Avskaffa metoddiktaturen Allt fler ropar efter evidensbaserade beslut. Det sägs att vi ska implementera bara när det finns empiriskt bevis. Gång på gång, särskild i den bransch jag engagerar mig i, skolan, hör man kritiken mot införande av metoder som inte har forskningsbelägg. Några exempel – när Skolverket dömer ut olika anti-mobbningslösningar, när man ifrågasätta vetenskapligheten bakom Howard Gardners idé om olika typer av intelligens, eller när man söker efter metoder för att underlätta barns läsning eller matematisk förståelse. Det man glömmer bort är att det saknas forskningsbevis för skolans hela upplägg . Visa mig den forskning som säger att det bästa sättet att lära sig är att gruppera 25 femtonåringar i ett rum med en lärare i fyrtiominuters pass samt dela upp kunskap i ämnen, ämne i lektioner, lektioner i moment, med prov efter tre veckor – och sedan betyg. Visa mig gärna den forskning som ligger bakom regeringens beslut att införa ett A-F betygssystem. Visa mig gärna den forskning som säger att det är en bra idé att kombinera summativ bedömning (betyg) med formativ bedömning (bl.a. där elever lär sig att utvärdera varandras arbeten). Den finns inte. Vi kan hitta samma motsättning i många branscher, och anledningen är enkel. Politik handlar om värderingar och tro. Det ligger i sakens natur att politiker fattar mängder av beslut utan empirisk grund. Om man väntade på empirisk grund skulle man behöva vänta väldigt länge. Man tror. Man hoppas. Man tycker – och sedan trycker man på beslutsknappen. Det är inte att förakta evidensbaserade beslut. Inget fel med det. Ibland finns tydliga bevis, särskilt inom naturvetenskap. Samtidigt får man inte förakta betydelsen av en bra berättelse. Gardners idé att det finns sju till nio olika intelligenser är ett exempel på en bra berättelse som har mycket svag empirisk grund. Men i händerna på en bra lärare kan denna berättelse avsevärt hjälpa en lärare att leta fram nyckeln till olika individers lärande eftersom de har tagit till sig berättelsen om hur man lär sig på olika sätt. Nyckelbegreppet är följande, ”i händerna på en bra lärare.” Du kan ha vilka fina forskningsbevis som helst beträffande en metod för att lära barn att läsa eller arbeta med algoritmer i matematik och sätta metoden i händerna på en pedagog som inte ha bra relationer med eleverna eller som är en retorisk katastrof eller som inte förbereder lektionsstrukturer…du kommer att se att den misslyckas. Om du sätter Lions Quest, Friends, Komet eller andra av de kritiserade antimobbningsprogram som finns i händerna på en ”bra” lärare, kommer de att ha effekt. I händerna på en mindre bra lärare blir det inte alls bra. Vad gör en bra lärare? Det är den frågan vi borde ställa. Nu införs digitala verktyg i skolan i stor skala. Det finns, än så länge, svaga bevis på att lärande blir enklare, djupare och bättre när man jobbar med en surfplatta i skolan. Ändå köps det som aldrig förr.
Det kommer att fungera alldeles utmärkt i händerna på en skicklig lärare. Det kommer att vara tidsfördriv och kaos i händerna på en svag lärare. Slutsats nummer ett: Lägg mera krut på att ta reda på vad bra lärare gör som blir så rätt. Däri ligger nyckeln. Samma sak kan vi säga om bra undersköterskor i hemvården eller bra ledare inom näringslivet. Fokusera på professionalismen i utförandet av de metoder man väljer, inte själva metoden. Slutsats nummer två: Acceptera att vi inte kan ha och aldrig kommer att ha tydliga empiriska bevis för många metoder. ”It’s a good story” – och låt denna story bli en vägledning i händerna på en bra yrkesman eller kvinna. Gardners idé om multipla intelligenser är ett typexempel på detta. Betrakta det som en intressant berättelse istället för en vetenskapligt beprövad metod, så kan du använda dig av berättelsen om att vi lär oss olika på ett bra sätt. Vi bor i ett mycket trendkänsligt land. Be lärare rada upp de ”metoder” och ”projekt” som de har blivit utsatta för de senaste tio åren, och du kommer att få en imponerande stor lista av metodpaket som har köpts in i tron på att just den – ja, just den- metoden kommer att vara nyckeln till framgång med barns sociala relationer, läsinlärning, matematisk förståelse eller bättre måluppfyllelse. Jo, visst, i händerna på en bra lärare. Annars inte. Forskning är bra. Empiriskt bevis är alltid bra att sträva efter. Men de flesta nya idéer har inte stark evidensförankring. Men sätter vi dem i händerna på en duktig professionell utövare kommer du att få ett bra resultat. Vi lever i en tid av metoddiktatur. Nu ska alla i X kommun göra så här. Det har regeringen bestämt. Det har förvaltningen bestämt. Det har nämnden bestämt. Men vi har mer att vinna på att lita på den demokratiska idén om pluralism. Leta efter de framgångsrika praktikerna. Studera hur de agerar och fattar beslut. Sprid kunskapen om vad de gör rätt – utifrån den metod som de tror på och följer. © 2013 John Steinberg, fil dr, föreläsare, författare. www.steinberg.se (Fri spridningsrätt gäller med hänvisning till källan)
***