Federationen #4 2012 by Federationen

Kulturarbetarna - avantgardet inom arbetstidsförlän gning

ycket Frihet i uttr

PK-Julpyssel

Poesi för massorna

minism Rasism och antife går hand i hand

Summering av året

Ska jag ta h and om min b roder?

Mr. Montanas Vinklingar

tsliv Arbetsliv Larvbe Jag har tappat min kristallkrona i golvet

Flash Från Verkligheten:

bristerna i psykvården Konsten att uttrycka

sin åsikt

Greiders nålstick

nd frihet = välstå = d o m = t he g Tryg

Om oss Federationen är en öppen och ideell kulturförening som står upp för de politiska färgerna Röd, Grön, Svart och Rosa. Dessa färger filtreras bäst genom orden Solidaritet, Strukturkritik och Radikalitet. Fanzinet finansieras av annonsörer, enskilda bidragsgivare och genom medlemsavgifter. Fanzin#4 har en upplaga på 100 exemplar, samt sprids via nätet. Fanzinet skickas kostnadsfritt till våra medlemmar och vi ger i dagsläget ut fyra nummer per år. Allt material används efter tillstånd från varje kulturarbetare. Alla rättigheter innehas av varje enskild kulturarbetare. Följ vår framfart på nätet: Twitter: @federationen_se Webb: www.federationen.se Facebook: www.facebook.com/Federationen Mail: styrelsen@federationen.se

Det är vi som är oppositionen!

ANSVARIG UTGIVARE Mattias Dristig

Greiders

OMSLAG Alyssa Ayeb

nålstick

REDAKTÖR/LAYOUT Chantal Kronberg Pusnik

ledare: Federationen, detta kära lilla monster Välkomna till nummer 4 av Federationens Federationen är människovärdig Fanzin! kulturpolitik. Federationen är inte en klubb för självgoda hipsters med bakåtslickat hår. Inte heller är Federationen ett bemanningsföretag som finns där för att ta bort dina rättigheter.

Federationen är av var och en efter förmåga – åt var och en efter behov. Federationen är du när du inte går upp till jobbet på morgonen utan istället skriver en låt.

Federationen är inte ett Happy Meal på McDonalds och inte heller det lätttuggade pocketstället vid kassorna på ICA.

Federationen är du när du ordnar en gatufest, en demonstration eller drar ner brallorna på en borgare.

Federationen är inte din chefs pinsamma rasistskämt vid fika-bordet och inte heller är Federationen dina kollegers fega medbrottsliga medrövhårs-slickeri. Federationen är allt annat än menlös.

Federationen är visproggpunk, tårtkastning, gyttjebrottning, skrivarsällskap, amatörteatrar, trubadurkvällar och en förändring av livet. Ditt eget och vem vet, kanske mer än så.

Federationen är inget riskkapitalbolag, inget snutglorifierande program på 3:an och inte heller ett toppmöte för feta politikersvin.

Federationen är Suffragetter, Frank Zappa och AdBusters.

Federationen är inte Bonniers, Facebook, EMI eller Walt Disney.

Federationen, detta kära lilla monster, blir vad vi gör den till!

Gå med oss!!

Däremot är Federationen en knytnäve i trynet, en generalstrejk, ett dansande skrattande sjungande sabotage. Federationen är när vi fångar in kulturministern, rullar henne i tjära och fjädrar och driver ut henne från stan.

Jonas Ulfvarsson

Rasism och antifeminism går hand i hand Det strukturella förtrycket av kvinnor är av samma karaktär som rasismen. Jämställdhet mellan könen och jämlikhet mellan alla människor oavsett etnisk bakgrund och hudfärg, de går ofta hand i hand. Det handlar om makt och vem som har makt i samhället. På samma sätt som kvinnor nekats inträde i samhällets alla delar, har rasismen haft som följd en diskriminering av människor med annan etnisk bakgrund eller hudfärg. Följden blir ett samhälle med olika möjligheter för människor att utvecklas i och att känna tillhörighet med. Det är alltså inte en slump att Sverigedemokrater ofta tycker att vi ska slopa jämställdhetsarbetet och stoppa invandringen. Men som Gudrun Schyman sa under mänskliga rättighetsdagarna, så bör inte frågan

Begreppet myntades i början på 80-talet av feminister som kritiserade det faktum att bara vita feminister inom genusforskningen talade om förtryck av kvinnor, som om det fanns en enhetlig grupp som kallas ”kvinnor”. Dock ser verkligheten olika ut beroende på var du bor, din hudfärg, vart du anses komma ifrån osv. Att ha ett intersektionellt perspektiv på jämställdhet innebär att man tar i beaktande andra kategorier än endast könen, det manliga och kvinnliga. De kategorier som nämns i genusforskaren Nina Lykkes bok Genusforskning: En guide till feministisk teori, metodologi och skrift, är etnisk bakgrund, hudfärg, ålder, sexualitet, funktionsnedsättning och klass. Visst kan vi ibland tala om en grupp som kallas kvinnor, men det är också viktigt att se på olikheterna inom gruppen kvinnor.

" Visst kan vi ibland tala om en grupp som kallas kvinnor

men det är också viktigt att se på olikheterna vara huruvida vi ska eller inte ska arbeta med jämställdhet. Det är bara ett faktum att man måste jobba med jämställdhet mellan könen på samma sätt som vi måste jobba med att skapa jämlikhet och för ett antirasistiskt samhälle. Detta då det finns både statistik och forskning på ojämställdheten och ojämlikhetens effekter. Och det är just av den anledningen som det är intressant med ett intersektionellt perspektiv på jämställdhet.

inom gruppen kvinnor. " En kvinna i Sverige som anses vara etnisk svensk har enklare att få arbete än en kvinna som inte anses vara etnisk svensk. Detta är ett faktum. Alla kvinnor har inte samma möjligheter och deras rättigheter respekteras inte lika mycket. Ett intersektionellt perspektiv hjälper oss att analysera samhället ytterligare och är ett verktyg för att komma åt maktsordningar – både den ojämlika och den ojämställda.

Zeinab El-saneh

annons

Kulturarbetarna avantgardet inom arbetstidsförlängning Arbetarklassen är heterogen. Flera olika intressen splittrar klassgemenskapen och utgör komplexa dilemman för arbetarklassen som helhet att ta ställning till. Ett sådant problem är just arbetstiden. Flera sociologer har redan studerat fenomenet att gränsen mellan arbetstid och fritid har en tendens att suddas ut för mellanskiktet (se fotnot 1 och 2). Medan arbetstiden är hårdvalutan på arbetsmarknaden (se fotnot 3) har det för en växande skara kommit att handla allt mer om att trivas och njuta av sitt arbete.

För kulturarbetarna har det under en längre tid blivit allt mer tydligt att det dels inte betraktas som ett riktigt arbete eller att arbetet kan, bör och ska utföras under dygnets alla timmar, veckans alla dagar, årets alla månader. Detta har i sin tur visserligen existerat i andra yrken tidigare. Byggnadsarbetare, vårdpersonal och transportpersonal. Men det har kommit, att genom kulturarbetarnas lustbetonade arbete, användas som en murbräcka in mot den

" Att vara en god arbetsköpare idag är att låta sina arbetare använda sin kreativitet och vilja till utveckling " Att vara en god arbetsköpare idag är att låta sina arbetare använda sin kreativitet och vilja till utveckling. Detta i sig behöver inte i grunden vara något dåligt. Å ena sidan går det att se det som att arbetarna överanvänder sin tid åt arbetsköparen närmast frivilligt. Å andra sidan går det att se det som att vissa yrken humaniseras. Det betyder att relationen till det alienerande arbetet fördjupas, om än i en kreativ bemärkelse.

övriga arbetsmarknaden. Uppfattningen att det är tillåtet att arbeta på olika tider, så att säga mer fritt, breder ut sig och är inte bara accepterat utan uppmuntras också av arbetsgivare.

Det är idag inte ovanligt att träffa personer som menar att det passar dem att jobba natt, de skulle dessutom mena att de inte skulle kunna tänka sig något annat. I den meningen hade det varit intressant att se attitydundersökningar Detta kan vi se i att allt fler människor ser som visar var den svenska arbetarsitt yrkesval som en del av sitt självförklassen står i dag i uppfattningen om verkligande. Trots att det egentligen är arbetstider – när de förläggs et cetera. våra drömmar som styr, så ska detta förverkligas genom att omsätta vår tid i Kulturarbetaren blir en del av en ett kreativt yrke för att vi ska bli erkända kapitalistisk dagordning som har en enda och självförverkligade. punkt och det är att anpassa sig till Eller ännu hellre i en enskild firma, så att förutsättningarna för att öka vinstuttaget. du slipper ha en chef. Med tanke på att mängden konjunkturTiden blir central för de arbetare som har anpassad arbetskraft ökar i Sverige (och ett yrke som inte är en del av deras sannolikt även i världen) kommer också självförverkligande. behovet av en sådan dagordning att bli

allt tydligare för fler arbetare. Det vill säga att kategorier som inte tidigare behövt anpassa sin lediga tid utefter arbetstiden nu också måste göra detta. Detta kan sättas i förbindelse med kulturarbetarnas syn på arbetstid, det vill säga att det inte finns någon tydlig skillnad mellan när arbetet inträffar och ledigheten. Inte heller kommer helger, lov och veckodagar att ha samma innebörd.

som ursprungligen mer eller mindre betydde hantverk och hantverkare. ”Livet är ett hantverk” ger en mer sanningsenlig bild av samhällsklimatet och understryker uppfattningen om ”verk”.

Varje människas liv är ett ”hantverk” eller om man så vill ”konstverk”. Bruket av gravstenar kan ses som en del av detta. Vårt helgade liv skall ihågkommas av Försörjningen är det som gör att vi vill ha senare generationer och vårt arbete ett arbete i dagsläget. Inte för att arbetet skall icke ha varit förgäves. På så vis förlängs arbetstiden in i är särskilt kul eller självförverkligande. Men arbetet ses som ett värde i sig själv fritiden. Vår produktivitet ska vara oss själva till gagn och nytta. Inte bara det idag. Det goda arbetet. Uppfattningen att vi ska använda vår kreativitet för att alla ska kunna förverkliga sig själva andras skull, den ska dessutom räcka till genom arbetet genomsyrar allt mer. vårt eget livsverk. Framför allt inom vänstern. Högern ser Ordet livspussel är en tydlig anspelning mer arbete som ett behov och en på att det är en helhetsbild vi försöker nödvändighet och något som man ska kunna tjäna pengar på. Vänstern menar skapa. Inte bara ska bitarna få plats och passa ihop, de ska dessutom skapa en att man ska kunna kompetensutvecklas och växa inom sitt arbete under hela livet enhetlig bild av vad som är vårt liv. – det så kallade livslånga lärandet.

arbete i dagsläget " " Försörjningen är det som gör att vi vill ha ett Arne Helldén skriver i sin bok Arbete – ur arbetets idéhistoria att det agrara arbetet var svårare att överblicka i sin helhet, och till sin karaktär meningslöst, eftersom det enbart fyllde de grundläggande behoven för överlevnad. Ett livsverk kunde inte sammanfattas genom att räkna antalet skäppor säd man producerat. Möjligen kunde man se om gården växt, eller om familjen Livet i alla dess beståndsdelar är någon nödgats att flytta, men utöver det var form av arbete. ”Livet är en konst” är inte mätbarheten i den mänskliga minst en betoning på hur viktigt det är att utvecklingen kraftigt försvårad. Däremot pryddes många alldagliga ting med fylla sitt liv med ett aktivt innehåll. Konst kommer från tyskans Kunst och Kunstler bilder och utsmyckades omsorgsfullt. Men medan det kan vara roligt att lära sig mer saker om sitt jobb och att vänstern vill återupprätta en yrkesheder, så blir det allt mer uppenbart att människor vill mer med sina liv än att arbeta. Oavsett hur givande vårt arbete är så finns det ett liv utanför det. Där har kulturarbetarnas lustfyllda arbete fått en central del av propagandan.

Som Helldén beskriver det ”intill det att de försämrade brukbarheten”. Men även i det agrara samhället fanns en längtan bort från arbetet och slitet. Detta blev tydligt i hur himmelriket uppfattades. Det var fritt från arbete och paradiset bestod i att ”vila i frid”. Vårt himmelrike kan uppfattas med ”vad ska man göra sen då?” Kulturarbetarens himmelrike består sannolikt i att få möjlighet att leva mer grundade liv. De vill att villkoren och tiderna också anpassas efter dem. Många är det nog som avskräckts i sina tankar för att arbeta kreativt på grund av den höga stressen, både för den egna ekonomin och i själva arbetet. Men lika många lockas av det. Intensiteten är sannolikt inget som kulturarbetarna vill förlora. Himmelriket blir därför att få genomföra sina drömprojekt. Konstnärer har tidigare betraktats som kontraetablissemang, men har kommit att bli en alltför väl anpassad del av just ideologiproduktionen. Egentligen ingen olycklig omständighet så länge det är progressiva krafter som styr i landet, men det förvandlas snabbt till en borgerlig hegemoniapparat så fort vinden ändras. Inte för att konstnärerna byter sida utan för att de byts ut och för att de bilder som reproduceras inkorporeras in i en kontext som är genomborgerlig. Marianne Lindberg De Geers bild av Adelsohn-Liljeroths tårtskärande på Moderna Museet (som blev omåttligt populär) visar inte bara en moraliskt tveksam handling, den visar också i grunden den bild av arbetet som förmedlas.

Som konstnär ska du dessutom vara villig att offra din egen hälsa för arbetet – något som blir allt mer uppenbart på dagens arbetsmarknad. Dödsolyckorna och olycksfallen ökar. Facket och vänstern hävdar att det beror på den borgerliga regeringens nedskärningar på arbetsskydd, men det beror också i hög grad på hur ideologiapparaten förändrats. I den meningen sträcker sig arbetstiden ända in i döden.

Andreas Kjellander

Fotnot 1 Mellanskiktet är de delar inom arbetarklassen som

visserligen är en del av produktionen men som inte är i alla avseenden nödvändiga för dess genomförande. Det vill säga chefer, läkare, journalister m.fl. Rollen i produktionen avgörs utifrån konsekvenserna det får om konfliktåtgärd vidtas, exempelvis strejk. I det läge produktionen inte hämmas kan man anse att den yrkeskategorin tillhör mellanskiktet. Därför finns det lägre, mellersta och övre mellanskiktet för att tydliggöra även deras roll i förhållande till det historiemateriella schemat. 2 Roland Paulsen, Arbetssamhället – hur arbetet

överlevde teknologin (2010) 3 Alltså inte enbart arbetskraften som sådan, och för

arbetarna heller inte längre enbart den kontanta betalningen.

Bilder av Alyssa Ayeb

kristallkrona Jag har tappat min i golvet Jag har tappat min kristallkrona en gång för mycket, men det var golvet som gick i kras. Alla golv, i alla hus, och jag faller handlöst mot marken. Men jag slår aldrig emot. Även fast jag vill. Jag bara fortsätter falla. Skrika. Ramla. Bergochdalbanekänslan i magen känns evig. Jag vill kliva av. Men säkerhetsanordningen vägrar släppa. Den bara trycker hårdare och hårdare mot mitt kön.

Jag förstår inte vad som händer. Försöker andas. Försöker tänka. Långsamt. Jag försöker skaka av mig knivarna. Eller använda dem för att sprätta upp huvudet och slita ut de elektriska ålarna. En efter en. Skära upp dem och servera som sushi. Jag trycker febrilt mot bergochdalbanans säkerhetsspänne. Ingenting händer. Jag klarar inte det här. Kroppen blir matt. Som ett bananskal utan banan. Det är bara utsidan som syns. Men alla fula prickar finns inuti, och ingenting är rättvisemärkt.

Jävla bisarrt, egentligen. Jag sitter i ett litet vandrarhemsrum i Malmö och skriver på jobbets laptop. Just nu vet jag inte om jag kommer klara att fortsätta.

Jag pratar med mig själv. Försöker resonera mig fram till någon slags plan. Ber mig själv sätta mig ner och vila. Sluta jaga. Sluta hoppa efter stjärnorna. Det är inte ditt jobb att fånga dem, säger jag till Jag har tappat kristallkronan. mig själv. Det är Fåglesang, eller vad Jag tappade den rakt in i magen och när heter han? Han som försakade sin fru för jag tände ljuset gick det en propp i mig. att åka med på amerikanarnas skolresa, för en sammanlagd kostnad av hus och Kortslutning och de elektriska ålarna spred sig ut i armarna, ner mot fötterna, tak till alla hemlösa. Låt Fuglesang plocka stjärnor. genom varje ben. De sög ut all fukt ur min hals, och simmade upp i mitt huvud. Där är de nu, och äter hjärnceller. Pissar ”Det är ingen björn”, säger jag också, på drömmar. Ejakulerar och multiplicerar efter 20 000 kronor i terapi. Men visst fan var det. och avlar sig.

i själen. ” Det är som tiotusen trasiga knivar längst inne Så känns det. " Det är som tiotusen trasiga knivar längst inne i själen. Så känns det. Som trubbiga, trasiga, infekterade knivar som skvalpar runt i själen och skär små hål i allting jag tror på, allting jag önskar, allting jag någonsin vill eller velat ha.

Jag har tappat kristallkronan en gång för mycket, och ljudet fick alla grannarna, och alla grannarnas grannar att komma på te och kaffe. De frågar mig frågor.

Hur jag mår, vad jag gör nuförtiden, vad jag vill bli när jag blir stor. De slutar aldrig. Vägrar gå. Frågorna bara fortsätter. Jag har inga svar. Inte längre. Jag vill bara bort, säger jag. Här, ta mina nycklar. Använd min lägenhet till ert jävla knullkalas. Ni kan lägga ut plast och bara spola av sen, när ni våldtagit alla tankar och drömmar och tvingat in dem i blanketter och ansökningar. De tittar på mig, förstås. De förstår inte vad jag pratar om. Vad jag syftar på. De står där, med öppna munnar. Som behållare vars innehåll successivt och genom åren spätts ut med vatten. Och lera. De är lika gråa som betongen de lever i. Och sorgen är inte längre svart. Sorgen är gråa människor, i gråa hus, under en grå himmel, i ett grått land, under blå och röda fanor. I hemlighet vill jag ändå vara som dem. En del av mig i alla fall. Jag vill fokusera på att hinna hem till Let’s Dance och jag vill stå och fundera på vilken av OLW:s dippsåser som passar bäst till grillchips. Jag vet att det inte är så enkelt, att grannarna även funderar på andra saker, att de också gråter på nätterna – det hörs i ventilerna – att de också bränner sig på heta ugnar. Men i mitt cyniska förakt förvandlas de ändå till grillchips. Jag har tappat kristallkronan i golvet. Jag var på väg till köket för att laga mat åt tredje världen, när det hände. Kungen satt beredd att hålla tal och Reinfeldt hade samlat Näringslivet. I hemlighet hade jag planterat en bomb, under deras säten. Men det blev något fel.

Jag snubblade och svalde bomben och den detonerade i mitt balanssinne. Nu brinner det därinne, men det finns inget vatten att släcka med. Ålarna har sugit i sig all näring. Knivarna och bergochdalbanan. Ett vandrarhemsrum i Malmö. Jag har en vecka på mig att komma på hur jag skall kunna ordna upp mitt liv. Det känns som en svår uppgift. Det är framförallt två saker jag inte kan komma på. Hur skall jag få tankarna att sluta resa fritt på min hjärnas spårvagnar och hur skall jag få virvelvinden i magen att förvandlas till kroppsgas, så att jag kan fisa ut den och göra plats för ny näring och vitaminer och mineraler? Jag vet vad jag måste göra, men jag vet inte riktigt hur man gör. Och hur man tar sig loss från bergochdalbanan. Hur man drar ålarna ut, genom öronen. Hur man förvandlar knivarna till pennor, så att själen äntligen kan få skriva vidare på sin förlorade frihetssymfoni. Jag har tappat kristallkronan i golvet. Men det var inte kristallkronan som sprack. Det var jag. Vill du hjälpa mig, att leta efter alla bitarna?

Thor Rutgersson

mod Trygghet = frihet välstånd

Det sveper hårda vindar över Sverige igen, pålitliga indikatorer (antal googlesökningar på ordet varsel, till exempel) visar att vi är på väg mot en liknande situation som vintern 08/09.

Det finns en stor skillnad. Vintern 08/09 var fortfarande de som hamnade utanför arbetsmarknaden en del av systemen. De var ofta fastanställda med a-kassa. De som lämnar företagen denna vinter kommer till stor del att vara bemanningsanställda eller visstidsanställda och antagligen kommer bara några få att ha kvalificerat sig till att få ersättning från a-kassan.

Det beror självklart på att den ekonomiska tryggheten försvunnit men också vissheten i att samhället tycker att det är en bra idé att vi tar hand om varandra. Arbetslösheten är vårt största hot på väldigt många sätt, eftersom hög arbetslöshet överskuggar andra nödvändiga saker vi ska ta itu med, miljön och klimathotet till exempel.

" I ett samhälle med trygghet är omställning De stora företagen har förberett sig ett positivt begrepp. för denna situation och I dagens Sverige är det ett hot. politiken tillåter det. Socialförsäkringarna går plus, Världen ser också väldigt annorlunda ut de kompenserar skattesänkningarna. än när vi hade 2% arbetslöshet i Sverige. Samhället har i mångt och mycket rivit Det var längesen nu. kontraktet med invånarna att om du kämpar och sliter så får du trygghet Systemet som saknas är ett där tillbaka. invånarna i landet vågar nya vägar. Vi kan inte längre hoppas på att Trygghet kan nästan ordagrant exportindustrin ska hämta sig och översättas med jämlikhet i meningen anställa igen. Det krävs investeringar i jämlika ekonomiska och sociala villkor. nya sätt att skapa välstånd och jämlikhet. När ett land har jämlikhet finns också Den otrygghet vi lever i nu föder istället trygghet. misstro och missnöje. Där tryggheten försvinner lämnas plats Med blicken fäst på Europa kan vi se åt andra saker. Osäkerhet, rädsla, känslor av underlägsenhet, hopplöshet, otäcka mönster och ekon från 30-talet bitterhet, svaghet, ilska, desperation och hörs allt tydligare. I Sverige hörs de också. hat.

Egoism, missnöje och misstänksamhet växer, rädslan för den egna försörjningen överskuggar viljan till utveckling. I ett samhälle med trygghet är omställning ett positivt begrepp. I dagens Sverige är det ett hot. Även om det inte sker via en klockren intellektuell övning så kan jag någonstans förstå att de som ser sin sociala trygghet försvinna, och istället får se utländska arbetare komma in och trycka ner lönerna, inte gillar invandrare. I LO:s manligt dominerade branscher växer främlingsfientligheten och facket reagerar långsamt.

Det är enbart staten som kan göra det. Metoden och målet är detsamma. Jämlikhet. I villkor, chanser och status. Mod och generositet finns överallt men ibland är det svårare att hitta dem. Speciellt som oviljan mot det främmande, i Sverige liksom i andra länder, är så stark. Det finns dock en speciell krydda som framhäver mod. Det är trygghet. Trygghet låter tråkigt men i mitt huvud är trygghet=frihet. För är man trygg är man fri att utmana sig själv, sitt samhälle och sin samtid. Trygghet är alltså en av förutsättningarna för mod. Att våga språnget.

"Trygghet låter tråkigt men i mitt huvud är I deras fall är otryggheten dubbel. Dels är det ett resultat av globaliseringen och dels av regeringens politik. Istället för att facken får möjlighet att upprätthålla goda villkor för alla på svensk arbetsmarknad med hjälp av lagar, så tolkas EU:s direktiv så positivt som möjligt för de multinationella företagen, trots stora möjligheter att kämpa emot. Det är uppenbart att retorik inte alls biter på ett missnöje skapat i en fientlig miljö. Att säga att någon har fel räcker inte långt oavsett hur goda argumenten är. Samhället måste därför återupprätta ett starkt kontrakt mellan invånare och system genom handling.

trygghet = frihet." Det är också det som skapar möjlighet att bryta sociala mönster, att välja sin egen väg och vara oberoende av andra. Tryggheten skapar alltså lite paradoxalt både solidaritet och individualism. Det är fria, modiga individer som kommer att skapa framtidens välstånd i Sverige. Låt oss bara hoppas att de får vara trygga nog att vara modiga.

Staffan Lindström fritidspolitiker (s), digital aktivist på www.jamlikhetsanden.se

summering av året Vi slår oss en aning för bröstet och konstaterar att detta är det sista numret för året. Om man ska summera resan hittills så kan man väl säga att vi har uträttat mycket på den korta tid som vi har verkat som förening. På bara några månader har vi ordnat med en hemsida, fått ihop ett gäng betalande medlemmar, skapat samarbeten, röjt loss ganska rejält på Twitter och arrangerat några spelningar.

Detta, tillsammans med frivilliga bidrag, gör att vi kan utvecklas, arrangera spelningar och events. Det faktum att vi inte tar emot några kommunala bidrag eller dylikt, men ändå har lyckats med bedriften att pressa upp hela fyra fanzin samt genomfört flera events, det är stort!

Vi har garvat och slitit. Vi har stressat och pratat. Vi har fixat och trixat.

En spännande utveckling är det där med små kluster i olika städer. Tänk om det blir verklighet – lokalavdelningar/nätverk som arrangerar events och även bidrar till fanzinets innehåll – det vore en svindlande tanke!

Vi har markerat vad vi vill. Att ingenting är omöjligt och att framtiden ser ljus ut för vår förening.

När det gäller fanzinets fortsättning så bör det bildas en redaktörsgrupp (som inte nödvändigtvis är densamma

ligt " Vi har markerat vad vi vill. Att ingenting är omöj " och att framtiden ser ljus ut för vår förening. Någon gång i februari kommer vi att ha vårt första årsmöte. Då bestämmer vi, en gång för alla, hur stadgarna ska se ut framöver. Interimsstyrelsen kommer då att ställa sina platser till förfogande och verkligen utöka föreningens styrelse. Att medlemmarna tar en större plats i framtiden är även det av yttersta vikt, för att göra organisationen så platt som möjligt.

som styrelsen). Detta för att nå en större bredd när det gäller vilka skribenter och artiklar som kommer fram. Under 2013 så behöver föreningen även utöka medlemsrekryteringen, samt utarbeta strategier för framtiden. Men det, mina vänner, är en fråga för den nya styrelsen, som väljs på årsmötet.

En kallelse till årsmötet kommer att gå ut via hemsidan och via brev till de medlemmar som har betalt medlemsavgift. Tack vare medlemsavgifterna så står vi relativt starka ekonomiskt just nu, men vi kommer även i fortsättningen behöva annonsörer för att säkra upptryck av fanzinet.

Interimsstyrelsen

Jag och Lennon (dvs Magnus Johansson) levererade röjvisor på SS Marieholm (31 oktober 2012)

Kurbits & Rötjut var grymt uppskattade när de körde proggcovers och eget material på Allégården (19 maj 2012)

"Göteborgs svar på Thåström” - CJ "Pålle" Paulsson lirade nya och gamla klassiker på SS Marieholm (31 oktober 2012).

mr. montanas

vinklingar

gärna nummer får ta t e d r e s Du som lä

stötta osidsrag.

illigt b med ett friv

Sätt in valf ri summa på

PG 65 23 26 – 0 Mär k med "gåva"

l bidrag går oavkortat til verksamhet. Federationens fortsatta

Alla

Tack på förhand!

konsten att uttrycka sin åsikt ”Anny Berglin påstår att...”, ”Enligt Anny...”, ”Om du inte tycker som Anny så kommer hon säga att...”

Kan man inte förminska mig på ett sätt så försöker man på ett annat. Nästa steg är att hota mig med till exempel våldtäkt.

Ja, så här brukar det se ut när jag kollar av mina mentions på Twitter. Eller mina mail. Eller i diskussioner öga mot öga, för den delen, även om det sker mer sällan. Formuleringarna kan vara olika och skilja sig åt, men de har alla samma syfte: att beröva mig en egen åsikt, att ta ifrån mig förmågan att tänka egna tankar. Gemensamt för alla dessa kommentarer är att de alla formulerats av män.

Hur kan det, 2012, vara så otroligt provocerande att kvinnor uttrycker en åsikt? Hur kan det ses som något konstigt och såpass avvikande att män måste försöka bekämpa det? Jag har inga svar själv men det är så klart lätt att tro, att de män som beter sig så här är rädda för att förlora makt. Att förlora plats och utrymme i tillvaron.

oligt provocerande " Hur kan det, 2012, vara så otr att kvinnor uttrycker en åsikt? " Missförstå mig rätt nu, jag säger inte att alla män gör så här, utan att alla som gjort så mot mig är män. Vad är det då som är så farligt med den här typen av formuleringar? Varför blir jag så upprörd varje gång någon säger till mig att ”Du tycker ju att...”? Genom att berätta för mig, och för alla som kan tänkas lyssna/läsa, vad jag tycker så har man samtidigt ogiltigförklarat min egen förmåga att tänka och hysa en åsikt.

Tänk dig själv att i en diskussion eller debatt lägga fram ett argument och bemötas med ”Nej, sådär tycker du inte för du tycker på det här sättet.” Känns tanken frustrerande? Det blir värre. För de gånger jag ifrågasätter och påpekar att det är fult att klistra på mig åsikter jag inte har luftat, så bemöts jag allt som oftast av ”Men lilla gumman” eller som tidigare idag: ”Att du tycker vet vi. Men att du tänker var en nyhet.” som svar på min tweet om att ingen ska berätta för mig hur jag tänker.

Som om det bara finns ett begränsat mått utrymme som vi alla måste samsas om – eller i vissas fall försöka roffa åt sig så mycket som möjligt av. Personligen tror jag att det finns hur mycket utrymme som helst. Däremot tror jag inte att ett modernt samhälle har plats eller utrymme åt män som gör allt de kan, för att förminska kvinnor och trycka ner dem så hårt de bara kan. Kanske är vi ett hot ändå, kvinnor som uttrycker en åsikt och står för den. Jag tror dock att det enda vi hotar är män som inte har något bättre för sig än att ilsket leta efter kvinnor att trycka till på nätet. Sorry killar – det börjar bli hög tid för er att hitta en annan hobby nu.

Anny Berglin twittrande SD-basher

A N R O S S A M POESI FÖR JAG TAR KAMPEN

Lotta Skorp

ÅTERVÄNDSGRÄND Mattias Dristig

an Westerb

erg

Bakom stän gda dörrar i tysthet Samarbeta r en blåbru n styrka Som spride r rykten och sk itprat Rykten blir rädsla som fö d e r hat Hatet som vaktas av fö rstärkt polis Övervaknin g kontroll d ödar mitt liv Osynliga b ojor stänge r mig ute Tills den da gen komme r då jag ser Att det bara är jag som kan befria m Jag reser m ig ig upp och tar kampen

Man står där mot väggen i en återvändsgränd Inringad av ens egna tankar som mal och av medelklassens förljugna verklighetsbild I skuggorna viskas det om hur värdelös man är Att man är slut, färdig som människa Kasserad Bortslängd Ett och annat hånfullt fnitter (sådär överspänt) ekar i den där själsliga gränden

MEDIAFABRIKEN Andreas Nyquist

e På marken ligger stupade Fas3:ar som tomma skal

nöjesprogram Elektriska stolen publiken tävlar i lag om att få trycka på

Jag tar upp en sten Kommer döda den första jäveln jag urskiljer ur skuggorna, slå mig förbi pöbeln som har jagat in mig hit.

kvällens underhållning

knappen som

utanför sändning i ett hörn av lagerlokalen där några barn har tecknat sina drömmar med stulna kritor och vikt dem till små brev mellan sina kupade händer

Dom ska få se

lyfter en flock med vita duvor ut genom det stängda fönstret

DRÖMMER MIG BORT Camilla Kronholm Kom, älskade kom Kliv in i min kaotiska värld fylld av kärlek Här finns allt du önskar dig Allt du drömt om Kom och vila i mitt hjärta ett hjärta fyllt av kärlek till dig Glöm varifrån du kom Tänk inte på varför du kom Glöm vart du är på väg Kom och fly med mig in i nattens andetag Ge mig en sekund av evigheten där alla gränser suddats ut Kom, älskade kom in i mitt liv Stanna, du känner dig hemma här Du är lika vild som jag Du är lika vilsen som jag Vi två är natten och dag Kanske trodde du att jag inte fanns Lika ömtålig som du När vi ser på varandra, ser vi det ingen annan ser Jag är som du Du är som jag Att förstå vad som driver oss tillsammans är en omöjlighet Älska med mig som bara du kan Om och om igen i vår evighet Du ger mig mer än jag drömt om Kom in i min värld, älskade Stanna hos mig, som nu är vi Ur poesisamlingen: ”En kärlek så stor att den inte längre går att beskriva”

FÖRSVANN

Andreas Nyquist dan livet du böjde bara un gsta gräset försvann i det hö åren försvinner försvann som sp t av ett lyckat brot under planeringen natt du bara lyfte en helium av med ditt lager ten lld på Osynlighe eller blev du anstä med hög lön expert på luft du är så saknad tssalongerna saknad av skönhe er h ut ur modellbild där du klev in oc r ke ör rt sminkat m i skydd av ett hå ar ingsmakten sakn saknad som ordn framtida inbrott

ALLIANSENS DÖD Lotta Skorpan Westerberg Ni tog makten ni tog allt Alliansens lag den dödar Vår rättighet en luftbubbla Ett fängelse blev vårt liv Ni begår brott i lagens namn I maktens säte ni sprider kaos Spring lilla lakej bara spring Nu är vårt tålamod överfullt Vi tar tillbaka det ni stal Snart är Alliansens saga över

Flash från verkligheten:

bristerna i psykvården När jag blev tillfrågad om att skriva något om bristerna i psykvården, så var aldrig frågan ifall jag skulle komma på nåt att skriva om, utan vilka av alla historier som jag skulle fokusera på. Jag har nämligen, förutom att jag själv hängt i psykiatrin i flera år, stött på många människor som berättat sina psykhistorier för mig. Till slut bestämde jag mig för att skriva en översikt över det jag ser som de allvarligaste problemen i dagens psykiatri. Jag kom fram till att otillräcklighet, kortsiktighet och respektlöshet kan sägas karakterisera bristerna i psykvården. Samtidigt vill jag också förmedla hopp, vilket jag diskuterar mot slutet.

Patienter faller mellan stolarna på grund av olika regelverk hos vården och socialtjänsten, men också för att där den ena myndigheten släpper, tar inte den andra vid, utan båda ser det som att det är den andra myndighetens ansvar.

Kortsiktighet

Kortsiktighet är snarare norm än undantag därför att när vården får allt fler patienter som ska dela på allt mindre resurser så blir det svårt att motivera eller ens finansiera behandlingar som går på djupet. I slutenvården idag får patienter, vad jag vet, knappt någon annan behandling än medicinering eller elbehandling (ECT Electric Convulsive Treatment).

” Idag tvingas slutenvården nek a svårt sjuka människor vård, vilket äventyrar människors liv ”

Otillräcklighet

Över lag hör jag berättelser om för få vårdplatser och för lite resurser; utpumpad och ibland otillräckligt utbildad vårdpersonal; haltande samarbete mellan vården och andra myndigheter samt bristfällig metodutveckling. Idag tvingas slutenvården neka svårt sjuka människor vård, vilket äventyrar människors liv, både för dem som nekas och för dem som har en plats.

Som patient har en tur om det på avdelningen finns en psykolog eller sjukgymnast. Resten ska öppenvården ta hand om, som inte fått motsvarande ökning av resurser. (För ett tag sen sa min öppenvårdspsykolog: ”Vi får alltmer agera akutsjukhus.”)

Respektlöshet

Respektlöshet är ett adjektiv jag valde för att jag ideligen hör berättelser där patienten behandlats enligt en eller flera av följande alternativ: någon som behöver uppfostras;

någon som inte behöver lyssnas på; någon som inte vet sitt eget bästa (här är naturligtvis personer med bortkopplad verklighets-förankring undantagna!); någon som är en avvikare. Jag ser det även som en slags respektlöshet när psykiatrin inte tar hänsyn till att det ofta finns logiska förklaringar till varför folk mår som de gör. Att en blivit utsatt för våld, försummelse eller andra svåra förhållanden ses ofta som löskopplat från personens mående och agerande. Psykiatrin tar i terapi eller annan behandling heller sällan hänsyn till maktförhållanden, varken i relation till vad en varit utsatt för, eller i förhållande till vårdgivaren.

Det finns också en annan sak som ger mig hopp: vi psykpatienter. Många av oss har gått igenom helvetet men ändå lyckats överleva. Vi återhämtar oss och lär oss saker om oss själva. De flesta psykpatienter är väldigt kloka och eftertänksamma människor som kan mycket om livet. Likt livet själv så förändras vi och lär oss av detta. Så detta är mitt budskap till andra psykfall: var stolt över dig själv och din överlevnadsförmåga!

eller annan behandling ” Psykiatrin tar i terapi l maktförhållanden ” heller sällan hänsyn til

Hopp

Det kan tyckas vara en väldigt mörk bild av den svenska psykiatrin som jag tecknar. Enligt mig är problemen på systemnivå, inte enbart enskilda undantag. Samtidigt så menar jag inte att all psykiatri är problematisk. Tvärtom har jag och många med mig blivit hjälpta av psykiatrin (även om det ofta tagit för lång tid). Det finns en väldig massa bra människor inom psykiatrin, som brinner för det de gör och som har en bra kompetens.

Andy Följ mig gärna på twitter: @psykriot

frihet i uttrycket ”In much of our talking, thinking is murdered. For thought is a bird of space, that in a cage of words may indeed unfold its wings but cannot fly.” I Khalil Gibrans Profeten (1923) uttrycks talet som ett dräpande av tanken. Ord kan inte beskriva tanken, och man använder talet då man inte är tillfreds med sina tankar. Talet är alltså ett sätt att undkomma dessa. Endast i tystnad och ordlöshet kan tanken sväva fritt. Tystnaden kan här bli något befriande.

Jag återgår till min utsaga om att vi aldrig blir riktigt nöjda med det gensvar vi får av våra medmänniskor. Det kan vara ordens missvisande av tanken – vi kan inte riktigt förklara vad vi känner. Det kan också vara så, att vi är så pass ideologiskt missriktade att vi inte längre känner till våra begär. Vi kan inte forma begrepp kring våra begär, vi försöker, men orden kan omöjligt fånga våra tankar. Detta har jag skrivit om tidigare (Förakt och motstånd, Fanzin#3).

" Det är ofta i talet som vi kan erhålla förståelse från våra medmänniskor

t. ” – även om vi aldrig blir riktigt nöjda med gensvare Men talet är så mycket mer. Det är i talet som vi kan uttrycka våra åsikter, bekräfta det vi sett, reflektera över erfarenheter vi fått. Det finns likaledes något i talet som är befriande, liksom i tystnaden. Det är ofta i talet som vi kan erhålla förståelse från våra medmänniskor – även om vi aldrig blir riktigt nöjda med gensvaret. I psykoanalysen associerar patienten fritt med hjälp av talet – via orden greppar analytikern de begär och drifter som döljer sig i patientens undermedvetna. Det finns alltså något motsägelsefullt i denna diskussion som utgår från ett behov av frihet: man skulle kunna säga, för att undfly detta, att orden klär tanken i en slöja – en slöja som är ideologiskt färgad och missvisande, men utan denna slöja skulle tanken aldrig kommuniceras.

Var är då friheten; vilket uttryck är minst begränsande? Gester och mimik kan omöjligt vara befriade från de inskränkningar som vi kuvar under, eftersom våra kroppar är politiserade per se. Tystnaden kan vara en form av frihetsutövande, dock går uttrycket som sådant förlorat i denna form (frågan bör ställas, varför vi ens talar). Hur är det då med det skrivna ordet? I litteraturen kan det finnas ett forum för talet utan den medföljande politiseringen av kroppen och uttrycket. Det är ord skrivna på papper, det är metaforer och rytm, tankar som får dansa i ord som omsorgsfullt valts. Vi har ju redan förstått att orden i sig är begränsande, men i skriften blir kroppen åtminstone åsidosatt.

Det som dock kan vara begränsande är användningen av språket – metaforiseringen av tanken är något som man lär sig, det är inte något man redan kan (vilket blir en klassfråga).

Med detta mycket korta resonemang kan vi göra den högst temporära slutsatsen att även litteraturen, om än dock med sina befriande egenskaper, är ett problem för uttrycket.

Konstens apolitiska och intresselösa kriterier tystar den oetablerade individen – som om hon klottrat i marginalerna att ”allt jag säger i detta forum är politik”. Hennes språkanvändning och syfte med användningen av språket, gör att de som borde lyssna vänder bort blicken.

Den eviga frågan om den oetablerade individen kan tala fortsätter att erövra samma svar: nej, hon är fortfarande dömd till tystnad.

SARA ANDERSSON

annons

broder? ska jag ta hand om min Om man läser vad som står i Bibeln, så sa Kain så, när Gud frågade honom var hans bror var. Du som känner till texten, vet att detta var efter att Kain hade slagit ihjäl sin bror Abel. Denna text handlar inte om Bibeln, men rubriken beskriver hur alldeles för många människor i den rika delen av världen tänker. Vi behöver inse att vi alla hör ihop och att det jag gör här i Sverige, påverkar människor i andra delar av världen.

rättigheter inte är något som människor i utvecklingsländer kan vara intresserade av. Vi läser i tidningen och ser reportage på TV:n om hur illa vi behandlar grisar och kycklingar, men fortsätter ändå att köpa billigare ägg från burhöns, utan att se att vi själva är en orsak till hur djuren har det. I många utvecklingsländer bryts metaller till våra mobiltelefoner. Det får till följd att dessa länders vattendrag blir fulla av gifter. Vi vet att strider och krig finansieras med hjälp av dessa metaller, men vi låter det hela fortsätta, för att få tag på en billig iPhone 5.

Väldigt få av oss inser hur stor konsumentmakt vi faktiskt har. De flesta tror att det inte spelar någon roll vad just de gör, eftersom de bara är en ynka liten Vad det handlar om är alltså att just du väljer att tänka till när du står i butiken. beståndsdel i det stora hela. Detta sätt Flytta gärna handen en bit längs hyllan. att tänka är något vi måste förändra. Ta inte samma kaffepaket som du brukar, Några exempel på varor som inte odlas i utan se efter om tillverkaren kanske har en ekologisk, eller till och med en FairtradeSverige, beroende på klimatet, är kaffe märkt vara i sitt sortiment. och bananer.

” Våga kanske prova en annan till verkare, som har valt att KRAV-märka sitt kaffe. ” Dessa varor konsumeras däremot i stora mängder av oss, men tyvärr för det mesta utan någon tanke på arbetarna som odlar dem på plantagen. Vi tar det som självklart att andra gärna gör detta, utan att få speciellt mycket för besväret.

Våga kanske prova en annan tillverkare, som har valt att KRAV-märka sitt kaffe. Du kanske får en ny favoritsort?

Faktum är att mycket har hänt på marknaden sedan 70- och 80-talet, då ekologiskt kunde betyda torra och skrumpna morötter, som ”bara en mor kunde älska”, om du förstår hur jag Samma personer som för egen del menar. genom historien kämpat för rätten till semester, demokrati, medbestämmande, Idag är KRAV-märkta produkter så otroligt mycket bättre och väl värda de extra sjukersättning, anställningstrygghet och annat, tycker konstigt nog att dessa kronor de kostar.

Börja tänka på vad du stoppar i dig. Med konventionella varor (=det gamla vanliga) får du i dig rester av konstgödsel, bekämpningsmedel och mängder av olika kemikalier, som är till för att varan ska vara billig, ha rätt utseende och extremt lång hållbarhet, med mera. Köper du i stället ekologiskt, så slipper du massor av dessa kemikalier.

Jag hoppas nu att du som läst denna text, nästa gång du handlar, kommer ihåg att dina kronor kan göra en mycket större nytta i andra delar av världen, än du hade trott innan. Välj bort den där TRISS-lotten. Inse att du inte behöver köpa ännu en svart blus på H&M. Köp inte en ny mobiltelefon varje halvår, utan bara när den gamla har gått sönder.

” Börja tänka på vad du stoppar i dig. ” Tittar vi återigen lite längre bort, så gör dina extra kronor en stor skillnad för dem som går på plantagen och plockar bananerna och kaffebönorna. Du vet att med Fairtrade- och KRAVmärkta varor så slipper arbetarna andas in bekämpningsmedel och annat. De slipper få sina vattendrag förstörda. De slipper ha med sig sina barn på fälten, för att de själva får rättvist betalt för sitt arbete och därför kan låta barnen gå i skolan. Precis såna saker som vi tycker är en självklarhet för oss här i Sverige.

Ja, detta är bara några exempel på sånt vi kostar på oss, trots att vi tycker att vi inte har råd att lägga några kronor extra på en Fairtrade- och KRAV-märkt produkt. Nu till jul, välj bort den där röda chokladlådan. Ge bort två chokladkakor med rätt märkning, som gör skillnad i stället. Ska du äta skinka eller prinskorv – leta efter KRAV-märkta varor. De finns, men ibland måste du vara ute i god tid för att hinna få tag på dem.

Med Fairtrade-märkningen följer bland Var en del av lösningen, i stället för att annat, att varan har ett minimipris som är vara en del av problemet! högre än kostnaden för att producera den. Det finns långsiktiga handelsavtal, i stället för ett dagspris som följer alla ”skutt” på kaffemarknaden. Michael Olausson Odlarna får också en extra premie, som Eko- och Fairtradeambassadör för man i den aktuella byn kan bestämma COOP Medlem Väst vad den bäst används till. Vissa väljer att bygga en skola eller gräva en brunn. Andra kan skapa en vårdcentral med fri läkarvård. Några väljer att satsa på mikrolån, för att hjälpa fler att få en ekonomisk möjlighet att starta eget företag.

ARBETSLIV

LARBETSLIV

Varför suger arbetslivet hårig getpung för oss allra allra flesta? Jag pratar nu inte om glidarungarna vars sociala kapital och kontakter garanterar dem en plats som journalist, programledare, formgivare eller något annat konstnärligt.

FAS 3 är en tvångsåtgärd som syftar till att frånta människor rätten till sin egen tid. För man anser att denna tid tillhör företag, och för att det gör chefen som softar på Maldiverna så förbannad att hans skattepengar går till nån som har LEDIGT!

Eller de vars stenrika föräldrar curlat fram dem till nån chefsposition där de kan knulla underlydande i röven och softa halva året på Maldiverna.

Sen vill man också komma åt dem som använder sin arbetslöshet till att förverkliga sig själva, konstnärer utan jetset-biljett, musiker, författare etc. Det är ett uttalat mål från regeringen att ingen i FAS 3 får ägna sig åt konstnärligt eller kulturellt produktionsskapande.

Nej, jag menar alla andra, som förväntas städa, diska, torka bajs, montera skit eller sälja nämnda skit till andra lurade idioter.

rd som syftar till att ” FAS 3 är en tvångsåtgä till sin egen tid. ” frånta människor rätten Vi har våra egna polare, våra egna projekt, men vi ska gå med på villkoren, gå upp på morgonen när klockan ringer och gå till det där värdelösa jobbet där vi tjänar kråkspillning och kanske inte har nåt gemensamt med nån. Istället för att hänga med våra egna polare, syssla med våra egna projekt. Det är inte sant att arbetslöshet är dåligt. Overksamhet är dåligt, och social isolation. Men får man hänga med kompisar och göra kul grejer ihop så funkar man som människa. Det vet borgarsvinen, och det är därför som FAS 3 inte är en frivillig anvisning med hänsyn till de stackare som ensamma gräver ned sig under täcket hemma och mår psykiskt dåligt (vilket man påstår).

Varför? Fan vet, men en gissning är väl avundsjukan. Varför ska de få när vi behöver dem till att RUT-städa hemma hos oss eller RUT-läxläsa våra osnutna ungar till toppbetyg. Vi har minsann inte tid att ge ut en liten obskyr CD i 500 ex. Då ska inte de ha det heller. Men gissa vad, när samhällsorganisationen inte är till för medborgarna, utan medborgarna är till för dem som tagit sig rätten att organisera samhället, då är det vi som pissar i er hämtmat, lär era ungar hur samhället egentligen ser ut, ringer och tipsar Tjack-Bente när eran villa är tom under er semester. Ha en bra dag!

Jonas Ulfvarsson

el s s y p l u j pk Du önskar dig väl fred på jorden? Här kommer lite Pk-pyssel för en jul med frid i hjärtat. Peacemärken för julgranen.

Du behöver: 1 äggvita, några droppar citronsaft eller ättika,

ca 4 dl florsocker, plastpåse, bakplåtspapper och rött garn.

Gör såhär: Blanda äggvita, citronsaft och florsocker till en

jämn smet. Häll den i plastpåsen och klipp ett litet hål i ena hörnet. Spritsa ut peacemärkern på ett bakplåtspapper och låt torka. Fäst en bit garn i varje, så du kan hänga upp dem i granen. Kristyren går även bra att använda för att spritsa på pepparkakor (vad sägs om att göra en krokig linje och skriva ”arbetslinjen”?) eller min favorit: att spritsa bokstäver på sockerbitar. Snyggt på kaffebordet. Och vilket budskap som helst går ner med lite socker, framförallt om det är rosafärgat. kar Alternativa tändsticksas

Du beh öve r: Tändsticksaskar, limstift och gam

la tidningar.

Ev enfärgat papper och pennor.

med

binera Gör såh är: Klipp ut valfria motiv. Kom ritar själv. Klistra fast på

pratbubblor som du klipper ut eller tre av askens sidor, räcker asken. (Det går bra att klistra på asken mitt på bordet på g Läg ). plån att spara en sida med mor sådär lite lagom. julafton, så kan du provocera mor

Disktrasor

Du behöver: wettexliknande disktrasor (utan mönster) och en textilpenna.

Gör såhär: Skriv eller rita motiv på trasorna. Lite uppmuntran till den arbetströtta kanske? Eller varför inte två pepparkaksgummor som håller varandra i handen? Går faktiskt utmärkt att skicka disktrasor som julkort, skriv en hälsning på baksidan, häfta fast frimärket (om limmet inte håller) och posta.

Linnéa Regnlund

god jul och gott nytt år! Vi återkommer 2013! Bli medlem via vår hems ida för att garantera att du får nästa upptryckta nummer.

turarbetare, Vi söker även skribenter, kul h annonsörer som samarbetsorganisationer oc aliserat kulturliv. delar vår tanke om ett radik

www.federationen.se Köp tidigare nummer!

Vi har ett fåtal exemplar kvar av både fanzin#2 och fanzin#3. Dessa kostar 40 kr styck (inkl. porto). Beställ genom att maila

styrelsen@federationen.se