Fotografisk Tidskrift nr 1 2016

Page 1

Fotografisk Tidskrift #1/2016

FOTOGRAFER OM LJUSSÄTTNING HOOGLAND IVANOW VINNER FOTOBOKSPRISET

--------------------

RAKT PÅ MED MÄRTA THISNER

-------------------Fotografisk Tidskrift #1/2016


fotografisk tidskrift

| 2

ECCO2K OCH YUNG SHERMAN 2014

JADE D'ECONZAC MBAY, RODEO WAVE 2015 OMSLAGSBILD: BEATRICE ELI 2014


JI NILSSON 2016 ROBYN 2015

portfolion 3 | no 1/2016

po

m채rta thisner


portfolion

po

m채rta thisner

fotografisk tidskrift

| 4

CAJSA WESSBERG, RODEO WAVE 2015

YUNG LEAN , DAZED AND CONFUSED 2014


PLASK, RODEO WAVE 2015 SJÄLVPORTRÄTT

NAMN Märta Thisner. FÖDD 1981. BOSATT Bagarmossen, Stockholm. HEMSIDA martathisner.com »Hon fotograferar de coolaste katterna i stan med mycket attiyd«, sa journalisten Susanne Ljung nyligen om Märta Thisners porträtt i radioprogrammet Stil. I samma program berättade Märta Thisner med glimten i ögat att hon i sina mörkaste stunder tänker på sig själv som en groupie, en som får vara med bara för att hon är bra på att ta bilder. Oavsett om just den känslan är sann eller inte så är hon bra på det. Musikbranschen, tidningar som Rodeo och Dazed and Confused, företag som Cheap 5 | no 1/2016

Monday och & Other Stories, ja, hela den samtida urbana populärkulturen drar i fotografen som har varit yrkesverksam i många år och som började sin bana på ett mediegymnasium i Uppsala. Hennes stil är enkel, rakt på och oretuscherad. Ett slags oförställd äkthet finns i bildspråket som efterfrågas mer och mer i en tid då Instagram och andra bildbaserade sociala medier fullkomligt översvämmas av mainstreambilder och det alltför perfekta drunknar i flödet. Att Vivianne Sassen, Wolfgang Tillmans, Nan Goldin och Lars Tunbjörk är några av förebilderna förvånar inte. – Jag gillar inte att iscensätta saker och vet aldrig innan hur bilderna ska bli innan jag tar dem, det kommer i ögonblicket. För mig handlar det mycket om respekt för den jag möter. Jag försöker tänka på

vad personen säger med sitt kroppsspråk, hur blicken är, vad som passar i det man vill berätta. Det är viktigt också att inte bara återskapa stereotyper utan att hela tiden försöka göra något som känns nytt. Thisner är även redaktör och bildredaktör på modemagasinet Rodeo. Och just denna vår arbetar hon med Kungliga Dramatiska Teatern. – Jag gör det jag vill göra. Jag skulle inte vilja ha en agent just nu eller jobba så mycket med reklam, möjligen med undantag för vissa klädmärken. Det är porträtt på människor som jag är bra på. Om jag ska göra andra saker i framtiden handlar det om att göra fler egna projekt, inleda fler roliga samarbeten med folk, skapa böcker och utställningar, säger hon. / JENNY MORELLI


hej

JENNY MORELLI CHEFREDAKTÖR

BREV OCH EFTERLYSNINGAR

Melodifestivalen, släng dig i väggen. Vi har intervjuat en fotograf med 1,3 miljoner följare på Instagram. Jag fick tips via sociala medier att Christoffer Collin från Karlskoga med Instagramnamnet wisslaren hade denna enorma följarskara. Han började jobba professionellt som fotograf tack vare Instagram, först bara med sin Iphonekamera. Så småningom kunde han säga upp sig från sitt vanliga jobb och är numera Hasselblad-ambassadör och arbetar över hela världen med att fotografera landskap och natur. Läs intervjuerna (sidan 12) om hur fotografer arbetar med Instagram för att få nya kunder och publik. Och ja, det finns risk för bildstöld när man lägger upp bilder i sociala medier, men det finns också många fördelar med att marknadsföra sig på dessa plattformar. Och som Christoffers fall visar: det verkar finnas nya sätt att livnära sig på som fotograf. Men fotografer, ni är så olika och har skilda förutsättningar och gör väldigt varierade saker. På de två stora evenemangen Norrlandsdagarna och Fotobokspriset som nyligen har varit i Skellefteå respektive Stockholm återfanns hela spektrat av den fotografiska yrkeskåren. Reklamfotografen Kristofer Lönnå som visade upp sina genomarbetade bilder med hundratals lager i Photoshop,

Snicksnack, ljus som ljus. Kanske används påståendet som en bortförklaring för att man inte vill lära sig att ljussätta ordentligt. amerikanskan Nancy Borowick som vände kameran mot sina cancersjuka föräldrar för att berätta deras historia, fotoboksprisvinnaren Martina Hoogland Ivanow som strävar efter att ta bort så pass mycket information i bilderna så att det händer saker i oss betraktare. Och för ett tag sedan träffade jag fotografen och vildmarksguiden Anders Geidemark, ordförande i föreningen Naturfotograferna, vars 50-årsjubileum vi uppmärksammar. Alla är fotografer men med väldigt olika fokus. Samtidigt är det något som förenar. Alla försöker livnära sig på sitt yrke och alla arbetar med ljus på olika sätt. I det här numret har skribenten och fotografen Anna Henriksson dykt ned i ämnet ljussättning och porträttfotografering. David Bicho som håller i en populär ljuskurs för professionella fotografer säger att det är helt fel – som vissa envist hävdar – att säga att naturligt ljus skulle vara finare än artificiellt ljus. Snicksnack, ljus som ljus. Kanske används påståendet ibland som en bortförklaring för att man inte vill lära sig att ljussätta ordentligt. Men så kan man inte resonera om man börjar arbeta med rörlig bild, vilket fler och fler av er gör. Ja, ni märker, yrket tar sig nya kreativa vägar och vi befinner oss på en »allt mer fragmentariserad arbetsmarknad där var och en ska vara sin egen lyckas smed« som journalisten Isabella Iverus skrev i en uppmärksammad debattartikel nyligen. Gigekonomi har den kallats, denna nya osäkra ekonomiska värld för kreatörer. Och just därför har det kanske aldrig varit viktigare att verkligen kunna sitt hantverk.

FOTOGRAF OKÄND

Fotograferna söker sig nya kreativa vägar

Bilder av romers liv i Sverige efterlyses.

EFTERLYSNING ROMSKA BILDER Bilden är tagen i den romska familjen Kaldaras första lägenhet i Malmö, troligtvis 1959. Fotograf okänd. Projektetet »Romska bilder« söker fler bilder av romer tagna Sverige fram till 1960-talets mitt. Kontakta Erland Kaldaras Nikolizsson eller Sofi Marcetic via romskabilder.se.

MENTORSKAP Hej! Jag har ett förslag att förbundet skulle kunna erbjuda mentorskap för nya fotografer. Om man är ny (kanske precis startat eller bara jobbat något år) så skulle man kunna ansöka om att få en mentor, det vill säga en mer erfaren fotograf. Men mentorskap kan även vara aktuellt oavsett hur långt man kommit i sitt företag. Jag tror att det vore toppen att få en mer erfaren fotograf att kunna fråga om allt möjligt: prissättning,

villkor, kunder, regler osv. Jag är själv mentor åt en yngre fotograf, ej organiserat utan det har bara blivit så, och är glad att hjälpa till. Dock hade jag faktiskt själv gärna velat ha en mentor ibland, i takt med att företaget växer och får större och viktigare kunder. Mvh / Anna Sigvardsson, Göteborg.

Svar: Hej Anna! Bra idé tycker jag. Den har varit uppe förut och jag för den vidare till medlemsrekryteringsgruppen i styrelsen.

FOTOBOKSSPRISETS JUBILEUMSMAGASIN Med anledning av att Svenska Fotobokspriset fyllde 20 år gjordes ett magasin med bilder från de tidiga årens vinnare. Niclas Östlind har skrivit en text till magasinet som är formgivet av Sara Rapp Acedo. För att läsa mer om magasinet besök fotobokspriset.se.

PS. Fotografisk Tidskrift har nu nä tan 2 500 följare på Facebook! Där lägger vi ut förbundsnotiser, tipsar om stipendier och gör olika utspel. Vi finns också på witter och Instagram. Följ oss! fotografisk tidskrift

| 6


ELLINOR WESTIN

ESKO MÄNNIKKÖ

10

10

»På ett sätt gillar jag när allt

Portfolio / Märta Thisner / 1 Hej / Fotografer är så olika / 6

ERIKA GERDEMARK

går åt helvete, då tvingas man försöka rädda skiten.« SIDAN 34

Aktuellt / Naturfotograferna fyller år / 8 Utställningar / Gästen / Göran Segeholm / 9 Aktuellt / Esko Männikkö i Göteborg / 10 5 frågor / Roy Rossovich / 11

24

Enkäten / Fotograferna och Instagram / 12 Artikel / Svenska Fotobokspriset / 14 Tankar om en bild / Jenny Maria Nilsson / 22 Reportage / Ljussättning för porträtt / 24 Artikel / Tänk rätt kring editioner / 32 När allt går åt helvete / Johan Bergmark / 34

MONIKA MACDONALD

Intervju / Monika Macdonald / 36

12 36

Recensioner / En utställning om damm / 42 Praktisk teknik / Lager och masker / 44 Teknik / Nytt på marknaden / 46 Juristen / Rättvisa avtalsprinciper / 47 Förbundssidor / Årsstämma 9 april / 48 Slutsidan / Bildstafett startar / 50

7 | no 1/2016


STAFFAN WIDSTRAND

aktuellt

WORLD PRESS PHOTO 2016 Årets bild i World Press Photo togs av fotografen Warren Richardson från Australien. Bilden som föreställer en far som är på flykt med sitt bar togs på natten den 28 augusti 2015 längs gränsen mellan Serbien och Ungern. Bland alla de fotografer som utmärkt sig återfinns även yra svenska namn: Paul Hansen, Jonas Lindkvist, Niclas Hammarström och Magnus Wennman.

Tvisten mellan konstnären Markus Andersson från Harbo, som målade av ett Christer Pettersson-fotografi som e del i en tavla, och fotografen Jonas Lemberg som tog bilden är en upphovsrättslig följetong som pågått sedan 2006. Tingsrätten gav fotografen rätt, hovrätten gav konstnären rätt. Fotografen överklagade. Nu är det HD som slutgiltigt ska avgöra upphovsrättstvisten.

FOTOGRAFISKAS NYA TALANG

AAPO HUHTA

Vinnare av Fotografiska stipendium Young Nordic Photographer of the Year 2015 är Aapo Huhta, född 1985 i Haapajärvi, Finland. Han vann juryns gillande med sina grafisk stadsbilder, i stor konkurrens med många ansökningar av hög kvalitet. Huhtas konstnärliga mentor blir konstnären Linn Fernström och utställning väntar senare i år.

En bild tagen av en av föreningens medlemmar, Staffan Widstrand.

Naturfotograferna fyller 50 I ett halvt sekel har föreningen Naturfotograferna verkat för fotoetik och naturvårdsengagemang. I samband med sitt jubileumsår kommer de att ha utställningar, bland annat på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm i höst. Naturfotograferna har 126 medlemmar och ordförande är den kände fotografen Anders Geidemark. På hemsidan kan man bland annat läsa fotografers egna berättelser om hur de tagit sina bilder och där presenteras även medlemmarnas böcker. Föreningen är inte öppen för vem som helst. För att bli medlem ska man vara en driven fotograf med inriktning på natur i vidaste mening, hysa ett intresse för och kunskap om natur- och miljövård samt ha haft bilder publicerade i tidningar och tidskrifter. Läs mer på naturfotograferna.se och se fler bilder av deras medlemmar på sfoto.se/naturfotograferna50.

VIRAL KONDOMUTMANING SFF-medlemmen och reklamfotografen Andreas Varro har fått stor spridning och internationell publicitet med sin humoristiska porträttserie till Condom Challenge, en viral internetkampanj som handlar om att få en vattenfylld kondom på skallen. Se fler av Andreas Varros bilder på itsvarro.com.

NYTT MAGASIN OM FOTOGRAFI Verk är en ny tidskrift med utgivning 4 gånger/år som har fokus på nordisk kamerabaserad konst och vill visa vad som händer inom det

ANDREAS VARRO

FOTOGRAFTVIST I HÖGSTA DOMSTOLEN

Susanne Fessé som även brukar medverka i Fotografisk Tidskrift.

JURYN BAKOM HASSELBLADPRISET

Varros bidrag till Condom Challenge.

fotografiska fältet samt uppmuntra till diskussion och nya möten. I varje nummer presenteras olika teman. Verk grundades av fotografen och kuratorn Linda Bergman och kuratorn och konstvetaren

Den 8 mars blir det offentligt vem som vinner Hasselbladpriset 2016. Priset utdelas årligen för en framstående fotografisk gärning och det består av en guldmedalj, ett diplom och en miljon kronor. I årets jury satt de internationellt tunga namnen Roxana Marcoci, Duncan Forbes, Elvira Dyangani Ose, Florian Ebner och Clare Grafik. Förra årets pristagare var den tyska fotografen Wolfgang Tillmans. fotografisk tidskrift

| 8


KNUT KOIVISTO

ERIK JOHANSSON

gästen

GÖRAN SEGEHOLM FOTOGRAF

Vi behöver ett kunskapslyft

Erik Johansson är aktuell i vår med både utställning och bok.

»Jag blir bekymrad när jag hör om tankar som 'men nu har ju alla en kamera' eller liknande citat. Det blir löjligt och som om inte alla haft en penna, eller numer en bärbar dator sedan länge. Men det är ju ingen som påstått att alla kan skriva texter för det.«

UTSTÄLLNINGAR KAROLINA HENKE Abecita konstmuseum, Borås 3 december–22 maj

ANN ERIKSSON Rackstadmuseet, Arvika 6 februari–28 mars

JULIA PEIRONE Fotogalleriet format, Malmö 4 mars–24 april

ANNIKA VON HAUSSWOLFF Hasselblad center, Göteborg 27 februari–15 maj

JOHAN BÄVMAN Malmö museer, Malmö 23 januari–24 april

VIVIANNE MAIER Kulturhuset,Stockholm 26 februari–22 maj

JOHAN BERGMARK Almlöf Gallery, Malmö 20 februari–19 mars

VIVIAN MAIER Dunkers kulturhus, Helsingborg 13 februari–22 maj

JOHAN SUNDGREN Värmlands museum, Karlstad 23 januari–13 mars

KRISTINA BENGTSSON Breadfield Gallery, Malmö 23 januari–11 mars

ANDERS ALM Kulturens hus, Luleå 23 januari–30 mars

DAN ISAAC WALLIN Galleri Ralf, Stockholm 23 februari–3 april.

NELLI PALOMÄKI Fotogalleri Vasli Souza, Malmö 5 februari–9 april

HILDA BORDAHL Galleri Axel, Stockholm 25 feb–12 mars

ERIK JOHANSSON Fotografiska, Stockholm 26 februari–10 april

ALBERTO GARCÍA-ALIX Mindepartementet, Stockholm 17 mars–17 april

9 | no 1/2016

Facebooktråden sjuder av upprördhet. Ännu en fotograf, den sista på sin redaktion, har blivit uppsagd och ska ersättas av en webbredaktör. Sympatisörerna samlas och uttrycker sin upprördhet. En vänlig själ försäkrar att om det inte varit så att han redan sagt upp prenumerationen på tidningen i fråga så skulle det skett nu. De flesta andra deltagarna i tråden delar historier om hur svårt mediechefer, skribenter och redigerare tycks ha att se skillnad på bra och dåliga bilder nuförtiden. Ingen i beslutsfattande ställning har längre ett öga för god bildjournalistik. Problemet, sägs det, är att många numera tror att vem som helst med en kamera kan fotografera. Fotograferna har förlorat sin en gång så självklara auktoritet på området. På sin blogg uttrycker sig bildjournalisten Lars Dareberg så här:

En ond cirkel har uppstått. 1. Många kan inte se skillnad på bra och dåliga bilder på grund av att de aldrig utvecklat en kunskap och känsla för bildspråk. 2. Det gör att de tror att vem som helst kan fotografera lika bra som en erfaren fotograf till en lägre kostnad, baserat på att dagens kameror är så lätta att handha. 3. Vilket leder till en utarmning av bildjournalistiken i form av sämre bilder. Ett problem är att de enda som lider av punkt 3 är det fåtal som har en känsla för fotografins finare nyanser – nämligen de erfarna fotograferna. Lösningen att lyfta ut de erfarna fotograferna ur mixen ligger nära till hands. När ingen längre klagar på bildkvaliteten råder frid på redaktionen. Den andra möjliga lösningen är att vi som fotograferar för vårt levebröd river murarna till bildvärlden och gör vårt bästa för att nyfotograferna, multi-

Lösningen att lyfta ut de erfarna fotograferna ur mixen ligger nära till hands. När ingen längre klagar på bildkvaliteten råder frid på redaktionen. journalisterna, cheferna och läsarna bättre ska behärska det fotografiska bildspråket. De måste lära sig att se nyanserna och förstå sprängkraften i en vältagen bild. Först då upphävs punkt 1, och den onda cirkeln kan brytas. För en erfaren fotograf kan det kännas märkligt att bemöta den rådande situationen genom att frikostigt dela med sig av sin kunskap om att skapa och läsa bild, men såvitt jag kan se är det den enda vägen framåt. I stället för att dela historier om vilka idioter mediecheferna är, bör vi dela historier som får läsaren att uppskatta de finare nyanserna i bildspråket. Låt oss hjälpa dem att förstå att fotografering aldrig var ett yrke för tekniker, utan ett för berättare. Den läsande allmänheten såväl som våra meningsmotståndare behöver ett rejält kunskapslyft. Det är upp till oss att räkna ut hur det ska gå till.


ESKO MÄNNIKKÖ

aktuellt

NICK BRANDT STÄMMER MIO Den världskände fotografen Nick Brandt har stämt möbeljätten Mio. Det handlar om hans kända fotografi på e elefant som plötsligt dök upp i något förvanskad form på en kanvastavla i alla Mios butiker. Skaraborgs tingsrätt kommer att avgöra om det handlar om upphovsrättsintrång.

MAGASIN OM INSTAGRAMFOTO

Esko Männikkös bilder pendlar mellan humor och allvar. Nu visas han retrospektivt.

Männikkö tar plats i Göteborg Den finländske fotografen Esko Männikkö har varit en centralgestalt inom nordisk fotografi sedan tidigt 1990-tal. Mest kända är hans färgfotografier av ungkarlarna i norra Finlands glesbygd. Kännetecknande för hans konstnärskap är balansgången mellan poesi, humor och allvar, mellan dokumentärt och konceptuellt. För första gången visas nu en större retrospektiv som visar på bredden av hans fotografiska arbete. Utställningen Time flies har ett tema som ofta återkommer hos Esko Männikkö, det vill säga tidens gång och det mänskliga tillståndet. Se fler bilder och läs ett utdrag ur den nya katalogen med texter av den finländska skribenten Maija Koskinen på sfoto.se/männikkö. Utställningen visas fram till 8 maj på Göteborgs konstmuseum.

SURREALISTISKA BILDKOLLAGE ELLINOR WESTINBOK PRISAD Hon dog i bröstcancer 2008. Nu hyllas boken med fotografen Ellinor Westins bilder med ett hedersutnämnande av juryn för Svenska Fotobokspriset. Ellinor Westins vänner fick fö troendet att förvalta hennes kvarvarande fotografiska material. D skapade tillsammans »Come and seek me elsewhere« som finansierades genom Kic starter och berättar en del av hennes resa genom livet.

Erik Johansson har rönt stor uppmärksamhet för sina häpnadsväckande bildkollage. Nu kommer hans bok Imagine på förlag Max Ström och samtidigt ställer han ut på Fotografiska med Imagine: Created reality. Erik Johansson är extremt noga med detaljer och tar surrealistisk »stage photography« till nya höjder med fyndiga smarta frågor kring var verkligheten verkligen börjar och var den fantastiska fantasin tar över. Erik

Johansson är verksam i Prag och har uppdragsgivare över hela världen.

BODIL SKILDRAD AV CALVERO poeten Bodil Malmsten dog den 5 februari i år. Torbjörn Calvero började fotografera henne redan på 1980-talet. – Fotografiet är från den första plåtningen jag gjorde med henne. Det var för Veckorevyn som då var en riktigt bra tidning med porträtt på intressanta personer. Jag var först var hemma hos henne, sedan tog vi en promenad

TORBJÖRN CALVERO

ELLINOR WESTIN

Joacim Lundin, en norrlänning bosatt i Karlstad, startade magasinet Instaview för två år sedan när han förstod att Instagram skulle bli en viktig kanal för just fotografer. »I dagens digitala värld är det vanligare att vilja framhäva sig själv men jag ville lyfta och skriva om andra fotografer.«

Underbar kvinna vid vatten.

längs med vattnet den här vackra sommardagen. Hon var lätt att lära känna och rak som person, säger han. fotografisk tidskrift

| 10


LOVISA SWÄRDH

NAMN Roy Rossovich. ÅLDER 29 år. FÖDD Kalifornien, USA. BOR Stockholm. AKTUELL Pristagare Hasselblad Master Award 2016.

5 frågor

5 frågor

Magiskt enligt Rossovich Grattis till titeln som Hasselblad Master. Hur känns det? – Jag är väldig glad, det är något jag strävat efter i 8 år nu. Det är en stor ära och det känns fantastiskt. Så vad händer efter att du fått priset? – Nu börjar det roliga! Jag ska producera femton bilder som kommer att publiceras i en bok tillsammans med de andra vinnande bidragen. Vi kommer att åka till Photokina i september för att ta emot priset. 11 | no 1/2016

Vilken är din bakgrund? – Jag flyttade från USA till Sverige 2004 och har utbildat mig på många olika skolor. När jag gick ut 2008 var det en tuff marknad för kreatörer, som tur var fick jag jobb som assistent hos modefotografen Kambiz Inanloo. Jag lärde mig väldig mycket under den tiden. Vad arbetar du med nu? – Jag driver produktionsbolaget Happyphant production tillsammans

med min kollega Andreas Alfredsson. Vi jobbar kommersiellt både med film, stillbild, form och reklam. Vi är baserade i Stockholm men reser mycket över hela världen. Jag skulle säga att vi är content creators eftersom vi jobbar så brett. De vinnande modebilderna som föreställer de sju dödssynderna – hur gjorde du dem? – Jag planerade plåtningen med stajlisten Natalie Olenheim och

illustratören Magnus Frederiksen. Tillsammans hade vi idén att göra stajlingen av plaggen i efterhand, det vill säga illustrera kläderna på modellen Gabriella. Det var en spännande kreativ utmaning som resulterade i något magiskt över bilderna. För de flesta tar det ett tag att inse att kläderna på bilderna faktiskt är illustrerade, vilket var det vi ville uppnå med bildserien. / JENNY MORELLI


f frågar proffsen

SJÄLVPORTRÄTT

CHRISTIAN GUSTAVSSON

SJÄLVPORTRÄTT

Så här använder vi Instagram för att nå ut

CHRISTOFFER COLLIN

JESSICA SILVERSAGA

ALAN DILENSTAM

INSTGRAMNAMN wisslaren PRESENTATION I’m Chris from Sweden. I try to capture beautiful things with my camera. Contact me at christoffer@collin.com. Hasselblad ambassador. ANTAL INLÄGG 5 731 FÖLJARE 1,3 miljoner

INSTAGRAMNAMN Silversagas PRESENTATION Daydreamer, photographer, seamstress, feminist. 1910’s to 1940’s. Vintage clothing, animals, nature. Sweden. ANTAL INLÄGG 1 055 FÖLJARE 12 200

INSTAGRAMNAMN dilenstamstudio PRESENTATION Foto & Video www.dilenstamstudio.com ANTAL INLÄGG 26 FÖJARE 19 200

Det är Instagram som gjort mig till professionell fotograf, jag började med att ta Iphone-bilder på min fritid 2012 bara som en hobby och hade ingen aning om vad det skulle leda till. Sedan började jag få erbjudanden om att resa till olika platser, bland annat Island och Israel för att ta bilder där och slutligen bestämde jag mig för att satsa på det i stället för att ha kvar mitt vanliga jobb. Förra året hade jag 180 resdagar. Jag har egentligen inga bra råd till andra, tror inte att det finns några genvägar och allt beror ju på vem man är som fotograf. Jag var ju en amatör som lärde mig att bli bättre och bättre fotograf och jag var tidigt ute på Instagram och hamnade på olika plattformar där man syns. Det är svårare att göra i dag. Men jag tror ändå på att man ska lägga upp sitt allra bästa material, använda hashtaggar, ta hand om sina följare och vara personlig men inte för privat.

Jag lägger upp bilder som berättar något, ger en känsla om vem jag är och vad jag tycker om. Att lägga upp bilder på Instagram är som att upprätthålla ett slags bilddagbok. Min sida är nog mer drömvärld än verklighet. Utrymmet är bara mitt och är precis så vackert som jag vill att det ska vara. Jag vill använda Instagram mer professionellt och posta betydligt fler bilder än jag gör i dag. Men allting handlar om hur inspirerad jag känner mig i stunden. Det är fantastiskt att träffa andra som har liknande estetik och bildspråk. Jag har fått många nya vänner genom Instagram. Mitt råd till dig som är ny är att vara lite hård mot dig själv och fundera över vad du lägger upp. Vad vill du berätta? Jag tycker det är fint när man får en känsla av vem personen är bakom bilderna. Alla har en historia att berätta, tappa inte bort din.

Jag är fotograf med ett nystartat företag även om jag hållit på i flera år. Jag är ny på Instagram och har inte hunnit lägga upp så många bilder ännu,ö men har fått väldigt många följare snabbt. Jag jobbar mycket med hashtaggar både på svenska, engelska och tyska och när jag tagit bilder från bröllop så vill jag att dessa återpubliceras för då syns de i allt större kretsar. Vissa bilder säljer sig själva, men det gäller att sticka ut med sitt material. Jag hämtar inspiration från många duktiga fotografer. Man får inte fler följare (eller fler kunder) om man tar samma bilder om och om igen, man måste utvecklas och visa de presumtiva kunderna/följarna att man är mångsidig. Jag vill ju nå privatpersoner som gillar min stil och som ska anlita mig som bröllopsfotograf. fotografisk tidskrift

| 12


Arbeta med hashtaggar, lägg ut ditt bästa material, skilj på personlig och privat. Många fotografer använder Instagram som plattform och de har alla olika strategier.

SJÄLVPORTRÄTT

SJÄLVPORTRÄTT

SJÄLVPORTRÄTT

te x t : jenny morelli

JOSEFINE JÖNSSON

MALIN WENGDAHL

JONAS BERGGREN

INSTAGRAMNAMN josefinejonssonphot PRESENTATION Alt fashion photographer based in Stockholm, Sweden. Business: Josefine@josefinejo son.com. ANTAL INLÄGG 1 096 FÖLJARE 19 900

INSTAGRAMNAMN equinebywengdahl PRESENTATION Professional equine photographer based in Sweden. Booking in Sweden & worldwide. Traveling 2016: France & Spain. ANTAL INLÄGG 251 FÖLJARE 3 100

INSTAGRAMNAMN jonasberggren PRESENTATION Photographer, Stockholm Sweden, Iphone Facebook: facebook.com/fotografijona www.berggren.nu ANTAL INLÄGG 791 FÖJARE 56 000

Främst vill jag visa upp mig professionellt för att kunna sälja mina fotografier och hitta nya kunder. I bland lägger jag även upp mer personliga fotografier eftersom jag har märkt att följare gärna vill lära känna personen bakom kameran också. »Behind the scenes«-bilder på hur en fotografering går till och sedan hur slutresultatet blev är populärt och väldigt uppskattat. Eftersom jag satsar på att nå ut till privatpersoner är sociala medier oslagbart. Jag har bland annat fått bröllopsjobb genom Instagram och fått många att köpa printar. Själv följer jag framför allt olika modeller för att få inspiration i vardagen. Folk följer ju en för att de gillar ens fotografier så då är det bara att försöka vara så aktiv som möjligt och svara på kommentarer så gott man kan. Jag skriver så många hashtaggar som möjligt, men bara sådana som är relevanta för bilden.

Jag började ta bilder på hästar och jag anlitades mer och mer som fotograf. Startade företag för ett par år sedan och öppnade ett Instagramkonto samtidigt. Jag var konsekvent redan från början, arbetade aktivt med olika hashtaggar för att få följare både på svenska och i andra länder, har deltagit i fototävlingar på Instagram och kommenterar så mycket jag hinner på andras konton. Jag har fått jobb av privatpersoner som sett mina bilder på Instagram. Det viktigaste för att lyckas tror jag är att man bestämt sig för vilken typ av bilder man vill visa och håller sig till det. Och man ska verkligen vara uppmärksam, bilder jag har tagit har blivit »stulna« och publicerade utan min vetskap. Jag har blivit mycket tydligare gentemot kunder vad de får och inte får göra med mina bilder. Nu jobbar jag med webbshopen så att man ska kunna köpa printar av mig.

Följare får man om man följer andra, är intresserad av andras bilder, skriver kommentarer. När jag började med Instagram byggde jag upp följarskaran till cirka 3 500 personer. Jag har hela tiden varit konsekvent med vad jag lagt ut, jobbar bara med svartvita bilder och har ett enhetligt formspråk. Helt plötsligt blev jag utvald till »suggested user« av Instagram och på 10 dagar fick jag väldigt många följare från hela världen: runt 60 000. Jag har inte sett några konsekvenser jobbmässigt, men en utländsk fotosajt vill visa mitt material, det märks att man plötsligt står på en helt annan plattform än tidigare om man till exempel vill göra en bok. Mitt råd är att vara social men inte för privat, tänk inte i första hand på kompiskretsen när du publicerar bilder, tänk också på de regler som finns, det ska till exempel inte vara förtäckt reklam det man lägger ut.

13 | no 1/2016


Den 19 februari slog sig många fotoboksälskare ned i salongen på Rival i Stockholm. Det var dags för utdelning av Svenska Fotobokspriset 2016. Vinnaren blev ... te x t : Ana udo vic

OLOF GRIND

Prisade fotografisk tidskrift

| 14


bรถcker 15 | no 1/2016


Vinnaren av Svenska Fotobokspriset 2016. I juryn satt Lotta Antonsson, Anders Petersen, Matilda Plöjel, Per Lindström och Maud Nycander. Svenska Fotobokspriset arrangeras årligen av Fotoförfattarna, Svenska Fotografers Förbund.

vinnare: Martina Hoogland Ivanow

»Saker händer ofta i

V

i stämmer träff på ett fik som har nästan samma namn som ett annat i närheten, så vi lyckas hamna på var sitt ställe först. Men till sist kommer Martina Hoogland Ivanow rätt och kan slå sig ner och berätta om hur hennes bok blev till. Under mitten av 1990-talet till 2000-talet arbetade Martina Hoogland Ivanow som modefotograf i London. Då började hon intressera sig för det som händer där ljuset inte finns. – Jag tänker att saker ofta händer i mörker och i skuggor. Och tar vi bort information och fokuserar på något annat än vi förväntar oss så kan bilderna börja tala utifrån vårt undermedvetna och lämna utrymme, säger hon. Möjligheten att ta bort något lämnar plats för betraktaren att få syn på det som ligger bortom det förväntade. Hon tar ofta bort fokus från ansiktet, och ger plats för kroppsspråk och miljö. – Som här, säger hon och visar bilden där två män sitter i en bil medan en gosedjursapa hänger utanför bilfönstret, bunden. Vi ser inte männens

ansikten, eftersom de är i skugga. Jag föreställer mig att vi får större möjlighet att ta del av deras relation genom att betrakta omgivningen än om vi erbjöds ett ansikte. Det öppnar upp för en annan berättelse. Martina Hoogland Ivanows bok består egentligen av tre böcker, Satellite och Circular wait, samt ett index över bilderna. I den tredje delen Second nature, finns bilder från tidigare arbeten men också två texter, den ena skriven av Estelle af Malmborg, kurator och författare, och den andra en dialog mellan Martina Hoogland Ivanow och konstnären Karin Mamma Andersson. – Jag tyckte att texterna kompletterade varandra, Estelle af Malmborg gjorde associationer kring fotografiernas kontext, historiskt och i nutid, medan samtalet med Karin Mamma Andersson blev ett mer transparent sätt att visa den konstnärliga processen, säger Martina Hoogland Ivanow. Hon och förlaget funderade länge på vem hon skulle ha samtalet med, en teoretiker, kurator eller en konstnär? Till sist fastnade hon för Karin

TITEL SATELLITE + CIRCULAR WAIT + SECOND NATURE FÖRLAG Livraison Books FORMGIVARE Sandberg & Timonen

fotografisk tidskrift

| 16


Juryns motivering: »Boken har poetisk täthet och tyngd med en fotografisk pe sonlighet som utmanar vår invanda blick på fotografi, och öppnar för pe sonliga tolkningar. Formgivningens alla val står i dialog med innehållet och skapar en klarhet och skärpa.«

mörker och skuggor« Mamma Andersson, som tillhör en annan generation och som använder sig av ett annat medium än Martina Hoogland Ivanow. – När vi träffades pratade vi i flera timmar och hittade våra beröringspunkter, bland annat i hur man hittar sina logiska associationer. Sedan tog jag med den delen av samtalet som berörde de här två projekten – Satellite och Circular wait. Att göra boken är en process som pågått i fem år. Första projektet var Satellite, där Martina Hoogland Ivanow undersöker utrymmet mellan människor, hur vi definierar oss genom någon annan, det där hålrummet som säger så mycket om hur vi relaterar till varandra. – Fokus är situationer där gränsöverskridande sociala strukturer tar plats, säger hon, både i det kanske medvetet utmanade, new age och alternativa livsstilskulturer men även i det mer normativa som i kärleks- och familjerelationer. Arbetet sådde frön till Circular wait, som också handlar om beteendemönster – men då i en annan relation, den mellan människan och naturen. Där finns en dubbelhet i förhållningssättet till 17 | no 1/2016

naturen, som Martina Hoogland Ivanow tycker är intressant. – Där har jag närmat mig platser som är konstruerade för att ge en närhet till naturen, platser som turister eller naturintresserade besöker. Raukar, stränder vi besöker i grupp. Det påvisar en komplexitet i vårt förhållningssätt till naturen. Även i situationer med omtanke, som till exempel med fågelskådare, finns där samtidigt ett stort behov av kontroll, säger Martina Hoogland Ivanow. Hon tycker att det finns något humoristiskt och intresseväckande i hur människor som bor i eko-byar, fågelskådare eller jägare använder både kroppsspråk och attiraljer för att visa sitt värnande om naturen, samtidigt som de försöker kontrollera den. – Jag tycker att det är intressant hur vi i vår tid längtar efter det autentiska och vilda. Jag tänker att det är ett symptom på att någonting saknas. Och samtidigt är denna längan tillbaka till något ursprungligt förbi, för naturens del vore det kanske bättre om vi lämnade den ifred och höll oss till miljösmarta städer?

Titeln talar om dubbelheten, att människan har en strävan att leva cirkulärt, med naturens cykler, men vi klarar inte det. Skulle alla elda med ved skulle skogen ta slut. Klimatkrisen pågår, naturen står på vänt. Vi försöker kontrollera det okontrollerbara. – Även om jag använder humor, är det delvis dystopiskt. Det är lite sorgligt att vi inte förmår att förändra, att det vi gör är ofrånkomligt mänskligt. Fotoböckernas stora förtjänst är det intima – men Martina Hoogland Ivanow tycker också om böckerna fysiskt, hon gillar formatet. Hon är väldigt nöjd med formgivningen som har fångat projekten och blivit en förlängning av dem. – Det jag tycker om är alla de här små detaljerna som följer med, som att de är i kartong, vilket ofta används i new age och miljörörelsens kultur. Regnbågsfärgerna och pastellerna appellerar till det alternativa – rejv- och hippiekulturen. Och så neonfärgen; neon är ju en varningssignal för dem som närmar sig naturen, som ett skydd mot det okontrollerbara.


nominerad: Jenny Källman

»Temat är att inte kunna välja sin plats«

J

enny Källman beskriver sig som lite av en outsider i fotobokssammanhang, eftersom hon inte skulle titulera sig varken fotograf eller konstfotograf. – En som använder textilier för att skapa konst kallar sig inte textilkonstnär utan bara konstnär. Jag är en konstnär som arbetar med fotografi och kortfilm som verktyg, säger hon. Boken The rectangle’s sharp angle innehåller bilder från fotografiskt arbete hon gjort den senaste tiden med titeln Lounge. Jenny Källman lägger in en snus och berättar om filmen His song som fanns med på utställningen och som också finns som bild i boken. – Jag filmade en intern i en cell som var mörklagd och lät ljuset komma in från ett litet hål, så att fängelserummet blir en camera obscura. Sången som internen sjunger har han skrivit själv, och han står i ett hörn av cellen och sjunger medan det på utsidan avtecknar sig i cellen. – Det var ingången för mig. Jag arbetar med temat att inte kunna välja sin plats, något vi alla kan uppleva både fysiskt och psykiskt. I boken har hon använt inspektionsspeglar, från ett fängelse i Gävle, som vakterna har för att inspektera under fångarnas sängar. De flesta figurerna i hennes bok syns inte, eftersom ljusreflektionen döljer ansiktet. De gömmer sig, inte i mörker utan i ljus. – Ljuset skjuts tillbaka mot betraktaren, säger Jenny Källman.

Den mänskliga närvaron finns i bilderna, men när människorna är där så möter de inte alls betraktaren. – De gömmer sig någonstans. Jag tänkte på det – att bli sedd, något man både vill och inte vill. Vår tids problem handlar om hur vi vill bli sedda. Det finns så mycket information om oss, vi är bevakade som människor. Där blir min kamera som en sorts övervakningskamera. En person har en huva över ansiktet, som ändå syns men i en vinkel som gör det svårt att veta var fotografen finns. Den känslan, av att inte veta var i rummet man befinner sig, arbetar Jenny Källman mycket med nu. Tre texter finns med i boken, skrivna av Karolina Ramqvist, Lizzie Lloyd och Nina Øverli. Den senare har varit med i arbetsprocessen och beskriver den, medan Karolina Ramqvists text är en betraktelse och Lizzie Lloyds text mer poetisk, det är också från den bokens titel kommer. »Rektangelns skarpa stirrande« beskriver en bild där betraktaren möter en rektangel som lyser eller stirrar mot en. Jenny Källman fotograferar analogt men skannar in bilderna och bearbetar dem digitalt. – Jag tycker om att arbeta med slumpen, att inte helt ha kontroll, utan gå och vänta på bildens framkallning. Även om jag planerat bilden tror jag att något magiskt händer i framkallningen, kanske blir något fel och då händer något helt annat.

TITEL THE RECTANGLE’S SHARP STARE FÖRLAG Art and Theory Publishing FORMGIVARE Maja Kölqvist

»Vår tids problem handlar om hur vi vill bli sedda. Det finns så mycket information om oss, vi är bevakade som människor.«

fotografisk tidskrift

| 18


TITEL PURITY FÖRLAG Bokförlaget Max Ström FORMGIVARE Patric Leo och David Magnusson

Nominerad: David Magnusson

»Jag blev tagen av mina egna fördomar«

P

»

urity« är David Magnussons första fotobok så han tycker att nomineringen är »jätterolig«, men är noga med att understryka att han inte gjort boken ensam. Många ska lyftas fram – formgivaren Patric Leo, textredaktörerna Charlotta Broady och Mattias Abrahamsson, Anna Lilius som producerade projektet, och om plats fanns skulle han vilja räkna upp dem på repro också. – Det har varit väldigt kul att så många människor är involverade och roligt att alla kan fokusera på det de är bäst på, säger han. Projektet började med att David Magnusson läste en artikel i tidningen som handlade om det växande fenomenet »purity balls« i USA. formella tillställningar där flickor deltar i en ceremoni med sina fäder. Flickorna avger ett löfte – att fortsätta vara rena och leva rena liv inför gud, alltså inte ha sex före äktenskapet. – Jag blev helt chockad och tänkte att detta måste vara livrädda pappor som satt med bössorna på verandan och gjorde vad som helst för att beskydda sina döttrar, säger David Magnusson. Fascinationen blev startpunkten. Han ville försöka förstå det som var så främmande, ville veta varför de här flickorna ville ge sina renhetslöften. – Jag blev tagen av mina egna fördomar, att jag hade så starka känslor och åsikter om de här personerna, utan att jag faktiskt visste något om det, säger han. 19 | no 1/2016

Meningen i fotografiet uppstår i mötet mellan betraktaren och fotografiet.Vi påverkas av egna värderingar och erfarenheter när vi tolkar världen omkring oss. Det unika med fotografi är ju förhållandet till sanningen – vad är en sanning? Hur kan en sak vara sann för en person och helt osann för en annan? – Utmaningen att förstå något främmande ville jag föra över till betraktaren. Därför kom idén att fotografera porträtt så att de som var med fick känna sig stolta över bilderna, på samma sätt som de var stolta över sin ceremoni. Samtidigt kan exakt samma fotografier berätta en helt annan historia för en betraktare med annan bakgrund. Far och dotter eller döttrar fotograferades med de kläder som de hade under ceremonin, flickorna i vita klänningar och papporna i kostym. Bilderna är tagna med storformatskamera, och miljöerna i bakgrunden är valda utifrån att de har något med personerna att göra. Hur de står på bilden har de porträtterade själva valt. – När jag tog bilden sa jag att jag ville visa relationen de hade till varandra i det beslut de fattat. De fick avgöra själva om de skulle stå nära eller långt ifrån varandra, blunda, titta eller kramas – som de själva ville. Jag ville lyfta fram deras egen historia och inte detaljstyra, säger David Magnusson. Alla är fotograferade i befintligt ljus vid samma tidpunkt på dagen, för att appellera till idén om renhet. Bredvid varje bild finns små texter, det är flickornas och pappornas berättelse om varför de

fattat beslutet att genomgå purity balls-ceremonin. De flesta är tonåringar, men vissa av flickorna är väldigt små, bara några år gamla. – Där har inte döttrarna fattat besluten. När det gäller de yngsta flickorna är det papporna som lovat vara ett gott exempel för sina döttrar och skydda dem, säger David Magnusson. Han har ställt ut bilderna både i USA och Europa, och reaktionerna har blivit starka. – Min förhoppning är att reaktionerna leder till nyfikenhet, att man börjar läsa texterna och samtalar om detta: Vad är det för normer i vår kultur som gör att vi reagerar så starkt? I Sverige där vi värnar om självbestämmande över vår sexualitet och religionsfrihet, där måste vi ju också få fatta beslutet att inte ha sex utanför äktenskapet utifrån vår religiösa övertygelse. Samtidigt som det självklart finns en problematik i ceremonierna. David Magnusson tycker att diskussionen kan fastna i papporna och strukturen, och skulle önska att flickorna fick höras mer. – Jag vill inte rättfärdiga eller döma själva ceremonierna, bara samla material, skapa frågor och starta en diskussion. Där är vi tillbaka i min utgångspunkt: jag har ett ansvar att berätta de här unga flickornas historia på ett bra sätt, men hur var och en av oss värderar och tolkar detta måste vara upp till betraktarna. Purity handlar både om det komplexa sociala fenomenet med purity ball-ceremonierna, men också – och framför allt – om hur vi konstruerar mening i fotografi beroende på våra egna bakgrunder och värderingar, säger han.


TITEL TOUT VA BIEN FÖRLAG Aperture Foundation Books FORMGIVARE Patric Leo

Nominerad: JH Engström

»Mina bilder är kidnappade – av mig själv«

V

i hörs på mobilen men får börja om, bättre att ringa den fasta telefonen. Täckningen är inte alltid så bra i huset i Smedsby, Värmland, där JH Engström bor. Han ber om ursäkt för det sprakande ljud som hörs genom luren. Det kommer från hans e-cigarett. Tout va bien – franska för »allt är bra«. Titeln på hans fotobok. Något vi säger, ofta, som kan betyda allt och inget samtidigt. – Det är ett automatsvar, vi svarar att allt är bra även om någon närstående precis dött. Antingen säger vi det för att allt är jättebra. Eller så säger vi det för att vi inte orkar prata om saken, för att undvika ytterligare diskussioner, säger JH Engström. En motsägelsefull ordlek. Motsägelsefullhet och ambivalens är krav JH Engström har. Utan motsägelsefullhet blir det inte någon bra konst. JH Engström har gett ut många fotoböcker, för honom är de en process som ständigt pågår. Skillnaden den här gången är att han inte har ett intellektuellt eller teoretiskt tema. – Jag ville vara friare, undvika att ha en tydlig ram, jag ville inte att bilderna skulle kidnappas av ett ämne som »skogen« eller »staden«. Samtidigt är ju alla mina bilder kidnappade – av mig själv. Att arbeta utan ramar låter befriande, men det är inte säkert att det verkligen blir så. Frihet kan vara begränsande, och ramar kan vara befriande. – Jag tror att det är lättare att göra en bok på det friare viset, utan ramar, om du har erfarenhet, om du gjort böcker tidigare.

Varför fungerar foto bra i bokform? Jo, för att i boken blir fotot återgivet som det var tänkt. Det skulle inte fungera med skulpturer, målningar eller installationer. Men med foto fungerar det. Sedan gör boken att fotot kan röra sig. – Jag gillar det som händer när bilder sätts ihop, har alltid tyckt om fotots seriella egenskaper. På det viset liknar foton i en fotobok en film, en experimentell kortfilm, säger han. En fotoutställning är begränsad till en särskild plats. Men fotografier tryckta i en bok kan färdas över hela världen. JH Engström åker sällan någonstans för att fotografera, utan fotograferar där han är. Många av bilderna i Tout va bien är tagna hemma i Värmland, en del i Paris och andra delar av Frankrike. Nu, med tre barn, är han tvingad att vara mer på samma ställe och i vissa rutiner. Barnen finns med på bilderna, när de föds, när de leker. Hans föräldrar är också med. Liksom en man i hatt, som dyker upp då och då. – Mannen i hatt är en figur utan namn som fyller den funktion som läsaren vill att han ska fylla. Figuren får vara den man vill att den ska vara. Eftersom boken är kidnappad av honom själv, finns där en berättelse om honom. Om att acceptera ett åldrande, att stilla sig. – Det är det här vi har. Vi föds, vi lever, vi blir gamla och så dör vi. Jag säger det inte med cynism, utan som ett slags lugnt konstaterande. Jag har tänkt det förut, men inte förlikat mig med det på samma vis som i dag.

Det låter insiktsfullt, men JH Engström värjer sig mot ordet. Fotografier blir bäst utan insiktsfullhet. – Jag tror att vi rationellt och logiskt kan säga saker, men bilderna kommer djupare inifrån. De är okontrollerbara och låter sig inte snärjas av formuleringar. Går det att snärja bilder med formuleringar faller de platt, något måste darra där under, en laddning. När det går att sätta ihop bilder och spela på laddningarna kan ytterligare en nivå uppstå som blir starkare än en enda bilds laddning. Där är det seriella igen, som intresserar JH Engström. Liksom det här med kombinationen av text och bild. – I Tout va bien finns ingen text, men jag har gjort en bok full av mina texter. Det är jättespännande med text till bild, och spännande utan text till bild. Nu blev det så här. Han tycker att kombinationen text och bild sällan lyckas, men när det fungerar blir det högintressant. – Jag tror det är svårt att lägga till text i efterhand. Då riskerar du att krumbukta till det med texten. Det gäller att det blir rätt bild till, så texten och bilden inte dödar varandra, tar ut varandra eller neutraliserar varandra. När JH Engström gick ut Fotohögskolan i Göteborg på 1990-talet var fotoböcker ovanliga. – Bara de mest etablerade gjorde fotoböcker. Det har ju ändrat sig helt sedan dess. Mycket är bra, men viss inflation finns. Bara för att det har blivit lättare att ge ut fotoböcker behöver det inte betyda att de har blivit bättre. fotografisk tidskrift

| 20


Nominerade: Klara Källström & Thobias Fäldt

»  En annan kultur vilar där under ytan«

TITEL VILLAGE FÖRLAG B-B-B-Books/VU FORMGIVARE 1:2:3/Axel von Friesen och Petter Törnqvist

»Fotografi går att använda för att sätta något emot den invanda blicken, provocera eller ta spjärn mot det vi är vana att titta på.«

21 | no 1/2016

K

lara Källström och Thobias Fäldts bok Village trycktes i 500 exemplar och den är redan slut. –Vi är självutgivare. Vi tryckte så många exemplar vi kunde hantera utan att få ont i ryggen eller lägga alla pengar på porto, säger Thobias Fäldt. Boken har blivit mycket uppmärksammad internationellt och efterfrågan blev över förväntan. De har hittills publicerat sina böcker själva eftersom de inte vill kompromissa. Det verkar ha gjort helt rätt eftersom de är nominerade till fotobokspriset för andra året i rad. Den här gången med boken Village, men egentligen heter den Canada. Eller Kanata, som den uppmärksamme ser först när hen tar av skyddsomslaget i papper. Namnen – eller de namn som döljer sig under ytan – är en viktig del av projektet som tog sin början i en tre månader lång konstnärlig vistelse i Quebec. Första dagen blev de introducerade för den språkkonflikt som råder i Quebec, där de fransktalande känner att deras språk och kultur är hotade av de engelsktalande. – Samtidigt som de är oroade över att en kultur håller på att överta en annan, finns under ytan en helt annan kultur som bara ligger och vilar, som en blind fläck. Bara lyssna på ortsnamnen – Ottawa, Niagara, Toronto, Quebec … Det är varken franskt eller engelskt utan kommer från de som levde i området före kolonisationen, säger Thobias Fäldt. Under de tre månaderna samlade de på sig material. Projektet kom smygande, men eftersom

de visste att ortsnamnen intresserade dem såg de till att fota med mobilen för att spara ner på kartan vilken ort de besökte. Deras populärkulturella bild av Kanada, som ett land fyllt av skog och native americans, motsvarades inte av verkligheten. Det var svårt att överhuvudtaget hitta till ursprungsbefolkningen, som befinner sig i reservat. Ändå fanns de där, indirekt. – Vad vi gjorde var att vi skickade platsens namn till kulturcentrets researchgrupp, som tog reda på vad ortsnamnet varit innan den moderna tidens kolonisation. Sedan översatte vi namnet till originalspråk – alltså ursprungsbefolkningens språk – och därefter översatte vi det igen till franska och engelska, berättar Thobias Fäldt. Resultatet blir poetiska ordsammansättningar som »End of the deep water«, eller »Where it is blocked«. De beskriver det som ett i grunden enkelt konceptuellt grepp, men svårt att se i sin egen kultur. Det väckte också frågor om »svenska« ortsnamn – vad betyder egentligen Kiruna och Jokkmokk? – Det måste finnas samiska namn som går att översätta på samma sätt. Men den stora frågan är varför saker blir skildrade på ett speciellt vis. Fotografi går att använda för att sätta något emot den invanda blicken, provocera eller ta spjärn mot det vi är vana att titta på. Det är vad våra arbeten egentligen alltid handlar om, säger Klara Källström. Så, den som öppnar deras bok och tar av skyddspappret får se vad urinvånarna kallade Kanada: Kanata. Urbefolkningen var nomader, men ordet kanata betyder bosättning eller by, alltså Village.


ANSEL AADAMS

Ansel Adams negativ skannat rakt upp och ned.

tankar om en bild

Tolkningar av Ansel Adams Jenny Maria Nilsson om en bild av gråzonernas mästare. »I närvaro av de uråldriga bergen inväntar Manzanars befolkning sitt öde«, och under tiden den gjorde det fotograferade Ansel Adams den. Orsaken att de alls befann sig i närheten av de där uråldriga bergen berodde på att något ödesdigert redan inträffat: morgonen den 7 december 1941 bombas Pearl Harbor. Av amerikanska myndigheter kommer samtliga japaner att betraktas som skyldiga: In med dem i fångläger! (Det kallades visst omlokaliseringscenter.) Fler än hundratusen amerikaner av japanskt ursprung internerades på

tio platser i USA. Intill Sierra Nevada byggde de ett temporärt liv, en stad med skola, sjukvård, bondgård och till och med en lokaltidning. Först 1945 lämnade de sista invånarna Manzanar. Born free and equal heter den bok som Adams ger ut 1944 med bilder av och text om Manzanar. På de mer översiktliga bilderna ser orten ut som en estrad, en arena för skådespel som bergen tornar upp likt målade kulisser bakom. Från vänster till höger, på det aktuella fotografiet, ser vi röntgentekniker Michael Yonemetsu, före detta artilleristen Harry

Sumida och sjuksköterskan Aiko Hamaguchi. Som en tablå – en iscensatt bild i en iscensatt stad – nog är de tre avbildade av kött och blod men de tycks spela sig själva. Så blir många dokumentära fotografier till en fotograf ber om att en vardaglig situation ageras. Ett negativ är en tolkning av världen och en kopia är en tolkning av tolkningen; ljus och mörker i olika grad – kanske är det allt existensen utgörs av? Skugga och sol har även meandrat in i Adams sinne och där stillat ett kaos. 1936 ligger han på sjukhus effotografisk tidskrift

| 22


ANSEL AADAMS

Ansel Adams tolkning av negativet.

ter ett nervöst sammanbrott, i juni 1937 förnimmer han något när han ser ett enormt och skimrande åskmoln röra sig över Half dome, en 1 444 meter hög granitvägg i Yosemite, platsen där Adams tagit flertalet av sina mest berömda foton. Ljusspelet över graniten gör att något finner sin plats inom honom och han skriver till sin barndomsvän Cedric Wright att nu vet han vad kärlek är och hur han vill leva. Kärlek är en väg i livet, ett sätt att förhålla sig till sina medmänniskor – det är att vara förbunden med alltet och känna dess återklang inom sig. Vad är det för erfarenhet Adams beskriver? En som ofta härrör ur spel av skugga och sol: när solsken silas genom ett florstunt lövverk och faller i ett mönster av skimrande diamanter på en parkbänk eller när mörkret sänker sig som sammet och man värker av en kärlek till världen – jag har också känt det. 23 | no 1/2016

Adams var gråzonernas mästare, allaredan i tanken kunde han översätta världen till en svartvit bild. Alla som arbetar i mörkrum har upptäckt hur frustrerande det är, vad är lagom, rätt? Low key, high key? Kopisten verkar alltid behöva offra något. Hur gör man innehållet bäst rättvisa? I sitt reportage försöker Adams göra det. Så orättvist dessa personer behandlats, i bild och text försöker han ge Manzanars invånare upprättelse. Sköterskan Hamaguchi, hon förekommer i flera bilder och i ett porträtt fångar några av hennes hårstrån solens strålar. Hennes intressen, berättar hon, är människor, tennis, ridning och bridge; det finns ett fotografi där hon spelar bridge med vänner. Jag kände mig trygg i USA, säger hon, men det var inte sant. Artielleristen Sumida föddes 1872 och växte upp med vita fosterföräldrar, från flottan deltog han i spanskamerikanska kriget. Japan besökte

han aldrig, en gång anlände hans skepp till Kobe men han gick inte i land, japanska lärde han sig via språkkurser. Röntgentekniker Yonemetsu säger att han önskar bättre förståelse mellan människor, han önskar medkänsla som raderar rasfördomar och leder till en utveckling mot större religiös tolerans. Ansel Adams näsa var sned, ett efterskalv vid den kaliforniska jordbävningen år 1906, när han var fyra år, kastade honom i marken och han bröt näsan. Världen lämnade spår på honom, en bild av jordbävningen i hans ansikte, och han lämnade många spår åt världen, spår av andra: av Aiko, Harry och Michael. I brevet till Cedric fortsätter han angående sin nyvunna kunskap om kärlek: det är viljan att ge, men inte saker eller ens vänlighet, utan att se och suga åt sig världens skönhet för att sedan återgälda den. /JENNY MARIA NILSSON


ANNA RIBERTH / PROFOTO

Bilden är tagen på Fårö 2013 där Karolina Henke gjorde en modefotografering med bara en blixt.

fotografisk tidskrift

| 24


VARDE LJUS Butterfly. Open loop. Closed Loop. Klassiskt ljus vid porträttfotografi. Hur gör fotografer för att kontrollera ljuset och hur skiljer sig filmljus från stillbildsljus? Det finns många svar, men en sak är säker: magiskt porträttljus sitter inte i prylarna. te x t : ann a henriksson

D

et är söndagsmorgon i slutet av januari. Jag tar tunnelbanan till Midsommarkransen och promenerar mot Västberga industriområde. I en gammal fabrikslokal huserar studion Spring Studio. Det är dag två på väletablerade fotografen David Bichos ljuskurs och på schemat står allt från äkta ljusdjup kontra fejkat ljusdjup till miljömotiverat porträttljus. Som vanligt är alla fem studior uppbokade åt de tolv deltagarna, teori varvas med praktiska övningar. Trots att det är en ljuskurs som riktar sig till etablerade fotografer så startar David alltid från grunden. Fotograferna behöver egentligen inte kunna någonting om ljussättning för att delta. – Det allra första steget i min kurs är att förklara hur ljus faktiskt fungerar. Få fotografer har funderat på det, även om det egentligen inte är något svårt. Många sätter upp ett par blixtar och jobbar sig lite slumpmässigt fram till ett snyggt porträttljus, utan någon direkt kontroll. Men det är svårt att uppfylla en kunds önskan med en sådan metod, än mindre sin egen, säger David.

25 | no 1/2016


GÖRAN HALLBERG

Scen ur filme »Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann«. Göran Hallberg väljer helst att ha skuggan mot kameran och ansiktet på skådespelaren riktad mot ljuset för att få en tredimensionell effekt.

Artificiellt ljus anses fult inom många fotografkretsar, det känns inte sofistikerat om bilden är en uppenbar blixtbild. Naturligt ljus är däremot äkta och visar på kvalitet. Men för David finns ingen motsättning mellan naturligt ljus och artificiellt ljus. Ett vanligt missförstånd, enligt honom, är att ljus i sig kan vara fint eller fult. När det egentligen handlar om rätt ljus till rätt objekt. – Jag får ofta kommentarer som »åh, vilket fantastiskt ljus«, när ljuset jag byggt upp i studion ser ut som naturligt ljus. Det naturliga har fått en kvalitetsstämpel. Men solen är en ljuskälla precis som en blixt. Den huvudsakliga skillnaden är att solen är väldigt långt bort. – För mig finns det inget magiskt med naturligt ljus, utan det handlar om kunskap om ljus. Lär dig av det vackra naturliga ljuset, och bygg upp det artificiellt. Facit finns i naturen! Det gäller bara att veta vad man ska titta efter. En stor del av kursen går ut på att lära sig att få ljuset att bete sig som man vill. Och att våga leta efter det man själv tycker är fint. Ljusmässigt är det få, enligt David, som komponerar en porträttbild medvetet. Känslan försvinner inte bara för man har kunskapen, tvärtom förfinas den ytterligare. – Porträttljus är varenda liten pixel i en bild. Inte bara hur ljuset faller på modellen, utan det handlar lika mycket om samspelet mellan bakgrund och ansikte.

David har en bakgrund inom tv- och filmbranschen och började först senare i karriären fotografera stillbild. I dag är det många yrkesverksamma fotografer som även levererar rörligt material till sina kunder. Men vad krävs för kunskaper i ljus då? Han förklarar att som filmfotograf pratar man framför allt om hur ljus fungerar utifrån empiriska kunskaper. Hur ljus faktiskt beter sig i rummet och utomhus. Det får aldrig se ljussatt ut i film. Lampor sätts långt bort, tjugo meter från skådespelarna, för att få ett långt ljusdjup likt naturligt ljus. Så när en karaktär rör på sig så ska ljuset vara på samma sätt under hela scenen, ansiktet ska inte bli ljusare eller mörkare. – Skådespelarna ska kunna röra på sig utan att ljuset förändras och det går bara att få till genom att ha ljuset långt bort. På samma sätt kan jag bygga upp ljuset vid exempelvis en kommersiell reklamfotografering. Man får en större yta att jobba på, säger han.

J

ag ringer upp filmfotografen Göran Hallberg. För ett par veckor sedan var jag på bio och såg hans senaste långfilm En man som heter Ove. Ett skirt ljus med mjuka skuggor ser jag framför mig när jag tänker tillbaka på filmen. Jag frågar honom, hur skapar du ditt ljus? – Jag börjar alltid med att sätta det ljus som träffar människan. Men det kan även innebära att jag börjar med att sätta fotografisk tidskrift

| 26


EVA EDSJÖ

GÖRAN HALLBERG

Scen ur filme »En man som heter Ove«. För att få en tredimensionell effekt skapar Göran ofta mörka partier i bilden. Han tar bakljusfrån ett fönster, även om det inte är i bild.

»Som film otograf kan jag inte tänka på hur en enstaka bild ska se ut, utan ljuset måste funka i flera bilder. Det gäller att skapa en kontinuitet i ljuset och tänka efter före.« First Aid Kit. Bilden är tagen utanför deras skivbolag. Här var Eva Edsjö tvungen att hitta en bra plats nära kontoret eftersom det var bråttom – det blev en kyrkogård. Solen använde hon som ett bakljus och belyste dem med blixten.

ljuset i hela huset, i varje rum man ska gå igenom. Skådespelaren kanske börjar i mörker, men det gäller att få dem att stanna på ställen där det finns ett ljus, säger han och fortsätter. – Som filmfotograf kan jag inte tänka på hur en enstaka bild ska se ut, utan ljuset måste funka i flera bilder. Det gäller att skapa en kontinuitet i ljuset och tänka efter före. Jag gillar att jobba enkelt med mindre ljuskällor, och vill inte skapa en stativfest med ljus som jag trasslar in mig i och som låser in skådespelarna, de ska känna sig fria. Göran jobbar även med reklamfilm för kunder som ATG och Ikea. Han har gått från att vara stillbildsfotograf, utbildad på Nordens fotoskola, för att sedan plugga vidare på Dramatiska Institutet. När han beskriver ljussättningen i filmer som En man som heter Ove och Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann ligger fokus på att använda känslan av befintligt ljus från fönster eller lampor i rummen. – Jag gillar när ljuset är lite mörkt och naturligt. Det är sällan jag ljussätter pang på, men jag använder oftast lampor för att förstärka det naturliga ljuset. Och om jag filmar kvällscener försöker jag se till så att det finns lampor i scenografin som jag kan ha i bild, så att det finns en anledning till att det är ett visst ljus. När vi sedan klipper närmare kan man göra ljuset lite snyggare i ansiktet. 27 | no 1/2016

För att få skådespelarens ansikte att komma fram ur bakgrunden kan han exempelvis lägga till ett bakljus. – En svag kant av ljus faller på sidan av ansiktet och tecknar fram personen från bakgrunden, det blir som ett bakljus från ett fönster även om man inte ser ett fönster i bild, säger Göran. Att han föredrar mörka, nästan obelysta partier i bild märks vid närbilder på skådespelarnas ansikten. Såväl i En man som heter Ove som i andra filmer. – När jag filmar gillar jag generellt att ha skuggan mot kameran och att skådespelaren är riktad mot ljuset. Jag försöker hamna med kameran på den mörka sidan, det är snyggare och ger en tredimensionell effekt. För mig känns det lite mörkare mer spännande.

F

otografen Eva Edsjös redaktionella porträttbilder beskrivs ofta utifrån hur hon jobbat med ljuset. Förhöjd verklighet är ett uttryck som hon själv använder för att beskriva sina porträtt. Under sina 20 år i branschen har hon hunnit jobba för ett stort antal magasin och dagstidningar. Med några få minuter till godo har hon fotat musikaliska storheter som Jay Z och Dolly Parton. Ljuset är en beståndsdel som väger tungt i hennes bilder, ofta skapas stämningen genom en blandning mellan dagsljus och artificiellt ljus.


EVA EDSJÖ

Håkan Hellström, en solig dag utanför Göteborg. Här använde Eva Edsjö blixten för att lätta upp hans ansikte och få honom att sticka ut från bakgrunden.

»För mig handlar ljuset inte om att försköna, utan jag vill förhöja porträttet genom att blanda befintligt ljus och blixtljus. Blandningen är det viktiga.«

– Ljuset är för mig en av de viktigaste komponenterna. Även om jag nästan alltid fotar ute på location har jag en ministudio med mig så att jag på ett enkelt sätt kan bygga upp en schysst blixt med paraply. Jag vill ha kontroll över bilden och var fokus ska ligga. Ibland vet Eva hur det ser ut där personen ska porträtteras, ibland inte. Så hon måste vara beredd på att hamna varsom, på ett litet hotellrum eller en mörk bakgård. Har hon möjlighet åker hon gärna en stund i förväg för att se vad det är för ljus på platsen och hur hon kan använda det. Det artificiella ljuset som hon har med sig består oftast enbart av Profotos batteriblixt B2. – För mig är solen en dekoration som kan skapa stämning i bakgrunden. Det befintliga ljuset är oförutsägbart, och det är roligt och utmanande. Men min blixt är det verktyg som kan få delar av bilden att poppa. Jag tänker hela bilden, ser ansiktet, ögonen och miljön. – För mig handlar ljuset inte om att försköna, utan jag vill förhöja porträttet genom att blanda befintligt ljus och blixtljus. Blandningen är det viktiga och jag lägger blixtljuset mittemellan, så att det inte syns. När hon gick över till digitala kameror stötte hon på problem med färgtemperaturen. Med film i kameran hade hon ofta ett orangegult filter på blixten för att få känslan av ett varmt dagsljus. Men hennes digitala kamera läste inte ljuset på samma sätt och färgerna drog åt fel håll. I stället fick hon välja en neutral ljussättning vad gäller färgtemperaturen och lägga på den varma tonen i efterbehandlingen. – Jag har olika färgtemperaturer vid olika plåtningar. Så det tog ett tag innan jag gick över från film, för det dröjde innan jag kunde få samma känsla digitalt. Jag skriver ned de bibliska orden »varde ljus«. Utan ljus, inget fotografi. Än mindre porträttljus. I boken Bilden av modet av Lotta och Tonie Lewenhaupt läser jag om fotografernas kärlek till ljuset genom tiderna. En utgåva som gavs ut för sju år sedan på bokförlaget Arena. Bland annat beskrivs fotografen Sten Didrik Bellanders lärdomar om ljussättning från en assistentperiod hos legendariska fotografen Richard Avedon i slutet på 1940-talet. Som hur han kunde skapa en skugglös vit bakgrund med cross lightning i form av två starka ljus riktade från två håll. Bläddrar jag längre fram i boken beskrivs 1990-talets bildspråk med ord som »insmickrande livsstilsbilder i miljö och dagsljus« och »avskalade studiobilder«.

J

ag når reklam- och modefotografen Karolina Henke över telefon. I dag jobbar hon med allt från kommersiella uppdrag till kortfilm och egna konstprojekt. Blickar vi tillbaka till slutet på 1990-talet så hittas ett snapshotliknande ljus, ogenerat rakt på i hennes bilder. På senare tid har ljuset ett mjukt och sofistikerat uttryck. När hon tänker på trender inom ljussättning så kopplar hon ihop det med den tekniska utvecklingen. – Jobbade man analogt med fotografi var man tvungen att lära sig ljus. Det var ett hantverk och du var tvungen att lära dig ljus från grunden och bli säker på ljus som fotograf. Hon har jobbat lika länge analogt som digitalt. Under en typisk reklamfotografering under tiden hon plåtade analogt kunde art directorn fråga henne, har vi den? Och hon berättar om all den tillit som lades på hennes axlar. Om hon sa att bilden satt, ja då litade ad:n på att den gjorde det. Med en polaroid kunde man se det preliminära resultatet – men inte den bild som senare skulle bli resultatet. Det var ett ansvarsfullt beslut. – När jag började fotografera digitalt tyckte jag inte att huden återgavs lika bra som på film, men man kan numera komma mycket nära. Och det är en enorm skillnad att kunna se resultatet direkt. Du kan visa det för din art director, ta ett gemensamt beslut och tillsammans arbeta ännu mer med detaljer. Ljuskänsligheten, möjligheten till höga iso-tal, gör också arbetet fotografisk tidskrift

| 28


ERIKA GERDEMARK

Porträtt taget av Erika Gerdemark en timme innan solnedgång på Bali.

med ljuset mer flexibelt. Samt självklart alla möjligheter i efterarbetet. Hur arbetar du fram ditt porträttljus? – Det är stor skillnad från när jag började. Då var ljuset rakt upp och ner, det var mitt manér att ha ett mer dokumenterande ljus, utan stämningar. Successivt började jag dock längta efter något annat, jag saknade det organiska och mina visioners stämningar. Nu värnar jag om det mjuka porträttljuset och jobbar med ljuset intuitivt för att komma så nära min vision som möjligt. Hur tänker du kring naturligt ljus kontra artificiellt ljus – Jag använder mycket artificiellt ljus, och blandar ofta blixtar med både dagsljus och b-ljus. Ändå kanske man inte tänker på det när man ser mina bilder, jag vet ju hur ljus ser ut och är gammalt skolad. Jag jobbade från början med dia som inte får diffa mer än ett 1/3 steg om det ska vara helt rätt. På vilket sätt skiljer sig din ljussättning vid rörlig bild? – Det beror förstås på vilket uppdraget är, men jag gjorde nyligen en film åt Kungliga Operan. Först tog vi stillbilder och sedan flyttade vi över till en annan mindre ljussättning för filmen. Det funkade bra eftersom det skulle vara ett litet och koncentrerat ljus i filmen som samtidigt skulle osynliggöra den icke passande miljön runt omkring. Om man ska göra något enklare, behöver det inte vara ett jättestort hopp mellan stillbild och rörligt. 29 | no 1/2016

P

å Odengatan i Stockholm ligger fotografen Erika Gerdemarks studio. När jag når henne är hon nyss hemkommen från Mexiko. Under vinterhalvåret är hon ofta utomlands och fotograferar olika bröllop. Förutom brudpar så är uppdragsgivarna såväl svenska kungahuset som ett stort antal tidskrifter. Hon jobbar med befintligt ljus för det mesta, men i kameraväskan ligger alltid ett par portabla b-ljus nedpackade. Som bröllopsfotograf kan det vara svårt att planera in perfekta ljusförhållanden. – Jag har alltid med mig ett par enkla dagsljuslampor som jag kan hålla själv i handen, lägga på ett bord eller i en fönsternisch för att ljussätta en bild. Jag gillar att jobba med så lite utrustning som möjligt och försöker utnyttja det naturliga ljuset så gott det går, säger hon och fortsätter: – Om det i sin tur är allt för soligt, då jobbar jag med en diffusionsskärm för att ta bort de skarpa skuggorna. Som om ett lättare moln skymde solen. När jag jobbar utomlands använder jag ofta en sådan skärm för att på ett kontrollerat sätt kunna ta porträttbilden på brudparet. Erika är allt som oftast på plats under hela bröllopsdagen. Men hon måste hela tiden anpassa sig efter det tidschema som brudparet satt upp. Därför har hon genom åren övat upp en


KAROLINA HENKE

Karolina Henke blandar ofta artificiellt ljus med både b-ljus och dagsljus i sina porträttbilder – även om det inte alltid ser ut som det i resultatet.

fotografisk tidskrift

| 30


snabbhet i att hitta ett fint ljus. Hon överexponerar även gärna bilderna för att uppnå den rätta känslan. – Jag vill att mina porträtt ska vara ljusa och lite pastelliga. Och jobbar jag med artificiellt ljus ska det ljussättas utan att det blir några större kontraster i skuggkanten och så likt dagsljus som möjligt. Ofta rekommenderar jag olika tidpunkter på dagen då det är ett fint ljus, men man är trots allt styrd av vigseltiden. Har du upplevt några problem kring ljus och tekniken i dag? – Inte direkt, jag levererar dessutom så många bilder att jag inte kan ljussätta varje vinkel. Jag har fått testa mig fram, och jobbar mycket med att harmoniera färgtonerna i bildberättelsen i efterhand. Men allt fler fotografer som fotar bröllop har börjat jobba analogt med film igen, för att få de fina hudtonerna i porträtten och en annan skapande process som fotograf. Det går inte att ta 2 000 bilder under en dag, det blir för dyrt. Man måste tänka efter före.

T

illbaka i Västberga. Det är dags för deltagarna att öva på riktigt. För att få alla deltagare att förstå varje uppgift har David gått igenom övningarna handgripligen, ljussatt och fotat under morgonens föreläsning. Resultatet projiceras direkt på ena väggen så att alla kan se. Deltagarna går ut till varsin studio och delas snabbt upp i grupper. Till varje grupp finns en hjälplärare på plats. David i sin tur cirkulerar mellan grupperna. Tipsar. Visar. Frågar om hur de tänkt. Nu har de kommit fram till miljömotiverat porträttljus, att med ljuset även beskriva rummet utanför bildytan. Att fixa långt ljusdjup och breda skuggkanter ingår också i övningen. – Ta in hela berättelsen. Du kan med skuggornas djuphet göra så att rummet ser större ut. Eller kombinera de synliga ljuskällorna i bild med ditt ljus för att binda ihop ditt ljus med den befintliga miljön. Går betraktaren på att det finns ett fönster utanför bild? Ett problem som David ofta ser, men som de flesta fotografer inte vet hur de ska tackla, är att arbetsprocessen med ljussättning tar lång tid. – Det tar för lång tid att komma fram till det man vill göra på grund av fel arbetssätt. Jag vill att man ska maximera ljuset. Så om man ska ljussätta en modell så gäller det att börja vid den position där ljuset är allt för nära eller allt för långt bort. Jobba dig framåt till rätt position på det sättet. I stället för att dutta och göra små ändringar. Du hittar rätt mycket fortare och därmed kan du lägga mer tid på att förfina ljuset. Ett annat tips är att byta plats med modellen. – Oavsett vad du stöter på för problem, att det är för ljust i en del av bilden eller för mörkt i den andra, så är lösningen att byta plats med modellen. Du ska ha ditt huvud där och titta på ljuskällorna från den positionen. Det svarar på alla ljussättnings-

31 | no 1/2016

ANNA HENRIKSSON

»Se hur ljuset skiljer sig åt. Och det beror endast på modellens sminkning, inte på ljuset. Objektet påverkar ljuset mer än ljusmodifieraren.«

David Bicho går runt, visar och tipsar deltagarna under de praktiska delarna av kursen.

problem. Man ser varför ljuset faller som det gör. Det är från den punkten som du bygger upp ljuset, du gör inte det bakom kameran. Arbetet blir på så vis logiskt. Ett annat mantra han lär ut är att kameran ska vara en slav under fotografens önskemål, inte tvärtom. – Det är fotografen som väljer skärpedjup och iso utifrån önskad målbild, inte kameran. Tjusningen med artificiellt ljus är att fotograferingen kan ske på dina villkor hela tiden. Du kan bestämma förutsättningarna helt och hållet. Det är estetiken som ska bestämma, inte tekniken. På datorn visar han upp ett test, två porträttbilder på en och samma modell ligger bredvid varandra. Enda skillnaden dem emellan är sminkningen, den ena med matt foundation och den andra med en blank oljebaserad foundation. Inställningarna i kameran och ljuset är de samma. – Se hur ljuset skiljer sig åt. Och det beror endast på modellens sminkning, inte på ljuset. Objektet påverkar ljuset mer än ljusmodifieraren. Han testar även att jämföra en silver-beautydish och en vit beautydish. Den första är känd för sitt hårda ljus. Men skillnaden mellan dem är knappt märkbar eftersom David har tagit bort allt indirekt ljus som annars ligger bakom den största karaktärsskillnaden – skuggornas djuphet. Reflektionerna blir aningens ljusare från silvervarianten, men jämfört med den vita, utan indirekt ljus, så är det inte alls så mycket som man kan tro. – Det här är en riktig aha-upplevelse som får deltagarna att se sina prylar för vad de är och hur de formar ljuset. Har du en känsla för vad du vill uppnå så kan du komma i princip hur långt som helst om du vet hur ljus fungerar och har tålamod att ordna förutsättningarna. – Den professionella utrustning som deltagarna arbetar med i sina övningar gör det lättare och snabbare. Ljus är inte magiskt, det är fullständigt förståeligt – fast magiskt roligt!


JENNY SJÖDIN

Tänk rätt kring din upplaga Kan en fotograf sälja sina fotografier först i begränsad upplaga och sedan göra nya kopior av samma motiv i en ny storlek och sälja dessa igen? Ska upplagan vara hundra eller tre? Svaren varierar beroende på vem du frågar men först måste du fråga dig själv vilket slags fotograf du vill vara. te x t : jenny morelli

N

är den världskände fotografen William Egglestone fick för sig att göra nya printar av gamla editioner och sälja dessa blev en amerikansk samlare förbaskad och stämde honom. Saken avgjordes i domstol till fotografens fördel. Men även om Egglestone juridiskt sett hade rätt att göra så många kopior han ville finns det knappast några fördelar med att inte ha koll på sina editioner. Det är lätt att upfattas lätt som oseriös, samlare drar åt sig öronen och värdet av bilderna kan sjunka. Det är alltså inte en juridisk fråga i första hand, det handlar om marknad och kundrelationer. – Självklart vill köparen veta hur många exemplar som finns i omlopp. Är det en av hundra jag köper eller en av tre? Fotografen måste bestämma sig för att göra ett visst antal och sedan hålla sig till det. Fallet med William Eggleston var olustigt. Oavsett vad som hände med värdet av hans tidigare printar visade tilltaget att han hade dåligt omdöme. Jag tror hans konstnärskap förlorar på det i långa loppet, säger Leif Wigh, tidigare intendent

på Moderna museet, nu specialist på Stockholms auktionsverk. Men alla fotografer är inte konstfotografer och det finns en mängd olika sätt att försörja sig på. Fotomarknaden består av flera skikt. Det finns butiker och gallerier med sinsemellan olika spelregler. Cecilia Hillström representerar bland andra fotograferna David Molander och Lovisa Ringborg på galleri Cecilia Hillström Gallery i Stockholm. Tillsammans med dem bestämmer hon alltid från början vilka upplagor och vilka storlekar som ska finnas på bilderna. – Konstnärer kan ibland känna sig begränsade av att göra ett litet antal bilder, men det är oerhört viktigt att vara konsekvent och hålla på det. Visst kan man säga att vi gallerister förhåller oss exklusivt till det vi säljer, men det är en avgörande förutsättning för det vi gör. De som köper fotografi måste veta att de köper en exklusiv produkt. Verken är dyra att producera och det färdiga verket är vår slutprodukt – val av inramning är också väsentligt, säger hon.

De flesta samtida konstnärer som jobbar med fotografi har väldigt begränsade upplagor på cirka 3–5 stycken och för en fotograf hos Cecilia Hillström skulle det skada karriären om hon eller han började sälja bilder i massproduktion. – Ja, vi brottas ju med frågor om autencitet hela tiden så absolut skulle det det. Kunderna tycker självklart inte det är värt att betala en högre summa för ett konstverk om samma bild cirkulerar i billigare versioner någon annanstans, säger hon. Lena Nytén, specialist inom fotografi och samtida konst på auktionshuset Bukowskis, en andrahandsmarknad för fotografi, lägger ansvaret för upplagorna hos fotografen och påpekar att det allra bästa är om man har en seriös gallerist som kan hjälpa till med råd om hur man gör. – Men jag vill också betona att värdet på en bild inte i första hand avgörs av att fotografen har tänkt rätt kring sin upplaga, utan av motivets kraft och den konstnärliga kvaliteten, säger hon. fotografisk tidskrift

| 32


TIPS Bestäm dig vad för slags fotograf du vill vara eller bli. Vill du in i konstvärlden – skaffa dig en gallerist om du kan. Bestäm innan hur många bilder du ska göra och håll dig till det. Var konsekvent. Det är du som har ansvaret för upplagan. Upplagor om 3–5 exemplar är vanligt i exklusiva konstsammanhang. 20–30 i mindre exklusiva sammanhang. Glöm inte att det är motivets kraft i bilden som är A och O – det är inte antalet i en upplaga som avgör din bilds framtida värde.

VAD SÄGER JURISTEN? Thomas Riesler, förbundsjurist på SFF: – Det här är inte en juridisk fråga, för juridiskt sett kan du göra hur många printar du vill eftersom du är upphovsman. Men när man gör editioner om 25 ger man ändå en antydan av att det finns bara 25 av de här bilden. Bryter man mot det så lurar man köparen. Så det handlar om att man urholkar sin trovärdighet på marknaden.

Det finns nämligen exempel på framgångsrika fotografer som inte varit konsekventa. Helmut Newton är ett av flera exempel, där samma motiv gjorts i olika storlekar och olika upplagor men där motiven är så eftertraktade att de ändå säljs för mycket höga belopp. – Men det här gäller kända, etablerade namn på en internationell marknad. Generellt tar vi inte emot osignerade fotografier med höga upplagor på våra auktioner, säger hon. Tillbaka till fotograferna som alltså inte alltid rör sig på samma spelplan med exakt samma förutsättningar. Många välkända reportagefotografer tar starka bilder som först sprids via medierna och sedan säljs som printar, bland annat på Galleri Kontrast i Stockholm. Kontrasts Mia Klintewall brukar råda »sina« fotografer att göra cirka 20 exemplar av varje bild, lagom för den svenska marknaden enligt henne. – Enligt mig ska inte en pressfotograf i första hand satsa på att vara konstnär utan göra en rimlig

33 | no 1/2016

upplaga som går att sälja och ligger hyfsat i pris, säger hon. Jan Broman, Fotografiskas grundare och initiativtagare till butiken F Concept som öppnade på Sergels torg i höstas säger att det inte finns några enkla svar på hur stor upplaga man ska göra. Butiken säljer både affischer och numrerade editioner av flera namnkunniga fotografer. Fotografierna som säljs varierar i upplaga upp till 50, men det kan både bli högre och lägre i framtiden. – Alla måste fråga sig själva vad man vill med sitt konstnärskap. Vill en fotograf tillhöra toppskiktet och sälja sina printar för 100 000 kronor om fem år måste han eller hon ha en tydlig strategi för det. Då är upplagan inte det första bekymret utan var man vill ställa ut, vilket nätverk man har och vilka som ska köpa det man gör. Jag skulle tro att de fotografer som valt att sälja i vår butik på Sergels torg inte i första hand har en föreställning om att de ska sälja just dessa bilder dyrt på Bukowskis om fem år, säger han.


JOHAN BERGMARK

när allt går åt helvete

15 sekunder med Lou Reed. Bild aldrig tidigare visad.

»Jag fuckade upp exponeringen fullständigt« Man ska aldrig träffa sina idoler, eftersom man riskerar att bli besviken. Det må vara en klyscha, men för fotografen Johan Bergmark är den sann. Åtminstone delvis.

Sedan början av 1990-talet har han porträtterat de flesta ur den svenska och internationella rockeliten. Merparten trevliga och tillmötesgående, men också ett och annat rötägg. En tidig höstdag i slutet av 1990-talet ringde Johan Bergmarks telefon. Det var redaktören på Musikermagasinet som undrade om Johan möjligen ville plåta Lou Reed som befann sig i Sverige för att göra promotion för sin nya skiva. – Jag blev så klart överlycklig. Lou Reed har alltid varit en superhjälte för mig, och jag rankar hans gamla band Velvet Underground som rockhistoriens viktigaste. Samtidigt visste jag att han hade rykte om sig att vara lynnig, men jag vet av erfarenhet att de där ryktena inte alltid stämmer. Johan ville inte missa chansen, så han packade ned fyra kameror, bland annat en småbildskamera med färgfilm och en Pentax 6 x 7 laddad med svartvitt, och begav sig till Grand Hotel i Stockholm. På plats fanns redan fem andra fotografer och de hade tillsammans tilldelats 20 minuter. Fotograferna enades om en fotoplats, ett ställe inne i ett trapphus med neutral bakgrund och dagsljus från ett fönster. Alla skulle köra på samma ställe för att spara tid. Johan föreslog att alla skulle få ett par minuter var, men de andra enades om att köra halvcirkelformation. – Det är det värsta jag vet. Artisten vet inte var han ska titta och allas blixtljus faller in i bilderna. Men det vara bara att gilla läget. Den uttråkade rockstjärnan släntrar ned för trappan, suckar när han ser fotograferna och vägrar lyfta upp huvudet. Han står där och tittar ned på sina egna skor. Johan skjuter först några rutor med färgfilmen i småbildskameran, men känner att det inte blir bra. Han byter till sin Pentax med svartvitt och hinner knäppa av exakt tre rutor innan rockguden tycker att det får vara nog. Totalt fick fotograferna ungefär 15 sekunder, sammanlagt, med Reed, innan han vände sig om och gick. fotografisk tidskrift

| 34


JOHAN BERGMARK

– När jag kom hem och soppade filmrullen var det nästan helt genomskinligt. Han syntes knappt alls, det var bara en grå soppa. Jag hade fuckat upp exponeringen fullständigt och fick skicka in de skitfula färgbilderna med allas blixtar i stället. – Jag blev faktiskt ganska förkrossad. Dels för att jag misslyckats med jobbet, och dels för att en så stor hjälte visade sig vara så dryg. Så det där att man inte ska träffa sina idoler kan faktiskt stämma. Under en period efter plåtningen kunde Johan inte ens lyssna på Lou Reeds skivor, men nu åker de fram på vinylspelaren med jämna mellanrum igen. När Johan plockade fram de gamla negativen igen för några månader sedan upptäckte han dessutom att med dagens skanningteknik går det faktiskt att lyfta fram information ur bilderna, så nu kan F för första gången publicera en av de bilder som Johan inte tyckte gick att använda på 1990-talet. – Under alla dessa år har faktiskt de allra flesta varit trevliga. Jag har kanske träffat fem–sex artister som varit riktigt otrevliga. Tyvärr är några av dem svenska... En annan på otrevlighets-topplistan är den franske regissören Luc Besson. Johan skulle plåta och en journalist skulle intervjua för en filmtidning. Tyvärr lyckades journalisten reta upp fransmannen genom att ställa lätt insinuanta frågor om en gammal kortfilm Besson gjort, som eventuellt skulle vara ett plagiat. Besson surnade till rejält och när det var dags för plåtning tog han på sig solglasögonen och vände ryggen åt Johan. – Det fick bli en bild på hans rygg. Ofta är det kul att jobba med en journalist, som ett team. Men ibland kan det ha sina baksidor. Även om Lou Reed- och Luc Besson-jobben blev ganska misslyckade, lyckades Johan ändå fånga dem på bild. Värre var det när han skulle plåta de amerikanska experimentrockarna The Swans på rockklubben Studion i Stockholm. – Jag hade fått tillstånd av deras manager att ta några bilder strax efter att de soundcheckat färdigt. Så jag gick fram till sångaren och presenterade mig. Men han bad mig i praktiken att dra åt helvete. Så när bandet gick i väg för att äta lunch tog jag alla deras saker, instrument, pedaler, förstärkare, trummor och grejer och la i en hög mitt på scenen och plåtade. Det blev mitt porträtt på The Swans. Men det är inte bara människor som kan vara besvärliga och strula. Det kan lika gärna vara tekniken. Johan skulle plåta Ernst-Hugo Järegård för tidningen Cinema och tog med sin nyinköpta Mamiya 6. Vad han däremot inte tog med sig var passande mellanformatsfilm ... – Jag hade bara småbildsfilm i väskan. Så jag bröt av en kvist från ett träd och lyckades spänna fast filmen i den för stora kameran. Resultatet blev oväntat lyckat. Dessutom hade jag varit ganska nervös för att träffa Järegård, men han visade sig vara en riktig pärla. Det är lätt att tro att de tekniska misstagen skulle upphöra när Johan bytte till digitalkamera för några år sedan. Inga udda filmformat längre och dessutom en display för att hålla koll på exponeringen. Men nej då. Det senaste digitala missödet skedde för bara några veckor sedan. 35 | no 1/2016

Järegård med fel film i kameran.

NAMN Johan Bergmark. YRKE Fotograf. Plåtar främst musiker och porträtt. Utsedd till Nordens bästa rockfotograf 1993 och 1994. Driver Galleri R AL F tillsammans med Ulf Berglund. FÖDD 1969. BOR I Stockholm. HEMSIDA www.johanbergmark.com

Artisterna Albin Johnsén och Mattias Andreasson behövde en gemensam pressbild inför deras kommande Melodifestivalframträdande. – Vi körde på i min studio, och stannade upp ibland och kollade senaste bilden på displayen. Och så fortsatte vi tills vi tyckte det satt. När killarna lämnat studion och jag skulle lägga över bilderna i datorn märkta jag att jag plåtat ... utan minneskort. Kameran har plats för en enda bild i internminnet, så varje gång vi kollade på displayen var det den sista och enda bilden. Men tack och lov var sista bilden riktigt bra, så jag låtsades att jag valt ut den som den bästa och skickade till skivbolaget. Sedan satt jag och höll tummarna för att de inte ville ha några alternativ att välja bland, haha. – På ett sätt gillar jag när allt går åt helvete. Då tvingas man försöka rädda skiten, och bli lite extra kreativ. / OSKAR HAMMARKRANTZ


Monika Macdonald tar ett rejält kliv bort från kärnfamiljen med sitt nya projekt »In abscence«. Aktuell med utställning och bok. te x t : jenny morelli bild: monik

a macdon ald

Bortom fotografisk tidskrift

| 36


normen 37 | no 1/2016


m inget händer inom ett år säljer jag kamerorna.« När Monika Macdonald på allvar bestämde sig för att satsa på sitt eget fotografi 2010 gav hon sig själv en deadline. Det tog lite längre tid än ett år men kamerorna är kvar och i vår händer det saker. I slutet av februari släpper hon en bok på tyska Kehrer förlag och snart öppnar en separatutställning på Fotografiska i Stockholm. I boken In abscence finns en enda text: »But I don’t want comfort. I want God, I want poetry, I want real danger, I want freedom, I want goodness. I want sin.« Det är ett Aldous Huxley- citat från boken Du sköna nya värld från 1932.

– Det säger så mycket om att vilja ha något. Att vara en nödvändig människa och att inte nöja sig med det halva. I och med att man vill mycket, riskerar man mycket, säger Monika Macdonald. Boken (formgiven av Patrik Leo) handlar om några samtida kvinnors verklighet, kvinnor som har valt bort den självklara tryggheten som kärnfamiljen innebär, men som har vunnit något genom att de står på egna ben. Kvinnor som inte känner sig tvungna att passa in i snäva förutbestämda mallar som styr normerna för hur de ska leva. I bilderna finns ett starkt formspråk, inga raka linjer, kroppar i obekväma ställningar. Vuxna och barn. Människorna på bilderna verkar ensamma och fria. Och sexiga, de bär på mörker och ljus och ger plats för erotik.

LASSE THORSELL

O   »

NAMN Monika Macdonald. BOR Stockholm. AKTUELL Utställning på Fotografiska 25 ebruari–10 april och med boken »In abscence« (Kehrer, formgivare Patrik Leo).

»Det säger så mycket om att vilja ha något. Att vara en nödvändig människa och att inte nöja sig med det halva.«

fotografisk tidskrift

| 38


– Jag vill verkligen att det ska finnas erotik i mina bilder, men visar den på mitt sätt. Kvinnorna på bilderna är starka, gör sina livsval själva, de är inga offer. Jag har fått förtroende att komma dem nära och är stolt över det, de är mina vänner, säger hon. För tre år sedan gick hon en workshop med den franske Magnum-fotografen Antoine d’Agata på Fotografiska. Han fick det definitivt att lossna för henne. Det var fotografering som gällde 20 timmar per dygn, fem dagar i sträck vilket var en förutsättning för processen. – Han var helt otrolig, som en psykolog nästan, han kunde se vad alla deltagare ville göra och hjälpte oss att nå fram till det, säger hon. Monica Macdonald är inte helt ny i gamet. Hon föddes 1969 i Gamleby, Småland, och utbildade sig

39 | no 1/2016

till fotograf på Kulturama i Stockholm (med bland andra Nina Korhonen som lärare). Hon har jobbat för flera dagstidningar och magasin både i Sverige och utomlands. Hon hade uppehåll som fotograf under ett par år men bestämde sig att ta upp fotograferandet igen när hon fick sitt andra barn. Hon slutade dessutom att ta frilansknäck och skaffade ett vanligt jobb. – Jag ser inget hinder med att ha ett vanligt jobb och fotografera vid sidan av. Det är bättre att kunna släppa jagandet efter brödföda och inte blanda ihop det konstnärliga med någon form av yrkesfotografi, säger hon. 2014 valdes hon ut till Voies Off på fotofestivalen i Arles och samma år ställde hon ut My hunch på galleri Ralf i Stockholm. När vi ses över en kopp


kaffe berättar hon att hunch betyder »puckel« på engelska men också »en föraning om något«, att man anar något som man inte vet om det är sant eller inte. Men om My hunch handlade om erfarenheten kring en skilsmässa har det nya projektet In abscence tagit ett rejält kliv från kärnfamiljen. Författaren Therese Bohman skriver i programtexten: »Får man leva enbart för sig själv? Enbart för någon annan? Vad får man åtrå? Av vem får man vilja bli åtrådd? Vad innebär det att vara en god mor? Vad för slags liv anses vara förenligt med moderskapet? Lyckan, som den presenteras i livsstilsmagasin, helgbilagor och visas upp på Facebook, ser nästan alltid likadan ut.«

M

onika Macdonald bad just henne att skriva texten för att hon tyckte att boken Den andra kvinnan innehöll flera intressanta teman. Huvudpersonen litar nästan enbart på sin inre kompass och är befriad från politisk korrekthet. Ett annat spår i boken är att kvinnor ibland förråder varandra. – Vi tävlar väldigt mycket med varandra (framför allt mammor har jag märkt) och är inte alltid särskilt trevliga mot varandra heller, säger hon och tar med In abscence ett steg åt sidan från samtidens och livsstilsmagasinens krav på hur kvinnor bör leva sina liv. Och hon visar oss människor som inte heller verkar sakna det som är där innanför.

»Får man leva enbart för sig själv? Enbart för någon annan? Vad får man åtrå?«

fotografisk tidskrift

| 40


© Sandra Åberg

Screens & mirrors 23 april - 21 augusti 2016

Katarina Elvén Beata Fransson Annika Larsson Anna Linderstam Julia Peirone Lina Selander Stina Östberg Johan Österholm

Fotografi som yrke? Bli medlem. Som medlem får du juridisk hjälp, prisrådgivning, Fotografisk Tidskrift, teknisk support, marknadens mest förmånliga fotografförsäkring med mera. Läs mer på sfoto.se.

41 | no 1/2016

Lyft fram det vackra OCF Beauty Dish Läs mer om produkten: profoto.com/sv/offcameraflash


COURTESY GALERIE FRANÇOISE PAVIOT © ADAGP, PARIS 2015

Bilden »Dust breading« av Man Ray & Marcel Duchamp är tagen 1920.

Suggestivt om damm utställning

David Campany Le Bal/MACK Books, 2015

Det är snart hundra år sedan Man Ray besökte Marcel Duchamp i New York för att fotografera konstnärens ännu oavslutade verk Det stora glaset. När Man Ray kom till ateljén hade Duchamps glasrelief legat orörd så länge att ett lager damm lagt sig över ytan. Det smutsiga stoftet är på väg att helt ta över bilden. Fotografiets titel Dust breeding (1920) antyder också att något håller på att bildas bland dammråttorna och de kvarglömda bomullstussarna. Något som

kanske behövt ett inaktivt tillstånd för att växa till sig. Men vad är det egentligen vi ser i fotografiet? Vilka tankar väcker bilden, som liknar en gammal karta med kryptiska symboler? Bilden ser mer ut som en konstruktionsritning än ett landskap, samtidigt som den också påminner om ett flygfoto. Man Rays fotografi är verkligen vidöppet – och samtidigt ytterst gåtfullt. Det har länge fascinerat mig, utan att jag riktigt kan förklara varför. Det är en av de där bilderna man helt enkelt får acceptera att man aldrig riktigt blir färdig med. Kanske är det just fotografiets slutna karaktär som lockar mig? Och känslan av att bilden innehåller så mycket mer än vad som syns på ytan. Dust breeding har varit utgångspunkt för utställningen A handful of

dust, som nyligen visats på konsthallen Le Bal i Paris. Katalogen reproducerar fotografiet på utsidan, och är en associativ bildatlas. Bokens mjuka pärmar, diskreta formgivning och enastående tryck gör den till en slags exklusiv arbetsbok till bredden fylld med bilder av de mest skilda slag. Här samsas fotografier av kända och okända konstverk med satellitbilder från Mars, nyhetsfoton från Hiroshima och andra krigsskådeplatser med kriminalfotografi och landskapsbilder, dokument från fotografins historia med bilder från anonyma källor. Det som fotografierna har gemensamt är damm. Överallt finns grå dammlager, stoftkorn, ruiner och jordhögar; vindar som blåser upp sandstormar och poliser som säkrar fingeravtryck.

Det är en suggestiv och associativ kedja av bilder som utställningens kurator, fotohistorikern David Campany har sammanställt. Såväl innehållsliga som formmässiga överensstämmelser har fått bestämma urvalet. Och det är inte precis en rak linje han presenterar, snarare en snårig stig genom vårt visuella närminne. Campany gör både osannolika och oväntade sammankopplingar, men han är hela tiden bilden trogen. Tillsammans skapar de fotografiska dokumenten i boken en alternativ historieskrivning över 1900-talet. De frilägger motsatsen till modernitetens hygieniska självbild. Helheten mynnar ut i en betraktelse över fotografiets själva natur, över dess anpassningsförmåga och fotografisk tidskrift

| 42


LAURE ALBIN GUILLOT

FOTOGRAF OKÄND

»Kringgärdat av våld och krig, märkt av förgängelse och undergång, släpas fotografiet i smutsen.«

Laure Albin Guillot, »Micrographie décorative«, 1931.

JOHN DIVOLA

Okänd fotograf. Efter en dammstorm skriver en kvinna i dammet 1935.

John Divola, »Vandalism«, 1973–1974.

43 | no 1/2016

töjbarhet. Och där fungerar Man Rays kryptiska fotografi som en nästan pedagogisk fixpunkt. I en vindlande och informativ text berättar Campany historien om hur Dust breeding kom till och hur fotografiet har visats i böcker och på utställningar, samtidigt som han för in utställningens övriga fotografier i händelseförloppet. Inledningsvis använder Campany ett citat av den tyske författaren W. G. Sebald, som ju själv gärna bildsatte sina essäer med fotografier av olika slag. Sebald liknar fotografiet vid något som legat på golvet och samlat damm, tills det så småningom är möjligt att börja nysta och dra i trådarna som bildats. I sammanhanget är det lätt att tro att liknelsen syftar just på Man Rays fotografi, men Sebalds jämförelse är antagligen allmän.

Sebald har också pratat om det svartvita fotografiets gråskala som ett område beläget mellan livet och döden. Och där har ju fotografiet bokstavligen befunnit sig sedan det upptäcktes. A handful of dust presenterar utan tvivel en ganska sorgsen bild av fotografiet som en ändlös transportsträcka – ett permanent ingenmansland, för att tala lite mer med Sebald. Kringgärdat av våld och krig, märkt av förgängelse och undergång, släpas fotografiet i smutsen, och låter sig användas av inte alltid så nobla syften. Även om det ibland förmår omvandla dammet till ädlare material. För likt pärlan hos en mussla skimrar Man Rays Dust breeding utsträckt i tiden. / MAGNUS BONS


STEFAN OHLSSON TEKNIKREDAKTÖR

praktik

Använd svartvitt för bättre färg Så arbetar du med justeringslager, övertoningslager och masker.

Sedan CS3 har Photoshop haft ett speciellt justeringslager, avsett för att göra om bilder från färg till svartvitt. Genom att styra hur mycket information som hämtas från respektive färgkanal kan man styra vilken gråton som respektive färg får när den konverteras. Genom att använda den pipett som finns i denna panel är det enkelt att klicka på en färg i bilden och sedan dra åt vänster för att mörka ner gråtonen, eller åt höger för att göra den ljusare. Vi kan alltså simulera samma utseende på våra svartvita bilder som när man använde gula, gröngula, röda eller orange filter på objektiven. Men det är inte bara för svartvita bilder som jag använder detta justeringslager. Även när jag vill påverka färgernas ljushet är ett svartvitt justeringslager en enkel och bra metod. Skapa ett sådant justeringslager. Ändra sedan blandningsläget på detta lager genom att klicka på ordet »Normal« i lagerpanelens övre vänstra hörn. I den meny som då öppnas skrollar du ner till »Luminiscens«. Lagret kommer då inte längre att påverka bildens färg, utan bara ljusheten. Trots att du har ett justeringslager för att göra om bilden till

svartvitt är den nu fortfarande en färgbild. Aktivera sedan pipetten som du hittar i det övre vänstra hörnet och klick-dra sedan på den färg i bilden som du vill mörka ner eller lätta upp. Du ser direkt hur färgens ljushet ändras. Återigen, drar du åt vänster blir färgen mörkare, drar du åt höger blir färgen ljusare. Du kan göra kraftiga justeringar av färgernas ljushet utan att det går ut över kvaliteten på bilden. I den bild som jag visar här har jag skapat två sådana lager. Ett lager mörkar ner blått och cyan, det andra lagret lättar upp de gula färgerna. På detta sätt kan jag enkelt kontrollera bildens kontrast och styra betraktarens blick mot flickan i gult, som annars blev alldeles för mörk. I denna bild har jag också använt två övertoningsmasker för att balansera bildens utseende. Övertoningsmasker eller gradientmasker är ett utmärkt verktyg när man har bilder som är ljusare/mörkare på en sida av bilden. Det kan vara en himmel som känns omotiverat ljus på en sida, det kan vara en fond som har blivit ojämnt belyst. I detta fall var den vänstra sidan av bilden så pass

mycket mörkare att bilden kändes obalanserad. Här gjorde jag ett kurvlager som lättade upp hela bilden. Sedan valde jag övertoningsverktyget, såg till att det var den linjära övertoningen som var vald i min alternativlist och att det var en toning från förgrundsfärg till bakgrundsfärg. Till slut valde jag svart som förgrundsfärg och vitt som bakgrundsfärg. För att begränsa min upplättning till bildens vänstra del klickade jag något till vänster om mitten av bilden och drog sedan markören till bildens vänsterkant under det att jag höll musknappen nedtryckt. I

Även när jag vill påverka färgernas ljushet är ett svartvitt justeringslager en enkel och bra metod.

lagerpanelen syns då hur det skapas en övertoning i maskfönstret. Effekten av min upplättning och min mask blir att bildens högra del inte påverkas alls. Längre åt vänster blir bilden allt ljusare. Det är just denna gradvisa förändring av bilden som är så effektiv. Det blir aldrig några abrupta övergångar mellan påverkade och icke-påverkade partier. Jag avslutade bearbetningen av denna bild med ytterligare ett övertoningslager. Återigen skapade jag ett kurvjusteringslager som mörkade ner bilden. Återigen valde jag övertoningsverktyget med samma inställningar som för mitt förra lager, men med ett undantag: Jag bytte från den linjära till den radiella övertoningen. Till slut klickade jag i mitten av bilden och, med musknappen nedtryckt, drog jag markören längst ner till ett av bildhörnen. Min mask blev en rund toning, svart i mitten och vit längst ut i hörnen. Min nedmörkning av bilden blev nu som starkast i bildens kanter och avtog sedan alltmer i bildens centrum. Genom denna vinjettering fick jag ett förstärkt fokus på flickan i mitten av bilden.

Hyr de bästa bildverktygen du med! “Servicedepån för Master Photographers”

www.molanders.se

fotografisk tidskrift

| 44


Utan svartvita justeringslager och gradientmasker ‌

... och med.

08-680 15 70 www.molanders.se

45 | no 1/2016


teknik

UTÖKAD OBJEKTIVSERIE Sonys fullformatskameror har mötts med ett stort intresse, men fotografer har tvekat på grund av bristen på väsentliga objektiv i sortimentet. Visserligen kan man använda objektiv från andra kamerasystem med hjälp av adaptrar, men många föredrar att arbeta med originalobjektiv. Nu har Sony fyllt i tre av de mera uppenbara luckorna i sitt sortiment med en 24–70 mm f/2,8 normalzoom, en 85 mm f/1,4 porträttele och en 70–200 mm f/2,8 telezoom.

NY PEN-MODELL Olympus har tagit tekniken från några av sina mest avancerade modeller och stoppat in dessa i ett kamerahus format som en Olympus Penkamera från 1963. Kameran har en 4/3 sensor på 20 megapixlar. Sökaren är elektronisk med en upplösning på 2,36 miljoner pixlar.

D5 LANSERAD Nu lanserar Nikon sin toppmodell, D5. Autofokuseringen är förbättrad till 153 fokuspunkter, varav 99 är korssensorer och AF-känslighet ner till -4 EV. Flera av de korslagda sensorerna är placerade i ytterkanten av bildområdet, vilket förbättrar fokuseringen framför allt när man arbetar med stående bilder. Sensorn som är ny är på 20,8 megapixlar. Bufferten kan hantera upp till 200 bilder i råformat.

Nytt bakstycke från PhaseOne PhaseOne tillkännager att de lanserar ett bakstycke med en CMOS-sensor med 100 megapixlar. Bakstycket finns tillgängligt direkt. Sensorn är den första CMOS-sensorn med fullformat, 53,7 x 40,4 mm. Sensorn har alltså nästan samma storlek som det traditionella filmformatet 6 x 4,5 som har en bildyta på 55 x 42 mm. Den 50 MP CMOS sensor som används i många bakstycken i dag har ett format på 43,8 x 32,9 mm, det vill säga 66 % av den nya 100 MP-sensorn. Sensorn är utvecklad i samarbete med Sony. Den har ett dynamiskt omfång på 15 steg och har ett färgdjup på 16 bitar/färgkanal. Den kan användas med ljuskänslighet från 50 till 12 800 ISO. Den längsta exponeringstiden som kameran kan hantera är 60 minuter. PhaseOnes kamerasystem XF är utvecklat med tanke på bakstycken med extremt hög upplösning. För att undvika slutarvibrationer kan man använda en elektronisk första ridå.

NY EPSON-SKRIVARE Nu är det dags för den största av Epsons modeller, Sc-P20000 att lanseras. Detta är en 64-tumsskrivare, det vill säga att skrivaren kan skriva ut på papper på upp till 162 cm bredd. Jämfört med den föregående modellen, Stylus Pro 11880, har den nya skrivaren fått en högre utskriftshastighet. Den ökade skrivarhastigheten beror på ett dubbelt så brett skrivarhuvud, vilket också ger en högre precision i placeringen av bläckdropparna.

X-PRO UPPDATERAS Fujifilm har uppdaterad sin genomsiktssökarkamera X-Pro till version 2. Kameran använder samma hybridsökare som sin föregångare,

men har fått en ny sensor på 24 megapixlar. Kamerans hybridsökare tillåter användaren att växla mellan en optisk genomsiktssökare och en digital sökare. Kameran har också en skärm på 3 tum med en upplösning på 1,62 miljoner pixlar. Autofokusering sker utifrån 273 autofokuspunkter och ska vara märkbart snabbare än föregångarens autofokusering.

NY PROCESSMOTOR CaptureOne har nu uppdaterats till version 9. Den nya processmotorn ska ge en råfilskonvertering av högre kvalitet än de tidigare versionerna. Även mediabiblioteket är förbättrat, vilket ska underlätta för fotografen att ha koll på sina filer. I dag stöder programmet över 400 olika kameramodeller. PhaseOne säger att programmet har ett överlägset stöd när fotografen har kameran direktansluten till datorn (tethered).

NY EOS-1D X ÄR HÄR Canon tar fram den andra versionen av EOS-1D X. Jämfört med föregångaren har EOS-1D X mkII fått en förbättrad autofokus, snabbare tagningshastighet och förbättrat dynamiskt omfång. Den kan också filma i 4K i upp till 29 min 59 sek. Canon har utvecklat en ny sensor till EOS-1D X mkII. A/D-omvandlaren är placerad direkt på sensorn, vilket ska ge lägre brusnivå och större dynamiskt omfång. Det medför att känslighetsomfånget har utökats till 100 till 51200 ISO. I det expanderade läget kan användaren välja ISO från 50 upp till 409 600. fotografisk tidskrift

| 46


juridik

THOMAS RIESLER FÖRBUNDSJURIST SFF

Dags för rättvisa avtalsprinciper Nya världsomspännande principer på gång.

»Viktiga principer kan och måste vara icke-flexibla.« sa Abraham Lincoln. Och för dessa principer är det bra att följa uppmaningen. Men vad är en viktig princip? En sådan kan exempelvis vara att upphovsmannen ska kunna leva på sitt skapande. Den principen återfinns i stort sett i samtliga förarbeten till den upphovsrättsliga lagstiftningen. En annan är att ingångna avtal ska hållas. En sedan romartiden väl accepterad sentens: »Pacta sunt servanda«. Sedan finns det andra principer som också blir viktiga, i synnerhet i dagens mediesamhälle. Det är förmodligen väl känt att det förekommer ett antal avtal som om inte helt förrycker så i alla fall kraftigt förskjuter effekten av ovan nämnda principer till nackdel för fotografer, journalister, illustratörer med flera upphovspersoner till fördel för beställaren. Den internationella organisationen International Authors Forum (IAF) arbetar just nu med att ta fram 10 principer för skäliga avtal. IAF representerar upphovspersoner över hela världen för att därigenom ge dessa en kraftfull gemensam röst. Organisationen tillhandahåller medlemsorganisationerna en internationell plattform för utbyte av information och stöd i frågor med anknytning till upphovsrättspersoner. De förespråkar upphovspersonernas roll i samhället och påpekar vikten av den kulturella mångfalden och det ekonomiska värdet som författare skapar. Utöver detta främjar och försvarar IAF upphovsmännens intressen och upphovsrättigheter, både de ideella och ekonomiska rättigheterna, arbetar aktivt för en balanserad 47 | no 1/2016

lagstiftning på avtalsområdet med syfte att upphovsmännen ska behålla sina ekonomiska och ideella rättigheter, mot friköp och andra otillbörliga metoder. Dessutom marknadsför IAF fördelarna med upphovsmännens rättigheter i allmänhet och kollektiv förvaltning i synnerhet för att säkerställa att upphovsmännen alltid får rättvis och skälig ersättning när deras verk utnyttjas av tredje part. SFF är representerade i IAF genom organisationen Pyramide. De tio principerna kommer eventuellt att skilja sig åt mellan olika grupper av upphovspersoner på grund av deras olika förutsättningar och behov, men de bärande elementen kommer att vara likartade. I det förslag som presenterats hittills har följande principer föreslagits: 1. Avtal ska vara tidsbegränsade. 2. Upphovspersonen ska kunna dra fördel (ha nytta) av avtalet. 3. Användningen ska vara specificerad. 4. Om användaren inte använder rättigheten ska den gå tillbaka till upphovsmannen. 5. Bredast möjliga marknadsspridning 6. All användning ska rapporteras. 7. Upphovspersonens anseende på marknaden ska säkerställas. 8. Definiera och begränsa konkurrensklausuler. 9. Definiera kontraktsvillkor och ansvar tydligt. 10. Definiera respektive begränsa skadeståndsklausuler. Vid en närmare titt ser man att många av principerna återfinns i de rekommendationer som SFF redan i dag tillämpar, exempelvis den första, tredje och sjunde principen (som handlar om ideella rättigheter, exempelvis din rätt att anges som fotograf

till ditt fotografi). Vissa principer kan tyckas självklara, såsom den andra principen. Men om man tittar på de beställaravtal som i dag pumpas ut från de stora mediehusen så är det inte självklart att fotografen tjänar på att ingå dessa avtal endast utifrån hur de är utformade. Den fjärde principen är intressant såtillvida att om en beställare inte använder sin rätt och genom detta »låser in« fotografiet så ska fotografen kunna upplåta rätten till annan efter viss tid. Skrivningar i 2 och 30 § upphovsrättslagen täcker denna princip när det gäller »överföring till allmänheten« av fotografi. Detta sker när ett verk »på trådbunden eller trådlös väg görs tillgängligt för allmänheten från en annan plats än den där allmänheten kan ta del av verket«. Det innefattar även »överföring som sker på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång till verket från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer«. Ett exempel på när detta sker är när man surfar in på en hemsida med ett fotografi på. Om en bestäl-

Vid en närmare titt återfinns mång av principerna i de rekommendationer som SFF tillämpar redan i dag.

lare fått sådan rätt men ingen tid är avtalad gäller upplåtelsen i tre år utan ensamrätt. Om längre avtalstid än tre år samt ensamrätt är avtalad men beställaren inte tagit rätten i bruk inom tre år så får fotografen ändå upplåta rätt till annan. Men detta gäller som sagt huvudsakligen i digitala sammanhang. Den sjätte principen får bäring exempelvis på avtal med bildbyråer, förlag och andra avtal som innehåller element av royaltyersättningar. Principerna åtta till tio är sådana att de flesta, om inte alla, jurister skriver under på att ett bra avtal är bästa vänners vän. Och ett bra avtal är ett tydligt och förutsägbart avtal. Genom att det tydligt och förutsebart framgår för parterna hur de ska förhålla sig till olika situationer som uppstår inom avtalsförhållandet under den tid som avtalet gäller mellan dem och skapar goda förutsättningar för att parterna faktiskt håller sig till avtalet. Många önskar att fler beställare per automatik skulle tillämpa dessa eller liknande principer när de författar sina avtal till sina leverantörer. Men om beställarna inte gör det självmant är det inget som hindrar att du som fotograf själv är uppmärksam på när någon eller några av dessa principer inte följs i de avtalsförslag som du får för underskrift. Inom en snar framtid är förhoppningen att dessa tio principer för skäliga avtal ska vara klara för lansering på världsbasis. Håll ögonen öppna! Har du fått avtal där dessa principer inte följs? Hör av dig! Du når mig på thomas.riesler@sfoto.se.


DAVID MOLANDER, COURTESY OF CECILIA GALLERY STOCKHOLM 2016

medlem

NYA MEDLEMMAR

CLETUS NELSON NWADIKE

Duved.

HEJ, CLETUS NELSON NWADIKE! Varför gick du med i SFF? – Jag gick med i förbundet för att jag brinner för fotografering och vill träffa andra som också brinner på samma sätt. Jag längtar också efter att ta min fotografering till en annan nivå.

David Molander föreläser för oss den 9 april.

Årsstämma och inspiration Lördagen den 9 april hålls Svenska Fotografers Förbunds årsstämma på Münchenbryggeriet i Stockholm. Precis som tidigare år anordnar vi även inspirationsföreläsningar under dagen och på kvällen blir det middag, fest och prisutdelning. Föreläsare är den New York-baserade fotografen David Molander, som arbetar med fotografi på ett mycket nyskapande vis, och den prisbelönta fotojournalisten Åsa Sjöström, bosatt i Malmö. Läs mer om programmet på hemsidan. Ärenden, motioner och förslag till valberedningen ska vara styrelsen respektive valberedningen tillhanda senast den 9 mars. Skicka till sff@sfoto.se eller posta till: Svenska Fotografers Förbund, Hornsgatan 103, 117 28 Stockholm. Samtliga handlingar till stämman blir tillgängliga på hemsidan i slutet på mars.

PRISER OCH RÅD

IR-PENGAR

Nya Prisguiden för 2016 finns nu publicerad på hemsidan. Rådgivning i pris- och marknadsfrågor får du genom Rådgivningsgruppen som nås på 08702 03 71, måndag till fredag 09.00–12.00 och via mejl: radgivning@sfoto.se

Har du publicerat bilder i tidningar, tidskrifter eller böcker? Då ska du ansöka om IR-pengar. Sista anmälningsdag för att få IR-ersättning är den 1 juni 2016. Läs mer på bildupphovsratt.se.

DAGSPRESSGUIDEN SFF och BLF släpper en gemensam rekommendation om avtal och priser för dagspress. Dagspressguiden följer med som bilaga i detta nummer av Fotografisk Tidskrift och finns även att ladda ner på hemsidan under ForumAtt ladda ned.

KAVALLASTIPENDIATER

DIN PENSION

Fotoförfattarsektionen inom SFF delar årligen ut fem stipendier till Kavalla i Grekland. Dessa fem fotografer får 2016-års Kavalla-stipendium: Hillevi Nagel, Lotta Törnroth, Thobias Fäldt, Klas Sjöberg och Julian Birbrajer.

Har du ångest över det orange kuvertet? SFF har ett samarbete med PP Pension som gör det lättare för dig att få hjälp med allt som rör pensioner, sparande och försäkringar. En av förmånerna är att du kan prata med rådgivare som är vana vid fotografer. En annan är att du kan stå i PP Pensions bostadskö.

Lotta Törnroth far till Kavalla.

SIMON BERG

Gudrun Holm, Smögen; Felicia Andreasson, Stockholm; Ola Billmont, Stockholm; James Breen, Stockholm; Martyn Eales, Stockholm; Johanna Ekmark, Sundbyberg; Anders Engström, Borås; Soroush Etminan, Mölndal; Estrella Azucena Fernandez De La Reguera Martinez, Johanneshov; Johanna Fredlund, Järfälla; Viktor Fremling, Stockholm; Tomas Gunnarsson, Stockholm; Amanda Hedhman, Kungshamn; Emy Johansson, Halmstad; Martin Kiessling, Stockholm; Marcus Kullman, Norrköping; Peter Ljunggren, Grundsund; Josefine Loft nius, Norrköping; Nathalie Malic, Stockholm; Kristina Malmqvist, Göteborg; Nisse Nilsson, Landskrona; Cletus Nelson Nwadike, Aneby; Anne-Lie Ryde, Köping; Lisbeth Spörndly, Uppsala; Jane Svensson, Helsingborg; Angelica Söderberg, Tyresö; Johan Valkonen, Borås; Ola Westerberg, Skellefteå; Leif Wikberg, Domsjö; Lisa Öberg,

fotografisk tidskrift

| 48


fråga juristen

DUBBELUPPLÅTELSE? Hej! Jag tog ett författarporträtt på uppdrag för några år sedan. Bilden lämnade jag till min bildbyrå som har ensamrätt på försäljningsoch publiceringsrätt. Vid fototillfället gav jag författaren rätt att använda bilden för att göra reklam för sin bok i olika sammanhang. I år fick för attaren ett krav från bildbyrån då författaren lagt ut bilden tillsammans med sin bok på sin hemsida. Får bildbyrån göra så? /Gunnar

Svar: Om du i ditt avtal med byrån intygat att denna har ensamrätten till försäljning utan att förbehålla dig rätten till tidigare upplåtelser finns risken att det kan bli fråga om dubbelupplåtelse som alltså skulle kunna utgöra intrång i bildbyråns rättigheter.

TA BORT VARUMÄRKE? Hej! Jag har tagit en bild på ett klädesplagg (en vanlig enfärgad T-shirt) där varumärket är klart synligt. Kan jag ta bort det på bilden och sedan använda den utan att göra mig skyldig till något intrång? /Christina

Svar: Vanligtvis handlar frågorna om att använda varumärken i bilder och då brukar jag rekommendera fotograferna att kontakta varumärkesinnehavaren för att få tillstånd till användningen. I detta fall handlar det om att du inte vill exponera varumärket och därför avlägsnat det. Under dessa premisser finns ingen direkt varumärkesanvändning och normalt sett ingen risk för 49 | no 1/2016

hej

intrång. Detta gäller dock bara under förutsättning att inte plagget i sig är så karaktäristiskt att man kan identifiera vilket varumärke det tillverkats under. Men eftersom du skriver att det här är fråga om en vanlig T-shirt utgår jag från att så inte är fallet.

KUND ÖVERLÄT RÄTTIGHETER Hej! En kund som jag gjort en fotografering åt sålde mina bilder till köparna av hans bolag. Får man det? Hade det gjort någon skillnad om han sålt bilderna utan att sälja bolaget? /Sture

Svar: Svaret beror på av vad som avtalats om överlåtelse. Av upphovsrättslagen 28 § framgår att om inte annat avtalats får den som upphovsrätt överlåtits till inte överlåta rätten vidare. Men om rätten ingår i en rörelse får den överlåtas i samband med överlåtelsen av rörelsen i sin helhet eller del därav. Om inget avtalats får din kund sälja vidare rättigheterna till en köpare av hela eller den del (exempelvis den avdelning) av firman som bildrättigheterna ligger i. Men om du villkorat rättighetsförvärvet med din kund med att vidareförsäljning av bildrättigheterna inte får ske alls, dvs. ett fullständigt överlåtelseförbud, menar jag att överlåtelsen inte är giltig, även om hela eller del av firman säljs. Försäljning av bilderna utan koppling till försäljning av firman utan att så är avtalat innebär att försäljningen är otillåten. Mer utförliga svar hittar du på sfoto.se/fråga juristen

ANKI ALMQVIST FÖRBUNDSORDFÖRANDE

Vi ska inte ge bort vår kunskap gratis Nyligen satt jag en hel helg med några Ilford-kartonger och tittade på mina fina papperskopior från 1980-talet. Jag klappade på dem kärleksfullt och kände mig oerhört privilegierad och stolt över att jag har färdigheten att kunna framställa dessa printar. Aldrig har väl bilden, i synnerhet den fotografiska, varit så väl använd och så betydelsefull i kommunikationen som nu. I dagens snabba puls kan starka bilder skänka en mångfacetterad berättelse med flera ingångsvinklar i budskapet. Men samtidigt som bilder efterfrågas så urholkas respekten för färdigheten att skapa bilder. Ropen på fler bilder blandas med mera bilder gratis. Något har hänt med hur vi beskriver kultur och media. Utgångsläget verkar vara att kulturen ska vara som vilket företag som helst och i första hand vara ekonomiskt gångbart. Vad har hänt med samhällets behov av konst, kultur och yttranderätt?

Alla, utom upphovsrättspersonerna själva, tjänar på fotografers färdigheter. Det här är inget vi ska acceptera. Under ett par viktiga dagar i KLYS regi, tillsammans med andra kulturskapare, såsom musiker, skådespelare och bildkonstnärer, inser jag att synen på vårt arbete har förändrats. Tanken har ätit sig in i oss att vi måste välja mellan att driva vinstföretag eller ge bort vår kunskap och upphovsrätt gratis! Vi gnuggar våra geniknölar för att kunna vända på slantarna. Vi uppfinner enkla metoder för att kunna nå bästa kvalitet i våra arbeten. Vi trixar och fixar för att stå emot den stora ekonomiska krisen som lurar runt hörnet. I andra verksamheter än den kulturella verkligheten läser jag om hur ekonomin stadigt går uppåt, hur världsfattigdomen minskar och hur arbetslösheten i Sverige minskar. Hur är det möjligt att man kan beskriva samhället och världen på så olika sätt? Kulturen har aldrig haft som sin främsta uppgift att skapa ekonomisk tillväxt. Den är något som ett friskt samhälle behöver för att människor ska utvecklas och att de som drar in stålar ska kunna göra det på bästa sätt. Med hjälp av kreativ kultur kan man skapa kreativa företag, vilka har som sin främsta uppgift att gå med vinst. Alla, utom upphovsrättspersonerna själva, tjänar på fotografers, musikers och konstnärers kunskap och färdigheter. Det här är inget vi ska acceptera! Som ordförande i vårt förbund, skulle jag vilja skrika: Nu får det vara nog! Vi släpper inte en enda bild till, till de som kräver att vi med mössan i hand ska skriva under avtal på avtal. Avtal som inte ger en enda fördel till själva fotografen som gör den visuella kommunikationen möjlig. Men jag sansar mig och gör det jag kan göra tillsammans med andra organisationer, nämligen tvinga Bonnier, Aller med flera att förstå orimligheten i dessa villkor och få dem att förstå att frilansarna snart har fått nog. Gemensamt kan vi hjälpa till att driva på saken. Ni gör det redan och jag känner en stor stolthet över SFF:s modiga medlemmar!


bildstafetten

SIMON BERG

Var med och lek med oss! Nu startar vi en ny fotografisk lek, en bildstafett! Först ut är fotografen Simon Berg med bilden här till höger. Väcker den några associationer? Vill du vara med och leka? Skicka då ditt »svar«, det vill säga din egen bild, till redaktionen@sfoto.se med »visklek 2016« i ämnesraden. Eller skicka ditt bidrag i ett kuvert till Fotografisk Tidskrift, Hornsgatan 103, 117 28 Stockholm. Märk kuvertet »visklek 2016«. Av de inkomna bidragen väljer redaktionen ut nästa bild i serien. Simon Bergs fotografi från serien »Materiens motstånd«.

Fotografisk Tidskrif Nr 1, 2016, årgång 129 Ansvarig utgivare Jenny Morelli jenny.morelli@sfoto.se Chefredaktör Jenny Morelli Art direction och layout Anton Hull och Maria Loohufvud, Pasadena Studio hello@pasadenastudio.se Teknikredaktör Stefan Ohlsson stefan.ohlsson@sfoto.se Korrektur Maria Taubert Repro Projektor

Redaktionsråd Mia Bengtsson Plynning, Casper Hedberg, Johan Hedbäck och Hanna Langenfelt. Omslagsbild Märta Thisner Bildbylines Knut Koivisto Tryckeri Åtta.45 ab, Järfälla Webbadress www.sfoto.se/f Redaktionsadress Hornsgatan 103, 10 trappor 117 28 Stockholm För icke beställt material ansvaras ej.

Prenumeration Yvonne Sundin 08-702 03 45 prenumeration@sfoto.se 450 kronor/helår 500 kronor/helår, utland postgiro 13 0199-3 bankgiro 274-9075 Lösnummer kan beställas från kansliet för 75 kronor inklusive moms. Vill du sälja Fotografisk Tidskrift? ekonomitjanst@natverkstan.net

Annonser Annonshuset Linnégatan 22 114 47 Stockholm 08-662 75 00 annons@annonshuset.se Ägare Svenska Fotografers Förbund (sff) Hornsgatan 103, 10 trappor 117 28 Stockholm 08-702 03 45 sff@sfoto.se www.sfoto.se ISSN 284-7035

fotografisk tidskrift

| 50


det är vi som säljer nikon nyhet

nyhet

Banbrytande prestanda i fullformat

Fånga ögonblicket!

Det fantastiska AF-systemet med 153 punkter hjälper dig att följa ditt motiv, vare sig du fotograferar Formel 1 eller fåglar. Du kan nu också ta 200 RAW-bilder i upp till 14 bilder/ sekund i följd, utan avbrott. Behöver du snabba slutartider i dåligt ljus? Inga problem, känsligheten når ända upp till 102 400 ISO och kan utökats till motsvarande 3 280 000! Du tar stillbilder med 20,9 MP och filmar i 4K-upplösning.

Nikon D500 har mycket gemensamt med Nikon D5: samma fina AF-system med 153 punkter, upplösningen på 20,9MP och det stora buffertminnet för seriebildstagning. Med D500 så kan du ta upp till 10 bilder/sekund i upp till 51 200 ISO (kan utökas till motsvarande 1 640 000). Den stoltserar också med 4K-filmning, robust vädertätat hus i magnesiumlegering och inbyggd Wi-Fi/Bluetooth.

Kameradoktorn

Birger Jarlsgatan 38 Stockholm | 08-410 50 450 | www.kameradoktorn.se | info@kameradoktorn.se


Fotografi: Lotta Törnroth

Hade jag inte varit snabb med att skydda kameran med regnkappan vi hade med oss skulle hela kameran blivit översköljd av vågen. Nu blev det bara jag.

Du tar bilden. Vi tar hand om försäkringen. Kundservice 08-440 54 40 · kundservice@gefvert.se · www.gefvert.se

Fotografisk Tidskrift #1/2016

Vi har bett SFF-medlemmar att fånga tillfällen då det känns tryggt att vara försäkrad.


Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.