Allt om n채ringslivet p책 landsbygden
För att vi ska förstå landsbygdens förutsättningar och möjligheter behövs det en samlad bild, byggd på fakta, över hur det faktiskt ser ut. Allt om landet är en webbpublikation som samlar kunskap om Sveriges landsbygder. I publikationen beskriver vi en stor del av den statistik som finns om landsbygderna. I Allt om landet har vi valt en definition av landsbygd som bygger på en indelning av Sveriges kommuner i fyra regiontyper: storstadsområden, stadsområden, landsbygd och gles landsbygd. De två sistnämnda menar vi är landsbygd. I dessa kommuner bor omkring 34 procent av Sveriges befolkning. Sverige består inte av en typ av landsbygd utan vi måste prata om Sveriges landsbygder. Det finns landsbygder som växer och landsbygder där befolkningen minskar. I en del bygder ökar jobben medan de minskar i andra. Allt om landet har en bred ansats och publikationen spänner över flera ämnesområden. Vi presenterar varje område som ett fristående avsnitt, men det finns många beröringspunkter mellan avsnitten. De områden som vi har valt att titta närmre på är: befolkningsstruktur, sysselsättning, företagande och tillväxt, service och infrastruktur, föreningsliv och miljö. Statistiken har lättöverskådlig grafik och kortare sammanfattningar. För den som vill ha mer kunskap innehåller varje avsnitt även en diskussionsdel som ger en fördjupad bild av ett visst område. Statistiken som ligger till grund för våra beskrivningar finns tillgänglig i en databas. Om du vill veta mer om något statistikområde kan du själv söka i databasen.
Du hittar databasen här.
Sammanfattning Fler arbetsställen kommer till än det försvinner Utvecklingen i antal arbetsställen skiljer sig mellan olika delar av Sverige. Med arbetsställe avses varje adress, fastighet eller grupp av fastigheter där företaget har verksamhet. I de flesta av Sveriges kommuner kommer det fler nya arbetsställen än antalet arbetsställen som försvinner. I landsbygdskommunerna läggs fler arbetsställen ned än det kommer nya. Det är framförallt i på den glesa landsbygden som antalet arbetsställen minskar.
Om befolkningen ökar så skapas fler arbetsställen Där befolkningen har ökat har också antalet arbetsställen ökat och sambandet är starkast på landsbygden. Det betyder att det ofta är de landsbygdskommuner som haft en positiv förändring i befolkningsutveckling som också har haft en positiv utveckling av arbetsställen. Arjeplog, Krokom och Åre är de enda tre kommunerna på den glesa landsbygden som har haft en positiv befolkningsutveckling och ökning i antal i arbetsställen mellan 2005 och 2010.
Jordbruk, jakt och skogsbruk - viktiga branscher på landsbygden Branscherna fastighets- och uthyrningsverksamhet (inklusive företagstjänster) och jordbruk, jakt och skogsbruk är de två branscher i Sverige som har flest arbetsställen. På landsbygden är det jordbruk, jakt och skogsbruk som har flest arbetsställen. I städerna är det däremot branschen fastighets- och uthyrningsverksamhet som har flest arbetsställen. Städerna har generellt en konkurrensfördel i sektorerna finansiell verksamhet och fastighets- och uthyrningsverksamhet. Landsbygden har däremot en konkurrensfördel i sektorerna jordbruk, jakt och skogsbruk, fiske, utvinning av mineral, el, gas, värme och vatten och offentlig förvaltning och försvar.
Kombinationsverksamhet – möjlighet på landsbygden Många jordbruksföretag sysslar med kombinationsverksamhet. De vanligaste versamheterna är entreprenad, turism och gårdsförädling. Till exempel så arbetar 13 procent av jordbruksföretagarna på landsbygden med entreprenad och 7 procent med turism.
De flesta arbetsställen har inga eller få anställda Hur många anställda de olika arbetsställena har skiljer sig inte mycket mellan stad och landsbygd. De flesta arbetsställena har inga eller få anställda. I majoriteten av Sveriges kommuner finns det fler arbetsställen där antalet sysselsatta ökar än där de minskar. Det är fler arbetsställen på landsbygden där antalet sysselsatta minskar.
Omsättningen ökar mest på landsbygden Det går ändå att se att antalet arbetsställen har ökat procentuellt sett i alla anställningsklasser på landbygden och i städerna mellan 2005 och 2010. Städerna har en högre tillväxt än landsbygden, förutom för de arbetsställen som har 0 anställda och 250 eller fler anställda. Det är bara inom dessa anställningsklasser som omsättningen per arbetsställe som redovisar moms är högre på landsbygden än i staden. Omsättningen per arbetsställe har ökat i hela landet, men mest på landsbygden.
Författare: Joel Karlsson
Innehåll 1 Företag och arbetsställen i stad och land....................................................................8 1.1 Arbetsställen och de som arbetar ............................................................................................. 10 1.1.1 Flest företag och arbetsplatser på gles landsbygd................................................. 12 1.2 Arbetsplatser kommer och går ................................................................................................... 14 1.2.1 Fler nya arbetsställen än det försvinner..................................................................... 15 1.2.2 Arbeten försvinner inte från de arbetsställen som finns kvar............................ 17
2 Vilken inriktning har företagen?........................................................................................ 20 2.1 Så här har branscherna förändrats............................................................................................. 22 2.2 Skillnad mellan arbetsställens fördelning i branscher i stad och land.......................... 25
3 Antalet anställda per arbetsställe..................................................................................... 28 3.1 Kvinnors arbetsplatser försvinner på landsbygden............................................................. 32
4 Omsättning och arbetsställen............................................................................................. 34 4.1 Störst ökad omsättning på landsbygden................................................................................ 37
5 Areella näringar, jord- och skogsbruk........................................................................... 40 5.1 Jordbrukare har flera kombinationsverksamhet................................................................... 41 5.1.1 Jordbruksföretagen minskar och effektiviteten ökar............................................ 41 5.1.2 Vanligare med kombinationsverksamhet i städer.................................................. 44 5.2 Enskilda skogsägare äger halva skogen på landsbygden................................................. 48 5.2.1 En skogsägare bor ofta i samma kommun som sin skog..................................... 49
6 Diskussion och fördjupning: Var skapas arbetsställen?............................... 52 6.1 Nya företag och nya arbetsställen.............................................................................................. 53 6.2 Nya arbetsställen och arbetsmarknad...................................................................................... 54 6.3 Nya arbetsställen och befolkning............................................................................................... 56
7 Fortsatta studier............................................................................................................................... 57 8 Så här definierar vi landsbygd............................................................................................. 59 9 Källförteckning ................................................................................................................................. 65 10 Bilaga.......................................................................................................................................................... 66 10.1 Specialiseringskvoter...................................................................................................................... 66 10.2 Kombinationsverksamheter inom jordbruket....................................................................... 67 www.jordbruksverket.se/alltomlandet
1 Företag och arbetsställen i stad och land Utvecklingen i antal arbetsställen skiljer sig mellan olika delar av Sverige. I kommunerna i regiontypen gles landsbygd minskade antalet arbetsställen mest under tidsperioden 2005-2010. I de flesta kommuner har fler nya arbetsställen skapats än de som har försvunnit. Kommunerna som har högst antal nedlagda arbetsställen i relation till nya arbetsställen finns i regiontyperna gles landsbygd och landsbygd. Kommuner som har en högre andel arbetsställen där antalet sysselsatta minskar är vanligare i regiontyperna gles lansbygd och landsbygd.
Vill du veta mer? I Allt om landets databas finns information på kommunnivå.
Förutsättningarna för företagande är inte de samma över hela Sverige. Dessa förutsättningar påverkar strukturen och utvecklingen av företagandet i Sverige. Beroende på var företaget ligger finns olika förutsättningar vad gäller till exempel arbetskraft, humankapital, finansiella tillgångar och naturtillgångar. Efterfrågan på företagets produkter påverkas av marknadens storlek; hur stor marknaden är påverkas av bland annat storleken på den lokala marknaden och infrastruktur. Med bra infrastruktur ökar möjligheterna att exportera företagets produkter utanför den lokala markanden. I avsnittet Allt om sysselsättning på landsbygden hittar du mer information om de förutsättningar som arbetsmarknaden erbjuder företagandet Enligt SCB så avser ett arbetsställe varje adress, fastighet eller grupp av fastigheter där företaget bedriver verksamhet.1 Ett arbetsställe är en enhet som ägs av ett företag och som verkar på en ort och inom en näringsgren och producerar varor och tjänster främst av ett slag. Det egentliga arbetsstället bedriver företagets normala produktionsverksamhet. Arbetsställen är till exempel fabrik, butik, kontor och verkstad. Inom transport och byggverksamhet är arbetsstället det huvud- eller distriktskontor från vilket verksamheten leds.2 Det finns aspekter som gör det tydligt vilken verksamhet som bedrivs i arbetsstället, till exempel om arbetsstället betalar moms eller om arbetsstället är huvudsysselsättning för någon person. Om arbetsstället köper eller/och säljer tjänster och varor så betalar arbetsstället moms. Nästan all omsättning av varor och tjänster är momspliktig men det finns undantag,3 till exempel ska säljaren av sjukvård och utbildning inte ta ut moms av köparen. Alla arbetsställen behöver inte vara huvudsysselsättning för någon person. Den eller de personerna som bedriver verksamheten i arbetsstället har istället sin huvudsakliga sysselsättning i ett annat arbetsställe. Att ingen har sin huvudsysselsättning i arbetsstället är vanligt bland mindre och nystartade företag. I statistiken nedan används främst det totala antalet arbetsställen. Statistik om omsättning och sysselsättning beskriver de arbetsställen som betalar moms och de arbetsställen där någon har sin huvudsysselsättning. Utvecklingen i antal arbetsställen skiljer sig mellan olika delar av Sverige. Det finns regioner med tillväxt av arbetsplatser och företagande och samtidigt finns det regioner där arbetsplatser och företagande minskar, se figur 1. Kommunerna där antalet arbetstillfällen har minskat under tidsperioden finns främst i regiontypen gles landsbygd. Men det finns också ett antal kommuner i samma regiontyp som tillhör de kommuner där antalet arbetsställen har ökat mest i Sverige. Några exempel är Kiruna, Gällivare, Jokkmokk och Pajala. Svenljunga, Mullsjö, Gnosjö, och Kinda är de enda kommunerna i södra Sverige som har en negativ förändring av antalet arbetsställen åren 2005–2010. Det finns två grupperingar av kommuner som utmärks av höga positiva förändringar i södra Sverige: en grupp är lokaliserad vid den norska gränsen och den andra i Halmstad med kringliggande kommuner. I kapitel 8 Så här definierar vi landsbygd kan du läsa mer om vår landsbygdsdefinition.
1 SCB, Variabelbeskrivning , http://www.scb.se/ 2 Förordningen om statistiska enheter (EEG 696/93) och förordningen (EG 177/2008) rörande företagsregister. 3 Skatteverket, Vad är moms, http://www.skatteverket.se/
9
Förutsättningarna för företagande är inte de samma över hela Sverige. Dessa förutsättningar påverkar strukturen och utvecklingen av företagandet i Sverige.
Figur 1. Procentuell förändring i antalet arbetsställen åren 2005–2010 Källa: rAps, egen bearbetning
Totalt för Sverige har antalet arbetsställen ökat med över tio procent mellan åren 2005 och 2010, se tabell 1. I storstadsområden förändrades antalet arbetstillfällen mest under perioden. Både regiontyperna landsbygd och stadsområden har haft en förändring något under riksgenomsnittet. Tillväxten i gles landsbygd var under perioden nästan sex procentenheter lägre än i landet som helhet. Tabell 1. Procentuell förändring i antalet arbetsställen åren 2005–2010, per typ av region och Sverige totalt Region
Arbetsställen
Gles Landsbygd
4,4
Landsbygd
8,9
Stadsområden
9,7
Storstadsområden
12,5
Sverige
10,2
Källa: rAps, egen bearbetning
1.1 Arbetsställen och de som arbetar Storleken på befolkning påverkar antalet arbetsställen. Att tillväxten i antalet arbets ställen är starkare i staden än på landsbygden kan troligen kopplas till den relativa befolkningsutvecklingen. En större befolkning är relaterad till en större marknad och marknadens storlek påverkar avsättningsmöjligheter och tillgången till arbetskraft. Vi antar att en befolkningsökning driver en ökning av antalet företag och arbetsställen. Figur 2 nedan redovisar relationen mellan förändring i antal arbetsställen och befolkningsutvecklingen i landets kommuner. Mer information om befolkningsutveckling hittar du i avsnittet Allt om att bo, leva och vara på landsbygden.
10
30 -10
0
10
20
Förändring antal arbetsställen (%)
-10
-5
0 5 Förändring befolkning (%)
10
Gles Landsbygd
Landsbygd
Stadsområden
Storstadsområden
15
Figur 2. Procentuell förändring åren 2005–2010 i antalet arbetsställen i relation till procentuell förändringen i befolkning samt stads- och landsbygdskommuner Källa: rAps, egen bearbetning
Regiontyperna stadsområden och storstadsområden hade generellt under perioden en tillväxt i både antalet arbetsställen och befolkning. I alla stadskommuner ökade antalet arbetsställen under perioden. Kommunerna med högst tillväxt i både antalet arbets ställen och befolkningen finns i regiontypen storstadsområden, se tabell 2. Tabell 2. Procentuell förändring åren 2005–2010 i antalet arbetsställen och befolkning, alla kommuner med en procentuell befolkningsökning över 10 procent Kommun
Regiontyp
Arbetsställen %
Befolkning %
Sundbyberg
Storstadsområden
12,9
13,6
Malmö
Storstadsområden
13,9
10,2
Lomma
Storstadsområden
14,2
14,3
Upplands-Bro
Storstadsområden
14,7
11
Nacka
Storstadsområden
15,3
12,3
Solna
Storstadsområden
15,9
12,5
Nykvarn
Storstadsområden
20,3
11,7
Knivsta
Storstadsområden
24,9
10,5
Källa: rAps, egen bearbetning
I kapitel 8 Så här definierar vi landsbygd kan du läsa mer om vår landsbygdsdefinition.
11
Med stadskommuner menar vi alla kommuner i regiontyperna storstads områden och stadsområ den. Alla kommuner som finns i regiontyperna gles landsbygd och landsbygd är här ihopslagna till landsbygdskommuner.
Mellan åren 2005–2010 har relationen mellan utvecklingen i antalet arbetsställen och befolk ningsutvecklingen varit olika stark i stad och land. För Sverige som helhet var korrelationen 0,58 under perioden men för region typerna varierar korrela tionen mellan 0,63 i gles landsbygd till 0,2 i stor stadsområden.
Många kommuner i regiontyperna gles landsbygd och landsbygd har under åren 2005– 2010 en positiv utveckling av antalet arbetsställen trots att befolkning minskar. I vissa landsbygdskommuner minskar både antalet arbetsställen och befolkning. I tabell 3 visar vi alla kommuner med negativ utveckling i både antalet arbetsställen och befolkning. Flertalet av kommunerna finns i mellersta och norra Sverige, ett undantag är Gnosjö. Relationen mellan befolkningsutveckling och utvecklingen i antalet arbetsställen är starkare på landsbygden än i stadsområdena. Detta kan vara relaterat till att stadsområdena redan erbjuder en gynnsam storlek på marknaden. På landsbygden gör den ofta negativa befolkningsutvecklingen att både avsättningsmöjligheter och tillgången på arbetsarbetskraft minskar. Tabell 3. Procentuell förändring åren 2005–2010 i antalet arbetsställen och befolkning, alla kommuner där antalet arbetstillfällen minskat Kommun
Regiontyp
Arbetsställen %
Befolkning %
Överkalix Dorotea
Gles landsbygd
-10,7
-6,7
Gles landsbygd
-8,5
-6,6
Munkfors
Landsbygd
-6,6
-5,6
Kramfors
Landsbygd
-3,0
-5,9
Sollefteå
Gles landsbygd
-2,9
-3,4
Pajala
Gles landsbygd
-2,6
-7,6
Storuman
Gles landsbygd
-1,5
-5,9
Ljusnarsberg
Landsbygd
-1,3
-7,3
Hagfors
Landsbygd
-1,2
-6,4
Gnosjö
Landsbygd
-1,1
-2,1
Bräcke
Gles landsbygd
-0,6
-4,3
Filipstad
Landsbygd
-0,5
-4,1
Sorsele
Gles landsbygd
-0,5
-5,8
Valdemarsvik
Landsbygd
-0,4
-4,5
Svenljunga
Landsbygd
-0,4
-1,4
Vindeln
Gles landsbygd
-0,3
-4,3
Hofors
Landsbygd
-0,1
-4,5
Källa: rAps, egen bearbetning
1.1.1 Flest företag och arbetsplatser på gles landsbygd Om vi ställer företagsförekomster och arbetsställen i regiontyperna i relation till antalet sysselsatta så finns det både flest företag och arbetsplatser på den glesa landsbygden och minst i storstadsområden, se tabell 4. Företagsförekomster och arbetsställen per sysselsatt är högre på landsbygden, jämfört med storstadsområden. Begreppet företagsförekomst är ett sätt att redovisa företag regionalt. Företag är inte enbart knutna till en kommun utan kan ha verksamhet i många kommuner. Utifrån arbetsställens belägenhet är det möjligt att redovisa om företaget har verksamhet i en viss region.4 Att företagsförekomsten och antalet arbetsställen ställs i relation till förvärvsarbetande dagbefolkningen eller sysselsatta i ett geografiskt område gör att områden med låg sysselsättning får en högre andel. Om vi i ställer förekomsten av företag och antalet arbetsställen i relation till befolkning så innebär det att områden med olika arbetsmarknader jämförs.
4 SCB, Variabelbeskrivning , http://www.scb.se/
12
Tabell 4. Företagsförekomster och arbetsställen i relation till sysselsatta efter typ av regiontyp och Sverige totalt, år 2010a Företagsförekomster per sysselsatta
Arbetsställen per sysselsattab
Sysselsatta per capita
Gles landsbygd
0,15
0,17
0,43
Landsbygd
0,14
0,15
0,41
Stadsområden
0,10
0,11
0,47
Storstadsområden
0,11
0,12
0,51
Sverige
0,12
0,12
0,47
Region
sysselsatta definieras här som förvärvsarbetande dagbefolkning arbetsställen där någon har sin huvudsysselsättning i relation till sysselsatta per regiontyp och Sverige totalt. a
b
Källa: SCB, egen bearbetning
Att förekomsten av företag och antalet arbetsställen i relation till sysselsatta är högst på landsbygden och lägre i stadsområden kan bero på en rad olika faktorer. Jordbruksverket 5 nämner i en rapport tre faktorer som kan förklara den högre andelen företag per capita på landsbygden. • Brist på anställningsmöjligheter inom rimligt pendlingsavstånd kan få fler att starta eget. Regioner med många företagare kan dessutom påverka inställningen till företagande och skapa gynnsamma villkor för nya företagare genom att det finns kapital och kompetens. • Det finns en högre andel jord- och skogsbruksföretag på landsbygden. Dessa företag är vanliga på landsbygden och har ofta inga eller få anställda. • I områden där det råder utbredd småskalighet finns det en benägenhet att köpa tjänster från andra företag istället för att anställa. Andelen arbetsställen med inga anställda är högre på landsbygden, jämfört med stadsområdena. Detta är relaterat till att många företag som finns på landsbygden, som jordbruks- och skogsföretag har inga eller få anställda, se avsnitt 3. För arbetsställen med få anställda (1-4 st.) är relationen mellan stad och land det motsatta, de är flest i stadsområdena. Inom övriga anställningsklasser är skillnaderna små mellan regiontyperna. I avsnittet Allt om sysselsättning på landsbygden kan du läsa mer om pendling.
5 Jordbruksverket (2009)
13
1.2 Arbetsplatser kommer och går Under ett givet år etableras och försvinner arbetsställen. Om antalet nya arbetsställen överstiger antalet nedlagda arbetsställen ökar det totala antalet arbetsställen. Att antalet arbetsställen ökat i alla regiontyper, se tabell 1, behöver inte spegla relationerna mellan nya och nedlagda arbetsställen. Till exempel kan en ökning av arbetsställen både bero på en relativ hög andel nya arbetsställen men även en låg andel nedlagda arbetsställen. Flertalet arbetsställen är inte nya eller nedlagda utan är kvarvarande från året innan, se tabell 5. Statistik från SCB om företagens och arbetsställenas dynamik syftar till att kartlägga strukturella förändringar av företag och arbetsställen. Fokus i statistiken är företagens och arbetsställenas personal över tid medan mindre vikt läggs vid förändringar av ägare, näringsgren och var arbetsställena finns. Vad gäller dynamiken i arbetsställena så baseras den i stor utsträckning på om arbetsstället överlever mellan åren.6 Regiontyperna har liknande andel nya, kvarvarande och nedlagda arbetsställen. Något högre andel nya arbetsställen kan ses på gles landsbygd och i storstadsområden. Andelen kvarvarande arbetsställen är något högre i landsbygd och stadsområden. Andelen nedlagda arbetsställe är högst i gles landsbygd och lägst i storstadsområden. Därför är kvoten mellan nya och nedlagda arbetsställen högre i storstadsområden, jämfört med gles landsbygd. Tabell 5. Antal och andel nya, kvarvarande och nedlagda arbetsställen per regiontyp år 2010a Nya
Kvarvarande
Nedlagda
Gles landsbygd
3 622
16 755
3 211
(15 %)
(71 %)
(14 %)
Landsbygd
27 958
148 487
25 266
(14 %)
(74 %)
(13 %)
Stadsområden
23 553
118 679
20 231
(14 %)
(73 %)
(12 %)
39 006
169 677
32 033
(16 %)
(70 %)
(13 %)
Storstadsområden
Andelen per regiontyp presenteras inom parantes. Andelen är avrundad och adderar därför inte alltid till 100. a
Källa: rAps, egen bearbetning
Då antalet kommuner och befolkningsstorlek varierar i regiontyperna så speglar inte det totala antalet det genomsnittliga antalet i kommunerna, i respektive regiontyp, se tabell 6. I genomsnitt är antalet nya, kvarvarande, nedlagda arbetsställen betydligt lägre för kommunerna på landsbygden, jämfört med stadskommunerna. I genomsnitt har kommuner i gles landsbygd det lägsta antalet och kommuner i storstadsområden det högsta antalet. Antalet nya, kvarvarande och nedlagda arbetsställen varierar inom regiontyperna, speciellt stor är variationen mellan kommunerna i regiontypen storstadsområden.
6 SCB, Företagens och arbetställenas dynamik (FAD), http://www.scb.se/
14
Tabell 6. Genomsnittligt antal nya, kvarvarande och nedlagda arbetsställen per regiontyp 2010a Gles landsbygd Landsbygd Stadsområden Storstadsområden a
Nya
Kvarvarande
Nedlagda
110
508
97
(66)
(294)
(58)
171
905
154
(119)
(616)
(102)
512
2 580
440
(402)
1 981
(346)
830
3 610
682
(2 004)
(8 296)
(1 601)
Standardavvikelsen rapporteras inom parantes
Källa: rAps, egen bearbetning
1.2.1 Fler nya arbetsställen än det försvinner Kvoten nya arbetsställen i relation till nedlagda arbetsställen har varierat under perioden 2000–2010 för regiontyperna, se figur 3. Om kvoten är 1 så har antalet arbetsställen varit oförändrat. En kvot större än 1 visar att det totala antalet arbetsställen i region typen ökat och en kvot mindre än 1 visar att antalet arbetsställen minskat. Kvoten behöver inte relatera till arbetsplatser, då ett möjligt scenario är att nedläggningen av en stor arbetsplats leder till att några startar eget men inte på ett sätt som kompenserar bortfallet av arbetsplatser.
1.1 1 .9 .8
Kvot, nya och nerlagda arbetsställen
1.2
Generellt har kvoten varit högst i storstadsområden och lägst i gles landsbygd. Efter år 2005 har det generellt tillkommit fler nya arbetsställen än det försvunnit, i alla regiontyper.
2000
2002
2004
År
2006
2008
Gles landsbygd
Landsbygd
Stadsområden
Storstadsområden
Figur 3. Kvot nya och nedlagda arbetsställen åren 2000–2010, per regiontyp Källa: rAps, egen bearbetning
15
2010
I de flesta kommuner är antalet nya arbetsställen högre än antalet arbetsställen som försvunnit, se figur 4. Kommunerna som har högst antal nedlagda arbetsställen i relation till nya arbetsställen finns över hela Sverige. Men endast i regiontyperna gles lansbygd och landsbygd, se tabell 7. Den kommunen med lägst antal nya arbetsställen i relation till antal nedlagda arbetsställen är Ljusnarsberg (0,63). Högst andel nya arbetsställen har Sorsele (1,83) i region typen gles landsbygd. De tio kommuner med högst andel finns i regiontyperna landsbygd och storstadsområden.
Figur 4. Kvot nya och nedlagda arbetsställen, år 2010 Källa: rAps, egen bearbetning
16
Tabell 7. 10 kommuner med högst och lägst antal nya arbetsställen i relation till nedlagda arbetsställen, år 2010 Kommun
Regiontyp
nya/ nedlagda
Kommun
Regiontyp
nya/ nedlagda
Sorsele
Gles landsbygd
1,83
Orsa
Gles landsbygd
0,84
Torsås
Landsbygd
1,58
Skinnskatteberg
Landsbygd
0,83
Gagnef
Landsbygd
1,55
Älvsbyn
Landsbygd
0,83
Osby
Landsbygd
1,49
Norsjö
Gles landsbygd
0,82
Dals-Ed Bollebygd
Landsbygd
1,47
Grums
Landsbygd
0,81
Storstadsområden
1,46
Högsby
Landsbygd
0,8
Lysekil
Landsbygd
1,45
Robertsfors
Landsbygd
0,79
Storstadsområden
1,41
Gullspång
Landsbygd
0,79
Boden
Landsbygd
1,41
Smedjebacken
Landsbygd
0,75
Knivsta
Storstadsområden
1,41
Ljusnarsberg
Landsbygd
0,63
Nykvarn
Källa: rAps, egen bearbetning
1.2.2 Arbeten försvinner inte från de arbetsställen som finns kvar Av de kvarvarande arbetsställena har de flesta oförändrat antal sysselsatta, se tabell 8. De regiontyper med högst respektive lägst andel arbetsställen med oförändrat antal sysselsatta är landsbygd och stadsområden, 66 procent och 60 procent. Antalet arbetsställen där antalet sysselsatta är högre än antalet arbetsställen med där antalet sysselsatta minskar, i samtliga regiontyper. Tabell 8. Andel kvarvarande arbetsställen med oförändrat, ökande och minskat antal sysselsatta av totalt kvarvarande arbetsställen, per typ av region (2010) Oförändrat antal sysselsatta i arbetsstället
Ökande antal sysselsatta i arbetsstället
Minskande antal sysselsatta i arbetsstället
Gles landsbygd
63 %
20 %
17 %
Landsbygd
66 %
18 %
16 %
Stadsområden
60 %
22 %
18 %
Storstadsområden
62 %
21 %
17 %
Källa: rAps, egen bearbetning
Kvoten mellan antalet arbetsställen där antalet sysselsatta ökar och arbetsställen där antalet sysselsatta minskar visar i förlängningen på hur sysselsättningen utvecklas. Om kvoten är 1 så är antalet arbetsställen där antalet sysselsatta ökar samma som antalet arbetsställen där antalet sysselsatta minskar. Om kvoten är större än 1 så ökar antalet sysselsätta på fler arbetsställen än de minskar. Om kvoten är mindre än 1 är andel arbetsställen där antalet sysselsatta minskar fler än där de ökar. För regiontyperna har kvoten arbetsställen där antalet sysselsätta ökar eller minskar varierat under perioden 2000–2010, se figur 5. Förhållandet mellan regiontyperna är i stort konstant under perioden, med respektive högst och lägst andel i storstadsområden och gles landsbygd.
17
1.4 1.2 1 .8
Kvot arbetsställen med ökande/minskande antal sysselsatta
2000
2002
2004
År
2006
2008
Gles landsbygd
Landsbygd
Stadsområden
Storstadsområden
2010
Figur 5. Kvoten av kvarvarande arbetsställen med ökande antal sysselsatta och arbetsställen med minskande antal sysselsatta åren 2000–2010, per regiontyp Källa: rAps, egen bearbetning
I de flesta kommuner är antalet arbetsställen där de sysselsatta ökar högre än antalen arbetsställen där de sysselsatta minskar, se figur 6. Kommunerna som har en högre andel arbetsställen där antalet sysselsatta minskar finns spridda över hela Sverige men finns endast i regiontyperna gles lansbygd och landsbygd. Lägst andel och högst andel har två kommuner i regiontypen landsbygd, Kungsör respektive Gnosjö, se tabell 9. De tio kommuner med lägst kvot finns alla utom en kommun i regiontypen landsbygd. Undantaget är Sollefteå som är en kommun i regiontypen gles landsbygd. Bland de tio kommuner med högst kvot finns alla regiontyper förutom stadsområden. I kapitel 6 presenteras mer detaljerad statistik rörande nya, nedlagda och kvarvarande arbetsställen. Kapitlet utforskar också relationerna mellan nya, nedlagda och kvarvarande arbetsställen och nyföretagande i stad och land.
18
Figur 6. Kvoten av kvarvarande arbetsställen med ökande antal sysselsatta och arbetsställen med minskande antal sysselsatta, 2010 Källa: rAps, egen bearbetning
Tabell 9. Tio kommuner med högst respektive lägst kvot. Kvoten av arbetsställen med ökande antal sysselsatta i relation till arbetsställen med minskande antal sysselsatta år 2010 ökande/ Kommun minskande
Regiontyp
ökande/ minskande
Ödeshög
Landsbygd
0,91
1,63
Nora
Landsbygd
0,91
Storstadsområden
1,63
Töreboda
Landsbygd
0,9
Landsbygd
1,61
Östra Göinge
Landsbygd
0,89
Hagfors
Landsbygd
1,61
Sollefteå
Gles Landsbygd
0,89
Tjörn
Storstadsområden
1,59
Degerfors
Landsbygd
0,89
Kiruna
Gles Landsbygd
1,56
Oskarshamn
Landsbygd
0,86
Vindeln
Gles Landsbygd
1,55
Surahammar
Landsbygd
0,85
Partille
Storstadsområden
1,55
Ydre
Landsbygd
0,82
Orust
Landsbygd
1,54
Kungsör
Landsbygd
0,8
Kommun
Regiontyp
Gnosjö
Landsbygd
1,67
Malå
Gles Landsbygd
Salem Osby
Källa: rAps, egen bearbetning
19
2 Vilken inriktning har företagen? • Andelen arbetsställen i branschen jordbruk, jakt och skogsbruk är störst på landsbygden och betydligt mindre i stadsområden. Motsatt förhållande finns för branschen fastighets- och uthyrningsverksamhet inklusive företagstjänster. • Stadskommuner har en konkurrensfördel i sektorerna finansiell verksamhet och fastighets- och uthyrningsverksamhet inklusive företagstjänster. Landsbygdskommuner har en konkurrensfördel i sektorerna jordbruk, jakt och skogsbruk, fiske, utvinning av mineral, el, gas, värme och vatten samt offentlig förvaltning och försvar.
Vill du veta mer? I Allt om landets databas finns information på kommunnivå.
I kapitel 1 beskriver vi vad som avses med ett arbetsställe. Arbetsställens fördelning i branscher skiljer sig från kommun till kommun. I detta avsnitt beskriver vi bransch fördelningen av arbetsställen, det vill säga andelen arbetsställen i en bransch i relation till det totala antalet arbetsställen. Vi har klassificerat arbetsställena i branscher enligt SNI (branschindelning) 2002 7. I figur 7 redovisar vi den branschtillhörigheten för arbetsställen för landet som helhet, för åren 2005 och 2010. I kapitel 8 Så här definierar vi landsbygd kan du läsa mer om vår landsbygdsdefinition. Den största branschen i termer av antal arbetsställen i Sverige är fastighets- och uthyrningsverksamhet inklusive företagstjänster, en bransch som omfattar många företag med få eller inga anställda. Men det är inte denna bransch som har högst andel arbetsställen i alla Sveriges kommuner. Den bransch med högst genomsnittliga andel i Sveriges kommuner är jordbruk, jakt och skogsbruk, en bransch som också omfattar många små företag. Mer information om branschen finns i avsnitt 5. I landet som helhet har de flesta branscher förändrats likartat mellan åren 2005 och 2010. Förändringen mellan åren beskriver vi mer i detalj i avsnitt 2.1. Jordbruk, jakt och skogsbruk Fiske Utvinning av mineral Tillverkning El, gas, värme och vatten Byggverksamhet Partihandel och detaljhandel etc Hotell och restaurang Transport och kommunikation Finansiell verksamhet Fastighet, uthyrning och ftg-tjänster Offentlig förvaltning och försvar Utbildning Hälso- och sjukvård; soc tjänster Samhäll och personliga tjänster Int. organisationer och ambassader Ej identifierat 0
5
10
15
2005
20
25 2010
Figur 7. Andel arbetsställen enligt branschfördelning av det totala antalet arbetsställen åren 2005 och 2010, procent Källa: rAps, egen bearbetning
Det finns stora skillnader mellan stad och land för de två branscher som har högst andel arbetsställen i landet, fastighets- och uthyrningsverksamhet inklusive företagstjänster samt jordbruk, jakt och skogsbruk. Andel arbetsställen i branschen jordbruk, jakt och skogsbruk är högst i gles landsbygd och betydligt lägre i storstadsområden. Motsatt förhållande finns för branschen fastighets- och uthyrningsverksamhet inklusive företagstjänster, där andelen är högst i storstadsområden och lägst i gles landsbygd. Kommunerna i de fyra regiontyperna är heterogena, vad gäller hur branscherna fördelar sig i antal. Figur 8 visar fördelningen för två branscher, fastighets- och uthyrningsverksamhet inklusive företagstjänster och jordbruk, jakt och skogsbruk. För en tjänst- och servicesektor som fastighets- och uthyrningsverksamhet inklusive företagstjänster är 7 SCB (2005)
21
storleken av den lokala marknaden av stor betydelse. Det finns därför en lägre andel av dessa företag i landsbygdskommuner, jämfört med branschen jordbruk, jakt och skogsbruk som är direkt relaterad till landsbygdens resurser.
Figur 8. Antal arbetsställen i branschen jordbruk, jakt och skogsbruk i relation till antal arbetsställen i branschen fastighets- och uthyrningsverksamhet inklusive företagstjänster 2010 Värden över 1 indikerar att antalet arbetsställen i branschen jordbruk, jakt och skogsbruk är större är antalet arbetsställen i branschen fastighets- och uthyrningsverksamhet inklusive företagstjänster. Källa: rAps, egen bearbetning
2.1 Så här har branscherna förändrats Antalet arbetsställen i Sverige har ändrats mellan 2005 och 2010, se figur 9. Antalet arbetsställen har minskat i branscherna tillverkning, partihandel och detaljhandel, transport och kommunikation och offentlig förvaltning och försvar. Antalet arbets ställen i branschen fiske har i genomsnitt minskat i Sveriges kommuner. Däremot har antalet arbetsställen ökat totalt för Sverige, vilket innebär att arbetsställena har ökat i de kommuner där det tidigare fanns många. Antalet arbetsställen har ökat med över tio procent i flera branscher. Branschen Finansiell verksamhet ökade under perioden med över 30 procent. Ökningen är dock koncentrerad till ett fåtal stadskommuner. Den genomsnittliga tillväxten är betydligt lägre i Sveriges kommuner (under 20 procent). Branschen jordbruk, jakt och skogsbruk, den näst största branschen i antal arbetsställen, hade en lägre tillväxt under perioden, cirka 10 procent. Men i flera kommuner var tillväxten högre och i genomsnitt var tillväxten i Sveriges kommuner cirka 15 procent. I kapitel 5 så beskriver vi mer i detalj hur jordbruks- och skogsföretagen har utvecklats de senaste åren.
22
Jordbruk, jakt och skogsbruk Fiske Utvinning av mineral Tillverkning El, gas, värme och vatten Byggverksamhet Partihandel och detaljhandel etc Hotell och restaurang Transport och kommunikation Finansiell verksamhet Fastighet, uthyrning och ftg-tjänster Offentlig förvaltning och försvar Utbildning Hälso- och sjukvård; soc tjänster Samhäll och personliga tjänster -10
0
10
Sverige
%
20
30
40
Kommuner
Figur 9. Procentuell förändring av arbetsställen per bransch åren 2005–2010, landet som helhet och i genomsnitt för Sveriges kommuner Källa: rAps, egen bearbetning
Antalet arbetsställen i stad och land ändras över tid, se figur 10. Vid en jämförelse mellan åren 2005 och 2010 har till exempel antalet arbetsställen i branschen utvinning av mineral ökat något i regiontypen gles landsbygd och minskat i alla andra kategorier av stad och land. Antalet arbetsställen i branscherna el, gas, värme och vatten samt finansiell verksamhet har under perioden minskat något i gles landsbygd, men ökat i de andra regiontyperna. Antalet arbetsställen i branschen fiske har minskat i alla typer av regioner förutom storstadsområden. Antalet arbetsställen i branscherna jordbruk, jakt och skogsbruk och hotell och restaurang har ökat i alla regiontyper. För flera branscher kan den största tillväxten observeras för regiontypen storstadsområden. För branscherna jordbruk, jakt och skogsbruk och fiske sker dock förändringen från en låg nivå.
23
Figur 10. Procentuell förändring av arbetsställen per bransch och regiontyp åren 2005–2010
Källa: rAps, egen bearbetning
24
0
0
40
20
40
Tillverkning
20
60
60
-20
Gles landsbygd Landsbygd Stadsområden Storstadsområden
-20
Gles landsbygd Landsbygd Stadsområden Storstadsområden
-20
Gles landsbygd Landsbygd Stadsområden Storstadsområden
20
40
0
0
40
20
40
Utbildning
20
Finansiell verksamhet
0
60
60
60
Partihandel och detaljhandel etc
-20
Gles landsbygd Landsbygd Stadsområden Storstadsområden
-20
Gles landsbygd Landsbygd Stadsområden Storstadsområden
Jordbruk, jakt och skogsbruk
20
40
60
20
40
60
0
20
40
60
Hotell och restaurang
0
0
20
40
60
-20
Gles landsbygd Landsbygd Stadsområden Storstadsområden
%
0
20
40
60
Hälso- och sjukvård; soc tjänster
-20
Gles landsbygd Landsbygd Stadsområden Storstadsområden
Fastighet, uthyrning och ftg-tjänster
-20
Gles landsbygd Landsbygd Stadsområden Storstadsområden
-20
Gles landsbygd Landsbygd Stadsområden Storstadsområden
0
El, gas, värme och vatten
-20
Gles landsbygd Landsbygd Stadsområden Storstadsområden
Fiske
20
40
0
20
40
Byggverksamhet
0
60
60
0
20
40
60
0
20
40
60
-20
Gles landsbygd Landsbygd Stadsområden Storstadsområden
0
20
40
60
Samhäll och personliga tjänster
-20
Gles landsbygd Landsbygd Stadsområden Storstadsområden
Offentlig förvaltning och försvar
-20
Gles landsbygd Landsbygd Stadsområden Storstadsområden
Transport och kommunikation
-20
Gles landsbygd Landsbygd Stadsområden Storstadsområden
-20
Gles landsbygd Landsbygd Stadsområden Storstadsområden
Utvinning av mineral
2.2 Skillnad mellan arbetsställens fördelning i branscher i stad och land Arbetsställens fördelning i branscher skiljer sig mellan stad och land. Enligt vedertagen ekonomisk teori stimuleras tillväxt av täthet, mångfald och tillgänglighet till befolkning och ekonomisk aktivitet. Detta sker genom ett ömsesidigt förstärkande utvecklingsförlopp där stora marknader har konkurrensfördelar eftersom de lockar till sig företag vars produktion kännetecknas av skalfördelar. Skalfördelar innebär att den genomsnittliga kostnaden beror på storleken av marknaden. Hushåll och arbetskraft i sin tur lockas av den variationsrikedom i utbud som större marknader erbjuder. Trängseleffekter, i form av exempelvis höga fastighetspriser, kan urholka attraktionskraften hos större marknader.8 Att företag har skalfördelar på stora marknader förklarar varför allt fler arbetsställen och arbetstillfällen finns i städer. Det är inte optimalt för alla företag att lokalisera sig i städer. Landsbygden erbjuder ett alternativ för företag där nyttan av att befinna sig i en stad inte kompenserar de kostnader som uppstår på grund av trängseleffekter. Vidare erbjuder landsbygden resurser i form av skog, jordbruksmark, vatten, mineraler och natur- och kulturmiljöer. Lands bygden kan därför erbjuda en attraktiv produktionsmiljö för näringar som drar nytta av landsbygdens resurser och låga lokalkostnader.9 En kommuns specialisering inom en särskild bransch visar på vilka branscher som är vanliga i kommunen. De mönster som ses i tabell 10 är vad man kan förvänta sig från ekonomisk teori. Stadskommuner har en konkurrensfördel i sektorer där den lokala marknaden är av stor betydelse som finansiell verksamhet och fastighets- och uthyrningsverksamhet inklusive företagstjänster. För dessa sektorer har regiontyperna stads-och storstadsområden en högre andel företag inom branschen än genomsnittet i Sverige. Här har landsbygden en lägre andel företag inom branschen än genomsnittet. Tabell 10. Branscher med hög respektive låg specialisering, per regiontyp 2010a Gles landsbygd
Hög specialiseringb
Låg specialiseringc
• Jordbruk, jakt och skogsbruk
• Fiske
• Utvinning av mineral
• Partihandel och detaljhandel
• El, gas, värme och vatten
• Finansiell verksamhet
• Offentlig förvaltning och försvar
• Fastighet, uthyrning och ftg-tjänster • Hälso- och sjukvård; sociala tjänster • Samhälls- och personliga tjänster
Landsbygd
• Jordbruk, jakt och skogsbruk
• Finansiell verksamhet
• Utvinning av mineral
• Fastighet, uthyrning och ftg-tjänster
• El, gas, värme och vatten • Offentlig förvaltning och försvar Stadsområden Storstadsområden
• Fiske • Finansiell verksamhet
• Jordbruk, jakt och skogsbruk
• Fastighet, uthyrning och ftg-tjänster
• Utvinning av mineral • El, gas, värme och vatten
Specialiseringskvoter för alla branscher, per regiontyp, finns i bilaga 10.1. Specialiseringskvoter över 1,3. c Specialiseringskvoter under 0,7. a
b
Källa: rAps, egen bearbetning
8 Krugman (1991) 9 Jordbruksverket (2012)
25
Statistik över antal besöksnätter visar att det främst är fjällvärlden och kustområdena som attraherar besökare utanför storstäderna.
För branscherna jordbruk, jakt och skogsbruk, fiske, utvinning av mineral, el, gas, värme och vatten är landsbygdens resurser av stor betydelse. I dessa branscher har landsbygden en högre andel företag inom branschen än genomsnittet i Sverige och staden en lägre andel företag inom branschen än genomsnittet. Inom vissa branscher finns inget som visar på några konkurrensfördelar eller konkurrensnackdelar för stads- och landsbygdskommuner. Detta är fallet för tillverkning, byggverksamhet, hotell och restaurang, samt transport och kommunikation. Andelen arbetsställen inom byggverksamhet är likartad i de fyra regiontyperna. Regiontyperna storstadsområden och gles landsbygd har en högre andel företag inom branschen hotell och restaurang än genomsnittet i Sverige och de övriga två regiontyperna har en andel under genomsnittet. Det kan bero på att både storleken av den lokala marknaden och de resurser som finns i gles landsbygd påverkar var arbetsställen i sektorn lokaliseras. Statistik över antal besöksnätter visar att det främst är fjällvärlden och kustområdena som attraherar besökare utanför storstäderna10.
10 Jordbruksverket (2012)
26
3 Antalet anställda per arbetsställe • Det finns ungefär lika stor andel arbetsplatser av olika storlekar i regiontyperna. De flesta arbetsställena har inga eller få anställda. • Generellt har antalet arbetsställen procentuellt ökat i alla anställningsklasser för både land och stad. Stad har en högre tillväxt än landsbygden, förutom för anställningsklassen 0 anställda och i anställningsklassen 250 eller fler anställda. • Det finns en tydlig trend på landsbygden att arbetsställen med minskande antal s ysselsatta har en hög andel sysselsatta kvinnor samtidigt som arbetsställen med ökande antal sysselsatta har en låg andel sysselsatta kvinnor.
Vill du veta mer? I Allt om landets databas finns information på kommunnivå.
Fördelningen av andelen arbetsställen per anställningsklass var likartad i stad och land, år 2010. Figur 11 visar att andelen arbetsställen med 0 anställda är jämförelsevis hög på landsbygden. I kapitel 8 Så här definierar vi landsbygd kan du läsa mer om vår landsbygdsdefinition.
0 anställda 1-4 anställda 5-9 anställda 10-49 anställda 50-249 anställda 250 eller fler anställda 0
20
40 Andel arbetsställen (%)
Gles landsbygd Stadsområden
60
80
Landsbygd Storstadsområden
Figur 11. Andel arbetsställen per anställningsklass och respektive regiontyp 2010 Källa: rAps, egen bearbetning
Andelen arbetsställen per anställningsklass har också en likartad fördelning inom olika branscher, men fördelningen kan variera mellan branscherna. Jordbruk, jakt och skogsbruk och fastighets- och uthyrningsverksamhet inklusive företagstjänster är två branscher där de flesta arbetsställen har få eller inga anställda, se figur 12. Hur arbetsställen är fördelade mellan olika anställningsklasser i olika branscher skiljer sig inte mycket från hur fördelningen ser ut i landet.
29
Tillväxten är högst inom anställningsklassen 1–4 anställda, en ökning med nästan 22 procent eller 14 917 arbetsställen.
Jordbruk, jakt och skogsbruk
0 anställda 1-4 anställda 5-9 anställda 10-49 anställda 50 eller fler anställda
Tillverkning
0 anställda 1-4 anställda 5-9 anställda 10-49 anställda 50 eller fler anställda 0
20 40 60 80 100
0
Partihandel och detaljhandel etc
0 anställda 1-4 anställda 5-9 anställda 10-49 anställda 50 eller fler anställda
20 40 60 80 100
Fastighet, uthyrning och ftg-tjänster
0 anställda 1-4 anställda 5-9 anställda 10-49 anställda 50 eller fler anställda 0
20 40 60 80 100
0
20 40 60 80 100
Andel arbetsställen (%) Gles landsbygd
Landsbygd
Stadsområden
Storstadsområden
Figur 12. Andel arbetsställen per anställningsklasser i fyra branscher, per regiontyp 2010 Källa: rAps, egen bearbetning
Generellt har antalet arbetsställen ökat procentuellt i alla anställningsklasser för både land och stad mellan åren 2005 och 2010, se figur 13. Städer har en högre tillväxt än landsbygder, förutom för anställningsklassen 0 anställda och i anställningsklassen 250 eller fler anställda. I dem har landsbygd respektive gles landsbygd en högre tillväxttakt än storstadsområden. Tillväxten har varit högst i storstadsområden inom alla anställningsklasser, förutom i anställningsklassen 250 eller fler anställda. Tillväxten är högst inom anställnings klassen 1–4 anställda, en ökning med nästan 22 procent eller 14 917 arbetsställen. Tillväxten har varit lägst för gles landsbygd i alla klasser, förutom i anställningsklassen 250 eller fler anställda där en ökning med över 16 procent representerar en ökning av antal arbetsställen från 18 till 21 stycken. I samma anställningsklass observerar vi att antalet arbetsställen har minskat på landsbygden med cirka 3 procent eller 11 arbets ställen. I anställningsklassen 50–249 anställda har antalet arbetsställen minskat under perioden med nästan 2 procent, vilket motsvarar 7 arbetsställen.
30
0 anställda 1-4 anställda 5-9 anställda 10-49 anställda 50-249 anställda 250 eller fler anställda -5
0
5
%
10
Gles landsbygd Stadsområden
15
20
Landsbygd Storstadsområden
Figur 13. Procentuell förändring av antalet arbetsställen per anställningsklass 2005–2010 och respektive regiontyp Källa: rAps, egen bearbetning
31
3.1 Kvinnors arbetsplatser försvinner på landsbygden
0,9
1,0
1,1
Kvot sysselsatta, nya/nerlagda
1,2
1,3
Efter 2005 har generellt antalet anställda i nya arbetsställen varit högre än tidigare sysselsatta i nedlagda arbetsställen, se figur 14. Generellt under hela perioden, 2000–2010, har andelen sysselsatta i nya arbetsställen i relation till sysselsatta i nedlagda varit högre i städer, jämfört med i landsbygder. En förklaring till detta är att det skapas fler nya arbetsställen jämfört med hur många arbetsställen som lägger ner i städer, se avsnitt 1.2.1.
0,8
Det finns en tydlig trend på landsbygden att arbetsställen där antalet sysselsatta minskar har en hög andel sysselsatta kvinnor.
2000
2005
2010
År Gles Landsbygd
Landsbygd
Stadsområden
Storstadsområden
Figur 14. Antalet sysselsatta i nya arbetsställen i relation till antalet sysselsatta i nedlagda arbetsställen åren 2000–2010, per regiontyp Källa: rAps, egen bearbetning
Andelen sysselsatta kvinnor i relation till totalt antal sysselsatta i nya och nedlagda arbetsställen är lägre på landsbygden, se tabell 11. Det finns en tydlig trend på lands bygden att arbetsställen där antalet sysselsatta minskar har en hög andel sysselsatta kvinnor. Samtidigt har arbetsställen där antalet sysselsatta ökar en lägre andel sysselsatta kvinnor. Andelen varierar dock stort mellan kommuner och inte minst inom regiontyperna, se figur 15. Bland de fem kommuner med lägst andel sysselsatta kvinnor i nya arbetsställen finns två kommuner i regiontypen stadsområden, Grästorp och Habo. Grästorp har den lägsta andelen i Sverige, 18 procent, se tabell 12. De resterande tre kommunerna, Åsele, Bjurholm och Älvdalen, finns i gles landsbygd. Bland de fem kommuner med högst andel sysselsatta kvinnor i Sverige finns kommuner i regiontyperna landsbygd och storstadsområden. Högst andel har Vadstena, 54 procent.
32
Tabell 11. Andel kvinnor av sysselsatta i nya, nedlagda och kvarvarande arbetsställen med ökande eller minskande antal sysselsatta år 2010, i procent
Gles Landsbygd
Nya %
Nedlagda %
Kvarvarande, ökande %
Kvarvarande, minskande %
34
34
46
54
Landsbygd
37
35
46
51
Stadsområden
39
39
50
50
Storstadsområden
41
39
49
49
Källa: rAps, egen bearbetning
Figur 15. Andel kvinnor av sysselsatta i nya arbetsställen år 2010, procent Källa: rAps, egen bearbetning
Tabell 12. Tio kommuner med högst/lägst andel sysselsatta kvinnor vid nya arbetsställen, 2010 Kommun
Regiontyp
Grästorp
Stadsområden
Andel kvinnor (%) 18
Åsele
Gles Landsbygd
20
Bjurholm
Gles Landsbygd
21
Habo
Stadsområden
21
Älvdalen
Gles Landsbygd
22
Leksand
Landsbygd
49
Sundbyberg
Storstadsområden
49
Stenungsund
Storstadsområden
49
Höganäs
Landsbygd
51
Vadstena
Landsbygd
54
Källa: rAps, egen bearbetning
33
4 Omsättning och arbetsställen • Omsättning per arbetsställe ökade mest på landsbygden under perioden 2005–2010. • Omsättningen per arbetsställe som redovisar moms är högre i stadsområden än på landsbygden. Detta gäller i alla anställningsklasser förutom i kategorierna 0 anställda och 250 eller fler anställda. • Bland annat anställningsklass gör att omsättning per arbetsställe varierar både inom och mellan de olika regiontyperna under perioden 2005–2010. Endast i anställningsklasserna 10–49 anställda och 50–249 anställda ökar omsättning per arbetsställe i alla typer av regioner.
Vill du veta mer? I Allt om landets databas finns information på kommunnivå.
Omsättningen per arbetsställe som redovisar moms är högre i stad än på landsbygden. Högst är omsättningen per arbetsställe i storstadsområden och lägst i gles landsbygd, se figur 16. I kapitel 8 Så här definierar vi landsbygd kan du läsa mer om vår landsbygdsdefinition.
Gles landsbygd
Landsbygd
Stadsområden
Storstadsområden
0
2
4 6 Omsättning per arbetsställe (mkr)
8
10
Figur 16. Omsättning per arbetsställea som redovisar mervärdesskatt, i respektive regiontyp 2010 Omsättning per arbetsställe är här beräknat genom att dividera total omsättning i en given region med antalet arbetsställen som redovisar mervärdesskatt i samma region. a
Källa: rAps, egen bearbetning
Omsättningen per arbetsställen som redovisar moms är högre i stad än på landsbygden. Samma mönster finns inom alla anställningsklasser förutom i anställningsklassen 250 eller fler anställda och 0 anställda, se figur 17. I dessa anställningsklasser har landsbygd en högre omsättning per arbetsställe än stadsområden.
35
0 anställda 1-4 anställda 5-9 anställda 0
1
2
3
4
5
6
7
10-49 anställda
50-249 anställda
0
20
40
60
80
100
120
250 eller fler anställda
0
200
400
600
800
Gles landsbygd
Landsbygd
Stadsområden
Storstadsområden
1000
Omsättning per arbetsställe (mkr)
Figur 17. Omsättning per arbetsställea som redovisar mervärdesskatt år 2010, i respektive regiontyp och anställningsklass Omsättning per arbetsställe är här beräknat genom att dividera total omsättning i en given region med antalet arbetsställen som redovisar mervärdesskatt i samma region. a
Källa: rAps, egen bearbetning
Notera att de fyra regiontyperna inte är lika vad gäller omsättning per arbetsställe, se figur 18.
Figur 18. Omsättning per arbetsställe i Sveriges kommuner år 2010 (mkr) Källa: rAps, egen bearbetning
36
4.1 Störst ökad omsättning på landsbygden Omsättningen per arbetsställe som redovisar moms har ökat i alla regiontyper, under perioden 2005–2010, se figur 19. Högst procentuell förändring kan observeras för landsbygden och regiontypen gles landsbygd. Lägst är den procentuella förändringen i stadsområden.
Gles landsbygd
Landsbygd
Stadsområden
Storstadsområden
0
5
10
%
15
20
Figur 19. Procentuell förändring av omsättning i mkr per arbetsställea som redovisar mervärdesskatt 2005–2010, i respektive typ av region Omsättning per arbetsställe är här beräknat genom att dividera total omsättning i en given region med antalet arbetsställen som redovisar mervärdesskatt i samma region. a
Källa: rAps, egen bearbetning
Omsättning per arbetsställe varierar under perioden inom och mellan anställnings klasser för de olika regiontyperna, se figur 20. Endast i anställningsklasserna 10–49 anställda och 50–249 anställda ökar omsättning per arbetsställe i alla regiontyper. Anställningsklassen 10–49 anställda ökar mest i regiontypen gles landsbygd medan klassen 0 anställda minskar. Landsbygd ökar mest i anställningsklassen 0 anställda och minst i kategorin 1-4 anställda. Regiontyperna stadsområden och storstadsområden ökar mest under perioden i anställningsklasserna 50–249 anställda och 0 anställda. Omsättning per arbetsställe minskar i anställningsklasserna 1-4 anställda och 5-9 anställda för storstadsområden. I anställningsklassen 250 eller fler anställda minskar omsättning per arbetsställe i stadsområden.
37
0 anställda 1-4 anställda 5-9 anställda 10-49 anställda 50-249 anställda 250 eller fler anställda
-20
0 Gles landsbygd Stadsområden
20 (%)
40
60
Landsbygd Storstadsområden
Figur 20. Procentuell förändring av omsättning i mkr per arbetsställe som redovisar mervärdesskatt 2005–2011, per anställningsklass och typ av region Källa: rAps, egen bearbetning
38
5 Areella näringar, jordoch skogsbruk • Det finns fler jordbruksföretag i stadsområden än på landsbygden. Företagen på landsbygden har i större utsträckning animalieproduktion medan företagen i stadsområden främst har växtodling. • Mellan 30 och 40 procent av jordbruksföretagen har även kombinationsverksamhet. Vanligast är entreprenadverksamhet och turism. • Skogsägare på den glesa landsbygden bor i störst utsträckning långt bort från sin skog.
Vill du veta mer? I Allt om landets databas finns information på kommunnivå.
5.1 Jordbrukare har flera kombinationsverksamhet Enligt vår landsbygdsdefinition där Sveriges kommuner delas in i fyra regiontyper så finns det i genomsnitt flest jordbruksföretag i regiontypen stadsområden. I genomsnitt finns det 345 jordbruksföretag i stadsområden och 285 företag i regiontypen landsbygd. Ser man istället till andelen och inte till antalet så finns det fler jordbruksföretag i landsbygdskommuner jämfört med stadsområden. I kapitel 2 kan du läsa mer om branschfördelningen i olika delar av Sverige och där finns djupare beskrivningar av de areella näringarnas relation till andra branscher. Det är i Sveriges slättbygder som de flesta jordbruksföretagen finns, se figur 21.11 Till slättbygderna räknas bland annat områden runt Vänern, i Skåne, Halland och Uppland och i dessa områden finns flera stadsområdeskommuner. På den glesa landsbygden i nordvästra Norrland finns det färre antal jordbruksföretag, se figur 21. I kapitel 8 Så här definierar vi landsbygd kan du läsa mer om vår landsbygdsdefinition.
Figur 21. Antal jordbruksföretag 2010 Källa: Jordbruksverket
5.1.1 Jordbruksföretagen minskar och effektiviteten ökar Jordbruket har under de senaste 50 åren specialiserats och effektiviserats. Det innebär att antalet jordbruksföretag och antalet anställda inom jordbruket har minskat och effektiviteten ökat. Samtidigt har jordbrukets ekonomiska betydelse minskat under den här tiden, det vill säga att jordbrukets andel av BNP (Bruttonationalprodukten) har minskat.12
11 Jordbruksverket/Statistiska Centralbyrån (2012) 12 Jordbruksverket/Statistiska Centralbyrån (2012)
41
I genomsnitt finns det 345 jordbruksföretag i stadsområden och 285 företag i regiontypen landsbygd.
Att jordbruksföretagen minskar ser vi oavsett var i landet vi tittar. På den glesa landsbygden har antalet företag halverats mellan 1981 och 2010. I övriga regiontyper har företagen minskat med runt en tredjedel, se figur 22. Färre jordbruksföretag betyder inte att jordbruket minskar. Ett exempel på det är att produktionsvärdena, det totala värdet av jordbruksproduktionen, har ökat under den senaste 10-årsperioden.13 600
Antal jordbruksföretag
500 400 300 200 100 0 198119851989199019911992199319941995199619971998199920002003200520072010
Storstadsområden
Stadsområden
Landsbygd
Gles landsbygd
Figur 22. Antal jordbruksföretag 1981–2010 Källa: Jordbruksverket
Ett jordbruk kan se ut på många olika sätt. Specialiseringen inom jordbruket har gjort att gårdarna riktat in sig på ett fåtal produkttyper.14 Jordbruksverket delar in jordbruks företag i olika inriktningar beroende på verksamhet. Det finns företag inom växtodling, husdjursskötsel och blandade jordbruk:15 • Växtodling: jordbruksväxter, köks-, prydnads- och plantskoleväxter, samt frukt och bär och blandad växtodling. • Husdjursskötseln: nötkreatur, får och getter, gris, fjärderfä och blandad husdjurs skötsel. • Blandade jordbruk: både växtodling och djurhållning. Växtodlingsföretag är den produktionsinriktning som är vanligast i Sverige och bland företagen är ovanligast. Det finns flest växtodlingsföretag och blandföretag i stads områden, se figur 23. Att dessa produktionsinriktningar framförallt finns där beror på att flera av de kommuner som klassificeras som stadskommuner även har stora arealer av bördig jordbruksmark inom kommunen, som till exempel Linköping eller Uppsala. Däremot är företag med djurhållning vanligast på landsbygden.
13 JO 45 SM 1102 14 Agrifood (2012) 15 JO 35 SM 1101
42
Småbruk kallas en driftsinriktning där arbetsbehovet i jordbruksföretaget är mindre än 400 timmar per år. Småbruken utgör en betydande andel av samtliga jordbruksföretag. I alla regiontyper förutom i storstadsområden så är småbruk den vanligaste driftsinriktningen.
Andelar per regiontyp (%)
60 50 40 30 20 10 0 Växtföretag
Djurföretag
Blandföretag
Småbruk
Jordbruksföretagens inriktning Storstadsområden
Stadsområden
Landsbygd
Gles Landsbygd
Figur 23. Produktionsinriktning i svenska jordbruksföretag efter regiontyp 2010, andel Källa: Jordbruksverket
Växtodlingsföretagen ligger främst i slättbygderna medan företagen med djurhållning framförallt finns i skogsbygderna och längs norrlandskusten, se figur 24.
Figur 24. Produktionsinriktning i svenska jordbruksföretag år 2010, procent Källa: Jordbruksverket
43
5.1.2 Vanligare med kombinationsverksamhet i städer Kombinationsverksamhet är vanligast bland jordbruksföretag i östra Sverige och i synnerhet i Mälardalen.
Det finns många olika exempel på kombinationsverksamhet som svenska jordbruks företagare ägnar sig åt, allt från entreprenadverksamhet till turism. Det är vanligare att jordbruksföretag i storstadskommunerna har kombinationsverksamhet jämfört med andra regiontyper. I storstadsområden har 41 procent av jordbruksföretagen en kombinationsverksamhet. På den glesa landsbygden är andelen 29 procent. I kapitel 8 Så här definierar vi landsbygd kan du läsa mer om vår landsbygdsdefinition. Figur 25 visar tydligt att kombinationsverksamhet är vanligast bland jordbruksföretag i östra Sverige och i synnerhet i Mälardalen. Det finns även en del spridda kommuner på den glesa landsbygden med en stor andel företag med kombinationsverksamhet.
Figur 25. Andel företag med kombinationsverksamhet 2010, procent Källa: Jordbruksverket
Den vanligaste sidoverksamheten för jordbruksföretag är entreprenad, både riktad mot jordbruk och annan entreprenad. Detta gäller för företag i både stads- och landsbygdskommuner, se figur 26. I annan entreprenadverksamhet ingår bland annat snöröjning, arbeten med anläggningsmaskiner (till exempel arbeten med grävmaskiner) och skogsentreprenad. Att ha entreprenadverksamhet vid sidan om jordbruket är en vanligare kombinationsverksamhet bland företag i storstadsområdena jämfört med övriga regiontyper. Även andra typer av kombinationsverksamheter är vanligare bland jordbruks företag i storstadsområden jämfört med andra regiontyper. Undantaget är vattenbruk som är vanligast i stadsområdeskommuner och hantverk och förädling av skog som är vanligast i glesa landsbygdskommuner. Efter entreprenad är turism och övriga kombinationsverksamheter vanligast. Övrigt är en sammanfattning av olika kombinationsverksamheter som inte passar in de upp räknade kategorierna i figur 26. Vanligaste verksamheterna inom övrigt är service och reparationer, mekanisk verkstad och kennel.
44
Många jordbruksföretagare är skogsägare. Däremot är det få jordbruksföretag som ägnar sig åt förädling av skogsråvaror, se figur 26. Kombinationsverksamheten förädling skog är störst på den glesa landsbygden. I 5.2 kan du läsa mer om skogsbruksföretagande.
Andel av samtliga jordbruksföretag
25%
20%
15%
10%
5%
0%
Storstadsområden
Stadsområden
Landsbygd
Gles landsbygd
Figur 26. Kombinationsverksamheter i svenska jordbruksföretag 2010, procenta
Andel av samtliga jordbruksföretag som arbetar med olika former av kombinationsverksamhet. Statistiken baserad på enkätundersökning. I bilaga 10.2 finns en uppräkning av samtliga kombinationsverksamheter som de formulerades i enkäten. a
Källa: Jordbruksverket
Entreprenad, turism och gårdsförädling är, som nämnt tidigare, de kombinationsverksamheter som jordbruksföretag ofta har vid sidan av jordbruket. Andelen jordbruks företag som arbetar med någon av dessa verksamheter varierar mellan 3 och 20 procent beroende på regiontyp och på vilken verksamhet som avses. Men antalet företag är i vissa fall litet, i flera fall mellan 5-10 företag i genomsnitt per kommun beroende på regiontyp. Tabell 13 visar både andelen och antalet företag som arbetar med kombinationsverksamheterna annan entreprenad, turism och förädling. Tabell 13. Annan entreprenad, turism och gårdsförädling som kombinationsverksamhet samt folkmängd 2010 i genomsnitt per regiontyp Annan entreprenad
Turism
Gårdsförädling
Folkmängd
Regiontyp
Andel
Antal
Andel
Antal
Andel
Antal
Antal
Storstad
19,8 %
18
8,8 %
7
6,8 %
4
73 171
Stadsområde
14,4 %
50
6,4 %
20
3,1 %
10
60 364
Landsbygd
13,2%
37
6,7 %
18
2,7 %
7
17 796
Gles landsbygd
10,9%
11
6,8 %
8
5,1 %
4
8 519
Källa: Jordbruksverket och SCB
45
De kommuner som har jordbruksföretag med en större andel gårdsförädling ligger längre ifrån större stadsområden.
I figur 27 visar vi att övrig entreprenadverksamhet är vanligt framförallt i östra Sverige. I Mälardalen och i Östergötland finns flera kommuner med relativt stor andel sådana kombinationsverksamheter. Turism som sidoverksamhet är spritt inom de olika regiontyperna. Vid en geografisk jämförelse syns det att turismen inte är lika omfattande i slättbygderna där det finns en stor andel växtodlingsföretag. I stället är det fler jordbruksföretag som sysslar med turism i till exempel nordöstra Småland och östra Södermanland. Det är också vanligt att jordbruksföretagen sysslar med turism i kommuner där det finns stora turistmål, till exempel i de svenska fjällen samt Öland och Gotland, se figur 27. Att ha gårdsförädling, vilket även innefattar gårdsförsäljning, som sidoverksamhet för jordbruksföretag är vanligare på den glesa landsbygden, se figur 27. Där finns flera -kommuner med en något högre andel jordbruksföretag med gårdsförädling jämfört med andra regiontyper. Gotland sticker ut och har större andel företag med gårdsförädling. Det är intressant att notera att de kommuner som har jordbruksföretag med en större andel gårdsförädling generellt ligger längre ifrån större stadsområden.
46
Figur 27. Andel av jordbruksföretagen med kombinationsverksamhet inom annan entreprenad, turism och förädling gård 2010, procent Källa: Jordbruksverket
47
5.2 Enskilda skogsägare äger halva skogen på landsbygden Skogen är ett viktigt inslag i den svenska landskapsbilden. Över hälften av Sveriges landareal är produktiv skogsmark. Viktiga aktörer inom skogsnäringen är skogsägarna och skogsindustrin. Här tittar vi närmre på enskilda skogsägare. Enskilda skogsägare äger över 50 procent av den produktiva skogsmarken, olika privata och statliga företag äger runt 40 procent. Resten av skogen ägs av övriga allmänna och privata ägare, till exempel svenska kommuner och landsting, stiftelser, religiösa samfund med flera.16 Skogsägarföreningarna har en viktig roll i skogsägandet eftersom de är stora virkes inköpare och äger en del av skogsindustrin. Däremot så äger de inte egen skog utan organiserar enskilda skogsägare. Sveriges skogsmark delas in i brukningsenheter. En brukningsenhet är den areal produktiv skogsmark inom en kommun som tillhör samma ägare. I figur 28 visas det genomsnittliga antalet brukningsenheter per regiontyp som ägs av enskilda ägare, det vill säga privatpersoner. Det finns enskild ägd skogsmark i majoriteten av Sveriges kommuner. Flest brukningsenheter med enskilda ägare finns på den glesa landsbygden. Där finns det i genomsnitt lite mer än 1 000 brukningsenheter per kommun, se figur 28. Det stora antalet på den glesa landsbygden ska sättas i relation till kommunernas stora areal. En kommun på den glesa landsbygden har i genomsnitt sju gånger så stor yta som en landsbygdskommun.
1400
1257
1200 Antal brukningsenheter
Skogsägarföreningarna har runt 110 000 medlemmar av de cirka 330 000 enskilda skogs ägare som finns i landet. 6 087 hektar produktiv skogsmark av totalt 22 405 tusen hektar är ansluten till någon av de fyra stora skogsägar föreningarna, vilket inne bär cirka 27 procent. Om man istället tittar på andelen bland de enskilda ägarna, vilket i praktiken är de enda som kan vara med i en skogsägar förening, är den högre. 6 087 hektar av 11 165 hektar innebär att cirka 55 procent av de enskilda skogsägarnas mark är ansluten till antingen Södra, Mellanskog, Norr skog eller Norra skogs ägarna.
1000
932
834
800 600 400 200
127
0 Storstadsområde
Stadsområde
Landsbygd
Gles landsbygd
Figur 28. Genomsnittligt antal brukningsenheter per regiontyp med enskilda ägarea I stadsområdeskommuner saknar flera kommuner värden eftersom de antingen helt saknar skogsfastigheter med enskilda ägare eller endast har 1-2 brukningsenheter. a
Källa: Skatteverket, bearbetat av Skogsstyrelsen och Jordbruksverket
16 Skogsstyrelsen (2012)
48
5.2.1 En skogsägare bor ofta i samma kommun som sin skog En brukningsenhet kan ha en eller flera ägare. Cirka 40 procent av alla enskilt ägda skogsfastigheter ägs av fler än en person 17. Figur 29 visar fördelningen av hur ägandet bland de enskilda ägarna ser ut i de olika regiontyperna. Närboägande är vanligare än utboägande eller det delvis utboägandet i samtliga regiontyper. Det betyder att skogsägaren oftast bor i samma kommun som sin skog. Allra vanligast är det i stadsområden där 78 procent av alla ägare bor i samma kommun som skogsfastigheten. På den glesa landsbygden, som har flest brukningsenheter med enskilda ägare, är andelen som bor i samma kommun 54 procent. I kombination med detta är andelen utboägda brukningsenheter högst på den glesa landsbygden med 36 procent, se figur 29. I landsbygdskommuner finns 69 procent av de närboägda brukningsenheter.
90%
76 78
80% 70%
Andel
60%
69 54
50% 40%
36
30% 20%
25 16 16 8
10%
6
7
11
0% Andel utboägd Storstadsområde
Andel närboägd Stadsområde
Andel delvis utboägd
Landsbygd
Gles landsbygd
Figur 29. Ägarstruktur av enskilt ägda brukningsenheter av skogsmarka, procent a
Figuren visar fördelningen av olika ägarförhållanden på regiontypsnivå.
Källa: Skatteverket, bearbetat av Skogsstyrelsen
17 Skogsstyrelsen (2012)
49
En brukningsenhet är närboägd om skogs ägaren bor i samma kommun som fastigheten. En utboägande skogs ägare bor i en annan kommun än den som brukningsenheten finns i. Delvis utboägd innebär flera ägare där det både bor ägare i samma kommun som skogen ligger i samt utanför kommunen.
Jämförelsen av var de enskilda skogsägarna faktiskt bor i figur 30 visar att det bor flest skogsägare i städerna. Skillnaden i hur skogsägarna fördelar sig mellan regiontyperna jämfört med hur brukningsenheterna fördelar sig mellan regiontyperna är tydlig, jämför figur 28 och 30. Stadsområden som har flest skogsägare har brukningsenheter i nivå med landsbygdskommunerna. Den glesa landsbygden som har flest brukningsenheter har betydligt färre skogsägare än stadsområdeskommunerna.
Antal skogsägare per kommun
2000
1762
1800 1600 1400
1172
1200 1000 800
1004 759
600 400 200 0 Storstadsområde Stadsområde
Landsbygd
Gles landsbygd
Figur 30. Skogsägare efter den regiontyp de är bosatta, enskilda ägare Källa: Skatteverkets fastighetstaxeringsregister, bearbetat av Skogsstyrelsen
Jämförelsen vi gjort mellan brukningsenheterna hos de enskilda ägarna och produktiv skogsmark visar att många brukningsenheter inte består av stor areal skogsmark. I princip hela den glesa landsbygden ligger i län med mycket skogsmark samtidigt som antalet brukningsenheter i dessa kommuner varierar mycket. En förklaring till detta kan vara att mycket skog är företagsägd på den glesa landsbygden. På den vänsta kartan i figur 31 visar vi bara de enskilda skogsägarnas brukningsenheter. I Västernorrland ägs till exempel över hälften av skogsmarken av privata företag. Motsvarande andel i Kronobergs län är tre procent. En annan förklaring kan vara fjäll och fjällbarrskog. Denna marktyp finns bara i norra Sverige men står för nästan en tiondel av Sveriges totala landareal.
50
Figur 31. Geografisk spridning av brukningsenheter och skogsmark 2011a a
Inga brukningsenheter = kommuner som har mellan noll och tv책 brukningsenheter.
K채lla: Skatteverket, bearbetat av Skogsstyrelsen
51
6 Diskussion och fördjupning: Var skapas arbetsställen? • I landsbygdskommuner som inte har så många arbetsställen ökar antalet arbetsställen i större utsträckning än i städerna. • I de områdena där antalet nya arbetsställen är fler än antalet nedlagda arbetsställen ser vi en utveckling. Här ökar antalet arbetsställen och detta sker i större utsträckning i landsbygdskommuner. • I kommuner med lägre antal sjukdagar, lägre arbetslöshet och högre löner skapas det fler nya arbetsställen och antalet arbetsställen ökar.
Vill du veta mer? I Allt om landets databas finns information på kommunnivå.
Befolkningen ökar i kommuner där det skapas fler nya arbetsställen och antalet arbetsställen ökar. Den glesa landsbygden är ett undantag. Även om antalet arbetsställen ökar på den glesa landsbygden blir ofta inte befolkningen större.
6.1 Nya företag och nya arbetsställen I detta avsnitt utforskar vi var arbetsställen skapas och därmed möjliga arbetsplatser. Fokus kommer främst vara skillnader mellan kommuner i samma regionstyp. I avsnitt 1.1 beskriver vi hur arbetsställen fördelas i stad och land. Avsnitt 1.2 beskriver hur nya, kvarvarande och nedlagda arbetsställen fördelas i stad och land. I kapitel 8 Så här definierar vi landsbygd kan du läsa mer om vår landsbygdsdefinition. Tabell 14. Korrelationskoefficienter för företagsförekomster och antal arbetsställen, per regiontyp och totalt Antal arbetsställen Företagsförekomster
Alla
Gles landsbygd
0,99
0,99
Landsbygd Stadsområden Storstadsområden 0,99
0,99
0,99
Källa: SCB, egen bearbetning
I kommuner med många företag finns många arbetsställen, se tabell 14. Relationen mellan mängden arbetsställen, nya arbetsställen, nystartade företag och den förändringen i antal arbetsställen är stark i Sverige, se tabell 15. Det skapas fler arbetsställen och företag i kommuner med många arbetsställen och företag. Det är också i dessa kommuner som ökningen i antal arbetsställen är högst. Det ska noteras att kommuner där det finns många nya arbetsställen i relation till nedlagda arbetsställen, generellt inte har många arbetsställen, nya arbetsställen, nystartade företag eller en stor absolut ökning i antal arbetsställen, i jämförelse med andra kommuner i Sverige. Den största relativa förändring i antal arbetsställen sker i kommuner med jämförelsevis få arbetsställen och företag. De har en relativt liten faktiskt förändring i antal arbetsställen. Tabell 15. Korrelationsmatris nystartade företag, nya arbetsställen och förändring antal arbetsställen, alla kommuner Nystartade företag Nystartade företag
Nya arbetsställen
Förändring antal arbetsställen
Nya/ nedlagda
1
Nya arbetsställen
0,99
1,00
Förändring antal arbetsställen
0,98
0,99
1
Nya/nedlagda
0,10
0,11
0,19
1
Antal arbetsställen
0,99
0,99
0,98
0,10
Källa: rAps och Tillväxtanalys, egen bearbetning
För de nämnda förhållandena finns det, främst, tre relationer som är annorlunda på landsbygden, jämfört med storstads- och stadsområden och Sverige generellt, se tabell 16. • Sambandet mellan nya arbetsställen och nystartade företag och förändringen i mängden arbetsställen är svagare på landsbygden. • Sambandet mellan antal arbetsställen och förändringen i mängden arbetsställen är svagare på landsbygden. • Sambandet mellan relativ förändring i arbetsställen (nya/nedlagda) och absolut förändring i antal arbetsställen är starkare på landsbygden.
53
En korrelationsanalys visar på relationen mellan två olika variabler som undersöks, till exempel ålder och utbildningsnivå i en befolkning. Med en av de vanligaste metoderna (Pearsons R) visas relationen som ett tal (koefficient) som varierar mellan -1 och +1. Ju när mare 0 en korrelation är desto mindre samband finns det mellan fakto rerna. Ju närmare -1 eller +1 ett tal kommer desto starkare är relationen. Ålder och utbildningsnivå har i Sverige ett negativt samband (mellan 0 och -1) eftersom äldre personer har lägre utbildning.
Antalet arbetsställen i kommuner med relativt få arbetsställen ökar i större utsträckning på landsbygden än i storstads- och stadsområden. Även i kommuner där mängden nya arbetsställen är relativt stor jämfört med antalet nedlagda arbetsställen ökar antalet arbetsställen på landsbygden. Då sambandet mellan nya arbetsställen, nystartade företag och mängden arbetsställen är stark i alla regionstyper och i Sverige totalt är sambandet mellan antal arbetsställen och förändringen i mängden arbetsställen svagare på landsbygden. Tabell 16. Korrelationsmatris för nystartade företag, nya arbetsställen och förändring antal arbetsställen, per regiontyp Gles landsbygd Nystartade företag Nystartade företag
Nya arbetsställen
Förändring antal arbetsställen
Nya/ nedlagda
1
Nya arbetsställen
0,95
1
Förändring antal arbetsställen
0,53
0,66
1
Nya/nedlagda
-0,02
0,05
0,66
1
Antal arbetsställen
0,96
0,99
0,59
-0,02
Förändring antal arbetsställen
Nya/ nedlagda
Landsbygd Nystartade företag Nystartade företag
Nya arbetsställen
1
Nya arbetsställen
0,96
1
Förändring antal arbetsställen
0,63
0,68
1
Nya/nedlagda
0,21
0,24
0,74
1
Antal arbetsställen
0,97
0,99
0,59
0,17
Förändring antal arbetsställen
Nya/ nedlagda
Stadsområden Nystartade företag Nystartade företag
Nya arbetsställen
1
Nya arbetsställen
0,99
1
Förändring antal arbetsställen
0,84
0,89
Nya/nedlagda
0,07
0,11
0,42
1
Antal arbetsställen
0,98
0,99
0,87
0,08
Förändring antal arbetsställen
Nya/ nedlagda
1
Storstadsområden Nystartade företag Nystartade företag
Nya arbetsställen
1
Nya arbetsställen
0,99
1
Förändring antal arbetsställen
0,99
0,99
1
Nya/nedlagda
0,05
0,05
0,11
1
Antal arbetsställen
0,99
0,99
0,99
0,04
Källa: rAps och Tillväxtanalys, egen bearbetning
6.2 Nya arbetsställen och arbetsmarknad För att komplettera bilden av var arbetsställen skapas kan kommunernas förändring i mängden arbetsställen relateras till vad som beskriver kommunernas arbetsmarknad,
54
se tabell 17. Det finns ett starkt samband mellan antal sjukdagar, arbetslöshet och lönesummor i Sverige. Kommuner med högt antal sjukdagar har generellt hög arbetslöshet och låga lönesummor. Nedan relateras dessa arbetsmarknadsvariabler till mängden nya arbetsställen, företag och förändringen i antal arbetsställen. Vi kallar de senare näringslivsvariabler. I avsnittet Allt om sysselsättning på landsbygden kan du läsa mer om arbetsmarknaden. För landsbygden finns det ett negativt samband mellan arbetsmarknadsvariabler och näringslivsvariabler. Det skapas fler nya arbetsställen och antalet arbetsställen ökar generellt i kommuner med lägre antal sjukdagar, lägre arbetslöshet och högre löner (lönesumma per capita). Det finns ingen eller en mycket svag relation mellan både antal sjukdagar och löner och näringslivsvariabler i storstadsområden, troligen då dessa liknar varandra vad gäller sjukdagar. För kommunerna i regiontypen stad ser vi att liknande samband som för landsbygd finns mellan näringslivsvariabler och sjukdagar och lönesummor. Tabell 17. Korrelationskoefficienter för nystartade företag, nya arbetsställen, förändring antal arbetsställen, befolkningsförändring och arbetsmarknadsvariablerna, per regiontyp Gles landsbygd Nystartade företag
Nya arbetsställen
Förändring antal arbetsställen
Nya/ nedlagda
Ohälsotal
-0,56
-0,47
-0,34
-0,09
Arbetslöshet
-0,18
-0,09
-0,30
-0,24
Löner
0,51
0,34
0,22
-0,06
Befolkningsförändring
0,48
0,44
0,22
-0,21
Förändring antal arbetsställen
Nya/ nedlagda
Landsbygd Nystartade företag
Nya arbetsställen
Ohälsotal
-0,31
-0,31
-0,23
-0,26
Arbetslöshet
-0,18
-0,15
-0,16
-0,13
Löner
0,41
0,33
0,24
0,12
Befolkningsförändring
0,59
0,52
0,37
0,28
Stadsområden Nystartade företag
Nya arbetsställen
Förändring antal arbetsställen
Nya/ nedlagda
Ohälsotal
-0,44
-0,43
-0,48
-0,07
Arbetslöshet
0,08
0,14
0,12
0,14
Löner
0,37
0,36
0,40
0,07
Befolkningsförändring
0,42
0,38
0,32
-0,13
Storstadsområden Nystartade företag
Nya arbetsställen
Förändring antal arbetsställen
Nya/ nedlagda
Ohälsotal
-0,05
-0,06
-0,06
-0,08
Arbetslöshet
0,18
0,17
0,14
-0,14
Löner
0,07
0,08
0,09
0,09
Befolkningsförändring
0,17
0,16
0,16
0,10
De arbetsmarknadsstatistiska variablerna beskriver vi i avsnittet Allt om sysselsättning på lands bygden. Befolkningsförändringen är den procentuella förändringen mellan åren 2005 och 2010. Källa: rAps och Tillväxtanalys, egen bearbetning
55
6.3 Nya arbetsställen och befolkning Det finns ett tydligt samband mellan näringslivsvariablerna och hur befolkningen har utvecklats i kommunen de senaste åren, i alla regiontyper. Befolkningen ökar i kommuner där det skapas fler nya arbetsställen och där antal arbetsställen ökar, se tabell 17 och avsnitt 1.1.1. På landsbygden finns ett samband, i större utsträckning än i stads- och storstadsområden, mellan befolkningsutveckling och den relativa utvecklingen i arbetsställen. Sambandet mellan befolkningsförändring och den relativa ökningen ser olika ut på gles landsbygd och landsbygd. I gles landsbygd finns det en negativ relation mellan hur befolkningen utvecklas och antalet nya arbetsställen i relation till nedlagda arbetsställen. För regiontypen landsbygd är sambandet positivt. En relativ ökning av antalet arbetsställen är oftast inte relaterat med en positiv befolkningsutveckling på landsbygden. Du hittar mer information ombefolkningsutveckling i avsnittet Allt om att bo, leva och vara på landsbygden.
56
7 Fortsatta studier Nya arbetsställen: orsak och verkan Avsnittet har redogjort för var arbetsställena och företagen finns i Sverige och var nya arbetsställen skapas. Hur strukturen ser ut för bransch, sysselsatta och omsättning, och för arbetsställen i Sveriges kommuner har vi också visat. I kapitel 6 beskriver vi var arbetsställen skapas i de olika regiontyperna, med fokus på de samband som finns, vad gäller antal arbetsställen, relativ förändring i antal arbetsställen, arbetsmarknad och befolkningsstorlek. Det är tydligt att det på landsbygden finns både regioner med ökande antal arbetsställen och regioner med minskande antal arbetsställen. Denna variation av förändring i mängden arbetsställen återspeglas också på arbetsmarknaden och befolkningsstorlek. Det är tydligt att det finns samband, men orsak och verkan är oklar och bör studeras vidare. Framtida studier bör också i detalj studera de skillnader som finns mellan regioner med en positiv utveckling och kommuner med en negativ utveckling. Intressanta aspekter kan inkludera tillgänglighet till marknad, sammansättning och utveckling av branscher, entreprenörskap och marknadskunskap (kunskap om teknologi, marknad och kunder).
Statistik över kommuner är inte tillräcklig Företag drivs och startas av individer och det är individer som arbetar på arbetsställen. Detta gör att framtida studier bör ta utgångspunkt i arbetsstället och de individer som är verksamma på arbetsstället. Var arbetsstället finns någonstans beror sannolikt mer på avsättningsmöjligheter och tillgången på insatsvaror som exempelvis arbetskraft, än att det är en given kommun.
57
8 Så här definierar vi landsbygd Jordbruksverket har i olika sammanhang arbetat med indelningar av den svenska landsbygden för att kunna genomföra beskrivande och tillämpade analyser. Det är denna definition som i huvudsak ligger till grund för de analyser som vi gör i publikationen Allt om landet. Vi tog fram definitionen år 2007. Vi gör klassificeringen på kommunnivå och bygger på statistik från Statistiska Central byrån (SCB) över pendlingsflöden mellan kommuner, nattbefolkningens (befolkning som har bostad i kommunen) storlek i kommuner och befolkningstäthet (invånare per km2). Till att börja med bygger klassificeringen på följande villkor från Jordbruksverkets databas Regional Balans. I Regional Balans delas Sveriges 290 kommuner in enligt följande klassificering: • Tätortsområden (TOT): områden med mer än 10 000 invånare, • Tätortsnära landsbygd (TON): områden omkring tätorter med mer än 10 000 invånare. De geografiska gränserna för tätortsnära landsbygd baseras på en uppskattad radie för arbetspendling till tätorterna, där pendling kan antas vara frekvent. Radien varierar mellan tätorter. För våra tre storstadsregioner Stockholm, Göteborg och Malmö är radien 60 km. För övriga tätorter med mer än 70 000 invånare är radien 30 km och för tätorter mellan 10 001 och 70 000 invånare är radien 20 km, • Tätorter i glest befolkad landsbygd (TOG): områden med mellan 1 000 och 10 000 invånare, • Glest befolkad landsbygd (GLE): övriga delar av landet, inklusive tätorter upp till 1 000 invånare. Utifrån Regional Balans, pendlingsmönster och befolkningsdensitet får vi följande definition: • Storstadsområden: kommuner där 100 procent av befolkningen tillhör kategorin TOT eller TON. Dessa kommuner finns endast i storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö. • Stadsområden: kommuner med en befolkning som är minst 30 000 och/eller där den största tätorten har minst 25 000 invånare. Mindre kommuner som gränsar till dessa större kommuner och där utpendlarna som andel av nattbefolkningen överstiger 50 procent kopplas också till respektive storstadsområden. • Landsbygd: kommuner som inte ingår i de två tidigare klassificeringarna (storstadsområden och stadsområden) och som samtidigt har en befolkningstäthet av minst fem invånare per km2. • Gles Landsbygd: kommuner som inte ingår i de tre övriga klassificeringarna och som har en befolkning som är mindre än fem invånare per km2. Enligt Jordbruksverkets definition så delas Sveriges 290 kommuner därmed in i 33 glesa landsbygdskommuner, 164 landsbygdskommuner, 46 stadsområden och 47 storstadsområden. Enligt denna definition så bor 34 procent av Sveriges befolkning på lands bygden. Figur 32 visar hur Sveriges kommuner delas in enligt vår definition.
59
Det är inte alltid relevant att dela in Sverige i alla fyra klassificeringar, det beror på syftet och sammanhanget det presenteras i. Vi lägger ibland ihop regiontyperna stads- och storstadsområden till stad och ibland regiontyperna landsbygd och gles landsbygd ihop till landsbygd i publikationen. Oavsett vilken regionindelning som används uppstår olika klassificeringsproblem. Begränsningen med Jordbruksverket definition är att det är hela kommuner som räknas som landsbygd eller icke landsbygd. Detta trots att det faktiskt kan finnas kommuner som är heterogena även innanför kommungränserna. I de flesta kommuner, undantaget vissa kommuner i Stockholmsregionen, finns både områden som kan klassas som landsbygd och områden som kan klassas som stad. Detta gör det framförallt möjligt att göra relativt enkla jämförelser av hur förhållanden skiljer sig mellan kommuner som är präglade av förhållanden som associeras med landsbygd respektive stad. I avsnittet Så gjorde vi Allt om landet har vi sammanställt andra definitioner av landsbygd. I de fall vi använder oss av andra definitioner, än den Jordbruksverket tagit fram, framgår detta tydligt i texten.
60
Figur 32a. Sveriges kommuner i Götaland Regiontyp Storstadsområde
Stadsområde
Landsbygd
Gles landsbygd
43. Boxholm
63. Nässjö
83. Mörbylånga
103. Hörby
123. Ystad
143. Grästorp
163. Skara
44. Finspång
64. Sävsjö
84. Nybro
104. Höör
124. Åstorp
144. Gullspång
164. Skövde
45. Kinda
65. Tranås
85. Oskarshamn
105. Klippan
125. Ängelholm
145. Göteborg
165. Sotenäs
46. Linköping
66. Vaggeryd
86. Torsås
106. Kristianstad
126. Örkelljunga
146. Götene
166. Stenungsund
47. Mjölby
67. Vetlanda
87. Vimmerby
107. Kävlinge
127. Östra Göinge
147. Herrljunga
167. Strömstad
48. Motala
68. Värnamo
88. Västervik
108. Landskrona
128. Falkenberg
148. Hjo
168. Svenljunga
49. Norrköping
69. Alvesta
89. Gotland
109. Lomma
129. Halmstad
149. Härryda
169. Tanum
50. Söderköping
70. Lessebo
90. Karlshamn
110. Lund
130. Hylte
150. Karlsborg
170. Tibro
51. Vadstena
71. Ljungby
91. Karlskrona
111. Malmö
131. Kungsbacka
151. Kungälv
171. Tidaholm
52. Valdemarsvik
72. Markaryd
92. Olofström
112. Osby
132. Laholm
152. Lerum
172. Tjörn
53. Ydre
73. Tingsryd
93. Ronneby
113. Perstorp
133. Varberg
153. Lidköping
173. Tranemo
54. Åtvidaberg
74. Uppvidinge
94. Sölvesborg
114. Simrishamn
134. Ale
154. Lilla Edet
174. Trollhättan
55. Ödeshög
75. Växjö
95. Bjuv
115. Sjöbo
135. Alingsås
155. Lysekil
175. Töreboda
56. Aneby
76. Älmhult
96. Bromölla
116. Skurup
136. Bengtsfors
156. Mariestad
176. Uddevalla
57. Eksjö
77. Borgholm
97. Burlöv
117. Staffanstorp
137. Bollebygd
157. Mark
177. Ulricehamn
58. Gislaved
78. Emmaboda
98. Båstad
118. Svalöv
138. Borås
158. Mellerud
178. Vara
59. Gnosjö
79. Hultsfred
99. Eslöv
119. Svedala
139. Dals-Ed
159. Munkedal
179. Vårgårda
60. Habo
80. Högsby
100. Helsingborg
120. Tomelilla
140. Essunga
160. Mölndal
180. Vänersborg
61. Jönköping
81. Kalmar
101. Hässleholm
121. Trelleborg
141. Falköping
161. Orust
181. Åmål
62. Mullsjö
82. Mönsterås
102. Höganäs
122. Vellinge
142. Färgelanda
162. Partille
182. Öckerö
61
Figur 32b. Sveriges kommuner i Svealand Regiontyp Storstadsområde
Stadsområde
Landsbygd
Gles landsbygd
1. Botkyrka
18. Södertälje
35. Flen
192. Kristinehamn
209. Nora
226. Hedemora
2. Danderyd
19. Tyresö
36. Gnesta
193. Munkfors
210. Örebro
227. Leksand
3. Ekerö
20. Täby
37. Katrineholm
194. Storfors
211. Arboga
228. Ludvika
4. Haninge
21. Upplands-Bro
38. Nyköping
195. Sunne
212. Fagersta
229. Malung-Sälen
5. Huddinge
22. Upplands-Väsby
39. Oxelösund
196. Säffle
213. Hallstahammar
230. Mora
6. Järfälla
23. Vallentuna
40. Strängnäs
197. Torsby
214. Heby
231. Orsa
7. Lidingö
24. Vaxholm
41. Trosa
198. Årjäng
215. Kungsör
232. Rättvik
8. Nacka
25. Värmdö
42. Vingåker
199. Askersund
216. Köping
233. Smedjebacken
9. Norrtälje
26. Österåker
183. Arvika
200. Degerfors
217. Norberg
234. Säter
10. Nykvarn
27. Enköping
184. Eda
201. Hallsberg
218. Sala
235. Vansbro
11. Nynäshamn
28. Håbo
185. Filipstad
202. Hällefors
219. Skinnskatteberg
236. Älvdalen
12. Salem
29. Knivsta
186. Forshaga
203. Karlskoga
220. Surahammar
13. Sigtuna
30. Tierp
187. Grums
204. Kumla
221. Västerås
14. Sollentuna
31. Uppsala
188. Hagfors
205. Laxå
222. Avesta
15. Solna
32. Älvkarleby
189. Hammarö
206. Lekeberg
223. Borlänge
16. Stockholm
33. Östhammar
190. Karlstad
207. Lindesberg
224. Falun
17. Sundbyberg
34. Eskilstuna
191. Kil
208. Ljusnarsberg
225. Gagnef
62
Figur 32c. Sveriges kommuner i Norrland Regiontyp Storstadsområde
Stadsområde
Landsbygd
Gles landsbygd
237. Bollnäs
247. Härnösand
257. Krokom
267. Norsjö
277. Arjeplog
287. Piteå
238. Gävle
248. Kramfors
258. Ragunda
268. Robertsfors
278. Arvidsjaur
288. Älvsbyn
239. Hofors
249. Sollefteå
259. Strömsund
269. Skellefteå
279. Boden
289. Överkalix
240. Hudiksvall
250. Sundsvall
260. Åre
270. Sorsele
280. Gällivare
290. Övertorneå
241. Ljusdal
251. Timrå
261. Östersund
271. Storuman
281. Haparanda
242. Nordanstig
252. Ånge
262. Bjurholm
272. Umeå
282. Jokkmokk
243. Ockelbo
253. Örnsköldsvik
263. Dorotea
273. Vilhelmina
283. Kalix
244. Ovanåker
254. Berg
264. Lycksele
274. Vindeln
284. Kiruna
245. Sandviken
255. Bräcke
265. Malå
275. Vännäs
285. Luleå
246. Söderhamn
256. Härjedalen
266. Nordmaling
276. Åsele
286. Pajala
63
9 Källförteckning AgriFood Economics Centre (2012) Tillväxt, specialisering och diversifiering – hur har jordbruksföretagen förändrats de senaste 20 åren? Rapport 2012:2 Anna Edenbrandt Förordningen om statistiska enheter (EEG 696/93) och förordningen (EG 177/2008) rörande företagsregister. Jordbruksverket (2009) Företagandet på landsbygden: Stad eller land, gör det någon skillnad, Rapport 2009:2. Jordbruksverket (2012), Arbete och liv på landsbygden – Landsbygdens förutsättningar i kunskapsekonomin, Rapport 2012:19. Jordbruksverket (2012) Ekonomisk kalkyl för jordbrukssektorn 1999-2010 (Statistiskt meddelande JO 45 SM 1102) (Sveriges officiella statistik) Jordbruksverket (2012) Jordbruksföretagens driftsinriktning 2010 (Statistiskt meddelande JO 35 SM 1101) (Sveriges officiella statistik) Jordbruksverket/Statistiska Centralbyrån (2012) Jordbruksstatistisk årsbok 2012 med data om livsmedel Krugman, P. (1991) Increasning returns and Economic Geography, Journal of Political Economy, Vol. 99, sid 486-499. SCB (2005) Förteckning över verksamhetsarter enligt Svensk näringsgrensindelning (SNI2002) på 5-siffernivå. SCB, Variabelbeskrivning, http://www.scb.se/Pages/List_258740.aspx, 2013-05-02. SCB, Företagens och arbetställenas dynamik (FAD), http://www.scb.se/Pages/List_342567.aspx 2013-05-02. Skatteverket, Vad är moms, http://www.skatteverket.se/foretagorganisationer/moms/vadarmoms 2013-05-02. Skogsstyrelsen (2012) Skogsstatistisk årsbok 2012.
65
10 Bilaga 10.1 Specialiseringskvoter Tabell 19 redovisar specialiseringskvoter eller kvoten av antal arbetsställen i en viss bransch i en regiontyp och motsvarande andel för hela landet, det vill säga hur andelen arbetsställen inom branschen i en regiontyp relaterar till genomsnittet i landet. När specialiseringskvoter analyseras är en intressant och viktig fråga hur stor kvoten ska vara för att kunna sägas avspegla en konkurrensfördel som är betydande. Om kvoten är 1 har regiontypen samma andel företag inom en bransch som genomsnittet i ekonomin. Om kvoten är större än 1 visar detta att regiontypen har en högre andel företag inom branschen än genomsnittet i Sverige. I andra studier18 har kvotvärdet 1,3 används som gränsvärde för indikation om att en region är specialiserad. Samtidigt har gränsvärdet 0,7 använts för indikation på motsatsen. Eftersom aggregeringsgraden är förhållandevis hög när regiontyper används som regioner innebär det också att spridningen mellan regiontyperna med avseende på specialisering inte blir så hög som om man skulle använda mindre regioner (exempelvis län eller kommuner). En hög specialisering som har en märkbar fördel för den produktionen är markerad med rött i tabell 19, medan en låg specialisering är markerad med blått. Tabell 19. Specialiseringsgrad i stad och land, 2010, uttryckt i regionala specialiseringskvoter för respektive regiontyp. Bransch
Gles Landsbygd
Landsbygd
Stadsområden
Storstadsområden
Jordbruk, jakt och skogsbruk
2,30
1,70
0,95
0,24
Fiske
0,56
1,64
0,60
0,75
Utvinning av mineral
2,55
1,55
0,93
0,35
Tillverkning
0,97
1,18
0,95
0,87
El, gas, värme och vatten
2,14
1,53
0,88
0,46
Byggverksamhet
0,90
1,07
1,00
0,95
Partihandel och detaljhandel etc
0,66
0,91
1,08
1,07
Hotell och restaurang
1,14
0,89
0,98
1,10
Transport och kommunikation
1,18
0,94
0,98
1,05
Finansiell verksamhet
0,42
0,57
0,87
1,55
Fastighet, uthyrning och ftg-tjänster
0,42
0,62
1,00
1,42
Offentlig förvaltning och försvar
1,41
1,05
1,26
0,72
Utbildning
0,76
0,83
1,13
1,09
Hälso- och sjukvård; soc tjänster
0,62
0,79
1,10
1,17
Samhäll och personliga tjänster
0,70
0,82
1,00
1,20
Källa: rAps, egen bearbetning
18 Jordbruksverket rapport 2009:2
66
10.2 Kombinationsverksamheter inom jordbruket I tabell 20 redovisar vi hur olika kombinationsverksamheter definieras i den enkät som ligger till grund för statistiken som redovisas i figur 26 och tabell 13. Jordbrukarna som deltagit i enkäten har angett olika kombinationsverksamheter enligt definitionerna i den högra kolumnen. I den vänstra kolumnen finns matchande rubriker från figur 26. Tabell 20. Definition av kombinationsverksamhet Namn i figur 26
Frågeformulering i enkät
Turism
Turism, uthyrning och andra fritidsaktiviteter
Vattenbruk
Vattenbruk
Hantverk
Hantverk
Förädling gård
Förädling och försäljning av gårdsprodukter
Förädling skog
Förädling av trä (t.ex. sågning av timmer)
Förnybar energi
Produktion av förnybar energi (vindenergi, ved, flis eller dylikt för försäljning)
Entreprenad jordbruk
Jordbruksarbete på entreprenad åt andra jordbruksföretag
Annan entreprenad
Annat arbete på entreprenad (ej jordbruksarbete)
Övrigt
Övrigt, ange vad...
Källa: Jordbruksverket
67
Publikationer inom samma område AOL1:1 Allt om landet – en sammanfattning AOL1:2 Allt om att bo, leva och vara på landsbygden AOL1:3 Allt om service och infrastruktur på landsbygden AOL1:4 Allt om sysselsättning på landsbygden AOL1:5 Allt om näringsliv på landsbygden AOL1:6 Allt om föreningsliv och kultur på landsbygden AOL1:7 Allt om miljö och hållbarhet på landsbygden AOL1:8 Så gjorde vi Allt om landet
68
69
AOL1:5 Allt om näringsliv på landsbygden
Foto: Smålandsbilder.se om inget annat anges. Grafisk formgivning: Holmbergs i Malmö AB.
Jordbruksverket 551 82 Jönköping Tfn 036-15 50 00 (vx) E-post: jordbruksverket@jordbruksverket.se www.jordbruksverket.se/alltomlandet