Kyrkfönstret Boden våren 2023

ANDREAS WIJK:

”Jag insåg att homofobin skapats av människor, inte av Gud”

JOHAN NEVANPERÄ, 19, VILL INTE LÄMNA KYRKAN UNDER VÄRNPLIKTEN:

”Kompisarna säger att det blir intensivt, men jag vill fortsätta”

MÅNGFALDENS TRÄDGÅRD vill sprida sin idé till hela Boden

9 TIPS PÅ HUR MAN BLIR

SVINNSMART

SKIFTEN

Sluta jaga lyckan –

fyll livet med mening

Nu går vi mot den femte årstiden

En av de saker jag uppskattar allra mest med att bo i Norrbotten är vår fantastiska vårvinter. Den där så kallade femte årstiden, då snötäcket fortfarande ligger kvar, nätterna är kalla, men solen värmer gott på dagarna och får hela världen att glittra när strålarna reflekteras i snön. Denna period, som här i norr är ganska lång, blir en mjuk och uppskattad övergång mellan vinter och vår.

Årstiderna skiftar, liksom naturen, och på sätt och vis även våra liv. Och det är just skiften som är temat för detta nummer av Kyrkfönstret. Vi möter bland annat Johan Nevanperä, som efter avslutade gymnasiestudier och några månader som volontär i Svenska kyrkan Boden, nu tar på sig Försvarsmaktens kamouflagemönstrade uniform och rycker in i lumpen. Ett kanske något kärvare skifte än vårvintern eftersom förändringen sker från en dag till en annan.

TIDIGARE OM ÅREN sa man att värnplikten fick landets unga pojkar att växa upp till män, och för många var det nog så. Före man ryckte in bodde man hemma hos sina föräldrar, men efter muck flyttade man till eget boende och började jobba eller studera vidare på annan ort.

Ljuset under vårvintern i Norrbotten är en dröm för en fotograf, så mig hittar man bäst i skog och mark under den här perioden.

Foto: CAMILLA ARVIDSSON

För oss flickor var det annorlunda (för det var tyvärr inte så vanligt att tjejer gjorde lumpen när jag växte upp). Men även vi flyttade förstås hemifrån i ungefär samma veva som killarna, och för mig blev det ett stort skifte. Jag tog dessutom min packning och flyttade 30 mil söderut för att läsa på universi­

tetet i Umeå. Ny stad, nytt boende, ny klass, och nya vänner. Och fullt upptagen med att kliva in i vuxenlivet tänkte jag aldrig på hur det påverkade mina föräldrars tillvaro.

I dag ser jag mina egna barn flytta ut, och förstår att det kommer att innebära stora förändringar i mitt liv också. Det handlar inte bara om saknaden efter deras sällskap i vardagen, utan om att fylla en stor tomhet i både rum och tid. Det är verkligen en ny tid i livet som väntar när även den sista av mina tre fina grabbar brer ut sina vingar och lämnar boet. Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag tycker om det eller inte …

LIVET SKIFTAR, LIKSOM årstiderna och naturen. Just vårvintern är en skiftning jag och många med mig tycker väldigt mycket om, så passa på och njut av den.

Camilla Arvidsson

Kommunikatör 0921-775 32 camilla.arvidsson@svenskakyrkan.se

”

Det är en ny tid i livet som väntar när även den sista av mina tre fina grabbar lämnar boet.

INNEHÅLL

Din församling

4 Intervjun Johan Nevanperä, 19

6 Act Svenska kyrkan

8 Nadiwas kamp för sina barn

Tema skiften

10 Jakten på lycka och meningen med livet

Porträtt

16 Andreas Wijk, artist Jag har aldrig varit på en bättre plats i livet

Reportage

20 Påsken En skruvad trestegsraket

FÖLJ OSS!

» Läs mer om vad som händer i Svenska kyrkan Boden:

Webben: svenskakyrkan.se/boden

Instagram: @svenskakyrkanboden

» Varje vecka i Bodens Gratistidning.

Sms från Jerusalem

Tänk om det funnits mobiltelefoner under den dramatiska påskhelgen omkring år 33. Då kanske lärjungen Johannes skickat sms i den här stilen till en kompis hemma i Galileen.

En traditionell version av påskens händelser finns i Matteusevangeliet, kapitel 26–28.

Text och idé: Ulrika Ljungblahd

Skärtorsdag

Torsdag 19:20

Fixat lyxig påskmiddag med en vän. :-) Väntar bara på resten av gänget. /Johannes

Torsdag 22:05

Konstig stämning. Jesus tvättar våra fötter och pratar ovanligt obegripligt om sej själv som bröd och vin. Trött, men hänger med till Getsemane.

Torsdag 23:38

”Vi är hårdkodade att söka mening med livet”, säger filosofen Frank Martela.

Foto: MAREK SABOGAL

SVANENMÄRKET

Det är inte sant! Soldater grep precis Jesus. Hör av mej när jag vet nåt.

Långfredag

Fredag 06:30

Puuh! Pilatus och Herodes vill släppa J.

Fredag 08:11

Neeej! Dom tänker korsfästa honom ändå! Måste rusa till Golgata.

Fredag 15:03

Det är över. Han är död.

Påskafton

Lördag 14:25

:-( Vaknar visst aldrig ur den här mardrömmen. Kan inte fatta att han är borta.

Påskdagen

Söndag 08:01

Har du hört? Ryktet går att graven är tom. Sticker dit.

Söndag 12:11

Han lever! :-) Jag såg det själv. Helt otroligt!

Annandag påsk

Måndag 13:21

Vilken uppståndelse! Flera hundra pers säger att dom sett Jesus. Fortsättning följer...

DELA LIKA UNDER SAMMA HIMMEL

I KVÄLL GÅR ÖVER 800 MILJONER MÄNNISKOR OCH LÄGGER SIG HUNGRIGA

Världen är hungrigare än någonsin fast det produceras mer än tillräckligt med mat i världen för att alla människor ska bli mätta. Att dela med sig har aldrig varit viktigare. Genom att ge en gåva är du med och bidrar till att fler människor kan äta sig mätta. Dela lika under samma himmel.

Tillsammans gör vi skillnad. Din gåva gör det möjligt.

REDAKTION

Redaktör: Camilla Arvidsson

Adress: Kyrkfönstret, Strandplan 25, 961 34 Boden

Mejladress till redaktören: camilla.arvidsson@svenskakyrkan.se

Telefon: 0921–77 532

Upplaga: 14 300 exemplar

Omslagsfoto: Joakim Nordlund

SWISHA TILL 900 1223

Webbplats: svenskakyrkan.se/boden

Produktion: Verbum AB

Ansvarig utgivare: Martina Croner martina.croner@verbum.se

Tryck: Stibo Complete, Katrineholm, 2022. Distribution: Postnord

Betala med Swish 900-122 3

Fasteaktionen annons

* 110 kronor räcker t ex till en matkasse för en familj på Filippinerna en vecka. Källa wfp.org

VEM? Johan Nevanperä, 19, volontären som gör sig redo för militären:

Det är rätt tragiskt på det sätt som man har rustat ner här

Johan Nevanperä kommer att gå från volontär till militär. Nu väntar en 15 månader lång värnplikt för den unge bodensaren.

– Ett nytt steg för mig, säger 19-åringen.

Text & foto: Joakim Nordlund

» Johan Nevanperä fyllde 19 år i november och bakom sig har han ett innehållsrikt år som volontär inom Svenska kyrkan Boden. Han är också engagerad på flera nivåer av Kyrkans unga, både lokalt i Boden liksom i Luleå stift. Under hösten var han exempelvis stiftets representant på de Ungas kyrkomöte i Uppsala, en viktig samlingsplats för att berätta för Svenska kyrkan vad barn och unga tycker om de frågor som behandlas på det stora Kyrkomötet.

– Det kändes värdefullt att få delta. Jag var också den nordligaste representanten, så jag bar fram åsikter som de unga här i norra

KYRKANS UNGA

» Svenska kyrkans unga är en är en öppen gemenskap av unga människor som vill upptäcka och dela kristen tro.

» Det är en demokratisk rörelse som är till för barn och unga från 0–30 år. Svenska kyrkans unga har cirka 13 500 medlemmar.

» Kyrkans unga vill vara lokalt närva­

Sverige upplever som viktiga, säger han.

– Det är viktigt att kyrkan också får de ungas perspektiv för att man ska kunna hänga med i utvecklingen.

SOM VOLONTÄR ARBETAR man under ett år inom kyrkans verksamhet, och där har Johan spelat en viktig roll, inte minst i barn- och ungdomsverksamheten.

– Jag har mest varit i Matteuskyrkan, men inte bara där. Det har varit ett år som har innehållit väldigt mycket, säger han.

Nu väntar någonting helt annat. Den 13 mars börjar ett nytt kapitel

rande i varje församling och målet är att alla barn och unga ska kunna växa i både tro och ansvar utifrån ålder och personlighet.

» Det kostar ingenting att bli medlem. Det enklaste sättet är att surfa in på hemsidan www.svenskakyrkansunga.se och anmäla sig som medlem där.

i hans liv i och med att han drar på sig kronans kläder. Framför sig har Johan en 15 månader lång värnplikt.

– Jag har ju hört en del om värnplikten, både bra och mindre bra. Men det lär ge mig erfarenheter som jag sedan bär med mig i det vuxna livet. Jag kommer att få utbildning i ledarskap som är bra även inom det civila. Det är i alla fall vad jag tror, säger han.

I dag finns en stor oro i Europa i och med Rysslands angreppskrig i Ukraina. Sverige är på grund av det här på väg in i Nato. Samtidigt kommer vårt land att tvingas rusta upp för att stärka landets militära kraft.

– Det är rätt tragiskt på det sätt som man har rustat ner här. Vi hade en ganska bra ställning i Sverige med ett bra försvar och bra materiel. Jag tycker om det engelska uttrycket ”It’s better to be a warrior in a garden, than a gardener in a war”. Det är bättre att vara redo för något som kanske kommer. Om det väl kommer har man ändå en beredskap för vad som ska göras. Sedan är det ju inga roliga saker som man förbereder sig inför. Men man är ändå till viss del förberedd, säger han. Johans engagemang inom

Kyrkans unga började med ett stiftsläger i Piteå, där han träffade andra unga från både Norrbotten och Västerbotten.

– Det var en positiv grej som gjorde att jag ville fortsätta att engagera mig. Det känns som att alla får plats där. Under samma tak, säger han.

HAN HOPPAS KUNNA få tid för engagemang inom kyrkan också när han har inlett sin värnplikt.

– Kompisar har sagt att det blir intensivt, men jag vill fortsätta inom församlingsrådet i Sävast, och med att vara engagerad inom kyrkans ungdom i Boden. Sen får vi väl se vilken tid och ork jag har.

Och nu kommer vårvintern där påsken är den stora högtiden.

– Det är härligt när solen börjar att värma igen. Jag tycker om att

Johan Nevanperä har under det senaste året haft Matteuskyrkan som bas. Nu väntar i stället de gula byggnaderna inne på I 19.

arbeta praktiskt och brukar då gilla att ta tag i saker hemma där jag bor. Så påsken är både vila och praktiskt arbete för mig, säger han.

Vad betyder Boden för dig?

– Det är en varm plats för mig där jag trivs. Boden är en lagom stor stad där jag upplever en stor gemenskap. En gemenskap och en stolthet i det att man kommer från Boden.

Johan Nevanperä

Ålder: 19 år.

Bor: Boden.

Familj: Mamma Eva, pappa Anders, samt syskonen Andreas och Jennifer.

Fritidsintresse: Fotografering och jakt. Håller just nu på att ta jägarexamen.

Aktuell: Efter ett år som volontär inom Svenska kyrkan Boden väntar nu 15 månaders värnplikt på I 19 i Boden.

Övrigt: Sedan 2020 är han invald i Sävasts församlingsråd. Under hösten var han också Luleå stifts representant på de Ungas kyrkomöte i Uppsala.

DET HÄR ÄR HELIGANERNA

» HELIGanerna är en grupp för ungdomar från årskurs 8 och uppåt, som träffas på fredagskvällar klockan 18.00–22.30

i Församlingsgården på Strandplan 25.

» Program­

punkterna varierar från gång till gång, men kvällarna innehåller

alltid fika och andakt med sång, text och bön. Mer info, kontakta Anna Karlsson: 0921–775 31

anna.karlsson@ svenskakyrkan.se

INTERNATIONELLT ARBETE

Act med kraft att förändra

Text: Anna Bergström

Foto: Camilla Arvidsson

ACTS TANKE

Vi lever alla under samma himmel och har samma rättigheter. Men beroende på var vi föds ser verkligheten olika ut. Det kan vi aldrig acceptera.

Tillsammans kämpar Act för alla människors rätt till ett värdigt liv.

Act står för att agera och att omsätta tro i handling - alltid med människors lika värde och rättigheter i fokus.

Genom Act, Svenska kyrkans internationella bistånds- och utvecklingsverksamhet, görs insatser över hela världen, mot fattigdom, förtryck, orättvisor och snabbt agerande vid katastrofer. Svenska kyrkan Boden arbetar även lokalt med insamlingar till Act.

» Act är det engelska namnet för att agera och det är just det som namnet ska signalera. Det finns också en koppling till ACT-alliansen, som står för Action by Churches Together. Det är världens största allians av kristna organisationer och kyrkor som samarbetar med utveckling, påverkan och humanitärt arbete.

Act Svenska kyrkan har fem fokusområden:

» Försörjning och klimaträttvisa

» Jämställdhet och hälsa

» Fred och demokrati

» Tro och lärande

» Katastrofinsatser

De olika fokusområdena spänner tillsammans över mer än 300 projekt i ett 40-tal länder. Act arbetar också för att påverka makthavare till förändring och har ett antal så kallade changemakers – förändrare – världen över.

GENOM LOKALA SAMARBETEN här

i Svenska kyrkan Boden kan även du i det lilla bidra till effektiva och

handlingskraftiga stora globala insatser. Det målmedvetna insamlingsarbetet har varit detsamma genom åren, sedan långt innan samlingsnamnet Act kom till. Skillnaden i dag är att hela pastoratet arbetar gemensamt under ett insamlingsnummer i stället för som tidigare, då varje församling arbetade ensamt för sig.

Tillsammans bidrar nu församlingarna i Svenska kyrkan Boden på olika sätt till Acts världsomspännande kampanjer. Ett exempel var julinsamlingen Bryt en tradition, som fokuserade på insatser mot skadliga traditioner som tvångsäktenskap, könsstympning

och könsrelaterat våld som fråntar flickor och kvinnor i många länder rätten till sina egna liv.

EN HÄNGIVEN PERSON, både inom Act, Edefors församling och Harads i stort, är diakoniassistenten Karin Sandling. Karin är en lokal naturlig länk mellan kyrkan, nysvenskarna och föreningslivet.

Hon är även en av de anställda inom Svenska kyrkan som dels har varit i Uppsala för att möta andra engagerade och där inspireras och utbildas tillsammans med dem. Dels har hon deltagit i en av de resor där Svenska kyrkans medarbetare åker ut

På fredsgudstjänsterna i Edefors och Gunnarsbyns kyrkor fanns det utställningar på temat fred som barnen i byarna hade ordnat med.

Insamlingar till Act pågår löpande hela året, med lotterier, försäljning av syföreningarnas alster, hembakat bröd, med mera. Inför julinsamlingen träffades delar av Act-gruppen för att baka och göra i ordning julpaket till försäljning.

Sävasts församlings

Act-ombud Stina Aronsdotter (vänster) och diakon Erika Andersson (höger) i en ljusmanifestation i samband med Svenska kyrkans internationella konferens Göra skillnad i Uppsala i höstas.

i världen för att göra speciella insatser.

– 2018 sökte jag och kom med som en av tolv från Sverige som fick resa till Sydafrika. Det var fantastiskt att få se med egna ögon vart pengarna som vi hjälps åt att samla in tar vägen. Vi besökte bland annat Philani, en hälsoklinik för barn- och mödravård i Khayelitsha, en kåkstad utanför Kapstaden. Den grundades av en svensk läkare, Ingrid Le Roux, som även startade upp projektet med mentormammor. Där kunde vi tydligt få se hur hjälpen gör skillnad.

Karin menar att hjälpen behövs och kan bidra stort även här i

» ... Act har sin bakgrund i Svenska kyrkans mission som bildades redan på 1800-talet. Efter andra världskrigets behov av hjälp ute i Europa tillkom så Lutherhjälpen.

» År 2008 sammanfördes sedan Svenska kyrkans mission och Lutherhjälpen till Svenska kyrkans internationella arbete, som 2019 bytte namn till Act Svenska kyrkan.

Sverige, både på plats och med insamlingar. Som stöd i arbetet har lokala ombud valts in via alla församlingsråd. Det finns därmed två förtroendevalda från Gunnarsbyns, Edefors, Sävasts och Överluleå församlingsråd med i arbetet för Act. Tillsammans med de anställda informerar de församlingsborna om Acts insatser runtom i världen och planerar för olika insamlingsaktiviteter under året. Det här sättet att arbeta tillsammans som en stor grupp är som sagt nytt och Act-gruppens första stora insats var just under julinsamlingen 2022.

I HARADS ÄR det ombuden Kathrin Isaksson och Maud Svedin som hjälper till vid de olika insamlingstillfällena. Ett exempel var vid fredsgudstjänsterna, som firades i de fyra församlingskyrkorna under fjärde advent, då bland annat fredsljuset från Betlehem togs emot och spreds vidare till församlingsborna. I Harads serverade de fredsfika med smörgåsar och te i anslutning till gudstjänsten, och samlade samtidigt in pengar till Act med sin försäljning. Luncher, våffelkafé och lotterier är andra exempel där vi kommer att få se dem.

– Det är guld värt att vara flera som hjälps åt. Det är inte bara på grund av mitt jobb i kyrkan jag brinner för det här, utan jag tycker att det är viktigt att visa att vi kan hjälpa varandra. Vi har det så bra i Sverige och kan göra så mycket, menar Karin Sandling.

Karin Sandling (mitten) och

Nadiwas kamp för sina barn

Efter tolv år i flyktinglägret har flerbarnsmamman Nadiwas hopp om att komma därifrån falnat, men livsglöden har inte brunnit ut. Med hjälp av en spargrupp har hon startat en mataffär och hennes omsorger räcker även för Mohammed –ett av många föräldralösa barn.

» Nadiwas make arresterades och fängslades av regimen i deras hemland i östra Afrika. Varför hennes man sattes i fängelse vet hon inte. Hon vet inte heller var han hålls fången eller om han överhuvudtaget lever. Hon vet bara att hon och barnen inte kunde vara kvar i landet. De tvingades fly till Kenya, och placerades i flyktinglägret Kakuma, där de nu bott i över tolv år.

– Vi är här för att vi inte har någon annanstans att bo. Vi har fått skydd här men det är inte säkert. Det är en kamp varje dag, säger Nadiwa, som tjänar mindre än 500 kronor per månad.

– Ena månaden köper jag skor åt ett av barnen, nästa månad till nästa barn, och när alla fått skor behöver den första nya igen.

EN DAG FÖR drygt fem år sedan kom en ung kvinna från Nadiwas hemland till lägret med sin femåriga son Muhammed. Kvinnan berättade för Nadiwa att hon inte var välkommen hem till sin familj eftersom hon var ogift när barnet föddes. Hon hade rest till Nairobi för att leta efter pappan till sin son, men eftersom hon befann sig illegalt i Kenya förflyttades hon mot sin vilja till Kakuma flyktingläger.

– Jag försökte hjälpa dem. De fick bo hos mig och jag sa till henne

?

VISSTE DU ATT

» ... LVF står för Lutherska världsförbundet, och är ett omfattande internationellt samarbetsorgan för lutherska kyrkor. Förbundet bildades i Lund 1947 och har nu 140 medlemskyrkor fördelade på 79 länder och omfattande över 70 miljoner medlemmar. Svenska kyrkan är medlem i LVF.

Källa: Wikipedia

att eftersom hon kunde laga mat så kunde hon skaffa ett jobb och tjäna pengar. Hon jobbade i tre månader och sparade pengarna. Sedan stack hon. Hon lämnade sin egen son! Om jag skulle träffa henne i dag skulle jag ha så många frågor. Vad kan vara anledningen till att lämna sitt eget barn!? Nadiwa tittar med sorgsna ögon på Muhammed, som står tyst och stilla i dörröppningen till deras hem.

– Jag visste inte vad jag skulle göra med Muhammed. Han kunde inte sitta ensam i mitt hem medan jag gick till jobbet. Så jag tog med honom till LVF:s barnskyddsgrupp och sa att han måste gå i skolan. Men där sa de att Muhammed först behövde en fosterförälder som kunde skriva pappren och ta hand om honom.

ENSAMMA BARN I Kakuma flyktingläger behöver en fosterförälder. I första hand placeras barn hos släktingar, men om det inte finns någon de känner så försöker LVF hitta lämpliga fosterföräldrar bland dem med samma nationalitet.

Eftersom det kan vara svårt att finna någon lämplig familj som är redo att ta sig an ytterligare ett barn i en redan utsatt situation organiserar LVF stödgrupper

Nadiwa ser till att Muhammed får bra mat varje dag, får gå i skolan och spela fotboll i flyktinglägrets fritidscenter.

för fosterföräldrarna så de kan hjälpa varandra genom samtal och gemensamt sparande.

Genom spargruppen lyckades Nadiwa starta en egen mataffär. – I spargruppen ger alla 100 kronor varje månad och så turas vi går att få pengarna. När det blev min tur att få 700 kronor ringde jag och beställde potatis, tomater och bananer. Och maten kom! Då kunde jag sälja och beställa mer igen och så har det fortsatt.

NADIWA PLOCKAR BLAND tomaterna inne i sin lilla affär. Hennes äldsta dotter tänder kolugnen utanför och sätter på en stor gryta med olja. Det ska bli pommes frites att sälja. Muhammed går in och byter om från sin skoluniform för att gå på fotbollsträning, arrangerad av LVF:s ungdomssektion. Han gillar att spela fotboll och Nadiwa säger att det är den enda gång hon ser honom glad. Han har haft det svårt, men att Nadiwa tycker att hon ser en ljusning – att han börjar acceptera henne. – Han sa till mig att om han får åka härifrån så vill han åka med mig, säger Nadiwa, och konstaterar: – Gud gav mig det här livet. Och Gud gav mig de här barnen att ta hand om.

Sanna Bülow

Foto: JESPER WAHLSTRÖM

Malin Tegnhammar badar varje vecka, gärna vindstilla dagar.

Foto: PRIVAT

KALLBAD

Malin Tegnhammar: Jag blir glad och modigare!

Många talar sig varma om kallbad. För coachen Malin Tegnhammar är de bästa effekterna de mentala.

» Än är det några veckor kvar på bästa badsäsongen, enligt landets kallbadentusiaster.

– För att det ska bli härligt badar jag helst en vindstilla dag, säger Malin Tegnhammar, regelbunden kallbadare sedan fem år tillbaka. Liksom många andra lockades hon av alla hälsofördelar.

– Jag är väldigt frusen av mig och hade egentligen aldrig trott detta kunde vara något för mig, berättar Malin. Men första doppet överraskade.

– Det gav mig världens kick. Att jag klarade att ta mig i och faktiskt stanna kvar i några sekunder gjorde mig imponerad av mig själv, berättar Malin.

Och i stället för att frysa kände hon sig varm efteråt.

Som experiment fortsatte hon att kallbada en gång per vecka och

insåg att hennes humör generellt blev bättre.

– Kallbad gör mig glad, men också modigare.

MALIN BADAR GÄRNA tillsammans med andra. Det är en säkerhetsaspekt, men det finns också något unikt i den positiva gemenskapen.

– De flesta är så nervösa inför sitt första bad att de inte lyckas dölja det på det där vuxna sättet som vi annars så ofta gör. Samtidigt blir många också så positivt överraskade av sig själva att de

inte kan låta bli att visa det, lite som stolta barn gör. Det tycker jag är så fint att se, säger Malin.

ATT KALLBADA HANDLAR många gånger om att övervinna hinder och gå utanför vår bekvämlighetszon. Det mod vi visar oss själva då är enligt Malin överförbart till andra situationer i livet.

– Om jag klarar att bada i en isvak, ja då klarar jag mycket annat också.

Kallbad är dessutom en konkret och mätbar prestation, till skillnad från så mycket annat i livet.

– Ett kallbad går inte att ifrågasätta eller prata bort efteråt. Gjorde du det, så gjorde du det.

EN ANNAN FÖRDEL är att du övar upp din smärttålighet. Genom att aktivt stanna kvar i det kalla vattnet lär du dig hantera obehag och vet att jobbiga känslor till slut lägger sig.

– Kanske att du mer undermedvetet vet att du klarar svåra situationer, säger Malin. Varför har kallbad blivit så populärt tror du?

– Vi lever så skyddat, vi är aldrig hungriga, aldrig kalla. Att kallbada är en rå, mänsklig upplevelse, som dessutom ger dig en ”hög på livet­känsla” tack vare alla hormoner som aktiveras. Du känner dig väldigt levande, säger Malin.

Sophie Ekman

KORT OM

Malin

Tegnhammar

Ålder: 33 år.

Familj: Sambo och hund.

Bor: Kvissleby, söder om Sundsvall.

Gör: Coach, författare, kursledare och kallbadare.

Motto i livet: ”Vad är det bästa som skulle kunna hända?”

Instagram: Onespoonhappiness

5 tips för säkert kallbad

1 Alla kan kallbada, men om du har problem med hjärtat eller högt blodtryck, prata med din läkare först.

2 Bada helst en vindstilla dag för att inte bli nedkyld efteråt.

3 Bada inte ensam och gå i vattnet från strand eller via badstege.

4 Håll huvud, fötter och händer varma genom mössa, badskor/ullstrumpor och vantar.

5 Doppa hela kroppen förutom huvudet.

”Försök räkna till tio”, säger Malin.

SKIFTEN

Sluta jaga lyckan – fyll ditt liv med mening

Att sträva efter lycka är ett självklart mål för många. Men lycka

är bara en kortvarig känsla, påminner filosofen Frank Martela. Skifta ditt fokus och hitta bestående mening genom kontakt med dig själv och andra.

Text: Linda Newhamn

Illustration: Kajsa Nordlund

Foto: Theresia Köhlin

ivets meningslöshet slår till ibland. Som när du mikrar ännu en lunchlåda för hastigt intag mellan möten. Eller när något tragiskt händer, som att någon drabbas av en allvarlig sjukdom. Då är det lätt att inse hur snabbt livet kan vända, och undra varför du ägnar dig åt så många betydelselösa saker i stället för att vara med dina älskade eller göra det du verkligen vill.

– Som människor vill vi att våra liv ska ha betydelse, vi är hårdkodade att söka mening. Den religiösa traditionen kan vara en orsak till att vi fortfarande, trots att vår kultur i hög grad sekulariserats, suktar efter en större ovanifrån given mening, säger filosofen Frank Martela, som forskat på ämnet mening och även skrivit boken

A wonderful life – insights on finding a meaningful existence

Som filosof får Frank Martela ofta frågan ”Vad är meningen med livet?” Men han tycker att frågan är svår. Många filosofer före honom

– Vi bör alltså inte fråga oss vad som är meningen med livet, utan meningen i livet. Vad får ditt liv att kännas meningsfullt och värt att leva?

Idagens västerländska kultur är vi många som hamnar på villovägar när vi i stället börjar söka efter lyckan genom resor, självförverkligande och köksrenoveringar. Och det är inte så konstigt, för det kommuniceras ofta att vi borde söka lycka. Ja, lyckan har snarast blivit vår heliga ko, ett självklart mål i livet.

– Men lycka är bara en känsla, som inte kan ge en bestående känsla av mening. Det är heller inget bra sätt att undvika existentiellt obehag.

Frank Martela skriver i sin bok att strävan efter att maximera den egna lyckan till och med kan slå tillbaka.

– Forskning visar att personer med ett exklusivt fokus på den egna lyckan är de som njuter minst av livet. Det kan också förstöra ens relation till andra, ”jag ser att du mår dåligt, men tyvärr jag ska yoga i dag”, trots att nära relationer är den sanna källan till lycka. Strävan gör också att vi inte tolererar livets jobbiga stunder lika bra, för vi känner oss misslyckade när vi inte är lyckliga. Men livet går ju upp och ner.

har konstaterat att det inte finns någon egentlig mening med livet. Forskare har sedan länge bevisat att människans liv ur ett större kosmiskt perspektiv är både flyktigt och obetydligt.

Så hur fyller du livet med mer mening? Det exakta svaret är såklart individuellt, men Frank Martela berättar att forskningen har hittat fyra vägar till ett mer meningsfullt liv. Den första handlar om att investera i dina nära relationer.

”Vi bör alltså inte fråga oss vad som är meningen med livet, utan meningen i livet.

Frank Martela

Vad får ditt liv att kännas meningsfullt och värt att leva?

FRANKS FYRA VÄGAR TILL

ETT BETYDELSEFULLT LIV

1 Värdesätt och investera i dina relationer med andra människor.

2 Hjälp andra så hjälper du samtidigt dig själv.

3 Var i kontakt med dig själv, lär känna dig själv och bli den person du egentligen är.

4 Ta alla dina förmågor i bruk och lär dig nya saker.

Nästa uppslag: Hanna och Take bytte bana

A wonderful life – insights on finding a meaningful existence

Frank Martela

Harper Design International

När tanken på att bli präst väl var väckt, kändes det självklart för Hanna.

Hanna bytte från skådis till präst

Hon upptäckte att drömyrket som skådespelare gjorde henne tom och självcentrerad. I dag jobbar Hanna Sundén som präst.

– Det är sällan jag går hem från jobbet utan att känna tacksamhet.

» Vi möts i Farstastrandkyrkan, som ligger högt uppe på en kulle, mitt bland lägenhetshus strax söder om Stockholm. Vid tillfället förbereder man för onsdagsmässa med efterföljande lunch.

– Det är fint att vi kan skapa mötesplatser för människor och bjuda in. Många i vårt samhälle behöver få höra att ”det vore roligt om du kom.”

inte riktigt överens med verkligheten.

– Man förväntas vara mer bufflig än vad jag är som person, man måste själv ha kontakter, vara väldigt framåt och sälja in sig själv. Men det jag framförallt inte gillade var hur jag blev allt mer självcentrerad. Det var mycket tankar kring min egen person, säger Hanna.

– Och när tanken väl var väckt kändes det självklart. Jag hade tron med mig sedan barnsben, men hade inte tänkt att det kallet skulle komma så tidigt i livet.

2020 vigdes Hanna till präst, och hon säger sig ha stor nytta av sin bakgrund som skådis.

– Att hålla i en gudstjänst är som att ha en liten föreställning; man klär på sig prästkläder, ställer sig inför folk och förmedlar något. Med den skillnaden är att jag nu är en kanal för Guds kärlek.

HANNA TYCKER ATT prästyrket känns mer meningsfullt.

Hanna är nöjd med sin valda väg, även om drömmen från början var att bli skådespelare. Redan som barn gillade hon att leka olika karaktärer.

– Mamma har berättat hur hon ibland trodde att det var flera barn i ett rum, men när hon gläntade på dörren var det bara jag som satt där och gjorde olika röster.

SOM UNG LOCKADE även röda mattor och kändisskap. Hon gick teaterlinjen på gymnasiet, några eftergymnasiala utbildningar och jobbade sedan med olika friteatergrupper.

Men drömmen om yrket stämde

Hanna Sundén

Ålder: 36 år.

Familj: Man och två barn, 1 och 4 år.

Bor: Hägersten.

Gör: Präst i Farsta församling, Stockholm.

Hon hamnade i en form av kris, å ena sidan hade hon byggt upp sin identitet kring skådespeleriet, å andra sidan var yrket inte alls lika uppfyllande som hon trott.

– Samtidigt fanns det en rädsla i att släppa drömmen, för då kanske jag aldrig skulle kunna plocka upp bollen igen.

HANNA HADE OCKSÅ vid den här tiden många tankar kring kärleksrelationer.

– Hur skulle det kunna uppstå ett möte med någon annan när jag var så fokuserad på mig själv?

Till slut var det en vän som sa till Hanna att hon borde bli präst.

– Det är en väldig variation, jag möter människor i olika åldersgrupper och skeenden i livet. När det är begravning får jag möta människor i sorg. Vid ett dop är det ofta tacksamhet, glädje och förväntan. Eller som i dag, då vi har mässa och lunch, där det i hög grad handlar om att skapa en mötesplats för både nya och gamla besökare. Alla behöver få känna sig sedda, säger Hanna.

Att få ge till andra har även visat sig ha ett högt värde för henne själv. – Nästan dagligen uttrycker folk hur tacksamma de är för något så enkelt som ett vänligt bemötande, alla människor är inte bortskämda med det. Deras tacksamhet värmer.

”Att hålla i en gudstjänst är som att ha en liten föreställning. Skillnaden är att jag nu är en kanal för Guds kärlek.

”Jag mår gott av att se allas engagemang”, säger Take Aanstoot.

Take började köra bilar till Ukraina

När nyheterna visade bilder från kriget i Ukraina började Take fundera på om hans lastbil kunde vara till hjälp. I dag driver han hjälporganisationen Blågula bilen.

» Take Aanstoot hade precis kört av färjan i Gdansk när han förstod att det var något problem med lastbilen han skulle skänka till Ukraina. Röda varningslampor lös. Han tog kontakt med en polsk bekant, som i sin tur ringde några vänner på en verkstad 15 mil bort. Take förklarade att han skulle anlända sent och att de därför kunde ses morgonen därpå.

– När kriget startade hade jag väldigt dålig koll på Ukraina.

Likt de flesta följde Take nyheterna, men såg också kompisar fylla sina bilar med förnödenheter för att åka med dem till Ukraina.

Det kändes ineffektivt. Han började fundera på den där gamla lastbilen han hade, som stått parkerad hos en kompis alldeles för länge.

pengar som sovsäckar, rullstolar, mediciner och motorsågar – för att inte tala om alla människor som gärna bidrar med sin tid.

– Totalt är vi ett 30­tal personer som hjälps åt, och vi har kört ner 25 välfyllda fordon till Ukraina. Så jag blev ju tvungen att starta en organisation.

Hela processen har varit såväl rolig som galen.

– Jag mår gott av att se allas engagemang. Det har varit väldigt förvånande, men ger också hopp om framtiden, säger Take.

– Men när jag anlände vid tiotiden stod det tre killar där redo att ta emot mig, de hissade upp lastbilen, fixade det som behövde, släppte ner mig igen och sa ”go get them.” De ville inte ha ett öre för sin insats. Det var väldigt starkt.

JA, ATT KRISER kan ta fram det goda ur människor, och hur goda gärningar sprider sig, har Take fått erfara ofta det senaste året. Han är initiativtagare till hjälporganisationen Blågula bilen, som skänker fordon och förnödenheter till det krigshärjade Ukraina. Han är också ägare till en stor restaurang i Linköping, De Klomp, och hade egentligen fullt upp redan tidigare.

KORT OM

Take

Aanstoot

Ålder: 48 år.

Familj: Fru och två barn.

Bor: Linköping.

Gör: Restaurangägare och grundare av organisationen Blågula bilen.

– Så jag skickade ut en fråga på Facebook om någon ville hjälpa till att fylla bilen.

GENSVARET BLEV STORT, Take fick ta emot allt från elverk och powerbanks till strumpor och choklad. Och snart åkte han ner till Ukraina via Polen för att lämna rubbet till den ukrainska militären.

– På vägen ner twittrade jag att om någon ville lämna soppapengar så gick det bra att swisha en slant. Väl hemma kollade jag på kontot och insåg att jag fått in 70 000 kronor, så det var bara att köpa en lastbil till och göra om proceduren.

Det var i mars 2022, och så har det rullat på. Take har fått in såväl

VID SIDAN AV sitt vanliga jobb lägger Take säkert 40 timmar i veckan på detta.

– Jag vågar inte riktigt räkna, men familjen tycker att jag är hemma alldeles för sällan. Sett i backspegeln hade det varit lättare om jag hjälpt en befintlig grupp, då hade jag inte suttit här med en hel hjälporganisation i knät, säger han och skrattar.

Vad driver dig att fortsätta?

– Ukraina behöver vårt stöd. Men detta har också en indirekt effekt. När svenskar är villiga att bidra så här mycket blir det tydligt för våra politiker hur viktig frågan är för folket. Då är det lättare för dem att fatta beslut om nya stödpaket. Därför fortsätter jag.

”Sett i backspegeln hade det varit lättare om jag hjälpt en befintlig grupp, då hade jag inte suttit här med en hel hjälporganisation i knät.

Andreas Wijk, artist:

När fasaden är borta blir livet vackert

Redan som 12-åring förstod Andreas Wijk att han var gay, men kämpade i många år med ångest, skam och motstånd från sin familj och kyrka.

I dag är han äntligen tillfreds med sin homosexualitet och känner sig närmare Gud än någonsin.

» Andreas Wijk ska just lämna kyrkan efter högmässan, när en äldre herre kommer fram och säger hur mycket han uppskattade Andreas intervju med Carina Bergfeldt på SVT, där Andreas berättade att han är gay. Andreas frågar mannen hur han ser på sig själv, han anar att mannen också är gay, varpå mannen svarar att han fortfarande inte riktigt känner sig hemma i någon grupp. Men han är noga med att understryka hur glad han är för den yngre generationen, där man på ett helt annat sätt är fri att älska vem man vill.

– Tänk att ha levt ett helt liv och fortfarande inte få känna acceptans för den man är, säger Andreas Wijk.

Vi möts i Allhelgonakyrkan i Stockholm, känd för sin inkluderande syn på människor. Andreas är mitt uppe i några hektiska veckor, där modelljobb och musik varvas, ”jag har så många spännande projekt

på gång.” Han strålar, babblar och erkänner att: – Jag har nog aldrig varit på en bättre plats i livet. Att kunna vara helt transparent med vem jag är gör mycket för mitt välmående. Det är som att jag hela mitt liv har haft en fasad, och nu när den är borta, ja… då blir livet vackert.

FÖR DET DÄR med att vara fri att älska vem han vill är en ganska nyvunnen känsla även för Andreas. Och den har inte kommit utan kval. För trots att sexuella relationer mellan personer av samma kön avkriminaliserades 1944 i Sverige, och homosexualitet avskaffades som sjukdomsdiagnos 1979, har normer levt kvar och hbtqi-personer har fått utstå hat och hån ända in i vår tid. Det var faktiskt först 1996 som homosexuell kärlek visades på svensk tv, i favoritsåpan Rederiet En sensation! ”Bögkyssen”, basunerade kvällstidningarna ut.

Andreas växte upp i en frikyrklig miljö, där hans pappa var pastor i Pingstkyrkan och mamman specialpedagog. Familjen bodde de första tolv åren i lilla Nybro, strax utanför Kalmar, varpå flyttlas

Text: Linda Newnham Foto: Theresia Köhlin

”Jag intalade mig att det här inte var värt att komma till helvetet för. »

”Jag har nog aldrig varit på en bättre plats i livet, säger Andreas Wijk, som delar sin tid mellan musik och modelljobb.

PORTRÄTTET

» Eftersom han alltid stått nära sina föräldrar vände han sig till dem.

set gick till Göteborg. Han beskriver en kärleksfull barndom där kyrkan var en naturlig del av livet, något Andreas längtade till, en plats där han hade sina vänner.

– Mamma, pappa, min syster och jag var ett riktigt dreamteam. Mina föräldrar är de mest kärleksfulla, omhändertagande människor jag vet, och deras gudstro avspeglar sig hela tiden i att finnas där för människor.

Även Andreas har alltid känt sig trygg och älskad.

– Det är en gåva att ha den tryggheten med sig genom livet, det har gjort mig ganska orädd. Jag har med liv och lust kastat mig ut i saker, som kreativitet och musik, och inte varit rädd för att göra misstag. Sexualiteten är det enda område där jag inte ens vågat ta minsta lilla snedsteg.

MUSIKEN KOM TIDIGT in i livet, han var fyra år när han första gången spelade i Davidmusikalen. Vid 12 års ålder vann han en talangjakt, och kom med i barnpopgruppen Popcorn.

– Sedan fick pappa skjutsa mig land och rike runt på olika uppträdanden. Vi fick uppträda både på Skansen och i tv-programmet Lattjo lajban. Andreas upptäcktes även av de stora modemärkena, och var inte mer än 16–17 år när han fick sitt första stora modelljobb. Sedan dess har han fått göra plåtningar för märken som Dolce & Gabbana, Gucci, Tommy Hilfiger och Diesel.

– I det yrket har jag verkligen fått vara med om spännande saker och se världen.

MEN PARALLELLT MED detta finns en mer ångestfylld historia. Andreas mamma och pappa kommer båda från frireligiösa familjer, och är uppvuxna med budskapet att homosexualitet är fel, en synd, något som ska fördömas.

... kring hbtqifrågor inom Svenska kyrkan.

1951 Svenska kyrkans biskopar tar avstånd från kriminalisering av homosexuella handlingar.

1995 Lagen om registrerat partnerskap träder i kraft.

2005 Kyrkomötet beslutar att kyrkan aktivt ska motverka diskriminering av personer på grund av sexuell läggning.

2009 Kyrkomötet beslutar att äktenskapet kan omfatta alla par och arbetar fram en vigselordning för par av samma kön.

– Kärleksfulla som de är ville de hjälpa mig, så hur absurt det än låter nu började vi be tillsammans för att jag skulle bli fri från dessa känslor, samtidigt som vi höll det hemligt för alla andra. Där är det viktigt att förstå att mina föräldrar gjorde det här utifrån den trosuppfattning de då hade. De trodde att deras son skulle komma till helvetet för att han var gay, och ville självklart göra allt för att det inte skulle ske. Jag förstod även att de klandrade sig själva, ”Är det något vi har gjort?”

Han säger att han i många år avslutade varje bön med orden ”Gud, gör mig fri.”

Kände du hopp? Trodde du att det skulle lyckas?

– Absolut, jag trodde verkligen att jag kunde blir fri från homosexualiteten.

Men hopp går hand i hand med förtvivlan, så när bönerna (såklart) inte fick gehör blandades hopp med hopplöshet.

Tvivlade du på Gud i samband med detta?

– Aldrig, fast nu tänker jag att det kanske hade varit bra, för i stället tvivlade jag på mig själv, funderade vad det var för fel på mig. Ja, min tro har alltid varit så stark att jag hellre har gett upp delar av mig själv än min tro. Var du ihop med killar i hemlighet?

– Nej, eftersom jag trodde att homosexualitet var en synd, så vågade jag inte det. Det spelade ju ingen roll om jag höll det hemligt för familj och vänner, Gud skulle ändå se mig.

HAN MINNS EN kyss i Köpenhamn, men fick förälskelse till trots panik, och blockade sedan killen överallt.

– Jag intalade mig att det här inte var värt att komma till helvetet för.

När Andreas var 19 år utsågs han till Årets bäst klädda och fick pris på en gala på Café Opera i Stockholm – något han såg fram emot enormt mycket, ända tills konferenciern Josefin Craaford sa något i stil med ”Du är snygg och sjunger – du måste ju vara gay!”

– Det präglade dem så starkt att de inte ens ifrågasatte saken, förklarar Andreas.

Så när Andreas kring 12 års ålder kände hur det började pirra i kroppen och han insåg att han förmodligen kommer att bli kär i en kille, så blev han livrädd.

– Mina föräldrar hade aldrig sagt det rakt ut, men jag förstod att det var oacceptabelt.

Han var ju bara barnet, men bar nu på en stor hemlighet som han absolut inte vågade yppa för någon.

– Den perioden var den psykiskt tuffaste i mitt liv. Jag förstod att mina tankar var syndiga, vilket gav mig en stark ångest, och jag kunde gråta mig själv till sömns.

Kanske var det talangjakterna och musiken som distraherade, för han lyckades så småningom lägga problemet åt sidan. Men när han var 15 år bubblade allt upp igen.

– Jag var så rädd för att ångesten skulle greppa tag i mig igen att jag kände att jag måste prata med någon.

2018 Regnbågsnyckeln blir Svenska kyrkans hbtqi­märkning.

2019 Svenska kyrkans första transhearing genomförs.

2022 Kyrkomötet röstade nej till att präster måste acceptera att viga samkönade par –så fortsättning följer.

– Hon hade ju ingen aning om vad jag brottades med, men jag kände mig trängd och förnekade bestämt.

Det kom att ta ytterligare tio år, och en pastor som försökte driva ut det sjuka genom att skrika ”Vik hädan!”, innan Andreas till slut vågade öppna upp. Varför tog det så lång tid? Jag förstår att man i din familjs kyrka såg detta som en synd, men samtidigt verkade du i en modebransch som är känd för sin gaykultur, Prideparaden pågick i Stockholm och vd:ar kom ut som trans.

– Ja, du… vi har väl alla vår process som måste få ta sin tid, men troligen hade det gått fortare om jag valt att prata med någon annan än mina föräldrar.

VÄNDPUNKTEN KOM NÄR han 2019 började läsa teologi på nätet, och kom i kontakt med pastorn Niclas Öjebrandt, som aktivt verkar för att kyrkan ska bejaka hbtqi-personer. Han pratade med Andreas om att bibelns kärleksbudskap, att Gud älskar oss som vi är, är överordnat.

”

Jag trodde verkligen att jag kunde blir fri från homosexualiteten.

KORT OM...

Andreas Wijk

Ålder: 29 år.

Familj: Mamma, pappa och syster. Stockholm.

Gör: Artist. Aktuell med: Låten If I was gay

– Han hjälpte mig att omformulera min tro, och då kunde jag sluta se mig själv som sjuk. Jag insåg att homofobin inom kyrkan skapats av människor, inte av Gud. Sedan dess har jag känt mig närmare Gud än någonsin, samtidigt som jag är en homosexuell man. Hans föräldrar hade egna samtal med denna teolog, vilket fick även dem att ändra syn på homosexualitet, vilket i sin tur ledde till ett öppenhjärtigt förlåt. – De har haft otroligt dåligt samvete för vad de utsatt mig för, men jag tycker att det är fint att se hur människor kan förändras. I dag jobbar min pappa som fängelsepastor på Hall och ger hopp till klienter.

I OKTOBER FÖRRA året skrev och släppte Andreas låten If I was gay, som handlar om de frågor han själv brottats med. Och i november var han med och berättade sin historia i SVT. Han säger att han fått mycket kärlek sedan dess, framförallt på sina internationella sociala medier-konton. Fast i Sverige har vissa också haft tonen ”det är väl ingen grej att komma ut i Sverige i dag.”

– Men det beror på vilket sammanhang du befinner dig i här, och internationellt har fler upplevt liknande saker som jag.

Men han har också fått en del hat.

– Jag har aldrig tidigare sett så mycket av den gröna spy-emojin som nu.

Han berättar också att många av hans kristna vänner valt att ta avstånd ifrån honom.

– Det har varit otroligt smärtsamt, för jag trodde att vi skulle finnas där för varandra no matter what. Det har fått mig att känna mig väldigt ensam, och ett tag hade jag svårt att veta vem jag kunde lita på.

Nu har han skapat sig en ny grupp vänner att dela livet med, och hans allra bästa vän, Mikael, som Andreas känt sedan barnsben, finns kvar.

Andreas föräldrar har haft otroligt dåligt samvete för vad de utsatt honom för.

”Men jag tycker att det är fint att se hur människor kan förändras”, säger han.

– Det känns mäktigt. Vi har pratat mycket om hur synd det är att vi inte kunnat vara mer transparenta inför varandra, och hur sorgligt det är med tystnadskulturen som finns i vissa kyrkor, där man går runt och låtsas vara en ”perfekt” människa. Det är ju så mycket skönare när vi kan prata med varandra om våra problem. Att kämpa med saker är ju att vara människa.

Vad drömmer du om?

– Åh, på många sätt lever jag redan min dröm. För bara några år sedan trodde jag inte att jag skulle få uppleva romantisk kärlek, nu drömmer jag om att en dag träffa någon att älska och bilda familj tillsammans med. Jag drömmer också om att frikyrkan, likt Svenska kyrkan, ska se på mitt framtida äktenskap på samma sätt som en heterorelation, säger han.

Du sa tidigare att du brukade avsluta dina böner med ”Gud, gör mig fri.” Vad avslutar du dem med i dag?

– Amen, säger Andreas och skrattar.

”Jag insåg att homofobin inom kyrkan skapats av människor, inte av Gud.

PÅSKEN – en skruvad trestegsraket

Påsken är inte bara kyrkans största högtid och en mathelg av rang. Upplägget med tre helgers stegrad dramatik inför Jesus död och återuppståndelse har med tiden lett till ett crescendo av rätt så egendomliga traditioner.

Hur har det blivit så?

» Firandet av kyrkoårets stora helger har under århundradenas lopp formats i en yster dans, där kyrkoårets ritualer mött bondårets praktiska anpassningar till årstiderna. I mixen finns också förkristna föreställningar och allt fler kommersiella inslag. Därför ägnar vi oss glatt åt märkligt beteende utan att begripa varför.

Ståuppkomikern Johan Glans har sammanfattat det genom att låta en tänkt företrädare för kyrkan be en reklambyrå komma på sätt att hålla påskens minne av frälsarens död och återuppstån­

delse levande. Han får svaret:

”Kycklingar! Vi ska ha massor av kycklingar, och hönsfjädrar som vi sätter i kvistar. Och ägg, det ska handla till 90 procent om ägg! Barnen kan måla dem i kulörta färger. Och så ska vi ha en hare! Det är en lurig jävel. Han gömmer äggen – så får barnen leta. Och så kan du klä ut barnen till kärringar, så kan de gå ut på stan och be om godis.”

Hur i allsin dar har det blivit så här?

Påsken är ursprungligen en judisk högtid, firad till minnet av uttåget ur Egypten då folket

Text: Mats Karlsson

”Man tänkte att Jesus försvagades på korset. Det gav mer plats åt djävulen och hans anhang, som häxor, troll och andra naturväsen.

Tommy Kuusela, doktor i religionshistoria

Långfredagsgudstjänst i Uppsala domkyrka.

HAR DU KOLL PÅ

... påskens dagar?

Skärtorsdagen

» Jesus äter en sista måltid med sina vänner. Ofta firas en skärtorsdagsmässa i en kyrka nära dig.

Långfredagen

» Jesus dör på korset. Långfredagsgudstjänst firas oftast utan orgel eller piano eftersom det är kyrkoåret sorgligaste dag.

Påskafton

» Jesus vänner är ledsna och rädda.

Påsknatten

» Jesus uppstår. Påsknattsmässa firas ofta i kyrkan, och/eller högmässa på påskdagen.

befrias från slaveri. Den firade också Jesus med sina lärjungar, men med egna tillägg som skapade den kristna påsken.

– När han säger ”Denna kalk är det nya förbundet” inbegriper han alla i världen, inte bara judarna. Han erbjuder människorna befrielse från ett inre slaveri, säger Jonas Eek, präst och teologie doktor i religionspsykologi.

– Även om påsken förändrats finns grunden kvar i nattvarden. Varje söndag är en påskdag, varje mässa en påminnelse.

PÅSKEN KAN SÄGAS börja med Palmsöndagen, till minne av Jesus ankomst till Jerusalem. Men lika gärna kan man säga att den startar med Fastlagssöndagen, som inleder fastan 40 dagar före påsk. Efter denna långa lågaffektiva upptakt ökas intensiteten med Stilla veckan från Palmsöndagen för att kulminera i Påskdagens klimax.

– De tre söndagarna definierar påsken, med stigande spänning. En trestegsraket som lyfter i de dramatiska påskdagarna, med torsdagens måltid och Judaskyss, fredagens död på korset, söndagens återuppståndelse och måndagen då Jesus återser sina vänner, säger Jonas Eek, Denna historia väckte säkert anklang hos bönder i forna tider, men var ändå svår att översätta till deras liv. Ganska snart började Bibelns budskap kompletteras med andra berättelser, förklarar Tommy Kuusela, som är doktor i religionshistoria och arkivarie på Institutet för språk och folkminnen, Isof, i Uppsala.

Påskkärringar (häxor) och godistiggande har snart flyttats helt och hållet till halloween.

– Bondesamhället byggde på muntlig tradition, där man hörde vad de gamla berättade. Det kyrkliga finns med i grunden, men budskapen har vävts ihop med andra tankar. Man tänkte att Jesus försvagades på korset och

Foto: BARBRO WICKSTRÖM/ MOSTPHOTOS

SPANING

Jesus återuppstod på påskdagen, som infaller söndagen efter långfredag.

hans makt i världen minskade. Det gav mer plats åt djävulen och hans anhang, som häxor, troll och andra naturväsen.

De onda makterna ansågs vara extra farliga i tider av sorg, särskilt på skärtorsdagen. Man riskerade att falla offer för häxors trolldom. De kunde till exempel bygga en bjära, som tjuvmjölkade korna, genom att blanda blod och vissa föremål medan häxan rabblade magiska formler.

Men man kunde skydda sig med järn, som en kniv på tröskeln, eller måla tjärkors på ladugården. Kodynga på dörrar och väggar funkade också. Man kunde även ställa sig på tröskeln i ottan och ropa högt, så minskade risken att man skulle hemsökas av väsen.

Även eld skyddade, och därför tändes påskeldar.

I boken Påskhögtiden från 1920 av Louise Hagberg beskrivs: ”Trollkärringarna brukade också, trodde man, om påsken sätta sig

på skorstenskransen, och för att mota bort dem gjorde man då upp eld; man tog en gammal skosula av näver, svavel, tjära och svinhår och tände på, så att det rökte ordentligt innan spjället sköts upp.”

ATT PÅSKEN FÖRKNIPPAS med ägg beror på att hönorna började värpa igen efter vintern. Däremot är haren ett senare tillskott.

– Den kom in i början av 1900­talet från Tyskland, där det fanns en tradition av olika djur som värper ägg. En tupp var vanligt. Det uppkom lekar i högreståndsmiljöer, där man gömde ägg i herrgårdarna. Det kom till Sverige som motiv på påskkort, men då ersattes tuppen av en hare, säger Tommy Kuusela.

En av kyrkans framgångsfaktorer har varit att kristliga högtider tagit fasta på äldre traditioner och format om dem. I det fornnordiska samhället firade man kvartalsvis, vid övergångarna mellan årstider.

9 april

» ... är påskdagen år 2023. Det var då Jesus uppstod, och även om alla dagar från skärtorsdagen till annandag påsk i folkmun kallas för påsken, så är det egentligen påskdagen som inleder påskveckan.

Påskharen, enda haren som värper ägg.

Foto: GETTY

Påsken knöts till det gamla vårblotet, men man bytte ut innehållet. Helgerna fortsätter att förändras, i pyttesmå steg. Globalisering och invandring har lett till att vi sätter nya saker på påskbordet, att sillen får ny kryddning och liknande. Men den stora förändringen är att godistiggandet snart har flyttats helt och hållet till halloween, som för de unga ersätter allhegonafirandet.

JONAS EEK VÄLKOMNAR nya inslag, men är samtidigt rädd att något går förlorat:

– Nu är Stilla veckan inte alls stilla längre. Man gör allt det vanliga på långfredagen, går och handlar, checkar in på nätbanken, går på gym. Men vad händer när alla dagar är lika? Livet blir riktningslöst. Jag tror det är en del av förklaringen till att folk blir utmattade, säger han.

– Det är toppen att det inte längre är sorgemusik i radio på långfredagen. Men samtidigt var helgerna längre förr, då hade man tredjedag påsk och jul. Det var ett välkommet avbrott som vi saknar nu.

”

Nu är Stilla veckan inte alls stilla längre. Man gör allt det vanliga på långfredagen. Men vad händer när alla dagar är lika?

Foto: MAGNUS ARONSON/IKON

KLIPP UT OCH SPARA – PASSAR FINT PÅ KYLSKÅP!

kilo mat

varje svensk per år.

Så blir du ...

SVINNSMART

En tredjedel av all mat som produceras slängs. Och det slängs mest i våra hushåll. Ta hand om ditt matavfall och vår planet genom att bli svinnsmart. Här är 9 smarta tips.

1

Mindre portioner

Ta för vana att inte lägga upp för mycket mat på tallriken. Ta hellre om. Detta är särskilt bra att försöka lära barn som kanske har svårt att bedöma eller varierande aptit dag för dag.

2

3

Skjut upp handlingen

Dags att handla? Vänta två dagar. Det finns med all säkerhet matvaror hemma så att du, med lite fantasi, kan svänga ihop några måltider till.

4

Fixa en ät-snart-låda

Samla ihop det som börjar vissna i en särskild ät-snart-låda, och fundera på vad du kan slänga ihop för gott. Kanske en paj?

Planera innan du handlar

Gör en veckomeny och låt en dag vara en restdag. Köp hem basvaror som kan användas till många rätter. Ägg är en räddare som skapar allt från pannkakor och omelett till äggröra och paj. Bönor, linser, fryst broccoli och kokosmjölk är basvaror som du kan addera med andra lite mer känsliga råvaror och trolla fram en god gryta, soppa eller pastarätt.

5

Märk upp och frys in Frys in även små mängder fisk, fågel eller kött. Perfekt som bas i en wok ihop med grönsaker. Frys in frukt och bär, gott till smulpaj. Chark som närmar sig sista förbrukningsdag och även mjölk går bra att frysa in. Glöm inte att märka upp.

6

Ha tilltro till dina sinnen Matens bäst före-datum betyder inte att varan är oätbar. Lukta och smaka. Verkar det som det ska, är det bra mat som går utmärkt att äta.

7 Restfest en dag i veckan

Se det som en rolig utmaning att ta tillvara på matrester. Kanske göra en omelett, en salladsbowl, steka ris eller ugnsrosta grönsaker. Ostkanter kan rivas och användas för att göra en varm smörgås i ugnen. Rester av pasta blir en bra bas i en gratäng tillsammans med en god tomatsås.

8 Var inte rädd för att äta tråkigt All mat behöver inte vara Instavänlig. Det är okej att äta potatis både till lunch och middag två dagar i rad.

9 Var tacksam för maten

Prata om arbetet från sådd till skörd, hur och varifrån mat transporteras, arbetet med mat i butikerna. Ta reda på hur det är att odla ris, bananer, majs, nötter och meloner. Kanske odla något själva! Slutligen, prata med varandra om att mat är en gåva som inte är självklar för alla människor. Så många har för lite.

FASTEAKTIONEN 2023

» Mat är en mänsklig rättighet, ändå går miljoner människor på jorden hungriga. Det behöver inte vara så. Genom Dela lika-dagen den 20 mars, uppmärksammar Act Svenska kyrkan världens orättvisa fördelning av makt och resurser, samt behovet av att dela med sig.

Vill du stötta kampanjen?

» Swisha valfri gåva till 900 1223. Läs mer på: svenskakyrkan.se/act/ fasteaktionen

» ... slänger

Text: Sophie Ekman Foto: Mikael M Johansson

5BÖCKER SOM STÖTTAR GENOM SKIFTEN

Livet består av förändring.

Dessa fem böcker kan hålla din hand – mellan kärlekar, genom årstider, dag och natt, liv och död.

Text: Sophie Ekman

VISSTE DU ATT…

Skilsmässan

Moa Herngren

Nordstedts

Gift/skild. Bea och Niklas lever ett till synes problemfritt familjeliv med sina två tonårstjejer på Östermalm i Stockholm. Men efter trettiotvå års äktenskap rasar allt samman en het dag i juni. Niklas lämnar hemmet och kommer inte tillbaka. Det visar sig att han träffat en annan och vill skiljas. Bea försöker förstå, vad gick fel? När blev det som byggde deras förhållande meningslöst?

Moa Herngren skildrar mästerligt den övergivna Beas oförståelse, och byter sedan perspektiv och beskriver vad som fick Niklas att vilja bryta upp. En spännande och tänkvärd skildring om smärtan så många känner igen när en relation brister.

» ... Sandra Signarsdotter, biträdande kyrkoherde i Gustaf Vasa församling som skrivit boken En del av livet, är aktiv debattör och har bland annat publicerats i Dagens Nyheter och Kyrkans Tidning. Hon skriver regelbundet predikotexter för Svensk Kyrkotidning och anlitas som föreläsare.

Godnattsagor för vuxna

Kathryn Nicolai

Albert Bonnier förlag

Dag/natt. Författaren Kathryn Nicolai

är känd för sin Podcast med namnet Nothing much happens. Där delar hon sina små berättelser på samma sätt som i denna bok. Oavsett om du har svårt att somna, vaknar mitt i natten och inte kan somna om, eller känner dig orolig och rastlös på dagen, lugnar bokens små historier ditt sinne.

Du placeras i olika scener, som även fungerar som mindfullness och peppar din självmedkänsla. Du besöker bokhandeln, beundrar naturen eller klappar en katt. Berättelserna är rika på sinnesbeskrivningar, som doften av nybakat bröd, syren eller känslan på hösten av solen mot ryggen och den svala luften i ansiktet. Perfekt att läsa då och då, för komma till ro.

En del av livet

Sandra Signarsdotter

Verbum

Liv/död. Aldrig doftar väl häggen så starkt som när vi är i sorg. Det skriver Sandra Signarsdotter, kaplan i Gustav Vasa församling i Stockholm, i den tröstande och hoppingivande boken En del av livet. Hon påminner om hur vi blir mer närvarande i våra sinnen när vi förlorat någon närstående och lyssnar inåt. För livet är skört, det inser vi särskilt då. Tillsammans med Sandra möter du som läsare nära anhörigas tankar och känslor. Genom andras erfarenheter kan du som själv bär på sorg få stöd, eller inhämta kunskap om hur du bemöter människor som förlorat en anhörig. Boken andas hopp från första till sista sidan och lämnar en känsla av att inte vara ensam och att det går att gå vidare.

Den lilla Spenatgumman

Martin Widmark, Emma Karinsdotter, Emilia Dziubak

Bonnier Carlsen

Ensamhet/gemenskap. En vacker bilderbok för både stora och små, om den lilla och rätt så ilskna spenatgumman som bor djupt inne i en besjälad sagoskog. Varje år gör hon sitt bästa för att stoppa våren – som hon ogillar. Men en dag när hon som vanligt patrullerar fram för att hindra knoppar från att slå ut och djur från att vakna, möter hon en arg människopojke. Han plockar upp den fräsande gumman och tar med henne hem. Det visar sig att de bär på varsin sorg. Kan de kanske läka tillsammans?

En saga att minnas om saknad, förlust och ensamhet, men också om ilska som kan drabba en person som förlorat någon nära. Här finns också vänskap och det fina budskapet om naturen läkande kraft.

Trädgårdar

Ulf Nordfjell

Nordstedts

Årstidsväxlingar/klimatförändringar. Ulf Nordfjell är välkänd landskapsarkitekt som skapat många hyllade trädgårdar och parker runt om i världen. I sin nya bok Trädgårdar får du följa med in i tio nya skapelser, från norra Sverige till Medelhavet. Du får en eftertraktad inblick i arkitekturen och designen bakom vackra slottsparker och villaträdgårdar, men också insikt om årstidernas växlingar och hur de påverkar allt. Och vad händer i trädgården på kort och lång sikt när klimatförändringar sker? Viktiga trädgårdstankar inför den gröna säsongen. Snart, när jorden rett sig, kan vi äntligen ta fram spaden igen. Denna bok inspirerar mycket.

Foto: MAGNUS ARONSON/IKON

KLIMATET

En artikelserie om livsfrågor

Det finns inga enkla svar på livets svåra frågor, men denna artikelserie kommer

åtminstone att försöka sig på att ge dig några ledtrådar. I det här numret handlar det om klimatet. Människan är en del av evolutionen. Vi är djur bland djur. Samtidigt är vi skapade till att vara Guds avbild och vi har ett särskilt ansvar att värna jorden.

Ivårt land sägs det att kärleken till naturen är stark. Många av oss säger att det är i skogen, i skärgården eller i trädgården som vi upplever det som vidgar sinnet. Andra har sitt dagliga arbete knutet till jord, skog, vatten och djur. Samtidigt är vi många som inte vet särskilt mycket hur om hur ekosystem, klimat och biosfär hänger ihop. Men nog hör vi i dag ett rop från planeten, ett rop på hjälp? Ibland hörs ropet som ett svagt eko från is som smälter vid polerna eller utrotningshotade arter. Ibland hörs klimatropet starkare, som när vi ser vatten svämma ner i grannens källare eller bilder från än större översvämningar i Bangladesh. Vi är medmänniskor på samma planet. Vi vet att det är så, men vad gör vi med den insikten? Det är inte enkelt. Kanske funderar vi över vår roll i helheten, köper ekologiskt eller närproducerat och kör mindre bil. Kanske undrar vi var Gud finns i det som sker? Kanske ber vi: ”Gud hjälp oss!”

I BÖRJAN AV Bibeln finns två skapelseberättelser, som kan beskrivas som skapelsemyter. Det betyder att de är poetiska och teologiska berättelser som i varje tid har något sant att säga om vad det är att vara människa i relation till den jord vi lever på, till varandra, till oss själva och till Gud. Genom historien har dessa texter tolkats olika. I denna text vill jag hålla ihop skapelse, ekoteologi och evolution. Ekoteologi är den teologiska reflektionen över ekologiska frågor, den globala klimatkrisen, samt människans plats i den ekologiska väven.

Den första skapelseberättelsen, Första Mosebok 1:1–2, berättar om hur skapelse sker under sju dagar, från det att Gudsvinden rör sig över vildmark och djupa kaosvattnen till att vilodagen skapas som kronan på verket. Däremellan växer liv fram i rymd, hav och på land; allt till en helhet. Berättelsen beskriver hur Gud kallar fram liv med sitt livgivande ord och ser att det är gott. Texten har ofta tolkats som att människan (Adam) är kronan på verket och ordet härska har använts för att försvara missbruk av jordens resurser.

Många människor säger att det är i skogen, i skärgården eller i trädgården som vi upplever det som vidgar sinnet.

Foto: STOCKASSO/SHUTTERSTOCK/IKON

I dag betonas snarare att ansvaret handlar om att vårda och värna.

DEN ANDRA TEXTEN, Första Mosebok 2:4– 3:23, som är äldre, berättar om trädgården Eden, där Gud formar människan av jord. Adam betyder också jord. Där finns ett ekosystem som gör liv möjligt, skulle man kunna säga. Adam och Eva, som betyder liv, lever mitt bland djur och växter, med ansvar att namnge, njuta och bruka.

Men i berättelsen sker en konflikt med konsekvenser. Människorna drivs av begär till att äta av kunskapens träd. De inser att de är nakna, gömmer sig för Gud och skyller på varandra. Konsekvensen blir hårt arbete, ett slitsamt och ojämlikt liv. På ett symboliskt plan beskriver berättelsen den spänning människan lever i, också i dag. Det är spänningen mellan att å ena sidan glädjas, vårda och njuta av den trädgård – planet – vi lever på och å andra sidan kämpa för överlevnad mitt i orättvisa och destruktiva livsmönster. Det är spänningen mellan att hjälpas åt och att skylla ifrån sig. Här är vi nu.

Men människan är inte orsak till allt lidande som

Text: Carina Sundberg  Präst och teologie doktor

LIVSFRÅGOR

sker. Vi vet att lidande, grymhet och även utplåning har varit en del av jordens historia långt före människorna. Virus, jordbävningar, tsunamier har varit med från planetens tidiga år. Djur dödar och äter andra djur. Liv parasiterar på annat liv. Det är en del av evolutionen. Starkare djur besegrar svagare. Det har aldrig på denna planet funnits ett perfekt förflutet. Människornas moraliska förfall är alltså inte orsak till kampen och lidandet i hela naturen. Berättelserna om det vi kallar syndafallet är inte historiska redogörelser, utan beskriver människans förutsättningar på ett existentiellt plan.

Det som Första Mosebok kapitel 3, med fortsättning fram till kapitel 11, berättar om är hur människans relationer, till Gud, till skapelsen och till andra människor faller isär, och förvrängs. Bibelns berättelser beskriver hur människans behov av självbekräftelse och självhävdelse blir viktigare än att vara nära viljan hos den Gud som gett oss livet. Det kallar vi för olydnad mot Gud.

Berättelsen om syndafallet gestaltar hur människan faller, igen och igen. Men skapelseberättelsen visar också att vi som homo sapiens har ett moraliskt ansvar. Det ansvaret är vårt, och det blir allt tydligare

När vattendrag förorenas, regnskogar skövlas, människor förgör varandra, så drabbar det Gud.

i det som vi nu kallar för antropocen. Antropocen, eller människans tidsålder, kallas den tid då människans verksamhet har påverkat jordens klimat och ekosystem – från 1700­talet och framåt.

IBLAND SÄGS ATT kyrkan inte ska bry sig om samhällsfrågor, utan bara om det inre troslivet. Men det går inte att skilja på inre och yttre. Vi är inbäddade i världen och en del av ekosystemet. Den biologiska mångfalden fanns före oss människor och är en förutsättning för allt liv. Det går inte att stå vid sidan av. Därför är det kyrkans tro att vi behöver en helhetssyn, där vi håller ihop våra grundrelationer: till oss själva, till naturen med medmänniskorna – och till Gud. Människan både är en del av evolutionen och skapad till att vara Guds avbild genom att värna jorden. Vi är med andra ord både djur bland djuren och har ett särskilt ansvar att vara skapande medskapare. Gud är den livgivande skaparkraften i allt liv genom alla tidsrymder. Guds skaparkraft verkar också i oss.

Livet på planeten är ingen självklarhet. Att tänka på jorden med dess myller som en gåva från Gud kan ge oss en grundhållning av tacksamhet och ödmjukhet, och en insikt om vårt ansvar. Vi har fått ett förtroende.

Genom historien har vi människor ofta betett oss som om vi var huvudpersonerna med rätt att söndra och härska. Ibland har detta skett med kyrkans välsignelse. Men vi människor har ett särskilt ansvar att inte glömma: livet är en gåva och allt levande hör samman i en skör väv av ömsesidighet och beroende.

Den första skapelseberättelsen beskriver hur Gud kallar fram liv med sitt livgivande ord.

Foto: ALEX GIACOMINI

Hur vi lever får konsekvenser för dem som inte kan föra sin egen talan, vare sig det är djur, natur eller medmänniskor. Vi är sammanflätade med allt levande. Vetenskapen, kyrkan och så många andra idag säger detta tillsammans.

SÅ KUNDE GUD inte bara ha skapat himlen från början och placerat oss där och så hade allt varit allt bra? Svaret är nej. Vår planet är, så långt vi vet, en unik planet. Det må finnas andra liknande, det vet vi inte, men för oss och för allt levande här och nu är vår planet den bästa av världar. Kanske är den Guds enda väg. Den är som den är för att ekosystemet ska kunna fungera och liv finnas.

Kontinentalkrockar, jordbävningar, tsunamier, virus, tarmbakterier, termodynamikens nödvändighet och Darwins naturliga urval är det enda universum som samtidigt kan ge upphov till storslagen skönhet, komplexitet, artrikedom och det liv vi har. Evolutionen rymmer också läkedom och nyskapelse. Denna dubbelhet är en förutsättning för livet på jorden.

I kyrkan talar vi om att det är i Gud som ”vi lever, rör oss och är till”, Apostlagärningarna kapitel 17:28. Vi får tro att allt levande tillsammans ger kunskap om Gud, men att Gud är mer än all vår kunskap. Vi får tro att Gud känner inifrån det levda livet hur hela planeten har det.

OM DETTA ÄR det givna livet, så finns i den kristna traditionen också en tro på det vi kallar för frälsning.

”Vanmakten har inte sista ordet. Och när vi uppmärksamt ser oss omkring, kan vi ana att det finns en kraft som helar, tröstar, stärker, inspirerar, befriar och upprättar. Det är Guds kraft.

Foto: SEAN HAWKEY

I frälsningen sker upprättelse, helande och befrielse.

Frälsning är ett ord som ofta kommit att handla om din och min personliga tro och hur vi har det med Gud. Men ur ett ekoteologiskt perspektiv handlar frälsningen om mer än dig och mig. Det handlar om befrielse och läkedom för hela skapelsen. Det handlar inte heller först och främst om hur det kommer att gå till slut.

I kyrkan brukar vi tala om ”redan nu” och ”ännu inte”. Det betyder att redan nu sker helande, befrielse, upprättelse, och det får vi vara en del av. Samtidigt finns en fullbordan att hoppas på, en befrielse från allt destruktivt som ännu inte finns. När vi använder våra sinnen och är uppmärksamma på – ber för –isbjörnen, biet eller trädet, så ger det kunskap om isbjörnen, biet och trädet, men också om oss själva och om Gud. Det är ett bönens seende, en uppmärksamhet med Gud. Det ger en höra­samman­kunskap.

Redan nu sker frälsning. Genom varje tid andas Gud förnyelse, befrielse och läkedom i skapelsen. Vi ser det när människor försonas med varandra efter en konflikt. Vi ser det när sjukvårdspersonal hjälper och när kroppar som varit sjuka eller skadade läks. Vi ser det när människor uthålligt arbetar för det goda och när försurade sjöar på nytt fylls av liv. Vi ser det när arter som varit hotade fått nytt livsrum och när samförståndslösningar knyts mellan länder i klimatavtal. Vi ser det när grupper av människor gör politiska val för planetens skull.

Man kan kalla detta för fragment av frälsning, spår som pekar på något gott och samtidigt visar bortom sig själva – på Gud. Detta frälsande skeende har sitt centrum i Jesus Kristus. Han är katalysatorn och förebilden. Jag brukar ibland tänka på Jesus som en energivåg som vibrerar genom tid och rum, med konsekvenser åt alla håll. Det är läkedom och befrielse som sker där han går fram.

”OM EN LEM lider, lider hela kroppen ”, Första Korinthierbrevet kapitel 12:26. I kyrkohistorien har det betonats att Jesus från Nasaret visar oss att Gud vet vad det är att vara människa. Genom sitt liv, sitt lidande och sin död visar Jesus oss att Gud lider med de människor som lider.

Ekoteologin utvidgar detta medlidande till att gälla hela skapelsen. När vattendrag förorenas, regnskogar skövlas, djur och människor förgör varandra, så drabbar det Gud själv. Det är vår tro. Jesu liv, död och uppståndelse synliggör detta som ett Kristus­mönster. Det är ett mönster som handlar om hur Gud älskar, lever och dör med hela skapelsen. Det är en kärlek som ger ut hela sig själv. Om denna kärlek inte gav sig själv från dag ett, om Gud inte vore med genom allt, skulle liv inte finnas till. Jesus död på korset vittnar om detta, men också om något mer.

För detta är ett mönster som inte enbart berät tar om död. Det berättar också om liv. Jesu hela liv rymmer Guds överraskningar, där människor berörs och förnyas. Så är han ett med Gud. Uppståndelse berättelserna vittnar om den största överraskningen av alla. Vi förstår det inte, men Gud vänder fiasko till hopp, död till liv. Vanmakten har inte sista ordet. Och

Genom varje tid andas Gud förnyelse, befrielse och läkedom i skapelsen.

Foto: SHUTTERSTOCK

när vi uppmärksamt ser oss omkring, kan vi ana att det finns en kraft som helar, tröstar, stärker, inspirerar, befriar och upprättar. Det är Guds kraft. I kyrkan talar vi om den som den heliga Andens kraft. Den ger hopp mitt i allt.

OCH VI DÅ? Vi behöver berätta hoppets berättelser. De är ofta överraskande. Miljöförstöring och klimatkris drabbar orättvist. Om all världens människor skulle leva som vi i Sverige, skulle det behövas fler planeter. Vi utmanas att släppa taget om vissa livsmönster och privilegier. Arbetet för det gemensamma goda sker redan nu: på gräsrotsnivå, bland beslutsfattare inom företag och i allmännyttan. Detta är en global rörelse med kraft, fantasi och uthållighet. Det handlar om lokala vattenprojekt i Indien, sopsortering i Rumänien, solenergi i Rwanda – Svenska kyrkans internationella arbete är en del av detta nätverksarbete. Här samverkar vetenskap och kyrka.

Gud kan inte ingripa som om Gud vore en superhjälte. Det kan inte vi heller. I stället utmanas vi att vara skapade medskapare, och som kyrka att vara omsorgens tecken och värna hela skapelsekroppen. Detta är ett sätt att tala om andlighet som är vardaglig och praktisk och inte skiljer på litet och stort, inre och yttre. Vi utmanas att inte vara inkrökta i oss själva utan att svara på nödens rop. I det ropet bor Gud. Det är djupt luthersk tanke. Vägen framåt är inte rak, färdigplanerad och självklar. Gud verkar i skapelsen med kreativitet och uthållighet. Som det står i psalm 475: ”O Gud, du andas över vår jord. Djupt i vårt inre skälver ljuset, skapandets Ande”. Så låt oss skapa med, men också hoppas. Paulus beskriver det i Romarbrevet kapitel 8:21 som att skapelsen själv otåligt väntar på att också den ”skall befrias ur sitt slaveri under förgängelsen och nå den frihet som Guds barn får när de förhärligas.”

NÄR VI FIRAR nattvard är det ett tecken på detta ”redan nu” och ”ännu inte”; denna livgivande vibration. Vi delar bröd och vin, till synes oansenliga ”gåvor av jordens frukt och människors arbete”. Samtidigt ger Gud sig själv till oss och vi blir en kropp tillsammans. Jord och himmel möts. Nattvarden är något som görs med oss och något som vi gör, som samtidigt vibrerar bortom själva händelsen. Det är en kärlekshandling som visar hur vi hör ihop med allt skapat och med Skaparen, Befriaren och Livgivaren (Fadern, Sonen och Anden). Det är en måltid av sårbarhet och delande som vetter ut mot hela skapelsen.

Det går att tänka på denna måltid som en kosmisk måltid. Ingemar Johansson sjunger att ”ett nattvardsbord står dukar i rymdens katedral”. Jag tycker mycket om den sången. Ur sångens budskap föds hopp och en kallelse till oss att vara delar i den kosmiska nattvarden, förvaltare av biosfären och att som Guds avbilder se sårbarheten och skönheten och vårda planeten vist. Detta handlar inte om evolution utan om försoning. Det är en försoning som helar och läker. Jesus död och uppståndelse har konsekvenser för hela skapelsen.

VAD? Projektet Mångfaldens trädgård, som satsar på att bli självförsörjande:

De vill så ett frö hos alla kyrkor i Boden

I Kanada har FN haft en stor konferens om biologisk mångfald. I Matteuskyrkan i Boden vill man dra sitt strå till stacken genom projektet

Mångfaldens trädgård. Häng med på en träff!

Deltagare Ann Carlberg berättar att hon har anlagt en liten blomsteräng i sin egen trädgård, samtidigt som hon tar för sig av tacopajen som serveras på kvällens träff.

VILL DU VARA MED?

Du är varmt välkommen!

Kontakt:

» Om du känner att du vill bidra och delta i Mångfaldens trädgård, kontakta Carina

Westbrandt:

Telefon: 0921–775 28

Mejl: carina. westbrandt@ svenskakyrkan. se

Vårens träffar:

Datum: 22

mars, 23 april, 7 maj, 15 juni.

Tid: 17.00

Plats: Matteuskyrkan.

» FN:s nyckelkonferens för biologisk mångfald, COP15, gick av stapeln i mitten av december 2022 i Montreal, Kanada. Där satte man upp nya mål som eftersträvar att stoppa den alarmerande förstörelsen av naturmiljöer viktiga för arters överlevnad, som ett resultat av mänsklig aktivitet. Ett nytt globalt ramverk för biologisk mångfald antogs. Detta kommer i sin tur att vägleda åtgärder över hela världen fram till 2030, för att bevara och skydda våra naturresurser.

I MATTEUSKYRKAN GÅR man från ord till handling med projektet Mångfaldens trädgård. Blommorna vid altaret i Matteuskyrkan kommer i framtiden att vara egenodlade.

– Såklart, under säsong så ska vi

vara självförsörjande, men också i så hög utsträckning som möjligt under vintern. Det finns arter som kan torkas och användas under hela året. Man kan också använda rätt mycket direkt från vår natur under vintermånaderna, säger diakoniassistent Stig Sörlin, som är primusmotor bakom projektet.

Stig är själv utbildad biolog och kan ämnet på sina fem fingrar. Även församlingspedagog Carina Westbrandt är involverad i projektet i Matteuskyrkan, och hon går nu i vår en utbildning i ämnet, Odlarglädje och skapelsekärlek på Helsjöns folkhögskola utanför Göteborg. Hennes erfarenhet från denna distansutbildning kommer därmed också att kunna användas vidare i kyrkans arbete för biologisk mångfald.

Carina nämner intressanta

planer på att sprida idéerna vidare till andra kyrkor i Boden. Målet är en grupp med representanter från pastoratets alla kyrkor.

Och att sprida tankarna vidare till kommande generationer. Carina Westbrandt, som jobbar med barn och ungdomar, ser det som naturligt att få in mångfaldens trädgård i den verksamheten.

STIG SÖRLIN HAR en smittande personlighet. Äktheten i hans engagemang för dessa frågor går inte att ta miste på, och det syns och hörs tydligt hur miljökämpen Stig inspirerat Carina Westbrandt och de övriga deltagarna i projektet – som även de har ett brinnande trädgårds­ och biologiskt mångfaldsintresse – till reella förändringar i sina egna trädgårdar. Tanken med Mångfaldens

Text: Johan E. Skoglund Foto: Camilla Arvidsson

trädgård är inte att det ska vara ett projekt som avslutas efter en viss tid. Förändringarna i utemiljön vid Matteuskyrkan är permanenta, och inte något tillfälligt.

Arbetsdagar genomförs både på våren och hösten. De frivilliga männen i verksamhetsgruppen Grabbhörnan hjälper gärna till. En bod med redskap finns för uteprojekt. Vaktmästarna är vanligtvis snabba på att plocka bort komposthögar, men nu ska man prata med dem så att de får vara kvar året om.

Och även på Skogskyrkogården finns det numera planer på att

10

goda växter

... för våra vänner pollinatörerna:

1 Solros

2 Äpple

3 Vårkrokus

4 Kungsmynta

5 Hallon

6 Ringblomma

7 Rödklöver

8 Gulsporre

9 Maskros

10 Prästkrage

Planer inför våren är att tillverka holkar för fåglar, insekter och fladdermöss, odlingskragar och en kompost. Fågel­ och fladdermusarter man hoppas locka är stare, rödstjärt, flugsnappare, sädesärla och nordlig fladdermus.

anamma mångfaldens trädgårds tankesätt vid skötseln av grönytorna.

PÅ TRÄFFARNA FÅR deltagarna lära sig både praktiskt och teoretiskt arbete. Man möts en gång i månaden och inleder alltid med en gemensam måltid och avslutar med en andakt. Att delta är gratis och kyrkan står för allt material. De har exempelvis redan hunnit plantera krokuslökar, som kommer synas till våren. En biotopkarta över kyrkans grönområde runt kyrkobyggnaden har tagits fram.

Ann Carlberg, som anlagt en blomsteräng i en del av sin trädgård

I höstas planterade projektet krokuslökar som kommer synas till våren vid entrén till Matteuskyrkan.

FLERA GLADA DELTAGARE släntrar in och låter sig väl smaka av tacopaj och sallad. Nästa år vid den här tidpunkten kanske maten man bjuder på innehåller egenodlade grönsaker. Deltagarna delar entusiastiskt med sig av hur de jobbar med mångfaldens trädgård i sina egna trädgårdar. Ann Carlberg berättar om den blomsteräng hon anlagt i en del av sin trädgård.

– Min man blev så glad då det blev mindre gräs att klippa. Det är bara att välja ut en yta och sluta klippa gräset där.

Förutom att anlägga en äng vill Ann också tipsa om att aldrig använda sig av kemikalier i trädgården.

– Man kan gott vara lat och duktig på samma gång.

Hon berättar vidare att en biolog varit och tittat på ängen och gett den högsta betyg. Där finns inga invasiva arter, och många olika slags insekter varav flera pollinerare trivs bra.

En annan deltagare berättar hur han börjat odla potatis till sina barnbarn.

Entusiasmen inför projektet med Mångfaldens trädgård hos de två ledarna Stig Sörlin och Carina Westbrandt går inte att ta miste på.

”Min man blev så glad då det blev mindre gräs att klippa.

Foto: BENGT SVEDER

Häng med på en helg för hållbart liv

DATUMET

24–26 MARS

» Vi inleder på fredagen med att fira Messy Church och äta tacos tillsammans i Mariakayrkan i Sävast. Samtidigt pågår också aktiviteter för ungdomar i Församlingsgården inne i stan.

Och det är också där, i Församlingsgården och i Överluleå kyrka, som vi sedan växlar upp med ett absolut fullspäckat program under lördagen. Det blir föreläsningar, workshops och musikarrangemang med intressanta gäster på temat klimat­ och livsomställning. Det kommer också att serveras lunch, middag och kvällsfika mellan programpunkterna så att du verkligen kan ladda upp för en heldag med roliga aktiviteter.

PÅ SÖNDAGEN KNYTER vi sedan ihop säcken i en sändningsmässa i Överluleå kyrka med inslag från lördagens aktiviteter. Det blir bland annat akvarellutställning, en gästpredikant, körsång och musik, och så ett festligt kyrkkaffe som avslutning.

En av helgens gäster är Sara Olsson, mer känd som Hållbara Sara på sociala medier, en återbruksnörd och second handfashionista, som brinner för att få fler att upptäcka möjligheterna och glädjen med att ställa om till en mer hållbar livsstil.

Tanken är att de frön vi sår tillsammans, både bildligt och bokstavligt, under denna helg ska få växa upp till vackra plantor som sedan bär frukt i våra liv, liksom i våra omgivningar.

Mer information

» Du hittar mer information och hela programmet för helgen på www. svenskakyrkan.se/boden/hallbart-liv

Säg tack till någon

BINGO!

Gör något modigt

Gå på gudstjänst Hälsa på en främling

Avstå från att äta godis i två veckor

Spela sällskapsspel

Dela med dig av något du har mycket av

Gör något som du tycker är svårt

Börja läsa en bok

KLIPP UT SPARA!OCH

Låt bli att köpa onödiga saker

Avstå sociala medier i 24 timmar

Skicka brev till någon du inte pratat med på länge

Låt bli dator/ mobil en helg Håll en aktivitet med familjen

Hjälp en äldre person med något

Bjud någon på middag

CITATET

Himmelriket

är som ett senapskorn, som är det är minsta av alla frön här på jorden när man sår det, men när det har såtts skjuter det upp och blir större än alla örter och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga. Markusevangeliet

4:31–32

Klaga inte på någon/något under en hel dag

Gör något som gör dig lycklig

Ge pengar till välgörenhet

Prova något nytt

Ge någon en komplimang Kolla på en klassisk film

Sluta använda plastpåsar när du handlar

Rensa ut och skänk kläder till välgörenhet

Ät bara vegetariskt under en vecka

Öva tålamodet med något du inte orkar

Baka något och bjud till andra

Låt någon gå före dig i en kö

Fråga hur någon mår och lyssna på svaret

Ge någon en kram

Utmana dig med fastebingo

» Fasta handlar om att avstå något för att vinna något. Poängen med den kristna fastan inför påsk är att påminna sig om Jesus och andras lidande och att vi ska dela med oss

av vår tid och vårt överflöd. Fastan började på askonsdagen den 22 februari och pågår nu i 40 dagar (söndagarna räknas inte). Skrik BINGO när du har en rad!

VÅRVINTER

» Vårvinter kallas ofta de dagar som avser övergångsperioden mellan årstiderna vinter och vår. Vårvintern infaller oftast under månaden mars i Sverige och Finland. Ibland kallas den för ”den femte årstiden”.

Benämningen vårvinter används särskilt i områden med snötäckta ytor, plusgrader på dagarna, minusgrader om nätterna, och solljus som uppfattas som kraftigare när det reflekteras mot snön. Källa: Wikipedia

Illustratör: SUSANNE ENGMAN

Foto: CAMILLA ARVIDSSON

KYRKOHERDEN HAR ORDET

Det finns alltid plats för dig och din längtan i kyrkan

Idet senaste numret av Kyrkfönstret presenterades jag som Bodens nya kyrkoherde. Så hur går det? Tack för att ni undrar – jo, det går bra. Det har varit full fart sedan jag klev på som kyrkoherde, men det har också varit en av de roligaste perioderna i mitt liv. Det är mycket att sätta sig in i, men det betyder att jag lär mig något nytt varenda dag. Jag har dessutom mycket duktiga medarbetare och det hjälper att vi har så roligt tillsammans.

När en ny chef tillträder blir det alltid någon form av förändring, och jag är inget undantag. Det kan så klart störa ordningen men jag tror att det är viktigt att jag direkt tar ut en tydlig riktning. Lite förvirrande nu förmodligen, men tydligt i förlängningen. Detsamma gäller vilka fokusområden som vi ska jobba med. Det går inte att jobba lika intensivt med allt samtidigt, och det är mitt jobb att prioritera.

Finns det orosmoln? Ja, så klart finns det saker som vi inte har förutsättningar att enkelt ordna upp. Ett sådant område är svårigheten att rekrytera utbildad personal med rätt kompetens inom de kyrkliga profilyrkena: präster, diakoner, församlingspedagoger och musiker. Men brist på utbildad arbetskraft är jag ju inte direkt ensam om att eftersöka som arbetsgivare.

JAG ÄR ÄNDÅ helt säker på att Svenska kyrkan Boden, genom sitt utmärkta arbete, fostrat åtskilliga kyrkliga medarbetare genom åren. Ibland känns det som det finns bodensare i var och varannan församling, och det är jag så oerhört stolt över. Alla har alltså inte stannat kvar i sin hembygd, men verkar nu på andra platser i vårt avlånga land.

Och eftersom man ska fortsätta göra det man är bra på så undrar jag förstås hur många i Boden som bär på någon sorts längtan efter att arbeta i kyrkan? Jag tror nämligen att det finns flera där ute som vill men inte har vågat fråga ännu. Kanske funderar just du eller någon du känner om det finns plats för dig? Våga fråga, våga vara nyfiken på hur du kan förmedla din tro och ditt hopp till andra.

Måste man då vara helt på det klara med hur världen, livet med Jesus och evigheten, är funtad för att jobba i kyrkan? Jo, du behöver dela Svenska kyrkans tro och lära. Om du dessutom är bekväm med att tillsammans med andra undersöka vad din tro bety-

När ni nu sitter i snödrivan och tar detta nästan för givet, sänd då en tanke till dem som inte har möjlighet att komma ut i naturen och det fina vädret.

Foto: CAMILLA ARVIDSSON

der för dig så blir det även lättare att jobba i Svenska kyrkans församlingsverksamhet. Allt börjar egentligen med vanan att fira gudstjänst, så kom gärna på de gudstjänster vi har här i Boden för att prata vidare med mig eller mina medarbetare om du vill veta mer!

VÅRVINTERN I BODEN är fantastisk, och när ni nu sitter i snödrivan och tar detta nästan för givet, be då en bön för dem som inte har möjlighet att komma ut i naturen och det fina vädret. Jag orkar sällan ta mig långt, jag är ganska lat av naturen och har inget större skoter- eller skidintresse, men invid grannens häbbre med utsikt mot Hedavan, där finner du mig. Halvsovandes i solen.

Vi gör upp en liten eld och äter ute. Min äldsta hund är över 12 år, men han har alltid haft ett märkligt beteende. Om korven är rå äter han den inte, men om vi grillar den och sedan kyler av den i snön då är han hur glupsk som helst. Det gäller att veta vad man vill och vara livsnjutare. Min yngre hund är inte så nogräknad, korv som korv.

Till alla bodensare, livsnjutare och soldyrkare. Jag önskar er alla en välsignad vår och skickar med vers 1 och 2 av psalm 176. Om ditt hjärta flödar över av tacksamhet så stäm in i sången, om det inte gör det så sjung med ändå: ”Din klara sol går åter opp, jag tackar dig, min Gud. Med kraft och mod och nyfött hopp jag höjer glädjens ljud”.

Luisa Landewall Din kyrkoherde i Boden