Fyra g책nger fyra
Anna Lena
A.S.K... Nom de plume
Inger Cervin
"OOB
Texter av fyra personer
Anna Lena
4
Anna Lena
* Utbränd Uppbränd Nedbränd Påtänd Avtänd Snedtänd Hur ska det sluta? Vidbränd
5
Anna Lena
Uppklämd
MIN LÅTSASSYSTER Elin sa jag första gången jag såg dej. Vacker, som Elin. Angelica hette du. 26 år ensam rädd sårbar missbruk sen tonår. Du sparade en vecka. Pengar? Nä för fan. Du sparade för döden. Så onödigt – – hemsk – sorgligt. Kunde du inte väntat, tills det onda gick över? Men det gör man inte! Man väntar inte! Inte jag heller – när jag försökte. Du sparade på döden en vecka.
6
Anna Lena
Sen!
* Jag älskar dessa nytvättade mornar – när världen sakta vaknar – när ännu inget har hänt – som stör – som rör om –
7
Anna Lena
i min ro
VARGMÅNE Löper hon söker hon gökar hon krökar hon fäller hon skäller hon gnäller hon ställer hon ut sig bland andra hundar, ja det har hänt. Är han kastrerad eller vaccinerad eller chippad eller dippad. Är hon blandras eller renras i detta renrasiga land? Det är känt att hon kan vinna eller försvinna, som jag. Men jag bryr mig bara om att jag är hennes fyllematte hennes fyllemamma. Hon är min yllehund min lilla fyllehund min lilla svarta nyllehund vargmåne min. Sälunge puss pussgurkan
8
Anna Lena
MIN!
A.S.K... Nom de plume
* Jag är min människa men jag är tvungen att döda en del av mig själv för att kunna överleva. Lite spill går väl åt, är det så vi ska tänka? Med våldets normaliseringsprocess som redskap kan man tvinga sig själv att få psykosociala problem. Hela kroppen är täckt av plåster och hela tiden rycks de loss. Såren blöder. Så länge den enskilde kan ses som ett psykosocialt problem ÀQQV GHW LQJHQ NRQÁLNW RP VDPKlOOHWV JUXQGYDODU Så vad gör man då? Man letar fel på sig själv. Tills man rätar på ryggen och ställer sig stadigt på en grund av fasta värden.
10
A.S.K... Nom de plume
Du som samhällsvarelse. En del av motkraften.
* Låt oss betrakta galenskapen med öppna ögon! Du som bara gör ditt jobb i Det Allmännas tjänst försök inte ta ifrån mig rätten att vara människa! När vi möts drar du ner rullgardinen mellan oss för att slippa se en medmänniska. På den tomma släta ytan, skapad av ditt eget lydnadsbehov, projicerar du den bild av mig som ditt lärda förnuft behöver för att kunna motivera de handlingar, som du anser att du måste utföra mot mig. Sen kan du dra din mäktiga slutsats som ett meningslöst men mätbart cirkelbevis. Dessvärre förmår du inte se mig på riktigt; kan inte se mig som den jag är. Ty du vågar inte lämna lydnaden, vågar inte tänka själv och vågar absolut inte lita på att du är det du faktiskt är: en unik människa som möter ett annat Du, möter Någon som är en annan än den du förväntat dig och behöver, Någon som är en annan unik människa, som möter just Dig, Någon som inte är ett mätobjekt utan en levande Person. Så behandla mig inte som ett medel att missbruka för att stärka någon annans makt! För länge sedan fanns det enda valet att inte vilja leva mer. Nu driver det mot att du måste döda mig på egen hand, utan att jag hjälper till som ditt vanmäktiga redskap. 1X YlOMHU MDJ DWW WLOOnWD PLQ YUHGH DWW ÀQQDV KDU VOXWDW DWW WU\FND QHU GHQ tills den vänder sig mot mig själv. Så om du anser det vara befogat och nödvändigt att tvinga mig
11
A.S.K... Nom de plume
får du själv stå för det valet. Gör inte om misstaget att räkna med min hjälp!
Vad födelsedag också kan betyda för mig. Under årens lopp har ordet födelsedag för mig sakta fått en ny innebörd. Den gäller människans existens på Jorden. En debatt för tre år sedan i tidningen Faktum gällde osynliggörandet av människan och den brist på ansvar för hemlösheten som makthavare uppvisade. Mitt inlägg i debatten blev en personlig hyllning inför 60-årsminnet av FN-förklaringen om mänskliga rättigheter. Genom att utse en speciell födelsedag till symbolisk extra nationaldag ville jag hylla alla de gräsrötter, som tar ansvar när ingen annan gör det. Kanske behövs ännu en påminnelse med anledning av den starka globaliseringen! Ser vi att just de små och maktlösa enskilda människorna överallt på jorden släpar omkring på någon annans ansvar? Släpar på det som tillhör de stora Jagen, som gömmer sig bakom sina ord och ägodelar men inte vill ta ansvar för att jorden också tillhör alla dem som inte kunnat välja bort att födas. Tillhör alla dem, som saknar makt DWW XWNUlYD DQVYDU 6RP PnVWH ÀQQD VLJ L DWW GHUDV OLY LQWH anses vara lika mycket värda som andras. Jag har själv upplevt att makthavare upprepat har tagit sig rätten att ifrågasätta mitt unika egenvärde och att tvinga på mig sin egen auktoritära människosyn. Så bakom alla de vackra orden sätts fortfarande människan som sådan på undantag. Trots Q\D RFK PHU VRÀVWLNHUDGH PHWRGHU KDU GHWWD EOLYLW DOOW W\GOLJDUH Jorden är Människans hem; det enda ställe där vi kan leva, bo och utveckla våra mänskliga möjligheter. Så varför trampar vi oss själva på fötterna i den frågan? Varför skapar vi kulturer där människan som sådan måste begränsa sina utvecklingsmöjligheter på destruktiva sätt? Varför vill vi glömma bort vem människan redan är och därför är menad att bli? Varför låter vi delen växa sig större än helheten? Kanske kan man påstå att födelsedagen påminner oss om att Människan tillhör livet på Jorden. Men även om att vi måste ingå i den mänskliga kulturen. Ty utan den kan ingen födas till att bli sig själv. Och samtidigt kan denna
12
paradoxala förutsättningar. När en ny människa föds så föds ett
A.S.K... Nom de plume
kultur i sin tur omintetgöra just detta. Detta är en av vår arts
unikt Du. Detta Du kommer alltid att vara nügon annan än Jag, som jag müste fÜrhülla mig till. Och det bästa fÜr oss büda är att utveckla en Ümsesidig Jag/Du-relation. Om det är mÜjligt‌ Och det müste det vara: Ty jag tillhÜr dem som tror pü, DWW GHWWD lU YlJHQ XW XU DOOD GH YL RFK GRPNRQà LNWHU VRP YL ständigt trasslar in oss i. Dessa ord dÜljer dock en saknad, ty jag inser att en svag human utveckling redan kommit av sig. Av de vackra orden har blivit en dimridü. Vür samtid tycks istället välja att gü den väg, som mänskligheten har gütt sü münga günger fÜrr: har valt bort varje form av ett Du med hjälp av en systematisk avhumanisering av människan och hennes relationer. Jag/Durelationer reduceras till mätning av folket, indelade i grupper och tilldelade värden fÜr vissa lämpliga egenskaper. 6RP DQRQ\PD IRONE\JJVWHQDU LGHQWLÀHUDV YDU RFK HQ VRP LQGLYLG med hjälp av sifferkoder, som ofta byggs upp runt det datum dü en helt ny och annorlunda människa fÜddes. Och där sluts cirkeln! 'HQ UHHOOD XQLND OHYDQGH SHUVRQ VRP LGHQWLÀHUDV VRP XQLN PHG hjälp av detta datum är en biologisk person. Men hennes särart upphÜr att synas i bilden av henne när vi kopplar denna identitet till sü münga yttre, standardiserade ting att det unika hos henne fÜrsvinner. Som kulturvarelse dÜljer hon sig bakom alla de ting hon müste omge sig med, fÜr att kunna uppleva att hon alls existerar och har ett värde. Jag tror att bara en omskakande Jag/Durelation kan hjälpa henne att fÜdas tillbaka
13
A.S.K... Nom de plume
till sig själv.
* Åter slår käftarna igen och smärtan river sönder mig, ännu en gång. Sorgesmärtan, vanmaktssmärtan, orkar–inte–längresmärtan, varför–varförsmärtan. Liksom allt det andra, allt det, som bara kastar sig över mig, som skär sönder, äter upp mig. Av vilket skäl och med vilken rätt kallar man det för välfärd att människan far illa? Vem kan ta sig rätten att bestämma vem någon annan är och är menad att bli?
******** När orden inte kan försvara mig mot övergrepp gör det fruktansvärt ont, än värre känns det när min försvarskamp görs osynlig. Med makt går det lätt att förstöra den rena känslan, din handling driver fram mina egna inre ord: ”Tryck ner din vrede, låt vanmakten slå klorna i dig, du får faktiskt skylla dig själv att du väljer att vara den du är.” I kroppens inre bygger vreden fruktlösa försvarsmurar när den fastnat i sitt eget motstånd. Där bosätter den sig som fysisk smärta. Ingen människa tål hur mycket som helst, det vet vi men kan inte, eller vill inte, förstå
14
A.S.K... Nom de plume
gränsernas betydelse för oss själva och för andra.
Inger Cervin
* Hallå där uppe sitter du kvar på din piedestal. Förlåt men e den inte lite skranglig å skral. Sist jag såg dej satte dej på den. Då va den inte så lång å jag trodde att du
Inger Cervin
de va när du
å förstå mycke mer.
16
snarast skulle stiga ner
* De du tror dej veta de vet jag.
.gaj tev ed g nil mä r f n e ga j e j e d r öF
för mej e du en främling.
. g nilmä r f n e ud e j e m r öf
Men jag kan höra ditt språk. Ditt språk ekar genom någon annan till mej. Så låtsas du som inget men jag genomskådar dej. Du tror dej vara snabb å smart. Tala aldrig till mej genom någon annan ty orden ekar. Men en falsk klang. Dingelidang.
Inger Cervin
atev jed rort ud eD
För dej e jag en främling Vi har inget språk.
17
*
. kå r ps t e g ni ra h i V . kå r p s t t id a r ö h n a k ga j n e M ra k e kå r ps t t i D n a n n a n o gå n m o n e g . j e m lli t t e g ni m os ud sa s t å l å S . j e d ra då k sm o n e g ga j n e m . t r a m s å b b a n s a r av j e d r o r t u D nanna nogån moneg jem llit girdla alaT .rake nedro y t . g na l k ksla f n e n e M . g na d il e g ni D
Någon tröttnar på ditt tjat
t a j t t t id å p ra n t tör t n o gå N
å blir lessen ganska snart.
. t ra n s a k sn a g n e s s e l ril b å
18
Inger Cervin
Någon skrek… Spring… Spring för ditt liv. Bödlarna kommer… Spring… Spring. Som jagad av ett drev, av en blodtörstig hundskock. Jag sprang snabbt som hinden, det kändes som jag fick hjälp att fly med vinden. Jag klarade mig över en gräns, jag klarade mig från bödeln som är lika med döden. Den som inte upplevt detta Inger Cervin
kan aldrig veta hur det känns. Jag undrar vem är du med den starka glöden som du gav mig just då
19
när jag sprang snabbare än hinden och i ryggen fick hjälp av vinden.
Du vill skrika ut, stående på ett stort berg, där du har en vidunderlig utsikt av vackra vyer. Just där vill du skrika ut din maktlösa förtvivlan,
20
Inger Cervin
så det ekar till alla dina syskon.
"OOB
50.36. 4LB VUUSZDLB FO TBL TPN KBH BMESJH TFUU TLSJWFU GzSVU %FU WFSLBS TPN PN WlSB IKjSOPS IBS FO TQFDJFMM QMBUT GzS OjSB SFMBUJPOFS %FU LjOOT TPN PN EFU jS WJLUJHU BUU EFO QMBUTFO GZMMT %FOOB QMBUT jS KjUUFTUPS %FU WFSLBS JOUF TPN PN EFO LBO GZMMBT NFE OlHPU BOOBU U FY HFOPN BUU IB NlOHB EJTUBOTFSBEF SFMBUJPOFS %F IBNOBS J OlHPU BOOBU VUSZNNF J IVWVEFU %jSGzS jS EFU MjUU IjOU BUU EFO QMBUTFO GZMMT BW NjOOJTLPS TPN jS EFTUSVLUJWB GzS PTT 7J CPSEF BMMB WBSB CjUUSF SVTUBEF BUU IlMMB QMBUTFO MFEJH UJMMT OlHPO FMMFS OlHSB BW IzH LWBMJUnU EZLFS VQQ %FO IjS GVOLUJPOFO QMBUTFO J IKjSOBO TLB HzSB BUU WJ MjU UBSF QBSBS PTT PDI EjSNFE GzSzLBS PTT %FO TLB PDLTl JOOFCjSB BUU WJ J FO MJUFO HSVQQ LBO LPNQMFUUFSB WBSBOESB PDI TBNBSCFUB PDI Ql Tl TjUU CMJ NFS GSBNHlOHTSJLB .FO TBNUJEJHU TjUUFS EFO LSPLCFO OjS WJ CFIzWFS IB UlMBNPEFU BUU JOUF LBTUB PTT JO J GzSIlMMBOEFO TPN WJ JOUF LBO zWFSCMJDLB LPOTFLWFOTFSOB BW 'VOLUJPOFO LBOTLF JTUjMMFU IJOESBS WlS VUWFDLMJOH PDI HzS PTT NJOESF GSBNHlOHTSJLB FGUFSTPN WJ JOUF MFWFS Ql TUFOlMEFSO PDI WlSB HSVOEMjHHBOEF USZHHIFUTCFIPW SFEBO jS UjDLUB BW TBNIjMMFU VUBOGzS /jTUB TUFH J QSPDFTTFO jS BUU WJ CJMEBS ³CVCCMPS³ JIPQ NFE OlHPO &O EFM ¿ZUUBS JIPQ J TJOB ³CVCCMPS³ &O EFM ³CVCCMPS³ jS TUzSSF BOESB NJOESF CFSPFOEF Ql IVS ³PN TJH PDI LSJOH TJH³ NBO jS &O WJTT UZQ
"OOB
BW JTPMFSJOH LBO EFUUB TZTUFN JOOFCjSB +BH IBS FO FHFO ³CVCCMB³
* EFO TJUUFS KBH BMMEFMFT FOTBN +BH WJMM JOUF TJUUB Tl FOTBN J NJO ³CVCCMB³ NFO WBE jS BMUFSOBUJWFU "UU UB JO FO IVOE FMMFS LBOTLF FO LBUU FMMFS VOEVMBU *CMBOE jS KBH UBDLTBN zWFS EFO GSJIFU EFU HFS NJH BUU JOUF IB OlHPO NZDLFU OjSB SFMBUJPO *CMBOE LjOOFS KBH lOHFTU KB UJMM PDI NFE JMTLB zWFS UPNIFUFO EjS JOOF J IVWVEFU zWFS BUU EFU JOUF WFSLBS WBSB NzKMJHU BUU GZMMB EFU GzSCBTLBEF UPNSVNNFU EjS NFE OlHPU BOOBU jO FO LBSM "UU Gl FO SFMBUJPO NFE (VE jS El QPQVMjSU NFO KBH WjHSBS +BH IBS NJO FHFO ³4UPSF "OEF³ +BH CFS FUU ³IVTTQzLF³ LSBNB NJH Ql LWjMMFO OjS KBH TLB TPWB %lMJHB SFMBUJPOFS J WFSLMJHIFUFO LBO TUjMMB UJMM NFE Tl NZDLFU PCFIBH 3FTUFO BW NJO IKjSOB VUOZUUKBS KBH NBYJNBMU %jS LjOOT JOHFU UPNSVN %FU WBS OPH JOUF NFOJOHFO BUU WJ TLVMMF MFWB J TUjEFS BUU WJ TLVMMF IB UJE zWFS BUU LjOOB FGUFS BUU WJ TLVMMF IB UJE BUU IB IPCCJFT PDI GSJUJETJOUSFTTFO %l IBEF EFU LBOTLF JOUF TQFMBU Tl TUPS SPMM 7&. WJ WBSJU UJMMTBNNBOT NFE J WlS ³CVCCMB³ * HlOHOB UJEFS OjS TBNIjMMTBOTWBSFU GzS JOEJWJEFSOB WBS NJOJNBMU PDI J TZOOFSIFU WJ LWJOOPS WBS CFSPFOEF BW BUU IJUUB FO WjMCjSHBE jLUFO TLBQTQBSUOFS El WBS EFU WJLUJHU BUU ¿ZUUB JIPQ .BO GZMMEF EFU EjS VUSZNNFU J IKjSOBO TPN jS jNOBU GzS BUU IjSCjSHFSB OjSB SFMBUJPOFS 7lS IKjSOBT LPOTUSVLUJPO jS GPSUGBSBOEF MJLBEBO PDI JOUF J TBNLMBOH NFE EFU TjUU TPN WJ MFWFS Ql J EFU NPEFSOB TBNIjMMFU 6OESBS WBSGzS JOHFO WFSLBS IB UjOLU Ql EFU UJEJHBSF
"OOB
)PO EFO FOTBNNB TUBSLB SjEE GzS OjSB SFMBUJPOFS %F LBO HzSB Tl POU
/"563&/ * EFO UZTUB MKVNNB UJEJHB BGUPOFO TJUUFS KBH VOEFS NJUU lMESJHB USjE )zS QPSMBOEFU BW WBUUOFU J CjDLFO TPN GZMMT Ql BW EFU TUSJMBOEF SFHOFU &O TPM LJTBS GSBN J TQSJOHB J TLZO 7JTBS SFHOClHF WBDLFS BUU TLlEB /BUVSFO jS FUU VOEFS FO OlE BUU Gl FO HVEBHlWB WJ BMMB CzS WlSEB *OHFU NFS zOTLBS KBH jO BUU WBSB IjS BUU TJUUB FO TUVOE BUU Gl CMJDLB VU zWFS jOHBS GZMMEB NFE CMPNNPS
"OOB
BUU Gl WBSB FO EFM BW EFUUB WBDLSB
&/ %"( 40. "--" "/%3" ,MJQQIjMMFO HMjOTFS FGUFS EFU IjGUJHB SFHOFU * TUJMMIFU BTQMzWFO WJMBS Ql SPGZMMEB HSFOBS )JNMFO jS HFOPNTLJOMJHU WJU EJHOBS BW GVLU (SBOBSOB TUSjDLFS TJOB WlUB LSPOPS NPU TLZO %FU GSJTLB HSzOB HSjTFU IBS SFTU TJH JHFO 5PWJHU TLJNSBOEF lUFSLBTUBOEF EFO WJUB IJNMFOT TLFO `OEPDL NKVLU IFMU TUJMMB 7BUUFOESPQQBS EBHHMJLOBOEF J NjOHE %F WJTTOBOEF HZMMFOTLJNSBOEF BTQMzWFO Ql NBSLFO KjNOU VUTQSJEEB TPN IBEF EFU HKPSUT BW FO LPOTUOjS TPN WPSP EF SPTPST LSPOCMBE TQSJEEB Ql NBSLFO UJMM CSzMMPQFU ,jSSFUT IzHB UjUB HSjTTUSlO SzS TJH TBLUB OjS EF GzSTUB TWBHB WJOEBSOB TNFLFS EFN -jUUKFGZMMU WBHHBS EF NFE J WJOEFOT MFL &UU BOEQBS USJWT J LjSSFUT IzTUMJLB WBUUFO 4WBSUB TNBMB USjETUBNNBS TUlS OjTUBO OBLOB NPU CBLHSVOE BW NPTTPS PDI SJT `OOV jS HSFOBS PDI LWJTUBS GVMMB BW MzW WlUB MzW IzTUFOT TUBSLB TQSBLBOEF GjSHFS &UU CFVOESBOTWjSU GZSWFSLFSJ FUU LPOTUWFSL TLBQBU NFE PUSPMJH GBOUBTJ PDI MFLGVMMIFU FO IzTUEBH TPN EFOOB FO EBH BW TLzOIFU
"OOB
.FO EPDL FO EBH TPN BMMB BOESB
,`3" 7`/
,jSB WjO EjS EV OV TJUUFS PDI WjOUBS
)PQQBT EV IBS EFU CSB NJO LjSB WjO
-lOB NJH EJUU zSB Tl TLB EV Gl IzSB
"OOBST UjOL BUU EFU CMJS CjUUSF TFµO
7BE NBO LBO HzSB CJMMJHU IjS J TUBµO
"MMUJE jS WjM CzSKBO TWlS -JUF J UBHFU
)VS NBO LBO IB Tl SPMJHU IFMB EBµO
%V TLB TF BUU EFU HlS (F JOUF VQQ
'zSTU WJMB VQQ EJH Tl TLB EV Gl TF
-ZTTOB Ql FO TPN WBSJU OFSF PDI WjOU
BUU EFU ¾OOT BOOBU jO BUU HMP Ql 57
4FUU MKVTFU EjS GSBNNF TPN OlHPO UjOU
#BSB EV MZDLBT TLBGGB JOGPSNBUJPOFO
&O VUTUSjDLU IBOE ESBS EJH VQQ Ql MBOE
4FµO jS EFU EV TPN CFTUjNNFS UPOFO
0DLTl GzS EJH ¾OOT FUU 4BNBSLBOE
#JCMJPUFLFO jS TPN KPLSBSOB J MFLFO
&UU MZDLBOT MBOE EV JOUF USPEEF GBOOT
5B HPE UJE Ql EJH MjS EJH LOFQFO
WjOUBS Ql KVTU EJH EjS VUF OlHPOTUBOT
,BLB TzLFS NBLB 4l jS EFU IjS NFE
.FO UB EFU MVHOU PDI MJUB JOUF Ql BMMB
(PEB SFTVMUBU VQQOlT NFE CFTLFE
¾OOT PDLTl EF TPN WJMM Gl EJH BUU GBMMB
*OGPSNBUJPOT¿zEFO TLBQBS WlSB zEFO
'SJWJMMJHDFOUSBMFS VUTQSJEEB J TUBµO
"UU IlMMB TJH GSBNNF jS BW OzEFO
FSCKVEFS PDLTl BLUJWJUFUFS IFMB EBµO
UWVOHFU GzSTUlT "OOBST EFU CBSLBS
%JOB zHPO UJOESBS JOHFU EJH IJOESBS
lU TLPHFO MPTT 4l WBS EJO FHFO CPTT
,zS Ql BMMB ³DZMJOESBS³ 7BE EV WJMM
)FK 5KjOBSF NPTT 5PNUFCMPTT
WBMFU jS EJUU #zSKB NFE BUU UjOLB GSJUU
-VOLB Ql JOHFO TUSFTT JOHFU ¿lT
%FU NlTUF JOUF GzSCMJ TPN EFU CMJUU
(MjE EJH lU MJUF IB jOHFMOT UlMBNPE
%V CFIzWFS JOUF BMMT CMJ SFMJHJzT /FK
%FU HjMMFS EJH CPSU NFE BMMU WFNPE
.lOHB jS EF LZSLPS TPN WjMLPNOBS EJH
,VOTLBQFS LBO NBO JOUF UB JGSlO EJH
,PTUBS JOHFU LBOTLF IBS EF ¾O NVTJL
8PX WJMLFO HSFK 4l IjOH NFE NJH
%V LBOTLF LBO TKVOHB %FU jS ¾O BLVTUJL
`S EV OjSTZOU TLB EV HMBTzHPO IB
7BDLFS JOUFSJzS FO SPGZMME TUjNOJOH
GzS El HlS EFU SJLUJHU CSB 5SBMBMB
7JMM EV LBO EV HSlUB VUBO IjNOJOH
#JCMJPUFLFO IBS NlOHB LVSTFS GzS EJH
*CMBOE LBO EFU WBSB TLzOU BUU HSlUB VU
0DI OjTUBO BMMB jS HSBUJT UjOLB TJH
/lHPO TPN MZTTOBS PDI PSPO UBS TMVU
7jMLPNNFO JOUF CBSB EjS EV CPS
7jMEJHU TUPSU ¾OOB MZDLBO PDI GSJEFO
'zS WJTTU jS WjM LVOTLBQTUzSTUFO TUPS
³+jSOFU WBSNU Tl HzST NlOHB TNJEFO³
,VOTLBQ jS NBLU EFU IBS WJ WjM IzSU
5B WBSB Ql IKjMQFO TPN ¾OOT BUU Gl
%FO NlOHB HlOHFS UJMM GSBNHlOH GzSU
0DI TF %V GlS Tl NlOHB WjOOFS El
*OGP LBO NBO PDLTl TzLB NFE EBUPS
+BH ¾OOT IjS NFE NJOB WBSNB UBOLBS
%jS IJUUBT JOUF CBSB HBUPS Ql LBSUPS
7J jS TPN ClUBS TPN MjUUBS BOLBS
)jMTPUFLFO IJUUBS EV Ql CJCMJPUFLFO
GzS BUU IJUUB IBNOFO EjS WJ IzS IFNNB
4LzUFS EV IjMTBO jS EV JOHFO WFL FO
OlHPOTUBOT EjS BMMU TLB TUjNNB
.l CSB jS WjMEJHU WJLUJHU +B EV TFS
%FU TPN QBTTBS FO QBTTBS JOUF BMMB
"UU TLzUFS EV EFO Tl PSLBS EV NFS
`S EFU JOUF EjSPN SPQFO TLBMMB
6OH FMMFS HBNNBM TQFMBS JOHFO SPMM
&O MjOHUBO Gl WBSB EFU VOJLVN WJ jS
(MjE EJH EV NjOOJTLB jS NJO QBSPMM
4KjMWLMBSU USJWT JOUF BMMB J TBNNB TGjS
,BO WBSB LjNQJHU NFO HFS SFTVMUBU
0MJLB CMPNNPS CFIzWFS PMJLB MKVT
.BO LBO JOUF Gl BMMU TFSWFSBU Ql GBU
KPSENlO LMJNBU LBOTLF J WjYUIVT
6U PDI WBOESB J WlS WBDLSB OBUVS
1SPWB EJH GSBN +BH zOTLBS MZDLB UJMM
4KVOH TlOHFS BW HMjEKF TKVOH J EVS
0DI HzS OV CBSB EFU EV TKjMW WJMM
)lMM EJH Ql BWTUlOE GSlO TUBEFOT MBSN
,3".
#FIlMM J UBOLFO BMMU TPN WBSJU CSB (MzN BMMU BOOBU TPN JOHFU jS BUU IB 5jOL CMPNNPS EPGUFS TLPHFO jOHFO )FNNB IBS EV LBOTLF TLzOB TjOHFO
&O TPN WBSJU ³EjS OFSF³ PDI WjOU
"OOB
4zL NjOTLPS EjS GBNOFO LjOOT WBSN
Textförfattare: Anna Lena, A.S.K... Nom de plume, Inger Cervin & Anna
Redaktör: Amanda Frövenholt Grafisk rådgivare: Sofia Djerf
Tryck: Elanders AB Papper: Cyclus offset 80g Upplaga: 1000 ex ©Göteborg 2012
Kontakt: text.fyra@ gmail.com