Söndag 29 april 2018 kl 18.00 Helsingborgs Konserthus Dirigent: Mei-Ann Chen Solist: Virpi Räisänen, mezzosopran Helsingborgs Symfoniorkester Konsertmästare: Dan Almgren
Julia Purgina Luxuria – Disintegrity, dedicated to corrupt politicians and managers (URUPPFÖRANDE)
ca 2 min
Alma Mahler Sånger (orkestrering: Jorma Panula)
ca 15 min
Die stille Stadt Licht in der Nacht Waldseligkeit Ansturm Erntelied
Arnold Schönberg Verklärte Nacht
ca 30 min
PAUS Hugo Alfvén Symfoni nr 1 f-moll opus 7 Grave – Allegro con brio Andante Allegro, molto scherzando Allegro, ma non troppo
Söndag Stor, Söndag Mini
ca 50 min
Om tonsättaren Alma Mahler och konstnären Marie Kröyer levt idag hade de garanterat varit en del av #metoo-rörelsen i våra sociala medier. Hashtaggen som varit ett av den senaste tidens största samtalsämnen i kölvattnet av våldtäktsanklagelserna mot Hollywoodproducenten Harvey Weinstein i höstas, har varit ett sätt att förena kvinnor som någon gång under sitt liv varit utsatta för sexuella övergrepp. Och de är många, ack så många, trots århundraden av kamp för jämställdhet. Inte sällan jobbar de inom kultursektorn. I Mahlers och Kröyers sena 1800-tal och tidiga 1900-tal levde konstnärskvinnorna nästan alltid i skuggan av sina kulturmän. Medan männen tog plats på konsertscenerna fanns 1800-talets geniala, komponerande kvinnor i de borgerliga hemmen. Om de över huvud taget fick chansen. Och därifrån hade de svårt att nå ut. Men musiken och konsten skapades ändå, samtidigt som livet pågick. Medan äktenskapen knakade, medan Kröyers make – komponisten och praktsvinet Hugo Alfvén – ägnade sig åt otrohetsaffärer, medan kvinnorna själva – åtminstone i Alma Mahlers fall – komponerade sexuellt laddade sånger mot den blivande maken Gustav Mahlers vilja. Eller tog sig egna älskare. Välkommen till en konsert som tittar närmare på den obändiga lusten att skriva musik, även när själva tillvaron är som mest otuktad. Som djupdyker i det sena 1800-talet och tidiga 1900-talets köttsliga begär och existentiella ifrågasättanden och inleds med en raketfärd rakt in i samtiden med Julia Purginas nyskrivna orkesterstycke där otuktsbegreppet får storpolitisk klangfärg. Och som sist men inte minst bjuder in dig att fundera vidare kring det märkliga i att män som Hugo Alfvén verkar kunna vara hur slampiga de vill utan att någon höjer på
ögonbrynen, medan nutidens Alma Mahlerkvinnor fortfarande beskrivs som borderlinebrudar, hysterikor och till och med monster. Är det inte konstigt att så lite faktiskt hänt med jämställdheten på hundra år? Kvällens uruppförande av Helsingborgs Konserthus hustonsättare Julia Purgina (f. 1980), Luxuria – Disintegrity, är den sjunde och sista delen i sviten Vortex Peccatorum – de sju dödssynderna i en tid av alternativa fakta där den österrikiska kompositören utforskar hur dödssynderna kan ta sig uttryck i dagens samhälle och dess konstmusik. Missa heller inte chansen att höra sviten i sin helhet på konserthuset den 17 och 20 maj! Alma Mahler (1879–1964), född Schindler, började studera musik och komposition i det sena 1800-talets Wien. Som kompositör är hon idag framför allt känd för sina lieder, sånger till texter av poeter som Richard Dehmel, Rainer Maria Rilke, Heinrich Heine och Novalis. I kväll framförs fem av dessa – orkestrerade av den finske tonsättaren och dirigenten Jorma Panula. Först ut får vi höra nummer ett ur Fünf Lieder som publicerades år 1910, därefter hela samlingen Vier Lieder från 1915. Mahlers kompositionskarriär fick dock ett abrupt slut när hon förlovade sig med den äldre tonsättaren och dirigenten Gustav Mahler, som i princip förbjöd henne att skriva musik. Trots det kom Alma att bli en omstridd centralfigur i egen rätt i såväl österrikiskt som amerikanskt kulturliv, dit hon flydde under andra världskriget via Frankrike tillsammans med dåvarande maken Franz Werfel. Precis som Alma Mahler inspirerades tonsättaren Arnold Schönberg (1874–1951) av poeten Richard Dehmel och baserade ett av sina mest berömda verk, stråksextetten Verklärte Nacht från 1899, på Dehmels dikt om en gravid, ogift kvinna och hennes nye
pojkvän som tillsammans väljer att trotsa konventionerna. Stycket skrevs när Schönberg och hans blivande fru Mathilde började träffas. Hon kom att bedra honom under äktenskapet och musikhistorien gillar att återberätta att Schönberg, som så småningom blev en av 1900-talets största modernistiska tonsättare, skrev sina första atonala verk under Mathildes affär med konstnären Richard Gerstl, som ett svar på sin äktenskapliga och personliga livskris. Det sistnämnda lär dock vara en myt. Stråkorkesterversionen av Verklärte Nacht gjorde Schönberg år 1917 och reviderade 1943 till den version som framförs i kväll. År 1897, femton år innan den notoriskt otrogne Hugo Alfvén (1872–1960) gifte sig med konstnären Marie Kröyer skrev han sin Symfoni nr 1 i fyra satser. Ett verk som enligt
honom själv var till brädden fyllt av hans egna erotiska erövringar och de weltschmertzstämningar som hans knappt 25-åriga jag hade känt vid verkets tillkomst. Det är stormig musik av en tonsättare som tar sig själv på stort allvar, kryddad med piccolaflöjter och träblås. Första satsen inleds med en trumvirvel och ett cellosolo där den unge Alfvén lägger pannan i väldigt djupa veck. Om han lärde sig något av sina äktenskapliga misstag? Knappast. Han hann ta sig två fruar till efter skilsmässan från sin första fru innan han dog av en hjärnblödning 1960. Relationen med Marie Kröyer har sedermera förevigats som bok, opera och som film av Bille August: Balladen om Marie Kröyer. – Hanna Höglund
Taiwanfödda Mei-Ann Chen kom till USA år 1989 för att studera violin. Några år senare blev hon den första i New England Conservatorys historia att ta masterexamen i violin och dirigering samtidigt. Hon vann danska Malkotävlingen år 2005 och sedan dess har karriären gått stadigt framåt. Mellan åren 2010 och 2016 var hon chefsdirigent för Memphis Symphony Orchestra, och i Nordamerika har gästat en lång rad symfoniorkestrar, bland annat de i Chicago, San Francisco, Toronto, Detroit, Cincinnati och Houston. I Europa har hon gästat exempelvis BBC Scottish Symphony Orchestra, DR Symfoniorkestret, Tammerfors stadsorkester, Nederländska filharmonin, Trondheim Symfoniorkester och Kringkastingsorkestret i Oslo. Dessutom här i Sverige symfoniorkestrarna i Göteborg, Gävle, Malmö och Norrköping. Sedan 2011 är Mei-Ann Chen konstnärlig ledare för Chicago Sinfonietta, en orkester som ända sedan den grundades gjort sig känd för att framföra sällan spelad musik och genreöverskridande samarbetsprojekt. Tråkigt nog har vi ännu en gång drabbats av ett sent återbud, den här gången är det den finska mezzosopranen Lilli Paasikivi som tyvärr tvingats sjukskriva sig. Som ersättare har vi dock lyckats engagera en annan stjärna på den finska sångarhimlen, Virpi Räisänen. Hennes internationella karriär fick en fantastisk start då hon år 2009 debuterade vid festspelen i Salzburg tillsammans med Wiener Philharmoniker och Ingo Metzmacher, i en uppsättning av Luigi Nonos opera Al gran sole carico d'amore. Sedan dess har hon framträtt vid festivaler och operascener som franska radions Festival Présences, festpelen i Aix-en Provence, Savonlinna Opera Festival (Nyslotts operafestival på svenska), Concertgebouw i Amsterdam, Musashino Recital Hall i Tokyo, Staatsoper Berlin och Finska nationaloperan. Räisänen har gästat orkestrar som Orchestre Philharmonique de Radio France, Finska radions orkester, the Helsingfors stadsorkester, Tapiola Sinfonietta, Nederlands Philharmonisch Orkest, Gulbenkian Orchestra och Bergen Filharmoniske Orkester ledda av dirigenter som Esa-Pekka Salonen, Sakari Oramo, Hannu Lintu och John Storgårds. Räisänen är inte bara en fantastisk mezzosopran, utan även en driven violinist, och år 2006 skapade hon projektet VIULAJA som bygger på hennes förmåga att sjunga och spela fiol simultant, en förmåga hon utforskat i samarbete med en rad kompositörer. År 2011 lanserades filmen Trasparente, som går att se på Youtube för den som är lika nyfiken som undertecknad. – Mats Persson
Alma Mahler: Sånger (Svenska översättningar: Mats Persson) Die stille Stadt (Den tysta staden) Liegt eine Stadt im Tale, Ein blasser Tag vergeht. Es wird nicht lang mehr dauern, Bis weder Mond noch Sterne Nur Nacht am Himmel steht.
Det finns en stad i dalen, där bleknad dag förgår, nu nalkas fort den tid, då ej måne eller stjärnor, blott natt på himlen står.
Von allen Bergen drücken Nebel auf die Stadt, Es dringt kein Dach noch Hof noch Haus, Kein Laut aus ihrem Rauch heraus, Kaum Türme noch und Brücken.
Från bergen kring trycks dimma ned på denna stad, det finns ej tak, ej gård, ej hus, och ljudlös sprids nu hennes rök, knappt syns nu torn och broar.
doch als dem Wandrer graute, Da ging ein Lichtlein auf im Grund Und aus dem Rauch und Nebel begann ein Lobgesang aus Kindermund.
dock just som vandraren fruktar, ett litet ljus vid marken sågs och ut ur rök och dimma en lovsång stämde upp ur barnamun. – Richard Dehmel
Licht in der Nacht (Ljus i natten) Ringsum dunkle Nacht, hüllt in Schwarz mich ein, zage flimmert gelb fern her ein Stern! Ist mir wie ein Trost, eine Stimme still, die dein Herz aufruft, das verzagen will.
Runtom mig är natt, höljer mig i svart,
Kleines gelbes Licht, bist mir wie der Stern überm Hause einst Jesu Christ, des Herrn und da löscht es aus. Und die Nacht wird schwer! Schlafe Herz. Schlafe Herz. Du hörst keine Stimme mehr.
Lilla gula ljus, är för mig likt stjärnan som sken över herren Jesus Kristus hus och nu släcks dess sken! Så blev natten tung! Hjärta sov! Hjärta sov! Du hör ej längre någon röst!
fjärran flimrar en gul stjärna i skyn! Den är mig en tröst, och en stilla röst, som ditt uppgivna hjärta anropar.
– Otto Julius Bierbaum
Waldseligkeit (Skogslycka) Der Wald beginnt zu rauschen, den Bäumen naht die Nacht, als ob sie selig lauschen, berühren sie sich sacht.
Nu skogen börjar brusa, när träden nalkas natt, som om de lyckligt lyssnar, de smeker mjukt varann.
Und unter ihren Zweigen, da bin ich ganz allein, da bin ich ganz mein eigen : ganz nur Dein!
Och under deras grenar, där är jag helt allen, där är jag helt min egen: bara din! – Richard Dehmel
Ansturm (Anstormning) O zürne nicht, wenn mein Begehren dunkel aus seinen Grenzen bricht, Soll es uns selber nicht verzehren, Muß es heraus ans Licht!
O vredgas ej, när alla mina begär dunkla spränger sina gränser, om de inte skall förtära oss, måste de ut i ljuset!
Fühlst ja, wie all mein Innres brandet, Und wenn herauf der Aufruhr bricht, Jäh über deinen Frieden strandet, Dann bebst du aber du zürnst mir nicht.
Känn hur, mitt hela inre brinner, och när det häftigt brusar fram, plötsligt din själsfrid översvämmar, då skälver du, men blir ej vred på mig. – Richard Dehmel
Erntelied (Skördesång) Der ganze Himmel glüht in hellen Morgenrosen; mit einem letzten losen Traum noch im Gemüt trinken meine Augen diesen Schein. Wach und wacher, wie Genesungswein, und nun kommt von jenen Rosenhügeln Glanz des Tags und Wehn von seinen Flügeln, kommt er selbst und alter Liebe voll, daß ich ganz an ihm genesen soll Gram der Nacht und was sich sonst verlor ruft er mich an seine Brust empor!
Nu glöder himlens valv, i ljusa morgonrosor; och med en sista maklig dröm i sinnet kvar dricker mina ögon detta sken. Vaknar till som av ett hälsovin, och nu kom från denna rosenkulle dagens glans och med susande vingar, dagen själv, av gammal kärlek fylld. För att jag skall kunna glömma bort nattens sorg och det som svunnet är, kallar dagen mig nu till sitt bröst!
Und die Wälder und die Felder klingen und die Gärten heben an zu singen. Fern und dumpf rauscht das erwachte Meer. Segel seh' ich in die Sonnenweiten, weiße Segel frischen Windes gleiten, stille, goldne Wolken obenher und im Blauen sind es Wanderflüge? Schweig o Seele, hast du kein Genüge? Sieh, ein Königreich hat dir der Tag verliehn. Auf! Dein wirken preise ihn!
Hör hur skogarna och fälten klingar och hur trädgårdarna börjar sjunga. Fjärran, dovt, brusar det väckta hav. Segel ser jag i det soligt vita, vita segel drar i friska vinden, stillhet, gyllne moln där ovan, är det flyttfåglar på himlavalvet? Var tyst min själ! Har du inte nog nu? Se, ett kungarike har gett dig denna dag. Upp! Dina handlingar prisar honom! – Gustav Falke