Kt18 stift 2015 by Kyrkans Tidning

KYRKANS TIDNING NR 18 2015

FRÅN STIFTEN Deras viktigaste uppgift blir att bygga relationer, bygga församling! «

Thomas Söderberg

biskop för Västerås stift, om de nyskapade församlingsråden . Sagt under hans sista visitation..

Ung i vida världen – i Sverige

UNGDOMSVERKSAMHET De har rest över halva världen till Lunds stift som stipendiater inom programmet ”Ung i den världsvida kyrkan”. Fyra unga män från Filippinerna och Sydafrika bor och arbetar just nu i varsin församling i Lunds stift fram till den 18 maj. I förra veckan besökte tre av dem stiftskansliet: Jessie Ladeth Contento från Filippinerna som deltar i arbetet i Vinslövs församling, Maimela Lehwidi och Letlhogonolo Henrey Gibbs, båda från Sydafrika som arbetar i S:t Johannes respektive Oxie kyrka i Malmö pastorat. Isagan Madla från Filippinerna som hade förhinder och är inte med på bild bor under sin tid i Sverige i Höganäs. – Det är första gången jag är utanför min egen kontinent. Vi har inte varit här så länge men man kan säga att första intrycket är att ni svenskar har väldigt bråttom hela tiden. Ni behöver slappna av, stanna upp och njuta av livet, sa 26-årige Letlhogonolo Henrey Gibbs.

FOTO: ANDREA KOLLMANN

»Det här är en

vetenskaplig sensation i klass med Ötzi, ismannen i Alperna.” Per Karsten, chef Historiska Museet

KYRKOHISTORIA. BISKOP Peder Winstrups (1605-1679) stoft i Lunds domkyrka har analyserats på Historiska Museets magasin. De preliminära resultaten är häpnadsväckande. Läs mer och se bildspel på Lunds stifts webbplats.

GRÄNSLÖST MÖTE I COSTA RICA

– Det var en omtumlande känsloresa. Med nya kunskaper och inblick i andras livsvillkor. Så säger Ingrid Salomonsson som är en av de fyra kvinnorna som var med på resan, tillsammans med prästerna Anders Lindow och Annsophie Färdigh. – Vi blev både tagna och inspirerande av den kraft som fanns hos dessa kvinnor när vi fick lyssna till deras livsöden. RESAN TILL Costa

Rica blev en avslutning på det avtal om samverkan som 2012 ingicks mellan den lutherska kyrkan ILCO och dåvarande Vislanda församling. Att ”under åren 2013-14 genomföra en ömsesidig samverkan som två likvärdiga lemmar i Kristi kropp, Guds världsvida kyrka. Vi vill ge varandra stöd och inspirera varandra till att vara trogna Guds mission i vår egen tid, var och en i sin egen kontext.” Så skrevs det. Utan den nye kyrkoherden hade knappast detta ganska lilla pastorat blivit vänförsamling till ILCO. Innan Anders Lindow blev kyrkoherde i Vislanda-Blädinge hade han arbetat både i Latinamerika i flera år och med dylika uppgifter på kyrkokansliet. Och hade en önskan att få igång en samverkan även lokalt. – Jag behövde inte tjata, säger han. De förtroendevalda ville gärna prova något nytt.

UTÖVER ATT ta emot besökare och stipendiater från Costa Rica, sprida information, bedja i gudstjänsterna och låta församlingskollekterna gå över Atlanten beslöts också om ett gemensamt projekt: att arbeta med kvinnors rättigheter. – Vi sa att vi inte ska göra som Svenska kyrkan i alla tider,

Kristina Fransson, Ewa Gustafsson, Annesophie Färdigh, Ingrid Salomonsson och Monica Wessfeldt Berg tillsammans med nyfunna vänner i ILCOs kvinnogrupp.

skänka pengar och säga att nu får ni jobba med frågan, säger Anders Lindow. FRÅGAN BEHÖVDE lyftas här också, annars blir det ingen ömsesidighet. Som när man hade gemensamma bibelstudier. Sykretsen i Vislanda och ILCOs nationella kvinnogrupp studerade samma bibeltext, skickade brev till varandra och kunde jämföra sina olika synpunkter utifrån sina skilda

livserfarenheter. Medan ILCOs kvinnokommitté jobbade på med hjälp av kollekterna i Vislanda-Blädinge satte man här igång att se på kvinnors situation här hemma. Studerade statistik och hade temakvällar tillsammans med kvinnojouren och polisen, och en kurs i kvinnligt självförsvar. – Deras kyrka står mitt i verkligheten och löser konkreta problem. Ofta är det annorlunda hos

oss, säger Anders Lindow. Vi undervisar, och förmedlar tro och tradition. Men konkreta problem finns även här att ta tag i. – Det blir ett budskap ut i vårt samhälle att vi jobbar med detta. Resan i januari var en bland annat uppföljning för att kunna rapportera hemma om vad som hänt med kvinnoprojektet. Ingrid Salomonsson kan berätta om möten med människor som utnyttjas, ursprungsbefolkningen som fråntas sin mark, invandrare som är slavarbetare på banan- och ananasfälten, kvinnor utan värde. – Kyrkan var länken som höll ihop. Ofta mycket enkla lokaler, cementgolv, väggar och tak. Inget fönster, varmt och fuktigt, berättar hon. Där samlades kvinnor och gjorde hantverk och hade samtidigt gudstjänst. RESENÄRERNA SAMLAR nu

ihop sina erfarenheter. Framöver ska det bli en församlingsafton och de kommer gärna ut till andra församlingar och berättar. Klart är att arbetet i Vislanda-Blädinge redan har påverkats. Diakoni kal�las numera Medvandrarskap – ett nyckelord inom ILCO, acompañamiento. Och ingen köper andra bananer än fairtrade.

Söndagsmässa i församlingen San Sebastian. Prästen Daniel Calero tolkas av Anders Lindow.

LARSERIK TOBIASSON

NR 18 2015

KYRKANS TIDNING

STRÄNGNÄS STIFT Från min arbetsplats ser jag domkyrkan. Katedralen har varit landmärke för kristna i många hundra år. Jag har nära geografiskt, men förhoppningsvis är hjärtevägen kort oavsett var i stiftet du håller till. Här är du alltid hemma.

Gyllenhjelmsgatan 2, 645 22 Strängnäs Tel: 0152-234 00 Fax: 0152-234 56 miriam.arreback@svenskakyrkan.se

MIRIAM ARREBÄCK stiftsredaktör

MEDARBETARE I NYKÖPING DELAR SINA BÖNER

KALENDARIUM

Bönbok från hjärtat

– Vi vill berätta om att bön inte behöver vara något svårt utan är något enkelt och vardagsnära. Det handlar om att låta tankar och ord formas i ett slags samtal med Gud. Vi gör oss föreställningar om tro och bön som något nästan övermänskligt, istället för att det är det mänskligaste vi kan göra, säger Lars Viper, kyrkoherde i Nyköpings församling. 48-sidiga lilla bönboken blandas psaltarpsalmer med böner skrivna av medarbetare i församlingen, för olika tillfällen och känslolägen i livet. Man har medvetet valt att utelämna det avslutande ordet ”Amen” för att den som använder bönboken ska kunna fortsätta den skrivna bönen med sin egen bön om man vill. Längst bak i boken finns fyra tomma sidor för egna böner. – Jag tycker att det är en bra tanke att börja med en färdig bön om man tycker att det är svårt att komma igång, för att sedan fortsätta med sin egen. Man behöver

TORDAG 30/4

FOTO: ANNA MENZIES

”Att be handlar om hjärtats samtal med Gud.” Så inleds den lilla bönbok i fickformat som Nyköpings församling har tagit fram som en hjälp till människor att be och att upptäcka bönen.

Sänd uppgifter till: elisabeth.sundstrom@ svenskakyrkan.se

I DEN

– Men det finns så många fina böner, jag har svårt att välja ut någon favorit. Det beror nog mycket på vad jag är i för sinnesstämning. TANKEN MED bönbokens lilla format är att den ska vara lätt att ha i fickan eller väskan, så att den kan vara med jämnt. En utmaning var att få texterna att rymmas, utan att göra dem för små så att de blir svårlästa, berättar Lotta. Många bilder och mycket luft runt texterna, bidrar också till att boken känns lättläst och inbjudande. – Valet av bilder har styrts av bönen den ska representera, men jag har använt många egna naturbilder eftersom jag utgick från tanken att det är lätt att förnimma en Skapare genom att se på naturen. Även personer som inte är så ”kyrkvana” kan ha starka andliga upplevelser i naturen, säger Lotta.

präst i Nyköpings församling har ett handfast råd till den som är ovan att be men som vill komma igång: – Säg vad du menar, mena vad du säger och börja med att tacka Gud för det som du tycker att du är tacksam för. Sedan brukar resten av bönen komma av sig självt.

HÅKAN BERGVALL ,

På bönsöndagen den 10 maj kommer den lilla bönboken i fickformat att börja delas ut i kyrkorna i Nyköpings församling.

inte krångla till det, utan tänka att man pratar som till en nära vän, säger Lotta Arkeholt, informatör i församlingen och den som har utformat och redigerat bönboken.

Själv tycker hon mycket om böner från Psaltaren eftersom hon tycker att de rymmer hela registret av känslor en människa kan ha.

ANNA MENZIES

Valborgsfirande I Tumbo kyrka, Eskilstuna, kl 19. Tumbo-kören, musiker, servering och korvförsäljning. Elden tänds kl 21. Hagabergs kapell, Hagabergs folkhögskola, kl 19.30 Hagabergskören, Brunnsängs kyrkokör och Alla Helgons kyrkokör sjunger in våren. Brasan tänds i parken kl 20.15. Vårtal av Veronica Westergård, korvoch kaffeservering. Rinkaby kyrka, Glanshammar kl 20.30. Vårsånger med Rinkabykören. Järndammen, Nykvarn. Mer information på www.nykvarn.se Hovsta, Axberg kl 19.30. Vårtal av Simon Åberg, fika, fiskdamm, tävlingar m m. Skeftasberget, Hardemo/ Kumla. Fackeltåg från kyrkan ca kl 20.15, vårtal, brasa, sång av Hardemo kyrkokör, korvgrillning. Tolebacke, Ekeby/Kumla. Fackeltåg, brasa, tal, körsång, korvförsäljning och fyrverkeri kl 20.30. LÖRDAG 2/5 Hyllningskonsert till Dag Hammarskjöld. I Klosters kyrka, Eskilstuna, kl 16. ”Orgelnostalgi”. Orgelmusik

för bröllop och begravning i Bo kyrka, Sköllersta, kl 18.

SÖRMLANDS KYRKVAKTMÄSTARES FÖRENING

”Vaktmästare tas lite för givna” variation mellan församlingarna hur mycket som erbjuds, säger Susanne Hellsberg, fastighetso ch kyrko gå rd sa n sva ri g i Vårfruberga Härad församling och sekreterare i föreningen TILL HÖSTEN planerar föreningen en resa till en plantskola utanför Norrköping. – Det är mycket almsjuka och askskottsjuka nu, så det försvinner en hel del stora träd från våra kyrkogårdar. Vi lär oss mer om vilka träd som kan vara lämpliga att satsa på. Det handlar ju om investeringar för framtiden. Andra områden som föreningen haft uppe är gravstenssäkring och vad som gäller vid gravgrävning.

FOTO: ALEXANDER SIVERVALL

De 44 medlemmarna i Sörmlands Kyrkvaktmästares förening höll nyligen årsmöte i Vingåker. Föreningen, som funnits i 50 år, hälsar gärna fler medlemmar välkomna. Föreningens syfte är att samla dem som har vaktmästartjänst för att utbyta erfarenheter, träffa kollegor och lyssna på föredrag av inbjudna gäster. De möts ett par gånger per år, tittar på en kyrka och annan sevärdhet i den församling där mötet arrangeras. – Inom kyrkan är det inte så mycket fortbildning för oss som inte är teologer. Vi som är vaktmästare tas lite för givna, även om det förstås är stor

Ingalill Vestling, vaktmästare i Vingåker, berättar om en omfattande renovering av kyrkan som blev klar för ett par år sedan.

– Det har kommit nya hårdare regler om vilka material som får användas när man gräver gravar, för att det inte ska rasa.

Det handlar om att undvika arbetsplatsolyckor. MIRIAM ARREBÄCK

SÖNDAG 3/5 ”För att världen ska leva”. Vernissage kl 12.30, utställning i Strängnäs domkyrka pågår 3-31 maj. Klosters Koralkör – en drop in-kör. Kom som du är och sjung psalmer i högmässan. Kl 9.30 i Klosters kyrka, Eskilstuna. Musikgudstjänst med Kiladalens Gospel i Lunda kyrka, Kiladalen, kl 18. Te Deum” av Otto Olsson. Med anledning av Örebros 750-årsjubileum med Olaus Petri Cantores, Olaus Petri Vocalis, Ungdomskören OPQ, domkyrkoorganist Johan Hammarström och musiker ur Svenska Kammarorkestern. I Olaus Petri kyrka, Örebro, kl 18. Entré, förköp.

NR 18 2015

KYRKANS TIDNING

VÄSTERÅS STIFT

Visitation. Det låter lite stramt, smått militäriskt. I alla fall för mig. Kanske skulle vi prata om kvalitetssäkring. Att få andras ögon på sin egen verksamhet. Att få biskopens syn på hur det fungerar. Att få tid och tillfälle att samtala om uppdrag och verksamhet. För det behöver vi samtala om. Västra kyrkogatan 9, 722 15 Västerås •Mobil: 070-520 03 85 •pelle.soderback@svenskakyrkan.se

Stipendier för engagemang Karl Cederqvist-stipendiet år 2015 delas mellan Svenska kyrkans Unga i Mora och Emmely Graje, aktiv i Bäckbykyrkan i Västerås.

Nästa vecka BISKOPSVAL. På nästa veckas stiftssida är det dags att analysera det nyss genomförda biskopsvalet i stiftet. Och glädjas över våren. Snart går vi in i maj månad.

”Domkyrkan både stifts- och torgkyrka I mitten av april visiterade biskop Thomas Söderberg Västerås domkyrkoförsamling. En visitation som blev hans sista före pensionen i september.

Senast domkyrkoförsamlingen visiterades var år 2004, då av biskop Claes-Bertil Ytterberg. Sedan dess har mycket förändrats. Då var domkyrkoförsamlingen en egen enhet tillsammans med Viksäng, idag ingår den som en del i Västerås pastorat. – Visst påverkas mina intryck av pastoratsbildningen, menade biskopen när han summerade sina intryck vid en avslutande stämma. Men huvudsakligen g ä l l e r m i n a re f l e kt i o n e r domkyrkoförsamlingen.

Tänk tematiskt och tänk församling. Det var ett av biskop Thomas Söderbergs budskap när han summerade sina intryck efter en veckas visitation av Västerås domkyrkoförsamling.

församlingens omfattande verksamhet utifrån dess speciella förutsättningar av att också vara en stiftskyrka placerad i Västerås centrum. – Det är ett helt vanligt församlingsarbete som drivs här. Samtidigt är det speciellt. Domkyrkan har en funktion som stiftskyrka och som en kyrka vid torget. Här strömmar människor ut och in. Det finns också en strävan att vara ett kyrkorum även utanför gudstjänsterna. Domkyrkan har en dragningskraft och både musik och gudstjänstliv är viktiga för stiftet som helhet. Visitationen genomfördes

av biskopen tillsammans med stiftsprosten Ola Söderberg och notarien Charlotta Storbacka. En fråga som lyftes var vad den stora omorganisationen i Västerås betytt för församlingen. – Församlingen är något mer än en administrativ enhet, sade Thomas Söderberg. Vi behöver reflektera teologiskt över ”vad är en församling”. Det handlar om människor. Tänk församlingsteologiskt utifrån några kännetecken. Ett rum att fira gudstjänst i, människor som vill ta ansvar och präster som har sitt speciella ansvar. Han såg också de nyskapade

HAN BESKREV

förs a m l i ngsråden s om en stor resurs när de hittat sina arbetsformer. – Deras viktigaste uppgift blir att bygga relationer, bygga församling! avslutande visitationsstämman berörde han också relationen till Mälardalens högskola som tackat nej till att ha en högskolepräst. Något som gjort att högskoleprästerna idag finns inhyrda på studentkåren. – Förr var det självklart. Idag är det ifrågasatt, noterade biskopen. Högskolan är ingen enkel uppgift. Men religiöst liv är en naturlig del

VID DEN

av ett samhälle och vår närvaro på högskolan är ett tecken på omsorg om både studenter och lärare. Det är en utmaning för kyrkan men det borde vara en motsvarande utmaning för högskolans ledning att ta vara på detta. Ett av samtalen under visitationen gällde relationen mellan stiftet och det nya stora Västerås pastorat. – Vi hade ett fantastiskt bra samtal om relationen mellan stiftet och pastoratet, summerade Thomas Söderberg. Samtalet var en höjdare som gick på djupet!

PELLE SÖDERBÄCK

Ny stiftsadjunkt för själavårdsfrågor Cathrine Tegerstrand är från mitten av april stiftsadjunkt för själavård och samhällsfrågor. Hon vikarierar för Micael Lundin. Det är en delvis omstrukturerad tjänst som Cathrin Tegerstrand tillträder. Som ansvarig för själavårdsfrågor kommer hon att arbeta med telejouren, sjukhuskyrkan, kriminalvården och kris- och beredskapsfrågor. Men i tjänsten ligger också ett samordningsansvar för migrationsoch flyktingfrågor. Efter Micha-

»Jag ser själavårds-

FOTO: PELLE SÖDERBÄCK

E M M E LY G R A J E vistades ett halvår i Ghana och engagerade sig där i arbetet på ett lokalt barnhem. Ett konkret engegemang som hon även fortsatt när hon återvände till Sverige. Hon är också frivilligengerad i Bäckbykyrkan som ledare i fredagsdraget och ungdomstrappan. Emmely studerar till sjuksköterska och hon får stipendiet med följande motivering: ”Emmely Graje har ett konkret engagemang för ett barnhem i Ghana som hon kombinerar med ett aktivt arbete i sin lokala församlings freds- och ungdomsarbete. Hon visar att världen hör ihop genom en närvaro i sin egen kontext, vare sig den är Sverige eller Ghana ”. Stipendiet delas ut av biskop Thomas Söderberg i samband med en ungdomsmiddag i biskopsgården i mitten av maj.

SÖDERBERGS SISTA VISITATION

FOTO: PELLE SÖDERBÄCK

Stipendiet delas ut av ungdomsverksamheten i Västerås stift en gång om året till en ung person eller en grupp med ett konkret internationellt engagemang. Svenska kyrkan Unga i Mora får stipendiet för sitt mångåriga och aktiva arbete för att öka integrationen mellan ungdomar födda i Mora och ensamkommande flyktingbarn. I sitt arbete har man även engagerat andra lokala samarbetspartners. Den formella motiveringen lyder ”Genom ett konkret engagemang för ökad integration i Mora mellan ungdomar födda i Sverige och ensamkommande flyktingbarn. I en tid då flyktingmottagandet i diskuteras i vårt land visar Svenska kyrkans Unga hur man bygger broar mellan unga människor”.

PELLE SÖDERBÄCK stiftsredaktör

Cathrine Tegerstrand

el Williams, som tidigare ansvarade för flyktingarbetet, kommer det ansvaret att läggas ut bredare bland stiftets anställda. En del expertkompetens kommer också att hämtas från rådgivningsbyrån för

frågor, andlig vägledning, retreater, gudstjänster och hela vårt förhållningssätt som hjärtefrågor för kyrkan. asylsökande och flyktingar. Cathrine Tegerstrand har en lång erfarenhet som präst. Hon har varit församlingspräst, arbetlivspräst och under många år studentpräst vid Mälardalens högskola.

– Jag ser själavårdsfrågor, andlig vägledning, retreater, gudstjänster och hela vårt förhållningssätt som hjärtefrågor för kyrkan, säger Cathrine. Att vara kyrka handlar om närvaro. Nu vill jag börja med att lyssna in behov. Jag ser fram emot att möta medarbetare, få peppa, för göra fortbildningar. Jag vill jobba med själavård och samhällsfrågor. Cathrine Tegerstrand nås via stiftskansliet. Vikariatet som stiftsadjunkt sträcker sig till mitten av hösten. PELLE SÖDERBÄCK

NR 18 2015

KYRKANS TIDNING

VÄXJÖ STIFT

Det är torsdagkväll och strax kommer Bosse. Vi kör varannan gång till övningen i Väckelsång. Ikväll är det dags att fräscha upp Vintern rasat ut, trots att både vi och kören sjungit den i åratal. Ändå är det lika härligt varje vår, samma förväntan.. Box 527, 351 06 Växjö • Besöksadress: Östraboliden • Tel: 070-531 12 78 • larserik.tobiasson@svenskakyrkan.se

Skriv till biskopen DELA MED DIG. Biskop Fredrik Modéus efterlyser brev från alla som vill berätta om vad man ser som angeläget för Svenska kyrkans framtid i Växjö stift. Det går att göra via Växjö stifts webbplats/ intranät eller via brev. Eller använda hashtaggen #vadvilldudela på facebook och twitter.

Fredrik Modéus kommer att ägna de närmaste månaderna åt att resa runt i stiftet och möta präster, diakoner och ordförande i kyrkoråd, församlingsråd och kyrkofullmäktige. Han kommer även att bjuda in så många som möjligt av stiftets anställda medarbetare till samlingar kategorivis. – Jag vill ta del av så många berättelser som möjligt om vad människor i stiftet längtar efter, och vilka utmaningar och möjligheter man ser, säger biskop Fredrik Modéus.

Till Rumänien EU-MIGRANTER. Denna vecka reser stiftets referensgrupp kring flykting- och asylfrågor till Rumänien, tillsammans med representanter för Svenska och Norska kyrkan. Man ska på plats studera hur insatserna för att hjälpa romer fungerar och därigenom få bättre kompetens kring hur Svenska kyrkan bäst ska arbeta för att stöda EU-migranter.

– Vi hoppas att det ger oss erfarenheter som vi kan ha nytta när vi planerar verksamhet för romerna, säger Jonas Löhnn. Som tillsammans med Monica Sölvesdotter Olsson, Sara Marklund och Katarina Borgemo utgör gruppen från Växjö stift.

Kortfilmer om liv och passion VÄXJÖ STIFT PÅ FACEBOOK. ”Min berättelse”, är en serie på Växjö stifts Facebook-sida som består av korta filmer där olika personer berättar om något de brinner för och varför de är just där de är i dag. Varje månad fram till sommaren kommer en ny berättelse.

LARSERIK TOBIASSON stiftsredaktör

GRÄNSLÖST MÖTE I COSTA RICA

Kvinnors rättigheter globalt och hemma engagerade I slutet av januari for sex personer från VislandaBlädinge pastorat till ILCO i Costa Rica. Det var finalen på ett samarbete om kvinnors rättigheter som involverat människor på bägge sidor av Atlanten under drygt två år. – Det var en omtumlande känsloresa. Med nya kunskaper och inblick i andras livsvillkor. Så säger Ingrid Salomonsson som är en av de fyra kvinnorna som var med på resan, tillsammans med prästerna Anders Lindow och Annsophie Färdigh. – Vi blev både tagna och inspirerande av den kraft som fanns hos dessa kvinnor när vi fick lyssna till deras livsöden. Costa Rica blev en avslutning på det avtal om samverkan som 2012 ingicks mellan den lutherska kyrkan ILCO och dåvarande Vislanda församling. Att ”under åren 2013-14 genomföra en ömsesidig samverkan som två likvärdiga lemmar i Kristi kropp, Guds världsvida kyrka. Vi vill ge varandra stöd och inspirera varandra till att vara trogna Guds mission i vår egen tid, var och en i sin egen kontext.” Så skrevs det. Utan den nye kyrkoherden hade knappast detta ganska lilla pastorat blivit vänförsamling till ILCO. Innan Anders Lindow blev kyrkoherde i Vislanda-Blädinge hade han arbetat både i Latinamerika i flera år och med dylika uppgifter på kyrkokansliet. Och hade en önskan att få igång en samverkan även lokalt. – Jag behövde inte tjata, säger han. De förtroendevalda ville gärna prova något nytt.

RESAN TILL

Kristina Fransson, Ewa Gustafsson, Annesophie Färdigh, Ingrid Salomonsson och Monica Wessfeldt Berg tillsammans med nyfunna vänner i ILCOs kvinnogrupp.

med frågan, säger Anders Lindow. Frågan behövde lyftas här också, annars blir det ingen ömsesidighet. Som när man hade gemensamma bibelstudier. Sykretsen i Vislanda och ILCOs nationella kvinnogrupp studerade samma bibeltext, skickade brev till varandra och kunde jämföra sina olika synpunkter utifrån sina skilda livserfarenheter. Medan ILCOs kvinnokommitté jobbade på med hjälp av kollekterna i Vislanda-Blädinge

satte man här igång att se på kvinnors situation här hemma. Studerade statistik och hade temakvällar tillsammans med kvinnojouren och polisen, och en kurs i kvinnligt självförsvar. – Deras kyrka står mitt i verkligheten och löser konkreta problem. Ofta är det annorlunda hos oss, säger Anders Lindow. Vi undervisar, och förmedlar tro och tradition. Men konkreta problem finns även här att ta tag i. – Det blir ett budskap ut i vårt

samhälle att vi jobbar med detta. Resan i januari var en bland annat uppföljning för att kunna rapportera hemma om vad som hänt med kvinnoprojektet. Ingrid Salomonsson kan berätta om möten med människor som utnyttjas, ursprungsbefolkningen som fråntas sin mark, invandrare som är slavarbetare på banan- och ananasfälten, kvinnor utan värde. – Kyrkan var länken som höll ihop. Ofta mycket enkla lokaler, cementgolv, väggar och tak. Inget fönster, varmt och fuktigt, berättar hon. Där samlades kvinnor och gjorde hantverk och hade samtidigt gudstjänst. R E S E N Ä R E R N A SA M L A R nu ihop sina erfarenheter. Framöver ska det bli en församlingsafton och de kommer gärna ut till andra församlingar och berättar. Klart är att arbetet i Vislanda-Blädinge redan har påverkats. Diakoni kal�las numera Medvandrarskap – ett nyckelord inom ILCO, acompañamiento. Och ingen köper andra bananer än fairtrade.

LARSERIK TOBIASSON

Söndagsmässa i församlingen San Sebastian. Prästen Daniel Calero tolkas av Anders Lindow.

NR 18 2015

KYRKANS TIDNING

LUNDS STIFT

Planteringstider. Nu grönskar det i dalens famn. Äntligen. Det är nästan varmt. Det blommar. Lediga helgdagar duggar tätt framöver. Katterna i kvarteret laddar för vårfajt. Dubbdäcken är väck. Det ser minsann ljust ut. Stiftskansliet Box 32, 221 00 Lund • Tel: 046-15 55 00 • E-POST: andrea.kollmann@svenskakyrkan.se

Ung i vida världen – i Sverige

FOTO: ANDREA KOLLMANN

»Det här är en

vetenskaplig sensation i klass med Ötzi, ismannen i Alperna.” Per Karsten, chef Historiska Museet

ANDREA KOLLMANN vik stiftsredaktör

DOPPÅMINNELSE

Plantering av träd blir en påminnelse om dopet Att döpa sitt barn brukar bli både festligt och högtidligt den dagen. Men sedan händer det att man inte tänker så mycket mer kring barnets dop. Det vill man ändra på i Södra Sandby församling.

En söndag i mars bjöd man in tidigare döpta till doppåminnelse. Efter gudstjänsten gick alla besökare ut och hjälptes åt att plantera ett dopträd utanför kyrkan. Intill trädet sattes det upp en skylt där det står att trädet är till minne av alla som döpts under åren 20102014. En särskild inbjudan gick ut till de 300 familjer som haft dop i vår församling under den tiden. En massa små spadar och vattenkannor fanns på plats, så att många kunde hjälpa till. Det var stor uppslutning, fler än hundra personer kom. Trädet är ett äppelträd. Tanken är att den frukt trädet kommer att bära, ska vara en symbol för vår bön om att dopet ska bära frukt, att de döpta ska få leva ett rikt och gott liv med familj, faddrar, vän-

Efter gudstjänsten tågade alla ut med ett korstecken av dopvatten i pannan och kokosboll i magen. Alla, stora som små, hjälpte till att plantera första dopträdet. FOTO: BENGT ANDERSSON

ner, sig själva och med Gud. D O P G U D S TJ Ä N S T E R N A KO M M E R

framöver att avrundas med att ett storasyskon eller en fadder, åtföljd

av att alla de församlade, får bära dopskålen med vattnet ut till dopträdet och vattna det. Vart tredje år planteras ett nytt dopträd och dessa kommer så

småningom att bilda en äppellund med någon form av springvatten som aktualiserar dopet och håller det levande. NICLAS LOIVE

Mpho Tutu kommer till Teologdagen Kan man förlåta vad som helst? Enligt Desmond och Mpho Tutu är det möjligt men det kräver vilja, arbete och stöd på vägen.

Det är några av diskussionsämnena när Mpho Tutu gästar årets Teologdag i maj. Biskop Johan Tyrberg kallar till sin första teologdag som biskop under temat ”Jordens salt”. Mpho Tutu har tillsammans med sin pappa Desmond Tutu skrivit boken Förlåtelse - Den fyrfaldiga vägen till helande för oss och vår värld som kom ut förra året. Boken är som en metodbok i försoningsarbete och handlar om vägar till att nå förlåtelse även där förlåtelse tycks omöjlig. Desmond Tutu arbetade aktivt efter apartheidregimens fall i många

år med försoning i Sydafrika genom Sanningskommissionen för att undvika hämnd och våld. Mpho, som också är präst har i många år arbetat med brottsoffer och skriver på sin avhandling om förlåtelse.

Varför är Mpho en viktig talare?

Mpho Tutu

– Temat för Teologdagen är biskopens valspråk ”Jordens salt” i vardag och arbetsliv och vi tänkte att det passade väl in i temat. Tutus bok är ju aktuell nu, bland annat besökte de Bokoch biblioteksmässan förra året. Vi bjöd helt enkelt in henne och hon tackade ja. Det känns viktigt att satsa på dessa frågor eftersom vi lever i ett tufft polariserat samhällsklimat där allt är svart eller vitt, rätt eller fel och därför behöver frågan lyftas, säger

Nina Karemo, stiftsadjunkt, som tillsammans med kollegan Mats Aldén ingår i programkommittén till Teologdagen. Hur tänker ni kring förlåtelse?

– Det är ju inte så att vi människor förlåter varandra för mycket eller är alltför försonliga. Sedan är det förstås viktigt att vi tar tag i konflikter och spänningar som ka n fi n na s på vå ra arbetsplatser, men överlag tycker jag att det behövs mer förståelse för mänsklig svaghet och brister, säger Mats Aldén. Under Teologdagen medverkar även Jenny Strömstedt, journalist på TV4 och Erik Helmerson, ledarskribent på Dagens Nyheter. ANDREA KOLLMANN