Katarinas formspråk hittade hem i Jämtland Mamma, mormor, farmor. Många kvinnor i Katarina Widegrens familj har hållit på med textil slöjd. ”Mormor lärde mig sticka och jag satt och snurrade på varpan när mamma vävde”, säger hon. I dag är Katarina lite över 30 och formgivare, textilkonstnär samt egen företagare. Hon har sin ateljé i ett gammalt gårdshus på Köpmangatan i Östersund. En härlig arbetsmiljö, tycker hon. ”Här inne på gården och i huset är det tyst och lugnt men jag behöver bara gå ut på gatan så är staden och människorna där.” Huset är varsamt renoverat med bevarade detaljer och ådringsmålade innerväggar. Vid ena väggen i ateljén står morfars snickarbänk, vid den andra mormors tramporgel. Katarina omger sig gärna med saker som påminner om hennes ursprung. Katarina har utbildat sig inom sömnad och formgivning på Gamleby folkhögskola i Småland och HDK Steneby i Dalsland. På den tiden var hemslöjd inte hennes grej. Hennes projekt var experimentella och ifrågasättande, hon skapade med elkablar och godisremmar, neon och reflex. Efter examen flyttade hon tillbaka till Jämtland för hon längtade hem. Här fick hon av
hemslöjdskonsulenterna ett uppdrag hon beskriver som alldeles fantastiskt: att ta fram en kollektion broderade produkter inspirerade av traditionella jämtländska textilier. Resultatet ”Sömat & fest” ställdes ut landet runt, och säljs som materialsatser till kuddar, handdukar, vantar med mera. Färgerna är ljusa, uttrycket nytt och modernt. Katarinas formspråk hittade hem i hemslöjdens material och tekniker. Ofta tittar hon på det gamla för att skapa det nya, exempelvis då hon var med och tog fram en ny hembygdsdräkt för Jämtland i projektet ”Folkdräkt 2,0”. I dag varvar hon projekt och beställningar med eget skapande. Hon är en av fem specialinbjudna brodöser till den textila vårsalongen på Jamtli 2014 och arbetar även med att utveckla hantverksföretag till besöksmål för turism; Économuséer. Hon illustrerar böcker för Hemslöjdens förlag och driver smyckeföretaget ”Wirklich Liebling” tillsammans med en kollega. ”Det gäller att hitta balansen mellan uppdrag utifrån och mina egna projekt. Jag har så många idéer som jag inte hinner genomföra. På sikt hoppas jag förstås få mer utrymme för dem.”
21