JULIUS HAGANDER (1925-2009) Julius Hagander var inte bara en av de största samlarna av Sveriges och de svenska besittningarnas guld- och riksdalermynt som vårt land kunnat uppvisa i modern tid, han var också en stor gynnare i många former av numismatiken och därtill en mycket älskvärd och gladlynt person – det kändes alltid som en fest när han kom till ett sammanträde eller bara för ett besök. Inte minst för Kungliga Myntkabinettet och för Svenska Numismatiska Föreningen betydde han mycket. Julius Hagander härstammade från Skåne och närmare bestämt från motståndsrörelsens snapphanebygd på 1670-talet i norra Skåne, där familjen ännu äger en gård. Han var född den 15 mars 1925 i Rostock, där fadern – Julius Hagander d.ä. från Malmö - var svensk vicekonsul; modern var tyska och hette Erika, född Spekin. Fadern ägde ett familjeföretag i livsmedelsbranschen i Malmö, som flyttade först till Tyskland under namnet Elastinwerk AG, där det under kriget låg bl a i Hamburg, därefter till Liechtenstein och så åter till Tyskland. Vår Julius d.y. tillbringade från hösten 1939 sina gymnasieår vid internatskolan i Sigtuna, där han avlade sin studentexamen våren 1945. Han gjorde sin svenska militärtjänst vid flyget med utbildning vid Ljungbyhed och blev så småningom kapten i reserven vid Kgl. Skånska Flygflottiljen. Hela livet ut behöll han kontakten med sina kamrater vid flyget och deras förening och stödde aktivt tillkomsten av ett flygflottiljmuseum i Ängelholm. Sin civila utbildning skaffade sig Julius dels i S:t Gallen, där han blev ekonomie licentiat (oec.lic.), dels i Stockholm, där han studerade vid Handelshögskolan och fick specialutbildning som marknadsförare. Han gifte sig 1952 med Monika Schneider från Schweiz, som avled 2005. De nygifta bodde ett par år i Stockholm och Hagander arbetade då vid Sveriges Allmänna Exportförening. Från 1955 var han och hustrun bosatta i Basel. Sin tjänstgöring vid flygvapnet hemma i Sverige försummade han inte! Han förblev svensk medborgare hela sitt liv. Samma år – alltså 1955 – blev Hagander VD för familjeföretaget, som nu låg i Liechtenstein och var det lilla landets tredje största! Det verkade inom förpackningsindustrin för livsmedel med en stor internationell kundkrets. Han skaffade ett eget flygplan för att snabbare kunna nå sin kundkrets; han flög själv hem det från USA med mellanlandning på Island. Intresset för flyg har ärvts av hans barn. Han deltog sedan i flyttningen tillbaka till Tyskland, närmare bestämt till Weinheim an der Bergstrasse. Nu hette det Naturin Werk Becker & Co., och här blev han arbetande styrelseordförande, alltjämt med de internationella förbindelserna som sin största uppgift. När han sedan sålt företaget gick flygplanet samma öde till mötes – då fick jag tårar i ögonen, berättade Julius. Det var 1989 då detta ägde rum och nu kunde han ägna sig åt sina många fritidssysslor. Somrarna i Skåne på Segeltorp, Bjärehalvön, kunde förlängas med flera veckor. Här ligger också familjegraven, på Hovs kyrkogård nära Båstad. Julius stora utomhushobby, golfen, fick ta mera tid och han hade snart spelat i alla världsdelar! Svenska Klubben i Basel ägnade han sig åt med stort intresse. Han blev initiativtagare till en utställning om den olycklige Gustav IV Adolf, vilken som bekant avled 1837 i Schweiz (i S:t Gallen). Vid invigningen – som den svenske ambassadören Jan Mårtenson stod för – talade även Julius, på perfekt ”schwitzerdütsch”. Han deltog också i en av Herman Lindqvists inspelningar för Göteborgs TV om denne kung och reste runt med teamet. Om hans insatser för flygflottiljmuseet i Ängelholm har vi redan talat – vid kungabesök kunde han stolt demonstrera en äldre flygplanstyp som han hjälpt till att anskaffa och som kunde startas. Hans insatser för Sverige ledde till att han fick H M Konungens guldmedalj med serafimerband. Ängelholms flygflottiljs guldplakett har också tilldelats honom. Han var också kommendör av furstliga Liechtensteinska förtjänstorden. Men till hans intressen hörde också numismatiken och vi skall nu återgå till denna hans stora hobby. Redan i mitten av 1960-talet förvärvade Hagander svenska guldmynt i schweiziska banker. De första äldre svenska guldmynten inropades på den stora Svensson-auktionen i Stockholm 1966, bl a en 4 dukat 1843. Året efter deltog han på en Hess-Leu auktion i Luzern (samling R. Douglas), där han förvärvade sin vackra 10 mark guldklipping från 1626. Intresset tog riktig fart på 80-talet och främst genom ett betydande förvärv av ett stort antal guldmynt från storsamlaren O. Algård. Detta kom att bli grunden till Julius Haganders enastående samling. Ett annat gyllene tillfälle blev de två auktioner på K.E.
14