Livsviktigt nr 4 2013

LIVSVIKTIGT STOCKHOLMS SJUKHEMS TIDNING OM VÅRD, OMSORG OCH FORSKNING

|

NUMMER 4 2013

Teamtänkande viktigt för rehabilitering

SID 8

GERIATRIK Patientvägledare på plats i Bromma

SID 2

FORSKNING Utbyte mellan forskning och praktik

SID 3

KRÖNIKAN Att vara barn till yngre demenssjuka

SID 8

1

Att göra skillnad LEDARE

PÅ STOCKHOLMS SJUKHEM möter

vi ofta människor i en utsatt situation. Vi möter familjer som har drabbats av obotlig och livshotande sjukdom. Vi möter också dem som drab­bats av en sjukdom eller skada som innebär att livsvillkoren helt ställs på ända. Jag tänker på familjer där en vuxen mitt i livet drabbas av demens eller när stroke slår till som en blixt från klar himmel. Inget blir som vanligt, men livet fortsätter. Vår drivkraft är att finnas där för dessa människor. Att göra skillnad med vår kunskap och genom att möta dem med omtanke och respekt.

I ÅRETS SISTA nummer av Livsviktigt berättar vi om vår breda verksamhet inom rehabilitering. Stockholms Sjukhem är en av länets största rehabvårdgivare och vi fortsätter att växa. Under hösten har vi startat en ny mottagning för primärvårdsrehabilitering, läs mer på sidorna 4–6. Du kan också läsa om den nya patientvägledaren på Brommageriatriken och möta Irene Dåderman, sjuksköterska inom ASIH. ”Se även barnen” är temat för Jenny Erikssons krönika.

INGEMAR LINDEWALL

ELISABET WENNLUND SJUKHUSDIREKTÖR

Adress Box 12230, 102 26 Stockholm Telefon 08 - 617 12 00 E-post info@stockholmssjukhem.se Webbplats www.stockholmssjukhem.se Ansvarig utgivare Elisabet Wennlund Redaktion, Stockholms Sjukhem Marianne Spiik, Malou Hedebro Produktion Kung & Partners Omslagsfoto Fredrik Stehn Tryck Åtta45 ISSN 2000-9119

2 NUMMER 4 2013 LIVSVIKTIGT

– Jag vet hur svårt det kan vara för äldre och deras närstående att hitta rätt i vården, säger patientvägledaren Rigmor Arwidsson.

Patientvägledare på plats

Ger trygghet i vårdkedjan Brommageriatriken har fått sin första patientvägledare, som ska hjälpa gamla och multisjuka patienter till en trygg, tillgänglig och säker vård.

– Vår patientgrupp är ofta väldigt sårbar och vi vill motverka att deras vårdärenden faller mellan stolar, säger Mats Brådman, verksamhetschef på Brommageriatriken.

– Patientvägledaren blir någon att hålla i handen genom vårdkedjan och kan till exempel medverka till att patienten inte behöver åka fram och tillbaka för undersökningar på olika ställen onödigt många gånger, eller bli återinlagd här när det går att lösa problemet på annat sätt.

Brommageriatriken har börjat utforma den nya tjänsten och de nya arbetssätt som handlar om att successivt ta ett större ansvar för patienten genom vårdkedjan.

– Det är långt kvar, men vi är glada över att ha påbörjat resan. Vi är också mycket nöjda med rekryteringen.

Brommageriatrikens nya patientväg-

ledare heter Rigmor Arwidsson. Hon har lång erfarenhet av att arbeta med äldre patienter, bland annat från strokevård och akutgeriatrisk vård, men har även arbetat med rehabilitering på hälsobrunn. De senaste fem åren har hon arbetat som distriktssköterska.

– Mitt uppdrag som patientvägledare kommer till stor del att handla om att bidra till en trygg, tillgänglig och säker vård för äldre i västerort. Min roll blir att förstå patientens livssituation och risknivå, och utifrån detta trygga vården i hemmiljö, berättar Rigmor Arwidsson.

En viktig arbetsuppgift kommer att vara att hjälpa till med samordningen mellan olika vårdgivare.

– Jag vet hur svårt det kan vara för äldre och deras närstående att hitta rätt i vården. Och jag tror att en av vinsterna med vårt nya arbetssätt kommer att vara att vi kan undvika oplanerade, akuta inläggningar genom att trygga vården i hemmet för de äldre.

TEXT ANNELI KAMLIN, MARIANNE SPIIK FOTO CHRISTIN PHILIPSON

Viktigt att sprida nya rön till vården

Forskning blir handling Mer vårdpersonal som forskar och fler grundforskare till vården behövs, menar Elisabet Åkesson, docent i neurovetenskap vid Karolinska Institutet (KI).

– Medicinsk grundforskning, patientnära forskning och forskning däremellan, så kallad translationell forskning, är alla viktiga för att nya rön ska nå ut, tillämpas och göra nytta i vården, säger Elisabet Åkesson. Hon delar sin tid som forskare vid Stockholms Sjukhems FoUU- enhet och KI med att vara läkare på Rehabcentrum, Stockholms Sjukhem.

– Vice versa behöver vi uppmärksam­ ma dilemman och kunskapsluckor i vården för att kunna göra relevanta problemformuleringar och etablera nya forskningsområden.

FoUU

Nu arbetar hon i ett av rehabteamen för bland andra ryggmärgsskadade och strokepatienter. I sin forskning ägnar hon sig åt ryggmärgsskador och då framför allt hur nervceller och immunceller interagerar.

– Det handlar om i vilken utsträckning det går att använda cellterapi, det vill säga tillföra nya celler till skadad rygg­ märg. I laboratoriet kan vi rädda annars döende celler och dämpa skadlig inflammation.

Elisabet Åkesson är verksam i ledningsgruppen på FoUU och Rehabcentrum som en länk och resurs för kolleger som vidareutbildar sig, bedriver utvecklingsarbete och forskar. Det kan gälla helt andra forskningsområden än hennes eget: – Till exempel pågår nu ett intressant magisterarbete om diabetesbehandling inom slutenvården.

Nytt för i höst är soppseminarier med och för Rehabcentrums personal, som tar upp vårddilemman och forskning.

Det kommande seminariet om ”Möten i vården” och våra spegel­neuron, ett begrepp inom neuropsykologin, hålls av Eric Asaba och Elisabet Åkesson: – Det handlar om hur vi kommunicerar, speglar oss i varandra, kan studera möten och förhoppningsvis utveckla vården.

TEXT TOVE GYLLENSTIERNA FOTO CHRISTIN PHILIPSON

Elisabet Åkesson är forskare och läkare.

Nya spelpartners till de boende är välkomna till Stockholms Sjukhem.

Vill du bli volontär?

Stockholms Sjukhem söker nu volontärer som tillsammans med personal och boende vill vara med och utveckla de aktiviteter vi erbjuder i vårdoch omsorgsboendet.

Volontären ersätter inte personal, utan är en extra resurs som antingen träffar samma person varje gång eller är med och träffar en hel grupp med boende för att till exempel spela spel eller läsa tillsammans. Du kan också vara med vid sång- och musikstunder, trädgårdsaktiviteter, promenader eller annan utevistelse.

Vi försöker alltid matcha ditt intresse och dina tidigare erfarenheter med de behov och önskemål som våra boende har. Som volontär i vård- och omsorgsboendet ser vi gärna att du är musikintresserad, intresserad av historia och/ eller tycker om att läsa högt för andra.

Du som är intresserad av att bli volontär på Stockholms Sjukhem är välkommen att kontakta boendesamordnare Gunilla Westerlund på telefon 08-617 12 26.

LIVSVIKTIGT NUMMER 4 2013 3

TEXT ANNELI KAMLIN FOTO FREDRIK STEHN

Viktigt stöd på vägen tillbaka Vägen tillbaka efter en sjukdom eller olycka går via rehabilitering. På Stockholms Sjukhem finns ett brett utbud av rehabiliteringstjänster för olika patientgrupper.

En lyckad rehabilitering handlar till stor del om motivation.

– Vi vill verka för att patientens behov sätts i centrum på ett tydligare sätt inom rehabilitering, säger Lars Kärvestedt, verksamhetschef för Rehabcentrum Stockholms Sjukhem på Kungsholmen.

– Därför välkomnar vi de allmänna diskussioner om vårdens framtid i Stockholms län som pågår nu. Patientmottagande och patientdelaktighet är också viktiga frågor som engagerar oss på hela Stockholms Sjukhem.

BESÖK

Stockholms Sjukhem har en omfattande verksamhet inom rehabilitering.

Rehabcentrum på Kungsholmen, som är den största externa rehabkliniken i Stockholm, arbetar inom ramen för totalt elva olika vårdavtal. Parallellt bedrivs rehabilitering för geriatriska patienter på Brommageriatriken samt på Rehabcentrum Bromma, som har primärvårdsrehab och ett neuroteam där även yngre personer rehabiliteras.

– På Brommageriatriken tar man emot äldre patienter med mer kom-

plexa behov på grund av flera samtidiga sjukdomar. Här på Kungsholmen tar vi hand om patienter som tidigare varit ganska friska, säger Lars Kärvestedt.

För att det ska bli aktuellt med rehabilitering ska några kriterier uppfyllas.

– Till att börja med bedömer vi om patienten har behov av rehabilitering.

Därutöver ska hon eller han kunna tillgodogöra sig rehabiliteringen, som ofta är krävande, med flera individuella träningstillfällen varje dag när det gäller inneliggande rehabilitering. Det får enligt våra avtal inte heller föreligga några större medicinska behov, även om kompetensen finns.

Varje vårdavtal representerar på ett sätt en egen verksamhet, samtidigt som Stockholms Sjukhem alltid arbetar aktivt med kompetensöverföring och samarbete, såväl inom som mellan enheterna.

– Vårt signum är teamtänkandet.

Ett team med olika kompetenser som FORTSÄTTNING PÅ SIDAN 6

FAKTA Rehabilitering inom Stockholms Sjukhem Stockholms Sjukhems rehabilitering bedrivs på Kungsholmen och i Bromma. På Kungs­ holmen finns kirurgisk rehabilitering, neurologisk rehabilitering, rehabilitering för ryggmärgsskadade, Träningscenter M.E.R.A för personer med medfödda eller tidigt förvärvade funktionshinder, primärvårdsrehabilitering, neuroteam och planerad neurologisk rehabilitering. På Bromma finns dels primärvårdsrehabilitering med mottagning, hemrehab och neuroteam, dels inneliggande rehabilitering för geriatriska patienter.

4 NUMMER 4 2013 LIVSVIKTIGT

– Första gången jag kunde flytta den förlamade foten själv var en stor upplevelse, säger Hannelore Sjöblom.

Hembesök har hjälpt Hannelore Från att vara som kokt spaghetti till att gå i trappor.

För Hannelore Sjöblom har rehabiliteringen efter stroken givit tydliga resultat.

Trappan hemma i farstun i Vasastan har blivit träningsredskap för Hannelore Sjöblom. En gång i veckan går hon upp och ner för den första avsatsen flera gånger, med hjälp av sjukgymnasten Merja Lahtinen från Stockholms Sjukhem.

– Första gången jag kunde flytta den förlamade foten själv var en stor upplevelse. Det är fantastiskt att jag har kommit så långt så att jag kan gå. När jag just hade fått min stroke och låg där som kokt spaghetti i sängen, helt hjälplös, kände jag mig väldigt uppgiven. Men mitt liv har gått från pest till fest, säger Hannelore Sjöblom.

Merja Lahtinen är med för att peppa och utmana: – Hannelore är väldigt motiverad, vilket underlättar rehabiliteringen. Tillsammans sätter vi upp mål hela tiden, mål som är utmanande men inte omöjliga eller riskfyllda. Nästa mål är att kunna gå med rollator.

Merja Lahtinen ingår tillsammans med en arbets­ terapeut, en logoped och en kurator i neuroteamet på Stockholms Sjukhem, vilket är specialiserat på bland annat strokepatienter. Även teamets arbetsterapeut kommer på besök till Hannelore varje vecka.

– Att få träna hemma har varit väldigt bra, eftersom jag varit så dålig. Men snart kan jag börja på dagrehabilitering några gånger per vecka i stället, även det på Stockholms Sjukhem, säger Hannelore Sjöblom.

Det var i april som den slog till, stroken.

– Jag hade känt mig lite konstig några dagar och ringde min läkare för att avboka en tid. Han anade oråd och slog larm. Själv hade jag redan tappat kontrollen och kom inte ens ihåg larmnumret 112.

Hon kom till S:t Görans sjukhus, där stroken konstaterades. Hela vänster sida var förlamad.

– Efter fem dagar var det dags att påbörja rehabiliter­ ingen. Jag valde att bli inlagd på Stockholms Sjukhems rehabenhet, där jag fick ett fantastiskt bemötande.

Efter fem veckors intensiv träning fick Hannelore åka hem och fortsätta sin rehabilitering där. Stöttning från neuroteamet, tillsammans med egen viljestyrka och humor har givit resultat.

– Min humoristiska sida hjälper mig mycket. Galg­ humor är väldigt befriande när man är sjuk! Ända fram till stroken var Hanne­lore yrkesaktiv.

I många år drev hon medicinsk fotvård.

FORTSÄTTNING PÅ SIDAN 6

LIVSVIKTIGT NUMMER 4 2013 5

samarbetar bra har de bästa förutsättningarna att hjälpa patienten till en framgångsrik rehabilitering. Därför satsar Stockholms Sjukhem på att alltid ligga i framkant när det gäller teamarbete, berättar Lars Kärvestedt.

– En viktig del är kompetensutveckling. Vi vill fånga upp och ta vara på medarbetarnas stora engagemang och kunskap. Ett konkret exempel är att vi nu börjar med så kallade soppseminarier, korta föreläsningar i samband med lunch. Ett annat är att medarbetarna på träningscentret M.E.R.A. deltagit med sin kompetens i det senaste anbudet till landstinget för att fortsätta verksamheten.

Teamets roll är inte minst att lyfta patienten mentalt.

– Motivation är ett väldigt aktuellt tema, som vi arbetar mycket med. Rehabilitering förutsätter att patienterna själva är aktiva, och deras motivation är helt avgörande för hur det går. Man måste vilja själv för att kunna tillgodo-

göra sig nya färdigheter. Vi tar löpande fram nya metoder för att stödja detta.

Några exempel är rehabhund, medicinsk yoga, Wii-spel och att ge patienten ökade möjligheter att själv reflektera över sin rehabilitering.

Vissa patienter kommer direkt hem­ ifrån för sin rehabilitering, andra kommer från akutsjukhus.

– När det gäller neurologisk rehabilitering går patienten ofta igenom flera faser, först i ett akut skede, sedan genom träning hemma med neuroteamet och senare återkommande rehabilitering. Kirurgisk rehabilitering är mer koncentrerad till ett tillfälle, säger Lars Kärvestedt.

I ett rehabteam ingår alltid sjukgymnast, arbetsterapeut, läkare, undersköterska och sjuksköterska i slutenvård.

Därtill, efter behov, dietist, logoped, kurator och neuropsykolog.

– Vi har fantastiska medarbetare, som gör ett mycket kompetent arbete. Det är själva hjärtat i verksamheten, säger Lars Kärvestedt.

– Vårt signum är teamtänkandet, säger Lars Kärvestedt, verksamhetschef för Rehabcentrum Stockholms Sjukhem.

BOENDE FÖR YNGRE MED DEMENS Stockholms Sjukhem har ett nytt gruppboende för personer under 65 år med demenssjukdom. Boendet består av nio lägenheter i helt nybyggda lokaler.

Vissa lägenheter har egen utgång till en stor trädgårdsterrass. Gruppboendet tar emot personer från hela Stockholms län.

Mer information från boendesamordnare Gunilla Westerlund, tel 08–617 12 26.

FORSKNINGSPROJEKT OM ETIKRONDER Vårdpersonal behöver stöd i att hantera etiska problem som uppkommer i vårdarbetet. Ett hjälpmedel kan vara etikronder. Under hösten deltar medarbetare på två enheter hos Brommageriatriken i ett internationellt forskningsprojekt ”Intervention av etikronder – Vilka effekter upplevs och vad händer under etikronder?”.

NYA VÅRDPLATSER EFTER OMBYGGNAD Stockholms Sjukhems äldsta byggnad från 1890-talet byggs om för att skapa fler vårdplatser.

– Stockholm växer och vårdbehoven ökar. Vi kan och vill vara med och ta ansvar för att fler vårdplatser blir tillgängliga för stockholmarna. Om ett år kommer ombyggnaden att vara klar och då kan vi erbjuda ytterligare 42 vårdplatser för inneliggande patienter, säger sjukhusdirektör Elisabet Wennlund.

Parallellt med ombyggnaden pågår ett arbete med att se över vilken typ av vård som ska bedrivas i de nya lokalerna.

STOCKHOLMS SJUKHEM

– Många av mina kunder har varit hemlösa, främst kvinnor. Att behandla dem utan kostnad har varit mitt sätt att ge tillbaka till det svenska samhället.

Hannelore är född i Ostpreussen, som invaderades under andra världs-

kriget. Därifrån flydde familj­en till Västtyskland. Själv valde hon sedan att skapa ett nytt liv i Sverige.

– Jag och min släkt har gått igenom väldigt mycket som jag nu berättar för mina barnbarn.

Nya tider för gammal byggnad.

6 NUMMER 4 2013 LIVSVIKTIGT

Yrkesliv i förändring

Irene Dåderman har sett Stockholms Sjukhem förändras under sina 40 år som anställd.

Under de 40 år hon har arbetat på Stockholms Sjukhem har mycket hänt – både när det gäller arbetssätt och hur man ser på patienterna. Och sjuksköterskan Irene Dåderman har drivit på i många av förändringarna. on kom från värmländska Årjäng till Stockholms Sjukhem en höstdag 1973.

Hon var 18 år och nyutexaminerad från en tvåårig vårdlinje. En utbildning som vid den här tiden var ny och eftersökt bland arbetsgivarna, särskilt i Stockholm, där bristen på vårdpersonal var skriande.

På 1970-talet var personaltätheten inom vården lägre än i dag och man arbetade på ett helt annat sätt. Irene Dåderman berättar att hon fick ta hand om tunga patienter flera månader i sträck, för att sedan byta till mindre vårdkrävande patienter.

– Det tyckte jag var heltokigt. Vi hann ju slita ut oss under de tunga månaderna. Så efter en tid gick jag till en chefsjuksköterska och föreslog att vi skulle

varva tunga och lätta patienter under samma månad.

Först genomfördes förändringen på prov, så småningom blev arbetssättet permanent.

Genom åren har Irene Dåderman tagit många liknande initiativ till förbättringar för personal och för patienter.

–Förr arbetade vi mer enligt löpande band-principen. Det var väldigt stelbent. Någon som tvättade patienten upptill, någon som gav mat, någon som satte in kateter och så vidare. Vi fick stressa livet ur oss och vi fick mindre tid över för patienterna. I dag tar vi hand om hela patienten och utgår mer från varje patients individuella behov.

Irene Dåderman arbetade på samma vårdavdelning i tio år och har sedan dess arbetat på många olika avdelningar. I flera år var hon också handledare åt nyanställda och vikarier.

– Det var lärorikt även för mig. De kommer hit och ser på verksamheten med nya ögon och ställer frågor som gör att man tvingas tänka efter.

MEDARBETARE IRENE DÅDERMAN Jobb: Sjuksköterska inom Stockholms Sjukhems ASIH-team.

Yrkesbana: 40 år på Stockholms Sjukhem inom allt från demensvård och palliativ vård till inhopp på vaktmästeri, tvätteri och reception.

Fritid: Med i en syjunta, är båtägare och njuter på lantstället. Reser ofta till Värmland och varje vinter till värmen.

I slutet av 1990-talet vidareutbildade hon sig till sjuksköterska.

I dag arbetar Irene Dåderman inom den palliativa vården. Hon ingår i ASIHteamet, det vill säga hon ger avancerad sjukvård i hemmet till svårt sjuka patienter.

– Man får en djupare patientkontakt.

Det ger oerhört mycket tillbaka, särskilt om patienten är en ensam människa.

TEXT TOVE GYLLENSTIERNA FOTO CHRISTIN PHILIPSON

LIVSVIKTIGT NUMMER 4 2013 7

AVSÄNDARE Stockholms Sjukhem Box 12230 102 26 Stockholm

Vi måste våga se barnen VI MÅSTE PRATA om yngre demenssjuka och deras situation. Att demens är en samling sjukdomar och inte naturligt åldrande, att man kan drabbas även när man är mitt i livet och att det även finns barn med i bilden.

Det hände oss. Det hände mig. Min pappa drabbades av Alzheimers sjukdom 46 år gammal. Cirka 3 000 barn och tonåringar i Sverige växer i dag upp med en demenssjuk förälder. Många av dem får inte den hjälp och stöd som de behöver.

Många känner sig ensamma.

Jag har varit där. Jag är nu en tjugoett år gammal ung vuxen, men inom mig finns fortfarande den där tioåringen kvar med sin ilska över att inte ha blivit sedd av vuxenvärlden.

KRÖNIKA

Fler vårdplatser under nästa år Palliativ (lindrande) vård erbjuds till patienter med svåra symtom av sin sjukdom och patienter i livets slutskede. I april 2014 utökas verksamheten med ett nytt ASIH-team i västerort och nästa höst öppnas ytterligare åtta vårdsplatser på Stockholms Sjukhem.

– Det är många patienter som vill välja oss som vårdgivare. Med denna utökning kommer vi att kunna ta emot drygt 200 patienter för avancerad vård i hemmet och 42 patienter för inneliggande vård, säger Mats Linderholm, verksamhetschef för Palliativt Centrum.

BOKTIPS: MÖJLIGHETERNA FINNS NU ”Så länge vi lever” heter en ny bok av professor Peter Strang. Boken handlar om att inse vad som är viktigt i våra liv nu medan livet pågår.

– Jag ville skriva en ljus bok om hur tanken på livets korthet kan förstärka livsglädjen, säger Peter Strang, professor vid Karolinska Institutet och överläkare på Stockholms Sjukhem. Han utgår från vardagshändelser när han skriver om de stora livsfrågorna: livets korthet, meningskällor, glädjen, vänskapen och kärleken. Boken vänder sig till människor i olika livssituationer, till unga och gamla, till den som är frisk och till den som drabbats av sjukdom eller av sorg.

Smakpaneler engagerar God mat är en viktig del av vården och omsorgen. Stockholms Sjukhem arbetar aktivt för att kunna erbjuda måltider av högsta kvalitet. Som en del i det arbetet har vård- och omsorgsboendet deltagit i ”smakpaneler”, som initierats av kostenheten. Där får representanter från boendet provsmakar den kommande menyn. Mat är en fråga som engagerar, och de boende är mycket positivt inställda till att vara delaktiga vid utformningen av menyn.

Jag vet hur det känns när vuxna blundar.

MIN RESA HAR innefattat många tunga kvällar då jag sömnlös brottats med svåra frågor om hur framtiden skulle bli. Kommer pappa verkligen att dö? Kan de inte hinna komma på ett botemedel? Hur kommer vi klara oss? Hur ska jag orka? Vem kan jag prata med? Vem kan förstå? Vem orkar lyssna?

I skolan blev jag mobbad bland annat för att pappa var sjuk.

Vänner försvann. Lärare blundade. Efter tre år fick vi hemtjänst hemma. Jag förlorade min trygghet i tillvaron. Det var varken bra hemma eller i skolan. Vart fanns min plats där jag bara kunde få vara jag och må bra?

För fyra år sedan dog min pappa. En tung sorg som fortfarande känns. Pappa borde ju vara här. Pappa borde ju ha fått sett mig ta studenten (att jag klarade det!). Det kommer alltid vara en tomhet inom mig som det står pappa skrivet på. För pappa borde ju vara här.

Ingen kunde göra min pappa frisk. Ingen kan i dag ge mig till­baka min pappa men det vi kan göra är att våga se. Se även barnen! Det måste bli bättre! Inget barn ska behöva vara osynligt.

NÄR EN FÖRÄLDER får en diagnos så påverkar det hela familjen. Därför borde också alla i hela familjen få det stöd som var och en behöver. Min resa hade kunnat vara så annorlunda.

Jag vet hur det känns när vuxna blundar. Jag vill inte att andra ska behöva känna samma sak.

JENNY ERIKSSON ambassadör www.ungaanhoriga.se JENNY ERIKSSON