Hundens Varld nr 3

HUNDENS VÄRLD nr 3 2011

MARS

ÅRET

2:a

1

Hundens Värld

Nr 3 2011 mars

I can’t believe it s. 48

Hundvana & hundkunskap s. 62

Hund & Människa

Forskning & Vetenskap

Huset fullt av hundar.....................10

Helstryp kontra sele......................16

I can’t believe it Del 3....................48

DNA i kamp mot hundslagsmål....64

Träning & Beteende Lärande av bara farten..................28 Är hundvana och hundkunskap samma sak....................................62

Omslagsfoto: Natasja Ravenklint 2

Valpfeber s. 42

innehåll:

Helstryp kontra sele s. 16

Rasspecial s. 30

Raser & Typer

Övrigt

Rasspecial: boxer.........................30

Insändare........................................6

RAS: boxer....................................36

Nyheter............................................8 Månadens bild................................15

Valpar & Avel Hundens Värld tackar......................66 Valpfeber.......................................42

3

Hund i Syd Kursverksamhet för hundägare: Valpkurser, nosarbetskurser och hundsportskurser, mm.

Vi introducerar den nya kursen ”Lekis” för den riktigt unga valpen. Träffa andra valpar och lär er hundspråk.

Hundmedborgartestet Vi utbildar testledare

Klicker Akademin Yrkesutbildningar och fortbildningar för verkligt hundintresserade.

Vi kan klickerträning!

RallyMixinstruktörer utbildas här!

ww

w.rallymix.se

www.hundisyd.se 4

Mejl: info@hundensvarld.se Adress: Nyvångsvägen 59 298 93 Huaröd Tele: 0760-475 470

Prenumeration Gratis prenumeration prenumerera@hundensvarld.se Hemsida: www.hundensvarld.se

Redaktion Chefredaktör: Natasja Ravenklint

VÄLKOMMEN TILL

Kontakt

HUNDENS VÄRLD Ledare Förra numret av tidningen blev ett par dagar för sent på grund av influensa. Dessvärre är detta nummer försenat på grund av sviterna av influensa. Influensan ville aldrig ta slut och som ett brev på posten kom en följdsjukdom, lunginflammation.

vilket absolut tog resten av den tid som inte fanns.

Den här gången kommer därför tidningen ut något sent, eftersom vi fick sätta ihop den extra snabbt denna gång, så räckte inte tiden till för korrekturläsning, så vi ber om ursäkt för att slarvfelen Jag får nästan alltid följdsjuk- blev kvar denna gång. Vi domar, kanske på grund av skall försöka att inte upprepa att jag har svårt att verkligen det, men idag måste tidvara sjuk tills jag är frisk. ningen ut och vi skall åka till Norrland för att undervisa om Det har hänt en hel del annat några timmar. också, som tagit den dyrbara tiden. Vi har varit på ett inHa ett härligt hundliv! tressant seminarium i Stockholm, vilket vi kommer skriva Natasja Ravenklint om i nästa nummer. Och så har vi blivit med valp i plural,

Ansvarig utgivare: Asta Sjöberg

Annonsering: Malvina Ravenklint annonsera@hundensvarld. se Upphovsrätt: Allt material är skyddat enligt upphovsrättslagen, men ni får väldigt gärna använda er av tidningen för till exempel utbildning eller diskussionsunderlag, så länge det framgår att det kommer från Hundens Värld.

Foto: Natasja Ravenklint 5

I N S Ä N D AR E !

Månadens insändare: Hej, hej!

Tack för ännu ett lysande nummer av HV! Det är så förbannat stort att få denna tidning varje månad när man tänker på allt det jobb ni lägger ner utan att få en spänn. Jag är som vanligt full av beundran inför den eld som brinner i er två! Massor av karma och kramar till er båda.

När det är sagt så ska jag, med risk för att det blir ett uttag på eget karmakonto, passa på att ”klaga” på en liten skitsak och en lite större och viktigare, åtminstone för mig. :) I detta numret av HV skriver du, på insändarsidan, att SVTs hundrobinsonprogram heter ”Hund i familjen” efter att tidigare ha utannonserats som ”Huset fullt av hundar”. Men det förhåller sig precis tvärtom. Säkert bara ett skrivfel, men kan kanske vara bra att veta om du inte sett det själv än.

Den andra saken är i själva artikeln om SVT-programmet. Där skriver du, angående uppmärksamheten programmet fått redan innan det sänts, att ”all reklam är som bekant bra reklam”. Stopp och belägg! Detta är en alltför vanlig och ofta spridd myt, att uppmärksamhet skulle vara detsamma som reklam och att all sådan skulle verka i positiv riktning för den företeelse det berör.

Så är det naturligtvis inte. Historien är full av exempel på det motsatta. För att göra det tydligt kan jag göra en liknelse.

Säg att det plötsligt skulle börja florera ett rykte att ett välrenommerat hundinstitut bedrev blårävsuppfödning för pälsproduktion parallellt med hundverksamheten. Låt oss säga att saken får stor uppmärksamhet i pressen och gång på gång nämns hundinstitutet i sammanhanget. På vilket sätt skulle

6

den ökade uppmärksamheten leda till något positivt för hundinstitutet i dess egentliga verksamhet, helt fri från kopplingar till pälsindustrin? Ganska snart skulle vi i stället få se exempel på att ”all reklam är INTE bra reklam” (eller egentligen ”all uppmärksamhet är inte reklam”) och det skulle i värsta fall kunna betyda slutet på den berörda verksamheten.

tiskt försökte komma ifrån den första kritiken, där oppinionen bland annat, med all rätt, hakat upp sig på det faktum att sex hundar skulle flytta in hos en familj.

Nej, missuppfattningen att all reklam/ uppmärksamhet skulle vara positiv måste ryckas upp med roten och bekämpas. Tyvärr leder den snarare till att begränsa engagemang och påverkanssträvanden. För om jag tror att ett strålkastarljus bara bidrar till att befästa och förstärka det jag vill bekämpa, varför då höja rösten och protestera?

Vad gäller ditt andra lite större klagomålet så var det verkligen intressant att höra att det inte stämde, för det trodde vi verkligen. Så då har vi lärt oss det, och lovar här med att vi aldrig kommer att fortsätta att sprida denna osanning. Vad gäller just detta program tror jag dessvärre att det kommer att ha en viss sanning, åtminstone vad gäller tittarsiffror. Vi tror däremot att de som är kopplade till programmet riskerar att hamna i en situation likt den du beskriver i ditt brev med dubbla budskap.

Till slut ska jag avsluta min långa drapa med att avkräva dig ett löfte. Att aldrig, aldrig mer på offentlig plats skriva, säga eller instämma i ett påstående vars syfte är att hävda att ”all reklam är bra reklam”. Belöningen för ett sådant löfte blir att jag inom en snar framtid bjuder på indisk gryta med nanbröd och hela middevippen! :)

Vi är medvetna om att vi har rört ihop dessa titlar ibland och beklagar att det hamnat i tidningen. Vi får skylla på influensan.

Vi ser fram emot att kassera in middagen.

Mvh Natasja och Malvina

Massor av karma och kramar, Peter Hej Peter och alla andra läsare!

Tusen tack för allt beröm, och visst kan vi ta lite klagomål, utan att du skall behöva få dålig karma för det.

Vad gäller namnet på den nya TV såpan så kan vi bara beklaga att det blev fel. Vi tycker själva att det har varit så förvirrande med detta program och dess namnbyte. Det som är lite lustigt är att det först hette ”Hund i familjen”, som är ett mycket trevligt namn, och sedan bytte det till det mycket sämre namnet ”Husset fullt av hundar”, ett namn som förvissor är mycket mer passande, men det ironiska är ju att namnbytet skedde efter att SVT fak-

0707-233671 www.hundligan.se

Hundens V채rlds Shop 139 kr

169 kr

168 kr

192 kr

www.hundensvarld.se

7

Smått & Gott

Nyheter från Vanligaste namnen

Dags att koppla hunden

Namn från sagornas och seriernas värld har länge varit tongivande när vi namnger våra hundar. Bland de tio vanligaste namnen finns till exempel Ludde och Bamse. Vi hittar också Ronja, som blev vanligt i samband med Astrid Lindgrens bok om rövardottern. Namnet Ronjas popularitet var dominerande för fem år sedan, men har nu halkat ner till en femteplats.

Från den 1 mars får inga hundar springa lösa i mark där det finns vilt. Det är med hänsyn till det vilda och detta gäller alla slags hundar, alltså inte bara jakthundar. Nu startar djurens föryngringsperiod och då är det viktigt att vi visar respekt och håller våra hundar i koppel.

– Det har blivit allt vanligare att ge hunden samma namn som vi människor har, speciellt om det har två stavelser, menar Cina Seidefors, informationsansvarig på Agria Djurförsäkring.

– Vill du ha ett ovanligt namn på din hund kan vi rekommendera Fido, som kommer på 580 plats, eller Karo, som återfinns någonstans i slutet av listan, avslutar Cina Seidefors.

Agrias tio-i-topplista: Molly Wilma Ludde Bella Ronja Bamse Sigge Alice Rocky Selma Källa: Agria djurförsäkring

8

- Redan nu föds harungar och vi hundägare måste ta hänsyn och hålla våra hundar i koppel, säger Mattias Lilja, jaktvårdskonsulent i Jägareförbundet Syd. I lagen om tillsyn över hundar och katter, § 16, står det att under tiden 1 mars – 20 augusti skall hundar hållas under sådan tillsyn att de hindras från att springa lösa i mark där det finns vilt. Under den övriga tiden av året skall hundar hindras från att driva eller förfölja vilt, när de inte används vid jakt. Överträdelser kan medföra böter.

Jägareförbundet uppmanar därför alla hundägare att respektera hundförbudstiden med hänsyn till viltet. Om du påträffar en lös hund ska du underrätta polisen. Är du jakträttshavare får du koppla hunden och underrätta ägaren, vars telefonnummer förhoppningsvis finns angivet på halsbandet. I annat fall underrättar du polisen.

Källa: Jägareförbundet

Smått & Gott

hundvärlden Greyhoundpromenad

Hårdare tag i Skåne

I Storbrittanien sker ett event för andra året i rad, det är “The Great British Greyhound Walk” som äger rum på en mängd platser på de brittiska öarna den 26 juni 2011. Målet är att samla så många greyhounds och så kallade “lurchers” som möjligt för att vandra på längden och bredden. Tanken är att man skall få visa upp dessa fantastiska, men dessvärre väldigt missförstådda hundar för allmänheten, för att på det viset kunna väcka medvetenhet om deras situation.

I Skåne omhändertas det fler hundar än tidigare. Under 2011 omhändertogs elva hundar som bedömdes som aggressiva, vilket är en ökning med 50% från året innan. En av orsakerna till ökningen är den nya tillsynslagen för katt och hund som trädde i kraft 2008. Den nya lagen gav polisen ökade befogenheter att ingripa mot hundar som de bedömde som aggressiva.

- Vi har blivit något tuffare i tillämpningen av lagen, säger Liselotte Grant som är chef för Förra året hölls den första vandringen och då tillståndssektionen vid Skånepolisen till Radio var målet att samla 1000 hundar. Detta mål ly- Kristianstad. ckades man slå med råge, då hela 1641 hundar samlades på 44 olika platser.

Skånepolisen har varit i blåsväder under 2010 för sitt hanterande av bland annat hunden Maya Vi på Hundens Värld önskar att vi kunde delta som bet en man när hon försvarade sina valpar, och hoppas att man lyckas samla många fler något vi skrev om i somras i Hundens Värld. stolta ägare i år.

Grant tror dock att polisen kommer att få bättre rutin på att hantera hundärenden i framtiden.

Vi hoppas att Skåne Polisen får upp ögonen för Hundmedborgartestet, vilket kanske kan leda till att man kan hantera dessa hundar på ett annat sätt än hittills.

Källa: Helsingborgs Dagblad

Foto: nixxphotography, freedigitalphotos.com 9

Hund Hund&&Människa Människa Hund & Människa

Debatten fortsätter Av Natasja Ravenklint

TV programmet Huset fullt av hundar har börjat visats och kritiken mot programmet har inte lagt sig, vilket man på SVT trodde att den skulle göra. I SVTs program Debatt Mayas valpar fem veckor fick motståndare möta gamla. ansvariga för SVT Maya tvångsomsamtvar en fortfarande av programmets hundexperter. händertagen när bilden togs.

Jeanette Thelander startade den första facebook gruppen mot programmet ”Vi som vill stoppa programmet...” och menar att detta program ger en etiskt skev bild av hundar.

Foto: Mikael Hedman Hon menar också att det har blivit en snedvriden debatt, eftersom fokus har legat på hur hundarna har det under inspelningarna, vilket egentligen inte är så intressant eftersom det finns en djurskyddslag som reglerar det, och att den står bortom SVTs påverkan. Åsa Hagelstedt, generalsekreterare för Djurskyddet Sverige, håller å ena sidan med vad Jeanette säger, att den främsta invändningen mot programmet inte är hur de har haft det under inspelningen, men hävdar samtidigt att detta naturligtvis kan påverka hundarna ne10

gativt eftersom det är en stressig situation för dem. När man placerar om en hund, oavsett om det är en valp eller en vuxen hund, ovasett om den har haft en bra eller en dålig start i livet, så skall man ta det lugnt och sakta, så att hunden får tid att vänja sig vid den nya miljön. Det sker inte i programmet, där man föser ihop sex hundar, som inte känner varandra sedan tidigare i en ny och främmande miljö, tillsammans med fyra nya människor, samt ett helt TV team och dessutom låter dem vara med om en rad olika aktiviteter. Något som inte alls rimmar väl med att en hund skall ha en trygg och lugn flytt och möjlighet till anpassning i sin nya miljö.

Det vi ser i TV är sant TV har en enorm påverkan på oss TV tittare.

Det vi ser i TV uppfattas ofta som sant. Detta gäller naturligtvis särskilt SVT, eftersom det är public service som har ett utbildningsansvar.

Den bild SVT ger av hundar är med andra ord att det är en bra idé att ta hem sex främmande hundar och att prova på dem under

Hund & Människa En av experterna är Tina Röed som både varit med och valt ut hundarna, men även varit med under inspelningarna. Hon menar att man måste skilja på omplaceringshund och omplaceringshund. Att de hundar som är med i programmet inte är hundar som har trasslig bakgrund, utan till exempel hundar som inte har kunnat användas i avel av en eller annan anledning. Ett av kriteriena man haft var att hundarna inte skulle ha någon som helst problembakgrund.

en vecka för att sedan lämna tillbaka dem om de inte passar. Att det är just denna uppfattning som programmet lett till har vi klara bevis för, eftersom omplaceringsorganisationer får förfrågningar från folk som hänvisar till programmet och undrar över hur lång tid de har ”öppet köp”. En hundinstruktör blev dessutom uppringd av en familj som tittat på programmet och därefter bestämt sig för att ta hem tre hundar från Blocket och testa dem över helgen, och ville anlita instruktören för att göra roliga aktiviteteter tillsammans med dem, men även att hon skulle vara med och bestämma vilken av de tre hundarna familjen skulle behålla.

Kritiken var väntad Micael Lekberg, programchef SVT, menar att den stora kritiken mot programmet var väntad, eftersom det alltid blir mycket liv när man använder sig av djur i TV eller på film. Därför hade man noga förberett sig för att detta genom att anlita tre hundexperter, som noga skulle följa inspelningen och se att allt gick rätt till, därför menar man att man inte gör fel.

Jeanette Thelander menar å sin sida att detta faktiskt gör det hela ännu värre, eftersom SVT har ett utbildningsansvar, skall stå för humanistiska värden och dessutom måste vara sakliga. Hon menar att man tydligt har gått ut med att programmet handlar om omplaceringshundar, men att det då i själva verket inte är fallet, utan helt vanliga helt problemfria hundar. Den normala omplaceringshunden har någon form av problem. Det innebär att man skickar fel signaler till de som går i tankar att skaffa sig en hund, och då kanske får upp ögonen för så kallade omplaceringshundar genom TV programmet. Man lurar med andra ord in dem i falsk tro, vilket kan sätta hundarna i dålig dager.

Syftet är att ge kunskap Micael Lekberg förklarar att själva syftet med programmet är att man skall sätta fokus på och belysa hur man skall gå till väga när man väljer ut en hund, och det tycker han att man på ett tydligt sätt gör i programmet. Han menar att, trots att det är ett underhållande TV program, så lär sig såväl familjer som TV tittare mycket genom programmet.

Simon Romanus, exekutiv producent Friday TV, menar också att man var väldigt väl förberedd på att det skulle bli liv angående programmet, men inte att det skulle bli så mycket missförstånd.

Jeanette Thelander menar å sin sida att det absolut inte handlar om några missför11

HMT® testledare Det svenska hundkörkortet är här! Om du vill testa dig och din hund, så ta kontakt med någon av Sveriges eller Norges HMT® certifierade testledare och instruktörer. De erbjuder HMT® kurser och tester. Besök även vår hemsida för mer information.

www.hundmedborgartestet.se SVERIGE Blekinge

Bromölla Gitte Hansson Bromölla hund www.bromollahund.se

Gästrikland

Gävle Jennie Schröder-Ellner Bravov www.bravov.com

Halland

Laholm Lotta Häger Pampas hundservice www.collie4you.com

Hälsingland Hudiksvall Maria Swedman Swedami www.swedami.se

Trönö Marianne Ellner Ellners hunderi www.ellnershunderi.se

Skåne

Tomelilla Malvina Ravenklint Hundens Utbildningsakademi www.hundisyd.se Tomelilla Natasja Ravenklint Hundens Utbildningsakademi www.hundisyd.se

12

Hörby Yve Alkeborn Södergårda Hundkraft och handkraft hundkraft.handkraft@gmail. com

Göteborg Johanna Käsper jossi49@hotmail.com

Malmö Ann-Marie Campell

NORGE

Oslo området Trelleborg/Vollsjö Ingrid Keller ingrid.keller@telia.com Knislinge Carina Oredsson Grändens hunddagis www.grandens.se Knislinge Tina Bergström Grändens hunddagis www.grandens.se

Småland

Älmhult Ulrika Bevreus www.linnebygdenshf.se

Västra götaland Härryda/Göteborg Helena Johansson Du och din hund www.duochdinhund.se

Ale/Göteborg Marianne Magnusson Hundcoad i Väst www.hundcoachivast.se

Darbu Nina Haaland Hund i fokus www.hundifokus.se Oslo Tess Erngren Good Dog Center www.gooddog.no

Hund & Människa Hund & Människa stånd. Kritiken som har funnits mot programmet sedan det blev känt har bestått även efter att det börjat visats och de farhågor man haft har visat sig besannats. SVT svarade redan från början att man skulle vänta och se tills programmet visades och att alla då skulle se att det blev ett jättefint och lärorikt program, att det inte skulle handla om att rösta ut hundar, vilket ändå är precis vad man har gjort.

Simon Romanus menar å sin sida att kritiken mot programmet har vänt efter att programmet har börjat sändas och att folk har lämnat protestgrupper på Facebook när de verkligen fick se vad programmet handlade om.

En hundinstruktör i publiken menar att programmet inte ger någon som helst kunskap, och att man borde ha fokuserat på att göra ett program som gav kunskap innan man skaffade hunden, och inte på ett program där man sätter hundar hos folk som inte kan något alls.

Vänta och se Simon Romanus menar att de som klagar kommer att sluta göra det när serien är slut, eftersom vi då fått se hur mycket kunskap som programmet förmedlat. Åsa Hagelstedt undrade vad det är för kunskap som man vill förmedla och att man missat mängder av gyllene kunskapstillfällen. Hon nämnde till exempel: En jack russel som blev utröstad för att den kissade inomhus, varför upplös inte speakerrösten om att detta beteende är naturligt för en hund som har bytt miljö och dessutom stressats ihop med andra hundar?

En hund skall sova i bur på natten, utan att någon speakerröst talar om att det är olagligt att ha hund i bur inomhus i Sverige? Förmedlar inte detta istället en väldigt felaktig bild?

Hundar får hem En person i publiken tyckte att man skulle fokusera på det positiva, en hund har faktiskt fått ett nytt hem. Naturligtvis är det toppen.

Varje hund som hittar rätt i livet och som inte

längre behöver vara oönskad är naturligtvis en väldigt bra sak.

I serien hittar förhoppningsvis 10 nya hundar hem. Suveränt, men 50 hundar gör det inte.

Vilket naturligtvis leder till frågan hur det har gått för de hundar som har hittat hem i serien, och hur det har gått för de som inte har hittat hem. Av de 10 hundar som fått ny familj, lever 9 fortfarande kvar med dem, med andra ord har 10% av de mycket noggranna omplaceringarna misslyckats redan efter någon månad. SVT menar att man har full uppföljning på de andra 50 hundarna och att man hela tiden får fortlöpande information om hur det går för dem.

På SVTs hemsida går det att läsa om ”Hundarna som inte valdes”, där står det: ”Vi får många mejl från folk som vill hjälpa hundarna som inte valdes av familjerna. Dessa hundar går tillbaka till sin uppfödare.” Det går via hemsidan att få kontakt med dessa, så att man kan ta kontakt för att på det viset få köpa en av hundarna.

Det står också om vilka av hundarna som har fått hem, vi kollar därför vilka det som inte har hittat hem: Avsnitt 1: Guran, jack russel, 6 mån Barkash, sloughi, 6 mån Avsnitt 2: Hjalmar, jack russel Avsnitt 3: Än så länge är det enbart den hund som blev vald av familjen som hittat ett hem. Vi återkommer med uppdatering.

Raskunskap i program tre Så långt programmet Debatt, men vad är det programmet förmedlar för kunskap.

Boxer är en cool hund med mycket muskler, har ett fyrkantigt huvud, men bakom detta göms en mjuk och sprallig hund. Lite senare 13

Hund & Människa får vi även reda på att boxern är något av en utmaning samt flamsig och aktiv högt upp i åldern.

Dvärgpinscnhern är pigg, aktiv, lekfull, den tunna pälsen gör dem svårmotiverade när det är kallt, men om man har en matglad hund kan man få den att göra i princip vad som helst.

Blandras av vallhunstyp är livliga, glada, men kräver stimulans, inte bara i form av motion.

Eftersom just tiken som är med i programmet är ett år kan hon tänkas tugga på en sko eller två.

Jack russel, trots storleken är det inte en knähund, självständig, aktiv, en traditionell terriers hela hårdhet i kropp och psyke.

Taxen är glad, gillar allt och alla, kan bli arg om hon inte får ha maten ifred, vet vad hon vill, älskar mat, godis och att gosa. De är inte kända för att lyda, är lätta att motivera, men inte längre stunder.

Bearded collie en långhårig, trevlig familjehund som kan umgås med allt och alla, är van att bestämma och vet vad han vill och inte vill göra.

Kunskaper om hundar Förutom lite idéer om att raser inte är de samma, får vi tittare även lite andra uppfattningar serverade. I programmets första gallring väljer man bort blandrasen och dvärgpinschern för att dessa inte verkar lämpa sig så väl för friluftsliv som de andra, något som naturligtvis inte kunde vara mer felaktigt.

Den hund famljen var mest tveksam till först var border collie Spike. Familjen uppfattade honom som en mycket rädd hund som dissade familjen och inte var lättflirtad. Speakerns röst ljuder: ”Kanske är det för att det är så kallt ute och att han måste tina upp?”

En hund som precis har kommit in i ett främmande hem med fyra nya människor, fem nya hundar, samt ett helt filmteam kan naturligtvis göra vilken hund som helst osäker och inte alls villig att skapa nya kontakter.

Den första aktiviteten familjen ordnade för taxen Bella var att bada henne, eftersom hon hade mjäll. Detta skulle lite mjällschampo råda bot på.

En hund som mjällar i en stressig situation skall inte badas, den har stressmjäll och de kommer att försvinna så fort hunden känner sig bekväm igen.

Var finns experterna?

Under en av de olika aktiviteterna, lydnad, visar det sig att Spike är en hejare på lydnad.

Det hade varit bra att upplysa om att hunden förra ägare uppenbart har gjort ett mycket bra lydnadsarbete, för som det ser ut nu verkar det mest som om hunden antingen har kommit till världen på det viset, eller att det är så lätt att få en fin tävlingslydnad på hunden.

Inget av det är rättvisande och kan av naturliga skäl leda till att folk väljer just den rasen för att den är så lydig.

Var finns hundexperterna? De som skulle vara med hela tiden och övervaka inspelningen och ge goda råd och kunskap. I de tre första programmen har det enbart varit Claudia Galli som varit hundexpert, något som tydligt sagts att hon inte skulle vara. Hennes roll var programledarens. Hundexperterna skulle hjälpa familjerna med de olika aktiviteterna. Nu har en hundmassage skymtat förbi och en kvinna som tränar lydnad har fått visa upp hur lydnadsmomenten skall se ut. Vi TV tittare har inte fått se någon av de tre hundexperter som SVT ständigt återkommer till alltid finns med.

Varför finns det inte en grundlig presentation av dessa på SVTs hemsida? Vill man mörka något?

Vi kommer med största sannolikhet få återEn i familjen beskriver honom med orden ”Han komma till ämnet igen. vill inte göra något alls, så fort man gick fram till honom sprang han iväg.”

14

M책nadens Bild

Fotograf: Jonas M책rtensson

www.acattledog.se 15

Forskning & Vetenskap

Helstryp kontra sele -en studie om dess påverkan på hunden Av Titti Benjaminsson

Foto: Natasja Ravenklint En av våra läsare hörde av sig och ville dela med sig av sin högskole studie om stryphalsband kontra sele och hur det påverkar hunden. Vi på Hundens Värld blev naturligtvis mycket glada över detta viktiga bidrag och publicerar det i en serie artiklar.

Under många år har människan försökt att kontrollera sin hund med hjälp av ett koppel fäst i ett halsband eller i en sele. När vargen domesticerats, och var en del av människans samhälle och en del av vår kultur så började man att visa individuellt ägarskap över hunden med hjälp av halsband och koppel. Assyrian16

ska jägare använde hundar av mastiff typ som jakthundar, och man har sett på en assyrisk relief från 600-talet före Kristus att man då använde sig av halsband, även av strypmodell.

Hundar har en stark instinkt att dra när de känner tryck, som till exempel hundar som drar i kopplet under promenaden. När hunden drar i kopplet lockar det fram en thigmotaxic reflex som får hunden att öka åt motsatt håll från trycket, vilket innebär att hunden drar mer och denna motsatsreflex är en problematisk faktor i koppelträning .

Forskning & Vetenskap Många som har problem med sin hund tar ofta hjälp av olika hjälpmedel, exempelvis stryphalsbandet, för att få ordning på sin hund. Används detta fel kan det få farliga konsekvenser, såsom neuromuskulära störningar, brustet luftrör med mera .

Utrustningar av olika typer Det finns många olika sorters halsband, koppel, selar och andra medel att använda på promenad och träning. Traditionellt är det vanligast med halsband och koppel men det finns en växande oro över säkerheten och logiken i att använda något som går runt och spänner åt runt halsen. All utrustning har sina för- och nackdelar, och dessa bör begrundas innan man bestämmer vad man ska använda på sin hund då viss utrustning kräver erfarenhet och kunskap för att kunna användas rätt .

Helstryp Helstryp finns i många olika utföranden, till exempel kedja, nylonsnöre eller läderband.

Den fungerar så att du fäster kopplet i den ”fria” ringen, och när du drar så rör sig den andra ringen medsols runt hundens nacke och tillämpar ett tillfälligt tryck. Halsbandet ska vara så långt att det går över hundens huvud.

Man kan sätta dit ett litet stopp på halsbandet så att det blockar från att dras åt för hårt runt nacken, men man kan även sätta stoppet så att halsbandet hålls på rätt plats på nacken, och inte kanar ner.

Selar Vissa selar är endast ämnade till att hålla hunden under kontroll, och andra har designats så att de ska tillföra ett tryck på hunden så den inte kan kasta sig framåt. Fördelen med de flesta selar är att de fördelar trycket över en större del av kroppen när hunden drar och använder man en bogsele så får bröstet ta mycket tryck, vilket är en stark del av hundens kropp. De kommer i flera olika modeller och det är viktigt att de sitter bra så hunden inte kommer ur den. Det finns modeller av selar som är så kallade antidrag selar. En typ av antidragsele har två band som går från och till ett halsband och under frambenen, där ett tryck uppstår när hunden drar. En annan anti-

dragmodell är en så kallad frontkontrollmodell, där man fäster kopplet i en ögla placerad på remmen som går över hundens bröst. Dessa har samma sorts kontroll som en nosgrimma, det vill säga. att när hunden drar framåt får den ingen kraft och hunden vänds upp mot den som håller i kopplet.

Lagstiftning Enligt 16§ djurskyddslagen (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter så skall hundar under tiden 1 mars till 20 augusti hållas under sådan tillsyn så att de inte kan springa lösa i marker där det finns vilt. Detta innebär att hunden måste hållas kopplad.

Enligt 2 kap. 11§Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2008:5) om hållande av hund och katt får hundar inte hållas bundna inomhus, och de får inte hållas i löplina utomhus permanent. De får bara hållas bundna två timmar per dygn och endast på ett sådant sätt att det inte utgör en skaderisk för hunden. I allmänna rådet till denna paragraf står det att hundar inte bör bindas i stryphalsband.

Enligt 2 kap. 12§ (SJVFS 2008:5) så ska hundar som hålls inomhus rastas regelbundet och hundar som hålls i rastgård ska dagligen rastas på annan plats.

Enligt 2 kap. 13§ (SJVFS 2008:5) så får inte stackelhalsband användas och med detta menas ett halsband med taggar som skärper verkan av halsbandet.

Faror med halsband och selar Ögontryck Enligt en vetenskaplig studie från 2006 kunde man se att ögontrycket ökade signifikant från dess normala värde när hundar drog i kopplet med halsband på, men inte med sele. Ögontrycket ökar kortvarigt med tryck på hundens hals. Veterinärer som är specialiserade på ögon rekommenderar, enligt denna studie, att hundar som har glaukom (grön starr), svag eller tunn hornhinna eller har genomgått en operation i ögat bör bära sele hellre än halsband.

17

Forskning & Vetenskap Det finns modeller av selar som ger ett tryck på halsen, dessa bör man undvika då hunden får mer kraft att dra med selen, och kan på så sätt öka ögontrycket mer då än när den drar i halsband. I samma studie kunde man skönja en trend hos äldre hundar mot att de har ett högre ögontryck, både när de har halsband och har sele. Hundar av raser som är framavlade för att dra, till exempel Alaskan Malamute och Siberian husky tycktes vara resistenta mot höjt ögontryck, vilket kan bero på deras kroppshållning och teknik när de drar.

Skador i rygg och nacke I en studie från 1991 gjorde en undersökning om ryggskador på 400 hundar. I denna studie fann man inget samband mellan ryggfel hos hund och att hunden bar stryphalsband, men däremot ett samband mellan ryggproblem hos hund och ”ryck och drag” i kopplet. Enligt rapporten så var ett av de starkaste sambanden i undersökningen det mellan ”ryck-ochdrag” och cervikal skada, alltså i nacken. Av de hundar som hade en skada i nacken så angav 91 % av hundägarna att deras hund blivit utsatt för ryck och/eller drag i kopplet, men samtidigt visades att 78 % av de som inte hade en cervikal skada hade varit utsatta för ryck och/eller drag i kopplet. I undersökningen menade man att dessa skador på nacken kan ha blivit värre för att de gjorts med stryphalsband. Fel användning av stryphalsband kan resultera i nackskador, men det är svårt att bevisa att det är just detta som orsakat skadan eller om något annat har inträffat.

Hudskador Den antidragsele med två remmar som går under hundens ben medför smärta och ibland även skador på den känsliga huden och underliggande nerver.

Träning Helstrypet kräver mycket kunskap och färdighet för att användas på att bra och säkert sätt.

Det faktum att man kallar det för stryphalsband har lett till en missuppfattning om hur man egentligen ska använda det. Strypet har kommit för att det är obehagligt för en hund som inte lyder. Träning med stryp kan vara 18

användbart som träning med negativ förstärkning.

Negativ förstärkning Negativ förstärkning innebär att du ger hunden ett kommando, drar i strypet och släpper omedelbart på trycket när hunden visar rätt beteende. Många oerfarna använder det tyvärr fel och strypet blir till en positiv bestraffning istället då trycket inte släpps förrän hunden slutar dra.

Positiv bestraffning Positiv bestraffning innebär att hunden utför ett beteende som inte var önskat av dig som förare, och då tillför du något som för hunden är obehagligt för att minska sannolikheten för att hunden ska utföra detta beteende igen.

Då strypet används som en bestraffning kan det få motsatt effekt och hundens rädsla och ångest kan öka varje gång detta inträffar.

Negativ bestraffning Negativ bestraffning innebär att du tar bort något hunden vill ha när den utför fel beteende, den får inte sin belöning.

Träningstekniker som går ut på bestraffning är inget effektivt träningssätt då man inte lär hunden vad den ska göra, utan vad den ska undvika.

Träning med positiv bestraffning kan leda till ett stort antal oönskade beteenden hos hunden såsom rädsla, ängslan, aggression och obehag hos djuret och kan även leda till fysiologisk utmattning. I en studie från 2008 visade man att de som använde sig av flera träningsmetoder hade hundar som visade mycket undvikande beteenden då de är osäkra och inte vet om de får förstärkning eller bestraffning efter visat beteende.

Positiv förstärkning I flera studier har man sett att det finns en koppling mellan bestraffningar och aggressivt beteende och nervositet hos hundar. I en studie från 2004 visade man att hundar som enbart tränats med belöningsbaserad träning, positiv förstärkning, visade mindre problem-

Forskning & Vetenskap beteenden jämfört med hundar som tränats med enbart bestraffning eller en mix av båda metoderna.

Med positiv förstärkning menas att man belönar hunden när den visar önskat beteende.

Stress Stress är av stor betydelse när det gäller välfärd hos hund. När ett djur blir stressat så höjs kortisolnivån. Kortisol är ett hormon som utsöndras från binjurarna som svar på när hormonet ACTH har utsöndrats från hypofysen och nått binjurarna via blodet. Man kan även se en ökning i aktiviteten i det sympatiska nervsystemet, vilket yttrar sig som ökad puls och blodtryck med mera. En hund löper ökad risk för en mängd olika sjukdomar om de är stressade under längre perioder. Immunsystemet kan sjunka vilket medför att de blir känsliga för infektioner, och kan skada hjärt-kärlsystemet. Är hunden utsatt för stress konstant så kan den försöka hitta andra sätt att hantera detta på och utveckla beteendeproblem. Aggression kan vara en konsekvens av för mycket stress och denna kan hunden rikta mot andra hundar, människor och ibland även sin ägare. Detta kan ske då det sympatiska nervsystemet ökar i aktivitet och hunden sätts i ett ”fight or flight” tillstånd, då kroppen förbereder sig för hög aktivitet, vilket minskar tröskelvärdet på stimuli som kan förorsaka aggression.

Enligt en studie från 1997 kan man anta att det som gäller för stress hos människor även kan gälla på hundar, nämligen att negativa känslor hör samman med passiva beteenden och förhöjda kortisolnivåer. Hos hundar finns det emotionella indikationer som just passivitet, förhöjda kortisolnivåer, specifika svansrörelser, karakteristiska vokaliseringar, med mera, som framkallas av stressorer, det vill säga saker som gör oss stressade. Dessa kan indikera ett stresstillstånd och blir då även en möjlig välfärdsfråga. Precis som hos människan så får djuret en minskad välfärd om den utsätts för kronisk stress. Det finns skillnader i stresshantering mellan raser och individer.

Några faktorer som påverkar är genotyp, utveckling, tidiga erfarenheter med mera. Ordet coping (hantering) används i en studie som de beteenden och fysiologiska handlingar som utförs för att klara av situationen. Vissa tar till en proaktiv hantering medan andra har en reaktiv hantering. Proaktiv hantering innebär att djuret i en stressad situation ökar i aktivitet och aggression och dessa djur är mer benägna att bilda stereotypa beteenden och har svårare för förändringar. Djur som har en reaktiv hantering av stress är mer passiva, hämmade och har lättare att anpassa sig till förändringar i miljön.

En hund kan visa stress genom överslagshandlingar. En överslagshandling är ett beteende hunden gör som inte har någon uppenbar koppling till situationen den befinner sig i.

Till dessa hör orala beteenden som slicka sig om nosen och smacka, gäspa, rulla tungan, lyfta på tassen, tvätta sig, stretcha, cirkla och skaka kroppen. Dessa kan visas när hunden är stressad och enligt en studie från 1998 är även ökad rastlöshet och en låg kroppsställning signaler på stress. Enligt denna studie kan det vara bra att hitta stressparametrar som inte innebär att man behöver punktera huden genom ett blodprov för att kunna identifiera dålig välfärd hos hund. De tittade därför på beteenden men kom fram till att det behövs mer utredning inom området. Stress är individuellt och det är svårt att ge en definitiv lista på beteenden som visar detta. Några blir inaktiva, andra hyperaktiva, upphetsade, eller snabbt rädda.

I en studie från 1997 testades hundars reaktion på akustiska stressorer. De utsatte hundar för olika höga frekvenser av ljud och registrerade samtidigt hundarnas beteenden. De visade att ju mer de höjde ljudet desto mer visade hundarna följande signaler: tungan ute, slickar sig om nosen, lyfter på tassen och skakar sig. Dessutom så ändrades kroppsställningen, och hunden höll sig i en lägre hållning under en lång period av testet. Utöver beteenderegistrering mätte de även kortisolnivån i saliven samt tog pulsen som visade att de signaler som hundarna uppvisade kan 19

Forskning & Vetenskap vara en indikation på akut stress. Hos hundar som utsätts för stress kan man se en ökning av vokalisering samt beteenden som annars associeras med rädsla och undergivenhet, såsom slicka sig om nosen, lyfta på tassen och sänka kroppshållningen. I svårare stressituationer kan hundar även visa värmereglerande beteenden såsom ökad salivproduktion och flåsande med mera. Hundarna kan även utveckla stereotypa beteenden under stressade situationer.

Majoriteten av studier som har behandlat stress har tittat på akut stress, men kronisk stress är som sagt ett hot mot hundens välfärd. Hunden adapterar sig till denna stress och kan dämpa sina stressignaler, vilket gör det svårt för oss att bedöma om hunden är utsatt för stress.

Människans roll Hundens förare påverkar hur hunden beter sig. I en studie från 1997 studerades aggressivitet hos Cocker Spaniel och ägarnas personlighet. Det visade sig att hundarna som visade mer aggressivitet hade ägare som var spända, blyga och känslomässigt ostabila. Samband har också observerats mellan antropomorfism och hundar med dominansaggressioner.

I samma studie visade de att ängsliga ägare oftare har hundar som är uppjagade och visar mer överslagshandlingar.

I en studie från 2002 visade en enkätundersökning i Danmark ett samband mellan hundaggressioner och hundägare med lite erfarenhet av hund. Enligt en studie från 1999 så hade hundens och människans kön en effekt på deras beteenden. Hundarna visade till exempel mer försvarsbeteenden mot män än mot kvinnor.

I en studie från 2009 tittade man på hur människor med olika erfarenhet av hund tolkade beteenden hos hund. Det var fyra grupper; hundägare, hundtränare, veterinärer och personer utan någon erfarenhet av hund. De beteenden som misstolkades mest var aggression och lek. Dessa blandades ihop och man såg att många tittade främst på svansen för 20

att försöka tolka hunden beteenden.

Syftet med detta arbete är att belysa för- och nackdelar med olika sorters utrustning som idag är väldigt vanlig bland hundägare. Många tar till olika sorters halsband och selar för att få hunden att sluta dra i kopplet, men det finns inte tillräcklig forskning som visar hur hunden påverkas av dessa hjälpmedel. Jag vill i och med detta arbete samla den forskning som idag finns och genom en beteendestudie undersöka hur helstryp och sele påverkar hundar som drar i kopplet.

Vilka effekter får helstryp och sele hos hunden? Finns det skillnader i antal visade stressignaler/beteenden hos hundar som har helstryp jämfört med har sele vid en promenad med ägaren? Drar hunden mer med helstryp än med sele?

Försöket Majoriteten av de medverkande i studien hade tidigare använt halvstryp på sina hundar när de gick på promenad, och bara några få hade använt sele. Många använde dock sele vid spårträning. Hundarnas gemensamma nämnare var att de vanligtvis drog i kopplet under en vanlig promenad.

Selen som användes var Trixie Easy Walk ProfessionalTM, en sele där kopplet fästs på bröstet. Efter att den provats ut fick ägaren koppla hunden i selen och bege sig till startpunkten inne i ridhuset. Helstrypet som användes var av nylon.

Själva försöket bestod alltså av passiva och aktiva delar som varvades. Under de aktiva delarna så rörde sig förare med hund runt i ridhuset. Under de passiva delarna stod föraren still medan hunden fick göra vad den ville i kopplets längd. Hela promenaden med hund och hundägare i ridhuset filmades. Ägaren fick inte tala med sin hund, inte rycka i kopplet, utan bara följa med och hålla i änden av kopplet. Vid stilla/passivitet stannade ägaren bara upp utan att på något sätt förvarna hunden om detta, och stod sedan helt still

Forskning & Vetenskap

medan hunden fick röra sig fritt. Efter de första åtta minuterna fick ekipaget gå tillbaka till startpunkten och selen byttes mot ett stryphalsband i nylon. De fick sedan gå igenom samma procedur en gång till.

Efter promenaderna fick ägaren fylla i en enkät om hunden och dess historik, samt hur de upplevde att hunden drog i studien på en skala mellan 1 och 10 med sele och med halsband.

Resultat Stressignaler/beteenden Totalt registrerades 607 beteenden, och av dessa registrerades 55 % av beteendena när hunden bar helstryp och 45 % när hunden bar sele. Tre beteenden visades mer när hunden bar sele än när den bar stryphalsband. Dessa beteenden var gäspar, skakar sig, och vokalisering. Av dessa beteenden så visades gäspar och vokaliseringen i huvudsak under den passiva delen medan de skakade sig med selen på under den aktiva delen.

Under den passiva delen registrerades sam-

manlagt 305 beteenden och under den aktiva delen registrerades 302 beteenden. Andelen registrerade beteenden under den passiva delen med sele är 150 och 155 när de bar helstryp. Under den aktiva delen med sele registrerades sammanlagt 123 beteenden och 179 under tiden de bar helstryp. Hundarna visade fler beteenden som tyder på stress under den aktiva delen när de bar helstryp. Ingen skillnad fanns mellan antal visade beteenden under den passiva delen.

Drag i kopplet Totalt filmades 14400 sekunder, 480 sekunder per hund med sele och 480 sekunder per hund med helstryp. Under denna tid drog hundarna i kopplet sammanlagt 845 sekunder med sele och 1262 sekunder med stryphalsbandet. Det fanns en skillnad i tiden hunden drar i kopplet under den aktiva delen mellan sele och helstryp. Fördelningen av antal gånger och tid som kopplet var sträckt var generellt högre under den aktiva delen.

Både antal gånger hunden drog i kopplet och tid som hunden drog i kopplet ökade under 21

Forskning & Vetenskap den aktiva tiden, men det var lika många registreringar i antal gånger hunden drar mellan de olika behandlingarna.

Hundägarnas upplevelse Vid anmälan till studien fick förarna uppskatta på en skala mellan 1 och 10 hur mycket deras hund drog på promenaderna. Genomsnittet på detta blev 6,93. Genomsnittet för respektive utrustning under försöket blev 1,93 med sele och 3,13 med helstryp. De fick möjlighet att skriva ner hundens sjukdomshistorik, och i det stora hela var det friska hundar som var med i studien. De fick svara på vad hunden drar emot när de är på promenad. Det var väldigt spridda svar, men de flesta svarade mot andra hundar, människor, fläckar och så vidare, och några svarade mot allt. Det fanns frågor om hur de tränat hunden att gå i koppel. Vissa hade inte tränat det alls, medan andra hade olika metoder de använde, till exempel stanna upp och vända håll. De fick även frågan vad de fått för tips och vart de fått

dem ifrån och även här var det väldigt varierade svar. Många har varit på brukshundklubben eller andra hundskolor och där fått tips att de ska korrigera, använda nosgrimma, rycka i kopplet, stanna upp med mera. Ett fåtal skrev upp saker som klicker, vänta ut, inte straffa och så vidare och dessa hade till stor del läst sig till information själva. Promenadvanor och ensamtid var med i enkäten och medelvärden har räknats ut. Hundarna var hemma ensamma 2,37 timmar/dag, och var ute 2 timmar/ dag fördelat på 3,47 promenader. Många av hundarna fick väldigt mycket aktivering utöver promenaderna. Exempel på aktiviteter är spår, sök, lydnad, agility, klickerträning, stallhund, jakt med mera.

Diskussion Hundarna i studien visade mer beteenden som tyder på stress under tiden de bar stryphalsbandet, men under den passiva delen fanns ingen skillnad. Det visades många beteenden under den passiva delen, trots att

100 %

positiv förstärkning Våra instruktörer jobbar INTE med: • Stryphalsband eller annat obehag.

• Rätta knycket i kopplet, eller annat som kan orsaka hunden skada.

Våra instruktörer jobbar med: • Positiv förstärkning för såväl hund som hundägare.

• Positiv inställning och devisen att det skall vara kul att gå på hundkurs.

www.sirius.dinstudio.se 22

Kvartssida •

Kvartssida

1/8 dels sida

Helsida (det inramade fältet)

1/16 delssida

Halvsida Annonspriser i Hundens Värld Helsida: 200x285 mm. Pris: 2.000 kr exkl. moms.

Halvsida: 200x140 mm eller 99x285 mm. Pris: 1.280 kr exkl. moms.

Kvartssida: 99x143 mm. Pris: 640 kr exkl. moms.

1/8 del: 99x71 mm. Pris: 400 kr exkl.moms.

1/16 del: 48x71 mm. Pris: 250 kr exkl. moms.

Annonsen lämnas som jpeg eller PDF och skickas till: info@hundensvarld.se

23

Forskning & Vetenskap

de inte drog i kopplet. Detta kan ha flera olika förklaringar. Hunden kanske inte har varit i ridhus innan och var väldigt känslig för miljön, eller så kan det vara så att hunden helt enkelt var obekväm med att husse/matte helt plötsligt stod helt still och inte sa något. Det kan ha varit situationen i sig som var stressande för hunden.

Vissa av hundarna lade sig ner med en gång när matte/husse stannade, och låg helt stilla till dess att matte/husse fick instruktioner om att gå igen. Det kan vara så att dessa hundar har olika sätt att hantera sin stress, de aktiva har en mer proaktiv hantering medan de passiva har en reaktiv hantering. Men bara för att man är aktiv eller passiv behöver man inte vara stressad och det kan vara svårt att avgöra om en hund är stressad eller inte. Då stressignaler och hantering av stress skiljer mellan raser och individer så slogs alla beteenden 24

samman i denna studie. En annan anledning till att jag valde att slå ihop alla beteenden var att jag hade så få hundar i studien, och just att dessa hundar visade väldigt olika signaler.

Vissa hundar hade hög frekvens på ”flåsar” medan andra inte flåsade alls, men skakade sig, och slickade sig om munnen desto mer.

Hundarna drog mer i kopplet under de aktiva minuterna, och nästan dubbelt så mycket med helstryp än med sele. Alla hundar bar sele under den första delen av testet och bytte sedan till helstryp. Majoriteten av hundar drog mer med helstrypet, och det är svårt att veta varför detta skedde. Hade varannan hund fått börja med helstryp och sedan bytt till sele kanske man hade fått ett annat resultat, en del av hundarna kanske inte drog i början om de tyckte det var en konstig situation. Men det var ingen skillnad i antal gånger kopplet var sträckt mellan sele och helstryp, medan det

Forskning & Vetenskap var en signifikant skillnad mellan sele och helstryp i antal sekunder kopplet var sträckt. När de bar selen, som de flesta aldrig använt, så kan det vara så att de inte drog just för att det var en ny känsla att ha sele. Dessutom så var ju denna sele gjord så att det skulle vara svårt att dra. När hunden drar framåt gör bröstremmen och fästet därpå att hunden tappar balansen lite och vänds upp mot föraren.

Jag valde att jämföra helstryp och denna sele då det är vanligt att man får tipset att använda helstryp för att få hunden att sluta dra. Man kan istället använda denna sele, och som man kan se av resultatet i denna studie så visar hunden mindre stressignaler och drar mindre i kopplet. Detta provades som sagt i ett ridhus utan yttre störningar och alla hundar bar sele först och därefter helstryp, och det är svårt att säga hur resultatet hade blivit i annan situation. Men då det är ett viktigt ämne ur hundens välfärdssynpunkt så krävs det mer forskning för att se hur hunden påverkas av

dessa hjälpmedel som finns på marknaden, just för att de är så vanliga.

Användande av helstryp är en diskussion som pågår bland människor som håller på med hund, med mycket blandade åsikter. Det är svårt att säga vem som har rätt, och jag hoppas att detta arbete bidrar till en utförligare diskussion inom ämnet samt vidare forskning. För det finns inte så mycket forskning som handlar om utrustning till hund, utan det mesta man hör om just halsband och sele är erfarenheter från människor som arbetat med hundar länge. Den forskning som finns där man jämför halsband och sele handlar om ögontryck, och tar inte upp beteenden eller stress vilket är av stor betydelse när det gäller hundens välfärd. Så jag anser att det behövs mer forskning inom området stress hos hund, och hur man kan se om en hund är stressad.

Forskningen är påbörjad med en del studier, men som det står i dessa artiklar så krävs det mer.

Foto: Jonas Mårtensson

25

Forskning & Vetenskap Jag skulle även vilja se mer information om fysiska skador som en konsekvens av vald utrustning. Det är svårt att bevisa om halsband leder till skador i hals och nacke. En sele som sitter rätt på hunden är mer skonsam och låter en större del av hundens kropp ta emot trycket om den nu drar. En sele som däremot sitter fel kan skada hundens kropp när den drar, så det är viktigt att ta hjälp av någon som kan när man ska köpa utrustning till sin hund.

Många av de hjälpmedel som finns går ut på att det ska vara obehagligt för hunden att dra.

Som till exempel stryphalsbandet och antidragselen med två band som går under hundens framben. Dessa ska fungera som negativa förstärkare, så när hunden känner trycket ska man sedan direkt släppa på trycket. Men om hunden fortsätter att sträva framåt trots trycket så går det istället lätt över i en bestraffning. I flera studier har man sett att det finns en koppling mellan bestraffningar och aggressivt beteende och nervositet hos hundarna. Är du inkonsekvent i ditt beteende när hunden drar, att du ibland belönar, ibland bestraffar så kan du få en hund som visar mycket undvikande beteenden, då den inte vet om den kommer att bli bestraffad eller inte. Hunden kopplar obehaget till föraren och vill undvika denna vilket leder till att hunden drar framåt i kopplet.

dra, och den verkar ha fungerat i denna situation. Tittar man på antal visade stressignaler så verkar den även minska stressen hos de dragande hundarna. Enligt denna studie blir hundarna mer stressade av stryphalsbandet än av selen.

Stress kan vara svårt att urskilja och vi behöver sätt att kunna se om våra hundar är stressade då det är en möjlig välfärdsfråga. Stress leder till så mycket konsekvenser. Därför behövs mer forskning inom området, och denna information behöver spridas till hundägare.

Vi behöver även göra någon slags inventering av de hjälpmedel som idag finns och fråga oss hur hunden upplever dessa. Är det moraliskt rätt att använda det på sin hund? Vad utsätts hunden för? Och finns det inget bättre alternativ?

Studien utfördes i ett ridhus där alla hundar utsattes för samma miljö med samma störning. Det som tillkom mer och mer var andra hundars doft och urinmarkeringar. Man hade kunnat lägga in störningar, men det hade ändå inte blivit samma för alla hundar då de eventuellt hade olika preferenser när det gäller vad som är störning för just dem. Hundarna var av väldigt spridda åldrar och erfarenhet.

Slutsatser Hundarna i denna studie visade mer signaler som tyder på att de var stressade när de bar stryphalsband än när de bar sele. De drog även mer i kopplet med stryphalsbandet på.

Detta under den aktiva delen av studien.

Selen var utformad så det skulle vara svårt att 26

Hyr in oss till din hundklubb!

www.hundisyd.se

RallyMix En svensk original idé

Tycker du att det är tråkigt när det blir enformigt i hundträningen? Har du svårt att bestämma dig för vad du vill göra tillsammans med din hund? Tycker du att många hundsporter är jättekul, men har svårt att hinna med? Tycker du att vanliga hundkurser är lite enahanda? Är du instruktör och känner att du mest står och trampar på i gamla spår?

Om du svarat ja på någon av dessa frågor så kan nog RallyMix vara något för dig.

RallyMix är en varierad sport som finns i flera klasser. Vi börjar enkelt i Träningsklass, där det till och med är tillåtet att använda alla slags belöningar under tävlingens gång. I denna klass har vi kopplet på hunden och arbetar framför allt med att skapa en god relation och följsamhet med vår hund (eller snarare den med oss). I nästa klass,

startklass, börjar vi släppa på kopplet. Målet i denna klass är att ha hunden lös halva banan. I Denna klass är det inte längre tillåtet att belöna mellan skyltarna, men väl vid de så kallade belöningsskyltarna. När hunden blir lös ökar våra möjligheter för vad vi kan göra tillsammans med vår hund. I denna klass introducerar vi därför hinder av olika slag från agilityns värld.

Efter startklass är RallyMix äventyret långt ifrån slut. Klasserna 1 till Elit följer och övningarna vi tar oss igenom är i det närmaste oändliga. Eller vad sägs om att lära hunden nosdiskriminering, bollvallning, rutan, apportering, mm mm.

RallyMix innehåller kort och gott något för alla hundägare och dessutom har man otroligt roligt tillsammans!

Bli en RallyMixare du också!

Hitta instruktörer i RallyMix, Tomelilla 29-31 oktober eller när och var du kan utbilda Tomelilla 28-30 jan 2011 dig till RallyMixinstruktör på vår Hyr in oss till din klubb! hemsida: Instruktörsutbildning:

www.rallymix.se 27

Träning & Beteende

Lärande av bara farten!

Av Yve Alkeborn

Foto: Natasja Ravenklint

Ibland tränar man sin hund till ett beteende utan att det är planerat. Ibland blir resultatet positivt ibland blir det mindre bra.

De mindre bra resultaten innebär att man i efterhand får träna bort det man inte vill ha och det kan kännas lite surt, för allt som behövts för att göra det ogjort var att tänka till lite innan....

Jag lämnar de mindre bra därhän och tänker berätta om ett med ett bra resultat.

I egenskap av att vara både bilförare och hundägare har jag stor respekt för vad mötet bil och djur kan få för konsekvenser. Jag vill definitivt inte bli den hundägare vars hund blir överkörd eller skadad av en bil, jag vill heller inte bli den förare som kör över en annans 28

hund! Detta gäller så klart alla slags djur, vilda eller med ägare!

Smart vardagsträning För att undvika detta brukar jag (detta har jag gjort med alla mina hundar genom tiderna) kalla in hunden till min sida och vänta tills bilen passerat. Jag har behov av att ha kontroll över min hund i det läget och samtidigt kunna kolla på hur bilens förare beter sig, så då är det liksom lättast att stå still. Detta fungerar på landet, i stan måste hunden kunna röra på sig även om bilar passerar så då är det andra regler som gäller, men å andra sidan finns det trottoarer i en stad.

Vägarna här hemma på landet är inte så breda, på vissa ställen kan bilarna inte mötas

Träning & Beteende utan får vänta in varandra på platser som är bredare. Vissa gånger som vi är ute och går händer det till och med att vi inte möter några bilar, men oftast kommer åtminstone någon enstaka bil.

Flisan, min vuxna Bordercollie tik som jag haft i ett halvår, går alltid lös när vi är ute och går. Här på landet är det lugnt så jag hör när en bil kommer, även om jag inte alltid ser bilen för all skog och för att vägen slingrar sig fram. Det som händer då är att jag kallar på Flisan, hon kommer och ställer sig vid min sida, vi väntar tills bilen passerat och sen går vi vidare. Att komma var något hon kunde sen innan men att stå vid sidan har vi tränat och nu kommer hon och ställer sig vid mina ben och väntar. Mina andra hundar har också blivit lärda detta och det har fungerat bra.

Jag har kallat och de har kommit och suttit vid min sida och det har inte varit mer med det.

Nöjd matte, inte nöjd hund Men så för en tid sen insåg jag att Flisan inte nöjt sig med det utan fortsatt med träningen utan min aktiva medverkan.

Det var i höstas när träden släppt sina löv och det blivit lättare att se genom skogen. Flisan gick som vanligt en bit framför mig och längre fram på vägen mellan träden såg jag två billyktor. Det var då jag såg att även Flisan såg bilen, hon stannade och vände huvudet bak, tittade på mej och liksom väntade på att jag skulle säga ”KOM”. Givetvis sa jag ”KOM” och sen fick hon jubelberöm eftersom jag insåg att hon hade ”skvallrat” och alltså förmodligen förstått att det var bilen som gjorde att jag brukade kalla in henne.

Nästa tecken inträffar en dimmig dag när man knappt ser något framför sig men hör alla ljud mycket tydligare. Vi gick på en väg som svänger nerför runt en kulle och då får man fri sikt (i vanliga fall) till en annan väg längre bort.

Jag hörde en lastbil köra och kunde lokalisera den till den andra vägen eftersom jag skymtade ljus som rörde sig där. Flisan däremot tvärstannade när hon nåddes av ljudet och

började genast springa fram till mej och ställa sig vid min sida. Jubelberöm igen, hon hade ju gjort precis det jag ville utan att vänta på min signal. Eller rättare sagt signalen hade bytts från mitt ”KOM” till att vara ljudet ”BIL”. Gissa om jag blev glad och samtidigt förundrad över hur våra hundar lär mycket mer än man tänker på.

Numer kan jag läsa av på Flisan om det kommer en bil och oftast kommer hon självmant men ibland kallar jag på henne. För mej är det en tillräckligt bra lösning och eftersom det är en säkerhetsfråga för mej kommer jag alltid att ha koll på trafiken och på henne och hellre säga ”KOM” än vänta på att hon ska reagera på bilen och sen komma. Däremot vet hon vad som gäller när jag säger kom och det samtidigt närmar sig en bil, det vill säga fortast möjligt till matte och bli vid hennes sida.

Det tycker jag är helt fantastiskt!

29

Raser & Typer

n E

a n g gsters n e i l e g k n rop ä

p

Boxer

Av Kim Molina Rivera och Malvina Ravenklint

Jag har äntligen vågat ta steget! Steget att skaffa mig boxer igen! Det var 13 år sedan jag hade min förra boxer och lyckan är total. Man kan sitta i timmar och bara förundras över denna söta valp, redan full av bus och så mycket glädje. Boxern går ofta under liknelsen ”en ängel i en gangsters kropp” och det stämmer verkligen.

Det är en hund med både hjärta och hjärna, en ängel, så full av liv och rörelse. Det skall bli så spännande att följa min lilla valp på vägen i resten av hans liv.

30

Boxerns historia är spännande, den härstammar från doggar som användes under antiken som stridshundar. Dessa doggar följde med sina krigsherrar från Asien till Europa, man kunde hitta dem i romerska legioner som var spridda över hela den Europeiska kontinenten. Naturligtvis fick dessa doggar olika namn beroende på vart i Europa de hamnade. Den doggtyp som man anser att dagens boxer härstammar ifrån var Bullenbeisern, Bärenbeisser eller bull-biters som den även kallades. I grund och botten var detta en jakthund.

Raser & Typer Redan på 1600-talet användes rasen till bland annat storviltsjakt.

Från den större bullenbeissern avlade man fram en mindre variant, Brabanter Bullenbeisser, den lilla tyska bulldoggen. Man använde den fortfarande till jakt, dess uppgift var att hålla fast bytet. För att klara detta skulle den kunna bita och hålla fast bytet och var då tvungen att ha en så bred mun och breda käkar som möjligt. Den användes också som vakt-, skyddshund och för att driva kreatur.

Hur fick den då sitt namn och när kan man säga att den ”moderna” boxern historia började?

Namnet kommer nog troligtvis från det sydtyska ordet för Brabantern, det vill säga Boxl eller Boxel.

Det står även skrivet att namnet kan komma ifrån en tysk slaktare som genom sitt goda rykte i staden där han bodde blev publicerad i den lokala tidningen med sin hund som hette Boxl.

födda boxern som ställdes ut var en tik, Fente var hennes namn och detta skedde 1910 i Stockholm.

Att leva med boxer Hur är då boxern att leva med? Det är en medelstor hundras som är korthårig, kraftfull med kvadratisk kropp och kraftig benstomme.

Den är mentalt stabil, något uppfödare strävar efter, den får gärna vara självmedveten, ha jämt sinnelag och vara lugn.

Karaktärsdrag som boxern har är dess starka anknytning och kärlek till människor. Dess tillgivenhet och trofasthet mot sina ägare är av stor betydelse. Dess vaksamhet och mod som försvarare är sedan gammalt berömd. Man brukar säga att boxern gärna släpper in men inte ut, det vill säga du är varmt välkommen in i mitt hus även om ingen annan än jag är hemma, men om du bestämmer dig för att gå innan husfolket kommer hem så kommer det inte att gå lika lätt.

Boxern kan verka morsk med sin trubbiga nos, den ibland helt svarta masken och den muskulösa kroppen, men Den moderna boxern en boxer är som allra gladast när den får vara Vissa säger att förklaringen till hundens namn tillsammans med människor. Det är en utmärkt kan komma ifrån att rasen hade en tendens att familjehund men man får inte glömma att det i ställa sig på bakbenen och boxa med framgrund och botten är en brukshund som gärna benen. Skrönorna är många men vad man vet jobbar med både sök och lydnad. är att rasen ställdes ut för första gången 1895 i München och året därpå bildades den tyska I Tyskland användes den av militären både boxerklubben. År 1902 fastställdes den första under första och andra världskriget. Som en rasstandarden för rasen. av de första raserna blev den godkänd som polishund, även detta i Tyskland. Det går ju 1907 ställdes den första boxern ut i Sverige, inte att frångå att Tyskland anses vara urnärmare bekant i Malmö. Den första svensksprungslandet för just boxern.

31

Raser & Typer

32

Raser & Typer

33

Raser & Typer Karaktären Den överdrivna människokärlek som Boxern ofta förknippas med finns det inget belägg för i rasstandarden, men däremot står det att Boxerns karaktär och temperament är av allra största vikt. Boxern skall i sin relation till människor vara hederlig, aldrig ondsint, lömsk eller opålitlig, utan stabil, samarbetsvillig, käck och modig. Ett rastypiskt temperament som visar upp en alert hund med framåtanda och nyfikenhet är av allra största betydelse. Dessa egenskaper gör boxern till en mycket lämplig bruks- och tjänstehund och uppskattad familjehund Boxern är mycket arbetsvillig och väl lämpad till alla former av bruksarbete, den mår även bra av att få jobba. Det är absolut inte en soffhund som bara vill ligga och pilla navelludd hela dagarna. Även om det är en arbetsvillig hund så kan den vara envis och självständig, den skall absolut inte tränas med tvång eller

34

hårda metoder. Träningen skall ske genom ett bra samarbete och relation mellan ägare och hund.

Boxern gillar inte att bli lämnad hemma utan föredrar att hänga med överallt. Om det så bara är för att köra och tvätta bilen.

Hur är då boxern med barn, vi har väl alla hört att boxern älskar barn? Det stämmer till viss del, de allra flesta boxrar tycker väldigt mycket om barn då den är extremt tålmodig men man skall alltid komma ihåg att aldrig lämna barn ensamma med en hund då barns lek kan bli lite väl våldsam ibland.

Boxerns hälsa Det har pratats en hel del om boxerns hälsa då vissa har ansett att den har blivit sönderavlad. Visst hittar man en del sjukdomar inom rasen och främst nämns hjärtsjukdomar, allergier och hudproblem. Tumörer är inte heller

Raser & Typer ovanligt men rasklubben jobbar stenhårt med att avla fram sundare boxrar. Ovanstående sjukdomsproblem hittar man dock dessvärre hos många andra hundraser så man skall inte låta sig avskräckas. Kan dock villigt erkänna att det första jag sa till min veterinär när jag visste att jag blivit med boxer var ”nu skall jag göra dig rik, jag har nämligen skaffat boxer!”

Med ett leende fick jag veta att rasen faktiskt blivit mycket friskare på alla sätt men om man upptäckte en ”knöl” någonstans så skulle man inte avvakta utan gå till veterinären med en gång.

Jag har som tidigare nämnts haft tre boxrar i mitt liv, två tikar och en hane. Tikarna levde ett bra liv och fick vara friska in i det sista, min hane var det dock annorlunda med. Han fick höftproblem och var faktiskt den första hunden i Sverige som fick en ny höftprotes, han drabbades av furunkolos och titt som tätt dök det upp lite bölder men han levde ett bra och

relativt långt liv. Vid 10 års ålder blev det problem med hjärtat och vi tvingades till att ta det beslut som vi hundägare helst vill slippa.

Med detta sagt så vill jag åter igen anknyta till boxerns karaktär. Den är en oerhört trofast och tillgiven hund, dess harmoni och humor är det bästa som finns. Det är en sprallig kompis som tar livet med en klackspark, lekfull, vänlig, robust, trogen och kärleksfull in till sina sista levnadsdagar.

Man kan nog säga att varje gång det föds en boxer så föds det en ängel!

Vi tackar Bol’s kennel för att vi fick hämta bilder från er hemsida.

35

Raser & Typer

RAS för boxer Av Natasja Ravenklint

Svenska Kennelklubben har gett varje rasklubb att sammanställa en så kallad RAS, rasspecifik avelsstrategi, för att arbeta för rasernas hälsa och bevarande.

Svenska Boxerklubben har utarbetat riktlinjer för avelsarbetet med prioritering på några punkter: Ökad genetisk variation och minskad inavelsgrad.

Bibehålla den rastypiska mentaliteten - där bruks- och arbetslust, energi och samarbetsvilja ligger till grund.

En god hälsa som möjliggör ett långt liv utan hälsoproblem.

Förbättrade bruksegenskaper.

Funktionell exteriör. Motverkan av exteriöra ytterligheter genom att till avel välja individer vilka har god överensstämmelse med rasens standard.

Genetisk variation Det är av mycket stor vikt att bibehålla rasens genetiska variation, därför bör man inte göra närmare släktparningar än kusinparning, 6,25%.

Genom att sträva efter att bredda avelsbasen kommer man kunna öka den genetiska variationen.

Det är viktigt att begränsa hanhundsanvändandet. En hane bör ej vara far till mer än 5% av hundarna i sin generation eller till mer än 25% av de hundar som registreras under hans livstid. Det innebär att en hanhund inte bör ha mer än 20 kullar i Sverige.

Avelshundarna skall utvärderas, vilket innebär att hanhunden skall anmälas till Svenska Boxerklubben, att man gör en utvärdering av 36

honom efter 5 kulllar med minst 25 valpar.

Denna grundas på att 60% av avkommorna skall vara röntgade vad gäller höfter och knän.

50% av avkommorna skall vara MH beskrivna, innan detta är uppnått ges inte valphänvisning.

I hanhundsregistret som finns på klubbens hemsida kan hanhundar som har vissa meriter bakom sig anmälas, på det viset får man ett viktigt verktyg i arbetet med genetisk variation.

Hälsa Svenska Boxerklubben är ansluten till SKKs genetiska hälsoprogram för höftledsdysplasi (HD) och knäledsartros, dessutom omfattas man av central regeistrering för progressiv nefropati (PNP). Endast hundar som är fria från dessa ärftliga sjukdomar skall användas i aveln.

Höftledsdysplasi Idag röntgas drygt 60% av boxrarna och klubbens målsättning är att detta tal skall stiga till 70%. 2004 hade 22% dysplasier, och målsättningen är att denna siffra skall sjunka under 20%, samt minska antalet grava (D, E) defekter. För att nå detta mål är det viktigt att så många hundar som möjligt HD röntgas, så att så få individer som möjligt i en familjebild är belastade.

Knäledsartros Avelsdjuren skall vara knäledsröntgade, annars kan valparna inte registreras. I början 2000-talet konstaterades 7-10% defekter och

Raser & Typer ca 50% av populationen röntgas. Målet är att öka röntgade individer till 70% och trots detta behålla den låga andelen defekter.

Progressiv nefropati PNP är en defekt där hunden föds med underutvecklade njurar. PNP är en recessivt nedärvd sjukdom, vilket innebär att bägge föräldrardjuren måste bära på anlaget för att avkomman skall få det. Det går inte att göra någon test för denna sjukdom och det är därför viktigt att fall av PNP rapporteras in för att man skall få stopp på detta.

Vid 2004 års utgång fanns 18 konstaterade fall av PNP i rasen. Målet är att klubben skall göra en stamtavleanalys och på det viset fasställa arvsgången på boxer och på det viset kunna minimera antalet drabbade hundar. Man skall övervaka och registrera kända anlagsbärare centralt hos SKK. Rasklubben ser till att in-

formationen når uppfödarna och att forskning inom området bevakas.

Kända anlagsbärare tas ur avel, drabbad individs kullsyskon/helsyskon skall endast med försiktigt användas i avel, kullsyskon/ helsyskon till känd anlagsbärare skall, om den används i avel, inte paras med annan känd alnagsbärares syskon eller avkomma, avkomma till känd anlagsbärare skall, om den används i avel, inte skall paras med annan känd anlagsbärares avkomma.

Progressiv axonopati (PA) PA är en neurologisk muskelsjukdom som konstaterades i början av 1980-talet hos boxer i Storbritannien. Inget fall av PA har till dags dato kontaterats i Sverige.

Hjärtproblem Det förekommer hjärtproblem hos rasen, men

Vill du se din ras

presenterad i Hundens Värld?

Vi söker rasklubbar eller andra rasintresserade som vill sprida information om sin ras i en special i tidningen.

Om du inte är intresserad av att skriva så tar vi tacksamt

emot bilder. Raser som vi fått in många bilder på gör vi special av. Är du intresserad att på något vis samarbeta, var god och hör av dig till oss!

Skicka material till: info@hundensvarld.se 37

Raser & Typer i och med att det förekommer flera olika typer av problem är det svårt med en korrekt diagnostisering. Under 2005 inleddes en studie av en doktorand vid SLU i Ulltuna, tills att denna undersökning är gjord rekommenderas att avelsdjur avlyssnas med stetoskop av veterinär med specialkompetens. Om det förekommer blåsljiud bör man gå vidare till kardiolog för en grundligare undersökning innan hunden går i avel.

38

Förlossningsproblem (kejsarsnitt) Hälsoenkäter under 1990-talet visar på hög frekvens av kejsarsnitt, 24%, även försäkringsstatistiken bekräftar detta. Den största orsaken är primär värksvagehet.

Epilepsi Epilepsi ökar hos boxern visar försäkringsstatistiken, men arvsgången är ännu inte känd.

Enligt den försäkringsstatistik som finns mellan 1995-2003 så förekom 33 livskador och 62 veterinärvårdsskador för någon typ av cardiomyopati, och 3 livskador och 12 veterinärvårdsskador för aorta stenos.

Kryptorchism Defekter i testiklarnas nedvandring till pungen leder till att den ena eller båda testiklarana är belägna i ljumsken eller i bukhålan. Enligt en hälsoenkät är andelen av kryptorchider ca 15% av hanhundarna.

Hudproblem Enligt hälsoenkäter framkommer hudproblem (klåda, utslag, röda tassar) som det vanligaste problemet tillsammans med infektioner och allergier. Frekvensen av furunkulos, som var vanligt på 1970-, 80-talen upplevs ha minskat.

Spondylos Spondylos är en degenerativ förändring som leder till stelhet mellan kotkropparna i ryggraden. Sjukdomen kan upptäckas genom röntgen. Just nu undersöker Svenska Boxerklubben förekomsten av spondylos inom rasen.

Raser & Typer Mentalitet På 1960- och 70-talen fanns det en del brister i boxerns mentalitet. Många hundar var för veka och många hundar var undvikande och backade i kontakten med människor. Enligt försäkringsstatistik från 1973 kan man se att 16% av de avlivade boxrarna hade så kallat ”lynnesfel”. 1975 införde SKK krav på godkänt karaktärsprov för deltagande i ”segerklass” på utställning, vilket kom att begränsa de svagaste individerna.

Korning 1988 ändrades championatreglerna så att en boxer, som alternativ till bruksmerit, kunde tillgodoräkna sig korning för utställningschampionat. Detta ökade intresset för såväl MH som korning.

Medelpoängen på korningens mentaldel har hela tiden ökat. Hundar registrerade 1983 hade i snitt 117 poäng och hundar registrerade 2000 hade 156 poäng.

MH (mentalbeskrivning hund) 2000 boxrar har blivit MH beskrivna. Det så kallade spindeldiagram som gjorts för boxer ser mycket positivt ut. Boxern är kontaktvillig, lekfull, nyfiken samt med låg rädsla och ett litet/måttligt aggressionspaket. Det finns dock stora skillnader inom rasen.

MH statistik för boxer

Exteriör Boxern i Sverige håller en bra exteriör kvalitet, de bästa av de boxrar som visas på Svenska Boxerklubbens utställningar håller hög europeisk klass. Det finns däremot vissa detaljer som kan förbättras; skallparti, nosparti, käkar/ tänder, halsens längd, skulderbladets läge och överarmens längd och vinkel mot skulderbladet.

Några egenskaper är extra viktiga att förbättra, gripande, social kamp/leklust och mod.

Problem som man skall beakta i aveln; oacceptabel oro och stress när hunden lämnas ensam, bristande socialitet i kontakt med människor inom och utom familjen, hög aggression mot andra hundar.

Bruksegenskaper Rasen har många mycket goda bruksegenskaper, men endast 6-8% startar i bruksprov.

Avelsurval på bruksmeriter är mer eller mindre obefintligt. Klubbens mål är att öka siffran av antalet startade boxrar på bruksprov till 20%.

39

Raser & Typer

40

Raser & Typer

41

Valpar & Avel

Valpfeber -

de är oemotståndliga

Av Natasja Ravenklint

Foto: Natasja Ravenklint Så kommer den där dagen när man får hälsa på sin valp för första gången. Klint Ravenklint är efterlängtad. Malvinas förra boxer hette Raven och nu är sluten cirkel, efternamnet i hamn på riktigt.

Uppfödaren är en vän som bor hela 90 mil hemifrån, så det är en bit att ta sig för ett besök.

Det här besöket blir däremot inte alls riktigt som planerat. Malvina får genast lilla Klint i sitt knä. Det är hennes hund, så jag låter dem hållas. Jag skall inte inkräkta på hennes enorma långa längtan efter en boxer. Samtidigt kliver en liten dam upp i mitt knä och bestämmer 42

sig för att stanna där. Hon är så vansinnigt söt och talar om för mig att hon heter Moa, och så är det ju helt kört. Precis så man inte skall köpa valp, men nu är det bekräftat. Jag skall inte titta på otingade valpar. En valp eller två, så stor är väl inte skillnaden. JO, det är den verkligen och vi är mycket medvetna om det och jag tror att det är därför vi blir förlåtna.

Valpar är oemotståndliga, vilket jag skriver som en extrem varning. Åk inte och titta på valpar som du inte är säker på att du skall ha, och ta en i taget. Gör alltså inte som vi, men

Valpar & Avel nu får vi ju ytterligare material till tidningen, för två boxervalpar under ett tak kan absolut ställa till äventyr och artiklar.

Den första tiden i nya hemmet försöker vi alltid ha så lugn som möjligt. En hund som precis har flyttat gör en stor omställning och behöver tid att anpassa sig. Det är viktigt att tänka på att detta är absolut nödvändigt

förut. Moa är särskilt modig och brorsan kan på det viset få lite extra hjälp av henne. Efter en vecka har han hunnit i kapp henne och går fram i livet lika modig som hon.

Det första vi börjar jobba med är inkallning. Det är det viktigaste i hela livet och inte en dag får gå till spillo. Träningen börjar av en händelse.

Malvina säger ”pickaboo” och vi upptäcker att

Foto: Natasja Ravenklint oavsett om hunden är valp eller om det är en vuxen hund som byter miljö. Hundar är känsliga för olika omställningar, men naturligtvis är det olika från individ till individ. Vissa behöver längre tid på sig för anpassning.

Klint och Moa är de mest stabila valpar jag har träffat. Det är ingenting som verkar främmande för dem, eller som skrämmer dem. De sover lugnt vidare trots att vi har många hundar i huset och det inte alltid är direkt tyst. De sover vidare trots att vi dammsuger. De åker tåg och bil som om de aldrig har gjort annat

de lyssnar väldigt bra till ordet. Snart springer de mellan oss medan vi turas om att säga det festliga ordet. Vi har inget godis med oss, utan belönar bara med mängder av kel och uppmuntrande ord. Vi enas om att det får bli vårt inkallningsord.

Vid nästa träningspass använder vi oss av ost i samband med frukost. Vi säger ”pickaboo” och ger valparna en ostbit samtidigt som vi berömmer dom hjärtligt. Det är så otroligt lätt att göra.

Vi blir uppriktigt väldigt glada att de redan reagerar på detta tillsynes meningslösa ord.

43

kontakt@ceva.com www.ceva.nu

44

Valpar & Avel Träningen fortsätter inte så där väldigt välplanerat som vi vet att man skall göra, men vi säger ordet i olika situationer och berömmer valparna när de lyssnar. Är störningarna inte för stora så lystrar båda och kommer genast springande på sina små valpben.

Planera är annars viktigt när man skall träna.

Vi är just nu på det tänkande planet, när vi funderar över vad det är för något vi vill göra med våra hundar i framtiden och vad som kan tänkas vara viktigt för dem att kunna.

Det första vi bestämmer oss för att göra med våra valpar är att träna RallyMix®, den nya hundsporten som är så varierad att den öppnar möjligheter oavsett vad man har tänkt att göra, och särskilt bra för sådana som vi har som har lite lätt beslutsångest.

Förutom inkallningsträning är det väldigt användbart att lära hunden ”målhand” och ”målfinger”, två saker på samma tema, men användbart i olika situationer. I ett tidigare nummer gick vi igenom hur man tränar dessa moment, men vi kan repetera det lite snabbt.

Målhand Denna övning går ut på att lära hunden att sätta nosen på handflatan och är användbart när man vill att hunden skall komma till en speciell plats, eller för att styra den i träningen utan att locka den med hjälp av godis, eller att dra den i kopplet. Vi kommer också använda den i samband med inkallningsträning, där vi sett vilket otroligt effektivt hjälpmedel den är.

Mer om det kommer vi visa framöver när vi tränar valparna.

Visa handflatan, markera precis när hunden sätter nosen på den, antingen med en klicker eller med till exempel ordet ”rätt”, allt för att du skall förtydliga för hunden vad det var den fick sin belöning för. Om vi ger godis utan att först markera är det väldigt lätt hänt att hunden inte förstår vad den blivit belönad för, att markera är därför väldigt viktigt för att underlätta inlärningen.

Att träna ”målfinger” går till på exakt samma sätt, men nu presenterar vi bara ett eller två fingrar som hunden får sätta nosen på. An-

Foto: Natasja Ravenklint 45

Valpar & Avel ledningen till att det är bra att hunden kan även denna övning är för att det är så väldigt mycket lättare att använda sig av den om man till exempel vill lära hunden att till exempel snurra.

Det som är extra bra med dessa beteenden är att det är så otroligt lätta att lära in och att hunden på det viset väldigt fort kommer in i den positiva träningen och i tanken att det är väldigt lönsamt att samarbeta med oss. I och med att det är väldigt lätta beteenden för hunden är det också något som hunden gärna kan göra även i de mest svåra situationer och på det viset underlätta för såväl dig som hunden.

Socialisering Det är absolut inte bara träning som det är viktigt att tänka på när vi får hem vår valp.

Mellan fyra och tolv veckor befinner sig valpen i socialiseringsperioden. Det skulle man absolut kunna beskriva som den viktigaste tiden i hundens liv och ofta låter vi den mer eller mindre bara passera, i väntan på tolv veckors vaccinationen.

Det är under den här perioden som valpen skall lära sig allt om sociala relationer. Det vi presenterar valpen för under denna period och som den får bra intryck av kommer att underlätta för dig och hunden framöver.

Vi har förmånen att ha fem raser hemma, boxern en av dessa, och dessutom arbetar vi som hundinstruktörer, vilket ger oss tillgång till ännu fler raser. Våra valpar har nu fått träffa de hundar som vi är säkra på att de kommer att få en positiv upplevelse av. Naturligtvis presenterar vi dem inte för en hund som de kan uppleva som obehaglig, eller en hund som är dålig med valpar. Vi vill att våra valpar skall få bra bilder av andra hundar och tala om för dem att hundar kan se ut på en himla massa olika sätt, men att det är helt i sin ordning.

Jag vill poängtera att dessa möten sker med hundarna lösa och inte i koppel. Vi vill inte lära valparna att man skall hälsa på alla hundar man ser, eftersom det kan skapa problem i 46

framtiden och försvåra er relation vid dessa situationer, vilket är helt onödigt.

Människor ser lika olika ut som hundar och därför är det viktigt att försöka presentera dem för människor som ser olika ut och som ändå är positiva till hundar, för att de på det viset skall få en bra bild av vad människor är för något.

Miljöträning När det gäller miljöträning har vi betydligt längre tid på oss att introducera valpen på ett okomplicerat sätt, men det är aldrig fel att introducera hunden för olika typer av underlag som den kan ha under fötterna, olika miljöer den kan tänkas vistas i och så vidare.

När valpen är ung är den mer nyfiken än något annat. Precis som barn vill den undersöka sin omvärld. Om vi låter den gå på olika underlag, till exempel stålgaller, hala golv, gräs, snö, sten för att ta några exempel, så talar vi om för valpen att världen är full av olika typer av underlag och att det inte är farligt. Vi skall naturligtvis inte tvinga valpen, utan låta den upptäcka det själv i sin egen takt. Jag kan lova att man blir förvånad över hur lätt det går och hur mycket detta kan underlätta i framtiden.

Sele Vi vill lägga vikt vid ytterligare en sak i den första tiden med valpen och det är att använda sele och inte halsband. Vår erfarenhet är att valpar accepterar en sele helt utan problem, medan de tycker att det är obehagligt med halsband. Det hunden tycker är obehagligt försöker den komma ifrån och på det viset kan vi till exempel skapa en hund som ogillar att gå i koppel eller som drar väldigt när den går. En sele underlättar väldigt och det finns många bra sorter som man kan ställa ut under hundens uppväxt. Vi använder just nu ställabara små kattselar till valparna och det går utmärkt.

Lycka till med din valp!

Iron Bark Jacket En 3/4 lång oljerock/jacka.

Tillverkad av kraftigt 280 grams tyg som behandlats med Microwax.

1 769:779:1 309:-

Kläder för tuffa tag - för dig

Station shirt

Kraftigare canvasskjorta tillverkad i 10oz canvastyg. Passar utmärkt som “utanpå-skjorta” med tryckknappar och dubbla bröstfickor.

Walk about

Rejäla och tåliga byxor. Tillverkade av oljerocksmaterial i 280 grams kraftigt bomullstyg som behandlats med Microwax för högsta hållbarhet mot väta och smuts.

www.kakadutraders.se

47

Hund & Människa

”I CAN’T BELIEVE IT. 3 l e D IT’S A MIRACLE!” Av Rasmus Andersson

Foto: Mikael Hedman I detta nummer avslutar vi Rasmus Anderssons serie om Cesar Milans träningsmetoder. Vi tittar på ytterligare några avsnitt av TV programmet ”Mannen som talar med hudnar” och kommer till en slutsats som kan fungera som en diskussion.

Säsong 1, episod 4: The Yap dog (Boomer) Avsnittet handlar om Boomer, en tonårig chesapeake bay retriever som skäller och härjar rundor i parets hus och trädgård. Han kan stå och skälla utanför en stängd dörr och när ägarna släpper in honom springer han in genom rummet till en dörr som varit öppen hela tiden, går ut och ställer sig och skäller vid den stängda dörren som ägarna precis 48

släppte in honom igenom. Hunden är tydligt stressad och Cesar drar slutsatsen att han är understimulerad. Och dominant. Lösningen är, inte i första hand att motionera Boomer eller ge honom en meningsfull sysselsättning utan att utöva dominans, visa vem som är flockledaren och sluta behandla honom som ett barn. Cesar berättar förvisso om rasens arbetsbakgrund och säger till ägarna att de borde gå ut med honom varje dag men det som visas i avsnittet är korrigeringar. Cesar instruerar ägarna hur de ska korrigera honom varje gång han skäller. Han går inte närmare in på att hunden försöker säga något genom sitt beteende eller förklarar för ägarna att det finns en fara i att ta bort hundens möjlighet att

Ett av de vanligaste halsbanden för hund är stryphalsband och med dagens kunskap om hundträning, hundens fysik och skaderisk så borde den typen av halsband vara helt borttaget. Tillsammans kan vi göra en förändring!

SÄG NEJ! TILL STRYPHALSBAND-­‐KAMPANJENS SYFTE OCH MÅL: 1, FÖRENA ALLA SOM INTE ACCEPTERAR STRYPHALSBAND 2, PÅVERKA ZOOHANDELN ATT SLUTA SÄLJA STRYPHALSBAND 3, PÅVERKA TILLVERKARE ATT SLUTA TILLVERKA STRYPHALSBAND

Till slut kanske vi når ända fram och får till ett förbud mot användning av stryphalsband!

Gå med i kampanjen och visa ditt ställningstagande!

Som hundägare kan du visa kundstöd till t.ex. butiker som vill men inte riktigt vågar sluta sälja stryphalsband. Du har makten att påverka!

TILLSAMMANS ÄR VI STARKA OCH KAN FÖRSÄTTA BERG!

www.sagnej.n.nu 49

Hund & Människa tala om det. Han lär dem att bestraffa bort den väldigt viktiga påminnelsen att deras hund inte mår bra.

Säsong 1, episod 4: The Grooming Gremlin (Josh) Josh är en omplaceringshund som kom med beskrivningen ”farlig hund”. Han har svårt för att bli kammad och klippt, vaktar sin mat mot vissa av familjemedlemmarna och har bitit en vän till familjen. Matte älskar sin hund, han är kelig och sitter gärna i hennes knä men hon är förtvivlad och söker hjälp hos Cesar Millan.

Hans analys av Josh är att han är dominant och äger sin ”hona”. Enligt Cesar har det blivit en maktkamp mellan två hanar och huset har blivit Joshs revir. Lösningen är att ta ifrån honom ledarskapet och tvinga honom att underkasta sig och acceptera situationen. Cesar tar honom på en ”ledarskapspromenad” och berättar att Josh kämpat emot en del under rundan (han nämner fem tillfällen) men att han nu vunnit ledarskapet från honom. Han sätter igång och kammar Josh som ogillar det men accepterar situationen. Cesar säger att Josh eftersom han inte haft något val har han lärt sig tycka om det han en gång tyckte illa om och att han ”lärt sig respektera och lita på den här nya människan som kommit in i hans liv”.

När Cesar rättar till strypkopplet börjar Josh visa tänderna och biter honom i handen. Cesar säger ”Det här är bra” och tar ett tag över nacken på Josh som piper till och fortsätter kämpa. Han biter omkring sig och Cesar trycker in fingrarna i halsen upprepade gånger.

Cesar korrigerar, tar strypgrepp och försöker se till att hunden inte kan bita honom. Så fort han släpper ett grepp försöker hunden bita sig fri. När han ska klippa Josh håller han ett grepp om pälsen/skinnet i nacken och trycker honom mot bordet. Josh försvarar sig och morrar och han biter mot den vassa saxen.

När Josh till slut lugnar sig lite och flämtar (troligtvis av stressen och ansträningen) säger Cesar ”Han börjar vänja sig”.

Speakern talar om att ”Cesars grepp gör inte ont, utan det är stadigt och bestämt. Han 50

använder sin hand som en dominant hund använder sin käft”. Cesar fortsätter att förklara ”Jag kväver honom inte, jag håller bara fast honom”. Han håller handen över nacken och fingrarna in i sidan av halsen. Hunden piper till och lägger sig ner och han fortsätter ”Sådärja, du ser hur han slappnar av, han känner sig lättad. Han har en massa i bagaget”. Efter det håller Cesar Josh så att matte kan försöka klippa honom. Han kämpar emot igen och försvarar sig. Efter ett tag ger han upp och sitter stilla, han flämtar ansträngt och Cesar säger ”Ser du hur hans attityd förändrats -han låter oss göra det nu”. Josh visar fortfarande tänder när de hanterar honom. Cesar skämtar lite med matten och avslutar med att hålla med matten om att Josh verkar vara en lyckligare hund nu ”Ja, vi har avlägsnat en massa giftig energi ur honom”.

Det som händer i avsnittet är mycket riktigt att Cesar tvingar Josh att ge sig. Men det han ger upp är inte någon dominans eller herrevälde (Cesar kallar faktiskt huset hans ”kungadöme”) utan det han givit upp är att kämpa emot för stunden. Josh har blivit så överväldigad av bestraffningar och obehag att han helt enkelt insett att det inte hjälper att säga ifrån eller slåss mer. Han tar därför till ett annat sätt för att, i hans värld klara livhanken. Han ger upp och låter det som händer hända. Han kan inte fly från platsen och han kan inte försvara sig så han ger helt enkelt upp. Så fort han ser minsta chans att fly eller lyckas försvara sig så tar han den. Han blir inte apatisk på det sätt som man kan se andra hundar i Dog Whisperer bli utan han är fortfarande där och fortsätter kämpa.

En möjlighet till att han inte blir apatisk är att bestraffningarna inte varit korta korrigeringar utan det är den utdragna hanteringen och den jobbiga situationen med saxen i ansiktet som ger honom obehaget. På så vis kan han gradvis trappa upp sitt försvar för att möta hotet jämfört med en hund som korrigeras av Cesar innan den ens hunnit börja försvara sig. Det är högst osannolikt att Cesars behandling av Josh gjorde honom mer positivt inställd till att bli kammad och klippt. Mer troligt är att det

Hund & Människa redan bristande förtroendet han hade för människor skadats ännu mer och att han kommer bli än svårare att trimma i framtiden. Det verkar också väldigt osannolikt att matte kommer att kunna trimma Josh på det sätt Cesar lärt henne. Den enda chansen är om Josh är så pass rädd för att bli bestraffad att han går in i ett hjälplöst tillstånd så fort saxen kommer fram eller han lyfts upp på bordet.

ser en hund på promenader blir hon som förbytt. Hon börjar gnälla och skälla, drar i kopplet och vill fram till den andra hunden. Cesars analys av problemet är att ägarnas flathet och regellösa liv har skapat en potentiellt livsfarlig hund som vill attackera alla hundar hon ser.

Cesars lösning är att ta över ledarskapet och när hunden kämpar emot (för det kommer hon att göra) inte ge efter.

Han kan, även om jag finner det otroligt ha lärt sig att på bordet sitter man stilla annars gör det ont. I övrigt kan jag inte se att Josh skulle kunna ha lärt sig någonting som skulle kunna vara till fördel för honom eller familjen. Enligt uppföljningen i The ultimate episode guide har Josh idag inga problem att bli kammad och klippt av matten. Jag har svårt att se hur det här skulle kunna ha gått till. Det är också anmärkningsvärt att matten litar på kompetensen hos en människa som gång på gång blir biten. I vilket annat yrke skulle man förknippa det med något positivt? Få människor skulle lita på en frisör som klipper sig i fingrarna, flyga med ett flygbolag som skröt med att de bara hade ”haft lindriga krascher” eller hoppa in i en allvarligt krockskadad taxi. På något vis använder Cesar bitskadorna som ett tecken på framgång och erfarenhet. Han gör det genom att övertyga kunder att det hör till jobbet, att det är så hundar gör upp om rangordningen och att det är viktigt för rehabiliteringen. När Josh kämpar emot som värst och Cesar säger ”Det här är bra” gör han kampen, som för många hundar nog känns som en på liv och död till en viktig del av att ”behandla” hunden. Bitskadorna blir då ett bevis på att hunden kommit en bra bit på vägen mot att bli botad.

Han tar ut Emily i ett hemmagjort strypkoppel och möts direkt utanför huset av sin fru med hunden Daddy på cirka två-tre meters avstånd. Emily reagerar direkt och börjar dra mot Daddy, Cesar gör inte mycket mer än att hålla i kopplet, säga sitt ”tsst” och sedan konstaterar han att Emily nått en viss nivå av aggression. Han konstaterar att hon är en Red Zone och måste därför utföra en ”dominansritual”. Ritualen är en alfarullning där han trycker ner Emily i marken, med händerna på halsen och sidan samtidigt som han då och då rycker i kopplet. Cesar förklarar vad han gör ”Det kan se illa ut, men hundar trycker ner varann mot marken för att få den andra hundan att visa vissa beteenden”. Så fort trycket lättar försöker Emily komma upp igen och hon börjar dra mot den andra hunden. Cesar korrigerar henne några gånger och hon försöker sedan dra åt andra hållet. Han fortsätter att korrigera henne på olika sätt, mestadels koppelryck för att sedan utföra en till alfarullning mot vilken hon kämpar emot lite mer. Han trycker henne över halsen och till slut slutar hon kämpa. Hon ligger kvar på marken och flämtar trots att han lättar på sitt grepp. Cesar konstaterar att Emily måste umgås med minst 50 hundar varje dag och bestämmer sig för att ta med henne till sitt center i sex veckor.

Säsong 1, avsnitt 11: There’s something about Emily (Emily) Emily är ett av Cesars omtalade Red Zone-fall och kallas av honom själv för ”ett av de värsta fallen någonsin”. Avsnittet handlar om Emily, en sexårig pitbull som har problem vid hundmöten. Emily har enligt speakerrösten spenderat sitt liv i familjens trädgård och får inte gå ut. Hemma är hon ”världens gulligaste” och hon fungerar bra med människor men när hon

Han tar in henne till sin flock i hundgården och blir snabbt omgiven av hundar. Hon kryper ihop och lägger sig ner. Han tar ut henne i ett angränsande område och när hon morrar på en av hundarna genom gallret slår han henne i huvudet. Det rasslar av metall när han slår men jag kan inte se om han har något i handen för det klipps. Efter 14 dagar har Emily börjat anpassa sig men hon har fortfarande svårt att slappna av i flocken. Cesar försöker 51

Hund & Människa få henne att sitta och ligga ner och korrigera fram att hon ska vara stilla. När ägarna kommer på besök varnar han dem för att hon kan attackera en annan hund, eftersom det var så hon brukade göra med dem. Han ber dem skicka ut lugn energi. När husse går med Emily i hägnet och kommer fram till Cesar och matte så sträcker sig Cesar omedelbart efter kopplet. I samma ögonblick attackerar Emily en hund som står bredvid. Cesar hänger upp henne i stryphalsbandet och tvingar sedan ner henne på sidan. Hon verkar nu ha vant sig vid att bli alfarullad och kämpar inte emot.

Emilys utfall med hundar i tidigare avsnitt som Cesar mig veterligen inte klassat som Red Zone så känns hon inte så väldigt annorlunda.

Hon slänger sig i kopplet, är uppjagad och utan någon tvekan väldigt ovan vid att möta andra hundar men det är inte värre än exempelvis Opie eller Churchill och jag ser aldrig Emily rikta sin aggression mot Cesar. Ändå konstaterar han, enligt tidkoden på DVDn redan efter cirka 25 sekunders analys och utan att han gjort något annat med henne än att ge lite halvhjärtade korrigeringar och hålla i kopplet medan hon gör utfall att hon är Red Zone.

Under följande fyra veckor fortsätter rehabiliteringen och Emily får lära sig hur man uppför sig. Han visar bland annat sina matritualer och sätter henne på ett löpband. Han skrattar och säger ”Emily tycker verkligen om det här, Emily har jätteroligt”. Emily går förvisso utan koppel när hon är på bandet men hon ser stressad ut, och som att hon blickar bort men inte kan gå bort. Hon har påsar under ögonen.

Sen visar han en ”psykologisk övning” där han gör sitt ”Tsst-ljud” åt henne bland många andra hundar. Hon lägger sig ner, slickar sig om munnen. ”Det här är jättebra, hon gör det självmant. Jag har inte sagt vad hon ska göra”. Sen visar han hur hon lägger sig på ryggen bland andra hundar. När hon väl kommer hem igen förklarar han att eftersom han inte arbetat med henne och ägarna eller i hennes hemmiljö så kommer hon nu att göra som hon brukade när hon var med dem. Han tar henne till hennes ”värsta mardröm”, grannens dobermann som står bakom ett stängsel. Han korrigerar henne fram till stängslet, korrigerar när hon ser på dobermannen och tvingar henne att vända ryggen till och sitta. I slutet gråter ägarna och berättar om sina skuldkänslor över Emily.

Med tanke på att TV är vad det är ser jag det inte alls som en omöjlighet att producenterna faktiskt har letat efter en hund de kan ha med som seriens första Red Zone - värdig ett helt avsnitt. Det här är bara spekulationer men jag tycker att det är anmärkningsvärt att någon med Cesars arbetslivserfarenhet klassar en hund som Emily som det värsta han sett.

Jag har funderat mycket över det här avsnittet för det känns förutbestämt och till viss del skapat av producenterna. Jag utgår i alla mina granskningar från att det som visas är det som händer men det är ett par saker som gör mig riktigt misstänksam i det här avsnittet.

Den första är hur snabbt Cesar konstaterar att Emily är ett Red Zone-fall. Om man jämför 52

Cesar beskriver Red Zone som ett stadie där hundar som vill döda andra hamnar. Det är hundar som ser rött, som är extremt fokuserade på sin enda tanke: att döda eller förstöra den eller det de ställt in sig på. Om de inte kan komma åt den de är efter kommer de att attackera vem som helst i sin väg.

Red Zone beror enligt Cesar på en extrem obalans hos hunden och det är ingenting som hunden själv väljer. De här individerna finns enligt Cesar inte i det vilda förutom om djuret är drabbat av en sjukdom, till exempel rabies.

Han menar att beteendet oftast kommer ur en traumatisk erfarenhet orsakad av människor.

Cesars behandling av Emily går ut på att bryta ner henne, bit för bit och få henne att stänga av och acceptera sakernas tillstånd. Emily är en hund med allvarliga problem med andra hundar och med tanke på hennes ras känns det som en väldigt vågad risktagning att behandla henne som han gör. Cesars lösning är att tvinga henne att vara nära andra hundar, att lägga sig på rygg bland dem (med tvång) och göra en massa andra saker som kan tyckas onödigt svåra för en envis hund med hennes bakgrund. Det faktum att han tvingas

kontakt@ceva.com www.ceva.nu

53

Hund & Människa upprepa alfarullningarna, nedtryckningen och korrigeringarna i princip varje ny situation visar att Emily inte lär sig något mer än att passivitet är det bästa just då. Det anser jag handlar mer om tillfälliga överlevnadsstrategier än inlärning. Korrigeringarna och den hårda attityden mot Emily kommer med andra ord att bli tvungen att fortsätta igenom hela hennes liv och frågan är hur mycket av det hon klarar av innan det rinner över och hon skadar någon.

tycka att hundmöten uteslutande är något positivt. Hon kommer följdaktligen inte att kunna slappna av på promenader eller i umgänge med andra hun dar utan måste hela tiden vara på helspänn, för just den här hunden kanske vill henne illa. Det finns betydligt bättre sätt att hjälpa en hund få tillbaks förtroendet och lära sig bli en hund igen. De metoderna innefattar bland annat counter conditioning, desensibilisering och säkra möten med trevliga hundar.

Emilys association till andra hundar kan mycket väl påverkas positivt av att hon får chans att vistas bland andra hundar förutsatt att det mötet går bra till. När Cesar förklarar att hundarna på hans center börjar slåss mellan varven och kallar det en del av rehabiliteringen ställer jag mig väldigt kritisk till om hundmötena gör henne gott. Det Emily lär sig är att vissa hundar är trevliga och låter henne vara, med andra hundar blir det slagsmål. Resultatet blir att hon inte kan börja generalisera och

Counter conditioning, på svenska ungefär tvärtemotinlärning är ett sätt att förändra hundens association och förväntan inför en viss situation. När hunden lär sig att koppla ihop till exempel mötet med andra hundar med belöning istället för obehag eller konflikt kommer hunden gradvis att ändra inställning och bli mer positivt inställd. Genom att hela tiden hålla sig på säkra avstånd, där hunden inte hinner börja reagera negativt genom att spänna sig, skälla eller göra utfall säkras

modern hundträning Vi har hundkurser i Tomelilla och Malmö.

Vi tränar med moderna, mjuka metoder. ”Det skall vara kul att gå på kurs!”

0760-475 470 www.hundisyd.se 54

Hund & Människa en nivå i taget. Arbetet kan då hela tiden gå framåt och avståndet och belöningsfrekvensen (hur snabbt och ofta man måste belöna hunden) kan minska. I takt med hunden klarar ett övertygande antal hundmöten och situationer på ett visst avstånd kan ekipaget komma närmare störningen och fortsätta arbetet med att ändra hundens association. Samtidigt som man förändrar hundens association arbetar man med hundens beteende. Man tränar bort utfallen, skällandet eller dragandet i koppel och istället belönar man att hunden är lugn, kanske tar ögonkontakt eller går fot. En annan komponent i den här typen av träning är desensibilisering, ett begrepp som står i motsats till flooding som beskrivits tidigare.

Desensibilisering är ett annat sätt att bota fobier, rädslor eller andra aversiva känslor.

Genom att utsätta hunden för det den har problem med i så pass små doser att den inte får panik lär sig hunden att vara lugn trots att den kanske är lite obekväm i situationen. Man arbetar hela tiden på en nivå där hunden kan hantera det och göra rationella val och man avbryter innan stressen börjar påverka hunden negativt och hindra inlärningen. Hunden vänjer sig gradvis vid situationer och i takt med att den får fler positiva erfarenheter lär den sig komma över sina rädslor. Ett exempel är att vänja en hund vid fyrverkerier genom en CD med inspelade smällare där man kan reglera intensitet och ljudstyrka på ett kontrollerat sätt. I Emilys fall hade det handlat om att vara med andra hundar. Genom att ge henne trygga, lugna möten med en hund i taget istället för att leda in henne i en flock med femtio hundar ger man henne en ärlig chans att faktiskt klara av situationen.

Umgänget med hundarna sker i min mening bäst om hundarna får gå tillsammans, först på lagom långt avstånd så att ingen av hundarna hinner reagera negativt. När Emily är trygg på den här nivån minskar man avståndet och kan till slut gå bredvid varandra. Med en hund som har aggressionsproblem och är snabb med att bita är munkorg en väldigt bra idé (förutsatt att hunden trivs med den och är bekväm!) för att garantera säkerheten för den andra hunden.

Att slåss kan för vissa hundar säkert vara en belöning i sig självt och det kan hursomhelst bli en vinnande strategi för en hund med hundmötesproblem. Tränaren måste därför se till att hunden aldrig mer får tillfälle att slåss.

När Emily kan umgås lugnt med en hund fortsätter arbetet med nästa hund. Att arbeta bort hundaggression tar tid. Det måste få ta tid för det är ett problem som kan få förödande konsekvenser. Det finns i min mening inga snabba lösningar som minimerar risken för återfall, skador och bakslag lika mycket som en lugn, gradvis förbättring.

Fallet med Emily är väldigt talande för Cesars sätt att arbeta med den här typen av problem.

Han tar bort symptomen på en hund som har problem med hundmöten och istället för att förbättra hennes relation till andra hundar bestraffar han henne för att hon är en hund som gör det den är född till och det gör henne potentiellt livsfarlig. När Cesar tar Emily till hundcentret säger speakerrösten med dramatisk röst ”Back at her home Emily used to be a terror - now she’s about to be scared straight”.

Och det är precis det han gör i det här avsnittet. Han utsätter Emily för så mycket obehag att hon stänger av. Anledningen till att det tar så pass lång tid tror jag kan bero på att hon är av en ras som inte ger upp i första taget.

Slutsats och sammanfattning ”Jag tränar inte hundar - Jag rehabiliterar dem” Det som kännetecknar Cesar Millans arbetssätt är att han ”inte tränar utan rehabiliterar” hundarna. Instruktörer lär hundarna ”sitt”, ”ligg” och “gå fot” men Cesar Millan säger att han sysslar med hundpsykologi, att han visar hundarna att vara hundar. Många av hundarna kan ingenting på signal innan Cesar kommer dit och när han är klar har de inte lärt sig något nytt. En stor del av problematiken kring hundarna som tas upp i Dog Whisperer är att de är oerhört otränade och Cesar försöker heller inte lära dem något. För många avsnitt gäller att hundarna i princip inte har lärt sig något, varken innan programmet eller efter. Cesar talar ytterst sällan om för dem vad han vill att de ska göra utan bestraffar istäl55

Hund & Människa let alla oönskade beteenden. Den här typen av träningsmetoder skapar en osäkerhet hos hundar och deras självförtroende tar stryk. De vet inte vad han vill att de ska göra, bara att de riskerar bestraffning om de försöker göra något. Detta är sämsta tänkbara situation om man sedan vill lära hunden någonting och få den att förstå vad man vill att den ska göra.

någon del består av bestraffningar. Även om bestraffningarna enligt ägaren är ”rättvisa” och kanske inte ens sker varje dag så hämmar de och försvårar den operanta inlärningen.

Bestraffningar varar inte bara under de få sekunder de pågår utan dygnet runt. Oron att bli bestraffad finns där alltid, annars skulle bestraffningen förlora sin tänkta mening, som är att hunden ska undvika ett visst beteende.

Jag har inte hört Cesar prata om positiv förBestraffningarna och rädslan för dem gör hunstärkning eller belöningsträning i något avsnitt den passiv och man tar ifrån den självkänslan men han skriver om det i sin bok. Där menar att våga testa sig fram. En stor nackdel med han att klickerträning fungerar bra när man att, som Cesar gör bestraffa istället för att inte ska lära hundar trick och till viss del vard- ags- träna hundarna och lära dem signaler för olika lydnad, förutsatt att hunden är “välbalanserad beteenden är att de inte vet vad man vill att och av låg- mellanenergi”. Han skriver vidare de ska göra. De har inget alternativt beteende att klickerträningen måste ske i begränsad att ta till när de blir osäkra och kommer med utsträckning och i kombination med disciplin största sannolikhet antingen a) göra ingenoch rättvis korrigering. Eftersom klickerträning ting alls och sedan b) när störningen blir för är en operant träningsform och alltså bygstor göra precis det beteende som de blivit ger på att hunden tar initiativ och testar olika bestraffade för, eftersom det är det beteendet beteende för att se vilket som ger utdelning de är motiverade för (av rädsla, jaktlust, zonär det en stor nackdel om hundens vardag till försvar eller liknande). Bestraffningen måste

100 %

positiv förstärkning Våra instruktörer jobbar INTE med: • Stryphalsband eller annat obehag.

• Rätta knycket i kopplet, eller annat som kan orsaka hunden skada.

Våra instruktörer jobbar med: • Positiv förstärkning för såväl hund som hundägare.

• Positiv inställning och devisen att det skall vara kul att gå på hundkurs.

www.sirius.dinstudio.se 56

Hund & Människa då ta vid igen och så fortsätter våldsspiralen på samma sätt. Om man istället tränat in ett alternativt, önskvärt beteende så hade hunden kunnat erbjuda det för att få belöning, eller om man tränar med bestraffningar slippa undan bestraffningen. Ett alternativt beteende kan vara att gå fot när man ser en annan hund, att sitta ner när någon kommer fram för att hälsa eller ta ögonkontakt med ägaren när grannens barn kommer springande. Att lära hunden saker med positiv förstärkning är utvecklande och stärkande för både hunden och relationen mellan ägare och hund. Det ger hunden (och ägaren!) självförtroende, ett sätt att hantera vardagen och en vana av att lösa situationer ihop.

Har dåliga tränare och missförstådd träningsfilosofi gett Cesar Millan fritt spelrum?

Cesar har invändningar mot att använda belöningsbaserad träning och säger att den må fungera bra vid inlärning av nya trick och viss vardagslydnad men att det inte fungerar för att ändra på ett oönskat beteende. Mängder av hundpsykologer som arbetar med moderna träningsmetoder, och rehabiliterar hundar med allvarliga problem skulle inte hålla med. Klickerträning, tvärtemotinlärning och desensibilisering är idag viktiga redskap för att komma till rätta med vad Cesar kallar Red Zone-hundar. Cesar menar att hundarna är alldeles för mycket ur balans för att vara mottagliga för belöningsbaserad träning. Han tar upp ett exempel, där han förvisso har rätt, men där jag jag tycker att han inte förstått en väldigt viktig poäng. Cesar skriver i sin bok Ledarskap med Cesar: Man kan kasta en stor saftig köttbit framför en hund i den röda zonen - en hund som utan vidare dödar andra hundar - den tittar inte ens åt den. Kan ni tänka er att man håller på med en klicker eller att man försöker kasta godis, samtidigt som man kämpar för livet för att få en sådan hund att låta bli att anfalla en människa eller en annan hund.

Jag håller helt med honom om att det inte förändrar hundens beteende i önskvärd rikt-

ning om man försöker kasta godis på den när beteendet gått så här långt. Hunden är inriktad på att försvara sig och då har man gått för snabbt fram, avståndet var för litet eller så var störningen för svår. Troligtvis händer ingenting med beteendet för att man kastar godis och det kommer inte vara lätt att locka hunden ur situationen med godis eftersom motivationen är helt fel. Hundar vill i besvär- liga hundmötessituationer öka avståndet till den andra hunden och då är det det som är belöningen.

Det går utmärkt att arbeta med den här formen av beteendeändring, att man låter hunden slippa undan en störning när den gör ett önskvärt beteende (som att lukta på marken, vrida på huvudet, byta riktning eller ta ögonkontakt). Det viktiga är att man ger hunden en rättvis chans att göra rätt.

Nyckeln till att använda klickerträning för att förändra den här typen av beteende är att man hela tiden lägger träningen på en nivå där hunden klarar av den, att man arbetar sub-threshold. Det innebär att man anpassar avståndet till störningen, graden av störning och motivationen till hundens dagsform så att hunden är tillräckligt lugn och motiverad för att fort- sätta erbjuda önskat beteende så att detta kan förstärkas. Om man däremot försätter sig själv och hunden i en situation som är för svår kommer hunden inte att kunna erbjuda önskat beteende. Då är det helt meningslöst att kasta godis på hunden. Det är tydligt att belöningsbaserad träning är väldigt missuppfattad och oavsett om det är avsiktligt eller ej så ger det bestraffningsbaserad träning en massa spelrum som jag tycker att den inte förtjänat.

Många tror att de som arbetar med positiv förstärkning “ger hunden godis för att va snälla”, aldrig säger nej till sina hundar och låter dem bete sig precis hur de vill. Bestraffningsförespråkarna gör sig lustiga över den andra sidan och slipper på så vis bevisa sina egna metoders effektivitet och försvara dess bieffekter.

Jag tror att Cesars framgång till viss del varit möjlig för att det finns så få duktiga tränare som är bekväma nog att ta plats i offentligheten och visa på de fantastiska träningsmöjlig57

Hund & Människa heter som finns om man ser bortom dominans och bestraffningar. Metoderna är etiska, enkla, välbeprövade och vetenskapligt testade och tränarna finns där - de är bara inte på TV. Om en modern och säker hundträning visades på TV kunde man ersätta “Don’t try this at home” med “Please try this at home!”. Är Cesar Millans metoder farliga?

Cesar Millan har under åren fått stark kritik av fysioterapefter, veterinärer, etologer och hundtränare (en stor del finns samlade på websidan Beyond Cesar Millan) eftersom han använt metoder som de menar är skadliga för hundarna. Det är de upprepade rycken i kopplet, halsbandets placering högt upp bakom öronen, användandet av elhalsband och stackel som fått mest kritik. The American Humane Society krävde i september 2010 att tv-serien omedelbart stoppades eftersom de menar att metoderna är inhumana, omoderna och olämpliga. Listan på människor som ställer sig kritiska till Cesars metoder har vuxit för varje säsong som programmet sänts.

Om man ser bortom Cesars beskrivning av vad koppelplaceringen är till för och studerar hundens anatomi så märker man att hundens nacke är som allra känsligast där han väljer att placera kopplet. Många av hundarna han arbetar med är av starka raser och de har ett muskulöst utseende med breda nackar och kraftiga käkar. De ser tåliga ut och utvecklar även sin muskulation ytterligare över nacken om de utsätts för upprepade koppelryck eller drar mycket i kopplet. När Cesar väljer att sätta kopplet uppe bakom öronen på hundarna sätter han det på en plats där flera känsliga nerver sitter, en av dem är trigeminus. Tryck mot trigeminusnerven används i kinesisk tortyr och med tanke på att människors och hundars halsar har väldigt liknande anatomi är det inte en alldeles för vågad chansning att tryck mot nerven gör väldigt ont även på en hund.

Halsbandet har fått stark kritik från medicinskt kunniga hundproffs världen över men säljs idag i många vanliga hundaffärer i Sverige.

Upprepade koppelryck har en stor risk att permanent skada hundarna och orsaka problem med nacke, strupe och rygg.

58

En effekt av Cesar konfrontativa arbetsmetoder är att människor i hundarnas närhet riskerar att bli bitna. Cesar själv blir biten i flera av de episoder jag har sett och det framkommer i The ultimate episode guide att producenter och kameramän blivit bitna vid flera tillfällen.

Hans sätt att tvinga samman hundar som inte är bekväma med varandra har i flera avsnitt resulterat i att hundarna börjat slåss (Emily, säsong 1, episod 11, samt Trinity säsong 4, episod 27). Även ägarna själva blir bitna (avsnittet om Opie är ett exempel, säsong 1 episod 1) och med tanke på hur bestraffningar inte tar bort utan bara maskerar den underliggande problematiken är det ingen vågad gissning att flera av hundarna som rehabiliterats kommer bita igen. Cesar Millan menar själv att han aldrig skulle skada hundarna, att de ska behandlas med respekt och att han alltid använder minsta möjliga tryck för att korrigera ett beteende.

Likväl innebär koppelrycken, elhalsbanden och alfarullningarna en reell skaderisk, inte bara för hundarna utan även för alla människor som råkar vara i närheten. Skaderisken pågår inte bara när han är på hembesöket utan det kommer, förutsatt att ägarna följer hans råd fortsätta under hela hundens liv.

Vem är nöjd med att allt är en kamp om makten?

I Dog Whisper är upplägget väldigt ofta dramatiskt och musik, speaker och storyline skapar en domedagskänsla där det är liv eller död. Allting handlar om att vinna eller försvinna, i Cesars värld är det en ständig kamp om makten. Han definierar människor, hundar och situationer som bra eller dålig energi, som starka eller svaga. Ledarskap, rangordning och energier är tre begrepp som är väldigt svåra att definiera och vanliga hundägare har sällan en relation till dem. När så vaga begrepp är avgörande för hundens utveckling får den som definierar begreppen väldigt stor makt och allt personen säger väger tungt. Ägarna är dessutom ofta desperata när de söker Cesars hjälp som en sista utväg. Det är

Vill du bli hundinstruktör?

I höst startar vi vår nionde instruktörsutbildning, kanske vill du bli en i gänget?

och företagare skall kunna erbjuda ett så brett kursutbud redan från start.

Målet med vår instruktörsutbildning är att ge en bred och gedigen kunskap som gör att du känner dig mogen att starta företag inom hundbranschen när utbildningen är avslutad.

Vi väljer att fokusera på positiv förstärkning, både vad gäller hundar och människor. Vi tror inte att bestraffning leder till några bestående resultat eller att hundägande är någon slags maktkamp. Vi värnar om en god relation och att det lönar sig att berömma och att det ger ett långsiktigt resultat.

Vi utbildar inte konkurrenter utan kollegor som vill verka i samma anda, vilket gör att vi värnar om gemenskapen i gruppen såväl före som efter avslutad utbildning. Det bästa betyget på våra utbildningar är de elever vi examinerar, därför är det av största vikt att våra elever håller den kvalitet vi eftersträvar efter avslutad utbildning. Våra elever är med andra ord vår kvalitetsmärkning.

Vi utbildar just nu vår åttonde grupp instruktörer och de eleverna är väldigt nöjda med den nya form som utbildningen har fått, vilket gör oss säkra på att den modellen är den vi vill fortsätta med.

De nya delarna är att utbildningen leder till tre seperata diplom, hundinstruktör, hundinstruktör med klickerinriktning samt RallyMixinstruktör. Allt för att du som blivande instruktör

Vi har valt att värna om små instruktörsgrupper eftersom vi vill värna om kvalitén. Antalet på vår utbildning är nu max 8 och i och med att vi förminskat gruppens storlek har vi också märkt att kvalitetén har blivit högre.

Om du vill finns det även möjlighet att komplettera utbildningen med ytterligare tre helger och på det viset även kunna öppna eller arbeta på hunddagis/pensionat.

Nästa utbildningsstart: 20-21 augusti 2011

www.hundisyd.se 59

Hund & Människa inte sällan de berättar att det är avlivning som gäller om inte Cesar kan hjälpa dem komma till rätta med problemet. Även om Cesar är väldigt charmig och trevlig mot människorna han möter så får han dem att inse att de inte duger, att de inte klarar av sina egna hundar.

Han förklarar för dem att de är dåliga ledare och gör dem osäkra på allt vad de tidigare trott eller stått för. Många hundägare berättar i första presentationen att de inte vill använda stryphalsband, spruta vatten eller knappt säga till hunden för att det känns oschysst. En del ser hundarna som sina barn. Några minuter senare är de beredda att strypa dem och får lära sig hur hårt de ska rycka i stryplänken för att hunden ska reagera. Jag tror att desperationen och önskan att hjälpa sina hundar kan få människor att acceptera i stort sett vilka metoder som helst, bara en auktoritet säger att de fungerar.

Jag frågar mig hur många som vill ha det så här på riktigt. Vill folk kämpa om makten med sina hundar? Och hur många vill egentligen brottas på liv och död med sin hund eller strypa den tills den inte får luft? Väldigt få misstänker jag men det är ditåt det leder om man börjar bestraffa en hund med en väldigt stark motivation för ett oönskat beteende.

Det som börjar med en mild bestraffning leder ofta till en våldsspiral där hårdare och hårdare bestraffning måste till för att hålla det oönskade beteendet under kontroll. I samma takt som bestraffningarna blir hårdare normaliseras också metoderna för den som bestraffar.

Viktigt i normaliseringsprocessen är också att den som bestraffar får höra att det är nödvändigt och att en auktoritet visar att det är en godkänd metod.

Trots att normaliseringsprocessen fungerar i en hel del människor tror jag det är få som känner sig bekväma med att bestraffa sina hundar. Jag tror det beror på att hundägandet för de allra flesta är en hobby, något de gör för att det är roligt. De vill att det ska vara roligt att ha hund eftersom det för dem är själva syftet med att ha hund. Det kan vissa gånger vara en utmanande uppgift att som instruktör få hundägare att överhuvudtaget träna med 60

hundarna, att belöna rätt och att vara konsekventa i sin uppfostran. Om de dessutom måste gå emot vad deras hjärta känner och göra saker mot hundarna som kanske inte känns helt riktigt så talar mycket för att de kommer göra ett dåligt jobb oavsett metod.

Det är en farlig och ogrundad tanke att hundar skulle börja utveckla rädslor och aggression för att de tror att de bestämmer.

Cesars dominanshypotes gör rädslor, bristfällig träning, besatthet och allvarlig förtroendebrist till en kamp om makten. Istället för att lära hundarna komma över sina problem och jobba tillsammans med sina människor sätter han dem emot varandra i ett viljornas krig utan vinnare.

Jag minns så tydligt när jag blev rekommenderad att titta på Dog Whisperer 2006. Det var avsnittet om Opie som hade liknande problem som min egen omplaceringshund. Det var första gången jag såg programmet och jag minns än idag hur mycket det påverkade mig.

Jag mådde dåligt för Opies och mattens skull och jag mådde dåligt för att jag själv kände mig så värdelös som inte fick ordning på min egen hund. Även om jag var kritisk till Cesars sätt när jag såg avsnittet köpte jag bitvis hans prat om brist på ledarskap. Jag började, trots att jag kände till min egen hunds jobbiga bakgrund, att grubbla över om det kanske var i ledarskapet det brast. Jag ställde inte upp på sättet han jobbade men tänkte för en stund att mitt ledarskap kanske inte dög, att jag inte var tillräckligt duktig för att hantera min hund.

Cesar lyckades ju faktiskt få Opie att vara stilla i hundmöten och jag tänkte, även om det kändes fel att det var bättre än att hunden flippade ur. Jag kan så väl föreställa mig hur det måste kännas att vara en hundägare som får höra att man måste bli en bättre ledare.

Avslutande ord Sammanfattningsvis konstaterar jag att det finns mycket relevans i det Cesar Millan säger.

Han har fått mängder av amerikaner att börja motionera sina hundar och han har givit dödsdömda hundar en ny chans i livet. Han har fått människor att adoptera istället för att köpa

Hund & Människa valpar från uppfödare i en värld där hundratusentals hundar dödas varje år och han har försökt få folk att engagera sig i sina hundar.

Tyvärr har han också bidragit till att ta hundträningen femtio år bakåt i tiden. Cesar Millan förespråkar ett sätt att se på och förhålla sig till hundar som inte har någon modern forskning som stöd. Den dominanshypotes han lutar sig emot har motbevisats av flera etologer som studerat vilda vargar och förvildade hundar. Men det handlar inte bara om dominans, Cesar gör mer än att vilseleda sina tittare att de måste dominera sina fyrfota vänner för att få frid i huset. För folk som ser Dog Whisperer framstår det som att problem som hundarna dragits med i flera år går att lösa i ett koppelknyck och att vissa hundar bara blir lugna om de tvingas till underkastelse. Det här har en förödande effekt på helt vanliga relationer och på hundar med väldigt vanliga problembeteende eftersom människor är benägna att ta till sig saker de ser på TV. När deras hund skäller på andra hundar och de inte får någon annan vägledning än att rycka i kopplet eller lägga den på rygg så spelar det ingen roll att disclaimern säger ”Don’t try this at home”.

Vidare är analyserna av hundarnas problembild väldigt bristfällig och många gånger ogrundad. Cesar Millan säger i sin bok att alla hundar som deltar i programmet är veterinärbesiktade men att han själv vill veta så lite som möjligt när han träffar dem första gången. Det är ytterst sällan han frågar om hundens bakgrund eller utgår ifrån de, många gånger uppenbara händelser som kan ha gjort hunden till den den är. Analysen består istället i stort sett alltid i att hunden är dominant.

Lösningen är förenklad och har många biverkningar men även om Cesars metoder skulle fungera som han vill anser jag att målet är allt annat än önskvärt. Jag vill inte ha en kuvad hund som inte vågar ta några initiativ i rädsla att bli bestraffad och som inte talar om för mig att den inte klarar av situationen.

Jag vill ha en livlig, lycklig och välbalanserad hund som har lärt sig att fungera i samhället och trivs här. Jag vill ha en hund som vet att den kan lita på att jag beskyddar den och

ser till att lösa situationer som den inte klarar själv. Jag vill ha en hund som följer mig genom svåra störningsmoment och lyssnar på mig men jag vill att den ska göra det för att den tjänar på det och för att den trivs med mig, inte för att den är rädd.

Källförteckning • Millan / Peltier - Ledarskap med Cesar, Natur & Kultur 2006 • Milio / Peltier -The ultimate episode guide, Fireside 2008 • Whisperer säsong 1-7, National Geographic Channel 2004-2010 • Jensen, Per - Den missuppfattade dominansen (artikel) • Anders Hallgren - Alfasyndromet, ICA Bokförlag 2006 • Anders Hallgren - Ryggproblem hos hund, eget förlag 1994 • Anders Hallgren - Bedömning av farliga hundar (artikel) • Anders Hallgren - Farligt halsband (artikel), Freddy Worm Christiansen - Hundars och vargars beteende, Tanke i tryck 2010 • Schilder/ van der Borg -Training dogs with help of the shock collar: short and long term behavioural effects. (artikel) 2003 • Duffya/ Hsub/ Serpella - Breed differences in canine aggression (artikel 2008) • RH Polsky - Can aggression be elicited through electronic pet containment systems. (artikel) 2000.

Rasmus Andersson är utbildad hundinstruktör på Hundens Utbildningsakademi och driver företaget R+ Hundskola i Malmö.

61

Träning & Beteende

Är hundvana och hundkunskap samma sak?

Av Malvina Ravenklint

Foto: Natasja Ravenklint Jag har haft hund nästan hela mitt liv, minns det som, ja kanske inte som det var igår men jag minns tydligt den dagen jag fick min första hund. Det var för nästa 40 år sedan.

Det kom ett samtal till fritids där min mor bad mig komma hem för det var någon som ville träffa mig. Inte långt därefter var jag hemma och i köket satt min mamma, hennes väninna med dotter och på golvet världens sötaste valp. Då hade jag ingen aning om att den lilla valpen var vår utan trodde helt enkelt att min mor hade ringt efter mig för att träffa hennes väninna, som jag tyckte väldigt mycket om och deras lilla valp. Det var först när min mor, valpen och jag var ensamma som jag förstod 62

att det var vår valp. Hennes namn var Tassa och hon var en boxer.

Nu nästa 40 år och ett antal hundar senare kan jag faktiskt säga att jag har haft hund nästan hela mitt liv. Men vad innebär det egentligen? Har man per automatik all den hundkunskap man behöver, vet man hur inlärningen hos hund går till, förstår man hundens alla behov, har man kunskapen att träna hunden på det mest optimala sättet? Detta är bara ett par frågor som man kan ställa sig.

Valpkurser På ”min” tid hade man inte tillgång till valpkurser som man har idag. Då var det i stort

Träning & Beteende

Foto: Natasja Ravenklint sätt bara till den lokala brukshundsklubben man kunde vända sig till. Fick man problem med sin hund ja, då var det bestraffning som gällde. Idag vet vi bättre. Bestraffning leder endast till en dålig relation mellan ägare och hund.

Som modern hundtränare, det vill säga att man som hundtränare använder sig av fungerande vetenskapligt bevisade metoder får man ofta frågan om man aldrig någonsin får säga nej till sin hund, klart att man får och man får även vara bestämd. Ingen mår bra av att leva i en värld utan regler. Frågan är bara hur man lär hunden vad som är rätt eller fel.

I dagens läge kan man få hur mycket tips som helst genom att titta på TV. Där hittar vi både hundcoacher, hundtränare ja till och med en man som kan tala med hundar. Hur kritiska är vi när vi ser på dessa program. Hur noga tittar vi egentligen? Är det bara resultatet vi ser?

Hur har inlärningen gått till? Jo oftast genom bestraffning alternativt korrigering som i mina ögon är samma sak. Får man se någon form

av träning där hunden själv får välja vad som är rätt eller fel? Svaret är nog nej.

Mycket av detta beror på att vi så tydligt måste visa vem som är flockledare, vem som bestämmer, helt enkelt vi måste ha ett bra ledarskap. Har man inte det så kommer man aldrig få en lydig hund.

Ledarskap kontra lydnad Låt oss nu bena upp ledarskap och ordet lydig. Varför oroar vi oss så hela tiden för att vara tydliga med att ha ett bra ledarskap, vikten av att hela tiden visa att vi minsann är flocken ledare hemma? Detta behöver vi inte oroa oss för, vi är redan Gud för hunden. Det är vi som bestämmer vad, när och hur mycket hunden skall äta. Vi bestämmer när, med vem hunden får para sig. Om hanen i fråga inte egentligen vill para tiken, ja då hjälper vi till. Vi bestämmer även oftast när hunden bör bli kiss- och bajsnödig. Om den råkar göra inne som vuxen, ja då blir vi arga. Vi bestämmer vilken hundsport vi vill att den skall hålla på med. Kanske hunden som bara får träna 63

Träning & Beteende det enbart att jag inte gjort själva träningen tillräckligt rolig och givande för hunden.

När man säger detta till gemene man så får man oftast frågan ” men det är ju du som bestämmer”. Men är det verkligen bara jag som skall få bestämma? Både hund och människa är djur i grund och botten. Vi är artfränder och då vi inte talar samma språk kan det bli missförstånd eller så tolkar vi varandra olika. Alltså måste jag bli bättre på att förstå min hund och även låta min hund bestämma. Detta utan att få en ”olydig” hund.

agility hellre hållit på med bollvallning, sök och spår eller RallyMix® . Vi kan nog med säkerhet fastställa att vi är ledarna och att det är vi som för ledarskapet hemma. Man kan inte bli mycket mer än en Gud, eller hur?

Vad menar man då med lydig? Den frågan har jag slängt ut i luften och svaren man får är oftast, att hunden skall kunna sitt, ligg, komma på kommando, vara följsam, inte dra i koppel, kunna gå fot, listan kan göras hur lång som helst. Hur man når alla dessa mål är inte lika självklart.

Samarbete För mig är en lydig hund en hund som vill samarbeta. Om den inte vill detta så innebär 64

Genom att hela tiden bestraffa hunden gör vi den till en tickande bomb som kan smälla av när som helst. Om vi däremot hjälper hunden att förstå vad vi vill att den skall göra genom att visa vägen på ett generöst och humant sätt får vi hundar som mår bra och som inget hellre vill än göra oss glada.

Tänk efter, oavsett vilket humör vi än är på, oavsett hur mycket bannor vi gett vår hund älskar den oss villkorslöst.

Hunden är för snäll Vi skall nog vara väldigt tacksamma över hur snäll hunden egentligen är. När man tittar på tv så undrar man ibland om hunden är mentalt handikappad på något sätt eftersom den står ut med så mycket dumheter, slag och ryck i kopplet.

Träning & Beteende Man får inte glömma att vi som oftast utsätter våra hundar för hunden onaturliga saker.

Den SKA kunna umgås med andra hundar, den SKA kunna hålla sig på tomten och inte jaga katten som springer förbi utanför, den SKA kunna gå fint i koppel, den SKA kunna vara med barn oavsett hur barnen hanterar hunden, den SKA låta bli att äta kattbajset i trädgården, den SKA kunna låta bli att gräva i rabatten, återigen bara för att nämna ett par saker som hunden bara SKA kunna göra. Har vi då som hundägare inga SKA som vi måste göra? Jo det har vi, vi SKA lära oss vad det innebär att ha hund innan vi skaffar en. Vi SKA läsa på om hundar, vi SKA vara villiga att lära oss hur hunden och dess inlärning fungerar för inlärning SKA inte ske genom bestraffning.

Så med gott samveta kan jag nog säga att jag har hundvana men det vore en lögn om jag sa att jag kan allt om hund, detta till trots att jag är utbildad hundinstruktör, hundpsykolog,

hundfysioterapeut, ja listan kan göras ännu längre. Ändå har jag hela tiden mer att lära och känner mig även både villig och motiverad att lära mig mer. Inte bara för min skull utan även för mina hundars välmående.

100 %

positiv förstärkning Våra instruktörer jobbar INTE med: • Stryphalsband eller annat obehag.

• Rätta knycket i kopplet, eller annat som kan orsaka hunden skada.

Våra instruktörer jobbar med: • Positiv förstärkning för såväl hund som hundägare.

• Positiv inställning och devisen att det skall vara kul att gå på hundkurs.

www.sirius.dinstudio.se 65

Hundens Värld tackar:

Sponsorer: Kakadu Traders Annonsörer: Kakadu Traders Ceva Hundligan RallyMix.se Hundmedborgartestet Sirius hundkonsulter Hundens Utbildningsakademi Privata sponsorer som stödjer tidningen: Ingen i detta nummer Företag som stödjer tidningen: Ingen i detta nummer Skribenter: Titta Benjaminsson Rasmus Andersson Yve Alkeborn Kim Molina Rivera Natasja Ravenklint Malvina Ravenklint Fotografer: Jonas Mårtensson Mikael Hedman Bols kennel nixxphotography Natasja Ravenklint

Nästa nummer: Utkommer i slutet av april 66