Rapport: Kvinnor i asyl och migration 2010 by Kristdemokratiska Kvinnoförbundet

Kvinnor i migration och integration Rapport utgiven av Kristdemokratiska Kvinnofรถrbundet

Innehållsförteckning Förord…………………………………………………………………………………………… 2 Kvinnor i migration……………………………………………………………… 3 Migration……………………………………………………………………………… 3 Flyktingrätt ………………………………………………………………………… 4 Asyllagstiftning… ……………………………………………………………… 6 Kvinnors politiska asylskäl………………………………………… 8 Brister vid asylutredning……………………………………………… 9 Anhöriginvandring och försörjningskrav……… 12 Arbetskraftsinvandring……………………………………………… 13 Kvinnor i integration………………………………………………………… 15 Integration………………………………………………………………………… 15 Boendeort avgör arbetsmöjligheter…………………… 16 Introduktion för nyanlända…………………………………… 16 Kvinnokontaktsprogram och fadderfamilj…… 18 Språk …………………………………………………………………………………… 19 Språk i kombination med arbete………………………… 20 Yrkesarbete… …………………………………………………………………… 21 Kvinnors företagande………………………………………………… 24 Familjecentraler och föräldrautbildning … …… 24 Diskriminering och rasism……………………………………… 25 Utsatta flickor… ………………………………………………………………… 27 Sammanställning av åtgärdsförslag………………………… 30

SERIE: RAPPORTER 2010 NR 13

Förord ”Jag har en känsla av att de aldrig riktigt lyssnat och försökt förstå mina problem.” Sara, asylsökande i Sverige Den här rapporten handlar om livsavgörande processer. Den handlar om vad som händer när en kvinna kommer till Sverige. Den handlar om de tusentals kvinnor som befinner sig i migration och integration just nu. De som flyr från våld och förtryck och de som diskrimineras på grund av sin härkomst. I flera avseenden behövs det nya politiska förslag på migrations- och integrationsområdet med fokus just på kvinnors situation. Sveriges regering och riksdag har gjort mycket för att förbättra migrationen och integrationen i Sverige. Samtidigt kan vi se att det fortfarande finns mycket kvar att göra. Detta gäller alldeles särskilt när frågorna betraktas utifrån kvinnors perspektiv. För att utveckla en verklighetsförankrad migrations- och integrationspolitik är det helt avgörande att detta görs tillsammans med nya svenskar. I Kristdemokratiska Kvinnoförbundet samarbetar vi med olika grupper som har en annan etnisk bakgrund än den svenska. Vi erbjuder också nya svenskar möjligheter att påverka politiken. Vi byter erfarenheter ömsesidigt och lär av varandra. Genom våra kontakter med etniska kvinnoföreningar runt om i landet får vi kunskap om dagens migration och integration utifrån kvinnors perspektiv. Denna rapport ger inte en heltäckande bild av politikområdet migration och integration utan syftar enbart till att belysa frågorna utifrån kvinnors perspektiv, samt att presentera konkreta politiska åtgärdsförslag på området. På så vis är denna rapport ett bidrag till Kristdemokratisk politikutveckling såväl som ett bidrag till den politiska samhällsdebatten i stort. Stockholm, januari 2010 Maria Fälth Förbundsordförande Kristdemokratiska Kvinnoförbundet

Ellen Larsson

Förbundssekreterare Kristdemokratiska Kvinnoförbundet

Kvinnor i migration En kommer hit för att fly från nöden En kommer hit för att undgå döden En kommer hit av terror tvungen En kommer hit för att gifta sig med kungen Mest är de fredliga, andra vill slåss Med andra ord: De är som oss! Fast de ibland av annan färg è Är de precis som vi i Sverige. En del söker lugnet i stället för bråket Det enda vi svenskar kan bättre är språket Det sägs att vi stammar från Adam & Eva som inte var svenskar – men ja må de leva Utdrag ur Bosse Parneviks dikt ’Invandrarna’ I Bosse Parneviks dikt belyses, med viss humor och stor värme, det viktiga budskapet att människor är sig lika oavsett varifrån vi kommer. Människor är människor överallt, såväl i Irak som i Haparanda. Den som kommer från ett annat land bör inte betraktas som en främling utan som en medmänniska. Detta tror vi i Kristdemokratiska Kvinnoförbundet är en central utgångspunkt i utformandet av en god migrationspolitik. Det handlar om oss allihop och inte om vi och dem.

Migration Migration kan definieras som rörelse av människor från en plats till en annan. Migration kan ske inom ett lands gränser såväl som mellan olika länder. I denna rapport åsyftas huvudsakligen den senare begreppsdefinitionen. Anledningar till migrationen är olika men kan härledas till så kallade tvingande eller frivilliga faktorer. Den vanligaste anledningen till att människor kommer till Sverige är att de tvingats lämna sina hemländer under hot om våld och förtryck. Tvingande faktorer är på så vis kopplade till platsen som människor bor på och som gör att man känner sig tvungen att flytta därifrån. Exempelvis kan sådana faktorer vara att krig och konflikter drabbar civilbefolkningen eller att vissa människor inte får uttrycka sina politiska eller religiösa åsikter. Det kan också vara så att 3

klimatförändringar, arbetsbrist eller fattigdom utgör anledningen till att människor tvingas röra sig till andra platser. Beslutet om att lämna sitt land är nästan alltid svårt men många av dem som gör det upplever till sist att de inte har något annat val. Ett stort antal kvinnor flyr till Sverige för att de i sitt hemland förtrycks och hotas på grund av sina politiska eller religiösa åsikter. Många flyr också för att de, just på grund av att de är kvinnor, har utsatts för grova kränkningar, våldsövergrepp eller hot om våld.

Flyktingrätt Nio av tio som dödas eller såras i dagens krig är civila. Alla underkastas våldet, men kvinnor och flickor är ofta särskilt utsatta på grund av att de har låg status. Sexuellt och könsbaserat våld i form av våldtäkt, tvångsgraviditeter, tvångsaborter, och människohandel är beståndsdelar i många av de konflikter som pågår runt om i världen. Av de som flyr är det många som inte ens når fram till det tilltänkta asyllandet. Att klara sig fram till gränsen innebär fysiska strapatser och när man sedan kommer fram tvingas många kvinnor till sexuella tjänster med gränsvakter och andra för att få ta sig in i det nya landet. Kvinnors utsatthet uppmärksammas ofta i flyktingdebatten. Många anser att könsrelaterad förföljelse bör läggas till i FN:s flyktingkonvention. De internationella krigsförbrytartribunalerna för forna Jugoslavien och för Rwanda slog fast att våldtäkt och annat sexuellt våld kan betecknas som krigsförbrytelser, folkmord och brott mot mänskligheten. Sverige har, precis som flera andra länder, beslutat att årligen avsätta en kvot för flyktingar som direkt medges uppehållstillstånd. År 2009 var den kvoten 1900 personer.1 Vilka nationaliteter och flyktingskäl som ska prioriteras bestäms i samarbete med FN-organet UNHCR. Utöver kvotflyktingar så kommer det även andra personer med flyktingstatus eller skyddsbehov till Sverige. Första halvåret 2009 beviljades 5 107 flyktingar uppehållstillstånd i Sverige.2 Som flykting söker man asyl när man kommer till ett nytt land. En del av de asylsökande kan också tillerkännas flyktingstatus. I strikt juridisk mening måste flyktingstatus erkännas för att en person ska kunna kallas flykting. En mycket liten del av de människor som kommer till Sverige 1 Enligt Migrationsverkets uppgifter, www.migrationsverket.se, 3 januari 2010. 2 Migrationsverket, Statistik 2009-07-08, Tabell 4.

tillerkänns flyktingstatus och kan betraktas som flyktingar. I FN:s flyktingkonvention definieras det vem som är flykting. Det är en person som flytt sitt land med anledning av en välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, religion, nationalitet, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller politisk uppfattning, som befinner sig utanför det land, vari han är medborgare och som på grund av tidigare nämnd fruktan inte kan eller vill återvända till det landet.3 När flyktingkonventionen ska tolkas är UNHCR:s handbok och riktlinjer centrala.4 Riktlinjerna betonar att flyktingkonventionen måste tillämpas utan könsdiskriminering. Så är inte alltid fallet i dag. När någon söker asyl har det vanligast förekommande exemplet blivit norm. Det vanligaste exemplet är att en man flyr från sitt land i rädsla för att gripas och torteras av staten på grund av hans partipolitiska oppositionella aktivitet. Att mannen har blivit norm för vem som betraktas som flykting och för vad som är vanliga asylskäl medför konsekvenser för alla asylsökande kvinnor och barn. Att avvika från normen kan ibland göra det svårare att få gehör för sina asylskäl.5 Det finns flera exempel på hur kvinnor har drabbats för att deras asylskäl är mindre vanliga och därmed inte tas på allvar. Ett exempel är de kvinnor som har nekats flyktingstatus trots att de har våldtagits, exempelvis vid husrannsakan, på grund av sin egen eller anhörigas politiska åsikter eller etniska grupptillhörighet. 6 Dessa kvinnor riskerar att bli utsatta för nya övergrepp om de blir tillbakaskickade till sitt hemland men har inte fått flyktingstatus. Ett annat exempel är de kvinnor som har politiska asylskäl som inte räknas som politiska. Många kvinnor som kommer till Sverige har riskerat bestraffningar från staten, samhället eller familjen i ursprungslandet på grund av att de har brutit mot lagar och normer. När en kvinnas asylskäl är att hon riskerar att bli utsatt för misshandel eller mordförsök av sin make så bryter hon mot makens, och kanske även mot omgivningens och statens, normer kring kön. Hon hävdar på så vis en politisk åsikt, dvs. att 3 1951 Convention relating to the Status of Refugees, 1967 Protocol relating to the Status of Refugees. 4 UNHCR:s handbok om förfarandet och kriterierna för att bestämma flyktingars rättsliga ställning, Stockholm, 2001. 5 För ett resonemang kring hur normen har präglat asylrätten och FN:s konstaterande av att detta har lett till att människor felaktigt har nekats flyktingstatus, se UNHCRs Guidelines on Gender-Related Persecution, 2002. 6 Maria Bexelius, Asylrätt, kön och politik – En handbok för jämställdhet och kvinnors rättigheter, 2008.

hon ska kunna utnyttja sin rätt till psykisk och fysisk integritet på samma villkor som män. En sådan åsikt betraktas dock sällan som politisk i asylprocessen och blir då inte heller ett skäl för asyl.

Asyllagstiftning Den svenska Utlänningslagen7 utgår ifrån folkrätten och huvudprincipen om att ingen ska återsändas till ett land där hon eller han riskerar att utsättas för tortyr eller andra allvarliga kränkningar av sina mänskliga rättigheter. För att garantera att kvinnor ska ges samma förutsättningar som män att få flyktingstatus gäller tillämpning av UNHCR:s handbok och riktlinjer 8 som vägledning för hur Sverige ska tillämpa FN:s flyktingdefinition på svensk lag. 9 Svenska Migrationsverkets riktlinjer om könsrelaterad förföljelse och kvinnors skyddsbehov baseras på så vis på FN:s styrdokument.10 Det är dessa riktlinjer som Migrationsverket i dag ska utgå ifrån och som ska säkerställa att bedömningen av kvinnors skyddsbehov blir korrekt när man gör asylutredningar. Sveriges utlänningslag reglerar rätten till asyl och vad som betraktas som rimliga asylskäl. I det fjärde kapitlets första paragraf nämns könsrelaterad förföljelse i definitionen av vem som ska anses som flykting: Med flykting avses i denna lag en utlänning som befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i, därför att han eller hon känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning eller på grund av kön, sexuell läggning eller annan tillhörighet till en viss samhällsgrupp, och inte kan, eller på grund av sin fruktan inte vill, begagna sig av detta lands skydd.11 I viss mån är Utlänningslagen subjektiv. Den som ska avgöra var gränsen går för vad som kan betraktas som välgrundad fruktan måste utgå från sin subjektiva uppfattning och bedömning av en annan persons känslor av upplevd fruktan. UNHCR har också poängterat vikten i att hänsyn tas just till det subjektiva elementet och den asylsökandes upplevda fruktan vid bedömningen samtidigt som det måste finnas en objektiv rimlighet i vad fruktan kan vara.12 Detta är upp till varje handläggare att 7 Utlänningslagen, SFS 2005:716. 8 UNHCR, Guidelines on Gender-Related Persecution, 2002. 9 Se Prop. 2006/06:6 Flyktingskap och förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning, s.8. 10 Migrationsverket, Riktlinjer Utredning och bedömning av kvinnors skyddsbehov och skyddsbehov på grund av sexuell läggning i Utlänningshandboken, 2006-03-28. 11 Utlänningslagen, SFS 2005:716. 12 Maria Bexelius, Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar, Kvinnor på flykt – En analys av svensk asylpolitik ur ett genusperspektiv 1997-2000, 2001, s.12.

bedöma. Förföljelse på grund av kön13 finns med i lagen men det finns ingen utförligare precisering eller beskrivning av vad detta kan innebära. Lagen skulle kunna bli ännu tydligare och minska risken för att vissa asylskäl förbises om fler av kvinnors asylskäl nämndes explicit. Ett exempel på detta är hedersrelaterat våld. I dag kan kvinnor bli tillbakaskickade till sina hemländer, trots att det föreligger hot om hedersrelaterat våld, som i många fall skulle kunna sluta med döden. Detta sker på grund av att hedersrelaterat våld inte omnämns som ett skäl att kunna få asyl, vilket i sin tur öppnar upp för större tolkningsmöjligheter kring vad som kan utgöra asylskäl. Det räcker inte alltid att bevisa att man kommer att utsättas för våld om man skickas tillbaka till sitt hemland. För att få asyl i Sverige krävs det i att det ska finnas fara för ens liv. Om det finns en risk för att en kvinna kan bli utsatt för ett hedersmord eller så pass grovt våld att det är en fara för kvinnans liv och grundläggande hälsa bör detta dock kunna vara ett rimligt skäl för att få asyl med dagens gällande regler. I enlighet med ett EU direktiv14 ska alla länder inom EU ha infört tydliga regler som anger hedersrelaterat våld som asylskäl i sin lagstiftning. Detta har dessvärre inte genomförts i Sverige. Självklart måste varje fall prövas individuellt, men möjligheten att hänvisa till risk för hedersvåld som ett asylskäl och möjlighet till uppehållstillstånd måste så klart finnas. Kristdemokratiska kvinnoförbundet föreslår att Sverige ska bedriva en flyktingpolitik där alla människor, oavsett kön, ska ges samma förutsättningar till flyktingstatus. Kristdemokratiska kvinnoförbundet föreslår att hedersrelaterat våld skrivs in i Utlänningslagen som exempel på könsrelaterad förföljelse som kan berättiga asyl.

13 Utlänningslag (2005:716). Se även följande förarbeten: Prop. 2006/06:6 Flyktingskap och förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning, SOU 2004:31 Flyktingskap och könsrelaterad förföljelse, Socialförsäkringsutskottets betänkande 2005/06:SfU4 Förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning. 14 Europeiska Unionens råds direktiv 2004/83/EG

Kvinnors politiska asylskäl Kvinnor och män behandlas olika som flyktingar.15 Kvinnoförtryck ses ofta som ett kulturellt problem och inte som ett brott mot mänskliga rättigheter. Kvinnor som söker asyl får generellt sett en sämre behandling av sina asylskäl än män. Forskare menar att det i teorin har blivit en förbättring för asylsökande kvinnor som hotas av förföljelse men att migrationsverken i praktiken har blivit mer restriktiva.16 Undersökningar17 visar att många advokater och handläggare har visat sig ha bristande kompetens inom asylrätt. Asylsökande kvinnor betraktas sällan som politiska flyktingar eftersom de oftast inte har varit politiskt aktiva på en hög nivå. Detta är ett uttryck för diskriminering. Det finns flera olika sätt att göra ett politiskt ställningstagande som kan innebära lika stor utsatthet som ett offentligt politiskt uttalande. Många iranska kvinnor trotsar till exempel varje dag klädkoden i landet och på Sri Lanka gömmer många kvinnor tamilska rebeller. Jurister måste bli bättre på att ta reda på vad kvinnorna har varit utsatta för och vad de riskerar om de återvänder till sitt hemland. Vissa former av kvinnoförtryck som asylsökande har utsatts för bryter mot de mänskliga rättigheterna och det är helt upp till advokaterna att ta reda på detta och att lägga fram det som asylskäl. Undersökningar har visat att det finns brister i advokaternas sätt att arbeta. Det är centralt i sammanhanget att utsatta och utnyttjade kvinnor ska kunna få rättsliga företrädare som också är kvinnor, vilket inte alltid är fallet. Kristdemokratiska kvinnoförbundet föreslår att information kring kvinnors och mäns olika former av politiska ställningstaganden uppmärksammas inom domstolsväsendet och Migrationsverket. Kristdemokratiska kvinnoförbundet föreslår att ett mindre lokalt politiskt ställningstagande ska värderas lika högt vid en asylansökan som ett omfattande eller nationellt ställningstagande. Hotbilden ska vara avgörande för vem som får asyl. 15 Maria Bexelius, Asylrätt, kön och politik – En handbok för jämställdhet och kvinnors rättigheter, 2008. 16 www.europaportalen.se, 7 maj 2009. 17 Maria Bexelius, Asylrätt, kön och politik – En handbok för jämställdhet och kvinnors rättigheter, 2008.

Brister vid asylutredning UNHCR har betonat vikten av att asylsökande kvinnor ska kunna välja om de vill ha kvinnor som handläggare, tolkar och offentliga biträden i asylprocessen. Detta för att de ska kunna berätta om känsliga upplevelser och eventuella erfarenheter av sexuellt våld. Kvinnor som kommer tillsammans med sin familj ska kunna få sina asylskäl prövade självständigt. De ska inte bara ses som bihang till männen. För att handläggarna ska kunna göra sakliga prövningar av kvinnors asylskäl är det viktigt att de har goda kunskaper om situationen för de asylsökande kvinnorna i deras ursprungsländer. En asylbedömning är beroende av asylutredningens kvalitet. Bristande landkompetens och kunskap kring kvinnors situation kan få följden att män intervjuas grundligt medan kvinnor och flickor inte antas ha egna asylskäl. Detta leder ofta till att kvinnorna inte blir föremål för en separat och grundlig asylutredning. Asylbedömningar genomförs ibland utan hänsyn till att det kan vara svårt att berätta om erfarenheter av övergrepp, i synnerhet när män är närvarande. Konsekvensen blir då att viktig information för asylutredningen inte synliggörs. För att kunna ställa relevanta frågor under en asylbedömning krävs inte bara ett gott bemötande utan också kunskap om våld mot kvinnor och om diskriminering av kvinnor. Dessa kunskaper måste också bottna i kompetens om landet som den asylsökande kommer ifrån. UNHCR betonar i sina riktlinjer vikten av icke-formell landkompetens som berättar om kvinnors situation, rättigheter och möjligheter till effektivt skydd i ursprungslandet.18 Det räcker inte med att utgå från den information om skyddsmöjligheter för kvinnor som ges från ursprungsländernas myndigheter. Även UNHCR och andra aktörers information om kvinnors utsatthet i landet är nödvändig för att kunna göra en korrekt riskbedömning. För att garantera kvinnor en god asylprocess så lade den svenska regeringen fram en proposition om Flyktingskap och förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning.19 Migrationsverket följde upp propositionen med en egen intern handbok som kallas Utlänningshandboken.20 Trots dessa åtgärder har det på senare år uppdagats stora brister i bemötandet av kvinnor i asylprocessen. 18 UNHCR Guidelines on Gender-Related Persecution, 2002, para. III.36.x 19 2005/06:6 Proposition, Flyktingskap och förföljelse på grund av kön och sexuell läggning. 20 Utlänningshandboken, Migrationsverket.

En omfattande undersökning kring asylhandläggningen har genomförts av Svenska Röda Korset och presenterats i en rapport.21 Undersökningen består av intervjuer med tolkar, domare, offentliga biträden, asylsökande kvinnor och handläggare på Migrationsverket. Materialet visar att en stor majoritet av asylhandläggarna inte följer riksdagens bestämmelser och UNHCR:s riktlinjer när det gäller frågor kring könsrelaterat våld. Enligt rapporten så känner en majoritet av handläggarna inte ens till vilka regler som gäller och endast en fjärdedel har gått den interna utbildning som finns inom området. Detta medför att majoriteten av de asylsökande kvinnorna berövas rätten till självständig prövning. Sexuella övergrepp och könsrelaterad förföljelse förbises på så vis regelbundet i handläggningen. Ofta utreds kvinnornas egna asylskäl inte över huvudtaget. Kvinnan intervjuas ofta efter mannen, närmast för att testa hans trovärdighet. Ibland får hon nästan uteslutande frågor som handlar om honom. Handläggarna i undersökningen skyller bristerna i utredningarna på tidsbrist. På så vis väger handläggarnas prestationskrav tyngre än kvinnornas rättssäkerhet i den faktiska situationen. Många av de asylsökande kvinnorna har med sig fruktansvärda upplevelser från de krig och konflikter som ofta har varit en del av deras verklighet innan de har flytt från sitt land. Många bär på sorg. En del har varit utsatta för misshandel och övergrepp. Det kan vara oerhört svårt att prata om det som har skett även om dessa händelser i många fall skulle kunna utgöra skäl för asyl. Så här berättar en intervjuad asylsökande kvinna om sin asylprocess: Jag berättade inte allt för min advokat, inte om övergreppen. Det var två män [advokaten och tolken] och min man och tolken frågade då och då mig och det var mycket svårt och känsligt att berätta och jag gjorde inte det.22 Endast i en tredjedel av studerade fall och akter har de asylsökande kvinnorna fått frågan om de har några önskemål om utredarens, tolkens eller det offentliga biträdets kön. Detta är något som enligt Utlänningshandboken ska vara en rutin. När frågan har ställts har de asylsökande kvinnorna inte alltid förstått varför och inte heller fått någon förklaring 21 Maite Zamacona Aguirre, Riktlinjer för utredning och bedömning av kvinnors skyddsbehov – ett fungerande verktyg? Svenska Röda Korset, december 2008. 22 Maite Zamacona Aguirre, Riktlinjer för utredning och bedömning av kvinnors skyddsbehov – ett fungerande verktyg? Svenska Röda Korset, december 2008.

till varför frågan ställs. Att berätta om det man har upplevt för att på så vis beskriva det hot som finns om man inte får uppehållstillstånd utan i stället tvingas återvända kan kännas som en omöjlighet. Särskilt när man ska berätta det för en främmande handläggare. Om denne handläggare är en man och man har blivit illa behandlad av män eller är ovan att tala med främmande män går det kanske inte att berätta. Det finns många handläggare som tycker att det är svårt att fråga om sexuella övergrepp och som därför struntar i frågor kring könsrelaterad eller könsspecifik förföljelse. Inte ens alla de offentliga biträdena frågar kring detta. Makar intervjuas ofta tillsammans och det medför att mycket information inte kommer fram. Det kan vara mycket svårt för en asylsökande kvinna att berätta om sexuella övergrepp i familjemedlemmars närvaro. En handläggare som intervjuas säger att hon avslutningsvis brukar fråga asylsökande kvinnor om de har varit utsatta för något på grund av sitt kön som de inte tidigare har vågat berätta om och att detta ibland leder till att hela ärendet förändras. Men vad händer när den frågan aldrig ställs? Kristdemokratiska kvinnoförbundet föreslår att Migrationsverkets personal ständigt ska uppmärksammas på och tillämpa Migrationsverkets riktlinjer för utredning och bedömning av kvinnors skyddsbehov i processens alla lägen. Kristdemokratiska kvinnoförbundet föreslår att separata utredningar av olika familjemedlemmar alltid ska ske så att kvinnor får möjlighet att lägga fram individuella och eventuella känsliga asylskäl. Kristdemokratiska kvinnoförbundet föreslår att landinformationen i Migrationsverkets databas förbättras och ständigt uppdateras med breddad information om kvinnors faktiska situation i ursprungsländerna. Kristdemokratiska kvinnoförbundet föreslår att asylsökande kvinnor alltid ska erbjudas att få utredare, tolk och offentligt biträde som är en kvinna, samt en förklaring till den rutinen.

Kristdemokratiska kvinnoförbundet föreslår att Migrationsverket genomför regelbundna utbildningar för personalen om bemötande av kvinnor och om kvinnors asylskäl.

Anhöriginvandring och försörjningskrav I många av EU:s medlemsländer utgör anhöriginvandring en stor del av den totala invandringen. I Sverige är den vanligaste formen av invandring just att man kommer hit på grund av familjeskäl såsom återförening med anhöriga, familjebildning eller adoption. EU har enats om en del gemensamma regler på området och ett antal direktiv, beslut och förordningar har införts i svensk rätt. Det gäller exempelvis en gemensam tolkning av Genèvekonventionens skyddsgrunder, en lägsta standard i mottagandet av asylsökande och regler för anhöriginvandringen.23 Direktivet om familjeåterförening24 sätter normer för återförening av familjer när en familj redan har uppehållstillstånd i ett EU-land. Direktivet är infört inom den svenska utlänningslagen och innebär bland annat att make/maka, registrerad partner, sambo och underåriga ogifta barn till den person som bor i Sverige har rätt till uppehållstillstånd i Sverige. I dag är det på så vis möjligt att ansöka om att få stanna i Sverige genom en så kallad anhörigprocess i stället för en asylprocess. Det innebär att man ansöker om att få stanna på grund en redan befintlig anknytning, exempelvis på grund av att en förälder eller maka/make redan har medborgarskap eller ett tillstånd om att få stanna i Sverige. Det finns tydliga skillnader mellan kvinnor och män när det gäller anhöriginvandring.25 Bland dem som invandrar till Sverige av familjeskäl är kvinnorna i majoritet. Det vanligaste scenariot är att en man kommer till ett nytt land och att hans eventuella hustru och barn anländer senare som anhöriginvandrare. De senaste åren har andelen kvinnor varit 60 procent av den totala familjerelaterade invandringen.26 Den 7 februari 2008 beslutade Sveriges regering om att ge en särskild utredare i uppdrag att utreda och utforma ett förslag om ett försörjnings-

23 Regeringens Skrivelser, Migration och Asylpolitik: 2006/2007:/58. 24 Rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening. 25 Statistiska Centralbyrån, Anhöriginvandrare och deras familjer, Demografiska rapporter 2008:3. 26 Eriksson och Bernhardtz, SCB, Anhöriginvandring från länder utanför EU/EES.

krav som villkor för anhöriginvandring.27 Utredningen28 föreslog sedan att ett sådant krav skulle införas och från och med den 15 april 2010 måste den som vistas i Sverige kunna försörja sig själv och ha en bostad av tillräcklig storlek och standard om anhöriga ska kunna komma hit och få uppehållstillstånd.29 Undantag från det så kallade försörjningskravet gäller bland annat om man vill ta hit sina egna barn eller om den som vill ta hit sina anhöriga har fått uppehållstillstånd som flykting. Att det finns ett försörjningskrav för viss typ av anhöriginvandring är rimligt. Vi har alla rättigheter och skyldigheter tillsammans i ett samhälle. Att sätta arbetslinjen framför familj och gemenskap är dock inhumant och drabbar huvudsakligen kvinnor, vilka utgör majoriteten av anhöriginvandringen. En stor del av de kvinnor som kommer till Sverige är anhöriginvandrare som annars inte skulle ha haft möjlighet att komma. Försörjningskravet innebär att kvinnor hålls kvar i sina hemländer och att relationer splittras. Kristdemokraterna har i regeringsförhandlingar fått gehör för barnperspektivet och försörjningskravet kommer därför inte att gälla när barn och föräldrar anhöriginvandrar till Sverige. För alla de kvinnor som inte har barn men som har en partner eller en make som vistas i Sverige är försörjningskravet dessvärre ett hinder som splittrar den nära relationen. Kristdemokratiska kvinnoförbundet anser att även partner, make och maka ska utgöra undantag från försörjningskravet. Kristdemokratiska kvinnoförbundet föreslår att undantag från försörjningskravet ska gälla för partner, maka och make.

Arbetskraftsinvandring Många migranter som kommer till Sverige kommer för att de bättre kan bidra med arbetskraft här än i sitt hemland. Det är viktigt att människor som förföljs får asyl och det är viktigt att människor som kan få ett jobb i Sverige ska få flytta hit som arbetskraftsinvandrare. Sverige behöver öppna upp för mer arbetskraftsinvandring om tillväxt och välfärd ska kunna bibehållas framöver. En reglerad arbetskraftsinvandring är inte motsatsen till ökad sysselsättning, som en del har hävdat i den politiska debatten. 27 Direktiv 2008:12. 28 SOU 2008:114, Försörjningskrav vid anhöriginvandring. 29 Proposition 2009/10:77, Försörjningskrav vid anhöriginvandring.

Tvärtom har många företag ett behov av att rekrytera personer med nyckelkompetens från andra länder just för att kunna fortsätta växa. Kvinnor och mäns arbetskraftsinvandring är delvis beroende av vilka yrken som bristen på arbetskraft är störst inom. Exempelvis söker sig många kvinnor traditionellt sett till vårdsektorn medan män söker sig till byggsektorn. Framtida arbetskraftsinvandring kommer troligtvis inte att koncentreras till en sektor eller ett yrke på arbetsmarknaden.30 Könsstrukturen på arbetsmarknaden i migranternas ursprungsländer kan skilja sig från den svenska strukturen. Ett yrke som domineras av män i Sverige kan vara dominerat av kvinnor i ett annat land. En trend som går att urskilja inom internationell migration är att den blir allt mer feminiserad, dvs. att allt fler kvinnor migrerar och att allt fler kvinnor migrerar som självständiga arbetstagare och inte bara som medföljare till en man.31 Kristdemokratiska kvinnoförbundet föreslår att kvinnliga migranters viktiga bidrag till ekonomisk och social utveckling ska belysas inom relevanta myndigheter och samhällsorgan.

30 SOU 2006:87, s.236. 31 SOU 2006:87, 236.

Kvinnor i integration Jag skäms för att inte pratar bättre svenska än så här efter att ha bott 13 år i Sverige. Ingen som bor här pratar svenska och i mitt jobb som städerska träffar jag ingen. Hur ska jag göra för att få vänner som pratar svenska? Aisha,Tensta

Integration Begreppet integration är omtvistat och har definierats på olika sätt genom tidens gång. Begreppet har ofta använts för att beteckna en förening av skilda delar till en enhet. Integration har också varit ett önskat mål eller tillstånd som man vill uppnå, samt de processer som kan leda till detta mål. I den svenska politiska debatten har ordet integration använts för att beteckna processen där migranter får medborgarskap och arbete och där det svenska samhället anpassas efter en förändrad befolkningssammansättning. Begreppet integration ska ses i kontrast till begreppet assimilation som betyder fullständig anpassning till majoritetens kultur. I denna rapport definieras integration huvudsakligen i termer av utanförskap. Integrationspolitikens syfte bör vara att riva hinder och öppna upp möjligheter för alla. Det är själva utanförskapet snarare än invandrarskapet som ska avgöra vilka integrationspolitiska förslag som ska läggas och vilka människor som är i behov av integrationspolitiska åtgärder. Utanförskap drabbar många personer som har utländsk bakgrund men långt ifrån alla. En stor majoritet av de två miljoner svenskar som har flytt eller invandrat till Sverige, eller som är barn till flyktingar och invandrare, deltar i samhällslivet och försörjer sig själva. Dessa människor är i mycket lite behov av integrationspolitik. Integrationsfrågorna berör många olika politikområden och det görs insatser inom till exempel arbetsmarknads- och utbildningspolitiken liksom mot diskriminering. Politiken inriktas i dag huvudsakligen på generella åtgärder som minskar utanförskapet i samhället. Åtgärder som riktar sig till invandrare som grupp ska bara förekomma under den första tiden i Sverige. Arbete, bra skolor, trygga bostadsområden och en ständig kamp mot diskriminering är centralt för att skapa ett integrerat Sverige. Integrationspolitiken måste vända bidrag till arbete och omhändertagande till egenansvar. Många människor som inte har invandrarbakgrund lever 15

också i utanförskap och integrationspolitiken inkluderar även dessa personer. Oavsett vilken födelseort, hudfärg, religion, kultur eller kön vi har så ska vi alla ha samma rättigheter och möjligheter.

Boendeort avgör arbetsmöjligheter Ca 40 procent av de utomnordiska invandrare som kommer till Sverige är anhöriginvandrare och ca 70 procent av dessa anhöriginvandrare är kvinnor.32 Det betyder att kvinnor oftare kommer som anhöriga till män än tvärtom. Detta får konsekvenser för kvinnors integration i det svenska samhället. Om en kvinna kommer som anhörig till en man har mannens yrkeskunskaper och preferenser redan avgjort var de ska bo och därmed får kvinnan inte samma förutsättningar att välja boende beroende på hennes yrkeskunskaper och preferenser. Indirekt innebär detta att kvinnan får sämre förutsättningar att få ett arbete. Detta är en av nackdelarna med dagens individualiserade integrationssystem. Som diskuterats tidigare har ett individualiserat system också goda effekter för kvinnors integration. Detta innebär dock inte att problematiken inte ska uppmärksammas. Kristdemokratiska kvinnoförbundet föreslår att alla som migrerar till Sverige ska informeras av Migrationsverket både om var man själv och var ens partner, som kanske kommer senare, har störst möjlighet att få ett arbete.

Introduktion för nyanlända Många kvinnor som kommer till Sverige går miste om den första introduktion som man får om det svenska samhället. Det är exempelvis vanligt att en del kvinnor föder barn under sin första tid i landet. De som missar introduktionen erbjuds inte möjlighet att gå den i efterhand, förutom i vissa kommuner. Att många kvinnor går miste om en introduktion gör att de får sämre möjligheter än män att komma in i allt det nya. I samband med att Arbetsförmedlingen 2010 tar över kommunernas uppgift33 att hålla i introduktionen kommer systemet att ses över och då finns det möjlighet att åtgärda detta problem i hela landet. 32 www.scb.se 33 Regeringens proposition 2009/10:60, Nyanlända invandrares arbetsmarknadsetablering – egenansvar med professionellt stöd.

En viktig aspekt för ett lika högt deltagande i introduktionen för kvinnor som för män är omgivande aktörers stöd och attityder. Myndighetspersoners ibland omedvetna attityder till kvinnor respektive män avgör till stor del vilket stöd individerna får. Både gällande nämnda introduktion och vid utbildning inom Svenska för invandrare (SFI). En enkätbaserad jämförelse34 mellan invandrade kvinnor och män visar att männen har introduktion under fler veckotimmar, deltar i fler typer av insatser samt praktiserar i större utsträckning än kvinnor. Undersökningen visar också att männen i högre grad uppnår kunskaper om de nationella delmålen i introduktionen rörande t.ex. kunskaper om det svenska samhället och arbetslivet. Kvinnornas avbrott och fördröjningar i introduktionen beror främst på föräldraledighet, vård av sjukt barn och väntetider inom barnomsorgen.35 Detta kan delvis förklara varför kvinnor får mindre praktik och deltar i färre typer av insatser. Det förklarar dock inte nödvändigtvis varför kvinnorna får en sämre introduktion än män när de väl har genomgått den. Kristdemokratiska kvinnoförbundet föreslår att nyanlända migranter som går miste om introduktionen ska erbjudas att ta del av en introduktion så snart de har möjlighet. Kristdemokratiska kvinnoförbundet föreslår att introduktionsprogrammet utvärderas regelbundet med utgångspunkt i kvinnors perspektiv för att säkerställa att de får lika goda möjligheter som män att tillgodogöra sig hela introduktionen. Kristdemokratiska kvinnoförbundet föreslår att pedagoger som ansvarar för introduktion och SFI ska utbildas i betydelsen av bemötande och stöd gentemot kvinnor och män.

34 Enkätundersökning i rapporten Hur togs de emot? Integrationsverket, 2002. 35 SOU 2003:77, s.262.

Kvinnokontaktsprogram och fadderfamilj Behovet av bättre introduktionsstöd och mötesplatser för att bygga upp ett nytt socialt nätverk under den första tiden i Sverige är stort. Många kvinnor känner sig isolerade och önskar en större delaktighet i det svenska samhället. Mentorsprogram och fadderfamiljer kan vara bra sätt att skapa ett socialt nätverk för nya svenskar och alldeles särskilt för nyanlända kvinnor. I dag har flera frivilligorganisationer och kommuner runt om i landet startat upp fadderfamiljsverksamhet som ofta innebär att invandrarfamiljer får erbjudande om att träffa en frivillig fadderfamilj under trevliga former ca en gång i månaden.36 En fadderfamilj kan utgöra en viktig länk in i vardagslivet. För nyanlända utgör ofta mötena med myndigheter de enda kontakter man får med det etablerade svenska samhället. I ett sådant sammanhang kan ett medmänskligt ideellt engagemang vara ovärderligt. Eftersom kvinnor ofta kommer som anhöriginvandrare och ofta inte får samma grundliga introduktion som sina partners och med tanke på att det tar längre tid för kvinnor att få ett arbete än för män så finns det anledning att särskilt uppmuntra kvinnokontaktsprogram för nyanlända kvinnor. Att få en kontaktkvinna, som inte är en myndighetsperson, och få träffa henne på frivillig basis för ett ömsesidigt utbyte av idéer och tankar kan vara oerhört betydelsefullt för en nyanländ kvinna. Kristdemokratiska kvinnoförbundet föreslår att kommuner ska uppmuntras att organisera frivilliga fadderfamiljssystem för nyanlända invandrare, på de orter där inte frivilligorganisationer redan bedriver denna typ av verksamhet. Kristdemokratiska kvinnoförbundet föreslår att kommuner ska uppmuntras att organisera frivilliga kvinnokontaktsprogram för nyanlända kvinnor på de orter där frivilligorganisationer inte redan bedriver denna typ av verksamhet.

36 Se exempelvis Utbildningsförvaltningens fadderprojekt i Enköpings kommun, www.ie.enkoping.se/ ie_fadder.html, 2010-01-07 eller SISU:s (Samarbetsorganisationen för invandrarföreningar i Uppsala) fadderprojekt via volontärbyråns hemsida 2010-01-07, www.volontarbyran.org/Volontarbyran/ forvolontarer.aspx?kommun=uppsala

Språk Att kunna ett lands språk ger makt och möjlighet att delta i den demokratiska processen. Språket ger också större möjligheter till social gemenskap och anställning. Många kan nog känna igen sig i att någon gång ha befunnit sig i en situation där man har känt sig totalt exkluderad och kanske till och med dumförklarad bara för att man inte har förstått språket på en plats eller i ett sammanhang. Genom språket får man också kunskap om rättigheter, skyldigheter och möjligheter i samhället. Att lära sig svenska är därför en god investering för den som planerar att stanna i Sverige. Både den enskilde och samhället i stort har allt att vinna på att detta sker utan dröjsmål vid ankomst till Sverige. Språkutbildningen Svenska för invandrare (SFI) har tidigare varit ett stelbent system utan individanpassning. Den svenska regeringen har nu genomfört det så kallade SFI-lyftet37 som är en genomgripande satsning för att förbättra undervisningen i svenska för invandrare (SFI). Regeringen har också avsatt 61 miljoner för att lyfta SFI-lärarnas kompetens.38 SFI-lyftet är ett sjupunktsprogram som bland annat innehåller kompetenshöjning för SFI-lärare, nationella slutprov på samtliga studievägar och tydliga mål i kursplanen. Fortfarande kan det dock finnas behov att individanpassa SFI ytterligare. Statistiska Centralbyråns statistik från 2008 visar att mindre än hälften av deltagarna i SFI-undervisningen var nöjda med hur de kunde påverka planeringen av sina SFI-studier. Däremot tyckte sju av tio att studiematerialet, undervisningen och studiemiljön var bra. Nästan hälften av deltagarna i SFI 2008 tyckte att det var svårt att studera i SFI och kvinnorna som deltog tyckte i högre grad än männen att studierna är svåra. Paradoxalt nog var andelen som fick godkänt betyg högre bland kvinnor än bland män.39 Kvinnors och mäns möjligheter att delta i SFI-studier skiljer sig åt.40 26 procent av kvinnorna och 30 procent av männen avbryter sina SFI-studier eller gör studieuppehåll.41 Fler män än kvinnor gör avbrott i studierna för att de har fått ett jobb. Samtidigt är det nästan uteslutande kvinnor som 37 Se regeringens pressmeddelande från Integrations- och jämställdhetsdepartementet och utbildningsdepartementet den 18 februari 2008, www.sweden.gov.se 38 Se regeringens budgetproposition för 2009, Prop. 2008/09:1. 39 Statistik, Skolverket.se, 2010-01-08 40 Se SOU 2003:77, s. 260f 41 Sveriges officiella statistik, Skolverket, www.skolverket.se/sb/d/1748

gör uppehåll i studierna för att ägna sig åt barnomsorg. Om de studerande inte har ordnad barnomsorg mer än några timmar per dag medför det att många studerande kvinnor inte deltar i aktiviteter, yrkespraktik eller heldagsverksamheter. För att kvinnor ska kunna tillgodogöra sig heltidsstudier inom SFI är det centralt att de får tillgång till heldags barnomsorg. Så är inte alltid fallet i alla svenska kommuner i dag trots att lagstiftningen garanterar detta. En del kvinnor väljer att inte ens påbörja sina svenskstudier. Det är främst äldre och lågutbildade som har en hög sannolikhet att avbryta sina studier. Detta måste betraktas som problematiskt. Det kan exempelvis handla om en äldre kvinna som har kommit till Sverige sent i livet och därmed inte kunnat delta i arbetslivet. När denna kvinna söker läkarvård eller ska kontakta myndigheter blir det svårt för henne att kommunicera. Det kan också gälla kvinnor som av olika anledningar väljer att isolera sig och inte delta i samhällslivet. Dessa kvinnor får aldrig möjlighet att tillgodogöra sig förstahandsinformation vilket i princip gör det omöjligt att bli en aktiv samhällsmedborgare. Sådant utanförskap måste motverkas. Många svenska kommuner har uppmärksammat svårigheten att nå kvinnor genom ordinarie SFI-verksamhet och erbjuder därför SFIutbildning på plats i stadsdelar där kvinnorna bor. Man anordnar också mamma-barn kurser, barnpassning för föräldralediga eller SFI i anslutning till barnens skola med mera. Detta är goda initiativ som bör uppmuntras samtidigt som det är problematiskt att det skapas en alternativ undervisning om den inte efterföljer den kursplan och motsvarar de kvalitetskrav som SFI innehåller.42 Kristdemokratiska kvinnoförbundet föreslår att SFI-studerande i alla kommuner ska få tillgång till barnomsorg på heltid, i enlighet med svensk lagstiftning.

Språk i kombination med arbete Språk och arbete är nära sammankopplat eftersom det är lättare att lära sig ett nytt språk om man måste använda det för att klara ett arbete. Med tanke på att nyanlända kvinnor får ett arbete senare än nyanlända män 42 SOU 2003:77, s.261.

så kan detta tänkas ha betydelse för kvinnors och mäns olika möjligheter att lära sig och utvecklas i det svenska språket. Ett viktigt led i språkutvecklingen är att man får använda sina kunskaper i en faktisk verklighet och därför kan det vara bra för många att kombinera språkstudier med en praktikplats eller yrkesarbete. Enligt statistik från SCB hade en av tre deltagare i SFI under 2008 ett arbete vid sidan av studierna. En högre andel män än kvinnor arbetade. Att matcha personers kompetens med rätt sorts praktik eller arbete kan vara nyckeln till ett framtida varaktigt arbete. Kristdemokratiska kvinnoförbundets kontakter med nyanlända kvinnor i Karlstad är ett talande exempel. Trots att dessa kvinnor är välutbildade jurister, samhällsvetare, lärare, och ingenjörer fick majoriteten av kvinnorna sin praktikplats på Second hand i Karlstad. Kristdemokratiska kvinnoförbundet föreslår att arbetsförmedlingens etableringscoacher tidigt försöker hitta en lämplig praktikplats eller deltidsarbetsplats för den nyanlända personen Kristdemokratiska kvinnoförbundet föreslår att SFI-undervisning ska kombineras med en lämplig praktikplats/deltidsarbete som matchar personens kompetens. Kristdemokratiska kvinnoförbundet föreslår att reguljär SFI-undervisning ska kompletteras individuellt med det fackspråk som var och en kommer att ha behov av i arbetslivet.

Yrkesarbete Att kvinnor som kommer till Sverige får makt över sina egna liv hänger till stor del samman med möjligheten att försörja sig själv. Arbete är också ofta det snabbaste och enklaste sättet att komma in i samhällsgemenskap och känna sig välkommen och behövd. Det är därför viktigt att en person kan läsa SFI och arbeta eller göra praktik samtidigt. Flera reformer, för att öka invandrares deltagande på arbetsmarknaden, har genomförts under de senaste åren. Instegsjobb, nystartsjobb, jobboch utvecklingsgarantin samt jobbgarantin för ungdomar är exempel på detta. Satsningar har också gjorts på kompetensutveckling av SFI-lärare,

yrkesbedömning och validering av utländsk examen samt kompletterande högskoleutbildning. I enlighet med regeringens budgetproposition 200943 ska det satsas 51 miljoner kronor per år mellan 2009-2011 för kompletterande högskoleutbildningar för utländska akademiker och 15 miljoner kronor för validering av yrkeskunskaper. Regeringens jobbskapande politik har gett resultat för dem som står längst bort från arbetsmarknaden. Samtidigt finns det fortfarande svårigheter för nyanlända personer att få ett arbete i Sverige. Genomsnittstiden från det att en invandrare får uppehållstillstånd till dess att densamme har ett arbete är i dag sju år. Särskilt svårt är det för kvinnor. Hälften av nyanlända män har ett arbete efter fem år, medan nästan två av tre invandrade kvinnor fortfarande står utanför arbetsmarknaden efter fem år. Detta kan tyckas märkligt med tanke på att Sverige enligt mätningar får högst betyg när det gäller invandrares lika tillgång till arbetsmarknaden.44 Regeringen har tagit ett helhetsgrepp om arbetsmarknadsfrågan i propositionen Nyanlända invandrares arbetsmarknadsetablering – egenansvar med professionellt stöd.45 En rad förändringar ska korta tiden mellan uppehållstillstånd och arbete. En förändring är att Arbetsförmedlingen blir huvudansvarig för introduktionsinsatserna. Arbetsförmedlingen ska också ge personlig planering och vägledning. Syftet med etableringsinsatserna är att ge de nyanlända förutsättningar för egenförsörjning och stärka deras aktiva deltagande i arbets- och samhällslivet. Varje person som kommer till Sverige kommer att få träffa en etableringslots som ska lotsa den nyanlände bland myndighetsmyllret och underlätta för personen att få en fot på arbetsmarknaden. Stödet blir mer individfokuserat och det är både en fördel och en nackdel för kvinnor som kommer hit. Att varje kvinna blir bemött utifrån sina personliga behov och möjligheter blir grundläggande och kommer med största sannolikhet att ge kvinnor bättre möjligheter att få ett arbete. Samtidigt kommer många kvinnor som anhöriga till män som har anlänt tidigare och vars kompetens redan avgjort boendeort etc. En enkätundersökning visar att män omfattas av arbetsförmedlingens insatser i större utsträckning än vad kvinnor gör.46 Att manliga migranter 43 Regeringens budgetsproposition 2008/09:1. 44 Se det EU-täckande Migrant Integration Policy Index. 45 Regeringens proposition 2009/10:60, Nyanlända invandrares arbetsmarknadsetablering – egenansvar med professionellt stöd. 46 Enkätundersökning i rapporten Hur togs de emot? Integrationsverket, 2002.

får del av arbetsförmedlingens insatser i större utsträckning än vad kvinnor får, oavsett tidigare utbildning, kan tyda på att handläggare i högre grad tillmötesgår männens önskemål om arbete eller att handläggarna, kanske omedvetet, lägger ner mer arbete på att hjälpa män att hitta ett arbete. Om så är fallet är det mycket oroväckande. Det finns i så fall anledning att undersöka huruvida handläggare inom exempelvis socialtjänsten hanterar situationen på liknande sätt. Ett forskningsprojekt vid Lunds Universitet har tidigare undersökt hur socialhandläggare och handläggare på arbetsförmedlingen i Malmö bemöter invandrade kvinnor och män.47 Forskningsprojektet visar att gruppen muslimska kvinnor missgynnas särskilt i handläggningsförfaranden då de sällan betraktas som en målgrupp. Detta kan illustreras med ett citat från en handläggare som uttalade sig i samband med en konferens om kvinnor som bär slöja: We also have veils from Macedonia, the Albanian and […] but else it is mostly Afghans, Arabs and Somalis. But they are you know […] I should not even consider to receive them here. It depends on which veil you have. If you have a little light veil […] but if you should have one that covers you with long arms and cover the legs and things like that, you can forget to enter the labor market .48 Muslimska kvinnor som möter en handläggare med denna förutfattade och fördomsfulla bild om att kvinnor med slöja inte kan få ett arbete ges inte samma resurser och handläggningstid och har därmed sämre möjlighet att få ett arbete. Det är därför mycket viktigt att myndigheter och handläggare är uppmärksamma på sitt bemötande av nyanlända. Kristdemokratiska kvinnoförbundet föreslår att utvärderingar av hur mycket tid, resurser och insatser som läggs på kvinnor respektive män görs regelbundet av arbetsförmedlingen, samt att handläggare på arbetsförmedlingen informeras om resultaten. Kristdemokratiska kvinnoförbundet föreslår att socialhandläggare och handläggare på arbetsförmedlingen regelbundet utbildas i bemötande av kvinnor med annan etnisk bakgrund och av kvinnor som bär slöja eller andra religiösa och kulturella attribut. 47 Agneta Hedblom, Forskningsprojekt vid Socialhögskolan, Lunds universitet, 2003. 48 SOU 2003:77, s. 263.

Kvinnors företagande Det finns en stor potential hos kvinnor som kommer till Sverige. Dessa kvinnors kontakter och kompetens kan utnyttjas exempelvis i handel med de forna hemländerna. Kvinnorna har också land- och språkkunskaper och kan starta egen konsultverksamhet. Det har visat sig att företagare med utländsk härkomst är mer villiga än andra att låta det egna företaget växa.49 För att våga starta ett företag krävs det dock att man får information om hur det går till i Sverige. Sådan information måste ges redan under introduktionen men också under SFI-studierna. Kristdemokratiska kvinnoförbundet föreslår att information om möjligheterna att starta företag, samt goda exempel på detta, ges till nyanlända kvinnor redan under introduktionen. Kristdemokratiska kvinnoförbundet föreslår att SFI erbjuder specialinriktade kurser för kvinnor i ”Svenska för företagare” som i kombination med kurser och information om hur man startar ett företag bidrar till att göra personer trygga i att våga bli företagare.

Familjecentraler och föräldrautbildning Att vara förälder är en stor utmaning. Att vara det i ett nytt land är förstås en ännu större utmaning. Många nya svenska går miste om den service som samhället erbjuder nyblivna föräldrar på grund av att de inte har tillräcklig information kring verksamheter och kostnader. Det är därför viktigt att familjerådgivning och föräldrautbildning görs mer tillgängliga för personer som inte har bott i Sverige under någon längre period. Stegen till och mellan olika verksamheter kopplade till föräldraskapet kan göras mindre svåröverkomliga om de koncentreras till samma plats. Mödravårdscentralen (MVC), Barnavårdscentralen (BVC), öppen förskola och kommunal verksamhet med socialsekreterare och psykologer bör finnas i samlade familjecentraler i varje kommun. Föräldrautbildning är en viktig verksamhet som kommuner, landsting och privata aktörer bedriver. Föräldrautbildningar utgör en viktig informationskälla och ett stöd till nyblivna föräldrar men utbildningen fyller 49 www.folkhalsobyran.se

också en roll som mötesplats för olika familjer med den gemensamma nämnaren att de har fått ett barn. För den som inte har hunnit lära sig tillräckligt mycket svenska och som har en helt annan kulturell bakgrund kan en föräldrautbildning på det egna språket och med personer som bättre förstår ens kulturella bakgrund bidra till att personen bättre kan tillgodogöra sig utbildningen. Vissa frågeställningar kan då diskuteras djupare i lugn och ro. Ett gott exempel på detta är Folkhälsobyrån i Västerås som kontinuerligt erbjuder mamma- och pappagrupper på olika hemspråk. Folkhälsobyrån producerar även lyssnarvänligt utbildningsmaterial som skickas ut till språkgrupper som är för små för att grupper ska kunna anordnas. Fördelen med att mammor och pappor får utbildning i olika grupper öppnar för möjligheten att även diskutera relationen till en partner och ge information kring känsligare frågor, såsom hedersrelaterat våld. Kristdemokratiska kvinnoförbundet föreslår att varje kommun samlar MVC, BVC, öppen förskola samt eventuell annan kommunal verksamhet på samma plats i samlade familjecentraler. Kristdemokratiska kvinnoförbundet föreslår att kommuner och landsting uppmuntrar privata aktörer eller startar kommunal verksamhet i form av delade föräldragrupper på de språk som är aktuella i kommunen och länet.

Diskriminering och rasism Det svenska rättssamhället måste värna alla människors lika och okränkbara värde. Rasism och diskriminering är ett hot mot både människovärdesprincipen och demokratin och måste bekämpas kraftfullt. Människor ska inte bedömas utifrån sitt kön eller sin etniska, kulturella eller religiösa bakgrund. I realiteten diskrimineras människor varje dag i Sverige på bostadsmarknaden, i arbetslivet och inom rättsväsendet. Ett exempel på detta är att arbetssökande med arabiskt klingande namn har 50 procent lägre chans att bli kallade till anställningsintervju, enbart på grund av sitt namn.50 50 Carlsson & Roth, 2006.

Diskriminering kan ske både medvetet och omedvetet och hårdare lagar är inte den primära lösningen på problemen. Fördomar, negativa attityder och bristande människosyn utgör grundproblemet. Däremot har lagar en normerande effekt och sänder viktiga signaler. Därför krävs det en effektiv och rättssäker lagstiftning samt höjda skadestånd för dem som diskriminerar. Först när arbetsgivaren drabbas av direkta ekonomiska sanktioner, i form av ett skadestånd, blir medvetenheten kring diskriminering och motverkandet av den en självklarhet. Det är viktigt att utländsk bakgrund betraktas som den resurs och kompetens det faktiskt är på arbetsmarknaden. Ren diskriminering måste förhindras och Kristdemokraterna har tidigare uppmärksammat möjligheten att tillämpa avkodifierade ansökningshandlingar vid nyanställningar.51 Om fördomar gör att någon med annan etnisk bakgrund än den svenska betraktas som en belastning i stället för en tillgång så finns det risk för att den personen sorteras bort utan att ges samma chans att konkurrera som andra sökanden. I ett sådant läge hade avkodifierade ansökningshandlingar varit att föredra. Då undviks bortsortering av personer som har ett annorlunda namn eller som har ”fel” kön. Forskning visar att det finns en generell tendens i samhället att män oftare väljer män än kvinnor i rekryteringsprocessen. 52 Detta är också en viktig anledning till att använda sig av avkodifierade ansökningshandlingar i branscher där diskriminering är vanligt förekommande. Det offentliga måste agera förebild för andra aktörer när det gäller diskrimineringen på arbetsmarknaden. Varje kommun bör ha som mål att befolkningens struktur ska avspeglas bland de anställda och cheferna. Varje år bör kommunerna åläggas att utvärdera sitt arbete med att uppnå detta mål. Kvinnor som bär religiösa attribut, såsom exempelvis slöja eller romanikläder, är särskilt utsatta för att drabbas av diskriminering. Dessa klädesplagg är synliga symboler som kan bidra till att man tillskrivs egenskaper och behandlas sämre än andra. Diskrimineringsombudsmannen initierade nyligen en förlikning mellan ett företag och en muslimsk kvinna som inte fick det utlysta jobbet som ekonomichef på grund av att 51 Rättigheter och skyldigheter i mångfaldens Sverige, Rapport från en arbetsgrupp för politikutveckling, maj 2008, Kristdemokraterna. 52 Vetenskapsrådet, Tentakel, Nr 2 2005.

hon bar slöja.53 Arbetsgivaren ansåg att slöjan utgjorde ett hinder i arbetet medan kvinnan upplevde sig diskriminerad på grund av sin religion och anmälde fallet till DO. Företaget fick betala 30 000 kronor till kvinnan och ändra sin policy i frågan. Detta är bara ett av många fall där kvinnor diskrimineras på grund av sin huvudduk. En slöja kan uppfattas som ett hinder eller som en symbol för kvinnoförtryck. På samma gång kan den uppfattas som ett sätt att uttrycka en personlig tro. Religionsfrihet är en grundsten i det svenska samhället och det är inte eftersträvansvärt att människor ska dölja synliga markörer för kultur och religion för att skapa något slags offentligt neutralt rum. Samtidigt är det rimligt att arbetsgivare har rätt att bestämma klädkod på arbetsplatser. Om slöjan förbjuds på grund av ett allmänt ogillande, men inte utgör ett hinder i arbetet, är detta dock ett uttryck för diskriminering. Kristdemokratiska kvinnoförbundet föreslår att regeringen uppdrar åt diskrimineringsombudsmannen att årligen arrangera utbildningar kring olika former av diskriminering för domstolsväsendets personal. Kristdemokratiska kvinnoförbundet föreslår att branschorganisationer årligen informeras av diskrimineringsombudsmannen kring branschens behov av avkodifierade ansökningshandlingar vid nyanställningar. Kristdemokratiska kvinnoförbundet föreslår att Sveriges kommuner regelbundet ska utvärdera arbetet mot målet om att kommunställda ska avspegla befolkningens struktur i fråga om kön och etnicitet.

Utsatta flickor I många länder är barn- och tvångsäktenskap vanligt förekommande. Denna sedvänja strider mot barns rättigheter54 och Kristdemokraternas syn på jämställdhet.55 För den som är ny i Sverige kan det vara svårt att veta vilken hjälp som finns och vilka lagar och regler som gäller på detta 53 Diskrimineringsombudsmannen, Lika rättigheter och möjligheter i arbetslivet, 2009:2 54 FN:s Barnkonvention. 55 Kristdemokraterna, Rättigheter och skyldigheter i mångfaldens Sverige, maj 2008.

område. Svenska myndigheters möjligheter att stödja utsatta flickor och unga kvinnor måste förbättras. Skolan och skolhälsovården har en viktig uppgift i att informera dem som kommer från länder där sedvänjan är vanlig om svensk lagstiftning i dessa frågor. Det behövs också tydligare regler kring hanteringen av faktiska fall av tvångsäktenskap i Sverige. Den flicka som berättar om ett planerat äktenskap för sin lärare eller skolsköterska måste kunna känna sig trygg i att berättelsen inte nödvändigtvis leder till att föräldrarna informeras. Alla som är i behov av skyddat boende måste också kunna få detta. Att tvinga någon att ingå äktenskap mot sin vilja är i dag inte rubricerat som ett brott. Däremot kan personer dömas om tvånget kan betraktas som olaga hot, olaga tvång, människorov eller något annat brott. I praktiken händer detta ytterst sällan. För att underlätta polisens arbete bör ett tvingande av att ingå äktenskap bli ett särskilt brott. Kristdemokratiska kvinnoförbundet föreslår att egen brottsrubricering för barn- och tvångsäktenskap införs. Kristdemokratiska kvinnoförbundet föreslår att dispensmöjligheten att ingå äktenskap före 18 års ålder avskaffas.

I många länder är könsstympning av olika anledningar en traditionell sedvänja. Sedvänjan är förknippad med en rad komplikationer och hälsorisker, såsom exempelvis underlivssmärtor, cystor, infektioner, graviditetsproblem och sexuella problem. I Sverige är kvinnlig omskärelse förbjuden.56 Enligt lagen kan den som utför eller medverkar till könsstympning dömas till fängelse max tio år. Även om brottet inte har begåtts i Sverige så kan personer dömas för det i svensk domstol. Lagstiftningen är kraftfull men den används sällan. Därför behövs det nya samhällsåtgärder för att komma till rätta med detta allvarliga brott som trots allt begås. Könsstympning måste bekämpas genom konkreta åtgärder inom skola och sjukvård samt av polis och åklagare. Kunskap om hur stympningen kan förebyggas, förhindras och upptäckas måste öka. Polis och åklagare behöver prioritera resurser för att avslöja och bevisa de brottsliga handlingarna. Information om lagstiftningen kring könsstympning bör förmedlas till nyanlända och ges lämpligen i samband med introduktion, SFI-undervisning och på familjecentraler. I dag finns det möjlighet för en könsstympad 56 Lag, 1982:316, om förbud mot könsstympning av kvinnor.

kvinna att genomgå en enklare operation som kallas deinfibulering. På så vis kan man minska de smärtor och den infektionsrisk som könsstympade kvinnor lider av. Det är viktigt att kunskap om detta förmedlas till kvinnor som kommer från länder där könsstympning är en vanlig företeelse. Det kan finnas fall där släktingar, till exempel en flickas föräldrar, inte vill att övergreppet ska ske samtidigt som omgivningen sätter press på att flickan ska könsstympas. I sådana fall kan ett intyg mot könsstympning bidra till att skydda flickan. Ett sådant hälsointyg ska kunna utfärdas av exempelvis en skolsköterska och tydligt ange vad som gäller enligt svensk lag och att en dom kan avkunnas även om brottet begås utanför Sveriges gränser. Kristdemokratiska kvinnoförbundet föreslår att landstinget ges i uppdrag att organisera utbildning för skolhälsovårdens personal kring könsstympning, och hur den kan motverkas. Kristdemokratiska kvinnoförbundet föreslår att medverkan till könsstympning, utöver fängelsestraff, ska leda till att domstolen prövar frågan om utvisning för den som inte är svensk medborgare. Kristdemokratiska kvinnoförbundet föreslår att information om svensk lagstiftning kring könsstympning, och möjligheten att lindra smärtor med hjälp av en deinfibulering, ska ges vid introduktion, SFI-undervisning och på familjecentraler till personer som kommer från länder där könsstympning är en vanligt förekommande sedvänja. Kristdemokratiska kvinnoförbundet föreslår att skolhälsovård och övrig hälsovård ska kunna utfärda intyg när risk för könsstympning föreligger. Intyget ska ange vad som gäller enligt svensk lag och att en dom kan avkunnas även om brottet begås utanför Sveriges gränser.

Sammanställning av åtgärdsförslag Kristdemokratiska kvinnoförbundet föreslår: Att Sverige ska bedriva en flyktingpolitik där alla människor, oavsett kön, ska ges samma förutsättningar till flyktingstatus. Att hedersrelaterat våld skrivs in i Utlänningslagen som exempel på könsrelaterad förföljelse som kan berättiga asyl. Att information kring kvinnors och mäns olika former av politiska ställningstaganden uppmärksammas inom domstolsväsendet och Migrationsverket. Att ett mindre lokalt politiskt ställningstagande ska värderas lika högt vid en asylansökan som ett omfattande eller nationellt ställningstagande. Hotbilden ska vara avgörande för vem som får asyl. Att Migrationsverkets personal ständigt ska uppmärksammas på och tillämpa Migrationsverkets riktlinjer för utredning och bedömning av kvinnors skyddsbehov i processens alla lägen. Att separata asylutredningar av olika familjemedlemmar alltid ska ske så att kvinnor får möjlighet att lägga fram individuella och eventuella känsliga asylskäl. Att landinformationen i Migrationsverkets databas förbättras och ständigt uppdateras med breddad information om kvinnors faktiska situation i ursprungsländerna. Att asylsökande kvinnor alltid ska erbjudas att få en utredare, tolk och offentligt biträde som är en kvinna, samt en förklaring till den rutinen. Att migrationsverket genomför regelbundna utbildningar för personalen om bemötande av kvinnor och om kvinnors asylskäl. Att undantag från försörjningskravet ska gälla för partner, sambo, maka och make. Att kvinnliga migranters viktiga bidrag till ekonomisk och social utveckling ska belysas inom relevanta myndigheter och samhällsorgan. Att alla som migrerar till Sverige ska informeras av Migrationsverket både om var man själv och var ens partner, som kanske kommer senare, har 30

störst möjlighet att få ett arbete. Att nyanlända migranter som går miste om introduktionen ska erbjudas att ta del av en introduktion så snart de har möjlighet. Att introduktionsprogrammet årligen utvärderas med utgångspunkt i kvinnors perspektiv för att säkerställa att de får samma möjligheter som män att tillgodogöra sig introduktionen. Att pedagoger som ansvarar för introduktion och SFI ska utbildas i betydelsen av bemötande och stöd gentemot kvinnor och män. Att kommuner ska uppmuntras att organisera frivilliga fadderfamiljssystem för nyanlända invandrare, på de orter där inte frivilligorganisationer redan bedriver denna typ av verksamhet. Att kommuner ska uppmuntras att organisera frivilliga kvinnokontaktsprogram för nyanlända kvinnor på de orter där frivilligorganisationer inte redan bedriver denna typ av verksamhet. Att SFI-studerande i alla kommuner ska få tillgång till barnomsorg på heltid, i enlighet med svensk lagstiftning. Att SFI-undervisning ska kombineras med en lämplig praktikplats/deltidsarbete som matchar personens kompetens. Att reguljär SFI-undervisning ska kompletteras individuellt med det fackspråk som var och en kommer att ha behov av i arbetslivet. Att utvärderingar av hur mycket tid, resurser och insatser som läggs på kvinnor respektive män görs regelbundet av arbetsförmedlingen, samt att handläggare på arbetsförmedlingen informeras om resultaten. Att socialhandläggare och handläggare på arbetsförmedlingen regelbundet utbildas i bemötande av kvinnor med annan etnisk bakgrund och av kvinnor som bär slöja eller andra religiösa och kulturella attribut. Att information om möjligheterna att starta företag, samt goda exempel på detta, ges till nyanlända kvinnor redan under introduktionen. Att SFI erbjuder specialinriktade kurser för kvinnor i ”Svenska för företagare” som i kombination med kurser och information om hur man startar ett företag bidrar till att göra personer trygga i att våga bli företagare. 31

Att varje kommun samlar MVC, BVC, öppen förskola samt eventuell annan kommunal verksamhet på samma plats i samlade familjecentraler. Att kommuner och landsting uppmuntrar startar kommunala delade föräldragrupper på de språk som är aktuella i kommunen och länet eller uppmuntrar privata aktörer att bedriva denna verksamhet. Att regeringen uppdrar åt diskrimineringsombudsmannen att årligen arrangera utbildningar kring olika former av diskriminering för domstolsväsendets personal. Att branschorganisationer informeras årligen av diskrimineringsombudsmannen kring branschens behov av avkodifierade ansökningshandlingar. Att Sveriges kommuner regelbundet ska utvärdera arbetet mot målet om att kommunanställda ska avspegla befolkningens struktur i fråga om kön och etnicitet. Att egen brottsrubricering för barn- och tvångsäktenskap införs. Att dispensmöjligheten att ingå äktenskap före 18 års ålder avskaffas. Att landstinget ges i uppdrag att organisera utbildning för skolhälsovårdens personal kring könsstympning, och hur den kan motverkas. Att medverkan till könsstympning, utöver fängelsestraff, ska leda till att domstolen prövar frågan om utvisning för den som inte är svensk medborgare. Att information om svensk lagstiftning kring könsstympning, och möjligheten att lindra smärtor med hjälp av en deinfibulering, ska ges vid introduktion, SFI-undervisning och på familjecentraler. Att skolhälsovård och övrig hälsovård ska kunna utfärda intyg när risk för könsstympning föreligger. Intyget ska ange vad som gäller enligt svensk lag och att en dom kan avkunnas även om brottet begås utanför Sveriges gränser.

k v i n n o f ö r bu n d e t Box 2373, 103 18 Stockholm Tel 08-723 25 60 Fax 08-723 25 10 E-post kvinnoforbundet@kristdemokraterna.se Hemsida www.kvinnor.kristdemokraterna.se