Från Fråga till Färdig Produkt by Mina Dennert

Från fråga till färdig produkt Vad händer i mötet mellan designpraktik och innovationsförhoppningar? Marcus Jahnke och Marie Loft

Från fråga till färdig produkt Vad händer i mötet mellan designpraktik och innovationsförhoppningar? Copyright © 2011 Text: Marcus Jahnke, Ulla Johansson, Marie Loft Grafisk formgivning: Johanna Kallin och Magnus Engström/OCH-Studio Foto: Marcus Jahnke, OCH-Studio och Kalle Sanner Tryck: Litorapid Media AB Papper: Munken Pure Första utgåvan: 800 ex. ISBN: 978-91-979541-0-5

Innehåll

Introduktion

Ett möjligt möte mellan design och innovation? � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � Studiens bakgrund och upplägg � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � �

5 7

Vad hände på företagen?

Tranemo Workwear � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � Alfa Laval � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � Macro � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � �

11 19 27

Ett möte med många möjligheter

Sammanfattande reflektioner � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � Ett företagsekonomiskt perspektiv � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � En kort teoretisk bakgrund � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � �

Medverkande designer � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � Designstudio 56, Cecilia Nilsson � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � �

Atoll, Charlotta Schill � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � Shift Design & Strategy, Patrik Westerlund � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � �

Business & Design Lab och SVID

� � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � �

39 41

47 51

Design och innovation är begrepp som är omöjliga att entydigt definiera. Att det förhåller sig så spelar mindre roll. Vi vet oftast i ett givet sammanhang vad vi menar när vi talar om design respektive innovation. Betyder det att begreppen också ledigt kan skrivas samman, som vi gör i titel till den här katalogen? Här är vi mer tveksamma.Vid närmare granskning märker man snart att design och innovation bygger på relativt olika antaganden och föreställningar. Även om innovation kan förstås som nytänkande i största allmänhet, så bär det ändå oftast med sig ett arv av teknisk rationalitet och problemlösning där resultatet antas kunna definieras, rationaliseras och ägas. En sådan processorienterad förståelse präglar också mycket av ekonomiperspektivet på företagande. Nytänkande inom design handlar snarare om att skapa produkter som är förbättrade, mer tilltalande och aktuella ur ett helhetsperspektiv. Vad som gör skillnad behöver då inte vara patenterbart, tekniskt relevant eller ens möjligt att identifiera som en viss detalj. Däremot är det alltid centralt att designern utgår ifrån brukarens behov som kan vara både praktiska och emotionella. Problemlösning kan i designsammanhang, och kanske också om man vill förstå innovation ur ett designperspektiv, snarare ses som en delmängd av en process där meningsskapande och gestaltningsförmåga är centrala. Ur ett sådant perspektiv är det kanske inte så underligt att innovation som begrepp sällan tillämpats inom designtraditionen, det blir helt enkelt lite för snävt. Att man ändå ofta stöter på design och innovation i en och samma mening handlar snarare om samhällets och näringslivets intresse för nytänkande och stärkt konkurrenskraft. Design tycks erbjuda en sådan förmåga till nytänkande – en kreativ förmåga. Att design, när den introduceras i företag ger »kreativa svallvågor i organisationen« har också bekräftats i forskning. Men i retoriken om designs möjliga bidrag blir nytänkande och innovation ofta varandras synonymer. Dessutom

förstås design ofta som en process eller som en uppsättning »kreativa« metoder. Alternativt begränsas design till att handla om en produkts yttre form. Vi menar att dessa föreställningar reducerar förståelsen av designs möjliga bidrag. Begreppet kreativitet gör designs bidrag än mer svåråtkomligt. Kreativitet tenderar att mystifiera något som i själva verket är en djupt mänsklig förmåga – förmågan att tolka sin omvärld och skapa ny mening på olika sätt – förmågan att skapa. I designerns fall handlar det om den utvecklade och riktade förmågan att skapa väl fungerande och tilltalande produkter och tjänster. Vi är övertygade om att design har mycket att erbjuda i innovationssammanhang. Men för att komma åt vad det kan handla om så har vi valt att se på design som yrkeskunnande snarare än som en process eller en uppsättning metoder. Vidare har vi ansträngt oss att »ta ut svängarna« genom att föreslå att design kan bidra till nytänkande och skapande i företag som inte aktivt arbetat med design. Studien som vi presenterar i den här katalogen bygger på en experimentell forskningsansats där vi »arrangerat möten« mellan yrkeskunniga designer och företag. Målet har varit att erbjuda en »upplevelse« av design som praktik – som aktivt skapande. Projektet har genererat en mängd insikter, inte minst om hur design kan bidra till att förstå innovation och nytänkande ur ett meningsskapandeperspektiv. Detta kommer att diskuteras och fördjupas i Marcus kommande avhandling som utgår ifrån erfarenheter från projektet. Men eftersom det har uppstått så många spännande effekter i de medverkande företagen, och eftersom avhandlingar tar tid att skriva så väljer vi att i förtid dela med oss av några konkreta erfarenheter – några glimtar av vad som kan hända när design möter innovation. Marcus Jahnke, Doktorand, Business & Design Lab Marie Loft, Projektledare, SVID Ulla Johansson, Professor, Business & Design Lab

Från fråga till färdig produkt >>> introduktion

Ett möjligt möte mellan design och innovation?

Studiens bakgrund och upplägg

1 SVID, Stiftelsen Svensk Industridesign. 2 Johansson, L. (2006) Design som utvecklingskraft. En utvärdering av regeringens designsatsning 2003 –2005. Växjö University Press. 3 Ur ett forskningsperspektiv har studien en hermeneutisk och narrativ ansats. Den hermeneutiska eller tolkande ansatsen innebär att förståelsen för vad som händer i mötet mellan designern och företaget är det centrala snarare än att försöka komma fram till normativa eller förklarande modeller. Den narrativa ansatsen betyder att vi intresserar oss för historier och händelser som de medverkande, inklusive forskaren och SVID :s projekt ledare finner betydelsefulla.

är att förmedlingen sker genom en workshopserie som pågår under ett till ett och ett halvt år. Workshopserien arrangeras i samarbete mellan en utvald designer och ett företag under ledning av SVID :s konsult och forskaren. Under dessa workshopar och några andra aktiviteter får en grupp medarbetare i företaget uppleva design som yrkeskunnande under utvecklingen av konkreta produktkoncept. För att skapa en så utmanande situation som möjligt har vi valt företag med liten eller ingen tidigare vana vid samarbete med designer. Medverkande företag och designer4 har också samlats vid olika tillfällen och i olika konstellationer för erfarenhetsutbyte. Projektet, som är finansierat av Vinnova och EU:s Strukturfonder är ett samarbetsprojekt mellan SVID och Business & Design Lab5. I projektet har fem olika företag medverkat. I den här katalogen möter du tre av dom: det globala teknikföretaget Alfa Laval, Tranemo Workwear som tillverkar arbetskläder och Macro som tillverkar duschkabiner. Dessa företag har matchats mot tre designer och designföretag: Patrik Westerlund/Shift Design & Strategy, Charlotta Schill/Atoll och Cecilia Nilsson/ Designstudio 56. 4 I designsammanhang talar man gärna om » designer« även i plural. »Designers« är annars den vanligare benämningen. 5 Business & Design Lab är en centrumbildning vid G öteborgs universitet och ett samarbete mellan HDK, Högskolan för Design och Konsthantverk och Handelshögskolan.

Från fråga till färdig produkt >>> introduktion

I det här projektet har vi velat pröva nya sätt att arbeta med innovation utifrån den kraft som designerns yrkeskunnande utgör. Vi har tagit fasta på de erfarenheter som gjorts under regeringens och SVID :s1 stora designsatsning 2003–2005 som bland annat visade på »Design som utvecklingskraft«2. Då studerades företag som framgångsrikt integrerat design i sin verksamhet. Men själva mötet hade redan åstadkommits – studierna gjordes i efterhand. För att fördjupa vår förståelse för »vad som händer« i själva mötet mellan företag och designer så har vi valt en experimentell3 ansats som ger oss möjligheten att också vara på plats när det händer. Mer specifikt så bygger experimentet på att iscensätta, undersöka och försöka förstå vad som händer när en designer aktivt förmedlar sitt yrkeskunnande till ett företag som vill stärka sin innovationsförmåga. Tanken

Från fråga till färdig produkt >>> Vad hände på företagen? 8

Vad hände på företagen?

Från fråga till färdig produkt >>> Vad hände på företagen?

Från fråga till färdig produkt >>> Vad hände på företagen? 10

Tranemo Workwear

ung ny ledning var troligen bidragande till att företaget tog emot designern så öppet. Designern som vi valde är Charlotta Schill från Atoll. Hon har en bakgrund som modedesigner med erfarenhet av yrkeskläder, något som är ovanligt och i det här fallet mycket lyckat.Vi tror att det skapade en trovärdighet hos företaget att hon var väl insatt i branschens speciella förutsättningar där funktion är »a och o«. En annan viktig faktor för projektet var att Tranemo Workwear under projektets gång också anställde en kläddesigner. Hon blev den interna kraft som med stöd av Charlotta kunde integrera ett förändrat arbetssätt och driva den interna utvecklingen. Charlotta erbjöd en bitvis omtumlande »resa« för Tranemo Workwears deltagare i projektet – en handfull medarbetare på konstruktionsavdelningen. Hon drev tillsammans med forskaren och SVID:s konsult en förändringsprocess som hölls samman av a mbitionen att konkret utveckla konceptuella plagg, det vill säga att låta de medverkande få uppleva en komplett utvecklingsprocess – en process som utifrån ett designperspektiv kan beskrivas som »från fråga till färdig produkt«, snarare än det mer traditionella »från idé till färdig produkt«. Processen kom, förutom att leda till nytänkande plagg för kvinnor i tung industri och några andra kollektioner med till exempel modeinfluenser och »hållbara« material också att ha betydelser för arbetslokaler

Från fråga till färdig produkt >>> Vad hände på företagen?

Tranemo Workwear är ett anrikt företag i konfektionsbranschen med sin drygt 75-åriga historia. Det är också ett av Sveriges mest framgångsrika företag när det gäller utveckling av varselplagg och flamskyddade plagg för yrkesarbetare i tung industri med kunder som SSAB och Boliden. Det man framför allt varit skickliga på är materialutveckling, där man alltid legat före standardkraven. Men någon kläddesigner har man egentligen inte ansett sig ha behov av. Arbetskläder har sett ut på vissa sätt av hävd och tradition i branschen. En anledning till Tranemo Workwears medverkan i projektet var att en medarbetare med stort material tekniskt kunnande i egenskap av säljare hade sett behov som han inte har haft vare sig tidsutrymme eller möjlighet att utveckla. Han uppmärksammade att arbetskläderna inte bara fyller en rent funktionell uppgift som skydd utan också – speciellt av den yngre generationen – betraktas som kläder i allmänhet och därför också som identitetsmarkörer. Han hade också insett att branschens kläder är utformade för män och att det därför kan bli problematiskt att finna bra kläder för kvinnor i mansdominerade yrken eller branscher. När vi introducerade tanken om ett designprojekt för företaget såg man från ledningens sida en möjlighet att arbeta utifrån nya strategier med sin produktutveckling. Att man stod inför ett generationsskifte med en

Från fråga till färdig produkt >>> Vad hände på företagen?

som förnyades, för en utvecklingsprocess som etablerade en intern initiativförmåga i förhållande till säljkår och marknad och inte minst för företagsledningens perspektiv på sina verksamhetsstrategier. Vi kommer inte att kunna beskriva alla steg på den här resan men vill ge några inblickar i vad vi tror har varit avgörande händelser. Innan Charlotta engagerades tog forskaren initiativ till en workshop med målet att »skaka om« företagets syn på arbetskläder. Studenter i modedesign vid Textilhögskolan i Borås bjöds in att under en dag utforska Tranemo Workwears kläder och utmana ur ett modeperspektiv. Resultatet av workshopen bestod av allt ifrån skisser på förändring av befintliga plaggs uttryck till helt nya typer av arbetsplagg. Flera av förslagen kom också att direkt påverka den kommande kollektionen av hantverksplagg, både vad gällde materialval, färger och snitt. Till exempel rundades de i branschen klassiska 45-graders fickhörn av – en stilmässig innovation i sig som flera av studenterna insisterade på. När Charlotta tog hand om processen började den så att säga om med det egna »görandet«. Den första workshopen handlade om ett fritt men handgripligt

sökande efter inspiration för teman man ansåg intressant att arbeta vidare med. Deltagarna arbetade med att komponera så kallad »mood boards« för att fånga känslor och estetiska uttryck (stilar) genom att klippa inspirationsbilder ur tidningar och modemagasin och man sökte på internet efter rådande trender inom andra näraliggande branscher (t. ex. sportkläder) och subkulturer (t. ex. hip hop). Resultatet av workshopen ledde till tre gestaltade huvudteman för fortsatt arbete: arbetskläder för kvinnor i mansdominerade yrken/ branscher, arbetskläder för en yngre generation och mer ekologiskt anpassade arbetskläder. En annan viktig workshop gjordes något senare i processen. Charlotta uppmärksammade att deltagarna hade svårt att »släppa loss« ifrån de funktionella kraven på kläderna – detta såg hon som hinder för utveckling på andra områden. För att ta ut svängarna och tillåta sig att mer fritt och handgripligt experimentera med olika material, färger och former föreslog hon utvecklingen av tre galaplagg för en tänkt tillställning – premiären på The Phantom of the Opera. Efter en trevande start ledde arbetet till slut till tre plagg

Ja, man liksom tänker produktutveckling på ett mer k reativt sätt. Britt-Marie Karlsson, konstruktör

Från fråga till färdig produkt >>> Vad hände på företagen?

Från fråga till färdig produkt >>> Vad hände på företagen? 14

Men dom har kanske inte haft den förståelsen uppifrån förut att man faktiskt kan göra saker utan att det blir nånting utav det just nu, inte kan sätta det i produktionen direkt. Man kan göra modeller och sånt för att det kanske är bra för framtiden, för att lära sig. Man tar ju in allting och det lagras nånstans. Och man förstår att man faktiskt kan ha användning för nån liten detalj … Allting kanske ser helt utflippat ut, men det kanske är just det där knapphålet, eller den där tampen eller nånting annat som gör att man får … en idé. Så jag tror det har varit jätte nyttigt faktiskt. Maria Ericson, designer

Under resans gång gjordes en mängd olika aktiviteter, inklusive fortsatta workhopar för att utveckla de olika konceptuella plaggen, men också mässbesök och andra efterforskningar och inspirationsinhämtningar. Man började också se på de egna lokalerna med nya ögon. Vinden, som förr om åren varit tillskärarateljé, men som nu stod öde och tom, renoverades och inreddes som kombinerat »show room« och designateljé av Tranemo Workwears designer. Här kunde arbetet fortsätta i en mer lustfylld atmosfär där det också var en styrka att äntligen ha de kompletta kollektionerna tillgängliga. Tidigare hade de omfattande kollektionerna hängt utspridda på olika platser i lokalerna – show roomets syfte är att visa upp kollektionerna för kunder, men det blev också en överraskande men oumbärlig förutsättning för det skapande arbetet. Att få vara omgiven av kollektionerna eller produktsortimenten, och ha dem ledigt till hands är ur ett designperspektiv en nödvändighet. Det gynnar blicken för helheten och direktheten i agerandet med materialen.

Alltså nytänkande, eller åtminstone att nån har tryckt på knappen att börja tänka … på till exempel det här rummet, som faktiskt har blivit iordningställt. Det har fortsatt på våningen under, att man, att det inte bara är en industrilokal längre för textil, utan att det faktiskt, är ett rum med lite mer designtänkande och så.

Maria Ericson, designer.

En händelse med avgörande betydelse var när gruppen åkte på besök till en av sina viktigaste kunder, SSAB: s stålverk i Luleå, för att få uppleva brukarnas vardag och miljö på »första parkett« – hettan från den rinnande gösen i smältverket, det tjocka lagret av stoft på alla ytor, övervakningsrummens kokheta fönster och luftkonditioneringskalla luft. Detta var något ingen av dem tidigare hade upplevt, men något som är en självklarhet för en designer – upplevelsen av brukssituationen måste en designer ta till sig in på bara skinnet. Besöket gav en mängd insikter både om plaggen men också om andra oförutsedda saker. Till exempel visade det sig i samtal med de kvinnliga yrkesarbetarna att man inte visste att det faktiskt fanns flamskyddade underkläder att tillgå – en allvarlig brist och något för Tranemo Workwears säljavdelningen att agera på. I samband med studiebesöket arrangerades också en workshop tillsammans med Luleå Tekniska Universitet inom ramen för forskningsprojektet Framtidsfabriken6. Vid workshopen deltog förutom Tranemo Workwears två representanter en grupp yrkesarbetare från SSAB och forskare från LTU. Tillammans utforskades den möjliga framtida arbetsplatsen i tung industri och genom olika brainstormingtekniker skapades idéer och visioner om framtidens yrkeskläder, liksom en relation och förhoppning om fortsatt samarbete. Arbetet med konceptplaggen fortsatte, men bitvis trögt. En viktig anledning som är genomgående i alla projekt är svårigheten att finna tid eller prioritera arbete mellan workshoparna. Men det var något annat också. När materialen var insamlade och gruppen hade utvecklat skisser på nytänkande plagg att arbeta utifrån tog det liksom stopp. Charlotta »ryckte in« och tog handgripligen tag i saken: Prover, jajamensan och accessoarer och allting låg däruppe på det gamla tillskärningsbordet som dom hade gjort i ny anda, och skisserna till 6 Här hade vi ett samarbete med forskarkollegor från Luleå Tekniska Högskola som är intresserade av genusfrågor och av framtidens fabriker. Det var forskaren som tog initiativet till just den här händelsen.

Från fråga till färdig produkt >>> Vad hände på företagen?

som inkluderade lysdioder, flor, glitter m.m. – plagg i skira material långt ifrån Tranemo Workwears vardag. Plaggen bildande verkligen en skarp kontrast där de i all sin glamour hängde på provdockor i en arbetslokal i övrigt full med ofärdiga yrkesplagg i tung bomull, polyester och varselfärger. Tranemo Workwears VD visade senare upp plaggen för de andra medverkande företagen, något som kom att trigga experimentlustan även på andra håll i projektet. Att arbeta så här fritt, det vill säga frikopplat från funktion var också utmanande på ett annat vis – man arbetade utan »beställning« eller order från någon annan del av organisationen. Tanken på att man kanske bör tillåta sig att utforska något område av intresse bara för att lära sig gick stick i stäv med en mer direkt nyttoorienterad kultur i företaget, något som blev en »aha-upplevelse« för deltagarna:

presentationen. Men så stannade det där. Och då vet jag att jag började ta tygrullarna och sa, är det det här tyget vi skall ha jämfört med det här? Eller är det det här? Hur är den här ytan? Hur känns den här vikten? Vad är det för funktion i den här? Hur är dom här materialen ihop tillsammans med varandra? Och det var väl på samma sätt som jag förklarade med min egen kollektion, att hopsamlandet av alla material är starten, sen så skall dom appliceras på produkterna, men vi kan inte bara prata utan vi måste göra – måste känna på, klämma, dra och lyfta. Charlotta Schill, designer.

Från fråga till färdig produkt >>> Vad hände på företagen?

Att arbeta som designer sitter inte minst i den förkroppsligade upplevelsen av material och förmågan att dyka in i material, former, funktionella krav, etc., utan att riktigt veta vart det ska ta vägen men med en trygghet i att det leder någonstans, bara man låter sig uppslukas av hela situationen – och då kräver det inte minst konkreta handgrepp, också för att kunna tänka i processen. Det var det Charlotta visade i det här exemplet. Arbetet lossnade och efter workshopen utvecklades prototypplagg som både byggde på nya snitt, annorlunda material

(stretch) och nytänkande funktioner i förhållande till vad företaget var vant vid, och dessutom med en tydlig ny målgrupp, kvinnliga yrkesarbetare i tung industri. Detta var några exempel på vad som kan hända när man försöker skapa en utvecklingsprocess »på designs villkor« där upplevelsen och experimenterandet görs till något centralt i förändringsarbetet. I skrivande stund har den utvecklade provkollektionen av nytänkande yrkesplagg för kvinnor fått uppskattning av säljbolagen och utvecklingen av de plaggen, liksom andra idéer, går vidare. Man kan väl säga så här … Design har alltid varit ifrågasatt, vad gör dom? Det är ju bara att göra ett mönster så blir det bra. Men det är ju inte bara det, utan det är ju så mycket annat. Så det är klart, får man dom här inputen utifrån, så kan man nog på ett tydligare sätt, argumentera i styrelsen, argumentera för att vi verkligen behöver satsa på designavdelningen. Max Larsson, VD

Vi kan inte bara prata utan vi måste göra – måste känna på, klämma, dra och lyfta. Charlotta Schill, designer

Från fråga till färdig produkt >>> Vad hände på företagen?

Från fråga till färdig produkt >>> Vad hände på företagen? 18

Alfa Laval

7 COIN – Customer Oriented Ideation

Detta gjordes direkt på Alfa Laval-ledningens uppdrag och målet var en process som skulle kunna vara tillämplig för alla enheter inom Alfa Laval. COIN-processen, som bygger på intensiva workshops och som involverar de för sammanhanget mest lämpliga representanterna från olika delar av Alfa Laval, djupdyker i en affärs- och/ eller teknikutmaning. När vi började diskutera ett möjligt designperspektiv på COIN-processen hade det redan genomförts en pilotworkshop med en grupp seniora ledningspersoner. Utfallet var lovande och Klas hade fått förtroendet att arbeta vidare med utvecklingen av processen. Inför nästa applicering av COIN-processen lovade vi att bidra med ett designperspektiv. Bakgrunden till den här specifika workshopen var att ett teknologiskifte var på gång i branschen. Frågan var hur man skulle hantera situationen. Den enhet som berördes, och som har sitt huvudkontor i Italien, bestämde sig för att pröva COIN-processen som ett sätt att ta sig an utmaningen. Erfarna ingenjörer från nyligen införlivade produktionsenheter i Holland, Finland och England bjöds in för att tillsammans med sina Italienska kollegor djupdyka i problembilden. Inför detta tillfälle engagerades industridesigner Patrik Westerlund från Shift Design & Strategy. Vi var fortfarande osäkra på hur design och designer skulle kunna

Från fråga till färdig produkt >>> Vad hände på företagen?

Alfa Laval hör till skaran av Sveriges traditionella tekniska innovationsföretag, idag ett globalt bolag. Vi har arbetet med det produktcenter som utvecklar värmeväxlare och med den enhet som utvecklar koncept i tidiga produktutvecklingsskeden. Inledningsvis var det svårt att hitta hur ett designperspektiv skulle kunna bidra till Alfa Lavals utpräglat tekniska produktutveckling. Visserligen hade enheten goda erfarenheter av att ha låtit ett externt designföretag utveckla ett förbättrat handverktyg för eftermarknadsenheten och ett första försök som gjordes i projektet var att bidra till en tänkt produkt för konsumentmarknaden, men dels var det en produkt som låg för långt utanför Alfa Lavals befintliga fokus och dels kände vi att det blev för mycket av ett traditionellt designuppdrag. Utmaningen var att se om design kunde bidra mer direkt till utvecklingsprocessen i ett så tekniskt orienterat bolag som Alfa Laval – men inledningsvis var det svårt att fånga karaktären på det bidraget. Parallellt med detta försök och ytterligare ett försök att arbeta med produkterna ur ett hållbarhetsperspektiv så arbetade Alfa Lavals projektledare Klas Bertilsson med att skapa en innovationsprocess för utveckling av koncept i tidiga utvecklingsskeden, benämnd COIN-processen7.

Känner man att det känns dumt att ställa en dum fråga så sägerman att jag skulle vilja ställa en dum fråga så ställer man en dum fråga och så är det okej.

Från fråga till färdig produkt >>> Vad hände på företagen?

Patrik Westerlund, designer

Patrik Westerlund, var med som ett bollplank och hjälpte mig med processen, alltså inte dom stora bitarna i processen, men … men att få till en smidig process under själva tillfället … med lite nya verktyg och sådana grejor. Och så var han ju med och faciliterade också. Klas Bertilsson, Projektledare

Klas och Patrik kom också överens om att Patrik skulle göra ett par inspel för att »känna på processen«. Bland annat gjorde han en inledande »teamövning«. Klas bidrog också med ett par nya metoder jämfört med den första pilotworkshopen, bland annat en associations övning med mångtydiga bilder. Vid workshopen »iakttog« Patrik genom att delta i gruppövningarna som vilken annan deltagare som helst. Kanske underlättades detta genom att många i gruppen var främlingar för varandra – alla var öppna och lyhörda. Patrik utnyttjade aktivt sitt perspektiv som »icketekniker« och ställde medvetet »naiva« och ofta förlösande frågor i grupparbetet. Jag tycker det är det roligaste som finns, det är skitskoj. Därför i det läget så kan det knappt bli fel därför du är presenterad som industridesigner, som någorlunda insatt. Men du är också presenterad som att du är där för att du har ett annat perspektiv. Alltså du har fri lejd att bara köra på med allt vad du har med dig. Och ställa dumma frågor och känner man att det känns dumt att ställa en dum fråga så säger man att jag skulle vilja ställa en dum fråga så ställer man en dum fråga och så är det okej. Och det, det är faktiskt bland det roligaste för man kommer ganska snabbt upp i något slag flow tycker jag. Patrik Westerlund, Designer.

Inför nästa workshop samplanerade Klas och Patrik och Patrik bidrog med flera insikter från första workshopen. Bland annat hade det visat sig att associationsövningen med bilder som Klas prövade hade fungerat väl och att flera nytänkande lösningar uppstod just där. Samtidigt kände båda att processen i övrigt var allt för »linjär« – den saknade mer »divergerande« inslag där man kunde utforska och ifrågasätta förutsättningar och förståelser mer fritt. Framför allt var det utforskandet av »customer perception«, alltså kundens intryck som inte fördjupades. Detta var en del av en större

matris över olika perspektiv. Patrik menade att ur ett designperspektiv är brukarens intryck så centralt att man mycket väl kan starta »i den änden« snarare än i mer tekniskt orienterade aspekter och problemlösning.

… första steget körde vi som vi brukar göra med historik och trender och sånt … och en av grejorna som kom fram var ju att customer perception, alltså kundens uppfattning inte var riktigt klart. Och då blev det ju den här modellen som Patrik pratade mycket om att … dom skall ha en uppfattning om oss, okej, vad behöver dom då uppleva. Ja, för att dom skall uppleva det, vad skall vi göra med produkten för att dom skall uppleva det. Så vi gick igenom det här resonemanget, det blir ett systematiskt sätt att se till att det verkligen höll ihop hela vägen. Det är lätt att vi annars trillar in väldigt snabbt på hur vi ska lösa dom här grejorna, och så kör man på dom lösningarna. Nu kan vi gå tillbaka och se, koppla det hela vägen … till vilken customer perception vi vill ha. Klas Bertilsson, Projektledare

Patrik föreslog också att kreativitetsmetoden Synectics8 kunde vara lämplig för att komma åt vad som skulle kunna vara bra »kundintryck« att sträva efter. Synectics bygger på att en grupp via associationskedjor tolkar och på så vis närmar sig de grundläggande förutsättningarna för ett visst fördefinierat problem, på så vis kan också alternativa lösningar utvecklas. Det är en övning där man ofta befinner sig »far out« och som kräver en erfaren ledare så att man till slut »hittar hem«, »sammanfattar« och kan konkretisera möjliga lösningar i förhållande till det ursprungliga problemet. Tillsammans med Patrik övade Klas på att leda Synectics övningar tillsammans med studenter från HDK, inför workshopen, för att »bli varm i kläderna«. Synecticsövningen sattes in i ett för processen nytt sammanhang. För att komma åt brukarperspektivet bidrog Patrik med en »omvänd« logik som går ut på att definiera tänkta brukarintryck av en produkt eller tjänst och vilka »uttryck« som skulle krävas hos produkten eller tjänsten för att åstadkomma dessa »intryck«. Jag tror att det var annorlunda mot hur dom normalt jobbar. Att dom fick sitta och fantisera helt enkelt och … att man … dom togs från … alltså … jag tror inte att dom riktigt insåg vad vi skulle göra egentligen, men dom liksom släppte efter ett tag och så var dom bara med liksom. Så det var spännande. Jag skrev så det rök om den jävla pennan. Klas Bertilsson, Projektledare

8 Gordon, W. (1961) Synectics: The development of creative capacity. New York, Harper & Row Publishers.

Från fråga till färdig produkt >>> Vad hände på företagen?

bidra i detta tekniska sammanhang. Patrik, som är van vid att både utveckla produkter för industriföretag, men också att leda kreativa sessioner kunde dock snart se några möjligheter. Patriks första uppdrag blev i princip att observera och iaktta workshopen för att därefter kunna dra slutsatser om eventuella möjliga förbättringar av processen ur ett designperspektiv.

Från fråga till färdig produkt >>> Vad hände på företagen?

Man skulle kunna utrycka det som att COIN-processen utvecklades så att den innehöll två logiker i möte – det traditionella problemlösandet och meningsskapandet kopplat till produktens möjliga betydelse för brukare. Detta »möte mellan logiker« gav annorlunda perspektiv på hur den nya tekniken skulle kunna förädlas rent konstruktionsmässigt – sätt som konkurrenterna med en mer traditionell tillämpning av den nya tekniken inte hade kommit på. Här gick designerns brukarperspektiv och ingenjörernas problemlösningsförmåga »hand i hand« på ett mycket gynnsamt vis. Men för att möjliggöra det »mötet« i det praktiska arbetet spelade också ett annat moment som Patrik förslog en viktig och överraskande roll. I designpraktiken är skissandet ett avgörande redskap för att reflekterande och intuitivt kunna hantera komplexa, kvalitativa och ibland motstridiga egenskaper och perspektiv i skapandeprocessen. Patrik föreslog en »ställföreträdande skissare« och anlitade studenten Adam Henriksson från industridesignutbildningen vid Universitetet i Umeå. Han placerades vid ett bord med pennor och papper mitt i konferenslokalen. Runt om honom arbetade de fyra olika arbetsgrupperna vid sina bord och väggar. Tanken var först att han skulle kunna finnas till hands för att illustrera idéer men det visade sig snart, när han aktiverades, att detta skissande snarare bidrog till ett gemensamt reflekterande mellan honom och arbetsgrupperna. En typisk situation var att en representant från en arbetsgrupp förklarade en princip för Adam, till exempel en idé om en annorlunda konstruerad enhet, som han ville ha visualiserad. Under skissandet och i samtalet med Adam som försökte tolka idén genom att ställa naiva frågor, fick representanten från arbetsgruppen aha-upplevelser som utmanade idén och bidrog till att ytterligare förfina den. När skissen sedan visades upp i arbetsgruppen kom ytterligare nya idéer som togs tillbaka till Adam – en mycket spännande dynamik att observera – en kollektiv skissprocess skulle man kunna säga. Han blev tvungen att karaktärisera det dom andra sa genom att fånga vad dom sa, och givetvis så missuppfattade han ju lite hela tiden. Hur fasen tänker dom? Och den missuppfattningen karaktäriserade fram en diskussion och kanske en ny form eller ny funktion eller en ny lösning. Patrik Westerlund, designer

På grund av dess olika inslag förändrades alltså fokus vid den andra workshopen och processen frikopplades delvis från sin tidigare teknikorientering. I stället kom

workshopen att mer tydligt handla om vilken nytta och betydelse den aktuella produkten kan eller skulle kunna ha för kunderna och brukare i framtiden – alltså det som från början eftersöktes. Vad kunde den nya tekniken, som gav produkten en helt annan storlek och geometri, ge för nya möjligheter för kundnyttan? Först i ett senare läge, när man vidgat diskussionen till att handla om produktens allmänna betydelse, nytta och värde för kunden utifrån ett användarperspektiv, återkopplade man till den mer tekniskt inriktade diskussionen, bland annat genom skissandet. Den här gången fördes emellertid diskussionen utifrån nya perspektiv. Dels hade man kommit på att det nog skulle vara en god idé om man konstruerade produkten så att den kunde smälta in i miljön, något som den nya men inte den gamla tekniken gjorde möjligt. Dessutom hade man kommit på iden att man kanske skulle göra produkten mer övervakningsbar när det gällde att visa olika prestanda, något som också blev lättare med den nya tekniken. Under designgenomgången hade man alltså kommit fram med ett antal nya kriterier som produkterna skulle kunna uppfylla och som skulle öka kundvärdet, något som de designorienterade workshopmetoderna hade hjälpt till att förlösa. Det Patrik bidrog med var således ingen vare sig teknisk eller funktionell eller estetisk produkt, utan snarare en mer kreativ arbetsmetod där nya och mer innovativa idéer om värdeskapande kunde frodas, där designperspektivet gick hand i hand med teknikutvecklingen. De hade inte lång tid och ändå lyckades de flesta strukturera upp det väldigt väl. Och det var skönt att se då hur de faktiskt jobbade med argumentationen utifrån de modeller vi hade jobbat med. Så att bara titta på målbilden och backa. Vad behöver vi uppnå för att nå det här avtrycket och så backade de bakåt. Och det blir ju också som ett kvitto på att de hade tagit till sig någon av metoderna som, som är designmässig. Patrik Westerlund, designer

Vad hände då med estetiken, det som de flesta förknippar med design? Vi menar att man kan se det som att ett estetiskt perspektiv nu var en del av processen. Men det förutsätter både att perspektivet ges utrymme i processen och att designer medverkar aktivt i processen. Konsekvensen av det tidigare arbetssättet var att formen var en direkt konsekvens av den valda tekniklösningen. Någon konkurrent hade visserligen gjort ett mer »attraktivt« skal, men det var så långt man hade tänkt sig estetik. Tack vare designinterventionen fick det estetiska perspektivet nu en möjlighet att fördjupas. Formen blev en konsekvens av ett vidgat p erspektiv

Missuppfattningen karaktäriserade fram en diskussion och kanske en ny form eller ny funktion e ller en ny lösning. Patrik Westerlund, designer

Från fråga till färdig produkt >>> Vad hände på företagen?

Vi har jobbat med idégenerering för att lösa problem rätt länge, men vi har ju inte jobbat så mycket med att ifrågasätta grunden till det vi löser Klas Bertilsson, projektledare

som bland annat utgick från brukarens behov och önskade intryck vilket bland annat ledde till att man utvecklade nya underhållsmöjligheter, placeringsalternativ, modulmöjligheter liksom utseendemässiga aspekter (till exempel att enheten skulle kunna placeras väl synlig som ett arkitektoniskt element snarare än att gömmas undan på taket). Formutvecklingen gick så att säga hand i hand med teknikutvecklingen i en fördjupad process. Men det bygger på att designperspektivet på allvar »får vara med från början«. Det är ju det som är annorlunda med den här processen gentemot vad vi har gjort innan, vi tvingar in två steg innan dom normala stegen.Vi har jobbat med idégenerering för att lösa problem rätt länge, men vi har ju inte jobbat så mycket med att … varje gång ifrågasätta grunden till det vi löser. Så det är det dom försöker göra varenda gång nu, och det är det som förhoppningsvis visar in på andra områden och lyfter saker och ting och det är det vi får feedback på … vi får feedback på att dom hittar andra saker som dom inte hade tänkt på innan.

Patrik har också involverats i att ge en grafisk form på presentationsmaterialet för processen, för som Klas säger, det underlättar den interna införsäljningen om det ser snyggt och enhetligt ut också. Men förutom det så arbetar Klas vidare med Patrik, dels med att utveckla själva processen men också för att han ser det som värdefullt att ha med en yrkeskunnig designer vid workshoptillfällena, både som medfacilitator men också som medverkade i de olika övningarna med sitt designperspektiv. Ett nästa steg i utvecklingen är att involvera brukare och andra intressenter mer aktivt och i skrivande stund har Patrik just medverkat i en ny COIN-process, den här gången i Frankrike.

Det är ingen revolution att tänka på hur saker och ting skall användas eller hur användaren kommer att använda den eller vad den förmedlar … det är ju bara det att det här är ju en … en yrkeskår som gör det regelbundet och i andra applikationer som vi fick ta del av och se på. Klas Bertilsson, projektledare

Från fråga till färdig produkt >>> Vad hände på företagen?

Klas Bertilsson, projektledare

Från fråga till färdig produkt >>> Vad hände på företagen? 26

Macro

Cecilia inledde övningar med den medverkande gruppen med syfte att de skulle få upp ögonen för vad design kunde handla om för Macro. Gruppen bestod av en handfull nyckelpersoner inom konstruktion, marknad och produktion. Under en inledande workshop utforskades tidningars och magasins inredningstrender genom att så kallade mood boards skapades. Inspirationsbilder klipptes ur och klistrades upp på planscher. Det var bilder både på inredningar, prylar och människor som »hörde ihop« med ett visst formspråk eller stil. På så vis blev det tydligt att det dels handlar om sammanhållna stilar och trender, men också om sinsemellan olika stilar. Det var detta »myller av stilar« som Macro behövde börja förhålla sig till och lära sig att sortera i ansåg Cecilia. Den här övningen betonade flera deltagare som en ögonöppnare, som att plötsligt börja »se« och kunna tolka de olika stilarna man fann i tidningarna och magasinen.

Det handlade om att sluta jobba med ad hoc-lösningar, om att försöka jobba med de här värdeskapande aktiviteterna och inte bara sälja en fysisk produkt, för alla säljer ju fysiska produkter som är ganska lika varandra, det är inte det som är skillnaden idag utan det är runt omkring, alla mjuka faktorer. Som gör ett framgångsrikt företag.

Visst bläddrade jag i inredningstidningar och så förr också … Men när jag tittat klart så visste jag inte vad jag hade tittat på. Jag kommer ihåg att första frågan handlade om vad ett formspråk var, det var liksom, det var ingen, det väckte fram den första förståelsen.Att kunna se skillnaden och så. Nu när man läser tidningar sitter man mer och analyserar och tittar liksom på ett helt annat vis.

Mikael Lunnryd, VD

Magnus Reinhold, kommunikatör

Från fråga till färdig produkt >>> Vad hände på företagen?

Macro är ett typiskt mindre industriföretag som startades för 25 år sedan av en entreprenör som såg »ett hål i marknaden« för badrumsprodukter. Företaget är beläget i Halland där man både utvecklar och tillverkar duschkabiner och det ingår sedan 2002 i den norska Temagruppen. Kontakten med Macro etablerades av designern Cecilia Nilsson i samband med att SVID :s VD Robin Edman höll ett föredrag om design i Halmstad. Cecilia hade redan tidigare varit involverad i forskningsprojektet och förstod att Macro var intresserade av att se över företagets identitet, något som den nytillträdde VD:n Mikael Lunneryd menade varit en eftersatt fråga i företaget allt sedan det etablerades.Visst var Macro bra på att konstruera duschkabiner av hög kvalitet, men inte på att skapa en enhetlig och säljande profil. Man upplevde också att varumärket hade en besvärande låg igenkänningsgrad på en marknad som på senare år fått allt fler och bättre profilerade konkurrenter, inte minst i tidevarv av inredningstrender och inredning som livsstilsprojekt.

Första frågan handlade om vad ett formspråk var, det väckte fram den första förståelsen. Från fråga till färdig produkt >>> Vad hände på företagen?

Magnus Reinhold, kommunikatör

Min plan var liksom att göra det som jag själv hade gjort det. Jag känner att man kan inte göra mer praktiska saker utan att förstå varför man ska göra dom. För då sitter man ju bara och hittar på och gissar känner jag. Utan det finns ju, det ska ju vara någon bakomliggande tanke för att kunna åstadkomma någonting. Cecilia Nilsson, Designer

Parallellt med projektet pågick ett arbete i företagets ledning för att just aktualisera affärsplan och identitet. Arbetet genomfördes i samarbete med det Norska ägarbolaget och Cecilia blev snart involverade i att ge sin syn vid flera ledningsmöten. Detta innebar att arbetet i workshopformat i viss mån gjorde halt. Däremot forsatte » omvärldsspaningen« och inspirationsarbetet, dels genom att medarbetarna på eget initiativ åkte till inrednings- och teknikmässor i Italien och Frankrike, mässor som dom inte tidigare besökt. Dessutom föreslog vi att dom också skulle besöka en utställning på konstmuseet Louisiana om framtidens hållbara boende och arkitektur för att få inspiration till en frågeställning som tidigt diskuterats vid workshoparna – duschar ur ett ekologiskt hållbarhetsperspektiv. Besöket gav flera impulser som konstruktörerna sedan arbetade vidare med, både vad gäller materialutveckling och energieffektivitet. En annan inspirationsresa gick till Röhsska museet i Göteborg. Man hade vid de tidigare workshoparna utryckt intresse av att utveckla duscharnas glasytor ur ett estetiskt perspektiv. På Röhsska visade designern Thomas Laurien och arkitekten Kristina Fridh en utställning om glas som arkitektoniskt element9, om planglas som genom 9 Fridh, K., Laurien, T. (2009) Ytans materialitet. Göteborgs universitet. ArtMonitor.

nytänkande screentrycktekniker och användning av till exempel metallnät och textila material i skikt fås att spela med ljus och mönsterbilder på överraskande vis, något som också gav impulser till fortsatt utveckling.

Numera brukar jag gå ut på internet och försöka hitta information. Ja googla bilder till exempel, shower designs och liknande sökord, och bara sitta och bläddra igenom så ser man ja, där är någon ny grej det har jag inte sett innan. Daniel Jakobsson, Konstruktör

I arbetet med att utveckla Macros affärsidé, identitet och positionering, och knyta dessa till det pågående idéarbetet, blev det allt tydligare att det nuvarande marknadsföringsmaterialet var förlegat. Inte minst ansågs den befintliga försäljningskatalogen som anonym och daterad i förhållande till konkurrenternas mer trendmässiga och livstilsorienterade kataloger. Under diskussionerna med Cecilia kände man att man borde formulera sig annorlunda både bild- och textmässigt och Cecilia såg möjligheten att via katalogutvecklingen komma åt arbetet med att artikulera Macros varumärkesprofilering på ett konkret och visuellt sätt. Katalogprojektet blev under en period det dominerande uppdraget för Cecilia. I arbetet involverades speciellt en av medarbetarna, företagets kommunikatör. Tillsammans formgav han och Cecilia miljöer, fotograferade, utvecklade den grafiska profilen, etc. Själva tvånget att formulera sig i både bild och text i katalogen gjorde också att man började tänka igenom och artikulera en mer tydlig produktsyn – som i sin tur kom att gestaltas i en ny företagsdevis. Man tog fasta på att det inom arbetsgruppen hade skett en betydelseglidning när det gällde förståelsen av duschen som produkt. Från att ha sett sina produkter främst som funktionella, och som konstruktioner allena, kom man att vidga betydelsen till att också inkludera estetiska och upplevelsemässiga dimensioner.Devisen »Din Stund« utvecklades och blev vägledande för det fortsatta arbetet med katalogen. Det var helt klart en inspirerande upplevelse och vi pratade om ett tema som vi kallar din stund. Välbefinnande. Helt plötsligt är duschen ett välbefinnande och en stund är en njutning och man ska koppla av. Duschen fick plötsligt en ny betydelse. Magnus Reinhold, Kommunikatör

Den färdiga katalogen mottogs med stor glädje i företaget, både i Norge och i Sverige – »nu är vi något, nu kan vi vara stolta« var en typisk kommentar inte

Från fråga till färdig produkt >>> Vad hände på företagen?

Men Cecilias ansats förvånade också. Man hade förväntat sig att man direkt skulle ta sig an formgivningen av en ny duschkabin. Än mer förvånade blev man när Cecilia började ifrågasätta det som hon menade var en bristande eller till och med obefintlig Macro-identitet. Under trendövningen hade man också granskat några konkurrenters identitet och uttryck. Hon hade noterat att deltagarna i projektet hade svårt att artikulera Macros profil och karaktär i förhållande till dessa konkurrenter. Hon menade att utan att veta vad man står för och hur man positionerar sig så är det också omöjligt att skapa en vettig produktdesign. Företaget upplevdes av Cecilia som »fritt flytande« i förhållande till både konkurrenter och konsumenter.

Från fråga till färdig produkt >>> Vad hände på företagen?

minst ifrån produktionspersonalen som varit bekymrad över Macros svaga varumärkesigenkänning. Även produktionspersonalen hade involverats tidigt i projektet. Under en workshop hade alla bjudits in för att dela med sig av sina tankar och idéer och här hade just Macros behov av stärkt identitet varit en stående fråga och uppmaning till ledningen att ta tag i. En annan del i processen, som bekräftade dessa synpunkter, var en orienterande marknadsundersökning i Sverige, Norge och Danmark. Den mer tydliga produktsynen – som kom sig av diskussioner om hur man skulle framställa bilder och framhäva olika kvalitéer i ett rumsligt och estetiskt sammanhang blev alltså en del i identitetsarbetet för både produkter och företag. Trots att inga nya produkter ännu utvecklats ur den nya positionering var detta ett radikalt och viktigt steg i sig. Katalogen stödde nu en utvecklad intern uppfattning om vad produkterna kunde handla om och betyda för brukarna. Genom att själva se på sin produkt utifrån ett bredare perspektiv kunde man nu också börja kommunicera med egna medel till omvärlden.

När katalogen var lanserad och klar, vilket skedde vid mässor där Cecilia också hade hjälpt till att skapa tilltalande montermiljöer, kände Cecilia att det var dags att åter ta tag i produkterna, det som man från företagets sida hade förväntat sig att projektet egentligen skulle handla om. Parallellt med identitets- och katalogarbetet hade konstruktörerna arbetat vidare med flera av idéerna och impulserna man hade fått i de tidigare workshoparna och vid besöken på mässor och utställningar. Nu, ett år senare var också den mentala beredskapen på vad design kan handla om och åstadkomma avsevärt större. Cecilia började om i det handgripliga skapandet. Under två intensiva worshopdagar utvecklades idéer på mer konceptuella duschar för att samla de spår och intryck som skulle kunna vara vägledande för mer »realistiska« duschar framöver – spår som nu direkt kunde knytas till en identitet och en tänkt positionering. Arbete började åter i det lilla, i »klippandet och klistrandet«. Cecilias förslag att gruppen skulle skissa fram nytänkande duschar utgående från tänkta upplevelser med hjälp av papp, frigolit och piprensare möte inledningsvis viss skepsis – inte minst från konstruktörerna.

Man kan faktiskt visualisera en dusch med liten modell.

Från fråga till färdig produkt >>> Vad hände på företagen?

Magnus Reinhold, Kommunikatör

Hur skulle något seriöst kunna komma fram ur en sådan »dagisaktik« process? Man kan faktiskt visualisera en dusch med liten modell. Så det tror jag många tänker, jag hoppas många tänker så i varje fall, att kan man faktiskt klippa ut en liten grej och visa och vika lite … Magnus Reinhold, Kommunikatör

profiler. Alltså väldigt lång tid för att ta fram en prototyp. Och det vi gjorde där det tog ju tre timmar så hade du en fullskaleprototyp framme. Det är nog något jag kommer att använda för att just se form och ja, känslan att stå i duschen. Hur stor blir den. Hur lättplacerad den är. Man får många svar och man kan se rätt mycket även om det är en rätt enkel dammig modell. Det var nog den workshopen som jag tyckte var häftigast – det blev väldigt mycket aha-upplevelse. Daniel Jakobsson, Konstruktör

Allteftersom snävades processen åt och när tre koncept utvecklats i modellform utmanade Cecilia gruppen att bygga fullskalemodeller. Åter förhöll sig konstruktörerna inledningsvis litet svala till uppgiften. Men när fullskapemodellerna var byggda efter ett par timmars intensivt problemlösande och skapande arbete så var ljudet i skällan ett annat. När man nu plötsligt och snabbt kunde uppleva tre olika möjliga duschmiljöer, och kanske också föreställa sig en duschupplevelse i dessa – så såg man att man på kort tid dels hade lärt sig mycket, men man hade också under arbetets gång utvecklat helt nya idéer som inte fanns där ifrån början. Bland annat ledde ett missöde, där en del av en dusch inte ville låta sig limmas fast och ideligen trillade ner på duschens golv, att man kom på en helt ny och innovativ duschkonfiguration – man »såg en möjlighet i misstaget« – typiskt designmässigt och ett bra exempel på en levande skissprocess och tolkningsarbete.

Från fråga till färdig produkt >>> Vad hände på företagen?

Ja, det här det var bland de sista vi gjorde när vi byggde fullskalemodeller. Det är ett arbetssätt som jag aldrig använt innan. Man har gjort prototyper men då har man fräst fram kar, tagit hem glas, tagit fram

Efter dessa workshopar var vårt projekt över. Men för Macro har designarbetet bara börjat. Ett par månader senare låg Macros anställningsannons där man sökte en designer ute. I skrivande stund har man just anställt en designer på heltid. Man ansåg efter processen att man inte skulle klara sig utan en designer som en helt integrerad medlem i utvecklingsarbetet. En annan lösning hade varit att som många anställa en konsult, men efter att ha övervägt den möjligheten kände man att man då skulle slarva bort det fördjupade förhållningssätt som man hade upplevt. Min syn på design har helt klart förändrats … Ja, det har framförallt med er första gången, jag menar när vi satt här första gången och vi skulle leda det här projektet, då var det mer … ja, då tänkte jag att det är ju kanon om vi kan lyckas i det här projektet att ta fram en ny duschkabin, jag var ju liksom på hårdvaluta med en gång. Det var ju min grej direkt då. Men det har jag liksom förstått nu att … nu har vi liksom öppnat vyerna och det var inte … det primära har inte varit att leverera en ny framgångsrik duschkabin i det här projektet utan det är ju utvecklingen av kärnvärdena i företaget. Mikael Lunneryd, VD

Det primära har inte varit att leverera en ny framgångsrik dusch kabin, utan det är ju utvecklingen av kärnvärdena i företaget. Mikael Lunneryd, VD

Från fråga till färdig produkt >>> Vad hände på företagen?

Från fråga till färdig produkt >>> Ett möte med många möjligheter 34

Ett möte med många möjligheter

Från fråga till färdig produkt >>> Ett möte med många möjligheter

Sammanfattande reflektioner

Vi har koncentrerat oss på relativt traditionella företag med ingen eller ringa erfarenhet av design. Alla företagen har inte varit med om samma förändringsprocess – det är långt ifrån någon generell modell för hur man ska jobba med design som vi kan presentera. Detta har inte heller varit vårt mål. Vi har upptäckt att det i första hand inte handlar om att konstruera ett antal design metoder och specifika angreppssätt som kan generaliseras. I stället har vi kommit att se det som en fråga om förmedling av designerns yrkeskunnande genom att betona upplevandet av design som »görande« – som »learning by doing«10. Yrkeskunnande i praktiken är mycket mer komplext än vad som kan beskrivas i en metod eller en process och vi tror att ett sådant perspektiv också ger en större konkret framgång. Men det kräver en annorlunda syn på »implementering« än vad som är vanligt i till exempel konsultsammanhang. Inget av företagen hade själva kunnat åstadkomma det som designern tillfört – om detta verkar man vara överens i alla företagen. Trots att man alltså fått något som man i efterhand säger sig ha saknat har det inte varit någon enkel process att integrera designarbetet i företagen. En komplicerande faktor i förhållande till mer traditionella konsultinsatser är att det handlat om ett möte mellan människor med yrken som vilar på olika kunskapstraditioner och erfarenheter. Det har därför krävts kontinuerliga och aktiva insatser både från SVID :s projektledare med sin erfarenhet av designintegration, och från forskaren med sin kombinerade design- och utvecklingsingenjörserfarenhet, 10 Ett begrepp som introducerades av samme James Dewey som vi skriver om i kapitlet En kort teoretisk bakgrund.

för att hjälpa till med integrationsarbetet och för att stödja designern som i projektet trätt in i en ovanlig roll som »coach«, mentor eller förändringskonsult. Det har också krävt ett aktivt »match making arbete« för att hitta lämpliga designer till respektive företag, något som kräver en speciell känsla som SVID har stor erfarenhet av. Detta är områden som i sig är intressanta och som kräver fortsatt reflektion. Inledningsvis har företagen haft svårt att konkret se vad designerns yrkeskunnande skulle kunna tillföra, och de hade troligen inte varit tillräckligt öppna att efterhand se möjligheterna om det inte hade varit för intresserade, nyfikna och uthålliga medarbetare och ledare. Vi tror att det i alla företag funnits någon eller några vars konstnärliga intresse, erfarenhet av ett mindre designprojekt eller upplevelse av ett inspirerande föredrag eller liknande har spelat stor roll. Utan deras intresse hade det varit omöjligt att genomdriva de förändringar av det interna arbetssättet som visat sig vara nödvändigt i de exempel vi gett. Designerns insatser har kommit att få flera olika karaktärer, något som är ett resultatet av den öppna ansatsen och betoningen av design som yrkeskunnande. Tack vare detta perspektiv kan vi knyta an till en bredare repertoar av erfarenheter. Till syvende och sist har det handlat om ett mänskligt möte där tingen, har spelat en helt central roll. Alla medverkande har personliga relationer till ting av olika slag. Designern har kunnat arbeta med sådana relationer, med de medverkandes berättelser och erfarenheter, för att utveckla designperspektivet på företagets produkter. Man kan säga att tingen har bidragit till »mötet« mellan yrkesgrupper där friktion annars ofta uppstår. Tack vare

Lärdom 1: Utmaning av det förgivettagna

Reflektion och tolkning är inget som särskiljer en designer, utan förekommer i alla yrkespraktiker. Men för designern är de centrala redskap i meningsskapandet och utvecklingen av produktkoncept med nya betydelser. Man kan säga att designern tar sig »från fråga till färdig produkt«. Det är genom frågandet och ifrågasättandet som designern tolkar komplexa sammanhang som inkluderar ickeobjektiva egenskaper som estetik, känsla, brukares värderingar, etc. Karaktären på designerns tolkande och ifrågasättande är något som alla företagen i projektet har fått uppleva. Genom att ifrågasätta förgivettaganden i organisationerna har förståelsen för produkterna man utvecklar och tillverkar utvecklats och vidgats. Efter projektet förstås exempelvis en duschkabin eller ett yrkesplagg på delvis nya 11 Se t. ex. Edeholts kapitel "Design och innovation" i Ilstedt, S. (2007) Under ytan: En antologi om designforskning. Stockholm, Raster Förlag.

sätt.Vi vet inte hur »djupt« detta ifrågasättande förhållningssätt fått fäste i organisationerna. Tolkande måste troligen vara en ständigt pågående process om innovationsförmågan ska stärkas.Vid intervjuerna har dock flera medarbetare beskrivit att man nu granskar både produkter och omvärld mer kritiskt och medvetet.

Lärdom 2: Skissande och visualisering som centrala redskap

Bilden och det aktiva visualiserandet är viktiga redskap i designarbetet. Men bilderna har inte i första hand varit till för att illustrera och kommunicera idéer, något som är en vanlig föreställning när det gäller design, utan de har varit centrala för själva skapandet av idéer. Det handlar om att skissa på olika sätt, både med penna och med material.Vi har också i fallet Alfa Laval sett hur skissandet blir en social process. Skissandet har också varit ett sätt att närma sig och fånga till exempel trender och tendenser av mer svårartikulerat slag. Tack vare att man då har arbetat med bilder har man också blivit mer uppmärksam på det svårartikulerade, det som språket inte fångar. I alla företag var man inledningsvis ovan och kanske också obekväm med att visualisera och skissa – det kändes »dagisaktigt«. Men det kanske säger mer om hur vi i samhället i allmänhet värderar skapandet. Under projektets gång har samtliga företag kommit att känna sig mer bekväma med att på olika sätt skissa fram idéer med penna eller material, både två- och tredimensionellt, liksom att arbeta med bilder, även om vi samtidigt sett att designerns »sätt att tänka genom att skissa« knappast präglar verksamheterna, så har en viktig mur brutits ner. Lärdom 3: En mer komplex och fördjupad brukarförståelse

Brukaren är alltid i fokus i designerns arbete. Designern vinnlägger sig om att bygga upp en så komplex förståelse av brukaren och brukandesituationen som möjligt. Vi har sett flera exempel på hur designern i det närmaste »släpat« personalen från kontoret och ut på fältet och också sett hur mötet med brukare omedelbart resulterat i nya tankar och idéer, inte minst när brukaren också aktivt involverats i innovationsarbetet som i fallet Tranemo Workwear. Ett led i denna fördjupade förståelse är också att studera rådande trender och kulturer – att läsa av samtiden. Sådana processer kan inledningsvis vara svårare att försvara, exempelvis nyttan av ett besök på konsthallen,

Från fråga till färdig produkt >>> Ett möte med många möjligheter

tingens betydelse har onödigt motstånd brutits ned, utan att de relevanta skillnaderna mellan yrkeskategorier skavts bort. Det har uppstått ett produktivt spänningsfält mellan till exempel ingenjören, ekonomen och designern, för att knyta an till designteoretikern Håkan Edeholts11 syn. Men har då allt gått som på räls? Nej som vi sett i berättelserna har processerna ofta varit svåra på olika sätt. Något som inte framgår i det vi beskrivit ovan är att de flesta medverkande också haft svårt att ta sig eller få tillräcklig tid till arbete mellan de olika workshoparna, speciellt i början av processen. Vi tror därför att det krävs långa och enträgna processer för att få till förändring, något som företagsexemplen i det här projektet varit exempel på. Inget företag har heller blivit så självgående att de klarar sig utan designer (vilket inte heller var ett mål i sig). I några fall har designern introducerat arbetsmetoder som företagen själva kan ta efter, men framförallt verkar projekten ha lett till att företagen blivit bättre på att anlita designer, alternativt har anställt designer, eftersom man sett hur design kan komma in i och vara till nytta i ett tidigt skede i innovationsprocessen. Utöver dessa tankar vill vi »ringa in« några avgörande »lärdomar« utifrån vår nuvarande tolkning och bedömning.

stålverket universitetet. När denna farhåga har övervunnits har det dock varit slående hur överraskande fort även sådana aktiviteter ger resultat. Det krävs dock en förståelse hos ledningen att utforskandet inte alltid kan behovsmotiveras på kort sikt.Vi menar att detta fria utforskande är helt centralt för organisationens innovationsförmåga, men tyvärr går det stick i stäv med dagens effektiviseringsiver och »lean-tänkande«.

Från fråga till färdig produkt >>> Ett möte med många möjligheter

Lärdom 4: Innovationsprocessen har vidgats att omfatta meningsskapande

Innovationsprocessen har genom designerns medverkan kommit att handla om egenskaper utanför den traditionellt tekniska förståelsen. Det mest radikala är en insikt om att hur en brukare förstår en viss produkt också är ett möjligt innovationsområde. Om man utgår ifrån att värderingar, normer och förståelser i samhället förändras över tiden – och inser att det också gäller för hur vi uppfattar produkter, så kan man också aktivt som företag påverka och ingripa i sådana pågående och föränderliga förståelser genom aktiva »förslag« på nya eller förändrade betydelser, till exempel föreslå att duschen också kan betraktas som ett estetiskt inslag i hemmet – varför inte som ett glaskonstverk? Intressant nog tvingas man i sådana processer också till teknisk problemlösning och det tycks vara just kombinationen av teknikkunnande och förståelse för meningsskapande som karaktäriserar de potentiellt nya innovationsområdena för företagen. Här finns ingen motsättning mellan yrkesområden och praktiker, bara risk för begränsningar – begränsningar som företagen i våra projekt utmanat och expanderat genom samarbete tvärs över traditionella yrkesroller.

Slutsatser

Sammantaget skulle man kunna hävda att mötet mellan design och innovation egentligen är en slags lyckosam konfrontation. Det verkar som om det har handlat om att återta ett kunnande som för de flesta gått förlorat någonstans mellan förskolans »klipp och klistra« – det vill säga skapande, och den fortsatta skolningens rationella och faktabaserad kunskapande. Efter inledande skepsis har medarbetarna i de flesta fall gått in med liv och lust i de processer som designern väglett. Designern har med sin mångåriga träning i skapande kopplat till kommersiella produkter haft mycket att dela med sig av. Givetvis kan man inte »lämna över« en sådan kunskap under några workshopar, och det har inte heller varit målet. Det projektet däremot har visat är att man kan dela med sig av ett meningsskapandeperspektiv på innovation. Mot bakgrund av dessa lärdomar drar vi slutsatsen att designern bör ha en naturlig plats tillsammans med ingenjörer, ekonomer, marknadsförare och andra involverade i innovationsprocessen – och vi hoppas att vi har låtit dig som läsare glänta på dörren till vad som då kan ske. Det kan jag säga, att jag tycker att det är lite förvånande att här sitter det mycket människor i Sverige, som har en annan typ av utbildning än vad man klassiskt har på ett tillverkande företag, jag menar den klassiska utbildningen är ju att man är ekonom eller ingenjör när man har någon typ av tjänstemannaposition, och detta … att se på det med lite andra ögon och ta in lite mjukare faktorer i tillverkande företag, det är ju egentligen där vi har en väldig möjlighet till att utöka … alltså där finns en dynamik vi behöver och synergieffekten blir ju mycket bättre genom att ta in andra,andra känslor,andra egenskaper,andra utbildningsbakgrunder. Mikael Lunneryd, VD Macro

Att se på det med lite andra ögon och ta in lite mjukare faktorer i tillverkande företag, alltså där finns en dynamik vi behöver. Mikael Lunneryd, VD Macro

Ett företagsekonomiskt perspektiv

Tranemo Workwear

VD Max Larsson berättar att för Tranemo Workwears del

har projektet tillsammans med andra insatser bidragit till att man har fått nya perspektiv på möjligheter i branschen, ökat företagets marginaler och etablerat en mer konsekvent produktutvecklingsprocess. Det ekonomiska bidraget kan kopplas till hur Tranemo Workwear under de senaste fyra åren minskat sin försäljning av »basplagg« med ungefär 50 % som en konsekvens av en aktiv satsning på de mer specifika områdena flamskydd, varsel och identitet. Under samma period har försäljningen av antal »designplagg« ökat med nästan 400 %. Även om dessa plagg för 2010 fortfarande bara motsvarar hälften av försålda basplagg så är täckningsbidraget för dessa plagg nästan tre gånger så högt som för basplaggen. Detta gör att den minskade försäljningen av basplagg tack vare den nya strategin mer än väl vägs upp av färre designplagg. Ingen tror att designinsatsen varit enda orsaken till det ökade täckningsbidraget och det ökade antalet försålda designplagg, men om den bara bidragit med låt oss säga en femtedel så har det ändå varit ett lönsamt projekt redan på kort sikt. Macro

När det gäller Macro så tillverkar man nästan dubbelt så många duschkabiner som sin närmaste och mer namnkunnige konkurrent. Ett av Macros utmaningar har varit att stärka varumärkets igenkänningsgrad som enligt Macros VD Mikael Lunneryd är på ungefär 20 –30 %, medan konkurrenten har en igenkännings-

grad på runt 90 %. Mikael menar att om man inom tre fyra år kan få en ökad igenkänningsgrad på 20 000 duschar, och därmed kan öka marginalen per försåld dusch med någon 100 -lapp, så har man mer än väl tjänat in de investerade pengarna. Alfa Laval

I fallet Alfa Laval handlar det om ytterligare ett annat resonemang. Projektet har bidragit till en viktig intern workshop-baserad process för konceptutveckling. Klas Bertilsson uppskattar omkostnaderna för varje sådan workshopinsats till ett par hundra tusen kronor. Att processen har så hög kvalitet att den lyckas är helt avgörande, annars är risken stor att man antingen förlorar initiativ i förhållande till konkurrenter eller fördröjer lanseringen av nya produkter. Å andra sidan, om en sådan process lyckas utveckla ett framgångsrikt koncept så kan intäkterna för företaget på längre sikt handla om många hundra miljoner kronor enligt Klas. Om designperspektivet då hjälpt till att värdesäkra processen så kan projektets bidrag röra sig om stora belopp i förhållande till i sammanhanget blygsamma kostnader. Slutsatser

Investeringsviljan verkar ha en speciell karaktär som innebär att den växer efterhand och i takt med erfarenheterna. Samtliga företag har fått delar av designinsatserna betalade av projektet samtidigt som de själva har investerat i designkostnader och egna personalkostnader. I början av processen bekostade forskningsprojektet halva designkonsulternas arvode. Efterhand har denna subventionering avtagit och samtliga företag har i ord och handling visat att de vill fortsätta utvecklingsarbetet genom att antingen arbeta vidare med designkonsulter eller anställa en designer. Den inledande subventioneringen har emellertid varit viktig eftersom den inneburit att man vågat ge sig in på nya områden, nya arbetssätt och nya sätt att tänka.

Från fråga till färdig produkt >>> Ett möte med många möjligheter

Kostnaderna är ganska enkla att räkna ut men vinsterna svårare att saga något entydigt om. Design ses som en investering – men en investering som ofta är sammanflätad med andra. Dom värden som erhålls är ofta indirekta och svårmätbara men eftersom utbytet uppges vara stort i förhållande till insatserna är det ibland intressant att föra ett resonemang om utbytets karaktär och uppskatta storleksordningen på värdet.

Vi föreslår att den konstnärligt utbildade designern kan bidra till nytänkande och nyskapande, även i företag som traditionellt inte ser sig som »designföretag«. I det här stycket ska vi beskriva en kortfattad teoretisk bakgrund till designerns möjliga bidrag. Inom innovationsforskningen uppmärksammas »designdriven innovation« allt oftare. Till exempel har fallbeskrivningarna från den framgångsrika amerikanska innovations- och designbyrån IDEO populariserats i filmer12 och böcker13 och det har skrivits flitigt i affärspress om begreppet Design Thinking14. Att åstadkomma en innovativ produkt ses i det här sammanhanget som ett komplext problem som designerns process och metoder är särskilt lämpade att lösa. Att se på design som problemlösning går tillbaka till Nobelpristagaren Herbert Simons definition av design som »… förändring av en befintlig situation till en önskad situation«15, en definition som också ofta används för att beskriva innovation. Att förstå vissa problem som 12 Inslaget »The Deep Dive – One company’s secret weapon for innovation« i The Tonight Show with Ted Koppel, 1999. 13 Kelley, T. (2001) The Art of Innovation: Lessons in creativity from IDEO, America’s leading design firm. New York, Doubleday. 14 Brown, T. (2008) Design Thinking. Harvard Business Review, June. 15 Simon, H. (1996) The Sciences of the Artificial. MIT Press.

komplexa, eller mer talande som »wicked«, föreslogs av Rittel och Webber16 i början på 70 -talet som en kritik av »social ingenjörskonst«. De noterade att traditionell problemlösning inte fungerade för problem som är svårdefinierade, situationsspecifika och innehåller inneboende motstridigheter, det vill säga typiska samhälleliga och sociala problemområden där till exempel ideologi och värderingar spelar stor roll. För att tampas med sådana problem krävs en skapande designprocess, menade dom. Ur ett innovationsperspektiv kan även produktinnovation förstås som ett »wicked« problem område om man beaktar att produkter utöver sin tekniska konstruktion också handlar om till exempel tycke och smak liksom normer värderingar och upplevelser. Ett krux med Simons beskrivning är att den implicerar en linjär problemlösningsprocess. Det var den Rittel och Webber bland annat vände sig emot. Linjär problemlösning fungerar bara för väl definierade problem eller utgångspunkter, det Rittel och Webber kallade »tama« problem. Det är här Design Thinking erbjuder en annorlunda process i förhållande till mer traditionell linjär och sekventiell produktutveckling a la »stagegate« processer, som visat sig fungera mindre bra för produktutvecklingens tidiga skeden. Även om vi ställer 16 Rittel, H., W. & Webber, M., M. (1973) Dilemmas in General Theory of Planning. Policy Planning, Issue 4.

Från fråga till färdig produkt >>> Ett möte med många möjligheter

En kort teoretisk bakgrund

Från fråga till färdig produkt >>> Ett möte med många möjligheter

upp på den här beskrivningen så är den ändå knepig på två sätt. Dels betonas problem och dels reduceras design ofta till alternativa processer och metoder.Vi tror istället att man behöver förstå designs möjliga bidrag till innovation bortom problem och problemlösning och med utgångspunkt från design som ett komplett yrkeskunnande där meningsskapande är centralt. Medan innovationsforskningens mittfåra utvecklades vidare ifrån Simons teorier om beslutsfattande och problemlösning, så har den forskning som sökt förstå designerns yrkeskunnande tagit andra vägar och funnit kunskap på annat håll. För den som intresserar sig för design ur ett estetiskt perspektiv är den amerikanske filosofen John Dewey17 inspirerande. Han menade att estetiska praktiker, där konsten var hans främsta exempel, handlar om att förmedla upplevelser och betydelser från en situation till en annan via någon form av medium. Mediet kan exempelvis vara målarens tavla eller möbeldesigners stol. Även om Deweys syn på konsten känns gammalmodig så är hans betoning av upplevelser och betydelser intressanta i ett innovationssammanhang. Problem som utgångspunkt sätts så att säga på undantag i Deweys tänkande. En estetisk arbetsprocess kan istället starta med nästan vad som helst, till exempel med en iakttagelse av något intressant, ett fenomen eller en situation som drar till sig uppmärksamheten. För en designer kan det handla om hur ljus speglar sig i våt asfalt som inspiration för ett nytt ytskikt på en bil, eller ett intresse för hur värderingar i samhället, exempelvis ökad jämställdhet mellan könen kan påverka utvecklingen av nya typer av handhållna verktygsmaskiner. Oavsett vad det är man riktar intresset mot i estetiska processer så växer det som senare kan bli en ny idé ofta fram ur en till synes diffus situation snarare än från ett konkret och väl definierat problem. För att »ringa in« det intressanta och betydelsefulla i den diffusa situationen krävs aktiv reflektion och tolkning hand i hand med en skapandeprocess. En teoretiker som designforskningen gärna lutat sig mot efter att intresset för Simon svalnade på 70 -talet är Donald Schön18. Schön använde Deweys tankar för att utveckla en teori om det han kallade »reflekterande praktiker«. Han menade att det är ett för snävt perspektiv att utgå ifrån rationell problemlösning om man vill förstå vad det är lärare, arkitekter, läkare, etc. gör i sitt dagliga arbete. Han ansåg att om man istället utgår ifrån att

människor reflekterar i situationer av osäkerhet och komplexitet så får man en bättre förståelse för hur människor hanterar det som är överraskande och problematiskt. Inte minst uppmärksammade han arkitektens och designerns skissande som ett slående exempel på när reflektion går hand i hand med nyskapande. Schön såg skissandet som ett nödvändigt redskap för designern och arkitekten för att kunna sätta sig in i nya och ofta »diffusa« situationer eller projekt med hög grad av osäkerhet och komplexitet – »wicked problems«. Istället för att kunna förlita sig på tillämpningen av existerande lösningar, till exempel tekniska, så måste varje situation alltså förstås på »sina egna villkor«, och då fungerar inte reduktiva processer. Istället krävs en ansats som bygger på en kontinuerlig pendling mellan en allt eftersom utvecklad helhetsförståelse och detaljers betydelse. Schön menade att just genom skissandet kan arkitekten eller designern förhålla sig samtidigt till både detaljnivå och helhetsnivå. Som en »zoomkamera« kan man pendla hastigt mellan del och helhet, men också mellan reflektion över situationen och försök att förhålla sig till den genom olika lösningsförslag. I en sådan process formuleras själva problemet »i tandem« med att möjliga lösningar prövas – det handlar om problemfinnande (problem setting) snarare än om problemlösning (problem solving). Det vill säga problemet, om det alls finns något, förstås först i slutet av processen, och då har man oftast även »lösningen« eller resultatet klart för sig, liksom en fördjupad förståelse för situationen. Denna process motsvarar hur man inom innovationsforskningen menar att designprocessen består av ömsom »konvergerande« och ömsom »divergerande« steg19, men för en designer går det inte alltid att skilja på dessa steg, speciellt inte i skissandet. Här förenas det divergerande, det vill säga utfrågandet av situationen genom »framkastade« lösningsförslag att tolka och reflektera över, med konvergerande steg, det vill säga kritiska prioriteringar och beslut. Schön utryckte det som att designern »konverserar med den aktuella situationen« genom skissandet. I detta »konverserande« utnyttjar hon eller han en »repertoar« av intryck, kunskaper, perspektiv, känslor med mera. Men även om Schön gjorde en »träffande« beskrivning av design, så saknar vi ändå något – brukaren lyser med sin frånvaro. Hur en brukare förstår och använder en tänkt

17 Dewey, J. (1934/2005) Art as Experience. London, Perigee. 18 Schön, A., D. (1983) The Reflective Practitioner. London, Basic Books Inc.

19 Howard, T., J. et al (2008) Describing the creative design process by the integration of engineering design and cognitive psychology literature. Design Studies, Issue 29.

20 Verganti, R. (2009) Design-Driven Innovation: Changing the Rules of Competition by Radically Innovating What Things Mean. Harvard Business Press. Boston. 21 Som i User Driven Innovation och Open Innovation.

För att återknyta till Dewey, estetiska processer handlar om att åstadkomma nya upplevelser och betydelser – nya världar. Då krävs det också en förmåga att kunna ställa frågor om produkters betydelser. Det krävs en aktiv föreställningsförmåga som uppstår i mötet mellan det kritiska frågandet och det aktiva skapandet. I ett sådant arbete kan det ibland till och med handla om att skapa problem – om att störa eller utmana för att komma åt andra möjligheter22. Detta kan upplevas som frustrerande och utmanande för den som inte är van vid ett sådant aktivt ifrågasättande och problematiserande. En hel del forskning har också visat att det inledningsvis »skaver« på den här punkten när design introduceras i ingenjörsorganisationer23 – »designern frågar så himla mycket …« Givetvis löser designern kontinuerligt också konkreta praktiska problem men det räcker alltså inte att förstå processen som problemlösning, som Simon gjorde, då begränsas den. Vad ett designperspektiv föreslår är snarare att vidga synen på vad innovation och nytänkande kan handla om med inspiration från skapandet. När vi börjar tala om meningsskapande istället för problemlösning i ett innovationssammanhang så har vi i grund och botten också skiftat perspektiv eller till och med verklighetssyn, från en syn på världen som statisk eller »fix och färdig« men behäftad med vissa problem som bör lösas, till en syn på världen som i kontinuerlig »vardande« och fylld med potentialitet – med möjligheter. Och då tänker vi främst på den mänskligt upplevda världen inklusive föreställningar, språk, livsmönster, normer och värderingar, etc. Om man förstår världen som i vardande så kan innovation handla om att föreslå vad det nya kan vara. Eller som den berömde designern Buckminster Fuller sa redan på 30 -talet: Det bästa sättet att förutspå framtiden är att skapa den. För att realisera en sådan syn på innovation behöver designer, ingenjörer, marknadsförare, etc. arbeta nära varandra. Tillsammans kan man skapa det nya genom att vara nära både brukaren men också genom att vara »påkopplad« på samtiden i kultur, politik och vardag – och genom att alltid ställa frågor – »Från fråga till färdig produkt«. 22 Något som till exempel kännetecknar traditionen konceptdesign eller kritisk design, se till exempel Robach, C. (2005) Konceptdesign. Stockholm, Nationalmuseum. 23 Till exempel: Johansson, U. & Svengren Holm, L. (2008) Möten kring design – Om relationer mellan design, teknik och marknadsföring. Studentlitteratur.

Från fråga till färdig produkt >>> Ett möte med många möjligheter

produkt eller tjänst är en helt central del av designerns tolkningsmaterial. Det är lätt att tänka på mer praktiska aspekter av brukandet, till exempel ergonomi och praktisk funktion, det vill säga sådant som är självklart för vilken designer eller produktutvecklare som helst. Men för designern handlar brukandet även om mer svårfångade egenskaper. Designteoretikern Klaus Krippendorff menar till och med att brukare inte i första hand är intresserade av produkters funktionella egenskaper, utan snarare av hur produkterna tilltalar dem på ett mer intuitivt plan och känslomässigt vis. Det vill säga, för att förstå brukarens preferenser måste man också förstå vad brukaren finner betydelsefullt bortom mer funktionella och tekniska aspekter (som så klart är lika viktiga). Vad berör brukaren? Vem vill brukaren identifiera sig med? Hur ska det upplevas att använda produkten? För Krippendorff handlar design i första hand om meningsskapande. Den italienske innovationsforskaren Roberto Verganti bygger vidare på Krippendorffs ansats och anser att meningsskapande är ett giltigt och viktigt område även för innovation. Han har myntat uttrycket »design-driven innovation of meaning« och menar att designern är lämpad att bidra till sådan innovation då han eller hon är tränad i att både tolka brukare liksom samhället ur ett socio-kulturellt perspektiv, och också ge förslag på nya betydelser genom konkreta produkter20. Verganti påstår till och med att man ska undvika att lyssna för mycket på brukaren. Brukaren eller kunden kan mycket väl bidra till att utveckla befintliga produkter21, men är samtidigt låst i sina föreställningar om vad som är möjligt och vad produkten »handlar om«. Ibland måste man därför föreslå produkter med nya betydelser som brukaren själv inte kan föreställa sig. Verganti exemplifierar med Nintendos spelkonsol Wii som gör dataspelandet till en interaktiv fysisk och social upplevelse Det var det ingen som frågade efter. För att åstadkomma detta krävdes en förmåga att förstå eller se på dataspelandet som något potentiellt annat. Om Schön beskrev en problemlösningssyn, som dock skilde sig avsevärt från Simons i sitt betonande av »problem setting« och reflektion, så handlar det här inte om att nödvändigtvis lösa konkreta problem alls. Det handlar snarare om att skapa helt nya möjligheter.

Fr책n fr책ga till f채rdig produkt >>> Medverkande designer 44

Medverkande designer

Fr책n fr책ga till f채rdig produkt >>> Medverkande designer

Fr책n fr책ga till f채rdig produkt >>> Medverkande designer 46

Designstudio 56 Cecilia Nilsson

utbildade sig Cecilia inom marknadsföring som också omsattes i praktiken. Helhetstänkandet har varit en drivkraft hos Cecilia, att se hur saker hänger ihop, där det visuella ständigt är närvarande. Med en BA inom design från Växjö Universitet, designprogrammet, driver Cecilia idag Designstudio 56, där IKEA Communication AB, Lernia Utbildning AB, Macro International AB, Ängelholms Sjukhus och Smaland Airport är några av hennes kunder. Som designstrateg/kreativ ledare skapar hon, kombinerat med andra spetskompetenser, starka företagsidentiteter, tydliga produkter och kundupplevelser.

Från fråga till färdig produkt >>> Medverkande designer

Cecilia Nilsson arbetar med affärsutveckling och innovation i designtänkandet under företagsnamnet Designstudio 56. Hon arbetar med företag i förändring och har en bred kompetens där det framförallt är analyser, strategier och vägen till förändring som är Cecilias fokus. Hennes ambition är att att få företag att utvecklas och bli medvetna om att allt som görs inom ett företag är signaler ut till marknaden och att dessa signaler måste kommunicera i samma riktning. I grunden är Cecilia utbildad energiingenjör och har arbetat på EricssonTelecom AB under flera år som ingenjör och projektledare. Under tiden på Ericsson

Fr책n fr책ga till f채rdig produkt >>> Medverkande designer 48

Atoll Charlotta Schill

arbetskläder för sjukvård, omsorg, bygg och restaurang. Charlotta arbetar också med mer utpräglat mode både i egen regi och för uppdragsgivare. Som formgivare drivs Charlotta av att skapa möjligheter till nytänkande i traditionella branscher, både avseende företagskultur och syn på design och designs möjligheter för branschen. Atoll arbetar ofta med att utforska möjligheter att kombinera nydanande textila produkter med ett sinnligare designuttryck, något som ligger i tiden då nya generationer brukare har en ny och bredare syn på både arbetskläder och privata plagg.

Från fråga till färdig produkt >>> Medverkande designer

Charlotta Schill startade 2001 designföretaget Atoll som är inriktat på design inom konfektion, främst sport och arbetskläder. Charlotta är utbildad körsnär och har förutom en lång karriär inom damkonfektion en examen i modedesign vid Textilhögskolan i Borås, med en studietermin på Studio Bercot i Paris. Atoll:s främsta designinriktning är funktionella plagg där fokus ligger på textila tekniska material med ett formspråk som främjar funktion i plaggen. Aktuella designuttryck är självklart i alla företagets uppdrag. Atoll arbetar med produkter inom de alpina segmenten, snowboard och längdskidåkning men även med

Fr책n fr책ga till f채rdig produkt >>> Medverkande designer 50

Patrik Westerlund är VD och designer på företaget Shift Design & Strategy. Shift är ett prisbelönt Göteborgs baserat företag inom industridesign och designstrategi och är det enda svenska företag vars designer utmärkts med Stora Designpriset två gånger, 2005 och 2007. Stora Designpriset delas ut av Teknikföretagen för kommersiellt framgångsrik design. Patrik är i grunden industridesigner med bakgrund inom affärsutveckling. Med denna kombination har Patrik genomfört designstrategiska analyser på ett flertal

svenska företag. Patrik har även varit involverad iVinnovafinansierad industriforskning med målsättningen att ta fram metoder i hur ledtid kan kortas i konceptutveckling. Under tio års tid undervisade Patrik på Chalmers Tekniska Högskola inom design. Patrik Westerlund innehar en MFA i industridesign från HDK, Högskolan för Design och Konsthantverk, Göteborgs universitet och en MSC i Innovation och Entreprenörskap från Chalmers Tekniska Högskola.

Från fråga till färdig produkt >>> Medverkande designer

Shift Design & Strategy Patrik Westerlund

Business & Design Lab och SVID

Business & Design Lab

SVID

Business & Design Lab bidrar till det potentiellt konstruktiva spänningsfältet mellan design, näringsliv och samhälle genom både forskning och utbildning. Vi söker fördjupad förståelse och nya intressanta frågeställningar inom området design management. Vår forskningsansats kombinerar managementforskningens mer traditionella metoder med den konstnärliga forskningens interventioner och gestaltningar. I samverkan och dialog med praktiker i olika organisationer iscensätter och deltar vi i processer som både kritiskt utmanar förgivettagna föreställningar och teorier om design och design management, och samtidigt prövar nya möjligheter som kan komma näringsliv och samhälle till nytta. Vår forskar- och lärargrupp har en blandad bakgrund från management respektive designområdet, både som praktiker och forskare. Tillsammans utgör vi en kritiskt och konstnärligt inspirerad spjutspets i den internationella design management forskningen.

SVID verkar för att företag, organisationer och offentliga verksamheter ska bli medvetna om designens betydelse i utvecklingssituationer och för att de ska integrera designmetodik i sina verksamheter. Vår uppgift är även att stödja utbildnings- och forskningsinsatser inom designområdet för att öka kunskapen om design. SVID vill medverka till att utveckla: • kunskapen om hur design påverkar vårt samhälle, kulturellt, ekonomiskt, ekologiskt, tekniskt och socialt är väl etablerat. • att design är en accepterad utvecklingsmetod i svenskt näringsliv och i offentlig verksamhet. • att design finns i läroplaner på olika utbildningsnivåer. • att design är ett eget forskningsområde och ingår som en del i andra forskningsområden. • att regering och riksdag är medvetna om att design är ett viktigt kompetensområde av långsiktig och nationell betydelse som leder till stärkt internationell företagsutveckling och bättre livskvalité.

Vi har nationell och regional närvaro genom rådgivning och nätverksbyggande, som till exempel konferenser och samverkansprojekt tillsammans med företag, organisationer, högskolor och universitet. SVID driver designprojekt med hållbar utveckling som en självklar inriktning och utvecklar »designleverantörer« – designbranschen. Vi initierar utbildningar med syfte att utveckla och sprida kunskap om designarbete direkt i projekt eller genom olika former av kommunikationsinsatser.

Forskning upplevs ibland som något främmande, som lever i sin egen värld med sina egna förutsättningar och på sina egna villkor. Men inte all forskning fungerar på det sättet. Ibland har forskningen en mer direkt dialog med omgivningen. En sådan dialog är starten på vårt projekt. Det talas allt oftare om hur designer och andra kreatörer kan bidra till innovation i samhälle och näringsliv. Att det uppstått »kreativa svallvågor« i organisationer när design integrerats har också konstaterats av forskningen. Men vad händer mer konkret när en designer bidrar med sitt yrkeskunnande till företag med liten designerfarenhet? Här har inte forskning haft lika mycket att säga, förrän nu. För att komma »fenomenet in på livet« har vi till skillnad från mer traditionell forskning valt en experimentell ansats där forskare, designer och företag tillsammans prövar och undersöker designs möjliga bidrag. I den här katalogen berättar vi om vad som händer i mötet mellan designer och företag som vill stärka sin innovationsförmåga genom design. Vi beskriver hur Tranemo Workwear, Alfa Laval och Macro möter designföretagen Atoll, Shift Design & Strategy och Designstudio 56. Vi presenterar också företagens ekonomiska resonemang, våra »lärdomar« samt en kort teoretisk bakgrund. Vi som har arrangerat, följt och medverkat i projektet är Marcus Jahnke, doktorand, Business & Design Lab, Göteborgs universitet och Marie Loft, projektledare SVID – Stiftelsen Svensk Industridesign. Marcus Jahnke Business & Design Lab

Göteborgs universitet 031 786 55 68

marcus.jahnke@hdk.gu.se

Marie Loft SVID – Stiftelsen Svensk Industridesign 070 680 27 73 marie.loft@svid.se