Dalenbladet nr 3, 2001

Nummer 3, 2001, årgång 6

Föreningen

– för ett levande Dalen

Dalens fria lokala tidning

Konsten att fånga en hal ål

Utmaning i Erstavik

Från Bangla Desh – till Sverige ”Nostalgia” – med idolbild på Håkan Hellström!

Dalendagen – i år med USA-tema! Bildextra!

– Vi tror att någon, några av välvilja matat Brage med frukt. Detta får inte upprepas!

En av många besökare på Dalendagen.

– Ett av de viktigaste orden i skolan är, tycker jag, respekt.

• Dalentyckarna • Nytt sen sist • Insändare • Kåserier • Porträttet • Barn & ungdom • Poesi • Kulturama •

23

”Kejsarens” nya kläder

En gång om året ställde man till med en stor fest i den lilla byn.

Traditionen hade uppstått under de tidiga åren då befolkningen utsatts för en del hårda prövningar. Man behövde då en anledning att träffas och skapade en årlig återkommande fest till byns ära.

Till en början fanns inte pengar till några speciella evenemang, men det viktigaste var ändå att man träffades under några timmars gemenskap. Byborna lämnade sina dagliga sysslor, gick ut på torget och hade en trevlig eftermiddag med loppmarknad, kaffeservering, sång och musik från lokala förmågor. Alla var delaktiga.

Hade inte ”kejsaren” en dag kommit till byn, så skulle det väl fortsatt på samma sätt än idag. ”Kejsaren” var nu inte en riktig kejsare, smeknamnet hade han fått av sina närmaste. De såg upp till honom och litade på hans ord om det rättfärdiga i det han gjorde. ”Han gjorde det för sin bror”, sa han.

Brodern hade råkat i ett otäckt slagsmål några år tidigare och sedan dess inte varit sig lik. Att ”kejsaren” använde broderns otur som ett svepskäl för att få uppmärksamhet, var det ingen som visste. Man ifrågasatte därför inte hans skäl, när han enväldigt bestämde att den årliga festen i fortsättningen skulle vara en manifestation mot våld och rasism. ”Det är väl något som alla kan ställa upp på?”, sa han. I en intervju menade han vidare att byn blivit mycket tryggare och vänligare enbart tack vare hans insatser.

Inte ett ord om alla andra som jobbat mot samma mål.

Festen förvandlades med åren till ett skränigt tivoli, vilket stämde med hans planer. Han visste nog att ge folket vad de ville ha. Och med honom själv som ”kejsare” på festen ökade hans chans att vinna respekt i byn. Det var hans egentliga mål, men det anade ingen. Och det fanns ju ett trovärdigt alibi.

Byborna visste först inte vad de skulle tro. Naturligtvis var det roligt att träffa varandra under festliga former och prata bort en stund. Och visst var det bra att ”kejsaren” lade ner så mycket energi på deras fest. Men ändå var det något som gjorde dem olustiga. De hade kommit med förslag och erbjudit sin hjälp, men blivit avvisade. ”Kejsaren” ville inte ha med dem att göra, utan litade bara till sig själv.

En liten pojke, som stod nedanför scenkanten, mitt i ”kejsarens” godisregn, avslöjade honom. ”Varför ser farbrorn arg ut på ögonen, men försöker låta glad på rösten?”, frågade han sin mor.

Då såg hon och strax alla andra ”kejsarens” rätta ansikte. Sedan den dagen förändrades allt och man enades om att med förenade krafter göra nästa fest till ett minne för livet.

Omslaget: Maha IdrisNordquist gjorde succé som Tina Turner på Dalendagen!

2

Inspiration: • Dan Penn – Blue Nite Lounge (CD) • sommarkvällar i Visby • wienerbröden på Fritidsbaren i Ystad • Amerikansk Pastoral, roman av Philip Roth • Joe Zawinul Syndicate på Stockholms Jazzfestival •

Ledaren

Ansvarig utgivare

Föreningen Dalenbladet, postgiro 46 11 34 - 9. Dalenbladet är religiöst och politiskt obunden, görs med hjälp av ideella, oavlönade krafter och vill verka för en god gemenskap i Dalen. Tidningen delas ut gratis fyra gånger per år till alla de drygt 1 500 hushållen i Dalen.

Adress

c/o Svensson, Bersågränd 62, 121 31 Enskededalen (eller låda på ICA eller någon i redaktionen nedan!)

E-post

dalenbladet@hotmail.com

Hemsida

www.dalenbladet.just.nu

Redaktion

Janne Svensson, tfn 08 - 659 33 60 (Poppelgården) Jenny Skagstedt, tfn 08 - 659 55 53 (Lindgården) Robert Ryttman, tfn 08 - 649 43 01 (Videgården) Georg Ryttman, tfn 08 - 39 38 53 (Sofielundsvägen) Anneli Robertsson, tfn 08 - 648 19 82 (Hasselgården) Serge Bokobza, tfn 08 - 659 73 17 (Lindgården) Sara Lindhagen, tfn 08 - 659 73 17 (Lindgården)

Gästskribent

Sabine Louvet, Leszek Bonikowski, Mara Zvaigzne, Dan Lundberg, Gunnar Broo, Bo Häggblad

Omslagsfoto Janne Svensson

Grafisk design Janne Svensson

Annonser

Redaktionen, tfn 08 - 659 33 60

Tryck

Reklamtryckeriet, Köping Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera, reducera och refusera material som inte beställts av oss.

Innehåll Nytt sen sist........................................................................ 5 Ny rektor i Nytorpsskolan.............................................. 7 Föräldraförening vill bygga en stark skola............... 8 Följ med på krogrunda, del 2........................................ 9 Nostalgia............................................................................12 ”Ål of me”............................................................................14 Maktens hemmorojder.................................................16 Kulturama..........................................................................18 En dag som ingen annan.............................................24 Insändare...........................................................................31 Dalentyckarna.................................................................31 Hur kopiatorn kom till...................................................32 Vad hände i port 14 på Äppelgården? ...................34 Barn & ungdom...............................................................36 Från Bangladesh – till Sverige....................................38 Utmaning i Erstavik........................................................41 Poesi....................................................................................43 På gång hos Svenska Bostäder..................................46 Dalenbladet nr 3, september 2001

Välkommen till vår nya butik!

Öppettider: mån - fre 9 - 20, lör 9 - 18, sön 11 - 18 Telefon: 08 - 448 09 60

Det gemytliga familjebadet Bad/simhall/lek Bassäng 25 meter djup 0,7 - 1,4. Plaskdamm.

Vattentemperatur cirka 30 grader alla dagar.

Handikappanpassat.

Våra öppettider Måndagar 06:30-20:00 Tisdagar 06:30-18:30 Onsdagar 15:00-20:00 Torsdagar 13:00-20:00 Fredagar 06:30-19:00 Lördagar 07:30-14:00 Söndagar Stängt

Vattengympa ”Drop in”

T o m vecka 51 Måndagar 18:00, 18:45 Onsdagar 18:00, 18:45 Torsdagar 18:00 Vecka 49-51 endast passen kl 18:00

Solarium ”Drop in”

Ha en skön stund (20 minuter) i våra solarium.

Måndagar mellan 09:30 11:30 endast för motionssimmande kortinnehavare.

Pris En gång – 50:Kort 10 gånger – 450:Badtillägg – 15:-

Måndagar och onsdagar efter 17:00 inga barn och ungdomar utan målsmans sällskap.

Simskola

Vi har grupper för alla från 5 år, även vuxensim.

Torsdagar efter 18:00 åldergränd 20 år.

Massage

Helkroppsmassage 320 kr Halvkroppsmassage 220 kr Boka tid i receptionen eller på tfn 648 92 74.

Nyhet!

Stavgång tisdagar kl 15:00 Pris 20 kr/gång Start vecka 37

Bra att veta • Medtag hänglås eller köp av oss.

• Barn under 10 år endast i vuxet sällskap.

• Inga kläder eller skor i simhallen.

Ombyte krävs!

Pris Barn – 450:Vuxna – 650:Lektionstid 8 gånger á 30 minuter Anmälan på tfn 508 48 548 mån-tors mellan kl 09:00-15:00 lunchstängt 12:00-13:00

Vi reserverar oss för eventuella förändringar i programmet och priserna.

Nytt sen sist Något som förtjänar att uppmärksammas är läxhjälparna och läxläsarna. Sedan många år samlas de varje onsdag eftermiddag under terminen på Dalens bibliotek.

Det är oftast två vuxna som hjälper ungdomarna och ibland vuxenstuderande.

Men det behövs fler läxhjälpare!

Läxläsarna är ambitiösa ungar som satsar lite extra för att hänga med och ligga bra till i skolarbetet.

Då Siv Bejhed startade läxläsningen 1995 upptäckte hon att många som frågade efter hjälp på biblioteket hade svårigheter med svenska språket och därför hade svårt att hänga med i skolan. Själva uppgiften utgjorde inget problem, utan det var det svenska språket i sig som var svårt. Läxläsning fanns då på flera bibliotek i Stockholm och Siv fick tips från dem då hon startade på Dalens bibliotek.

Idag är det sju-åtta vuxna som sätter av en till två onsdagseftermiddagar per månad. Några läxhjälpare har erfarenhet som lärare, men flera har andra jobb.

Du som läser detta och tycker dig ha möjlighet att hjälpa till ska inte tveka att ta kontakt med Siv Bejhed på biblioteket. Det räcker med bra allmänkunskaper i basämnena matematik, svenska, ett språk på högstadienivå och kanske ett specialämne.

Läxhjälparna hjälper även till med blanketter, arbetsansökningar och liknande.

Carmen i Margaretaparken

Foto: Janne Svensson

Läxläsarna

Som sommarens stora föreställning i Margaretaparken gav Parkteatern Georg Bizets opera Carmen i modern tappning. En insändare ansåg senare att det röktes alldeles för mycket i uppsättningen, men hade antagligen missat att handlingen tilldrar sig i en tobaksfabrik...

Ballonguppstigning från Nytorps Gärde – sommarens hit!

Klart med bostadsrätter på Ekgården Nu är det helt klart att lägenheterna på Ekgården blir bostadsrätter och styrelsen tar den 20 september över förvaltningen från Svenska Bostäder. Boende på fler gårdar har bildat bostadsrättsförening, bland annat på Pärongården. Det är dock en lång process att ta över. Och långt ifrån alla hyresgäster är positiva till förändringen.

I Triangelkyrkan händer det mycket nytt. I slutet av augusti gavs en konsert med Edi Bemba och hans afroband med smittande västafrikansk Soukousmusik. Edi hade tidigare under dagen hållit en djembe (trum- och danskurs) i kyrkan. Nu startar en barnkör för 7-9 åringar, Draget, som ska ha kul med sång och rörelse. En rockcirkel pågår som bäst. Dessutom flyttar Stockholms kanske bästa gospelkör The Masters Voice in i huset för repetitioner på onsdagskvällar.

Hör dem gratis i Triangelkyrkan den 10 oktober, 14 november eller på Lucianatten den 12 december.

Dalenbladet nr 3, september 2001

Foto: Janne Svensson

Triangelkyrkan, även ett musikens hus

Soliga, varma kvällar steg ballongerna mot en blå himmel.

5

Nytt sen sist

Foto: Janne Svensson

Midsommar i Dalenparken

Bland de minsta var en ridtur i parken dagens clou.

Midsommar firades traditionsenligt i Dalenparken med stöd av föreningarna F.i.E.L.D och E.L.D.

Yxkastning var populärt!

Foto: Janne Svensson

Foto: Janne Svensson

Ponnyridning, yxkastning och dans bidrog till en fin stämning trots det fuktiga vädret.

Fler dansade än någonsin förr. Kanske för att det fanns proffsig hjälp i form av ett riktigt folkdanslag?

Söderbyfesten 5-årsjubilerade med hiphop och rap!

6

Foto: Janne Svensson

Söderbygruppen har funnits sedan 1997 då den första festen gick av stapeln. Bagarmossens hembygdsförening binder entusiasterna i Söderbygruppen samman och pengar till evenemanget kommer från olika sponsorer. Man vänder sig till boende i Bagarmossen, Kärrtorp, Björkhagen, Skarpnäck, Hammarbyhöjden, Dalen och Enskede. I mitten av augusti reses scenen bredvid Söderbysjön, publiken dukar fram sina picknick-korgar och så börjar festen. I år avslutade rapartisten Ayo kalaset där även några boende på Lindgården medverkade.

Autografjägarna bildade efter konserten en lång kö utanför VIP-tältet, men ingen gick hem utan dyrgripen.

Dalenbladet nr 3, september 2001

Tema skola Ny rektor i Nytorpsskolan ten måste vi lyfta fram de goda exemplen i stället för att fokusera på det som är dåligt. Vem vill bli lärare Jag heter Gunnar Broo och är sedan om det varje dag står i tidningen att det är kaos i skolan?

1 mars rektor för Nytorpsskolan.

Som föräldrar har vi (jag är också skolbarnsföDetta är min första rektorstjänst; jag rälder) också ett ansvar för vad vi ger för bild av har tidigare varit biträdande rektor skolan. Är vi missnöjda med våra barns skola ska vi vända oss till skolan med det missnöjet och hjälper på Solbergaskolan i Älvsjö och på inte det får vi vända oss till stadsdelen, men skolan Tappströmsskolan i Ekerö kommun. blir inte bättre av att vi talar om för vänner och bekanta hur dåligt det är.

Dessförinnan har jag varit lärare i Ett av de viktigaste orden i skolan är, tycker jag, svenska respekt. Då och SO menar jag inte att ha respekt sedan för någon i den 1981. meningen att Privat är jag man är rädd för 46 år, gift den personen och har två och därför gör barn som är som han eller 12 och 16 år hon säger. gamla och vi Jag menar bor sedan 15 respekt i betyår i en villa delsen att visa i Spånga. På respekt för alla, fritiden ägnar att acceptera jag mig gärna alla som de är, åt trädgårdsatt låta alla ha arbete eller sina egenheter läser en god utan att riskera bok. mobbning eller När man trakasserier.

Skolan är Sveriges viktigaste arbetsplats, menar Gunnar Broo. öppnar en Om inte det tidning står fungerar, om det nästan varje dag något om skolan. Oftast man inte är trygg i skolan är det svårt att lära sig lyfter man fram det som är negativt – mobbning, saker. elever som går ut skolan utan betyg och kunskaNytorpsskolans mål är att alla elever ska gå ut per, lärarbrist, kaos och elände. Visst finns det nian med lägst betyget godkänt i alla ämnen. problem i skolan men vi som arbetar i skolan Om vi ska nå dit räcker det inte med en bra verkdagligen vet att det mesta fungerar bra och att samhet i klassrummet. Vi måste också ha en trygg problemen är undantag och inte regel. Det gäller miljö i skolan som helhet. Om jag är rätt person att nästan alla skolor och då även Nytorpsskolan. leda skolan till dessa mål får framtiden utvisa. Själv Skolan är Sveriges viktigaste arbetsplats, det tycker jag naturligtvis att jag är rätt person, annars är där vi ger våra barn och ungdomar de verktyg skulle jag inte ha blivit rektor och även om vi har som behövs för vuxenlivet. De vuxna som arbetar lång väg att gå är vi på väg åt rätt håll. Att vara reki skolan med att förmedla de verktygen är oerhört tor för Nytorpsskolan är ett av de mest spännande viktiga och om vi ska kunna råda bot på lärarbris- jobb man kan ha.

Text: Gunnar Broo, foto: Serge Bokobza

Dalenbladet nr 3, september 2001

7

Tema skola Föräldraförening vill bygga en stark skola Text: Serge Bokobza

Nu har de gjort det. Efter mycket prat runt ämnet har några föräldrar på Nytorpsskolan bestämt sig för att bilda en föräldraförening.

Föräldraföreningen Nytorpsskolan bildades i början av april, men det har varit ett långsamt arbete (ett år för att vara mer exakt).

– Vi har letat efter föräldrar som ville vara med, tittat på vad skolan hade att erbjuda med en ny rektor och hur vi kunde förbättra den, säger Helen Peiper, ordförande i föreningen. Vi kände att en skola utan rektor behövde stöd. När vi fick se att en ny rektor kom till Nytorpsskolan, ville vi hjälpa honom och kunna stödja honom.

När man frågar Föräldraföreningen vad de har för mål, svarar de att de ska försöka vara ett stöd för barnen, föräldrarna och skolan. De säger att de inte vill vara ett överhuvud som ska bestämma vad som är rätt eller fel utan vara kontaktpersoner som man kan träffa och som kan hjälpa till när man känner sig utanför. De vill bland annat arbeta med följande: • Hjälpa till med olika arrangemang i skolan.

• Stödja de föräldrar som inte kan tillräckligt bra svenska och som behöver veta vad som försiggår i skolan, med möjlighet till översättningar eller samtal.

• Stöd till elever som känner sig utanför eller som känner sig särbehandlade eller som behöver stöd i livet.

• Stöd till föräldrar som sällan eller aldrig får kontakt med skolan eller bara problemrelaterande kontakter.

• Stöd till den nya rektorn som behöver få veta mer om skolan och om föräldrarna.

• Stöd till föräldrar som vill kunna prata om skolan.

• Ta upp gemensamma frågor som berör skolan och eleverna.

och vill gärna hjälpa till på alla möjliga sätt.

När man frågar vad de ska arbeta först med säger de att de vill arbeta med skolans rykte.

Nytorpsskolan är en bra skola som tyvärr har haft ett dåligt rykte och det är dags att börja ändra på det.

Det kommer att kosta 75 kronor per läsår och familj att vara med i föreningen, pengar som behövs för att ordna arrangemang och ta hand om omkostnader. Men det som också behövs är kraft, tankar och idéer från alla intresserade föräldrar.

För frågor kan du gärna kontakta: • Helen Peiper, tfn 659 76 26, e-post helene.peiper@telia.com • Ami Helmadotter, tfn 648 19 64, e-post krami@mail.bip.net • Serge Bokobza, tfn 659 73 17, e-post sara_serge@hotmail.se (talar även franska) • Annicka Wahlström, 39 24 67, e-post annicka.wahlström@chello.se • Mariam Serukuma, tfn 648 05 62, e-post mariamserunkuma@hotmail.com (talar även luganda och engelska) • Ouisilla Rathmaya, tfn 659 34 34, e-post ouisilla.rathmaya@chello.se (talar även arabiska) • Andreana Mia Miteva, tfn 648 28 80 (talar även bulgariska, bengali och engelska) • Vincent Jönsson, tfn 650 84 67, e-post vincent.jonsson@home.se (talar även spanska)

Skolans rykte måste ändras – Vi ska utgå ifrån läroplanen och hjälpa Gunnar Broo (den nya rektorn) att bygga den starka skola han vill göra, säger de aktiva i Föräldraföreningen. Rektorn är väldigt positiv till föreningen

8

Dalenbladet nr 3, september 2001

Krogguiden Följ med på krogrunda, del 2 Följ med Dalenbladets gastronomer Georg och Robert Ryttman på en guidad tur runt restauranger i Dalens närhet.

Röda Kvarnen Arenavägen 33 Uteservering: ca 35 platser Stor öl: 45 kr Glas vin: 43 kr Stor och rymlig restaurang som serverar à la carte, dagens rätt och pizzor som ligger mellan 59 och 69 kr. Röda Kvarnen arrangerar fester efter överenskommelse och erbjuder då trerätters middag och buffé. Stämningen är avslappnad och uteserveringen vetter mot gågatan. Serveringen är okay och likaså à la carte-priserna. Pizzan Pompej med ägg, bacon, lök med mera är god men inget utöver det vanliga. Femtio centiliters ölflaskor kostar 49 kr och det är helt okay att slinka in på Röda Kvarnen för en öl eller matbit men inget ställe man spenderar en kväll på.

Globen Star Arenavägen 59 Uteservering: ca 50 platser Stor öl: 52 kr (50 cl) Glas vin: 49 kr Många erbjudanden på alkoholhaltiga drycker, till exempel en stor stark samt en shot Jägermeister för 58 kr och en 50 cl flaska kostar som en stor öl. Globen Star brukar ha förlängda öppettider vid evenemang på Globen och rockmusik i högtalarsystemet. Vid konserter spelas ofta den grupp/artist som uppträder. Uteserveringen är under tak som ett större tält. Separat hörna finns för matgäster, stor bar, tv-apparater i taket och sportattiraljer på väggarna. Trevlig pubkänsla men tyvärr stänger man för tidigt på helgerna om det inte är uppträdanden i Globen.

Arena Restaurang, Quality Hotel Globe Arenaslingan 7 Uteservering: ca 65 platser Stor öl: 49 kr Glas vin: 50 kr Trevlig hotellbar som moderniserats betänkligt och fått en stilren men samtidigt hemtrevlig känsla. Alltid korrekt och bra service men ack så dyrt som resturang betraktat. Jättefint belägen uteservering, placerad direkt vid en damm där man kan sitta och titta på hotellets busslaster med gäster som anländer. En 50 centiliters flaska öl kostar 51 kr och en 33 centiliters kostar 42 kr. I motsats till övriga ställen vid Globen har hotellet väl tilltagna öppettider och när de andra stängt efter till exempel en konsert är det perfekt att ta nattfösaren här.

Fortsättning på sidan 9

Dalenbladet nr 3, september 2001

9

Krogguiden Fortsättning från sidan 9

Blues Kök & Bar

Arenavägen 61 Uteservering: ca 85 Stor öl: 45 kr Glas vin: 45 kr Här finns det 50 ölsorter att välja på samt många whiskeysorter. Även många och lite udda sallader, hamburgare, pasta- och kötträtter. Vad sägs till exempel om laxburgare? Ett klart plus här är att man får väl tilltagna skålar snacks gratis till ölen och att matpriserna är högst överkomliga. Servicen är snabb och trevlig och lokalen består av fem delar: en mörk, intim bar med ingång från köpcentrat, en matsal för rökare, en matsal inomhus för icke-rökare och en mot köpcentrat samt en väl tilltagen uteservering. Storbildsskärm och spelautomater finns.

Jesses Krog Kärrtorpsvägen 10 Uteservering: ca 30 platser Stor öl: 36 kr Glas vin: 35 kr Många rätter på menyn till helt okay priser. Konstutställningar och försäljning av tavlor finns inomhus. En Heineken 33 cl. kostar 38 kr och en 65 cl får man för 72 spänn. Hemtrevligt ställe med dukade bord som går i blått, vitt och trä. En fin och mysig liten restaurang i lugnt läge där man gärna sitter länge under sommarkvällarna. Uteserveringen har belysning samt infravärme för kyliga kvällar. Dessvärre är den ofta fullbelagd så det gäller att komma i tid. Det kan vara roligt att veta att den forne ägaren som startade och gav krogen sitt namn bor i Dalen.

Malmgrenska Krogen Finn Malmgrens Plan 6 – 8 Uteservering: ca 15 platser Stor öl: 33 kr Glas vin: 37 kr Malmgrenska Krogen är ett ställe med genuin stamkrogskänsla och personlig, trevlig service. Här serveras dagens och en väl tilltagen à la carte-meny. Uteserveringen är extremt trång men stämningen är god, liksom kötträtterna. Hemtrevlig inredning med Beatles-skivor, svartvita foton och afficher på filmstjärnor, ett flertal uppstoppade djur och fåglar samt gamla bilar i miniatyr och gästfoton vid baren. Rökfri avdelning finnes liksom dukar på borden. Ett ställe, väl värt ett besök och mycket prisvärt. Här sitter man gärna kvar efter maten, tar en extra öl och kopplar av.

10

Dalenbladet nr 3, september 2001

Krogguiden Hammarbys Pärla Johan Printz väg 16 Uteservering: 15 Stor öl: 27 kr Glas vin: 30 kr Separat pizzeria och bardel. Här serveras sallader, husmanskost och dagens rätt. Pizzorna kostar från 35 kr, men man kan även beställa in stora familjepizzor. Restaurangen är öppen mellan 11.00 och 22.00, oavsett dag i veckan. En 50 cl Pripps går på 30 kr, en 33 cl Lapin Kulta får du för 25 spänn. Flipperspel och enarmade banditer står för underhållningen och läget tycks vara lugnt. Stället som sådant ger inga speciella vibbar men det finns heller ingenting att klaga på.

Rhodos Olaus Magnus v. 42 Uteservering: ca 35 platser Stor öl: 27 kr Glas vin: 35 kr Schysst käk enligt säkra källor och Fläskfilé Oscár rekommenderas av desamma. Annars serveras pizzor, pasta, sallader och kötträtter. Relativt stor och fin restaurang med exemplariskt ren och rymlig toalett. Avkopplande uteservering, belägen vid sidan av restaurangen. Personalen och servicen är utan anmärkning.

Magnus Hörna Olaus Magnus väg 14 Uteservering: ca 35 platser Stor öl: 29 kr Glas vin: 29 kr Trevlig, uppmärksam personal och extremt bra priser. Här behöver man inte vara rik för att bli mätt och få törsten stillad.

Veckans öl serverades i stora, rundade glas och bestod av en 65 cl Heineken på flaska för bara 40 kr då vi var där. En 33 cl kostar 25 kr. Entrecote och en stor stark får man för specialpriset 99 kr och 50 centiliters flaskor går på 35 riksdaler. En sexa Jäger kostar 66 spänn och ett av många specialerbjudanden är Red Bull med vodka. Pizzan Platero innehåller marinerad fläskfilé, strimlad vitlök och curry och har en udda men god smak. Entrecôten är god, men potatiskvalitén ojämn.

Willi’s Krog Olaus Magnus v. 13 Uteservering: Stor öl: 25 kr Glas vin: 25 Fullsmockad uteservering och krog i två plan. På undervåningen finns dock bara toaletter och några få sittplatser samt darttavlor.

På Willi’s får man en 50 cl Mariestad för 30 kr och månadens öl går för samma pris. Stället är litet och rätt trångt på övervåningen och man serverar kebab, hamburgare och någon kötträtt. Detta är dock mer krog än matställe och väldigt populärt av antalet besökare att döma. Värmeslingor finns för den som vill sitta ute även efter att kylan trängt på.

Dalenbladet nr 3, september 2001

11

Nostalgia Essä av Leszek Bonikowski/Lindgården

Jag vet inte varför det är så att jag blir nostalgisk allt oftare nuförtiden. Det kan röra sig om att jag minns de gånger då jag var sjutton och skulle köpa folköl på Konsum i Hammarbyhöjden, då jag köpte Aftonbladet för att verka äldre. Fast det kan lika gärna röra sig om en helt vanlig promenad som jag tog kring Skogskyrkogården med min flickvän sent i september förra året.

Kan det vara för att jag nyligen nått den ringa åldern av 20 år eller kan det vara för att den artist vars musik kommer ur högtalarna i mitt rum är den dåligt rimmande, la-la sjungande, men ändå charmfulle Håkan Hellström? Håkan Hellström som för övrigt varit med i bandet “Broder Daniel”, och det i sin tur väcker ännu mer nostalgiska minnen. Jag minns tiden då jag precis hade börjat sjuan och blivit olyckligt kär i en flicka som var ny i klassen, då jag och några vänner satt i en källare och försökte bli fulla på lättöl och whiskey utspädd med äppeljuice. Jag hade fått låna en skiva med tidigare nämnda “Broder Daniel” av henne och brukade sitta i mitt rum och lyssna på den, om och om igen och bara väntade på något jag själv visste inte skulle slå in, på något som sakta tynade ut till någon ny väntan.

Tillvaron känns allt oftare bara som en evig slentrianmässig väntan på en mening, på en egen lägenhet, på ett jobb, på bilresan till Roskilde, på nästa helg, på ännu en likartad morgondag. För har man väntat klart på något uppstår alltid ny väntan och jag blir bara mer otåligt nuförtiden.

Jag kan tycka att en timme känns ändlös och exempelvis en pendeltågsfärd från Flemingsberg till Stockholms Södra kan kännas som en oändlig massa komprimerad tid som bara dröjer, men när jag väl sitter på tåget försvinner den känslan.

Jag kan vänta på något och när väl tiden är inne känns det inte likadant längre som när jag väntade på det. Känslan försvinner och en ny väntan uppstår. En väntan på ovisshet.

En förklaring till mina nostalgiska stunder och minnen av tragiska företeelser som tycks vara trevliga kan just vara därför, denna eviga väntan

12

på något nytt som sedan ändå blir något som tillhör det gamla vanliga, det tragiska, det rutinmässiga...

Jag läste en undersökning som visade att studenter lider av nack- och ryggont minst en gång i månaden och detta på grund av dålig ekonomi och oro inför framtiden. Är det så? Att framtiden ska bestämma min tillvaro eller ska min tillvaro bestämmas utifrån de handlingar jag utfört och minnen jag går och bär på. Nuförtiden tänker jag gång på gång på hur allt skulle varit om jag gjort en sak si och en annan så, eller hur allt skulle sett ut om något hade hänt mig tidigare eller inte hänt mig alls?

Det har väl egentligen inte en så stor betydelse, för vad hjälper det att sitta och vara kvasifilosofisk och leka amatörpsykolog när man ändå ska dö. Jag bygger ständigt upp nya mål, men vad finns det för mening med det egentligen? Många anser säkert att en framtid som författare är något som är viktigt att uppnå i livet, det skulle även jag kunna tänka mig, men varför då? Jag kommer inte att bli upptäckt och även om det nu skulle vara så, mot alla odds, vad har det för betydelse när allting ändå kommer att ta slut förr eller senare? När det som finns kvar är tragiska minnen, som jag egentligen velat ändra på, men också velat leva om på nytt och se om jag hade reagerat annorlunda då?

Nu är det inte så att jag känner rädsla inför framtiden, utan att jag inte vet vad jag kommer att göra. Om jag pluggar så kommer jag att plugga allt möjligt för jag vet inte riktigt vad jag vill bli.

Att jobba är jobbigt, det säger ju sig självt, så har jag inte det som krävs för ett jobb som jag vill ha, men å andra sidan vet jag inte vilket jobb jag vill ha.

Det känns hela tiden som om jag säger emot mig själv, som om jag bara räknar upp klichéer på saker som är så självklara. Någon slags postgymnasiala funderingar om livet, om sysselsättning, om meningen med livet. Det är över ett år sedan jag tog studenten och jag trodde inte händelser som hänt skulle hända, men det är ändå för lång tid sedan för att komma in i sådana tankar, det är nästan tretton månader försent. Å andra sidan kanske det inte har något med tid att göra utan med situationer? Den situation jag befinner mig i nu. Ett mellanting av minnen och framtidsdrömmar. Det är dem som får mig att leva men också att handla på ett introvert sätt och det gör det hela passande att citera just den tidigare nämnda Håkan Hellström “En dag kommer jag och du verkligen bli gamla. Jag har aldrig sett nån så uppsnärjd i det blå / . /VI MÅSTE BÖRJA LEVA NU.”

Dalenbladet nr 3, september 2001

“En dag kommer jag och du verkligen bli gamla. Jag har aldrig sett nån så uppsnärjd i det blå / . /VI MÅSTE BÖRJA LEVA NU.”

Håkan Hellström. Foto: ©Virgin Records Sweden AB.

Dalenbladet nr 3, september 2001

13

”Ål of me” Text & foto: Jenny Skagstedt

Lätta moln skyndar fram lågt på himlen då jag reser söderut till sommarhuset på ön. Högt ovanför ligger tjocka molntäcken, tungt, däremellan klar blå himmel.

Skikt om vartannat, lätta slöjor av vit luft och blå massa. Tankarna far, ledig och äntligen på väg efter den mäktiga värmeböljan i början av sommaren.

Några dagar senare, en riktigt tidig morgon simmar vi ner i skikt av kallt och omväxlande varma pulser av salt hav. Solen har inte värmt upp ytvattnet ännu. Längs fiskarens ryssjgarn har blåstång fastnat. Fåglarna spanar efter frukost från pålarna som ramar in fångstnäten. En labyrint bildas av stora garnlakanen tyngda 8-9 meter ned i sandbotten. Fiskmåsarna svävar i luften medan Lasse vittjar struten (hommor kallas en skånsk variant i Hanöbukten), trålen längst fram dit fisken leds in i fällan. Med vana händer sorterar han tillräckligt ryggfet flundra från vit skräpfisk och klarålen kastar han in i båtsumpen. Det är ål han försörjer sig på. Han behöver en fångst av 5-8 ton ål om året för att det ska gå runt.

400-500 fiskar passerar kanske hans händer den närmaste halvtimmen. Senare på eftermiddagen har alla fått sitt, sommargäster har köpt middagsfisken och ålgrossisten från Sölvesborg hämtat veckans fångst. Återstår bara för fåglarna att ta resterna på rensbordet, inget förfars denna första dag av rötmånaden.

Yrkesfiskarnas fiende nummer ett Arbetet stannar av mot kvällen. Men det är mycket kvar att göra. Farsbrodern sitter i fiskeboden och lagar de enorma nätytorna av äkta terylen. Flera tusen öglor per trasig kvadratmeter nät att sy ihop.

Det har fastnat en skarv i fångstnätet ute i havet. Skarven är yrkesfiskarnas fiende nummer ett har jag läst i Stockholmstidningarna.

– Är du säker på att han har fastnat?, säger Göran och tittar upp över glasögonbågen av bak-

14

elit, Henry Kissinger-modell.

Det finns långt värre orosmoment än skarv för yrkesfiskarna som driver nät. Sälen är ett.

En glupsk skadegörare som går på redskap och fisken. Men bara enstaka gånger. Det är värre med utarmningen av fisk, växthuseffekten, trafiken och jordbruket.

Villkoren för fiskarna försämrades gradvis I de mindre orterna längs ostkusten går inte många emot den stora arbetsgivaren på orten. Lasse som är jämngammal med bruket, pappersmassafabriken på fastlandet, hörde diskussionerna om bruket under hela sin uppväxt. Villkoren för fiskarna försämrades gradvis då havsmiljön började förändras på sextiotalet. Farfar aktiverade fiskarföreningen mot pappersbruket och trettio år senare tog Lasse vid, av ren självbevarelsedrift. Då skulle massafabriken byggas ut för storproduktion och man formulerade kommande miljöutsläpp på ett förenklat sätt inför tillståndsansökningarna. Men helt klart var att Kalmarsund skulle belastas hårdare av utsläpp.

Med stöd av Greenpeace och Björn Gillbergs Miljöcentrum smulades tekniska argument sönder vid förhandlingar. Så kom lågkonjunkturen och projektet lades ner. Men det hindrade inte toppkörningar vid efterfrågan från fabriken. Strax före julen 1997 kokade nästan Kalmarsund några hundra meter utanför fabriken av utsläpp som pressat och läckt förbi reningsstegen. Lasse väckte miljömyndigheter som hade somnat om och först långt senare, med betydligt bättre teknik och hårdare krav, fick fabriken byggas ut. En delvinst för miljön.

Seder kastas inte överbord På ön där familjen är bofasta bor cirka tjugofem personer. Under uppväxten var det livligare med tolv fiskarfamiljer, med jordbruk för husbehov.

Skolan där Lasses familj bor var då även kyrka och på söndagarna kom prästen åkandes ut till ön.

Vattenkammade barn satt i bänkarna jämte trötta vuxna. Seder kastas inte överbord lätt. Kanske är det därför Göran ursäktar sig lätt för arbetet under kyrktid, då jag morsar en söndagsmorgon. Radiogudstjänsten på högsta volym överröstar allt skrik från fiskmåsarna som inte låter sig omvändas.

En ålhona lägger miljontals ägg Ålen föds i Sargassohavet, öster om karibiska öarna. Där lägger en ålhona miljontals ägg, men det är bara hundratalet som någonsin blir fullvuxna.

Ynglen lever på några hundra meters djup i Sargassohavet. Men inte länge, för snart börjar de röra sig mot de kallare Europakusterna. De följer med golfströmmarnas varma vatten och svävar mot Nordatlanten och mot Nordafrikas kuster.

Dalenbladet nr 3, september 2001

Ynglen växer till glasål som mörknar vartefter den närmar sig Kattegatt och Stora Bält, som en anpassning till bräckvattnet och flodlandens vattendrag. De simmar in i kustlandens vattendrag, in i sjöarna och växer sig större till gulål med mjukt kött och gulgrön slemmig kostym. Under vintern överlever de som andra skandinaver, går i vinterdvala och ligger lågt.

Den mogna ålen som fångas, många år senare, kallas klarål eller blankål. Den ska just lämna Sveriges kuster och inlandens vattendrag. Den utvandrar nämligen vid könsmogen ålder, för att återvända till Sargassohavet där den ska leka, reproducera sig och dö.

När blankålen simmar tillbaka äter den just inget.

Den bara simmar på. Kanske orienterar den sig med hjälp av jordmagnetiska fält på djup nivå.

Vad som gör att den hittar tillbaks vet man inte säkert, lika lite som man vet varför den flyttar och återvänder överhuvudtaget. Det är lätt att förstå mytbildningen om ålen öga mot öga. Intagande söt, med stora svarta ögon och fruktansvärt stark. En meter muskler och fett (25 %) som krampar flera timmar efter att den lagts i grillpannan. Om den inte smiter ut! Ålen klarar sig utmärkt även på land.

Det godaste är ugnsbakad ål I Europa äts 10-15 miljoner kilo varje år. Japan har börjat storkonsumera europeisk ål. Vi är försiktigare i Sverige och det serveras mest rökt ål på buffén. Men det ska finnas mer på ett ålagille, där läckerheter som flakål, äggkaka med rökt ål, inkokt ål, ålasoppa, luad ål, skepparål (rökt ål pocherad i mörkt öl), varianter på rökt och grillad ål och örtbräserad ål kan serveras.

Det godaste är ugnsbakad ål, välsaltad och inrullad i grovt rågmjöl. Efter en timme i ugnen är det en knaprig smaksensation, till pepparrot, persilja och färskpotatis med några stadiga Ålborg till.

Nu i september närmar sig ålamörkret, då den stora utvandringen till Sargasso startar. Nyttiga höststormar kommer att dra in över Östersjön.

Kanske har sommaren givit oss mer bestående ork, men visst kommer slitet nerramlandes med förkylningarna en dag. Men håll ut. Jag tänker i alla fall inte gnälla i första taget. Förr eller senare är det vår igen, med mansgrisiga fiskarhelger av långformat,

för att nu nämna något.

Tills dess är det mest att fylla ålringen runt midjan och gilla läget.

Lästips: Gunter Grass, Blecktrumman.

Med vana händer sorterar han tillräckligt ryggfet flundra från vit skräpfisk och klarålen kastar han in i båtsumpen.

Dalenbladet nr 3, september 2001

15

Maktens hemmorojder Text: Georg Ryttman

De flesta av oss tycker om att komma fram till lösningar på våra problem, nå resultat och att få bestämma ibland, i vissa frågor.

När det känns viktigt och vi vet med oss att vi själva sitter på den bästa lösningen. Sedan finns det de som alltid vill bestämma allting i alla lägen. Detta oavsett om de har någonting att komma med eller inte – oftast inte.

Tyvärr, måste jag tillstå, så har de flesta av oss drabbats av någon inkompetent överordnad på någon arbetsplats någon gång. Och tyvärr så finns det illa skötta arbetsplatser dit denna kategori av nollställda maktgalningar söker sig klasvis. De är som slemmiga maskar som kryper in i vartenda litet ruttet falläpple de hittar på höstkanten. Deras uppsåt är att klättra så högt upp på karriärspinnen de kan komma, oavsett konsekvenser och

16

oavsett om de har något att tillföra företaget eller inte. Det handlar om makt!

Nu är det långt ifrån alla chefer som tillhör denna typ, men låt oss fundera lite kring vad det är för människor som har ett sådant oerhört behov av att sätta sig över andra och som behöver sådana stora doser av bekräftelse som vissa gör.

Kanske en psykolog vore bäst lämpad att svara på detta, men jag ska i alla fall göra ett fullgott försök.

Det första stadiet, där också de flesta makttokiga når höjdpunkten på sin karriär, är vad vi i dagligt tal kallar kvartsbaser eller gruppchefer.

Hit söker sig många av kategorin ”rövslickare”.

Det är helt sonika de som vill se sig själva som lite förmer än sina arbetskamrater, eller som den överordnade chefen väljer att uppgradera när han eller hon behöver en ”tjallare” på avdelningen. Den här karriärsmöjligheten ges ofta i samband med förändringar på ett företag eller när verksamheten visar vikande siffror.

Rövslickaren är en glädjedödare Rövslickaren är en riktig glädjedödare och påminner mycket om Judas Iskariot. Ni vet, han

Dalenbladet nr 3, september 2001

som förrådde Jesus, tjallade för övermakten och splittrade kompisgänget. I de flesta fall kan rövslickartendenserna upptäckas tidigt, då det ofta är han eller hon som kommer med kaffe till chefen, skrattar åt dennes torra skämt medan de övriga tittar på varandra uppgivet och skakar på huvudet, sitter vid samma bord som de överordnade på lunchen och som alltid håller med om knäppa ogrundade beslut.

För de få rövslickare som klarar pressen av att ha chefen på ena sidan och de forna arbetskamraterna på den andra finns möjlighet att ta nästa steg upp på karriärsstegen till avdelningschef. I sanningens namn ska sägas att de flesta som hungrar efter makt på denna nivå anställs utifrån, varmed rövslickaren hamnar i ett svårt bryderi om huruvida han eller hon duger eller inte. Detta leder allt som oftast till en rent negativ och destruktiv inställning till bolaget och den egna kompetensen. De som inte får hjälp i denna svåra situation tar många gånger till flaskan och avskedas eller nedgraderas till vaktmästare.

Avdelningschefen är en misslyckad streber Avdelningschefen är mestadels en misslyckad streber som alltid är i fejd med övriga avdelningschefer på företaget. Likt ungtjurar som stångas med varandra för att imponera på den verkställande direktören. Och kanske, kanske lyckas han eller hon så småningom och får möjlighet att vara den som tar plats på vice VD-posten, men det är långt ifrån troligt. För att avancera så högt upp krävs nästan en person som är beredd att gå över lik.

Om vi nu kallar maktkåta gruppchefer för rövslickare så vore det helt i sin ordning att benämna

Fotoutställning på biblioteket

Pålitlige Yngve Hellström fortsätter att visa bilder ur sitt digra fototek. Fram till 27 september visas fotografier på förstaklassare i skolan tagna 1966 av Dalens bildleverantör nummer ett. Missa inte!

Yngve Hellström figurerade även i Mitt i Söderort den 4 september. Han fyller 80 år i februari nästa år och är still going strong!

Enskede pingisklubb – Enskede BOPS

Bordtennisklubben söker ungdomstränare för sina grupper från 7 år. Klubben håller till i Enskedehal-

Dalenbladet nr 3, september 2001

motsvarigheten till avdelningschefer som ”rumpnissar”.

Avdelningschefen är en slags budbärare eller mellanhand som ska delegera uppgifter till gruppcheferna och redovisa avdelningens resultat för vice vd. Ett kärt besvär när det går bra, men ack så föga avundsvärt när man inte håller budget. Därför är också lyckade rumpnissar experter på att förvränga verkligheten, skylla på andra och på att blidka vice vd till ett nästan löjeväckande stadie.

Ett klargörande är också på sin plats: många rumpnissar fastnar i en mellanposition som vice avdelningschef eller ställföreträdande, som det så vackert heter.

Denna gråzon är föga avundsvärd och något man bör undvika som pesten. Ett mer passande ord hade varit springpojke eller slagpåse. Jag säger bara ett ord – personlighetsklyvning.

Målmedvetna, fetnackade och hårt personalexploaterande individer Återstår så maktens verkliga hemmorojder och hierarkins kungar – den verkställande direktören samt vice vd. De riktigt, riktigt maktsugna som lyckas ta sig upp till dessa svindlande höjder har alltså klarat av samtliga ovanstående stadier, utan att falla i de många och djupa fallgropar som dyker upp längst stigen. Huruvida de har vettet i behåll eller inte efter alla påfrestningar låter jag vara osagt. Dessa målmedvetna, fetnackade och hårt personalexploaterande individer bör man dock som vanlig dödlig hålla på avstånd. Det är bland dessa vi finner en överrepresentation av människor med starkt utvecklad hybris. Oavsett om man sorteras under slavarna (de anställda), rövslickarna eller rumpnissarna så vet vi alla att om man inte har möjlighet att gå till doktorn och avlägsna en hemmorojd så slutar den aldrig att svida, värka och klia.

len. Intresserade kan kontakta Johan Tallhage på tfn 08-39 39 98.

Inte i Dalen, men i många dalenbors hjärtan

Moskén vid Medborgarplatsen, som Dalenbladet skrev om i nummer 4/2000, har nominerats till Stockholms Byggmästarförenings tävling där man avgör bästa ombyggnadsprojekt under år 2001.

Det kulturmärkta gamla elverket byggdes om till moske och öppnades i juni 2000. Omsorgsfulla materialval och varsamt byggande gör att byggnaden bidrar till miljön på Söder. Ett annat slags energiverk, helt enkelt.

17

Kulturama – usel!

– hyfsad!

Inom rubriken ”Kulturama” ryms film, litteratur, musik och annat vi till vardags kallar kultur. Dalenbladets Robert Ryttman tar oss med på en guidad tur genom samtidens tecken.

Live In Concert Sepultura – live på Heaven den 28 maj

– bra!

– kanon!

– världklass!

18

När det danska förbandet klivit av scenen efter en orgie i 70-talsinspirerad hårdrock som tangerat såväl Black Sabbath som tidiga Scorpions och Whitesnake är det dags för krossarrock av tyngsta, moderna märke. Sepultura gör entre, publiken förblindas av starka, riktade spotar och basen får golvet att sjunga under oss. Vi är inte många där, kanske trehundra personer som mest och i och för sig har jag förståelse för att den här blytunga, stenhårda musiken inte tilltalar alla, men vill man ha ren rå energi, medveten politisk ilska och brutal hårdrock uppkörd i ansiktet som en skenande stridsvagn så har man hamnat på rätt ställe.

Sepultura rockar verkligen och de gör det fethårt!

Derrick Green hoppar upp och ner och brölar ut sina texter med en röst som verkligen klär hans enorma kroppshydda och det låter som om rösten tar fart nånstans vid underlivet för att vräka sig upp genom den bastanta kroppen och sedan explodera ut mellan läpparna. Trummorna smattrar frenetiskt, gitarren skriker ut sina attacker och Paulo Jr.-s bas får Heaven att skälva. Volymen är mycket hög, men ljudet är bra och förvånad ser jag att glas och flaskor i baren håller för trycket. Känslan är annars att även väggarna borde spricka efter dessa attacker av brutalrock. Sepultura framför såväl gamla låtar som material från nya plattan Nation och när de gör låtar som ”Roots bloody roots” är det omöjligt att stå stilla.

Bandet levererar även en coverversion av en Black Flag-låt och trots att Sepultura har väldigt lite med Black Flags åttiotalspunk att göra så slår det mig att det finns mer i deras musik än denna influens som ger punkkänsla. Det är hela attityden, viljan att förändra och förbättra, känslan av att inte bara acceptera sociala orättvisor i världen utan att även göra något åt dem, men också attacken, energin, passionen och de snabba, ihärdiga musikaliska

partierna som får publiken att hoppa ikapp med sångaren framför dem. Någon annan ”dans” går knappast att utföra när Sepultura kör sina mangelpartier i vilket fall som helst.

Vad jag kan sakna hos Sepultura liksom hos många andra band av den här sorten är melodier och infall som gör att låtarna skiljer sig åt. En del av materialet står ut, men det beror snarare på rytmer än melodier och den här kvällen hör man inte heller mycket av Sepulturas vilja att utforska och blanda upp brasilianska trumrytmer med sin frenetiska brutalitet. Framåt slutet av konserten ger de ett litet smakprov på detta, men det är alltför kort och framfört, snarare som ett tillfälligt break i resterande material än som en integrerad del av musiken.

För övrigt bör trummisen Igor Cavalera ha en eloge. Han är fantastisk på trumstockarna och borde beredas ytterligare utrymme inom det tajta och fläskiga sound som Sepultura har. Det ska också sägas att sångaren Derrick lirade gitarr på en eller ett par låtar och att även en annan gitarrist hoppade in periodvis för att ytterligare förstärka Andreas Kissers strängattacker. Om det behövdes vete tusan för Sepultura fungerar bra som fyramannaband och det var svårt att höra någon större skillnad i öset.

Enligt bandet är det här deras sista konsert på en längre turne och Derrick säger att de började spela för trettiotusen personer (eller var det trehundratusen?) och avslutar med att spela för trehundra, men att det inte gör dem någon skillnad. De ger i vilket fall som helst allt och på den punkten kan man inte annat än att hålla med honom. Efter lite över en timme är konserten över och folk börjar troppa av med svetten rinnande innanför t-tröjorna och med ett obehagligt sus i öronen. Sepultura har gjort sitt och efter sångarens intensiva träningspass förstår jag att killarna inte orkar längre. Hur som helst var det en skitbra konsert som inget Sepultura-fan kan ha ångrat att han eller hon tog del av, men nästa gång de kommer hoppas jag i alla fall på lite mer rytmer och kanske åtminstone en melodi i röjet?

Johnny Winter – live på Heaven den 30 maj Om det finns någonting som är riktigt, riktigt tråkigt så är det att se hur en gammal hjälte tacklat av. Tyvärr gäller det Johnny Winter. Enligt rykten, websidor, tidningsartiklar och fans så sägs det att Johnny Winter genomgått en höftledsoperation.

Det sägs också att han råkat ut för stroke och jag har även hört att han lider av Parkinsons. Vilken sjukdom han än har och vad som än har hänt så är det beklagligt och sorgligt. Johnny Winter kan

Dalenbladet nr 3, september 2001

Kulturama nämligen inte lira längre, han sjunger risigt och kan inte gå ordentligt.

Den här tragiska kvällen inleds med att Johnny leds upp på scenen. Han stapplar fram som en demenssjuk zombie till mikrofonen och står sedan blickstilla. Det enda som rör sig är händerna över gitarrhals och strängar och det som hörs är bara en ytterst blek susning av den forne Winter.

Den här mannen har i snart fyra decennium varit en av de bästa, känsligaste och finaste bluesrockgitarrister jag känner till och nu framstår han som ett levande lik. Gitarrsoundet har han kvar, men ingenting av det övriga som gjort honom till en stor artist och en levande legend.

I den inledande instrumentalaren avbryter han låten två gånger och folk i publiken börjar vrida på sig och undra vad det är som händer. När Johnny sjunger är hans röst bräcklig och når inte fram.

Han spelar falskt ibland, sjunger falskt ibland och mannen som varit en gitarrgud för många sedan sent sextiotal är plötsligt en musikalisk klåpare.

Man skulle kunna tro att han nyligen börjat lära sig spela gitarr och eftersom man vet bättre får man en klump i halsen över denna mediokra, tragiska freakshow där ens gamle blueshjälte står på scenen och gång efter annan gör bort sig.

Många i publiken ruskar förtvivlat på huvudena, ännu fler lämnar konsertlokalen och går hem och jag har aldrig mött så många sorgsna och bedrövade blickar i en konsertsituation.

Det kan inte vara meningen att en människa i detta usla skick ska stå på en scen och spela inför publik. Om det är managementet bakom Johnny som bestämmer, eller vem det än vara månde, så borde ändå arrangörerna av detta spektakel ställa in hela skiten eller åtminstone ge publiken pengarna tillbaka. Johnnys hälsa kan inte vara en överraskning för någon. Han har just lirat på annat håll i Sverige innan konserterna på Heaven och enligt rapporter från USA har han uppträtt där sedan i april – i samma satans skick!

Vi har alla betalat tvåhundraåttio spänn för den här konserten och några dagar senare genomförs en extrakonsert med denna femtiosjuåring som borde ligga i en säng och sköta om sig istället för att som på Heaven hålla på att rasa över och slå ner gitarrcase, bli utledd med hjälp av käpp efter konsertens slut och däremellan genomföra en konsert som inte är värd sitt namn. Vid ett tillfälle måste Johnny sätta sig ner för att han inte orkar längre och kompmusikerna får ta över sången och nästa låt. Skandalen är ett faktum och det här är inte rätt mot någon! Finns det möjlighet för Johnny Winter att bli frisk från den eller de sjukdomar han tycks lida av, så lär hela hans framtida karriär vara saboterad genom att man låtit denna sanslösa turne

Dalenbladet nr 3, september 2001

få fortskrida. Vem vågar någonsin gå och se Johnny Winter spela igen efter det här?

Som Winter-fan lämnar man Heaven och ursäkten till konsert illa berörd och tårögd. Av alla konserter jag har sett i hela mitt liv har jag inte upplevt någonting värre än denna. Jag tycker synd om Johnny Winter och jag tycker synd om publiken som var tvungen att uppleva denna miserabla föreställning.

Ge karln adekvat läkarhjälp istället för att låta honom kuska runt i det här skicket och se till att alla betalande får sina pengar tillbaka. Det är det minsta man kan begära! Det här är en skymf, såväl mot Johnny Winter själv som mot publiken och Winters kompmusiker som är väldigt duktiga, men som inte har en sportslig att skyla över, dölja eller göra giget till någonting positivt, trots att de gör sitt bästa på samtliga punkter. Det här var en ren mardröm som jag hoppas att man aldrig mer ska behöva uppleva.

Sweden Rock Festival 7 – 9 juni Sommaren är tveklöst en mycket god tid för livemusik och många festivaler runt om i landet är väldigt bra. Gillar man hårdrock av 70- och 80-tals karaktär samt blues och en del senare, hårdare varianter bör man inte missa Sweden Rock Festival som för mig, sedan några år tillbaka, innebär själva inledningen på sommarperioden. Den här gången hann jag se det mesta av närmare femton grupper och väldigt mycket var okay, en del rent överraskande bra, en del var mindre intressant och annat lysande.

Konserten fick avbrytas Det var inte WASPs fel att konserten fick avbrytas och att bandet var tvunget att lägga in lite för många lugna låtar för sitt eget bästa. Kravallstaketet längst fram höll på att ge vika och risken för att människor skulle skadas var stor så bandet fick helt sonika kliva av scenen ett tag efter att de just framfört sitt anthem ”Animal (fuck like a beast)”.

Förmodligen var det för att lugna ner publiken och undvika kaos som WASP körde tre lugna låtar med ”Sleeping in the fire” som första spår efter uppehållet och ”The idol” och ”The crimson king” en stund senare. När jag såg dem häromåret satsade de stenhårt på snabbare material och hade säkert gjort det på Sweden Rock också om det inte var på grund av olycksrisken. För övrigt var konserten bra, om än inte den bästa jag har sett dem göra och visst saknar man galningen och scenpersonligheten Chris Holmes och låtar som ”Mean man”.

Höjdpunkter var annars ”Wild child”, extranumret ”I wanna be somebody” och ”The real me”. Så Fortsättning på sidan 20

19

Kulturama Fortsättning från sidan 19 mycket showmässigt hände inte på scenen den här gången. Blackie sprutade stjärnregn med underlivet, hällde teaterblod över sig ur ett par dödskallar som han kastade ut till publiken och klättrade som en apa på det motorcykelstyre han använder som mikrofonstativ.

spåret ”Easy living” och publiken var vunnen.

I andra Uriah Heep-spår som ”The wizard”, ”Lady in black”, extranumret ”Gypsy” och ”July morning” sjöng publiken med och Hensley verkade riktigt rörd av välkomnandet och all den kärlek som publiken visade honom och just ”July morning” – i mitt tycke Uriah Heeps Klädd som en 70-talshippie bästa låt någonsin – blev konsertens stora höjdMusik av helt annan karaktär framförde Uli Jon punkt. Men Hensley bjöd inte enbart på gamla Roth. Den forne Scorpionsmannen lirade tidigt på klassiker, utan framförde även material från ”A fredagen och framglimpse of glory” förde en excellent och nya, outgivna blandning av vacker skivan. Till min gitarrmusik i new stora glädje sjunger age-land, klassisk numera Hensley all musik skriven av lead själv och han Vivaldi och Bob trakterar fortfarande Dylans ”All along keyboards, akustiska the watchtower” för och elektriska gitaratt nämna en del av rer samt upplyste innehållet. Uli kan oss om att plattan verkligen lira på sin ”Running Blind” är specialdesignade under inspelning. gitarr som har en Efter konserten oktav längre gitarrsignerade Hensley hals än brukligt och skivor och lät sig musiken han bjuder fotograferas med på är både oerhört fansen. Keyboardvacker och tekniskt hjälten var mycket ekvilibristisk. Dessvänlig, trevlig och utom är han klädd på ett strålande gott som en 70-talshiphumör. Han lovade pie med färggranna att återkomma till scarfar virade om Sverige så fort han hatten och guldglän”får” och det är bara sande kläder. Hade att hoppas att någon Jimi Hendrix levat arrangör har vett att hade han säkert hylta hit honom snabbt lat Uli’s stil, även om igen.

Ken Hensley kom med sitt nya band. Foto: Georg Ryttden sistnämnda är BigElf spänner bra mycket stillsam- man mare på scen än vad Hendrix var. Mr Roth inledde med oerhört vackra ”Sky overture” och tillika ”I’ll be there”. Den största delen av hans konsert var instrumental och både basisten och keyboardistens fantasifulla och roliga solon imponerade djupt. En lysande konsert var det Uli Jon Roth bjöd på tillsammans med sitt fruktat duktiga band och det var en mycket glad överraskning att höra honom så vital och vid god vigör.

Konsertens stora höjdpunkt Detsamma gäller Ken Hensley som med sitt nya band framförde gruppens första konsert någonsin.

Hensley behövde bara inleda med Uriah Heep-

20

över allt från Beatles till Black Sabbath

Även BigElf som förra året fick lira på tältscenen signerade skivor, blev fotade och pratade med fansen efter att ha stått på en av de största scenerna och genomfört ett fullkomligt imponerande gig!

BigElfs 70-talsdoftande kompositioner spänner över allt från Beatles till Black Sabbath, från psykedeliskt 60-tals flum till hårdrock och symfonirockaktiga partier och bandets keyboardist imponerade som alltid med sina häftiga synthljud, mellotron och orgel. Personligen upplever jag deras musik som relativt enkel att ta till mig, men är man inte van vid den här musikaliska kompotten kan jag tänka mig att deras musik kräver några lyssningar. I

Dalenbladet nr 3, september 2001

Kulturama vilket fall som helst har de en skara seriösa fans och det är en oavbrutet växande skara. BigElf gav i början av sommaren ut en sexspårs live-cd som kan ge er som missat dem på Sweden Rock och Hultsfred (där de också lirade i somras) en god bild av hur de låter live och har ni inte deras två fullängdare sedan tidigare så skaffa dem nu.

Grave Digger blev en trevlig upplevelse Musik av helt annan karaktär som festivalen bjöd på spelades av Grave Digger. Deras enkla, ihärdigt intensiva och smattrande metal gick mycket fort och framfördes lika rå, okonstlad och rakt på sak som någon älskare av hårt 80-tal kan önska sig.

Keyboardisten, iförd svart luva och dödskallemask steg ut på scenen i ett moln av rök. Sångaren, basisten och gitarristen såg hela tiden mycket roade ut av fansens intensiva välvilja och när stora delar av publiken lämnade dem för att istället se Helloween sade sångaren belåtet att vi som var kvar var de sanna ”hardcorefansen av Gravedigger” och som extralåt fick vi en explosiv version av ”Heavy metal breakdown” som få av de närvarande kommer glömma. Kanonkonsert av ett band som aldrig varit riktigt stora, men som fortfarande håller och håller fast vid den musik de alltid lirat. Grave Digger framförde material från de tidiga 80-tals plattorna och senare alster som ”Excalibur” och personligen trodde jag att Grave Digger var slut för länge sen, men på Sweden Rock bevisade de verkligen motsatsen och blev en trevlig upplevelse.

Dee fixade vad han skulle Detsamma blev Dee Snider som fick headlina på lördagsnatten. Bortsett från att springa omkring på scen och tjata om att alla var ”sick motherfuckers” så framförde mr Snider en hälsosam blandning av nytt och gammalt material, Twisted Sisters låtar och soloprylar inför en mycket stor och hängiven publik. Personligen hade jag trott att det var vansinne att ha en kille som Snider, som inte gjort mycket väsen av sig på länge som headliner, men där bedrog jag mig ordentligt. Dee fixade verkligen vad han skulle, även om han inte lämnade ett allt för bestående intryck hos mig eller för rockhistorien i övrigt och jag tror att de flesta upplevde honom som en positiv ”come back”. Även Helloween gjorde en helt okay show inför en riktigt stor publik. Jag såg inte hela deras konsert eftersom jag hängde med Grave Digger till slutet, men det jag såg av Helloween var inte alls tokigt, även om inte de heller satte några djupare spår eller intryck i min av rock ’n’ roll rätt ärrade själ. Även 70-talsbandet Angel uppträdde på Sweden Rock Festival och det här var första gången bandet var i Sverige någonsin. Jag hörde inte hela Angels

Dalenbladet nr 3, september 2001

konsert men det jag upplevde lät bra, trots att bara två av originalmedlemmarna finns med fortfarande och trots att det forna synthljudet förändrats sedan bandets storhetsdagar. För mig har aldrig Angel tillhört de riktiga höjdpunkterna inom hårdrocken men då, liksom nu, gör de det de gör bra och killarna verkade må fint och ha kul på scenen. För de som undrar så bar de inte längre sina helvita dräkter men för övrigt såg de ut ungefär som förr också.

Moxy’s första konsert i Sverige Moxy såg jag inte alls, men jag hörde en del av deras låtar och deras vitalitet överraskade mig.

Sångaren sade att de hade en ny platta på gång och att om de vetat om vilken bra publik den svenska var på 70-talet när även Moxy hade sin storhetstid, så hade de kommit hit tidigare och lirat. Nu blev även deras konsert den första i Sverige och den lät minst sagt inspirerad och helt okay. Kommer de tillbaka ska jag försöka att hinna se dem och inte bara höra dem som det blev den här gången.

Charlton lirar hårdare och modernare musik än Nazareth Nazarethmannen Manny Charlton uppträdde liksom Angel och Moxy på festivalens minsta scen (om man bortser från demoscenen) och honom hörde jag bara några få låtar med. Det jag hörde tilltalade mig inte nämnvärt och tyvärr missade jag de fyra Nazarethlåtar som jag via en kompis fick veta att han spelade. Charlton lirar hårdare och modernare musik än den Nazareth gjort sig kända för och gillar man hans stuk så var säkert konserten bra. Charlton och bandet kan uppenbarligen lira så mina invändningar mot honom handlar snarare om smak än om objektivt musiklyssnande samt att det är svårt att beskriva en konsert som man bara hört en pytteliten del av.

Sångaren imponerade med sin manligt kraftfulla röst Symphony X upplevde jag däremot till fullo och de gick inte av för hackor. På skiva ska de, enligt initierade källor, ha mer körer och symfoniska utläggningar än vad de visade på Sweden Rock, men även om det här var metallen som fick dominera denna dag så gjorde de det de gjorde väldigt bra. Bandet är utan tvekan mycket duktiga musiker och sångaren imponerade också med sin manligt kraftfulla röst. X-symfonikerna verkade också de roade och glada över det varma mottagandet de fick av publiken och när de mot slutet framförde en låt med Queen-influerade sångstämmor kändes Fortsättning på sidan 22

21

Fortsättning från sidan 21 de helt rätt och väldigt spännande. Skulle vara kul att se Symphony X på en inomhusarena där de kan genomföra en fulltidskonsert med riktigt bra ljud.

Flower Kings gjorde en lysande konsert Ett annat symfoniskt band som bör nämnas är svenska Flower Kings som sägs vara större utomlands än i hemlandet av någon konstig anledning.

Inte heller dessa hann jag se hela konserten med, eftersom jag ville kolla in Metallium också – ett val jag inte borde ha gjort. Det enda roliga med Metalliums rätt konservativa och alltför vanliga heavy metal var en kul version av Deep Purples ”Smoke on the water” som metallnissarna från Tyskland och USA framförde utan att spela det uttjatade men klassiska, inledande riffet. Att de sedan kastade ut ölburkar till publiken gjorde säkert den del av publiken som fick tag i en burk glada, men öl är inte detsamma som intressant musik. Flower Kings däremot gjorde en musikaliskt lysande konsert med många bra låtar och för er symfonirockdiggare där ute som inte har hört dem så rekommenderas de härmed varmt.

Ett AC/DC-jam avslutade torsdagsnatten Annat som jag inte hörde allting med var Nocturnal Rites. Det jag hann höra imponerade inte speciellt, mer än deras tunga version av T. Rex-låten ”Children of the revolution”, men kanske skulle upplevelsen vara annorlunda om man stod framför scenen och verkligen deltog i konserten. Detsamma gäller Lotus som spelade på torsdagen. Det lilla jag hörde av bandets eget material gav knappast gåshud, men jag gillade deras coverversioner av gamla 50-talsrockaren ”Cadillac” och en Blue Öyster Cult-låt.

Bägge framfördes med stor respekt för originalen och jag brukar inte se vitsen med covers, om de snarare plagierar än tillför låtarna någonting, men så här som inledning på en festival fungerade det och detsamma gjorde det AC/DC-jam som avslutade torsdagsnatten.

Svenska Mustasch lirade dagen efter och det jag hörde av deras set var okay, om inte världsomvälvande och jag kan inte komma ifrån att jag tycker att sångarens röst och sångstil påminner en hel del om gamle Sir Lord Baltimore-sångaren John Garners råa vokal.

Hughes kändes närmast plågsamt intetsägande Glenn Hughes spelade samma dag som göteborgarna i Mustasch och jag har aldrig varit något

22

fan av Hughes och blev det inte nu heller. Visst var inledande Deep Purle-örhänget ”Stormbringer” bra, men det andra jag hörde kändes bara trist och närmast plågsamt intetsägande. Efteråt pratade jag med ett Hugh-fan och hans åsikt om konserten var tvärtemot min så det är möjligt att man gillar konserten om man gillar Hughes.

En konsert som snarare var tveksam än dålig var Gary Moores som headlineade på fredagsnatten.

Jag gillar en del av det han gör och Moore bjöd på både blues och hits, men i längden blev han väldigt tråkig och enahanda. Det märktes även på publiken som i början av konserten var jättestor för att varefter tiden led lämna skådeplatsen framför scenen nästan tom. Gary kan inte ha varit road över utvecklingen i det som till en början var ett publikhav, men han lyckades heller inte få tillbaka folket.

Southern Rock Allstars som inledde väldigt tungt med svängig boogie och skönt tryck. När de började jamma och sola lite för mycket orkade jag inte vara kvar så jag lämnade festivalplatsen för en stund, men någonting säger mig ändå att det kan vara värt att kolla in dessa tunga amerikanska farbröder som tidigare lirat i grupper som Rossington Collins Band, Lynyrd Skynyrd och Blackfoot.

Allt som allt var årets Sweden Rock Festival en väldigt trevlig begivenhet med mycket vänligt folk – en del från Dalen faktiskt! – och en del mindre trevliga människor, mycket bra musik, god wokad älg och vildsvin i pitabröd samt öl i plastflaskor och ett väder vars sol ömsom brände en ordentligt och ömsom gick i moln och fick en att frysa så man skakade. Nåväl, nästa år kan jag bara hoppas på att ännu fler människor från Dalen åker till Blekinge och Norje och stöttar hårdrockens ikoner, helgon och demoner! Vi ses där.

Music Master Pop Greetings Volume Two – Illinois Dalenmannen Stefan Johansson fortsätter till min stora glädje att skicka sina vykort i cd-form och den här gången landade två stycken i brevlådan samma dag. Tråkigare post än den från skivbolaget Yesterday Girl Records kan man verkligen få.

Den här gången innehåller kortet sju grupper med sju låtar som alla härstammar från Illinois i USA. The Critics inleder cdn med ”I Hate This

Dalenbladet nr 3, september 2001

Place”, en distad historia som kommer från kritikernas andra album ”Out Of Rhyme”. Trion har i den här låten fått till en rysare med stark och uppnosig refräng. The Shakes låt ”Eternity” är inte fullt lika bra. Visst funkar den men gruppen låter lite väl anonym för min smak. Bättre blir det med The Disappointments, som namnet till trots, inte alls är någon besvikelse. Deras låt heter ”Someday” och den framförs med småelaka gitarrer och ett New Waveliknande komp. Inte dumt alls. Phil Angotti & The Idea har prånglat ut två cd och en ep samt medverkat på samlingen ”Pop Under The Surface Vol 2”.

Deras låt ”Better Day” som de framför här har dock aldrig givits ut tidigare, trots att den är en riktigt fin liten ballad som åtminstone ger mig Simon & Garfunkel-vibbar.

Ted Ansani från Chicago, Illinois gör också ett fint jobb i ”Have To Say” som maler sig fram på melodiösa spår. Den här killen bör man hålla ögonen på framöver. Han har hittat en personlighet som kan leda hur långt som helst.

The Shots låt ”Ordinary Wrong” har en okay refräng men känns inte lika angelägen. Vykortets sista artist, Julian Leal, spelar och sjunger rubbet själv på ”Again”. Här har synthen i kompet en relativt framträdande roll som tillsammans med sångmelodin gör att hans låt ger tidig 70-tals känsla. Definitivt en högklassisk avslutning på en genomgående bra platta.

Pop Greetings Volume Three – Minnesota Vykortet från Minnesota är ännu bättre än det från Illinois. Moneypenny inleder med ”Ballerina” och sångerskan Renée Firner backas upp av manliga röster i en låt som borde funka på vilken modern independentlista som helst. Moneypenny har nyligen gjort klar sin första fullängdare och utgår man från den här låten bör de verkligen bli uppmärksammade på allvar.

Detsamma gäller The Beatfics som i ”Meantime” får det att svänga något enormt. Suverän låt, suveränt framförd och jag förstår mycket väl att det här bandet fått fin kritik i musiktid-

Dalenbladet nr 3, september 2001

ningarna Goldmine, CMJ och Mojo. De får mig tamejtusan att vilja dansa (och det är inte ofta det händer i mitt fall!). Kanonspår som går varmt här hemma och som verkligen tilltalar mig med sitt, för genren, något råare sound än vanligt. The Vandalias framför ”Julie Come Around” som med sina körer påminner en hel del om Beach Boys utan att för den skull luta sig mot surfmusik.

Låten är tagen från bandets första studiodemo som en trio och fortsätter de så här vet man aldrig hur det kan sluta. Skitbra helt enkelt.

Och skitbra är även Todd Newman/Lori Wray i ”Bitter, Uncompromising” som får mig att tänka på Jefferson Airplane. Lori Wray sjunger suveränt, refrängen sätter sig direkt och den här låten tål hur många spelningar som helst. Jag skulle gärna vilja höra en fullängdare med denna utmärkta duo.

Efter dessa fyra höjdarspår är det inte lätt för Überscenester att ta över. Det är inget fel på deras låt ”He Gets All High” och solot är riktigt kul, men dessvärre blir de överkörda av de tidigare grupperna. Jason Sack är inte heller tokig i ”Kinda Love”, men även han kommer lite i skymundan i den hårda konkurrensen från de inledande.

Devin Hill får avsluta med en mjuk ballad kallad ”Good Friend” och det gör han med den äran. Även Hill spelar samtliga instrument själv och vykortet från Minnesota är avslutat. Så vad kan man säga? Sju spår av sju och alla är bra, de fyra första kanon och…tja, Stefan har gjort det igen och närmare en femma i betyg kan man inte komma. Köp ett eller två vykort på cd, det är mitt råd.

23

Dalendagen

En dag som ingen annan Text: Georg Ryttman. Foto: Georg Ryttman, Janne Svensson & Serge Bokobza

Så har då Dalendagen anno 2001 klarats av. Det blev en lyckad heldag i det sköna sensommarvädret, med många aktiviteter och uppträdanden av varierande slag.

I år var det ovanligt många aktiviteter för barnen, vilket uppskattades tydligt. Där fanns karusell, hoppborg, tjurridning (ingen riktig dock, som tur var), traditionellt godisregn och mycket annat att förlusta sig med.

På de två scenerna turades artisterna om och spännvidden på innehållet var ovanligt rik. Från centrum och utmed Dalens Allé fanns det många små stånd, café och konstutställning som brukligt är under denna dag på året.

Tyvärr dök aldrig de utlovade 30 amerikanska bilarna upp och något öltält blev det inte heller.

Frånsett dessa missöden samt ett par inställda uppträdande så blev Dalendagen återigen en lyckad tillställning.

Unga Örnar sålde slut alla lotter.

24

Gamla leksaker såldes billigt.

Att prova på fäktning var populärt.

Dalenbladet nr 3, september 2001

Dalendagen En riktigt kul spelning för Scoop Text: Georg Ryttman Det började i föräldrarnas källare hemma i Enskede för cirka tjugo år sedan när Mats Niväng tog det första initiativet till sitt band Scoop. Under årens lopp har gruppen förändrats och utvecklats kraftigt. Den senaste sättningen har varat i ett och ett halvt år. Musiken de spelar är traditionella covers. Mats berättar för mig att viljorna går lite isär när gruppens medlemmar väljer låtar till sin repetoar. Två vill ha betoning på blues och de övriga tre lutar mer åt sjuttiotalsmusik och hårdrock.

Vad tycker du om Dalendagen?

– Det är bra att det händer något i förorten och inte bara i stan. Dessutom är syftet emot våld positivt. Det behövs mer sådant.

Vad har ni i bandet för anknytning till Enskede?

– Jag har vuxit upp här och Holger har bott i Enskede.

Hur ser du på dagens spelning?

– Det var riktigt kul. Den här gången fanns det ju till och med utrustning på scenen.

Vad var det för strul när ni skulle spela på Dalendagen 1999?

– När vi skulle börja spela var utrustningen försvunnen. Det visade sig att bandet före oss hade kört hem utrustningen och glömt att vi skulle låna den. Så det var bara för oss att vända hem igen.

Höll det inte på att gå illa idag också?

– Jo, den förstärkare vi skulle köra på gick sönder när bandet före lirade, så jag åkte hem och hämtade en annan.

Vilket år var bästa giget i Dalen?

– I år var bäst. Bandet lät bättre. Dessutom kom sångaren försent förra gången.

När har ni er nästa spelning?

– Det finns inget bokat, men vi är öppna för alla skamliga förslag.

Kommer ni tillbaka nästa år?

– Ja!

Nytorpsskolan sjöng på scen två.

Dalenbladet nr 3, september 2001

Scoop är: Mats Niväng - gitarr och bakgrundssång, Peter Diephais - trummor, Rickard Horvath - bas, Robert Löfgren - sång, Holger Jäderström - gitarr

Uppvisningen av squaredance och linedance fick många applåder och var ett uppskattat inslag.

Experimentverkstaden var välbesökt.

Gammalt och nytt fanns till salu.

25

Dalendagen

The Happymakers var ett av fler rockband som förhöjde stämningen på Dalendagen.

Det gick an att reta tjuren, men att rida på den var det inte så många som klarade.

Meningen var delad om ljudvolymen, men några boende i Servicehuset dansade faktiskt på balkongerna.

26

Peter Jezewski & The Chiefs proffsiga rock ’n’ roll svängde bra.

Några 5o-talsbilar kom aldrig. Däremot beundrades dessa motorcyklar av både unga och gamla.

Dalenbladet nr 3, september 2001

Dalendagen

Några passade på att ta en svängom på torget.

Karusellen var ett populärt tillhåll för de minsta.

I en kaffekopp gjord för två!

Dalenbladet nr 3, september 2001

En gång raggare, alltid raggare.

50-talsmusiken var lite museal för ungdomarna.

”Muspojken” var det väl ingen som undgick.

Joel Cialec kom på överraskande besök!

Körsången fick hela torget att lyfta.

27

Dalendagen Hembygden i centrum Text: Bo Häggblad, foto: Enskede-Årsta Hembygdsförening

Enskede Årsta Hembygdsförening deltog i firandet av Dalendagen och presenterade där sin verksamhet.

Det gjorde man bland annat genom att visa ett datorbaserat bildspel med bilder från vår hembygd.

Föreningen har ett omfattande bildarkiv med tusentalet foton från Enskede och Årsta, som belyser hur samhället under de gångna hundra åren vuxit från Tillfällig bro vid byggandet av Gamla Skanstullsbron på lantbruksmark till villasamhälle. Ur detta 1920-talet. bildarkiv kunde man finna ett urval av bilder.

Föreningens uppgift Föreningen ser som sin uppgift att befrämja kunskapen om och känslan för sin hembygd.

Det gör man på en mängd sätt som utöver skapandet av bildarkivet omfattar artikelsamlingar, tidningsklipp, föredrag och bandade intervjuer med enskedebor, som kunnat förmedla en god bild av samhället.

För medlemmarna arrangeras sammankomster regelbundet där föredragshållare och underhållare ger en intressant Nynäsvägen Stora Gungan, 1930-talet. inblick i livet i trädgårdsstaden förr och antalet medlemmar blir, ju fler initiativ och idéer nu. Sammankomster sker ibland i form av utflykter till platser i och utanför samhället där man kan vaskas fram för att skapa trivsel vid sammankomsterna liksom för att kunna påverka miljön i kan få en intressant bild av hur samhället byggts upp. vårt Enskede – Årsta.

Föreningen som bildades 1987 är en ideell Föreningen arbetar även för att aktivt medverka till vård och bevarande av hembygdens natur, kulförening, som är politiskt och religiöst obunden, och som står öppen för alla som i en trivsam tur, miljö samt att delta i samhälls- och miljöplagemenskap vill få eller ge kunskap om den egna nering. Genom kontakter med kommunala organ hembygden. Alla, alltifrån skolungdom till penoch kulturorganisationer söker föreningen verka sionärer har i detta sällskap en utsökt möjlighet för samhällets utveckling till en trivsam boendeatt dela med sig av sitt hembygdskännande med miljö. andra Enskede- och Årstabor. Därför hälsar förBli medlem du också i Enskede Årsta Hembygdsförening, Box 1078, 121 14 Enskededalen, eningen nya medlemmar välkomna, för att kunna vidga medvetenheten om vårt samhälle. Ju större www.enskede.nu/EAH. Telefon: 08 - 771 46 15, Solveig Olausson.

28

Dalenbladet nr 3, september 2001

Dalendagen Fakta Country Sinners på Dalendagen: ”Reverend” Bob May, gitarr och sång Robert ”Metal Ruby” Iversen: trummor Anders ”Slim” Wicander: gitarr, sång Martin ”Piney” Tallström: gitarr Ulf ”Knulf” Siljeholm: bas

Från sydstaterna i USA till Dalen Text: Robert Ryttman, foto Georg Ryttman

Bob May och hans Country Sinners har gått från klarhet till klarhet. Giget på Dalendagen är något av det bästa bandet gjort.

under hela sommaren. Pub Anchor med Voodoo Beans var också bra senast vi lirade där, men om vi håller isär Country Sinners och Voodo Beans så var mitt favorit-gig på Dalendagen för det kändes verkligen bra. Nu kan vi gå vidare med höjda huvuden, säger Bob.

Upptäckte sydstatsrocken i Sverige

De har aldrig tidigare varit så samspelta, så elektriska och intensiva som här. Tyvärr fick de spela sist, vilket var en klar miss i planeringen, då stora delar av publiken hunnit gå hem och således missade en av dagens största höjdpunkter. ”Reverend” Bob är dock nöjd ändå.

– Man vill ju ha lite mer folk framför sig när man spelar, men efter alla år som jag har lirat gör det ingen skillnad längre om det är tre personer eller tretusen framför scenen. Jag har alltid gett hundra procent och det var samma sak igår. När jag ser att de som står där diggar musiken så kommer vi igång, oavsett hur många de är. Det var trettio eller femtio personer framför scenen på Dalendagen, men jag blev inte besviken för man gör sitt bästa och man vet aldrig vem som står där ute, det är min princip, säger Bob May och skrattar.

Bob May som ursprungligen kommer från North Carolina, i hjärtat av sydstaterna, har ett brett musikaliskt intresse och kunnande, vilket hans många olika grupper bevisar, men det som ligger honom närmast hjärtat är sydstatsrocken, som han märkligt nog inte upptäckte på allvar förrän han kom till Sverige 1975.

– Första gången jag hörde sydstatsrock var ”Sweet Home Alabama” med Lynyrd Skynyrd 1974. När jag flyttade hit hade jag aldrig spelat sydstatsrock, men jag träffade grabbar här som gillade samma musik som jag och de presenterade Blackfoot, Allman Brothers, Molly Hatchett och många andra. Jag tyckte att det var suverän musik och hoppade på den grejen med en gång. Det var tufft, bra och mycket gitarrer och på den tiden var det bara gitarrer som gällde för mig. Nu gillar jag alla sorters instrument, men då dominerade gitarrer och ju hårdare och högre, desto bättre var det!

Intensiv rock ’n’ roll-sommar

Positiv till Dalendagen

Det har varit en intensiv sommar för den syndfulla prästen som inte alls är präst naturligtvis, utan anställd på Ericsson på dagtid och rocker på natten. ”Reverend” Bob har lirat på Pub Anchor med gruppen Voodoo Beans som spelar hårdrock och tung sydstatsrock. Han har genomfört två maraton-gigs på Lida Countryfestival med trubadurgruppen Country Sinners Unplugged som förutom Bob bestod av engelsmannen Tim Earle och Martin Tallström. Dessutom gjorde Country Sinners i sin elektriska form, en enastående show på Kungsträdgårdens stora scen under Amerikafestivalen. Trots att publiken var bra mycket större i Kungsträdgården uppskattade Bob ändå giget på Dalendagen mer.

– Well, Amerikafestivalen var kul eftersom det var min första spelning med hela gruppen och den funkade hyfsat bra. Men Dalendagen tycker jag var den absolut bästa spelning vi haft

Bob May har bara positiva saker att säga om Dalendagen.

– Varje gång invånarna i ett samhälle kan samlas och fira någonting, och Dalen är ett litet samhälle, och alla har glädje av det och kul tillsammans, så tycker jag att det är en bra grej. Att Dalendagen samtidigt är en manifestation mot våld och rasism är ännu bättre! Det är också en bra grej att barnen hittar artister som de tycker om. Det kanske kan hålla dem från gatan senare i livet, att de nu upplever artister som de ser upp till som förebilder och kanske blir musiken ett framtida intresse för dem. Det hände mig när jag var ung. Jag var tolv år då jag såg Gene Pitney på tv och bestämde mig direkt för att bli sångare. Jag blev intresserad av musik istället för att hänga omkring på gatorna, så alla såna här festivaler är positiva. Dalendagen är en bra sak och jag hoppas att den kommer fortsätta.

Dalenbladet nr 3, september 2001

29

Nu tar vi emot nya patienter!

Välkommen att boka en tid på telefon 08 - 659 41 53

Elisabet Guterstam, Karin Joachimsson, Michael Wikinger och Pia Samuelsson

Nu öppet alla dagar mellan 13:00 - 23:00!

Vi har också smågodis, tidningar, DVD, video, läsk, chips, med mera i två plan!

Erbjudande 1

Erbjudande 2

Erbjudande 3

Två valfria filmer

En valfri film

Fem filmer – fem dagar

En valfri 2-liters läsk

En valfri 2 liters läsk

Endast 55:-!

En valfri chips

En valfri chips

Inte nyheter eller topplista

En valfri dipp + gräddfil

Endast 65:-!

Endast 99:-!, ord. pris 128:-

Gula Videokiosken, Sofielundsplan/Skärmarbrinksvägen. Tfn 08 - 649 96 66 30

Dalenbladet nr 3, september 2001

Insändare Stoppa mopederna!

Jag undrar om alla de som har moped i Dalen (och deras föräldrar!!) vet om att det är förbjudet att åka moped mellan gårdarna i Dalen!? Inte ens på cykelbanorna får man köra moped! Det är många småbarn som går och cyklar omkring i Dalen, och det som alltid varit så bra här, är ju att det är så barnvänligt och ingen trafik. Men på sista tiden har fler och fler mopeder börjat köra omkring. Hoppas att det inte ska behöva hända någon otäck olycka för att de ska sluta!

Till alla med moped: håll er på gatorna! Riskera inte olyckor!

Rädd och arg småbarnsmamma

Ett leende förlänger livet

Alla har vi nån gång stått i kön på ICA. Ofta kommer känslan att man valt fel kö, då den man står i verkar stå still. Någon ska betala med kontokort, någon behöver hjälp med att packa, någon har glömt det viktigaste. Personalen jobbar för högtryck och så plötsligt ropar någon på förstärkning.

Alla försöker förutse vilken kassa som ska öppnas. Och så går startskottet! Gör då inte misstaget att lämna kön för tidigt, risken finns att du inte tillåts återfå din ursprungliga plats om det visar sig bara vara ett skrämskott! I varje fall om din kögranne är en riktigt principfast surdeg!

JS

Dalentyckarna 1. Hur länge har du bott i Dalen? 2.Vad tycker du är bra med Dalen?

3. Dåligt? 4.Vad skulle du vilja ändra på?

Text & bild: Serge Bokobza

Erika Hedlund, 23 år, Kastanjegården

Anna Lindqvist, 28 år, Grangården

Pontus Bergström, 11 år, Lönngården

Kevin Wiberg, 9 år, Lindgården

1. En månad.

2. Lugnt och blandad befolkning – barn och pensionärer.

3. Det är nerslitet.

4. Att alla gatlampor fungerar, speciellt till och från tunnelbanan.

1. Ett år.

2. Det är grönt och fint.

3. Vet inget.

4. Det behövs mer leksaker till barnen.

1. Nio år.

2. Jag tycker om ICA, Pressbyrån och den stora, gamla eken.

3. Det är lite skräpigt och för många cigarettfimpar och det är dåligt.

4. Det är bra som det är.

1. Ett år och några månader.

2. Att det är stort och nära till affären.

3. Vet inget.

4. Det skulle vara mindre skräpigt.

Dalenbladet nr 3, september 2001

31

Hur kopiatorn kom till

Text & foto: Sabine Louvet En dag för länge sedan, när Afrodite var ännu yngre än vad hon är i dag, hade hon mycket tråkigt.

Det var en varm sommardag och allt var liksom stilla. Afrodite satt och tittade ner på människorna uppifrån Olympen och funderade över väsentliga ting. Om huruvida hon var vackrast och andra tonårsbekymmer. Det fanns ingen spegel till hands så hon kunde se efter och Afrodite blev mycket orolig.

Hon undrade hur håret låg och om det där någonstans möjligtvis kunde vara en finne. Plötsligt såg hon sig själv långt därnere. Det var såklart inte hon själv utan en spegelbild av henne i en liten insjö.

Hon begav sig dit och fann att i sjön kunde hon se sin spegelbild precis lika bra som i en vanlig spegel.

Afrodite fick en idé. I en ask la hon vatten från denna sjö och på vattnet la hon näckrosblad. När hon tittade ner i asken såg hon sig själv i vattnet och hennes ansiktsbild fastnade på näckrosbladet, och det var inte längre grönt utan gyllene. Hon lyfte upp bladet och såg sig själv. Det var det vackraste näckrosblad som någon kunde skåda. Afrodite blev så fascinerad av detta att hon gjorde om proceduren flera gånger. Till slut satt hon omgiven av näckrosblad.

32

Plötsligt hörde hon en röst från himlen. Det var hennes far, Zeus.

– Vad sysslar du med min dotter?, frågade han.

– Jag har uppfunnit en apparat!, svarade Afrodite, som inte ville erkänna vad hon egentligen sysslade med.

– Vad är det för en apparat, undrade Zeus.

– En kopieringsapparat, svarade Afrodite. Och så visade hon proceduren mcd en groda som precis skulle hoppa ner i sjön.

– Jag har inte tid med sånt här längre!, sa Zeus och försvann, Och så gjorde även grodorna, som nu var två, med ett plask bland näckrosorna.

Afrodite visste inte vad hon skulle göra med alla näckrosbladen. Vid samma sjö såg hon nu en flicka bada och en pojke som smög på flickan bakom några buskar. Afrodite lade snabbt ett av bladen tillbaka i sjön och pojken blev så bländad av hennes skönhet att han trodde att det var den badande flickan som var så vacker.

Afrodite placerade ut näckrosblad i alla sjöar runt om i landet så att om det någon gång skulle komma en flicka dit för att bada, och en pojke smög på henne bakom buskarna, skulle han tycka att hon var den vackraste flickan han någonsin sett.

Och det var så kopiatorn kom till...

Dalenbladet nr 3, september 2001

Glöm falukorv och fiskpinnar!

Hos oss får du god mat till humana priser!

Lunch- och middagsöppet

Hjärtligt välkomna! ”Personalen är vänlig och korrekt och Dalenbladet rekommenderar Wärdshusets gedigna julbord likväl som deras à la carte.” Krogguiden i Dalenbladet nr 2/2001

Öppettider:

vardagar från 10.00, lördag/söndag från 12.00

Bägersta Byväg/Sockenvägen vid Enskedefältet Bordsbeställning tfn 08-649 64 70, Fax 08-659 08 74

Dalenbladet nr 3, september 2001

33

Vad hände i port 14 på Äppelgården?

En spökhistoria från 2001

Text: Dan Lundberg, foto: Jenny Skagstedt

Denna sällsamma historia startar i börjar av 2000-talet i utkanterna av storstaden Stockholm. I den lugna och gemytliga förorten Dalen där syrenerna blommar och befolkningen hälsar på varandra. Förorten var känd för sina egensinnigt byggda gårdar och det var på en av dessa gårdar som denna spökhistoria utspelade sig.

Gården ifråga hette Äppelgården. Där på Äppelgården, där den vackra gräsmattan lyste med sin klargröna färg och där äppelträden stod i full blom med sina rödgröna äpplen, hände det mystiska saker i port 14! Men låt oss först gå tillbaka ett halvår.

Vem har fött ett barn i vår port?

Närmare bestämt till januari 2001. Äppelgården låg i dvala efter jul- och nyårsfirandet när det första ljudet hördes. Det var ett ljud som fick grannarna i den annars så tysta port 14 att vakna till liv och undra vad som var på gång. Alla öppnade sina fönster och dörrar för att lokalisera ljudet, kom det från grannen i port 12? Eller ifrån 16?

Där, där var ljudet igen! Nu hördes det bestämt att det kom från vår port, port 14! Det var ett spädbarns hjälplösa skrik på hjälp! Men vem har fött ett barn i vår port?

Grannarna slog följe för att lokalisera skriken. Efter en stunds letande fann de var skriken härstammade från! På nedre botten till höger om ingången bodde familjen Nilsson-Bäckström, därinifrån hördes spädbarnsskriken, men hade grannarna verkligen sett att Malin varit rund om magen? Framförallt hade de inte hört när det tillverkades. Detta måste undersökas närmare, tyckte en granne med en Golden Retriever. Gemensamt knackade de lite försynt på dörren. Nu öppnades dörren sakta med ett knarrande ljud och ut tittade

34

pappa Rille. Han höll ett finger för munnen i en hyssjande gest, Tuva sover. ”Jodå, jag och mamma Malin, kom hem igår med lilla Tuva Maria Jasmine, viskade han! Hon vägde 3 780 gram och var 50 centimeter lång och hon längtade ut till sina dockor den 20 januari klockan 11:15, och hon är så söt, hon är faktiskt ”världens sötaste unge”!

Grannarna blev såå glada för denna nedkomst så alla gick hem och drack ett glas glögg var, för att fira händelsen. Därmed kunde ju denna historia sluta med ett lyckligt slut!

Ett fasansfullt skrik hördes igen i port 14!

Men nu undrar ni naturligtvis vari ligger spökhistorien? Jo, hör här; efter ytterligare en liten tid hördes det ett fasansfullt skrik i port 14, igen!

Grannarna som vid det här laget hade vant sig vid lilla Tuvas skrik, hörde på en gång att detta var ett nytt rop på hjälp. Än en gång slog sig grannarna följe för att lokalisera detta nya fasansfulla skrik. Nu slog även mannen i rullstolen, med snuset rinnande under överläppen, följe med resten av horden. Våning efter våning undersöktes tills Golden Retrievern gav till ett skall utanför en dörr på andra våningen där familjen Koschier bor!

Innan grannarna hade hunnit knacka på dörren, öppnades densamma med full fart så grannarna nästan föll baklänges ner till bottenvåningen! Ut stormade lilla käcka Iris från Österrike. Med ett ”Tjohej på er alla grannar”, välkomnade hon oss att beskåda det andra underverket som hade sett dagens ljus den 11 mars, klockan 19:43 i port 14. Det var lilla Maximilian Xaver som vägde 3 250 gram och var 52 centimeter lång! Och enligt mamma Iris var han ”världens sötaste unge” och pappa Joachim nickade stolt instämmande.

Grannarna blev så glada för denna nedkomst, så alla gick hem och drack två glas ägglikör var, för att fira händelsen.

Efter att ha svept det andra glaset ägglikör började den tyske grannen fundera på vilket sammanträffande det var att det fötts två barn i port 14 på bara några månader, men värre skulle det

Dalenbladet nr 3, september 2001

Fem stolta mammor på Äppelgården med sina nyfödda! bli, skulle tysken bli varse!

Skriken återkom nu trefallt!

Knappt hade baksmällan lagt sig efter dessa två glas ägglikör förrän det var dags igen. Skriken som har belägrat port 14 i månader, återkom nu trefallt! ”Vad är det som händer frågade sig några grannar? Håller vi på att bli tokiga eller är port 14 hemsökt?” Det sistnämnda stämde nog alltför väl på port 14, för nu hördes det ett tredje skrik i porten! Åter igen samlades grannarna för att finna avsändaren av ropen i port 14. Efter mycket tjuvlyssnande på dörrarna, våning efter våning, stannade grannarna till slut på våning två, igen!

Alla tittade på varandra, inte kunde väl Österrikes lilla Iris ha fått tvillingar? En suck av lättnad kom över grannarnas läppar, när det visade sig att det var Iris granne, nyinflyttade familjen RosdahlWallenklint. Tänk, grannarna hade inte ens lagt märke till att mamma Jennifer var välsignad när dom flyttade in! Till slut tog snusmumriken i rullstolen saken i egna händer och knackade på dörren med hårda knogar. Bank, bank, bank lät det i den ihåliga dörren.

Det visade sig att välsignelsen bestod i lilla Freja Frederika Karolina, som stolte pappa Joakim visade upp för allmän beskådning. Fru Blomster,

Dalenbladet nr 3, september 2001

på ettan, frågade om vikt och längd och fick till svar: 3 825 gram och 53 centimeter. Och lilla Freja ville träffa världen den 4 april klockan 11:47!

Mamma Jennifer sa: hon är ”världens sötaste unge”!

Grannarna blev ordentligt skrämda Nu blev grannarna lite fundersamma, hade inte de andra två barnen också kallats för ”världens sötaste unge”? Men efter en stunds funderande så blev grannarna såå glada för denna nedkomst så alla gick hem och drack tre glas Kaptenslöjtnant var, för att fira händelsen. Efter denna tredje händelse började vissa grannar att, på allvar, fundera på om denna plats på jorden verkligen är hemsökt eller kan det vara någon form av bacill som härjar i port 14? Och i så fall, var kommer den ifrån. Nu började grannarna bli ordentligt skrämda. Alla började snegla på varandra, något var på gång, tankarna började snurra; är inte Danne på första våningen lite väl rund om magen? Är det hans tur nästa gång? Alla hade ju en gång i tiden hört talas om jungfrufödslar. Är det någon i huset som är inblandad? Är det någon i de andra portarna som medvetet försöker att överbefolka port 14? Och Fortsättning på sidan 37

35

Elvisspalten Fortsättning på serien om Elvis Presley baserat på en bok av Nathalie Bergman, 11 år.

Klockan 15:00 öppnades grindarna och en ändlös kö av sörjande började vandra förbi den öppna kistan. De kom från alla platser i Europa, de hade flugit till Memphis för att få se sin idol en sista gång eller för att åtminstone få vara i närheten av honom.

Polisen räknade med att alla skulle ha passerat förbi på två timmar, men under dagen samlades 75 000 människor utanför Graceland och bara några tusental hann passera förbi kopparkistan innan grindarna stängdes 18:30 på kvällen.

Den 18 augusti begravdes Elvis bredvid sin mamma Gladys på kyrkogården Forest Hills i Memphis. Över 80 000 människor kantade Elvis Presley Boulevard då de vita bilarna sakta gled förbi på väg ut till kyrkogården. Miljoner andra, hundratals mil därifrån var också där fast på ett annat sätt. Alla som älskade honom var med.

Nathalie Bergman Läs sista delen i nästa nummer!

36

Barn & ungdom Öppettider på Enskede bibliotek Måndag, onsdag, torsdag: 12:00-18:30 Tisdag: 10:00-17:00 Fredag: stängt Lördag: 10:30-14:00 Som vanligt går det bra att boka tid för barngrupper innan biblioteket öppnar.

Senare i höst kommer Jan Stenborg att sjunga och ramsa med 1 till 3-åringar.

För exakta tider för detta plus andra program samt läxhjälp, se anslag på biblioteket.

Hoppas ni har haft en skön sommar!

Siv Bejhed

Gladiatordag på ”Nypan”

Nytt från Kvartersgården

Trots dåliga förutsättningar lyckades Kvartersgårdens personal hålla verksamheten igång och gården öppen under sommaren.

Man gjorde utflykter och lyckades ordna meningsfull sysselsättning för sina besökare. Årets SummerCamp avslutades med en veckas besök på Gotland. Ungdomarna som hade assisterat Svenska Bostäder med målning och ogräsrensning i Dalen fick på så sätt en välförtjänt belöning. Är du nyfiken på vad ungdomarna i Dalen gör på sin fritid – gör ett besök på Kvartersgården! Bland aktiviterna finns filmvisning, pingisturneringar och annat.

Och det hembakade brödet i serveringen går inte av för hackor!

Välkommen! Öppettider i höst: måndagar stängt tisdagar 13:00-17:00 samt 19:00-22:00 onsdagar 13:00-17:00 samt 19:00-22:00 torsdagar 13:00-17:00 samt 19:00-22:00 fredagar 19:00-23:30 lördagar stängt söndagar stängt

Lamin från Dalen kämpar för att hålla sig kvar på ”rodeotjuren” på Nytorpsbadets ”Gladiatordag”.

Många ramlade av nästan direkt!

Text och foto: Sara Lindhagen En dag i slutet av sommarlovet stod plötsligt en klättervägg, en ”rodeotjur” och en sorts uppblåsbar hinderbana uppställda på Nytorpsbadet. Det var satsningen Sommar 2001, som ordande något de kallade ”Gladiatordagar”. De arrangerades på olika bad i Stockholms förorter, som en kul grej för ungdomar och barn innan skolan började igen. Kulturförvaltningen i Stockholm stod bakom satsningen, i samarbete med Stockholms olika stadsdelar och Idrottsförvaltningen.

På Nytorpsbadet fanns många som tyckte att det var en kul idé, dels alla de som brukar gå dit och bada, men även till exempel fritids, som kommit från andra förorter för att få vara med.

Det är bara att hoppas att vi får mera sånt nästa år också!

Daniel från Bagarmossen har kommit till ”Nypan” för att testa klätterbanan…

Dalenbladet nr 3, september 2001

Fortsättning från sidan 35 i så fall i vilket syfte? Frågorna var många men svaren få.

Skriket hördes för fjärde gången När skriket nu hördes för fjärde gången på några månader var de flesta grannarna övertygade om att någon osalig ande bodde i port 14! Denna gång beväpnade sig grannarna med varsin flaska Kronvodka när de gick på spädbarnsjakt. Brynulf, på trean, hade för säkerhets skull tagit dit en vän som hjälp. Dessvärre var hans Kronvodka slut när grannarna nådde fram till det fjärde målet.

Grannarna stannade på första våningen. Brynulfs kompis drämde den tomma vodkabuteljen med en duns i dörren för att skaffa sig uppmärksamhet från familjen ifråga. Innanför dörren bodde Bobby, Anna och lille Daniel. Efter en tid, som verkade som veckor, öppnades dörren av den jättelika Bobby, som med myndig stämma sa: ” Jaså ni har kommit för att se på lilla Emelie Nicole Frankland? Vi kom nyss hem med henne”! Just när Bobby hade avslutat meningen kom mamma Anna ut och visade upp den söta Emelie Nicole.

Den 24 april fick hon se världen för första gången och tidigt var det också, nämligen klockan 06:10!

Vikten på den lilla tösen uppgick till 3660 gram och 51 centimeters längd kunde hon ståta med!

Och var ”världens sötaste unge”!

Vid det här laget var redan vodkabuteljerna halvtomma och grannarna helfulla, men de var såå glada. För vad kunde de inte riktigt komma ihåg.

Paniken spred sig När grannarna dagen efter vaknade, vissa hemma hos sig och andra någon annanstans, så började paniken sprida sig. Fyra spädbarn på mindre än ett halvår, vad är oddsen för det? Nu började grannarna verkligen misstänka baciller. Svenska Bostäder kontaktades. Efter genomsökning av deras husvärdar, föreslogs en kontakt till Anticimex!

Anticimex tog problemet på fullaste allvar, med tanke på alla leverskador som hade uppkommit hos grannarna efter barnafödslarna. Varenda lägenhet besprutades med ett illaluktande medel, för att barnbacillen inte skulle sprida sig. Även lägenheterna där det redan hade fötts ett barn, besprutades! Nu kände sig grannarna genast lite lugnare, så herr Persson på fyran, plockade fram en dunk med något genomskinligt i och bjöd runt till de grannar som inte redan gick på levermedicin. Och alla blev såå glada igen.

Dalenbladet nr 3, september 2001

”Världens sötaste ungar!”

Ytterligare ett välbekant fasansfullt skrik Vad grannarna inte visste var att Anticimex-praktikanten som var med och besprutade lägenheterna hade slarvat i en lägenhet på ettan! När detta fasansfulla skrik, som var så välbekant för port 14 på Äppelgården i stadsdelen Dalen i Stockholm, ännu en gång hördes var klockan slagen för vissa grannar. De som inte redan låg inne på ”torken” åkte akut in på psyket. Den ende grannen som stod ut var han på ettan som redan hade tre barn som han levt med och var således härdad. Nu var det denne överlevande som skulle ta reda på var detta femte barn, på bara ett halvår, befann sig. Han smög ut genom sin dörr, men stannade tvärt efter endast två steg. Där, bara tio steg ifrån hans egen dörr, där stod dom. Familjen Abraham hade just kommit hem med lilla Tommas Ghebremeskel som föddes den 3 juli. Mamma Russom Eritrea såg lite trött och sliten ut men pappa Ghebremeskel såg desto stoltare ut.

”Världens sötaste unge” Den överlevande tog till sig alla fakta för att kunna redovisa till alla sina grannar när dom åter skulle komma tillbaka (när nu det kan tänkas bli).

Den lille var 51 centimeter lång och var 3 545 gram tung. Och han var ”världens sötaste unge”!

Den överlevande grannen blev såå glad och gick in till sig och hällde i sig utav sin hemmagjorda whiskey. Är nu denna historia endast en skröna eller en hörsägen, undrar ni säkert?

Denna historia är faktiskt helt sann och hur kan jag veta det? Jo, jag är den överlevande. Men jag är inte den skyldige!

Sensmoral: Alkohol och barnafödslar går inte ihop! Ett stort grattis till alla nyblivna föräldrar i port 14 på Äppelgården i stadsdelen Dalen i storstaden Stockholm!

37

Från Bangladesh Då Dalil kom till Sverige från Bangladesh för att besöka sina bröder 1983, var framtiden oklar.

Som så många invandrare ville han flytta för att kunna skapa sig en bättre framtid utanför hemlandet, men det var ovisst om var. Det forna koloniallandet England hade likt Frankrike stängt gränserna med hårda visumkrav och då framstod Sverige som ett generöst land och stabilt samhälle.

Dalils bröder var redan bosatta i Sverige och studerade på Uppsala universitet. Med anknytningsskälet var det relativt enkelt för Dalil att få uppehållstillstånd i Sverige. Dalil läste färdigt gymnasiet under sina första år i Uppsala. Senare jobbade han på SJ och flyttade till Stockholm.

Nusrat kom till Sverige 1994 och makarna lever i ett kärleksfullt äktenskap, där familjens bästa går främst.

Dalil och Nusrat började arbeta i familjeföretaget som bildats av bröderna, som hoppat av akademiska karriärer. Under många år drev de restaurang Mandira på Apelbergsgatan och Queens på Hornsgatan. De sålde dessa för att köpa Little India som ligger i Kungshallen och som renoverades 1997. Senare köpte de trendiga Time wok cafe på Nytorgsgatan (som startats av ägaren av Hot wok cafe kedjan).

Maten från norra Indien och Bangladesh liknar varandra, med skillnaden att det bengaliska köket innehåller mycket fisk i originaltappningen. Det är samma kryddor som väljs och blandas till mer eller mindre starka pastor. Kryddbasen till Little Indias mat är Garam masala, som precis som curry är en blandning av mellan kanske tolv-tretton kryddor, en smärre vetenskap! Söta kryddor som kardemumma, kanel och ingefära blandas med stark chili och gurkmeja och slutligen örter som lagerblad, fänkålsfrön, koriander, saffran och kryddnejlika. Så långt bekanta smaker, men bockhornsklöver, kahlonji och mörkt senapsfrö kan vara svårare att få tag på.

Tamarindfruktens syrlighet och andra specialkryddor präglar den thailändska maten som serveras på Time wok cafe.

På Little India serveras indisk fastfood! Motsägelsefullt, för jag skulle gärna sitta länge och äta de olika smårätterna. Det är kryddat ris, grönsaksrätter, samosas (en slags pirog), vegetarisk pakura, linssåsen dahl, små skålar med svalkande yoghurtraita, hällbakat bröd (naan) eller fluffiga papadam, chutney och så grytan med lammkött.

Aldrig helig ko.

Många besökare kommer regelbundet till Little India i Kungshallen, kontorsfolk från kvarteren i city och biofolket senare på kvällen. Längst in i hörnet på det nedre planet i Kungshallen lyckas de locka kanske 4-500 personer under en dag.

Från att ha varit ett exklusivt inramat val, med bara fyra-fem indiska restauranger i Stockholm, är det idag lättare att sätta touche på lunchen.

Men konkurrensen är hård och det gäller att hålla en kvalitetsnivå och god service, så att gästerna kommer tillbaka.

Restaurangerna

Familjen

Intresset för invandrad mat har vuxit och Stockholm har ett annat utbud av matkulturer än för tio år sedan. På krogtäta Söder överträffar restaurangerna varandra med läcker miljö och meny. Och intresset för vegetarisk mat stämmer väl överens med det fräscha grönsaksbaserade asiatiska köket, som serveras på Time wok cafe. I kötträtterna serveras främst kyckling och lammkött.

Far och morföräldrarna är kvar i Bangladesh, i huvudstaden Dhaka. Hemlängtan sliter ofta, trots de många åren i Sverige. Så här års drar monsunregnen och våldsamma cykloner över det låglänta landet och deltaområdena. Jordbruksområden dränks och förstörs för flera år. Översvämningar förekommer också på grund av en otillräcklig infrastruktur och skulle kunna byggas bort, med vattenmagasin och slussystem. Kontroll över

Text & foto: Jenny Skagstedt

Dalil Uddin och Nusrat Jahan är makar och arbetskamrater i restaurangbranschen. De driver tillsammans med Dalils två äldre bröder två restauranger i Stockholm som går riktigt bra.

38

Dalenbladet nr 3, september 2001

h – till Sverige

Dalil och Nusrat med sina pojkar Duran, Nadim och Nafim.

vatten är ett maktmedel. Det flesta biståndsprojekt riktar dock in sig på människors hälsa och sysselsättning på landsbygden, i ett av världens fattigaste länder.

Det trettio år unga landet är inte demokratiskt stabilt, utan politiken präglas av korruption och våld. Men religiös fundamentalism har inte slagit rot i hela landet och fler har möjlighet till grundskola idag. Ett utvecklat mediasamhälle är okänt för många européer. Bara i huvudstaden Dahka ges 10-15 dagstidningar ut, förutom de importerade. Den välbeställda överklassen talar engelska jämte bengali och lever ett liv med mycket hög standard.

Tiden som blir kvar efter arbetet träffar Dalil och Nusrat familjen och vänner. I Dalen bor elva familjer från Bangladesh och i hela Sverige cirka 7-8000 personer.

Makarna är engagerade i Bangladesh kulturförening där Dalil är ordförande.

Nyligen firades nationens trettioårsdag. Speciellt inbjuden var folkpartiledaren Lars Leijonborg, som berättade om sina erfarenheter från sin

Dalenbladet nr 3, september 2001

vistelse i landet i början av sjuttiotalet, då strider pågick mellan Västpakistan och Östpakistan.

Dalil och Nusrat har nu levt halva livet i Sverige.

– Delar ni arbetet hemma också? frågar jag. Vem av er stannar hemma med sjuka barn?

Svaret ges i form av ett brett vänligt skratt.

– Det är knappt så två vuxna räcker till ibland, menar Dalil.

De tre småkillarna, Duran och Nadim går på dagis, Nafim har just börjat sexårsverksamhet.

– Som egen företagare är arbetstiden flexiblare, men det är definitivt längre dagar, säger Nusrat.

Men förhoppningsvis är det biljetten till ett bättre liv och bra framtid för ungarna.

Nästa år öppnar de ännu en restaurang i Kista Centrum, i den blivande skyskrapan. Bygget pågår och all planering är klar. Restaurangen kommer att likna Little India.

Idag står trettio personer (tretton nationaliteter är representerade) på lönelistan i företaget och i Kista skapas ännu fler jobb. Och fler stockholmare kan äta gott!

39

RESIST

IS

380 kvm butik Ta cert nu innan sommaren så du kan dyka på semestern

Grundkurs Openwater 0 14 7 PADI Tel 659 STH

Globen

Bonus just nu för elever på kurs är gratis test av helmask med kommunikation ring och boka nu!.

Dataknuten

en sväg Nynä

Dalen specials

Specials under Juni är bla. Platt TFT Skärm 15” 5695:Paket: CD-brännare 3X10pack 74min cd skivor 20pack cdr-W skivor 1985:optisk mus medföljer utan extra Dator DK-1,4GHZ P4 kostnad.

Intel P4 1,4Ghz minne 128mb Geforce 64mb grafik AGP/Tv-out Moderkort Intel 850 Cd 48X Hårddisk 20GB Pris inkl moms 11 995:-

Tel 659 2840 Dator DK-1,3GHZ AMD

Dator DK-800 Hansol 17” skärm Endast 2195:Med 3års garanti.

Intel 800MHZ Sdram 128mb TNTII 32mb grafik AGP/Tv-out ModerkortVB-601 Cd 48X Hårddisk 20GB Pris inkl moms 6 890:-

AMD T-bird 1,3Ghz minne 128mb Geforce 64mb grafik AGP/Tv-out ModerkortMSI Turbo Cd 48X Hårddisk 20GB Pris inkl moms 10 995:-

Minne 128mb sdram PC-133 Endast 385:-Förutom detta har vi 10 000 artiklar i vår web besök oss på.

www.dataknuten.se

Med kund kvalitet och kunskap i fokus Göteborg Kvillegatan 16 (Hisingen, mitt emot Backateatern). Tel. 031-497990 Västerås Gjutjärnsgatan 8 021-301825 Stockholm Nynäsvägen 317 “300 meter från Globen” Tel 08-6592840

Utmaning i Erstavik Text: Jenny Skagstedt, foto: Jeff Marden

att kunna fortsätta på nästa aktivitet. Det kan kännas utmanande, milt uttryckt.. .

Strax söder om Hellasgården har en äventyrsbana startats i den härliga Nackasko- Personlig utveckling För att våga ta klivet, måste man känna sig fullständigt säker gen. Här kan man leka Tarzan och Jane och känna förtroende för instruktörerna och sig själv, inte och utmana sig själv och kompisarna i full minst. Detta är just kungstanken. Det här är mer än en kul grej på konferensen, det här är en väl beprövad metod för fart. självutveckling.

Många företag och flera myndigheter och verk anlitar äventyrsbanan för personalutveckling. Grupper ¨gör banan¨ tillsammans och stöttar varandra då benen börjar skaka och viljan sviktar. Vågar man pröva banan vidgas det personliga reviret och tilliten och det främjar klimatet inom en arbetsgrupp. Anläggaren Jeff Marden, har samlat ledare och instruktörer som alla bidrar med sin kunskap, det finns Sex olika banor psykologer, föräldrar, gymnastiklärare och fritidsledare bland Egentligen är det sex olika banor, varav två är planerade för äventyrsbanans instruktörer. Jeff, som är amerikan, berättar barn. Från sex år kan man pröva på den ena. Barnbanan är att i USA är det vanligt med banor för barn och ungdom. Det byggd på 5-8 meters höjd och väl uppe i första trädet ska finns även banor för rehabilitering och träning för handikapman ta sig över till nästa träd på en lina. Sedan följer fler pade. moment och avslutningen är luftruschkanan, eller ziplinan, Här i Stockholm hoppas Jeff på en vacker vinter. Han driver till marken. Förtjusta skratt hörs i skogen! Barnen är säkra i även äventyrsbanan i Skulebergen vid Höga kusten sedan nio varsin kroppssele och hjälm. Ungdomsbanan är lite svårare år och banan i Jukkasjärvi. och riktar sig till barn från 12 år.

På vidderna i Jukkasjärvi gör man banan i stränga minusPå cirkelbana 1 och 2, från 15 år, väljer man själv svårig- grader , -25 grader. Stockholmarna ska väl inte heller backa hetsgrad och hur mycket man vågar pröva. Eldprovet för för lite kyla! de som bestämt sig, sker på högbana 1 och 2. Där måste Boka eller ta reda på mer på Internetadressen www.avenman kasta sig ut från trädplattformen, 16 meter ner, för tyrsbana.com. Telefonnummer 08-717 76 00 går också bra.

Invigningen hölls nyligen, den 8 juni, men banan är redan väldigt populär bland skolklasser, företag och möhippor.

Det är Stockholms hitills största och mest genomtänkta och varierade bana, med trapets, linbanor i olika utformning, stockbroar, luftgunga och mycket mer.

Dalenbladet nr 3, september 2001

41

Alla våra hembakade munkar och bullar gick åt på Dalendagen!

Blev du utan?

Öppettider: Mån - fre 06:00 - 18:00, lör 08:00 - 16:00, sön 09:00 - 16:00 Tfn 08-649 00 57, fax 08-659 07 83. Söderarmsvägen 1, 121 59 Johanneshov www.konditorisantafe.se

42

Dalenbladet nr 3, september 2001

Poesi nordiskt ljus specialist på sorg är vinden som skakar om de blad som sedan länge fallit eller den viskande ytan spegelblank som tiden där någon kunde badat eller drunknat den fagra sommaren dödar vårt innersta med skönhet den vill att vi skall dö i den om och om igen

lika smärtsamt

i gudens koppel vandrar vi

ut på vattnet vi är här tillsammans med tiden inte ens näckrosorna kan ändra på detta det är sorgen i mig, i sjön som de har älskat, alla dessa ensamma män Mara Zvaigzne

Magiska moment Ibland om våren – Gatorna ser ut som filmkulisser Inget skräp, inget spott, inget vatten Total tystnad – Inte en människas steg eller hostning Och tystnaden låter alltid så högt om natten

Och aldrig kan älska mer Robert Ryttman

Ibland kan jag sitta med saxofonen i fönstret Låta ena låret hänga ut och foten ner Låta håret regna över min nakna kropp Och spela en ton som aldrig sker Ibland om natten – Kan jag se hennes skepnad Hon står bakom gardinen och tittar I fönstret mitt emot mitt med gatan emellan oss Medan en magisk ocean av stjärnor glittrar Ibland kan jag undra hur det kommer sig att vi Aldrig stöter på varandra på gatorna om dagen

Dalenbladet söker annonssäljare

Vill du vara med och utveckla en lokaltidning du kan känna dig stolt över, samtidigt som du gör en uppskattad insats för de boende i Dalen?

I så fall är du välkommen till vårt trivsamma lilla gäng. Din uppgift blir att sälja annonser till företag, butiker och organisationer. Du behöver inte ha någon tidigare erfarenhet. Det viktiga är att du har viljan, drivkraften och glädjen att göra en viktig insats för en bra tidning.

Dalenbladet utkommer med fyra nummer per år och finansieras helt via bidrag och annonsintäkter. Vi som gör tidningen arbetar ideellt och behöver således dig som vill vara med på lika villkor. Eftersom vi ger ut så få nummer per år lär uppgiften inte ta alltför mycket tid i anspråk. Utan annonssäljare finns det tyvärr en stor risk att Dalenbladet inte kommer att kunna fortsätta som hittills.

Du som är intresserad – ring någon på redaktionen (telefonnummer finns i början av tidningen), lägg en lapp i vår brevlåda på ICA, haffa någon av oss på stan eller skicka e-post till dalenbladet@hotmail.com.

Vi ses!

Dalenbladet nr 3, september 2001

Kanske blir hon till luft av dagsljus och sol Som om hon, liksom jag, blivit djupt bedragen

Globalisering! – Myt eller verklighet?

En serie med fem öppna föreläsningar och diskussioner kring temat globalisering.

Vad betyder ”globalisering” egentligen? Varför kan man inte säga ”internationalisering” istället? Hur påverkar globaliseringen kulturen, ekonomin och politiken dagens och morgondagens värld? Detta och andra liknande frågor kommer att finnas med i vår diskussions- och föreläsningsserie. Thomas Lundgren från Attac föreläser och håller i diskussionerna.

Som diskussionsunderlag kommer vi att använda korta utdrag ur följande litteratur: Naomi Klein”No Logo”, Manuel Castells-”Nätverkssamhället”, Ulrich Beck-”Vad innebär globaliseringen?” - Kenneth Hermele-”Det globala kasinot”, Antonio Negri”Imperium”. All litteratur är på svenska. Vi träffas varannan tisdag från den 2 oktober kl 18:30 - 20:30 i kulturskolan Raketens lokaler vid Björkhagsplan i Björkhagens centrum. För frågor och anmälan till cirkeln: Göran Drougge, tfn 08-395282. e-post: g.drougge@chello.se

43

Annonsera i Dalenbladet!

Sverigedemokraterna i kyrkan?

Baksida färg 3 500:Helsida svart/vit 2 000:Halvsida svart/vit 1 000:1/4-sida svart/vit 500:-

Text: Jenny Skagstedt

Boka annons i fyra nummer efter varandra = 20 % på ovanstående priser!

Dalenbladet utkommer med fyra nummer per år till Dalens drygt 1 500 hushåll.

Vi söker dig som vill hjälpa oss med att sälja annonsplats i Dalenbladet. Ring 08 - 659 33 60 idag!

Vuxenvandrarna behöver dig!

Våra ungdomar behöver vuxna att prata med, vuxna som har tid att lyssna. Vill du gå med oss ut – kontakta Dalens vuxenvandrare genom Anneli Robertsson, tfn 08 - 648 19 82, mobil 070 - 759 16 43.

Nu i helgen, söndagen den 16 september, äger valet till kyrkans demokratiska styrelse rum. Det gäller ledningen av vår egen församling – Enskede församling, val till Stockholms stift och till kyrkomötet som är ett slags kyrkans riksdag som sammanträder två gånger om året och beslutar om kyrkans gemensamma teologiska inriktning och ordning.

I Enskede är socialdemokraterna, moderaterna, folkpartiet, centerpartiet, kristdemokraterna och för första gången vänsterpartiet med på valsedlarna.

Några fristående grupper från rikspolitiken finns inte i Enskede, men inte heller de högerextrema och främlingsfientliga Sverigedemokraterna. Dessa använder nämligen kyrkovalet för att etablera sig inför nästa års riksdagsval och för att skapa publicitet. I Stockholm finns de i Ekerö och Huddinge församlingar.

Alla röstberättigade uppmanas att använda sin röst. Dels därför att om valdeltagandet är lågt ökar chansen för udda partier att få mandat. Anhängare till dessa lär aktivera sig och kan rösta fram partiet i Stockholms stift och på nationell nivå. Känner man sig osäker på hur man ska rösta kan alltid den politiska hemvisten ge en vink om partiets strävan. Det andra skälet till att rösta är att kyrkan nu gör sitt första val på egen hand, efter skilsmässan från staten. Nu handskas den själv med sina frågor som andra trossamfund. Då behövs alla medlemmars åsikt.

Röstberättigad är den som fyllt 16 år och är medlem i Svenska kyrkan. I Enskede församling finns 22.000 personer som kan rösta i vallokalerna i Enskede församlingshus respektive Årsta församlingshus mellan kl 12:00-16:00 och 18:00-20:00.

Hjälp oss att göra din tidning!

44

Dalenbladet nr 3, september 2001

Tandvård Vi har öppet alla vardagar

Jourmottagning kl 10.00

Folktandvården Gubbängen Gubbängstorget 114 Tfn 08 - 93 01 80 atv.gubbangen@ftv.sll.se

Folktandvården Farsta Storforsplan 54 Tfn 08 - 683 83 50 atv.farsta@ftv.sll.se

Folktandvården

Sofielundsvägen 12-14 121 32 Enskededalen Tfn 08 - 39 32 11 Utbildning på BIL och MC. Även automatväxlad bil.

Skräddarsyr utbildningspaket.

Klart körkort med garanti.

BUSS eller T-BANA BLÅSUT www.pi.se/dalenstrafikskola e-post dalenstrafikskola@pi.se Dalenbladet nr 3, september 2001

45

Eriks spalt Semestrarna slut och barnen åter i skolan, allt börjar återgå till det normala. Hoppas ni har haft det skönt och hunnit ladda om batterierna.

Själv är jag tillbaka sedan några veckor och sitter nu mitt i budgetarbetet för nästa år.

På gång hos Svenska Bostäder Närvarostyrda garage Svenska Bostäder förbättrar för närvarande säkerheten i alla källare när det gäller lås och belysning. Garagen kommer att bli ”närvarostyrda” med belysning som tänds när man går in.

Detta är även en energibesparande åtgärd.

Handikappade håller rent

Vi hade en varm och skön sommar med många fina kvällar och många av oss passar ju på att utnyttja just dem lite extra.

En liten grupp ”handikappade” samt deras assistenter och ledare kommer en gång i veckan till Dalen för att gå runt att plocka skräp och snygga till.

Detta har dock inneburit att några gått över gränsen och suttit ute i större sällskap på gårdarna och inte tänkt på att andra skulle upp tidigt.

Det pågår även ett samarbete med stadsdelsförvaltningen där en annan grupp utför uppdrag i Dalen som till exempel att hålla ordning i våra miljöstugor, med målning, kompostering och annat för att göra det fint för oss alla.

Störningsreglerna gäller även ljusa varma sommarkvällar. Klockan 22:00 skall ljudnivån vara sådan att grannar och kringboende inte störs.

Brage har fått tillvidareanställning hos oss i Dalen vilket innebär att han åter finns i hagen efter en behövlig semester på landet.

På mångas begäran Sedan februari heter Svenska Bostäders förvaltare i Dalen Erik Adolfsson. Och så här ser han ut! Läs hans egen spalt till vänster.

Tyvärr inträffade en incident i veckan som jag vill ta upp.

Brage blev hastigt dålig och det visade sig vara tarmvred.

Detta orsakat av att han har ätit något olämpligt. Vi tror att någon, några av välvilja matat Brage med frukt. Detta får inte upprepas!

Om någon ser detta så hjälp till genom att sprida det bland barnen.

Frukt till Brage kan lämnas till hästgruppen som fördelar kosten till hästarna.

Det blev tyvärr lite pekfingrar märker jag, men nu skall jag stänga datorn och gå ut och njuta av kvällen. Det är ju trots allt fortfarande sommar.

Erik

Erik Alfredsson är ny förvaltare i Dalen.

46

Dalenbladet nr 3, september 2001

ANDERSSON OCH PETTERSSON OCH LUNDSTRÖM OCH JAG.

EN LÄGENHET ÄR INTE EN LÄGENHET utan ett hem. Liksom 50 000 lägenheter hos oss, inte är 50 000 lägenheter, utan 50 000 hem och lika många viljor och uppfattningar om hur ett sådant ska se ut.

Med detta i minnet värnar vi om mångfalden i våra hus. Därför är det möjligt för var och en att välja golv, tapeter, ja till och med badrums- och köksutrustning till sina hem. Därför har de boende själva fått bestämma planlösningen i vissa nybyggen. Och därför kan du som bor hos oss ta över delar av fastighetsskötseln om du vill. (Visst, du får ner hyran några kronor, men viktigast är kanske ändå att du får det som du vill ha det där du bor.)

Att tänka hem och inte lägenheter, är viktigt för oss. För Andersson och Pettersson och Lundström och alla oss som bor eller kommer att bo hos Svenska Bostäder.

Vill du veta mer om vår verksamhet? Besök oss på vår hemsida www.svebo.se

Välkommen till Triangelkyrkan!

Varje söndag kl 11:00 året runt firar vi gudstjänst. Samtidigt har vi söndagsskola för barnen. Efter gudstjänsten serveras kyrkkaffe.

Vår pastor heter CayLennart Larsson. Du kan nå honom på tfn 08 - 648 27 44 eller 073982 33 75.

Barnkör!

Häng med på DRAGET! I höst startar vi en barnkör i Triangelkyrkan. Tycker du om att sjunga och är mellan 7 och 9 år, så kom och var med i DRAGET! Vi träffas på tisdagar mellan 17:00 - 18:00. Ledare är Maria Sandell. Har du frågor eller vill anmäla dig, ring Triangelkyrkan på telefon 08 - 648 27 44.

Så älskade Gud världen att han gav sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Joh 3:16

Musikundervisning för barn och ungdom Måndagar eftermiddagar/kväll. Musiklärare: Henrik Stenman, tfn 08 - 777 85 45

Insamling av kläder

Servicegrupp från Skarpnäcks dagligverksamhet sänder kläder till Eritrea och Ukraina.

Tfn: 08 - 649 95 03 och 070 - 650 62 02

Musikcafé

Onsdagar kl 13:00.

Servering och allsång.

Adress: Stockholmsvägen 18, 122 62 Enskede. Tfn: 08 - 648 27 44, Fax: 08 - 659 64 05 e-post: triangelkyrkan@hotmail.com Hemsida: http://www.mamut.com/triangelkyrkan Triangelkyrkan är en ekumenisk kyrka ansluten till Svenska Baptistsamfundet och Svenska Missionsförbundet