Pris: 0 kr
”I had the intention to reach a place where I could live in freedom. To live like a human being.” Från UNCHRs rapport Voices of Afghan children
karlskoga, sverige, 2012.
fan, det gick lätt! en till orkar du!
bra, grabben, en till!
vad heter du grabben?
snyggt! du är starkare än du ser ut.
hamid.
du tränar här varje dag, eller hur? svintidigt.
ja, nästan varje dag.
tack.
nej, jag har lite svårt att sova på morgnarna bara.
tänker du bygga dig till ett hus, eller?
“okej. vi ses grabben.”
“är du vaken? första dagen i riktiga skolan idag! din familj hade varit stolt! lycka till. möter dig utanför skolan. kram paula.”
ja, det är sant. mamma hade varit stolt. och sanam.
1
tio år tidigare. afghanistan, 2002.
yo, hamid! vi är framme!
berätta för alla dina kompisar att vi bjuder på godis och gratis taxi från skolan!
ge honom lite karameller.
haha! ät inte upp alla själv! bjud en tjej!
folk sa att flygplan hade krockat med skyskrapor i usa. att det var därför dom utländska soldaterna hade kommit.
titta, mamma.
kom in, hamid! är du klar i din skola för idag? sätt dig längst bak med din lillasyster så länge.
jag visste inte ens om det var sant. men det viktiga var att talibanerna försvann.
2
skolan för flickor kunde öppna igen. min mamma var lärare där och fick tillbaka sitt arbete.
tack för idag. vi ses imorgon.
i fem år hade hon suttit hemma hela dagarna. under talibanernas tid fick kvinnor inte lämna huset utan sina män.
tack för idag. vi ses imorgon.
“livet i pakistan är hårt. men vi lever. khamil sänder sina hälsningar. kanske ses vi igen någon gång min älskade bror. insha’ allah.”
mamma var nästan den enda i vår by som kunde läsa. efter att flickskolan var slut kom alltid människor som behövde hjälp, som att få ett brev uppläst. till och med mäktiga män från bergen kom till mamma.
vill ni skriva ett svar?
jag vill inte att du åker på soldaternas pansarvagn, hamid. det är farligt.
vad får vi till mat, mamma?
jaaa!
det är hamids födelsedag. gissa.
det är ingen pansarvagn. det är en humvee.
3
jag och sanam var alltid stolta över mamma. hon kunde tala med alla. få alla att skratta.
äntligen hade vi ordentligt med mat igen. ibland till och med kött. på min födelsedag åt vi alltid khabli palau.
det är afghanistans nationalrätt. ris med lamm, grönsaker, russin och nötter.
du har väl inte ändrat dig, hamid? du ska väl fortfarande bli flygplansmekaniker?
då ska jag bli pilot.
ja, pappa. och så ska jag köpa en godisfabrik och göra karameller i silverpapper.
flickor kan inte bli piloter, sanam.
i vilket fall som helst ska ni sova nu, så att ni orkar skolan i morgon. dumheter, det kan dom visst.
4
jag visste inte då att jag senare skulle hata allt som flyger utom fåglarna.
jag är lite rädd, hamid. maryam säger att om talibanerna kommer tillbaka så måste vi kanske gifta oss med dom.
maryam är en idiot. kommer du inte ihåg när hon lurade dig att byta din fina apelsin mot två ruttna? tro inte på henne.
men om? om talibanerna faktiskt kommer tillbaka?
då skyddar pappa dig.
det ska jag. alltid. jag vill att du ska skydda mig.
det var den lyckliga tiden.
5
fem år senare, 2007.
ja.
salam alaikum.
wa alaikum assalam. vad har ni för ärende så sent? hon måste sluta med det. är det er hustru som driver skolan för flickor?
varför?
min fru har arbetat i hela sitt liv. hon är utbildad vid universitetet i kabul.
flickor behöver inte gå i skolan. och ni vet väl att det är en synd för kvinnor att arbeta.
flickor har samma rätt som pojkar att gå i skolan!
det här är mitt hus. kom aldrig hit igen.
täck ert ansikte inför en främmande man kvinna!
vem var det, hamid?
leyla, gå in.
det vill du inte veta.
6
dom utländska soldaterna hade stängt sin militärbas utanför vår by. talibanerna kunde komma tillbaka lite mer för varje dag.
pappa var tvungen att lämna oss, annars skulle talibanerna kanske tvinga honom att strida med dom. jag ska söka jobb långt borta. tills jag kommer tillbaka är du mannen i huset, hamid. lova att du alltid ska vara stark.
men jag är liten! minst i klassen.
inte sån styrka hamid. här inne!
7
år 2008. mamma fortsatte som lärare. men eleverna blev färre. många vågade inte släppa iväg sina flickor till skolan längre. och en dag . . .
vad gör ni? sluta! sluta!
spring hem, flickor! kom inte tillbaka!
har vi inte sagt åt dig att stänga skolan! du är en hora!
mamma! sluta!
neeeej!
8
och säg åt din son att vara beredd! snart ska han följa med oss och tränas för strid!
min skola för pojkar förvandlades till koranskola. mamma fick ta fram sin burka igen.
9
en dag ringde pappa och sa att han fått jobb långt borta i bergen. en stor damm skulle byggas. det var bra betalt.
kanske kunde han tjäna ihop pengar så att vi kunde fly till pakistan. så blev det inte . . .
10
hangarfartyg, persiska viken.
jag har den på skärmen här, sir. misstänkt vapenkonvoj. talibaner.
hur säkra är vi?
jag skulle säga 95 procent.
fan också. hur gör vi, sir? den passerar snart tätbefolkade områden.
okej . . . plocka bort den.
senare fick jag veta att flygplanen inte har några fönster och inga piloter. dom kallas drönare och styrs med joystick från platser långt, långt borta.
dom utländska soldaterna kom till byn igen. för första gången på mer än ett år.
dog min pappa direkt eller fick han lida? bara gud vet.
å den internationella styrkans vägnar beklagar jag er sorg, ma’m.
vi erbjuder naturligtvis kompensation för er avlidne make.
mamma fick skriva under ett papper. i kuvertet vi fick låg 3000 dollar.
vi måste åka, sir. det här området är inte säkert.
vad har hänt med pappa? ska han komma hem? jag är törstig. och varför får jag inte sitta vid fönstret, mamma?
vi ska bo hos min bror zahir och hans familj.
mamma, du måste berätta vart vi ska.
det var inte hela sanningen. bara mamma och sanam skulle stanna i kabul. morbror zahir skulle hjälpa mig att börja ett nytt liv.
11
i europa är allt annorlunda. där finns frihet, du kommer klara det. men kom ihåg att . . . du alltid . . . är min pojke. min och pappas älskade lilla pojke.
mamma sydde en hemlig ficka innanför mina jeans. hon la ner 200 dollar i fickpengar. sen hängde hon en guldkedja om min hals.
den här köpte jag för många år sedan. till sanams bröllop. men om dina pengar tar slut måste du sälja den. förstår du?
ja.
lugn, mamma. jag ska jobba och skicka pengar. sen kommer jag och hämtar er.
sanam vet ingenting, va?
nej. och du åker innan hon vaknar i morgon. har du packat? ta bara med ett ombyte kläder.
ja, mamma.
inget onödigt.
12
mamma grät tills hon somnade.
jag satt vaken hela natten med hennes huvud i mitt knä och med sanams lilla hand i min.
jag frös så att jag skakade, trots att natten var varm. min mage var ett svart hål.
farväl lilla syster. när vi ses igen ska du få tillbaka ditt halsband.
13
år 2009. islamabad, pakistan. i stora basaren. mitt namn är zahir. jag är pojkens morbror. vi har rest från kabul. han måste fly. och ni har bäst rykte av alla smugglare.
så, varför har ni kommit till pakistan? och varför till mig?
ni hjälpte min frus kusins pojke. Reza. han är i tyskland nu.
jag minns honom. vad heter du, pojke?
jag kommer klara det! du vet ingenting om mig!
hamid.
ta ett glas té, hamid.
så ska det låta, haha! hur mycket pengar har ni?
nej, tack.
varför tackar han nej till té? vad är det för fel på honom? han är klen också. han klarar inte en sån resa.
3000 dollar.
bah! det räcker bara till iran. det vet ni.
då får det vara så. iran är bra. dom talar också persiska. ja, det är sant. men då vet ni också att afghaner måste arbeta hårt i iran. mycket hårt.
vi vet det. men han är hård själv. han har varit med om mycket. hans pappa blev . . .
14
nog om det! pojken kan arbeta ihop pengar i iran. sen betalar ni mer och han får åka vidare till europa.
kanske till england. har ni valt en hawaladar?
bra. då går vi till honom nu.
ja.
en ärlig hawaladar är neutral. han är en mellanhand mellan smugglaren och köparen. på så vis riskerar ingen att förlora sina pengar.
ni vet hur det fungerar. i teheran ringer pojken till mig och anger lösenordet. och inte förrän då!
har du valt lösenord? skriv det på lappen här.
när jag vet att han är framme ger jag er betalning till smugglaren.
okej.
vi åkte först bil, sen började vandringen över bergen.
tog det en vecka? två? jag vet inte längre. allting flyter ihop.
jag minns bara att det var den enklaste delen av min resa.
15
vi kom fram till teheran tidigt på morgonen.
här, prata. din hawaladar.
det är jag, hamid.
här är “arbetsförmedlingen”.
sätt dig där med dom andra pojkarna. när du fått ihop pengar ringer du det här numret.
16
jag tror vi är i teheran.
lösenordet är “sanam”.
du och du, hoppa på! ni ska plocka meloner!
varje morgon satt vi i rondellen och väntade. ibland stannade det små lastbilar med några som behövde arbetare.
dom första veckorna fick jag ingenting. dom såg att jag var ny. eller så tyckte dom att jag verkade för svag. men sen hade jag tur.
ett jättestort sjukhus skulle byggas och många av oss fick jobb. lönen var 55 dollar i veckan. en tredjedel av vad iranierna fick.
kom igen nu, plattnäsa! fortare!
ibland kom den iranska polisen. vi var tvungna att betala en “avgift” för uppehållstillstånd. dom som vägrade blev slagna med skärp eller batonger.
vi arbetade tolvtimmarspass. en ledig dag i veckan.
vi bodde inne på bygget. under presenningar med madrasser rakt på marken.
till europa.
har du bestämt vart du ska, hamid?
ja, men europa är stort! vilket land?
alla var vänner här. hazarer, tadzjiker, pashtuner. vissa var sunnimuslimer och andra shia. Det spelade ingen roll.
17
jag vet inte. är det stor skillnad?
större än du i alla fall!
jag ska till england. där kan man bli fotbollsproffs.
ja. tyskland är bäst. dom har bilfabriker med massor av jobb.
vad kan man göra i grekland?
åka vidare därifrån så fort man kan, haha!
hur stor chans har du att bli fotbollsproffs?!
ingen får stanna i grekland, hamid.
okej, jag får se. godnatt.
jag köpte en billig mobil och försökte ringa till mamma och sanam i kabul på numret jag fått av min morbror. det var alltid telefonsvarare.
det är hamid igen. varför svarar ni inte? snälla ring tillbaka.
jag räknade baklänges från tusen för att kunna somna. det funkade nästan aldrig. minnena från sista kvällen i kabul kom alltid tillbaka.
18
efter tio månader i iran hade jag fått ihop pengar till grekland. smugglaren köpte bussbiljetter åt mig till en stad på gränsen till turkiet.
den här gången fanns ingen hawaladar. jag var tvungen att lita på smugglaren.
19
salmas, nordvästra iran.
där väntade redan massor med flyktingar. vi började gå genom bergen på nätterna i skydd av mörkret.
hej kompis. vad tycker du om semestern hittills?
på dagarna fick vi vila och gömma oss bland klipporna. smugglaren delade ut lite bröd och kokade te. det var då jag träffade farhad.
ja, bergsklättring är lite dyrt, men annars är det min favoritsport.
va?
och så är det så friskt i luften så här års.
är du dum i huvudet?
lugn, jag skojar. har du nån extra mat?
ehh . . . nej.
20
här, ta en snickers.
som min kusin. på en fest en gång svullnade hon upp som en gris. kunde knappt andas.
eller du kanske är allergisk mot nötter?
tänk om man överlever allting här i bergen.
man snubblar inte ner i en ravin, fryser inte ihjäl, får inte en kula i ryggen av en turkisk gränspolis.
man dör av choklad!
hahaha!
håll käften där nere! inget prat!
21
farhad liknade ingen annan jag träffat i hela mitt liv. det lyste om honom på något sätt. räddade han mitt liv redan då?
jag har kollat på dig. du går med för långa steg när det är brant. ta kortare. en kille ramlade i natt. han är svårt skadad. dom kommer lämna honom här.
den där gubben är värst. har du sett hans ansikte? jag kallar honom vårtfarmen.
ett tips till . . . tänk ut tre saker du måste göra innan du dör. äta dig mätt, skaffa barn, åka till månen -- inte vet jag.
vi ses. insha’ allah.
okej . . . tack.
men gör en lista inuti huvudet. det hjälper dig att överleva.
van, östra turkiet.
vi klarade oss in i turkiet och fick vänta i en lada. efter fjorton timmar kom den första lastbilen.
första gruppen, skynda er! in bland kartongerna.
jag tryckte mig mot utgången. men någon drog mig tillbaka.
22
vänta!
vad är det med den?
varför ska jag vänta?
välj alltid att åka aircondition om du kan, kompis. lita på mig. vi tar en annan.
kolla lastbilen.
jag heter hamid. vad heter du?
farhad.
hur vet du så mycket om allt det här?
det är andra gången jag åker.
andra, varför då?
jag skojar bara. jag tog mig till holland förut. men dom skickade tillbaka mig till grekland, som skickade mig till aghanistan.
haha! jag är en backpacker. älskar livet på vägarna, du vet. man får se så mycket av världen.
varför fick du inte stanna i holland?
jag är “dublin”.
23
vet du ingenting!? suck. det är nog bäst att du håller dig till mig. jag ska berätta. men visa inte för smugglarna att vi är kompisar, då splittrar dom oss.
varför?
dom vill inte att folk börjar samarbeta. såna kan ställa krav. dom vill inte ha bråk.
istanbul, turkiet.
vi kom till ett stort lager någonstans utanför turkiets huvudstad. den första lastbilen var redan där. jag förstod direkt att något var fel.
24
men, vad har hänt? är dom sjuka?
titta inte om du vill slippa mardrömmar, hamid.
dom hade varit för många i lastbilen och flaket hade varit för tätt. syrebrist.
vi hörde sen att det var fem människor som dött. två små barn. “välj alltid aircondition om du kan”.
25
i tre veckor satt vi i en källare i istanbul och väntade. en gång om dagen kom någon med mat och tömde toaletthinken. stanken försvann för en stund.
kom ihåg en sak. låt dom inte ta dina fingeravtryck. inte förrän du är framme där du vill stanna.
om du till exempel lämnar dina fingeravtryck i italien eller grekland kommer dom alltid att skicka tillbaka dig dit, även om du söker asyl i ett annat land i europa.
men varför?
inte vet jag. det heter dublinregeln.
jag är “dublin” eftersom dom tog mina fingeravtryck i grekland förra gången.
så hur ska du få stanna i holland nu?
vilka knep?
det finns knep.
du får se. lägg korten nu!
26
kuçukkÜy, västra turkiet.
sen tog smugglarna oss till izmir och vidare till en hamnstad som jag inte minns namnet pĂĽ.
27
mitt i natten kom vi till stranden.
fort nu, pumpa!
vad är det här? vi skulle åka motorbåt!
det finns inga motorbåtar nu.
vi har betalat för det!
håll käften och lyssna! grekerna har ökat bevakningen. dom hör en motorbåt på flera kilometers avstånd. vill du till europa eller inte?
vi paddlade i fem timmar. vi var utmattade när vi närmade oss land. ändå kunde jag inte sluta stirra.
kom igen och paddla nu, hamid! har du aldrig sett havet förut?
28
nej, faktiskt inte . . . kolla där!
kanske blev vi upptäckta just tack vare månskenet och det spegelblanka vattnet.
visa era händer.
jävlar! ta dom ombord!
han har en kniv!
sluta! vad gör ni!?
[varför stack du hål på båten?]
tyst, hamid! det tjänar inget till.
29
[det gör oss till skeppsbrutna. enligt internationell lag måste dom rädda oss nu.]
lesbos, grekland.
ön hette lesbos och huvudstaden mytilini. dom tog oss till ett jättestort flyktingläger. på eftermiddagen blev vi inkallade för registrering.
kan vi gå tillsammans? han pratar ingen engelska.
nästa, varsågod.
okej.
det var en lögn, men jag beslutade mig för att lita på farhad.
hur gammal är han?
16 år.
30
suck. det säger ni allihop.
ni drömmer om europa, men ni har ingen aning om vad som väntar er här.
han måste sätta sina fingeravtryck på papperet.
har ni inte fattat att europa har blivit ett rövhål? vi har inga pengar längre. börsen går åt helvete. rasisterna tar sig in i riksdagen överallt . . .
är pojken klar?
[jag är redan körd. fattar du? det spelar ingen roll!]
vi togs till en sovsal.
nya gäster . . . välkomna till hotell pagani. jag är hotelldirektör här,
ViLL Ni SOVA i KUNGLiG VÅNiNGSSÄNG SÅ KOSTAR DET FEM EURO PER NATT. PÅ MADRASS -- TVÅ EURO. PÅ GOLVET -- ALLDELES GRATIS!
haha!
fem veckor senare blev vi utsläppta. vi fick id-papper som gav oss rätt att stanna i grekland i högst 30 dagar. därför kunde vi ta båten till aten.
det är nu det gäller, kompis. hur mycket pengar har du kvar?
bra, ni kan gå. lycka till mina vänner.
35 dollar.
jag har 18 euro. vi måste jobba ihop pengar. vet du något sätt?
31
och om ni ska växla pengar pratar ni med mig, förstår ni?
i iran var det en kille som sålde lösa cigaretter till såna som inte har råd med ett helt paket. han tjänade bra. vad du kan! mr. biznizman!
aten, grekland.
vi hyrde sovplats i en liten lägenhet med tolv andra i ett område som heter omonia. där fanns flyktingar från hela världen. och alla ville vidare.
vi hade det ändå bättre än dom flesta. vi köpte cigarettpaketen för 4 euro styck. sen sålde vi en cigarett för 40 eller 50 cent. så på varje paket dubblade vi insatsen. cigaretter . . . du är ju smal och fin. du skulle kunna tjäna mycket mer.
hur då?
haha! börja jobba i dom blanka bilarna.
droger, vapen, pass och människor. allt gick att köpa i omonia.
32
en dag bestämde jag att vi skulle ta semester. vi hade fortfarande lite tid kvar på våra 30 dagar och kunde röra oss fritt.
jag har bestämt mig för sverige nu.
varför? för att dom gör fina klockor?
nej. alla säger att det är bästa landet om man vill studera.
det är bra, hamid. du ska nog bli lärare. som din mamma.
33
kan du inte följa med till sverige? tillsammans klarar vi det.
tyvärr. det måste bli holland.
berättar en annan gång, kompis.
varför?
så var det med farhad. jag berättade allt för honom, men han ville helst inte prata om sig själv. allt jag visste var att hans båda föräldrar var döda. han hade växt upp på gatan i kandahar.
34
vem kan simma?
jag kan inte simma!
kom ner i vattnet din smutsiga afghan!
du vet min lista. “tre saker innan du dör”?
jag kan säga en sak som finns med på den listan . . .
haha! det behövs inte!
jag sticker nu. behöver handla några grejor. vi ses hemma sen.
ja?
knepet . . . farhad? vad har hänt?
jag låg kvar ända till kvällen och såg solen gå ner i havet. när jag kom hem . . .
fingeravtrycken. han hade slipat och bränt tills dom var borta.
35
dagen efter tog vi bussen till en hamnstad som heter patras. i flera veckor hängde vi runt stängslen nere vid båtarna.
vi försökte lära oss så mycket som möjligt.
36
memorera var lastbilar från olika länder parkerade innan dom körde ombord på färjorna.
hur vakterna åkte sina ronder.
kolla somalierna!
37
ja, det är samma gäng som igår. dom är desperata.
inte alla hade råd att vänta som vi.
38
vi sov i en tunnel bredvid järnvägen. vi åt samma sak varje dag. makaroner och röda bönor som vi kokade över öppen eld.
jag döpte rätten till “patras pilau”.
det ser värre ut igen.
39
strunta i det nu!
du har feber tror jag. du skakar.
jag vet. men strunta i det nu. har du kĂśpt tejpen? den tjocka, silvriga?
ja. allt är klart!
40
dĂĽ sticker vi om en timme.
släng över ryggsäckarna!
bra. kom över nu!
tejpa plankorna snabbt nu! akta hjulaxeln !
[vi stinker, kompis. hundarna kommer hitta oss . . .]
men vi hade tur. lastbilen rullade in på färjan utan problem. överfarten tog nitton timmar.
41
bari, sydöstra italien.
vi visste att vi inte kunde hoppa av förrän bilen passerat grindarna i den italienska hamnen. har du kvar vatten, farhad?
nej. och jag känner inte mina ben längre.
det kom inget rödljus. bilen fortsatte köra i timmar. ljudet var öronbedövande. stenar från vägen träffade oss överallt.
vid första rödljuset sticker vi. var beredd.
Nu! vi har stannat! kom, vi springer!
det går inte!
farhad!
42
folk stirrade, n책gon ringde polis och ambulans. dom kom och tog oss till ett sjukhus.
43
jag lämnar dig inte!
du måste sticka hamid.
det är en order. du ska till sverige, kompis. plugga. du har mitt nummer. när du har blivit rik och gift dig och köpt ett stort hus, då ska jag komma och bo hos dig.
jag väntar. vi åker tillsammans.
nej! lyssna! dom tar dina fingeravtryck så fort vi kommer till polisstationen. då är du körd, som jag.
jag ska avleda dom. sen springer du. okej?
44
jag minns inte allt som hände sen.
jag vet att jag letade upp en järnvägsstation och åkte tåg. ibland utan biljett.
45
att jag gömde mig på toaletter.
några dagar var jag i berlin och fick mat och sovplats i en kyrka.
46
stockholm, sverige. centralstationen.
jag var framme, men vad skulle jag gÜra? jag satt pü en bänk i flera timmar. det blev natt.
47
klockan är kvart över ett. vi stänger. stick iväg nu, grabben.
48
det är sent, kompis. behöver du taxi? taxi, no.
var kommer du ifrån? where are you from?
afghanistan.
taxichauffören var från iran och vi kunde prata persiska. jag bestämde mig för att lita på hans ögon. dom var stora och milda.
49
taxichaUFFÖREN TOG MED mig hem.
jag fick duscha. mannens fru satte fram mat. ris och kyckling. dom hade många frågor, men jag kunde inte svara. det enda jag tänkte på var att farhad borde ha suttit här. inte jag. att det inte var rättvist.
innan jag gick och la mig ville mannen visa mig något.
kom med.
min son och min dotter. aria och golnaz. men alla barn är mina barn. förstår du?
i morgon kör jag dig till migrationsverket.
50
jag blev registrerad som asylsökande och kom till ett transitboende. där fanns flera andra som rest till sverige ensamma. somalier, algerier, eritreaner. på dagarna fick vi gå på introduktionskurs i svenska.
på kvällarna spelade vi kort om småpengar fast det var förbjudet.
då tänkte jag på ett kuvert som min mamma höll i sin hand för en miljon år sen.
hej killar. det här är shadi. hon är från kurdistan och ska bo hos oss ett tag.
ibland tyckte jag mig se sanam. men det var förstås aldrig hon.
51
jag ringde morbror zahirs nummer i kabul hela tiden. det var inte ens telefonsvarare längre. samtalet kunde inte kopplas fram. du har väl inte glömt mig, kompis? men dom första månaderna pratade jag med farhad ibland. han var i aten igen. italienarna hade lyckats ta hans fingeravtryck, trots allt. dom skickade tillbaka honom till grekland och han var tvungen att gömma sig.
du tänker på schweiz, farhad. jag är i sverige.
här är det åtta grader ute och regnar. man fryser hela tiden!
så klart inte. hur är det i sverige? har du fått någon fin klocka ännu? äter du mycket dyr choklad?
vet jag väl! ville bara testa om du äntligen har koll på var du är någonstans.
bad luck! här i aten är det varmt som vanligt. jag ligger på stranden nu och kollar på våra tjejer. dom frågar efter dig.
haha! hälsa! det vet du. ta hand om dig.
det var skönt att höra att farhad var sig lik. men sen slutade hans nummer också att fungera.
dagarna blev mörkare och mörkare. jag blev ett skal. ihålig. många saker hände.
52
karlskoga, sverige, 2012.
men det är en annan historia. en histora som hade tagit slut om jag inte träffat paula från socialtjänsten.
hej, hamid!
idag har jag varit i sverige i två år och fyra dagar.
är du nervös?
lite.
hej, paula!
det kommer att gå bra. har jag inte alltid sagt att du är stark?
jo.
JAG PRATADE MED RÖDA KORSET iGÅR. DiN BiLD FiNNS PÅ EN EFTERLYSNiNG i KABUL NU.
tack.
53
hamid, vad bra! välkommen till vår klass! sätt dig längst bak så länge.
tack.
så . . . berätta lite om dig själv?
vad ska jag säga?
ja, vad har du för intressen?
jag gillar skolan. och fotboll . . .
54
skola och fotboll! perfekt! då kommer du nog att trivas i den här klassen. och berätta om din familj . . . ?
jag hade en mamma. och en liten syster . . .
du har en lillasyster, ja, vad fint! vi får säkert höra mer sen. nu kan ni slå upp era böcker på sidan tolv . . .
55
just det. jag har en liten syster. och vi ska ses igen, sanam.
slut.
56
FRIENDS HEJ SVERIGE FEB 2013
LOGO
! K C Ä S G G Y R N I D
Det är krig i Sverige och ingenting är sig likt. Först försvinner din pappa spårlöst och sedan flera av dina vänner. Alla är rädda, man vågar inte lita på någon. Du måste fly för att inte själv gå under. Du kan bara ta med dig en ryggsäck med det allra viktigaste.
Vad tar du med dig i din ryggsäck? Delta i Bonnier Carlsens tävling där du, ensam eller tillsammans med vänner, berättar med ord och/eller bild hur du gör och tänker. Just ditt bidrag kan vara ett av de som publiceras i en bok till sommaren 2014! Läs mer på www.hejsverige.nu
”Vi ska ses igen, Sanam” © Text: Oskar Ekman, © Bild: Peter Bergting, utgiven av Friends och UNHCR, 2013. Ansvarig utgivare: Lars Arrhenius. Projektledare: Linda Bonaventura. Redaktör: Rolf Classon, i redaktionen: Thomas Olsson, Kiki Rodriguez Norman. Producerad i samarbete med Kartago Förlag, Stockholm, www.kartago.se Tryck: V-TAB Vimmerby AB april 2013. Detta seriealbum går att beställa via www.hejsverige.nu ISBN: 978-91-75150-390
Illustration: Sanna Söderberg
KREATIV TÄVLING:
Detta är ett seriealbum från Friends och UNHCR Friends och UNHCR driver tillsammans kunskapskampanjen ”Hej Sverige”. Med utgångspunkt i ensamkommande flyktingbarns berättelser lyfts frågan om rätten till en trygg och jämlik skola. Målet är att öka kunskapen, förändra negativa attityder och därmed motverka utanförskap. Kampanjen erbjuder alla i årskurs 8 ett kostnadsfritt material i form av seriealbum, kortfilm, webbsida, teatermonolog och föreläsning. Samtliga delar erbjuder en lärarhandledning förankrat i Lgr 11. Projektet drivs med stöd av Svenska PostkodLotteriet. Om Friends Friends grundades 1997 och är en icke-vinstdrivande organisation vars uppdrag är att stoppa mobbning. Det gör vi genom utbildning, rådgivning och opinionsbildning. Friends vision är att barn och unga ska växa upp i trygghet och jämlikhet. Om UNHCR UNHCR är FN:s flyktingorgan vars uppdrag är att skydda och bistå människor på flykt världen över och att finna varaktiga lösningar på deras svårigheter. UNHCR bildades av FN 1950 och är en humanitär och icke politisk organisation. Här finns även lärarhandledning, film och möjlighet att boka teater. www.hejsverige.nu
Projektet har möjliggjorts tack vare stöd från Postkodlotteriet
SVENSKA
POSTKOD LOTTERIET