Raser & Typer Hereditary Necrotising Myelopathy är en neurologisk sjukdom som kan liknas vid galna ko-sjukan. Den är alltid dödlig och uppträder före åtta månaders ålder. Sjukdomen är ärftlig, men ovanlig. Inga fall har rapporterats i Sverige och endast ett fall i Holland. I Holland tar man ur den sjuka hunden, samt alla närbesläktade hundar, ur avel, det vill säga avkommor, föräldrar, halvsyskon till den sjuka hunden och helsyskon till föräldrarna. Höftledsdysplasi Det finns inte något hälsoprogram för HD inom rasen, men det finns ändå de som har röntgat. Av de 43 hundar som är röntgade är 14 utan anmärkning, och 19 av hundarna har grad A. Eftersom antalet röntgade hundar är få är det svårt att säga något om resultatet. I både Tyskland och Finland är det obligatoriskt att HD röntga hundar före avel. I Tyskland hade 5% av hundarna grad C, D eller E, och i Finland hade 14% av hundarna HD grad C eller D. Framtida hälsoprogram Det långsiktiga målet är att bibehålla rasen frisk och att utrota de allvarliga ärftliga sjukdomarna, vilket idag innebär von Willebrands sjukdom och Hereditary Necrotising Myelopathy. Det kortsiktiga målet är att bibehålla den låga graden av hälsoproblem och ärftliga sjukdomar. Strategin för att nå målen är att kräva DNA testade och vWd-anlagsfria avelsdjur före avelsdebut, och att få till framtida SKK avelsprogram
för detta, och att man ska ha direkt kontakt med den holländska klubben när det gäller DNA resultat för svenska hundar. Att man ska kräva känd status på ögon och knän enligt SKKs hälsoprogram. Att om det tas bort krav i det svenska avelsprogrammet, så skall de holländska kraven gälla. Att man ska använda sig av det holländska registret inför en parning och att på det sättet se så hur hälsostatusen ser ut i linjerna. Exteriör Stora hundar och lågställda/långryggade hundar är ganska vanligt. De svenska kooikrarna varierar ganska mycket i storlek. Det långsiktiga målet är att rasen inte skall skilja sig från rasstandad. Det kortsiktiga målet är att undvika att rasen frå fel proportioner och att de blir för stora. Detta skall man alltså vara extra uppmärksam på. Uppföljning av RAS RAS ska kontinueligt följas upp. Som utomstående läsare av det material klubben har framställt kan jag också konstatera att det är första gången jag ser att man också gör det, vilket imponerar på mig, särskilt som klubben är liten. Detta tyder verkligen på att man har ett riktigt stort intresse för sin ras och att man värnar om den på bästa tänkbara sätt. Hatten av!
51