Tiden, livet, vi och webben FÖR ETT ÅR sedan jag skrev min första krönika i
denna tidning. Sedan har jag fortsatt och jag gillar det verkligen! Ett år… Finns det risk för upprepning? Egentligen är inget år det andra likt, så varför skulle jag oroa mig för det? Och hur går tiden? Runt eller rakt fram, linjärt? Jag tycker den går framåt i spiral. I OLIKA KULTURER har man föreställt sig att ti-
den antingen går i cirklar, året runt, eller som på en linje från början till slut. Bondesamhällets, den agrara kulturens, tidsuppfattning har följt årstiderna runt medan mer urbana kulturer har en rak tidsuppfattning om att allt har en början och ett slut. Båda har väl egentligen rätt. Det hänger förstås samman med hur man lever. Om man brukar jorden eller går till kontoret… DEN HÄR SOMMAREN blev olik den förra.
Värmen kommer nu när många har återgått till arbetet efter semestern. Efter midsommar var det också varmt ett tag. Där jag befann mig då var det ännu varmare – Paris. EN GÅNG FÖR länge sedan var jag i Paris. Nu har
jag varit där igen, med en ung dam som är min dotter. Förra gången jag var där var jag ungefär i hennes ålder. Tonåring. Jag var till och med yngre för det var på vårterminen i nionde klass. Hon går i gymnasiet. PARIS, SISTA DAGEN, i slutet av juni. Solen sken
och det var 27 grader varmt. Att resa, mor och tonårsdotter, just hit blev riktigt lyckat. Vi satt på ett café uppe vid Sacré Coeur, denna romersk-katolska basilika. På några dagar hade vi hunnit med allt som vi ville. Vi hade varit på Louvren, som är mer än ett museum. Det är ett slott också! Och vi hade sett Triumfbågen och Eiffeltornet samt gått på Champs-Élysées och shoppat, fikat, tittat. Dessutom passar det ju bra att drömma i Paris, till exempel om att komma tillbaka.
VÅRT HOTELL LÅG i stadsdelen Montmartre så
vi hade gångavstånd upp till Sacré Coeur, högst upp på kullen. Där uppe är utsikten över Paris vidunderlig. Det är stadens högsta punkt, 130 meter över havet. Alla konstnärerna sitter där uppe och tecknar och målar. En del porträttmålare går omkring med blocket under armen och erbjuder sig att teckna av turisterna. Antingen kan man köpa porträttet sedan, eller låta bli. Andra konstnärer sitter och skapar nya bilder i sina stånd, där akvareller och oljemålningar finns till försäljning. Ibland stannar gatumusikanter till vid uteserveringarna också. Ja, någon gång ska vi komma tillbaka. Så värst mycket brukar jag inte handla på webben men böcker, prenumerationer och resor köper jag oftast den vägen numera. Parisresan nu senast. Det går väl inte att köpa just resor på annat sätt längre? Eller? JAG HAR EN egen hemsida – eller webbsida.
Någon gång, tänker jag, ska jag sökmotoroptimera den. Eller så kanske det räcker med lite smygreklam bara? (Här tänkte jag skriva min webbadress men jag låter bli.) En slöare företagare får man väl leta efter? Nej men som heltidsanställd dessutom, har jag inte tid att ta emot alltför många beställningar. Inte nu. Efter pensioneringen har jag förhoppningsvis tid – nåja det är ett antal år dit. Frågan är om jag har orken då och förmågan… Jag hoppas det! För övrigt vet vi ingenting om framtiden. Den kan vi bara sia om. Vem trodde till exempel för ett par decennier sedan att vi skulle sitta vid datorn och inte bara beställa, utan också handla, olika tjänster och produkter direkt via nätet? Jag tycker i alla fall att det är ganska fantastiskt att vi kan göra det! Ing-Marie Bergh Tal & Text
krönika
73