tiden med högläsning och berättelser och högläsningen är min ögonsten som jag värnar om. Det är ju ur högläsningen som det här framträdandet har uppkommit, säger Harriet Nybäck innan hon och hennes kolleger tar sina elever på en tur på bokmässan innan det är dags att gå mot den nyrenoverade tågstationen i Böle och ta tåget tillbaka hem till Nykarleby. text och foto: tom ahlfors

Legenden om ögonstenen består av fyra böcker: Pärlfiskaren gavs ut hösten 2017, Fågeltämjaren hösten 2018, Bergsklättraren våren 2019 och Segraren hösten 2019.

6

7.11.2019 • Nr 17

 Stefan Granroth och Millie Ahlskog är nu för tredje året med i föräldrarådet i Kyrkslätts gymnasium. Engagemanget har gett dem en bredare inblick i dagens skolvärld.

 Rektor Mikael Eriksson välkomnar alla former av upplägg som ökar kontakterna mellan skolan och övriga samhället.

Millie Ahlskog och Stefan Granroth vill bidra till en god vardag i barnens skola och valde därför att gå med i föräldrarådet i Kyrkslätts gymnasium. Rektor Mikael Eriksson sätter stort värde på rådets aktivitet.

Föräldrarådet stöder skolans mål

E

ngagemanget i föräldrarådet har gett en bredare inblick i dagens skolvärld. Det konstaterar Millie Ahlskog som för tredje året i rad är med i föräldrarådet i Kyrkslätts gymnasium, där hennes son Walton Atrila nu är abiturient.

Stefan Granroth som samtidigt engagerade sig i rådets verksamhet nickar medhållande. Han har lärt sig mycket mer om hur gymnasiet fungerar och det var också en av orsakerna till att han gick med då sonen Anton Granroth inledde sina gymnasiestudier för drygt två år sedan. Sonen är nu abiturient.

– Jag var intresserad av att få veta mera om det som sker här. På det här sättet skapar man sig en egen uppfattning om skolan, säger Stefan Granroth som ser föräldrarådet som en kontaktyta mellan hemmen, eleverna och skolans personal.

Skolans organ Föräldrarådet startades upp av skolans förra rektor Maria Ekman-Ekebom. Det handlar om ett råd som administreras av skolan, och det är även rektorn som sammankallar och leder mötena.

Ahlskog och Granroth tycker att Mikael Eriksson, skolans rektor sedan ett år tillbaka, förvaltar rådet väl: – Han ser det värde som verksamheten har och han respekterar den dialog som uppstår, säger Millie Ahlskog som likt Stefan Granroth upplever att rådet har en viktig roll.

– Mycket går ut på att sparra och bolla med tankar, säger Granroth.

Vill jobba för de unga Rådet har bland annat hunnit diskutera skolans strategi och förnyelsen av skolans webbsidor. Det rör sig därmed om andra saker än att samla in pengar för att ge skolvar-

dagen en guldkant.

– Det handlar om att göra skolan attraktiv, säger Stefan Granroth som till vardags jobbar som kundservicechef inom pensionsbolaget Varma.

Företagaren Millie Ahlskog som arbetar som business- och karriärcoach lyfter fram betydelsen av att de unga mår bra. Också här har rådet en uppgift, säger hon.

– Gymnasietiden är en stor fas för de unga och det händer mycket i deras liv under de här åren. Gymnasiet ska inte vara endast en passage som ungdomarna tar sig igenom. De ska gå ut ur gymnasiet med stärkt självförtroende.

Hon konstaterar att den slogan som Kyrkslätts gymnasium använder, ”Kom som du är – bli den du vill”, förpliktar och hon säger att de unga kan behöva hjälp under hela sin skolgång.

– Det gäller också dem som inte klarar sig så bra i skolan. Hur kan vi stöda dem bättre?

Ahlskog säger att ett föräldraråd gott kunde fungera som stöd också för lärarna.

Föräldrarådet i Kyrkslätts gymnasium söker ännu sin form.

– Det finns säkert mycket mer vi kunde delta i, säger Millie Ahlskog.

– Vi borde kanske tala mera om spelreglerna och var gränserna går för det som rådet kan syssla med. Vilka förväntningar har skolan? Rektorn vill knappast ha ett råd som enbart ställer många och höga krav, säger Stefan Granroth.

– En sak som rådet kunde göra är att engagera fler föräldrar. Intresset brukar inte vara så stort, men samtidigt brukar föräldrarna ha många åsikter, tillägger han.

Mötena har hållits några gånger per år och de har samlat kring sju åtta deltagare. Millie Ahlskog konstaterar att minst två träffar per termin kunde vara lämpligt för

Vi borde kanske tala mera om spelreglerna och var gränserna går för det som rådet kan syssla med.

STEFAN GRANROTH Förälder

Det är en styrka att rådets verksamhet inte är strikt organiserad.

MIKAEL ERIKSSON Rektor

att rådet ännu bättre ska kunna fylla sin uppgift.

Tendens Mikael Eriksson har arbetat i flera skolor och han hann vara rektor för Ekenäs gymnasium och Karis-Billnäs gymnasium innan han tog vid i Kyrkslätt. Något renodlat föräldraråd har han inte upplevt i de tidigare skolorna, även om en av dem, Mattlidens gymnasium, fortfarande har en direktion där det också sitter föräldrar.

Eriksson säger att dagens föräldraråd kan ses som ett svar på skoldirektionerna,

i de fall de dragits in. Han konstaterar att det inom utbildningen på andra stadiet åter finns en tendens att mer och mer engagera föräldrarna.

– Både viljan och behovet lyfts fram igen.

Varenda ett upplägg som ökar kontakterna mellan skolan och övriga samhället är bra.

Här finns en enorm goodwill och det skulle vara direkt dumt och rentav ofint att tacka nej till den.

Det finns en gräns Mikael Eriksson sätter stort värde på rådet och han säger att det är väl skickat att delta bland annat i arbetet för att stärka samhörigheten, definiera skolans identitet, utveckla marknadsföringen och skräddarsy informationen som skickas till hemmen.

– Det är en styrka att rådets verksamhet inte är strikt organiserad, säger han och förklarar att det går att engagera sig i arbetet i just den utsträckning man själv önskar.

Samtidigt handlar det om ett organ utan formellt mandat och Eriksson ser också klara gränser för dess verksamhet: – Rådet ska inte diskutera till exempel disciplinära frågor. Rekryteringen faller också helt utanför dess område, och egentligen allt som hör till skolans tjänstestadga.

Mikael Eriksson tycker att tre gånger per läsår kunde vara en lämplig mötesrytm för rådet.

– Träffarna kunde kompletteras med fler föräldrakvällar. text och foto: niclas erlin

Läs intervjun med Hem och Skolas verksamhetsledare Micaela Romantschuk-Pietilä här invid. 

7

7.11.2019 • Nr 17

Att dela upp killar och tjejer är ”big no no” Det är ingen lösning att i besvärliga undervisningsgrupper separera flickor och pojkar. Det slår Mia Heikkilä, nybliven biträdande professor i småbandpedagogik vid Åbo Akademi, fast.

– Det är verkligen ett ”big no no”.

Eleverna skall lära sig att jobba tillsammans oberoende av könstillhörighet. Att separera dem är den kortsiktiga lösningen. Man tar bort symtomet, men inte orsaken. Man måste gå till botten och fundera vilken syn på flickor och pojkar de här eleverna har. Hur ger de plats till varandra? Vilken typ av relationer har man i gruppen? Den typen av långsiktiga och ganska arbetsamma processer måste man sätta igång i sin skola i stället för att bara tro att delar man upp dem så löser det sig. Gör inte det, säger Heikkilä.

Metoo en väckarklocka Mia Heikkilä är aktuell med boken Skolutveckling och jämställdhet.

Där ges konkreta tips på hur man

kan jobba med jämställdhetsfrågor i skolan. Metoo-rörelsen blev en väckarklocka för många och skolan drabbades lika mycket som det övriga samhället.

Mia Heikkilä betonar vikten av att varje skola skall ha en jämställdhetsplan, men är också väl medveten om att det lätt går som det går med många andra planer och dokument. Det blir liggande i skrivbordslådan.

– Det är väl just det som är dilemmat. Förstår vi att planerna på riktigt kan vara ett verktyg för hur vi jobbar? Planer är bra om de hålls levande och inte är en statisk produkt. För utan en plan blir ingenting gjort.

Rektorn är ansvarig för jämställdhetsarbetet Och för att jämställdhetsplanen verkligen skall bli ett levande dokument riktas blickarna mot skolans rektor.

– För att få till ett bra jämställdhetsarbete så måste det organiseras. Det kan inte vara så att rektorn på en kick-off inför ett nytt läsår säger att jämställdhetsarbetet är jätteviktigt och nu ska alla jobba med jämställdhet. Och så pratar man inte mer om det. Nu raljerar jag, men man måste se till

 Professor Mia Heikkilä betonar vikten av att varje skola skall ha en jämställdhetsplan

att det finns en organisation, en plan för hur man skall ta hand om det här.

– Det är rektorn som ansvarar för att det blir att arbete som är långsiktigt. Att det inte blir något som slocknar efter en vecka eller två.

Hur skall man göra så att det inte slocknar?

– Man måste hitta tid och avsätta resurser för ändamålet. För det här är ett viktigt arbete.

”Jämställdhetsuppdraget berör alla lärare” Men också om ansvaret för jämställdhetsarbetet på en skola vilar på rektorns axlar så berör det i allra högsta grad även lärarna.

– Jämställdhetsuppdraget berör alla lärare. Alla måste känna att man har ett visst ägarskap i de här frågorna.

– Jämställdheten måste bli till,

kanske allra mest, i undervisningen. Undervisningen måste vara genusdidaktisk. Genus behöver vara en deI av planeringen. För mig blir det helt ologiskt om eleverna jobbar med sina identiteter, men om läraren i sin planering av undervisningen inte har någon beredskap för att det här sker.

Vetenskaplig grund och erfarenhet Vetenskap och beprövad erfarenhet skall vara grunden för jämställdhetsarbetet.

– Vi måste komma bort från åsiktsmaskineriet, när det gäller jämställdhet i skolan. Det finns jättemycket forskning om genus i skolan som vi kan använda oss av.

– Erfarenhet kan också vara ett verktyg för skolor. Det finns inte endast en beprövad metod för jämställhetsarbetet för det måste alltid baseras på det sammanhang

som skolan finns i. Alla skolor bär på lite olika utmaningar.

Lyckat jämställdhetsarbete?

Om tanken att separera flickor från pojkar är ett exempel på en mindre lyckad lösning så hur kunde ett lyckat jämställdhetsprojekt då se ut? Mia Heikkilä nämner ett kollegium som tog korta filmsnuttar på varandra i olika undervisningssituationer. Detta för att se hur man gjorde skillnad på flickor och pojkar.

– Det man såg var att lärarna skapade olika sociala situationer med eleverna. Lärarna fick en avspänd relation med flickorna för de sökte sig mer socialt till lärarna. Men pojkarna fick till exempel mer kortfattade instruktioner och frågor. De blev lite distanserade från undervisningen. text och foto: mattias fagerholm

Andra stadiet nu i fokus

Hem och Skola vill aktivera även föräldrar till unga inom yrkesutbildningen.

– Tack och lov ser vi ett uppsving i föräldraaktivitet också på andra stadiet.

Det säger Micaela Romantschuk som är verksamhetsledare för Förbundet Hem och Skola i Finland och som håller med om Mikael Erikssons bedömning här invid: Det rör på sig när det gäller föräldraaktivitet i skolorna på andra stadiet.

Det är också en sak som hennes förbund alltmer arbetat för.

– Det är egentligen lite tokigt att man inte tagit tillvara den här föräldraresursen på andra stadiet i den utsträckning man borde ha gjort.

Till Förbundet Hem och Skola hör i dag 281 föreningar. Under de senaste åren har verksamheten expanderat framför allt inom daghemmen, och nu riktas blickarna mot yrkesutbildningen.

Arbetet kommer igång nästa år och det första steget är att vända sig till skolor, lärare och föräldrar för att få veta vilket stöd de behöver och önskar sig av förbundet.

Finns rum för båda Gymnasierna är däremot inget nytt fält för

Hem och Skola, även om grundskolan traditionellt varit mest i fokus. 20 av förbundets föreningar har även gymnasierna inkluderade i sin verksamhet och därtill finns det en handfull föräldraföreningar som jobbar enkom för ett gymnasium.

Micaela Romantschuk ser ingen dragkamp mellan föreningarna och skolornas egna föräldraråd.

– Huvudsaken är att föräldrarna görs delaktiga. Hur det organiseras är inte det viktigaste.

– Ju mer föräldrarna engagerar sig, desto mer kommer det att märkas på sikt, säger hon och berättar att bland annat forskningen klart visar att de unga även senare i studielivet gynnas av stöttande föräldrar.

Hem och Skola har nyligen anställt en rådgivare, Katarina Perander-Norrgård, vars doktorsavhandling som är under arbete kretsar kring just den här frågan, nämligen studerandes övergång från andra till tredje stadiet. niclas erlin

Förbundet Hem och Skolas verksamhetsledare Micaela Romantschuk ser ingen dragkamp mellan Hem och skola-föreningarna och skolornas egna föräldraråd. foto: karin lindroos

8

7.11.2019 • Nr 17

Hållbart samhälle, bättre samhälle Kian Busuttil gillar att laga mat, trots sina unga år, han har inte nått tonåren än. Han huserar i familjens eleganta kök i Birgu, en liten stad i sydöstra Malta. Han skär purjolök, paprika, sallat och tomat och tillreder två olika sallader; en av organiskt odlade grönsaker och en av grönsaker som odlats med konventionella metoder.

O

rsaken till att Kian lagar dessa sallader är att hans skola, De La Salle College Malta, deltar i Erasmus+-projektet It´s time to care, som är en fortsättning på programmet It´s time to help. Och orsaken till att jag vet detta är att Källhagens skola (åk 7–9) i Lojo deltar i samma program. För en tid sedan hade man besök av de övriga skolorna som deltar i projektet, det vill säga skolor från Malta, Bulgarien, Lettland, Tjeckien och Portugal.

Temat för programmet är ett hållbart samhälle och under besöket i Finland presenterar elever och lärare från de olika länderna hur deras samhällen strävar efter hållbarhet.

Avfall behandlas eller återvinns I Malta förekommer stationer där invånarna kan lämna avfall av olika slag. Jan Dingli, som är Kians skolkamrat, berättar att stationen tar emot allt från möbler och kläder till trädgårdsavfall och oljor både för livsmedel och tekniskt bruk.

– Vad sker med avfallet sedan?

Det transporteras utomlands för behandling, behandlas lokalt eller återvinns, berättar Jan. När det gäller ekologisk odling av livsmedel är Malta onekligen litet på efterkälken, medger Kians och Jans lärare Nicholai Mifsud, som också är biträdande föreståndare för juniorklasserna i De La Salle College.

Det förekommer olika torg där organiskt odlade produkter saluförs, men en del importeras också från närbelägna Sicilien. Torghandlarna kan sälja sina produk-

ter billigare än butikerna på grund av avsaknaden av mellanhänder.

Nåväl, hur gick det då för Kian?

Hans lärare Nicholai hade gett honom i uppgift att under sommaren laga sallad av ekologiskt odlade och konventionellt odlade grönsaker för att jämföra både smak och pris.

Den ekologiska salladen blev betydligt dyrare, vilket inte förvånade någon. Tomaten var som ekologisk hela 64 procent dyrare än den konventionellt odlade.

– I medeltal var de ekologiska produkterna 32,6 procent dyrare, säger Nicholai Mifsud.

Vilken sallad var godare?

Jag vänder mig till Kian för att få ett omdöme om smaken. Vilken sallad var godare?

– Den som var gjord av de icke-ekologiska produkterna hade mera smak, säger Kian utan att blinka.

Jaha. Inte det svar jag hade väntat mig. Jag vänder mig till Nicholai för en analys.

– Jag tror Kians svar beror på att de ekologiskt odlade produkterna inte kommer till butikerna tillräckligt fort efter skörden.

Då de har några dagar på nacken får de en smak som vi inte är vana vid.

– De konventionellt odlade grönsakerna hålls ”fräschare” med hjälp av till exempel pesticider.

Deras smak känner vi igen och tycker kanske bättre om på grund av det, säger Nicholai.

– I framtiden är det mycket viktigt att vi får tillgång till de ekologiska produkterna betydligt fortare och lättare än idag.

Anders Johansson är lärare i matematik i Källhagens sko-

 Kian Busuttil (t.h.) från Malta håller upp skylten som förkunnar att det nu är dags att bry sig om vår miljö.

la. Han sköter den ekonomiska biten av skolans engagemang i It´s time to care.

Hur ser ditt eget miljöengagemang ut?

– Jag kör en hybridbil och samåker dessutom till och från jobbet. Jag kastar heller aldrig bort mat som går att äta, säger Anders.

I sin undervisning tar han upp ett hållbart samhälle då det går.

– Kanske inte på varje lektion, men vi har nog räknat ut våra avtryck på miljön, berättar Anders Johansson, som också undervisar i en kurs om vardagsekonomi, som har vuxit fram i Källhagens skola.

– Ämnet är viktigt och kunde gott vara obligatoriskt för alla elever i åk 9, tycker han. text och foto: tom ahlfors  Nicholai Mifsud är lärare och biträdande föreståndare vid De La Salle College i Malta.

9

7.11.2019 • Nr 17

“Vi vill visa eleverna att det finns hopp“ Mycket jobb ligger bakom deltagandet i Erasmus+-programmet It´s time to care, berättar koordinator Anna Idman i Källhagens skola i Lojo.

Digra förberedelser krävs inte bara inför seminariedagarna i det egna landet, utan också förstås inför resorna till de andra deltagande skolorna.

Anna Idman har som koordinator ingen egen undervisning under den veckan som skolan har besök. Hon anställdes som lärare i Källhagen då projektet redan pågått en tid.

– Då var jag inte koordinator för projektet. Nu tar det betydligt mera tid. Ett par–tre veckor innan vi reser utomlands är arbetet intensivt. Då ger vi medverkande lärare våra håltimmar för planering och förberedelser. Tillsammans med eleverna görs då undersökningar och de presentationerna som skall framföras under besöket utomlands.

Det kan handla om att själv åka på en exkursion eller arrangera ett besök av någon expert som föreläser om något som hjälper till.

Inför seminariet i Finland har också Källhagens skola gjort jämförelser mellan konventionellt framtagna produkter och de ekologiska.

– Vi hade önskat att länderna gör ett urval av vanliga produkter i sina jämförelser. Men i Malta t.ex. så finns det helt enkelt inte ekologiska produkter, så de fick använda produkter som var liknande.

I Lojo finns ekologiska odlare som förser närbutikerna med sina produkter, också om det mesta säljs via de så kallade rekoringarna där råvaror och produkter säljs direkt från producent till konsument. Dessutom finns det marknader och torghandel där ekologiska produkter säljs.

Hur ser då prisskillnaderna ut i Lojotrakten mellan konventionella och ekologiska produkter?

Jämfört med konventionellt framtagna kycklingfiléer är de ekologiska hela 185 procent dyrare; 29,95 euro per kg mot 10,48 euro per kg. Äggen är 143 procent dyra-

 Alla skolor som besökte Källhagens skola är Grön flagg-skolor.

 Anna Idman är skolans Erasmusansvariga lärare.

Varje gång man köper en ekologiskt odlad morot gör man något för miljön själv.

ANNA IDMAN Koordinator för Erasmus+ vid Källhagens skola

re och osten 140 procent dyrare.

Den ekologiska mjölken är ”bara” knappt 70 procent dyrare än den vanliga. Det blir alltså dyrt att leva ekologiskt.

– Alla deltagare i alla de här länderna är överens om att något måste göras och vi försöker dra vårt lilla strå till stacken.

– Vi vill visa eleverna att det redan görs många positiva saker och att det finns hopp. Det får ju inte bli bara domedagsprofetior om att världen går under och att det är ungdomarna som skall fixa det.

– Varje gång man köper en ekologiskt odlad morot gör man något för miljön själv, säger Anna Idman.

Också om avfallsmängderna i till exempel Malta och Portugal är dubbelt så stora per capita som i Finland minskar de också där.

– Det har hänt mycket i Malta jämfört med hur läget var då vi besökte Malta senast för två år sedan. I april nästa år åker vi dit igen och får se hur det har utvecklats, säger Anna Idman medan vi beger oss mot skolans matsal där det idag serveras spenatplättar.

Inte ekologiska, men nog stekta i Lojo. text och foto: tom ahlfors

 Anders Johansson är lektor i matematik i Källhagens skola.

Erasmus+ och Lojo ○ ○ Erasmus+ är EU:s program för stöd till insatser inom allmän utbildning, yrkesutbildning, ungdom och idrott. ○ ○ Källhagens skola deltar igen i ett Erasmus+projekt under läsåren 2018–20. Projektet It’s Time To Care, ITTC, är en fortsättning på It’s Time To Help som skolan deltog i åren 2014–16. ○ ○ Samarbete med fem andra Grön Flagg-skolor i Lettland, Tjeckien, Bulgarien, Portugal och Malta. ○ ○ Våren 2020 besöker 4–5 elever och 4 lärare skolor i Lettland och Bulgarien.

Projektets tidtabell September 2018: eleverna ansökte om att delta i projektet.

Oktober 2018: intervjuer, arbete inför seminariet i Tjeckien.

November 2018: 4 elever och 4 lärare åktetill Tjeckien.

Februari 2019: 4 elever och 3 lärare åktetill Lettland.

April-maj 2019: 4 elever och 4 lärare åkte till Bulgarien.

Oktober 2019: Finland-seminariet med besök av de andra skolorna.

Februari 2020: 5 elever och 4 lärare åker till Portugal.

April 2020: 4 elever och 4 lärare åker till Malta.

 Eleverna skulle i nationsblandade grupper planera och bygga upp ett hållbart samhälle där det finns rum för alla. Bilden ovan beskriver planeringsstadiet och bilden nedan den färdiga stadsbilden. nedre bildens fotograf: mervi laakso

10

7.11.2019 • Nr 17

kolumnen kurt torsell Direktör för svenskspråkig utbildning och småbarnspedagogik vid Utbildningsstyrelsen

Stor vilja att samarbeta Min första månad på Utbildningsstyrelsen har varit fylld av väldigt omväxlande och olika uppgifter och mänskomöten.

Jag har använt en stor del av min tid åt att sätta mig in i hur vår nya organisation som är mitt inne i en reformprocess, fungerar, vad den har för nya uppgifter och mål att uppfylla.

Förutom detta har jag satt som mål att under hösten och vårvintern besöka alla våra regioner. Jag har träffat och kommer att träffa utbildningsfolk ute på fältet för att diskutera vad som är aktuellt, vad som kräver åtgärder, vad vi borde ha för framtidsplaner – både kortsiktiga och långsiktiga.

Då jag hittills träffat folk är det olika saker som dykt upp i mina samtal. Det är frågor och funderingar kring kvaliteten på vår svenskpråkiga utbildning, frågor som gäller elevernas och studerandenas kunskaper i olika ämnen, barn och ungas mående, utbildningens tillgänglighet, för att nämna några.

Andra frågor som dyker upp är tillgången till personal, personalens ork och trivsel samt tillgången till de stödtjänster som utbildningen behöver.

Den kommunala ekonomin ser ut att göra ett bottenår i år, man förutspår att de flesta kommunerna kommer att göra ett negativt bokslut. Hur resurseringen kommer att se ut nästa år är just nu under arbete, men klart är att den offentliga ekonomin står inför stora ekonomiska utmaningar. Detta skapar också oro på fältet. En stor vilja till samarbete och att hålla samman det finlandssvenska fältet har jag också lyssnat in ute i kommunerna.

Hur resurseringen kommer att se ut nästa år är just nu under arbete, men klart är att den offentliga ekonomin står inför stora ekonomiska utmaningar.

Detta skapar också oro på fältet. En stor vilja till samarbete och att hålla samman det finlandssvenska fältet har jag också lyssnat in ute i kommunerna.

Enligt regeringsprogrammet ska ”den svenskspråkiga utbildningens särdrag, utmaningar och utvecklingsbehov (från småbarnspedagogiken till högskoleutbildningen) utredas på ett övergripande sätt och ett långsiktigt åtgärdsprogram utarbetas i syfte att trygga jämlikheten.” Det här är en bra skrivning som vi bör ta vara på och tillsammans lägga grunden för sådana strukturer i Svenskfinland som håller sig så långt i framtiden som möjligt. Här bör vi klara av att tänka brett och modigt.

Som en styrka i Svenskfinland ser jag vår storlek, som är lagom. Vi är så få att vi kan samarbeta, men ändå så stora att vi med sunt bondförnuft, genom att jobba fiffigt och med god framförhållning kan lösa de utmaningar vi har.

Förutom vårt interna samarbete är det även nödvändigt att föra en ständig dialog med våra finskspråkiga kolleger och beslutsfattare för att upprätthålla en bred förståelse och stor kunskap om våra behov och särvillkor. Här har alla sin egen ambassadörsuppgift att sköta.

Som en pensionerad samkommundirektör sade: ”Det finns bara en riktning, o de e framåt – de e dit vi ska!”

 Erik Geber (t.v.) är ordförande för Svenska skolhistoriska föreningen, Pertti Hakala är vice ordförande och Martin Gripenberg sekreterare. arkivfoto: tom ahlfors

Under skolinspektionens tid Finland hade från början av sin självständighetstid (och före den) en utvecklad folkskolinspektion, medan man i många länder i Europa först nu börjar utveckla något motsvarande, konstaterar Martin Gripenberg i sin uppsats om inspektorerna som han kallar folkskolans eldsjälar.

Artikeln publiceras i det senaste numret av Skolhistoriskt arkiv, det 37:e i ordningen.

Folkskolinspektionens uppgift var att garantera att skolorna följde givna direktiv för att i undervisningen kunna uppnå en hög nivå.

Därför vägde inspektorernas ord tungt i diskussionen om hur utbildningen skulle utvecklas, skriver Gripenberg.

För det mesta bra kontakt till lärarna Kontakten till lärarna var oftast positiv men det fanns lärare som fruktade inspektionerna. Folkskolinspektorernas arbete var ofta tungt och kunde bli rätt enahanda, därför var det inte oväntat att många av dem engagerade sig i samhället också utanför skolvärlden. Åtminstone i Finland har folkskolinspektorernas uppgift varit tudelad så att de ofta var djupt engagerade i skolans utveckling

Mer än 60 procent av folkskolinspektorerna räknar jag att tillhörde den grupp som jag kallar idealisterna eftersom de särskilt ömmade för elevernas jämlikhet genom en saklig pedagogik.

MARTIN GRIPENBERG

samtidigt som de utgjorde högre myndigheters kontrollinstrument.

Idealister och karriärister Gripenberg indelar inspektorerna genom tiderna i tre grupper; idealister, generalister och karriärister.

– Mer än 60 procent av folkskolinspektorerna räknar jag att tillhörde den grupp som jag kallar idealisterna eftersom de särskilt ömmade för elevernas jämlikhet genom en saklig pedagogik, noterar Gripenberg.

Generalisterna engagerade sig inom samhällslivet i olika organisationer och t.o.m. inom näringslivet, medan karriäristerna avancerade inom bildningshierarkin och blev mest kända som chefer för den svenska avdelningen på Skolstyrelsen/Utbildningsstyrelsen eller som professorer vid uni-

versitet.

Skolinspektionen lades ner kring millennieskiftet 2000.

Kontrollen av undervisningens kvalitet ha överförts till Nationella centret för utbildningsutvärdering (NCU, på finska Karvi) och utvecklingen av undervisningen har övertagits av Utbildningsstyrelsen.

Skolstyrelsen och Ubs Skolhistoriskt arkiv utges av Svenska skolhistoriska föreningen i Finland. För tillfället är Erik Geber ordförande och Martin Gripenberg sekreterare.

Geber, som har en lång karriär på skolstyrelsen och Utbildningsstyrelsen bakom sig, lämnar i det senaste numret av Skolhistoriskt arkiv en exposé över utvecklingen av skolstyrelsens svenska avdelning, allt från dess uppkomst år 1920 till dagens avdelning vid Utbildningsstyrelsen.

Den svenska avdelningens tid vid skolstyrelsen/Utbildningsstyrelsen kan indelas i tre skeden: de gamla undervisningsrådens tid fram till slutet av 1960-talet, de stora strukturella reformerna fram till slutet av 1980-talet samt den sammanslagna Utbildningsstyrelsens tid från 1990 och framåt, beskriver Geber, som för övrigt var på sin mammas gata vid publiceringstillställningen eftersom den ägde rum i Utbildningsstyrelsens lokaliteter i Hagnäs.

Den nytillträdda direktören för den svenska enheten vid Ubs, Kurt Torsell framförde en välkomsthälsning till de närvarande. tom ahlfors

11

7.11.2019 • Nr 17

debatt

Ett effektivare stödmaskineri är den rätta vägen ning förbättras också genom det revideringsarbete kring kapitlet om bedömning i läroplanen som pågår som bäst. Att våga revidera då någonting brister är en verklig styrka för utbildningssystemet.

Att alla ska få må bra i samhället och i skolan är vi rätt eniga om. Och många elever i dagens skola mår alldeles utmärkt. Men en växande skara elever brottas med illamående av olika slag. Det resulterar i att kunskapsnivån sjunker, prestationerna försämras och arbetslöshetsgraden bland de unga stiger. De som löper störst risk att bli marginaliserade är de som inte har en examen från andra stadiet, noterar Inger Damlin, rektor i Korsholm och FSL:s representant i OAJ:s styrelse.

Läroplanen utgår från att skolan ska ta ansvar. Elever förväntas få stöd i sitt lärande och för att växa.

Skolan är en arena med ett brett uppdrag att tillgodose allas rätt till det stöd som behövs.

I det nuvarande regeringsprogrammet finns flera hundra miljoner euro reserverade för utbildning. Regeringen ser glädjande nog att någonting måste göras åt landets utbildningssystem.

Det verkar finnas en uppriktig vilja att tillrättalägga missförhållanden. Det märks att man ser att det inte räcker med att enbart lappa brister.

Förebygg illamåendet – ingrip i tid Regeringens satsning på småbarnspedagogiken känns rätt. Ett tidigt ingripande i problem, åtföljt av systematiska åtgärder ger garanterat resultat.

Effekten av insatser i tidiga år minskar fortsatta svårigheter och förebygger i förlängningen illamåendet. En satsning på behörig

och kunnig personal inom småbarnspedagogiken är en av grundförutsättningarna för en enhetlig lärstig för individen.

Grundfinansieringen inom den grundläggande utbildningen har sjunkit, och man skönjer ingen förbättring på den punkten. Sammankopplar man det med kommunernas försämrade ekonomi så står vi inför ett akut läge vad elevers rätt till stöd beträffar.

Risken för regionala skillnader

Tillgången på svenskspråkiga psykologer är begränsat och försätter kommunerna i en synnerligen besvärlig situation. Det är vardag med kommuner som saknar skolpsykolog.

Lärardimensionering värt att testa Vi har idag en grundskola som levererar allt större skillnader vad inlärningsresultat beträffar. Det i en verksamhetskultur där vi samtidigt talar om mobbning och ökande psykisk ohälsa. För att kunna garantera eleverna det stöd för lärande som de enligt lag har rätt till kunde lärardimensionering, d.v.s. ett nyckeltal för hur många elever en lärare kan undervisa och handleda, vara en bra början. Den handledande läraren som ska differentiera undervisningen så att

varje elevs lärstig blir värd att vandra behöver tid för individen. För att den av regeringen initierade utvärderingen av trestegsstödet inte enbart ska visa på ojämlik tillgång på stödformer utgående från kommuners ekonomiska status kunde någon typ av lärardimensioneringseffekt med fördel ingå som en ingrediens.

Revidera om det gått fel Villkoren för en jämlik utbild-

I elevhälsan, den stödform som omger eleven och reagerar på elevers mående, finns i nuläget regionala och kommunala skillnader.

Kvalitet och tillgång varierar mellan kommuner och inom kommuner. Eleven ska ha tur om hen ska få stöd. Sett ur ett finlandssvenskt perspektiv är det extra utmanande. Tillgången på svenskspråkiga psykologer är begränsat och försätter kommunerna i en synnerligen besvärlig situation. Det är vardag med kommuner som saknar skolpsykolog. Tanken på en bindande norm för personalen inom elevvården på andra stadiet är god, men kräver att det finns tillgång till svenskspråkig personal för att ge önskad effekt på individnivå.

Aktiva kommuner satsar och utarbetar egna modeller för att möta elevvårdens ökade behov.

Skolcoacher anställs för att hantera skolvardagens illamående och sjukskötare med psykiatrisk utbildning kompletterar elevvårdsteam.

Det mångprofessionella samarbetet stärks och fokus har lagts på de verkliga problemen. Modellerna är i sig goda, men systemet är ojämlikt och skapar i förlängningen ojämlika förutsättningar för

utbildning i före detta PISA-föregångares rike.

Löp linan ut, regeringen Redan under nästa år kommer många av regeringens viktiga skolutvecklingsprojekt att ta fart.

Skolan är en komplex helhet och för att verkligen åstadkomma önskad effekt måste större utvecklingshelheter med längre tidsperspektiv skapas.

All skolutveckling på nationell nivå måste ha klara målsättningar. Utgående från målsättningarna är det lätt att välja mätbara indikatorer som kan följas upp under projektens gång samt efter att projektet avslutats. Och framförallt måste projektens inverkan vara kartlagda och dokumenterade innan nya åtgärder vidtas i skolan.

Den förlängda läroplikten med bibehållen dualmodell och alternativa lärstigar för studerande behöver naturligtvis uppfylla ramvillkor och få tillräckliga resurser för att fungera.

Genom påverkan och debatt kan ännu ramvillkoren formas.

Den modell som nu utarbetas kan därför inte jämföras med andra länders utbildningssystem, den bygger på vårt lands utbildningssystem och behov.

För att alla ska kunna må bra på den kontinuerliga lärstigen behövs långsiktig utveckling som svarar på morgondagens behov.

Regeringen har tagit sig an morgondagens skola med stort mod, må modet räcka hela vägen mot världens bästa skola.

Ålänningarna lyckligast

möten och kurser ○ ○ Vasa svenska lärarförening välkomnar sina medlemmar till stadgeenligt höstmöte tisdagen den 26 november 2019 kl 17.00 i Vikinga skola. Efter mötet bjuder föreningen på sallad och Carmela Axberg-Lindell berättar om Mindfullness –ett verktyg för livet.

Anmälning senast 21.11 till gunilla.tikkala@edu.vaasa.fi

Finlandssvenskarnas värderingar har kartlagts av forskare vid Helsingfors universitet i den omfattande och unika undersökningen European Values Study Svenskfinland.

Undersökningen har tidigare gjorts i Finland, men då endast på finska och utan att omfatta Åland. Datainsamlingen gjordes 2018–2019 bland 3 600 svenskspråkiga finländare, denna gång inkluderades ålänningar. Resulta-

ten ger vid handen att finländare och finlandssvenskar inte är speciellt lyckliga i förhållande till invånare i andra europeiska länder.

I Svenskfinland är det ålänningarna som är lyckligast.

I Svenskfinland har man jämfört med övriga Norden ett högt förtroende för bland annat skola och sjukvård, men ett lågt förtroende för de politiska institutionerna. Österbottningar har i jämförelse med andra regioner i Svenskfinland ett lägre förtroen-

de för politiska institutioner. Finlandssvenskarna litar också väldigt mycket på traditionella medier medan de sociala medierna inte åtnjuter särskilt högt förtroende.

Finlandssvenskar känner en starkare samhörighet med Europa än vad finländare överlag gör. Det finns dock skillnader mellan regionerna i Svenskfinland. Samhörigheten med Europa är svagare i Österbotten och på Åland, medan den är starkast i Nyland.

12

7.11.2019 • Nr 17

Genusfrågor måste in i lärarutbildningen Den berömda nordiska utbildningsmodellen med jämlikhet och likvärdiga möjligheter för alla verkar vara i trångmål och Finland är inget undantag. Forskning på området har visat att diskriminering, marginalisering och segregering är överraskande vanligt förekommande i nordiska skolor idag.

Forskningsprojektet, som pågått sedan 2013 och tog slut för en tid sedan, initierades av den nordiska spetsforskningsenheten Justice through education in the Nordic countries, mera bekant under förkortningen JustED. Ledare för projektet som genomfördes av Nordic countries research center, det vill säga ett forskningscentrum för de nordiska länderna, är Gunilla Holm som är professor i pedagogik vid Helsingfors universitet, som koordinerat forskningsnätverket.

På basis av undersökningar som utförts av över hundra forskare vid 14 universitetsinstitutioner i åtta länder har en grupp akademiker enats om tre gemensamma riktlinjer för att främja jämlikhet och rättvisa i de nordiska skolorna och klassrummen.

Riktlinjerna har publicerats i en i en broschyr som utgivits av Nordiska excellenscentret , en fond under NordForsk som i sin tur är en av Nordiska ministerrådets organisationer.

Med sina riktlinjer vädjar gruppen till beslutsfattare i alla nord-

iska länder på det att de måtte justera utbildningspolitiken och läroplaner i en riktning mot ökad rättvisa och jämlikhet.

– I vår forskning har vi märkt att marginalisering, diskriminering och segregering är överraskande vanligt i nordiska skolor.

För att förändra detta krävs åtgärder både politiskt och praktiskt, säger Gunilla Holm.

De tre riktlinjerna som forskarna som en syntes gemensamt har utformat vid projektets slut 2018 är ägnade att förse beslutsfattare med idéer på hur utmaningarna skall bemötas på en politisk och pragmatisk nivå.

Presenteras för NLS i november Generalsekreteraren för NLS, Nordiska lärarorganisationers samråd, Anders Rusk, uppfattar forskningsresultaten som viktiga.

– Jag blev riktigt överraskad då jag hörde om de här resultaten. Därför har jag bett de finländska forskarna Gunilla Holm från Helsingfors universitet och Fritjof Sahlström från Åbo akademi att delta i NLS styrelsemöte i slutet

av november och berätta om sin undersökning, säger Rusk.

Motverka marknadsdrivna reformer i skolan Först och främst vill forskarna i sina riktlinjer trygga en likvärdig tillgång till skolor och utbildning och framför att det gäller att undvika och motverka marknadsstyrda och privatiseringsinriktade reformer.

Utbildningssystemen i Norden har genomgått olika slags marknads- och privatiseringsdrivna reformer, där Sverige och Danmark finns i ena änden av spektret, Island mitt i och Finland och Norge i andra änden.

Lisbeth Lundahl är professor vid Umeå universitet och är teamledare för JustED. Hon säger att unga människors familje- och socioekonomiska bakgrund alltmer påverkar valen av utbildning och övergången från skola till arbetsliv.

– Vår forskning visar att detta bland annat hänger samman med den ökade marknadsorienteringen inom utbildningssektorn, säger Lundahl.

Motverka diskriminering och marginalisering – Segregering och marginalisering baserar sig ofta på skillnader som kan hänföras till social klass, kön, sexualitet, etnicitet, funktionsvariationer och språk. Dessutom har privatiserings- och marknadsrela-

terade reformer i de nordiska länderna skadliga konsekvenser för likvärdighet inom utbildningen, säger professor Gunilla Holm.

Läroplaner och lärarutbildning bör entydigt motverka diskriminering och marginalisering.

Lärare behöver kunskap och verktyg för att identifiera, utmana och förändra normer och maktstrukturer för att kunna förhindra marginalisering och främja ett inkluderande arbetssätt.

Detta sker genom att lärarutbildningen och -fortbildningen innefattar undervisningsmaterial och verktyg med vilkas hjälp inte bara lärare utan också elever och skoladministratörer själva kan arbeta för en förändring, noterar forskargruppen.

Genusfrågor explicit i lärarutbildningen Kunskap om genus och sexualitet bör utgöra ett grundläggande element i lärarutbildningen och lärare samt läroanstalter behöver resurser för främjande av genussensitivitet.

Elisabet Öhrn som är professor vid Göteborgs universitet upplever att det finns brister i medvetenhet om sexuell och genusrelaterad mångfald och tillhörande trakasserier i utbildning.

– Inom både grundskolan och gymnasieskolan saknas till exempel ofta genomarbetat skydd för queera elever. Genusfrågor behöver explicit tas upp inom lärarut-

bildning och i skolor för att öka kännedomen om dagens ojämlika villkor och hur situationen kan förbättras, säger Öhrn.

Balansera lärostoffets omfattning Den tredje riktlinjen handlar om att balansera lärostoffets omfattning och ett aktivt elevdeltagande.

En högkvalitativ utbildning förutsätter en ämnestäckande behandling av det centrala lärostoffet, men samtidigt bör finnas flexibilitet och utrymme för initiativ och aktivt deltagande från elevernas sida.

Inom andra stadiets utbildning behöver de studerande mera utrymme för initiativ, självständigt arbete och möjligheter att påverka sin utbildning, både på klassrumsoch skolnivå.

Här kan inflikas att den nya finländska läroplanen för gymnasiet tangerar dessa tankegångar och har som målsättning att studierna ska bli mer studerandeorienterade och individualiserade samt att på det sättet öka den studerandes studiemotivation och upplevelse av att studierna känns meningsfulla, enligt Utbildningsstyrelsen. Man vill också utveckla gymnasiernas verksamhetskultur så att den bygger på samarbete och på de studerandes delaktighet. tom ahlfors

bakbrädet Byt jobb för att bekämpa klimatförändringen. Medlemmarna i de fackförbund som FFC representerar anser att klimatförändringen är ett allvarligt problem, berättar webbtidningen Löntagaren. Medlemmarna förväntar sig att fackförbunden vidtar åtgärder för att dämpa klimatförändringen, framgår enligt Löntagaren i en medlemsundersökning. Av medlemmarna i FFC:s medlemsförbund i åldern 20–40 förhåller sig 69 procent positivt till att studera till ett nytt yrke, om det är nödvändigt för att dämpa klimatförändringen. Beredskapen att byta yrke är störst i de offentliga och privata servicebranscherna samt bland kvinnor.

Internationell expert Pia Björkbacka anser att beredskapen att byta yrke visar att arbetstagarna tar stävjandet av klimatförändringen på allvar.

– Allt ansvar för klimatföränd-

ringen och för de konsekvenser som bekämpningen av klimatförändringen har för arbetsuppgifterna kan emellertid inte läggas på enskilda arbetstagare. Arbetsgivarna måste vara med om att staka ut vägen till nytt arbete. Arbetsgivarna borde bland annat förutse klimatåtgärdernas effekter för arbetsbeskrivningarna och ge arbetstagarna möjlighet att uppdatera sitt kunnande under anställningen, säger Björkbacka till Löntagaren.

Bollen pumpades med vagnspumpin. I ett oktobernummer av Syd-österbotten ingår en insändare av Hans Ingvesgård, som kallar sig ”fotbollsnörd” där han dis-

kuterar fotboll ur olika aspekter. Hans kärlek till fotbollen går inte att ta miste på och han berättar hur han som ”kidd” blev besatt av bollen (bilden). ”Inuti bruna läderkulan fanns en röd ’blåsa’ med en ventil som kunde pumpas upp med en vanlig cykelpump. ’Vagnspumpin’ hette den på Lappfjärdsdialekten”, berättar Ingvesgård.

Senare användes en pump med fotstöd och rejält handtag, en ”välkare”.

Fotbollen följde Ingvesgård som spelare genom livet fram till den ödesdigra dag år 1967 då han bröt benet i en match mot ”ärkerivalen” Unitas. ”Återhämtade mig aldrig, den riktiga gnistan saknades. En räds-

la kröp in i skelettet.”

Bokmässan lockade över 90 000.

Under de fyra dagar som bokmässan i Helsingfors pågick besöktes den av nästan 92 000 personer, vilket innebär en ökning med 7 procent jämfört med i fjol.

Bomässan som ordnas tillsammans med mässan för vin och mat är Mässcentrums största evenemang räknat i besökare. Också till sin areal och antalet utställare var årets bokmässa större än de tidigare. 355 företag, 1100 personer som framträdde på mässans olika scener och 900 olika program.

Försäljningssiffrorna på årets mässa steg jämfört med i fjol med en fjärdedel Nästa år fyller bokmässan 20 år, vilket firas med en jubileumsmässa som pågår den 22–25 oktober 2020.

Medlemsrekord för LR. Lärarnas Riksförbund i Sverige slog medlemsrekord under årets tredje kvartal med 92 000 medlemmar

jämfört med 91 000 för motsvarande period 2018. Merparten av medlemsantalet är yrkesverksamma medlemmar och det är också bland dem som ökningen är rekordstor, berättar Helena Linge, kommunikationschef för Lärarnas Riksförbund på nyhetssajten dagensopinion.se.

– Jag hoppas att ökningen beror på en ökad facklig medvetenhet och att man i större grad ansluter sig till facket. Anslutningen i lärarkåren är högre än i andra branscher, men många har inte varit anslutna. ”Konkurrenten” Lärarförbundet satte tidigare in en massiv marknadsföringsoffensiv med syftet att samla alla lärarna i ett förbund.

Det är inget Helena Linge verkar störd av, enligt dagensopinion.se.

– Jag hoppas att den totala anslutningsgraden av lärare ökar, och att även det förbundet går bra, säger Linge.