TIPS FÖR HÅLLBARA RELATIONER
CHRISTINA ANDERSSON:
”Så tycker du om dig själv i befintligt skick”
JACQUES MWEPU, KRIMINALVÅRDSCHEF: ”Jag gör mer
nytta bland de tungt kriminella än som präst”
SLIPP STRESSEN Kom och njut på våra kyrkogårdar
Klimatkrisen – gå från maktlöshet till motivation
in vana trogen vill jag fundera tillsammans med dig som läser detta kring en av många delar av verkligheten som finns fast den inte är bevisbar.
Tänk att få känna värmen från en annan människa. Vad stort det är på så många sätt. Det kan vara så enkelt som en blick som lyser mot mig när jag tappar mitt kreditkort vid kassan i livsmedelsaffären och personen bakom mig räcker fram det. Men ändå är det så stort och möta den blicken från hen som jag inte känner alls. Så kan vi fylla på var och en med olika exempel när vi upplever värme från någon annan människa.
Fast egentligen finns det ingen värme som vi kan känna från någon eftersom den inte är bevisbar, eller hur var det nu igen? Kärlek finns ju inte heller eftersom den inte är bevisbar.
Fast egentligen kan du inte bevisa för mig att du njuter. Låt oss ta nästa steg. Jag måste tillbaka till den verklighet som inte kräver prövbara bevis för allting. För jag hör till dem som tror att även vetenskapen utvecklas och därför är inte ens de vetenskapliga sanningarna från 1920 som fortfarande gäller särskilt många.
VÄLKOMMEN IN I den verklighet som är större än de prövbara bevisen. När jag stiger in i denna del av verkligheten tar jag med mig mitt förnuft som utvecklats mycket tack vare den så kallade bevisbara verkligheten, för om allt blir till känslor utan förnuft så tippar verkligheten över åt andra hållet. Samtidigt har också förnuftet sina gränser. Värmen du känner från en annan människa – tänk vad det betyder mycket. Tänk att få ge värme till varandra! För mig handlar den kristna Påsken om detta under. Kärleken vänder åter – Kristus allt förvandlar – det nesligaste avrättningsinstrument förvandlas till en hoppets, kärlekens och försoningens symbol.
Åke Edvinsson skaldar i vad han kallar för Hoppets sång:
Kan du se att natten börjar ljusna att solen finns bakom där bakom bergen Att hoppet som vi har är en sann dröm
Foto: MLADEN ZIVKOVIC/ GETTY IMAGESVärmen du känner från en annan människa – tänk vad det betyder mycket.
Redan en av Jesu lärjungar, Tomas, var inne på den linjen när han tvivlade på Jesu uppståndelse och sade att om han inte får se hålen efter spikarna, med mera, så kunde han inte tro. (Johannes evangelium kap 20:24-31.) Tomas efterfrågade bevis för att tro.
TÄNK OM LIVET handlar om att leva utan bevis. Ett liv utan garantier för någonting. Utkastad i en rymd där jag sprattlar lite under några år och sen är allt slut. Vad jag företar mig spelar ingen roll – ödet har lämnat ut mig till meningslösheten. Eller så söker jag en livsmening på något sätt. En livsmening som kan se väldigt olika ut.
Njut av maten du äter oavsett om det är enkel mat eller lyxmat. Njut – det är det enda som ger livet mening att njuta av maten. Gläd dig över att maten är bevisbar.
Kan du känna strålarna som värmer att det smälter allt det frusna, att de ger jorden liv och fyller våra kroppar med kärlek
Kan du höra hur det sjunger att sången alltid levat och lever nånstans inom oss alla som ett frö gömt i jorden
Vi är nära vi är i varandra vi är havet, himlen, vinden och jorden, vi kan börja gå på vägen vi är inte längre vilsna.
Vi vet riktningen, vi är nära.
I den verklighet som vi var och en har att leva räcks oss undret om förvandling in i vår egen verklighet. En förvandling där det mesta är som vanligt mitt i de många motsägelsernas liv, men där mitt sätt att se på alltsammans kan förvandlas när Kristus får vara med. Kristus som räcker oss bröd och vin för dig utgivet. Christian Sandblom Kyrkoherde
”Välkommen in i den verklighet som är större än de prövbara bevisen.
Webben: svenskakyrkan.
se/tenhult
Instagram: svenska_ kyrkan_tenhult
Facebook: Svenskakyrkan
Tenhult
Din församling
4 Kyrkogårdar
Dan, Fredrik och
Daniel gillar jobbet
på kyrkogården
6 Krönikor
Tema värme
10 Vänd maktlösheten över klimatkrisen till motivation
Porträttet
16 Jacques Mwepu, kriminalvårdschef
”Vi behöver måla upp nya bilder av det goda livet”, säger biskop Andreas Holmberg, vars hjärtefråga är klimatet.
Foto: MAGNUS ARONSSON
Onsdag 24 maj
Rogberga kyrka
18.30 Urban Gärdborn Flygel.
Onsdag 7 juni
Öggestorps kyrka
18.30 Erik och Ullis Holke Sång och gitarr.
Midsommarafton
Rogberga kyrka
16.00 Jill Svensson och Jozsef Szaller Sång och flygel.
Onsdag 16 augusti
Öggestorps kyrka
18.30 Isac Johansson, Lydia Egerhag och Ellen Bertilsson Sång, fiol och kornett.
Redaktionen: Christian Sandblom, Greger Larsson och Sophie Torrealba Webb: www.svenskakyrkan.se/tenhult Adress: Rogberga-Öggestorps församling, Myrstadavägen 19, 561 60 Tenhult
Kontakta oss!
Expeditionen: 036-39 06 80
Telefontider då det är säkrast att nå oss: vardagar måndag, tisdag och torsdag klockan 10–12 samt onsdag klockan 13–15.
Onsdag 30 augusti
Rogberga kyrka
18.30 Emy Stahl och Alva Stahl Sång och flygel.
Kyrkoherde Christian Sandblom:
036-39 06 81, 070 293 66 50
Kyrkogårdsföreståndare
Dan Lundstedt:
036-39 05 92, 070 649 25 63
E-post: tenhult@svenskakyrkan.se
Produktion: Verbum AB
Ansvarig utgivare: Martina Croner martina.croner@verbum.se
Tryck: Stibo Complete Katrineholm, 2023. Distribution: Postnord
Omslagsbild: Mikael M Johansson
på kyrkogården:
» På de två kyrkogårdarna i församlingen, i Rogberga och Öggestorp, arbetar Dan som kyrkogårdsföreståndare på heltid och två säsongsanställda kyrkogårdsarbetare, Daniel och Fredrik. Dan är inne på sitt sjunde år, Daniel gör sitt fjärde år och Fredrik är ny för året.
I sommar kommer det komma tre till fem sommarjobbare som sammanlagt jobbar cirka tjugo veckor för att kunna säkerställa trivseln på kyrkogårdarna under semesterperioden.
Vad händer på kyrkogårdarna i sommar?
– Det större arbetet som vi håller på med nu är arbetet med att föryngra häckarna på kyrkogårdarna. Detta kommer att pågå under de närmaste åren på Rogberga kyrkogård. Vi gör det för att häckarna
ska bli täta och finare på sikt samt att de ska kunna överleva längre. Parallellt med detta sker det underhållsbeskärning av alla träd på kyrkogårdarna under året.
– Det är en gammal tradition att ha träd på kyrkogårdarna. Det är vackert, men framför allt är det för att rama in kyrkogårdarna och den vigda jorden.
Detta lagstadgades 1815. Martin Luther menade redan på 1500talet att man borde flytta ut kyrkogårdarna från stadskärnorna för att undvika eventuella föroreningar i dricksvattnet. Vad händer mer?
– Vi har underhållsplaner för både Rogberga och Öggestorps kyrkor och kyrkogårdar, de åtgärder som finns där följer vi konti
nuerligt upp. I dessa mål finns det bland annat dränering av Rogberga kyrka för att leda bort regnvattnet från kyrkans grund och därmed förbättra miljön under kyrkan, till exempel när det gäller olika sorter av mögelsvampar.
– I förlängningen ska dessa åtgärder även leda till mindre energiåtgång än den vi har i dag.
ANDRA ÅTGÄRDER SOM ska genomföras under året är målning av fönster och dörrar på Öggestorps kyrka, samt diverse yttre målningsarbeten på Kyrkans hus. Enligt underhållsplanen ska även bårhuset på Rogberga kyrkogård renoveras under 2023. Hur arbetar ni på kyrkogården för att nå målet att bli fossilfria?
– Vid varje nytt inköp arbetar vi med att se vilken klimatpåverkan som det har. Vi tittar just nu på hur vi kan installera solceller samt hur vi kan hitta en hållbar energiplan för framtiden. Målsättningen är att vi ska vara fossilfria och klimatneutrala år 2030. Det vi redan har börjat med är inköp av robotgräsklippare och elektriska verktyg som häcksaxar, grästrimmrar, lastmaskin.
– En annan aspekt på att använda eldrivna verktyg, förutom miljövänligheten, är att vi får en mycket bättre arbetsmiljö för vi slipper vibrationer, ljud och avga
ser, och hantering av bensin och diesel.
MEN VAD ÄR det bästa med kyrkogårdarna, enligt de som tillbringar sina dagar där?
Fredrik berättar att när han kommer till jobbet är det som att all stress i livet rinner av och man hittar ett lugn och en inre frid. Dan och Daniel fyller i att alla är välkomna till kyrkogårdarna även om man inte besöker graven till
Daniel (överst) och Fredrik (underst) är säsongsanställda kyrkogårdsarbetare.
Till Rogberga kyrkogård (stora bilden) och Öggestorps kyrkogård (lilla bilden) är alla välkomna. Varför inte ta med en fika och avnjuta den här?
Foto: SOPHIE TORREALBA
någon anhörig eller bekant så kan man komma till kyrkogården för att stanna upp i livet, njuta av miljön och utsikten, titta på karparna i dammen eller varför inte ta med en fika och avnjuta den här.
MÅLET MED VÅRA kyrkogårdar är att man ska kunna komma och ta del av lugnet och miljön, och att kyrkogården kan ska kunna få vara en mötesplats för människor som vill reflektera över större perspektiv. Som kyrkogårdsarbetare möter man många människor, flera säger bara hej och andra gärna stannar till och pratar med om både stort och smått.
Välkommen till Rogberga kyrkogård och Öggestorps kyrkogård!
”Målsättningen är att vi ska vara fossilfria och klimatneutrala år 2030.
Jag hör till det badande släktet, och om just värme kommer kan det bli dopp (oftast kallt) i slutet av april för att sedan fortgå in i september. Kanske i Tenhultasjön.
Narcisserna blommar i dag till vår fägnad och njutning.
Svalornas höga flykt ger vårt hjärta frid. Det luktar björklöv, det luktar skolavslutning och Den blomstertid.
Den försvinnande dagen då droppen i daggkåpan glimmar och det svävar konvaljdoft i brisen mot Ålands hav borde vi alla ha plikt att i åtta timmar njuta av.
Alf Henrikson, versmästaren från Huskvarna, hatade snö, mörker och kyla. Älskade sol och värme desto mer. Värme. Ordet fyller också mig med glädje. Hör till det badande släktet, om just värme kommer kan det bli dopp (oftast kallt) i slutet av april för att sedan fortgå in i september. Kanske i Tenhultasjön.
Samtidigt: för de flesta här på jorden är värme mer hot än löfte. Mars må har varit kall i vårt kyliga nord. Globalt däremot rekordvarm.
I början av mars publicerade FN:s klimatpanel, IPCC, en ny rapport. Tiden för att ställa om så att den globala värmeökningen begränsas krymper alltmer. Kommer målet på en ökning med 1,5 grader att hållas? Krafttag behövs – både internationellt, i Sverige och på det personliga planet. Tyvärr går utvecklingen åt fel håll på många men, som väl är, inte alla områden. Regeringens eget klimatråd var någon vecka efter IPPC inte nådig i sin beskrivning av den politik man är satt att granska.
VI SER REDAN konsekvenserna av uppvärmningen. Extremväder blir vanligare. Torrsommaren 2018 är i färskt minne, liksom de förödande skogsbränderna. Ändå lär Sverige komma relativt lindrigt undan jämfört med länder längre söder ut. Översvämningar i Tyskland och uttorkade flodbäddar i Italien är något vi också minns.
När jag skriver detta är det tidig påskafton. Temperaturen ute ligger runt tre. Brr. För några dagar sedan kom det snö igen. Mars har i Sverige varit rekordkall
VÅREN LÅTER SIG dock inte hejdas. Ljuset återvänder och i går blev det lunch i solen mot varm vägg. När jag vaknade i morse möttes jag av en intensiv fågelkör: Kvillrande rödhakar, trastar flöjtar av skilda slag. Gransångarens filande. Bofink och nötväcka. Ringduva.
Mänsklig värme är en överlevnadsfaktor. Barn som inte känner närhet förtvinar bokstavligen och dör.
Var kommer mat att kunna produceras? Hur många klimatflyktingar kommer att söka sig norrut? Hur mycket metangas kommer Sibiriens permafrost att läcka om den börjar tina på allvar? Kommer havsnivåerna stiga så att både storstäder runt om i världen och önationer i Söderhavet översvämmas?
Man kan bli dyster för mindre.
Å andra sidan: mänskligheten har hittills visat stor förmåga att klara utmaningar. Att vaccin mot coronaviruset togs fram rekordsnabbt är ett färskt exempel. Saker går att lösa – om man vill.
Värme. Till glädje och njutning. Men också dödlig fara. För, som någon klok konstaterat: evig sol ger öken.
Erik Lindfelt”Vi ser redan konsekvenserna av uppvärmningen.Foto: LARSOLOF ROSELL/ MOSTPHOTOS
Jag sitter och bläddrar i en bok som 1949, alltså tio år efter min födelse, gavs ut under titeln Rogberga socken. Författare var Thure Ström. Han omhändertogs, nyfödd, med stor moderlig värme och kärlek i ett soldattorp som tillhörde korpralen J V Ström. I familjen, där mor Anna och fem vuxna söner levde, blev han den sjätte sonen.
Bostadens eldstad, uppmurad i ett hörn i det rum som var det enda att bebo i nedre våningen av huset, utgjorde källan till uppvärmning för alla i familjen, dygnet runt, sommar som vinter.
Det var bara under den varma årstiden som de vuxna pojkarna kunde sova uppe på det enkelt hopsnickrade loftet. Med åkarbrasor höll man sig vid behov varm utomhus. Inomhus kröp man intill den öppna spisen som var en nödvändig källa för livsuppehället, för undvikande av sjukdomar och för det som vi i dag tar för givet, viss form av trivsel och välmående i det karga livet i soldattorpet.
Värme! På eldstaden lagade man sin knappa ranson av mat tillredd av egenodlade råvaror. Utan värmen fungerade inte livet i den lilla stugan.
DEN FYSISKA VÄRMEN, den vi känner när vi lägger handen på elementet under fönstret, är uppenbar och i mångas tycke självklar och högst angenäm. Solens varma strålar på sommaren är något de flesta av oss uppskattar.
Den mänskliga inre värmen, den vi generöst kan ge våra medmänniskor, den vi i en omfamning kan dela med oss av till vår nästa, borde vara lika självskriven i den spontana kramen som en uppmuntrande nick, en gest av vänskap, av kärlek.
Emellertid hände något i vår värld; den förhatliga coronan ställde sig i vägen när vi skulle kramas! Lyckligtvis finns en helt smittofri variant av förmedling av värme, texter vi kan läsa i vår Bibel och i vår Psalmbok.
Ja, slut dem i famnen, i friden, och fyll deras hjärtan med fröjden att vi, deras vänner ur striden, skall bärgas åt Herren i höjden. (Psalm 163, v.6)
Eller i andra välkända och, för många, inlärda ordalag;
Den mänskliga inre värmen, den vi generöst kan ge våra medmänniskor, borde vara lika självskriven som en uppmuntrande nick, en gest av vänskap, av kärlek.
Foto: ALEX & MARTIN/IKON
Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är, vart jag mig i världen vänder står min lycka i Guds händer… (Psalm 193)
För att i andra ordval omslutas av:
Så går jag nu till vila trygg som fågeln i sitt näste, ty Du, min Gud, som är mitt skydd, Du är min vän, Den bäste! (Psalm 749, v.1)
I soldattorpet bidrog mor Anna med det hon fann enande, läkande och mentalt ”mättande” genom att förmedla den värme hon läste om i sina mycket nötta källor; Bibeln och Psalmboken.
Pojkarna bads sitta ner på bänken och lyssna noga, att titta bort och verka ointresserad gick inte an. Detta var den värme Anna kunde ge, en andlig, tröstande och hoppingivande sådan. I sin psalmbok läste hon också för pojkarna, någon gång:
Var är den Vän som överallt jag söker?
När dagen gryr, min längtan blott sig öker; när dagen flyr, jag än ej honom finner, fast hjärtat brinner. (Psalm 305 A)
I DAG, EN vårdag i april, är värme ett ord, ett begrepp, som tydligare än på mycket länge får sin rättmätiga betydelse och innebörd.
Vi lär oss dagligen hur personlig värme påverkar en relation, hur den än uttrycks. Vi lär tyvärr även hur avsaknaden av värme blir till oenighet, avundsjuka och i den yttersta konsekvensen, krig. En varm kram vid framkomsten till det land till vilket man tvingats fly är i sanning en förutsättning för vad ett välkomnande skall innehålla.
I bjärt kontrast till kylan hos den krigshetsande demon som, iskall i sina sinnen, våldför sig obarmhärtigt, blir värmen i mottagandet av gudomlig karaktär.
Ack, när så mycket skönt i varje åder, av skapelsen och livet sig förråder, hur skön då måste själva källan vara, den evigt klara! (Psalm 305 A)
Ingemar Ström
F I RA S F RI TZ I RÖVARDOTTER SKINN
LITEN GÖPA
ELLER HOTELLHALL
KERUBEN
GOLA
PASSAR FÖR DOPP LUFTVÄGSBESVÄR SPELAT IN
BEN IBLAND VÄNDER SIG TILL GUD
DÖNAS
SLASK
MUNDIARRÉ
BURGEN
UNDERBEN
VET EN DEL OM
SAMSPELET MELLAN ORGANISMER HYFS GÖRS DET
IBLAND
BREDVID
MUN
GÖRA
INGENTING TUSEN
I KYRKA OCH HAGE
INFALLER ALLTID PÅ
SOMMAREN
SKRED
BLIR AVBILDAD ÄR
STRUTSLIK
GREKISK BOKSTAV ORÖRLIG
TV-KANAL FÖR UNGA MITT I PANNAN
LIGGER UNDERLÄGSEN I
JENNY SOM SJÖNG
BESTÄMMER EN BOK
MJÖLMAN NUMERÄR
DESS MOBILER ÄR SPRIDDA ÖVER VÄRLDEN HOA RE
SPORRAR
APOSTLAHÄSTAR
ANNO
DOMINI
VAR MED
PÅ ARKEN
" N Näär r j a ag g h ö r t r asst t e n s k l a ar r a sån n g , n ä är r l ä är r k a an n a aaaaaaaaaa a a aaaaaaa a l å ån n g
h ö g t o v a an n f ä äl l t o c h b bac c k a ar , d å k a an n j a ag g i c k e t i g a s st t i l l .
M Mi i n G Guud d , s så l ä än n g e j a ag ä är t i l l
f ö r l i v e t j a ag g d i g t a ac k a ar r . "
TÅGA
VAR MED PÅ
FÖRKLARINGSBERGET
ÄR JU
MÅNGEN
ROLIG HISTORIA
TOKERI
TROSSATS
VÅGBRYTARE
LEDER EN EBBA
GOJA
PÅ NYA
ZEELAND
SVULST
INFRARÖD
KADAVER
”Rikta stöttande ord du skulle säga till en vän, som är i en stressfylld situation, till dig själv”, tipsar Christina.
Foto: INGRID BACKMAN
för en svår situation
Genom att träna upp din självmedkänsla och bemöta dig själv med värme – lär du dig må bättre.
» – Det kan låta så lätt att vara snäll mot sig själv, men att stå vid sin egen sida i med- och motgång är utmanande, säger Christina Andersson, legitimerad psykolog och medicine doktor vid Karolinska Institutet.
Hon har skrivit tre böcker om självmedkänsla, och forskar om compassionträning, en alltmer populär terapiform. Studier visar nämligen att regelbunden träning i självmedkänsla ökar välbefinnandet samt minskar stress, ångest och oro.
BÅDE SJÄLVKÄNSLA OCH självförtroende stärks när vi lär oss hantera utmaningar med mer närvaro och förståelse – utan att fastna i ångest och självkritik.
– Vi är alla människor med en
inneboende önskan att må bra och vara lyckliga. Men sorger och utmaningar är en del av livet. Genom ett förhållningsätt med vänlighet och medkänsla blir allt mer umbärligt. Att i en svår stund fråga sig ”vad behöver jag nu för att skänka värme och välvilja till mig själv?”, säger Christina.
Vad är skillnaden mellan självmedkänsla och självkärlek?
– Självmedkänsla handlar om ett förhållningssätt till dig själv när du inte mår bra. Självkärlek är olika positiva känslor och något vi strävar efter att ha hela tiden. Samtidigt kan det vara lättare att ha genuin självkärlek om du utövar självmedkänsla. Då ger du dig självkärlek även i de svåra stunderna, och inte enbart när du tycker att du gjort något extra bra, förklarar Christina.
Varför är det så svårt att behandla sig själv lika omsorgsfullt som man behandlar andra?
– En del har det automatiskt i sig. Vi får trygghet från uppväxten och lär oss ta hand om oss själva. Men många använder självkritik som en form av problemlösning.
”Skärp till dig! Så där skulle du inte gjort!” Denna inre röst, som vi tror är hjälpsam, skapar inre stress. Liksom att vi har attityden ”Du kan fixa det här! Lös det!”. Men vissa saker kan vi inte fixa, att faktiskt bara vara med det som är, förhålla oss med kärlek, då blir det lättare, säger Christina.
ATT JÄMFÖRA SIG med andra genom sociala medier är också något som kan skapa självkritik. Även här gäller att visa självmedkänsla, för sin egen skull men också för bättre relationer.
– Om du kan tycka om dig själv i befintligt skick blir det lättare att tycka om andra i befintligt skick.
Mår vi bra har vi mer plats för att ta in andra människor. Du blir mer öppen och närvarande, kan på riktigt njuta av solen, känna vinden – i stället för att fokusera på det negativa och orosmoln.
Sophie EkmanF örståelse Var medveten om din situation (trött, ensam, orolig) och hur den kan påverka dina tankar, känslor och beteenden. Förlåt dig själv.
A cceptans Acceptera situationen, utan att döma eller leta förklaring.
V ärme Ge dig själv emotionell och fysisk värme (en kram, ett samtal med en vän, en kopp te eller en filt).
Vänlighet Var snäll mot dig och slå inte på dig själv när du redan har det jobbigt.
Ålder: 43 år.
Gör: Psykolog, forskare, föreläsare och författare.
Böcker: Compassionfokuserad terapi, Compassion
effekten, Yogahjärnan och Konsten att vara snäll med sig själv
(kommer snart).
Motto i livet: Tillit.
Instagram: Compassionlifestyle
Omsorg Ge dig själv omsorg. Fråga: vad behöver jag för att känna mig trygg och lugn?
om dig själv i befintligt skick
Den globala uppvärmningen fortsätter och larmrapporterna duggar tätt. Men än är det inte kört, och du kan bidra. Kom ur känslor av ångest och maktlöshet och hitta hopp och motivation i stället.
Text: Linda Newhamn
Illustration: Sophie Ekman
nnu en dag i solen! Ja, en varm sommardag kan kännas ljuvlig för en halvårsvis så frusen svensk kropp och själ.
Men i nästa tanke blir du skamsen, för den extrema sommarvärmen är ju också ett tecken på något. På en klimatkris som inte längre är i annalkande, utan redan här. Enligt FN:s klimatpanel har de senaste fem åren varit de varmaste sedan åtminstone 1850. Och skogsbränder, kraftiga regn, översvämningar, smältande isar och utdöende djurarter är tecken på det. Så kanske är det inte så konstigt att många svenskar känner en stark oro för klimatet. Ja, till och med ångest.
– Till skillnad från mycket annan ångest, som rädsla för höga höjder eller torgskräck, är den en rädsla för något reellt. Det är en fullkomligt rimlig och sund reaktion på det hot vi faktiskt står inför. Så det är bra att vi reagerar, det är en rimlig respons, säger klimatpsykologen Kali Andersson.
Problem med känslor som ångest, rädsla och sorg är att de kan få oss nedstämda och handlingsförla-
made. Man riskerar att fastna i ältande eller känna hopplöshet inför framtiden.
– Vi översköljs av fakta om artutrotningen, de smältande isarna och uppvärmningen, och på ett sätt är fakta bra, det gör oss medvetna, men man hamnar lätt i en känsla av maktlöshet. Vad ska lilla jag göra åt det här?
Så hur vänder du då på detta? För vi har fortfarande en chans att bromsa den värsta förstörelsen. Hur omvandlar du ångest och ältande hemma i soffan till hopp som övergår till aktivitet och nyttiga handlingar?
– Om man tittar på hoppforskningen, så är hopp inte en känsla på samma sätt som glädje eller ilska, utan mer ett beteende. Hopp är likt motivation en framåtrörelse.
Hoppfulla människor har också vissa saker gemensamt; de kommer på lösningar för förändring och jobbar sedan för att uppnå mål. Görandet ger dem självförtroende, en känsla av att det spelar roll vad jag gör, vilket innebär att de fortsätter agera. Och om något inte fungerar, så har de förmågan att inte deppa ihop utan testar i stället något annat.
– De är också bra på att be om hjälp, vilket är bra, för när vi gör saker tillsammans har vi större benägenhet att lyckas. Där kan man också se att hopp smittar. På samma sätt som människor som känner hopplöshet dras till andra som också gör det, och bekräftar varandras världsbild, så kan hoppfulla personer stärka varandra.
Kali berättar att hon ibland får höra ”jaja, att vara hoppfull är väl en klassfråga”. De menar att priviligierade personer som haft det enkelt är mer hoppfulla,
”Hopp är inte en känsla på samma sätt som glädje eller ilska, utan mer ett beteende. Hopp är likt motivation en framåtrörelse.
för de har fått positiv feedback på att det lönar sig att försöka agera.
– Delvis är det så, men hopp är också något man kan träna upp.
Viktigt i sammanhanget är att se upp för det falska hoppet. Det handlar om tendensen att tänka att ”om jag bara tänker positivt, så kommer allt att ordna sig” eller ”om jag ber eller mediterar, så kommer goda krafter att sprida sig”.
– Det blir ett sätt att legitimera att inte göra något. På sistone har jag också hört i andliga kretsar att man måste börja med sig själv. Man ska själv bli hel och ren inombords först, för att sedan kunna göra något gott. Det tror jag är helt fel. För när vi börjar agera tillsammans jobbar vi samtidigt på oss själva. Det är helande att tillsammans med andra vara med och läka relationen till jorden, att få bli mer respektfull och kärleksfull mot naturen och andra människor.
Ett annat falskt hopp är en överdriven tro på tekniken, där du tror att tekniken kommer att lösa alla våra klimat- och miljöutmaningar. Snart kan vi ju fånga in koldioxid och fixa grönt stål.
– Tekniska lösningar är viktiga, men tekniken löser långt ifrån allt. Vi i västvärlden måste ändra vårt sätt att leva.
Kali säger att hon ibland stöter på personer som verkligen inte lutar sig tillbaka, utan är ständigt aktiva på alla plan för att minska sitt och andras klimatavtryck, men som trots engagemanget är stressade
”Det positiva är att hopp är något man kan lära sig, och precis som hopplöshet är hopp smittsamt”, säger klimatpsykologen Kali Andersson.
och ångestfyllda. Som psykolog känner hon då en varningsflagg.
– Hos vissa handlar det om att man undviker att sörja, de använder sig av aktivism och handling som ett sätt att undvika sina känslor och fly obehaget. Det fungerar på kort sikt, görandet känns meningsfullt, men när du varvar ner kommer känslorna tillbaka. Sättet att bearbeta dina känslor är att faktiskt våga möta dem.
Kali har också märkt att vi tenderar att rikta lösningarna mot oss själv, vi försöker skapa förändring genom att sluta flyga, sopsortera och välja vegetarisk mat. Det är inte så konstigt, för vi uppmanas att minska vårt plastberoende och se över biffen, bilen och bostaden. Du gör ditt bästa, men det känns ändå inte tillräckligt bra i själen.
– Inte ens genom att bli den bästa miljöängel kan du ändra på detta, för vi lever i en värld där hundra stora företag släpper ut över 70 procent av all koldioxid. Så vad är lösningen?
– Att gå samman, och rikta fokus mot att påverka makthavare, ledare och storskalig omställning. Fördelarna med det är flera. Dels får vi större påverkanskraft när vi går ihop och jobbar tillsammans. Dels slipper du känna dig ensam i det här stora svåra. För när det kommer till att hantera livet är gemenskap väldigt viktigt. Det vet man inom kyrkan, där förstår man betydelsen av snacket på kyrkbacken, att vara del av ett socialt kit.
Att fastna i ångest hjälper vare sig dig eller planeten. Här är psykologen Kari Anderssons fem tips på hur du omvandlar ältande och ångest till handlingskraft.
Pausa från nyheter ibland
» Insikt och kunskap är viktigt, men att låta sig översköljas av dåliga nyheter kan sänka din sinnesstämning. Se upp om du har en tendens att ”scroll-missbruka”. Fundera på hur mycket negativa nyheter du klarar av, och välj vad du tar in.
Tillåt känslorna
» Sättet att bearbeta känslor är att möta dem. Kanske känner du sorg över det vi redan har förlorat och att världen framöver kan se annorlunda ut. Tillåt dig att sörja.
Ilska är en annan vanlig känsla som vissa människor har problem med. Visst kan ilska vara en destruktiv känsla, men den kan också vara konstruktiv,
Kali Anderssonhjälpa dig att sätta gränser och motivera dig till att vilja förändra. Att slå eller skälla ut någon är naturligtvis fel, men att känna känslan är inte farligt.
3Gå ut och gå samman
» Bästa sättet att hantera klimatångest tycks vara att agera. Medierna uppmanar oss ofta att rannsaka oss själva och se över våra utsläpp. Att leva så perfekt som möjligt kan lindra tillfälligt, men också ge en känsla av att du är ensam med ett stort problem. Och ska vi vara ärliga så har vissa saker du gör därhemma en försumbar effekt. Nej, klimatkrisen löser du inte på egen hand. Så bryt ensamheten, gå med i en grupp och agera tillsammans med andra. En stark gemensam röst hörs bättre.
4Samla kraft i humorn
» Ett sätt att hantera jobbiga saker är att få skratta åt eländet. Människor har i alla tider skrattat åt det som är svårt, som ett sätt att hantera problem. Det handlar inte om att du ska skratta bort problemet, bara om att få en ventil, där lite oro och ångest får pysa ut.
5Ta mental semester
» Ett sätt att undvika att fastna i undergångstankar, mönster där du bara tänker och ältar de stora frågorna, är att varva acceptans med mental semester. Det är okej att koppla bort detta ibland och bara vara, umgås med familj och vänner, skratta och samla kraft.
» Redan när Andreas Holmberg vigdes till biskop i Stockholms stift 2019, sa han att vår tids stora ödesfråga är klimatet. Nu lyfter han ämnet igen i boken Gud såg att det var gott. Att vara människa och kyrka i klimatnödens tid, där han ger oss nycklar till hur vi kan hantera frågan.
– Klimatkrisen är den största gemensamma utmaning som mänskligheten stått inför. För mig är det uppenbart att vårt sätt att leva undergräver förutsättningarna i vår samtid och för kommande generationer, men också för våra medvarelser. Som kristen är det min övertygelse att Gud inte bara bryr sig om människan, utan älskar hela vår värld, också myror och maskar.
Hur känner du själv inför klimatkrisen?
– Jag känner sorg. Och att tillåta sorgen och ta den på allvar tror jag är en av nycklarna till att hantera det här. Själv känner jag en sorg över sådant som redan har eller håller på att gå förlorat av den här sköna skapelsen. Men jag känner också en frustration och vrede över att vi har all den här kunskapen men inte gör mer.
Du skriver att förundran är viktig att ha med sig i detta. Varför?
– Jag tror att fascination och förundran kommer åt oss på ett djupare plan. Hårda fakta verkar inte få oss i tillräcklig rörelse, där
”Vi behöver måla upp nya bilder av det goda livet”, säger biskop Andreas Holmberg som har klimatet som hjärtefråga.
Foto: MAGNUS ARONSON
Gud såg att det var gott. Att vara
människa och kyrka i klimatnödens tid
Andreas
Holmberg
Verbum
kan förundran vara till hjälp. Som när min fru häromdagen berättade om hur daggmaskar kan leva i tio år, och är livsviktiga för ekosystemet då de syresätter jorden och bryter ner växtdelar. Eller förundran över den vackra fågelsången, som man vill bevara.
Tacksamhet är för dig en annan viktig nyckel i relation till klimatkrisen. Berätta!
– Det hetsiga springet, där vi jagar större, snabbare, dyrare, oftare, är ett slags slaveri som inte gör oss lyckliga och tär på jordens resurser. Om vi i stället odlar vår tacksamhet, och finner glädje i allt det vi redan har, äger och får uppleva, så saktar vi ner. På så sätt föder tacksamhet en mer hållbar livsstil. I ett samhälle präglat av rastlös konsumtion kan förnöjsamhet rent av vara en motståndsrörelse.
Du pratar även om att återerövra vi:et? På vilka sätt kan det hjälpa planeten?
– Mer individualism kommer inte att hjälpa oss att hantera
klimatkrisen. Det finns ingen hoppfull väg framåt för dig som enskild individ. Om vi däremot går samman, och återupptäcker gemenskapen, så får vi större kraft att förändra.
Du skriver att livet som många lever har lett oss in i en återvändsgränd, så vad är vägen ut ur den?
– Det finns normerande idéer och föreställningar om vad som är ett gott liv, samtidigt är många urbota trötta på allt vi ska leva upp till. Därför behöver vi måla upp nya bilder av det goda livet. Jag har inget exakt svar på vad det är, men tror på ett långsammare tempo, mindre fokus på ”jag” och ”mitt”, och mer gemenskap.
Har du en tanke du vill skicka med till dem som läser det här?
– Jag är hoppfull, tror att en förändring är möjlig, och att den ligger runt hörnet då så många är engagerade i detta nu. Så join the movement, var en del av förändringen. Låt oss resa oss upp och kasta loss – mot en bättre framtid.
Jacques Mwepu, kriminalvårdschef:
Planen var att bli präst. I stället blev han anstaltschef på Sveriges hårdast bevakade fängelse.
– Jag gör nog mer nytta här, bland de tungt kriminella, än som präst, säger Jacques Mwepu.
» Han växte upp i ett priviligierat hem i Kongo Kinshasa. Visserligen var tillvaron fortfarande präglad av de belgiska kolonisatörerna, och visserligen hade det satt djupa spår också hos hans pappa, men trots det var barndomen en lycklig tid för Jacques Mwepu.
Hans pappa jobbade på tullmyndigheten och var känd för sin stil. Alltid rena, nystrukna skjortor. Aldrig en fläck på kavajen. Alltid kostym.
putsade skor. I bokhyllan ligger en kam och det doftar gott av eau de toilette.
– Jag får be om ursäkt för att jag inte har min ämbetsdräkt på mig, säger Jacques och samlar ihop en trave papper på det låga soffbordet.
Det är 32 år sedan han tvingades fly från Kongo Kinshasa via ett flyktingläger i Zambia. I dag är han anstaltschef på Sveriges hårdast bevakade fängelse med ansvar för 500 anställda och 517 intagna.
Det är tufft. För här, innanför de gula tjocka murarna och de många höga stängslen, lever Sveriges farligaste män. Och Jacques och hans medarbetare jobbar i motvind.
När Jacques tar emot i sitt ljusa och luftiga arbetsrum på Kumlaanstalten verkar detta vara något som gått i arv. Stilig kostym av tunt, blårutigt ylletyg. Matchande slips och näsduk i fickan. Skinande väl
I EN TID där gängkriminaliteten nästan dagligen slår nya, mörka rekord börjar det bli trångt på Kumlaanstalten. Lägg därtill att det gäller att hålla isär så väl de olika rivaliserande gängen som de intagna som ingår i samma gäng.
– Men i dag är det svårt. De som är organiserade i gäng finns överallt och vi har nu en 25procentig
”Det är viktigt att unga får höra andra framgångsberättelser än de glamorösa historierna som de äldre kriminella berättar.
Jacques Mwepu är anstaltschef på Sveriges hårdast bevakade fängelse. Bakom de gula tjocka murarna lever Sveriges farligaste män.
ökning av intagna här på Kumla, konstaterar Jacques.
I vissa delar av anstalten behöver de intagna dela rum och det är svårt att attrahera personal.
Trots det är Jacques hoppfull. Han tror att det går att ändra på varenda en av de 517 männen innanför murarna. Bara de blir tillräckligt motiverade.
– Men det har blivit svårare. I takt med att kriminaliteten kryper allt längre ner i åldrarna blir det allt svårare att övertyga dem om nyttan att leva laglydigt.
Jacques tystnar en stund. Berättar om utmaningen det innebär att arbeta med unga killar som växt upp i utanförskap. Som sett de som är några år äldre komma glidande i sina fina bilar och som får dem att drömma om en framtid där det finns gott om pengar och där man vinner respekt. En framtid där man visserligen behöver vara grovt kriminell för att passa in, men ändå en framtid som lockar.
– Det är en utmaning. När de kommer hit till Kumla har det egentligen redan gått för långt. Då blir
Jacques Mwepu Ålder: 57 år. Familj: Fru och två barn. Bor: Västerås. Gör: Kriminalvårdare. Anstaltschef på Kumlaanstalten.
Att de intagna får en så optimal omvårdnad och behandling som möjligt ser Jacques som sina och medarbetarnas viktigaste uppgift. Han tror på det goda i människan och har som mål att alla intagna, när de friges, ska komma ut som bättre människor än vad de var när de påbörjade sitt straff.
– Jag tror faktiskt att alla kan bli bättre människor. Det tar bara olika lång tid. Vissa vill inte förändras alls, då får vi jobba hårdare med motivation och med kravställande baserat på konsekvenser inom lagens ram.
I DAGARNA HAR det precis arrangerats en försoningsvecka på Kumlaanstalten och på bordet framför Jacques ligger en vältummad bok om ämnet, Försoningens väg.
– Vi jobbar med samma program som i Sydafrika, och när jag var anstaltschef på Hinseberg hade vi det programmet även där.
Jacques är en välkänd person för de intagna och vistas så mycket han hinner ute på avdelningarna. Men han medverkar inte själv under försoningsveckan. Det får han inte, berättar han. Därför är han bara med sista dagen, då de intagna och prästerna bjuder in honom på fika.
det än viktigare för oss att vara ute på avdelningarna och försöka motivera de intagna. Särskilt bland dem i åldrarna 18–24 år där det krävs robusta insatser.
Är det för sent sedan?
– Nja. Nej, det är det inte. Men det blir betydligt svårare. Fram tills det att en intagen fyller 24 kan vi jobba mer riktat då de ses som unga med särskilda behov.
JACQUES MENAR, PRECIS som så många andra insatta i ämnet, att insatserna måste göras mycket tidigare. Berättar att han nyligen besökt Fryshusets grundskola i Husby där han pratat om konsekvenserna som ett kriminellt leverne medför.
– Det är viktigt att unga får ta del av andra berättelser, att de får veta hur samhället faktiskt funkar och att de får höra andra framgångsberättelser än de ensidigt glamorösa historierna som de kriminella lite äldre personerna berättar.
Kontoret på Kumlaanstalten är rymligt, men Jacques Mwepu vistas så mycket han hinner ute på avdelningarna. Han är en välkänd person för de intagna.
– Jag pratade med en intagen som sa att det här ger så mycket mer än något annat. Och det tror jag också. Att ångra och ta ansvar för det man har gjort är en bra förutsättning för att gå vidare ut i samhället och livet. Försoningsveckan är ett viktigt komplement som stöder våra ackrediterade behandlingsprogram.
Han tror på människans lika värde, har sedan tonåren drivits av en vilja att göra rätt och göra gott. Och det är också på grund av den drivkraften som han hamnat här, i Sverige, och inte blev kvar i Kongo Kinshasa där han föddes 1965. Han växte upp i en stor familj bestående av sin pappa, pappans två fruar och flera syskon och halvsyskon, men när hans föräldrar skilde sig tvingades mamman lämna hemmet och Jacques och hans syskon blev kvar hos pappan och hans andra fru.
Jacques gick i katolsk pojkskola och efter en tragisk händelse där hans lillebror dog i en olycka vände han
”
Men vet du, 70 procent av de intagna återgår inte i brott. Det är det vi måste påminna oss om.
sig allt mer till religionen. I tonåren upplevde han ett kall att bli präst och började studera.
MEN DET BLEV ingen präst av Jacques. Efter fyra års präststudier insåg Jacques att han nog inte var ett prästämne. I stället började han läsa till jurist och flyttade till Kinshasas universitetsområde. Han trivdes. Både med studierna och med studentlivet. Började engagera sig politiskt och deltog i flera demonstrationer mot den dåvarande president Mobutu.
Det var också det politiska engagemanget som gjorde att han tvingades fly under dramatiska former och under nästan ett års tid bosätta sig i ett flyktingläger i Zambia, innan han landade i Sverige.
Han började läsa svenska. Läste kriminologi och beteendevetenskap parallellt med extrajobb på krogen i Västerås och Köping. Han och hans kongolesiska hustru Gisele bildade familj och han började arbeta på Hällbyanstalten som vårdare.
Den första tiden var tuff. Jacques var den första svarta personen som någonsin arbetat på anstalten, och han möttes dagligen av rasism.
Trots det trivdes Jacques och kände att han gjorde nytta. Hans arbete uppmärksammades och snart
Jacques Mwepu hade en tuff första tid som kriminalvårdare på Hällbyanstalten. Han var den första svarta personen som någonsin jobbat där, och möttes dagligen av rasism.
erbjöds han en chefsutbildning. Började jobba på Mariefredsanstalten och sedan på Hinseberg som anstaltschef.
I fönsterbrädan står ett diplom från Elfenbenskusten. Det är ett minne från 2005, då Jacques fick i uppdrag av FN att förbättra fängelseförhållandena i landet. Du blev inte präst?
– Nej. Men jag gör nog ännu mer nytta här än vad jag hade gjort som präst. Som präst hade jag jobbat med människor som har resurser. Nu jobbar jag med dem som inte har samma förutsättningar.
HAN TROR PÅ alla 517 intagna. Blir ledsen när han ibland ute på avdelningarna träffar sönerna till dem som tidigare varit intagna och ser att kriminaliteten gått vidare från far till son. Det får honom att fundera på det som berör honom mest: Barnen som har föräldrar som sitter inne. Sedan ler han stort.
– Men vet du, 70 procent av de intagna återgår inte i brott. Det är det vi måste påminna oss om. Hela tiden. De allra flesta går det faktiskt bra för, och det är väl ett kvitto så gott som något på att vi lyckas med vårt arbete.
Camilla von Below
Ålder: 47 år.
Bor: I Uppsala.
Gör: Psykolog, psykoterapeut och handlerade vid S:t Lukas samt lektor i psykologi vid Stockholms Universitet.
Motto: ”Var den du vill se i världen”.
Foto:
APPENDIX FOTOGRAFI
» Nu ska plötsligt allas humör och förväntningar synkas. Kanske en ensamhet uppenbarar sig, utan kollegor och rutiner. Kanske känner vi en press att allt ska vara så himla bra på sommaren. Dessutom tar själen inte semester –tvärtom kan stora frågor komma upp till ytan när vi slappnar av.
På S:t Lukas mottagning i Uppsala möter Camilla von Below olika människor i sitt jobb som psykolog, och även om hon tror många ser fram emot en skön ledighet, finns det en viss oro hos en del.
– Man har kanske inte hunnit tänka på semestern, och så kommer förväntningarna, nu ska allt hända. Kommer jag hinna återhämta mig, hur ska det gå att umgås med släktingarna? Kanske också
en oro när man är mitt i det, hur ska allas önskningar tillfredställas? Eller, hur ska vi ha råd?
Det kan också vara så att man inte har barn eller av olika anledningar inte är med sina barn under sommaren.
– Då kan man känna sig osäker på vad man ska göra, som att sommaren mer är för dem med barn, säger Camilla.
DET BEHÖVS NÅGRA lugna dagar för att ställa om och lagom med krav på vad som ska hinnas med, om Camilla får råda.
– Inte minst barn behöver det, kanske tillåta några sovmorgnar.
I bonusfamiljer kan det bli svårt om det är stora åldersskillnader mellan barnen.
– De vill äta olika tider, vaknar olika tider. Då får man göra upp
Är man ensam kan man känna sig osäker på vad man ska göra, som att sommaren mer är för dem med barn.
med sin idealbild. Vad är möjligt för just oss? Sedan måste man inte göra allt med familjen, tipsar Camilla. Hon påminner om att det kan vara rätt arbetsamt att upprätthålla strukturer under sommaren.
– Man kan försöka ha lägre krav på till exempel matlagningen. Och fråga sig, vad tycker jag verkligen är viktigt av allt det här? Är det att umgås, att laga jättegod mat eller hinna med så mycket som möjligt? Alla saker går kanske inte ihop. Hur undviker vi konflikter?
– Prata igenom innan vad som är viktigt för var och en. Kan det viktigaste rymmas? Tydliggör vad som är jobbigt, vilket kan vara ganska små saker, till exempel vem som förväntas göra vad om man samlas i ett hus på sommaren. Vem lagar maten? Hur ofta ska vi städa?
Camilla von Below
Hur hanterar vi alla förväntningar?
”Vi är mycket för att jämföra med andra. Men vad man vill göra är kanske rätt olika. Man bör ha sin egen måttstock, fråga sig ”vad tycker vi om i just vår familj?”Foto: MAGNUS ARONSON
Ett konkret tips är att avstå från sociala medier – om man mår bättre av det.
– Då är man inte med i tävlingen om vem som har bästa semestern. Vi är mycket för att jämföra med andra. Men vad man vill göra är kanske rätt olika. Man bör ha sin egen måttstock, fråga sig ”vad tycker vi om i just vår familj?”. Vad tycker vi är semester? Gillar vi att umgås? Ja, men det måste vi ju inte göra i Grekland om vi inte har råd i sommar, det kan vi göra någon annanstans.
ATT VETA VAD man gillar är lättare sagt än gjort. Camilla tror att det är vanligt att inte veta.
– Man är inte i kontakt med sig själv. Och då kommer den där jämförelsen.
Enligt forskning behöver vi inte ha en lång semester för att känna
... inför sommarledigheten:
» Tänk på vad du tycker är viktigt med semestern och försök skapa det.
» Prata med varandra om förväntningar innan om ni är flera.
» Vårda relationer året om.
» Ha lagom höga förväntningar.
» Ge plats för att allt inte blir som du tänkt, och det är okej.
» Bråka inte inför barnen.
» Ta hjälp utifrån om det behövs.
oss utvilade, flera korta går också bra.
– Studier visar att vi återhämtar oss bäst när vi gör något annat än vi gör i vanliga fall. Så sitter du stilla i ditt jobb kan det vara semester att springa, cykla eller vandra. Forskning visar också att när vi har semester kan stora tankar, oro och sorg ta mer plats än vanligt.
– Det är bra att dela sina tankar, ofta blir de mindre ledsamma eller skrämmande då. Om det är sorg, tillåt dig att tänka på och prata om dem som är borta och dela minnen med varandra. Om det är mycket oro, fundera på hur mycket plats det får ta? Försiktigt och vänligt styra sin uppmärksamhet till något annat, säger Camilla. Medan oro kan vara bra att begränsa är det annorlunda med existentiella frågor.
– Här måste man få tillåta sig att
tänka, säger Camilla och påmin ner om att tiden utanför vardagen också är en möjlighet att få fatt i det som känns viktigt, som vad man vill i livet. När ska man söka hjälp?
– Handlar det om en depression behöver du hjälp. Eller om du bär på en oro som aldrig går över, stor oro för ditt barn, mycket relationsproblem som känns outhärdliga.
Det kan vara särskilt tufft och behövas stöd i familjer där det finns barn med svårigheter.
– Att känna ”hur ska jag orka det här, det blir ju ingen semester för mig!” är vanligt då, liksom att tycka det är skönt när skola och rutiner börjar, säger Camilla och menar att det sista egentligen gäller för nästan alla.
– Det är okej att tycka det räcker med semester efter ett tag.
Uppblåsta förväntningar på semestern?
Ett tips är att ta paus från sociala medier.
Foto: ANTONIO SOLANO/GETTY
»
» Diakonen
Jakob Ahlin:
Vi stöttar och finns här när människan kommer.
När motgångarna känns svårare än vi mäktar med, då finns för
i Visby, student i utredningskriminologi och extraknäckande taxichaufför.
Så deltog han på en av Svenska kyrkans grundkurser och kände ett kall att utbilda sig till diakon.
Han berättar om olika sommarverksamheter, som öppna mötesplatser, vilket alla kyrkor i Sverige erbjuder, och sommarkafé, där ungdomar får lära sig ta ansvar genom att sköta kassan och iordningställa fika. De ordnar också sommarläger för lite äldre barn med diagnoser eller annan svårighetsbild i vardagen samt har en familjevecka med aktiviteter för utsatta familjer.
– Den är väldigt populär, vi önskar vi hade resurser och budget för att göra den med fler.
DIAKONENS ARBETE innefattar att praktiskt och konkret hjälpa människor i nöd.
kanske får ett presentkort för att kunna göra en dagaktivitet och så vidare, säger Jacob, och tillägger att det alltid handlar om hjälp till självhjälp. Att Svenska kyrkan aldrig kan försörja någon, men gör punktinsatser. Diakonen samarbetar med socialvården, hälso och sjukvården och andra organisationer.
– Sedan finns det många olika kompetenser i en församling, som terapeuter och specialpedagoger, om problemet är djupare.
MEN HUR GÖR man om man vill träffa en diakon?
– Ring hit eller kom till vår öppna diakonimottagning, vi kan alltid ta ett samtal. Det kan börja med att vi pratar om vädret, sedan växter det till något mer, säger Jacob och det är tydligt att han älskar sitt jobb.
Då kan det vara bra att veta att man kan vända sig till en diakon.
JACOB HAR EN varierad livsresa bakom sig. Det börjar med lumpen, sedan som undersköterska med jobb inom psykiatrin, snickare, småbarnspappa och bagare
– Jag möter alla förfrågningar av behov och gör det jag kan för att hjälpa handgripligen eller guida människor. Är det familjer som inte har råd att göra något på sommaren kan vi bistå dem. De
– Får jag bara räcka ut en hand till en person, då är det en win. Jag är här för att vara en medvandrare. Möta i ögonhöjd, ge trygghet och hjälpa människor känna tillhörighet någonstans, säger Jacob.
Sophie EkmanUnder sommaren umgås vi ofta intensivt och många oroar sig för konflikter. Pastor Sofia Camnerin ger åtta vänliga påminnelser som hjälper dig stärka relationerna.
1 Tänk på att livet är ”både och”
Sällan känns livet enbart lyckligt. Ofta kan det växla snabbt. Någon ramlar och slår sig, vädret slår om eller något allvarligt inträffar. Det kan kännas som misslyckanden, ”vi skulle ju ha det så bra”. Försök försonas med att livet nästan alltid är “både och”. Det är samtidigt både fint och svårt, lyckligt och sorgligt. Om vi ser att livet är sårbart och ofullkomligt, blir vi mer tillåtande mot varandra.
2 Lev nu
Vi skulle uppleva mindre spänning om vi levde mer här och nu, inte jämförde med det som kunde varit eller skulle blivit. I detta nu kommer troligen inte alla vara helt nöjda, men det är ändå oftast tillräckligt bra.
3
Se kraften i att vara sårbar
Mycket i vår tid bygger på framgång, tävling, styrka. Men det finns en kraft också i det sårbara, ofullkomliga, enkla. När vi ser varandra i ögonen lite mer ärligt, kan vi erfara en djupare samhörighet. Kärleken och ömheten kan lättare sippra fram då. När vi tillåter oss att se det vackra som sker samtidigt med det som oroar; kriget som rasar i Ukraina, klimatkrisen som pågår och så vidare, kan vi se att fortfarande flyger fjärilar, djurungar föds och barn hoppar från bryggan.
Fatta beslut med tålamod och acceptans
Att fatta beslut är inte alltid lätt när många ska tycka till. Det är viktigt att alla blir lyssnade till, även barnen. Ta alltid hänsyn till den svagaste länken, den som inte riktigt orkar på samma sätt. Kanske vi lyckas hitta på något som alla vill, eller tycker är okej. Eller så får vi dela på oss, göra olika saker olika dagar. Tänk på att få vara nära varandra ofta räcker.
5 Hitta utrymmet i mitten
I gemenskaper behöver det finnas ett utrymme i mitten, som hålls öppet om vi inte försöker kontrollera varandra. Besvikelse kan uppstå när andra inte vill göra eller tycker som vi. Försök acceptera att även de som står oss nära är den andre, en främling. En person kan aldrig vara allt för oss. Integritet
Sofia Camnerin är pastor och doktor i teologi, verksam som generalsekreterare i Sveriges kristna råd. Aktuell med boken Stå ut med de andra. En bok om kärlek och enhet
och gränser behövs. För att orka med andra behöver vi också söka kraften inom oss själva. Var med dig själv, gör sådant som fyller på din energi.
6 Gör saker ihop
När vi gör något tillsammans uppstår en känsla av samhörighet och gemenskap. Att prata är självklart är viktigt, men mer verkningsfullt är det vi gör tillsammans. Det är dessa händelser vi minns. Bygg en drake, tittat på soluppgången, besök en tpark, gå på snäckjakt.
7 Lev med kärlek som grund Kärlek är en kraft. Den drabbar. Ibland oväntat, ibland kraftfullt, ofta lågmält spirande. Kärlek blir mer synlig när vi tillåter den. Kärlek infinner sig lättare om vi agerar kärleksfullt, oavsett eventuella känslor. Vi kan komma till en punkt när kärleken inte finns där längre, kanske till en partner. Men i de flesta relationer uppstår kärlek när vi vågar gå kärlekens väg. Den som försöker se på andra med medkännande, vågar vara vänlig och hjälpa, även om det är en okänd.
8 Sök försoning, men sätt alltid gränser för våld och destruktion
Stå ut med de andra. En bok om kärlek och enhet
Sofia
Camnerin Verbum
Att leva i relation kan vara svårt och påfrestande. Det är lätt att såra och bli sårad. Därför är gränser och integritet viktigt. Om gränser överskrids måste band klippas, våld hör aldrig hemma i friska relationer. Men konflikter i sig är vanliga och inte farliga. Försök att se försonande på att så är livet. Det går att bli sams igen. Och att försonas behöver inte vara himlastormande. Det kan räcka med att andas lugnt, se varandra i ögonen, äta lite chips.
Förflyttas till en västkuststrand, en öländsk badort på 30-talet eller södra Provence, medan du mumsar på snabblagad lunch och god fika.
Au revoir Agneta
Emma Hamberg Piratförlaget» Uppföljaren till Emma Hambergs populära bok Je m’appelle Agneta är äntligen här, en varmt livsbejakande och underhållande roman om att vara sann mot sig själv, men också att leva livet som det äventyr det faktiskt kan vara. Nu vet Agneta precis hur hon vill leva i byn Saint Carelle i Provence: i klostret med vännerna, kindpussande, katter, vin och baguetter. Men, så knackar det på klosterporten en vacker dag, och den magiska världen går sönder. Ska Agneta lyckas rädda klostret? Emma Hamberg träffar hjärtat med sitt charmiga, humoristiska tilltal som ger allvaret större djup och gör glädjen dubbel.
» ... på Världsutställningen i Saint Louis 1904 var det premiär för våffelstrutar fyllda med sylt och grädde. När sylten tog slut fylldes strutarna med glass i stället och så hade glasstruten fått sitt genombrott.
Glasstrut är för övrigt en av benens positioner vid grodsim.
Källa: Wikipediia
» Får det lov att vara en lavendelglass, en päronpaj eller en pelargonkaka? Vackra blommor och solvarma bär och frukter kan göra vilket bakverk som helst oemotståndligt. Och det behöver inte vara särskilt komplicerat att baka. Fredrik Nyléns bakbok bjuder på massor av härliga sommarrecept för alla fikatillfällen. En paus från sommarvärmen med en fika i skuggan med hembakat är alltid en höjdare – och trevligt att bjuda nära och kära på.
Groda, glasstrut, pinne
Ia Isaksson, Hanna Klinthage Rabén & Sjögren
» En sommarvarm och färgsprakande berättelse om My som inte vill lära sig simma. Trots att pappa tjatar. På simskolan säger barnen ”groda, glasstrut, pinne”, för det är så man ser ut när man tränar simtag. My tycker det verkar så lätt för de andra barnen, för själv tycker hon det känns lite läskigt. Men så träffar hon Bill som verkar känna likadant, och tillsammans tar de det i sin takt. En fin liten berättelse om att våga göra saker man är rädd för och att få en kompis.
Badort
Tove Folkesson, Hanna Folkesson
Nordstedts
» Vi förflyttar oss till midsommarafton 1938 och badorten Borgholm. Under en virvlande festnatt möts Ingrid och Måna till toner av jazz och regnvåt kaprifol. Det blir ett starkt möte som öppnar rum som sedan inte kan stängas. Här skildras den svenska badortsepoken ur ett nytt perspektiv, två unga kvinnors kärlek på en plats där gamla traditioner mäts mot de nya. Tove Folkesson har skrivit flera böcker och vunnit bland annat Svenska Dagbladets litteraturpris. Hon bor på Öland ihop med Hanna Folkesson och detta är deras första gemensamma roman. I butik från mitten av juli.
Laga lunch på typ 4 minuter
Sara Begner Nordstedts
» Sommaren är som bekant kort, och då vill vi passa på att njuta så mycket som möjligt. Inte lägga för mycket tid på matlagning – men ändå äta gott. Sara Begners kokbok innehåller flera goda och plånboksvänliga maträtter som kanske inte tar fyra minuter att laga, men inte långt ifrån. Och alltigenom ett klimatvänligt tänk och många smarta knep charmigt antecknade i kanten. Vad sägs om hummusbowl, en gazpacho med grillad paprika på burk eller gnocchi med snabbpesto?
» Picknicksäsongen är äntligen här. Ordet picknick kan sannolikt härledas från det franska ordet pique-nique. Verbet piquer betyder ungefär ”plocka” och substantivet nique, ”en liten mängd”.
På 1700-talet var picknick ett favoritfördriv för aristokratin med knytkalas och dans inomhus, för att spridas även till arbetsklassen från mitten av 1800-talet, men då utomhus i parker. Picknickkorgar tillverkades i stora mängder i början av 1900-talet. I dag har de ofta inbyggd kylväska och picknickfiltarna är vattentäta.
Den 18 juni är det den internationella picknickdagen. Samla nära och kära för god måltid på en vacker plats, under solen (eller under stjärnorna). Foto: SERTS/GETTY IMAGES
Våra kyrkogårdar är inte bara vilorum för de döda, utan också platser där vi levande kan hämta kraft. Många församlingar utvecklar sina kyrkoträdgårdar med syfte att låta grönskan ge ro, harmoni och läkning.
» En dag sker det igen. Som det skett sedan tidernas begynnelse. En stråle sol finner sin väg in i våra sinnen, men inte bara med ljus. Den ger också ”blid och livlig värma, till allt som varit dött”. Israel Kolmodins ord, nedtecknade vid Hångers källa på norra Gotland, ger tröst och styrka.
Naturen föds inte bara på nytt varje vår, den magasinerarockså värmen, trösten och styrkan. Som vi kan kan hämta när vi behöver, det är en kraftkälla som aldrig tar slut. Det tar många församlingar fasta på och utvecklar sina kyrkogårdar, parker, lundar och grönytor; de anlägger örtagårdar, strövområden och meditativa naturslingor.
Planteringarna ska inte bara smeka ögat, utan även vara miljömässigt hållbara och främja hälsa och välbefinnande.
Nya tider och ideal påverkar utformning av gravkvarter och växtval. Kyrkogårdsförvaltningar väljer nu oftare växter som kräver
mindre skötsel och vatten. De ska inte bara vara till prydnad, utan även locka till lust att utforska parker och naturmiljöer kring kyrkan. Det gäller att sätta rätt växt på rätt plats, förklarar Mikla Blomster, landskapsingenjör på Kalmars kyrkogårdsförvaltning.
– Tidigare tog man mer den växt man ville ha och anpassade platsen så att den skulle trivas. Det blev inte alltid optimalt, så nu väljer man mer växt efter platsen. Förut valde man också mer säsongsblommor i rabatter, som togs upp för att ge plats åt nya vår, sommar och höst. Nu är det mer perenner, som anpassas efter läget, till exempel kan man låta en alunrot stå i ett skuggigt läge i stället för en lavendel.
EN DEL FÖRVALTNINGAR väljer att anlägga ängar på grönytor, och slipper klippa väldiga gräsmattor. Det ökar även den biologiska mångfalden och blir trevligare att se.
– Stora ytor nyttjas alltmer för församlingsverksamhet, som barngrupper eller yoga. I Borås används en yta som inte är gravmark just nu till ett utegym, säger Mikla Blomster.
– Här i Kalmar jobbar vi med öppna platser med liv och rörelse, så att det är en trygg plats när
Gruppen som sköter om örtagården vid Vallda kyrka nära Kungsbacka träffas varje måndag för att rensa ogräs, sköta om blommor och planteringar.
Foto: PRIVAT
många rör sig där. Jag tror det är viktigt när städerna förtätas, kyrkogården är kanske den närmsta grönytan som många har.
NÄR SKOGSKYRKOGÅRDEN I Kalmar utvidgades nyligen skapades gångar med belysning i hela området så att människor kunde ströva där som i en park. En del av den utformades särskilt för meditation och reflektion, utan kopplingar till en viss livsåskådning. Alla ska känna sig välkomna till kyrkogården, oavsett kultur eller religion.
– Det har blivit vanligare att man smyckar gravar med leksaker och prydnadsfigurer. På muslimska gravar är det vanligare med plastblommor, som varit främmande för oss tidigare. Men självklart ska alla få sätta dit vad de vill. Inom vissa traditioner har man ibland med sig mat, som delas med de gravsatta, säger Mikla Blomster.
ligare. Den har utvecklats med inspiration av metoder för trädgårdsterapi som tagits fram vid lantbruksuniversitetet i Alnarp, där Eva Sahlin doktorerade, och Gröna rehab i Göteborg, som hon samarbetat med.
VID VALLDA KYRKA nära Kungsbacka har församlingsmedlemmar varit med och skapat en park intill prästgården. Den invigdes i fjol som kombinerad natur och kulturpark med restaurerade dammar, en äng och en örtagård. Här träffas varje måndag ett gäng som planterar växter, tar bort ogräs och rensar dammarna – ett par av dem fanns redan på 1600talet. Bland annat har de planterat hassel och 48 lagerhäggsbuskar. Mellan två dammar har de skapat ett porlande vattenfall, berättar Lennart Jansson som leder gruppens insatser.
I Kalmar har man valt att anlägga blomsterängar på vissa grönytor. Det är bra för mångfalden – och som bonus slipper man klippa väldiga gräsmattor.
Foto: PRIVAT
FÖRSAMLINGAR UTNYTTJAR OCKSÅ alltmer sina kyrkogårdar och grönytor för att främja hälsa. Eva Sahlin vid Institutet för stressmedicin i Göteborg har bland annat föreläst hos församlingar som vill stötta människor i arbetsträning. En kyrka hade anlagt en stig för sorgevandring, speciellt utformad för att bearbeta sorg.
Innan hon forskade på naturbaserad rehabilitering arbetade hon i 20 år inom kyrkan, med barn och utbildning. I sin avhandling tittade hon inte bara på det medicinska, utan även på andliga dimensioner av att vara i naturen.
– I intervjuer berättade människor hur de ser symbolik som de kopplar till sin egen situation, hur allt spirar igen på våren och föds på nytt. Just promenader i naturen gav mycket existentiella upplevelser och känslor, säger Eva Sahlin.
Trädgårdsdiakoni är något som blir allt van
– Intill har vi byggt en bänk där man kan sitta och lyssna eller meditera. Parken ska vara en harmonisk plats. Många säger att detta är helig mark, det är en sådan underbar frid här. Hit kan man komma och bara njuta av stillheten, man bli salig.
EN GRUPP I församlingen odlar
örter med inspiration från Bibeln och vackra blommor i örtagården. I parken ska också kunna hållas dop och vigslar – och trädgårdsdiakoni, hoppas diakonen LiseLott Claesson. Människor som varit sjukskrivna länge ska kunna arbeta i örtagården i egen takt och prova hantverk i naturmaterial.
– Vi ska även ta upp existentiella frågor. Det finns så många liknelser i naturen, som hur hoppet kan spira i ett litet frö som växer upp till en vacker blomma. Det ska vara en oas där man kan få fast mark under fötterna och känna att det finns hopp om en väg framåt.
åt SMHI:
Walter Jonsson har en regnmätare på gården och en digital väderstation vid köksbordet. I mer än 30 år har han rapporterat nederbörd och snödjup till SMHI från sitt hem på Bolmsö.
– Vädret har blivit allt mer extremt med tvära kast, säger han.
» – Så länge jag kan gå till brevlådan och hämta tidningen klockan sju på morgonen fortsätter jag att rapportera till SMHI, säger Walter Jonsson medan han läser av regnmätaren ute i trädgården den här morgonen.
Regnmängden mäts i millimeter på tiondelen och snödjupet i centimeter. Det regnvatten som avdunstar stannar på ett lock och rinner tillbaka ned i behållaren. Walter anger även om det handlat om regnskurar, duggregn eller snöblandat regn när han ringer in sina iakttagelser till SMHI.
Bolmen, som är Smålands största sjö, skymtar mellan träden en liten bit bort. I närheten finns ytterligare två bostadshus. Allt är omgivet av skog. Här bor Walter med sin fru Inger på en gård som en gång varit ett lantbruk.
– Vi bor i vildmarken, men trivs med det, säger Walter och berättar att flera av de närmast belägna husen på ön blivit sommarbostäder.
DEN HÄR DAGEN ligger sjön stilla och blank. Solen tittar fram, men Walter vet att vädret kan slå om snabbt.
”Så länge jag kan gå till brevlådan fortsätter jag att rapportera till SMHI”, säger Walter Jonsson som gjort just detta i 31 år.
” I skolan kunde läraren säga till oss att vi skulle ta med skidorna på fredag. Man visste att det fanns snö hela tiden.
– Sjön kan rivas upp något fruktansvärt. Kanoter och segelbåtar har kapsejsat och gått på grund. Åtskilliga har fått sätta livet till här ute, berättar Walter när vi slagit oss ner vid köksbordet.
Walter och Inger har dukat fram med kaffe, smörgås och fyra sorters kakor.
– Ligg i och doppa, som vi säger här, uppmanar Walter och häller upp kaffe.
När ett regnväder drar över höjderna på andra sidan Bolmen och ner över sjön kan det bli häftiga oväder, förklarar han. Värst brukar det bli när kall luft möter varmt vatten.
Walter har fiskat mycket genom åren. Han lärde sig tidigt att ta upp näten och bege sig in mot land när måsarna tystnat. Det är ett säkert tecken på att blåst och oväder är på gång. Bolmen är stor och har ett djup på som mest 37 meter.
GÅRDEN ÄR INGERS barndomshem.
Bostadshuset är byggt i mitten av 1800talet och köptes av Ingers farfar och farmor 1911. Tidigare fanns kor, hästar, grisar och höns på gården. Fisket och den tillhörande skogen bidrog till försörjningen. Vädret har därför alltid varit dagligt samtalsämne. Hemma hos Walter, som också växte upp på ett
”Sen höst, vinter och tidig vår har blivit som en årstid”, säger Inger.
Walter
Jonsson
Ålder: 80 år.
Familj: Fru Inger och två vuxna barn, en dotter och en son.
Bor: Hus på Bolmsö, ö i Smålands största sjö Bolmen.
Ljungby är närmaste större ort.
Gör: Klimatrapportör för SMHI.
Aktuell: Har rapporterat nederbörd åt SMHI i 31 år.
lantbruk vid Bolmen, pratades det likaså mycket väder. – Hemma fanns en regnmätare. Jag har alltid varit intresserad av väder och vind. Nästan så jag har blivit tokig, säger Walter med ett skratt. Uppdraget för SMHI hittade han i en tidningsannons. Det behövdes någon i den här delen av Småland och han fick uppdraget. Walter började rapportera väder den 1 juni 1992. Under de 31 åren har han ringt in sina rapporter till SMHI:s datainsamling mer än 11 000 gånger. En gång i månaden skickar han dessutom in sina väderdata på papper.
Värmerekordet på Bolmsö ligger på drygt 34 grader. Det var tidigt i maj ett år. Inger och Walter var tvungna att avbryta trädgårdsarbetet för att svalka sig inomhus. När regnmätaren visade 72,3 millimeter den 23 juli 2007 hörde SMHI av sig och undrade om det verkligen stämde. Så mycket regn på ett dygn är extremt och synnerligen ovanligt. Det är mer än vad det regnade under hela året 2022.
– När man blir äldre känner man av växlingen i vädret mer. Värme tar på krafterna. Kroppen känner av omslagen i vädret redan innan de skett. Men jag vill inte kalla mig väderspågubbe för det, säger Walter med glimten i ögat.
VÄDERSTATIONEN PÅ VÄGGEN intill Walters plats vid köksbordet ger massor med information. Dagens datum och klockslag följs av vindhastigheten, temperaturen inomhus och utomhus, luftfuktigheten och uppger även om det är molnigt eller soligt.
Walter är övertygad om att det är förändringar i klimatet som har gjort vädret mer extremt.
– Som frugan och jag brukar säga så kom snön i slutet av oktober och i början av november förr. Sedan låg den kvar till början på april. I skolan kunde läraren säga till oss att vi skulle ta med skidorna på fredag så har vi skidtävling. Man visste att det fanns snö hela tiden.
Vid den tiden fanns det fyra tydliga årstider.
På gården har Walter en mätstation.
Varje morgon går han ut och ser efter hur mycket nederbörd som kommit.
”När man blir äldre känner man av växlingen i vädret mer. Men jag vill inte kalla mig väderspågubbe för det.
– Nu flyter de ihop. Sen höst, vinter och tidig vår har blivit som en årstid, säger Inger som kommit in i köket.
Somrarna var också annorlunda när Inger var barn. När hon var ute och hängde hö kunde det plötsligt mulna på med åska och regn. Strax därpå sken solen igen.
Samtalet glider över till stormen Gudrun 2005. Det är oundvikligt när man pratar om vädrets makter med Inger och Walter eftersom Gudrun var en dramatisk och omtumlande upplevelse för dem. De var strömlösa i fem veckor och utan telefonförbindelse i sex veck
or. Halva ladugårdstaket flög iväg. – När det hade ljusnat på morgonen efter gick jag ut i bara pyjamasen. Träden låg ner. Allt var manglat. Det såg helt annorlunda ut. Då kom tårarna. Den bilden glömmer jag aldrig, berättar Inger och vänder bort blicken.
VÄDRET HAR FÖRÄNDRATS, konstaterar Walter. Förändringen märks särskilt mycket under de senaste tio åren. En dag kommer snön och
När mätningen är klar ringer Walter SMHI. Han anger om det handlat om regnskurar, duggregn eller snöblandat regn.
Inger och Walter bjuder på kaffe, smörgås och fyra sorters kakor. ”Ligg i och doppa”, uppmanar Walter.
Väderstationen på väggen vid köksbordet ger bland annat information om datum, klockslag, vindhastighet, temperatur och luftfuktighet.
någon dag senare har den försvunnit. Barnen hinner inte göra en snögubbe förrän den smält bort, som Walter beskriver vintervädret. Även sommarvärmen är extrem emellanåt.
– Vissa växter klarar sig inte. Man får hålla på och vattna hela tiden. Förr kunde det gå veckovis utan att man behövde vattna någonting.
Walter föredrar sommaren, men det får inte vara ”för varmt”. Samtidigt har han inget emot vintern. När vädret är stabilt trivs han allra bäst, och Inger nickar instämmande.
Gud bär oss likt vatten kan bära, är med oss i både lycka och sorg.
» Vatten har alltid varit en central del i människans liv. Redan under stenåldern ska människor ha lagt föremål i vatten i rituellt syfte, en sed som sedan fortsatte genom bronsåldern och järnåldern.
Vatten är en förutsättning för allt levande och finns alltid med när nytt liv uppstår. Ett frö
behöver vatten för att växa, en människa ligger omsluten av fostervatten i mammas mage. Vi människor och vår planet består till 70 procent av vatten, och det är livsnödvändigt för oss.
Samtidigt bär vatten på väldiga krafter. Det kan bära stora fartyg, men också hota liv. I kristendomen
sker dopet i vatten. Vatten är både något farligt, livsviktigt och vardagligt, vilket vi påminns om när vi döps. Men också att det i varje människas liv finns både glädje och smärta. Gud tar inte bort allt lidande, men visar oss en väg genom det och hjälper oss se nya möjligheter. Gud bär oss likt vatten kan bära, är med oss i både lycka och sorg.
Tänk att allt vatten på vår planet cirkulerar i ett evigt kretslopp. Vi dricker samma vatten som dino saurierna drack, och lånar vatten från kommande generationer.
» ... ”funt” betyder källa på latin, det vill säga ”dopfunt” är en form av ”dopkälla”.