Hela livet Sydöstra Jämtland hösten 2023

LISA BERGVALL FRÅN PÅLGÅRD, HAMMARSTRAND, HAR GJORT PRAKTIK HOS SVENSKA KYRKAN I WIEN:

TIDEN TEMA

INGVAR CARLSSON:

”Jag tror att det är viktigt att drömma – det gör livet roligare att leva”

LEIF WIKNER Mångsysslaren i Persåsen

Tidsbrist – bara en föreställning

”Vart man sig i världen vänder, så vet man vart det finns stöd att få när man behöver det”

Avtryck att lämna efter sig

Höstens första vandring gick till gamla Valskaftet. Vi började en liten bit från Arådalen på en parkering. Vi gick vägen upp till prästbodarna och följde sedan Jämt-Norgevägen mot Valskaftet. Vädret var lite grått och mulet. Men det var ändå njutbart att komma ut i skogen. Jag hade varit mycket inne under veckan och att känna doften av skog och veta att nu ska jag bara gå och vara här, det gjorde att lugn och närvaro infann sig och stressen släppte.

Oliver Llobet om verket: ”Konstverket symboliserar en genomskärning av den mänskliga kroppen och består av sekvenser i form av tre ringar runt en sten. Den yttersta ringen symboliserar huden, den mittersta ringen musklerna och den innersta skelettet. Den centrala stenen symboliserar kroppens själ. Sammansättningen skapar en labyrint som tar betraktaren från kroppens skinn in i själen. Med tiden kommer konstverket att förmultna och endast stenen, själen, kommer att lämnas kvar som symboliserar vad som finns kvar i det kringliggande landskapet”.

NÄR VI KOM fram till konstverket blåste och regnade det kraftigt. Vi gick in i labyrinten och satt där en stund.

Konstverket Despulles på Valskaftet av Oliver Llobet symboliserar en genomskärning av den mänskliga kroppen.

Frihet är verkligen att kunna gå i eget tempo. Det är som att man hinner upp sig själv. Man är på väg på stigen, omärkligt, med samma fjäll länge i sikte. Det känns som att man befinner sig i mitten.

NÄR VI KOM till Galån hade det börjat regna. Vi insåg att vi skulle behöva vada och tog av oss kängor och strumpor och vadade försiktigt över den ganska strida bäcken.

Vi skulle inviga ett biologiskt mångfaldskonstverk på Valskaftet.

Strax innan vi kom fram berättade konstnären

Den tanken jag tog med mig när vi gick tillbaka var – vilket avtryck vill jag lämna efter mig? Alla de olika delarna av verket skulle förmultna, alla utom stenen. Den skulle ligga kvar och bara finnas, samla värme. Kanske skulle någon sätta sig på den och känna dess värme eller luta sig mot den.

Vi kan uppleva att tiden inte räcker till för allt som vi ska göra eller att den tid jag får inte har den kvalitet jag önskar. Då ska jag lugna och trösta mig och påminna mig om konstverket på Valskaftet och stenen där i mitten som bara ligger där på fjället och alstrar värme.

Christin Nygren Sundvisson Kyrkoherde

”

Alla de olika delarna av verket skulle förmultna, alla utom stenen, själen.

INNEHÅLL 10

Din församling

4 Lokalporträttet Leif Wikner, träkonstnär

6 Tidskrävande bisyssla

25 Frågor i samband med dödsfall

28 Aktuellt

30 Lisa Bergvall gjorde praktik i Wien

Tema tiden

10 Dags att sluta stressa och omvärdera tiden

Porträtt

16 Ingvar Carlsson, tidigare statsminister Övrigt

8 Symboler för tid i kyrkan

31 Korsord

3TYCKER TILL

Foto: SUSANNE ENGSTRÖM

Hur skulle du beskriva vad tid är för någon som inte vet? Tre barn fick svara på tre frågor om tid.

”Om man vågar pausa klarnar tankarna”, säger Sandra Furulund, som maxade tiden tills kroppen sa stopp.

Foto: DUO STUDIO

Foto: SUSANNE ENGSTRÖM

Foto: PAULIN NATANAELSSON

REDAKTION

Vad betyder ordet tid? När går tiden långsamt?

» Tid finns så att man vet att man kommer i rätt tid när man samlas nånstans. Bra att tid finns så man vet när skolan börjar. När man ska ta medicin är det viktigt att ta den i rätt tid, annars mår man inte bra.

» Olika ställen på dagen. Jag vaknar när det är morgon och sen äter jag frukost. Man äter lunch och middag och efter middagen får man äta ostkrokar. Ibland är solen uppe när man går och lägger sig.

» Tid finns för att vi ska hinna göra grejer. När man är i skolan till exempel, så vet man när lektionen börjar och slutar.

När går tiden fort tycker du?

» När man har roligt! När jag hoppar studsmatta och leker och så på födelsedagen och julafton!

» När man har tråkigt, och då får man försöka ha det roligt. När man väntar på att vuxna ska prata klart.

» När vi är i lekparken och man vill vara längre. En gång hann vi inte äta vindruvorna, vi fick äta dem på vägen hem. När vi leker och mormor gör pannkakor. I går, när vi var i Åre och bada på hotell. (I går är förut, i morgon är tid framåt.)

» När jag spelar tv-spel, Discgolf eller är på fotbollsträning. När man har roligt då går tiden snabbare! Jag önskar att tiden gick fort när jag ska städa rummet.

» Klockan 8 på morgonen! Man vet inte om det är morgon eller dag. Pappa vaknar tidigt och då kan inte mamma somna om. Hon kliver också upp då och sen tar det jättelänge innan mamma kommer upp till mig.

» När vi ska åka nånstans ganska långt, till exempel till Sollefteå och bada. Dagen innan man fyller år går också långsamt.

» Hela livet ges ut av Sydöstra Jämtlands pastorat

Redaktion: Kyrkoherde Christin Nygren Sundvisson, Kjell Svantesson, Mikaela Håkansson, Hans-Åke Grinde, Åsa Nilsson, Monica Lundberg och Michael Eriksson

Kontakt: 010-451 38 00, må–ti 9:00–12:00, on 13:00–15:00, to 9:00–12:00. sydostrajamtland.pastorat @svenskakyrkan.se

Postadress:

Kyrkvägen 31, 834 96 Brunflo

Hemsida: svenskakyrkan.se/ sydostra-jamtlands-pastorat

Produktion: Verbum AB

Ansvarig utgivare: Martina Croner martina.croner@verbum.se

Tryck: Stibo Complete, Katrineholm, 2023. Distribution: Postnord

Omslagsfoto: Susanne Engström

Sofia Skogelid 9 år, Hammarstrand

Elsa Andersson Snart 4 år, Lien

Loui Elf Natanaelsson 8 år, Ragunda

VEM? Leif Wikner, mångsysslaren i Persåsen.

Jämtländska kulturarvets ambassadör

» Många känner till Wikners i Persåsen och det beror till stor del på Leif Wikner själv, en man med många strängar på sin lyra. Lärare, hantverkare, företagsledare, författare och föredragshållare är några av dem.

Han tar emot, som sig bör, i snickarverkstan, men inte med blåställ utan en härlig, grönprickig arbetsrock som man blir glad av att se på.

– Lite för kulturen och för att verka yngre än vad jag är, skrattar han med glimten i ögat och nickar mot en ung tjej som polerar en träprodukt och som han stolt presenterar som sitt barnbarn Lise.

Stoltheten över familjen kommer fram vid flera tillfällen under vårt samtal. Det gäller såväl hustrun Margith som alla fyra sönerna, som alla är engagerade i verksamheten på olika nivåer. Så har det varit sedan barnsben.

SJÄLV FÖDDES LEIF i Kyrktåsjö, en bygd som fostrat och format honom i mycket. Hans far var överlärare över de 13 skolor som då fanns i Tåsjö kommun, smed, brandchef och kantor i kyrkan. Senare i livet fick Leif möjligheten att skapa inramningen och sätta sin egen prägel på det nya orgelskåpet i sin barndoms kyrka.

– Ett hedersuppdrag jag är mycket stolt över, säger han och visar en dokumentation över händelsen.

Text & foto: Hans-Åke Grinde

”Tiden är en upplevelse i förhållandet till ett sammanhang. Ser man på den framåt eller bakåt upplevs den helt olika.

På väggen hänger ett foto av ett av Leifs träkonstverk.

» Passion för trä och Eggs from trees, av Leif Wikner.

40 000

20 besökare

» ... om året tog del av hantverket och konsten på Persåsen när det var som mest på 1980- och 90-talen.

Yrkeslivet startade med en lärartjänst i den lilla byn Dorris, 50 kilometer norr om Vilhelmina. Ett år av försiktighet och sparande då det inte fanns mycket att göra av med. Tillsammans lyckades paret spara ihop till en sprillans ny Volkswagen som första stora gemensamma projekt. Det har blivit många med åren.

LEIF ÅTERKOMMER FLERA gånger till tiden som lärare. Han anser att läraren har ett stort ansvar för de elever som passerar, men det är samtidigt oerhört belönande när elever stiger till höjder ovan en själv. Det samma gäller för de egna barnen, där han gläds åt alla framgångar.

Som företagsledare har familjens arbete skapat mer än 700 årsarbeten i den lilla skogsbyn Persåsen, och som författare har han tagit chansen att föra ut det jämtländska arvet långt utanför landets gränser. Många är de besökare som tagit del av hantverket och konsten i utställningarna på Persåsen, 40 000 besökare om året när det var som mest på 80- och 90-talen. Men även genom de böcker han producerat.

2009 kom boken Passion för trä, med text också på engelska. Med den mycket vackra boken följer en dvd på 1 timme och 40 minuter, som visar allt från arbete i verkstaden till husbygge i Blåsjön.

Fyra år senare kom nästa bok, Eggs from trees, där han berättar om sin fascination av trä, speciellt äggformen, och hur han byggde upp sitt livsverk Wikners i Persåsen.

PÅ SENARE ÅR har engagemanget i miljön och ett hållbarare liv tagit större plats i hans liv och gärning. Ett klokare klot är något som resulterat i en egen utställning i Persåsen. Väl värt ett besök, och helt gratis.

På uppmaningen att kommentera begreppet tid svarade Leif: – Tiden är en upplevelse i förhållandet till ett sammanhang. Ser man på den framåt eller bakåt upplevs den helt olika.

Kloka ord från en klok man.

Den runda formen återkommer i Leif Wikners träkonst.

Tidskrävande syssla

En värmande kopp te med honung är en favorit hos många så här i hösttider. Honung är ett av våra äldsta sötningsmedel och en tidskrävande process ligger bakom.

För att få en inblick i processen besökte vi biodlarna Hans Olsson och Johannes Brink.

» Regnet öser ner. Vindrutetorkarna går på högvarv och åskan mullrar i bakgrunden. Jag följer landsvägen längs Revsundssjön omgiven av skogs- och jordbruksmarker.

Några signalgula bikupor vittnar om att jag är framme. Här bor biodlare Hans Olsson som möter upp och välkomnar till Skylnäs bigårdar.

Den här dagen är även Johannes Brink på besök som driver Stavre honung. Vi tar skydd från regnet i ett hus på gården. Inomhus är det 25 grader varmt och vi möts av en söt doft av honung.

DET ÄR AUGUSTI och blomningen börjar avta i Jämtland. Nu ska honungen skördas och drottningen och arbetsbina ska vinterfodras med sockervatten. En intensiv

period väntar för Hans och Johannes.

Hans är en rutinerad biodlare med drygt 40 års erfarenhet och Johannes sedan 2009. De har båda kombinerat odlingen med andra jobb, familj och intressen.

Under ett LRF-projekt sammanstrålade de och arbetar sedan dess med marknadsföring och försäljning tillsammans under namnet Revsunds honung.

HONUNGSBINA TRIVS GOTT i den jämtländska floran bland mjölkört, hallon och vitklöver. Blommor och bin i symbios innebär nya frön, frukter och honung. Hans berättar att arbetsbina dansar likt en åtta i solens riktning för att visa sina kompisar vart nektar och pollen finns. Fascinerande.

Honungsbina vet exakt vad de ska göra och anpassar sig hela tiden.

– Vi ska se till att de har tillräckligt med utrymme, att de inte

svärmar och se till att de är friska, säger Johannes.

När maskrosen blommar brukar Hans placera ut sina bisamhällen, men även nya ”avläggare”. Han visar och berättar pedagogiskt hur bikupan är uppbyggd. En platta, en öppen låda utan tak och botten, löstagbara honungsramar, samt ett galler. Bikupan är en enkel och

Text: Mikaela Håkansson

Hans Olsson och Johannes Brink, biodlare. Foto: MIKAELA HÅKANSSON

finurlig konstruktion som byggs på höjden.

BIODLING ÄR EN tidskrävande process där naturen styr och man blir aldrig fullärd.

– Ju mer man vet, desto mer vet man att man inte vet, citerar Hans.

En gång per år skördar Hans och Johannes honungen. Honungs-

Foto:

ramarna snurras i en slunga för att få ut allt från vaxcellerna. Johannes betonar vikten av att låta slungningsmomentet ta tid och göra klart allt på en gång. Under hösten startar försäljning och sedan väntar förberedelser med att vinterfodra, laga, städa och planera. När sälgen åter blommar inleds biåret på nytt.

Honungen är en återkommande bild av det goda i Bibeln.

Honung i Bibeln

Hittar du honung, så ät inte mer än lagom, får du för mycket kräks du!

Nog kan det bli för mycket av det goda även av honung. Men det är ett av få undantag – i Bibeln är honung nästan alltid något gott.

VISSTE DU ATT...

» ... Sverige inte är självförsörjande på honung, utan importerar stora mängder. Det förekommer ett stort fusk med bland annat honungsarom i sockerlösning i importhonungen.

» Biodlarna Hans Olsson och Johannes Brink rekommenderar därför konsumenter att vara uppmärksamma och kolla ursprung – och att gärna handla lokalt.

För det mesta handlar det om bilder för överflöd. Främst då i det mest kända exemplet: orden om Israels land som en plats som ”flödar av mjölk och honung”. För ett folk som varit slavar i Egypten var denna liknelse säkert lockande.

MEN ÄVEN PÅ andra sätt hittar vi honung i Bibeln. I Höga Visan liknas kvinnans kyssar vid honung. I den 81:a psalmen skriver Asaf om Guds löfte att ge rika gåvor –inklusive honung – till den som följer Guds vilja.

Betydelsefull är också bilden av Guds ord som något honungssmakande. En erfarenhet många bibelläsare delar! Att varje dag få ta emot vad Gud vill ge genom sitt ord är en gåva till för oss alla. Så läs! Slutligen ett praktiskt råd från Ordspråksboken till oss i dag:

Vänliga ord är som honung –smakar sött och gör kroppen frisk.

Ett ord att minnas, för oss alla.

Johannes Tirén

Hans Olsson visar en honungsram.

PRIVAT

Foto: PRIVAT

Tiden –en gåva från Gud

I Svenska kyrkan finns det ett antal symboler som representerar tiden och dess betydelse inom den kristna tron. Dessa symboler används ofta i kyrkliga sammanhang och utgör en del av kyrkans visuella identitet.

» En av de mest kända symbolerna för tid i Svenska kyrkan är timglaset. Timglaset representerar den tid människan har på jorden och dess förgänglighet. Symboliken ligger i den rinnande sanden som gradvis rinner ut och påminner oss om att vi alla är begränsade av tiden och att våra liv är tillfälliga.

Timglaset används ofta som en påminnelse om att leva i nuet och ta tillvara på den tid vi har.

En annan symbol som används för att representera tid är soluret. Soluret är en gammal symbol för att mäta tid och har funnits i olika former och utseenden genom historien.

I Svenska kyrkan kan man ibland se soluret användas i kyrkorummet som en påminnelse om att tiden är Guds

gåva till oss och att vi bör använda den på ett meningsfullt sätt.

KYRKKLOCKAN ÄR YTTERLIGARE en symbol för tid inom Svenska kyrkan. Klockorna har traditionellt använts för att ringa in och markera tidpunkter för andakt, gudstjänster och andra kyrkliga aktiviteter.

Den mäktiga klangen från klockorna påminner oss om att tiden är viktig och att vi bör vara med­

Kyrktornet i Lockne kyrka har urtavlor i alla fyra väderstreck. Ett helt mekaniskt ur som regelbundet måste dras upp med vev för hand.

vetna om vad vi ägnar vår tid åt. Kyrkklockan symboliserar också högtidlighet och samhörighet då dess klang kan höras av alla i församlingen.

UTÖVER DESSA SYMBOLER för tid finns det självklart fler i Svenska kyrkan, men dessa är några av de mest framträdande.

Symbolerna för tid hjälper oss att reflektera över livets förgänglighet, Gudstidens natur och vårt eget ansvar att använda vår tid väl. Genom att ha dessa symboler närvarande i kyrkorummet påminns vi om att tiden är en gåva från Gud och att vi bör vara medvetna om dess betydelse i våra

liv.

”Den rinnande sanden som gradvis rinner ut påminner oss om att vi alla är begränsade av tiden och att våra liv är tillfälliga.

Text & foto: Hans-Åke Grinde

Timglaset är monterat på predikstolen i Näs kyrka.

KAFFEKOPPENS TEOLOGI

» Möt alla människor där de är – som Jesus möter lärjungarna

» Möt alla i ögonhöjd – som Jesus möter kvinnan vid brunnen

» Möt alla människor med respekt – som Jesus möter Sackeus

NYFIKEN PÅ

FIKA

Därför är svenska fenomenet viktigare än många tror

Fika handlar inte bara om kaffe och kakor. Det handlar om att ta sig tid för paus och prata lite med varandra.

» Kaffe är något många gillar och särskilt vi svenskar, vi är ju ändå ett av världen mest kaffedrickande folk. Från mitten av 1800-talet, när kaffepriserna blev vettiga, har vi träffats i ”kaffehus”. Med tiden kom ordet fika att betyda mer än en kopp kaffe. Runtom i världen uppmärksammas ”swedish fika” och många undrar vad det egentligen innebär?

– Det är ett kulturellt fenomen som är djupt rotat hos oss och som vi värnar så mycket om, säger Henrik Scander, forskare i måltidskunskap vid Örebro universitet.

Vi bjuder gärna in vänner på fika, och på våra arbetsplatser fikas det flera gånger om dagen. Det är stunder för avkoppling och uppladdning, där vi träffas bortom hierarkin, som jämlikar.

– Den svenska fikan är väldigt inkluderande, på arbetsplatser är fikabordet en öppen miljö för människor. Det är då vi löser många av de informella beslu-

VISSTE DU ATT

– På så vis sparar man tid. Och blir gladare av det, säger Daniel som även myntat begreppet ”kaffekoppens teologi”. För det finns flera värdefulla funktioner med hans kaffekopp.

» ... ordet fika bygger på stavelserna i kaffi, som är en äldre form av ordet för kaffe? Man flyttade helt enkelt om bokstäverna.

ten eller fördelar mycket av den generella arbetsbördan. Det är något som inte ingår i jobbet på något annat sätt, säger Henrik, som menar att vi får en kollektiv sammansvetsning genom fika och skulle gå miste om mycket om vi tog bort fikarasten helt.

– Då tar vi bort det där kittet som gör en arbetsplats effektiv. På sikt skulle vi nog till och med få ett mer individualiserat samhälle, där vi individualiserar vår arbetsinsats, till skillnad från i dag när fikastunden är en central sak vi gör tillsammans. Där och då bygger vi också en idé om att vi samverkar på jobbet och jobbar mot samma mål, säger Henrik.

I LJUSNARSBERGS FÖRSAMLING har kyrkoherde Daniel Jansson Brask ofta sin kaffekopp i handen. Han tycker man löser saker snabbare genom att prata om dem över en kopp kaffe.

– När du sätter dig och pratar och dricker kaffe med någon kan många problem som är stora kännas lite mindre. Det blir mer avdramatiserat. Och det gör att man kan ha det där jättejobbiga samtalet. Det hjälper att ha något att hålla i, kunna ta en slurk, kunna titta ner i kaffet på ett naturligt sätt i stället för att undvika någons blick, säger Daniel, som också brukar skämta lite med folk kring kaffet.

– ”Jaså har du mjölk i kaffet”, utan att folk blir sura förstås. Men det blir en rolig grej och samtalet som följer blir mer avslappnat, säger han.

DANIEL TYCKER GUDSTJÄNSTENS kyrkkaffe är en av de viktigaste delarna.

– För då diskuterar vi gudstjänsten men också andra saker. Jag får frågor om det jag pratat om. I stället för att folk går direkt hem med funderingar kan vi prata vidare medan vi fikar. Blir vi lyckligare av att fika tror du?

– Ja absolut. Bara vi inte äter för mycket kakor, säger Daniel och skrattar.

Sophie Ekman

KORT OM …

Henrik Scander Ålder: 46 år.

Gör: Forskar i måltidskunskap vid Örebro universitet.

Motto i livet: Njutning kommer genom strävan.

Daniel Jansson Brask

Ålder: 48 år.

Gör: Är kyrkoherde i Ljusnarsbergs församling.

Motto i livet: Se Jesus i alla.

Daniel Jansson Brask, kyrkoherde

”Det hjälper att ha något att hålla i, kunna titta ner i kaffet.

Kyrkoherde Daniel Jansson Brasks kaffekopp.

Foto: NADINE MINNER

TIDEN

Tidsbrist – bara en föreställning

Många av oss lever i en pågående stress. Men bara genom att omvärdera tiden kan du minska stressen, enligt tidsgurun Bodil Jönsson.

Text: Linda Newnham

Illustration: Sophie Ekman

KORT OM …

Bodil Jönsson

Ålder: 80 år.

Familj: Sambo, tre vuxna barn, fem barnbarn och två barnbarnsbarn.

Bor: Ensligt

utanför Lund.

Gör: Pensionär som tänker, känner, skriver, lagar mat och cyklar.

Aktuell med: Boken Guldkorn

stressen håller många av oss i ett fast grepp. Det är ju så mycket du ska hinna. På jobbet. I hemmet. Med barnen. För att inte tala om alla roliga, självutvecklande saker som lockar. Och så snurrar du runt där mellan hämtningar, lämningar, tvätt, digitala möten och pastakastruller som kokar över för att mejl skulle besvaras samtidigt. Att torka upp pastavattnet har du egentligen inte tid med heller, för snart börjar yin-yogan du så väl behöver för att varva ner. Barnen måste bara få i sig mat först. Hjälp! Varför känns det som att tiden aldrig räcker till? Tänk om du bara hade mer tid! Du har tid, menar fysikprofessorn, författaren och tidsgurun Bodil Jönsson.

– Att vi har ont om tid är ett hjärnspöke, en föreställning, som vi måste vända på, säger hon. Hon förstår att det kan låta provocerande, men förklarar sig snart.

Det är nu 24 år sedan Bodil kom ut med sin bok Tio tankar om tid, som lästs av 650 000 svenskar. Sedan dess har hon kommit med en rad böcker, där den senaste heter Guldkorn, och lärt

oss om begrepp som ställtid (tid att ställa om mellan saker) och att se upp för tidstjuvar.

Hennes kloka tankar till trots har den upplevda stressen i samhället bara ökat. I dag kan den närmast betecknas som ett normaltillstånd, framför allt bland unga och kvinnor. Den senaste folkhälsoenkäten visade att nästan fyra av tio unga kvinnor (16–29 år) känner sig stressade. Men Bodil vill att vi stannar upp en stund, och försöker syna tidsbristen.

– Det där med att jaga tid, förutom när man håller på att missa tåget, är urbota dumt. Men det förvränger dessvärre många människors liv och förhindrar mycket av deras lycka. Vill man hänga upp sig på tidens gång gäller det att fokusera på hur den bara kommer till dig. Hela tiden. Den är faktiskt det mest generösa jag vet. Diktatoriskt generös till och med, för man kan ju inte hindra den från att komma.

Och det här spelar roll, för din känsla av tidsbrist påverkar hälsan. Den kan yttra sig som panik, det vill säga fasans fasa. Men även den kroniska känslan av tidsbrist sliter.

– Kopplingen mellan upplevd tid och hälsa är mycket stark. Upplever man att man inte har tid

BODILS FEM TANKAR OM TID SOM KAN MINSKA STRESSKÄNSLAN

1 Sluta skylla på tiden

Den är inte knapp, du har gott om den! Det går inte att ändra tidens gång, men man blir lugnare av att byta förhållnings­

sätt till den. Se den som något som kommer i stället för något som försvinner.

Den synvändan går inte över en natt, utan kräver övning.

2 Syna din självbild

Du liksom andra sprider idealbilder av dig själv och ditt liv. Men din bild av hur ditt liv borde vara kan kännas stressan­

de, för den är svår att hinna med att leva upp till.

3 Kör stressavvänjning

Du har lärt dig och din kropp att det ofta är

bråttom. Som när du ska iväg på morgonen eller bara måste kolla mejlen. Du bär alltså runt på en påfrestande förväntansstress. Försök att

syna detta, och påminn dig själv om att ”i detta nu är jag inte stressad”. Vi kan även hjälpa varandra, genom att bli antistressinspiratörer.

är det ju som att man heller inte har tid att leva. Jag tänker ofta på Gadamers hälsodefinition, ”hälsa är att i glädje vara upptagen med sina livsuppgifter”, vilket ju är totalt omöjligt om man är stressad.

Bodil ber oss därför ha lite perspektiv på känslan ont om tid, och ger oss ett tankeexempel: Anta att du träffade en av dina förmödrar, Una, som levde på tidigt 1800-tal, och ska berätta för henne att du har ont om tid. Då står du alltså framför en Una vars samtida i genomsnitt levde i 35 år. I dag får de allra flesta uppleva sin 70-årsdag. Det vill säga jämfört med Una-tiden får människor i dag två liv.

Hon arbetade och arbetade, med uppgifter som i dag till stor del utförs av teknik. Bara att tvätta innebar att hon behövde släpa iväg all tvätt några kilometer, ligga och tvätta vid sjön en dag, för att sedan släpa hem den igen. Du behöver bara trycka på en knapp på maskinen så gör den jobbet.

– Kort sagt, att vi inte förstår bättre, utan snurrar runt i detta hjärnspöke, beror på att vi har förblindats av tidsandan. Själv tycker jag att det är genant.

När vi unnar oss mellanrum, stunder utan press, kan livets väsentligheter bryta igenom.

Vi har det så väldigt bra, men ändå inte eftersom vi har fastnat i ett tankemönster.

å vad är det då i tidsandan som gör att vi upplever oss ha så ont om tid? – Människan har ett antal defekter. En är vår omättliga ha-galenskap. Den gjorde ingen skada så länge som vi var jägare och samlare, vi kan bara bära omkring på en viss mängd. Men sedan vi blev bofasta har vi kunnat explodera i ”jag vill ha mera, mycket mera.”

Ha-galenskapen omfattade först bara det materiella, men sedan internet och smartphone kom finns nästan allt, även kunskap och nöjen, på en knapplängds avstånd.

4 Gör upp med tidstjuvarna Tidstjuvar kan vara människor som i onödan förhindrar det du vill göra. Det kan också vara energi­

ätare som drar mer än de tillför. På jobbet kan det vara möten som inte tillför något meningsfullt i förhållande till den tid de tar, eller onödigt omständi­

ga arbetsrutiner. Du kan själv producera tidstjuvar, exempelvis genom dåligt underhåll, som sedan kräver mer tid när du måste göra om allt från

grunden. Gör upp med tidstjuvarna. Ofta oskadliggörs de så snart du pekat ut dem, ”titta en tidstjuv!”, men ibland får du jobba på utrotningen.

5 Unna dig mellanrum Det tar tid att ställa om, även vad gäller inre omställningar av tankar och känslor. Därför behöver vi unna

oss ställtid, mellanrum. Som stunden i hissen eller när du sitter på tåget och uppkopplingen

är så dålig att du inte nås av återkommande med­

delanden. När du varken pressar dig själv eller pressas av någon annan kan livets väsentligheter bryta igenom hjärnmyllret.

”Tiden är det mest generösa jag vet. Diktatoriskt generös till och med, för man kan ju inte hindra den från att komma. Bodil Jönsson

– Man kan bli rent matt av allt man skulle ha kunnat göra om man bara ”hann”, om det bara inte var för tiden…

Men det ligger också i tidsandan att man ska vara jäktad och stressad, för alla andra verkar ju vara det.

– Det är banne mig inte lätt att vika av från mönstret. Det är däremot lätt att fastna i tron att det är så det ska vara.

Själv förstod Bodil i 30-årsåldern, när hon var mitt i karriären och hade tre små barn, att hon behövde ett annat sätt att förhålla sig till tid. En äldre kvinna talade om för henne att tiden är en existerande ström som inte låter sig påverkas ett dugg av hur du lever ditt liv. Den låter sig heller inte tänjas, det är dig själv du tänjer när du lyckas ”hinna allt”. Hon insåg att vardagsstressen hade satt klorna i henne, och bestämde sig därför för en två månaders timeout.

– Då hittade jag min inre Bodil som tar över i mig vid kris. Hon var herre på täppan i dessa två månader. Jag var inte sjukskriven, men försökte göra det mesta (utom att vara mamma) på rutin, och ägnade mig i stället åt att ändra min inre känsla av att tiden sprang ifrån mig.

Vad gör du i dag när stressen griper tag i dig?

– Akut försöker jag ta mig ut så mycket som möjligt och lite till, och sätter mig sedan i bastun. Stressen kommer igen förstås efter någon timme, men inte lika starkt. Långvarigt har jag som sagt min inre Bodil som styrande skyddsängel. Så helt immun mot stress är jag inte, men nästan.

Vad kan vi andra göra för att omvärdera tiden och därmed minska stressen?

– Den egentliga tiden, klocktiden, låter sig inte omdefinieras. Sekunden är låst med tio siffrors noggrannhet. Får du för dig att du vill omdefiniera tiden är du nära en sanning, men bara nära. För det du egentligen vill göra är att omvärdera livet.

”Det är lätt hänt att låta andra, som kollegor, grannar och fotbollsklubben, fylla ens liv med en massa saker. Men du äger ditt liv och din tid, påminn dig om att du kan och får bestämma hur du vill ha det”, säger Sandra.

Foto: DUO STUDIO

Sandra ville maxa tiden – tills kroppen sa stopp

För några år sedan gick Sandra Furulunds dagar ut på att skynda sig, och hon sprang ända in i väggen. I dag förhåller hon sig till tid på ett annat sätt.

– Om man vågar pausa klarnar tankarna.

» Är det något Sandra Furulund har blivit bättre på, så är det att ta vara på tiden. Egentligen kunde hon det redan som ung. Men när Sandra var 23 år hände det som inte fick hända: hennes lillebror Robert dog i en bilolycka.

– Han var en av de viktigaste personerna i mitt liv.

Händelsen innebar att Sandra insåg att livet när som helst kan ta slut.

– Effekten blev att jag ville leva så mycket det bara gick. Jag ville maxa livet och tiden jag har här på jorden.

ENERGISK OCH AMBITIÖS hade hon nog alltid varit, men nu skruvades tempot upp ytterligare. Livet fylldes av görande och aktivitet. På jobbet var hon snabb och visade gärna framfötterna, allt för att kunna göra karriär som kommunikationsstrateg. På fritiden umgicks hon med vänner, gick på fester, tränade, reste …

– Att vänta till sen existerade inte.

Dagarna gick ut på att skynda sig, för att hinna med mycket.

– Jag skippade ofta frukost för att komma till jobbet så fort som möjligt. Fixade jag en macka så åt

SANDRAS

Utvärdera din tid

Börja och avsluta dagen med att reflektera, för att utvärdera din tid.

På morgonen, innan arbetet, fråga dig följande:

KORT OM …

jag den i farten. Jag skyndade mig i trafiken, och väl vid skrivbordet försökte jag maxa. Det fanns inga ställtider, utan det var ett race genom hela dagen. Och när jag till slut satte mig i soffan framför tv:n på kvällen hade jag tankarna på morgondagen, berättar Sandra.

I förlängningen höll det inte.

DET BÖRJADE MED en smärtande huvudvärk som sedan kröp ner i nacke och axlar. Så småningom fick hon migrän, och till slut skrek kroppen stopp allt den kunde genom yrsel och ångest.

– Jag försökte hålla fasaden uppe så gott det gick, men mådde sämre och sämre. Till slut kunde jag inte köra bil mer än en kvart i taget.

2012 konstaterade en läkare att hon var utmattad. Sandra ville inte bli sjukskriven, av rädsla för att inte få förlängt vikariat, men tog en extra lång semester.

– Under de månaderna ändrades min upplevelse av tid. Tiden gick extra långsamt när jag hade smärta i kroppen. Då tänkte jag: Ska det aldrig ta slut?

Sedan dess har hon fått omvärdera sin syn på tid totalt. Hon började väva in små pauser, då hon

gick iväg och vilade i några minuter. Och i stället för att skynda iväg på morgonen gav hon sig utrymme att yoga och äta i lugn och ro.

– På så sätt saktade jag in tempot redan på morgonen. Och mellanrummen, som jag lärde mig att tycka om redan då, har jag sedan dess varit noggrann med. När man stressar får man en typ av tunnelseende. Om man tar sig tid att pausa mellan varven klarnar tankarna, så i förlängningen kan jag producera mer och bättre med pauser.

MEN ALLT ÄR inte bara jobb. Sandra har funderat mycket på vad hon behöver för att leva, inte bara överleva, och är noga med att få in fritid i kalendern. Sedan 2016 driver hon eget, som coach. Innan hon startade upp var det många som varnade henne för att man som egenföretagare måste jobba jämt.

– Men jag gjorde en deal med mig själv om att vara ledig kvällar, helger och ta mina sommarveckor, och så byggde jag upp företaget utifrån det. Det har gått utmärkt. Min huvudpoäng är att jag väljer själv vad jag vill investera min tid i, och det kan du också göra.

Linda Newnham

STRESS

» Vilka är mina tre viktigaste uppgifter i dag?

(Svaret hjälper dig att vara mindre splittrad, och fokusera på rätt saker.)

» Hur mår jag i dag? Vad behöver jag säga till mig själv i dag?

» Vad känns stressande och svårt i dag, och

hur hanterar jag det?

» Vad ser jag fram emot? (Fokusera på annat än orosmoln.)

Mot slutet av dagen, fråga dig:

» Vad har jag åstadkommit i dag? Vad är jag stolt över? (Det är lätt att ta sig själv för given, kom

Sandra Furulund

Ålder: 39 år.

Familj: Sambon Magnus och hunden Ronja.

Bor: Strax utanför Jönköping.

Gör: Coachar ambitiösa människor till att leva hållbart.

Aktuell med: Boken Planera och reflektera – livskalender för ambitiösa.

ihåg att klappa dig på axeln.)

» Vad är dagens insikt eller lärdom?

» Vad är jag tacksam för?

Planera och reflektera –livskalender för ambitiösa

Sandra Furulund, Anna von Kraemer People Stories

Sandra Furulund

TIPS FÖR NY SYN PÅ TID OCH MINSKAD

”Tiden gick extra långsamt när jag hade smärta i kroppen. Då tänkte jag: Ska det aldrig ta slut?

Ingvar Carlsson, tidigare statsminister:

Pappas död gjorde mig bättre rustad för svåra situationer

Med tiden kan traumatiska händelser, som döden, även stärka en som person. Det insåg Ingvar Carlsson vid ett slags bokslut över sitt liv.

» Tiden tar oss närmare slutdestinationen, även om många av oss helst inte vill tänka på det. Så var det även för Ingvar Carlsson, tills pandemin slog till och han insåg hur nära döden låg och lurade.

– Fick jag viruset skulle jag statistiskt sett troligen inte överleva, som äldre man med hjärtmedicin. Var det alltså min tur nu? Först försökte jag tränga undan tanken. Det gick inte. Då vände han på det och reflekterade över dödens betydelse i sitt liv. Han mindes sin morfars första fru, som dog när hon skulle rädda barn som gått genom isen. En tragedi man sällan talade om i släkten.

Vi ses i Albert Bonniers förlags lokaler, hem åt flera välkända författare. Nu även den tidigare statsministern Ingvar Carlsson, som är aktuell med boken I sällskap med döden. Han fick nyligen ryggproblem och har svårt att sitta still längre stunder, ”så ni får ursäkta om jag står upp och svarar ibland”, men i övrigt är det svårt att tro att Ingvar fyller 90 år om ett år.

DÖDEN ÄR NÅGOT han kom i kontakt med tidigt, när han som 12-åring fann sin pappa liggandes vid kafferosteriets stora maskin. Pappans liv gick inte att rädda.

– Under skrivandet insåg jag att händelsen påverkat mig mer än jag tidigare förstått. Jag har stora minnesluckor från den här perioden, och gick inte på begravningar i många år efter det.

Han såg ett samband med den ångest han alltid känt över att något allvarligt skulle hända de närmaste.

– Morfar gifte om sig och fick sju barn till, där ett av dem var min mamma Ida. Så om olyckan inte inträffat hade jag inte funnits. Det fick mig att tänka, på ett filosofiskt plan, hur stor roll både döden och tillfälligheter spelar i våra liv.

– Men så plågsamt som det var att erkänna kom jag även fram till att pappas död också gjorde mig bättre rustad för de svåra situationer jag skulle råka på längre fram, som när Olof mördades. Och jag lärde mig tidigt att ta ansvar, med min mamma som föredöme, säger Ingvar.

I boken beskriver han sin mamma som en räddande ängel.

Text: Linda Newnhamn Foto: Theresia Köhlin

”Om olyckan inte inträffat hade jag inte funnits. Det fick mig att tänka på hur stor roll både döden och tillfälligheter spelar i våra liv.

”Under ett skede av mitt liv trodde jag att religionernas betydelse successivt skulle minska. På den punkten hade jag fel”, säger Ingvar Carlsson.

PORTRÄTTET

– När jag senare i livet mötte personer som talade om kvinnor som det svagare könet skrattade jag bara. Efter pappas död slog vardagen till direkt, men min mamma var urstark och tog ansvar. Tre veckor senare arbetade hon på textilfabriken, hon jobbade även extra med att städa trappor, förutom att fixa allt hemma. Det är inte för inte som jag 1994 bildade världens första jämställda regering, konstaterar han.

KANSKE VAR DET det tydliga ansvarstagandet som gjorde att Ingvar så tidigt sågs som en ledargestalt. Först i scouterna, sedan som SSU-ordförande i Borås, och när han flyttade till Lund för att plugga tillsammans med kärleken Ingrid valdes han till ordförande för den socialdemokratiska studentföreningen.

– Jag lärde mig som sagt tidigt att ta ansvar, och tyckte att det var roligt. Jag kände stolthet när jag var uppe på morgonen och skottade snö innan skolan. Jag uträttade saker. Men det är klart att det var ett samspel mellan mig och omgivningen som såg något i mig och valde mig.

Han kom att träffa Olof Palme redan 1956. En ung Ingvar fick i uppdrag att möta Olof på tågstationen i Borås, då den senare skulle vara med på SSUdistriktets årskonferens. På promenaden in mot stan påbörjades ett samtal som kom att pågå i 30 år. Olof var inte ens 30 fyllda, men redan statsminister Tage Erlanders närmaste medarbetare. Snart kom de även att fånga upp Ingvar, som nu säger att Erlander blev som en andra pappa, en vägledare.

Annie Lööf, tidigare Centerledare, är också på förlaget för att ge intervjuer. ”Vi har faktiskt aldrig setts. Vi tillhör ju olika politiska generationer”, säger hon och ber Ingvar Carlsson att signera ett ex av sin bok.

mig tidigt. Efter ungefär en halvtimme ringde telefonen. På fredagskvällar brukade det vara berusade typer som ringde och ville läxa upp statsrådet, så jag svarade lite vresigt hallå. Det var Ulf Dahlsten som sa att Olof Palme hade skjutits på Sveavägen. Är han död, frågade jag. Ja, det är han, svarade Ulf. För Ingvar var det två besked i ett: En av hans allra närmaste vänner var död. Och som vice statsminister låg ansvaret för landet nu på honom.

– I taxin in mot stan funderade jag mycket över detta på ett personligt plan, men från det att jag steg ur bilen vid Rosenbad och upptäckte att polisen inte hade säkrat området fick jag ägna mig åt att ta ansvar som officiell person. Jag fick egentligen aldrig möjlighet att bearbeta sorgen.

Vad händer med en sorg när den inte får utrymme att finnas?

– Det finns en lärorik skillnad för mig mellan mordet på Olof och det på Anna Lindh, som också var en djupt tragisk händelse. Anna var en lysande person och politiker, jag är övertygad om att hon annars hade blivit Sveriges första kvinnliga statsminister. Men mordet på Anna klarades upp, vi vet vad som hände, mördaren fångades in och dömdes. Då kan man bearbeta händelsen. Med Olof är det annorlunda, det är svårt att komma till ro med det. Mordet tas upp om och om igen, och det kommer ständigt nya konspirationsteorier, vilket faktiskt är ganska plågsamt. Jag har fortfarande svårt att se bilderna från Sveavägen med blodet på gatan. Det river upp sår.

– Utan att Tage själv visste om det lärde han upp två statsministrar till. Sammantaget var vi tre statsministrar i 40 år. Han lärde mig och Olof allt om politik, från de stora ideologiska frågorna till hur det dagliga arbetet skulle skötas, och hur viktigt det var att vara ute i landet och lyssna på människor. Vad tog du med dig av honom?

– Jag har aldrig träffat någon annan som var så totalt oförstörd av makten. Det är lätt hänt att makt korrumperar, man försöker skaffa sig fördelar, men Tage lärde mig att man i stället ska vara ödmjuk och tacksam inför att man får makt att göra saker.

1969 TOG OLOF Palme över som statsminister, och Ingvar Carlssons utsågs till utbildningsminister. Ja, ”Erlanders pojkar” fortsatte hänga samman. Samtalen och förtroendena dem emellan var många och djupa, på både personlig och politisk nivå – tills den dag då Palme mördades. Man brukar säga att alla svenskar minns var de var och vad de gjorde när nyheten briserade – inte minst Ingvar.

– Det var fredag, jag var trött och gick och lade

KORT OM...

Ingvar

Carlsson

Ålder: 89 år.

Familj: Frun Ingrid, två döttrar, tre barnbarn och ett bonusbarnbarn.

Bor: Tyresö.

Gör: Pensionär. Före detta statsminister (S), som tog över efter Olof Palme 1986.

Aktuell med: Boken I sällskap med döden”, Albert Bonnier förlag.

Men livet stannade inte, tiden fortsatte ticka, och Ingvar Carlsson fick kavla upp ärmarna och ta ansvar. Igen. Precis så som han lärt sig som ung.

– Praktiskt var jag väl förberedd, men mentalt var jag helt oförberedd. Jag hade aldrig haft en tanke på att ta över som statsminister. Den dag Olof slutade med politiken, hade även jag tänkt att gå.

1995, EFTER NÄSTAN tio år som statsminister, bestämde sig Ingvar Carlsson för att avgå.

– Jag har inte ångrat en minut att jag lade det politiska livet bakom mig. Förutom olika uppdrag har vi kunnat resa, åka till fjällen, Gotland och bila i Europa.

Resandet slutade dock när hans älskade fru Ingrid, som han träffade redan 1956, fick diagnosen alzheimer. Och här kommer han till den riktiga smärtpunkten i boken. Ingvar berättar att han funderade länge innan han bestämde sig för att ha med detta kapitel.

– Vi har alltid haft vårt privatliv för oss själva. Det sista jag vill är att lämna ut henne. Samtidigt tänkte jag att det kanske kan hjälpa någon annan att se lite klarare.

För om Ingvar många gånger i livet mött den plötsliga, brutala döden, följer han nu den långsamma

”

När man väl tar steget över till äldreboendet så kommer personen inte tillbaka hem. Det steget är oerhört svårt att ta.

”Mamma ville gärna gå i kyrkan på söndagar, men jag hade mitt fotbollsintresse. Vår kompromiss var att om jag gick i söndagsskolan och hon på högmässa, så fick jag klockan 12.25 sätta mig på cykeln och dra till planen för att se Elfsborg spela. Men jag fick med mig många värderingar från kyrkan”, säger Ingvar Carlsson.

vägen. De första minnesstörningarna ville de båda vifta bort.

– Jag såg, men hade svårt att förlika mig med det, även om jag innerst inne visste vad som pågick. Bättre dagar är det lätt att hoppas, men den här sjukdomen tar inte paus. Den fortsätter ta ifrån människan förmåga efter förmåga. Ibland vilar den på en platå, men sedan tar den fart igen.

Du vittnar om hur ångestfyllt det var att fatta beslutet att Ingrid skulle få komma till ett hem. Det var nästan så att du själv gick under av oro och sömnbrist innan ni bestämde er. Varför?

– Jag tror inte jag är ensam om de här känslorna: Förnuftet sa att det var nödvändigt, men det kändes samtidigt som ett svek, för när man väl tar steget över till äldreboendet så kommer personen inte tillbaka hem. Det steget är oerhört svårt att ta, för båda. Men i dag vet jag att det finns en risk med att vänta för länge, för man kan som enskild person aldrig ge den omvårdnad som utbildad personal på boendet kan, kvaliteten på den vården är helt överlägsen.

MEN TIDEN DE fått tillsammans sedan Ingrid flyttade har också varit värdefull.

– Vi har fått många fina dagar tillsammans, kunnat

I sällskap med döden

Ingvar

Carlsson

Albert Bonnier

förlag

gå ut på promenader, sitta på bänken i parken, titta på fåglar och lekande barn och samtalat. Hade du mött oss på en av våra promenader hade du sett ett vanligt, äldre par. Men när vi kommer tillbaka till hemmet säger hon ”vad är det här för hus?”. Och nu är det nog slut på den tiden. Nu är vi inne i en svår period. Hur känns det för dig?

– Jag har i tio år vetat att det blir värre, så jag är mentalt förberedd. Man kan vända på det och säga att i tio år har vi lyckats klara sjukdomen ganska bra. Vad tror du händer efter döden?

– Jag tror att det är slutet, jag tror alltså inte att jag kommer att leva vidare på något annat sätt. Men jag vill gärna leva vidare i andras minne.

Du har nu gjort ett slags bokslut över ditt liv. Har det varit ett bra liv?

– Ja, det har det. Ett mycket bra liv. Vad drömmer du om nu?

– Varje år sätter jag mig på nyårsafton och funderar över året som gått, och på nyårsdagen tänker jag på vad jag vill göra framåt. Det kan vara alltifrån resor till saker jag vill göra annorlunda. Nu för tiden är det av förklarliga skäl inte så vidlyftiga saker. Men jag tror det är viktigt att drömma, planera och ha visioner, ta vara på tiden. Det gör livet roligare att leva.

VEM? Lovisa Andersson, 29, som med varsam hand och återbrukskärlek renoverat den gamla sekelskifteskolan utanför Kalmar tillsammans med sambon Daniel Fisch:

Vi ville ha ett hus med själ

» Förmodligen var Lovisa Andersson och hennes sambo Daniel Fisch ensamma om att se hur fantastisk den fallfärdiga skolbyggnaden från 1896 var. Lovisa hade hittat huset på Hemnet, som ett bihang till ett mer beboligt hus i Ölvingstorp, en liten by 1,5 mil söder om Kalmar.

– Vi hade letat länge efter ett hus som inte hade renoverats sönder, som hade mycket historia kvar. Vi ville ha ett hus med själ, berättar Lovisa.

Så en höstdag 2019 letade sig ljuset in genom de höga spröjsade fönstren och väckte både damm och drömmar till liv. Det var här de ville bo. Lovisa och Daniel fick köpa den 300 kvadratmeter stora skolbyggnaden för en billig peng. Därefter har all ledig tid hand­

lat om att renovera drömhuset. Tillsammans med dottern Nomi kunde de äntligen flytta in tre år senare, julen 2022.

– Det kanske låter klyschigt men en sådan här grej handlar väldigt mycket om resan. Vi kan titta tillbaka och tänka ”hur orkade vi?” och ”hur kunde vi tycka att det var härligt?”, säger Lovisa som nu kan förstå att folk tyckte de var ”lite knäppa i huvudet”.

– Men jag tror vi hade samlat på oss en så stor längtan för att ta oss an ett sådant här projekt.

BESLUT ATT KÖPA och renovera ett gammalt hus kan i många fall vara betydligt mer emotionellt än rationellt, men Lovisa och Daniel hade både kunskap och erfarenhet. Tillsammans hade

de renoverat två äldre lägenheter och redan som 19­åringar byggde de ett litet hus bredvid Lovisas föräldrars sommarstuga på Öland. Byggnadsintresset var stort och Lovisa jobbade då heltid med inredning och styling hos en mäklarfirma.

Nötta trösklar som vittnar om tidigare generationers flit. En hög bröstpanel som dammats av så många gånger att det satt spår i boaseringen. Knarrande golvplankor och slitna golv, allt sådant är bevarad charm i Lovisas och

Text: Sophie Ekman Foto: Lovisa Andersson

”Det kanske låter klyschigt men en sådan här grej handlar väldigt mycket om resan. Lovisa

Daniels ögon – spår av liv som ger huset sin själ.

– Och det är mycket därför vi ville ha ett gammalt hus byggt med gamla metoder. Jag anser att använder man rätt material får man inte slitage, man får i stället liv och patina på ett sätt som är vackert, säger Lovisa.

I stort sett har de gjort all renovering själva, med hjälp av Lovisas pappa som är byggmästare och rörmokare och elektriker när det behövts. För att kunna bo i skolan har planlösningen anpassats, till

NU & DÅ

Den fallfärdiga skolbyggnaden från 1896 har målats om med linoljefärg och blivit bostad åt Lovisa Andersson, Daniel Fisch och deras dotter Nomi.

LIVSKUNSKAP

exempel har ett klassrum blivit vardagsrum, gymnastiksalen har delats upp i sovrum och biblioteket är numera badrum. Genom hela resan har husets själ fått visa dem vägen. De har inte rivit saker om de inte måste och tagit vara på allt de kunnat och byggt om.

– I vårt hus finns det lister som är skarvade flera gånger. Så gör man egentligen inte i dag. Men det är fint i mina ögon, säger Lovisa, som är noga med vilket material de plockar in.

– Blir det en repa i vårt massiva träbord blir jag inte ledsen, för det är vackra spår av livet som händer. Det blir så mycket lättare att leva i ett sådant hus också, påminner hon.

– Det får hända saker, för det gör inget. Det blir en del av historien i huset.

EN GÅNG I tiden var skolhuset bygdens stolta mittpunkt. Efter renoveringen är det kanske vackrare än någonsin där det står, nymålat i ljusgrå linoljefärg och med nykittade fönster, mellan åkrar, stengärdsgårdar och hundraåriga träd. Det hade tur som försiktigt blivit återställt av människor som värnat om husets historia.

– Hela vinden och hallen är full med meddelanden. Om jag är i källaren och röjer hittar jag alltid något nytt som folk ristat in i putsen, säger Lovisa.

Det är små handskrivna hälsningar från alla som bott eller jobbat i skolan, byggherrar och inte minst barnen som gått där.

– Det är så sjukt att tänka på att de hoppats att någon kommer hitta deras meddelande i framtiden.

Ett fönster i vardagsrummet stod länge öppet under renoveringen och hon återkom ofta dit av olika anledningar. Så en dag när de skulle sätta på fodren igen ser hon plötsligt att det sticker ut en liten lapp.

– Det är en pytteliten hopvikt lapp som det står ”minne” på. I lappen går det att läsa vem som byggt huset, vilket år och vad det kostat. Det är såklart en väldigt betydelsefull lapp.

Med gediget material från olika bortskänkeskök och några gamla garderober byggde Lovisa och Daniel sitt drömkök i en av skolsalarna.

På lappen som satt inkilad i ett av fönstren står detaljer om huset att läsa.

En annan historia handlar om skolflickan Vallis som ristade in sitt namn på väggen år 1925.

– Det var ett ovanligt namn så jag sökte på det på en släktforskningssida i kombination med årtalet.

Det visade sig att Vallis och hennes tvillingbror Kurt varit elever i skolan och Lovisa lyckades senare få kontakt med hennes son som gärna vill hälsa på.

– Jag gillar att kolla tillbaka i tiden, jag tycker man gjorde mycket bättre förr.

I LOVISAS OCH Daniels värld är det inte mycket som är ”gammalt skräp”.

– Det är så kul att utmana sig själv att ta tillvara på saker. Finns det lite spill sätter tankarna igång, ”vad kan man göra? en skärbräda?”, säger Lovisa som alltid haft lätt för att se potential i gamla saker. Som liten fick hon pyssla med sin pappas spillvirke. Han har varit och är en stor inspirationskälla.

– Det handlar nog mycket om kreativitet. Jag tycker det är fruktansvärt kul. Och på något vis blir världen roligare när den är lite begränsad. När jag vet att jag har lite gammal klinker till ett projekt blir det en lek av det hela, en rolig utmaning, säger hon och lyfter stolt upp armarna.

Spår av ett annat liv.

Nu sker bokläsning här.

– Den här blusen sydde jag i dag av en gammal duk.

Lovisa tycker det är sorgligt hur vi förhåller oss till det vi äger.

– Jag vet inte hur det kunnat bli så fel, detta slit och släng. Man kan köpa en tröja för 49 kronor och då ser man inte värdet i att sätta sig ner och laga ett hål. Jag hoppas kläder kommer kosta lite mer i framtiden, då kanske vi försöker laga mer. Vi har ett skevt sätt att tänka kring vår konsumtion, vi måste lära oss att tänka annorlunda, tycker Lovisa som har svårt att köpa något nytt numera.

– Det kan vara lite jobbigt. Men jag köpte nya skor till Nomi för ett tag sedan.

5STEG MOT ÅTERBRUK

Så här får du in mer återbruk i ditt liv, tipsar Lovisa:

Alltmer har miljöaspekten blivit en drivkraft och via hennes Instagramkonto inspirerar hon dagligen till återbruk. Hon försöker få fler att se alla möjligheter.

– Varför skulle någon lyssna på mig om jag säger ”behåll dina gamla fönster”? Men jag hoppas och blir jätteglad om någon tar till sig av det, säger hon ödmjukt.

FÖRUTOM MER ÅTERBRUK i världen drömmer Lovisa om ett orangeri och en lummigare trädgård. Och att renovera klart lärarbostaden på vinden.

– Daniel drömmer om fler djur. Vi har bin och kaniner, så det blir kanske även ankor och höns.

KORT OM

Lovisa Andersson

Ålder: 29 år.

Bor: Ölvingstorp utanför Kalmar.

Familj: Sambo

Daniel Fisch, dotter Nomi, 6 år.

Gör: Fotograf, inredare och kreatör.

Motto i livet: Stanna alltid vid alla loppisskyltar.

Instagram: Lovisafurubo

1

Steg ett är att få in ett nytt tänk i hjärnan. Det finns fler alternativ än att slänga och köpa nytt.

2 Behöver du köpa något?

Få in rutinen att kolla på säljsidorna på nätet först. Eller lägg ut en efterlysning. Allt går att både sälja och köpa på Marketplace. Verkligen allt!

3 Vad gör något till skräp? Bara för att det inte behövs där och då behöver det inte ses som skräp. Sälj, skänk eller hitta en ny funktion.

4 Laga det som går sönder. Och se till att det som kommer in i ditt hem är av hållbara material som faktiskt går att laga.

5 Leta bland grejerna du har hemma och se om du kan hitta en ny funktion eller utseende med hjälp av lite kreativitet.

Sedan saknar vi en lada, och hade egentligen velat ha större tomt, säger hon. Det var huset i Ölvingstorp som fick bestämma vart de skulle flytta. Då hade de ingen aning om platsens och framför allt människornas betydelse.

– Vi förväntade oss inte att den här byn skulle vara så fantastisk. Det finns en så fin gemenskap, och nu börjar vi bli som alla andra här och vill verkligen vara kvar. Hade det inte varit för det hade vi kunnat titta efter ett nytt projekt, för vi älskar att ha att göra. Men känslan är att det inte blir bättre än så här. Det har för många rätt, säger Lovisa.

Hål? Fram med tråd och nål! Foto: ANSONSAW/ GETTY

”Blir det en repa i vårt massiva träbord blir jag inte ledsen, för det är vackra spår av livet som händer.

Klassrum har blivit vardagsrum.

5BÖCKER SOM VÄCKER TANKAR OM TIDEN

Vad sägs om att ta sig lite tid att läsa en bra bok? Här är fem berättelser som alla ger olika perspektiv på tiden och väcker många spännande tankar.

Text: Sophie Ekman

Hundra år av ensamhet

Gabriel García Márquez Wahlström och Widstrand

» I Hundra år av ensamhet bryts tidens regler och generationers öden flätas samman. Denna roman, som vunnit Nobelpriset, tar oss med till den fiktiva staden Macondo. Här får vi följa familjen Buendías livsresa och samtidigt de större historiska och sociala förändringarna som sker i Colombia och Latinamerika. Världar kolliderar, händelser upprepas och öden vävs samman på sätt som får oss att ifrågasätta om tiden verkligen är linjär. En bok som får oss att tänka på tidens komplexitet och dess påverkan på mänskliga öden.

VISSTE DU ATT…

Där pendeln har sitt fäste

Mikael Kurkialas Verbum

» Mikales Kurkialas första bok När själen går i exil har fått många att reflektera över religionens betydelse över tid. Här berättar Mikael om människans behov av en tro, inte minst i vårt moderna samhälle med ekologiska och existentiella kriser. Den fristående fortsättningen Där pendeln har sitt fäste handlar om den goda och hoppfulla platsen, eller tillståndet, dit själen kan återvända. I stället för att tänka kortsiktigt och mest på oss själva, kan vi hitta vårt personliga uppdrag och ta ansvar för den värld vi under en kort tid är en del av. Det skapar hopp om en meningsfull och hållbar framtid.

Om uträkning och omfång 1

Solvej

Balle

Wahlström & Widstrand

Färskt vatten till blommorna

Valérie Perrin Éditions J

» I en fransk by lever kyrkvaktmästaren Violette

Toussaint ett lugnt liv, med en intressant filosofi: ”Efter att grindarna stängts tillhör tiden mig. Det är en lyx att vara ägare till sin egen tid. Det kanske är den största lyx en människa kan unna sig.” Besökare och lokala invånare samlas gärna i hennes kök för en pratstund. Violette är bra på att lyssna. Hon är också bra på att dölja sitt förflutna. När hon börjar hjälpa en poliskommissarie att reda ut mysteriet med sin bortgångna mamma kommer hennes tragiska historia fram. En känslosam skildring om att trots svåra förluster hålla fast vid tron på glädje. Men också om att ta konsekvenser, för är det så enkelt att man kan skaffa sig ett nytt liv?

» ... Solvej Balle, född 1962, försvann från rampljuset sedan hon skrivit ett av den danska litteraturens mest lovprisade verk, Enligt lagens bokstav: fyra berättelser om människan (Trevi 1994). Det ryktades dock länge om att Solvej Balle skrev på den stora romanen. Nästan trettio år senare utkom så den första delen i en planerad septologi, Om uträkning av omfång

Foto: ASMUS OLIVER LEWIS

» Tara Selter lever en lycklig tillvaro med sin man Thomas på franska landsbygden. Men så vaknar hon upp den 18 november, dag efter dag. För henne går tiden, men inte för någon annan. Människor omkring henne beter sig exakt likadant, om och om igen. Men Taras inre landskap förändras, hur hon förhåller sig till sin situation. Hon tröttnar på att återge för Thomas vad de sagt och gjort. Till slut gömmer hon sig i ett rum och skriver boken vi läser. Hur ska hon kunna ta sig ur upprepningen, kan vi som läser hjälpa henne? En hisnande berättelse av danska författaren Solvej Balle, om tiden som gått sönder.

Sanningen om ostrondykerskan

Caroline Säfstrand Forum

» En relationsroman som pendlar mellan nutid och dåtid. Vi får följa författaren Inez som efter att hennes granne gått bort bestämt sig för att döstäda sitt hus och skriva sin sista bok. Men när Inez ramlar och får problem med höften tvingas hon anlita städerskan Meja för att hjälpa henne rensa. Samtidigt som Inez på ålderns höst måste försonas med sitt förflutna, famlar Meja vilset efter en framtid. En udda vänskap uppstår som förändrar bådas liv. Caroline Säfstrand väcker känslor genom att skriva om sådant som skaver i våra liv och gör det svårt att gå vidare.

Frågor i samband med ett dödsfall

När vi drabbas av ett dödsfall i vår närhet dyker många frågor och funderingar upp. Åsa Nilsson

mötte Maria Pettersson som varit präst i 30 år för att reda ut några av dem.

Vilka frågor finns i samband med ett dödsfall?

– Det brukar börja med att en anhörig anmäler dödsfallet till kyrkan eller till en begravningsbyrå. Vi ser gärna att man vänder sig till oss först. Man har 30 dagar på sig att gravsätta eller kremera en avliden, så man har gott om tid att tänka på hur det ska ske. Det finns lite olika val beroende på om den avlidne var medlem i Svenska kyrkan eller inte. Oavsett val, vill

vi att det ska ske på ett värdigt sätt. Ingenting är fel och det är familjen som bestämmer hur det ska ske och får försöka bortse från andra människors eventuella tyckanden. Vad är själaringning?

– Själaringning är en gammal tradition som innebär att man ringer i kyrkklockorna i samband med dödsfall. Förr i tiden ringde man samma dag som dödsfallet inträffat, men numera brukar det dröja någon eller några dagar.

Kyrkklockorna ringer i dag för Svenska kyrkans medlemmar i den avlidnes hemförsamling, om man inte speciellt önskar någon annan kyrka. Vid själaringning står kyrkan öppen för den som vill komma in och sitta ned en stund eller tända ljus.

Vad är tacksägelse?

– Tacksägelse innebär att den avlidnes namn nämns i gudstjänstens förbön och att ett ljus tänds som en symbol för vårt hopp om evigt liv. Därefter ringer kyrkklockorna. De anhöriga bjuds in till tacksägelse vid en gudstjänst i hemförsamlingen, oftast en söndag i nära anslutning efter dödsfallet, men det kan också ske efter begravningen.

– Tidigare var tacksägelsen ett sätt att informera församlingsborna om att en person avlidit, traditionen finns kvar för Svenska kyrkans medlemmar även om de flesta numer får veta på andra sätt att en person avlidit. Det finns naturligtvis inga krav på att anhöriga ska delta, tacksägelsen äger rum ändå.

Hur går en kyrklig begravning till?

– Mest vanligt och praktiskt är att ha begravning kyrkan, men du kan välja en annan lokal eller på kyrkogården. Det finns en viss ordning för en begravningsgudstjänst, men du formar den tillsammans med prästen så att den blir så personlig som anhöriga önskar. Man får träffa en präst och prata igenom hur allt går till och berätta om den avlidne.

Prästen skriver ett så kallat griftetal som prästen håller under begravningsgudstjänsten. Du väljer psalmerna tillsammans med prästen och/ eller kantorn och du kanske vill att någon ska sjunga.

– En begravningsgudsjänst är öppen för alla så familjen kan inte bestämma att vissa personer inte får komma, men de flesta brukar respektera orden ”sker i kretsen av de närmast anhöriga”. En minnestund däremot är en privat stund, där familjen bestämmer vilka som får delta.

VÄND DIG TILL OSS

» Alla är välkomna att vända sig till kyrkan med sina frågor, oavsett om du känns vara nära vän eller på lite avstånd. Du kan vända dig till kyrkan med ett besök för att finna ett lugn och kanske tända ett ljus. Du kan besöka eller ringa oss med dina frågor inför till exempel en ceremoni.

Kyrkan är öppen för alla, oavsett om du är medlem eller inte.

Text: Åsa Nilsson

Maria Pettersson och Åsa Nilsson.

Foto: SUSANNE ENGSTRÖM

Bårtäcke i Brunflo kyrka.

Foto: HANS-ÅKE GRINDE

Tänd ett ljus för någon du saknar.

Foto: MAGNUS ARONSON/IKON

Fortsättning från föregående uppslag

Vad ska man ha för kläder på begravningen?

BIBELORD ?

Allt har sin tid

Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen: en tid för födelse, en tid för död, en tid att plantera, en tid att rycka upp, en tid att dräpa, en tid att läka, en tid att riva ner, en tid att bygga upp, en tid att gråta, en tid att le, en tid att sörja, en tid att dansa, en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar, en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag, en tid att skaffa, en tid att mista, en tid att spara, en tid att kasta, en tid att riva sönder, en tid att sy ihop, en tid att tiga, en tid att tala, en tid att älska, en tid att hata, en tid för krig, en tid för fred.

Predikaren

3:1-8

– Du klär dig i det som du känner dig bekväm i, du kan fråga familjen om du känner dig osäker. Vanligt är svarta/mörka kläder. Vart i kyrkan ska man sitta?

– Bänkraderna längst fram brukar vara reserverade för den närmaste familjen, men det finns ingen regel som säger att det alltid måste vara så.

Får jag skjutsa den avlidne själv till bårhuset?

– Ja, det får du om det sker på ett värdigt sätt.

Jordbegravning eller kremation?

– Om man väljer att gravsätta den avlidnes kropp i en kista väljer man en kistgrav. Du kan följa med kistan ut till gravplatsen vid ceremonin, eller ta adjö inne i kyrkan och sedan gravsätter vaktmästarna utan anhöriga. Som anhörig kan du gå till graven några timmar senare.

– Vid kremation kan du ha begravningsceremonin med kista, och därefter kremeras kroppen och man gravsätter en urna. Man får inte dela på askan och gravsätta den på flera ställen.

Man kan kremera kroppen innan begravningen och då har man ceremonin över urnan. Begravning över urna har blivit vanligare på senare tid som kan avslutas med gravsättning.

Får jag gravsätta urnan själv?

– Ja det får du. Du får inte förvara stoftet hemma, en vaktmästare lämnar ut den eller så hämtar du askan på krematoriet, men du kan ta den till graven själv och sänka den.

– Om den avlidne är kremerad kan du välja kistgrav, urngrav, askgravplats, askgravlund eller minneslund.

Askgravplats är en gravsätt-

VISSTE DU ATT

» ... en gammal sed är att lägga ett bårtäcke på kistan som ett alternativ till blomutsmyckning. I pastoratet finns flera vackra bårtäcken i diverse material, mönster och färger. Vid begravning i våra kyrkor går det bra att låna utan kostnad. Meddela oss om era önskemål direkt eller via begravningsbyrån i god tid.

ningsform som förenar behovet av att veta precis var gravsättningen är gjord med friheten från skötselansvar för gravplatsen. Varje gravplats har en gravrätt som gäller i 25 år. Anhöriga får närvara vid gravsättningen.

– I en askgravlund gravsätts man inom ett område, och en namnplatta som bekostas av dödsboet sätts upp på en gemensam gravvård.

– Minneslund är en helt anonym form av gravsättning. Askan sätts ner på ett område på kyrkogården, där finns en gemensam plats där man kan lägga blommor eler ljus.

– Om familjen inte är överens kring begravning eller gravsättning av en avliden kan man begära medling. Kyrkoherden på den ort den avlidne senast var folkbokförd ansvarar för medling. Om parterna

POSOM STÖTTAR I KRIS

Vid större händelser, olyckor eller katastrofer finns krisgruppen POSOM till vår hjälp. POSOM är en förkortning av Psykiskt och socialt omhändertagande. Gruppen kallas in av räddningstjänst/polis för att stötta och hjälpa vid exempelvis en bussolycka med barn inblandade.

Text: Mikaela Håkansson

» I Sydöstra Jämtlands pastorat finns det tre POSOM-grupper, däribland en i Bräcke kommun.

Här arbetar diakonerna Mona Brink och Katarina Montonen. Katarina har varit med i POSOM i drygt nio år, varav tre år i Bräcke. De träffas cirka en gång per termin i kommunens lokaler i

efter medling fortfarande inte kan komma överens överlämnas ärendet till Länsstyrelsen. Kyrkoherden ansvarar för medling även för icke medlemmar i Svenska kyrkan. – Ibland vill man inte ha någon ceremoni. Då kremeras den avlidne och gravsätts så som familjen önskar. Om en avliden person inte har medel för att täcka kostnaden för en begravning finns det möjlighet att ansöka om bistånd till begravningskostnaden hos socialtjänsten.

– Om den avlidne inte var medlem i Svenska kyrkan kan man ha en borgerlig ceremoni. Den som håller i den är ofta en person från en begravningsbyrå men det kan egentligen vara vem som helst, en vän till familjen eller någon du tycker passar för uppgiften.

Bräcke. Gruppen består av funktioner från hela samhället exempelvis kyrkan, skolan och socialtjänsten.

Enligt Katarina behövs ett organiserat krisarbete eftersom det underlättar vid den praktiska samordningen kring att ha kontakter med anhöriga och öppna lokaler med mera. Hon betonar

Näs bårtäcke ”Himmel och jord” är sytt av Sylvi Nilsson, Fåker.

Foto: HANS-ÅKE GRINDE

Exempel på personliga dekorationer som Jon Olofsson gjort genom åren.

Ett personligt farväl

» En grankvist hämtad från älgpasset, blommor plockade från trädgården eller en hjälpande hand vid kistläggning. Det finns många fina sätt att ta ett sista farväl. En sorgfällig handling/dekoration kan hjälpa oss att uttrycka det vi känner. För Jon Olofsson har det varit viktigt att ta tid för sorgen genom att ordna personliga farväl.

När sorgen drabbar oss rubbas balansen i våra liv. Overklighet och bottenlös saknad. Alla har vi olika sätt att bemöta detta. För Jon Olofsson har ett personligt farväl varit viktigt i sorgeprocessen.

JON ÄR ORDFÖRANDE i kyrkogårdsutskottet i Sydöstra Jämtlands pastorat. När han inte sitter i traktorn och slår hö eller är ute i skog och mark kan vi hitta honom med gitarren till tonerna av Dan Andersson.

Det är lördagseftermiddag och växlande molnighet i Hoverberg. Vi slår oss ner vid en bänk intill viken vid Storsjöns södra spets

DELA SORGEN MED ANDRA

Text: Mikaela Håkansson

VISSTE DU ATT...

särskilt vikten av det psykosociala stödet. Det är viktigt att vara närvarande, lyssna och finnas tillgänglig.

Vad bidrar Svenska kyrkan med i POSOM-arbetet?

Vi bidrar med vår kompetens inom krishantering och psykosocialt stöd. Även efteråt kan vi behöva fortsätta

och samtalar kring sorg och tid. Med genuint Klövsjömål börjar Jon berätta. Redan vid sex års ålder fick han möta döden första gången då en äldre man i en hans närhet dog hemma. Tillsammans med andra upplevelser har detta format Jon.

Han berättar om när han 17 år gammal förlorade sin storebror i en tragisk tågolycka. Vid den tiden arbetade Jon som säsongsvaktmästare på kyrkogården i Klövsjö, vilket gav honom mer tid vid graven. Värdefull tid i sorgearbetet.

FÖR JON ÄR omhändertagandet efteråt viktigt. Han är med och klär den avlidne, bäddar ner i kistan och har gjort flera kreativa kistdekorationer.

– Man ska göra det man orkar själv, inte ha för bråttom. Det behöver få ta tid, ej stressa fram så man ångrar sig, säger Jon och avslöjar att han är rätt tjurig och vill vara med under hela processen.

Mikaela Håkansson

stötta enskilda individer, både personer som är direkt drabbade eller deras anhöriga, säger Katarina.

Diakon Katarina Montonen ingår i Bräcke kommuns POSOM grupp. Foto: ANDERS GUSTAFSSON

» ... vi ibland kan drabbas av väntesorg, det vill säga en känsla av förlust när någon man älskar fått en livsförkortande diagnos. En sorg inför en annalkande förlust. Den sorgen kan vara mycket svår. Efter väntesorg kommer den definitiva sorgen.

I pastoratets sorgegrupper träffas människor för att dela tankar och känslor efter att man förlorat en närstående. Att dela sorgen med någon som förstår och lyssnar kan många gånger hjälpa vidare i sorgearbetet.

» Alla är välkomna till våra sorgegrupper, oberoende av livsåskådning. Grupperna är avgiftsfria och bekostas av medlemsavgiften. Det finns också möjlighet till enskilda samtal med diakon eller präst.

Här berättar diakonerna Ingegärd Olsson och Praba Singham mer om våra sorgegrupper.

Vad gör man i en sorgegrupp? – Gruppen består av 4–6 medlemmar som samtalar och delar sina upplevelser av att ha mist en närstående. Gruppen träffas 5–6 gånger under hösten cirka två timmar per gång. Det är olika teman vid varje tillfälle.

Vilka får vara med?

– Det kan vara en make/maka, syskon eller någon annan person som har mist sin närstående.

Hur gör man för att gå med?

Jon Olofsson, ordförande i kyrkogårdsutskottet i Sydöstra Jämtlands pastorat.

– Diakon eller präst skickar ut inbjudan till den som står som närmast anhörig i vårt register, en tid efter dödsfallet. Dessutom kan alla som själva vill ta kontakt med pastorsexpeditionen, en diakon eller präst och fråga när nästa grupp startar.

Vilka sorgegrupper finns i pastoratet?

– Förutom pastoratets sorgegrupper för vuxna, finns det två specialgrupper med hela Jämtland som upptagningsområde. Dessa grupper är för dem som mist små barn eller någon i suicid.

Varför är det viktigt att dessa finns? – Det är en möjlighet för människor att mötas och dela sin sorg tillsammans. Alla har inte någon att dela sin sorg med och då vill vi finnas där. Vi vet att det kan vara läkande att sätta ord på sin upplevelse och att lyssna på andras berättelser kan ge förståelse för sin egna situation.

Diakonerna Ingegärd Olsson och Praba Singham i Torvalla, Brunflo församling. Foto: PRIVAT

Arbete pågår med ny plan för lokaler

» Redan 2016 beslutades av kyrkomötet att ett gemensamt ansvar ska tas i Svenska kyrkan för fastigheter, kyrkor och ekonomi.

VISSTE DU ATT...

» ... i Arådalen arbetar representanter från stugbyn, samebyn, kapellstiftelsen och intresserade

ideella krafter med ett projekt som genom de åtta årstiderna ska lyfta in samisk konst och musik i kyrkorummet.

Detta ska bli mobila konstinstallationer som sedan kan flyttas till andra platser för att sprida kunskap och prydnad. Den första årstiden, vintern, invigs i Arådalens kapell den 5 januari 2024.

PILGRIMSSATSNINGAR

» Under sommaren har många pilgrimsvandringar genomförts i pastoratet och planerna för nästa sommar är redan igång. Vi kommer att göra vandringar med olika inriktningar längs våra fyra pilgrimsleder: Indalsleden, Kårböleleden, Jämt­Norgevägen och S:t Olavsleden.

Innan dess kommer vi i väntan på barmarksäsong genomföra föreläs­

ningar med anknytning till pilgrim, och aktiviteter på skidor längs våra leder, bland annat i samband med barnens sportlov.

Helena Stridh

För mer information se: www.svenskakyrkan.se/ sydostra-jamtlands-pastorat/pilgrim

Kyrkan äger många lokaler vilket genererar en hög kostnad, något som måste ses över. Detta mynnade ut i att alla pastorat ska ta fram en lokalförsörjningsplan som hjälper till med att hitta en balans mellan de lokaler vi har och de lokaler vi behöver, samt hantera den klimat­ och miljöpåverkan som alla fastigheter genererar.

Den församlingsinstruktion som är under framtagande ska visa vilken verksamhet som ska bedrivas framåt och tydliggöra vilka lokaler som behövs för att främja kyrkans grundläggande uppgift.

Under 2023 har arbetet med att ta fram en lokalförsörjningsplan påbörjats i pastoratet och planen ska vara klar i slutet av 2024.

Helena Stridh

Våra verksamheter för barn och unga

» Att vi får vara kyrka med barn, ungdomar och familjer i vardagen är stort. Kyrkan är ofta bra på att skapa mötesplatser för olika åldrar, och det är så viktigt för oss människor att få känna gemenskap i olika sammanhang. Man får verkligen vara en del av något större.

När kyrkan finns som en självklar del i samhället är det också större sannolikhet att församlingen får bli relevant och viktig för flera.

I Sydöstra Jämtlands pastorat satsar vi på framtidens generation och erbjuder olika barn­ och ungdomsgrupper. Till exempel i Fors

Öppet kyrkis för de allra minsta.

och Ragunda församlingar, en del av östra området, har vi glädjen att erbjuda Öppet kyrkis för familjer med små barn, måndagsförmiddagar på församlingsgården i Hammarstrand. För barn i årskurs

2–3 finns barnkören Lärkorna på måndagar i Fors sockenstuga och Tisdax på tisdagar på församlingsgården i Hammarstrand.

Barn i årskurs 4–5 kan gå på See you på onsdagar, och ungdomar i klass 6–9 kan ses på kafé Kryptan på tisdagskvällar i församlingsgården i Hammarstrand.

Susanne Engström

Läs mer

» Se information om alla våra församlingars verksamheter för små och stora på Sydöstra Jämtlands pastorats hemsida: svenskakyrkan.se/sydostra-jamtlands-pastorat

Foto: HELENA STRIDH

Foto: ANDERS GUSTAFSSON

Foto: STOCKNICK/ GETTY IMAGES

HALLÅ DÄR!

... Lennart Ledin, ordförande i Storsjöbygdens fotoklubb, som anordnar en fotoutställning med temat tid i Brunflo i höst.

Foto: PRIVAT

Illustration: TETIANA GARKUSHA/ GETTY IMAGES

3platser

ATT BESÖKA I ALLHELGONATID

» Under allhelgona uppmärksammar vi de som lämnat oss. Ett tillfälle att tända ett ljus i stillhet och låta våra minnen få liv. Här nedan har vi lyft fram tre pärlor i vårt pastorat som har öppet i allhelgonatid.

Ljungå kapell Nära länsgränsen i vårt östra område hittar du Ljungå kapell, ett litet rött träkapell med gröna detaljer i nationalromantisk stil. På vår hemsida berättar vaktmästare Karl­ Ove mer om kapellet och bygden.

Lockne

Personal kommer finnas på plats ute på Lockne kyrkogård med ljusutdelning, en värmande dryck och ett lyssnande öra. Möjlighet finns att att gå in i den vackra kyrkan.

Klövsjö skogskapell

Under allhelgona står portarna öppna till sevärda skogskapellet i Klövsjö. Fika serveras.

Hitta till oss!

» På vår hemsida hittar du många fler öppna kyrkor och begravningsplatser: www.svenskakyrkan.se/sydostrajamtlands-pastorat/allhelgona

Du tillträdde som ordförande i år, varför blev du det?

– Jag har varit med i klubben sedan 2013 och har sett att det har blivit svårare och svårare att få folk att engagera sig i föreningslivet och så var det i klubben också. Jag tänkte att jag kan väl ta på mig detta, nu när jag inte har kvar de politiska uppdragen. Ja, då kommer frågan vad du har för bakgrund?

– Kan nämna att jag tänkte utbilda mig till pilot i flygvapnet men jag fick avbyta utbildningen men blev sedan navigatör och flög sex år i J32 B Lansen. Efter studier på Umeå universitet kom jag tillbaka till försvaret som ekonom i åtta år och sedan arbetade jag som revisionsdirektör 26 år på regionen fram till pensionen. Efter pensionen har jag varit politiskt aktiv i Liberalerna under tre mandatperioder, med uppdrag både i Östersunds kommun och i regionen.

Nu till fotoklubben. När bildades klubben?

tekniskt och konstnärligt.

– Vi träffas med jämna mellanrum och diskuterar bilder, visar bildspel, bedömer bilder för andra klubbar, förbereder fototeman, utställningar, med mera.

– I klubben förekommer också olika typer av utbildning, inte minst hur man kan arbeta med sina bilder i olika fotoprogram, göra intressanta bildspel ...

– Vi anordnar också fotoutflykter till olika platser runt om i länet, olika teman som vi ska beskriva med våra bilder. Som nu, när vi ska göra en fotoutställning i församlingsgården i Brunflo med temat tiden som grund. Detta är en utmaning.

– Återkommande utställningar är på Jamtli och universitetet.

– Vi deltar också med bilder på tävlingar på både distrikts­ och riksnivå en gång per år. Är det dyrt att vara medlem?

Foto: GETTY IMAGES

– Klubben bildades 1980 och har i dag cirka 40 medlemmar. Medlemsantalet har sjunkit efter pandemin. De som är kvar har dels varit med ganska länge och har ett grundmurat intresse att vara med och diskutera foto en gång per månad. Ett visst nytillskott sker, men vi skulle kunna vara många fler. Vad har klubben för motto/filosofi?

– Att vara medlem i klubben ska ge dig mer fotokunskap och utveckla ditt fotograferande både

FOTOUTSTÄLLNINGEN

» I höst anordnar Sydöstra Jämtlands pastorat en fotoutställning på temat tid i Brunflo församlingsgård intill Brunflo kyrka. Utställningen är ett samarbete med Storsjöbygdens fotoklubb.

– Nej, det är inte dyrt. Medlemsavgiften är 300 kronor per år. Hur ser du på att ha ett samarbete med kyrkan och det tema som vi tagit fram för fotoutställningen?

– Det kommer att bli spännande för det är ett tema som kanske är lite annorlunda än vad vi jobbat med tidigare. Detta gör ju också att man utvecklas som fotograf, just att få prova på nya saker.

Nu blir det ju utställning i Brunflo församlingsgård. Kan ni tänka er att ha utställning på fler ställen än bara i Brunflo?

– Absolut! Kjell Svantesson

När? Start i början av oktober. Var? Brunflo församlingsgård intill Brunflo kyrka.

Varmt välkommen, det är fri entré!

”Spännande med ett tema vi inte jobbat med tidigare”

Allhelgonatid i Ragunda kyrka.

VEM? Lisa Bergvall, 27, från Pålgård, Hammarstrand, gjorde praktik hos Svenska kyrkan i Wien:

Vi lyssnade trots språkbarriärer

» I Ragunda gamla kyrka i Pålgård, träffade jag Lisa Bergvall, 27. Hon är född och uppvuxen i byn, och har tidigare jobbat två somrar som guide i vår vägkyrka. Nu har hon studerat tre terminer på socionomlinjen i Umeå.

”Vi var i Prag med Svenska kyrkan en helg”, berättar Lisa, här framför kyrkan mitt i Pragborgen.

Foto: ASTRID BÖRJESSON LUNKI

Till vänster: ”Lite matlagning i kyrkans kök.”

Till höger: ”Några av alla 400+ semlorna vi gjorde.”

I VINTRAS FICK eleverna chans till frivillig praktik i socialt arbete under två månader, kombinerat med plugg. Lisa tog chansen, och genom tips från kompisar fann hon och en klasskompis sin praktikplats: Svenska kyrkan i Wien, Österrike.

Lite erfarenhet av arbete i utlandskyrkan hade hon redan, efter en två veckors praktik på Gran Canaria för nio år sedan.

I församlingen i Wien deltog de i gudstjänstlivet och i olika träffar för barn och pensionärer.

Höjdpunkter under året är juloch påskbazaren, då det är stort fokus på hantverk och brödbak. Till fettisdagen gjordes drygt 400 semlor!

– Man samarbetar med en annan evangelisk kyrka, där man jobbar mycket för de hemlösa. Fokus var på mat och kläder men några ville också dela med sig lite av sin livshistoria, så vi lyssnade även om

det ibland fanns språkbarriärer, berättar Lisa.

KYRKOHERDE PETER STYRMAN, som kommer från Sollefteå, har ett stort arbetsfält då församlingen sträcker sig över Österrike, Tjeckien, Slovakien och Ungern, så när Peter åkte till Prag så fick tjejerna följa med. Kyrkan har många olika aktiviteter och skapar forum för alla åldrar, med gemenskap och en trygg punkt under hela livet, i både glädje och sorg.

– Vart man sig i världen vänder, så vet man vart det finns stöd att få när man behöver det, säger Lisa.

Susanne Engström

Foto: LISA BERGVALL

HÖSTKRYSSET

JÄMTLÄNDSKT RECEPT I GENERATIONER BAKA MED OSS

Under åren har kyrkoherde Christin Nygren Sundvisson samlat på sig flera recept vid alla goda kyrkkaffen och fikastunder. Här delar hon ett kakrecept som hon en gång i tiden fick från en församlingsbo i Hackås som vann en kakbakartävling med detta recept.

RÄTT SVAR

» ... finns på vår hemsida från den 20 november:

svenskakyrkan. se/sydostrajamtlandspastorat/forsam lingstidningenhela-livet

IMAGES

IMAGES

Picknickar (lagom 1/2 sats)

2 hg smör

2 hg socker

4 hg mjöl

4 hg potatismjöl

2 kkp grädde

1 ½ tsk hjorthornssalt

1 msk vaniljsocker

Gör så här:

» Blanda allt, kvala ut och nagga.

» Ta ut runda kakor.

» Grädda i 200 grader.

Foto: FLOORTJE/ GETTY

Foto: ITEKKK/ GETTY

MEDLEM I SVENSKA KYRKAN

Till stöd för människor och bygden

I Svenska kyrkan finns det plats för dig som tror eller tvivlar. Här äger händelser rum både i glädje och sorg – och livet däremellan. Du är välkommen till kyrkan oavsett om du är medlem eller inte. Här vill vi berätta om allt gott ett medlemskap gör för människor och bygden.

SOCIALT ARBETE

vill bli medlem i Svenska kyrkan

Därutöver är det dop, konfirmation, vigslar och begravningar året om.

LANDSBYGDEN

» Genom lokal närvaro och samverkan med aktörer får vi ett mervärde och kan tillsammans värna församlingarna och en levande landsbygd.

MUSIK

Som medlem gör du det möjligt att vi kan hålla våra mötesplatser öppna och ge stöd och tröst året runt.

PILGRIMSSATSNINGAR

» Vi erbjuder pilgrimsvandringar och underhåller delar av Kårböleleden, Jämt-Norgevägen och Indalsleden.

INTERNATIONELLT ARBETE

» Pastoratet stöttar Act Svenska kyrkan som kämpar för allas rätt till ett värdigt liv.

» Vi gör hembesök hos äldre och sjuka, ger stöd och tröst och har flera viktiga gemenskapsplatser för alla åldrar. Vi satsar på framtidens generation och erbjuder olika barn- och ungdomsgrupper för 0–19-åringar.

Jag är döpt i Svenska kyrkan.

GUDSTJÄNSTER OCH

KYRKLIGA HANDLINGAR

» Varje vecka firar vi olika typer av gudstjänster och vill förmedla hopp.

Jag är döpt i en annan kristen kyrkas ordning.

Jag är inte döpt, men vill bli medlem och önskar undervisning om dop.

» Vi erbjuder ett flertal konserter och har körer för barn, unga och vuxna. Större musikevenemang anordnas som till exempel Musik i sommarkväll och Kulturnatta.

BEGRAVNINGSAVGIFT BETALAR ALLA

vänlig markera de svar och uppgifter som du känner till eller lämna dessa obesvarade.

KULTURARV

Namn:

» En del av kyrkoavgiften går till att bevara våra 41 kyrkor och kapell. De är en del av församlingens och landsbygdens historia, men även del av människors personliga livsberättelser.

Personnr: Adress:

Ja, jag vill bli medlem i Svenska kyrkan

Namn:

» Alla som är folkbokförda i Sverige och har en beskattningsbar inkomst betalar begravningsavgift. Den finansierar kostnaderna för att anlägga och sköta pastoratets 36 begravningsplatser med gravplatser, gravsättning, kremering och lokal för begravningsceremonin.

Postnr/ort:

Var vänlig markera de svar och uppgifter som du känner till eller lämna dessa obesvarade

Jag är konfirmerad i Svenska kyrkan.

❑ Jag är döpt i Svenska kyrkan

❑ Jag är döpt i en annan kristen kyrkas ordning

Tel: E-post:

❑ Jag är inte döpt, men vill bli medlem och önskar undervisning om dop

Jag är konfirmerad i en annan kristen kyrka.

❑ Jag är konfirmerad i Svenska kyrkan

Namnteckning:

❑ Jag är konfirmerad i en annan kristen kyrka

Personnr:

Adress:

Postnr/ort:

Tel:

E-post:

ut blanketten och lämna till någon av personalen i våra kyrkor. Du kan även lämna den i brevlådan utomhus kansliet i Brunflo eller skicka blanketten till: Sydöstra Jämtlands pastorat, Kyrkvägen 31, 834 96 Brunflo

KLIPP UT BLANKETTEN och lämna till någon av personalen i våra kyrkor.

Du kan även lämna den i brevlådan utomhus vid kansliet i Brunflo eller skicka den till: Sydöstra Jämtlands pastorat, Kyrkvägen 31, 834 96 Brunflo

Uppgifterna behöver vi för att kunna registrera ditt medlemskap. När det är klart får du en bekräftelse hemskickad. Information om hur vi hanterar dina personuppgifter och om dina rättigheter enligt dataskyddsförordningen finns på: svenskakyrkan.se/sydostra-jamtlands-pastorat/dataskyddsforordningen-gdpr-

Namnteckning:

Uppgifterna behöver vi för att kunna registrera ditt medlemskap. När det är klart får du en bekräftelse hemskickad. Information om hur vi hanterar dina personuppgifter och om dina rättigheter enligt dataskyddsförordningen finns på svenskakyrkan.se/sydostra-jamtlands-pastorat/dataskyddsforordningen-gdpr

Mikaela Håkansson

Foto: GUSTAF HELLSING/IKON