R E P O R TA G E
kampen T E X T: P O T I D H O L M
FOTO: MAGNUS BERGSTRÖM
om
ursprunget
Första gången Po Tidholm hörde talas om modeprojektet där sju renskötare nötte ner jeans som sedan såldes för 3 500 kronor, tänkte han att det var det mest skamlösa utnyttjandet av samerna han hört talas om. Nu är han inte längre så säker. 74
A U G / S E P 2 0 1 0 F I LT E R
F I LT E R A U G / S E P 2 0 1 0
75
ere i Kaxås är björkarna på väg att slå ut och bara enstaka snödrivor dröjer sig kvar bakom ladorna. Trots att fjällen tornar upp sig vid horisonten är landskapet bördigt. Bara några mil norrut övergår asfaltsvägarna i leriga grusvägar och de ensamma drivorna ersätts av ett tjockt snötäcke. Efter sista avtagsvägen mot Jänsmässholmen följer en milslång rak grusväg där träden blir allt krummare, och till sist – när man kommer över krönet – är man i en annan värld. Oskar Sommarlund visste inte mycket om sina rötter när han växte upp i sin stockholmsförort. Nu hänger han i köket hos sin släkting Per-Henrik i en sameby i norra Jämtland. Han har just parkerat sin sponsrade firmabil, med renhornslogga på motorhuven, utanför det lilla huset och medan kaffet står på spisen pratar de renskiljning och sameslöjd. PerHenriks två barn leker med gosedjursrenar och lasso på golvet – renarna kommer att bli också deras liv. En skoter hörs utanför och strax sitter PerHenriks kusin Jan-Åke Johnson i overall vid bordet och dricker kaffe. Oskar Sommarlund har hälsat på dem vid flera tillfällen de senaste åren, men den här gången är det ingen arbetsresa. Oskar ska fiska, dricka sprit och snacka gamla flickvänner med sina samiska vänner. Per-Henrik och Jan-Åke är huvudpersoner i klädföretaget Denim Demons »Ware Out«-projekt. I sju månader bar de Denim Demon-jeans vad de än gjorde. De körde skoter, högg ved, märkte ren1 Jänsmässholmen kalvar. Jeansen blev som 2 Jokkmokk en berättelse om deras liv. 3 Sattajärvi Man kunde se vad de gjort, var de haft snusdosan, var de burit kniven, hur de rört sig och suttit. PerHenriks jeans var blodiga och trasiga. När tiden gått
ut skickades de till Japan där skickliga jeanstillverkare kopierade slitningarna för hand på nya jeans. Nu är de till salu för 3 500 kronor styck och bär de gamla ägarnas namn. Till och med blodfläckarna har reproducerats. Jänsmässholmen ligger där vägen tar slut. Hit flyttade samer från annat håll i början av 1900-hundratalet efter några svåra år för renskötseln. I Jänsmässholmen slog sig många ned för att bruka jorden och leva som nybyggare, vilket inte var populärt hos myndigheterna. Rådande politik gjorde gällande att »lapp ska vara lapp« och en lapp skulle ägna sig åt renskötsel. I Jänsmässholmen gjorde man dock ett undantag, och mellan åren 1921 och 1953 uppfördes små Per Albin-torp bland fjällbjörkarna och så småningom också en modern så kallad nomadskola. Det fanns också en samlingslokal och ett kapell. I dag bor här tolv personer och hus står tomma och förfaller. Vi lastar vår packning på skoterkälken och traskar över till Jan-Åke. Han bor för sig själv i utkanten av byn och har sängplats på vinden. Till hans hus går ingen bilväg och jämthunden Scott står i löplinan bakom huset. Solen är på väg ned över Offerdalsfjällen där himlen har fattat eld. Jan-Åke steker på älgfilé och kantareller på vedspisen medan han regelbundet förser sig av finvinet han handlat nere i Östersund. Oskar langar fram en platta Norrlands och jag tar fram whiskyflaskan jag köpte på vägen. Vi jobbar alla på att komma ikapp Jan-Åke. Skolan i byn är numera hotell och där har Jan-Åke tidvis jobbat som kock – maten han ställer fram på bordet är inte dum alls. Per-Henrik kommer över, men han vill inte ha. Han verkar lite blyg.
Sápmi – samernas land
76
Narvik 1
2
3
Luleå
Östersund
A U G / S E P 2 0 1 0 F I LT E R
Han är tio år yngre än sin kusin. De kan varandra. De lever ett krävande liv. Per-Henrik har varit drabbad av depressioner och självmordstankar och gått i terapi i ett och ett halvt år för att komma över ytan. De senaste femtio åren har lika många renskötare tagit sitt liv. Oron för djuren, den ekonomiska stressen, den oklara framtiden och de ständigt närvarande rovdjuren har plågat dem. Ute i skymningen kör vi som dårar med en trimmad John Deere Trailfire på den hårda skarsnön. Jan-Åke tar sats och flyger över den översnöade gamla murstocken i backen. Där låg hans förfaders stuga, det var han som grundade byn en gång i tiden. Sedan blir vi sittande i köket. Jan-Åke är lite svajig och orolig. Han har ringt mig på vägen hit för att höra vad jag är ute efter. Han är skeptisk mot journalister, men å andra sidan tycker han att det skrivs för lite om samerna. »Folk fattar ju inte hur vi har det«, säger han. Men nu dricker vi ikapp och pratar mest om Stockholm, om gamla indieband och 90-talsklubbar som Jan-Åke aldrig varit på. Oskar och jag är uppe i varv. Till slut ledsnar Jan-Åke och kastar sig över mig. Någonting har slagit slint och ögonen har blivit mörka. Oskar får tag i honom och håller honom tillbaka. »Fan! Komma hit och prata om Stockholm i mitt kök när du är gäst i mitt hem. Jag ska ge dig en jävel!« skriker han medan jag kränger mig ur hans grepp och skyndar mig ut ur köket. Månen har kommit upp och det är några minusgrader. En hund skäller långt borta och jag fryser medan jag står och röker och väntar på att det ska bli lugnt därinne. Slagsmål på fyllan hör liksom ihop med avlägset belägna stugor i Norrlands inland. Efter en stund vill Jan-Åke prata med mig i enrum och jag sätter mig i lysrörsljuset vid köksbordet igen. »Det gjorde inget«, säger jag om och om igen, men Jan-Åke är ledsen och vill att jag ska förstå. Han är besviken över att jag inte visade honom större intresse. Orden rinner ur honom. Han pratar om sina älskade renar, om hur vackra de är när de
springer över markerna, hur kloka de är och hur fina de nyfödda kalvarna är. Han pratar om rovdjuren som hotar hans levebröd och tar hans vackra djur ifrån honom, och hur maktlös han är mot dem. Det är lodjuret och björnen och den förbannade järven. Och myndigheterna som inte förstår och bemöter honom med misstro. Som följer honom över fjället med helikopter när han är ute på skotern. Nya orätter läggs på historiska orätter. Känslan av utsatthet är monumental. »Jag förstår«, säger jag, men det gör jag ju givetvis inte alls. Vi kramar om varandra på karlars vis. Sedan däckar vi alla i övervåningens gästrum. Jan-Åke somnar med hunden nere i soffan i vardagsrummet.
N
är jag först hörde talas om Denim Demons jeansprojekt tänkte jag spontant att det skulle vara ett bra ämne för ett reportage om hur samerna exploateras, men kände efter en stund att det var bäst att tiga ihjäl det. Det hand-
»Jag ser samisk ut. Det hände att jag hamnade i slagsmål som barn och fick höra att jag var en lappjävel. Det var förvirrande.«
F I LT E R A U G / S E P 2 0 1 0
lade ju troligtvis om ett spektakulärt jippo för att sälja jeans med smart storytelling och något slags äkthetsintyg, och all uppmärksamhet skulle nog betraktas som bra uppmärksamhet. Dessutom tillkom problemet med själva samerna. Jag har arbetat som journalist i snart tjugo år, och trots regelbundna påstötningar från såväl tidningsredaktörer som bokförläggare har jag noggrant låtit bli samerna. Det är omöjligt att inte gå fel när man skriver om dem, ämnet är för politiskt, historiskt, juridiskt och kulturellt komplext. Det finns dessutom, som med allt som är okänt och exotiskt, en rätt överhängande risk att det man skriver blir romantiskt och fånigt. Sedan har vi den kollektiva skulden. I århundraden har Sveriges ursprungsbefolkning varit utsatt
77
för godtyckliga politiska experiment, samernas rättigheter har körts över och som folk har de ömsom exotiserats, ömsom utsatts för rent rasistiska kampanjer. Bertholof Brännström, journalist på Västerbottens-Kuriren, är tidningens man när det gäller samerna. Han har bevakat de stora rättprocesserna om renbetet i Nordmaling, konflikter mellan samebyar och skogsbolagen men också skrivit mycket om samisk kultur. – Du måste hålla isär samerna och den näring de bedriver, råder han mig. Samerna själva blandar ihop det, men som journalist blir det omöjligt att skriva om man inte skiljer på kultur och näring. – På VK försöker vi vara så precisa som möjligt. Vi skriver aldrig »samerna« om det handlar om en sameby eller ett företag som drivs av samer. Denna omsorg handlar till stor del om att stävja de hatiska stämningar som finns i ett landskap där renskötare ska samsas med skogsbruk och bönder. Aggressionerna ligger under ytan hela tiden. – Så fort vi skriver om samer riskerar vi att släppa loss krafter som är kränkande mot gruppen. Ändå försöker vi verkligen att låta bli att ta särskilda hänsyn, vi måste ju kunna rapportera om vad som händer. – Samtidigt är det svårt. Nästan allt vi skriver handlar ju om konflikter, och det rör upp känslor. Vi försöker balansera sådana artiklar med featurejobb om samisk kultur, om musik och slöjd. Bertholof Brännström är precis som de flesta icke-samer förbryllad över distinktionen mellan renskötarna och resten av den samiska befolkningen. Det är en knepig identitetsfråga. Den renskötsellag som i stora drag fortfarande gäller skrevs redan 1928. Enligt den har endast renskötande samer rätt till renbeteslanden, jakten och fisket. Övriga hamnar i ett slags diaspora och får kämpa för sin identitet. Det är först när jag får veta att Oskar Sommarlund är en av dem som historien trots allt känns intressant.
Oskar Sommarlund överväger ett samiskt namn på sitt kommande barn, men Antons äldsta flicka heter Charlie.
SAMEBRÖDER.
O
skar Sommarlund och hans lillebrorsa Anton Olsson är två stockholmstjommar, uppvuxna i Kallhäll i en vanlig villa. De hade inga större karriärmässiga ambitioner och brydde sig mest om att ha roligt. Efter gymnasiet började de jobba i klädaffärer och avancerade från lagret till försäljningen på ställen som JC, Solo, Cheap Monday och Sneakersnstuff. De gillade jeans och drömde om att starta ett eget märke. 2001 registrerade de namnet Denim Demon, taget från en låt med det norska punkbandet Turbonegro. Några år senare började de sälja t-shirts med egen logga för att få ihop pengar till tillverkningen av sina första jeans. Det som från början var ett renodlat arbetarplagg, flitigt använt av gruvarbetare i USA i slutet
av artonhundratalet, har under de senaste tio åren blivit ett av världens viktigaste modeplagg. Lyckas man skapa ett bra par jeans och få ut dem på marknaden är det att likna med att få en internationell hitsingel – man kan bli riktigt rik. Svenska företag som Nudie, Acne och Cheap Monday har – med jeans som trampolin – vuxit till stora modeföretag med försäljning i hela världen. Ägarna har så småningom kunnat casha in och blivit förmögna på det som medierna kallat för »det svenska jeansundret«. Denim Demon är att likna vid ett litet indieband i sammanhanget, men de hade sin strategi klar. De skulle bli stora. Jeans är mode men framför allt tradition. En uppsjö märken, framför allt japanska, gör retromodeller med exklusiv högkvalitetsdenim, vävd
på Levi Strauss utrangerade vävstolar. Gamla märken som Levi’s, Wrangler och Lee satsar på massproducerad bredd men hämtar legitimitet och autenticitet genom att sälja vintagekollektioner med återskapade plagg från tidigt 1900-tal. Är man ny måste man uppfinna en historia, eller som i Oskars och Antons fall: använda den historia man redan bär på. Oskar och Antons första jeans kom 2006. De plockade helt enkelt detaljer, passform och skärningar från sina egna favoritjeans och försökte kombinera alltihop i syfte att göra något ännu bättre, ännu snyggare. – Vi hade ingen aning om hur svårt det kunde vara, berättar Oskar. Vi trodde att det bara var att beställa jeans från en fabrik, som att beställa från en meny. Men man var ju tvungen att hitta en tygleverantör med rätt kvalitet och få tyget skickat till en fabrik där de sydde jeansen. Sedan tillkommer detaljer som nitar, knappar och annat. Det var så mycket som kunde gå fel på vägen. Oskar och Anton vill betona jeansens historia som arbetsplagg, eller »workware« som de kallar det. Stora märken tillverkar alltid denim när det är trendigt, men kvaliteten är sällan så hög som den måste vara för att man ska kunna leva och arbeta i ett par jeans. Enligt de ideal som gällt de senaste åren ska jeansen användas jämt, varje dag året om – utan att tvättas. Den ursprungliga passformen och kvaliteten är viktig, men det är kunden själv som ska forma jeansen genom att använda dem. Problemet är att en stor del av jeanskunderna inte lever ett liv där jeansen slits på ett snyggt sätt. Ett par jeans som bara nötts mot en kontorsstol blir inte så roliga. Att köpa färdigslitna jeans blir en genväg till ett mer väderbitet uttryck. Denim Demons första jeans var råjeans, det vill säga gjorda av rå, otvättad denim. Sedan följde jeans i olika tvättar och inslitningar kopierade från Oskars och Antons egna byxor. – Jag kan inte säga när vi kom på samespåret, säger Oskar. Det bara växte fram.
Samerna mot Sverige 1528
1561
1607
1660
1673
De första kontakterna knyts mellan svenska kronan och samerna. Handelsmännen »birkarlarna« får ensamrätt på handeln med samerna. De får också rätt att ta upp skatt från dem. Handeln utgörs mest av skinn och päls.
Gustav Vasa ökar avgiften för privilegiet att handla med samerna till åtta mårdskinn och 1280 ekorrskinn. I mitten av 1500-talet ökar skinnhandeln. Samerna blir förmögna, äter mer smör och mjöl och på vissa håll fördubblas befolkningen.
Erik XIV fraktar – som ett exotiskt inslag – ned samer och renar till sin kröning i Stockholm. Han vill visa att han regerar över en stor och diversifierad nation.
Skatten höjs och en fattigdomsvåg drabbar samerna som börjar gå runt i kustbyarna och tigga. I den här vevan övergår samerna till nomadliv; av ren nödvändighet måste de flytta med renarna för att betet ska räcka till alla.
Samerna är undantagna från krigstjänst men kan beordras att arbeta i gruvnäringen. De tvingas till hårt arbete och det sägs att ren tortyr förekom. Många flyr till Norge. Först i början av 1700-talet återhämtar sig den samiska befolkningen.
Kolonisationen av Norrlands inland inleds. Kronan lovar 15 års skattefrihet och befrielse från knekttjänst för alla som uppför nybyggen i lappmarken. Meningen är dock att de inte skall inkräkta på samernas renskötsel, fiske och jakt.
78
A U G / S E P 2 0 1 0 F I LT E R
BILD: OKÄND/NORDISKA MUSEET
1358
F I LT E R A U G / S E P 2 0 1 0
Ur Schefferus Lapponia från 1673.
79
80
A U G / S E P 2 0 1 0 F I LT E R
F I LT E R A U G / S E P 2 0 1 0
FINKOLTEN. Jan-Åke Johnson i sydsamisk kolt med hundvalpen Giemphe i backen ovanför huset. Jan-Åke har rätt att hugga ved för husbehov på statens 81mark.
Första byxan döptes till Aajja, vilket betyder farfar på samiska. De olika tvättarna döptes efter släktingar som Anna-Britt, Bengt-Erik och Olle. Samiska detaljer lades till, en efter en. De tog fram ett eget jeanstyg med en stadkant i den jämtländska trikoloren. Stadkanten är en viktig detalj på kvalitetsdenim, den visar att tyget vävts i smala våder. Knappar med renhornslogotypen togs fram, och den lilla skinnlappen ovanför höger bakficka där varumärket och storleken exponeras formgavs för att likna brännmärkt renhud. Små tyglappar i de sydsamiska färgerna syddes in i fickan. Kollektionen växte långsamt. Den första dambyxan fick heta Nïejte som betyder tjej på samiska.
Intresset från samiskt håll var stort och nästan alla samiska medier rapporterade om Denim Demon. – Vi var ju jävligt nervösa och visste inte vad samerna skulle tycka om det vi gjorde, säger Oskar. Men ju mer positiv respons vi har fått, desto mer har jag vågat ta ut svängarna i designen. Jag var rädd att de skulle tycka att vi snyltade, att det skulle uppfattas som spekulativt eller kitschigt. – Jag ville liksom inte inkräkta. Nervositeten steg när Sameslöjdstiftelsen, en maktorganisation inom samiskt hantverk, förra våren bad att få träffa företaget. Oskar tackade ja till att komma och berätta om Denim Demons syn på samisk design på Sameslöjdstiftelsens årliga branschdagar.
Sámi Duodji, som organisationen heter på samiska, är ett slags kontrollorgan för det samiska hantverket. Det är de som avgör nivån och bestämmer vilka produkter som ska få bära deras märke. Denim Demons produkter utger sig inte för att vara samiskt hantverk och kan under inga omständigheter vara det. För det första är kläderna inte gjorda i traditionella material, för det andra är de tillverkade i Kina. Bröderna tänkte sig en uppläxning inför en sträng panel med samiska slöjdare. Istället fick Oskar berätta om idéerna bakom Denim Demon inför en i vart fall inte öppet ifrågasättande publik. Denim Demon är ett familjeföretag. Oskar Sommarlund är visionären och den som snackar mest. Anton är designern. Pappa Kjellåke och äldsta brorsan Patric Bergman håller sig i bakgrunden och sköter ekonomi och administration. Än så länge kan de inte leva på företaget, men förhoppningen är att Oskar och Anton på sikt ska kunna säga upp sig från sina brödjobb på andra klädföretag. Ware Out-projektet, där utvalda samer nötte in byxor åt Denim Demon, var en rolig grej som växte till ett smart PR-drag. DN, SVT och modepress hakade på. I våras belönades tilltaget med ett diplom under reklambranschens Guldäggsgala. Denim Demons kontor på Kungsholmen är inrett med gammalt grånat virke och på en hylla i ett hörn finns brödernas samling av samekitsch. I skyltfönstret syns två leksaksrenar och en dramatisk bild från en renskiljning i Jänsmässholmen. Proverna från 2011 års vårkollektion har kommit och nu skriver bröderna säljdokument och beskrivningar av varje plagg så att butikspersonalen ska veta vad de
1693
1751
1785
Under en period då hundratals svenskar, mest kvinnor, bränns för häxeri, avrättas samen Lars Nilsson i Arjeplog för att ha ägnat sig åt samisk religionsutövning, använt trolltrumma och dyrkat olagliga avgudabilder.
Norge och Sverige reglerar sin gräns och i ett tillägg – den så kallade lappkodicillen – regleras samernas rätt till renbete i bägge länderna. När texten skrivs har samerna en stark ställning och ingen ifrågasätter deras rätt till mark.
En same i Arvidsjaur förlorar efter 16 års juridiska strider en kamp mot nybyggare på den mark han enligt kronan ska ha rätt till. Rättssamhället följer politikernas linje och prioriterar jordbruk framför rennäring.
säljer. Nästan varje plagg har en mer eller mindre subtil samisk detalj. Det kan handla om en knapp i renskinn, en dekoration i de samiska färgerna, renskinnslappar på jeansjackans armbågar. Det är en komplett kollektion. Precis som med föregångarna Acne och Nudie ska man snart kunna klä sig från topp till tå i Denim Demon. Grunden är lagd för en expansion. Frågan är hur man ska växa. – Det är supercoolt om samer tycker om våra grejer och vill ha dem, säger Oskar, men ska vi komma upp i volym måste vi få vanliga svenskar att köpa våra kläder. Hur de ställer sig till det samiska vet vi inte. De flesta ser det nog inte ens.
E
fter helgen i Jänsmässholmen lägger JanÅke och jag till varandra som vänner på Facebook. Där ser jag att han börjar alla sina dagar på ett likartat sätt. Han tänder i spisen, kollar utetemperaturen, kokar kaffe och sen facebookar han om det han just gjort. En dag ringer Jan-Åke uppifrån Jämtland för att be om ursäkt igen. Återigen säger jag att det verkligen inte gjorde någonting. Sedan pratar vi om annat. Jan-Åke berättar att han har städat i huset, det ska komma kvinnobesök. En dam vid namn Saskia uppifrån Malå har blivit intresserad av Jan-Åke på Facebook och nu ska de ses för första gången. – Men jag ska hålla henne kort, jag vill inte gå på någon nit, säger han. Sedan lägger vi på.
»Jag var rädd att de skulle tycka att vi snyltade, att det skulle uppfattas som spekulativt eller kitschigt.«
82
Seite från Ailesjokk, Överstjuktan, Rans sameby.
A U G / S E P 2 0 1 0 F I LT E R
BILD: OKÄND/NORDISKA MUSEET
B I L D : O K Ä N D / N O R D I S K A M U S E E T, B I R G I T B R Å N VA L L / N O R D I S K A M U S E E T
Skatteuppbörd hos samerna. Oljemålning, tidigt 1700-tal.
P
å ett av landets lyxigaste hotell – Copperhill i Åre – erbjuder man »samiska« spabehandlingar för 2 900 kronor. Du får ligga i en träkåta, insmord i björkolja och lyssna på jojk. Behandlingen heter »Sami Zen« och är – enligt det engelskspråkiga säljmaterialet – inspirerat av »The Samers« som lever av naturen i balans och harmoni.
Jojken kommer att »sweetly seduce your soul into surrender and evoke deep healing«. Efteråt kan man äta reninnanlår för 345 kronor i restaurangen Niesti – matstund – där den lyxiga heltäckningsmattan hämtat sina färger från den sydsamiska kolten. Fantasier som dessa är inte nya. Redan på 1720talet gav poeten James Thomson ett exempel på samernas funktion som projektionsyta för livströtta storstadsbor i dikten The Seasons: »They ask no more than simple nature give They love their mountains, and enjoy their storms No false desires, no pride-created wants Disturb the peaceful currents of their time« Tvåhundra år senare var författaren Helmer Grundström på samekongress i Arvidsjaur och beskrev de färgglada Jämtlandsflickorna som »en flock unga, vackra samer« som förändrats av »den livliga beröringen med turisterna«. Vad man som vanlig svensk känner sig bekväm med är en annan fråga. Kan man ta del av den samiska kulturen utan att känna sig som en kolonial konsument? Går det att slappna av och känna in den samiska andligheten under spa-behandlingen när man vet vilka oförätter som begåtts mot detta folk? Är det inte lite som att gå på ett indiancasino i Mellanvästern? Och går det att helt sorglöst koka ned den samiska kulturen till ett par jeans?
U
tanför Café Opera står två grälla, orangefärgade Seatbilar parkerade med Denim Demon-loggor och renhornsklistermärken på motorhuven. Kön är lång och gästlistan oändlig. Det är Fashion Thursday och snart börjar modevisningen för inbjudna gäster från Stockholms modevärld och klädbutiker. Denna kväll är det Denim Demon och två andra märkens tur att visa upp sig. Oskar Sommarlund möter vid entrén i jeanskolt och näbbkängor. Brorsan Anton sydde kolten till Oskars bröllop i Åre förra sommaren och den är en
1820
1860
1911
I Jämtland och Härjedalen börjar kronan dela ut mark till nybyggare, även mark som brukas av samerna. Fler landskap gör snart samma sak. Denna så kallade avvittring ligger till grund för flera av de konflikter som just nu pågår om renbetet.
Kung Karl XV ger privatpersoner och skogsbolag rätt att avverka skog till försäljning i områden där samerna har sina renbeten.
I Nordisk Familjebok som utkommer detta år skriver man att samer »alltför ofta sakna kraft att rycka upp sig ur iråkade olyckor, vare sig dessa är självförvållade eller icke«. De rasbiologiska idéerna präglar samepolitiken.
F I LT E R A U G / S E P 2 0 1 0
Antropologen Gustaf Retzius i färd med att mäta härjedalssamen Fjellstedts huvud,
83
GRÄNSDRAGNING. Enligt Lappkodicillen från 1751 har svenska renar rätt att beta på bägge sidorna av riksgränsen, men grannlandet håller inte med. Per-Henrik 84 Bergkvist ser över stängslet mot Norge.
A U G / S E P 2 0 1 0 F I LT E R
F I LT E R A U G / S E P 2 0 1 0
85
denimvariant på samernas högtidsdräkt. Kolten är ett centralt samiskt plagg och varje trakt har sin egen variant. Denim Demons är en arbetsskjorta, skuren och sydd med influenser från det sydsamiska originalet. Per-Henrik och Jan-Åke i Jänsmässholmen använder sina för grovsysslor; vedkapning, kalvmärkning och annat hårt arbete. Deras vardag är så långt ifrån Café Operas modevisning man kan komma, ändå funkar kläderna i bägge miljöerna. Oskar håller igång trettio sociala kontakter samtidigt, det är sponsorer och kunder och klädbutikspersonal och familj. Snygga modeller marscherar längs catwalken i företagens jeans, skjortor och tröjor. Publiken vrålar värre än på rockkonserter. Några dagar senare reser vi tillsammans till Jokkmokk, där Oskar återigen ska träffa Sámi Duodji. Vi anländer på skolavslutningskvällen. Det är kallt och friskt ute och i hotellets källare är det avslutningsdisco. Längs med sjöstranden dricker små grupper av ungdomar öl. Solen går aldrig ner. Trädtopparna glöder i släpljuset. Sámi Duodji håller till i en nyrenoverad villa mitt i samhället. Exteriören har fått en modern fasad, färgsatt med den samiska flaggans färger, invändigt är det vitt och luftigt. På bottenvåningen pågår en slöjdutställning, på övervåningen är det butik. Montrarna är fulla med de mest delikata hantverksalster i skinn, masurbjörk, textil och renhorn. Gunnar Östman Inga och hans unga kollega Sanna Larsson sätter sig ned med oss och summerar intrycken från branschdagarna. Slöjden har en viktig ställning för alla samer, men har också blivit de icke renskötande samernas identitetsskapare, ett sätt föra vidare traditionen i en tid då många inte längre talar språket. – Pratar man om sameslöjd hamnar man alltid i frågor som handlar om vem som ska göra den, vem den är till för, vad den är till för och vad den samiska slöjden tål, säger Gunnar Östman Inga. – Vi har en strikt tolkning, men som jag ser det är den samiska slöjden främst ett identitetskapande verktyg, och varje tid har sin estetik och sina föremål. Vi håller hårt på traditionerna men tillåter förnyelse, det behöver inte finnas en motsättning. Ett samiskt hem har inte traditionellt bestått av fyra väggar, men nu när det gör det kanske man vill ha gardiner med trolltrummans tecken på för att visa
att man är same. Och ungdomarna kanske vill ha samiska jeans. Det blir deras sätt att uttrycka sig. Och då blir jeansen per definition samiska. Gunnar Östman Inga fingrar på sitt hemsydda iPhone-fodral i renskinn med samiska detaljer. – Vem som gör vad är viktigt. Det finns mycket design som är same-inspirerad, men den kan aldrig bli äkta om den inte kommer från samiskt håll och brukas av samer. Sedan finns det en ren exploatering av det samiska arvet. Då försöker vi säga ifrån. När vi lämnat Sámi Duodji och satt oss i bilen säger Oskar: – Jag känner mig lättad. Det kändes som att de
»Kompisarna sade alltid att det sista ställe du kommer hitta dig en kvinna är i Jänsmässholmen. Och så kom hon hit.«
SAMETING. De samiska bältena är ofta prydda med det personliga renmärket; ett stiliserat renkalvsöra med en kombination av snitt i örats ytterkanter. Det är så man skiljer ut sig från grannen.
86
A U G / S E P 2 0 1 0 F I LT E R
F I LT E R A U G / S E P 2 0 1 0
tagit in och processat det vi sade när vi var här uppe sist. Det var nästan som om de använde mina argument.
S
trax norr om Jokkmokk öppnar sig landskapet och utsikten blir milsvid. Vid horisonten tornar fjällen i det nya världsarvet Laponia upp sig. Vi reser genom Sápmi – ett land som sägs vara samiskt sedan förhistorisk tid, men som samerna ändå inte äger. Det är hisnande vackert, men detta är en affärsresa, och målet för dagen är Sattajärvi i Tornedalen drygt tjugo mil bort. Under bilresan berättar Oskar om sin släkt. I familjen Sommarlund är den samiska identiteten en sårig historia. Hans farmor hette Aina. Hon var en orolig själ. Hon växte upp i en renskötarfamilj i Jänsmässholmen och ägnade sina unga år åt renskötsel. Men det var inget liv för henne. Hon flyttade ned till Östersund och började köra ut post. Livet blev inte lättare för det. Hon söp, barnen hamnade i kläm. Kjellåke Olsson – Oskars pappa – fick ta postrutter och sköta om sina småsyskon när mamman inte klarade sig. Spriten påskyndade hennes tidiga död. Kvar fanns Ainas föräldrar Anna och Petrus. För Oskar är de aajja och ahkka, gammelfarmor och gammelfarfar. Det var i deras stuga i Jänsmässholmen de bodde när de åkte upp till Jämtland om somrarna. – Men min pappa pratade aldrig om det som
87
BILDTEXTRUBRIK. ÖVERVAKARE. Jan-Åkes Totaltjämthund 80 tecken Scott faccumIs håller koll nonum på besökarna do essim volumsa i Jänsmässholmen. ndignim quamet utate
1928 Staten drar upp riktlinjerna för vilka som hädanefter ska räknas som kulturbärande samer. Renbeteslagen reglerar såväl renskötseln som vilka som får vara medlemmar i en sameby och har rätt till samiska fjällmarker och fiskesjöar. A U G / S E P 2 0 1 0 F I LT E R
D
e kinesiska kartongerna med nästa säsongs kläder, diverse rekvisita och hela familjen Sommarlund är instuvade i en husbil på kurs mot sommarvistet i Stensjön. I bilarna bakom åker fotografen och en fotomodell från Mikas. – Killar kan acceptera vilka manliga modeller som helst, bara de ser coola ut. Tjejer köper bara jeans om de sett dem på en snygg rumpa först, förklarar Oskar.
BILD: OKÄND/NORDISKA MUSEET
1916 En kungörelse gör gällande att alla lappbarn ska bo i kåtor. Detta för att hindra dem från att »fördärvas av civilisationen«. »Lapp ska vara lapp«, är mottot. Nomadskola, Gällivare socken, Lule lappmark, 1913.
88
P
å Jan-Åkes Facebooksida ser jag att Saskia verkligen kommer på besök. Två dagar senare ändrar Jan-Åke sin status från »Singel« till »I en relation«. I en uppdatering några dagar senare skryter han om »gummans« färdigheter på skotern.
mellan den klassiska amerikanska arbetarkängan Red Wing och den samiska näbbstöveln. Den ska ha tjockare sula, snörning och Denim Demons logga. Han har också planer på en skinnryggsäck, en vidareutveckling av Keros klassiska. Han flyger hem med väskan full av varuprover. Det som från början bara var jeans med samiska influenser börjar likna ett modernt samiskt dräktskick. Jan-Åke och Per-Henrik, båda fulländade slöjdare, jobbar på en leverans av samiska nitbälten att använda till Denim Demons jeanskolt. Nästa säsong börjar man sälja ett par renskötarjeans i vattenavvisande denim med förstärkningar på alla strategiska ställen. Det som var tänkt att bli en särskiljande detalj på ett par jeans har liksom blivit själva huvudsaken.
BILD: OSCAR HALLDIN /NORDISKA MUSEET
varit. I vårt hem i Stockholm fanns det inget spår av det samiska utom någon kåsa och en kniv, och han berättade ingenting om sin uppväxt. Han var tyst över huvud taget. Han kunde köra mig tio mil till en fotbollsmatch utan att säga ett ord. – Samtidigt har jag alltid kunnat titta mig i spegeln och se det samiska. Jag ser samisk ut. Men jag har aldrig egentligen vetat vad det innebär. Det hände att jag hamnade i slagsmål som barn och fick höra att jag var en lappjävel. Det var förvirrande. – Jag är fortfarande rädd för att fråga saker om det samiska ursprunget som jag på något sätt känner att jag egentligen borde veta. Jag har aldrig kunnat läsa mig till saker heller. Skolan var inte min grej. Vem som är same är en komplicerad fråga. Men det finns ett formellt svar. I Sametingslagen står att: »Med same avses i denna lag den som anser sig vara same och 1. gör sannolikt att han eller hon har eller har haft samiska som språk i hemmet, eller 2. gör sannolikt att någon av hans eller hennes föräldrar, far- eller morföräldrar har eller har haft samiska som språk i hemmet.« Oskar, vars farmor talade sydsamiska, kvalar in med nöd och näppe och är tillsammans med ungefär åttatusen andra registrerade samer röstberättigad i Sametinget. Så rullar vi in i Sattajärvi. Ortens största företag är ett garveri och skinnberedningsföretag med anor. Det heter Kero och är nordens största renskinnsgarveri. Kero är först och främst leverantörer av kvalitetsskinn till Europas största modehus, runt 50 000 skinn passerar fabriken varje år. Företaget ägs av samma familj i dag som när det grundades på 20-talet. På 70-talet, när näbbkängan var ett modefenomen, sysselsatte man 200 personer. I dag är tillverkningen av egna produkter blygsam, bara en handfull personer jobbar med att sy näbbkängor, ryggsäckar och andra klassiska Keroprodukter. Oskar tänker sig en sko som är en korsning
Denim Demon har anlitat reklam- och modefotografen Jens Andersson för att fotografera sin nya kollektion. Tanken är också att skapa en så kallad »brand book«, en bok man kan skicka ut till säljare och butiker som sätter kläderna i ett sammanhang och förstärker berättelsen om varumärket. Stensjöns karga natur ska stå som fond, och betraktaren ska förstå att kläderna är sprungna ur en specifik kultur och särskilda omständigheter. Lillebror Anton ska agera manlig modell. Den kvinnliga modellen Saima har de valt för hennes sameliknande anletsdrag, men i själva verket är hon dansk. – Jag kanske har grönländskt blod i mig, det är möjligt, svarar hon svävande. På vägen upp mot fjällen där bilderna ska tas stannar vi till hemma hos Jan-Åke. Där har Saskia gjort sig hemmastad – de har inte varit ifrån varandra en sekund sedan den måndagseftermiddag då hon för första gången kom till Jänsmässholmen. Nu bakar Saskia chokladkaka och nya hundvalpen Giemphe rullar runt på golvet. Jan-Åke har precis huggit färdigt vinterns ved. – Du vet jag hade en sådan jävla tur. Kompisarna sade alltid att det sista ställe du kommer hitta dig en kvinna är i Jänsmässholmen. Och så kom hon hit. Ware Out-projektet har haft stor betydelse för Jan-Åke. När de kopierade jeansen som bär hans namn skulle presenteras med en fest och fotoutställning på Riche flög han ner, klädd i finaste kolten. – Det kändes lite tudelat. Jag tänkte att jag på något sätt var en apa i bur. Man vet ju att samer alltid har varit exponerade, på vykort och sådant. Och nu stod jag där på samma vis. Men visst, man blev lite mer intressant också. Det var många som ville prata. Nog hade man väl kunnat träffa någon kvinna därnere. Men att få med henne upp hade blivit svårt. – Men det finaste har varit att få lära känna Oskar och Anton. De är som förlorade släktingar. Oskar vill inte åka hem när han är här. Det sitter nog i
1950–1980
1992
1996
Staten satsar storskaligt på utbyggnad av vattenkraft och hård exploatering av fjällnära skog. Samernas renbetesland inskränks och förstörs.
Riksdagen släpper, efter en kampanj orkestrerad av LRF och Svenska Jägareförbundet, småviltsjakten fri i fjällvärlden. Första Sametinget invigs av kungen, som sedan åker till fjälls för att skjuta ripa.
Första rättstvisten om renbeteslanden avgörs i Svegs Tingsrätt som menar att samerna inte har sedvanerätten på sin sida.
Erik Gruvvisare sadlar en härk, Sitojaure, 1944.
F I LT E R A U G / S E P 2 0 1 0
89
KMUVQEMJQNO EQO
TOKTRIMMAD.
En John Deere Trailfire med planad topp och borrat insug väntar pü nästa vinter.
generna. BĂśrjar vi tappa bort generationer tar det slut med samerna.
P
ü vintern är det inte mer än tvü mil mellan Jänsmässholmen och sommarvistet uppe vid Stora StensjÜn, det tar trekvart med skoter. Pü sommaren für man üka en omväg pü drygt tio mil. Men det är en vacker väg. Strax fÜre norska gränsen svänger man mot RÜrvattnet. Sedan gäller det att nügon ur samebyn kommer och Üppnar vägbommen. Det här är deras marker. Grusvägen slingrar sig längs vattnet, upp pü kalfjället, utmed kraftverksdammen. Det regnar trÜstlÜst och fläckar av snÜ ligger kvar trots att det är i mitten av juni. Hit upp till StensjÜn flyttar samerna frün Jänsmässholmen varje sommar fÜr att vänta in renarna som under vüren bÜrjat sin lüngsamma vandring upp till fjället. Sü smüningom är det dags fÜr kalvmärkning, men det finns ocksü tid att fiska och se Üver stängsel och utrustning. Precis som i Jänsmässholmen är stugorna moderna. När StensjÜn reglerades pü sextiotalet, efter en utdragen kamp med kraftbolaget, fick samebyn nya stugor, väg och elektricitet som kompensation fÜr fÜrstÜrda marker. Oskars och Antons pappa Kjellüke kom hit varje sommar med sina morfÜräldrar. Det här är hans
90
barndomsland. Det var en del arbete, men mest lek och fiske. Medan de andra är ute och fotograferar i regnet sitter jag med honom i en stuga och pratar. Kjellüke berättar om barndomens somrar och vintrarnas hürda skolür. – Det var jävligt i skolan. Det var inte lätt att vara same där. Det räckte fÜr att man skulle rüka illa ut. Barndomen blev kort, och under münga ür fÜrnekade Kjellüke sin samiska identitet. Han bÜrjade jobba efter folkskolan, flyttade sÜderut. – Ja, man skämdes ju fÜr sina rÜtter pü den tiden. Sü var det dü. Det var ingen status att vara same. Det tog münga ür innan jag kunde känna mig stolt. Han säger att han inte vet riktigt varfÜr han inte berättade mer fÜr pojkarna när de var smü. – Det blev liksom inte av. Jag är sü glad Üver pojkarnas intresse, det känns som att jag fütt tillbaka stoltheten ocksü. Tänk att det skulle till jeans fÜr att üstadkomma det. Po Tidholm är frilansjournalist bosatt i Hälsingland och skriver oftast fÜr Dagens Nyheter. Magnus BergstrÜm är Filters bildredaktÜr. TORSDAG 12 AUGUSTI Denim Demon är pü plats med egen monter pü Skandinaviens stÜrsta modemässa i KÜpenhamn. A U G / S E P 2 0 1 0 F I LT E R
8 %- 21.+6+-'40# 5XGTKIG XKNN IÀTPC XCTC GVV HÒTGIà PIUNCPF PÀT FGV IÀNNGT OÀPUMNKIC TÀVVKIJGVGT  PFà UQXGT Xà TC RQNKVKMGT QEJ Nà VGT XKMVKIC HTà IQT NKIIC QDGJCPFNCFG à T GHVGT à T 6QTV[T ÀT VKNN GZGORGN KPVG GVV DTQVV GPNKIV UXGPUM NCI 6KNNUCOOCPU Oà UVG XK ÀPFTC Rà FGV *LÀNR QUU CVV XÀEMC Xà TC RCTVKNGFCTG Rà XÀEMRQNKVKMGTPC PW
Välj 3 betala för 2 Pris från 99 kr/st*
* Vi bjuder på den billigaste.
© STADIUM COMMUNICATIONS 2010. Reservation för slutförsäljning, lokala avvikelser och ev. tryckfel.
Four D handske