u krai n a
Ira: ”Jag är så tacksam till givarna som gav mig livet” S. 4–5 ke nya
Lucy rymde istället för att gifta sig S. 10–11 FI li pPi n e r n a
Hjälp till Christine – och hela familjen S. 6 NR 3 2019
Innehall
2 Ledare
3 Sommarläger i Ukraina
4–5 Ira tillbaka i Sverige
6 Hjälp till Christine och familjen
9 Utbildning förändrade Martins liv
10–11 Lucy rymde istället för att gifta sig
12 UF-företagare gav menskoppar till skol elever
13 Kamp mot systemet med brudgåvor
14–15 Egil leder Barnmissionens styrelse
BARNMISSIONEN SVERIGE Stiftelsen Skandinaviska Barnmissionen Strömgatan 14 212 25 Malmö Tel: +46 (0)40-689 30 40 www.barnmissionen.se info@barnmissionen.se PG 901080-2 BG 901-0802 Swish 9010802 BARNMISSIONEN FINLAND info@barnmissionen.fi Tel +35 85 04 71 62 26 Bank och kontonummer: OP Bank FI 8856713420011455 ANSVARIG UTGIVARE Bo Wallenberg bo.wallenberg@barnmissionen.se REDAKTÖR Eva Ruderstam eva.ruderstam@barnmissionen.se FRAMSIDESBILD: Deltagare på sommarläger i Ukraina FORM PCG Malmö, www.pcgmalmo.se TRYCK All-Media, Kävlinge
En livräddande familj med gemensamt hjärtslag Kära faddrar och livräddare! När jag skriver denna ledare sitter jag i en lånad husbil från Hymer på Storstrands konferensanläggning i Öjebyn utanför Piteå. Tre Barytoner ska ikväll börja vår Norrlandsturné. Jag har kört 150 mil från mitt hem i Löddeköpinge och hit. Det är lika långt som från Löddeköpinge till Venedig i Italien, det ger lite perspektiv på hur långt Sverige är. Jag blir alltid rörd när jag tänker på er faddrar och det stora förtroende som ni visar oss på Barnmissionen. Vi är en stor fadderfamilj i Sverige, men familjen sträcker sig även till Norge, Finland, Danmark, Färöarna och Island. Tillsammans är vi en livräddande familj med ett gemensamt hjärtslag. Vi vill bygga en värld där alla kan leva ett liv i värdighet.
Vi får vara någons bönesvar Barnmissionens arbete har vuxit kraftigt. Sedan jag blev ledare 1996 har vi ökat våra verksamhetsländer från enbart Filippinerna och Ukraina till att nu jobba på tre kontinenter i 15 länder. Förra året nådde vår hjälp ut till över 600 000 behövande, människor som tackar Gud för er och den hjälp som de fått. Jag vet att vi är bönesvaret för många av dessa behövande människor som i sin nöd har vädjat till Gud om hjälp. För mig känns det stort att få vara någons bönesvar och jag hoppas att du känner likadant. Ibland känns livet så orättvist. Här i Norden har vi allt i överflöd, men i
andra delar av vår jord finns det inte vatten att dricka, mat att äta eller tak över huvudet. Vad har vi gjort för att förtjäna detta? Du och jag hade bara tur som föddes här och det vi kan göra är att dela med oss till dem som inget har och räcka ut en hjälpande hand.
Ny film om arbetet Jag vet att jag skrivit det förr, men jag skulle önska att ni faddrar någon gång fick möjlighet att möta de människor som ni hjälper. Att få se hur våra gåvor förvandlar mörker till ljus, tårar till skratt och ett stort tack till Gud är något av det vackraste och finaste jag vet. Eftersom inte alla kan resa ut till missionsfälten försöker jag som ledare att ta fälten till er och berätta och visa vårt fantastiska arbete. I över ett år har Teddy Landen och jag rest runt och filmat vårt arbete i olika länder och snart kommer ni att kunna så vår nya film på vår hemsida. Teddy berättade att han lägger på speakertexten nu, men att han fått börja om tre gånger eftersom rösten stockade sig och tårarna kom. Teddy har varit nyhetsankare på TV4 Skåne i 13 år och sett och upplevt massor, så det ska mycket till för att han ska bli så tagen och berörd. Jag hoppas att tidningen du nu håller i din hand ska ge dig glädje och inspiration så att du fortsätter ditt livsviktiga stöd till vårt arbete. Tack för allt ni gör för Barnmissionen!
BO WALLENBERG GENERALSEKRETERARE
UKRAINA
”Vi känner oss som kungar här!” De årliga sommarlägren i Dubechno ger barnen en ny start i livet.
Kära vänner! Jag vill innerligt tacka för ert bidrag till årets sommarläger i Dubechno, Ukraina. Er hjälp är så viktig! Det är en fantastisk atmosfär i Dubechno – fylld med Guds frid, glädje, kärlek och lycka. Jag hör barnen skratta och ser deras strålande ögon. Många gånger upplever föräldrar och lärare att barnen förändras under lägertiden. De blir vänligare mot andra barn, respekterar föräldrar och lärare och hjälper sina yngre syskon.
På lägergården finns vackra blommor, trevliga lekplatser, en liten damm med fiskar och en båt, fotboll och volleybollplaner. Det här året fick barnen en ny överraskning – en swimmingpool med bastu! De fullkomligt älskade det! Flera barn har sagt att i Dubechno känner de sig som kungar. De bor i fina rum, sover i bra sängar med rena sängkläder, får god mat och en fantastisk atmosfär av kärlek och omsorg.
Varje år bjuder Barnmissionen in barn från barnhem och från familjer med stora problem. Deras vistelse betalas till 100 procent från er, och vi är så tacksamma och glada för den hjälpen! Kära givare! Ni ger inte bara ukrainska barn en sommarupplevelse med glada dagar i Dubechno, Ni ger dem en ny start i livet. I Dubechno får barnen möta Guds fantastiska kärlek. Tusen tack för all er fantastiska hjälp. Må Gud rikligen välsigna er! MED KÄRLEK FRÅN UKRAINA LYUDMILA LONYUK
Systrar blev hemlösa
Sasha längtar efter en familj
Svetlana och Jana är systrar. Båda föräldrarna hade alkoholproblem. Barnen var ofta hungriga och hade smutsiga kläder. När mamman dog brydde pappan sig inte om barnen, utan slog dem ofta illa. Huset var smutsigt och kallt. Och en vinter slängde han ut barnen helt. Lyckligtvis kände barnen till ett kristet barnhem och tog sig dit. På barnhemmet fick de värme, kläder, mat och skolgång. När det blev sommar fick alla barnen på barnhemmet komma till Dubechno. Systrarna blev så glada. De hade hört mycket om lägret och ville gärna komma dit. Svetlana och Jana älskade lägret. Allt var rent och vackert, maten var fantastisk och ledarna bra. Framför allt älskade de kvällssamlingarna runt lägerelden. Jana berättade att tiden på lägret var den bästa på hela året och hon drömmer redan om att få komma tillbaka till Dubechno nästa sommar.
Sasha är nio år gammal. När kriget bröt ut kom han och hans mamma till Lviv som flyktingar. De hade ingenstans att bo och mamman tog honom till ett kristet barnhem. Hon sa att hon skulle hämta Sasha så fort hon hittat ett jobb, men nu har det gått fyra år och Sasha bor kvar på barnhemmet. När Sasha fick komma till Dubechno möttes han av kärlek och vänskap. Han kom tillbaka till barnhemmet med härliga sommarminnen. Långsamt började livet förbättras. Sasha började i skolan, han fick kompisar. Den viktigaste vännen för honom var ändå Jesus. I år är Sasha i Dubechno för fjärde året. Han känner sig hemma, hjälper ledarna och tar hand om de yngre barnen. Och känner sig som en del i en familj. – Jag ber varje dag om att jag ska få en familj och jag tror att jag en dag kommer jag att få mitt bönesvar.
www.barnmissionen.se 3
UKRAINA
IRA TILLBAKA I SVERIGE 25 ÅR EFTER FÖRSTA BEHANDLINGEN
– Jag är så tacksam till svenskarna som gav mig livet! För 25 år sedan kom Ira Shevchuk till Sverige för att få vård för allvarliga smultronmärken som täckte stora delar av hennes ansikte. I hemlandet fanns ingen behandling att få. I våras kom Ira tillbaka till Sverige för ett känslosamt överraskningsmöte med läkaren som gav henne livet.
Året var 1994. Bo Wallenberg från Barnmissionen fick under en av sina hjälpresor till Ukraina möta lilla Ira, en tio månaders flicka med stora kärlmissbildningar som täckte stora delar av ansiktet. Iras föräldrar var förtvivlade. Läkarna i Ukraina kunde inte behandla Iras skador, utan hon var dömd att dö. Då grep Barnmissionen, Aftonbladet och svenska folket in. Aftonbladet publicerade bilder på Ira och drog igång en stor insamling. Ira fick komma till Sverige för vård, tidningarna skrev och Ira blev välkänd i hela landet.
Experthjälp i Malmö
Hemligt återbesök
Huvudansvarig för Iras behandling var specialistläkaren Agneta Troilius Rubin på Universitetssjukhuset i Malmö. Hon satte samman ett helt team med specialistläkare för att Ira skulle få bästa möjliga vård. – Vi behandlade Ira med laser och gjorde ärrkorrigeringar. Mina kollegor plastikopererade för att ta bort hudrester och så slipade vi ner ärr. Jag är så tacksam för att vi har fått behandla Ira och följa henne genom livet. Det har gett oss så mycket kunskap, säger Agneta Troilius Rubin.
Ira är idag 26 år gammal. Hon har ut bildat sig till förskollärare och älskar sitt jobb. Hon är gift och i slutet av året väntar paret sitt första barn. I april 2019 kom Ira tillbaka till Sve rige för ett hemligt möte. Agneta Troilius Rubin skulle gå i pension och hennes kollegor förberedde en överraskning. Sista anställningsdagen var Ira på plats bland patienterna. Det blev både glädjefyllt och mycket känslosamt. – Vilken otrolig överraskning. Jag är helt mållös. Ira betyder jättemycket för mig, säger Agneta.
4 w w w . b a r n m i s s i o n e n . s e
FOTO: ÅKE ERICSON
UKRAINA
FOTO: FREDRIK HJERLING
Många tidningar skrev om Iras öde och svenskarna gav generösa gåvor till hennes vård.
”När jag ser bilder på mig själv som liten kan jag knappt förstå att bilderna föreställer mig.”
Ira utvecklade tidigt stora smultronmärken som spred sig över hela ansiktet. I Ukraina fanns ingen hjälp att få. Här är Ira med sin mamma under behandlingen på Universitetssjukhuset i Malmö.
När Ira gifte sig 2015 var Bo Wallenberg hedersgäst.
FOTO: BARNMISSIONEN
IRA SHEVCHUK
Ira Shevchuk, Lyudmila Loniuk och Agneta Troilius Rubin tittar på bilder från Iras första behandlingar i Malmö.
Andra får hjälp genom Ira Genom åren har Ira varit i Sverige flera gånger. Men Agneta har även rest till Ukraina för att dela med sig av sin kunskap. Vid ett par tillfällen har barnsjukhuset i Lutsk fått lasermaskiner skänkta från Sverige. Då har Agneta utbildat de ukrainska läkarna. För Barnmissionen ledde insamlingen för Ira till att hjälparbetet i Ukraina växte kraftigt. – Ira blev en representant för andra ukrainska barn som behövde hjälp och tack vare henne har vi kunnat hjälpa så många fler, säger Bo Wallenberg.
FOTO: BARNMISSIONEN
Även för Ira var mötet väldigt känslosamt. – Agneta är som min extra mamma. Hon vaggade mig som bebis, hon tog hand om mig och hon vågade behandla mig, något som de ukrainska läkarna inte vågade. Agneta betyder allt för mig, säger Ira Shevchuk. – Jag är också fantastiskt tacksam till Barnmissionen och till alla givare som gett pengar till min behandling, så att jag kunde överleva och få ett vanligt liv. När jag ser bilder på mig själv som liten kan jag knappt förstå att bilderna föreställer mig, tillägger Ira.
Ira Shevchuk tillsammans med Bo Wallenberg och Lyudmila Lonyuk från Barnmissionen. Tack vare missionsorganisationen räddades Ira till livet.
www.barnmissionen.se 5
FILIPPINERNA
Hjälp till Christine – och hela familjen Christine är en liten flicka som Barnmissionen på Filippinerna kom i kontakt med genom sin mobila klinik. När de träffades första gången var hon 1 år och 9 månader gammal, men vägde bara 7 kilo och var 71 cm lång. Det var långt under idealvikten som låg mellan 9 och 14 kilo. Christine var svag, tyst och hade problem med andningen. Christine kom med i Barnmissionens 120 dagar långa näringsprogram. Till en början var det svårt att få henne att äta ordentligt, men hon fick prova olika sorters hälsosam och god mat och snart började hon äta med god aptit. Hon fick också probiotika och genomgick hälsotester. Christine höll sig frisk både under och efter näringsprogrammet. Efter 120 dagar var Christine normalviktig och vägde 11 kilo. Sedan dess har hon behållit sin goda aptit och är en idag en glad och frisk flicka. Barnmissionens anställda upptäckte att Christine inte hade något födelsebevis, något som alla barn har rätt till, så de hjälpte även mamman att registrera Christine. För att kunna hjälpa ett barn med undernäring är det viktigt att föräldrarna är samarbetsvilliga. Så var verkligen fallet den här gången. Christines mamma var 24 år när hon kom i kontakt med Barnmissionen första gången. Då var hon redan gravid med sitt andra barn. Mamman var mycket intresserad av att lära sig att laga näringsrik och billig mat till sina barn. Nu har mamman även kommit med i Barnmissionens utbildningsprogram och kommer att få hjälp att utbilda sig till hårfrisör. Därmed får hon bättre möjligheter att öka sin inkomst och försörja sin familj.
Christine är idag en glad och frisk flicka som äter med god aptit.
Gina startade eget – NU KAN HON FÖRSÖRJA SIN FAMILJ Gina Fajutagana på Filippinerna har tre söner, en i andra klass, en i förskolan och en ettåring. Hennes make jobbar med att samla skräp, men tjänar inte tillräckligt för att pengarna ska räcka till mat och livsnödvändigheter för familjen. Hösten 2017 kom Gina med i Barnmissionens utvecklingsprogram ULE
(Unite, Learn and Empower). Där har hon fått lära sig hur man bäst driver ett eget litet företag. En av de viktigaste kunskaperna är företagsplanering. – Jag undersöker vilka behov som finns i området och skapar en plan för mitt företag. Då får jag bättre möjligheter att lyckas, berättar hon. Strax efter tredje sonens födelse började Gina på en kurs i företagsplanering och öppnade en egen affär, för att få en inkomst till familjen. Startkapitalet var motsvarande 1 600 svenska kronor och på en dag kan hon tjäna upp till 170 kronor. Utvecklingsprogrammet har också lärt henne hur viktigt det är att spara, om än i det lilla, för att kunna göra små investeringar i företaget.
Gina kom även med i en sömnadskurs. Efter kursen fick hon ett startkit för sömnad från Barnmissionen och idag syr hon kuddar. – Tidigare hatade jag att sy, men när jag lärde mig hur jag skulle göra så ändrade jag mig och idag tycker jag om att sy. När jag syr släpper stressen. Samtidigt är det en viktig del av min inkomst. Gina är verkligen tacksam för den hjälp hon har fått och för de vänner hon har träffat genom ULE. De intäkter som Gina får från affä ren och kuddsömnaden täcker idag kostnaderna för barnens skolgång samt el och vatten till bostaden. Med hjälp från makens intäkter kan familjen även få råd med mat och kläder till hela familjen.
6 w w w . b a r n m i s s i o n e n . s e
FILIPPINERNA
Som volontär hos Barnmissionen ger man av sin tid och får ett nytt perspektiv på livet.
Volontärarbeta på Filippinerna Vill du göra en insats för utsatta barn, och samtidigt uppleva en annan kultur på riktigt nära håll? Då kan du ansöka om att bli volontär hos Barnmissionen på Filippinerna, Children’s Mission Philippines. Som volontär ger du av din tid och hjälper Barnmissionen i arbetet med att skapa en värld där alla kan leva ett värdigt liv. Du engagerar dig i arbetet, lär dig om mission och får upplevelser och minnen som kommer att prägla dig för resten av livet. Children’s Mission Philippines söker framför allt personer i åldern 19–30 år
som kan volontärarbeta under 1–2 månader. Den bästa tiden att arbeta som volontär på Filippinerna är oktober– december eller januari–maj. Har du inte möjlighet att resa utom lands finns det möjlighet att jobba som volontär även på hemmaplan. Vi behöver hjälp i våra second handbutiker i Ystad, Malmö, Center Syd och
Osby samt på vårt kontor och lager i Malmö. Läs mer och anmäl ditt intresse på Barnmissionens hemsida. https://barnmissionen.se/bli-volontar/ Mer om Children’s Mission Philippines kan du också läsa på deras engelskspråkiga hemsida: http://www.cmp.ph/
Ge en minnesgåva som gör skillnad!
En sista hälsning
Har du förlorat någon som betytt mycket för dig? Hedra minnet genom en minnesgåva till Barnmissionen. Då hjälper du samtidigt utsatta barn till ett bättre liv.
Har du förlorat någo Hedra minnet genom Då hjälper du samtid
Nu kan du beställa och betala din minnesgåva direkt på vår hemsida barnmissionen.se. Du får ett fint minnesblad med en personlig hälsning som du kan skriva ut själv eller be oss att skicka till begravningsbyrån. Du kan också höra av dig till oss på info@barnmissionen.se eller 040-689 30 40 så skapar vi din minnesgåva tillsammans.
Nu kan du beställa o hemsida www.gava. Du får ett fint minnes kan skriva ut själv ell Du kan också höra av eller tel 040/689 30
www.barnmissionen.se 7
DEVENT
Företagare drivs av att hjälpa andra I många år har James Kibisu Manyony i Kenya arbetat som egen företagare och tillverkat stålkonstruktioner. Men på senare år har han fått en ny funktion. Nu lär han upp arbetslösa killar för att hjälpa dem till egen försörjning. Det var för några år sedan som James värvades till ett mentorprogram hos Barnmissionens partner EPTF. Han skulle tränas till mentor för att kunna hjälpa unga människor att bli egenföretagare. Tidigare hade han mest brytt sig om sitt eget företag, men nu började han se sig själv i en ny funktion. Sedan dess har han anställt fem unga grabbar som han lärt upp till att bli svetsare. De var arbetslösa killar utan skolutbildning och utan förutsättningar att få jobb. Han har även lärt upp ytterligare fem personer som idag har startat egna företag. – Om vi lär ungdomarna att tillverka produkter som alla behöver och som alla har råd att köpa, då finns det en marknad och då finns det sysselsättning, säger James. En produkt som de tillverkar är en ångkokare. En annan är mindre brikettmaskiner, så att folk ute i byarna kan tillverka briketter till sig själva och till byn, istället för att köpa färdiga briketter. – Med brikettmaskinerna förändrar vi även förutsättningarna för folk ute i byarna. Nu har en företagarförening startat, med James som ordförande. Målet med föreningen är att sysselsätta fler ungdomar som varken har utbildning eller arbete. Flera arbetslösa män har fått hjälp till arbete som svetsare.
Veronica Chisenga har fått hjälp så att hon nu kan försörja sin familj.
Veronica fick hjälp att börja odla I Zambia driver Barnmissionen tillsammans med Zambia Children’s Mission ett projekt för att lära ut hållbart jordbruk. Veronica Chisenga är en av deltagarna som fått bättre förutsättningar för att försörja sin familj. När Veronicas man övergav sin hustru och sina barn, blev livet för familjen otroligt svårt. Veronica hade ingenstans att bo och familjen hade bara råd att äta en måltid om dagen eftersom Veronica varken hade utsäde eller gödning för att börja odla. 2018 kom en projektgrupp till hennes by för att berätta om hur man odlar hållbart, och Veronica blev en av deltagarna. Hon utbildades i hållbart jordbruk och entreprenörskap och fick även 20 kilo utsäde för att kunna plantera majs. Sedan dess har Veronicas liv förändrats mycket. Hon har lagt ner mycket tid på sin odling och det har gett resultat. Nyligen fick hon en stor skörd med majs som hon kan använda till familjens behov och sälja överskottet för att få råd med barnens skolavgifter. Hon har också lyckats köpa en liten tomt där hon planerar att bygga ett hus till familjen.
8 w w w . b a r n m i s s i o n e n . s e
DEVENT
Utbildning förändrade Martins liv Martin Zangaree är egenföretagare i Burkina Faso. Han rengör strålkastare på fordon. Det är en användbar kunskap och marknaden är stor. Förtjänsten ligger på cirka 90 kronor per dag. Det räcker för att han ska kunna betala hyra och mat. För något år sedan såg livet annorlunda ut. Martin sålde fordonstillbehör, men konkurrensen var hård och intäkterna räckte inte till. Då kom Martin i kontakt med Barnmissionens partner EMPE och deras entreprenörsutbildning. – Under utbildningen förändrades mitt sätt att tänka. Jag fick lära mig att vara kreativ och se möjligheter att maximera min potential. Martin fick nya perspektiv på livet och började drömma om framtiden. Han utvecklade en affärsidé kring att
Tack vare Martin Zangarees företag kan han idag betala hyra och mat.
rengöra strålkastare på bilar med hjälp av en teknik som inte är så välkänd och där det därför finns en stor marknad. – Tidigare var jag blyg, men nu känner jag mig trygg i att möta kunder
och marknadsföra mitt företag. Jag tjänar tillräckligt med pengar för att kunna betala hyra och mat. Och jag har många drömmar för framtiden kvar att förverkliga.
Effektivare odling för Mama Wangeci Bönderna i Norra Kuresoi, Kenya, använde samma metoder som de gjort i generationer, med tillägg för syntetiska gödningsmedel och bekämpningsmedel. Det ledde till att marken successivt förstördes och att skördarna blev sämre. Via Barnmissionens partner EPTF fick 33 bönder under 2018 lära sig om hållbart jordbruk, bättre jordbruksmetoder och om nya grödor. Det har gett dem ökade inkomster och bättre möjligheter att försörja sina familjer. Mama Wangeci har ett funktionshinder som gör det svårt för henne att hitta ett arbete. Hon har en dotter med en funktionsnedsättning som i sin tur har ett barn. Mama Wangeci har försökt försörja både sig själv, sitt barn och sitt barnbarn genom att odla på sin lilla tomt, men inkomsterna från skörden har inte räckt till.
När EPTF-utbildningen startade i trakten var Mama Wangeci en av deltagarna. Hon fick lära sig effektiva jordbruksmetoder och lyckades samtidigt arrendera närliggande oanvända tomter så att hon kunde utöka sitt jordbruk. När hon inte själv orkade gå till utbildningstillfällena skickade hon dit sin brorson Bernard som fick förmedla vidare det han lärde sig och även hjälpa sin faster att genomföra förändringarna. Mama Wangeci har idag ett jordbruk där hon varvar grönsaksodling med fruktträd och vinstockar. Hon har lärt sig att bokföra inköp och försäljning och vet hur hon ska sälja produkter i rätt tid för att maximera vinsten.
Jorden skyddas med växtrotation, odlingsbäddar och örter som minskar mängden skadedjur. Framöver funderar hon på att utöka sitt lantbruk med mjölkgetter och höns. Idag klarar Mama Wangeci att försörja sin familj och hon kan även betala för vård åt sin dotter. Hon är tacksam till Barnmissionen och EPTF som hjälpt henne att förverkliga sina drömmar.
Mama Wangeci och brorsonen Bernard odlar grönsaker och frukter.
www.barnmissionen.se 9
KENYA
Lucy bor nu tillsammans med sin familj igen. Hon arbetar på Barnmissionens/ ABC:s skola i Namelok.
”Min pappa ville gifta bort mig, jag ville inte. Jag var bara tolv år gammal.” LUCY
BARNÄKT
ENSKAP
Lucy rymde istället för att gifta sig Lucy skulle giftas bort som tolvåring. Istället rymde hon hemifrån för att gå i skola. Idag har hon försonats med sin familj och både Lucy och hennes pappa jobbar nu hårt för att fler barn ska få gå i skolan istället för att giftas bort i alltför tidig ålder. Lucy kommer från en massajfamilj i Kenya. Enligt kenyansk lag är barnäktenskap förbjudet, men på många håll lever de gamla traditionerna kvar och unga flickor gifts bort väldigt tidigt. Lucys mamma giftes bort redan som tolvåring med en man som var mycket äldre och som redan hade tre fruar. När Lucy själv blev tolv år gammal väntade samma öde på henne. – Min pappa ville gifta bort mig med en man som han valt ut. Men jag ville inte. Jag var bara tolv år gammal och jag ville inte gifta mig, berättar Lucy. Lucy brukade gå till söndagsskolan och nu sprang hon dit för att be till Gud.
”Gode Gud, hjälp mig” – Jag bad: ”Gode Gud, hjälp mig. Jag vill inte att pappa ska gifta bort mig med den här mannen. Han är gammal och jag älskar inte honom.” Redan samma dag fick hon ett första bönesvar. – När jag kom hem från bönen var en av skolledarna på besök. Han bad min pappa att inte gifta bort mig. Istället borde jag gå i skolan och utbilda mig. Men Lucys far hade bestämt sig. Äktenskapet skul-
le bli av. Den tilltänkta mannens familj kom också med djur som skulle utväxlas innan äktenskapet.
Utsattes för könsstympning Lucy förbereddes för äktenskapet genom kvinnlig könsstympning, något som är förbjudet i Kenya, men som fortfarande förekommer. – Det gjorde verkligen jätteont. Jag grät, men min mamma sa att jag inte skulle oroa mig. Min mamma bad för mig och andra bad också för mig. Jag tror på Gud och vet att han hjälper mig. Lucy visste att om bara ett par månader skulle äktenskapet bli verklighet. Hon sprang till skolan och bad rektorn att hjälpa henne och låta henne stanna i skolan istället. Men pappan kontaktade en grupp bykrigare som kom till skolan och tvingade Lucy att följa med dem hem. Lucy gav inte upp. Hon rymde hemifrån och tog sig ända till Nairobi, där hon hamnade i ett räddningscenter. Hon anmälde sin pappa för att han tvingat henne till kvinnlig könsstympning, något som ledde till att pappan dömdes till sex månaders fängelse.
10 w w w . b a r n m i s s i o n e n . s e
KENYA
Saknade sin familj I Nairobi träffade Lucy en person från Barnmissionens systerorganisation ABC. Lucy berättade vad hennes far hade tänkt för henne och under flera års tid fick hon gå i skola i Nairobi. Men hon saknade sin familj. – Jag hade inte träffat min mamma och mina syskon på så länge och jag saknade dem väldigt mycket. Jag ville åka hem och träffa dem, men jag visste inte vad som skulle hända. Tillsammans med ABC:s representant reste Lucy tillbaka till sin hemby. Föräldrarna fick höra om Lucys utbildning och de uppmanades att förlåta sin dotter för att hon rymt hemifrån. – Mötet gick bra. Pappa hade saknat mig och han förlät mig för att jag hade rymt från att bli bortgift.
Tillbaka i familjen Idag bor Lucy tillsammans med sin familj igen. Hon jobbar som skolsekreterare på Barnmissionens/ABC:s skola bland massajerna i Namelok. – Jag skulle vilja bygga ett räddningscenter för massajflickor som behöver hjälp. Min dröm för framtiden är också att få gå på universitetet. Och jag vet att när Gud öppnar dörren, då kommer det att bli möjligt. Inte bara Lucy, utan även hennes pappa, har förändrats mycket av det som hänt. Han har sett hur klok hans dotter har blivit och nu uppmuntrar han andra massajer att inte gifta bort sina döttrar för tidigt utan istället låta dem utbilda sig.
Pappan propagerar för skola Som en gammal man i massajbyn väger faderns ord högt. Varje gång han får höra talas om att någon planerar att gifta bort en alltför ung flicka går han dit och förklarar för dem varför de istället ska skicka sin dotter till skolan. Det har dramatiskt förändrat möjligheterna för de unga massajflickorna i området. När fadern får frågan om varför det är viktigt att flickor får utbilda sig svarar han så här: – Kvinnor som får utbilda sig kan till och med göra mer än män. De har samma kraft och samma kunskap, säger han.
Mur håller vilda djur borta från skolgård Barnmissionens/ABC:s skola hos massajerna i Kenya, Imbaruetin Community Complex School (ICCS), har länge haft problem med vilda djur på skolgården. Eftersom skolan ligger vid Tsavo National Park är det inte ovanligt att elefanter och till och med lejon närmar sig skolan och går över skolgården nattetid. För att skydda elever och lärare har nu en mur byggts runt skolans område. Islands motsvarighet till svenska Sida, ICEAida, har gått in med pengar till bygget. Nu kan eleverna som bor på skolans internat studera lugnt och tryggt och röra sig över skolgården även efter mörkets inbrott.
JENNIFER HEGARTY/EVA RUDERSTAM
Testamente
– fortsätt att ge in i framtiden! Kan man lämna ett finare arv efter sig än att hjälpa barn i nöd? Genom ditt testamente visar du vad som är viktigt för dig och ser till att dina medel används till det som du brinner för. Att testamentera till Barnmissionen är ett fantastiskt sätt att hjälpa framtida generationer till ett bättre liv. Vill du veta mer om testamente? Kontakta Barnmissionen på tel 040-689 30 40. Mer information om hur man skriver ett testamente finns på vår hemsida: barnmissionen.se
w w w . b a r n m i s s i o n e n . s e 11
KENYA
Gymnasieeleverna informerade och delade ut menskoppar till unga kvinnor i Kenya.
UF-företagare gav menskoppar till skolelever i Kenya Malin, Kajsa, Zandra och Mikaela startade ett UF-företag för att sälja menskoppar – och samtidigt ge mensskydd till skoltjejer i Kenya. I våras reste de till Lokichoggio för att se att hjälpen gick fram. Tjejerna går på gymnasieskolan Academy of Music and Business i Tingsryd. En del i utbildningen är att starta ett företag inom ramen för Ung Företagsamhet. – Jag och mina vänner Kajsa Ohlsson, Zandra Klasson och Mikaela Adolfsson bestämde oss för att satsa på menskoppar, eftersom det mensskyddet fungerar bäst i u-länder, berättar Malin Axelsson. De fick kontakt med Barnmissionen och Birgitta och KeA Arnlund som driver ett projekt med menskoppar till skolflickor i Lokichoggio, Kenya. Genom sitt företag Her HappYcup UF har de sålt menskoppar i Sverige och samtidigt gett hjälp i Afrika. För varje såld menskopp gav de nämligen bort en menskopp till en skolflicka i Kenya.
En känslosam vecka I januari reste tjejerna till Lokichoggio, för att själva vara med när menskoppar delades ut och undervisa kring menskoppar, hygien och menstruation. – Det var en känslosam vecka fylld med både medlidande, glädje och tacksamhet. Framför allt fick vi en erfaren-
het för livet och ett perspektiv på hur bra vi faktiskt har det i Sverige, säger Malin Axelsson. De mötte en verklighet långt från sin egen vardag. – Majoriteten av invånarna i Loki choggio levde i extrem fattigdom. Kläderna var trasiga och smutsiga från allt damm som yrde i luften på grund av den snustorra marken. Vi möttes av små tunna barn som bar 20 liter vatten i en dunk på huvudet. Man förvånades över hur starka deras små kroppar var. Men trots fattigdomen var det inte sorg som vi tog med oss hem från resan, utan snarare tacksamhet och givmildhet. De svenska ungdomarna fick berätta om sina egna erfarenheter av menstruation och mensskydd. – Vi hade med oss 32 menskoppar som våra kunder bidragit med. Känslan när vi delade ut dem och såg glädjen hos flickorna när de fick hålla sin menskopp för första gången, var obeskrivlig. Att veta att dessa flickor inte längre behöver använda trasor, gamla madrassbitar, djurskinn eller lägga ner onödigt mycket pengar på bindor, utan
istället nu har ett mensskydd som är återanvändningsbart i fem år, känns så otroligt bra.
Gav vinsten till Barnmissionen Tjejerna i Her HappYcup UF ordnade även en konsert i Tingsryd den 26 april, med musik och dans, men också med filmklipp från Lokichoggio och information om Barnmissionens projekt att ge menskoppar till skolflickor i Kenya. Målet med UF-företaget var att lära sig driva ett företag, och samtidigt informera och lyfta problemet med bristfälliga mensskydd i u-länder. Och när UF-företaget avvecklades inför sommaren 2019 valde tjejerna att ge hela vinsten, 19 484 kronor och 36 menskoppar, till menskoppsprojektet. – Allt arbete som vi lagt ner i Her HappYcup UF känns värt det, eftersom vi vet att det gjort skillnad, säger Malin Axelsson. Tjejerna gjorde en minidokumentär från sin resa. Den finns på Youtube på adressen https://www.youtube.com/ watch?v=XDm_-nH_72o EVA RUDERSTAM
12 w w w . b a r n m i s s i o n e n . s e
BANGLADESH
Personal från Home of Peace undervisar bybor om vilka problem som systemet med brudgåvor för med sig.
Home of Peace kämpar mot systemet med brudgåvor Brudgåvor i samband med äktenskap är mycket vanliga i Bangladesh, trots att staten har fördömt systemet. På Barnmissionens internat Home of Peace undervisar man om problemen som systemet med brudgåvor för med sig. Brudgåvor (dowry) är gåvor som utväxlas mellan familjer inför ett äktenskap. Vanligtvis betalar brudens familj pengar till brudgummens familj för att konfirmera ett äktenskap. Det
PROBLEM MED BRUDGÅVOR: • Kvinnor dödas • Kvinnor utnyttjas
handlar ofta om stora summor. Det är vanligt att flickor gifts bort som mycket unga eftersom familjen då inte behöver betala en lika stor brudgåva. Systemet med brudgåvor är förödande för kvinnors rättigheter. I juli månad hölls samlingar i byarna kring Home of Peace, där både kvinnor och män fick undervisning om vilka följder som systemet med brudgåvor får.
• Brudgåvor leder till fler barnäktenskap • Brudgåvor hindrar flickor från att gå i skolan • Brudgåvor upprätthåller ojämlikhet mellan könen • Brudgåvor leder till barnamord • Brudgåvor gör det svårare för kvinnor att bli ekonomiskt oberoende • Brudgåvor tvingar fattiga familjer att skuldsätta sig • Brudgåvor är diskriminerande mot handikappade
”Hon kommer att kunna utbilda sig och få en ljus framtid.”
Taramoni Besra med make.
TARAMONI BESRA
Purnima.
”En stor börda har lyfts av våra axlar” – Jag heter Taramoni Besra och bor i Bangladesh. Min make och jag arbetar båda som dagarbetare. Vi har inte fått något stadigt jobb eftersom det är väldigt svårt att hitta arbete i vårt område. Vi har två underbara barn, en äldre dotter och en yngre son. Vi försöker att ta hand om våra barn så bra vi
kan, men vi får kämpa hårt som familj. – Det var svårt för mig att koncentrera mig på arbetet när jag tvingades lämna mina barn hemma. Nu studerar vår dotter Purnima på Home of Peace, i klass fyra. Vi känner det som att en stor börda har lyfts av våra axlar. Hon kommer att kunna utbilda sig och
få en ljus framtid, något som hade varit omöjligt om hon stannade kvar hemma hos oss. – Genom Purnimas utbildning tror vi att hela vår familj kommer att lyftas upp. Vi ber till Gud att många fler människor kan få nya möjligheter i livet genom Home of Peace.
w w w . b a r n m i s s i o n e n . s e 13
BARNMISSIONENS FAMILJ
Barnmissionens arbete ligger nya styrelseordföranden Egil Friestad varmt om hjärtat.
Egil leder Barnmissionens styrelse Han är norrmannen som kom till Sverige för att studera, men blev kvar för kärlekens skull. Han är företagsledaren som ledde sitt företag till rejäl tillväxt. Han är också idrottaren som kört åtta Vasalopp och som gärna avslutar sin dag med ett par mil på rullskidor. Möt Egil Friestad – Barnmissionens nya styrelseordförande. Egil Friestad växte upp i en kristen familj i Norge. Föräldrarna var aktiva inom Missionsförbundet. De var ofta ute på möten och sjöng och spelade, och som ung startade Egil tillsammans med sin tvillingbror ett eget band.
18 år gammal flyttade Egil till Lund för att studera till civilekonom. Han döpte sig och engagerade sig i Pingstkyrkan – och det var också där som han träffade sitt livs kärlek Eva. – Jag hade tänkt att jag skulle flytta tillbaka till
Vi stödjer Barnmissionen! “Husbil ger en känsla av frihet. Tack vare vår positiva utvecklingstrend och lojala kundkrets kan vi hjälpa utsatta barn att genom en trygg tillvaro få en framtid där drömmar, mål och frihet är möjligt. Vi stödjer därför Barnmissionen i deras livsviktiga arbete att hjälpa barnen – vår framtid.”
VD, Aner Engstrand
www.hymercenter.se
14 w w w . b a r n m i s s i o n e n . s e
BARNMISSIONENS FAMILJ
”I hela mitt liv har jag jobbat för att få företag att maximera vinsten till sin ägare. Nu känner jag att jag vill använda mina kunskaper för att hjälpa människor.”
Barnmissionen vill tacka… … MIKAEL JOUMÉ om under sommaren avslutat sin tjänst som biträdande general sekreterare hos Barnmissionen. – Vi vill tacka Mikael Joumé för det fantastiska jobb han har gjort när han har gett Barnmissionen 13 år av sitt liv. Mikael Joumé har verkligen hjälpt oss att utveckla hela vårt arbete. Vi önskar honom all lycka i framtiden, säger Bo Wallenberg.
EGIL FRIESTAD
Samtidigt vill vi välkomna MARIA UTBULT som från och med september månad blir ny administrativ chef för Barnmissionen.
Norge efter utbildningen, men kärleken är det starkaste som finns. 1973 träffade jag Eva och blev kvar i Sverige. Egil och Eva gifte sig 1976. De fick fyra barn och de tre äldsta har nu egna familjer. Mellan äldsta och yngsta barnet skiljer det hela 22 år.
Idrottande företagsledare Egil jobbade för Höganäskoncernen på olika positioner. 1992 blev han vd för Höganäs Bjuf AB som tillverkar eldfast material. Den positionen behöll han ända tills han gick i pension 2016. Under den tiden blev företaget uppköpt vid flera tillfällen, men Egil stannade kvar som vd. År 2000 utsågs han till CEO för Borgestad Industries AS och bolaget noterades 2008 på den norska börsen. – Omsättningen för koncernen ökade från 70 till 720 miljoner kronor. Vi startade bolag i olika länder och hade kunder i över 70 länder. Det var en spännande resa på många sätt. Men det var inte alltid lätt. Jag tvingades ta många tuffa beslut om att stänga fabriker och strukturera om. På fritiden passar Egil gärna på att idrotta. – Jag är sportintresserad och tycker om att röra på mig och att åka skidor. Här i Skåne blir det mest rullskidor, men jag har åkt Vasaloppet åtta gånger.
Vill göra något för att hjälpa 63 år gammal gick Egil Friestad i pension. Han har en del uppdrag i olika styrelser, bland annat i Pingstkyrkan i Lund, IF Skiteam Skåne och olika industriföretag.
Sent förra hösten fick han en förfrågan om att engagera sig i Barnmissionens styrelse. – I hela mitt liv har jag jobbat för att få företag att maximera vinsten till sin ägare. Det har jag blivit belönad för, och jag har levt ett gott liv. Men nu känner jag att jag även vill göra något för någon annan, att använda mina kunskaper för att hjälpa människor. Barnmissionen ligger Egil varmt om hjärtat. Hustrun Eva är fadder sedan länge och det hänger många getdiplom på väggarna i familjen Friestads hus. Barnmissionens tidning läses noga och julskivorna spelas upp. För ett par år sedan var makarna med på Löttorp när Barnmissionen ansvarade för mötena där. – Jag har stor respekt för Barnmissionens arbete. Det är imponerande och jag vet att det gör stor nytta.
Större än han kunde ana I februari utsågs Egil Friestad till Barnmissionens ordförande, efter Nils-Erik Claesson. – I Barnmissionen finns det många som ger av sin tid, sitt engagemang och sina pengar för att hjälpa andra. Jag hoppas att även jag kan bidra med något, genom att gå in i styrelsearbetet som styrelsens ordförande. Jag går in i det med glädje och hoppas att kunna göra nytta. – Barnmissionens arbete är mycket större och mer omfattande än jag kunde ana. Och att bedriva hjälparbete på kristen grund – det är riktigt bra, säger Egil Friestad. EVA RUDERSTAM
w w w . b a r n m i s s i o n e n . s e 15
STORT TACK
– för ditt stöd till Barnmissionens arbete! Ge din gåva via Swish 9010802 eller PlusGiro 901080-2 Följ oss gärna på www.barnmissionen.se och på www.facebook.com/barnmissionen QR-kod för Swishbetalning