JACQUES MWEPU:
”Jag gör mer nytta bland de kriminella än som präst”
PILGRIMSVANDRA
Vem är du i förhållande till den led du väljer att ta?
8 TIPS FÖR HÅLLBARA RELATIONER
UTFLYKTSTIPS:
400 år av kyrkohistoria i ett litet rum
Klimatkrisen – låt maktlöshet bli motivation
Den dagen då jag berättade att vi skulle flytta från Malmö till Jämtland sa min kyrkoherde: Bra, då ses vi på Olsok! Jag hade ingen aning om vad Olsok var för något, men han berättade att det var firandet av den helige Olof dagarna omkring den 29 juli. Då pilgrimsvandrar eller reser många människor till Trondheim och deltar i mässor, pilgrimsvandringar och konserter. Det är faktiskt så att det är ungefär lika långt att resa till
varandra. De lär oss något om vilka vi varit och hur vi haft det. Lederna har funnits sedan medeltiden och de förenar oss på samma gång med dem som gått före och med dem som ska komma efter. I detta ligger även en hållbarhetsdimension. Lederna som ofta är enkla stigar är ett exempel på hur naturen kan brukas varsamt under lång tid med endast mycket små fysiska avtryck.
Pilgrimslederna förenar oss på samma gång med dem som gått före och med dem som ska komma efter.
Trondheim som till min egen domkyrka i Härnösand och redan andra sommaren jag bodde här reste och pilgrimsvandrade jag till Nidarosdomen i Trondheim. Och detta var något som fastnade i mig och som jag återkommit till.
DET ÄR NU 30 år sedan och det visade sig när jag började min tjänst i Jämtland att det fanns mycket att upptäcka som hade med pilgrimsvandring att göra. Vårt pastorat genomkorsades av flera pilgrimsleder och det fanns ett stort engagemang för lederna, både att vandra på dem och att märka och röja dem. Jag tror att engagemanget för att röja leder har att göra med att vi här vet hur viktigt det är med vägar och att hålla dem i bra skick. Det är inte alltid självklart för oss. Vi behöver dem för att resa till varandra och kommunicera med varandra. Det för oss närmare
DET ÄR ETT så bra sätt att möta andra människor men också sig själv. När vi vandrar eller är ute i naturen, i skogen eller på fjället, då möts vi i ögonhöjd. Vi hjälper varandra, att sätta upp tältet, tända en eld, laga mat. Jag tror att vi behöver sådana möten. Möten i ömsesidighet och som får ta tid, för det tar tid att vandra, det går inte att forcera. Möten då vi har tid att berätta och samtala allt medan vi går och då vi inte blir distraherade. Det är något avväpnande med att vandra i naturen på en led.
Kanske att vi som kyrka också verkligen behöver pilgrimstanken i vår tid. Vi behöver stå med ena foten i kyrkorummet och den andra utanför murarna på pilgrimsvandring eller på gemensamma mötesplatser för att visa att vi hör samman, för att bygga tillit och ta ut färdriktningen både som kyrka och som individer i våra liv, i våra bygder och byar. Lederna kan då sammanbinda oss. Jag hoppas att den här tidningen också ska kännas som ett möte i ögonhöjd, som kan få ta lite tid, som kan värma och som för oss lite närmare varandra. Jag ser fram emot att mötas på vandring i sommar!
”
Det är något avväpnande med att vandra i naturen på en led.
Foto: ANDERS GUSTAFSSON
Din församling
4 Nya pastoratet
6 Pilgrimsvandring: Här hittar du lederna
25 Unga på livsresa
26 Tips: kulturhistoria i våra sommarkyrkor
28 Rofullt och fint på kyrkogården
32 Medlemmar bidrar
Tema Värme
10 Hitta hoppet i klimatkrisens spår
15 Biskopen som tror på förändring
Porträtt
16 Jacques Mwepu: Alla kan bli bättre
Övrigt
9 Självmedkänsla
20 Relationer: Slipp sommarångesten 31 Korsord
Vad var dina förväntningar på att arbeta i det nya pastoratet?
» Hade väl inga speciella förväntningar annat än att vi skulle få ett långsiktigt bärkraftigt pastorat.
Ett år senare – hur blev det?
» Att övergången skulle ske så smidigt som möjligt, inte minst beträffande administrationen.
» Att bilda ett så stort pastorat är inte lätt och det är många pusselbitar som ska läggas. Tycker väl ändå att vi kommit en bra bit på vägen och att alla jobbar för att det ska bli så bra som möjligt i alla delar av vårt stora pastorat.
Kulturhistoria i våra kyrkor. Vi tipsar om höjdpunkterna du inte får missa
Foto: ELLENOR ÅGEVALL
» Innan Sydöstra Jämtlands pastorat bildades fruktade jag att det skulle bli anonymt, rörigt och tungrott.
» Beträffande de huvudsakliga arbetsuppgifterna och det geografiska arbetsområdet har inget förändrats. Däremot har det varit något av en utmaning att lära sig alla nya administrativa datasystem.
» Hela livet ges ut av Sydöstra Jämtlands pastorat
Redaktion: Kyrkoherde Christin Nygren Sundvisson, Kjell Svantesson, Mikaela Eriksson, Hans-Åke Grinde, Åsa Nilsson, Monica Lundberg och Michael Eriksson
Kontakt: 010-451 38 00, må–ti 9:00–12:00, on 13:00–15:00, to 9:00–12:00. sydostrajamtland.pastorat @svenskakyrkan.se
» Jag tycker uppdelningen i tre geografiska områden blev bra. Det är hanterligt tycker jag. Jag är nöjd med vår arbetsledares fördelning av arbetet.
Postadress:
Kyrkvägen 31, 834 96 Brunflo
Hemsida: svenskakyrkan.se/ sydostra-jamtlands-pastorat
Produktion: Verbum AB
Ansvarig utgivare: Martina Croner martina.croner@verbum.se
Tryck: Stibo Complete, Katrineholm, 2023. Distribution: Postnord
Omslagsfoto: Anders Gustafsson
VAD?
Från den 1 januari 2022 samverkar 16 församlingar i Sydöstra Jämtlands pastorat. Samarbetet ger ett mervärde där vi knyts ihop och tillsammans kan värna församlingarna och vårt uppdrag.
Ioktober 2020 beslutade Härnösands stiftsstyrelse att de fem pastoraten i Sydöstra Jämtland skulle bli till ett enda pastorat, alltså en organisation och en arbetsgivare. Under 2021 arbetade förtroendevalda och medarbetare i våra 16 församlingar hårt för att genomföra förändringen.
Själv var jag lite skeptisk till upplägget: Många skulle vara med och tycka i nio olika beredningsgrupper, bland annat kring ekonomi, personal och administration. Mina farhågor om att det
skulle blir rörigt och ostrukturerat besannades inte. Jag hade fel helt enkelt. Arbetet i grupperna blev på många håll kreativt och konstruktivt och blev för mig ett exempel på demokrati i praktiken. Många röster fick höras och många fick påverka processen.
EN GRUPP SOM fick en särskilt central roll var den som arbetade med församlingsrådens arbete i det nya pastoratet. En särskild instruktion för församlingsråden utarbetades och ger nu vägledning i det dagliga arbetet sedan pastoratet bildades i
januari 2022.
Jag har haft förmånen att sitta i församlingsråden i Stugun, Borgvattnet och Hällesjö-Håsjö och är imponerad över det engagemang och all den goda vilja som finns i församlingarna under denna tid då så mycket förändras i organisationen. Kanske beror det på att vi som kyrka inte bärs av vår organisation utan av det uppdrag som vi har fått. Som det står i kyrkoordningen om kyrkan syfte:
”Syftet är att människor ska komma till tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas.”
Olof Roos präst och biträdande kyrkoherde, har tidigare varit med vid bildandet av Krokoms pastorat 2018 med sju församlingar i samverkan
”Jag är imponerad över det engagemang och all den goda vilja som finns i församlingarna.Olof Roos reflekterar över sammanslagningen.
PASTORAT:
Två eller flera församlingar i samverkan. Församlingarna har en gemensam kyrkoherde, kyrkofullmäktige och kyrkoråd.
Den lokala församlingens styrelse. Beslutar bland annat om gudstjänster, kollekter
Att ge en bild av Kjell Svantesson utan att komma in på föreningsliv är nästan omöjligt. Hela hans liv är kantat av uppdrag av olika slag, mestadels fackligt och politiskt.
» Kjell Svantessons är ordförande i kyrkorådet för Sydöstra Jämtlands pastorat – ett uppdrag han grep sig an med iver och en känsla av spänning när han 2021 utsågs till ordförande i den interimsstyrelse som skulle leda 16 församlingar in i det nya pastoratet som då inte ens hade ett namn.
Kjell bor sedan 30 år tillbaka i Ängsmon, Torvalla. Stadsdelen Torvalla i Östersund tillhör i kyrklig mening Brunflo församling och är därmed en del av Sydöstra Jämtlands pastorat. Östersund är också väldigt bekant för Kjell som i egenskap av kommunfullmäktiges ordförande har rekordet på posten efter sina 16 år där. Idag har han ett uppdrag kvar i kommunen och det är som vice ordförande i kommunrevisionen.
KJELL FÖDDES OCH växte upp i Torpshammar, granne med prästgården där det alltid fanns barn att leka med. Som utbildad teletekniker jobbade han flera år under jorden vid de då tre masterna i Brattåsen som är synliga från Östersund. Där fick han sitt fackliga engagemang och har arbetat som facklig förtroendeman för det som då hette Statsanställdas förbund samt varit chef och vd för Folkets Hus i Jönköping och Strömsund.
När han återvände från uppdragen som FH-chef anställdas han som ombudsman för SEKO, fack-
förbundet för service och kommunikation. Han har dessutom varit ordförande och ombudsman på ABF.
OM PASTORATETS FRAMTID trycker han en försiktig optimism blandat med oro för personalfrå gan och då speciellt prästbristen. Diakoni ligger honom varmt om hjärtat.
Hans stora fotointresse ledde honom tidigare till att bli medlem i Storsjöbygdens fotoklubb. Just nu kommer han på att han gärna vill bolla en idé med fotoklubben och kyrkorådet om att arrangera fotoutställningar i kyrkans lokaler. Sådan är han, föreningsmänniskan Kjell, spontan och agerande. Hans-Åke Grinde
kyrkor och kapell
» Så många finns det i pastoratet. Dessutom finns mer än 220 byggnader, 36 kyrkogårdar och begravningsplatser, nästan 100 anställda och 170 förtroendevalda.
» Pastoratet omfattar en yta på 8 338 kvadratkilometer, vilket är något mindre än Västmanland, men klart större än Medelpad.
Pastoratet är indelat i tre delar, Södra, Mellersta och Östra, och består av följande 16 församlingar:
Södra:
» Hackås
» Oviken-Myssjö
» Berg
» Åsarne
» Rätan-Klövsjö
Mellersta:
» Bräcke-Nyhem
» Revsund-Sundsjö-Bodsjö
» Brunflo
» Lockne
» Marieby
» Näs
Östra:
» Hällesjö-Håsjö
Kyrkorådets ordförande Kjell Svantesson. En kuriositet är att han genom sin son är svärfar till Sveriges finansminster Elisabeth Svantesson.
» Stugun
» Borgvattnet
» Fors
» Ragunda
Sydöstra Jämtlands pastorat är som en järnvägsknut av pilgrimsleder. I skuggan av den mest kända S:t Olavsleden finns flera härliga leder att vandra i sommar.
går från Kårböle där den har gemensam sträckning med Helgonleden fram till Klövsjö. Här delar de på sig och Kårböleleden går vidare via Storhallen och Dalåsen tills den når fram till Billsåsen, där den ansluter till Jämt-Norgevägen för vidare färd mot
Jämt-Norgevägen går från Jämtkrogen till Revsund och har här en gemensam sträckning med S:t Olavsleden, de båda lederna delar pilgrimscenter i Gällö. I Revsund viker Jämt-Norgevägen västerut och går via Hackås, där ytterligare ett pilgrimscenter finns, och Oviken vidare in i Härjedalens pastorat till Storsjö, Ljungdalen och passerar över gränsen till Norge vid Skarvdörren. Leden är cirka 25 mil lång.
» I natursköna Gällö, sju kilometer från Revsund, finns ett av två pilgrimscenter. I en stor träbyggnad vid skidtunneln (Mid Sweden 365) hittar du vår pilgrimsmonter. Vid entrén sitter en stämpelstation och innanför dörrarna kan du slå dig ner i sköna fåtöljer.
I området finns bland annat café, höghöjdsbana, Glampingtält och ett fint vindskydd med utsikt över Revs-
undssjön. Här finns möjlighet till mat och logi genom förhandsbokning.
» Sydöstra Jämtlands pilgrimscenter ”Himmelriket” hittar du i tätorten
Hackås. Det ligger vackert beläget intill Storsjön med Oviksfjällen som fond.
I en faluröd träbyggnad finns både museum, sommarcafé och övernattningsmöjligheter för pilgrimsvandrare.
S:t Olavsleden är den mest kända av våra leder med en egen förening, hemsida, m.m. Leden går från Selånger till Trondheim och är cirka 58 mil lång. Läs mer på stolavsleden.com
Indalsleden är under restaurering då den bitvis växt igen och märkning saknas. Den följer Indalsälven och har en sträckning på cirka 10–12 mil i vårt pastorat.
Här hittar du även en kort promenadslinga med meditationstavlor, pärlstig för barn, Storsjöodjursobservatorium, Ångbåtsmuseum samt en sevärd medeltidskyrka.
”En resa i historia och fantasi, där stillhet möter upplevelse” är ledorden pilgrimscentret vill förmedla.
Det sprakar försiktigt i elden, doften av nykokt kaffe kommer nära och väcker livsandarna. Solen har varit uppe länge när jag kupar handen i fjällbäckens vatten och sen låter det rinna över mitt ansikte. En ny morgon, en ny dag som börjar invid en ledmarkering. Den tveeggade bondeyxan, S:t Olavs symbol, sammanfogad till ett kors omgärdat av S:t Hans korset. I den riktningen vill jag vandra.
VEM ÄR JAG i förhållande till de steg jag väljer att ta, den led jag väljer att följa? Jag placerar mina fötter i sina sköna stödjande kängor, lyfter den lätta packningen på ryggen, tyngre kan den vara som bärs inombords, tar staven i hand. Blir stilla i tacksam bön för nattens vila, kroppens styrka, väd-
rets tjänlighet och ordfattig oro för nära och kära, okända drabbade av alla svårigheter, vår värld och miljö.
Så börjar jag gå. Vill endast ta ett steg i taget, vara i det steget, ansvarfull i mina val. Lyssna och inte avbryta, fullfölja det jag lovat, även min egen tid. Så trampar jag snett, kliver på en tätört, halkar på en sten och skalar av mossa. Här har människor vandrat i mer än tusen år före mig, med oändligt mycket större kunskap kring hur naturen ska vårdas och vördas. Jag vill lyssna och lära.
En korsmärkt led, med yxa som berättar om strävan hos alla som brukat jorden, skapat skydd för
människa och djur, tillrett näring för överlevnad utan överflöd. Kringlan, S:t Hans kors, som på Shetlandsöarna betvingar vindarna, i Dalarna och Kina skyddar mot ondska och i Storbritannien symboliserar oändlighet.
Samtidigt lockar den tanken till föda; både för kropp och själ. Hur många berättelser, hur många levnadsöden, hur många underbara händelser har inträffat och kommer att ske längs denna led?
Mestadels mycket nära naturen, stundtals genom byar och tätorter men oftast rätt väglöst. Här får jag ganska ostört närma mig centrum, det heliga, det vi kan kalla Gud.
» Läs mer om vad som händer i Svenska kyrkan Sydöstra Jämtlands pastorat: svenskakyrkan. se/sydostrajamtlandspastorat
”
Vill endast ta ett steg i taget, vara i det steget, ansvarfull i mina val.
I tusen år har människor vandrat...
» ... hittar du på svenskakyrkan.se/ sydostra-jamtlands-pastorat/ pilgrim eller ring Helena Stridh, 076-139 43 03
Konstverket ”Försoningen”.
Foto: ROLF ANDERSSON
Aktiviteterna
sker i samarbete med Naturvårdsverket och Sensus.
Jämt-Norgevägen
9–11 jun Oviken till Arådalen. Fjällkovernissage i Arådalen.
23 jul Hackås till Gånäsudden.
!28–30 jul Gällö till Hackås. Vi firar OLSOK.
17–20 aug Arådalen till Ljungdalen.
26 aug Prästbodarna till Arådalen. Med vernissage och konstnärssamtal.
Kårböleleden
27–28 jun Klövsjö till Mo. Retreatvandring.
5 aug Pärlstigen i Hoverberg. Kortare vandring med invigning.
6 aug Klövsjö till Sakrisbodarna.
Indalsleden
21 maj Döda fallet till Ragunda gamla kyrka.
S:t Olavsleden
6 aug Brunflo Pilgrimsvandring
MER ATT HA KOLL PÅ:
3 juni Invigning av konstverket Försoningen vid Dörrsjöbodarna
20–21 jun Sommarlovskul i Klövsjö. Pilgrimstema, utflykter, sång, musik, mat och skoj. För barn som gått ut åk 3–6, 2023. I samarbete med Församlingsrådet Rätan-Klövsjö
2 sep Färdplan för klimatet, Global Walk for future day. Vandring till Valskaftet för invigning av biologiska mångfaldskonstverket DESPULLE och föreläsning.
3 sep Färdplan för klimatet, Global Walk for future day. Vandring i Brunflo med föreläsning
I höst Föreläsningar:
● Klimatförändringar
längs våra leder
● Historien om Pilgrimsvandring till Nidaros
● Att klä sig rätt på vandring
S:T OLOFSMÄRKET. Symbolen används för att märka pilgrimsleder och platser med anknytning till S:t Olof och Trondheim, det forna Nidaros. I symbolen kombineras sevärdhetsmärket (S:t Hanskorset) med Olofskorset.
Illustration: JOHANNA FIGUR
Hur påverkar leden dig och din bygd?
» Att Kårböleleden röjs och underhålls kontinuerligt är av stor betydelse för hela Sverige, inte bara för just Rätansbygden med omnejd.
I dessa tider blir det mer av intresse för alla att kunna vandra på pilgrimsleder som är tillgängliga för oss på närmare håll, än att behöva åka långa sträckor utanför landets gränser. Leden kan bli en stor tillgång för hela bygden.
» Det är viktigt att visa upp vår vackra landsbygd. Visa att människor här har vågat satsa på bland annat en skidtunnel och nybyggt destilleri. Att visa upp vår vackra kyrka i Revsund. Men vi vill även få delge vår historiska plats Herrevadsströmmen. Många historier finns att skåda i vårt lilla museum och vi erbjuder boende i vårt vackra område. » Att vi får hit naturintresserade turister, men även att vi som bor här kommer ut på okända ställen. En riktig uppmärkt led är värdefull och ger möjlighet till en avkopplande och vilsam vandring. En Pilgrimsled ger möjligheter att träffa likasinnade, för kanske slår man följe och samtalar om stort och smått. Det är fantastiskt välgörande för själen att vandra i naturen gentemot asfalterad väg i bebyggelse.
”Rikta stöttande ord du skulle säga till en vän, som är i en stressfylld situation, till dig själv”, tipsar Christina.
Foto: INGRID BACKMAN
för en svår situation
Genom att träna upp din självmedkänsla och bemöta dig själv med värme – lär du dig må bättre.
» – Det kan låta så lätt att vara snäll mot sig själv, men att stå vid sin egen sida i med- och motgång är utmanande, säger Christina Andersson, legitimerad psykolog och medicine doktor vid Karolinska Institutet.
Hon har skrivit tre böcker om självmedkänsla, och forskar om compassionträning, en alltmer populär terapiform. Studier visar nämligen att regelbunden träning i självmedkänsla ökar välbefinnandet samt minskar stress, ångest och oro.
BÅDE SJÄLVKÄNSLA OCH självförtroende stärks när vi lär oss hantera utmaningar med mer närvaro och förståelse – utan att fastna i ångest och självkritik.
– Vi är alla människor med en
inneboende önskan att må bra och vara lyckliga. Men sorger och utmaningar är en del av livet. Genom ett förhållningsätt med vänlighet och medkänsla blir allt mer umbärligt. Att i en svår stund fråga sig ”vad behöver jag nu för att skänka värme och välvilja till mig själv?”, säger Christina.
Vad är skillnaden mellan självmedkänsla och självkärlek?
– Självmedkänsla handlar om ett förhållningssätt till dig själv när du inte mår bra. Självkärlek är olika positiva känslor och något vi strävar efter att ha hela tiden. Samtidigt kan det vara lättare att ha genuin självkärlek om du utövar självmedkänsla. Då ger du dig självkärlek även i de svåra stunderna, och inte enbart när du tycker att du gjort något extra bra, förklarar Christina.
Varför är det så svårt att behandla sig själv lika omsorgsfullt som man behandlar andra?
– En del har det automatiskt i sig. Vi får trygghet från uppväxten och lär oss ta hand om oss själva. Men många använder självkritik som en form av problemlösning.
”Skärp till dig! Så där skulle du inte gjort!” Denna inre röst, som vi tror är hjälpsam, skapar inre stress. Liksom att vi har attityden ”Du kan fixa det här! Lös det!”. Men vissa saker kan vi inte fixa, att faktiskt bara vara med det som är, förhålla oss med kärlek, då blir det lättare, säger Christina.
ATT JÄMFÖRA SIG med andra genom sociala medier är också något som kan skapa självkritik. Även här gäller att visa självmedkänsla, för sin egen skull men också för bättre relationer.
– Om du kan tycka om dig själv i befintligt skick blir det lättare att tycka om andra i befintligt skick.
Mår vi bra har vi mer plats för att ta in andra människor. Du blir mer öppen och närvarande, kan på riktigt njuta av solen, känna vinden – i stället för att fokusera på det negativa och orosmoln.
Sophie EkmanF örståelse Var medveten om din situation (trött, ensam, orolig) och hur den kan påverka dina tankar, känslor och beteenden. Förlåt dig själv.
A cceptans Acceptera situationen, utan att döma eller leta förklaring.
V ärme Ge dig själv emotionell och fysisk värme (en kram, ett samtal med en vän, en kopp te eller en filt).
Vänlighet Var snäll mot dig och slå inte på dig själv när du redan har det jobbigt.
Ålder: 43 år.
Gör: Psykolog, forskare, föreläsare och författare.
Böcker: Compassionfokuserad terapi, Compassion
effekten, Yogahjärnan och Konsten att vara snäll med sig själv
(kommer snart).
Motto i livet: Tillit.
Instagram: Compassionlifestyle
Omsorg Ge dig själv omsorg. Fråga: vad behöver jag för att känna mig trygg och lugn?
om dig själv i befintligt skick
Den globala uppvärmningen fortsätter och larmrapporterna duggar tätt. Men än är det inte kört, och du kan bidra. Kom ur känslor av ångest och maktlöshet och hitta hopp och motivation i stället.
Text: Linda Newhamn
Illustration: Sophie Ekman
nnu en dag i solen! Ja, en varm sommardag kan kännas ljuvlig för en halvårsvis så frusen svensk kropp och själ.
Men i nästa tanke blir du skamsen, för den extrema sommarvärmen är ju också ett tecken på något. På en klimatkris som inte längre är i annalkande, utan redan här. Enligt FN:s klimatpanel har de senaste fem åren varit de varmaste sedan åtminstone 1850. Och skogsbränder, kraftiga regn, översvämningar, smältande isar och utdöende djurarter är tecken på det. Så kanske är det inte så konstigt att många svenskar känner en stark oro för klimatet. Ja, till och med ångest.
– Till skillnad från mycket annan ångest, som rädsla för höga höjder eller torgskräck, är den en rädsla för något reellt. Det är en fullkomligt rimlig och sund reaktion på det hot vi faktiskt står inför. Så det är bra att vi reagerar, det är en rimlig respons, säger klimatpsykologen Kali Andersson.
Problem med känslor som ångest, rädsla och sorg är att de kan få oss nedstämda och handlingsförla-
made. Man riskerar att fastna i ältande eller känna hopplöshet inför framtiden.
– Vi översköljs av fakta om artutrotningen, de smältande isarna och uppvärmningen, och på ett sätt är fakta bra, det gör oss medvetna, men man hamnar lätt i en känsla av maktlöshet. Vad ska lilla jag göra åt det här?
Så hur vänder du då på detta? För vi har fortfarande en chans att bromsa den värsta förstörelsen. Hur omvandlar du ångest och ältande hemma i soffan till hopp som övergår till aktivitet och nyttiga handlingar?
– Om man tittar på hoppforskningen, så är hopp inte en känsla på samma sätt som glädje eller ilska, utan mer ett beteende. Hopp är likt motivation en framåtrörelse.
Hoppfulla människor har också vissa saker gemensamt; de kommer på lösningar för förändring och jobbar sedan för att uppnå mål. Görandet ger dem självförtroende, en känsla av att det spelar roll vad jag gör, vilket innebär att de fortsätter agera. Och om något inte fungerar, så har de förmågan att inte deppa ihop utan testar i stället något annat.
– De är också bra på att be om hjälp, vilket är bra, för när vi gör saker tillsammans har vi större benägenhet att lyckas. Där kan man också se att hopp smittar. På samma sätt som människor som känner hopplöshet dras till andra som också gör det, och bekräftar varandras världsbild, så kan hoppfulla personer stärka varandra.
Kali berättar att hon ibland får höra ”jaja, att vara hoppfull är väl en klassfråga”. De menar att priviligierade personer som haft det enkelt är mer hoppfulla,
”Hopp är inte en känsla på samma sätt som glädje eller ilska, utan mer ett beteende. Hopp är likt motivation en framåtrörelse.
för de har fått positiv feedback på att det lönar sig att försöka agera.
– Delvis är det så, men hopp är också något man kan träna upp.
Viktigt i sammanhanget är att se upp för det falska hoppet. Det handlar om tendensen att tänka att ”om jag bara tänker positivt, så kommer allt att ordna sig” eller ”om jag ber eller mediterar, så kommer goda krafter att sprida sig”.
– Det blir ett sätt att legitimera att inte göra något. På sistone har jag också hört i andliga kretsar att man måste börja med sig själv. Man ska själv bli hel och ren inombords först, för att sedan kunna göra något gott. Det tror jag är helt fel. För när vi börjar agera tillsammans jobbar vi samtidigt på oss själva. Det är helande att tillsammans med andra vara med och läka relationen till jorden, att få bli mer respektfull och kärleksfull mot naturen och andra människor.
Ett annat falskt hopp är en överdriven tro på tekniken, där du tror att tekniken kommer att lösa alla våra klimat- och miljöutmaningar. Snart kan vi ju fånga in koldioxid och fixa grönt stål.
– Tekniska lösningar är viktiga, men tekniken löser långt ifrån allt. Vi i västvärlden måste ändra vårt sätt att leva.
Kali säger att hon ibland stöter på personer som verkligen inte lutar sig tillbaka, utan är ständigt aktiva på alla plan för att minska sitt och andras klimatavtryck, men som trots engagemanget är stressade
”Det positiva är att hopp är något man kan lära sig, och precis som hopplöshet är hopp smittsamt”, säger klimatpsykologen Kali Andersson.
och ångestfyllda. Som psykolog känner hon då en varningsflagg.
– Hos vissa handlar det om att man undviker att sörja, de använder sig av aktivism och handling som ett sätt att undvika sina känslor och fly obehaget. Det fungerar på kort sikt, görandet känns meningsfullt, men när du varvar ner kommer känslorna tillbaka. Sättet att bearbeta dina känslor är att faktiskt våga möta dem.
Kali har också märkt att vi tenderar att rikta lösningarna mot oss själv, vi försöker skapa förändring genom att sluta flyga, sopsortera och välja vegetarisk mat. Det är inte så konstigt, för vi uppmanas att minska vårt plastberoende och se över biffen, bilen och bostaden. Du gör ditt bästa, men det känns ändå inte tillräckligt bra i själen.
– Inte ens genom att bli den bästa miljöängel kan du ändra på detta, för vi lever i en värld där hundra stora företag släpper ut över 70 procent av all koldioxid. Så vad är lösningen?
– Att gå samman, och rikta fokus mot att påverka makthavare, ledare och storskalig omställning. Fördelarna med det är flera. Dels får vi större påverkanskraft när vi går ihop och jobbar tillsammans. Dels slipper du känna dig ensam i det här stora svåra. För när det kommer till att hantera livet är gemenskap väldigt viktigt. Det vet man inom kyrkan, där förstår man betydelsen av snacket på kyrkbacken, att vara del av ett socialt kit.
Att fastna i ångest hjälper vare sig dig eller planeten. Här är psykologen Kari Anderssons fem tips på hur du omvandlar ältande och ångest till handlingskraft.
Pausa från nyheter ibland
» Insikt och kunskap är viktigt, men att låta sig översköljas av dåliga nyheter kan sänka din sinnesstämning. Se upp om du har en tendens att ”scroll-missbruka”. Fundera på hur mycket negativa nyheter du klarar av, och välj vad du tar in.
Tillåt känslorna
» Sättet att bearbeta känslor är att möta dem. Kanske känner du sorg över det vi redan har förlorat och att världen framöver kan se annorlunda ut. Tillåt dig att sörja.
Ilska är en annan vanlig känsla som vissa människor har problem med. Visst kan ilska vara en destruktiv känsla, men den kan också vara konstruktiv,
Kali Anderssonhjälpa dig att sätta gränser och motivera dig till att vilja förändra. Att slå eller skälla ut någon är naturligtvis fel, men att känna känslan är inte farligt.
3Gå ut och gå samman
» Bästa sättet att hantera klimatångest tycks vara att agera. Medierna uppmanar oss ofta att rannsaka oss själva och se över våra utsläpp. Att leva så perfekt som möjligt kan lindra tillfälligt, men också ge en känsla av att du är ensam med ett stort problem. Och ska vi vara ärliga så har vissa saker du gör därhemma en försumbar effekt. Nej, klimatkrisen löser du inte på egen hand. Så bryt ensamheten, gå med i en grupp och agera tillsammans med andra. En stark gemensam röst hörs bättre.
4Samla kraft i humorn
» Ett sätt att hantera jobbiga saker är att få skratta åt eländet. Människor har i alla tider skrattat åt det som är svårt, som ett sätt att hantera problem. Det handlar inte om att du ska skratta bort problemet, bara om att få en ventil, där lite oro och ångest får pysa ut.
5Ta mental semester
» Ett sätt att undvika att fastna i undergångstankar, mönster där du bara tänker och ältar de stora frågorna, är att varva acceptans med mental semester. Det är okej att koppla bort detta ibland och bara vara, umgås med familj och vänner, skratta och samla kraft.
» Redan när Andreas Holmberg vigdes till biskop i Stockholms stift 2019, sa han att vår tids stora ödesfråga är klimatet. Nu lyfter han ämnet igen i boken Gud såg att det var gott. Att vara människa och kyrka i klimatnödens tid, där han ger oss nycklar till hur vi kan hantera frågan.
– Klimatkrisen är den största gemensamma utmaning som mänskligheten stått inför. För mig är det uppenbart att vårt sätt att leva undergräver förutsättningarna i vår samtid och för kommande generationer, men också för våra medvarelser. Som kristen är det min övertygelse att Gud inte bara bryr sig om människan, utan älskar hela vår värld, också myror och maskar.
Hur känner du själv inför klimatkrisen?
– Jag känner sorg. Och att tillåta sorgen och ta den på allvar tror jag är en av nycklarna till att hantera det här. Själv känner jag en sorg över sådant som redan har eller håller på att gå förlorat av den här sköna skapelsen. Men jag känner också en frustration och vrede över att vi har all den här kunskapen men inte gör mer.
Du skriver att förundran är viktig att ha med sig i detta. Varför?
– Jag tror att fascination och förundran kommer åt oss på ett djupare plan. Hårda fakta verkar inte få oss i tillräcklig rörelse, där
”Vi behöver måla upp nya bilder av det goda livet”, säger biskop Andreas Holmberg som har klimatet som hjärtefråga.
Foto: MAGNUS ARONSON
Gud såg att det var gott. Att vara
människa och kyrka i klimatnödens tid
Andreas
Holmberg
Verbum
kan förundran vara till hjälp. Som när min fru häromdagen berättade om hur daggmaskar kan leva i tio år, och är livsviktiga för ekosystemet då de syresätter jorden och bryter ner växtdelar. Eller förundran över den vackra fågelsången, som man vill bevara.
Tacksamhet är för dig en annan viktig nyckel i relation till klimatkrisen. Berätta!
– Det hetsiga springet, där vi jagar större, snabbare, dyrare, oftare, är ett slags slaveri som inte gör oss lyckliga och tär på jordens resurser. Om vi i stället odlar vår tacksamhet, och finner glädje i allt det vi redan har, äger och får uppleva, så saktar vi ner. På så sätt föder tacksamhet en mer hållbar livsstil. I ett samhälle präglat av rastlös konsumtion kan förnöjsamhet rent av vara en motståndsrörelse.
Du pratar även om att återerövra vi:et? På vilka sätt kan det hjälpa planeten?
– Mer individualism kommer inte att hjälpa oss att hantera
klimatkrisen. Det finns ingen hoppfull väg framåt för dig som enskild individ. Om vi däremot går samman, och återupptäcker gemenskapen, så får vi större kraft att förändra.
Du skriver att livet som många lever har lett oss in i en återvändsgränd, så vad är vägen ut ur den?
– Det finns normerande idéer och föreställningar om vad som är ett gott liv, samtidigt är många urbota trötta på allt vi ska leva upp till. Därför behöver vi måla upp nya bilder av det goda livet. Jag har inget exakt svar på vad det är, men tror på ett långsammare tempo, mindre fokus på ”jag” och ”mitt”, och mer gemenskap.
Har du en tanke du vill skicka med till dem som läser det här?
– Jag är hoppfull, tror att en förändring är möjlig, och att den ligger runt hörnet då så många är engagerade i detta nu. Så join the movement, var en del av förändringen. Låt oss resa oss upp och kasta loss – mot en bättre framtid.
Jacques Mwepu, kriminalvårdschef:
Planen var att bli präst. I stället blev han anstaltschef på Sveriges hårdast bevakade fängelse.
– Jag gör nog mer nytta här, bland de tungt kriminella, än som präst, säger Jacques Mwepu.
» Han växte upp i ett priviligierat hem i Kongo Kinshasa. Visserligen var tillvaron fortfarande präglad av de belgiska kolonisatörerna, och visserligen hade det satt djupa spår också hos hans pappa, men trots det var barndomen en lycklig tid för Jacques Mwepu.
Hans pappa jobbade på tullmyndigheten och var känd för sin stil. Alltid rena, nystrukna skjortor. Aldrig en fläck på kavajen. Alltid kostym.
putsade skor. I bokhyllan ligger en kam och det doftar gott av eau de toilette.
– Jag får be om ursäkt för att jag inte har min ämbetsdräkt på mig, säger Jacques och samlar ihop en trave papper på det låga soffbordet.
Det är 32 år sedan han tvingades fly från Kongo Kinshasa via ett flyktingläger i Zambia. I dag är han anstaltschef på Sveriges hårdast bevakade fängelse med ansvar för 500 anställda och 517 intagna.
Det är tufft. För här, innanför de gula tjocka murarna och de många höga stängslen, lever Sveriges farligaste män. Och Jacques och hans medarbetare jobbar i motvind.
När Jacques tar emot i sitt ljusa och luftiga arbetsrum på Kumlaanstalten verkar detta vara något som gått i arv. Stilig kostym av tunt, blårutigt ylletyg. Matchande slips och näsduk i fickan. Skinande väl
I EN TID där gängkriminaliteten nästan dagligen slår nya, mörka rekord börjar det bli trångt på Kumlaanstalten. Lägg därtill att det gäller att hålla isär så väl de olika rivaliserande gängen som de intagna som ingår i samma gäng.
– Men i dag är det svårt. De som är organiserade i gäng finns överallt och vi har nu en 25procentig
”Det är viktigt att unga får höra andra framgångsberättelser än de glamorösa historierna som de äldre kriminella berättar.
Jacques Mwepu är anstaltschef på Sveriges hårdast bevakade fängelse. Bakom de gula tjocka murarna lever Sveriges farligaste män.
ökning av intagna här på Kumla, konstaterar Jacques.
I vissa delar av anstalten behöver de intagna dela rum och det är svårt att attrahera personal.
Trots det är Jacques hoppfull. Han tror att det går att ändra på varenda en av de 517 männen innanför murarna. Bara de blir tillräckligt motiverade.
– Men det har blivit svårare. I takt med att kriminaliteten kryper allt längre ner i åldrarna blir det allt svårare att övertyga dem om nyttan att leva laglydigt.
Jacques tystnar en stund. Berättar om utmaningen det innebär att arbeta med unga killar som växt upp i utanförskap. Som sett de som är några år äldre komma glidande i sina fina bilar och som får dem att drömma om en framtid där det finns gott om pengar och där man vinner respekt. En framtid där man visserligen behöver vara grovt kriminell för att passa in, men ändå en framtid som lockar.
– Det är en utmaning. När de kommer hit till Kumla har det egentligen redan gått för långt. Då blir
Jacques Mwepu Ålder: 57 år. Familj: Fru och två barn. Bor: Västerås. Gör: Kriminalvårdare. Anstaltschef på Kumlaanstalten.
Att de intagna får en så optimal omvårdnad och behandling som möjligt ser Jacques som sina och medarbetarnas viktigaste uppgift. Han tror på det goda i människan och har som mål att alla intagna, när de friges, ska komma ut som bättre människor än vad de var när de påbörjade sitt straff.
– Jag tror faktiskt att alla kan bli bättre människor. Det tar bara olika lång tid. Vissa vill inte förändras alls, då får vi jobba hårdare med motivation och med kravställande baserat på konsekvenser inom lagens ram.
I DAGARNA HAR det precis arrangerats en försoningsvecka på Kumlaanstalten och på bordet framför Jacques ligger en vältummad bok om ämnet, Försoningens väg.
– Vi jobbar med samma program som i Sydafrika, och när jag var anstaltschef på Hinseberg hade vi det programmet även där.
Jacques är en välkänd person för de intagna och vistas så mycket han hinner ute på avdelningarna. Men han medverkar inte själv under försoningsveckan. Det får han inte, berättar han. Därför är han bara med sista dagen, då de intagna och prästerna bjuder in honom på fika.
det än viktigare för oss att vara ute på avdelningarna och försöka motivera de intagna. Särskilt bland dem i åldrarna 18–24 år där det krävs robusta insatser.
Är det för sent sedan?
– Nja. Nej, det är det inte. Men det blir betydligt svårare. Fram tills det att en intagen fyller 24 kan vi jobba mer riktat då de ses som unga med särskilda behov.
JACQUES MENAR, PRECIS som så många andra insatta i ämnet, att insatserna måste göras mycket tidigare. Berättar att han nyligen besökt Fryshusets grundskola i Husby där han pratat om konsekvenserna som ett kriminellt leverne medför.
– Det är viktigt att unga får ta del av andra berättelser, att de får veta hur samhället faktiskt funkar och att de får höra andra framgångsberättelser än de ensidigt glamorösa historierna som de kriminella lite äldre personerna berättar.
Kontoret på Kumlaanstalten är rymligt, men Jacques Mwepu vistas så mycket han hinner ute på avdelningarna. Han är en välkänd person för de intagna.
– Jag pratade med en intagen som sa att det här ger så mycket mer än något annat. Och det tror jag också. Att ångra och ta ansvar för det man har gjort är en bra förutsättning för att gå vidare ut i samhället och livet. Försoningsveckan är ett viktigt komplement som stöder våra ackrediterade behandlingsprogram.
Han tror på människans lika värde, har sedan tonåren drivits av en vilja att göra rätt och göra gott. Och det är också på grund av den drivkraften som han hamnat här, i Sverige, och inte blev kvar i Kongo Kinshasa där han föddes 1965. Han växte upp i en stor familj bestående av sin pappa, pappans två fruar och flera syskon och halvsyskon, men när hans föräldrar skilde sig tvingades mamman lämna hemmet och Jacques och hans syskon blev kvar hos pappan och hans andra fru.
Jacques gick i katolsk pojkskola och efter en tragisk händelse där hans lillebror dog i en olycka vände han
”
Men vet du, 70 procent av de intagna återgår inte i brott. Det är det vi måste påminna oss om.
sig allt mer till religionen. I tonåren upplevde han ett kall att bli präst och började studera.
MEN DET BLEV ingen präst av Jacques. Efter fyra års präststudier insåg Jacques att han nog inte var ett prästämne. I stället började han läsa till jurist och flyttade till Kinshasas universitetsområde. Han trivdes. Både med studierna och med studentlivet. Började engagera sig politiskt och deltog i flera demonstrationer mot den dåvarande president Mobutu.
Det var också det politiska engagemanget som gjorde att han tvingades fly under dramatiska former och under nästan ett års tid bosätta sig i ett flyktingläger i Zambia, innan han landade i Sverige.
Han började läsa svenska. Läste kriminologi och beteendevetenskap parallellt med extrajobb på krogen i Västerås och Köping. Han och hans kongolesiska hustru Gisele bildade familj och han började arbeta på Hällbyanstalten som vårdare.
Den första tiden var tuff. Jacques var den första svarta personen som någonsin arbetat på anstalten, och han möttes dagligen av rasism.
Trots det trivdes Jacques och kände att han gjorde nytta. Hans arbete uppmärksammades och snart
Jacques Mwepu hade en tuff första tid som kriminalvårdare på Hällbyanstalten. Han var den första svarta personen som någonsin jobbat där, och möttes dagligen av rasism.
erbjöds han en chefsutbildning. Började jobba på Mariefredsanstalten och sedan på Hinseberg som anstaltschef.
I fönsterbrädan står ett diplom från Elfenbenskusten. Det är ett minne från 2005, då Jacques fick i uppdrag av FN att förbättra fängelseförhållandena i landet. Du blev inte präst?
– Nej. Men jag gör nog ännu mer nytta här än vad jag hade gjort som präst. Som präst hade jag jobbat med människor som har resurser. Nu jobbar jag med dem som inte har samma förutsättningar.
HAN TROR PÅ alla 517 intagna. Blir ledsen när han ibland ute på avdelningarna träffar sönerna till dem som tidigare varit intagna och ser att kriminaliteten gått vidare från far till son. Det får honom att fundera på det som berör honom mest: Barnen som har föräldrar som sitter inne. Sedan ler han stort.
– Men vet du, 70 procent av de intagna återgår inte i brott. Det är det vi måste påminna oss om. Hela tiden. De allra flesta går det faktiskt bra för, och det är väl ett kvitto så gott som något på att vi lyckas med vårt arbete.
Camilla von Below
Ålder: 47 år.
Bor: I Uppsala.
Gör: Psykolog, psykoterapeut och handlerade vid S:t Lukas samt lektor i psykologi vid Stockholms Universitet.
Motto: ”Var den du vill se i världen”.
Foto:
APPENDIX FOTOGRAFI
» Nu ska plötsligt allas humör och förväntningar synkas. Kanske en ensamhet uppenbarar sig, utan kollegor och rutiner. Kanske känner vi en press att allt ska vara så himla bra på sommaren. Dessutom tar själen inte semester –tvärtom kan stora frågor komma upp till ytan när vi slappnar av.
På S:t Lukas mottagning i Uppsala möter Camilla von Below olika människor i sitt jobb som psykolog, och även om hon tror många ser fram emot en skön ledighet, finns det en viss oro hos en del.
– Man har kanske inte hunnit tänka på semestern, och så kommer förväntningarna, nu ska allt hända. Kommer jag hinna återhämta mig, hur ska det gå att umgås med släktingarna? Kanske också
en oro när man är mitt i det, hur ska allas önskningar tillfredställas? Eller, hur ska vi ha råd?
Det kan också vara så att man inte har barn eller av olika anledningar inte är med sina barn under sommaren.
– Då kan man känna sig osäker på vad man ska göra, som att sommaren mer är för dem med barn, säger Camilla.
DET BEHÖVS NÅGRA lugna dagar för att ställa om och lagom med krav på vad som ska hinnas med, om Camilla får råda.
– Inte minst barn behöver det, kanske tillåta några sovmorgnar.
I bonusfamiljer kan det bli svårt om det är stora åldersskillnader mellan barnen.
– De vill äta olika tider, vaknar olika tider. Då får man göra upp
Är man ensam kan man känna sig osäker på vad man ska göra, som att sommaren mer är för dem med barn.
med sin idealbild. Vad är möjligt för just oss? Sedan måste man inte göra allt med familjen, tipsar Camilla. Hon påminner om att det kan vara rätt arbetsamt att upprätthålla strukturer under sommaren.
– Man kan försöka ha lägre krav på till exempel matlagningen. Och fråga sig, vad tycker jag verkligen är viktigt av allt det här? Är det att umgås, att laga jättegod mat eller hinna med så mycket som möjligt? Alla saker går kanske inte ihop. Hur undviker vi konflikter?
– Prata igenom innan vad som är viktigt för var och en. Kan det viktigaste rymmas? Tydliggör vad som är jobbigt, vilket kan vara ganska små saker, till exempel vem som förväntas göra vad om man samlas i ett hus på sommaren. Vem lagar maten? Hur ofta ska vi städa?
Camilla von Below
Hur hanterar vi alla förväntningar?
”Vi är mycket för att jämföra med andra. Men vad man vill göra är kanske rätt olika. Man bör ha sin egen måttstock, fråga sig ”vad tycker vi om i just vår familj?”Foto: MAGNUS ARONSON
Ett konkret tips är att avstå från sociala medier – om man mår bättre av det.
– Då är man inte med i tävlingen om vem som har bästa semestern. Vi är mycket för att jämföra med andra. Men vad man vill göra är kanske rätt olika. Man bör ha sin egen måttstock, fråga sig ”vad tycker vi om i just vår familj?”. Vad tycker vi är semester? Gillar vi att umgås? Ja, men det måste vi ju inte göra i Grekland om vi inte har råd i sommar, det kan vi göra någon annanstans.
ATT VETA VAD man gillar är lättare sagt än gjort. Camilla tror att det är vanligt att inte veta.
– Man är inte i kontakt med sig själv. Och då kommer den där jämförelsen.
Enligt forskning behöver vi inte ha en lång semester för att känna
... inför sommarledigheten:
» Tänk på vad du tycker är viktigt med semestern och försök skapa det.
» Prata med varandra om förväntningar innan om ni är flera.
» Vårda relationer året om.
» Ha lagom höga förväntningar.
» Ge plats för att allt inte blir som du tänkt, och det är okej.
» Bråka inte inför barnen.
» Ta hjälp utifrån om det behövs.
oss utvilade, flera korta går också bra.
– Studier visar att vi återhämtar oss bäst när vi gör något annat än vi gör i vanliga fall. Så sitter du stilla i ditt jobb kan det vara semester att springa, cykla eller vandra. Forskning visar också att när vi har semester kan stora tankar, oro och sorg ta mer plats än vanligt.
– Det är bra att dela sina tankar, ofta blir de mindre ledsamma eller skrämmande då. Om det är sorg, tillåt dig att tänka på och prata om dem som är borta och dela minnen med varandra. Om det är mycket oro, fundera på hur mycket plats det får ta? Försiktigt och vänligt styra sin uppmärksamhet till något annat, säger Camilla. Medan oro kan vara bra att begränsa är det annorlunda med existentiella frågor.
– Här måste man få tillåta sig att
tänka, säger Camilla och påmin ner om att tiden utanför vardagen också är en möjlighet att få fatt i det som känns viktigt, som vad man vill i livet. När ska man söka hjälp?
– Handlar det om en depression behöver du hjälp. Eller om du bär på en oro som aldrig går över, stor oro för ditt barn, mycket relationsproblem som känns outhärdliga.
Det kan vara särskilt tufft och behövas stöd i familjer där det finns barn med svårigheter.
– Att känna ”hur ska jag orka det här, det blir ju ingen semester för mig!” är vanligt då, liksom att tycka det är skönt när skola och rutiner börjar, säger Camilla och menar att det sista egentligen gäller för nästan alla.
– Det är okej att tycka det räcker med semester efter ett tag.
Uppblåsta förväntningar på semestern?
Ett tips är att ta paus från sociala medier.
Foto: ANTONIO SOLANO/GETTY
»
» Diakonen
Jakob Ahlin:
Vi stöttar och finns här när människan kommer.
När motgångarna känns svårare än vi mäktar med, då finns för
i Visby, student i utredningskriminologi och extraknäckande taxichaufför.
Så deltog han på en av Svenska kyrkans grundkurser och kände ett kall att utbilda sig till diakon.
Han berättar om olika sommarverksamheter, som öppna mötesplatser, vilket alla kyrkor i Sverige erbjuder, och sommarkafé, där ungdomar får lära sig ta ansvar genom att sköta kassan och iordningställa fika. De ordnar också sommarläger för lite äldre barn med diagnoser eller annan svårighetsbild i vardagen samt har en familjevecka med aktiviteter för utsatta familjer.
– Den är väldigt populär, vi önskar vi hade resurser och budget för att göra den med fler.
DIAKONENS ARBETE innefattar att praktiskt och konkret hjälpa människor i nöd.
kanske får ett presentkort för att kunna göra en dagaktivitet och så vidare, säger Jacob, och tillägger att det alltid handlar om hjälp till självhjälp. Att Svenska kyrkan aldrig kan försörja någon, men gör punktinsatser. Diakonen samarbetar med socialvården, hälso och sjukvården och andra organisationer.
– Sedan finns det många olika kompetenser i en församling, som terapeuter och specialpedagoger, om problemet är djupare.
MEN HUR GÖR man om man vill träffa en diakon?
– Ring hit eller kom till vår öppna diakonimottagning, vi kan alltid ta ett samtal. Det kan börja med att vi pratar om vädret, sedan växter det till något mer, säger Jacob och det är tydligt att han älskar sitt jobb.
Då kan det vara bra att veta att man kan vända sig till en diakon.
JACOB HAR EN varierad livsresa bakom sig. Det börjar med lumpen, sedan som undersköterska med jobb inom psykiatrin, snickare, småbarnspappa och bagare
– Jag möter alla förfrågningar av behov och gör det jag kan för att hjälpa handgripligen eller guida människor. Är det familjer som inte har råd att göra något på sommaren kan vi bistå dem. De
– Får jag bara räcka ut en hand till en person, då är det en win. Jag är här för att vara en medvandrare. Möta i ögonhöjd, ge trygghet och hjälpa människor känna tillhörighet någonstans, säger Jacob.
Sophie EkmanUnder sommaren umgås vi ofta intensivt och många oroar sig för konflikter. Pastor Sofia Camnerin ger åtta vänliga påminnelser som hjälper dig stärka relationerna.
1 Tänk på att livet är ”både och”
Sällan känns livet enbart lyckligt. Ofta kan det växla snabbt. Någon ramlar och slår sig, vädret slår om eller något allvarligt inträffar. Det kan kännas som misslyckanden, ”vi skulle ju ha det så bra”. Försök försonas med att livet nästan alltid är “både och”. Det är samtidigt både fint och svårt, lyckligt och sorgligt. Om vi ser att livet är sårbart och ofullkomligt, blir vi mer tillåtande mot varandra.
2 Lev nu
Vi skulle uppleva mindre spänning om vi levde mer här och nu, inte jämförde med det som kunde varit eller skulle blivit. I detta nu kommer troligen inte alla vara helt nöjda, men det är ändå oftast tillräckligt bra.
3
Se kraften i att vara sårbar
Mycket i vår tid bygger på framgång, tävling, styrka. Men det finns en kraft också i det sårbara, ofullkomliga, enkla. När vi ser varandra i ögonen lite mer ärligt, kan vi erfara en djupare samhörighet. Kärleken och ömheten kan lättare sippra fram då. När vi tillåter oss att se det vackra som sker samtidigt med det som oroar; kriget som rasar i Ukraina, klimatkrisen som pågår och så vidare, kan vi se att fortfarande flyger fjärilar, djurungar föds och barn hoppar från bryggan.
Fatta beslut med tålamod och acceptans
Att fatta beslut är inte alltid lätt när många ska tycka till. Det är viktigt att alla blir lyssnade till, även barnen. Ta alltid hänsyn till den svagaste länken, den som inte riktigt orkar på samma sätt. Kanske vi lyckas hitta på något som alla vill, eller tycker är okej. Eller så får vi dela på oss, göra olika saker olika dagar. Tänk på att få vara nära varandra ofta räcker.
5 Hitta utrymmet i mitten
I gemenskaper behöver det finnas ett utrymme i mitten, som hålls öppet om vi inte försöker kontrollera varandra. Besvikelse kan uppstå när andra inte vill göra eller tycker som vi. Försök acceptera att även de som står oss nära är den andre, en främling. En person kan aldrig vara allt för oss. Integritet
Sofia Camnerin är pastor och doktor i teologi, verksam som generalsekreterare i Sveriges kristna råd. Aktuell med boken Stå ut med de andra. En bok om kärlek och enhet
och gränser behövs. För att orka med andra behöver vi också söka kraften inom oss själva. Var med dig själv, gör sådant som fyller på din energi.
6 Gör saker ihop
När vi gör något tillsammans uppstår en känsla av samhörighet och gemenskap. Att prata är självklart är viktigt, men mer verkningsfullt är det vi gör tillsammans. Det är dessa händelser vi minns. Bygg en drake, tittat på soluppgången, besök en tpark, gå på snäckjakt.
7 Lev med kärlek som grund Kärlek är en kraft. Den drabbar. Ibland oväntat, ibland kraftfullt, ofta lågmält spirande. Kärlek blir mer synlig när vi tillåter den. Kärlek infinner sig lättare om vi agerar kärleksfullt, oavsett eventuella känslor. Vi kan komma till en punkt när kärleken inte finns där längre, kanske till en partner. Men i de flesta relationer uppstår kärlek när vi vågar gå kärlekens väg. Den som försöker se på andra med medkännande, vågar vara vänlig och hjälpa, även om det är en okänd.
8 Sök försoning, men sätt alltid gränser för våld och destruktion
Stå ut med de andra. En bok om kärlek och enhet
Sofia
Camnerin Verbum
Att leva i relation kan vara svårt och påfrestande. Det är lätt att såra och bli sårad. Därför är gränser och integritet viktigt. Om gränser överskrids måste band klippas, våld hör aldrig hemma i friska relationer. Men konflikter i sig är vanliga och inte farliga. Försök att se försonande på att så är livet. Det går att bli sams igen. Och att försonas behöver inte vara himlastormande. Det kan räcka med att andas lugnt, se varandra i ögonen, äta lite chips.
Förflyttas till en västkuststrand, en öländsk badort på 30-talet eller södra Provence, medan du mumsar på snabblagad lunch och god fika.
Au revoir Agneta
Emma Hamberg Piratförlaget» Uppföljaren till Emma Hambergs populära bok Je m’appelle Agneta är äntligen här, en varmt livsbejakande och underhållande roman om att vara sann mot sig själv, men också att leva livet som det äventyr det faktiskt kan vara. Nu vet Agneta precis hur hon vill leva i byn Saint Carelle i Provence: i klostret med vännerna, kindpussande, katter, vin och baguetter. Men, så knackar det på klosterporten en vacker dag, och den magiska världen går sönder. Ska Agneta lyckas rädda klostret? Emma Hamberg träffar hjärtat med sitt charmiga, humoristiska tilltal som ger allvaret större djup och gör glädjen dubbel.
» ... på Världsutställningen i Saint Louis 1904 var det premiär för våffelstrutar fyllda med sylt och grädde. När sylten tog slut fylldes strutarna med glass i stället och så hade glasstruten fått sitt genombrott.
Glasstrut är för övrigt en av benens positioner vid grodsim.
Källa: Wikipediia
» Får det lov att vara en lavendelglass, en päronpaj eller en pelargonkaka? Vackra blommor och solvarma bär och frukter kan göra vilket bakverk som helst oemotståndligt. Och det behöver inte vara särskilt komplicerat att baka. Fredrik Nyléns bakbok bjuder på massor av härliga sommarrecept för alla fikatillfällen. En paus från sommarvärmen med en fika i skuggan med hembakat är alltid en höjdare – och trevligt att bjuda nära och kära på.
Groda, glasstrut, pinne
Ia Isaksson, Hanna Klinthage Rabén & Sjögren
» En sommarvarm och färgsprakande berättelse om My som inte vill lära sig simma. Trots att pappa tjatar. På simskolan säger barnen ”groda, glasstrut, pinne”, för det är så man ser ut när man tränar simtag. My tycker det verkar så lätt för de andra barnen, för själv tycker hon det känns lite läskigt. Men så träffar hon Bill som verkar känna likadant, och tillsammans tar de det i sin takt. En fin liten berättelse om att våga göra saker man är rädd för och att få en kompis.
Badort
Tove Folkesson, Hanna Folkesson
Nordstedts
» Vi förflyttar oss till midsommarafton 1938 och badorten Borgholm. Under en virvlande festnatt möts Ingrid och Måna till toner av jazz och regnvåt kaprifol. Det blir ett starkt möte som öppnar rum som sedan inte kan stängas. Här skildras den svenska badortsepoken ur ett nytt perspektiv, två unga kvinnors kärlek på en plats där gamla traditioner mäts mot de nya. Tove Folkesson har skrivit flera böcker och vunnit bland annat Svenska Dagbladets litteraturpris. Hon bor på Öland ihop med Hanna Folkesson och detta är deras första gemensamma roman. I butik från mitten av juli.
Laga lunch på typ 4 minuter
Sara Begner Nordstedts
» Sommaren är som bekant kort, och då vill vi passa på att njuta så mycket som möjligt. Inte lägga för mycket tid på matlagning – men ändå äta gott. Sara Begners kokbok innehåller flera goda och plånboksvänliga maträtter som kanske inte tar fyra minuter att laga, men inte långt ifrån. Och alltigenom ett klimatvänligt tänk och många smarta knep charmigt antecknade i kanten. Vad sägs om hummusbowl, en gazpacho med grillad paprika på burk eller gnocchi med snabbpesto?
Under livsresan har de åtta ungdomarna bland annat vandrat uppför berget Eremo och besökt Sankt Franciskus basilika i Assisi som är med på Unescos världsarvslista.
En livsresa innebär att få fördjupas i livet och tron. Det påminner mycket om en pilgrimsvandring som vårdar kropp, själ och kan ge insikter längs färden. Som en del i en treårig ledarutbildning åkte åtta ungdomar från pastoratet på en livsresa till italienska Assisi och Rom.
» Vill du bli ung ledare eller tipsa någon du känner?
» Läs mer på vår hemsida: svenskakyrkan.se/ sydostra-jamtlands-pastorat
» I Sydöstra Jämtlands pastorat finns det flera unga ledare som hjälper till i församlingslivet på olika sätt. För att bli ung ledare får konfirmanderna genomgå en ledarutbildning i tre steg. Utbildningen har fokus i ledarskap, kristen tro och personlig utveckling.
I Brunflo, Lockne, Marieby och Näs församlingar har åtta ungdomar genomgått utbildningen. Sara Adolfsson är en av dessa.
− Jag har växt otroligt mycket
som person. Blivit trygg i mig själv, i att dela med mig av erfarenheter och få ta del av andras. Jag tar med mig superfina minnen för livet som gjort mig till den jag är idag och den jag vill bli i framtiden, säger Sara.
UNDER VÅREN HAR de åtta unga ledarna, tillsammans med tre personal, varit på en livsresa till Assisi och Rom i Italien. Här har de under en veckas tid samtalat, reflekterat och vandrat i den helige Franciskus fotspår.
− För mig har livsresan inneburit en enorm upplevelse. Det kommer ta ett tag innan jag verkligen kan begripa vad jag varit med om. Jag har fått lära mig om både saker som jag länge undrat över och sådant som jag inte ens visste fanns,
sammanfattar Maja Nordin. Målet med utbildningen är att de unga ledarna ska få växa i tro och ansvar, samt få en sändning ut i vuxenlivet och kallelsen till att fortsatt vara en del av kyrkan.
− Gemenskap, lärande och roligt, sammanfattar Moa Ring sina tre år som ung ledare.
PASTORATETS UNGA LEDARE är viktiga byggstenar i verksamheten och en förebild för våra barn och ungdomar.
− Jag kände att det var ett steg vidare efter konfirmationen. Att lära sig nya saker och utvecklas som person. Det är kul och spännande och jag får vara en del av gemenskapen, säger Abbe Söderberg.
Mikaela Eriksson» ...kyrkorna är en del av församlingens, landsbygdens och landets historia, men även en del av människors personliga livsberättelser. Här äger stora händelser rum både i glädje och sorg. Stunder som vi minns hela livet.
» Som medlem i Svenska kyrkan är du med och bevarar kulturarvet och för historierna vidare.
» I Bergs kyrka finns sedan 1996 ett litet kyrkomuseum som nu ska utvecklas av kulturhistorikern Svante Helmbaek Tirén. Han är bosatt i Stockholm, men vistas en hel del i den gamla släktgården i Hoverberg, där han delvis är uppvuxen bara ett stenkast från kyrkan.
Vad är ett kyrkomuseum?
– Ett kyrkomuseum ska samla föremål och berättelser som speglar kyrkans historia, vilken betydelse den haft och hur den förändrats genom tiderna, berättar Svante.
I Bergs kyrka är museet inrymt i ett rum ovanför sakristian där det bland annat finns delar av inredningen kvar från den medeltida kyrkan som revs inför bygget av den nuvarande på 1790-talet.
Kyrkomuseet iordningställdes 1996 då man fick tillbaka flera föremål från länsmuseet. Nu pågår ett projekt där ska utveckla den pedagogiska metoden med bland annat skyltar, digitalt material och aktiviteter.
– Eftersom jag bor granne med kyrkan och kommer från en prästsläkt hade jag redan en relation till kyrkan sedan tidigare. Nu när intresset för kyrkligt kulturarv ökar är det verkligen roligt att undersöka hur Bergs kyrkomuseum kan utvecklas, säger han.
IDAG VISAS I museet föremål från 1600-talet och framåt.
– Bland höjdpunkterna finns delar av en kordörr med plattskärning i renässanssstil från 1680-talet, den gamla altarringen i barock från tidigt 1700-tal och så en hel del annat från både 1700- och 1800-talet, berättar Svante.
Flera delar av äldre inredning och föremål finns i privat ägo och samtal pågår nu om de i framtiden skulle kunna flyttas till museet.
Vad berättar museet om Berg, kyrkan och samhället?
– Museifunktionen är viktig för att visa kyrkans betydelse från enskilda människor och upplevelser till hela samhället. Det är lätt att tro att kyrkans historia börjar och slutar inom kyrkans väggar – men det är tvärtom. Vårt kyrkliga kul-
turarv är tusen år av berättelser om människor och tro, skiftande tidevarv och föreställningar.
Länge var kyrkan den självklara samlande punkten i samhället, en symbol för både den världsliga och andliga makten.
Är det något föremål som är särskilt intressant?
– Väldigt många, förstås. Men förra året gjordes ett sensatio-
nellt fynd: takbrädor med spår av måleri från medeltiden. De hade återanvänts som konstruktionsmaterial för taket på nya kyrkan. Tack vare Olof Holm från Jamtli blev de upptäckta och uppmärksammade. Förhoppningsvis kommer de att tas loss för konservering och placeras i museet, men det får framtiden utvisa.
Michael ErikssonFoto: SUSANNE ENGSTRÖM
» På en höjd mitt i ett förtrollande landskap, omgiven av höga berg och älv ligger Ragunda gamla kyrka. Här har den stått sedan den byggdes någon gång mellan år 1480 och 1510. I kyrkan finns många fina sevärdheter, däribland det unika och dekorativa korskranket som avgränsar koret från långhuset där församlingen sitter. Det är nära nog unikt att se i dagens svenska kyrkor. Altaruppsatsen är ett mästerverk från 1689 av den jämtländske bonden Anders Olsson i Hållborgen.
Porten till Ragunda gamla kyrka står öppen med guide 26 jun– 6 aug, 11:00–18:00. Visningsandakter vardagar 14:00.
» I Hällesjö-Håsjö församling finns den charmiga Håsjö gamla kyrka, byggd 1684. Kyrkan är unik i sitt slag och en kopia har under senare år skapats på Jamtli. Kyrkan rymmer flera intressanta objekt, däribland dess vackra triumfkrucifix. Äldre texter tyder på att krucifixet tidigare har hängt i Ragunda gamla kyrka, men idag pryder det sin plats ovanför altaret i Håsjö gamla kyrka. Dess ändar är utsmyckade med evangelistsymbolerna i förgyllda korsblommor. Krucifixet har hög hantverksmässig kvalitet och är tillskrivet den mytomspunne Haaken Gullesons verkstad i Enånger, där flertalet norrländska medeltida träskulpturer är tillverkade.
Krucifixet i Håsjö gamla kyrka kan ses med guide 1–30 juli, 11:00–16:00. I anslutning till kyrkan säljs fika på Håsjögården.
Foto: MIKAELA ERIKSSON
Museet är inrymt i ett rum ovanför sakristian i Bergs kyrka. Här finns föremål från 1600-talet och framåt.
» På vår hemsida eller i mobilappen Kyrkguiden hittar du alla sommarkyrkor och öppettider: svenskakyrkan.se/ sydostra-jamtlands-pastorat/ sommarkyrkor
» Inne i vackra Brunflo kyrka hänger tre olika ljuskronor, varav den längst fram skänktes till kyrkan av fru Anna Margta Blix år 1706. Anna är sannolikt identisk med Elisabeth Blix eller dottern Anna. Elisabeth var gift med prosten Petrus Lang, som avled i Brunflo 1702. Som tack fick hon sitt namn inskrivet i kyrkbänken. Bänkraden är nu borttagen, men delen med hennes namn finns kvar och står nedanför höger psalmtavla. De tre främsta bänkraderna är alltså borttagna för att ge mer plats runt altaret. Förändringen syns tydligast på numreringen av bänkarna; den börjar på 4.
Leta reda på bänken i kyrkan! Brunflo kyrka håller öppet mån–fre 1 jun–31 aug, 08:00–15:30.
Vid Ragunda kyrkogård finns Kim Roos och Gunilla Wiklund.
» Kim Roos jobbar heltid och har väldigt många olika arbetsuppgifter. Han jobbar vid helgernas gudstjänster med många små detaljer som man kanske inte tänker på som besökare.
Det är vaktmästaren som tänder alla ljus och har sett till att det finns altarblommor. Han är också värd och sköter ljudet under gudstjänsten. Vid dop och vigsel är det ungefär samma uppgifter. Vid en begravningsgudstjänst tillkommer lite kring kisthantering.
Förutom förrättningar sköter Kim vanligt fastighetsunderhåll som sandning och skottning, byter lampor, lagar saker, städar vaktmästeriet och bårhuset, putsar och målar fönster, sköter maskiner och mindre inventarier. Under vintern har han renoverat köket i församlingsgården.
Kim är också duktig på att finnas med när det ska göras något utöver det vanliga, till exempel grilla korv vid friluftsgudstjänster och när det ska fixas inför och spela med i julspel.
GUNILLA ÄR SÄSONGSARBETARE och det är hennes första dag i år och hennes tredje säsong. Kyrkogårdsskötsel är i full gång. Många kommer för att besöka sina gravar och förväntar sig en fin och välskött kyrkogård, alla vill ju att det ska vara värdigt.
Det handlar om att kratta, rensna ogräs, klippa buskar och häckar, klippa gräsmattor, plantera i rabatter, fylla på jord och så gräsfrö vid behov. Fler säsongsarbetare blir det som kommer att hjälpas åt att hålla Ragunda kyrkogård i ett fint och värdigt skick.
Åsa Nilsson
Gunilla Wiklund och Kim Roos hjälps åt att hålla Ragunda kyrkogård i gott skick.
Foto: ÅSA
» Det finns tider i livet som är oundvikliga. En kär anhörig avlider och i samband med det uppstår en ny obekant situation. Vår kyrkogårdsförvaltning finns bland annat här för att hjälpa till och underlätta med praktiska sysslor i en stund som denna.
Vår målsättning är att det ska kännas rofyllt att besöka våra 36 kyrkogårdar/ begravningsplatser och att de ska
fungera som vackra parker, dit man kan komma för en avkopplande promenad.
» Kyrkogårdsförvaltningen ansvarar för begravningsverksamheten inom Sydöstra Jämtlands pastorat. I uppdraget ingår även att fullgöra myndighetsuppgifter enligt begravningslagen.
» Kontakt: 010-451 38 20, må–ti, to–fre 09:00–12:00.
» I år fortsätter vi med traditionen ”Musik i sommarkväll”. Ett tillfälle att åka runt och få se våra vackra kyrkor och kapell i sommartid och samtidigt njuta av musik i olika former. Sommarens musikkvällar med andakt är öppna för alla och flera evenemang är gratis. Här ger vi några glimtar ur sommarens program:
Onsdag 28 och
torsdag 29 juni
Hackås kyrka 28 juni och Brunflo kyrka 29 juni: Konsert ”Tagel och bälgveck” med Bengt-Eric Norlén, violin, och David Wahlén, accordeon.
Dörren står öppen till Café Himmelriket i sommar.
filmmusik och jazzstandards med Magnus Wikberg, Markus Ernehed och Emil Skogh.
Se hela programmet på svenskakyrkan.se/sydostra-jamtlands-pastorat/ musik-i-sommarkvall Varmt välkommen!
Brudkrona i Bräcke kyrka.
» Längs Storsjöns sydöstra strand ligger Hackås kyrka, med medeltida rötter. Redan innan kyrkan byggdes vandrade pilgrimer förbi denna plats, på vägen mot Nidaros (Trondheim) och den helige Olavs grav. I sommar kommer unga entreprenörer och ideella att hålla Café Himmelriket öppet onsdag− söndag från midsommar och en bit in i augusti. Välkommen förbi och njut av denna fridfulla oas!
» I sommar blir pärlstigen vid Hoverbergs kyrka färdig. Under tre år har KG Lindblad, konstsmed från Rätansböle, arbetat med 15 installationer i smide och metall utifrån Martin Lönnebos frälsarkrans. Stigen följer strandlinjen vid Bergsviken och den omväxlande miljön vid kyrka och kyrkogård skapar olika rum som samspelar med pärlornas innebörd. Stigen är är en kilometer lång och till största framkomlig med rullstol.
Lördagen den femte augusti är det invigning. Se annonsering och hemsida för närmare detaljer.
För datum och öppettider se svenskakyrkan.se/sydostra-jamtlands-pastorat/sodra-startsida
» Att bära brudkrona under bröllopet är en fin och gammal kristen tradition. I pastoratet finns en mängd olika brudkronor som du enkelt kan boka i samband med vigseln. Brudkronorna får användas vid vigsel i den kyrka de tillhör.
Se fler bilder på svenskakyrkan.se/ sydostra-jamtlands-pastorat/vigsel/ brudkronor
» Dopet är en gåva till alla och Guds försäkran om omsorg över barnet genom hela livet. Det kostar ingenting att bli döpt eller att låta döpa sitt barn. Du kan enkelt och smidigt boka dop direkt på vår hemsida.
Se doptider och boka direkt på svenskakyrkan. se/sydostrajamtlands-pastorat/ dop-boka-dop
”Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.
Sydöstra Jämtlands församlingar vill stödja, uppmuntra och samverka för en levande landsbygd. I Kälarne, i Hällesjö-Håsjö församling, finns några lyckade samverkansprojekt.
» Det är morgon och regnet hänger i luften i pastoratets östra område. Längs väg 320 syns flera stora gårdar som vittnar om en svunnen storhetstid. Här skymtar även kyrktornet i Ljungå, ett litet rött träkapell i nationalromantisk stil.
Några mil längre bort hittar vi Ösjön, en jämtländsk by nära Kälarne, mitt i Hällesjö-Håsjö församling. På trappan till ett vitt sekelskifteshus möter Oddbjörn Ericsson upp och hälsar välkommen. Oddbjörn är pensionär sedan några år tillbaka, men fortfarande verksam i diverse projekt. När han inte skriver på sin bok eller är engagerad i Kälarne jazz- och bluesklubb, hittar vi honom som kyrkvärd, veniat och förtroendevald i kyrkorådet.
ÖVER EN KOPP kaffe med dopp berättar Oddbjörn om landsbygden och kyrkan i samverkan.
Han lyfter bland annat fram
”Tisdagsfika i Kälarne” som är en välbesökt och uppskattad gemenskapsaktivitet. Här samverkar Svenska kyrkan, ABF, PRO och IOGT-NTO för att skapa en mötesplats för byborna i samvaro.
− Det är viktigt att vi bryr oss, säger han och betonar det diakonala arbetet.
ETT ANNAT LYCKAT projekt är den nya bensinstationen. 2019 tvingades den gamla bensinstationen i Kälarne stänga. Det var ett bakslag för bygden, men med hjälp av Kälarnebygdens ekonomiska förening, kommunen, regionen och många sponsorer – däribland Svenska kyrkan – invigdes en ny bensinstation förra sommaren.
− Genom att vara medlem i Svenska kyrkan kan vi bidra till att hålla landsbygden levande, genom de aktiviteter som kyrkan själv står för, men också genom samverkan och projekt. Svenska kyrkan kan också bidra till att skapa framtidstro och hopp i en bygd, säger Oddbjörn.
Mikaela Eriksson
Några av er känner jag inte än, men det är en sån härlig känsla att få tänka på alla många kompisar jag kan få! När man minst anar så kan det dyka upp en ny vän liksom… Jag är världsbäst på det faktiskt, så i sommar ska jag minsann hålla ögon och öron öppna, och få fler kompisar!
Prova du också, vet ja!
Kram PEGGY
Oddbjörn Ericsson berättar om samverkan och vikten av det diakonala arbetet.
» ... Peggy och AnnKatrin finns också på Facebook i Himlaskoj med olika upptåg! » Du kan också se henne på Youtube. Scanna QR-koden nedan eller sök på ”Fors och Ragunda församlingar”
» Hon dyker upp ibland med församlingsassistenterna Susanne Engström och Ann-Katrin Hoflin i olika barngrupper och vid gudstjänster. Det roliga är att dockan Peggy överraskar, är frispråkig och är väldigt vetgirig!
Flera aktörer i samverkan gjorde det möjligt att Kälarne fick en ny bensinstation förra sommaren.
På sportlovet predikade Peggy och prästen Maria Pettersson på gudstjänst vid Lekkyrkan. Många är de präster som fått svara på hennes kluriga frågor i olika gudstjänster under åren.
Åsa Nilsson
I Svenska kyrkan finns det plats för dig som tror eller tvivlar. Här äger händelser rum både i glädje och sorg – och livet däremellan. Du är välkommen till kyrkan oavsett om du är medlem eller inte. Här vill vi berätta om allt gott ett medlemskap gör för människor och bygden.
SOCIALT ARBETE
vill bli medlem i Svenska kyrkan
Därutöver är det dop, konfirmation, vigslar och begravningar året om.
LANDSBYGDEN
» Genom lokal närvaro och samverkan med aktörer får vi ett mervärde och kan tillsammans värna församlingarna och en levande landsbygd.
MUSIK
Som medlem i Svenska kyrkan är du med och bidrar till våra verksamheter för barn och unga, den levande musiken och kulturarvet.
PILGRIMSSATSNINGAR
» Vi erbjuder pilgrimsvandringar och underhåller delar av Kårböleleden, Jämt-Norgevägen och Indalsleden.
» Pastoratet stöttar Act Svenska kyrkan som kämpar för allas rätt till ett värdigt liv.
» Vi gör hembesök hos äldre och sjuka, ger stöd och tröst och har flera viktiga gemenskapsplatser för alla åldrar. Vi satsar på framtidens generation och erbjuder olika barn- och ungdomsgrupper för 0–19-åringar.
Jag är döpt i Svenska kyrkan.
KYRKLIGA HANDLINGAR
» Varje vecka firar vi olika typer av gudstjänster och vill förmedla hopp.
Jag är döpt i en annan kristen kyrkas ordning.
Jag är inte döpt, men vill bli medlem och önskar undervisning om dop.
» Vi erbjuder ett flertal konserter och har körer för barn, unga och vuxna. Större musikevenemang anordnas som till exempel Musik i sommarkväll och Kulturnatta.
vänlig markera de svar och uppgifter som du känner till eller lämna dessa obesvarade.
KULTURARV
Namn:
Personnr:
» En del av kyrkoavgiften går till att bevara våra 41 kyrkor och kapell. De är en del av församlingens och landsbygdens historia, men även del av människors personliga livsberättelser.
Adress:
Ja, jag vill bli medlem i Svenska kyrkan
Namn:
» Alla som är folkbokförda i Sverige och har en beskattningsbar inkomst betalar begravningsavgift. Den finansierar kostnaderna för att anlägga och sköta pastoratets 36 begravningsplatser med gravplatser, gravsättning, kremering och lokal för begravningsceremonin.
Mikaela ErikssonPostnr/ort:
Var vänlig markera de svar och uppgifter som du känner till eller lämna dessa obesvarade
Jag är konfirmerad i Svenska kyrkan.
❑ Jag är döpt i Svenska kyrkan
❑ Jag är döpt i en annan kristen kyrkas ordning
Tel: E-post:
❑ Jag är inte döpt, men vill bli medlem och önskar undervisning om dop
Jag är konfirmerad i en annan kristen kyrka.
❑ Jag är konfirmerad i Svenska kyrkan
Namnteckning:
❑ Jag är konfirmerad i en annan kristen kyrka
Personnr:
Adress:
Postnr/ort:
Tel: E-post:
ut blanketten och lämna till någon av personalen i våra kyrkor. Du kan även lämna den i brevlådan utomhus kansliet i Brunflo eller skicka blanketten till: Sydöstra Jämtlands pastorat, Kyrkvägen 31, 834 96 Brunflo
KLIPP UT BLANKETTEN och lämna till någon av personalen i våra kyrkor.
Du kan även lämna den i brevlådan utomhus vid kansliet i Brunflo eller skicka den till: Sydöstra Jämtlands pastorat, Kyrkvägen 31, 834 96 Brunflo
Uppgifterna behöver vi för att kunna registrera ditt medlemskap. När det är klart får du en bekräftelse hemskickad. Information om hur vi hanterar dina personuppgifter och om dina rättigheter enligt dataskyddsförordningen finns på: svenskakyrkan.se/sydostra-jamtlands-pastorat/dataskyddsforordningen-gdpr-
Namnteckning:
Uppgifterna behöver vi för att kunna registrera ditt medlemskap. När det är klart får du en bekräftelse hemskickad. Information om hur vi hanterar dina personuppgifter och om dina rättigheter enligt dataskyddsförordningen finns på svenskakyrkan.se/sydostra-jamtlands-pastorat/dataskyddsforordningen-gdpr