Att betala och ta betalt

GRUNDLÄGGANDE BETALTJÄNSTER

2014

Att betala och att ta betalt

Vad är grundläggande betaltjänster?

Det är tjänster som gör det möjligt för dig att: • Ta ut och sätta in kontanter • Betala räkningar • Sätta in företagets eller föreningens dagskassa på ett bankkonto

- Jag handlar väldigt ofta på loppisar och second hand via sociala medier. På fysiska loppisar är det oftast kontanter som gäller och då kanske jag inte kan handla eftersom jag sällan har kontanter med mig. Men jag har märkt att fler och fler loppisförsäljare har börjat ha Swish. På nätet handlar jag medvetet nästan endast från de som har Swish då det är mycket smidigare.

- Jag har betalat kontant, annars är det mest kort som gäller. Men man måste vara observant på avgifterna. Jag tycker inte att det är något större problem att använda nya tjänster för att betala, det är avgifterna som är problemet och jag väljer bort tjänster som bankerna tar avgifter för. Men jag behöver ha lite kontanter också både för att det ibland inte går att handla på annat sätt men jag tycker inte heller om att banken ska ha koll på varje inköp jag gör. Det blir lite som storebror ser dig.

Ida Göransson, loppisbesökare

Johanna Källström, marknadsbesökare

Hur har du betalat för dina varor och hur brukar du betala i vanliga fall?

- När jag går på idrottsevenemang, som barnens idrottsmatcher, tänker jag alltid på att ha kontanter med mig. Jag är själv ansvarig i en förening och vi tar bara kontantbetalt vid t.ex. fikaförsäljning och när domarna ska ha betalt. Vi ser inte att det finns något alternativ i nuläget. Större avgifter får medlemmarna betala direkt till föreningskontot.

Patrik Wretman, föreningsaktiv

Varför är grundläggande betaltjänster en aktuell fråga?

Vi håller på att ändra våra sätt att sköta betaltjänster. Vi betalar mindre med kontanter och mer med kort, giro eller olika digitala lösningar. För de allra flesta fungerar tjänsterna som finns på marknaden alldeles utmärkt, men vissa har av olika anledningar svårt att använda dem.

Framförallt handlar det om personer med olika funktionsnedsättningar och äldre, eller personer som av olika anledningar inte kan få ett kort eller bankkonto, som nyanlända.

Men också de personer som ska hjälpa andra att sköta sina betaltjänster kan få problem som anhöriga, hemtjänstpersonal eller lanthandlare. Då handlar det om att det är svårt att hjälpa till på ett säkert sätt. Även företagare och föreningsaktiva har fått det svårare när de ska lämna in sina dagskassor. För företagare kan det handla om att det är långt till en insättningsmöjlighet och att det tar mycket tid att sätta in dagskassorna. För föreningsaktiva kan det handla både om avståndet och att det kostar för mycket att sätta in dagskassorna.

– Jag tycker att samhället har vänt äldre ryggen. Ungdomar får datautbildning i skolan och de som är yrkesverksamma får utbildning genom sina arbetsgivare, men vem tar ansvar för pensionärerna?

Att skaffa dator och internetabonnemang är dyrt.

Rolf Benn, pensionärsorganisationen PRO Ljusterö

Trots att det har hänt väldigt mycket på betaltjänstmarknaden är det fortfarande i stort sett samma problem för dessa grupper idag som det var för sex år sedan när utvecklingen på det här området tog fart.

Fram till 2007 fanns det en lag som svarade för att alla på ett säkert sätt skulle kunna utföra sina betaltjänster. Det gjordes genom de statliga kontor som drevs av Svensk Kassaservice AB eller via lantbrevbärarna.

I takt med att alltfler människor började använda ny teknik, som internetbanker, för att utföra sina betalningar minskade behovet av de statliga funktionerna. Det fick till följd att lagen togs bort, Svensk Kassaservice AB lades ner och lantbrevbärarna slutade med betaltjänster. Den här förändringen kom 2009.

Varför använder vi kontanter mindre?

Samhällsutvecklingen går emot ett ökande användande av digitala tjänster och produkter.

Inom betaltjänstområdet innebär det en naturlig minskning av kontantanvändningen.

Dessutom är kontanter dyrt att hantera, något som allmänheten ofta inte känner av. Det handlar bland annat om kostnader för uppräkning och hantering av dagskassor, utrustning, transporter och säkerhetsarrangemang. Det kostar även tid att hantera kontanter, till exempel i butiken.

om risken för rån, dels om ekonomisk brottslighet. En ny lag om penningtvätt trädde i kraft 1 juli 2014 och Finansinspektionens krav på banker och andra betaltjänstaktörer har ökat.

Kontanter är fortfarande ett viktigt betalningsmedel i Sverige och det kommer alltid att finnas de som av olika skäl har behov av att använda kontanter. Därför är det viktigt att staten kan bidra med stöd när samhällets behov inte tillgodoses av betaltjänstmarknadens aktörer.

Det finns även andra skäl till att kontanthanteringen förändras. Dels handlar det

• Handelns kostnad för hantering av kontanter i butik, dvs. kostnader för utrustning, betalning och betalningsadministration, beräknas uppgå till i genomsnitt 2,50-3,00 kr per transaktion för matbutiker, restauranger och medelstora butiker

• För små butiker med mindre omsättning blir transaktionskostnaden för kontant betalning betydligt högre, uppskattningsvis 7,10 kr per transaktion

– Det har hänt väldigt mycket under åren. Det går inte att jämföra en livsmedelsbutik på 60-talet med idag. Idag behöver en livsmedelsbutik på landsbygden flera ben att stå på. Min butik är ombud för betaltjänster, Systembolaget, Posten, DHL, Schenker, Värmlandstrafik och Svenska spel. Dessutom har vi försäljning av fiskekort m.m.

Per-Ola Bergkvist, ICA-handlare i Lesjöfors

Är det bara i Sverige som användningen av kontanter minskar?

Sverige är inte unikt när det gäller utvecklingen mot ett samhälle med minskande användning av kontanter. Även globalt händer det mycket. I våra nordiska grannländer, samt i Schweiz, Nederländerna och Kanada har en stor del av befolkningen bankkonto och betalar oftast med någon sorts kort. I utvecklingsländer där många saknar bankkonto utvecklas andra lösningar. I Kenya lanserades redan 2009 en mobil betaltjänst, M-Pesa. Användaren öppnar ett konto hos sin mobiloperatör och använder kontot för att överföra pengar. 2011 hade M-Pesa och liknande lösningar 19 miljoner användare. På så sätt har kontanthanteringen minskat även globalt.

Det finns ingen politisk målsättning i Sverige att avveckla kontanthanteringen. Ett tecken på det är bytet av mynt och sedlar som har påbörjats och kommer att pågå till halvårsskiftet 2017. Men många bankkontor hanterar inte kontanter längre utan hänvisar kunderna till automater eller serviceboxar för uttag och insättningar.

175 orter i Sverige har längre än 15 km till närmaste kontantuttag

Från 2011 till 2014 har andelen bankkontor som hanterar kontanter minskat med 40%. I t.ex Värmland har minskningen varit hela 50%.

Det finns nästan 150 000 kontantintensiva arbetsställen i Sverige. Av dem har ca 1 150 mer än 30 km till närmaste dagskassehantering.

Antal uttagsautomater har minskat med 570 st från 2011 till 2014 (15%)

Vad är det för problem som finns?

Utvecklingen går mot ett samhälle där kontanter används i allt mindre utsträckning. Men det är viktigt att komma ihåg att pengar; mynt och sedlar under lång tid har varit det självklara sättet för oss när vi ska betala eller ta betalt för en vara eller tjänst. Det är något vi har vant oss vid och det tar tid att ändra våra invanda beteenden.

Jag har inte råd att köpa en dator och betala för internetabonnemang med min pension (pensionär)

Det handlar dock inte bara om beteendeförändringar. Att det kan vara svårt att ta till sig ny teknik, att produkter och tjänster inte är tillgänglighetsanpassade och att näten för internet- och mobila tjänster är instabila är problem som är ganska kända.

Under den senaste tiden har även annan problematik uppmärksammats. Ett exempel är pengars pedagogiska värde för barn både när de ska lära sig matte och när de ska förstå ekonomi.

Vi skulle gärna använda en digital lösning vid vårt evenemang, men vågar inte då vi läst om andra evenemang där hela systemet brakat ihop och då skulle vi förlora stora summor och vårt goda rykte (evenemangsarrangör) Det är svårt att se vad det står på skärmen på uttagsautomaten, särskilt om solen skiner från fel håll (medelålders man)

Jag tycker det är svårt att förstå hur de nya tjänsterna fungerar, inte hur jag ska göra för att betala utan tekniken bakom, därför vill jag inte prova dem, det känns otryggt (äldre man)

När turisterna passerar med bil genom vår ort tar alla smarthphones och läsplattor som barnen använder under resan kapacitet från nätet och då fungerar inte våra betalterminaler (företagare)

Vi får in så lite pengar åt gången så avgifterna för insättning blir ett problem.

Jag får samla dagskassorna hemma tills jag har en större summa att sätta in. Det känns inte bra! (föreningskassör)

Jag hjälper de äldre här på orten att betala, både att komma ihåg och att trycka in deras kortkoder.

Jag förvarar koderna i ett kuvert bakom disken (lanthandlare)

Det är långt att åka för att sätta in dagskassorna så jag förvarar pengarna hemma, vilket känns otryggt, alla vet ju att jag får in pengar men bara bankar dem två gånger i månaden (företagare i glesbygden)

Kontanter är det enda sättet att betala anonymt.

Jag gör inget olagligt med pengarna men jag vill inte att bankerna ska övervaka allt jag gör (privatperson) Om jag hjälper en av de äldre att ta ut pengar kanske den personen inte kommer ihåg det på grund av demens och då kan jag bli anklagad för att ha tagit pengarna, samtidigt är det svårt att säga nej när de ber om hjälp (hemtjänstpersonal)

Våra medlemmar vill betala kontant och vi måste kunna lämna in sedlar och mynt som kommer in vid t.ex. handarbetsauktioner, kaffestunder, julbord, resor och lotterier (aktiv i pensionärsförening)

Vad görs för att lösa problemen med betaltjänster i Sverige?

Regeringen har gett länsstyrelserna i uppdrag att följa upp och uppmärksamma vilka betaltjänstproblem som finns i landet. Länsstyrelserna arbetar med olika utvecklingsprojekt och stödjande insatser för att testa och få fram lösningar på de problem som marknaden inte kan lösa på egen hand.

För att hitta lösningar krävs delaktighet från många olika parter, som föreningar, företag, kommuner, regionförbund och betaltjänstaktörer. Post- och telestyrelsen beslutar vilka insatser och projekt som ska få statlig finansiering. Att hitta lösningar är

ett gemensamt samhällsansvar.

Betaltjänstutvecklingen går väldigt snabbt och alla människor hinner inte med. Projekt pågår både för att ta reda på mer om hur problemen ser ut och för att försöka att lösa dem.

I Skåne har Länsstyrelsen med hjälp av Skånes hembygdsförbund kartlagt problematiken som länets småföretagare och föreningsaktiva upplever.

Flera länsstyrelser arbetar i ett projekt som tittar på kommunernas roll och behov av betaltjänstlösningar inom hemtjänsten. Projektet leds av Länsstyrelsen i Örebro.

I Västra Götaland pågår ett projekt för att utveckla lösningar som passar i föreningslivet.

Projektet initierades av Riksidrottsförbundet.

I Dalarna pågår ett projekt tillsammans med handikappförbunden HSO och SRF för att testa mobila betalningslösningar. Projektet ingår i det regionala serviceprogrammet.

I Stockholms skärgård har Länsstyrelsen medverkat till att en wifi-zon har förbättrat tillgången till internet och därmed möjligheterna att betala. Länsstyrelsen i Västerbotten arbetar för en liknande lösning i fjällvärlden.

Statliga bidrag har beviljats till 18 betaltjänstombud som finns på utsatta orter i landet. Vilka tjänster ombuden erbjuder varierar beroende på behovet på respektive ort.

Vad kan du göra om du upplever problem med att sköta dina betaltjänster?

• Våga be din bank om hjälp!

Flera banker erbjuder individuell hjälp eller utbildningar för att underlätta för sina kunder, ung som gammal, företagare eller föreningsaktiv.

• Ta reda på om du kan få hjälp av din förening.

Är du med i en förening för pensionärer eller funktionsnedsatta kan du fråga om de har någon hjälp att ge. T.ex. anordnar flera PRO-föreningar datautbildningar för att underlätta för sina medlemmar att kunna göra sina betalningar själva.

• Ta reda på om du kan få hjälp på ditt närmaste bibliotek.

Många bibliotek kan hjälpa till på olika sätt om du inte har datorvana.

• Ta kontakt med din kommun.

Kommunens biståndshandläggare eller kontaktperson inom hemtjänsten kan behöva veta om du har en anhörig som behöver hjälp med sina betalningar.

Kommunernas näringslivsavdelning har ofta ansvar för kommunens serviceförsörjning och har kunskap om hur betaltjänstmarknaden fungerar i kommunen.

• Du kan alltid kontakta ditt läns länsstyrelse för att få råd och tips.

Varje länsstyrelse har en kontaktperson för betaltjänstfrågor som du kan vända dig till.

Mer om betaltjänstproblematiken och länsstyrelsernas arbete kan du läsa i årsrapporten. Tryck här