Läraren 13 2020

kolumnen Det har blivit klart för oss alla att vi ständigt bör slå vakt om och se över de principer som hör till vår dyrbara demokrati och rättstatsuppfattning. Ю r sidan 10

10.9.2020 • Nr 13 • Årgång 46 (127) • Organ för Finlands Svenska Lärarförbund

Elevunderlaget rasar i Hangö Det är tänkt att Hangöby skola i Hangö slår fast sina dörrar om två år. Klasslärare och rektor Mona Stenström tycker det är beklagligt. Bildningsdirektören Karl-Erik Gustafsson säger att eleverna bra ryms i skolan i centrum. Ю r läs mera på mittuppslaget

Mona Stenström ser stora fördelar med en litet mindre skola. foto: mattias fagerholm

Allt flera assistenter I år finns det flera elevassistenter än klasslärare i grundskolan på Åland.

I Lemlands grundskola jobbar Erika Santos (t.v.) och Jeanette Toivonen som assistenter. I mitten skolföreståndaren Tom Logren. Ю r sidan 8

Nära eller på distans?

Skolnäten ses över Det må vara osagt vilken storlek på skolan som är det optimala. Det finns heller inget entydigt svar på den frågan. Storlek är dessutom en dålig mätare, frågeställningen rent av irrelevant. Utgångspunkten och målsättningen bör vara en bra skola helt oberoende av storleken.

MATTIAS FAGERHOLM Ledaren

Ю r sidan 2

Undervisningen för abiturienterna sker i Kyrkslätts gymnasium på distans fram till höstens studentskrivningar som börjar nästa vecka.

I Ekenäs gymnasium har man gått in för närundervisning för alla studerande.

I bägge skolorna följer man noga med smittoläget. Ю r sidorna 4–5

2

10.9.2020 • Nr 13

Ledaren mattias fagerholm Chefredaktör

Byskolan är död – länge leve byskolan Sett till statistiken går byskolan ingen ljus framtid till mötes.

På nyhetsplats i denna tidning beskrivs hur skolornas antal obönhörligt har minskat i Svenskfinland. Trenden är entydig: Grundskolorna blir allt färre. Enligt den nationella prognos som Utbildningsstyrelsen presenterade vid läsårsstarten kan antalet grundskolor rent av komma att närapå halveras före utgången av 2040.

Lägg till en knackig kommunekonomi och beslutsfattare som med ljus och lykta söker efter sparobjekt. Det gör inte utgångsläget lätt för de som vill slå vakt om sin byskola. När det skall sparas är det euro och cent som räknas och då riktas blickarna mot strukturerna.

Det må vara osagt vilken storlek på skolan som är det optimala. Det finns heller inget entydigt svar på den frågan. Storlek är dessutom en dålig mätare, frågeställningen rent av irrelevant. Utgångspunkten och målsättningen bör vara en bra skola helt oberoende av storleken.

När utbildningsanordnarna ser över sitt skolnät är det ändå kostnad per elev som är nyckeltalet. Enheter med många elever tenderar att bli den rådande normen. Den stora ”skolfabriken” upplevs som mest kostnadseffektiv.

De ekonomiska realiteterna är något som man inte kan vifta bort.

Men man skulle hoppas på en lite mer nyanserad diskussion när byskolans framtid är i vågskålen. Visserligen brukar nog argument som har att göra med skolväg, tryggheten i det lilla och byskolans roll i lokalsamhället ventileras men i ärlighetens namn får de aldrig någon större genklang. I slutändan handlar det alltid om pengar. Det skulle vara uppfriskande med en diskussion där man frågar sig vilken skolform som passar bäst för vår kommun. Inte hur man effektivast fyller fabriken.

Ett faktum som man inte kan blunda för i sammanhanget är den låga nativiteten. Elevunderlaget beräknas minska kraftigt de närmaste åren. Enligt Statistikcentralens befolkningsprognos kommer det att finas 425 000 elever i grundskoleålder år 2040. Detta att jämföra med 550 000 elever 2018. Det går inte att driva en skola utan elever.

Med färre skolor och sviktande elevunderlag finns det en risk för att det också får konsekvenser med tanke på lärardimensioneringen. Men också på den punkten finns det utrymme för att tänka progressivt. I stället för att skära ner i antalet lärare kan man slå vakt om att bibehålla små undervisningsgrupper. Ingen vill väl återvända till en tid med gruppstorlekar på närmare 30 elever?

Det skulle vara uppfriskande med en diskussion där man frågar sig vilken skolform som passar bäst för vår kommun. Inte hur man effektivast fyller fabriken.

FSL inFormerar ÅRGÅNG 46 (127). Äldsta föregångaren, Tidskrift för folkskolan och folkhögskolan, började utkomma 1894. Utgivare Finlands Svenska Lärarförbund, Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors, tfn växel 020 749 54 60. Redaktion Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors.

CHEFREDAKTÖR Mattias Fagerholm, 040 844 2618 , e-post mattias.fagerholm[at]fsl.fi REDAKTÖR Tom Ahlfors, tfn 040 503 65 28, e-post tom.ahlfors[at]fsl.fi.

WEBBSIDA www.lararen.fi PRENUMERATIONER/ADRESSÄNDRINGAR Anita Stark, tfn 020 749 54 64, e-post anita.stark[at]fsl.fi.

ANNONSCHEF Lisbeth Lönnqvist, tfn (09) 803 9553, e-post lisbeth.lonnqvist[at]kolumbus.fi (ej tjänsteannonser).

Annonspriser 3,45 euro/spalt­mm PRENUMERATION 1/1 år 68 euro, 1/2 år 37 euro. LÄRAREN ansvarar ej för retur av icke-beställda manuskript. ISSN 0356-7842. Botnia Print, 2020.

Skolombuden är FSL:s satelliter Du vet väl att FSL finns i så gott som varje skola genom våra skolombud? De är din fackliga representant som förkortar avståndet till lärarföreningen och förbundskansliet.

Idén med våra skolombud är att du som FSLmedlem ska få en så bra medlemsservice som möjligt, direkt på din arbetsplats.

Skolombuden kan ge dig information om facket och medlemskapet, aktuella utbildningspolitiska frågor med mera. Ditt skolombud kan också hänvisa vidare när det behövs, till exempel till förtroendemannen.

Mugg på väg! Är du en av våra runt 250 skolombud kan du inom kort se fram emot en hälsning från oss och en alldeles egen mugg. Vi tycker det är viktigt att du syns i lärarrummet och att dina kolleger vet vem de kan vända sig till.

FINLANDS SVENSKA LÄRARFÖRBUND FSL Förbundsordförande Inger Damlin, tfn 0400 897 300 Förbundssekreterare Jan-Mikael Wikström, tfn 020 749 54 67 Ombudsman Jens Mattfolk, tfn 020 749 54 70 Kommunikatör Mirjam Heir-Lindström, tfn 020 749 54 63 Ekonomisekreterare Lis-Britt Bergman, tfn 040 630 0224 Avdelningssekreterare Anita Stark, tfn 020 749 54 64

Nu i höst kan det vara bra att diskutera de nya samplaneringstiderna med kollegerna och hålla ett öga på arbetsgivarens rekommendationer kring coronaläget.

FSL kommer att satsa lite extra på skolombuden framöver, bland annat skicka e-post då och då med tips på aktuella frågor man kan diskutera med sina kolleger. Glöm inte att bläddra i broschyren vi skickar dig, där finns tips och råd kring ditt uppdrag som skolombud. Vi önskar dig en givande hösttermin, vi hörs!

Vi informerar kontinuerligt via www.fsl.fi, sociala medier och vårt nyhetsbrev.

Du är alltid välkommen att kontakta oss - vi finns till för dig!

3

10.9.2020 • Nr 13

Dolda inbesparingar skadar utbildningssektorn mest Finlands svenska lärarförbund, FSL, kan inte understöda de österbottniska kommunernas planer på så kallade dolda inbesparingar, till exempel en bantad timresurs, icke tillsatta tjänster och andra sparåtgärder. I längden kan de här ingreppen göra mer skada än permitteringar, konstaterar FSL:s ordförande Inger Damlin. Vill regionen behålla sin status som stark och drivkraftig är satsningar på utbildningen framgångsreceptet.

Kommunförbundets dystra ekonomiska prognos sänder ett tydligt budskap till politiker och tjänstemän: Nu måste ni tänka smart! Vasaregionen kan här föregå med gott exempel och upp-

rätthålla sin status som en innovativ och drivkraftig landsdel där utbildningen får det den behöver.

– Från fältet nås vi av en oro kring utbildningens framtid i regionen. Många kommuner samarbetsförhandlar eller har planer på det och sparåtgärderna hotar att slå hål på den fantastiska drivkraft vi sett framför allt under den här pandemin, säger Inger Damlin, FSL:s förbundsordförande.

Det finns till exempel ett uppenbart behov av mer teknisk utrustning för att kunna möta de nya kraven på flexibilitet i utbildningen.

– Det så kallade digiskutt som både lärare och elever nu har tagit måste vi ta vara på. Inget skapar så mycket frustration som när

man inte har de rätta verktygen och frustration föder ofta en ovilja, säger Damlin.

FSL uppmanar Vasaregionen att visa vägen och se framåt. Vi behöver en modern utbildning och engagerad utbildningspersonal för tiden efter pandemin och tiden före ännu okända utmaningar.

Man kan inte pausa investeringarna i utbildningen, det finns inga årskullar som förtjänar det.

– Sällan skördar man frukten av investeringar direkt och skola och utbildning måste man tänka långsiktigt kring. Utbildningen är en grundpelare i ett fungerande näringsliv och det livslånga lärande en viktig del i samhällets ekosystem, säger Damlin.

Ungefär 4 000 elever i de högre årskurserna har stor skolfrånvaro I de högre årskurserna i den grundläggande utbildningen finns det minst 4 000 elever vars skolfrånvaro påverkar skolgången så märkbart att skolan har varit tvungen att vidta särskilda åtgärder. Det visar en kartläggning som Utbildningsstyrelsen låtit göra. De vanligaste orsakerna till frånvaron är psykisk ohälsa och att eleverna inte är intresserade av skolan.

– Det är oroväckande att det finns så här många elever med stor frånvaro och att problemet verkar öka. Det är viktigt att ta itu med detta, eftersom forskning visar att stor skolfrånvaro har många olika negativa följder både för individen och samhället. Frånvaron försämrar inlärningsresultaten, men kan också leda till att eleven hoppar av skolan, säger undervisningsråd Pirjo Koivula från Utbildningsstyrelsen.

I kartläggningen har man samlat in skolpersonalens synpunkter på frånvaron läsåret 2019–2020. En majoritet av respondenterna uppskattade att antalet elever med stor skolfrånvaro har ökat.

Det finns ännu inga heltäckande utredningar över vilka effekter coronasituationen och de exceptionella undervisningsarrangemang den medförde har haft på frånvaron bland eleverna.

Psykisk ohälsa och sociala problem Enligt skolpersonalen var en av de

ordförord inger damlin Förbundsordförande

Distansundervisning och närundervisning är två olika saker Vi är inne i en pandemi, en oviss pandemi som berör, syns, hörs och känns i våra skolor.

Vi följer rekommendationer efter bästa förmåga och vid risk för coronasmitta avgör smittskyddsmyndigheten hur vi går framåt. Men det räcker liksom inte, i stället driver ovissheten oss till snabba lösningar för att få läget under kontroll. Även i dessa tider måste vi alltid komma ihåg att vårt utbildningssystem är av hög klass och vilar på forskningsbaserad grund. ”Mitt barn klarade sig bra” eller ”lärarna borde kunna” är inte hållbar argumentation då vi pratar utveckling av kvalitativt god utbildning i världsklass.

FSL har förståelse för nödlösningar till exempel för att abiturienter ska hållas friska. Men lärarna och rektorerna vet att det är en omöjlighet att tillgodose elevers och studerandes behov om vi samtidigt bedriver närundervisning och streamad undervisning. Streamad undervisning är inte distansundervisning, den är inte heller en form av närundervisning, den är något annat.

Olika undervisningsformer kräver olika förberedelser. Det finns ingen långsiktig läroplansenlig undervisning som heter streamning, speciellt inte nu då kunskapsluckor som uppstod under vårens distansundervisningsperiod kräver mera lärartid och handledning för att täppas till.

Vi lever i en period av närundervisning och en pandemi som kan pågå länge. Att elever ges möjlighet att jobba digitalt eller ta del av digitalt material som lärare i förväg förberett (till exempel filmer eller interaktiva övningar) är skolvardag. Samtidigt har varje individ rätt till handledning. Det är en förutsättning vi inte kan blunda för i ett land vars ledord är jämlik utbildning.

Det har aldrig hört till lärarnas grunduppgifter att samtidigt undervisa två grupper i två vitt skilda lärmiljöer. Hybridmodeller kan inte tillämpas enbart med motiveringen ”det här blir bra”.

mest centrala orsakerna till skolfrånvaron psykisk ohälsa. Andra betydande orsaker var sjukdom, omständigheterna i hemmet och sociala problem i skolan, till exempel mobbning. Bland de enskilda orsakerna till frånvaro lyfte respondenterna oftast fram att eleven har en rubbad dygnsrytm och att de sociala situationerna i skolan är ångestframkallande för eleven.

Problem med skolgången verkar förekomma i lika hög grad

både hos flickor och pojkar.

I så gott som alla finländska skolor använder man kommunens eller skolans egna modeller för hur man ska ingripa vid frånvaro, men de skiljer sig från varandra och kan inte tillämpas för alla elever. Skolpersonalen önskar att samarbetet med tjänsterna utanför skolan, särskilt socialsektorn och ungdomspsykiatrin, skulle förbättras, samt att det skulle finnas mera resurser för att hjälpa elever med stor frånvaro.

Just nu har vi närundervisning enligt rådande avtal och styrdokument. Närundervisning där lärare är närvarande och handleder sin grupp. Distansundervisning kräver annan pedagogik och en ständigt tillgänglig lärare. Ingen elev eller studerande kan förväntas lära sig på egen hand genom att knäppa på en apparat. Det är inte skolsystemets uppdrag.

Det har aldrig hört till lärarnas grunduppgifter att samtidigt undervisa två grupper i två vitt skilda lärmiljöer. Hybridmodeller kan inte tillämpas enbart med motiveringen ”det här blir bra”.

Coronagenerationens framtid får inte riskeras.

Vi aktörer inom utbildningen måste ta oss tid för att hitta långsiktiga och hållbara lösningar.

Vilken betydelse har det fysiska mötet och klassrummet för växande barn och ungdom? Hur bygger vi framåt i en finländsk skola för alla omgiven av pandemi?

Streamade lektioner tummar på elevernas integritetsskydd samt rätten till stöd, till exempel specialundervisning.

Lärare, rektorer – vi kan vår sak! Vi vet att vår insats formar landets framtid.

4

10.9.2020 • Nr 13

I Kyrkslätt tar man det säkra för det osäkra I huvudstadsregionen har gymnasierna långt gått in för distansundervisning för abiturienterna.

Tanken är att in i det längsta undvika att coronan får fotfäste i skolorna inför höstens studentskrivningar som inleds 14.9.

Beslutet kan sammanfattas med en mening: Better safe than sorry.

 Misha Eriksson är rektor vid Kyrkslätts gymnasium.

I

Helsingfors och Esbo är samtliga abiturienter på distans. Också i Kyrkslätt tar man det säkra för det osäkra. Vid Kyrkslätts gymnasium övergick abiturienterna till distansundervisning den 1 september. Tanken är att de skall vara på distans fram till studentskrivningarna.

– Vi vill trygga deras skrivningar. På det här sättet garanterar vi att eventuella smittor inte sprider sig, säger Mikael ”Misha” Eriksson, rektor vid Kyrkslätts gymnasium.

Vid Kyrkslätts gymnasium har man 60 abiturienter. Ett skräckscenario skulle vara att samtliga försattes i karantän inför skrivningarna.

– Det är väldigt svårt, praktiskt taget omöjligt, att arrangera skrivningar för studenter som är i karantän. Det handlar inte bara om specialarrangemangen utan också om tex förutsättningarna för att arrangera med övervakare utan att utsätta dem för risk.

Mot den bakgrunden var det lätt att ta till sig bildningschefens starka rekommendation att gå in för distansundervisning.

Och jämfört med den grundläggande utbildningen är en övergång till distansstudier inte fullt så dramatisk på gymnasiet.

– I gymnasiet är det inte lika bökigt som i grundskolan. I gymnasiestudier kan självstudier ”by default” ingå. Förenklar man det lite är det bara en arrangemangsfråga, säger Eriksson.

Vad betyder det här i praktiken?

– Vår linje från i våras var att vi har distansundervisning, inte självstudier. Det betyder att lärare och elever följer det schema vi har, med lektioner enligt ordinarie tidtabell. Men det sker på distans.

Oroliga abir kommer i kläm Man kan säga att det senaste halvåret inte har varit en dans på rosor för de studerande. Vårens period av distansundervisning förlöpte visserligen med tanke på omständigheterna väl, men den kartläggning som man har gjort i Kyrkslätt visar även att många tyckte att det var tungt. Eleverna saknade skolan.

– Om coronan har fört något gott med sig så är det att eleverna har insett hur mycket de värdesätter den här ”communityn”. Det tänker de inte på när de är här.

Därför var återseendets glädje stor när höstterminen körde igång. En glädje som visade sig bli kortvarig.

– Inte önskade de sig det här. Men majoriteten förstod nog att det finns goda skäl att acceptera det här.

Hur ska man förhålla sig till risken för att årets abiturienter kommer i kläm?

– Det är en bra fråga. Utgångsläget är ett annat. Alla gymnasier har ju inte distansundervisning nu. Hur påverka det här förutsättningarna att gå in i skrivningarna september? Våra abiturienter är oroliga över det här.

De upplever att de är i en annan posi-

tion?

– Exakt. Därför kommer jag att vända mig till studentexamensnämnden och peka på att det finns lite olika utgångspunkt. Sedan är det ju förstås så att studentexamen inte är något sprinterlopp, det är ett maraton. När de går in i provet är det något de har förberett sig på en längre tid.

– Men det finns också en psykologisk effekt: ”Nu är jag inte i skolan och får den sista hjälpen”. För de studerandes skull skulle jag önska att det är så normalt som möjligt.

Jag hade unnat abina en normal slutspurt inför skrivningarna.

”Vi grejar det här” När en återgång till det normala sker är skrivet i stjärnorna. Läget kan förändras snabbt och bara några få coronasmittade elever kan innebära att hela gymnasiet återigen verkar med eleverna på distans.

Misha Eriksson konstaterar att det har sina utmaningar att jobba då framtiden är oviss. Samtidigt är han inte orolig.

– Det är lätt att se mörka moln. Men jag är full av förtröstan. Vi grejar det här.

Vilket är då det nya normala? Hur ser tiden efter corona ut? Det torde inte råda någon tvekan om att skolvärlden har tagit ett rejält digitalt kliv framåt under våren. Vilka goda erfarenheter kan vi ta med oss från våren? Kommer vi exempelvis att se mera av självstudier och distansundervisning framöver?

Inte önskade de sig det här. Men majoriteten förstod nog att det finns goda skäl att acceptera det här.

Det är lätt att se mörka moln. Men jag är full av förtröstan. Vi grejar det här.

– Jag hoppas det, men frivilligt inlyft då när det passar. När det gäller självstudier, men också distansstudier, så kunde vi göra ytterligare för att främja det här.

Vad kunde man göra?

– Man kunde uppmana alla studerande att avlägga någon kurs som självstudier.

Med god handledning naturligtvis, det är en förutsättning. Vi kunde försiktigt gå i den riktningen.

– Jag tror inte att det skulle innebära att lärarna någonsin skulle bli ersättliga. En klassisk studiehandledartes är att ju mer frihet och självständighet du ger år de studerande desto mer handledning behöver de. text och foto: mattias fagerholm

5

10.9.2020 • Nr 13

– Vi har uppmanat dem som skriver studentproven den här hösten att hålla sig borta från festandet, säger Petra Blomqvist, rektor vid Ekenäs gymnasium.

Närstudier, men på alerten I Ekenäs gymnasium bedriver också abiturienterna närstudier, berättar skolans rektor Petra Blomqvist.

Hon tycker beslutet är motiverat och bra, men säger att det nog finns utmaningar. Inredningen i skolan är lockande med soffor och sittgrupper. Nu är det dock uteraster som gäller för de studerande.

Och skolans regelbundna samlingar är indragna.

E

kenäs gymnasium tillåter gäster i skolan, såsom exempelvis gästande föreläsare, men den här intervjun görs ändå utomhus. Petra och jag tar oss ut på gårdsplanen och korsar Rosenvägen och börjar promenera längs Båssavägen ner mot Ormnäs.

Hur bra är de studerande på att hålla avstånd till sina kamrater?

– Nog fungerar det rätt bra, men de anser inte nödvändigtvis att de löper någon risk att bli smittade. Vi har ju heller inte någon koll på hur de beter sig på sin fritid, säger Petra.

Klassrummen är ommöblerade.

Alla pulpeter står en och en med en meters avstånd från varandra.

– Vi har inte gjort förändringar i schemat, men betonar förstås god handhygien och bruk av handsprit, något som de studerande efterföljer noggrant.

En rekommendation om att ta appen Coronablinkern i bruk kan

läsas på informationsskärmarna i skolan.

Utmanande kan det vara att grupperna inte är fasta utan en kurs kan bestå av studerande från alla tre årskurser.

– Om vi råkar ut för en smitta i skolan tror jag nog vi hastigt övergår till distansundervisning. Sannolikt försätts hela skolan i karantän. Men det tar hälsovårdsmyndigheterna ställning till i så fall och jag räknar med att jag får besked om hur vi skall agera, berättar Petra Blomqvist.

En eventuell distansundervisning för abiturienterna diskuterades i rektorsgruppen i Raseborg.

– Staden har så få smittade och egentligen ingen ökning just nu så vi ansåg att vi fortsätter med närundervisning. Men vi är naturligtvis alerta. Om studerande och lärare börjar insjukna eller det konstateras finnas ett ökat antal coronasmittade i Raseborg, tar vi ställning till ärendet på nytt.

Det enhälliga beslutet togs i samråd med bildningsväsen-

det och stadens chefsläkare Tove Wide.

Dimission med munskydd Hur ser gatubilden ut i Ekenäs, som tills vidare besparats en ökning av coronafall?

– De av våra studerande som åker kollektivtrafik till skolan använder munskydd. De har tilldelats tre tygmunskydd per man.

Ganska få munskydd ser man i butikerna.

– På vår studentdimission i slutet av augusti bar alla gäster och lärarna som satt i publiken munskydd, som delades ut vid ingången. De flesta hade med sig egna munskydd.

Studenterna hade valt att inte bära munskydd.

– Det såg ju nog speciellt ut då bara ögonen på publiken syntes, småler Petra.

Under våren fungerade distansundervisningen bra, men var onekligen en utmanande period som blev arbetsdryg för både lärare och studerande.

– Vi övergick till distansundervisning en dag tidigare än övriga Finland, redan den 17 mars. Vi oroade oss för studentskrivningarna.

– Nog finns ju den oron fortfarande. Det värsta scenariot är att någon i skrivsalen får beskedet att den är coronasmittad. Då hamnar kanske alla som befunnit sig i salen i karantän.

Stadens chefsläkare har med-

delat att det här tar man ställning till den dag det inträffar.

– Vi måste se över hur man går in och ut i skrivsalen och hur ofta toaletterna bör städas. De som skriver studentproven kan ju vistas tillsammans i samma sal sex timmar. Dessutom har vi en del med förlängd tid som sitter åtta timmar.

Gärna i skolan Petra Blomqvist berättar att det för en del av studerande kändes jobbigt att studera på distans en så lång period som under våren.

De tröttande på att sitta och se varandra på skärm. Nu vill de studerande gärna vara i skolan och vill absolut inte övergå till distansundervisning.

– Jag tycker mig också ha märkt att de är mera alerta nu på lektionerna och ivriga att få arbeta tillsammans och inte ensamma hemma vid sin dator. Dessutom är frånvaron ungefär på samma nivå som tidigare år. Vi har mellan 5 och 10 studerande sjuka av 168 studerande.

Till skillnad från i våras är till exempel restaurangerna denna höst öppna, vilket kan öka smittorisken.

– Vi har uppmanat dem som skriver studentproven den här hösten att hålla sig borta från festandet.

Skrivningarna inleds den 14 september.

I Ekenäs gymnasium har abiturienterna nu en så kallad komprimerad period.

– De läser nästan bara repetitionskurser, 4 x 75 minuter per kurs i veckan under period 1. Perioden slutar den 11 september. Då studentskrivningar börjar är de studerande i princip ”lediga” för att sköta dem.

Vanligtvis går kurserna 3 x 75 minuter i veckan.

I och med att våren mer eller mindre helt och hållet bestod av distansundervisning behöver nog dessa abiturienter närundervisning nu, säger Petra Blomqvist.

– Vi satt in stödtimmar för dem som behöver det, till exempel matematikverkstäder tre gånger i veckan, som vi började med redan i maj för att fånga upp dem som haft svårt att ta till sig stoffet under distansundervisningen.

Denna höst får vårens skrivningar tas om utan kostnad har studentexamensnämnden bestämt, vilket flera studerande har hörsammat, flera än vanligt.

Beslutet att fortsätta med närstudier för abiturienterna i Raseborg grundar sig alltså på att det förkommit få fall av coronasmitta och på de studerandes uttryckliga önskemål att få fortsätta med närundervisningen så länge som möjligt. text och foto: tom ahlfors

6

10.9.2020 • Nr 13

Skolorna i Hangöby på fallrepet Hangöby skolas anor sträcker sig tillbaka ända till 1906. Den mäktiga skolbyggnaden i jugendstil är från 1914. Men nu tyder mycket på att en över hundra år lång epok går i graven i Hangö.

Förslaget är att skolan dras in hösten 2022.

– Det känns lite tokigt, för vi har elever så att det räcker till.

Jag skulle hoppas att skolan får finnas kvar så länge det finns elever.

Antal svenskspråkiga skolor inom den grundläggande utbildningen i Finland åren 2004–2019

305 2004

297 2005

294 2006

Det säger Mona Stenström. Hon är klasslärare vid Hangöby skola och fungerar även som rektor. På samma gård verkar även finska Hangonkylän koulu. Också den enheten ligger illa till. Förslaget är att den finska skolan läggs ner efter detta läsår.

Stenström slår gärna ett slag för de små skolenheterna.

– Vi har en härlig gård och nära till naturen. En liten enhet är flexibel. Det blir en annan pedagogik, du kan hålla ihop helheten på ett annat sätt i en liten skola. Är vi ute i skogen och blir 20 minuter försenade till maten är det ingen panik.

– Små skolor är trevligare fast arbetsmängden som man sätter ner är nog mycket större än i en stor skola. Men det ger mera.

Det blir en vi-anda som inte finns på samma sätt i en större skola. Föräldrarna engagerar sig på ett helt annat sätt i en liten skola.

I Hangöby går 39 elever fördelade på tre klasslärare. Ser man enbart till Hangöby skulle elevunderlaget kanske räcka till.

Det är elevunderlaget i Hangö som helhet

som är dilemmat och det får konsekvenser även för byskolorna. Eller kvartersskolorna, som bildningsdirektör Karl-Erik Gustafsson väljer att benämna skolorna i Hangöby.

Det är nämligen bara drygt två kilometer in till centrum av Hangö där både den svenska och finska centralskolan är belägen. Och det är dit som eleverna föreslås flytta. I och med att elevunderlaget minskar finns det utrymme i centrumskolorna.

– Varför betala för tomma väggar? Vi får in alla elever i centrum, säger Gustafsson.

Det är inte bara eleverna i Hangöby skola som skall flytta till centrum. Tanken är att även Mona Stenström och hennes kolleger följer med. Det goda i kråksången är att ingen sägs upp i samband med en eventuell nedläggning. Men samtidigt blir det heller ingen inbesparing vad gäller personalkostnaderna.

– Det här räddar nog inte Hangös ekonomi, säger Stenström.

– Hangöby skola har ett renoveringsbehov som beräknas kosta 700 000 euro, kon-

grafik: chribbe aarnio

286 2007

282 2008

273 2009

För många år sedan kom vi till den punkten då mortaliteten överstiger nativiteten. Och i Hangö är den nu dubbelt så stor.

Det dör ca 100 personer per år men knappa 50 föds.

257 2010

KARL-ERIK GUSTAFSSON Bildningsdirektör i Hangö

257 2011

”Vi måste minska vår kostym” En knackig ekonomi, en ofördelaktig befolkningsstruktur och en negativ flyttrörelse. Hangö är ett exempel på en kommun där de framtida utmaningarna är stora. Lägg till ett sviktande elevunderlag och det är uppenbart att det får konsekvenser för stadens utbildningsväsende.

– Om man går ner i vikt måste man ha en mindre kostym, säger Karl-Erik Gustafsson, bildningsdirektör i Hangö.

Att kostymen håller på att bli lite för stor hänger ihop med att elevunderlaget i Hangö stadigt sjunker. År 1981 fanns det 730 svenskspråkiga elever inom den grundläggande utbildningen. Nu har antalet sjunkit till 322. Också inom den finska sidan är kurvan likartad.

De senaste åren har nedgången ändå varit måttlig, åren 2014–2019 var minskningen ca 25 elever. Men en blick framåt förorsakade oro på bildningskansliet. Fram till 2024

minskar eleverna i Hangö med 130 elever.

– Nu måste vi göra någonting, konstaterar Gustafsson.

En trist överraskning som även ger återverkningar med tanke på det finska elevunderlaget är Migris beslut att lägga ner flyktingmottagningscentalen i Hangö. Det innebär ytterligare en minskning på ca 25 elever och plötsligt är Hangö inte 130, utan 150 elever fattigare.

– År 2021 är vi nere i totalt 700 elever inom den grundläggande utbildningen, det är en minskning med 12 procent. Vi måste få fason på det här.

Rent konkret handlar det om att se över skolnätet. Både den finska och svenska skolan i Hangöby är på fallrepet och blickarna har också riktats mot den ännu mindre enheten, Lappvik skola, som verkar tillsammans med den finska Lappohjan koulu.

I Lappvik finns bara fem svenska elever för tillfället och 15 finska. Avståndet på

ca 20 km till Hangö centrum är en bidragande orsak till att skolan för tillfället ser ut att klara sig undan med blotta förskräckelsen.

En bidragande orsak är också att småbarnspedagogiken och en biblioteksfilial verkar i samma byggnad. En skolnedläggning skulle få ödesdigra konsekvenser för många verksamhetsområden.

– Det skulle utarma hela byn.

I Hangö har andelen svenskspråkiga stadigt minskat. Åren 1990–2018 minskade finlandssvenskarna i Hangö med 34 procent.

Och enligt den prognos som tankesmedjan Magma gjort i samarbete med Svenska Finlands Folkting är trenden nedåtgående även framöver. Fram till 2040 beräknas den svenska befolkningen i Hangö minska med 26 procent. Det säger sig självt att det kan komma att få konsekvenser med tanke på skolnätet också om de tvåspråkiga familjerna långt är benägna att välja den svenska skolan.

Ett nationellt dilemma är att nativiteten är rekordlåg. Ett problem som är väl bekant också i Hangö.

– För många år sedan kom vi till den punkten då mortaliteten överstiger nativiteten. Och i Hangö är den nu dubbelt så stor. Det dör ca 100 personer per år men knappa 50 föds.

För tillfället har Hangö 72 elever i förskolan, men uppgifter från mödrarådgivningen vittnar om en nedåtgående trend – 34 barn beräknas födas i Hangö under år 2020.

– Allt under 50 är dåligt. Det borde vara närmare 100. Det skall räcka till för båda språkgrupperna.

För Hangö är hamnen något av en livlina. Men hamnen är helt beroende av både den nationella, men också internationella tillväxten. Och med coronapandemin har situationen inte precis blivit lättare. Skuldbördan är stor, Hangö är landets femte mest skuldsatta kommun. Lånebördan lig-

7

10.9.2020 • Nr 13 Svenskspråkiga elever i grundläggande utbildningen i Hangö 1981 – 2021

700

600

500

400

300

 Det går utför. grafik: chribbe aarnio

staterar Gustafsson.

Genom en nedläggning kan man ducka för renoveringen, och även sälja fastigheten.

– Fast vi genomför de planerade indragningarna så har vi fortfarande kvalitati-

va skolor. Vi har inte på något sätt överstora grupper. Däremot, om vi inte gör det, går vissa av våra pengar till att betala för fastigheter. text och foto: mattias fagerholm

Små skolor är trevligare fast arbetsmängden som man sätter ner är nog mycket större än i en stor skola. Men det ger mera.

MONA STENSTRÖM Klasslärare och rektor, Hangöby skola

254 2012

 Mona Stenström slår gärna ett slag för de små skolenheterna.

253 2013

249 2014

244 2015

241 2016

236 2017

Vi måste bli bättre på att göra tvåspråkiga särlösningar, men märk väl, inte tvåspråkiga skolor.

ger på ca 60 miljoner.

Och med minskat elevunderlag minskar även statsandelarna.

– Om vi mister ca 150 elever så får Hangö stad ca en miljon mindre i statsandelar på årsnivå. Det betyder att vi måste sticka till pengar från vår egen ficka.

Många mörka moln hopar sig över Hangö. Hur ser det ut på utbildningsfronten om 10 år?

– Jag hoppas att vi har tillräckligt med studerande för våra gymnasier. Utan gym-

nasierna skulle vi få enorma problem i högstadierna. Det skulle få stora återverkningar med tanke på att få tillräckligt med timmar åt tjänsteinnehavarna.

– Redan nu har vi några lärare som undervisar över språkgränsen. Till exempel vår ämneslärare i slöjd har både svensk- och finskspråkiga elever.

– Vi måste bli bättre på att göra tvåspråkiga särlösningar, men märk väl, inte tvåspråkiga skolor.

Hangö gymnasium har idag 53 studeran-

230 2018

de. Det finska Hankonniemen lukio i stort sett lika många. På 20 år har antalet studerande halverats i båda gymnasierna.

Kan Hangö bibehålla sina gymnasier?

– Jag hoppas det. Och jag tror på våra gymnasier. Fast de kostar oss är de viktiga.

För en kommuns trovärdighet är gymnasiet väsentligt.

mattias fagerholm

220 2019

8

10.9.2020 • Nr 13

Just nu ligger vi på en bra nivå, vi har fullt upp men räcker till, säger Jeanette Toivonen (t.v.) och Erika Santos som är assistenter i Lemlands grundskola. I mitten skolföreståndaren Tom Logren.

Antalet assistenter har tredubblats Antalet elevassistenter har mer än tredubblats på 15 år i grundskolan på Åland. I år är de fler än klasslärarna om än med ytterst knapp marginal – 135 mot 134.

Utvecklingen väcker oro av olika skäl.

– Vi har sparkrav på oss och kan inte fortsätta anställa fler assistenter. Nu måste vi hitta andra sätt att hjälpa och stöda elever med problem, säger Mathias Eriksson, skoldirektör för Södra Ålands högstadiedistrikt.

Distriktet driver en högstadieskola, Kyrkby högstadieskola, som är gemensam för fem landsbygdskommuner. Inför budgetbehandlingen för nästa år är sparkravet klart utsagt. 5 procent ska bantas jämfört med bokslutet för 2019.

– En svår situation. Vi tvingas till kraftiga inbesparingar men ska ändå trygga en högkvalitativ undervisning för den stora massan och samtidigt se till att alla elever får den utbildning de har rätt till enligt den nya skollagen, det vill säga en utbildning som är anpassad efter varje individs förutsättningar, säger distriktets direktör

Mathias Eriksson.

Mer i lågstadiet I Kyrkby högstadieskola har man i dagsläget tio assistenter på 350 elever eller med andra ord – inget alarmerande högt antal. I Vikingaåsens lågstadieskola, som ligger på samma tomt och som drivs av Jomala, en av kommunerna i distriktet, har man däremot närmare 20 assistenter på 265 elever. Skillnaden i antal assistenter mellan stadierna är i och för sig helt i linje med en pedagogisk grundtanke – att man sätter in hjälpen i så tidig ålder som möjligt så att eleven kan få en chans att bli självgående när den blir äldre.

– Visst har vi märkt att behovet ökat under senare år. Många elever har svårt att koncentrera sig och svårt att ta till sig undervisningen i större grupper. Det finns ingen lätt förklaring till att det blivit så här. Den digitala utvecklingen spelar säkert en roll. Vuxnas och barns tid tillsammans har förändrats och vi märker en ökad rastlöshet och otrygghet. Utöver det finns barn med olika medicinska diagnoser som behöver en assistent, säger han.

Fundera på andra sätt Han tror inte att behovet av assis-

tenter kommer att minska.

– Men vi kan inte fortsätta att anställa fler efterhand som behovet uppstår. Den ekonomiska verkligheten har redan kommit emot. Vi måste i stället fundera på om vi kan arbeta på ett annat sätt som är mindre personalkrävande.

Vid Vikingåsens skola har man därför infört en studio där flera elever med olika specialbehov kan ta del av undervisning i vissa ämnen. En lärare kan räcka till för flera elever och därmed sparar man in på antalet assistenter.

– Tills vidare har erfarenheterna av studion varit goda, men det behöver vara en tillräckligt stor skola för att det ska fungera, säger Mathias Eriksson.

Hjälp för hela klassen Lemland är en växande kommun på Åland och vid grundskolan har man i nuläget 140 elever i årskurserna 1–6. Skolan där Tom Logren är föreståndare har nio klasslärare och sju assistenter.

– Vi har gått in för att våra assistenter inte i första hand är knutna till en viss elev utan att de ska jobba mer brett som en extra hjälp för hela klassen. Det hindrar dock inte att de kan ha mer fokus på en enskild om så behövs, säger Tom Logren.

Testar först utan

är Kjell Nilsson bildningsdirektör.

Antalet assistenter varierar från termin till termin.

– Vi har inget att välja på. Vi måste erbjuda elever den hjälp som de har laglig rätt att få, men vi försöker ändå vara restriktiva och provar först om det går utan extra hjälp.

När vi tillsätter en assistent finns det ett verkligt behov, säger han.

Elever i Mariehamn, som har rätt till anpassad undervisning i vissa ämnen, går alla i Strandnäs skola och den här terminen är fler än någonsin tidigare inskrivna i specialklassen – 48 elever.

– Vi har också studioundervisning i våra tre skolor och det har visat sig vara ett bra sätt att hjälpa vissa elever som har svårt att koncentrera sig i större grupper. Det finns en studiolärare i varje skola och det behöver inte bli dyrare eftersom en studiolärare kan ersätta två eller flera assistenter. Studiolärarna är också erfarna pedagoger med bättre kompetens än en assistent, säger Kjell Nilsson.

Han ser ingen minskning av behovet av specialstöd i framtiden.

– Däremot tror jag att vi blir allt bättre på att hjälpa, trestegstödsmodellen är en garanti för det.

I Mariehamn, där det finns tre grundskolor med drygt 1100 elever,

text och foto: helena forsgård

Just nu är läget under kontroll i skolan. Man har de assistenter man behöver och de ryms i budgeten.

– Men det är ett ständigt pusslande och behovet kan förändras snabbt, till exempel om en ny elev med viss problematik börjar i skolan. Om vi måste spara finns det inget annat att ta av än lönekostnaderna och det blir ingen lätt sits. Vi behöver de klasslärare vi har och färre assistenter blir helt klart en kvalitetssänkning, säger Tom Logren.

Billig investering Han säger att en satsning på assistenter kan vara en billig investering för framtiden. Det barn som fått hjälp tidigt kan klara sig bra längre fram under skolgången.

– Men förstås – vi har inget facit. En del elever hade kanske mognat ändå medan andra inte skulle ha klarat sig lika bra utan assistenthjälp.

Vid skolan har man inte testat modellen med studio.

–Jag vet inte heller om den skulle bli billigare för oss, vi är för små, säger han.

9

10.9.2020 • Nr 13

Coronasmittad elev i Borgå

Anna försattes i karantän Söndagen den 23 augusti gick informationen ut om att en elev i Borgåskolan Lyceiparkens skola var coronasmittad, och att en klass, två grupper och fyra lärare exponerats för smitta. Anna Wahren var en av lärarna som försattes i karantän. Hon är lektor i gymnastik i skolan och har också säte i FSL:s styrelse.

Berätta hur det gick till då ni noterade att det förelåg en smittorisk i skolan. Möten, beslut, kontakter till hemmen och så vidare.

Hur tänkte ni inom kollegiet?

– Jag fick ett meddelande från rektorn, om att jag undervisat en elev som testats positivt för coronaviruset. Enligt smittskyddslagen blev jag försatt i karantän en vecka, till 31.8. Sedan ringde en läkare till mig på kvällen som sedan skickade instruktionerna per e-post och senare också i pappersform.

– Elevernas hem blev också informerade av rektor. Eleverna som var i karantän fick distansundervisning med uppgifter de kunde göra inomhus. En god planering är nödvändig för att få en situation som den här att fungera.

Förbryllad och fundersam Vad tänkte du då du blev försatt i karantän? Var du orolig för din egen hälsa?

– Jag var ganska förbryllad och fundersam. Först funderade jag ju på om jag själv var smittad och behövde ett test. Men då jag inte uppvisade symptom ansåg läkaren att det är onödigt att testa bara för testandes skull, berättar Anna, som redan har återgått till sitt arbete.

– Jag visste att mina kolleger jobbar extra och försöker vikariera så gott det går, så att utomstående inte behöver tas in i skolan.

Lite dåligt samvete har jag, fast jag förstås insåg att läget nu en gång för alla var som det var.

Hur lade du upp din egen undervisning för bara en veckas distansundervisning?

– Gymnastik är inte ett lätt ämne att undervisa på distans!

Självfallet fick de elever som ock-

så var i karantän distansuppgifter som kunde utföras inomhus.

Jag hade också vikarier på mina lektioner, dock med anpassat program som var lätt att utföra. Med instruktioner och kontakt gick det bra. Vi har duktiga lärare som kan vikariera.

– Jag hade turen att en av lärarna inte hade så många egna lektioner så hen kunde vikariera för mig de flesta av mina lektioner.

Det bör ju av säkerhetsskäl alltid finnas någon vuxen på plats ifall att en olycka skulle inträffa under lektionen.

Snabba omställningar På vilket sätt har den här händelsen påverkat ditt sätt att se på coronapandemin, lokalt och globalt? Hur har det påverkat ditt sätt att skydda dig själv och andra?

– Coronapandemin medför nog snabba omställningar, men som tur hade vi på våren redan jobbat på distans så den delen var inte så svår för oss som var i karantän. Frågan inställer sig om en lärare ska jobba dubbelt, d.v.s. ha elever på distans och i klass samtidigt. Staden erbjuder personalen två masker per man, vilket ju inte är så mycket, men alltid något ändå.

– Den här gången blev ju allting mycket verklig. Jag har funderat på praktiska arrangemang för att undvika att ha närkontakt med eleverna på lektionerna. Gällande gymnastiken är det ju en fördel att det finns bra med utrymme och frisk luft då man har lektionen utomhus. Vi måste vara mycket mera noggranna med redskap, utrymmen, distansen och de övningar man utför i gymnastiken.

 Anna Wahren, lektor i gymnastik i Lyceiparkens skola i Borgå, försattes i karantän efter att hon kommit i kontakt med en elev som konstaterats bära på coronaviruset. arkivfoto: frida lönnroos

– Jag får nog planera in flera individuella övningar i min undervisning. Eleverna har nog svårt att förstå detta med att hålla distans.

Coronapandemin kan ju pågå länge och då måste man vara ihärdig och komma ihåg att påminna eleverna om säkerheten, menar Anna.

Jag var ganska förbryllad och fundersam. Först funderade jag ju på om jag själv var smittad och behövde ett test. Men då jag inte uppvisade symptom ansåg läkaren att det är onödigt att testa bara för testandes skull

Skolorna har bra planer Hur ser du på framtiden? Är distansundervisningen ändå ett bättre sätt att hålla skola, då smittan tydligen inte går att undvika om folk träffas?

– Framtiden är osäker, men handlingsmodellerna klara. I Finland har vi relativt bra kunnat följa de instruktioner myndigheter och Institutet för hälsa och välfärd THL angett. Kommunerna

och skolorna har bra planer, tycker Anna.

– Distansundervisning kan vara en nödlösning, men för de yngre eleverna tycker jag att undervisningen bör ske i skolan så att de får ha kontakt med andra unga och vuxna.

– Jag hoppas att eleverna får vara i skolan också i fortsättning-

en, ha rutiner och umgås med andra elever. tom ahlfors Anna Wahren är som sagt tillbaka på jobb, men denna intervju har ändå utförts på distans per e-post.

10

10.9.2020 • Nr 13

kolumnen jonas forsman Lärare i historia och samhällslära vid Brändö gymnasium.

Rättsstat och demokrati Rättsstat och demokrati. Två väldigt värdeladdade ord men samtidigt så fundamentala i vårt samhälle, och så oerhört viktiga.

Det borde vara självklart att ha dem som rättesnöre för vårt finländska, nordiska och varför inte, västerländska samfund. Som två lysande stjärnor som leder oss mot en allt ljusare framtid.

Men hur cementerade är begreppen idag? Kan vi med handen på hjärtat anse att allt fungerar hos oss, eller där ute i världen? Hur ser det ut i skolan? Och vad försöker vi lära ut där?

Har själv under de senaste åren mer och mer fått upp ögonen för själva begreppet rättsstat som kanske, åtminstone inte tidigare, tillräckligt uppmärksammats i läroböckerna. Jag har insett att det tydligt bör klargöras för eleverna och vad som menas med det.

Jag tänker mig att det gäller att konkretisera, diskutera och vara uppmärksam på diskussionen som förs i medierna, och i allt högre grad, de sociala medierna. Det gäller att med kritiska ögon och öron ta del av informationsflödet och källkritiskt granska innehållet och också förstå legalitetsprincipen i allt som sägs och skrivs. Vad får man säga och skriva utan att det till exempel tolkas som hets mot folkgrupp eller kan klassas som ärekränkning eller brott mot integritet?

Orsaken till ett ökat fokus är dels att vissa (tidigare) så självklara principer i vårt eget samhälle inte mera är det, dels förstås att oroväckande signaler når oss från andra västerländska demokratiska stater. Det har blivit klart för oss alla att vi ständigt bör slå vakt om och se över de principer som hör till vår dyrbara demokrati och rättstatsuppfattning. Så har jag också själv, med en ökad erfarenhet, förstått essensen av vad vi riktigt vill och menar med demokrati och rättsstat. Tidigare har det, åtminstone inte på nära håll, funnits någon orsak att ifrågasätta eller vara orolig för dessa principer.

Det har blivit klart för oss alla att vi ständigt bör slå vakt om och se över de principer som hör till vår dyrbara demokrati och rättstatsuppfattning.

I somras fick misshandelsfallet i Minneapolis som ledde till George Floyds för tidiga död stor uppmärksamhet i stora delar av världen och som också lett till protester på många håll. Det visar med all tydlighet att också ett land som Förenta staterna, som traditionellt ansetts vara sinnebilden för alla fri- och rättigheter, igen fått en allvarlig törn och med all tydlighet bevisar att allt som berör begreppet rättsstat och de demokratiska beståndsdelarna ständigt måste ses över.

Också Coronakrisen har aktualiserat rättsstatsprincipen. Hur mycket får man tumma på våra fri- och rättigheter med hänsyn till att rädda så många liv som möjligt? Detta leder obönhörligt till friktion. Grundlagen innehåller få regler med direkt sikte på en folkhälsokris av det här slaget. Samtidigt utgör krisen ett givet diskussionstema i gymnasiet och skolan överlag, liksom det ovanstående fallet med George Floyd.

Demokrati- och rättsstatsprincipen är ett komplicerat maskineri där alla delar med jämna mellanrum måste oljas, ses över (också i skolan) och kanske bytas ut (som förhoppningsvis presidenten i USA) för att kunna orka gå på och alstra “positiv energi” för folket, inklusive den unga generationen och blivande beslutsfattare.

arkivillustration: sebastian dahlström

Ojämlikhet och lottlöshet hinder för barnens rättigheter En nationell barnstrategi kan vara lösningen I barnombudsmannadelegationens möte den 24 augusti identifierade olika ministerier, förvaltningsområden, organisationer och forskningsinstanser hinder för tillgodoseendet av barnets rättigheter i Finland. I inläggen ansåg man att problemet är utvecklingen av ojämlikheten samt lottlösheten som hör till den.

Förutsättningarna för barnen att få en bra uppväxt varierar mellan regioner och bristen av resurser och fragmenteringen av tjänster försvårar familjernas vardag.

– Välfärdssamhället kan inte ersätta betydelsen av trygga relationer för ett barn. Därför måste familjerna få stöd och ansvar måste tas över barn som lider av brister i omsorgen, konstaterar barnombudsman Elina Pekkarinen i ett pressmeddelande.

Särskilt situationen för utsatta barn ansågs vara oroande. Ojämlikheten förvärras av till exempel minoritetsställning, fattigdom bland barnfamiljer samt psykiska och missbruksproblem inom fa-

miljen.

Familjernas roll har blivit större när välfärdsstatens strukturer har gett efter. Då framhävs familjernas olika förutsättningar: inte alla familjer kan stödja sina barn i deras nuvarande situation. Därför kan heller inte barnets rättigheter tillgodoses fullvärdigt.

– Noggrann bedömning av konsekvenserna för barn samt tillräckliga kunskaper skapar en naturlig väg till att inkludera barn och unga. I nuläget realiseras barnens delaktighet bristfälligt. Dessutom har vi som utmaning att förverkliga jämlikheten i hela vår verksamhet, eftersom alla barn och unga inte får sin rätt att vara delaktig tillgodosedd i dagsläget, säger verksamhetsledare Hanna Heinonen från Centralförbundet för Barnskyddet.

Nationell barnstrategi som struktur för lösningar Utöver problemen såg barnombudsmannadelegationen många möjligheter och alternativa lösningar i den nuvarande situatio-

nen.

Delaktigheten kan förstärkas genom att lyssna på barn och unga samt att genuint ta hänsyn till deras åsikter vid beslutsfattande. När man tar itu med bristen på kunskaper genom förstärkning av kunskapsbasen och effektivare forskning, garanterar man ännu bättre förutsättningar för bedömningen av konsekvenserna för barn.

Ensamheten och marginaliseringen ska minskas genom att inge tro på framtiden samt genom att förstärka trygga gemenskaper såsom familjer eller grupper av likställda. Genom att förstärka ett mångprofessionellt samarbete kan man skapa ett servicesystem som bemöter varje barn och ung person som individ.

Det viktigaste är att skapa strukturer där barn och ungdomar kan tas hand om. Med hjälp av en nationell barnstrategi skapar man en långtgående grund för en barnpolitik som sträcker sig över regeringsperioderna.

11

10.9.2020 • Nr 13

infallet

Tjugo år i Lärarens tjänst För en dryg månad sedan ”firade” jag tjugo år som redaktör för tidningen Läraren.

Dessa två decennier har rymt omkring 500 nummer av tidningen. Att analysera den lärarfackliga verksamheten ur journalistiskt perspektiv låter sig självfallet inte göras i en kolumntext som denna. Däremot kan jag konstatera att jag fortfarande tycker att de viktigaste artiklarna i tidningen är intervjuer med enskilda lärare i enskilda skolor. Att återge vad en vanlig människa tycker och tänker har alltid varit och skall vara journalistikens viktigaste uppgift.

Nu några mycket lösa minnesbilder från de år som gått.

Tidningen Lärarens kontakt till kollegan Lärarnas tidning i Sverige var i början av 2000-talet regelbunden. Bland annat lärde jag mig då jag började jobba för FSL att man inom Lärarförbundet i Sverige är avundsjuk på sitt finländska systerförbund som har ett så fiffigt och enkelt namn på sin tidskrift; Läraren. ”Meddela oss då ni byter namn på tidningen, så kan

vi börja använda Läraren”, sade man. Före det tyckte man i Sverige inte att det var möjligt att ta samma namn i bruk.

För ett knappt år sedan ansågs det dock att denna gamla hederskod inte längre är viktig. Lärarnas tidning bytte namn till, just det, Läraren. Djupt störande, djupt beklagligt.

Då jag inledde mitt arbete som redaktör på tidningen Läraren hade Lärarförbundet i Sverige ett öppet diskussionsforum på internet. Lärare och annat löst folk kunde där ventilera sina åsikter om hart när vad som helst. Ibland tangerade diskussionen det lärarfackliga, ibland pedagogik, ibland ingendera. Stundom var terminologin mustig, rentav olustig. Ett knappt år senare stängdes det öppna forumet för gott.

Den kritiska medlemskårens röst tystnade och förbundets ledning drog en suck av lättnad.

På svenska.yle.fi fungerar fortfarande ett kommentarfält, men inte som då det begav sig för tjugo år sedan. För att delta i diskussionen bör skribenten numera re-

gistrera sig hos Yle, men kan dock uppträda anonymt i själva diskussionen. Kravet på registrering har avsevärt minskat antalet kommentarer och därigenom gjort diskussionen mindre hätsk och mycket tråkigare. Ändå myser jag för mig själv när jag läser kommentarerna efter kollegan Dan-Eskils Janssons mycket populära Musiktest, som publiceras på nätet en gång i veckan. Testet går ut på tio musikfrågor med fyra svarsalternativ per fråga. Då man gjort testet meddelas resultatet automatiskt jämte en kommentar i stil med ”Hälften rätt! Bättre lycka nästa gång.”

Flera av deltagarna vill då meddela sitt resultat i kommentarfältet. Anonymt, alltså. Signaturerna kommenterar ibland bara med sitt resultat: ”8/10”.

Då myser jag. Varför kommenterar man genom att delge läsarna sitt resultat? Som anonym? Vad är grejen? Vem bryr sig?

Uttrycket ”Vem bryr sig?” får mig osökt att minnas tiden då vi kunde umgås tillsammans fysiskt

över en kopp kaffe eller en mugg julglögg. Varje jul arrangerade Schildts förlag, som FSL var stor delägare i, en glöggtillställning för författare, journalister, litteraturvänner...

Jag satt en gång vid samma bord som Bo Carpelan och Erik Bergman. Googla dem, ni som inte känner igen namnen. Dessa två äldre herrar njöt av stämningen och glöggen och Carpelan visade sig vara vitterheten själv och lockade till skratt.

De var båda överens om att språkvårdaren Mikael Reuter var ute och cyklade då han i sin språkspalt Reuters rutor i Hbl hade godkänt bruket av det då nya uttrycket ”att bry sig” i betydelsen att inte låta sig störas av något. ”Vi finlandssvenskar borde inte bry oss så mycket när vi stöter på lite ovanliga uttryck i rikssvenskan, utan tvärtom låta dem berika vårt eget språkbruk.”, skrev Reuter. Författaren Bo Carpelan skrattade gott åt detta och raljerade friskt och tömde ännu en mugg glögg.

Nu finns varken Bo Carpelan,

Erik Bergman eller Schildts förlag kvar. Är det någon som bryr sig?

Något som vi på tidningen Läraren bryr oss om är kontakten till våra läsare och deras kontakt till oss. Olyckligtvis är tillströmningen av insändare och debattartiklar rätt blygsam. Men i våras skedde någonting. Ordförandevalet stod för dörren och de fyra kandidaterna tog ställning till många olika frågor i form av insändare i tidningen Läraren.

Det var inte så konstigt kanske.

Men det som överraskade redaktionen var hur många övriga personer som blandade sig i debatten och insändarfloden var strid.

Jag vågar påstå att tidningen under sin obrutna nästan 130 år (sic!) långa historia aldrig tidigare publicerat så många insändare under så kort tid. Då kändes tidningen levande!

tom ahlfors Redaktör sedan 1.8.2000

Stiftelsen Finlandssvensk Bokkultur lediganslår

lediga jobb

VI SÖKER EN

Rektor till Finno skola

stipendier för utarbetandet av svenskspråkiga fackböcker och läromedel samt litteratur för barn, som utkommer tidigast 2021. Särskilt beaktas populärvetenskapligt skrivande, redaktörsarbete, illustrationer och grafiskt utförande. Stiftelsen välkomnar nytänkande kring bokens form.

Mera information samt ansökningsblankett finns på www.bokkultur.fi.

Blanketten och en fritt formulerad projektbeskrivning skickas till styrelsen för Stiftelsen finlandssvensk bokkultur under adressen Schildts & Söderströms, PB 870, 00121 Helsingfors, och poststämp­ las senast 30.9.2020. Frågor besvaras av stiftelsens ombud Jonna Brander, jonna.brander@sets.fi.

I Esbo värdesätter vi lärande. Stadens rektorer stödjer tillsammans med en mångprofessionell personal varje elevs möjligheter att uppnå sin potential på lärstigen samt att utveckla kompetenser som behövs i framtidens samhälle.

Svenska bildningstjänster rekryterar en rektor till Finno skola från 1.1.2021. Läsåret 2020–2021 har skolan 266 elever, främst i årskurserna 1–6. Skolan betjänar även de svenskspråkiga elever i Esbo som är i behov av smågruppsundervisning i årskurserna 1–9.

För att framgångsrikt leda Finno skola ser vi gärna att du är utbildningspolitiskt orienterad, har ett genuint intresse för att iaktta förändringar i omvärlden och utveckla verksamheten samt är ekonomiskt medveten.

Läs mera och ansök senast 28.9, arbetsnummer 03-1845-20.

Tidningen Läraren utkommer under hösten enligt följande:

Utgivning

Deadline

Nr 14 Nr 15 Nr 16 Nr 17 Nr 18 Nr 19 Nr 20

24.9 8.10 22.10 5.11 19.11 3.12 17.12

16.9 30.9 14.10 28.10 11.11 25.11 9.12

12

9.4.2020 • Nr 7

Nya medicinare utsattes för corona på gulnäbbsfest Personer som deltog i ett fritidsevenemang, en gulnäbbsintagning för nya medicinare som kallas”Alfajaiset” för första årets medicine och odontologie studenter 27.8, kan ha exponerats för coronaviruset. Över 300 studerande skall ha deltagit i evenemanget. Av dem har några insjuknat i covid-19.

För att förebygga coronavirusets spridning har Helsingfors stads epidemiologiska verksamhet i samarbete med medicinska fakulteten och HUS epidemiologiska enhet bestämt sig för att rekommendera att all undervisning som riktar sig till första årets medicine och odontologie studenter sker på distans i två veckor, 2.9–16.9.2020.

För att trygga patientsä-

kerheten och förhindra smittspridning fick alla som deltog i evenemanget delta endast i distansundervisning fram till 8.9. Alla som var på evenemanget rekommenderas undvika sociala kontakter, och en coronascreening ordnas för alla som deltog.

Det är förbjudet för alla att delta i närundervisning om man har minsta lilla symptom som kan tyda på covid-19.

– Det är fortfarande tryggt att besöka hälsovårdscentraler, sjukhus och andra verksamhetsenheter inom hälso- och sjukvården. Helsingfors stad, HUS och Helsingfors universitet samarbetar intensivt i den här frågan och patientsäkerheten har inte äventyrats, säger medicinska fakultetens dekanus Risto Renkonen.

möten och kurser ○ Kyrkslätts lärarförening r.f. kallar sina medlemmar till stadgeenligt vår- och höstmö-

te fredag 18.9 klockan 15.30 på Bistro O’mat. Du kan även följa med mötet på distans via meet. Förutom de stadgeenliga ärendena kommer vi även att behandla en stadgeändring som berör val av fullmäktigeledamöter och distansmöten. Efter mötet bjuder föreningen på middag. Meddela i samband med anmälan ifall du vill delta på distans. Anmäl senast 16.9 till lotta.back@edu.kirkkonummi.fi.

○ Raseborgs lärarförening r.f. kallar sina medlemmar till ordinarie möten onsdagen den

23 september 2020 kl 18 i Ekenäs gymnasium, Rosenvägen 12. Först hålls vårmötet, där stadgeenliga ärenden behandlas samt föreningens nya stadgar. Efter vårmötet hålls höstmötet enligt de nya stadgarna, om de godkänts av vårmötet. Styrelsen önskar alla medlemmar välkomna.

○ Vörå lärarförening r.f. kallar sina medlemmar till stadgeenligt ajournerat vårmöte tis-

dag 29.9 kl. 16.30. Mötet hålls på distans via Zoom. Om du inte har möjlighet att delta via Zoom så är den alternativa mötesplatsen Koskeby skola. Förhandsanmälning till camilla.lonngren@edu.vora.fi senast fredag 25.9. Länk till mötet sänds per e-post måndag 28.9. Välkomna!

○ Åbo Lärarförening rf kallar sina medlemmar till vår- och höstmöte 29.9.2020 kl. 17.00

i TOAY:s utrymmen på Auragatan 20F (ingång från gården). Förutom stadgeenliga ärenden behandlas föreningens stadgeändringar. Efter mötet får ni träffa FSL:s nya ordförande Inger Damlin och Jens Mattfolk, från FSL:s kansli, informerar om det nya avtalet. Välkomna!

bakbrädet Bok som present i Esbo. Hösten 2020 får varje ny svenskspråkig etta i Helsingfors, Esbo, Grankulla och Vanda ännu en gång en bok i present. Boken heter Lätt att läsa fakta: Jordens underjordiska platser av Jens Hansegård och Anders Nyberg. Den är en gåva till barnen från Helmet-biblioteken och Bonnier Carlsen. Med presenten vill man inspirera barnen till att börja läsa och använda sitt närbibliotek.

Ettorna får en inbjudan från biblioteket i början av hösten. I samma veva som boken hämtas kan man passa på att skaffa barnet ett eget bibliotekskort.

Kampanjen med en bokpresent på hösten har genom åren varit mycket populär bland de nya ettorna och deras familjer. Ettorna i de finska skolorna får boken Kuutarhuri av Tuukka Sandström och Varpu Eronen.

Hot och våld i grundskolan.Kommunalt anställda upplever varje månad situationer där de utsätts för glåpord, fysiska påhopp och blir spottade på, visar preliminä-

ra resultat från Statsrådets utrednings- och forskningsverksamhets projekt KuntaTurva. Överlag förekommer hot och våld rätt sällan i kommunerna, och när dessa förekommer handlar det oftast om hot om lindrigt fysiskt eller psykiskt våld. Hälften av de kommuner som svarade på utredningens enkät rapporterade om under 10 anmälda hot i fjol.

Men hotbilden blir mer frekvent förekommande ju större kommunerna är. I kommuner med över 100 000 invånare rapporterades mellan 500 och 999 hot i fjol.

Webbenkäten rörde alla kommunala tjänster, förutom socialoch hälsovården, som utretts med en skild enkät. Det utredningsresultatet publiceras senare, och gäller både offentlig och privat vård.

Trenden är den samma också sett till de olika verksamheterna: hotfulla situationer förekommer inom småbarnspedagogiken och grundskolan, och inom planläggnings-, miljö- och byggtjänster allt oftare ju större kommuner det

handlar om.

Lättläst på FPA. Den viktigaste informationen om FPA:s förmåner finns nu också på lättläst svenska.

Innehållet på de lättlästa webbsidorna består av texter ur FPA:s lättlästa broschyrer som anpassats för webben. Sidorna är uppdelade enligt åtta teman: boende, pensioner, barnfamiljer, flyttning till Finland eller från Finland, studier och värnplikt, sjukdom och rehabilitering, utkomststöd samt arbetslöshet. Därtill finns information om FPA:s kundservice, om hur man söker förmåner och hur förmånerna betalas ut.

– De lättlästa webbsidorna på finska har tagits väl emot av våra kunder. Det har funnits ett tydligt behov av lättläst information. Den svenskspråkiga versionen har också varit efterfrågad och det gläder oss att vi nu kan betjäna även våra svenskspråkiga kunder på lättläst språk, säger kommunikationsspecialist Heli Sjöblom.

JO efterlyser info mellan hem och skola om religionsfrihet. Biträdande justitieombudsman Pasi

Pölönen (bilden) har avgjort några klagomål gällande religionsfriheten i skolan. I två klagomål handlade det om hur religionsfriheten inom undervisningen förverkligas i musikbetonade klasser inom den grundläggande utbildningen. Den klagande ansåg att den andliga musik som använts i undervisningen och de uppträdanden vid evenemang som ordnas i kyrkan kränker religionsfriheten.

Ett av klagomålen gällde också att det informerats om konfirmandundervisning under rasterna i skolan. I ett tredje klagomål var det fråga om en evenemangsdag som församlingen ordnade i lågstadiet. BJO Pölönen gav i fallet som gällde musikklasser en så kallad vägledande uppfattning.

Skolornas eller städernas förfa-

rande ansågs i sig inte vara lagstridigt, men BJO betonade att eleverna inte får tvingas till att sjunga psalmer. En problematisk punkt i samarbetsavtalet mellan skolor och församlingar var att barnens egen åsikt inte alls beaktades.

När det gäller arrangemangen av evenemangsdagen uppstod felet redan i och med att det var oklart om det var fråga om undervisning i evangelisk-luthersk religion eller om en religiös tillställning.

BJO uppmanade också att informationspraxis samt samarbetet mellan hemmet och skolan ska vidareutvecklas i syfte att främja förverkligandet av religions- och samvetsfrihet i skolan, vilket utgör en grundläggande fri- och rättighet och mänsklig rättighet.