Federationen #3 2012

Gatans röst Desinformationalismen - en ny folkröre lse Flash Frå n Verkligh et

en –

ler Att vara god el en möjlig? att göra godhet

Det tar inte två år att bygga ett hem

sjuk vård

Mental Härdsmälta

Mr. Montanas Vinklingar

Recept:

Aloo Palak

Dags för en intervention för arbetar rörelsen?

Musikens Makt:

ion av Presentat föreningen

Recension av Operation Förakt och motstånd

nner: Våra Vä

e

etarskrivar b r A n e g in n e r ö F

Om oss Federationen är en öppen och ideell kulturförening som står upp för de politiska färgerna Röd, Grön, Svart och Rosa. Dessa färger filtreras bäst genom orden Solidaritet, Strukturkritik och Radikalitet.

Fanzinet finansieras av annonsörer, enskilda bidragsgivare och genom medlemsavgifter. Fanzin#3 har en upplaga på 100 exemplar, samt sprids via nätet.

Fanzinet skickas kostnadsfritt till våra medlemmar och vi ger i dagsläget ut fyra nummer per år. Allt material används efter tillstånd från varje kulturarbetare. Alla rättigheter innehas av varje enskild kulturarbetare.

Följ vår framfart på nätet: Twitter: @federationen_se Blogg: www.federationen.se Facebook: www.facebook.com/Federationen Det är vi som är oppositionen!

ANSVARIG UTGIVARE Mattias Dristig

OMSLAG Alyssa Ayeb

REDAKTÖR/LAYOUT Chantal Kronberg Pusnik ANNONS

2

ledare: Varje resa startar med en vilja att gå framåt och några stapplande steg.

Federationens resa började hösten 2011

Vi insåg att vi var tvungna att bredda

då banden Chelas och Dristig &

oss. Att skapa en demokratisk struktur

Drabanterna gick samman för att

där gränsen mellan kulturutövare och

arrangera spelningar med politisk edge

publik suddades ut. Där båda

och hjärta. Ett av målen var att skapa en

grupperna blev aktivister. Tillsammans.

ny kulturrörelse – att återuppväcka den svenska proggrörelsen om ni så vill. Att

På vårt nästa arrangemang på

göra skillnad genom att radikalisera det

Allégården i maj 2012 stärktes vi i denna

fega kulturlivet som svalt ett borgerligt

övertygelse.

kulturbegrepp – och samtidigt bli ett långfinger mot Alliansens sjuka politik.

Föreningen är skapad – en Federation av fria politiska individer som vill göra

Ganska snart stod det klart att vi hade

skillnad. Förhoppningsvis är Göteborg

väckt något som slumrat. Under alla

bara början!

jobbskatteavdrag. Under den egoistiska filt som det innebär att leva i Sverige 2012.

Mattias Dristig Ordförande i Federationens

Vi insåg att vi inte var ensamma.

Interimsstyrelse

På vårt första arrangemang på Kulturhuset Oceanen blev detta tydligt.

Människor som var där verkade längta efter en rörelse att verka inom.

En gemenskap där motståndet kunde planeras och få utlopp.

3

Det tar inte två år att bygga ett hem Ett hemland är där du har en grav, sa radiorösten. Men när vi stod där vid stenen kände vi oss inte hemma. Istället kändes det konstigt att resterna av en del av oss låg här och inte där, där det är för varmt, där, där det är lite oroligt men där all kärlek finns, där, där våra hjärtan vilar om än inte tanken.

Här, här är frusen mark och språket utbytt, här är gräset grönare och himlen längre bort fast allt är möjligt.

Här, här är vi en färgklick som letade andra färgklickar i brist på sol.

Här, här är där man håller om sina minnen som äggskal i sin famn. Ibland skär man sig på dem.

Här, här var inte hemma.

Här, här är vi mystiska och spännande matupplevelser, en krydda till den kokta potatisen, i skuggan av dillkvisten.

Vissa väljer att flytta till Sverige av fri vilja, men ibland väljer människor att flytta till Sverige av ofrivillig vilja. Människor som valt att fly för att kunna överleva söker ett nytt hem och för att göra så krävs allt mod en människa kan ha.

Att under två år lära sig ett främmande språk, utveckla ett nätverk och få ett jobb är oftast omöjligt när man flytt.

Regeringens förslag om den så kallade etableringsreformen är ett desperat faktum och nu är tiden för den första kullen nyanlända att vara ”etablerade” då reformen sjösattes för två år sedan. Vi får se vad den nya politiken innebär och kallar det integration än så länge.

Arbetsförmedlingen har ett större ansvar i etableringen och det sänder tydliga signaler.

samma sak " Att känna sig som hemma är inte som att komma hem. " Nyanlända ska snabbt in på arbetsDär, där är inte hemma.

Där, där är vi för lagom och tystlåtna.

Där är vi okända bland alla vi känner och varma när det är kallt.

marknaden. Arbete är viktigt för en människa då det ger möjlighet till delaktighet och egen försörjning.

Genom att ha ett arbete kan man delta i samhället, få en mer meningsfull vardag och förhoppningsvis utvecklas.

Att komma hem blir ett absurt tillstånd så hemmets betydelse har helt förlorat sin Men det är omöjligt för många mening. nyanlända att klara det utifrån etableringsreformen. Vi behöver Att känna sig som hemma är inte samma nämligen ändra attityder på sak som att komma hem. arbetsmarknaden såväl som samhället, det är ett sådant arbete som borde Sverige är inte vårt hem, men det är inte innefattas i begreppet integration, om vi längre vårt hemland heller. nu ska använda detta ord.

Det skulle innebära fokus på normen och inte det avvikande.

4

Integrationsarbetet skulle byta fokus från den som är i minoritet till det som är problemet, nämligen att vi inte har ett öppet samhälle.

Och integrationen ska inte handla om att bli någon annan än den man är.

Det handlar inte om att bli förstådd utan att bli respekterad som människa trots Vår arbetsmarknad är inte lika öppen att man inte blir förstådd. Snällhet kan som den borde och vi har idag inte döva begäret efter att vara människor med god utbildning som ändå respekterad. Ett leende mildrar inte inte kommer in på arbetsmarknaden. vardagsrasismen, snarare gör den Regeringen borde börja rikta reformer vardagsrasismen mer normaliserad. mot arbetsmarknaden istället.

Kan man inte leva och verka i ett land Man måste få vara lika mycket värd och utan att kunna alla termer och språket ha möjlighet att få ett jobb fastän man flytande? Det går i andra länder. inte uppfyller kraven som etnisk svensk.

I Sverige har vi fastnat i att tala om integration istället för att se alla människors lika värde, det handlar om oss, inte ett vi och dem.

Zeinab El-saneh

ANNONS

Mental härdsmälta För ett och ett halvt år sedan, den 11 mars 2011, inträffade den kraftiga jordbävning utanför Japans kust som för oöverskådlig tid framöver skulle sätta Fukushima på kartan över människans storhetsvansinne.

Trodde jag.

Det har bara gått drygt ett år, men jag inser redan att jag hade fel. Mediernas minne är kort, framför allt när det finns starka ekonomiska intressen som drar åt ett annat håll.

säger kritiker är på tok för snålt tilltagen – myndigheterna höjde gränsvärdena för att anpassa värdena till hur många människor som skulle behöva evakueras.

Om det exempelvis skulle ske en terroristattack mot Ringhals som slår ut kylsystemet så det inträffar en härdsmälta, kan man förmodligen räkna med att det skulle bli en bred remsa i sydvästlig riktning (eftersom det är den vanligaste vindriktningen), tvärs över hela landet, som skulle blir kontaminerat för många generationer framåt. Varberg, Ullared, Värnamo, Växjö, Kalmar, Öland, Gotland.

" Endast en girig idiot eller en cynisk galning kan sätta det på spel " Förvisso hade medierna den sedvanliga ett-år-efter-katastrofen-bevakningen, men nog kändes den lite ansträngd?

Framförallt för att de samtidigt släppte fram den ene experten efter den andra som förklarade att kärnkraften ändå inte är så farlig, för det är ännu ingen som har dött av det radioaktiva utsläppen i Fukushima.

Att livet förändrats för ett par miljoner människor och att marken runt Fukushima inte bara är oanvändbar, utan farlig för oöverskådlig framtid, tycks inte betyda någonting.

För att förstå konsekvenserna av olyckan måste man förmodligen resa dit och se det med egna ögon. Men en empatisk övning kan vara att försöka tänka sig motsvarande katastrof i Sverige.

Omkring 80 000 människor har fått lämna sina hem i närheten av kärnkraftverket Fukushima Daiichi. Hur många det skulle bli om motsvarande katastrof hände i Ringhals vet jag inte, men den säkerhetszon på tre kilometer runt Fukushima

6

Är vinden mer sydlig så ryker Österlen och Sveriges bördigaste område.

Endast en girig idiot eller en cynisk galning kan sätta det på spel, anser jag.

Trots det står Ringhalsverken där och producerar energi. På sommaren – för under vintern när det är som kallast och energin bäst behövs så måste det ju renoveras...

Visste ni förresten att det högsta skadestånd ett bolag kan tvingas betala för att de genom försummelse orsakat ett haveri är 12 miljarder kr? Försöken att begränsa skadorna i Fukushima beräknas uppgå till 500–1000 mkr.

Trots olyckan i Fukushima har inte kärnkraftslobbyn givit upp – det finns mycket starka krafter som idag propagerar för nya kärnkraftverk i Sverige. Bland annat kom det en propagandatidning med Göteborgs Posten som med rena lögner och

desinformation framställde kärnkraft som en både säker och nödvändig energikälla.

Det har på drygt trettio år inträffat tre större haverier. Bara här i Sverige finns det rapporterat ett otal ”incidenter” – varav flera har mörkats. Det är inte svårt Bland politikerna har vi Jan Björklund, att tänka sig att det världen över inträffat Stefan Löfven och andra industriålderns ett stort antal incidenter som kunnat leda kvarlevor som försöker övertyga oss om till en katastrof, men som man lyckats att även om kärnkraften är lite farlig så är åtgärda och därefter har det tystat ned – den bara lite farlig därborta – där, där på för att inte ”rubba allmänhetens andra sidan jordklotet, för det är bara där förtroende...” som naturen jävlas, med jordbävningar och tsunamis och skit. Här i trygga Därtill kommer avfallet. Det måste Sverige vilar våra kärnkraftverk på solid förvaras säkert i 100 000 år framåt. Med berggrund som aldrig jordbävningar tanke på att en människas livslängd rubbar, och vår teknik är så överlägsen... sällan uppgår till mer än 100 år är det ett stort beslut att ta. Och ett ofattbart Nu var tekniken i Fukushima också bra, egoistiskt – vi tar ut energin under en men personalen gjorde ett antal tabbar – period på max 50 år (kärnkraftverkets Den mänskliga faktorn. livslängd) och lämnar efter oss ett Tror inte Björklund att den finns i fullständigt vettlöst farligt ämne som Sverige? I så fall kan jag påminna om skall förvaras på ett säkert sätt i 1000 ”världens dyraste dammsugare” – den människolivslängder.

" Det har på drygt tretti o år inträffat tre större haverier " som glömdes kvar och orsakade ett stopp för ett par miljarder. Det är ett exempel på att den mänskliga faktorn också kunde ha orsakat en större olycka här i Sverige.

Och för någon vecka sedan visade det sig att våra kärnkraftverk har undermålig datasäkerhet! Det innebär att hackers skulle kunna ta sig in i kärnkraftverkens styrsystem, enligt en notis jag läste. För mer än en notis blir det inte när högerpolitiker och näringslivet vill ha kärnkraft. Med tanke på konsekvenserna av ett kärnkrafts-haveri – även om det verkligen skulle vara en minimal risk – är det för mig obegripligt att en logiskt tänkande människa är beredd att fatta ett sådant beslut.

Och sedan har vi alla nedlagda kärnkraftverk som kommer att stå som högriskområden som kommer att kräva bevakning under en oöverskådlig tid framöver.

Tänk er de föräldrar som fixar en fest, äter upp varenda smula och lämnar en disk till sina barn som räcker i tusen generationer. Det är så vi gör med kärnkraften.

Det är inte ett arv jag vill lämna till mina barn.

Johan B Löfquist

7

Gatans rรถst

ANNONS

Våra vänner:

föreningen arbetarskrivare Under den här rubriken presenterar vi en organisation eller förening som vi sympatiserar med. ”Våra Vänner” stöttar även fanzinet ekonomiskt.

Det tycker vi är fint.

Federationen

Vi skriver om klass - med klass!

Vi skriver arbetets, arbetarnas och arbetslösas berättelser. Vi för en stolt tradition vidare från många tidigare arbetarförfattare som satt ord på tankar, skildrat livet som det är, som pekat på orättvisor men också visat stolthetens, solidaritetens och klassgemenskapens väg.

Vi utvecklar berättarkonsten tillsammans.

På skrivarkurser, i medlemsblad och antologier. Vi ger ut egna stipendier. Vi deltar i samhällsdebatten. Några av oss är etablerade författare som lever på sitt skrivande, de flesta är oetablerade. Vi är både arbetare och författare.

Arbetarförfattarna är en motståndsrörelse mot borgerligheten. Vi vill lyfta fram ett skrivande som lyfter fram människors arbete och vardag. Vi vill visa att arbetslöshet eller arbetsskador inte är kall statistik – det handlar om människor. Och vi tror att det går att leva I senaste antologin, Landet som ett annat liv. sprängdes, medverkar 35 medlemmar som lyfter fram var sin bild av ett land Vår tid präglas av allt djupare som sprängs av orättvisor och ökade klassklyftor. Det ser alla, utom möjligen klyftor. Den förra boken Skarpt Läge de mest nyliberala. Stora förändringar finns nu i billig pocket. Du hittar sker på arbetsmarknaden. Anställdas böckerna, liksom mer information om villkor blir allt svagare. Sjuka och föreningen på vår hemsida! arbetslösa drabbas hårt, liksom de papperslösa.

Om du vill bli medlem så betalar du Samtidigt blir arbetarklassens liv alltmer 100 kr första året, därefter 200 kr per år.

Pg 29 00 50-4. osynligt i medievärlden. Alltfler känner sig också därmed hemlösa i samhället, Hos oss tar drömmen om ett annat liv utanför klassgemenskapen och form. Kom med Du också! solidariteten.

Föreningen Arbetarskrivare vill därför stödja och uppmuntra till ett skrivande som lyfter fram människors arbete och vardag. Det ska inte vara möjligt längre att säga att det är individens fel att man är arbetslös, att man skadar sig på arbetsplatsen eller att man aldrig får en fast anställning.

Varmt välkommen!

Åke Johansson

9

Musikens makt:

Recension av Operations ”Civil olydnad” (Mini-CD)

Alla som någon gång haft en frustrerad lärare vet vad som händer när pekpinnarna svingas vilt. Förr eller senare slås de av på mitten. Och inte fan har det lett till mer gehör för det budskap som skulle spridas.

och ”Frihet?” (LP)

I början av 90-talet innan ”politiskt korrekt” fick betydelsen att inte våga hålla med om SD:s invandringspolitik (vilket såklart många i hemlighet gör, och låt oss i det sammanhanget slå fast att partiet likväl som det har levererat ett antal komiskt groteska överdrifter, även uttalat vissa obekväma halvsanningar som många i det politiska och inte minst det kulturella etablissemanget aldrig haft stake/kurage nog att våga medge), så stod det för att leva renlärigt i betydelsen att varje handling i vardagen var en ytterst politisk sådan.

Ett i grunden sunt resonemang – står dock i svårartad motsättning till petitesser som samvete, det mänskliga

En på ytan komisk men synnerligen seriös helgardering: ”Jag värnar om all moral, även den dubbla”.

I Kalmar var det stadens lokala punkgurus Operation, som utgjorde ostkustens bidrag till den svenska vänsterns politiska korrekthet. Brandtal, catchy slogans och detaljerade politiska redogörelser för sakernas tillstånd. Allt serverat i en anarkistisk soppskål ackompanjerat av okomplicerad råpunk; ett slags Conflict på svenska. Bojkott av Shell, missiler mot pälsindustrin och bannor mot de multinationella företagen.

Vari bestod då problemet? Jo, exakt samma dilemma som gäckar den svenska vänstern än idag: det kollektiva skuldbeläggandet av den enskilde individen för att den som alla andra har

” Brandtal, catchy slogans och detaljerade politiska redogörelser för sakernas tillstånd.

Allt serverat i en anarkistisk soppskål ackompanjerat av okomplicerad råpunk ” psyket och fullständig konsekvens.

För att bemästra de senare hindren valde jag personligen tidigt att träda fram ur garderoben och ”outa” mig som en som näppeligen lever som han lär.

Dock likväl försvara fenomenet i sig; eftersom all form av politisk radikalism leder till ett politiskt samtal.

I förlängningen att någon bryr sig och allra helst samtliga inblandade.

10

vissa brister gällande sina personliga ställningstaganden i vardagen.

En absurd tävlan i att vara mest renlärig och klanderfri, istället för att jobba progressivt och bena ut vilka politiska samhälleliga förändringar som behöver göras och hur dessa rimligen kan åstadkommas. Borgarna har alltid skrattat åt dessa löjliga kukmätningar, som undantagslöst endast kan leda till splittringar och internt sönderfall.

Jag hade vid denna tidpunkt lyckligtvis mina politiska ledsagare som tidigt övertygade mig om att klasskampen förs bäst på arbetsplatser och i bostadsområden. Inte på torgmöten eller bakom sköldar av fienders polisbeskydd.

Så varför träda fram nu, femton år senare, ännu mer övertygad i sak?

Jo, jag vill trots allt ge bandet några saker, retroaktivt: Texten till ”Religion är ett hot” innehåller mycket modig och konsekvent religionskritik som tar människors levnadsvillkor på allvar, istället för att slentrianmässigt hänvisa till religionsfrihet (och därigenom legitimera förtryck).

Men framförallt: Engagemanget. Viljan att förändra. Samt upprätthållandet av ett politiskt samtal. Inget av detta skall förringas.

Förhoppningsvis har vi kommit så pass långt att vi idag inser att motståndet kan göras på många olika sätt, så länge vi organiserar oss och gör genomtänkta saker tillsammans.

Må skulden och det dåliga samvetet fara och flyga, så ska nog dagens dåraktiga tidsanda av girighet, valfrihet utan gränser och stupid fåfänga elimineras förr eller senare.

Och oavsett allt annat är det ju som den tramsige komikern Peter Wahlbeck en gång skaldade: ”Om man måste välja mellan förkylning och cancer, så väljer man trots allt förkylning”.

kenny Sörberg Klasslärare och klasskampsdeltagare

Vikten av att faktiskt prata politik är ju dessutom huvudsaklig anledning till att den här publikationen existerar (om än mer specifikt att bedriva allianskritik och visa på alternativ).

Jag är dessvärre tämligen övertygad om att ett regeringsskifte inte förändrar någonting i grunden, det behövs ett systemskifte och ett helt annat mod i lagstiftningen, men det är här som bandet Operation blir relevant år 2012; de klassiska refrängslagorden från debutskivans titelspår: Så länge du inte gör motstånd så stödjer du systemet.

11

Dags för en intervention för arbetarrörelsen?

En intervention är när nära och kära samlar sig runt någon de bryr sig om och försöker få personen att inse att den behöver hjälp. Jag vet något som behöver en rejäl intervention: Den svenska arbetarrörelsen.

När det gäller arbetarrörelsen så kan man säga att det man länge försökt är att hjälpa sig själv. Problemet är att när man pratar med sig själv får man de svar man vill ha och inte de man behöver.

Det mönster som arbetarrörelsen starkast måste bekämpa är beroendet av vita, medelålders män.

Vad som absolut inte behövs är fler tillfällen där (s)-anslutna träffas, dricker kaffe och diskuterar organisation.

Jag har själv varit med på dessa träffar och svaret vi kommer upp med är nedslående. Vi måste byta folk.

Framförallt är de lokala organisationerna förstenade av att uppdragen mer eller mindre innehas på livstid eller åtminstone på ett arbetsliv.

Nog är det beundransvärt att mandatperiod efter mandatperiod sträva vidare i de lägre våningarna i maktens pyramid, men det är också ett effektivt sätt att hindra entusiasm, nytänkande

" Vad som absolut inte behövs är fler tillfällen där (s)-anslutna träffas, dricker kaffe nisation " och diskuterar orga

Jo, jag är en av dem själv och självklart finns det några medelålders män som tillför saker, kanske till och med de flesta. Det är dock ett problem att de hindrar andra erfarenheter att berika politiken och organisationen.

Mångfald handlar faktiskt inte om att människor ska passa in i normen utan att normen ska breddas till att passa fler.

Nyckeln till arbetarrörelsens framtid finns i att man ser möjligheten i att använda en större bas av erfarenheter än politikerns, den vite mannens och den interna, bland rörelsens förtroendevalda och tjänstemän.

Görlätt eller hur?

12

och jävlar anamma att komma uppåt.

Jag ser tendenser till sjukdomsinsikt inom LO-förbunden. De försöker hitta lite yngre representanter, lite fler tjejer.

Men det är en lång väg kvar innan de förtroendevalda representerar den mångfald som finns i deras branscher.

Jag tänker framförallt på Kommunal och HRF. I det socialdemokratiska partiet ser det likadant ut. Kanske inte på pappret, men i praktiken är varken mångfald eller jämställdhet särskilt nära.

Att arbetarrörelsen ännu efter snart 120 år som formaliserad kamporganisation domineras av medelålders vita män är ett så tydligt svaghetstecken att de överskuggar alla goda viljor i världen.

Och att våga släppa på denna kontroll, våga lita på att ens vänner vill en väl och tar emot en när man faller.

Det, mina vänner, är en del av en lyckad intervention och första steget till ett Jag tycker att frågorna är rätt ställda och tillfrisknande. att de hör hemma i den rörelse jag är en del av. Hur ska vi uppnå jämlikhet, jämställdhet och lika livschanser?

Hur ska vi nå full sysselsättning? Hur ska vi klara miljön? Hur ska vi tackla främlingsfientligheten?

" Problemet är att vi int e ställer frågorna Problemet är att vi inte ställer frågorna till rätt personer. Vi ställer dem gärna över huvudet på de som har svaren, vi ställer dem till våra valda representanter, proffspolitiker och tjänstemän.

till rätt personer "

Idag har vi bättre förutsättningar än tidigare att ställa rätt frågor på rätt ställe.

De sociala medierna är inte revolutionerande men de betyder helt nya möjligheter till snabb och direkt kontakt med människor som borde vara engagerade i arbetarrörelsen, men som inte är det.

Den stora möjligheten är att gräsrötterna blir oändligt mycket viktigare i den politiska diskussionen, inte bara som organisatoriska hjälpredor.

Den stora faran är att de i toppen inte vågar släppa kontrollen till de som faktiskt kan hjälpa dem att se rörelsens problem.

Staffan Lindström fritidspolitiker (s), digital aktivist på www.jamlikhetsanden.se

13

Om föreningen Den 19 augusti 2012 blev Federationen en ideell kulturförening med högtflygande planer. Vi tänker inte trötta ut er med stadgar och protokoll här i fanzinet utan hänvisar intresserade till vår hemsida www.federationen.se där kallelse till årsmötet samt all övrig information kommer finnas framöver.

Den interimsstyrelse som är bildad kommer att sitta fram till årsmötet, då medlemmarna väljer en ny styrelse. Fram tills dess planerar vi att ge ut ytterligare ett fanzin, genomföra något event samt rekrytera fler medlemmar.

Teckna ert medlemskap på www.federationen.se – det är vår övertygelse att vi skapar något stort här och vi hoppas att ni vill vara med på den resan!

imsstyrelsen : Kort Presentation av inter Namn: Mattias Dristig Post: Ordförande Bakgrund: Initiativtagare till Federationen, musiker, arrangör, allianskritiker och kulturprojektledare.

Vill med Federationen: Att föreningen ska växa till andra städer samt vara en aktiv röst i ett allt kallare politiskt klimat.

Säkerställa utgivningen av Fanzinet och odla kontakter med likasinnade.

Namn: Zeinab El-saneh Post: Styrelseledamot och medlemsansvarig tillsammans med Jonas.

Bakgrund: Skribent, aktivist i botten och idéspruta med många projekt på gång inom kultur och samhällsförändring. Skriver även poesi och reagerar på olika samhällsfenomen såsom människors beteenden.

Vill med Federationen: Skapa möten kring ordet i pappersform och internetform – på det sättet kan vi förändra.

14

Namn: Jonas Ulfvarson Post: Styrelseledamot och medlemsansvarig tillsammans med Zeinab.

Bakgrund: Husockupant, aktivist, fanzinemakare, gallerist, författare, poet, skribent, upptågsmakare, kasperdocksteaterdirektör, kaos-arkitekt, skymningssabotör, bibliotekarie och brevvän. Står listad som anhörig i telefonkatalogen.

Vill med Federationen: Politisera kulturlivet.

Kultivera politiken. Dra ner byxorna på borgarna.

Namn: Per-Åke Wilhelmsson Post: Kassör Bakgrund: Livslång gärning som föreningsguru och kulturadministratör med hundratals uppdrag genom åren.

Vill med Federationen: Att vi blir en böld i röven på etablissemanget.

Namn: Chantal Kronberg Pusnik Post: Redaktör Bakgrund: Livslång kulturnörd med alldeles för många idéer och intressen.

Vill med Federationen: Kulturrevolution! (på det bra sättet)

15

Desinformationalismen en ny folkrörelse Nu varnas det för att en ny luddit-rörelse är på väg att segla upp. Ludditerna var en rörelse som under det tidiga 1800talet protesterade mot den industriella revolutionens förändringar genom att slå sönder maskiner.

Men den här gången sysslar man med att ifrågasätta värdet av information och sysslar gärna med att förstöra informationen genom desinformation.

De jämför sig gärna själva med ludditer, och analogin är ganska enkel.

I desinformationalisternas manifest kan man läsa följande: ”När ägandet av information i allt större utsträckning utgör en mur mot det informationslösa proletariatet blir informationsstöld ett sätt för nämnda proletariat att bemäktiga sig maktens verktyg. Men denna stöld är inte i sig självt systemkritisk och reproducerandet av makten upphör inte. [...]

Spridandet av desinformation underifrån har däremot potential att skada informationens själva förtroendekapital

Då vi gick från jordbrukssamhälle till

är bra mycket " Vad desinformationalisterna alltså vill radikalare än att bara justera systemet " industrisamhälle ändrades produktionsvillkoren och ett liknande sådant stort historiskt skifte har de senaste årtiondena skett, då vi klev in i den så kallade informa-tionsåldern.

och därmed undergräva systemets förmåga att genom informationsägande utöva sin makt”.

Vad desinformationalisterna alltså vill är bra mycket radikalare än att bara justera Desinformationalisterna verkar precis systemet, de vill ta bort dess förutsättsom ludditerna gjorde i skarven mellan två produktionssätt. ningar för makt helt och hållet. Hur ska det då gå till?

Under informationalismen, ett begrepp ”Desinformationen bör till att börja med myntat av sociologen Manuel Castells, spridas i populärkulturen[...]såsom är det inte längre främst produktionen av faktoider i film och litteratur. varor som är värdeskapande, utan Så småningom bör desinformationen produktionen av information. även smyga sig in i populärvetenskaplig litteratur och undervisningsmaterial, för Och de klassmässiga skillnaderna syns att på sikt nå in i vetenskapliga som mest mellan de som är ägare av forskningsrapporter och den data information kontra de informationslösa. storföretagen bygger sina analyser och beslut på.”

16

Professor Vonskyj, som har uppmärksammat fenomenet, menar att desinformationalismen växer fram ändå som en konsekvens av informationssamhället, vare sig dessa aktivister aktivt arbetar med det eller ej.

Till slut rasar samhället när flygplan inte säkert kan vägledas av flygledartorn, när kommunikation bryts ned på grund av felaktig programmering i mjukvara, när valutor flyter för att ingen säkert vet deras värde.

”Vi är till stora delar där ändå: new ageholism, konspirationsteorier, tvivelaktig nyhetsförmedling via tabloidpress, undermåliga undervisningssystem.”

När ingen till slut känner sanningen blir sanningen som begrepp meningslöst, och klyftan mellan informationsägare och informationslösa löses slutligen upp för alltid.”

göra är att vända på " Vad desinformationalisterna vill äger informationen. " steken och desinformera de som Andra håller inte med honom utan menar att de exempel han anför är precis den klyfta mellan informationsägare och informationslösa som desinformationalisterna vill uppmärksamma.

De så kallade informationslösa är i själva verket inte informationslösa utan utsatta för en medveten desinformationskampanj från eliten. Vad desinformationalisterna vill göra är att vända på steken och desinformera de som äger informationen.

Jonas Ulfvarson

En ung desinformationalist som jag pratade med menade att det man var ute efter var att riva hela skiten för att på ruinerna kunna bygga något nytt. ”Ljug, alltid ljug. Särskilt till makten.

Uppge felaktiga uppgifter varje gång du har med myndigheterna att göra.

Arbetar du med information, se då till att förvanska den för din uppdragsgivare.

17

Att vara god eller att göra godheten möjlig? ”Fattigdom handlar inte bara om avsaknad av resurser. Det är inte något oundvikligt, utan beror till största delen på ekonomiska och politiska beslut.

Människor som lever i fattigdom nekas sina rättigheter, diskrimineras, marginaliseras och exkluderas."

- Amnesty International 2003 publicerade ILO (International Labour Office) en rapport som bygger på en internationell undersökning om diskriminering, i synnerhet på arbetsmarknaden. Rapporten som fick heta ”Time for equality at work” konstaterar att det förekommer diskriminering i samtliga undersökta länder. Sverige får förstås ett och annat lovord för sin lagstiftning. Men det vore i allra högsta grad orättvist att jämföra Sverige med något annat land, dra slutsatsen att vi är bäst och därmed inte behöver arbeta med frågan.

Just i detta sammanhang kräver rättvisan att vi jämför våra ord med våra egna handlingar, att vi matchar vår egen lagstiftning med det vi gör för att stoppa diskrimineringen.

Nämnda rapport konstaterar att strukturell/institutionell diskriminering, kombinerad med fördomar hos individerna tillhörande strukturen, så småningom leder till diskriminering av individer och grupper som inte uppfattas som tillhörande normen.

Diskrimineringen leder till en exkludering där hela grupper eller individer utesluts från lika rättigheter och möjligheter i samhället. Resultatet är givet. Har du inte samma rättigheter och möjligheter när du vill studera, när du söker bostad, när du söker jobb, när lönerna sätts, när du ska producera eller konsumera kultur så hamnar du i ett ”socioekonomiskt” underläge – du blir helt enkelt fattig!

" Rättvisa är ett krångligt ord, sägs det, tolka det olika " eftersom man utifrån olika perspektiv kan Rättvisa är ett krångligt ord, sägs det, eftersom man utifrån olika perspektiv kan tolka det olika. Det som är rättvist för någon är inte rättvist för någon annan.

Problematiseringen, av vilken orsak den än sker, leder i min värld till en fortsatt orättvisa och maktlöshet både lokalt och globalt.

18

Är du redan fattig och avskuren från det som andra med makt och resurser tycker är normaltillståndet för ”alla” i ett samhälle där man är sin egen lyckas smed så finns också en risk för att bli klassad som ”lat”, någon som inte vill ta tag i sitt liv eller sin egen sjukdom eller sin egen arbetslöshet. Någon som bara vill leva på bidrag!

Detta i sig tas sedan som en bekräftelse på att strukturen och normen har rätt, att det egentligen inte handlar om fördomar utan det är bara en sanning – ”dom är såna!”. Rapporten fastställer att detta blir till en nedgående spiral där diskriminering leder till fattigdom vilken i

de kompetenser som finns och som kan bidra till välstånd. Vi har kanske världens just nu bästa diskrimineringslag. Men lagen – så länge den inte innefattar begreppet klass och även andra grunder – kan enbart fylla funktionen som värktablett.

" fattiga i dagens demokratiska Sverige kan diskrimineras helt legalt sin tur bekräftar fördomarna, " och fördomarna leder till än mer diskriminering vilken i sin tur...

Diskrimineringen kostar, för den som blir diskriminerad. Men diskrimineringen har även ett pris för ett samhälle som inte inför nolltolerans mot både strukturell som vardagsdiskriminering.

På individnivå är diskrimineringens kostnader omedelbara. Den diskriminerade fråntas den demokratiska rätten att bli delaktig i samhället, får inte likvärdiga möjligheter till arbete, bostad, utbildning, kultur, etc. Resultatet märks inte enbart i ekonomiska eller politiska sammanhang utan även i ett hälsoperspektiv där den diskriminerade drabbas av sämre psykosomatisk hälsa.

Men kanske värst av allt är att det går i arv till barnen!

På samhällsnivå märks diskrimineringens effekter på längre sikt.

Diskrimineringen underminerar demokratins principer om alla människors lika värde, rättigheter och möjligheter. Diskrimineringen ifrågasätter den sociala rättvisan och den mänskliga värdigheten, och eftersom den utesluter grupper av människor kan samhället berövas alla

Missförstå mig inte, jag är inte av den åsikten att vi ska ta bort diskrimineringslagen. Vi behöver värktabletter för att göra smärtan uthärdlig tills behandlingen har lett till önskat resultat. Men utifrån ILO:s resonemang och objektiva observationer i vårt land, tycker jag att lagen måste kompletteras eftersom fattiga i dagens demokratiska Sverige kan diskrimineras helt legalt.

Det som ändå bekymrar mig mest just nu är att det legala i att diskriminera de fattiga även håller på att bli legitimt, dvs etiskt och moraliskt rätt.

Det som har hänt i Sverige när det gäller försämringarna i social- och arbetslöshetsförsäkringen, den senaste debatten om Forserum och integrations-ministerns debattartikel om att ”invandrarna” ska tvingas flytta dit där det finns jobb, lämnar inget utrymme för tvivel hos mig att makten inte vill vare sig se eller bekämpa den strukturella diskrimineringen i vårt normativt exkluderande samhälle.

Ansvaret ska enbart läggas på individen – trots allt är ”Dom såna”. ”Dom vill bara lata sig och leva på bidrag!”

­> 19

Vi lever i ett samhälle som inte bara har en strukturell diskriminering utan som sedan en lång tid tillbaka befinner sig i en strukturell kris, där de redan diskriminerade riskerar att i en ännu högre fart sugas in i den nedgående spiralen – klädda i syndabockens skrud i den politiska debatten.

Människors lika värde förblir tomt prat om det inte kombineras med lika rättigheter, och lika rättigheter saknar betydelse om inte jämlika möjligheter skapas så att varje människa kan tillgodogöra sig sina rättigheter. Det demokratiska välfärdssamhällets, den någorlunda jämlikhetssträvande fördelningspolitiken, har strävat efter detta, och det är just detta som håller på att försvinna i Sverige.

Så vad bör göras?

En man går vid floden och ser en grupp av människor stå upp till knäna i vattnet.

De är sysselsatta med att dra upp till synes skadade, blödande kroppar.

Han tittar en stund och fortsätter uppströms.

Någon bland samariterna ropar till honom : ”Hallå där, ska inte du stanna kvar för att hjälpa till med dessa sårade människor? Var har din medmänsklighet tagit vägen?”

Mannen svarar : ”Nej, jag ska gå och stoppa den som skadar dessa människor!”

Anekdoten passar väl i detta sammanhang. Om alla de som vill få slut på diskrimineringen rusar uppströms för att förändra samhället i dess socioekonomiska, kulturella och politiska

20

struktur lär vi förlora många sårade kroppar innan vi har satt stopp på orättvisan som diskrimineringen innebär.

Men om vi bara fortsätter att dra upp och vårda sårade kroppar lär vi fortsätta i all evighet.

Dessa två är inte motsatser, utan komplement. Konsten är att kunna dels hitta sin egen plats i någon av dessa komplement och dels att kunna föra dem ihop.

Att förändra samhället i sin grund och att förändra vardagen för en och annan individ påminner mig om Bertolt Brechts resonemang om att göra godheten möjlig eller att vara god.

Jag tror att göra godheten möjlig förutsätter många som är goda. Det är kanske där uppgiften börjar, där kulturen och kulturarbetaren har sin utmaning?

Seroj Ghazarian Solidaritetsarbetare

ANNONS

21

Flash från verkligheten:

Sjuk vård Särskrivningen har nu även drabbat vår hälsa. Anno 2012 har vi sjuk vård istället för sjukvård.

En trasig rygg har tvingat mig till många läkarbesök men har framförallt inneburit väntan på operationer. Har stelopererat nacken och fått flera diskproteser i ländryggen. Skulle kunna skriva en tragikomisk bok om alla märkliga upplevelser som den så kallade vården inneburit för mig. Begränsar mig här till att kort nämna några.

Jag väntade på nackoperation och var sjukskriven 50%. Mina smärtor gjorde att kirurgen ändrade sjukskrivningen till 75%. Då blir jag helt utskriven av Försäkringskassan! Kirurgens intyg underkändes av Försäkringskassan.

Kirurgen skrev då ett kompletterande brev och bad dem kontakta henne om något var oklart. Hjälpte icke!

Jag överklagade till Försäkringskassan.

Fick nej. Jag överklagade till Länsrätten.

Fick nej med motiveringen att läkarens intyg inte var fullgott.

nting i min karen inte skrivit någo " Det visade sig att lä journal – helt blankt!

Ingen av myndigheterna hade

"

Då jag, ombedd av läkaren, kom till min vårdcentral Capio Axess i Haga för att hämta mitt sjukintyg och recept så fanns där ingenting. Det visade sig att läkaren inte skrivit någonting i min journal – helt blankt!

Jag vände mig till hans chef.

Ville träffa läkaren och få en förklaring.

Det gick inte.

Väntade på magnetröntgen efter att min vårdcentral skickat remiss till Carlanderska. Då jag efter nästan tre månader ringde dit fick jag veta att de endast tog emot vårdtagare med privata försäkringar.

Förväntades jag vara synsk, eller?

22

kontaktat läkaren. Då jag inte klarade av att arbeta mer än 25% så tvingades jag låna pengar under nästan fyra månader. Orkade inte överklaga till nästa instans.

Har nu åter tvingats till sjukskrivning på grund av svår värk på nya ställen.

Försäkringskassan underkände läkarens intyg. Läkaren skrev inget kompletterande och Försäkringskassan påminde honom två gånger.

Försäkringskassan skrev till mig att jag kommer att utförsäkras om inget intyg inkommer. Själv ringde jag, mejlade samt lämnade brev direkt till läkaren på Majornas vårdcentral. Beskrev ingående mitt tillstånd för att underlätta hans skrivande.

Besökte slutligen chefen för vårdcentralen samt parkerade mig på spottavstånd utanför läkarens dörr. Hans svar löd ”Jag har inte haft tid”.

Samma dag tog han sig tid och jag fick min sjukpenning retroaktivt. Under drygt 40 dagar fick jag inte ett öre.

Väntar nu på en tredje ryggoperation.

Ytterligare en undersökning samt magnetröntgen måste göras dessförinnan. Har väntat sedan i juni. Ringde igår till det privata sjukhuset för att höra.

– Oh, vad bra att du ringde! Ser här att du fallit ur, därför har ingenting hänt, beklagade rösten i andra änden...

Dagligen inträffar tragedier med koppling till ekonomiska besparingar, bristande ansvar och avsaknad av civilkurage.

Hela vår offentliga sektor rasar samman.

Fullständigt tankebefriade projekt rotar sig och så kallade riskkapitalister lever livets glada dagar på vinster från våra ihoparbetade skattepengar.

Vi får veta att vi måste spara, att vi inte längre har råd. Samtidigt kan vi läsa om hur höga tjänstemän och politiker roar sig för våra pengar. Pengar som, enligt dem själva, inte finns.

" – Oh, vad bra att du ringde! Ser här att du fallit ur, Jag hör ändå till de lyckligt lottade. därför har ingenting hänt I stort sett varje vecka kan vi läsa om hur ignorans och vanskötsel skapar onödigt lidande. En del människor dör på grund Men inte tar de några springnotor – pengarna finns. De reser, äter och av sjuk vård. dricker gott och låter sig roas på andras bekostnad. Detta trots att de tillhör dem i Ambulanser som inte kommer fram – samhället som utan vidare har råd att förarna skulle på lunch. själva betala.

Personal på SOS Alarm som leker gud Så skamlöst fräckt! och nekar ambulans när en ung man med svår andnöd ringer flera gånger – mannen dör.

En dam blir bortglömd av hemtjänsten – hon drabbas av stroke och dör.

"

Birgitta Falk

En sjuk flicka får fel diagnos och skickas hem från sjukhuset – hon dör ...

23

Förakt och motstånd Ressentiment, det franska begreppet för förakt, förbittring eller agg, betecknar i filosofin en kronisk känsla av maktlöshet mot ett övergrepp av abstrakt form.

Vänder man sig, liksom Althusser, till psykoanalysen – och då särskilt till Lacans psykoanalys, hittar man också liknande förklaringar.

Känslan av förakt riktas här exempelvis mot det ekonomiska systemet eller etablissemanget; dock gör objektets abstrakta natur att den kännande individen förblir passiv.

Lacan menade att det omedvetna (som var av intresse även för Marx och Engels) är strukturerat som ett språk, vilket kan tolkas som att det omedvetna undergår alla lagar och regler som språket innefattas av.

Allt efter att Nietzsche diskuterade begreppet har det avhandlats av filosofer, psykologer och sociologer.

Ett potentiellt motstånd kräver därmed ett nytt språk; ett språk som inte vidare stabiliserar ideologin och förpassar Kopplingarna till herre-slav-relationen har väsentliga begär och mänskliga behov till det omedvetna. Marx och Engels översatts i klasstermer, och fler menade att arbetar-klassen lever i en argumenterar för det klassrelaterade ”falsk medvetenhet”, på samma sätt som motstånd som kan formas utifrån Althusser menade att den fria viljan är ressentiment. blott en ideologisk illusion, och att vi

" man är liksom nästan där, men aldrig riktigt inkluderad " Men vad för motstånds- och mobiliseringspotential finns i denna känsla, och vilka har möjlighet att föra ett reellt motstånd?

människor ser verkligheten i imaginär form. Sociala klasser som erhåller hög social mobilitet skulle kunna känna ressentiment just på grund av dessa resor i klasshierarkin (man är liksom Den marxistiske filosofen Althusser menade att vi alla är ideologiska subjekt nästan där, men aldrig riktigt inkluderad), – vi är alla införlivade i ideologin, och det men vad händer med de grupper som inte har möjlighet att göra dessa potentiella motstånd som finns mot klassresor? ideologin är i själva verket införlivade, accepterade och stabiliserande av Om ideologin omöjliggör vissa ideologin. känsloyttringar på grund av språkets brister, hur kan då ideologin möjliggöra Han använde sig av psykoanalysen för ett uttryck för ressentiment i oetablerade att förklara hur ideologin införlivas genom individen och menade vidare att sociala klasser? ideologin enbart finns genom och för individen.

24

Möjligen skulle denna känsla förtryckas genom ideologi och språk till individens omedvetna och det skulle vara svårt, om inte omöjligt, för henne att erfara denna känsla.

Den oetablerade individens begär tycks alltså sakna ett eget språk, vilket dömer henne till tystnad. Därför måste språket formas så att en annan verklighet kan förklaras, och ett potentiellt och reellt motstånd formas.

Den skulle snarare yttra sig som diverse symtom i individen (ångest, skuld, skam) Möjligen kan ett forum för detta hittas i litteraturen. eftersom den rådande doktrinen i samhället tenderar att isolera och individualisera känslor.

Sara Andersson

ANNONS

mr. montanas

vinklingar

ANNONS

26

Recept:

ALOO PALA K

Du behöver: 250 gram färsk spenat (frusen fungerar också men...)

5 rejäla tomater, väl mogna 2–3 dl vispgrädde (eller efter smak) 1 gul lök 4 klyftor vitlök 1 "tumme" ingefära 1 färsk röd chili med sting i 1 tsk spiskummin 1 tsk bruna senapsfrön 1 msk mortlade korianderfrön 1 msk garam masala 1 msk gurkmeja 1 tsk cayennepeppar 300–400 gram potatis 1 förpackning ekologiska kikärter 3–4 dl vatten Salt , färskmalen svartpeppar Håret i väst, mustaschen på skev kant och kniven i högsta hugg – det är så man tillreder en indisk gryta som svensk smålänningsgöteborgare.

Tomaterna bestals på sin kvist och hackades grovt innan de hamnade i en gryta och fick sjuda i sin egen vätska till de hade kokat sönder. Tomaterna silades genom ett durkslag för att sålla bort skalen och kvar fanns en god tomatsås utan bismak från någon förpackning.

Gul och vit lök samt ingefära finhackades till tonerna av något osammanhängande skval från TV:n i andra rummet. En rejäl gjutjärnsgryta hettades upp och smör tillsattes, fortfarande till tonerna av ett tv-skval.

Båda löksorterna och ingefäran tillsattes och fick bryna på medellåg värme i ca 10 minuter.

Chili, spiskummin, senapsfrön, mortlade korianderfrön, garam masala, gurkmeja

och cayenne tillsattes löksteket och fick bryna några minuter för att locka fram alla dofter och smaker från kryddorna.

Tomatsås, hackad spenat och vatten tillsattes med dålig jargong och fick koka upp. Hela rasket fick sedan småkoka utan lock i ungefär 20 minuter.

Tydligen är det så att om man kokar spenat under lock så blir den grå och trist. (Har inte själv provat detta men är inte helt säker på att det stämmer.)

Medan det kokade tillsatte jag vatten då och då eftersom jag tyckte det blev lite torrt.

Potatisen skalades med stort mod, hackades i kuber och kikärterna sköljdes väl. När de fanatiska 20 minuterna hade passerat så släpptes potatisen i. Det hela fick koka ytterligare ca 30 minuter till potatisen var klar och då tillsattes kikärterna och grädden. Allt smakades av med salt och peppar.

Serverad med ris, färsk spenat och lite grovt bröd och fick uppleva sjukt fina dofter och aromer som dansade foxtrot på tungans kullar till smaklökar.

Henrik Bladh www.ensaligsoppa.se

27

Vi återkommer i december!

Bli medlem via vår hems ida för att garantera att du får nästa upptryckta nummer.

turarbetare, Vi söker även skribenter, kul h annonsörer som samarbetsorganisationer oc aliserat kulturliv. delar vår tanke om ett radik

www.federationen.se ANNONS