Fotografisk Tidskrift nr 2 2018

Page 1

GRAFISKT FÄRGFROSSERI MED TEKLA SEVERIN HUR TÄNKER MORGONDAGENS FOTOGRAFER?

--------------------

AJÖSS MED VERKLIGHETEN

-------------------Fotografisk Tidskrift #2/2018


fotografisk tidskrift

| 2


portfolion 3 | no 2/2018

po

tekla severin


portfolion

po

tekla severin fotografisk tidskrift

| 4


TOMMY DARMARK

NAMN Tekla Severin. INSTAGRAM @teklan. YRKE Fotograf och set designer. BOR Stockholm. ARBETE Inredningsarkitekt och konstnär, art director och fotograf. Tekla Severins Instagramkonto har över 75 000 följare och det var Instagram som fick henne att ta steget att bli fotograf och egenföretagare. 2012 var hon en anställd inredningsarkitekt, understimulerad och trött på många kunders snäva smak. – Instagram blev en plats för mig att testa idéer bortom det skandinaviska svala, jag fick leka med kitsch och galna färger. Jag hade jobbat så länge med grått, beige och vitt som inredningsarkitekt så jag ville bara använda alla andra färger i mitt skapande, säger hon. Tidigt hamnade hon på Instagrams lista för »föreslagna användare« och följare strömmade in. Men sedan 2013 har antalet växt helt organiskt. Hennes kreativa lek ledde alltså till att hon så småningom blev frilansare med huvudfokus på fotografi. – Jag har fått många riktiga vänner världen över och ett stort och bra kontaktnät. Jag blir även inbjuden till olika typer av resor (Hamburg, Buenos Aires för att nämna några). Hennes stil kan kallas grafisk, abstraherande, färgstark, lekfull och arkitektonisk. Bland kunderna märks exempelvis amerikanska Levi’s, franska Air France, kanadensiska Native Shoes och tyska New Tendency. I Sverige har hon jobbat bland annat för Hästens och Apoteket. I botten har hon en examen från Konstfack 2010 där hon läste inredningsarkitektur och möbeldesign och hon har även studerat kulturgeografi och idéhistoria. Hon har ställt ut på en mängd platser. Förra året visade hon bilder på (numera nedlagda) Grundemark Nilsson Gallery i Stockholm och nu under maj deltar hon med fotografi på New Yorks designvecka. Vad gäller framtiden vill hon inte säga så mycket. Just nu är hon involverad i ett nytt projekt som hon inte får berätta om ännu. – Men det kommer revolutionera både synen på och sättet att använda och konsumera färg både i heminredning och lifestyle, säger hon. / JENNY MORELLI

5 | no 2/2018


JENNY MORELLI CHEFREDAKTÖR

Lil Miquela finns inte, hon är datorgenererad, en robot. Men det spelar ingen roll, vi engagerar oss lika mycket i henne i alla fall. Miquela Sousa, eller Lil Miquela, heter en instagrammare med över 1 miljon följare. Hennes konto skiljer sig inte särskilt från många andra i sin genre. Hon är modell, sångerska, tar selfies både ensam och tillsammans med andra. Nyligen postade hon en bild när hon sittandes, mycket allvarlig, i en stol får sitt livs första tatuering. Men Lil Miquela finns inte, hon är datorgenererad, en robot. Men det verkar inte spela någon roll, följarna engagerar sig lika mycket i henne i alla fall. Sådan är människan. Fiktion går lika bra som verklighet. Inom fotoforskning används ofta begreppet indexikalitet (index=pekfinger). Att ett fotografi (trots allt) pekar mot något som faktiskt har skett »därute«. Att det som bilden visar på något sätt, någon gång faktiskt har existerat och blivit ett objekt framför kameran. Men i dag kan vi skapa världar och sedan tillverka bilder av dessa världar som exakt ser ut som utger sig för att vara fotografier. Så vad betyder det att kalla något ett fotografi 2018? Är inte indexikaliteten så att säga i svaj? I det här numret intervjuar vi 3D-artister som arbetar med att skapa datorgenererade bilder, men även beskriver svårigheten att fejka verklighet. Dessutom följer vi en politisk fotograf på jobbet. Vi har tagit ett stort grepp om de tre yrkesförberedande skolorna i fotografi och intervjuat både elever och lärare om framtiden. Vi skriver om dickpicks, om böcker, lite om GDPR och intervjuar nya ordföranden Paulina Holmgren. Glad sommar alla! Vi ses i september igen!

verksam i Stockholm men tar alla chanser att resa. I höst ska jag börja jobba med min första fotobok. I det här numret har jag tagit porträt­ ten på Paulina Holmgren. Bilderna tog vi en solig för­ middag på Skinnarviksberget, i Stockholm. Så svårt att fota en annan fotograf för att det är lätt att man blir påkommen som en bluff. Men vi hade en rolig stund! SID 22

Oskar Ham­ markrantz är en Stock­ holmsbaserad göteborgare som firar 20 år som skribent. Sedan åtta år tillbaka är han frilansande redaktör, journalist och copywriter. – I det här numret har jag intervjuat SFF:s nya ordföran­ de om fotografyrkets tuffaste framtidsutmaningar. SID 22

PÅ VÄG TILL UGANDA FÖR ATT FOTA ÖL Märta Thisner är frilansfoto­ graf som arbetar med att porträttera människor i kulturvärlden och egna projekt. – Om en vecka ska jag resa till Uganda och fota på en fest för en öl som ger all sin vinst till arbetet mot trafficking. Är

PASSIONERAT FOTOINTRESSE SJÄLVPORTRÄTT

Ett tema på fotofestivalen i Arles i sommar är förstärkt mänsklighet, eller det lite snajdigare engelska uttrycket augmented humanity. En av utställarna är Matthieu Gafsou som porträtterat en cyborg. Neil Harbisson är färgblind och har en protes inopererad i huvudet. Den känner av färger och förvandlar dem till ljudvågor. Han är den första person i världen som syns på sin passbild med protesen synlig. Att framtiden tillhör den teknologiskt förstärkta människokroppen anser även den förträffliga civilisationshistorikern Yuval Noah Harari i boken Homo Deus. Även den med ett inopererat cochleaimplantat eller en pacemaker kan ju faktiskt kalla sig för cyborg eller augmented om hen så vill. Framtiden är här. Augmented reality är ett begrepp som innebär att en fysisk, verklighetstrogen miljö förstärks (eller kompletteras) med datorgenererade sinnesintryck ljud, video, gps, grafik etc. Ett konkret exempel är det som skulle rädda våra barn från att sitta still hemma bakom sina datorer: Pokémon Go. Både inom konsten och inom den kommersiella världen experimenteras det med AR. AR handlar om att modifiera vår uppfattning om den nuvarande verkligheten, till skillnad från VR, virtuell verklighet, som helt ersätter den verkliga världen med en simulerad.

PRIVAT

Verkligheten är utmanad av fiktion

SKRIVER OM FRAM­ TIDSUTMANINGAR

YLVA ZACHAROFF

hej

Peter Wiklund är journalist med ett passionerat fotointresse. Plåtar sedan snart 30 år tillbaka helst med hålkamera. – Till det här numret har jag pratat med fotolärare och -studenter om förbere­ delser inför yrkesrollen som fotograf. SID 12

Profilera dig med Sök Fotograf Vår nylanserade tjänst Sök Fotograf hjälper bildköpare att hitta professionella fotografer runt om i hela landet. Bara medlemmar i Svenska Fotografers Förbund får lägga upp portfolios. Är du med­ lem och ännu inte skapat en profil? Gör det genom att kontakta webb@sfoto.se så talar vi om hur du gör. fotografisk tidskrift

| 6


CHRISTTO & ANDREW, »TRANSHUMAN EXISTENCE I.«, 2018. COURTESY OF THE ARTISTS AND METRONOM

»Prestationsångesten

BERTRAND BENOIT

slog till, allt var så vackert att jag inte visste hur jag skulle fånga det på bild.« 8

DENNIS YLIKANGAS

10

12 Portfolio / Tekla Severin / 1 Hej / Verkligheten på väg bort? / 6 Aktuellt /På gång i Landskrona / 8 I flödet & gästen / Stina Stjernkvist / 9 Aktuellt / Dags för fotofestivalen i Arles / 10 5 frågor / Berndt Arell / 11 Reportage / Morgondagens fotografer / 12 Enkät / Så grejade vi föräldraledigheten / 20

30

Porträtt / Paulina Holmgren ny ordförande / 22 Recensioner / Cogne, Birbrajer, Clarén, Korhonen / 26 Tankar om en bild / Män och deras könsorgan / 28 Artikel / 3D och verkligheten / 30 På plats i London / Laia Abril / 34 På jobbet / Mitt i politiken med Fredrik Hjerling / 36 JULIAN BIRBRAJER

När allt går åt helvete / Bröllopsspecial / 40

26

Praktisk teknik / Så skapar du en färgprofil / 42 Teknik / Nytt på marknaden / 44 Juristen / När fotografen blir gisslan / 46 Förbundssidor / Hon fick stipendium / 48 Ordförande har ordet / Rika på upplevelser / 49 Sista sidan / Aktuella utställningar / 50

7 | no 2/2018


HICHAM BENOHOUD

aktuellt

SKRIVET I LJUS

INEZ VAN LAMSWEERDE

Nu visas »Skrivet i ljus« på Moderna museet Malmö. Utställningen innehåller verk från fotografiets barndom från 1800-talets andra hälft och lyfter fram några av de internationellt mest fram­ trädande och fascinerande fotograferna från denna period, så som Julia Margaret Cameron, Carleton E. Watkins och många fler. 26 maj 2018– 13 januari 2019. Lasse Stefanz sångare Olle Jönsson förevigad i Filter.

Arles Fotografiskas fotografi i bokform.

JUBILEUMSBOK MED 83 FOTOGRAFER

RUM FÖR TERAPI Fotografen och psykotera­ peuten Caroline Jensen har under tio år besökt terapeuter på fyra kontinenter. Hennes fotografier visar rum där människor delar sina innersta tankar och känslor. Hennes nya bok »Room for therapy« öppnar alltså dörren till slutna rum och visar platser för intimt individuellt arbete och förändring. Boken ges ut av Dokument Press.

Den marockanska fotografen Hicham Benohoud kommer till Landskrona. Här en bild ur serien »The Hole«.

På gång i Landskrona Landskrona Fotofestival firar det fotografiska berättandet. Festivalen pågår den 14–23 september. Staden fylls av fotografer från när och fjärran. Bland de medverkande finns Rania Matar, Hicham Benohoud och förra årets vinnare för bästa portfolio: Anna Ehrenstein. Bland svenska fotografer syns Anders Petersen och Emanuel Cederqvist. För varje år växer festivalen, i år erbjuds seminarier, workshoppar, konstnärssamtal, guidningar, portföljgranskningar och fotoboksdagar med en fotobokstävling. Anmälan sker senast den 15 juli via landskronafoto.org.

HAN ÄR ÅRETS NATURFOTOGRAF Årets naturfotograf är Roine Magnusson. »Han får utmärkelsen för sina personliga tolkningar av Sveriges natur. Genom Roines kamera

blir djur och växter individer snarare än arter. Bilderna uttrycker en skörhet och närvaro som är få fotografer förunnad«, skriver Björn Risinger, generaldirektör på Naturvårdsverket.

MATS OTTOSSON

När Fotografiska fyller 8 år firar man med att ge ut boken »The Eye« (teNeues) som be­ står av 253 bilder av 83 foto­ grafer som alla har visats på Fotografiska under åren som varit. Krigsfotografi möter modefotografi, konstfotografi möter natur och porträtt.

fotografisk tidskrift

| 8


ROBERT BLOMBÄCK

I INSTAGRAMFLÖDET

gästen

STINA STJERNKVIST FOTOGRAF

Att våga göra det man brinner för ULIN ÖVERRASKAR Formsäkra Pia Ulin överraskar ofta i sitt val av bil­ der. Den kommersiella interiören är stajlad av Glen Proebstel och fotograferad i Kapstaden. @PIAULIN

Vi är framme vid – det som enligt prins Constantijn av Nederländerna är en av årets absoluta höjdpunkter – minglet efter World Press Photos pris­ ceremoni i Amsterdam. Det skakas hand, visitkorten far kors och tvärs och folk är uppklädda till tänderna. Mitt i rummet står vinnarbilderna uppställda. DN-fotografen Roger Turesson (pristagare) och jag (freeloader) minglar runt. Vi diskuterar ceremonin och tycker båda att det ska bli mest intressant att lyssna på fotografernas egna föreläsningar. WPPh är världens mest prestigefyllda tävling för pressfotografer. Fotografer från när och fjärran samlas för att dela tankar, bilder och berättelser. Säga vad man vill om att tävla i bild, men det här är mer än en tävling. Det är en hyllning till bildjournalistiken, en plattform för diskussion, inspiration och möten. En tillställning som »i en värld full av utmaningar, lyser med sitt

Prinsen sammanfattade fotografkårens egenskaper i tre ord: ödmjukhet, passion och integritet, och det skriver jag under på. STREET MED JAWLA Nyutexaminerade Banfa Titi Jawla rör sig över världen och plåtar street, mode och människor. Por­ trättet är från London i maj. @BANFATITIJAWLA

NÄRA INPÅ Personligt med ett fåtal bilder. Lina Scheynius släp­ per oss nära inpå. En kille har just lämnat henne. Hon har hjärtesorg. Det gör ont. @LINASCHEYNIUS 9 | no 2/2018

ljus«, som fotografen Ami Vitale så fint formulerade det. Och aldrig glömmer de vinnande fotograferna att tacka och hylla de människor som är modiga nog att dela med sig av sina berättelser. Prinsen sammanfattade fotograf­ kårens egenskaper i tre ord: ödmjukhet, passion och integritet, och det skriver jag under på. Årets vinnarbild är tagen i Venezuela av Ronaldo Schemidt och föreställer en ung man satt i lågor. Ett utomordentligt exempel på klassisk bildjournalistik, bilden är stark, rak och enkel att förstå. Det handlar om en konflikt och de hemskheter som följer med. Mannen på bilden har en gasmask som täcker ansiktet och jag upplever att han är mer av en symbol än en människa i bilden. Den känns nästan lite overklig, som från en actionfilm och är ett ganska förutsägbart val. Missförstå mig rätt, att skildra och berätta om konflikter och nyhetshändelser är såklart en bärande och viktig del av bildjournalistiken. Men det finns andra arbeten bland de nominerade som har mer tuggmotstånd och som också förtjänar att lyftas upp. Ett exempel är Adam Fergusons arbete Boko Haram strapped suicide bombs to them. Somehow these teenage girls survived. Ferguson skapar en större bild av ett ämne som är svårt att bildsätta eftersom händelserna ligger längre tillbaka i tiden. När jag flyger hem tänker jag tillbaka på mina dagar i Amsterdam. På fotograferna jag träffat, både personligen och genom deras arbeten. Den största kicken fick jag ironiskt nog av Roger Turesson, en person som normalt sett befinner sig 5 kilometer bort från mig. Han sa att det viktiga är att göra någonting som man verkligen själv vill göra, ta sig tid och se till att det blir gjort. Att driva egna projekt vid sidan av är det mest upprepade rådet jag hört under min utbildning. Och jag har mest tyckt att det låter så där jobbigt pretentiöst. Men av någon anledning så trillade polletten ned när Turesson sa det. När senast gjorde jag någonting som jag själv brinner för? Och när senast vågade jag prova ett nytt bildspråk?


CRISTINA DE MIDDEL & BRUNO MORAIS

aktuellt

ABECITA FYLLER 10

KATJA RAGNSTAM

Abecita konstmuseum fyller 10 år och firar med utställ­ ningar med tre fotografer: Nathalia Edenmont, Elisabeth Moritz och Christoffer Collin. Hasse Persson har varit kura­ tor för Nathalia Edenmonts utställning.

Cristina de Middel och Bruno Morais visar »Untitled« från projektet »Midnight at the Crossroads«. Carillo tycker det är skitkul.

Trinidad Carrillo blir den första fotografen som tilldelas det nyinstiftade priset Swedish Photography Award. Trinidad Carillo, med rötter i Peru, har arbetat med fotografi som uttrycksform sedan 1998. Hon har sin ateljé i Konstepidemin, ett gammalt sjukhusområde i Göteborg som i dag består av konstnärs­ateljéer. I press­ utskicket skriver hon själv om vad utmärkelsen betyder: »Det är skitkul, och det kom­ mer säkert komma mycket bra ur det. Superfint att mitt arbete blir synligt.« Den 4 oktober delas priset ut under vernissagen på Världskultur­ museet i Göteborg. Därefter kommer utställningen att visas på flera platser runt om i landet.

PLANKET Den 18–19 augusti 2018 i Vita­ bergsparken, Stockholm, är det dags för det årliga Planket – en offentlig bildupplevelse och folkfest under två dagar med stor bredd inom fotogra­ fisk bild.

Världens fotografer till Arles Mellan den 2 juli och 23 september pågår den stora fotofestivalen Les Rencontres d’Arles i Arles i södra Frankrike. Denna årliga begivenhet som visar fotografers verk från när och fjärran är inne på sitt fyrtionionde år. I år lägger festivalledningen bland annat fokus på år 1968 med separatutställningen Run Comrade, The Old World is Behind You. Men även fotografer från den turkiska fotoscenen, amerikanskt dokumentärfotografi och det som på engelska kallas augemented humanity ges utrymme i den lilla staden. Wolfgang Tilmans, William Wegman, Paul Graham finns bland de deltagande stjärnfotograferna och även den spanska fotografen Cristina de Middel och uppstickare som Christto & Andrew och Aurore Valade får plats.

LISA THANNER IRIS-STIPENDIAT Fotografen Lisa Thanner var en av 32 framåtsträvande kvinnor som valdes ut som Iris-stipendiater i år. Stipendiaterna fick dela på ca 1,3 miljoner kronor. 633 ansökningar hade inkommit i år. Stiftelsens ordförande är Christina Backman, även vd för Hasselblad.

DE KAN BERÄTTANDE Nystartade Civilian Act arrangerar kurser för företag och organisationer som vill bli bättre på att berätta med bild, film och ord. I augusti och september hålls work-

shoppar i Västergötland med bland andra fotografen Åsa Sjöström och fotografen/ filmaren Martin von Krogh. Bakom satsningen står de tre fotograferna Pieter ten Hoopen, Maria Agrell och Stefan Bladh. civilianact.com

KAMERAN SKAPAR VÅR IDENTITET Den nya boken Public, Private, Secret: On Photography and the Configuration of Self som ges ut av Aperture i samarbete med ICP har den engelska kuratorn och skribenten Charlotte Cotton som huvudredaktör. Den undersöker de olika roller som video

CHRISTIN MCDONALD

TRINIDAD CARILLO FÅR NYTT PRIS

Charlotte Cotton.

och fotografi har för både det publika och det privata identitetsskapandet. Boken innehåller 30 essäer och intervjuer med både konstnärer och medieforskare. Sarah Tuck som är verksam på Hasselblad är en av dem. Du hittar den genom aperture.org. fotografisk tidskrift

| 10


ELISABETH TOLL

NAMN Berndt (Börje Trifon) Arell. YRKE Konstvetare och kurator. BAKGRUND Chef för Nationalmuseum och Kiasma i Helsingfors. AKTUELL Utställningsproducent för Fotografiska International i London och New York.

5 frågor

Arell fyller nya rum med innehåll Grattis till jobbet. Vad kan du säga om de nya satsningarna? – Jag får tala om allt utom exakt vilka fotografer/konstnärskap vi kommer att lyfta fram. Namnen väntar vi med att presentera till senare i år. Vi öppnar det första våren 2019 men jag vågar inte säga några exakta datum ännu. Hur är tanken med innehåll? – Samma utställningar kommer att turnera och visas på Fotografiskas 11 | no 2/2018

olika museer. De kommer utgöra ungefär 70 procent av innehållet. Sedan kommer ungefär 30 procent att kunna planeras mer lokalt. Vad är roligast med ditt arbete och vad är utmaningen? – Roligast är att vara med om något som ingen har gjort tidigare. Skönt att det inte finns någon som står bredvid och säger »så här har vi alltid gjort«. Och utmaningen är precis just det. Jag har ingen kollega att fråga hur han

eller hon gjort tidigare, vi har ingen att luta oss mot. Kan du säga något om var ditt fokus ligger just nu? – Jag arbetar med två stora annorlunda projekt som kommer att visas på alla fyra platserna. Jag kan säga så mycket att det är två konstnärer som arbetar med fotografi och att de båda har funnits med på min önskelista över konstnärskap jag vill vara med och lyfta fram.

Vad tycker du är den stora skillnaden mellan att jobba i konstvärlden och på Fotografiska? – Jag märker att det finns ett helt annat förhållningssätt kring kunskapsinhämtning och vad för slags upplevelse man vill erbjuda. I en kommersiell verksamhet som Fotografiska måste vi alltid tänka mycket bredare än vad man gör i konstmuseivärlden. / JENNY MORELLI


ELIN Ã…BERG

MIRIAM VENTURA

Framtidens fotografer

fotografisk tidskrift

| 12 ALMA BENGTSSON

DENNIS YLIKANGAS


N

ordens Fotoskola håller vanligtvis till ute på Biskops Arnö, strax utanför Bålsta. Denna majdag är de dock i febril aktivitet på Galleri Kontrast vid Slussen i Stockholm. Det är dags för examensutställningen på temat »Den tunna linjen« och på väggarna hänger bilder av allt från blivande präster och svenska ungdomar med Parisdrömmar till Clowner utan gränser och en 12-årig bilmekaniker i Gambia. – Det personliga berättandet står i fokus här på examensutställningen, så är det. Och det är väl vad många fortfarande förknippar med Nordens Fotoskola. Fast den bilden stämmer inte längre. Eller rättare sagt: den är mycket mer mångfacetterad nu, säger Jonas Berggren, tillförordnad utbildnings­ledare på Nordens Fotoskola. En av anledningarna är att utbildningen sedan 2011 är en så kallad YH-utbildning, där YH står för yrkeshögskola. En sådan ska – enligt den ansvariga myndigheten – »svara mot ett verkligt behov på arbetsmarknaden och drivas i nära samarbete med arbetslivet«. – I praktiken innebär det bland annat att vi ska ha en ledningsgrupp med representanter från yrkeslivet, och de påverkar inriktningen i stor utsträckning. Vi har exempelvis längre kurser i rörlig bild och studiofotografering än tidigare. Fast under de åtta år jag har jobbat här kan man nog säga att önskemålen har varit »mer av allt«. Det är svårt att få till, säger han och skrattar. Tydligt är i alla fall att utbildningen blivit mer »yrkesinriktad« under YH-åren. Kurser med olika inslag av personligt berättande finns fortfarande, men i mindre utsträckning än tidigare. En förskjutning har även skett vad gäller arbetsmarknadsinriktningen, tidigare hade skolan ett starkt fokus på dagspress. Nu är det till stora delar magasinjobb som studenterna förbereds inför. – Och då blir det direkt ett annat slags berättande. Troligen kommer de ut till en vardag där 90

ELIN ÅBERG

text: peter wiklund

NORDENS FOTOSKOLA ORT Biskops Arnö, Bålsta. ANTAL ELEVER HT 2018 18. HEMSIDA nordensfotoskola.se. 13 | no 2/2018

SJÄLVPORTRÄTT

Varje år examineras nya förmågor från de högre fotografiska utbildningarna i landet, fullmatade med färska kunskaper och hungriga på uppdrag. Hur gör yrkesskolorna för att se till att studenterna blir konkurrenskraftiga?

procent av uppdragen består av att göra personporträtt till magasin, säger han. En annan stor förändring är att det har blivit allt färre anställningar. När den frilansande tillvaron är så totalt Jonas Berggren. dominerande gäller det att studenterna får med sig kunskaper om hur de ska klara de utmaningar det innebär. – I en klass kanske det är 30 procent som förstår vad det innebär att vara frilans. Det försöker vi lära ut, men egentligen måste man ut i det för att verkligen greppa det på allvar, säger han. Arbetslivet får de förvisso prova på ordentligt under den två terminer långa praktiken – som kal­ las Lia, lärande i arbete – i slutet av utbildningen. – Det kan absolut vara ett sätt att förstå en del av arbetslivet, även om de flesta inte får träna så mycket av entreprenörskap där. Däremot hinner de nöta de metoder som de har lärt sig under utbildningen, säger han. Just det, de har alltså klarat av all undervisning innan de går ut i praktik – inklusive examensarbetet. Så utställarna på Galleri Kontrast får inte sin examen förrän i maj 2019, när de är färdiga med sina två praktikterminer. Några riktiga avgångsstudenter finns inte på Nordens Fotoskola i år, eftersom skolan i likhet med andra YH-utbildningar har haft ett glapp då de inte har tilldelats några medel för undervisning. I dagens läge är de garanterade två ytterligare antagningar, men inför hösten 2021 gäller det att på nytt ansöka om medel hos myndigheten. Vad kommer de då nybakade fotograferna från Nordens Fotoskola ha med sig in i frilanslivet nästa vår? Vilka styrkor har de jämfört med de etablerade fotograferna när det gäller att tampas om uppdrag? – Först och främst är de unga och hungriga. Har marknaden blivit tuffare med åren? Kanske det, men det är inget som de här studenterna kan relatera till. Jag kan bli trött på gnället om att »nu


de unga och hungriga. Har marknaden blivit tuffare med åren? Kanske det, men det är inget som de här studenterna kan relatera till.«

ELIN ÅBERG

»Först och främst är

fotografisk tidskrift

| 14


ORT Stockholm. ANTAL ELEVER HT 2018 Visuell kommunikatör 18, Bildbehandlare 20. HEMSIDA folkuniversitetet.se/ fotoskolansthlm.

15 | no 2/2018

Elin Åberg är en av de studenter som började på Nordens Fotoskola hösten 2016, och därmed står inför sin avslutande praktik. – En sak som har varit viktig under utbildningen är att lära sig att misslyckas. Alltså att våga mycket, så mycket att det finns risk att man misslyckas – för det har vi möjlighet att göra på skolan, säger hon. Innan hon började hade hon hört talas om att det kunde vara stressigt att gå utbildningen. – Fast jag förstod inte hur stressigt. Det krävs mycket för att hinna med i tempot på skolan. Men det behöver inte vara negativt, det gör att man växer – och det är något man behöver lära sig, eftersom arbetslivet ser ut så. När det gäller den stundande frilanstillvaron, viftar hon avvärjande bort frågan om hur hon kommer att göra för att klara sig i konkurrensen. – Jag är ganska less på att så många pratar om att konkurrera. Jag tror att vi har mycket att vinna på att i stället vara öppna och lära av varandra. Många tänker bara jag-jag-jag, men jag vill i stället jobba tillsammans. Kanske genom att skapa egna små agenturer eller kollektiv, säger hon. Hennes examensarbete handlar om människor i USA som använder medicinsk cannabis på olika sätt. – Jag har träffat enormt mycket människor i olika delstater som berättat om hur cannabis har hjälpt dem. En av dem var Tonio, en pojke med svår autism och en tendens att börja slå sig själv. Han blev helt lugn och kunde titta mig ögonen när han tog sin cannabisolja. Det blev ett vackert möte. Dennis Ylikangas går i samma klass, och även han överraskades av hur »stenhård och seriös« utbildningen var – trots att hans storasyster som gick två årskullar tidigare hade förvarnat honom. Han lockades till skolan för att komma ett steg vidare från sin tillvaro som snowboardfotograf och -filmare. – En av de starkaste insikterna kommer nog att vara att inte lyssna på andra för mycket, utan att i grund och botten gå sin egen väg. Så lätt det är att fastna i trender. För att klara sig som fotograf krävs det förstås så mycket mer än att kunna ta en bra bild, till exempel vara snabb och komma i tid, säger han.

Även efter utbildningen kommer han att rikta in sig på sport, och praktiken ska han göra på sportinriktade Bildbyrån. – Jag kommer att kriga för att få vara kvar där. De har några anställda fotografer, men köper också in mycket från frilansar – så det kan absolut vara ett alternativ. Det blir säkert frågan om att kombinera foto och film, vilket jag gärna gör. Hur kommer han då göra för att klara sig som ny frilans på marknaden? – Jag har ett väldigt starkt driv, jag vill verkligen göra det här. Har man det så tror att jag att det ordnar sig. Dessutom är jag van vid att jobba under tuffa förhållanden efter mina år i kalla snowboardbackar, säger han. Dennis kommer från Kalix och hans bilder på temat »Den tunna linjen« skildrar miljöer i Tornedalen. – Jag vill bidra till att sätta det på kartan, det är ett okänt område för många. Tornedalingar är ett eget folk med ett eget språk – det är en speciell värld. Älven är den tunna linjen mellan Sverige och Finland, och alldeles här intill hade min farmor sitt hus. Hon gick bort nu i våras, så bildserien är samtidigt en hyllning till henne.

N

ALMA BENGTSSON

DENNIS YLIKANGAS

FOTOSKOLAN STHLM

får ni sluta utbilda fler, man kan inte överleva som fotograf«. De nya fotograferna är här och nu, och utgår från de villkor som finns, säger han. En annan fördel med deras unga ålder är förstås att många av dem har ett nätverk med jämnåriga formgivare och andra bildköpare – som givetvis kan vara sugna på att arbeta med någon de känner, konstaterar han. – Betydelsen av sociala kontakter är ingen nyhet. Och den har väl ökat nu när det en frilanstillvaro som gäller, säger han. Jonas Berggren tar sedan upp tråden om den tuffa marknaden på nytt: – Jag kan ibland undra om vi håller på att få en alltför hård arbetsmarknad för fotografer. Alltså att man blir utsliten, för vi ser att det inte är ovanligt att man byter bana efter kanske sex–sju år som frilans. Om det är så kommer det ju i stället behövas allt fler fotografer framöver. Vilket kan låta positivt, men det är ju förstås inte så vi vill att det skapas arbetstillfällen …

ågra tunnelbanestationer från Slussen ligger Fotoskolan STHLM i Folk­ universitetets vackra hus, alldeles intill den grönskande Observatoriekullen. Skolan rymmer två separata YH-utbildningar: Visuell kommunikatör Fotograf och Bildbehandlare. Mikael Cronwall är utbildningsledare för båda dessa. Så låt oss börja med utbildningen som heter Visuell kommunikatör Fotograf, och där den första kullen tar examen i december. – Namnet bygger på en yrkesroll som håller på att introduceras. En roll där man ska kunna lika mycket som en traditionell kommersiell fotograf, och dessutom ha så gedigna kunskaper i bland annat visuell kommunikation att man kan resonera med kunder om till exempel vilket medium som passar bäst för att lösa ett kommunikationsbehov, säger Mikael Cronwall. I praktiken innebär det bland annat att studenterna får läsa fotografisk och rörlig bild i den utbildningsomgång som startar i augusti. – Bildligt talat så kan man se ett fotografuppdrag som en ruta som ska fyllas med innehåll. Då ska man kunna argumentera för olika val, och dessutom utföra dem. I likhet med Jonas Berggren lyfter Mikael Cronwall fram vikten av entreprenörskap, kanske är det till och med en viktigare färdighet än det tekniska kunnandet, menar han. – Vi försöker lära våra studenter att man måste vara snabb, kostnadseffektiv och hålla hög kvalitet. Dessutom ska man vara ganska »bred«, säger han. På en YH-utbildning är skolan ansvarig för att studenterna ska få en praktikplats, men Fotoskolan STHLM har ändå valt att låta alla anstränga sig för att hitta sina platser. – Man söker själv, även om Mikael Cronwall det går att få stöd från oss,


MIRIAM VENTURA

fotografisk tidskrift

| 16


»Vi har nog snart

ALMA BENGTSSON

ALMA BENGTSSON

täckt dagens behov i Sverige, men vi har ett aktivt samarbete med andra länder och ser att våra studenter är eftertraktade på många håll..«

17 | no 2/2018

så här blir det en koppling till hur det fungerar på marknaden när det gäller att skaffa uppdrag. Han vill dessutom göra studenterna medvetna om att det tar tid att etablera sig på marknaden efter att man har tagit examen. – Vi försöker tala klarspråk, det är det bästa sättet för att hjälpa dem att lyckas. Vi berättar att man får räkna med att det tar tre, kanske fem, år innan man har fått snurr på verksamheten. Och under tiden gäller det att tänka kreativt i betydelsen att se till att företaget klarar sig. Både Nordens Fotoskola och Fotoskolan STHLM upplever en tydlig minskning av antalet ansökningar. – Vi trodde att vi hade nått botten förra året, men det visade sig att vi inte gjort. Och visst, går man till Arbetsförmedlingen och frågar »tycker du att jag ska utbilda mig till fotograf?« kommer de direkt säga nej, det räknas inte som något framtidsyrke. Men vi som utbildar vet att våra tidigare studenter arbetar inom området. Statistiken blir bristfällig och missvisande när det är en så utpräglad frilansmarknad. Fotoskolan STHLM har tidigare haft en bra »matning« från de förberedande utbildningarna, men nu kommer bara ett fåtal sökande därifrån. – De verkar inte intresserade av det vi gör, det vill säga att utbilda kommersiella fotografer. Den konstnärliga inriktningen är nog i jämförelse mer lockande just nu. Det är synd. Över till den andra utbildningen: Bildbehandlare. Inom den branschen har det varit betydligt vanligare med fasta anställningar. – Men jag anar en viss förändring. Allt fler arbetar som frilansare, även om de kan ha långa uppdrag på heltid åt en och samma byrå, säger Mikael Cronwall. Utbildningen har funnits sedan 2008, och ungefär 150 färdigutbildade bildbehandlare har kommit ut på marknaden därifrån. – Vi har nog snart täckt dagens behov i Sverige, men vi har ett aktivt samarbete med andra länder och ser att våra studenter är eftertraktade på många håll. Vilket inte är så konstigt, för det finns ingen motsvarande utbildning någonstans i Europa, säger han. En bra bildbehandlare ska ha samma färdigheter som en fotograf – noggrannhet, hålla deadline, ha kompetens, vara snabb – men det ställs i ännu högre grad krav på att även kunna leverera kostnads­effektivt. – Därför ser vi till att studenterna till exempel lär sig att göra effektiva makron och att bedöma om till exempel en friläggning ska läggas ut på en underleverantör på ett etiskt sätt. Samtidigt finns det större krav än på fotografer att bildbehandlare ska »människokännedom«, menar han. – En bildbehandlare sitter mellan olika personer som har starka viljor, och det gäller att hantera deras önskemål utan att det tar onödigt mycket tid. Dessutom kan önskemålen vara ytterst vaga, som att bilden ska bli gulare, gladare eller råare. Hur fixar man det snabbt i Photoshop? Vilka är då de pinfärskt färdigutbildade bild­ behandlarnas styrkor på marknaden? – För det första är de förstås uppdaterade kring den allra senaste tekniken och har koll på vilka

nya möjliga arbetsflöden det finns. Dessutom har de fått en palett med möjligheter att utföra ett uppdrag, och under utbildningen har det hunnit framgå vilken metod som passar var och en, med utgångspunkt i att arbeta effektivt, säger han.

M

iriam Ventura har en tvåårig yrkesutbildning som fotograf bakom sig, men valde att söka till Fotoskolan STHLM:s bildbehandlarutbildning inför hösten 2016. – Jag hade målet att bli konstfotograf och arbeta med egna projekt, men märkte att bildbehandlingen var det viktiga för mig. När jag sökte hit var jag i och för sig intresserad av att läsa konstfoto på Valand, men nu är jag glad att jag valde att satsa på bildbehandling. Det känns säkrare inför framtiden, här går det att få jobb, säger hon. Hon gjorde sin praktik på The Color Club, en retuschbyrå i Köpenhamn, och slogs direkt av den höga produktionstakten de hade. – I grund och botten är detta ett kreativt yrke, men det gäller verkligen att jobba snabbt och ha ett bra system för hur man arbetar med bilderna. Min handledare uttryckte det som att när man har lärt sig att bildbehandla och retuschera en bild är det lätt att genomföra arbetet, men kundkontakten är ofta mer krävande. Både för att det är många typer av kunder, men även för att det kan bli en hel del korrvändor där fotograf, AD och slutkunden tycker till om olika saker. Under sommaren kommer Miriam Ventura att arbeta två månader på en retuschbyrå i Stockholm, men i skrivande stund är det öppet vad som händer i höst. – Kanske blir det förlängt, annars söker jag mig vidare till något annat inom retusch. Jag skulle inte ha något emot att frilansa eller gå ihop med några i klassen och köra, det skulle vara jättekul. Det är en bransch som växer, det känns i alla fall positivt inför framtiden. På utställningen på Kontrast har hon valt att visa något av det hon gjorde på sin praktikplats i Köpenhamn. – Det danska magasinet Eurowoman firade 20 år och jag fick göra ett jobb med bilder till både omslag och inlaga. Det kändes fantastiskt och jag är supernöjd, säger hon. Alma Bengtsson gick direkt från gymnasiet till utbildningen Visuell kommunikatör Fotograf hösten 2016. – Det var givet att söka en fotoutbildning, redan när jag började gymnasiet var jag inriktad på att bli fotograf, säger hon. Hon berättar att inslagen med rörlig bild var rätt nytt för henne. – Jag har också förstått att det är mer rörligt nu på utbildningen än för några år sedan. Jag hade inte filmat så mycket innan – det är svårt, men jätte­ roligt. Något annat som hon tycker har präglat utbildningen är att det är många gästföreläsare och att de har väldigt varierande inriktningar. – Det går inte att ta in allt från alla, men det är bra att det blir en sådan blandning så att man får chans att upptäcka många olika nischer.


I

Göteborg ligger den tredje högre utbildningen för fotografi. Sedan 2012 ingår Högskolan för fotografi i Akademin Valand vid Göteborgs universitet, och där erbjuds nu både ett kandidatprogram (3 år) och ett masterprogram (2 år). Dessutom bedrivs det forskning inom foto, film, litteratur och fri konst på Akademin Valand. Men vårt besök tar oss inte till utbildningslokalerna i centrala Göteborg, utan till deras examensutställning på Röda Sten konsthall vid kajen under Älvsborgsbron. I det gamla pannhuset som togs ur bruk redan på 1950-talet fylls nu den magnifika utställningshallen – med det talande namnet »Katedralen« – med 25 avgångsstudenter från såväl kandidat- som masterprogrammen och en doktorand i utställningen »Next to the Ocean«. I likhet med Nordens Fotoskolas utställning finns här en rad berättelser med vitt skilda ämnen som gestaltats fotografiskt, men där tar också likheterna slut. Det traditionella, raka berättandet lyser med sin frånvaro, och frågan är given: är det här en utbildning för blivande yrkesfotografer? – Nja, vi är väl inte i första hand en yrkes­ utbildning … men å andra sidan är det ett flytande begrepp – vad innebär det att arbeta med fotografi i dag? Den som ställer den retoriska motfrågan är Annika von Hausswolff, adjungerad professor vid Akademin Valand och ansvarig för masterprogrammet i fotografi. Hon utvecklar resonemanget: – Yrkesrollen har förändrats jättemycket, och det fåtal anställningar som finns kräver som regel specialistkunskaper i till exempel teknisk eller medicinsk fotografi. Det är inget vi lär ut, och ingen annan i Sverige heller för den delen. Utan man blir oftast egen företagare, oavsett om man har gått här eller på någon annan av de fotografiska utbildningarna. Den »gamla Fotohögskolan« var mer tekniskt inriktad, konstaterar hon, och den stora förändringen av utbildningen skedde under 1990-talet när Tuija Lindström var professor. Då etablerades också det tvååriga masterprogrammet. – Förr kunde man komma in på skolan lite tidigare i sin utveckling. Numera har de studenter vi antar kommit långt, inte minst tekniskt. Vi hade till

KALLE SANNER

Alma Bengtsson gör sin praktik hos fotografen Morgan Norman, som bland annat fotograferar mycket porträtt och mode. – Jag hade inte förstått hur vanligt det var att kunderna var så sent ute med sina uppdrag. Det gäller verkligen att det kan gå snabbt från plåtning till leverans. Annars upplever jag att det är viktigt att vara social, att kunna snacka med kunder, förstå vad de vill ha och vara tillmötesgående. Om man ska få jobb måste man vara en skön person att arbeta med. När hon tagit examen räknar hon med att frilansassistera och kombinera med egna uppdrag, inledningsvis för att bygga upp en stark portfolio. Hon är bland annat intresserad av att fokusera på artistporträtt och konsertfoto, och därför har hon valt att visa sådana bilder här. – När jag tar porträtt på exempelvis musiker vill jag att det ska vara spontant och kännas på riktigt. Det ska inte vara för polerat, utan mer av rock’n’roll.

exempel kurser i Photoshop fram till förra året, men de har vi slopat eftersom de kändes överflödiga. Däremot har vi lagt till kurser i mörkrumsteknik, nu är det något som studenterna inte Annika von Hausswolff behärskar men efterfrågar. Vi har märkt att många nämner mörkrumsmöjligheterna som en anledning till att de sökte. En skillnad från förr är också att det finns en medvetenhet om att inte alla som söker sig till utbildningen blir fotografer i slutändan. – Men gemensamt är att man vill utvecklas i en miljö där allt handlar om bild och gestaltning. Sedan kanske man blir exempelvis lärare – vi har kurser i pedagogik – eller intendent på en konsthall. Bland mina tidigare masterstudenter finns exempel på bådadera. De flesta blir dock fria konstnärer och arbetar med gestaltande fotografi, konstaterar hon. – Vi har ett moment som heter Arbetslivs­ orientering i kandidatprogrammet, och där lär de sig grunderna i det som kan behövas i den typen av frilanstillvaro: juridik, ekonomi, stipendie­ ansökningar … Vi brukar bjuda hit Konstnärsnämnden för att få ökad kännedom om vilka möjligheter till finansiering det finns där. En viktig färdighet i det sammanhanget är att kunna beskriva sina projekt och mål, menar hon. – Därför lägger vi stor vikt vid att studenterna ska lära sig att tala om sina bilder. De ska kunna verbalisera sina idéer och presentera dem på ett utåtriktat sätt. De skriver också mycket, redan från början av kandidatprogrammet. För två år sedan blev Valands masterprogram i fotografi öppet för internationella sökande, och i avgångsklassen är enbart två av de nio studenterna svenskar. – Utbildningen sker då givetvis på engelska, vilket kan vara en bonus i sig. Det finns ju all anledning för studenterna att söka sig utomlands efter utbildningen för att hitta möjligheter till utställningar, publiceringar, samarbeten eller artist-in-residence-platser. Samtidigt har det kommit in helt nya influenser i studentgruppen, och det är fantastiskt att se. Det är dock tydligt att kandidatutbildningarna i de olika länderna inte är helt jämförbara – vi märker att vi håller en hög nivå jämfört med andra europeiska utbildningar. Akademin Valands utbildningar är populära: till de 18 platserna på kandidatprogrammet brukar de få in omkring 150 ansökningar. Masterprogrammet har 12 platser till höstterminen 2018 och dit sökte närmare 80 personer. – Sett till antalet ansökningar skulle det helt klart finnas utrymme för ytterligare en utbildning av det här slaget. Och för vår del vore det så klart bra med konkurrens – det är alltid nyttigt – men frågan är om Sverige har plats för och behov av en till spetsutbildning av det här slaget. Är man realist så tror jag svaret blir »nej«. På en av de vita väggarna i Katedralen i Röda Sten – väggar som studenterna för övrigt själva har specialbyggt till utställningen – hänger Emanuel Cederqvists bilder från Sareks nationalpark i

»Därför lägger vi stor vikt vid att studenterna ska lära sig att tala om sina bilder. De ska kunna verbalisera sina idéer och presentera dem på ett utåtriktat sätt. De skriver också mycket.« fotografisk tidskrift

| 18


EMANUEL CEDERQVIST CECILIA HELSING

AKADEMIN VALAND ORT Göteborg. ANTAL ELEVER HT 2018 18 kandidater, 12 master. HEMSIDA akademinvaland.gu.se.

19 | no 2/2018

Lappland. Han gick ut kandidatprogrammet på Valand 2009, och har nu haft tjänstledigt från sitt arbete på Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg (HDK) för att gå masterprogrammet. – Jag hade en del projekt som jag ville utveckla, och blev extra lockad av att Annika skulle börja arbeta med programmet. Hon hade hand om en del undervisning när jag gick kandidatprogrammet, säger han. Efter sin kandidatexamen började Emanuel dra i gång en verksamhet som frilansfotograf i Göteborg, men tyckte att det gick för trögt. Tjänsten på HDK dök upp, och han sökte dit, där han nu jobbar i bildverkstaden och undervisar en del i fotografi. – Göteborg är inte så stort, så det är ett begränsat antal fotouppdrag på marknaden. Man måste vara väldigt duktig på att sälja in sig och jobba hårt med nätverkande. Det var jag nog lite dålig på. Han ingår nu också i konstnärskollektivet som driver Blackbook publications, med fokus på fotoböcker, och förlaget deltar regelbundet på bland annat olika fotofestivaler. – Fotoböcker kanske är »min grej«. Jag hoppas att de här bilderna från Sarek ska bli en bok i höst. För två år sedan kom min bok Observatören ut, som också kretsade kring det här området. Jag hade då upptäckt en väderstation i nationalparken av en slump, och har nu gått vidare med att studera bland annat fotografen Axel Hambergs bilder som togs kring förra sekelskiftet i Sarek. Det hundraåriga glappet mellan hans och mina bilder är en av utgångspunkterna i det här arbetet. Cecilia Helsing tar nu examen från kandidatprogrammet och berättar att hon »gått en lång omväg hit, jag har bland annat en arkitektexamen sedan tidigare«. – Men så var det några år då jag fotograferade mycket och kände att jag ville komma in i ett sammanhang där jag kunde resonera om bild med andra, både med lärare och i en klass, säger hon. Något hon lyfter fram med Valands utbildning är att de har fått fokusera på att utveckla sina egna uttryck: – Det finns en vid syn på vad fotografi kan vara och bland studenterna är det många som testar gränserna – vilket lärarna uppmuntrar. Hennes examensarbete utgår från begreppet »entropi«– ett mått på oordning, ursprungligen hämtat från termodynamiken – och tar fasta på hur en del processer i naturen är »självorganiserande«, det vill säga på egen hand skapar en ordning och struktur. – Jag har bland annat plockat in eller återskapat naturfenomen i fotostudion och i mörkrummet för att göra olika fotografiska dokumentationer av dem. Det kan vara virvelvindar eller kristaller, men jag vill även skapa associationer till sådant som planeter och galaxer, berättar hon. Om hon kommer att arbeta som fotograf från och med hösten? Nja, även om det fortfarande är öppet så ser hon sig mer som konstnär än som fotograf, konstaterar hon. – Jag kommer nog i första hand satsa på att söka projektbidrag och artist-in-residence-platser. Sedan räknar jag med att jobba med olika medier och uttryck.


Så grejade vi föräldra­ ledigheten och livet som frilans

Planera, bygg upp en buffert och se till att ha nätverk. Fem fotografer delar med sig av sina erfarenheter av att bli förälder och frilansa. Text: jenny morelli

EMMY JONSSON

FREDRIK HOFGAARD

f frågar

CASPER HEDBERG

ANNA SIGVARDSSON HÖGBORG

BOR Stockholm HEMSIDA casperhedberg.com

BOR Göteborg HEMSIDA annasigvardsson.com

Hur många gånger har du varit föräldraledig? – Två. Jag är just nu föräldraledig på deltid med min son Elias. Hur planerade du inför ledigheten? – Som frilans har jag inte mycket längre framförhållning än en månad ungefär. Jag förberedde mig inte på något särskilt sätt mer än att jag inte bokade in utlandsuppdrag från cirka en månad före nedkomst. Planeringen runt förlossningen har vid båda tillfällena på något mirakulöst sätt löst sig galant. Jag har lyckats pricka in en lugn jobbmånad vid båda mina barns födslar så att jag har kunnat vara hemma mycket den första tiden. Har du en hyfsad föräldrapenning som du kan leva på? – Ja, jag får ut max ersättning. Jag såg inte till att toppa min SGI enkom för att jag skulle få barn. Jag har möjligheten att ta ut en bra lön och tycker att skatt är en väldigt bra sak att betala. Jobbar du – fast du är föräldraledig? – Ja. Jag har varit föräldraledig på deltid med båda barnen. Hur skulle du planera om du blev föräldraledig igen? – Jag skulle vara ledig på deltid igen. Fördelen är att man är hemma mycket med sina barn nästan direkt från födseln. Jag har varit delaktig i deras utvecklingsstadier och knöt snabbt an. Samtidigt har jag inte behövt pausa kontakten med uppdrags­ givare. Jag har kunnat minimera rädslan för att tappa uppdragsgivare på grund av min frånvaro. Detta upplägg kräver så klart en partner som har samma möjlighet till flexibelt arbetsschema. Nackdelen är att det blir hattigt. Helt ärligt tror jag att jag blir en bättre pappa när jag får lite intryck utifrån som omväxling. Att ha en dag på kontoret kan vara som en spa-kur. Du får sitta ner mer än två minuter i sträck. Du slipper sanera köket efter varje måltid och du slipper ta kampen med de där förhatliga tum­vantarna där tummen aldrig hittar rätt. Bästa rådet till den som frilansar och ska få barn? – Jag hade hört om hur krångligt det var med ansökan om ersättning, men jag har tyckt det funkat smärtfritt. Har du aktiebolag så är det plättlätt då du ju tar ut en lön precis som »vanligt folk«. Så mitt råd är: var inte rädd för Försäkringskassan.

Hur många gånger har du varit föräldraledig? – Jag har varit föräldraledig med ett barn och är det fortfarande en dag i veckan eftersom vår dotter inte börjat på förskolan än. Hur planerade du inför ledigheten? – Jag byggde upp en buffert så att jag skulle ha råd att vara borta. Jag räknade ut att jag hade fasta kostnader på runt 10 000 kr varje månad exklusive moms och såg till att ha minst 60 000 sparat som skulle täcka detta. Jag gjorde en deal med en kollega som jag känner väl. För alla jobb jag skickade till henne så fick jag en kickback på 10 procent. Det funkade väldigt bra. Innan jag gick på föräldraledighet informerade jag mina mest återkommande kunder om att jag skulle vara borta och att min kollega skulle finnas där, så att de skulle känna sig trygga. I efterhand så är jag väldigt nöjd med all planering, det var inte alls så många som hörde av sig under de månaderna och det gjorde att jag kunde slappna av och fokusera på min bebis. Har du en hyfsad föräldrapenning som du kan leva på? – Ja, helt ok. Jag har aktiebolag och såg till att ta ut så mycket som jag hade råd med alldeles innan och när jag sedan blev gravid. Jobbar du – fast du är föräldraledig? – Vi har gjort lite olika i olika faser. Först var jag hemma helt i fyra månader, förutom att fotografera för Bokmässan i Göteborg. Då fick min man vara hemma de dagarna. Vi hade en massa backupplaner men allt gick jättebra. Från att hon var 5 månader var vi hemma på halvtid båda två och sedan hon var 8 månader är jag hemma en dag i veckan. Hur skulle du planera om du blev föräldraledig igen? – Jag skulle nog vilja vara föräldraledig lite längre. Man var så orolig innan att tappa massa kunder så jag bestämde redan då att börja jobba halvtid en viss månad och förmedlade detta till mina kunder. Sedan när jag var mitt i det så ångrade jag mig när jag såg att allt gick bra med företaget. Sedan var halvtid bra, lite som att få det bästa av två världar. Bästa rådet till den som frilansar och ska få barn? – Försök bygga en buffert. Och oroa dig inte för mycket. En del kunder kommer kanske inte ens märka av att du varit borta. fotografisk tidskrift

| 20


MIA KAASALAINEN

ERIK BERZELIUS

JOHAN SAARELA

SIMON ELIASSON

HELENA BERZELIUS

CATHARINA FYRBERG

BOR Luleå HEMSIDA simoneliasson.com

BOR Göteborg HEMSIDA leafoto.se

BOR Göteborg HEMSIDA catharinafyrberg.se

Hur många gånger har du varit föräldraledig? – En gång. Jag var pappaledig i sju månader 2016 med min son som är född 2015 och kommer troligtvis vara det igen under 2019 med son nummer två. 2016 var jag hemma på 100 procent men tog ut 75 procent ledighet för att kunna ta uppdrag som krävdes för att underhålla kundbasen så att säga. Ett pusslande med barnvakt och någon gång barn med på jobb. Ganska stressigt i sig, men ändå fint. Det svåra var väl snarare uppstarten efteråt, tog lite tid att få rull på allting igen. Hur planerade du inför ledigheten? – Jag har försökt lägga ledigheten under perioder som jag vet är lugnare arbetsmässigt. Det har varit viktigt att kunna hålla i gång företaget åtminstone delvis under tiden, för att inte tappa viktiga kunder. Har du en hyfsad föräldrapenning som du kan leva på? – Nej, ganska dålig. Vid tiden för min första ledighet hade jag åren före jobbat en del på A-skatt och hade en hel del problem med att få en vettig SGI av Försäkringskassan. Det blev överklagande och många, långa samtal för att komma i kontakt med rätt handläggare som visste hur det fungerar med FA-skatt. Till slut fick jag en okej SGI baserad på förväntad inkomst. Men den är ändå något låg. Särskilt i dag när företaget går mycket bättre och jag enbart har F-skatt. Jobbar du – fast du är föräldraledig? – Ja. Är alltid max 75 procent ledig, även om jag är hemma på heltid, för att kunna ta eventuella uppdrag som dyker upp med kort varsel. Har också blivit en del jobb kvälls- och helgtid. Hur skulle du planera om du blev föräldraledig igen? – På samma sätt. Måste hålla öppet för viktiga kunder. Har redan börjat jobba för att få upp SGI med tanke på att vårt andra barn har kommit nyligen och ny ledighet väntar under 2019. Bästa rådet till den som ska få barn? – Börja ordna med SGI i god tid om du inte redan har en. Förbered dig för viss tröghet i systemet och ge dig inte i kontakten med För­ säkringskassan. Inget verkar anpassat för företagare/kombinatörer.

Hur planerade du inför ledigheten? – Jag planerade inte. Jag brydde mig inte ens om att kolla upp. Jag hade ett hum om att just jag låg dåligt till. Jag är ett lite speciellt fall då jag inte bara är egenföretagare/fotograf utan även en rätt skruttig reumatiker med diverse krämpor. Vi kämpade väldigt länge med att bli gravida så det var absolut ingen självklarhet att vi skulle bli föräldrar. Har du en hyfsad föräldrapenning som du kan leva på? – Jag har aldrig tagit ut någon föräldraledig dag. Jag och min man kom tidigt överens om att det bästa ekonomiska var att han tog ledigt från sina studier för att vara hemma med vår son under sonens första levnadsår. Jobbar du – fast du är föräldraledig? – När min son kom i januari 2016 så var det mitt i leveranser och bröllopsmässa. Så jag kunde inte vara ledig mer än tre veckor. Eftersom jag hade en relativt nyöppnad studio kände inte att jag kunde låta den stå tom. Jag var dock hemma lite extra hans första halvår utan att ta ut någon ersättning för det. Inte så smart kanske, men jag hade så mycket att göra när jag väl var på jobbet och var så »uppe« i sonen när jag var hemma med dem. Jag tog mig aldrig tid att sitta i telefonköer och beställa blanketter. Jag har alltid haft en tröskel till att ta tag i sådant. Hur många gånger har du varit föräldraledig? – Som sagt, aldrig. Jag har även vabbat med min son utan ersättning – men aldrig behövt göra det särskilt många dagar. Vi har ett så pass bra stöd från båda våra föräldrar! Jag har alltså tyvärr utgått ifrån att ersättningen är så pass låg så jag har inte ens orkat bry mig att ta reda på hur det faktiskt ligger till! Hur skulle du planera om du blev föräldraledig igen? – Skulle vi skaffa ett till barn skulle vi nog göra på samma sätt. Vi har löst det bra. Jag kommer nog aldrig känna att jag kan vara helt »ledig« från mitt jobb, och skulle ärligt talat inte heller vilja vara det. Jag skulle sakna jobbet för mycket! Jag behöver skapa, vara kreativ. Jag måste hushålla med min energi. Jag är en bättre mamma när jag har ork! Bästa rådet till den som frilansar och ska få barn? – Att ha ett skyddsnät. Och egna besparingar.

Hur många gånger har du varit föräldraledig? – Jag har två barn, ett på 2,5 år och ett på 6 månader. Med första barnet var jag delvis föräldraledig och delvis arbetade. Som egen företagare vill jag inte stänga ner verksamheten och vara helt föräldraledig. Hur planerade du inför ledigheten? – Inför första barnet var jag föräldraledig de första månaderna och därefter började jag ta uppdrag samtidigt som jag hade barnet med mig. Med andra barnet började jag jobba tidigare än så. Har du en hyfsad föräldrapenning som du kan leva på? – I dagsläget tar jag inte ut föräldrapenning utan jobbar heltid med barnet. Men om jag skulle ta ut föräldrapenning så skulle jag kunna leva på den. Jobbar du – fast du är föräldraledig? – Eftersom mina kunder framför är allt företagskunder kommer jag att kunna vara föräldraledig i sommar. Hur skulle du planera om du blev föräldraledig igen? – Om vi skulle få ett tredje barn hoppas jag att jag skulle »våga« släppa verksamheten och faktiskt vara helt föräldraledig. Bästa rådet till den som frilansar och ska få barn? – Se till att jobba upp din inkomst för att få en så bra föräldrapenning som möjligt. Om du som jag, känner att det är svårt att vara borta från din verksamhet, be människor i din närhet om hjälp. Jag har haft assistenter och hjälp av familjen under mina fotouppdrag vilket har möjliggjort att jag har kunnat jobba med ett litet barn. Planering är A och O!

21 | no 2/2018

Vad tycker du att vi ska fråga yrkesfotografer om i nästa nummer? Mejla redaktion@sfoto.se.


MÄRTA THISNER

»Nu ska vi nå ut till fler fotografer« Fotografernas nya ordförande heter Paulina Holmgren. Hon valdes av stämman den 14 april. Hon räds inte vårt samtida digitala bildflöde och tror på framtiden för alla som kan kommunicera med bild. Text: Oskar Hammarkrantz bild: märta thisner

P

aulina Holmgren bor i Skellefteå, men tillbringar någon eller några dagar i månaden på Svenska Fotografers Förbunds kansli på Hornsgatan i Stockholm. Hon har bara hunnit med några veckor som ordförande efter att ha blivit vald av stämman den 14 april. Kaffekokaren har hon hunnit få full koll på, medan höj- och sänk­ anordningen på kontorsstolen ställer till desto större besvär. Under sina dryga 20 år som yrkesverksam fotograf har hon sett yrket förändras. – När de digitala kamerorna för konsumenter kom trodde man att »alla var fotografer«. Och det blev faktiskt en initial svacka för oss fotografer. Men efter ett tag vände det, och bland andra uppdragsgivarna började inse att det inte handlar om att trycka på en knapp, utan att leverera

innehåll, att kommunicera visuellt. Och det är vad vi fotografer kan. Under samma tid har också Svenska Fotografers Förbund förändrats. – Det finns väldigt få anställda fotografer i dag. Det är något som förändrats radikalt de senaste tio åren. Vi är ju heller inget fackförbund, utan en yrkesorganisation. De flesta av våra medlemmar är egenföretagare så vi jobbar inte mot arbetsgivare, som fackförbund ofta gör. Vårt ansvar är att stärka fotografernas roll, och då blir exempelvis frågor som juridisk rådgivning allt viktigare, när de flesta av våra medlemmar inte är anställda. Svenska Fotografers Förbund omfattar i dag cirka 1 800 medlemmar, som arbetar med allt från konst och kommersiellt fotografi till redaktionellt, dokumentärt och journalistiskt. De senaste åren har dock medlemsantalet minskat, en utveckling

STILLBILD OCH RÖRLIG BILD Paulina Holmgren, 43 år, bor i Skellefteå där hon haft sin bas som fotograf och egenföretagare i 20 år. Paulina och hennes anställda, Cliff Karlsson, jobbar både med stillbild och rörlig bild för redak­ tionella och kommersiella kunder i Sverige och utomlands. Hon har varit medlem i SFF sedan 1995.

fotografisk tidskrift

| 22


man delar med de flesta andra förbund och organisationer. – Därför är det är väldigt viktigt att vi breddar oss och förstår att yrkesrollen förändras. Exempelvis är retuschörer, bildbehandlare och filmare mer än välkomna till oss. Vi ska nå dem också. Och nu har vi också för första gången en bildbehandlare som sitter i förbundsstyrelsen. Ju fler vi blir, desto starkare blir vi, så vi ska inte stänga några dörrar. Det har också vuxit fram en ny generation av influencers som arbetar på ett helt nytt sätt. De försörjer sig ofta på att arbeta med bild, men är inte alltid fotografer. Förbundets medlemmar finns över hela landet. – Det är viktigt att komma ihåg vår geografiska spridning, att vi inte bara är ett förbund för fotografer i storstäderna. Jag skulle säga att det faktiskt kan vara lättare att försörja sig som fotograf 23 | no 2/2018

ute i landet. Visst, det finns fler jobb och uppdrag i storstäderna, men konkurrensen är också tuffare. Som en så kallad landsortsfotograf får jag och mina kollegor ofta höra att vi kostar mycket. Men det beror på att konkurrensen är så tuff i Stockholm att många dumpar priserna där. Förutom att det ibland kan råda hård konkurrens om uppdragen ställs fotograferna numera ofta också inför en helt ny verklighet när det gäller rättigheterna till sina bilder. »Fulavtal« är ett välkänt begrepp i branschen. Tidigare räckte det ofta för fotografen att förhandla om priset. Men nu handlar det lika mycket om hur bilderna får användas. – Vi ställs inför helt nya utmaningar när uppdragsgivarna vill kunna använda bilder fritt i alla sina kanaler och plattformar. Men är personen jag tagit porträtt på bekväm med att vara med

i alla dessa olika sammanhang? Det måste också motparterna börja se över. Och vi fotografer måste förstå att det handlar om ett avtalsförslag. Ett avtal är alltid förhandlingsbart. Det missar många och skriver på utan att förhandla. Men prissättning är ändå en av de viktiga framtidsfrågorna för förbundet. – Nästa stora steg efter den digitala revolutionen är att titta på framtida betalningsmodeller som kan fungera för oss. Att ta betalt per bild känns som ett ganska trubbigt instrument, och i dag är timdebitering det mest rättvisande. Men kanske kan man ta betalt per klick eller hur mycket en produkt sålt eller hur stor spridning en bild fått? Vi har inga färdiga svar där, det är något vi måste titta närmare på. Förutom konkurrens om jobben mellan fotograferna själva, tvingas många att se på när exempelvis kundtidningar, magasin och webbsidor fylls med


jobba som fotograf. Det är en del av arbetet man inte får glömma om man vill kunna leva på det.«

billiga, royaltyfria bilder från diverse utländska bildbyråer. – Fast ett ökat bildflöde ger också mer jobb, det är min grundinställning. Därför ska man inte se de här royaltyfria bildbyråbilderna som ett hot. Det skulle vara orimligt om varje tidning, med sin begränsade budget, skulle bildsätta varje liten notis med en beställd uppdragsbild. Då är det faktiskt bättre att de köper billiga bilder där det funkar, och sedan lägger budgeten på riktiga uppdragsbilder där det behövs. Det är bara ett faktum att den här typen av bilder finns, ett faktum som vi måste förhålla oss till.

P

aulina Holmgren växte upp i Byske utanför Skellefteå och hennes intresse för bild och fotografi väcktes redan i sjunde klass, inte minst tack vare att skolan hade ett eget mörkrum. På tekniklektionerna byggde hon en egen camera obscura i plåt, och när det var dags att välja praktikplats i åttonde klass valde Paulina att vara hos stadens lokala porträttfotograf. Praktikplatsen ledde till extrajobb på helgerna och så småningom fick Paulina börja fotografera. – Jag lärde mig yrket analogt från grunden, men jag insåg också att jag inte ville jobba som porträttfotograf i en studio hela dagarna, där bara huvuden byttes ut framför en bakgrund. Jag respekterar verkligen de som kan göra jobbet med framgång, men det passar inte mitt sätt att jobba.  Efter gymnasiet blev det konstskola och så småningom vidare till Fotoskolan i Gamleby. Därefter blev det jobb på skivbolaget A West Side Fabrication, som formgivare och inhousefotograf, med skivomslag för Sahara Hotnights och Bear Quartet på meritförteckningen. Samtidigt började de egna jobben trilla in så smått, bland annat åt musik­tidningar, och 1999 valde Paulina att bli egen­ företagare. På heltid. – Man behöver vara lite entreprenör för att kunna jobba som fotograf. Det är en del av arbetet man inte får glömma om man vill kunna leva på det. Alla kanske inte passar som företagare, eller ens vill vara det, men det är en del av verkligheten, på gott och ont. Och mycket riktigt, av Svenska Fotografers Förbunds medlemmar är hela 1 359 egenföretagare i någon form, och endast 127 är anställda. Paulina valde redan tidigt att satsa på aktiebolag, i stället för enskild firma. – Det är jag väldigt glad för. Det är synd och lite konstigt att inte fler väljer den bolagsformen. Förutom rent ekonomiska och skattemässiga för-

MÄRTA THISNER

»Man behöver vara lite entreprenör för att kunna

delar gör ett aktiebolag att det blir lättare att skilja på företag och person och det underlättar att ta företagandet mer på allvar. Jag har full förståelse för att alla inte tycker det är roligt eller enkelt att driva företag, så där har förbundet en viktig uppgift att peppa våra medlemmar.   Paulina Holmgren har varit styrelsemedlem i flera år, senast som vice ordförande. Hon är också en av medarrangörerna av den populära fotografhelgen Norrlandsdagarna. Aktiv medlem blev hon redan 1995. – Jag gick med som studentmedlem när jag gick på Gamleby. För mig var det en självklarhet att gå med i förbundet. Och jag tror och hoppas att det skulle vara en självklarhet om jag var nyutbildad fotograf i dag.

U

nder sin period som ordförande kommer Paulina fortsätta att jobba som fotograf. – Ja, det blir ingen paus eller liknande. Jag tycker att det är viktigt med en ordförande som är yrkesverksam, någon som har aktuell erfarenhet av och förståelse för yrkesvillkoren, och som vet hur marknaden fungerar. Många av förbundets utmaningar handlar om framtiden. Men det är lika viktigt att inte glömma fotohistorien. Därför driver förbundet aktivt frågan om nationellt ansvar för stillbildsfotografi. Lika viktig som framtiden är för oss som ska leva på vårt yrke, är frågan om att inte glömma vårt kulturarv och det nationella ansvaret för stillbildsfotografi. Fortfarande, efter så många år av arbete med detta, finns ingen institution som har det övergripande ansvaret för fotografi i Sverige. Ett viktigt arbete som måste fortsätta. Är det ett samlat museum för fotografi vi behöver? – Kanske. Men inte nödvändigtvis. Det finns samlingar utspridda på olika museer, men inget samlat ansvar för exempelvis arkivering och forskning. Många av våra största fotografers livsverk är utspridda bland annat hos privatpersoner runt om i landet. Så vår historia är också en av våra viktigaste framtidsfrågor. Så hur ser fotografyrket ut om tio år? – Yrket förändras med hur tekniken utvecklas. Och det gäller att ta till sig och inte vara rädd för den nya tekniken. Att allt fler stillbildsfotografer kommer att jobba även med rörlig bild kan vi vara ganska säkra på. Men även om vi breddar oss, kanske vi hittar tillbaka till själva kärnan, nämligen det vi är bäst på: Att kommunicera med bild. fotografisk tidskrift

| 24


FRAMTID, TEKNIK OCH KULTURARV Viktiga frågor som Paulina Holmgren vill driva: Medlemsrekrytering, breddning av yrkesrollen, nya betalningsmodeller, kompetensutveckling, teknikfrågor och kulturarvsfrågor kring fotografi.

25 | no 2/2018


HANS COGNE

bokrecensioner

Text som förvirrar mer än klargör Själv är inte alltid bästa dräng, skriver Linda Fagerström om bristande redaktörskap i Hans Cognes nya bok.

Amazing Gaze & other photograps by Hans Cogne Hans Cogne Kerber, 2017 Form: Hans Cogne

Det är ju en både rolig och välfun�nen titel: Amazing gaze. En liten modifikation av gospellåten Amazing Grace gör att betydelsen förskjuts alldeles. Det som var »förunderlig nåd« blir ungefär »fascinerande blick«. Gaze är svårt att översätta till svenska. Egentligen är »aktivt iakttagande« bättre – en syssla som ju varje fotograf är välbekant med. Denna erfarenhet, att se världen genom kameralinsen, handlar det alltså om. En reflektion över blickens betydelse i Hans Cognes liv. Att det

sker nu, när han fyller 65, skänker Amazing Gaze en känsla av bokslut över ett yrkesliv. Ett tillbakablickande, således, som handlar om just blick. Som väletablerad fotograf och grafisk formgivare förknippas Hans Cogne kanske främst med 1980- och 1990-talens projekt som Requiem och Akilles, bägge presenterade här. Titlarna vittnar om det starka postmoderna genomslaget svensk konst då: en period när referenserna till antik mytologi och religiösa ritualer duggade tätt i syfte att ifråga­sätta och plocka isär historiska sanningar. Andra tidstypiska bilder från bildserierna Atlas och Anatom påminner om hur Hans Cogne använde fotografi för att närma sig historiska kartläggningar av världen och människan – klassiska europeiska upplysnings-

projekt som imploderade under hans lätt dystopiska blick. De svartvita helsidesbilderna, tryckta på blankt papper, är bokens stora tillgång. Texten sist i boken förvirrar nämligen mer än den klargör:

ju är Hans Cogne själv som skriver. Ett förargligt stavfel av »kolossala« redan i första stycket sätter tonen. Det följs av idel felplacerade fotnotssiffror som stör det lilla läsflöde jag hinner få upp mellan de avbrott som alinea-tecknen i början av varje stycke orsakar. En

»De svartvita helsidesbilderna, tryckta på blankt papper, är bokens stora tillgång.« en olycklig mix av personliga minnen och försök att beskriva konstnärskapet med faktaanstruken ton. Att exempelvis tala om en viss bildseries »stundtals ganska humoristiska motiv« känns både distanserat och lite förminskande – konstigt, eftersom det

omgång »kill your darlings« hade definitivt behövts, för att inte tala om en redaktör och en extern skribent. Själv är inte alltid bäste dräng, även om man heter Hans Cogne och är multikonstnär. / LINDA FAGERSTRÖM

fotografisk tidskrift

| 26


Bristande gestaltning I bästa fall skapar Birbrajer visuella oneliners, men bilden står i vägen för ordet och tvärtom, skriver Magnus Bons om boken »Slut«.

en svart bakgrund. Eller Antagande, som illustrerar det allt vanligare fenomenet med särskrivningar. Liv rädd, bur språk, brist vara, van makt. Visst är det lite kul att se hur betydelsen ändras när ett ord skrivs isär, men så mycket mer händer inte. Jag ser de stansade remsorna med plasttejp på en trist vit vägg. Rakt på, utan finess. Känslan av en bristande gestaltning växer efter hand, ett tydligt glapp mellan idé och bild öppnar sig. Det märkligaste med Birbrajers fotografier är att de faktiskt säger mindre – inte mer – än tusen ord. Eller

Slut Julian Birbrajer Passage, 2018 Form: Julian Birbrajer

»Han tycks arbeta efter principen att ringa in och leka med ordens tvetydigheter.« att de enbart berättar om det ord som bilden föreställer. I och för sig är det något av en bedrift. Men tröttande i längden. I bästa fall skapar Birbrajer rätt fyndiga visuella oneliners, ett slags bildgåtor avlägset besläktade med Jan Stenmarks pratbubblor. Som sämst blir det bara kortslutningar – fotografierna en sorts återvänds­ gränder där bilden står i vägen för ordet. Eller tvärtom. / MAGNUS BONS

JULIAN BIRBRAJER

JULIAN BIRBRAJER

En bild säger mer än tusen ord, heter det. Ett slitet ordspråk, jag vet, men ändå högst giltigt. Bilden har ju en förmåga att öppna associationsbanor och leda tanken vidare på ett sätt som ett enskilt ord ofta saknar. Även om orden naturligtvis också kan vara laddade med minnesbilder. Jag påminns om förhållandet mellan ord och bild när jag bläddrar i Julian Birbrajers nya bok Slut. Som fotograf tycks han arbeta efter principen att ringa in och leka med ordens tve­ tydigheter – i förhållande till bildens. Vad händer när ett ord blir motivet i bilden? Birbrajers fotografier befinner sig på en grundläggande språklig nivå, antingen de rent bokstavligt återger orden eller anspelar på hur bilden förhåller sig till titeln. Slut presenterar en handfull projekt av Birbrajer. Exempelvis Motstånd, som rätt och slätt avbildar de elektroniska komponenter som reglerar elektronernas rörelser. Du trodde kanske att det handlade om något annat? Små, avlånga former indelade med färgglada ränder. I fotografierna ligger de avskilda från världen, mot

GJORD AV NÖDVÄNDIGHET

INGET FÖRE ELLER EFTER

När allt förändrades

Monkey to monkey

Anna Clarén Max Ström, 2018 Form: Henrik Nygren

Nina Korhonen Eget förlag, 2018 Form: Patric Leo

Pojken på omslags­ bilden tittar på sig själv i spegeln. Han är autistisk. Hans sjukdom förändrar livet för en familj. De del­ tagande är: Mannen som döljer sin sorg bakom snusförnuftiga och ibland grymma påpekanden. Kvinnan som försöker prata sig ur en verklighet som inte alls blev som hon tänkt sig. Storasyster ser, förstår och försöker ställa allt tillrätta. Mel­ lanpojken är frågande inför det hela. Och så pojken i bubblan, lille­ brodern som är i allas fo­ kus utan att riktigt förstå det själv. Clarén berättar i bilder där mörkret ofta tränger sig på. Ibland blir verkligheten suddig och endast bildens mittpunkt är skarp. Texten är i sin rättframhet drabbande. Vi erfar svårigheten för en familj att älska en lillebror som inte förmår ge något tillbaka. Familje­ medlemmarna väljer olika strategier för att bemästra sorg och oro. Vi kommer rätt in i ett äktenskap och en familj i kris. Boken har gjorts utifrån en nödvändighet, i ett desperat behov av att klara en svår situation. Men jag fastnar mest ändå för fotografens nyfi­ kenhet. De bilder där hon försöker förstå tystnaden i den värld som den autis­ tiske pojken lever i.

Korhonen har rest i Kina under åren 2004–2016. Arbetet började och slu­ tade under apans år, där­ av titeln. Hon beskriver ett vardags-Kina, men utan att försöka lägga tillrätta eller förklara. Varje bild blir en berät­ telse, ibland svårtolkad, ibland klockren. Ofta finns där en bekant ton, något vi känner igen från hennes tidigare böcker. På en oändlig stäpp, en bit utanför den stolta höghusfyllda staden ligger en hög med skräp. Anhopningen av brädor, plast, prydnadsblom­ mor är sammanfogad med kraftiga rep. Är det en tillfällig bostad vi ser? De åtta männen med badmössor går beslutsamt och med raka ryggar rakt ut i havet. På en cementerad plan ligger sovsäckar och svet­ tiga jackor på tork. Vi vet inget före eller efter. Just det är en styrka i Korho­ nens fotografi. Bilderna lever vidare inne i oss och vi försöker lösa gåtorna. På bokens omslag är några kinesiska skriv­ tecken präglade. Översatt betyder de: »Magiska berättelser från apans år.« Självklart, magisk fotografi!

/ TOMMY ARVIDSON

27 | no 2/2018

/ TOMMY ARVIDSON

Läs fler fotoboksrecensioner på sfoto.se.


tankar om en bild

Den mätbara kuken När bilder av manliga könsorgan tas ur sin ursprungliga kontext kan de skapa nya intressanta resultat. Författaren Caroline Hainer om bilderna i Erik Kessels »Useful Photography 13«.

Här vilar en längtan efter att bli granskad och recenserad. Det var något som slog mig när jag gjorde research till min bok Män visar kuken för mig (Mondial, 2017) och kollade igenom oändliga dickpics, alltså mäns foton av sina erigerade penisar. Samma sak slår mig när jag läser om Erik Kessels bok Useful Photography 13 där han samlat en knippe dickpics. Inte sällan med en tändare, linjal, till och med en flaska raklödder med i bild för att betona alla viktiga, manliga fakta: hur stor, hur tjock, hur lång. I förhållande till objektet men också i förhållande till andra penisar. För vad är det annars man mäter emot? Manligheten är svår. Den är inte alls lika självklar och stark som kvinnligheten (kvinnor föder barn). Manligheten måste erövras i ung ålder och sedan bekräftas om och om igen i olika stadier i livet, menade Freud. Han påpekade att dessutom kan inte bekräftelsen komma från en kvinna. Bara andra män kan bekräfta vad manligheten är. Delvis beror det på att manligheten är så förknippad med det fysiska könet, alltså penis, till skillnad från kvinnligheten, där det heller inte finns någon motsvarighet till penismätning. Vilket för övrigt är en ytterst vansklig tävlingsgren. Man kan inte träna inför den, inte heller bättra sig till nästa omgång om man skulle förlora. En penis är som den är. Exakt så lång, exakt så tjock. Den kan knappast vinna jämt. Erik Kessels har beskrivit fotoböckerna i sin serie Useful Photography som tankeexperiment. »När bilderna tas ur sin ursprungliga kontext och placeras i en ny kan de skapa intressanta resultat.« Om man tänker sig att dickpicens ursprungliga kontext är som sexinvit eller som en del i en digital uppvaktningsritual, för det är där de är absolut vanligast, så händer sannerligen någonting när de tas ur detta sammanhang. Det mest påtagliga är att den sexuella konnotationen försvinner, trots att penis är erigerad. Detta är intressant eftersom det annars är svårt att tolka en erigerad penis på något annat sätt. Men det är någonting med tävlingsmomentet och desperationen som bidrar till att avsexualisera. I stället ser jag en längtan efter att bli bedömd och recenserad. Duger den? Eller, med andra ord, duger jag? Kanske är förklaringen biologisk, ett resultat av evolutionen. En bra och duglig penis är en

förutsättning för att vår art ska överleva, om man ska försvara männens uppvisning och kukmätning. Evolutionsforskare menar att beteendet är nedärvt från tidernas begynnelse, primater har exponerat könet sedan innan människans existens. Apor och gorillor gör det än i dag. De står upp, särar på benen och kröker ryggen. Inte sällan rör primaten penis upp och ned också men det är varken för att tillfredsställa sig själv eller demonstrera storleken på sitt organ. Nej, det är istället kåtheten och för­ mågan de vill visa. Det är det viktigaste. Men genetiska förklaringar är sällan fullständiga. De flesta forskare är överens om att alla våra mänskliga beteenden oftast är en kombination av arv och miljö. Finns det ens en absolut, obestridlig manlighet på samma sätt som kvinnans förmåga att föda barn? För traditionellt maskulina egenskaper som aggressivitet, dominans och handlingskraft är inte på något sätt eviga. Tvärtom, vad som anses manligt har ändrats genom århundraden. I dag särskådas dessa värden och egenskaper dessutom rejält. De ifrågasätts och fyller en mindre funktion än hos tidigare generationer som präglats av andra strukturer, av världskrig och traditionellt uppbyggda samhällen. Finns det ens någon poäng med att män går runt och är aggressiva i dag? Det skulle väl vara för att hävda en manlighet mot andra män i så fall. Och om det finns något enda, genomgående, bestående, absolut manligt så är det nog penis. Och mätandet av den. Jag bläddrar igenom ett galleri av dickpics och tänker på två biologiska funktioner en sådan bild kan ha. Den kan visa kvinnan att mannen är redo för parning. Att han är viril, frisk och redo att föra mänskligheten vidare. Den skulle också kunna signalera samma sak till andra män och därmed hinta om konkurrens. Det skulle kanske ge ytterligare en förklaring till tändarna, linjalerna och flaskorna med raklödder som strategiskt och tydligt placerats i bild. Varför annars detta ständiga fokus på längd och storlek? Varför denna längtan efter granskning, gradering och bedömning? Om inte det som ska graderas och bedömas är mer än bara penis. När jag ser dickpics ser jag en längtan efter att duga som man. / CAROLINE HAINER

fotografisk tidskrift

| 28


29 | no2/2018 UR »USEFUL PHOTOGRAPHY 13« AV KESSELS/KRAMER

UR »USEFUL PHOTOGRAPHY 13« AV KESSELS/KRAMER


ILLUSIVE IMAGES

Är detta rum verkligt? Djävulen bor i detaljerna.

Ajöss med verkligheten Marknaden för 3D-animerade bilder växer. Arkitekterna var först, sedan spred sig tekniken till bil-, möbel- och elektronikbranschen. Hur påverkas fotografernas jobb av 3D? Och hur förändrar den nya teknologin vad vi uppfattar som fotografisk bild och verklighet? text: jenny morelli fotografisk tidskrift

| 30


ILLUSIVE IMAGES

3D-MODELLERING Med 3D-grafik menas vanligen bilder som repre­ senterar tredimensionella objekt som skapats i en dator. Dessa bilder kan vara animationer eller stillbilder. Grafiken byggs upp genom att modellera objekt i en virtuell 3D-rymd inuti datorn där koordina­ ter sedan projiceras på ett tvådimensionellt plan till­ sammans med information om ljus och ytor. Vanliga användningsområden i dag är i datorspel, animerade filmer och reklam. Särskilt arkitektur, bilindustri och möbelindustri använder sig av 3D-bilder. 3D-modellering är den första fasen i skapandet av en produkt eller bild. När detta är gjort modelleras en eventuell interiör alterna­ tivt exteriör som produkten skall visualiseras i.

– Skyll inte på ljussättningen om resultat blir overkligt, säger Johannes Lindqvist.

J

ag tokstirrar på en bild av en lägenhet. Jag ser gråa väggar, ett vackert parkettgolv, en ljus soffa, gröna växter, en designlampa i taket och ett glasbord. Utanför fönstret: en stads­ fasad, överexponerad. Lägenheten skulle kunna liggai Stockholm av bilden att döma. Ingenting i bilden skvallrar om att rummet inte existerar. Men lägenheten är inte byggd. Rummet finns inte. Bilden finns för att väcka mitt begär för att köpa en lägenhet som inte ännu är byggd. Jag vet detta och därför letar jag febrilt efter tecken på overklighet. Glänser det inte aningen för mycket i parketten? Ska de gröna växterna verkligen vara så där gröna? Djävulen bor i detaljerna tänker jag. Men jag hittar ingen overklighet. Jag »tror« på bilden. Bilden jag tittar på är skapad av Johannes Lindqvist som tillsammans med Daniel Reuter­swärd driver företaget Illusive images. Johannes är en efterfrågad föreläsare inom 3D och vi stämmer träff på Espresso House vid Stureplan i Stockholm för att tala om hans jobb och hur man skapar verklighet. Hur går han till väga? – Jag ser mig själv som en virtuell fotograf. Jag jobbar ju egentligen på samma sätt som en fotograf, fast utan en kamera. För att kunna fotografera en miljö måste jag först skapa den, i datorn. För att 31 | no 2/2018

lyckas med det gäller det ju att veta hur världen ser ut och hur den fungerar. Han studerar sin omgivning mycket, säger han och låter precis som en fotograf och konstnär när han talar om ytor och olika materials egenskaper. Varför är vissa plaster blanka medan andra är matta? Hur bryts ljus inuti ett stearinljus? – Att bygga 3D-objekt i datorn kan väl på ett sätt jämföras med att jobba med lera i verkligheten: man börjar med en enkel geometri som man sedan formar och förfinar. Hårda ytor är relativt lätt: stolar, högtalare, sten, trä och metall är inga större problem. Men allt som är organiskt och mjukt är svårare: mat, växter och så vidare. Jag föreläser en del och brukar säga: Skyll inte på ljussättningen om slutresultatet blir overkligt. I grunden handlar det om att skapa bra geometriska objekt och att ytegenskaper hos olika material beter sig som i verkligheten, säger han. Johannes började som en ung hobbyfotograf med naturen som favoritobjekt. Han är självlärd och eftersom han utbildade sig före Youtubefilmernas tid läste han om 3D på olika forum. – Jag började med att bygga bilar i 3D. Det var något med mjuka former som mötte skarpa kanter som fascinerade mig. Jag var helt besatt av det under lång tid. Det var min skola.

Efter min gymnasieutbildning, vilken hade en 3Dkurs där jag dock fick agera lärare snarare än elev, fick jag praktik på Ikea. 2007 var det 5–6 personer som jobbade med 3D, säger han.

P

å Ikea i Älmhult arbetar i dag ett tiotal fotografer och ett femtontal 3D-artister. Sedan tillkommer det många flera på 3D-sidan där det finns många funktioner att fylla. Fotografen Kristian Krebs har arbetat på Ikea i 12 år, de senaste 10 åren som fast anställd. – Vi var oroliga ett tag att vi fotografer skulle få allt mindre att göra men så har det verkligen inte blivit, säger han. Fotografi behövs verkligen fortfarande, säger han och beskriver hur han ofta samarbetar med 3D-artisterna för att skapa bilder. 3D-artisterna skapar de hårda ytorna, fotograferna de mjuka. Även Johannes Lindqvist poängterar att foto­ grafernas roll är viktig. – Bra fotografer behövs verkligen. Man kan ju säga att 3D ersätter en del av de tråkiga jobben, som att fotografera massor av Billy-bokhyllor, men det är inte så att 3D kan ersätta fotografi, säger han. Inte än, i alla fall. Båda teknikerna har både svagheter och styrkor, där 3D och fotografi i många fall kompletterar varandra.


ZBYNEK KYSELA

»Vi lever dessutom i en tid då gränserna för sanning och fiktion känns allt mer diffusa. Dikten gör världen större, den öppnar fönster mot verkligheter som skulle kunna finnas.«

Alla kända 3D-grafiker har ett visst signum. Illusive Images har en viss skandinavisk stil med nedtonade och desaturerade färger. Det är ett signum som går hem även på andra sidan Atlanten, för Johannes kommer att arbeta i San Francisco hela sommaren. Där kommer han i riktig Silicon Valleyanda att jobba som konsult åt ett ganska nystartat möbelföretag, Campaign Living. Ett företag som är unikt på det sättet att deras möbler är byggda för att hålla en livstid men ändå kan levereras »under armen« hem till dörren. (Kanske en framtida konkurrent till Ikea?)

E

n 3D-artist med ett starkt signum är Bertrand Benoit. Han är en Berlin­ baserad konstnär och en fena på organiska material. Precis som Johannes Lindqvist är han självlärd och började arbeta med 3D som en hobby. Trädgården på bilden på nästa sida finns lika lite som Johannes Lindqvists rum. – Naturen och fotografier är mina inspirationskällor. Jag är konstnär, har en bakgrund i fotografi och jag modellerar och bygger allt som syns i mina bilder från grunden. När han får frågan om vad han tror om framtiden för 3D-marknaden, svarar han att högkvali-

tativ 3D kommer användas mer inom reklam och kompletteras med andra format som rörlig bild, interaktiva medier och VR. – I och med att teknologin blir bättre och bättre kommer fler och fler områden att släppa fotografi och använda 3D för sin marknadsföring. Först användes 3D inom arkitekturen, sedan inom marknadsföring av bilar, sedan kom möbelbranschen, säger han. Den här texten handlar inte om hur konstnärer använt fotografi för att utmana oss. Inte om hur konstnärer (som Joan Fontcuberta exempelvis) vill få oss att fundera över våra föreställningar om att fotografi ska uttrycka sanning. Konstnärer kan förstås skapa vilka bilder de vill utan att vi, deras publik, känner oss lurade. Den kommersiella filmvärlden (likt Hollywood) bryter inte heller några kontrakt med oss som tittar på deras fantasivärldar. Och vi är vana vid den ofta idealiserade verklighet som syns i reklam. Men för fotojournalister, journalister och naturfotografer är saken annorlunda. Kontraktet vi har med publiken ser annorlunda ut. Vi har sanningskrav och tro­ värdighetskrav på oss. Vi lever dessutom i en tid då gränserna för sanning och fiktion känns allt mer diffusa. Dikten gör världen större, den öppnar fönster mot verk-

ZBYNEK KYSELA

Gubben Jonas är skapad av Zbynek Kysela. Jonas möter vår blick – visst finns han?

Woody Allen i 3D. Kan man fejka en intervju?

fotografisk tidskrift

| 32


BERTRAND BENOIT

Bertrand Benoit har naturen som inspirationskälla.

ligheter som skulle kunna finnas. Men samma teknologi går ju även använda till att skapa lögner. Terje Hellesøs photoshoppade lodjur har ju gått till historien. Den norska frilansjournalisten Bjørn Benkow hittade på att han träffat Bill Gates på ett flygplan och sålde in flera fejkade intervjuer på grund av att han behövde cash. Med en lämplig 3D-bild hade han kanske kunna upprätthålla bluffen ännu längre, tänker jag när jag ser den animerade Woody Allen-bilden av Zbynek Kysela. Jag skulle kunna skriva en fejkintervju till denna bild och låtsas att jag fått en exklusiv intervju. Fast är inte vänsterhanden aningen för liten? Får man inte en viss »kusliga dalen« känsla av bilden? »Uncanny valley« är en hypotes som säger att när försök till exakta avbildningar av människor ser ut som människor, men bara nästan, så finner vi människor dem motbjudande. Något är skevt. Men var är svagheten i bilden på den äldre mannen som också är signerad Zbynek Kysela? Mannen tittar ju så nyfiket tillbaka på mig. Han är en levande person, jag tror på honom. Har han levt? Visst har han det? Jag möter ju hans blick, jag ser en själ. Modellrelease kommer inte behövas när vi kan använda ett 3D-skapat ansikte för att sälja 33 | no 2/2018

schampo. På sajten humanalloy.com kan man köpa modellkroppar för 600 kronor styck och infoga i sitt 3D-rum. En definition på fotografi är att bilden (på något vis ändå) representerar ett verkligt objekt eller en situation eller ett rum som existerat vid en viss given tidpunkt (indexikalitet kallar akademikerna det för) men frågan är om vi längre bryr oss. Verkligheten, är den möjligen överspelad? En sentimental rest för oss som växte upp före internet.

J

ag surfar in på ett par sajter som visar billigare och enklare 3D-bilder, helt ok kvalitet för många men inte för finsmakare som Johannes Liljeqvist. Jag ser återigen att det är de små skillnaderna som avgör. Hur är det det med dammet på lampan? Borde det inte vara lite mer repor i metallen? Ett fingeravtryck på glaset? Våra hjärnor är evolutionärt utvecklade för att särskilja små, små skiftningar. – Vi får aldrig underskatta detaljerna. Ibland när jag läser olika forum på nätet frågar folk typ vad tricket är med bra 3D. Men det finns ju ingen snabb väg. Vad folk tror är ett trick är i själva verket konstnärlighet och erfarenhet, säger Johannes Liljeqvist.

VANLIGA PROGRAM Det finns en uppsjö olika mjukvaror som specialise­ rar sig på olika områden. Beroende på om man är arkitekturvisualiserare eller VFX-artist väljer man olika sorters program. 3Dprogrammen kan vara t.ex. 3D Studio Max, Cinema 4D, Maya m.fl. Därtill finns en mängd olika renderings­ motorer som man använder för att beräkna fram bilder ur 3D-programmet. Några exempel är V-Ray, Corona, FStorm och Octane. Liksom här har de olika program­ men olika styrkor och svagheter, och valet gör man beroende på vad det är man producerar och vad man känner sig bekväm med.


LAIA ABRIL

fotografisk tidskrift

| 34


LAIA ABRIL

F på Photo London

LAIA ABRIL

Konceptuellt om aborter Ätstörningar, asexualitet och dödshot. Den spanska fotografen Laia Abrils utställningar och böcker är inte lättsmälta men trots det är bilderna estetiskt rena och nästan stillsamma. Hennes projekt »On Abortion« handlar om illegala aborter. Det väckte uppmärksamhet på Photo London i maj, där hon föreläste.

Den spanska fotografen Laia Abril är 32 år och utbildade sig först till journalist men valde snabbt att byta yrke. – Jag var i Balkan på uppdrag för att skildra livet där efter inbördeskriget, men kunde inte alls relatera till det jag skulle skildra. Jag behövde en närmare koppling till mig själv och ett annat uttryck, säger hon när vi träffas inför mässan Photo London i mitten av maj. Hon sökte sig till International Center of Photography, ICP, i New York och började gräva och dra i ämnen som genus och kroppsuppfattning, sådant hon hade personliga erfarenheter av. Efter ICP kom hon in på Benettons kommunikations- och forskningscenter FABRICA i Italien där hon stannade i fem år och fick i bokform arbeta med sina intresse­ områden. Det första större arbetet handlade om ätstörningar. Det aktuella projektet om aborter är det första kapitlet i en planerad bok om kvinnohat, och fokus ligger på följderna, vad som händer efter ingreppen. Varje år dör ca 47 000 kvinnor i sviterna av illegala aborter och de som överlever blir ofta stigmatiserade. Laia Abril har rest runt i världen, 35 | no 2/2018

ofta under täckmantel, och träffat kvinnor bland annat i länder där det räcker att läkaren misstänker en olaglig abort för att man ska hamna i fängelse. – Det har varit tuffa möten, det finns så många hemska historier som ingen vill låtsas om. Dessutom har jag många gånger inte vågat fotografera av säkerhetsskäl. Både de jag intervjuat och jag själv har blivit mordhotade. Eftersom vissa delar i projektet varit förenat med stor fara har Laia Abril som fotograf valt andra sätt att skildra berättelserna. Snarare än att fokusera på en person eller fysiska platser, så är det viktigaste för henne att lyfta det övergripande sammanhanget. – Jag försöker skapa en konceptuell karta för att koppla samman konsekvenserna så att vi kan börja förstå och känna empati, säger hon. Hon vill inte kalla sig dokumentär­ fotograf eller aktivist, snarare menar hon att det är forskning hon bedriver där utgångspunkten dels är det personliga, dels den samhälleliga kontexten. – I det här projektet försöker jag visualisera en historia av misogyni,

LAIA ABRIL

Text: Kajsa Kax

så att vi inte glömmer och blir för bekväma, säger hon. Råmaterialet är brett: andras bilder, officiella dokument, polis­ rapporter och dagböcker. Laia Abril blandar upp detta med egna fotografier, till exempel av kirurgiska instrument som används vid aborter eller svartvita porträtt av kvinnorna. Hon arbetar också med iscensatta bilder, som den med ett par handbojor fastlåsta vid en sjukhussäng.

Tillsammans med formgivaren Ramon Pez, som hon träffade på FABRICA, sätter de sedan samman bokverk och utställningar. Det är en långsamt framväxande och organisk process. Laia Abril säger att hon inte vill »skrika« utan försöker i stället materialisera vad som är osynligt och visa upp det förbisedda. – Genom att få människor att titta på sådant de annars inte skulle vilja se, kan jag kanske få dem att tänka och bli engagerade, säger hon.


FREDRIK HJERLING

Fredrik Hjerling har löpande uppdrag för Miljö­ partiet. Inget uppdrag är det andra likt. Men det gäller att fånga de rätta ögonblicken när de olika makthavarna interagerar med varandra. F följde med honom en dag på jobbet. text: anna henriksson

Mitt i politikens vardag  J

ag brukar alltid börja med att kolla runt i lokalen för att se över möjliga vinklar och var det är bäst att stå, säger Fredrik Hjerling. Vi befinner oss i en stor konferenslokal i Münchenbryggeriet i Stockholm. Fredrik ser sig omkring. Konstaterar att det är bra ljus vid scen, desto knepigare i andra delar där de har satt in lampor med ett lila sken. Morgonsolen gassar. Inomhus är det ännu lugnt och svalt. Flera internationella experter inom världspolitiken och en i princip fullsatt salong är att vänta. På schemat står seminariet Stockholm Forum on Peace and Development 2018 som anordnas av Stockholm International Peace Research Institute (SIPRI) och Utrikesdepartementet. Isabella Lövin, minister för internationellt utvecklingssamarbete, klimatminister och vice

statsminister (MP) är en av talarna. Så även Margot Wallström, utrikesminister (S), Miroslav Lajčák, ordförande för FN:s generalförsamling och ministrar från Somalia, Liberia och Afghanistan. De är alla på plats för att diskutera hur man kan stärka det globala samarbetet för fredsbyggande och en hållbar fred. För Fredrik Hjerlings del gäller det att skilda Lövins medverkan, och de spontana möten som sker mellan de officiella talen och diskussionerna. – Jag vill visa politiken i ögonhöjd, det vill säga på ett klassiskt dokumentärt sätt. Exakt vilka bilder det blir, visar sig under arbetets gång. Jag följer bara händelseförloppet. Klockan närmar sig halv tio. Fredrik ställer sig så att det går att fotografera talarna, som nu börjar

anlända, på väg fram till scen. När Lövin gör entré tar han snabbt ett gäng bilder. Flyttar sig till en ny position. Tar några till. Hon stannar dessutom upp en kort stund för att hälsa och tala med några, vilket ger honom en möjlighet till att fånga händelsen i bild. – På många sätt är arbetsmetoden lik den jag hade som pressfotograf, det gäller att snabbt anpassa sig till situationen. Nu är det bara att vänta på Lövins välkomsttal. Fredrik tar några bilder när hon sitter med de övriga ledarna på första raden, utan att trängas med någon annan än en av de fotografer som filmar hela evenemanget. Inga vakter stör heller; han konstaterar att det går att jobba ganska fritt. Med sig på axeln har han tre kameror. En Canon EOS 7D med 70–200 mm, och två Fuji X-Pro2. Den ena med ett fotografisk tidskrift

| 36


ANNA HENRIKSSON

Valvaka 2010 och partiledare och språkrör samlas i SVT:s studio för att diskutera resultatet. Fredrik Hjerling är där för MP:s räkning.

fast objektiv på 56 mm f/1.2 och den andra med ett på 16 mm f/1.4. – Jag hamnar ofta i ganska mörka miljöer och då är det skönt med objektiv som är ljuskänsliga nog så att jag kan plåta utan blixt. Jag tycker att en blixt tar för stor del av mötet och jag vill inte att jag som fotograf påverkar dem jag fotograferar. Bra bilder handlar ofta om att komma nära och då är en diskret och snabb kamera ett viktigt verktyg. – En annan fördel med de här kamerorna är att jag snabbt kan synka över bilder till mobilen och få iväg dem till pressekreteraren. Så när det blir lite väntan som nu, passar jag på att skicka in ett urval bilder som de kan använda på exempelvis sociala medier. Kameraväskan har han lämnat i bilen. Det gäller att smidigt kunna ta sig fram, utan att stöta till folk. 37 | no 2/2018

Endast en liten midjeväska har han med sig, däri ligger ett extra objektiv. Kvällen innan vi ses sände SVT:s Agenda den första partiledardebatten. Isabella Lövin var där. Fredrik följde debatten på tv. – En förutsättning för mitt arbete är att jag är väl insatt i den politiska debatten. För att kunna leverera relevanta bilder så måste jag kunna läsa situationen utifrån dess politiska sammanhang. Utrikesminister Margot Wallström kliver av scenen. Det är dags för Isabella Lövin att hålla sitt tal. Fredrik går några steg framåt för att få en bättre vinkel. Tar bilder såväl där publiken kommer med, som utan. Han ser även till att undvika den sidan av ansiktet som mikrofonen sitter på. Det blir inte bra i bild. 1996 bytte Fredrik Hjerling bana från att vara fastanställd fotograf på Aftonbladet till att bli frilansfotograf. Han hade bland annat bevakat


ANNA HENRIKSSON

NAMN Fredrik Hjerling. ORT Stockholm. ANTAL ÅR I BRANSCHEN

Mer än 30 år. HEMSIDA hjerling.se KUNDER I URVAL Allt från författarfoton för Albert Bonniers Förlag till att dokumentera infrastruk­ turprojekt som Roslags­ banans utbyggnad eller att fotografera stillbilder för stora dramaproduk­ tioner. En allt större del av uppdragen har kommit att handla om, förutom rent fotografiska, bildkom­ munikativa lösningar för såväl företag som organi­ sationer.

När de internationella experterna kliver av scenen gäller det att vara beredd.

»Mitt uppdrag för MP skiljer sig inte från övriga

Han har alltid varit intresserad av samhället och politik. 2005 flyttade familjen ut i skärgården och i och med det började han och hans fru Annica arbeta med opinionsbildning inom hållbarhets­frågor. De tittade bland annat på förutsättningarna för en annan typ av långresor. Sedan skrev de artiklar i DN och Aftonbladet om hur det var att åka långt med tåg. Fredrik arbetade även med att bildsätta Fritidsresors tågcharter Blue Train. 2006 valde hans fru att engagera sig lokalt för MP och själv kontaktade han riksorganisationen för att se om det gick att få gehör för idén om att utifrån partiets eget perspektiv beskriva demokratin i bild. – Vilka är de som är engagerade och viger kvällar och helger åt att sitta på långa möten för att arbeta med något de tror på? Jag såg möjligheten till att berätta om något av det viktigaste vi har – demokratin.

Lyckosamt nog var det något MP också var intresserade av. Fredrik började med att följa dåvarande språkrören Maria Wetterstrand och Peter Eriksson på olika åtaganden. Något år senare, 2010, vann Alliansen valet och kom att regera en andra mandatperiod. Men den politiska kartan ritades samtidigt om då Sverigedemokraterna tog sig in i riksdagen och blev sjätte största parti. Miljöpartiet blev i sin tur tredje största parti och gick fram från cirka 5,2 procent till 7,3 procent av rösterna i riksdagsvalet. – MP arbetade intensivt med att hitta nya vägar för det politiska samtalet. Det passade bra med det jag ville och bilderna blev en viktig del av det arbetet. Inget annat parti jobbade så på den tiden och det jag fastnade för i det här uppdraget var att jag fick vara mån om det dokumentära, den riktiga berättelsen. – Det är klart, jag letar helt andra vinklar än pressfotograferna. Jag väljer inte bilder där Isabella Lövin tittar ner, blundar eller gör något annat som sticker ut på ett negativ vis. Mitt mål är att visa politik så rakt som det går, utan att förvränga perspektiven. – Mitt uppdrag för MP skiljer sig inte från övriga kunder jag jobbar med. Alla vill ju ha bra bilder på sina företrädare, oavsett om det handlar om en vd eller en politiker.

Fredrik har följt Isabella Lövin under många år. FREDRIK HJERLING

tre val för tidningen och var intresserad av politik och det demokratiska landskapet. 1994 följde han regeringen Carl Bildt och den första kontakten med Miljöpartiet var när de kom in i riksdagen 1998. – Talmannen skulle hålla skola för de nya riksdagsledamöterna och jag blev utsänd med bildredaktörens direktiv om att hitta så många ryggsäckar och skägg som möjligt.

FREDRIK HJERLING

kunder jag jobbar med. Alla vill ju ha bra bilder på sina företrädare, oavsett om det handlar om en vd eller en politiker.«

1994 bevakade Fredrik dåvarande statsminister Carl Bildt under valrörelsen.

fotografisk tidskrift

| 38


FREDRIK HJERLING

EU-valvakan den 25 maj 2014 på Södra Teatern i Stockholm.

»Instagram är en av

de nya plattformar där det går att i bild visa en berättelse. Mediet är ett annat, men rätt använt så handlar det i grunden om klassisk bildjournalistik.«

39 | no 2/2018

Nästa del av seminarieprogrammet tar vid. Lövin ska delta i ett panelsamtal på temat om nödvändigheten av konfliktförebyggande arbete för att uppnå en hållbar fred. Hon sätter sig i den vita soffan längst bort på scen. Ansiktet är vänt rakt mot den sida av scenen där vi står. Övriga fyra deltagare sitter på rad intill. När Lövin pratar då fotograferar Fredrik. När de andra pratar, passar han på att kolla igenom bilderna han just tog. Engagemanget i panelen är stort. Moderatorn ställer frågor. Fångar även upp några frågor från publiken som alla i panelen svarar på. En dryg kvart senare är samtalet över. – Nu satt panelen på rad, och moderatorn stod kvar på kanten hela tiden. Då kändes det skönt att jag bara behövde fokusera på att fånga en person i bild. Men man vet aldrig om hon vid ett senare tillfälle skulle behöva en bild på hela panelen, det vill säga en bild där det framgår vilka det var som hon mötte här i dag. Så jag försöker alltid ta sådana alternativa bilder också. När panelen är på väg av scenen uppstår de där önskvärda spontana samtalen. Fredrik följer varje steg Lövin tar. Fototillfället den här gången avslutas då ett fåtal av de internationella ledarna går in på ett privat möte. Däribland Lövin. Vi går tillbaka till scenkanten. Stolarna som tidigare fyllde upp

salen har snabbt plockats undan av personalen till förmån för uppdukade bord med vita dukar. Det är dags för lunch. – Nu ska jag bara skicka iväg några sista bilder till hennes pressekreterare och sedan är jag klar här. Han tar upp kameran, väljer ut ett par bilder och skickar dem till mobilen. Där har han Adobes app för Lightroom CC installerad och ser nu till att ljusa upp ansiktet, justera bilden horisontellt och mörka ner kanterna en aning. Hans nästa jobb för Miljöpartiet är att närvara under kongressen i slutet av maj. – Jag söker alltid efter en bild som säger något. Politiker vill ju något, har något att säga och är visionsburna. De är inte ute på dessa uppdrag för skojs skull. Instagram är en av de nya plattformar där det går att i bild visa en berättelse. Mediet är ett annat, men rätt använt så handlar det i grunden om klassisk bildjournalistik. – I dag är det ett helt annat läge i politiken än 2010. Allt berättas i ett högt tempo och mycket av debatten har kommit att handla om fake news. I perspektiv av det är det än viktigare att visa hur politiker på den här nivån jobbar och på möjligheterna med ett demokratiskt arbete.


när allt går åt helvete

NAMN Zandra Erikshed. YRKE Fotograf och journalist. FÖDD 1985. BOR Bjärka-Säby, utanför Linköping. HEMSIDA zandraerikshed.se

»Bröllopet lärde mig att inte fotografera i panik« En motvillig brud, hunger och dålig koll på tekniken ställde till det när jag skulle spontanfotografera ett bröllop i ett spanskt slott. Text och bild: Zandra Erikshed

Många fotografer drömmer om att få fotografera »destination weddings« på exotiska platser. För mig uppstod chansen när en nära vän från Tyskland skulle gifta sig med sin spanska flickvän. Jag hade precis startat min verksamhet som frilansfotograf, var jätteentusiastisk och den enda svenska gästen på plats. Jag var dock inte tillfrågad som fotograf. Tidigt dagen efter resan var det dags för vigseln, en snabbt avklarad historia på rådhuset. Efteråt samlades brudparet och alla gäster på trappan för en gruppbild. Så även jag. Under några förvirrade sekunder stod vi alla vända mot det öde torget, tills jag märkte att familjen tittade menande på mig. Tydligen förväntades det att jag skulle fotografera. Jag hade min kamera hängd över axeln, så jag lösgjorde mig från gruppen och sprang fram för att ta några spontana bilder. Dessvärre med sned komposition och fel kamerainställning.

Efter vigseln var jag och de tyska gästerna jag umgicks med hungriga. Men vi tänkte att det var bäst att hålla oss fram till bröllopsmiddagen, så vi hoppade direkt in i de väntande bilarna. Två timmar senare kom vi fram till ett fantastiskt 1600-talsslott, där festen skulle fortsätta under de kommande tre dagarna. Slottet var en rustik dröm i sten, fyllt med blommor och med medeltida porträtt i guldramar på varje vägg. I trädgården stod körsbärsträden i blom och en påfågel strosade runt under dem. Men trots det påkostade bröllopet visade det sig att brudparet inte hade prioriterat att anlita någon fotograf. Bruden tyckte av oklar anledning att det inte var viktigt med bilder och brudgummen gick med på det. Jag tänkte att det var en miss som de skulle ångra och såg chansen till fina portfoliobilder. Så jag beslöt att ge dem fotograferingen

i bröllopsgåva och gick all in under festens tre dagar. Jag lyckades även tjata till mig några minuters porträttfoto. Men så slog prestationsångesten till. Allt var så vackert att jag inte visste hur jag skulle lyckas fånga det på bild. Det låste sig. Tidspress och det svåra ljuset gjorde det inte bättre. Dessutom var jag ny med manuellt läge och hade inget motljusskydd på objektivet. Alla bilder togs med alldeles för högt ISO och fel skärpedjup vilket ledde till utfrätta högdagrar och solkatter mitt i brudparets ansikten. I dag kallar jag mig relationsfotograf och vill skapa en upplevelse för paret som kan ge bilderna en extra dimension. Bilder som kan påminna dem om styrkan och djupet i relationen, mer än en dokumentation av hur de såg ut. Men här gavs inget fotografisk tidskrift

| 40


ZANDRA ERIKSHED

»Men så slog prestationsångesten till. Allt var så vackert att jag inte visste hur jag skulle lyckas fånga det på bild.« 41 | no 2/2018

utrymme för innerlighet. Bruden var obekväm och tröttnade efter tio minuter. Själv stod jag gråtfärdig kvar, medan festen drog i gång. När det var dags för tal missade jag återigen att kolla kameran och tog alla bilder med inställningen 1/60 sekund. Lyckligtvis blev en och annan skarp, som denna ovan, när bruden just hade kastat sin bukett. Och så var det det där med maten. När jag och mitt tyska sällskap kom till slottet och såg brudparet äta paella i köket gick det upp för oss att det inte skulle bli någon traditionell bröllops­middag. Vi började leta efter någon affär eller något snabbmatställe i byn, men upptäckte snabbt att vi var mitt ute i ingenstans. Närmaste McDonalds låg en timme bort och festen hade börjat. De tyska gästerna blev mer och mer desperata och när baren slutligen öppnade mättade de

sig med öl. Framåt natten bar servitörerna runt små brickor med oliver och korv, som tog slut så fort de lämnade köket. »Vi har förvandlats till jägare och samlare«, sa brudgummens mor och skrapade åt sig så många bitar hon fick plats med på sin servett. Själv var jag så hungrig att det snurrade i huvudet, men höll mig till vatten. Det gjorde inte de andra gästerna, och dagen efter vaknade många upp till ett os av bakfylla i slottet. Någon gemensam middag blev det inte förrän på eftermiddagen, två dygn efter att vi senast ätit något rejält. Trots en hel del ångest blev det några bra bilder ändå, brudparet var tacksamma och bröllopet är nu ett kärt minne. I dag har jag lärt mig att tänka efter när jag blir stressad, i stället för att fotografera på i panik – och jag fotograferar bara brudpar som bokat och betalar mig!


praktik

STEFAN OHLSSON TEKNIKREDAKTÖR

Hur du väljer kameraprofil Din egen smak måste styra när du väljer din personliga profil.

I det sista numret under 2017 beskrev jag hur du kan modifiera en kameraprofil, så att den passar din smak och uppfattning om vad som innebär en bra färgåtergivning. Sedan dess har Adobe släppt en ny uppdatering av deras råkonverterare som finns inbyggd i Camera Raw och Lightroom. Den främsta nyheten i denna uppdatering till Camera Raw 10.3 och Lightroom 7.3 är att de har lagt till ett större antal kameraprofiler, som påverkar utseendet på bilden. Hur många profiler som adderats beror på vilken kamera du har. Vilken profil ska du då välja? Det finns inget korrekt svar på detta. Vilken kameraprofil du ska välja är helt upp till din smak. Det är också därför som Adobe har adderat så många profiler, till och med profiler som ska emulera utseendet på en bild som har »crossprocessats«, det vill säga en diafilm som framkallats i kemi för negativ färgfilm eller vice versa. Så sätt dig ner och titta på bilden på en väl kalibrerad skärm och välj den profil som du tycker ger det snyggaste utseendet. För att få tillgång till alla dessa profiler klickar du på de små rektanglarna som finns till höger om Adobe Standard. Då öppnas ett nytt fönster där du kan förhandsvisa hur bilden kommer att se ut bara genom att föra markeringspilen över de olika profilerna. När du klickar på en profil tilldelas den profilen till din bild. Men det räcker inte med denna profil. Du ska välja en profil som bilden ska konverteras till, en arbetsfärgrymd som till exempel sRGB, Adobe RGB eller Prophoto RGB. Det finns ännu

fler, men dessa tre är de vanligaste. Varför ska du välja den ena eller den andra? Grundregeln är att du väljer en så liten arbetsfärgrymd som möjligt, men den ska kunna rymma alla de färger som bilden innehåller. Ju intensivare färger som bilden har, desto större arbetsfärgrymd måste du välja. I Lightroom är det enkelt att ta reda på vilken arbetsfärgrymd som är tillräckligt stor. Aktivera funktionen »Korrektur på skärmen«. Då kan du under histogrammet välja mellan olika färgrymder. Om du vill kunna se flera färgrymder, till exempel för dina pappersprofiler, välj »Annan…« och klicka för de profiler som du vill ha med, som till exempel Prophoto RGB. Kolla sedan ditt histogram. Om programmet slår i väggarna, det vill säga har en vit tagg som sticker upp längst till vänster eller höger, då har du ett exponeringsproblem. Försök att justera detta med inställningarna i den grundläggande modulen. Men

Titta på bilden på en väl kalibrerad skärm och välj den profil som du tycker är den snyggaste.

Till en bild med intensiva färger har jag valt att konvertera bilen till sRGB. Eftersom det är en för liten färgrymd för denna bild, slår histogrammet i den vänstra väggen. Eftersom taggen är magenta innebär det att skuggvalörer i den röda och den blå kanalen kommer att försvinna.

om det är en färgad tagg som du ser i ditt histogram, då har du valt en för liten arbetsfärgrymd. Om du valt sRGB, välj Adobe RGB i stället, Om taggen inte försvinner, välj Prophoto RGB. Om du sedan ska exportera bilden från Lightroom till Photoshop ska du se till att du får rätt arbetsfärgrymd för din bild genom de inställningar du hittar i »Lightroom > inställningar« på Macdatorer, »Redigera > Inställningar« på Windowsdatorer. Om du däremot ska exportera en färdig bild går du till »Arkiv > Inställningar« för att där välja din arbetsfärgrymd. I Photoshop hittar du motsvarande inställningar i Camera Raw-fönstret, längst ner. Klicka på den understrukna raden och ett nytt röster öppnas där du kan välja upplösning med mera. Men du kan också välja vilken arbetsfärgrymd som bilden

ska exporteras till Photoshop. Du kan se vilken arbetsfärgrymd som är stor nog genom att kolla på ditt histogram. Du behöver alltså inte stänga denna dialogruta när du kollar på olika arbetsfärgrymder. Om du sedan vill minska färgintensiteten i de allra starkaste färgerna, utan att påverka de svagare färgerna, inför en konvertering till en mindre färgrymd, då hittar du anvisningar om en lämplig metod i F nr 1/2011. I korthet går metoden ut på att man skapar en mask som skyddar bleka färger. Men masken släpper igenom påverkan på de mest mättade färger­ na. På så sätt går det att få in även mättade färger innanför det omfång som Adobe RGB eller sRGB kan hantera. På tekniksidorna på sfoto.se lägger jag upp en beskrivning av hur denna mask skapas och hur den sedan används. fotografisk tidskrift

| 42


Denna bild kräver att man konverterar den till Prophoto RGB för att färgerna ska rymmas inom arbetsfärgrymden.

Här klarar till och med sRGB av att inrymma alla färger.

43 | no 2/2018


teknik

EJ LÄNGRE STÖD FÖR LUT-PROFILER De två senaste versionerna av Apples operativsystem, Sierra och High Sierra, stöder inte längre skärmprofiler av den typ som kallas LUTprofiler. Man ska i stället göra profiler som är av typen matris-profiler. Problemet verkar framför allt dyka upp när man har två eller flera skärmar anslutna till sin dator. Matrisprofiler är en betydligt enklare typ av profiler än LUT-profiler. För skärmar av hög kvalitet är det en bättre typ av profiler, som ger mindre risk för bandningar och färgskiftningar. För sämre skärmar är det dock en sämre typ av profil, eftersom den inte korrigerar stick som finns mellan ytterpunkterna i färgskalan. Om man använder fel typ av profiler ska det synas genom att programsymboler får en kraftigt överdriven färg. Särskilt på skärmar med stort färgomfång blir detta tydligt. Även i Apples egna program, som till exempel Förhandsvisning, blir färgerna felaktigt återgivna om man använder fel typ av skärmprofil. I alla avancerade profilerings­ program går det att välja rätt typ av profil. Det brukar finnas i inställningsdelen för Profiles eller Profiles Settings.

MER STUNS I BILDERNA Adobe har flyttat på valet av kameraprofiler från den sista fliken, Kamerakalibrering, till den första, Grundläggande. De har dessutom adderat en hel del nya profiler. När du klickar på den förvalda profilen öppnas en rullgardins­meny, och du kan välja att bläddra bland alla de profiler som finns tillgäng-

Digital storformat Tycker du att dagens sensorer är för små? Längtar du tillbaka till alla inställningar du kunde göra på en traditionell storformatskamera? Då verkar det som det finns en lösning för dig i form av en kamera som utvecklats av företaget LargeSense. Det är en traditionell 8 × 10«-kamera som innehål­ ler en sensor som mäter 9 × 11". Upplösningen är bara 12 mp, vilket medför att varje enskild pixel mäter 75 micron. Jämför det med en mellanformatskamera med en sensor på 32,9 x 43,8 mm och en upplösning på 51 mp. Där har varje enskild pixel en storlek på 5,3 micron. Den stora storleken på pixlarna medför att baskänsligheten blir ISO 2100. I dagens läge är sensorn inte utrustad med några färgfilter, så om du vill ta färgbilder får du ta tre exponeringar genom ett rött, grönt respektive blått filter. En färgversion är utlovad framöver. I stället för att titta på en mattskiva gör du fokuseringen, tiltar och swingar på en skärm. Kameran är utrustad med wifi och bilden kan ses via vilken browser som helst.

liga för din kamera. Också funktionen Dis har flyttats till den grundläggande fliken. Ändringarna är antagligen ett svar på den kritik som många användare riktat mot Lightroom Classic CC/Camera Raw, att bilderna är för mjuka och bleka i färgerna. Nu kan en ovan användare välja en kameraprofil som redan från början ger bilderna mer stuns.

VOIGTLÄNDERS TRE NYA OBJEKTIV Rättigheterna till att använda klassiska kameramärket Voigtländer, som

grundades 1756, har övergått till den japanska objektivtillverkaren Cosina. De använder namnet för en serie objektiv med hög optisk kvalitet och manuell fokusering. I denna serie släpptes tre nya objektiv, ett makroobjektiv, Macro APO Lanthar 110 mm f/2,5, en vidvinkel, Color-Skopar 21 mm f/3,5 Asph och ett normal­ objektiv för Leica M-bajonetten. De två första passar på Sony E-mount kameror. De tecknar ut ett sensorformat på 24 x 36 mm. Makroobjektivet har en närgräns på 35 cm och ger då en avbildningsskala på

1:1. Med en objektivkonstruktion på 14 linser i 12 grupper ska skärpan vara mycket god. Vidvinkelobjektivet använder sig av ett asfäriskt linselement för att reducera den kromatiska aberrationen. Här används 9 linser i 8 grupper. Samtidigt kommer ett nytt objektiv, gjort för Leicas M-bajonett. Det är ett ljusstarkt normalobjektiv under namnet Nokton 50 mm f/1,2 Aspherical VM. Trots den höga ljusstyrkan ska objektivet ge en god skärpa även vid full bländaröppning genom att använda två stycken asfäriska linser. fotografisk tidskrift

| 44


NYTT SYSTEM FÖR FLYGFOTOGRAFERING PhaseOne lanserar ett nytt system för flygfotografi, kal­lad iXM. Systemet består av fyra objektiv, ett 35 mm, två 80 mm och ett 150 mm. Bakstycket innehåller en bak­belyst sensor på 100 eller 50 MP. Skillnaden mellan de två 80 mm-objektiven är att det ena innehåller en motor­ iserad fokusering, medan det andra, liksom 35 mmobjektivet är fast fokuserat på oändligt avstånd. Det intressanta är framför allt den sensor på 33 x 44 mm som dessa kameror innehåller. Det är samma storlek på sensorer som kameror som Fujifilm GFX 50S, Pentax 645Z och Hasselblad X1D använder. Det är därför troligt att vi inom en snar framtid kommer se denna sensor användas i dessa kameror.

NY VIDVINKELZOOM Leica bygger vidare på sitt system till sin SL-kamera. Nu är det en vidvinkelzoom på 16–35 mm och med en ljusstyrka på f/3,5–4,5 som läggs till. Objektivet har 18 linser i 12 grupper, varav 2 är asfäriska. Enligt Leica har den en mycket snabb autofokus­ motor. Objektivet väger 990 gram och har en när­ gräns på 25 cm.

LJUSSTARKT NORMALOBJEKTIV Från tyska Meyer-OptikGörlitz kommer ett normalobjektiv med extremt hög ljusstyrka. Nocturnus III 50 mm f/0,95 finns med bajonett för Fujifilm X-, Leica M- och Sony E-kameror. Nocturnus III 50 mm tecknar ut hela småbildsformatet, så det kan användas på Leicas alla M-versioner. Men eftersom 45 | no 2/2018

objektivet saknar koppling till mätsökaren är det svårt att använda på M-modeller som inte har LiveView med tanke på det extremt korta skärpedjupet. Även för Fujifilms och Sonys kameror är det manuell fokusering som gäller, men dessa kameror har en elektronisk sökare, vilket gör det enklare att fokusera manuellt. Objektivet har en bländare med 15 lameller vilket gör att bländaröppningen blir så gott som helt cirkulär. Detta ska ge en fin oskärpe­teckning, enligt Meyer-Optik-Görlitz. Objektivet har 10 linser i 7 grupper och en närgräns på 0,5 meter. Objektivet påminner mycket om ett objektiv från den kinesiska objektivtillverkaren Mitakon, som gör ett objektiv med samma prestanda, men till en tredjedel av priset.

NY LJUSMÄTARE FRÅN SEKONIC Allt fler kombinerar rörlig bild och stillbild. För att möta de olika krav som ställs på en ljusmätare som ska fungera för dessa båda situationer har Sekonic tagit fram ljusmätaren L-308X-U Flashmate. Som stillbildsmätare fungerar den både för fast ljus och för blixtljus. När den används för blixtljusmätning kan den kopplas till blixten via synkkabel eller användas trådlöst. Den klarar att mäta ner till EV0, vilket motsvarar en exponering på 2 sek vid bl. 1,4 och 100 ISO. När den används för filmning finns det två olika lägen, Cine och HD Cine. Det första läget används när man filmar med traditionell videokamera, det andra läget är för DSLR-kameror. Den kan mäta både reflekterat och påfallande ljus. Det är en av de mest kompakta och billigaste mätarna i Sekonics sortiment.

ACROS LÄGGS NED Fujifilm lägger ned tillverkningen av Acros under hösten 2018. I Fujifilms digitala kameror ingår en inställning som kal­ las Acros, vilket konverterar bilden till svartvitt. Men nu försvinner förlagan för denna inställning, den svartvita

filmen Acros. Det innebär att Fujifilm inte längre kommer tillverka någon svartvit film. Det är inte bara Acros de slutar att tillverka, även deras svartvita fotopapper försvinner. Där kommer dock tillverkningen att fortsätta fram till slutet av 2019. Fujifilm anger bristande lönsamhet som orsak till nedläggningen. Detta trots att man försökt rationalisera tillverkningsprocessen.

VÄDERTÄTAT OCH BILDSTABILISERAT Fujifilm bygger vidare på sitt system till sin mellan­ formatskamera, GFX. Nu kommer Fujinon GF 250 mm f/4 R LM OIS WR, ett teleobjektiv som har 16 linser i 10 grupper. Två av dessa linser använder så kallat ED-glas och en använder Super ED-glas, vilket reducerar den kromatiska aberrationen. Objektivet är vädertätat och bildstabiliserat. Det är 204 mm långt och väger 1 425 gram. På objektivet finns en knapp som gör att man kan förfokusera på ett visst avstånd och sedan snabbt fokusera om objektivet till detta avstånd med en knapptryckning. Till objektivet finns också en telekonverter, kallad Fujinon Teleconverter GF1.4X TC WR. Tillsammans med denna konverter får objektivet en brännvidd på 350 mm. Även till deras X-kameror har det kommit ett nytt objektiv, ett makro med brännvidden 80 mm och en ljusstyrka på /2,8. Genom att dela upp fokuseringen på två linsgrupper har man lyckats få en snabb fokusering på både nära och längre avstånd. Fujifilm använder också en snabb linjär motor för att förflytta dessa linsgrupper. Objektivet har fått en skakningsstabili­ sering som ska ge skarpa bilder på upp till 5 stegs längre slutartid. Den optiska konstruktionen är avancerad,

med en asfärisk lins för att reducera den kromatiska aberrationen, en lins som använder Super ED glas och tre stycken som använder ED glas. Totalt används 16 linser i 12 grupper.

KORT TELE MED AUTOFOKUS Meike är mest kända för ett brett sortiment av manuellt fokuserade objektiv. De lanserar nu det första autofokusobjektivet, ett 85 mm f1,8 med fattningar för Canon. Sony eller Nikon. Objektivet tecknar ut full­ format, så det kan användas till alla kamerahus från Canon och Nikon. Modellen till Sony kan dock bara teckna ut APS-C-formatet, och går alltså inte att använda till deras full­ formatskamerahus. Meike utlovar att objektivet ska ha bra motljusegenskaper, i och med att objektivet har flerskiktad antireflexbehandling, multicoating, på båda sidor av av linserna. Objektivet har en närgräns på 0,85 meter, vilket gör det möjligt att ta väldigt tätt beskurna porträtt.

OVANLIG MÄTARE Om man ska göra en ICC-profil till papper som innehåller optiska vitmedel är det viktigt att spektro­

fotometerns ljuskälla innehåller UV-ljus för att mätningen ska bli korrekt. En av de få mätarna som följer den nya ISO-standarden för hur en sådan ljuskälla ska vara utformad är Barbieris Spectro LFP qb. Mätaren kan också mäta profilkartor på opaliserad och genomskinlig plast, tyger med mera. Alla notiser är skrivna av Stefan Ohlsson, teknikredaktör.


juridik

THOMAS RIESLER FÖRBUNDSJURIST SFF

När fotografen tas som gisslan Fotografer i kläm mellan förlag, tidning och kund.

Med »gisslan« menas ofta situationen där en person eller personer tagits tillfånga för att med hot om våld gentemot denne/dessa tilltvinga sig pengar eller annat. Begreppet kan också definieras som en person som av en part i en strid och dylikt lämnas respektive tages som säkerhet för fyllande av givna förbindelser. Men även en situation där en aktör på marknaden lierar sig med en annan marknadsaktör kan skapa en situation för fotografen som starkt påminner om en gisslansituation. Tänk er ett förlag som ger ut böcker. I böckerna används skyddade fotografier som förlaget fått från fotografens kund, men utan att ha klarerat rättigheterna med foto­ grafen för denna användning. Vad har vi då? Upphovsrättsintrång. Och så skulle det kunna vara om inte förlaget kommit på den briljanta idén att komma överens med den ursprunglige bildköparen om att denne skulle ansvara för rättighetsklareringen med fotografen, dvs. för förlagets rätt att använda fotografernas fotografier i sin bokutgivning och »annan ospecificerad användning«. Nu blev inte klareringen mellan bildköparen och fotografen av, av olika anledningar. Och fotografiet användes av förlaget i deras bok. Summa summarum: Upphovsrättsintrång. När fotografen kommer på att hens fotografi använts utan tillstånd blir hen irriterad, kontaktar förlaget och kräver skälig ersättning. Förlaget hävdar att de har avtal med

den ursprunglige bildköparen, om användning i bok och att kunden ska betala kravet som riktas mot förlaget. Så förlaget hänvisar fotografen att teckna avtal med fotografens kund om förlagets användning! Fotografen bestämmer sig för att prata med sin kund. Enligt avtalet mellan kunden och förlaget ska kunden se till att förlaget får »fri användning« av fotografiet. En sådan bred rättighetsupplåtelse blir mycket dyr, så kunden och fotografen kommer inte i mål. Kunden blir sur på fotografen när denne inser att kunden kommer att få problem med avtalet med förlaget. I detta står nämligen att kunden förbundit sig att, utöver att klarera rättigheterna, även stå för de kostnader som åsamkas förlaget om någon (läs fotografen) riktar krav mot förlaget med anledning deras användning av fotografiet. Kunden antyder nu att den inte vill arbeta vidare med

De som tjänar på om fotografen går med på detta är tidningen, som får gratis fotografier.

fotografen om hen inte går med på att licensiera de rättigheter som förlaget kräver. Den som tjänar på situationen är förlaget som inte behöver betala för rättigheterna och dessutom göra vinst på böckerna. Kunden har skrivit på ett dåligt avtal och riskerar att få betala för förlagets användning. Fotografen riskerar att bli av med en kund och förlora intäkter. Ett annat exempel: En tidning kontaktar en mäklare och vill ha bilder på en våning som mäklaren säljer. Mäklaren svarar, helt korrekt, att tidningen får kontakta fotografen om man vill använda bilderna. Mäklaren tycker att detta är bra marknads­ föring av objektet och är nöjd med att tidningen vill visa dessa fotografier. Tidningen mejlar fotografen och ber att få specificerade fotografier, för kostnadsfri användning. Fotografen svarar vänligt att vill de använda fotografierna får de betala. Tidningen svarar med kopia till mäklaren att »då blir det inget av med det«. Mäklaren kontaktar fotografen och är förbaskad för att fotografen inte »bara skickar över bilderna, han har ju redan betalat för dem!« (vilket mäklaren förstås inte gjort) och om fotografen inte gör det omedelbart kommer mäklaren att överväga att avbryta samarbetet. De som tjänar på om fotografen går med på detta är tidningen, som får gratis fotografier, och mäklaren, som får gratis marknadsföring. Fotografen får – i bästa fall – behålla en kund.

Hur ska man då se på dessa fall? Utgångspunkten är att den som använder ett fotografi är skyldig att se till att ha skaffat sig de rättigheter som är nödvändiga för den användning som avses. Ett sätt är att betala fotografen för rättigheterna, ett annat att låta någon annan stå för fiolerna (som i förlagsfallet). Risken med det senare sättet är om denne »annan« inte lyckas med uppdraget. Det finns nämligen ingen skyldighet för fotografen att ingå avtal med någon om fotografen inte vill. Det finns ingen så kallad kontraheringsplikt. Alltså sker användningen i strid med upphovsrättslagen och den olovliga användaren kan bli skyldig att betala skälig ersättning och skadestånd. I straffsatsen för upphovsrättsintrång finns dessutom böter eller fängelse upp till två år. Den ekonomiska risken kan man avtala bort men knappast en fängelsevistelse. Hög risk att förlora på att inte betala fotografen direkt skulle jag säga om någon frågade mig. Om inte tidningen använder fotografierna så sker inget upphovsrättsintrång. Men konsekvensen blir ändå en besvärlig situation för fotografen eftersom mäklaren ligger på. Man kan förstås alltid säga att fotografen får göra en bedömning för att själv se om hen kan tjäna något på att släppa rättigheterna kostnadsfritt. Men utifrån tanken om fri omsättning och utevaro av kontraheringsplikt och tvång känns det inte som ett särskilt sunt sätt att göra affärer på. fotografisk tidskrift

| 46


NYA TEMA N, NYA MÖTE N, NYTT DAT UM!

26 – 29 SEPTEMBER 2018 & 8 – 11 MAJ 2019 | KÖLN

CREATE! DISCOVER! CONNECT! CREATE NEW IDEAS Låt dig inspireras av framtidens utveckling och de senaste nyheterna, i ett spännande event med föreläsningar som berör och engagerar.

CONNECT FOR SUCCESS Erfarenhetsutbyte och kunskapstillförsel för värdefulla möten, möt både nya aktörer och världsledande företag.

DISCOVER LATEST TRENDS Upptäck de senaste trenderna och nya teman inom: video & film, mobil, digitalt workflow och photokina Imaging Lab.

BOKA BILJETTER NU - SPARA UPP TILL 37%! WWW.PHOTOKINA.COM/TICKETS

Sverige representant BM International Sweden info@bramassor.se www.bminternational.se

211x136_PK18_Fotografisk Tidskrift.indd 1

WWW.PHOTOKINA.COM #PHOTOKINA #IMAGINGUNLIMITED 28.05.18 15:31


LISA BRUNZELL

medlem

NYA MEDLEMMAR Hans Andersson, Handen; Nathalie Béhar, Knivsta; Sanna Dolck Wall, Malmö; Simon Eliasson, Luleå; Golaleh Farhang-Azad, Skepplanda; Daniela Ferro, Borås; Vita Garte, Stockholm; Morgan Grip, Sveg; Carina Heed, Ludvika; Erika Holm Petré, Solna; Jannike Holmberg, Stockholm; Sophie Håkansson, Råå; Sofi Kappel, Borås; Mikael Karlsson Lundgren, Stockholm; Johan Knobe, Gustavsberg; Per Kristiansen, Stockholm; Ida Kucera, Sjuntorp; Lena Käll­ berg, Årsta; Kicki Lundgren, Uppsala; Magnus Lundgren, Skanör; Petter Magnusson, Stockholm; Mehrdad Modiri, Hisings Kärra; Ulrika Norman, Västerhaninge; Annika Ny­ berg, Tollarp; Stefan Roudén, Göteborg; Pontus Söderman, Rönnäng; Cecilia Thornberg, Allerum; Carl-Johan Utsi, Jokkmokk; Evelyn Wallin, Solna; Calle Wärnelöv, Göteborg; Elin Åberg, Uppsala; Nanny Ålander, Umeå

Fotografen Lisa Brunzell får stipendium av SFF och Gefvert. Bilden från projektet »Let the world adore you«.

Brunzell får åka till Frankrike Lisa Brunzell får SFF:s och Gefverts nyinstiftade vistelsestipendium till Grez-Sur-Loing, söder om Paris, i november 2018. Hon sökte med sitt projekt Let the world adore you. Det kretsar kring de många coverartister som varje dag uppträder i landet med ABBA:s kända sånger. – Självklart känns det väldigt kul och en stor ära att få stipendiet. Jag har arbetat med det här projektet till och från sedan 2016 och ibland, som livet är, så är det svårt att ha fullt fokus på att jobba framåt med det och bearbeta materialet som jag har. Jag hoppas kunna använda tiden till att bearbeta mitt material och planera för hur jag ska jobba vidare, säger Lisa Brunzell. Hon tar emot stipendiet på Taverna Brillo i Stockholm den 14 juni i samband med denna tidnings release.

Fotograferna tar plats i Visby. Onsdagen den 4 juli står SFF som medvärd för ett sommar­ mingel tillsammans med KLYS och andra medlems­ organisationer. Är du i Visby är du varmt välkommen. Plats: TCO-landet på Strandgatan 19. Tid: klockan 17–19.

NYTT SKYDD FÖR AVBESTÄLLNING En ny Gefvert-försäkring finns nu för alla som har Gefverts »Företag Studio« eller »Före­ tag Hemma«- försäkring. Om kunden avbokar ett uppdrag kan du få ersättning upp till 10 000 kronor. Läs mer om försäkringen och om alla andra medlemsförmåner på sfoto.se.

ALICIA SJÖSTRÖM

SFF I ALMEDALEN

Nathalie Béhar

VARFÖR ÄR DU MED I SFF, NATHALIE BÉHAR? – Det kan vara ensamt att vara fotograf, framförallt när du är ny i branschen och dessutom mer konstnärligt inriktad, utan en given

kontakt med kunder eller uppdragsgivare. Därför är det skönt med ett sammanhang som SFF. Jag är tacksam för det moraliska och praktiska stödet som finns att tillgå. En perfekt stolpe att luta sig mot efter det tidigare inramade livet som student. Jag uppskattar den trevliga och professionella stämningen och ser fram emot att få ta del av både kursutbud och tidning!

NYA STYRELSEN Styrelsen har fått nya medlemmar och de har haft

sitt första styrelsemöte. Stina Stjernkvist, Tuana Aziz, Eric Asp, Lena Granefelt syns bland de nya. Annika Thörn Legzdins är ny ordförande för Fotoförfattarna (intervju i nästa nummer) och även Jan Töve är ny medlem i Foto­ författarstyrelsen.

GDPR-MALLAR Nu finns alla mallar på plats som du kan använda gentemot kund. De ligger på medlemssidorna och du måste logga in som medlem för att komma åt dem. Läs mer på sfoto.se. fotografisk tidskrift

| 48


fråga juristen

BILD FRÅN HEMNET Hej! En kommun har tagit min bild från Hemnet och an­ vänt i ett kommunalt beslut. De har heller inte skrivit mitt namn vid bilden. Är detta ok? /Hussein Svar: Jag förutsätter att du inte upplåtit din bild till Hemnet och tillåtit att tredje part får använda bilden. En kommun får inte utan tillstånd från fotografen ta en bild som du har upphovsrätt till och använda i kommunala beslut utan att betala skälig ersättning för användningen. I och med att användningen är otillåten ska de även betala skadestånd för otillåtet nyttjande och utebliven namnangivelse.

VAD GÄLLER FÖR 3D? Hej! Det råder ju fotoförbud i en domstol. Gäller samma sak för 3D-rendering? /Ewa Svar: Av 5 kap. 9 § brottsbalken följer att det råder förbud mot bildupptagning (fotoförbud) i en rättssal om annat inte följer av lag. En upptagning görs i samma ögonblick som den aktuella händelsen sker. Om den 3Drenderade bilden av samma situation är en i efterhand skapad bild är den ingen »bildupptagning« i lagens mening. 3D-renderingen är då jämställd med en illustration eller teckning vilket är tillåtet att utföra.

GDPR OCH RETUSCH Hej! Vårt företag skickar våra bilder på personer till Bangla­ desh för retuschering. Är det något vi bör tänka på med anledning av GDPR? /Gunnar Svar: Bangladesh ligger utanför EU-/EES-området och har ännu inte godkänd 49 | no 2/2018

hej

skyddsnivå enligt GDPR. För att garantera att personuppgiftshanteringen sker i enlighet med GDPR krävs att ett tredjelandsavtal utformas mellan ert företag och retuschföretaget samt att den svenska tillsynsmyndig­ heten Datainspektionen godkänner avtalet.

BILDBEHANDLING Hej! Vilka möjligheter har man att behandla bilder inom ramen för GDPR? /Linn Svar: Fotografier på personer som är nu levande och identifierbara är att bedöma som personuppgifter enligt GDPR. Personuppgifter kan behandlas med hänvisning till något av undantagen till GDPR men även enligt någon eller några av de lagliga grunderna: akademiskt eller konstnärligt skapande eller för journalistiska ändamål. De vanligen relevanta lagliga grunderna är samtycke, avtal, fullgörande av rättslig förpliktelse samt intresseavvägning. Det är alltid den som använder fotografierna som ansvarar för att uppfylla de krav som GDPR uppställer på behandlingen. Detta innebär att ett och samma fotografi kan hanteras lagligt exempelvis under ett undantag av en användare och lika lagligt av en annan part med tillämpning av någon eller några av de lagliga grunderna. En fotograf kan alltså hantera sitt fotoarkiv under undantaget för konstnärligt skapande och bildköparen hanterar ett fotografi ur samma arkiv under den lagliga grunden intresseavvägning. Läs juristens mer utförliga svar på sfoto.se.

PAULINA HOLMGREN FÖRBUNDSORDFÖRANDE

Jag är rik på möten och upplevelser När någon frågar mig »Vad kostar en bild?« svarar jag alltid med en motfråga »Vad kostar ett par byxor?«. Byxornas pris avgörs av om det finns en designer, om de är skräddarsydda eller tillverkade i en fabrik med dåliga villkor. På samma sätt avgörs bildens pris av vilka förutsättningar den har producerats under, hur mycket tid och resurser som har lagts ner för att skapa den. Vem tänker tanken att fråga tandläkaren om ett gratisjobb, eftersom hen verkar tycka att det är roligt att gräva i käften på folk? Kulturutövare förväntas oftare bidra med vårt arbete helt gratis, eftersom vi har så »roliga« jobb. Jag har en känsla av att våra krönikor ofta handlar om pengar, hur dåligt vi får betalt för vårt jobb och hur vi ska kämpa för våra rättigheter – vilket vi absolut ska göra. Det är viktigt att vi har förbundet som strävar efter att höja statusen och yrkesvillkoren för oss som jobbar med fotografisk bild. Men jag vill i min första krönika som ny ordförande vända på det och se allt det positiva i att vara frilans. Att driva företag. Att jobba med fotografi.

Lyft blicken från fulavtal. Jag vill att alla fotografer ska känna sig stolta. Till­ sammans är vi Sveriges rikaste yrkespersoner. Utan min nyfikenhet hade jag aldrig tagit till mig ny teknik och träffat nya människor. Om målet var en fet lön i slutet på månaden, skulle jag valt ett annat yrke. Men vet ni vad? Jag är rik. Riktigt rik på upplevelser och möten med nya människor och miljöer. Utan allt detta som jag varit med om i mitt yrkesliv vore jag fattig. Jag skulle aldrig åkt på turné med musiker i USA om det inte vore för att jag är fotograf. Inte skulle jag ha varit i Shanghai, Dubai eller fotograferat på Barcelonas gator. Inte heller hade jag upplevt känslan av att vara en del av en japansk familj vid deras middagsbord, träffat konstnärer från hela världen uppe i Jukkasjärvi på vintrarna. Nej, hade jag jobbat på bank hade min vardag sett annorlunda ut. Då hade jag inte upplevt allt detta. Året var 1995 och jag var student på Fotoskolan i Gamleby när jag kom i kontakt med förbundet för första gången. Vi fick besök av dåvarande förbundsjuristen Eva Henriksson. Hon var en skarp och tydlig kvinna, som mer eller mindre skrämde livet ur mig med sina ord om upphovsrätt och vad vi fotografer behövde för att leva på vårt yrke. Det är ett fint minne. Jag förstod redan då vad förbundet kunde hjälpa mig med. Sedan dess har jag varit aktiv medlem, arrangerat Norrlandsdagarna och suttit i styrelsen. Och jag är så glad över att ha tillhörigheten och så många kollegor över hela landet som blivit mina vänner genom åren. Och vet ni vad? Utan mitt yrkesval skulle jag inte vara där jag är i dag – ordförande för Nordens största yrkesorganisation för alla som jobbar med fotografi. Detta tack vare mitt val av yrke. Jag vill uppmana er att lyfta blicken från alla fulavtal och dåligt betalda uppdrag. Jag vill att alla fotografer ska känna sig stolta. Tillsammans är vi Sveriges rikaste yrkespersoner.


EVELYN BENCICOVA

NO 2/2018 Ansvarig utgivare Jenny Morelli, jenny.morelli@sfoto.se

utställningar

Chefredaktör Jenny Morelli Art direction och layout Anton Hull och Maria Loohufvud, Pasadena Studio hello@pasadenastudio.se Teknikredaktör Stefan Ohlsson stefan.ohlsson@sfoto.se Korrektur Maria Taubert Repro Projektor Redaktionsråd Oskar Hammarkrantz, Anna Henriksson, Casper Hedberg. Omslagsbild Tekla Severin. Bildbylines Robert Blombäck. Tryckeri Åtta.45 ab, Järfälla

• NATHALIA EDENMONT Abecita konstmuseum, Borås 24 maj – 30 september • LOVISA RINGBORG (m fl) Alma Löv museum, Östra Ämtervik 20 juni – 2 september • SIMEN JOHAN Fotografiska, Stockholm 15 juni – 23 september • LINDA MCCARTNEY & MARY MCCARTNEY Fotografiska, Stockholm 1 juni – 2 september

Webbadress www.sfoto.se/f Redaktionsadress Hornsgatan 103, 10 trappor 117 28 Stockholm För icke beställt material ansvaras ej.

• ANNA ÅDAHL Marabouparken, Sundbyberg 5 maj – 26 augusti • ANNA HENRIKSSON Strindbergsmuseet, Stockholm 20 januari – 2 september • EVELYN BENCICOVA • KENT KLICH Kungliga danska biblioteket, Köpenhamn 13 april 2018– 2 februari 2019

Intresse för människor Evelyn Bencicova är född 1992 i Slovakien och vann Hasselblad Master Award 2016. I utställningen »Merror« pyr en känsla av obehag såväl som lustfylld njutning. »Jag drivs av ett mycket stort intresse för mina medmänniskor, vilka jag studerar jämt. Mina verk består av många lager, vare sig det gäller att ta ett porträtt eller till exem­ pel skapa ett verk där modellernas kroppar, ofta mina vänner, bildar symmetriska arkitektoniska kompositioner«, skriver hon.

• KARLSSON RIXON Galleri Format, Malmö 28 april – 17 juni • KRISTINA JUNZELL Nacka konsthall, Nacka 5 maj – 17 juni

Fotografiska, Stockholm 15 juni – 23 september

• DRONE VISION Hasselblad Center, Göteborg 19 maj – 16 september

MAY-LIS ANDERSEN

• GUSTAF BROMS Galleri Fagerstedt, Stockholm 24 maj – 30 juni • MAY-LIS ANDERSEN

• SUNE JONSSON Västerbottens museum, Umeå 22 oktober – 30 september

May-Lis Andersens »Man vill vara lite för sig själv« lyfter fram tankar om användningen av våra digitala kommunika­ tionsmedel. Titeln är baserad på en intervju med en av deltagarna.

• KENNETH SUND Galleri Astley, Uttersberg 1 juli – 5 augusti

Mikkeli Centre of Photography, Mikkeli, i östra Finland 7 juni – 13 augusti

Prenumeration Yvonne Sundin 08-702 03 45 prenumeration@sfoto.se 450 kronor/helår 550 kronor/helår, utland postgiro 13 0199-3 bankgiro 274-9075 Lösnummer kan beställas från kansliet för 75 kronor inklusive moms. Vill du sälja Fotografisk Tidskrift? ekonomitjanst@natverkstan.net Annonser Annonshuset Linnégatan 22 114 47 Stockholm 08-662 75 00 annons@annonshuset.se Ägare Svenska Fotografers Förbund (sff) Hornsgatan 103, 10 trappor 117 28 Stockholm 08-702 03 45 sff@sfoto.se www.sfoto.se ISSN 284-7035 fotografisk tidskrift

| 50


3 JULI öppnar Goecker AB på ny adress i Stockholm.

Ljusterögatan 12

Vi stannar kvar på Södermalm och flyttar bara några kvarter bort, till hörnet av Vitabergsparken. Här välkomnar vi alla fotointresserade till Stockholms största utställningslokal för professionell foto- och videoutrustning. Nästan 900 kvm fyllda av kreativitet och ett brett sortiment av kända och marknadsledande varumärken. Här finns kundparkering och lastkaj för att enkelt kunna hämta och lämna. Allt för att ge dig möjlighet att se och prova utrustning som du tidigare kanske bara läst eller hört talas om. Välkommen in! www.goecker.se/nyalokaler


Vi har bett SFF-medlemmar att fånga tillfällen då det känns tryggt att vara försäkrad.

Fotografi: Ida Borg

Morgonen efter var kameraväskan tom.

Du tar bilden. Vi tar hand om försäkringen. Kundservice 08-440 54 40 · kundservice@gefvert.se · www.gefvert.se


Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.