Läraren 10 2017

ledaren Vad är vi på redaktionen själva mest nöjda med? Medier brukar i regel kritiseras för svajande språkbruk, men så icke i fråga om Läraren. ЮЮ r sidan 2

18.5.2017 • Nr 10 Årgång 42 (123) Organ för Finlands Svenska Lärarförbund

Vardag och fest Detta nummer av tidningen Läraren är späckat med material som skapats av FSLF:s medlemmar och som är högst aktuellt för alla som är intresserade av studerandenas vardag och fest. ЮЮ r ta del av fslf:s material på sidorna 4–8

Då ängslan och ångest råder ”Barn behöver stöd i samband med separationer. De behöver få prata av sig. Barnen får inte lämnas ensamma med sina känslor och tankar.”

NINA ISOMETSÄ projektledare för Pussel, som drivs av Barnavårdsföreningen

ЮЮ r sidan 5

Rektor tafsade på lärares betyg Får en rektor höja vitsord, som har satts av en lärare? Denna intrikata frågeställning tar nu Regionförvaltningsverket ställning till efter en händelse i Birkaland, där en lärare är missnöjd med att skolans rektor höjt vitsord som hon har satt.

Enligt henne skall bedömningen skötas av lärare. ЮЮ r sidan 10

Brev och broschyrer är ute

Endast en bråkdel av medlemmarna anser att brev och broschyrer är relevanta informationskällor, visar FSL:s färska medlemsenkät. Ålänningarna Frida Erikslund och Kent Eriksson studerar pedagogik i Vasa.

Det är emellertid mycket vanligare att åländska ungdomar gör det i Sverige.

I topp bland informationskanalerna ligger numera e-post, tidningen Läraren och förbundets hemsida.

foto: karin oksanen

ЮЮ r sidan 12

2

18.5.2017 • Nr 10

Ledaren Carl-Erik Rusk Chefredaktör

Surt, sött, salt och beskt Respons är i regel en bristvara för journalister. För oss två redaktörer är FSL:s färska medlemsenkät därför en guldgruva. Med stor entusiasm har vi studerat de öppna kommentarerna till redaktionen, som har influtit i riklig mängd.

Här finns surt, sött, salt och beskt i en skön blandning. Det är självfallet omöjligt att i detalj återge innehållet i de uppskattningsvis 200 kommentarerna och hälsningarna jämte de många tipsen och önskemålen.

Men åtminstone finns det skäl att intyga att de har lästs och analyserats.

Speciellt välkomna är kommentarerna i detta läge, eftersom den redaktionella strategin lades om från ingången av år 2016. Tidningens layout förnyades, antalet nummer minskade från 26 till 20 nummer per år och omfånget i numren utökades så att tidningen i de allra flesta fallen omfattar 12 sidor.

De två redaktörernas arbetsbild blev dessutom mångsidigare, då vi år 2016 introducerade Lärarens nyheter på webben. Här handlar det om aktuella nyhetsnotiser, som i de flesta fallen publiceras endast på webben. Notiserna minskade därmed i den tryckta tidningen.

Produktpaletten omfattar dessutom en blogg, där jag antecknar och ofta även kommenterar aktualiteter på arbetsmarknaden speciellt i samband med avtalsrörelser.

Lyckades omläggningen av strategin och arbetssättet? Svaret måste bli ett ja, eftersom de positiva omdömena dominerar. Vi är självfallet tacksamma för denna respons.

Responsen visar entydigt att papperstidningen har många vänner.

ÅRGÅNG 42 (123). Äldsta föregångaren, Tidskrift för folkskolan, började utkomma 1894. Utgivare Finlands Svenska Lärarförbund, Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors, tfn växel 020 749 54 60.

Redaktion Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors.

CHEFREDAKTÖR OCH ANSVARIG REDAKTÖR Carl-Erik Rusk, tfn 020 749 54 68, 050 516 06 75, e-post carl-erik.rusk[at]fsl.fi.

REDAKTÖR Tom Ahlfors, tfn 040 503 65 28, e-post tom.ahlfors[at]fsl.fi.

HEMSIDA www.fsl.fi/lararen NÄTTIDNING issuu.com/lararen PRENUMERATIONER/ADRESSÄNDRINGAR Anita Stark, tfn 020 749 54 64, e-post anita.stark[at]fsl.fi.

ANNONSCHEF Lisbeth Lönnqvist, tfn (09) 803 9553, e-post lisbeth. lonnqvist[at]kolumbus.fi (ej tjänsteannonser). Annonspriser 3,20 euro/spalt­ mm PRENUMERATION 1/1 år 62 euro, 1/2 år 32 euro. LÄRAREN ansvarar ej för retur av icke-beställda manuskript. ISSN 0356-7842. Botnia Print, 2017.

Endast i få kommentarer framkommer önskemål om att slopa pappersversionen till förmån för en digital tidning.

De positiva omdömena värmer, men de negativa omdömena är för all del mera intressanta med tanke på arbetet på redaktionen.

Läraren är primärt en medlemstidning och det är alltså värt att ha en lyhörd inställning till responsen. Samtidigt är det värt att hålla i minnet att tidningen också har andra funktioner. Detta ses i innehållet och redigeringen.

Läraren fungerar också som lärarfackets brobyggare till övriga Norden. Det nordiska samarbetet är intensivt och tack vare språket utgör Läraren en kontaktlänk till lärarfacken i våra grannländer.

Ytterligare fungerar Läraren som ett visitkort för FSL i relation till politiker och beslutsfattare i vårt land. Sålunda sänds tidningen avgiftsfritt till bl.a. svensk- och tvåspråkiga riksdagsledamöter.

Vad är vi på redaktionen själva mest nöjda med? Medier brukar i regel kritiseras för svajande språkbruk, men så icke i fråga om Läraren.

Självfallet förekommer språkfel sporadiskt också i Läraren, men redaktionen eftersträvar konsekvent en god och förståelig svenska. I själva verket uppstår spontana diskussioner regelbundet på redaktionen.

Ofta gäller dessa språkriktighet. ”Vad säger din språkkänsla” lyder i regel den centrala frågan, när vi kollar ord och uttryck med varandra.

Uppenbarligen har vi lyckats rätt väl, eftersom ingen kommentar tar fasta på det förment usla språket i tidningen.

Använder du lärarkalendern?

FSL

inFormerar

Om inte, kan du enkelt avbeställa nästa års kalender på adressen www.koodata.net/fsl.

Lärarkalendern är en medlemsförmån som vi sänder till alla våra studerandemedlemmar och tjänstgörande medlemmar under juni månad.

Kalendern för läsåret 2017-2018 är en fickkalender med pärmar i hård kartong.

Gör så här

FINLANDS SVENSKA LÄRARFÖRBUND FSL Förbundsordförande Christer Holmlund, tfn 040 532 98 00 Förbundssekreterare Jan-Mikael Wikström, tfn 020 749 54 67 Ombudsman Jens Mattfolk, tfn 020 749 54 70 Förbundsekonom Anna-Maria Karf, tfn 020 749 54 66 Kommunikatör Mirjam Heir-Lindström, tfn 020 749 54 63 Avdelningssekreterare Anita Stark, tfn 020 749 54 64

Självfallet förekommer språkfel sporadiskt också i Läraren, men redaktionen eftersträvar konsekvent en god och förståelig svenska.

Om du inte har användning för kalendern kan du, precis som ifjol, avbeställa den genom att logga in till medlemsregistret på www.koodata.net/fsl och kryssa för att du inte vill ha kalendern. Du loggar in med ditt medlemsnummer och slutdelen av din personsbeteckning.

Avboka din kalender så fort som möjligt men senast den 31 maj 2017.

Om du till ett nytt år vill få kalendern är det bara att göra en ny ändring i registret.

Uppdatera medlemsuppgifterna Passa också på att uppdatera eventuella ändringar i dina medlemsuppgifter. Kanske du har flyttat eller bytt e-postadress?

Kontakta vår avdelningssekreterare Anita Stark (anita.stark@fsl.fi, tfn: 020 749 54 64) om du har frågor kring medlemskap eller medlemsavgifter.

www.fsl.fi avboka kalendern_Lararen_151mm.indd 1

15-05-2017 14:14:29

3

18.5.2017 • Nr 10

ordförord Christer Holmlund Förbundsordförande

Med nya perspektiv mot framtidens skola  OAJ-fullmäktiges sammanträden präglas av fackliga överläggningar och linjedragningar. Men det finns stundom också utrymme för skämtsamma inlägg. OAJ:s kommunikationsavdelning lättar upp stämningen med en glad och uppsluppen dans. foto: carl-erik rusk

Med sikte på lönelyft De uteblivna löneglidningarna och OAJ-medlemmarnas löneeftersläpning bekymrar OAJ-ordföranden Olli Luukkainen.

Han fokuserade på lönefrågor, då han öppnade OAJ-fullmäktiges vårmöte i Helsingfors den 11 maj. Han krävde att ingångslönerna för anställda som jobbar med undervisning, fostran och forskning höjs med hundratals euro.

– Utbildningssektorns lönenivå motsvarar inte arbetets svårighetskrav och den utbildningsnivå som krävs. Om man på riktigt vill höja lönerna till rätt nivå behövs kraftiga konfliktåtgärder. Är fulllmäktigeledamöterna redo för det? Är medlemmarna redo?, frågade Olli Luukainen retoriskt.

I höstens avtalsrörelse förhandlas sannolikt på förbundsnivå. Den offentliga sektorn, där lärarna och barnträdgårdslärarna utgör betydande grupper, går in för att trygga löneutvecklingen i ett läge där de offentliga lönerna släpar efter.

– Löneförhöjningarna har legat nära noll procent, semesterpenningarna beskärs och de lokala förhandlingarna har inte gett just något till lärarna i motsats till den privata sektorn, sade Luukkainen, som efterlyste ett offentligt löneutvecklingsprogram.

Han fastslog att ingångslönen för alla, som har examen på magisternivå, inte borde underskrida 3 000 euro.

Barnträdgårdslärarna trivs inte i det allmänna kommunala avtalsområdet (Akta), utan blickar mot

det kommunala undervisningsområdet (Ukta). Också på privata sidan vill barnträdgårdslärarna flytta över till undervisningssektorns avtal.

– Vi sysslar med fostran och undervisning! Akta är ett avtalsområde för anställda, som sysslar med socialt arbete och vård. Vi vill finnas i samma avtalsområde som de övriga lärarna, löd ett inlägg från Barnträdsgårdslärarförbundet BTLF. OAJ-fullmäktige tog ställning till en motion, där BTLF yrkar på att OAJ skrider till åtgärder, som möjliggör att undervisningspersonal, sakkunniga och chefer inom småbarnsfostran överförs till undervisningssektorns avtal.

Frågan var aktuell redan när BTLF, som tidigare var ett självständigt Akava-förbund, anslöt sig till OAJ på 1990-talet.

Fullmäktige godkände yrkandet och förhandlingsdirektör Petri Lindroos vid OAJ kunde omtala att ett ”transferfönster” faktiskt öppnas i höst. Då ses huvudavtalet, som utgör en slags grundläggande struktur för förhandlingarna inom den kommunala sektorn, över.

Det finns ett akut behov av att se över huvudavtalet, eftersom den kommande vård- och landskapsreformen leder till att en betydande del av dagens kommunanställda förs över till landskapen.

I remissdebatten, som anslöt sig till den aktuella förhandlingssituationen, fördes en färggrann och mångsidig debatt.

Martin Ahlskog, som är en av sju FSL-ledamöter i OAJ-fullmäktige, kritiserade i ett inlägg undervisnings- och kulturministeriets inriktning på projektfinansiering.

– Satsa hellre på grundfinansieringen! Nu satsar staten på projektfinansiering och kommuner-

Om man på riktigt vill höja lönerna till rätt nivå behövs kraftiga konfliktåtgärder. Är fulllmäktigeledamöterna redo för det? Är medlemmarna redo?

OLLI LUUKKAINEN OAJ:s ordförande

na förväntas bidra. Men alla gör inte det. Dessutom tillkommer en massa byråkrati. Projektfinansieringen bidrar i själva verket till en ökad ojämlikhet, sade Martin Ahlskog.

Yrkesutbildningens svåra läge berördes i flera inlägg. Från gymnasiehåll betonade att gymnasiet minsann inte behöver en liknande reform, där finansieringen binds till resultat. Yrkeslärarna är också oroade för den minskade kontaktundervisningen.

Sami Nurminen från Helsingfors belyste i en medryckande sång de dyra levnadsomkostnaderna i huvudstadsregionen. Hans sång utmynnade i ett krav om införandet av ett huvudstadstillägg, som skulle kompensera detta. Sången tolkades även till teckenspråk.

Han belönades såväl med applåder som med burop.

Olli Autio från Vasa belyste rektorernas belägenhet. Arbetsbördan är för stor och det behövs fler vice rektorer och biträdande rektorer. c-e rusk

En lärare konstaterade, när vi träffades under våren, att när man jobbar länge med samma sak i samma omgivning är det nyttigt att söka sig till situationer som ger nya perspektiv på tillvaron. Den här våren har jag haft flera möjligheter att spräcka min egen finlandssvenska lärar- och fackföreningsbubbla, vilket jag är tacksam för. En av de mest inspirerande möjligheterna kom när jag deltog i Education Internationals konferens Unite for Quality in Education and Leadership i Rotterdam.

Efter att ha hört kolleger från utvecklingsländer beskriva sin vardag insåg jag att jag kan vara tacksam över att leva i ett tryggt land där både lärare och fackföreningar kan utföra sitt samhälleliga uppdrag utan förtryck eller fysiska hot. Finland är ett land som kännetecknas av en god utbildning och grundtrygghet, men som trots det inte kan luta sig bakåt i tron att inget ska göras.

Av Kailash Satyarthin, som tilldelades Nobels fredspris 2014, lärde jag mig att antalet barn som inte fått någon utbildning alls har minskat från 130 miljoner till 60 miljoner dels via hans projekt, dels genom den allmänna utvecklingen till det bättre i världen. Han har arbetat mot barnarbete och människohandel i Indien och beskrev en vardag som återigen fick mig att inse att man inte ska ta allt det goda vi har i Finland för givet. Allt det goda vi har måste utvecklas och resurseras rätt för att vi även framöver ska kunna upprätthålla den höga nivån på utbildningen.

Finland är ett land som kännetecknas av en god utbildning och grundtrygghet, men som trots det inte kan luta sig bakåt i tron att inget ska göras.

Satyarthin beskrev en alternativ värld där alla resurser som satsas på militären skulle styras om till utbildningen. ”It will be a great day when our schools get all the money they need and the airforce has to hold a bake sale”. Tanken är utopistisk men samtidigt fascinerande i och med att den blottlägger det faktum att i sista hand är resursallokering en fråga om prioriteringar och politisk vilja.

Medan man i många länder diskuterar behovet att förnya traditionella sätt att undervisa och införa mera engagerande metoder i inlärningen, diskuterar vi hur vår skola kan utvecklas till den bästa i världen. Vi ligger steget före när det kommer till lärarutbildningen, lagstiftningen och styrdokumenten – försprånget är vårt varumärke. Ett varumärke som utbildningens försvarare aktivt ska jobba för och som vår regering måste inse att de håller på att förstöra. Låt det sunda bondförnuftet styra, ge resurser till framtidens skola.

4

18.5.2017 • Nr 10

 Jutta Maunula är ordförande för Finlands svenska lärarstuderandes förening FSLF. foto: erika granqvist

Mot nya tider Aldrig hade jag tänkt att min tid som FSLF:s ordförande skulle börja så hektiskt som den gjorde. Jag var redan färdigt nervös inför det kommande året då jag tog över ansvaret av både Anna Nylund och Antonia Prinsén. Tjejerna som jobbat och utvecklat FSLF till den förening vi är idag. Båda två avslutade sin FSLF-karriär vid årsskiftet 2016-2017, och jag hade minsann en stor lucka att fylla. Som tur har jag haft en ivrig styrelse som verkligen velat jobba för samma FSLF som jag.

Under min andra vecka som ordförande började telefonen ringa angående lärarrekryteringen till Sverige. Vasabladet och Hufvudstadsbladet ville veta varför lärarstuderande är intresserade av att eventuellt arbeta i Sverige. I samband med intervjuerna bestämde jag mig för att göra en enkät. Enkäten spred sig och nådde till och med Sverige. Det är orsaken till att jag deltar på Bokmässan i Göteborg för att diskutera ämnet. Telefonen ringde igen i april då en skribent för Vasabladet ringde och frågade ”Varför söker sig allt färre till klasslä-

rarstudier?”

Ja, varför?

Beror det på att vi överutbildar lärare? Är det bilden vi visar utåt av läraryrket som minskar intresset? På sociala medier och i nyheterna skrivs det ofta om ”jobbiga” elever, ”jobbiga” föräldrar och om de allt för långa arbetsdagarna och stressen lärarna utsätts för. Borde vi fundera på vilken bild vi visar utåt? Borde vi börja prata om läraryrket i positivare ordalag?

Under en kurs vid Fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier fick vi besök av Folkhälsan, och som uppgift skulle vi fundera på varför vi valt att bli lärare. Som lärare får vi tillsammans med eleverna utvecklas och lära oss nya saker samtidigt som vi får vara med och se lampan tändas då eleverna äntligen förstått hur allting hänger ihop.

Vi får vara med och förbättra jämställdheten och respekten för varandra. Vi får vara delaktiga i deras barndom. Vi har valt att studera till det bästa yrket!

Som lärare får vi tillsammans med eleverna utvecklas och lära oss nya saker samtidigt som vi får vara med och se lampan tändas då eleverna äntligen förstått hur allting hänger ihop.

Alla får sin röst hörd Föreningsverksamheten är en stor del av många studerandes liv. Fanny Haldin är andra årets speciallärarstuderande på Åbo Akademi i Vasa och ordförande i specialföreningen för speciallärarna, SPIrre.

Fanny Haldin har alltid varit intresserad av olika typer av verksamhet som är koppladtill skolan. Hon har alltid varit aktiv och velat påverka det som händer i skolorna, så när hon blev tillfrågad att gå med i styrelsen såg hon det som en självklarhet.

SPIrre är en liten specialförening i Åbo Akademi i Vasa. I år består styrelsen av hela 18 personer som alla studerar till speciallärare vid Åbo Akademi.

– Som ordförande detta år är det en utmaning att se till att alla får sin röst hörd men med en bra sammanhållning som vi har så går det bra, säger Fanny Haldin.

SPIrre ordnar en hel del olika evenemang för sina medlemmar bland annat sitzer, punkter på gulisintagningar och gamylis, föreläsningar, höstdag med ssf (svenskfinlands specialpedagogiska förbund) och

Det är upp till var och en inom styrelsen att välja hur mycket ansvar man tar på sig.

FANNY HALDIN Ordförande för SPIrre

 Fanny Haldin är mycket nöjd med sitt engagemang i styrelsen för SPIrre, föreningen för speciallärarstuderande. foto: erika granqvist

andra evenemang. SPIrre är en liten förening men ordnar enligt Haldin tillräckligt med evenemang.

– Det är upp till var och en inom styrelsen att välja hur mycket ansvar man tar på

sig.

Genom styrelseverksamheten har Fanny Haldin fått en bättre inblick i studielivet.

– Jag har fått träffa massor med människor på andra årskurser som jag an-

nars inte skulle ha träffat. Man lär sig att ordna evenemang och förstår hur mycket arbete som ligger bakom varje händelse.

Styrelseverksamheten har också gett Haldin väldigt mycket. Speciellt tycker hon att hon har utvecklats som person. Samt fått en bättre kontakt till SSF (Svenskfinlands specialpedagogiska förbund), vad de är och vad de står för.

Ifall man vill bli mera aktiv inom studielivet rekommenderar Fanny alla att gå på sin egna förenings årsmöte för att få en bättre inblick i vad styrelselivet går ut på.

Hon ångrar inte en sekund att hon gick med i en styrelse och uppmanar alla som har ett intresse att göra det samma. emilia friis

5

18.5.2017 • Nr 10

FSLF 50 år

Väldigt lyckat jubileum – En väldigt lyckad fest, stämningen var verkligen på topp, löd ett omdöme om FSLF:s 50-årsfest som arrangerades i mars.

Redan i september 2016 började en kommitté på sju personer planera en jubileumsfest för Finlands svenska lärarstuderandes förening. FSLF fyller nämligen 50 år 2017. Under de första träffarna började kommittén bolla idéer om hur slutresultatet skulle se ut.

Det diskuterades bland annat om vilka färger som skulle användas i dekorationen, vilken mat som skulle ätas under supén samt potentiella sångledare.

festsupé där sångledarna Anna Nylund och Cindy Viinikka ledde programmet. Jobbet sköttes strålande av dessa två glada och energiska tjejer. De hade konstruerat en frågesport som handlade om läraryrket och som de underhöll gästerna med då och då, med jämna mellanrum.

Fina tal hölls även av Christer Holmlund, förbundsordförande, Håkan Andersson, professor emeritus från Åbo Akademi samt Julia Liewendahl, klasslärarstuderande vid Åbo Akademi.

Sillis på ”Ollis”

Festen närmade sig och förberedelserna kom ordentligt igång.

Lördagen den 11 mars började hela spektaklet. Festen började med en solenn akt där ordförande Jutta Maunula inledde med ett tal om vad FSLF betyder för henne samt några betydelsefulla händelser genom tiderna för FSLF. Därefter fick kåren, föreningar samt specialföreningar ge sina hälsningar till styrelsen.

Festen fortsatte på Brödfabriken ända in till småtimmarna. Sillfrukost på Oliver’s Inn stod på schemat följande dag.

Det var trevligt att se så många pigga och krya jubileumsfestare på sillfrukosten där Pampasmaffian stod för underhållningen.

– En väldigt lyckad fest, stämningen var verkligen på topp, säger Henrika Kumlin som deltog i festen.

Till sist vill jag i egenskap av jubileumsfestmarskalk tacka alla som på något sätt varit delaktiga i vår jubileumsfest. Utan er skulle den inte ha blivit av.

Frågesport om läraryrket

cecilia karlsson

Solenn akt

Efter den solenna akten följde en

 Sångledarna Cindy Viinikka (t.v.) och Anna Nylund trollband festdeltagarna med bland annat en frågesport om läraryrket. foto: adelina sabel

Lärarfrukostar och föreläsningar i Åbo Eftersom pedagogikundervisningen för blivande ämneslärare i Åbo är väldigt teoretisk fram till praktiken i Vasa har FSLF försökt erbjuda evenemang utöver studierna som ger medlemmarna en större känsla för sin läraridentitet och för det kommande fältarbetet, samt en möjlighet att redan under studietiden börja skapa nätverk med sina blivande kolleger.

Det oftast återkommande evenemanget är lärarfrukosten, som hittills ordnats en gång per termin och som även ordnas i Vasa. Vi dukar upp frukost för en billig peng och bjuder in lärare från fältet att komma och prata med studerandena och berätta om sina erfaren-

heter eller diskutera allt från dubbel behörighet till lärarflykten till Sverige.

Frukostarna har varit populära och fungerar som lågtröskelevenemang där nätverkande och informationsutbyte sker på ett lätt sätt. Dessutom ger frukosten en bra start på dagen.

Ett ännu mer konkret initiativ som tills vidare ordnats två gånger är frågebaserade gästföreläsningar, löst inspirerade av ”How to get a lärarjobb” – evenemanget som arrangerats i Vasa flera vårar.

Den första föreläsningen i Åbo ordnades våren 2016 och behandlade krishantering i skolan. Vi bjöd in en psykolog att komma och berätta om hantering av krissitua-

tioner, mental ohälsa hos elever och lärare samt konflikter i skolan. Evenemanget bestod dels av en föreläsning och dels av en mini-workshop med diskussion i smågrupper. Just den här föreläsningen var mer psykologiskt än pedagogiskt inriktad, och gav djupare insikt i allmän krispsykologi samt underlag för hur denna kan appliceras i skolvärlden.

Hösten 2016 ordnade vi ”Fråga Lärarn!”, där vi på förhand hade samlat in frågor kring allt som rör skolvärlden, och bjöd in en rektor, en klasslärare och en ämneslärare att utgående från frågorna föra ett slags paneldebatt där de berättade om sina olika åsikter och erfarenheter kring bland annat lektionsplanering, hur man orkar

som ny lärare och litet om fackliga frågor. Det var otroligt givande att få höra lärare från fältet svara på konkreta frågor om läraryrket och att få ta del av förstahandserfarenheter och exempel direkt ur klassrummet.

I framtiden hoppas vi kunna ordna flera ”Fråga Lärarn!” evenemang, och även workshoppar med olika teman som anknyter till det kommande läraryrket för att skapa ett mer praktiskt inriktat til�lägg till den teoretiska pedagogikundervisningen och ge de blivande ämneslärarna något att bolla sin teoretiska kunskap mot redan före praktiken, samt skapa en känsla av samhörighet miranda geust

 Lärarfrukost – en bra start på dagen. foto: Cecilia Juuti/Julia Björkholm

6

18.5.2017 • Nr 10

 De flesta ålänningar väljer att studera till lärare i Sverige. Frida Erikslund och Kent Eriksson utgör undantagen som valt Vasa som studiestad. foto: karin oksanen

Välj Vasa framom Sverige! Ålänningar som vill studera till lärare väljer i regel att göra det i Sverige. Enligt Ålands statistik- och utredningsbyrå ÅSUB studerade år 2015 131 personer från Åland pedagogik i Sverige och 17 stycken från Åland i Finland. Detta har främst tre orsaker: språket, distansen och antalet svenskspråkiga utbildningar.

Många ålänningar upplever att informationen om att utbildningarna i Svenskfinland är svenskspråkiga är bristfällig. Finskan skrämmer många vilket gör att Finland inte blir ett alternativ.

Emma Blomqvist, klasslärarstuderande vid Linköpings Uni-

versitet tror att språket är en av de största orsakerna till att flera väljer Sverige.

Linda Åkerström instämmer.

– Jag blev antagen både i Finland och Sverige men valde att tacka ja till Uppsala i Sverige främst på grund av språket, men även på grund av att distansen hem är kortare. Även Ida Wiklöf som studerar i Uppsala påpekar att den korta distansen hem ger bättre möjlighet att fortfarande umgås lika mycket med sina gamla vänner, man kan lätt träffa sin familj och restiden är relativt kort.

ben, lär sig ta reda på olika saker och kan bygga upp ett eget nytt liv på studieorten.

Detta är även ett argument för att åländska studenter skall våga stiga ut utanför sina bekvämlighetszoner och välja Finland och exempelvis Vasa som studieort.

Naturligtvis innebär det att man inte kan åka hem till Åland så ofta. Detta på grund av att det tar så lång tid men det är även en ekonomisk fråga.

Frida påpekar att man borde informera bättre om vilka möjligheter det finns att ta sig hem med flyg, tåg eller färja.

Både positivt och negativt

Trevlig stad

Distansens betydelse vid valet av studiestad kan vara både positiv och negativ.

Frida Erikslund som studerar till speciallärare vid Fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier i Vasa menar att en längre distans hem kan vara positivt i det avseendet att man lär sig stå på egna

Kent Eriksson och Sara Strandberg som även de studerar vid FPV i Vasa lyfter fram vikten av att den finlandssvenska lärarutbildningen ger bredare möjligheter samt att Vasa som stad är mycket trevlig då det är nära både till hav och natur.

Något som man borde satsa mera på är informationen om lä-

rarutbildningarna i Finland som för tillfället är rätt dålig.

Detta är något som alla påpekar och framförallt borde det informeras mera om vilka skillnaderna mellan den finlandssvenska och den svenska utbildningen är.

Vilka är fördelarna med att studera i Finland som ålänning?

Jo, exempelvis får du redan från början den finländska läroplanen som grund och dessutom får man flera behörigheter.

Sara Strandberg säger att dubbelbehörigheten som man har möjlighet till vid Åbo Akademis klasslärarutbildning lockade henne hit. Samtidigt måste det även påpekas att man faktiskt klarar sig på svenska i Vasa både i utbildningen och i samhället.

– Vasa är en alldeles utmärkt studiestad för ålänningar. Tvåspråkigheten fungerar i praktiken, säger Kent Eriksson och rekommenderar starkt för alla att studera i Vasa. julia liewendahl

En längre distans hem kan vara positivt i det avseendet att man lär sig stå på egna ben, lär sig ta reda på olika saker och kan bygga upp ett eget nytt liv på studieorten.

7

18.5.2017 • Nr 10

Språköarna ligger inte öde I diskussioner med övriga lärarstuderande inser en elev som gått grundskolan i en språköskola, att begreppet språkö inte är ett välbekant för alla. Att arbete i en språköskola, som för många inte ens är ett alternativ, kan egentligen erbjuda en väldigt mångsidig version av lärarjobbet.

Språkö. För en del är betydelsen självklar, medan den för andra förknippas med saker som språkbad, eller ingenting alls. De flesta är medvetna om de svenskspråkiga skolor som finns i bl.a. Tammerfors, Björneborg, Uleåborg och Kotka. Allt färre är dock bekanta med vad skolgången, eller en arbetsplats, i en så kallad språköskola egentligen innebär.

En liten svensktalande enhet omringad av ett hav av finska.

Konceptet lockar en del, skrämmer andra. För en tvåspråkig lärare innebär omgivningen inte några speciella utmaningar, medan en fullständigt svensktalande inte ens vill överväga miljöombytet en lärartjänst i en språköskola skulle medföra.

– För tvåspråkiga är dessa skolor bra alternativ då man söker arbetsplats, men som helt svensktalande kunde jag inte tänka mig arbeta i en så finsktalande miljö, säger Hannah Kongari som studerar till fransklärare vid Åbo Akademi.

Kongari som är uppvuxen i Karis har likt många andra ämneslärarstuderande inte kommit i vardaglig kontakt med finskan före flytten till studiestaden Åbo. Det är inte själva skolan i en språkö som är ett orosmoment, utan den omgivande dominerande finskan.

– Det är ju inte bara mitt jobb som skulle vara beläget i en av dessa städer, utan hela mitt liv, säger Kongari.

Tillfälligt jobb blir långvarigt Språköarna har sitt ursprung i utvecklingen av industristäder, då efterfrågan på svenska skolor växte i och med den svenskspråkiga migrationen. I dagens så kallade språköar, har antalet svensktalande minskat, men trots det lever den svenska andan kvar. Bland personal i språköskolor hörs ofta hur det som skulle vara en tillfällig lärartjänst utvecklades till ett långvarigt arbetsförhållande. Även Ronny Holmqvist, rektor i Svenska samskolan i Tammerfors, känner igen sig i detta.

– Då jag blev anställd som his-

Att få bidra med svenska för dem som vill ta emot den känns väldigt viktigt som blivande lärare, KATARINA KARJALA Lärarstuderande, skolgången i Björneborgs svenska samskola

torielärare i SST lovade jag mig själv att inte stanna längre än fem år, men det gick ju inte riktigt så.

Holmqvist som själv kommer från Jakobstad medger att flytten till Tammerfors medförde en liten chock, inte bara gällande det finska språket, men även på grund av kulturskillnaderna. Trots det ständiga trycket av finskan både i undervisningen och i vardagen, var det just denna mångfald som bidrog till att Tammerfors blev ett hem och Svenska Samskolan en varande arbetsplats.

– I en liten skola som SST är traditionerna väldigt betydande och bidrar till en så trevlig stämning att till och med redan utexaminerade elever vill komma tillbaka på julfester och våravslutningar, säger Holmqvist.

Den långa historien bakom språköarna bygger upp en stark gemenskap i dess gamla skolor.

Bekant från förr Språköarna är vanligen mer bekanta för dem som själva gått sin skolgång där. Katarina Karjala är blivande finsklärare vid Åbo Akademi och har gått grundskolan och gymnasiet i Björneborg Svenska Samskola. Karjala kan väl tänka sig att återvända till skolan för att arbeta där efter att hon fått sin examen.

– Att jobba i Björneborg skulle kännas naturligt för mig på flera sätt, säger Karjala.

Eftersom Karjala själv gått i språköskolan i Björneborg är hon från tidigare bekant med miljön.

Dessutom berättar hon om hur uppskattade traditionerna i skolan var, samt om det värdefulla samarbetet med övriga språköskolor.

Karjala tycker dock man redan i universitetsutbildningen kunde

uppmärksamma skolorna i språköarna, i och med att flera av hennes studiekamrater inte är medvetna om dem.

Rektor Ronny Holmqvist anser dock inte att otillräcklig vetskap om språköskolorna orsakat problem i Svenska samskolan i Tammerfors. Flera anställda i den 122 år gamla skolan har gått samma väg Karjala planerat gå, alltså återvänt till skolan de själva gått i, men som lärare. Holmqvist upplever inte att det är svårt att finna personal då den väl behövs, skolan skapar bilden av en trevlig arbetsmiljö redan i ett tidigt skede.

– Vi har gladeligen tagit emot praktikanter och hjälpt dem med praktiska faktorer som underlättat deras vistelse här, säger Holmqvist.

Svensk atmosfär Trots utmaningarna med den omgivande finskan, lyckas språköskolorna väl upprätthålla en svenskspråkig atmosfär både under och utanför lektionstid. Elever som talar finska hemma utnyttjar gärna möjligheten att öva sin svenska med klasskamraterna. Katarina Karjala berättar hur skolgången även kunde hjälpa henne i vardagen.

– Som tvåspråkig var det väldigt lätt att hitta jobb i Björneborg, säger Karjala som än idag har möjligheten att i hemstaden jobba inom samma företag hon en gång fick anställning i. Också rektor Holmqvist nämner hur en mångkulturell omgivning kan påverka den ungas uppväxt. Flera av eleverna i språköskolor har finska som modersmål och en finsktalande umgängeskrets. Finlandssvenska traditioner i skolan blir en del av vardagen även bland helfinska familjer.

De svenskspråkiga skolorna mitt i en dominerande finska påverkas utifrån, men kan också påverka utåt. Hannah Kongari tycker det är en viktig egenskap att behärska svenska och de finlandssvenska traditionerna, och förstår vikten i att betona dessa redan i skolgången.

– Att få bidra med svenska för dem som vill ta emot den känns väldigt viktigt som blivande lärare, säger Kongari.

Språköarna, där svenskan dagligen är i interaktion med finskan, är lämpliga centrum för just detta. cecilia juuti

Hanna Sandberg är klasslärarstuderande. foto: Mathias Wester

Klumpen i magen ”Så du studerar till lärare? Tänkte du flytta till södra Finland?

Där lär det ju i alla fall finnas jobb.” Och så den där minen av medlidande när jag berättar att jag har pojkvän i Jakobstad.

Den där minen som betyder ”Stackars lilla naiva flicka som kommer vara arbetslös eller visstidsanställd tills pensionen, förstår du inte att du måste rycka upp dina rötter och flytta för att få jobb?”

Jag har ett drömyrke. Jag vill bli lärare. Det är inget jag kan säga att jag vetat sedan jag var barn. Sedan jag var barn har jag velat bli många olika yrken. Bonde, sjukskötare, ungdomsledare, bilmekaniker och ekonom för att nämna några. Nej, mitt drömyrke är inte något jag alltid har haft, men det är en dröm som uppstått genom olika erfarenheter och moget övervägande. När jag blev student trodde jag att mitt enda hinder för att nå detta mål var att komma in på lärarutbildningen. Oj, så fel man kan ha ibland.

Jag är rädd för vad denna oro inför framtiden gör med mig. Mina studiekompisar blir mina konkurrenter.

Kaffepauser i lärarrummet under praktikperioder eller vikariat blir arbetsintervjuer.

Debatter och samtal om överutbudet av lärare blir en klump i magen.

Jag skulle kunna tänka mig att flytta. När jag började studera var planen att flytta. Men livet händer. Jag insåg hur bra jag trivs i staden jag växte upp i. Jag insåg hur viktigt det är för mig att bo nära min familj. Och jag blev kär. Jag blev kär i en äkta österbottnisk man med eget företag, djupa rötter och samma längtan att bosätta sig i Österbotten som jag. Allting stämmer för oss, förutom den lilla detaljen att jag drömmer om att bli lärare.

Jag är rädd för vad denna oro inför framtiden gör med mig. Mina studiekompisar blir mina konkurrenter. Kaffepauser i lärarrummet under praktikperioder eller vikariat blir arbetsintervjuer. Debatter och samtal om överutbudet av lärare blir en klump i magen. På grund av den nystartade klasslärarutbildning i Helsingfors har nu också en del av mina studiekompisar som vill flytta till södra Finland efter studierna börjat känna av klumpen av oro inför framtiden, och flera börjar vända blickarna mot Sverige.

Så ser jag mig runt bland mina studiekompisar och vet att de kommer bli hejdundrande lärare allihopa. Jag vill inte tävla med dem. Jag vill jobba tillsammans med dem för att ge alla elever den goda undervisning och skolgång de är värda.

Vi måste ta vara på det fantastiska utbud av lärare det finns i vårt land. Låt inte våra blivande lärare fly landet för att slippa klumpen i magen!

8

18.5.2017 • Nr 10

Skickelsediger vår för FSLF

Hur ser sommaren ut?

Den nya FSLF-styrelsen valdes den i november 2016.

I en gallup fick några klasslärarstuderande följande frågor angående sommarjobb:

Samma kväll skapades en gruppchatt med alla styrelsemedlemmar och sedan den dagen har den chatten inte stått stilla många dagar.

Vårterminen 2017 har varit en mycket händelserik tid för FSLF. Evenemang, nya bekantskaper, resor, representation och jubileum för att nämna några händelser som varit aktuella har fyllt kalendrarna.

Samarbete är viktigt när det kommer till styrelselivet, det måste funktionera både inom styrelsen och utanför. Sedan februari 2017 tills nu har FSLF fått äran att ta del av flera samkvällar med andra föreningar, här kallar vi dem för “samkväm”. Att träffa andra styrelser betyder inte nödvändigtvis att ett evenemang måste ordnas tillsammans, det kan också bara vara att man lär känna varandra och vet vem de andra är, det ökar på sammanhållningen olika linjer eller skolor emellan. Under Educa-mässan som var i januari träffade FSLF ämnesföreningen Didactas styrelse. Samarbete och träffar var diskussioner som var aktuella ämnen under kvällen.

FSLF-styrelsemedlemmarna från Vasa har också varit en helg i Åbo och lärt känna utskottet där, gjort ett besök till Jakobstad för att träffa styrelsen för barnträdgårdslärarna, StuBi och andra trevliga möten med andra föreningar. Dessa samkvällar och mö-

ten ökar på både samarbetet och sammanhållningen vilket har en betydande roll i styrelselivet.

Under vårterminen har FSLF jobbat aktivt med olika typer av evenemang. Info-desk ordnas en gång i månaden när medlemmar har möjlighet att komma och ställa frågor, köpa halarmärken eller annars bara komma och prata.

Frukost, spelkväll, sitzar, jubileum, påskäggsjakt, wasawappen med mera, har bland annat ordnats.

FSLF-styrelsen har också fått ta del av olika händelser såsom föreningskurs, FSL:s vårfullmäktigemöte och Landsmöte i Oslo, på dessa kan dock inte hela styrelsen delta.

FSLF-styrelsen har regelbundna möten vilka är mycket välbehövliga när det finns mycket att planera, mycket att diskutera och framförallt mycket att komma ihåg.

Vi har nu bakom oss en aktiv, händelserik och mycket rolig vårtermin. Det krävs mycket tid, mycket jobb och ett mycket bra gäng för att hinna med allt och framförallt ha roligt på samma gång. Styrelselivet kan bli tungt ibland så man måste komma ihåg att tänka på sig själv ibland också vilket vi betonat i styrelsen.

Mycket verksamhet, många nya ansikten och mera synlighet har gjort denna vårtermin till en succévår för FSLF. Hoppas det kommer att fortsätta på samma sätt på hösten, planeringen inför den terminen är redan i full gång. erika granqvist

1. Var ska du sommarjobba i sommar?

2. Har du kunnat utnyttja någon tidigare jobberfarenhet i klasslärarutbildningen?

3. Tycker du det finns något vettigt sommarjobbsalternativ på marknaden för klasslärarstuderande?

text och foto: julia hurskainen

 Petra Rauhala.

 Kristian Österman.

Petra Rauhala, 21, Karleby

marjobb.

3. Jag tycker inte det finns något bra sommarjobb för oss, i alla fall inte i Finland. Det jag kan tänka att är ett vettigt alternativ för sommarjobb för klasslärarstuderande är något slags privat stöd för t.ex. svaga elever.

1. Jag ska jobba på ett hotell i Karleby som våningsskötare.

2. Kanske det att jag lärt mig vara effektiv och arbeta under tidspress tack vare våningsskötarjobbet. Och jag har lärt mig komma överens med olika människor via det jobbet.

3. I Karleby går nästan alla jobb inom lägerverksamhet och dylikt till gymnasiestuderande, så nej, jag tycker inte direkt det finns något vettigt sommarjobb för klasslärarstuderande.

Kristian Österman, 22, Pargas 1. På Intersport i Vasa.

2. Jag tycker jag har haft nytta av att ha jobbat som tränare på fritiden, men jag har nog inte haft någon nytta av mina egentliga som-

 Marika Raevuori.

Marika Raevuori, 24, Sibbo 1. På en restaurang i Sibbo.

2. Jag har haft nytta av att jobba inom kundbetjäning. Där har jag lärt mig möta olika människor och komma överens med olika personer.

3. Jo, jag tycker det finns vettiga alternativ, t.ex. olika läger där man jobbar med barn eller att jobba som simlärare. Men mitt sommarjobb är nog inte ett vettigt alternativ för en klasslärarstuderande.

 Jan-Erik Malm.

Jan-Erik Malm, 20, Borgå 1. På Viessmann.

2. Jo, jag har haft nytta av att ha jobbat som idrottsklubbsledare.

3. Jo, jag tycker att vettiga alternativ är att jobba som ledare på barnläger, och vissa dagisjobb.

Dubbel behörighet fördjupar kunskaperna Klasslärarstuderande har vid sidan om sina ordinarie studier rätt att avlägga ett antal studiepoäng i något av skolämnena, för att på så sätt få behörighet att arbeta i årskurs 7–9 och gymnasiet.

I klasslärarnas studieprogram vid Fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier vid Åbo Akademi i Vasa ingår två biämnen. Det första biämnet är ämnesdidaktik, ämnen och ämneshelheter i grundläggande utbildning. Detta biämne är obligatoriskt för samtliga klasslärare, för att uppfylla behörighetsvillkoren som krävs av en klasslärare. Det andra biämnet är valfritt, men måste ha relevans för undervisning i förskolan till årskurs sex. I praktiken innebär detta alla skolämnen som undervisas i grundskolans lägre klasser.

Det andra biämnet är ett kort

 Frank Isaksson har planer på dubbelbehörighet. foto: karin okasanen

biämne, vilket innebär att studeranden läser 25 studiepoäng i ämnet. För den ivriga finns möjligheten att läsa sig till dubbelbehörighet, vilket innebär att studeranden läser 60 studiepoäng och får då ämneslärarbehörighet att undervisa i årskurs 7–9.

Vid Åbo Akademi kan klasslärarstuderande även genom urvalsprov

antas till specialpedagogik som långt biämne, vilket ger möjligheten att erhålla dubbelbehörighet som klasslärare och speciallärare.

Bland första årets klasslärarstuderande finns det många som funderar på att avlägga dubbelbehörighet under sin studietid. Dessutom finns det en handfull studerande som funderar på att avläg-

ga sin magisterexamen i ett ämne, för att på det sättet få behörighet för att jobba i gymnasiet. En av dem är Frank Isaksson, som funderar på att avlägga en magisterexamen i engelska i Åbo, efter att han avlagt en pedagogie kandidatexamen i Vasa. Isaksson har alltid varit intresserad av det engelska språket, och vill fördjupa sina kunskaper ytterligare. I klasslärarstudierna ingår endast en kurs i engelska språkets didaktik, förutom den mera praktiskt arbetsinriktade engelska kursen.

En viktig orsak till att Isaksson vill avlägga en dubbelbehörighet är osäkerheten inför framtiden.

Genom att avlägga den examen som han funderar på får han möjligheten att jobba i hela grundskolan eller gymnasiet. Isaksson känner att han inte riktigt ännu vet med vilken ålders elever han vill jobba i framtiden. En dubbelbehö-

righet ger även möjlighet att byta, om man till exempel tröttnar på att jobba som klasslärare.

Genom att fördjupa sig i ett ämne öppnas även nya portar i arbetslivet, utanför skolan.

– Förutom att jag avlägger en dubbelbehörighet för lärare, får jag även möjlighet att jobba inom andra branscher än läraryrket. Genom en examen i engelska kan jag bli tolk, översättare eller andra liknande yrken, resonerar Isaksson.

Isaksson tycker att det är bra att Åbo Akademi erbjuder en möjlighet av avlägga dubbelbehörighet i de flesta skolämnen.

– Det ger lärare möjlighet att fördjupa sig i ämnen som de verkligen brinner för, vilket är till stor nytta för eleverna som man undervisar i framtiden, konstaterar Isaksson. ville arponen

9

18.5.2017 • Nr 10

På barnets sida då det stormar ”Hur ser framtiden ut? Mamma och pappa går ju skilda vägar. Är det mitt fel? Hur ska det gå för mig?”

Separationer är jobbiga för alla. Inte minst barnen, som kan uppleva att de hamnar i kläm.

Det är inte roligt att gå omkring med mörka tankar och känna ängslan och ångest.

– Barn behöver stöd i samband med separationer. De behöver få prata av sig. Barnen får inte lämnas ensamma med sina känslor och tankar, säger Nina Isometsä, som har en gedigen erfarenhet av att fungera som ledare och vuxenstöd i barngrupper; också i grupper där den gemensamma faktorn är föräldrarnas separation.

Isometsä är projektledare för Pussel, som drivs av Barnavårdsföreningen (BF). Pussel riktar sig till skilsmässo- och nyfamiljer i hela Svenskfinland. Gruppverksamheten är emellertid koncentrerad till huvudstadsregionen i bred bemärkelse samt Raseborgsregionen. En del verksamhet drivs via nätet och är därmed tillgänglig och öppen för hela Svenskfinland.

Tar inte parti – Vi är på barnets sida! Vi tar inte parti för någon part i samband med skilsmässor, utan vi jobbar uteslutande för att barnen ska må bra också då mamma och pappa går skilda vägar, inskärper Isometsä.

Vårt samtal äger rum i Barnavårdsföreningens utrymmen i Villa Bensow i Grankulla. Här har BF hyrt in sig i villan, som finns i ett lummigt parkområde nära Grankulla centrum.

Nina Isometsä har en mångårig erfarenhet av arbete i barngrupper. Gruppverksamheten sker i samarbete med familjerådgivningarna och skolorna.

Grupperna omfattar i regel 6–9 barn och åldersspannet är högst tre år.

– Det går inte att ha 7- och 12-åringar i samma grupp. De är i olika utvecklingsstadier, berättar Isometsä om hur grupperna byggs upp.

Två proffs fångar upp Ofta handlar det om barn, som går

i olika skolor och som träffas en gång i veckan efter skoltid. Träffarna omfattar 1–1,5 timmar och omfattar diskussioner och kanske även böcker, sagor och filmer.

– I grupperna finns två vuxna. Tanken är att det behövs två proffs för att fånga upp alla tankar, som barnen för fram, och styra diskussionerna. Just därför får grupperna inte heller vara för stora, berättar Nina Isometsä.

I Pussel-grupperna har alla deltagande barn upplevt en skilsmässa. Diskussionerna är alltså i första hand inriktade på de känslor och tankar, som barnen har om just detta.

Allt detta sker med föräldrarnas goda minne. Före gruppen etableras och inleder verksamheten har föräldrarna hörts.

– I de allra flesta fallen är föräldrarna med på noterna. Vi för förstås ut budskapet om hur oerhört viktigt det är att stöda barnen i samband med separationen. Samtidigt uppmanar vi också föräldrarna att själva söka stöd ifall det känns jobbigt, säger Nina Isometsä.

Och självfallet inskärper hon samtidigt att BF under inga omständigheter tar parti i eventuella tvister.

Föräldrarna är med Grupperna träffas en handfull gånger. Det hela avrundas med en träff, där också föräldrarna medverkar.

Nu sitter ju förstås varken Nina Isometsä eller andra BF-anställda med kristallkulor och luskar ut vilka barn som är i behov av stöd i samband med skilsmässor.

– Vi har kontakt med familjerådgivningarna, skolpsykologer, kuratorer och förstås rektorer och lärare. Syftet är att identifiera vilka barn som är i behov av stöd, säger Nina Isometsä.

– Barnen får inte lämnas ensamma med sina känslor och tankar, säger Nina Isometsä. Hon leder barngrupper, där man diskuterar separationer. foto: carl-erik rusk

En skilsmässa är en kämpig process, som en del förknippar med känslor av skam och misslyckanden. Det kan innebära att föräldrarna drar sig för att informera skolan om relationsproblem.

– Det stämmer, men jag tror att öppenheten har blivit större. Vi hoppas förstås att dialogen mellan skolan och hemmen fungerar väl, så att problem av den här typen också diskuteras.

Kvinnor dominerar I Läraren nr 8/17 efterlyste läsambassadören Katarina von Numers-Ekman fler män som läsande förebilder. Hur är läget, när det gäller Barnavårdsföreningens kontakter till föräldrarna?

– Kvinnorna dominerar i föräldragrupperna, men också män deltar. Vi riktar oss förstås till föräldrar av bägge kön. Jag har på känn att utvecklingen går i rätt riktning, så att männen allt mera också blir medvetna om sina rättigheter och skyldigheter när det gäller barnen, säger Nina Isometsä.

Hon säger att BF inte ger skillnad på olika varianter av familjebegreppet. Regnbågsfamiljer behandlas lika som andra.

Barnavårdsföreningen ordnar också utbildning för lärare och andra professionella om hur på bästa sätt bemöta och se barnet vid föräldrarnas separation.

Pussel och Borgbacken Barnavårdsföreningen i Finland (BF) är Finlands äldsta barnskyddsorganisation. BF grundades 1893. Organisationen arbetar för en bättre barndom, ett stärkt föräldraskap och ett barnvänligare samhälle.

BF jobbar på både svenska och finska med en personalstyrka på omkring 120 anställda Barnavårdsföreningen är en av grundarorganisationerna bakom Stiftelsen Barnens Dag, som driver Borgbackens nöjespark i Helsingfors. Vinsten som stiftelsen gör doneras till grundarorganisationerna. Det betyder att alla besökare på Borgbacken är med och stöder viktigt barnskyddsarbete i Finland.

Pussel är ett projekt inom Barnavårdsföreningen som erbjuder stöd på svenska åt familjer i hela Finland. Projektet pågår 2015-17.

– Men vi hoppas på fortsatt finansiering. Vi anser att verksamheten har utfallit väl och att den behövs, säger Nina Isometsä.

Pussel riktar sig till skilsmässo- och nyfamiljer i hela Svenskfinland.

– Vi har jobbat med skilsmässoarbete sedan 2002 och ordnar bl.a. stödgrupper i skolor för barn med separerade föräldrar.

Vårt arbete med nyfamiljer inledde vi för några år sedan, säger Nina Isometsä.

Verksamheten inom ramen för Pussel-projektet är avgiftsfri, eftersom den finansieras av Social- och hälsoorganisationernas understödscentral (STEA).

Det handlar om en självständig statlig bidragsmyndighet i anslutning till social- och hälsovårdsministeriet, som ansvarar för beredning och utbetalning av de understöd ur Veikkaus Oy:s spelavkastning som beviljas social- och hälsovårdsorganisationer. c-e-rusk Fotnot: Mera om Pussel-projektet på adressen www.bvif.fi/pussel

c-e rusk

10

18.5.2017 • Nr 10

kolumnen Tom ahlfors Redaktör på tidningen Läraren

Många orosmoln Om vår regering får som den vill kan utbildningsanordnarna om ett drygt år göra det andra nationalspråket till ett frivilligt ämne i sina skolor. Regeringens proposition till riksdagen i ärendet föreslår att lagen om grundläggande utbildning ändras temporärt så att möjligheten till frivillig svenska eller finska skall erbjudas högst 2200 elever, med start för dem som den 1 augusti börjar på årskurs 5 eller 6 och inte tidigare inlett studier i det andra inhemska språket.

För en del elever kan försöket pågå i upp till 10 år eftersom frivilligheten efter skild ansökan också kan gälla då eleven når utbildning på andra stadiet.

Sålunda i all korthet. För tillfället ges olika instanser möjlighet att avge utlåtanden om propositionen. Efter det är det tänkt att förslaget till lagändring föreläggs riksdagen.

Dock kan mycket hända på vägen. Propositionens grundlagsenlighet när det gäller exempelvis jämlikhet bör utredas varför grundlagsutskottet förmodligen vill behandla frågan.

Dessutom påtalas i propositionstexten hur viktigt det är att försöket i alla lägen är frivilligt för eleven. En utbildningsanordnare som gör detta försök måste alltså ordna undervisning i det andra inhemska språket om en elev önskar det. Och det här blir dyrt. Utbildningsanordnarna som deltar i försöket är också skyldiga att erbjuda ett bredare språkutbud.

Orosmolnen verkar vara många. Många hoppas att försöket inte blir av utan röstas ner i riksdagen. Å andra sidan kan det visa sig att hoppet endast är en oupptäckt besvikelse.

Regeringen konstaterar att propositionen har konsekvenser för elever som deltar i försöket. ”Avsaknaden av kunskaper i det andra inhemska språket kunde i framtiden göra det svårare att få en tjänst eller på annat sätt orsaka situationer där personer utan kunskaper i svenska har en sämre ställning än andra”.

Här visar regeringen tydligt att man inte tror att försöket kommer att gälla studier i finska.

Svenska Finlands Folkting var vid sin senaste session kritiskt till att regeringen så medvetet försämrar svenskans ställning. ”Regeringen väljer att stänga dörrar till Norden om man försämrar möjligheterna att studera svenska. Folktinget anser att utbildningspolitiken i alla lägen är viktig och går inte med på att man nedmonterar svenskundervisningen i Finland. Folktinget påpekar att regeringen inte ska undervärdera de finländska ungdomarnas kunskap och vilja att lära sig svenska”, säger Folktinget i sin resolution från sessionen.

Finlands språklärarförbund oroar sig för att försöket skall försämra de studerandes situation i fortsatta studier och i arbetslivet.

Orosmolnen verkar vara många. Många hoppas att försöket inte blir av utan röstas ner i riksdagen. Å andra sidan kan det visa sig att hoppet endast är en oupptäckt besvikelse.

Rektor höjde vitsord egenmäktigt Regionförvaltningsverket i västra och inre Finland (RFV) får ta ställning till en intrikat fråga rörande bedömningen av elevers prestationer. Får en rektor höja vitsord, som har satts av en lärare?

Aamulehti berättar den 3 maj 2017 om det märkliga ärendet som har anhängiggjorts av Katarina Huju, lärare i svenska och engelska vid grundskolan Sastamalan Sylvään koulu. Hon är inte tillfreds med rektor Jari Anderssons förfarande, utan förfäktar synen om att det är uttryckligen hon som ska värdera elevernas kunskaper.

Jari Andersson höjde på egen hand höjt vitsordet i engelska för 16 elever i avgångsbetygen från grundskolan i fjol våras.

Huju fick hand om engelskgrupperna i åk 9 hösten 2015.

Före rektors intervention sjönk 16 elevers vitsord i vårens avgångsbetyg. Sammanlagt omfattade grupperna 37 elever.

Enligt Hujus klagan kallade

rektor Andersson språkläraren Huju till sig, varefter rektor höjde rösten och anklagade Huju för justitiemord. Andersson krävde att vitsorden höjs.

Huju kollade sina anteckningar i Wilma och frågat på vilka grunder hon skulle höja vitsorden. Enligt Huju hade nivån på elevernas kunskaper sjunkit, varför det var rimligt att även vitsorden blir sämre.

Andersson lät sig inte nöjas med denna förklaring, utan höjde vitsorden. Han anförde att han tog även elevernas prestationer i åk 7 och 8 i betraktande, då han höjde vitsorden.

– Jag hade elevernas bästa för ögonen, säger Andersson till Aamulehti.

Enligt 13 § i förordningen om grundläggande utbildning anges dock följande: ”Om bedömningen av en elev beslutar i fråga om varje enskilt läroämne eller studiehelhet elevens lärare eller, om lärarna är många, lä-

rarna gemensamt. Om kvarstannande i årskurs beslutar rektor och elevens lärare gemensamt”.

RFV utreder ärendet bl.a. med hänvisning till ovan nämnda paragraf. RFV har begärt en utredning av nämnden för fostran och utbildning i Sastamala samt av rektor Andersson.

– Ärendet har diskuterats i lärarkretsar flitigt. Bedömningen ska ju skötas av lärarna. Vi ser fram emot RFV:s avgörande, säger Matti Helimo, som är ordförande för OAJ:s regionförening i Birkaland.

Han betonar elevernas rättsskydd.

– Bedömningsgrunderna bör vara genomskinliga. Lagar och förordningar bör följas. Läraren är det bästa experten, då det gäller att bedöma nivån på elevernas kunnande. Vi är ute på ett gungfly, ifall andra kan ändra på vitsorden, säger Helimo. c-e rusk

Svenska fack efterlyser politisk enighet om skolan – Dags att kavla upp ärmarna och se över de politiska blockens gränser, resonerar Johanna Jaara Åstrand, ordförande för Lärarförbundet i Sverige. Hon kommenterar förslag, som har lagts fram av Skolkommissionen rörande framtida vägval i utbildningspolitiken.

Kommissionens länge emotsedda rapport omfattar över 450 sidor. Åsa Fahlén, ordförande för Lärarnas riksförbund är ute i samma ärende: – Jag tycker att de som nu är snabba med att kritisera Skolkommissionens förslag bör hejda sig och tänka efter. Skolan är för viktig för att göras till partipolitik och användas för att kunna profilera sig.

Men de lärarfackliga ordförandenas maningar verkar klinga för döva öron. Den borgerliga oppositionen attackerar friskt Skolkommissionens förslag.

Skolkommissionen talar bl.a för ökad statlig närvaro, så att staten bygger upp en verksamhet för att på regional nivå stödja skolhuvudmän.

Vidare efterlyses insatser för att öka antalet behöriga lärare och skolledare. Lärarutbildningen förbättras genom att de teoretiska och praktiska delarna av utbildningen knyts närmare varandra.

Lärarna ägnas ett alldeles särskilt intresse. Kommissionen slår fast att lärares och skolledares professionella utveckling bör stärkas genom att inrätta ett nationellt professionsprogram.

Rektors ansvar för trygghet och studiero förtydligas i läroplanerna.

Kommissionen vill att skollagen ska få en portalparagraf som ska piska alla kommuner och skolor att arbeta hårdare för att få en ökad social blandning av elever.

Just denna detalj är väckt stor uppmärksamhet. Ett förslag är att alla elever aktivt ska välja skola, inte enbart elever med välutbildade och välinformerade föräldrar.

Det har nämligen visat sig att föräldrar med svag socio-ekonomisk status inte har utnyttjat valmöjligheterna lika friskt som välsituerade föräldrar.

Nu föreslås att man går in för lottning till skolor där antalet sökande är fler än antalet platser.

För friskolor föreslås då att kötiden avskaffas som urvalskriterium.

Lottning kan även bli aktuellt i populära kommunala skolor, men då från årskurs sju. Det innebär att närhetsprincipen, som ger rätt att gå i en skola nära hemmet, kan naggas i kanten. Kommunerna kan dock inte tvingas att använda sig av lottning, på grund av det kommunala självstyret.

Friskolornas förbund vill inte veta av lottning, utan anser att problemen rätt långt beror på bristande informationsgång.

– Kommunerna har haft krav på sig i flera år att informera om skolutbudet i kommunen, men det har de misslyckats med. Nu borde regeringen initiera en informa-

tionskampanj om skolvalet för att alla ska veta vad det handlar om och vilka möjligheter som finns, resonerar Ulla Hamilton, verkställande direktör för Friskolornas förbund.

Förbunet är missnöjd med skoldebatten i Sverige.

– Tyvärr domineras Skolkommissionens förslag annars av fördelningspolitik snarare än om konkreta förslag som bottnar i vad som ger framgångsrika skolor. Skoldebatten i Sverige handlar just nu väldigt mycket om var elever kommer ifrån och inte om vart de ska. Då är risken uppenbar att förväntningarna blir lägre på vissa elever och de kommer inte att nå lika långt som andra, säger Ulla Hamilton.

Per Kornhall, forskare och oberoende skoldebattör, är positivt överraskad av Skolkommissionens slutbetänkande. Men han är bekymrad över vilka frågor som genast dominerade.

– Nu har debatten redan börjat handla om skolvalsfrågorna, som jag tycker är en chimär, en obetydlighet i sammanhanget, säger han i en kommentar till TT. Bägge lärarbasarna Fahlén och Jaara Åstrand har säte i Skolkommission. LR och Lärarförbundet är ense i många frågor, men i fråga om den statliga styrningen är de av olika åsikter. LR kan tänka sig en ökad statlig styrning i betydligt högre grad än Lärarförbundet. c-e rusk

11

18.5.2017 • Nr 10

 Styrketränare på rad i gymmet. foto: jean lindén

Bollen är i rullning i Åbo Programmet Skolan i rörelse inleddes för några år sedan, men i Åbo inleddes verksamhet på allvar hösten 2016. Programmet syftar till att uppmana alla elever i grundskolan till fysisk aktivitet. Det är med andra ord inte direkt anspråkslösa förhoppningar man ställer.

M

an kan gärna som lärare ta in lite rörelsemoment i undervisningen, skolorna ska under skoldagen försöka bjuda möjligheter till sysselsättning under rasterna och förstås är det bra om man kan erbjuda klubbar på eftermiddagarna. På det här sättet ska man få alla att inse behovet av och glädjen i att röra på sig.

Eftersom Skolan i rörelse är inskrivet i regeringsprogrammet och till hälften finansieras av Utbildningsstyrelsen och åtminstone här hos oss till den andra hälften av Åbo stad, är det något man satsar mycket på – denna gång även pengar!

I högstadiet S:t Olofsskolan gick vi genast med i programmet.

Mentorn Johanna Berlin från Skolan i rörelses takorganisation deltog då vi i fjol höstas ordnade en idéeftermiddag. Elevernas delaktighet är viktig och de har också fått komma med tankar om hur man kunde väva in motion i skoldagen. Vi har dessutom funderat på anskaffningar, t.ex. har vi fått igång ett gym och vill förbättra skolgården.

Vad har vi just nu?

Vi har inte obligatoriska uteras-

ter. Detta hänger väl ihop med att vi har en så liten och usel skolgård för att uträtta någonting på. Egentligen får man inte alla elever samtidigt att rymmas ute på gården.

Tre pingisbord inne och ett fjärde ute har vi för spel under rasterna. Inomhusborden är ständigt upptagna av både flickor och pojkar. Säkert har hälften av våra elever någon gång fattat racketen och spelat pingis. I pingis arrangeras det också klubbverksamhet efter skolan. Här kan man kort konstatera att det fungerar men kräver service; man ska inte tro att bollarna håller länge – inte ens racketarna alltid, och så förekommer förstås ibland sabotage.

En lärare övervakar den omtyckta bollrasten mitt på dagen.

Den verkar engagera ett 20-tal pojkar och många av dem kommer förstås (små)svettiga med förhöjd puls till lektionen efter 15 minuters spel, men då har de i varje fall fått ”avreagera sig”. Också denna aktivitet uppskattas högt och från i höst önskar flickorna en motsvarande möjlighet.

Till skolan i rörelse räknar vi också de två allmänna idrottsdagar vi har under våren och vintern. Dessa är omtyckta evenemang, då man på vintern kan

åka skridsko eller pulka, skida eller åka slalom. Under läsårets sista vårvecka kan man i sin tur på Kuppisplanen välja mellan motionsformer som basket, boboll, volleyboll, fotboll, yoga, rullskridsko, kubb eller petanque, samt dans, cykling och diverse annat på andra ställen – allt under en och samma dag.

Nu kan skolan också ståta med ett gym. Detta har vi, mest med pengar från Skolan i rörelse, kunnat anlägga i bottenvåningen. Som bäst ger det möjlighet till allt från varierande styrketräning till motion på cykel. Gymmet kräver dock övervakning och här kan man därför vistas endast under gymnastiktimmar eller så i samband med klubb efter skolan. En del elever har sökt sig till gymmet, men vi önskar nog fler med i den verksamheten.

Mest problematiskt ur lärarsynvinkel har det kanske varit att få igång metoder att röra på sig under lektionstid. En snabb lärarenkät gav vid handen att man oftast med resultatet ”ibland” beaktar Skolan i rörelse under sin lektion. Då gäller kortare bensträckare, elevledd pausgymnastik, lekar och aktiviteter som möjliggör rörelse inom klassrum-

mets väggar eller varför inte hela skolbyggnaden.

Eleverna får hämta materialet vid katedern eller så uppmanas de komma fram och skriva på tavlan. ”Att fortfarande svara genom att stiga upp skulle ju också tjäna rörligheten!” tillägger någon. De flesta ser samtidigt gärna att Skolan i rörelse kunde fås mera med även just på lektionen.

Här behövs det vinkar och tips, kanske också lite lämplig utrustning. Ändå erkänner man gärna att det egna ämnet styr och man s.a.s. glömmer bort sig. Man kanske dras av bekvämlighet, känner tidsbrist, saknar idéer eller känner sig okunnig.

Skolan i rörelse under lektionstid behöver dock nödvändigtvis inte vara några systematiskt återkommande övningspass, utan helt spontana påhitt kan gott gå an.

Om en lektion planeras utomhus får man ju ”gratis” den beskärda delen motion och frisk luft på köpet, men det här kan ställa vissa krav på inslagen i undervisningen.

Försöker man däremot med något kortare avbrott i samband med vanlig inomhusundervisning, t.ex. vandring i korridoren, lite gruppdynamiska övningar eller liknande, borde det inte kräva värst om-

Vi har inte obligatoriska uteraster. Detta hänger väl ihop med att vi har en så liten och usel skolgård för att uträtta någonting på.

Egentligen får man inte alla elever samtidigt att rymmas ute på gården. ständliga förändringar. Det är kanske ändå här vi kan göra mest.

Då man frågar våra elever, låter närmare 80 procent förstå att de utövar någon motion efter skolan minst 3-4 gånger i veckan (enkät i vintras). Få som anser att motion är mindre viktigt och därmed är de icke-motionerande en mycket marginell grupp – men ack så angelägen att nå!

Det är just här Skolan i rörelse har sin utmaning. kenneth nygrén Medlem i styrgruppen för Skolan i rörelse i S:t Olofsskolan.

12

18.5.2017 • Nr 10

Årsarbetstid lockar var tredje Alla vill inte byta dagens arbetstidssystem mot årsarbetstid, visar FSL:s medlemsenkät. Årets enkät genomfördes helt och hållet digitalt. Sammanlagt inflöt 1 677 svar. Det motsvarar ca 42 procent av medlemskåren.

En del resultat presenterades i Läraren nr 9/17. Här omtalades bl.a. att lärarna är skäligen nöjda med sitt yrkesval. Vidare berättades att arbetsbördan upplevs som ohemult stor.

Kanske detta ligger som grund för att majoriteten av medlemmarna talar för ett paradigmskifte? 36 procent anser att FSL bör arbeta för att slopa undervisningsskyldigheterna till förmån för ett system som bygger på årsarbetstid. Dock så att all arbetstid uttryckligen inte är bunden till arbetsplatsen.

35 procent är osäkra, medan 29 procent anser att usk-systemet duger väl.

Tvåspråkiga försök FSL har tidigare talat för försök med årsarbetstid. Ansatser för att få i gång försök har gjorts, men tidigare i år strandade förhandlingarna med Kommunarbetsgivarna KT ånyo. Dock anser 44 procent av förbundets medlemmar att FSL ska fortsätta arbeta för försök med årsarbetstid. Andelen osäkra uppgår till 31 procent, men 25 procent vill inte veta av försök.

Meningarna är alltså delade i denna fråga. Det samma gäller inställningen till försök med tvåspråkig undervisning. 44 procent säger nej till liknande försök, medan 28 procent anser att FSL ska stöda liknande försök.

Andelen osäkra uppgår till 28 procent.

Bilden blir en annan, då man ser till frågan om huruvida FSL alltjämt ska arbeta för en enspråkigt svensk skola. Hela 77 pro-

Syns FSL tillräckligt ofta? 55 procent av medlemmarna uttalar ett ja, medan 40 procent är tveksamma. Andelen ja-sägare har ökat med 13 procent jämfört med svaren i enkäten år 2011.

 Linda Molander-Finell (t.v.) och Maria Hagberg, bägge representanter för Pedersöre lärarförening i FSL:s fullmäktige, fick ta del av Kjell Herberts enkätundersökning på mötet i april. foto: tom ahlfors

cent sluter upp bakom denna syn, medan 10 procent anser att det är dags för en kursändring. 13 procent är osäkra.

Traditionellt har förbundet ansett att svenska skolor ska ha svenska väggar. Resonemanget är att svenska skolor helst ska fungera i egna byggnader. De samlokaliserade skolorna blir allt fler, vilket också ses i medlemmarnas åsikter. 47 procent förespråkar egna byggnader, medan 26 procent lockas av tanken om samlokalisering. 27 procent är osäkra.

Brevens tid är ute Brevens och broschyrernas tid är ute. Endast en bråkdel av medlemmarna anser dessa utgöra relevanta informationskällor, visar den färska enkäten. I topp bland informationskanalerna ligger nämligen e-post, tidningen Läraren och förbundets hemsida.

Läraren utgör en viktig, och för all del också kostnadskrävande verksamhet. Är du tillfreds med tidningen, löd en fråga i enkäten. Ja, säger 50 procent, medan 45 procent

är nöjda i varierande grad. Fem procent är inte nöjda.

Dock läses tidningen flitigt, så att 70 procent läser så gott som varje nummer. 22 procent läser tidningen sporadiskt. Fyra procent läser aldrig Läraren.

Läraren finns tillgänglig i pdf-format också på webben. 15 procent av medlemmarna läser den regelbundet eller sporadiskt på webben. Lejonparten av medlemmarna är alltså papperskramare.

I början av år 2016 introducerades Lärarens nyheter på webben. Det handlar i huvudsak om unika nyhetsnotiser och 23 procent av medlemmarna tar del av dessa nyheter regelbundet eller sporadiskt.

ligt?

Ja, säger 51 procent av medlemmarna, medan 43 procent är tveksamma. Också i detta avseende har andelen nöjda medlemmar ökat.

FSL är partipolitiskt obundet. I vissa fackförbund används partilistor då fullmäktigen och liknande beslutande organ väljs. I FSL, och för all del också i moderorganisationen OAJ, används inte liknande listor.

Anser medlemmarna att förbundet uppfyller strävandena om att vara partipolitiskt obundet? 70 procent uttalar ett ja, medan 26 procent är tveksamma. Fyra procent säger nej.

Bra synlighet

c-e rusk

Syns FSL tillräckligt ofta? 55 procent av medlemmarna uttalar ett ja, medan 40 procent är tveksamma. Andelen ja-sägare har ökat med 13 procent jämfört med svaren i enkäten år 2011. FSL har en viktig roll i den finlandssvenska skolvärlden. Men hur förvaltar FSL sitt pund? Påverkar FSL tillräck-

Fotnot: i Läraren nr 11/17 utkommer den tredje och avslutande texten om enkäten. Denna tar fasta på den ökade arbetsbördan och därtill anslutna kommentarer. Därtill omtalas hur pass många medlemmar som lockas av jobb i Sverige.

bakbrädet Starkt lärarparti. Över 700 OAJ-medlemmar blev invalda i kommunalvalet nyligen, omtalar OAJ som har granskat situationen. Centern är störst med sina 196 invalda lärare och rektorer.

Samlingspartiet är tvåa med 151 invalda lärare och rektorer. I bägge fall går partierna emellertid bakåt.

Centern backar 15 procent jämför med förra valet, medan Samlingspartiets lärarrepresentanter har minskat med 17 procent.

SDP ligger trea i OAJ-statistiken med 110 invalda, vilket motsvarar en tillbakagång om ca 10 procent. De Gröna redovisar däremot en kraftig ökning från 74 till 105 invalda lärare. Svenska folkpartiet SFP noterar 32 invalda lärare, mot 37 invalda i förra valet.

Över 4 000 euro som startlön. Lärarlönerna har släppts fria i Sverige, så det är upp till envar att förhandla sig till en bra lön. Skolvärlden, organ för Lärarnas riksförbund LR, berättar i nr 4/17 om hur Lina Westerlund fick 39 000 kronor (ca 4 050 euro) i ingångslön.

Westerlund har nyligen blivit klar med sin lärarexamen och undervisar nu i svenska, historia och religion i Tomtbergaskolan i Huddinge.

Lärarbristen är stor i skolan och kommunen och Lina Westerlund fick inför löneförhandlingen goda råd av LR:s ombud. Vid sidan av den rätt goda lönen förhandlade Westerlund sig till en mentor och att få jobba 80 procent.

Shall I tell you about my life? Är

du språklärare och intresserad att berätta om ditt liv? Om svaret är ja ska du delta i språklärarförbundet Sukols tävling, som riktar sig till alla språklärare oavsett ålder, erfarenhet m.fl. faktorer.

Syftet är att bl.a. spegla hur språklärare upplever sin vardag och hur de valde just denna bana.

Pris utlottas bland alla deltagare. Alstren kommer att användas i forskningssyfte. Deadline är den 15 augusti, så hugade skribenter kan använda sin sommarledighet till författandet av en självbiografi.

Lön för mödan. Det där med privatisering kan ju vara riktigt bra, resonerar måhända Renate Lundgren Nysæther. Hon basar för den dagliga verksamheten vid Cultiva

Barnehage AS i Bergen.

Tidskriften Utdanning har tittat närmare på privata daghem – de lär vara ca 3 000 till antalet i Norge – och kommer fram till att bland daghemscheferna ligger Renate Lundgren Nysæther i lönetopp med en årsinkomst om 1,7 miljoner kronor (ca 182 000 euro).

Uppgifterna är från år 2015.

Daghemmet har 31 barn och åtta anställda. På årsnivå utbetalas 3,5 miljoner kronor i löner. Lönerna delas rätt jämnt, såtillvida att chefen får hälften medan de sju andra anställda delar på andra hälften.

– Med tanke på hur mycket jag jobbar anser jag att lönen jag tar ut står i förhållande till den arbetsinsats jag lägger ner, resonerar

Nysæther i en kommentar till Utdanning. Hon äger företaget som driver daghemmet.

Kemidejt måhända? Vad är egentligen en kemidejt? Handlar det om två människor, som möts efter att ha intagit en del kemiska substanser? Eller kanske en träff inför studentprovet i kemi?

Bägge svaren är fel. Språktidningen tar upp kärlekens språk i en artikel i nr 2/17. Här diskuteras bl.a. nya ord, som beskriver fenomen inom parbildningens område. Nätdejt handlar förstås om att mötas via nätet. Och kemidejt kan ses som följande steg. Då möts man i verkliga livet med syftet att känna efter om det föreligger attraktion. Alltså handlar det om personkemi.