Minnen, litteratur och visioner Lördagmorgon och jag sitter vid frukostbordet, det vill säga i soffan framför TV:n och inte är det morgon heller utan förmiddag på gränsen till mitt på dagen. Jag har även min laptop i soffan, DN som jag har en helgprenumeration på, fredag, lördag, söndag och min smartphone. TV, dator, tidning och mobil… Har jag sådan simultankapacitet? Nej, inte riktigt men jag är relativt flexibel. Relativt, ja. Tidningen ligger oläst tills vidare, mobilen ligger orörd på bordet ett tag, datorn kan jag skriva på samtidigt som jag inte ser men hör på TV. Sedan vill jag byta kanal och zappar lite. Jag hamnar på Kunskapskanalen och det är UR Samtiden som sänder sitt program från Bokmässan, vilken jag inte besökte – i år heller. Nästa år ska jag dit! Det ska jag, baske mig! En intervju med Jonas Hassen Khemiri gör att jag sliter mig från datorn och helt koncentrerar mig på intervjun. Tusan också, att jag inte hörde den från början! Hoppas jag inte har missat för mycket nu, tänker jag. Jonas Hassen Khemiri signerade en bok åt
mig en gång, Montecore – en unik tiger (2006). Jag såg Khemiri under ett författarsamtal, då han intervjuades av en annan författare som heter Lennart Hagerfors. Och denne författare har bland annat skrivit en bok med den fyndiga titeln Livet är det som pågår medan vi sysslar med annat (1990). Tänkvärt. Jag har ännu inte läst den boken. Titeln har jag ändå reflekterat över många gånger. Livet är det som pågår medan vi sysslar med annat.
Allt jag inte minns. Så heter Khemiris senaste
bok. Det är också en fyndig titel. Kan man skriva om det man inte minns? Ja, det är klart att man kan hitta på. Ändå är det en så motsägelsefull och genial titel: Allt (!) jag inte minns… Är det innehållet? Bara blanka sidor? Nej, knappast.
48
krönika
Sedan ska jag gå ut på en promenad vid Mälaren i detta härliga höstväder som det är denna dag. Jag minns en massa höstsaker. Kurser och studier som börjat då. Älgjakten med pappa, som jag var med på en gång för många år sedan. Utflykter. Middagar. Ordet älska brukar jag använda ganska ekonomiskt men när det gäller hösten tycker jag att det är relevant. Ja, jag älskar hösten. Jag har många viktiga minnen från just den här årstiden. Minnen av glädje, lycka och även – för länge sedan – sorg… När sorg mattas av och bleknar kommer andra minnen fram, minnen från tiden innan sorgen, trevliga minnen, glada och sorglösa minnen. Därför kan man tycka om en årstid trots att man drabbades av – eller bar på – sorg då, ett annat år. Det är viktigt att se framåt, att ha visioner
eller åtminstone en enda vision. Att ha något att sträva mot, att vilja till. Historia är också viktigt och den gör nuet och kanske framtiden mer begriplig. Vi har ju alla vår individuella historia och sedan har vi en massa gemensamma minnen och kunskaper som vi delar med andra. Det är bland annat det som ingår i vad som kallas vår kultur. Visionerna då? Ja, själv har jag just startat en blogg!
Min son, 23 år, kom hem till mig med Jonas
Hassen Khemiris senaste bok. Han har läst den och jag ska låna den av honom. Och den signerade boken, Montecore, läste sonen också före mig. Det verkar som om jag ligger efter nu.
Ing-Marie Bergh Tal & Text