Västnylänsk årsbok 2018 by Annette Ström

VÄSTNYLÄNDSK ÅRSBOK 2018 Fyrtioförsta årgången

Västnyländska kultursamfundet r.f. 1

Årsboksredaktör Sophie Kawecki

Denna årsbok har utgivits med bidrag av Bergsrådinnan Sophie von Julins stiftelse.

Layout och ombrytning, bildredaktör: Annette Ström Omslagsbild: Mary Kuusito Bilder bakpärmen: Kevin Stewart, Mona Salama, Niina Ala-Fossi & Eva-Lotta Rehnman © Västnyländska kultursamfundet r.f. Waasa Graphics Oy 2018 ISSN 0356-9063 Västnyländska kultursamfundet r.f. www.vastnylandskakultursamfundet.fi

Innehåll Förord..........................................................................................................5 Mossa, ogräs och vildörter på menyn: en påtvingad matkultur i Billnäs bruk kring självständighetstiden 1917–1918 av Matias Kaihovirta....6 Vilda örter och växter – gratis, hälsosam mat av Tarja Kvarnström ..............16 Kvarnarnas historia av Hans Brenner...........................................................24 Potatis och nankingkrysantem av Mary Kuusisto.........................................44 FM i mathantverk lyfter fram det västnyländska matkunnandet av Mona Salama .........................................................................................52 Reko och Slow Food går hand i hand – närmat är nyckelordet av Bitte Westerlund .....................................................................................64 Västnyland år 2017 av Sophie Kawecki........................................................76 Samhälle....................................................................................................77 Trender........................................................................................................78 Trafiken........................................................................................................81 Flyktingsituationen......................................................................................84 Sjukvården och äldreomsorgen.....................................................................85 Militärt........................................................................................................88 Utbildning...................................................................................................89 Från kommunerna .....................................................................................93 Kommunalvalsåret 2017...............................................................................93 Livskraft och satsningar................................................................................95 Nya strategier och kommundirektörer..........................................................97 Uppåtgående ekonomi på flera orter ............................................................99 Kultur......................................................................................................101 Finland 100 år ...........................................................................................101 Film och litteratur......................................................................................104 Museer och utställningar, teater och musik ................................................109 Matkultur .................................................................................................114 Näringslivet .............................................................................................116 Gasrören innebär ett lyft för hamnarna .....................................................119 Idrott.......................................................................................................121 Viktiga idrottsarenor .................................................................................125 Miljö, djur och natur ...............................................................................126 ... och så till sist vädret...............................................................................128 3

Årets tema för årsboken är matkultur. Foto: Kevin Stewart

Västnyländsk årsbok postas hem till alla medlemmar i Västnyländska kultursamfundet. Årsboken och föreningens övriga böcker går att köpa i Luckan Raseborg, Karis eller i Luckans webbshop (https://holvi.com/shop/LuckanRaseborg). Äldre årgångar finns också till försäljning i Luckan, förutsatt att det finns kvar av dem i lager (se s. 132 för mer information). Det går även att läsa äldre årsböcker elektroniskt på föreningens webbplats (www.vastnylandskakultursamfundet.fi). På webbsidan finns ett elektroniskt formulär för medlemsansökan. Föreningens medlemmar får också 20 % rabatt på föreningens böcker. 4

Förord År 2017 har präglats av Finlands 100-årsjubileum, också i Västnyland. Firandet blev en naturlig del av många av årets evenemang, både nya och etablerade. I årskrönikan presenteras ett urval av dessa händelser, antingen under rubriken Finland 100 år, eller under andra temarubriker. Årskrönikan behandlar traditionsenligt såväl samhällsfenomen som näringsliv, kommunala företeelser, idrott och kultur. Årskrönikan baserar sig på medierapportering och det offentliga samtalet. En intressant, högst personlig, iakttagelse är att jag upplevt året som gått som ”tystare” än året innan. Det här kan bero på att lokaltidningen Västra Nyland numera endast utkommer med två nummer i veckan. Dessa tidningsnummer fokuserar ofta på mindre dagsaktuella händelser i form av reportage över lokala företeelser, evenemang, platser eller människor. Flödet av mer dagsaktuella nyheter, analyser och insändare har minskat. Det offentliga samtalet har blivit lamare för oss svenskspråkiga västnylänningar och ser ut att hitta andra kanaler, så som sociala medier och Svenska Yles webbplats. Detta återspeglas onekligen också i känslan jag haft och urvalet jag gjort när jag skrivit årskrönikan. Utöver årskrönikan över år 2017 innehåller årsboken sex stycken nyskrivna artiklar författade av skribenter med västnyländsk anknytning. Eftersom lokal matkultur varit på frammarsch under de senaste åren i hela Finland och inte minst i vår region, är årets tema för artiklarna matkultur. Två av artiklarna behandlar matkultur ur ett historiskt perspektiv. Idag är kvarnar knappast något vi tänker på som en naturlig del av kulturlandskapet, men annat var det förr då det fanns gott om kvarnar. Detta får vi läsa om i Hans Brenners artikel om kvarnarnas historia. Matias Kaihovirta ger i sin text en bild av hur livsmedelsläget såg ut för 100 år sedan – en betraktelse som kan fungera som en intressant jämförelse med dagens överflöd. Mona Salama berättar om FM i mathantverk, där det handgjorda och småskaliga tas till heders. Tarja Kvarnström skriver om vilka vilda ”ogräs” som är fullt ätliga och som man kan ta tillvara och använda sig av, också fast det inte är nödtider. Här kan man dra en parallell till Matias Kaihovirtas artikel och det faktum att man för 100 år sedan var tvungen att äta ogräs, medan det i dag ses som en delikatess. Mary Kuusisto ger tips om vilka exotiska grönsaker vi kan odla på våra breddgrader medan Bitte Westerlund berättar om Slow Food-rörelsen och rekoringarna, närmatsfenomenen som vunnit terräng. Ingå, 10 januari 2018 Sophie Kawecki 5

TEMA MATKULTUR 1917–1918

Mossa, ogräs och vildörter på menyn: en påtvingad matkultur i Billnäs bruk kring självständighetstiden 1917–1918

Text & bild: Matias Kaihovirta

an man äta mossa? Eller ogräs och vildörter? Insekter har ju blivit allt vanligare och i november 2017 lanserade ett välkänt finländskt bageri ett bröd tillverkat på gräshoppor. Men till exempel myror kunde man för en tid sedan avnjuta på en av Nordens bäst rankade restauranger, samtidigt som lav blev en spännande kulinarisk upplevelse på en av Stockholms lyxkrogar. Vildörter och ogräs som växer i trädgården har väl nästan alltid varit både en möjlighet och ett måste att använda i matlagningen. (Läs mera om modern användning av vildörter i artikeln på sidan 16.) Kokböcker från förr brukar skvallra om en rätt så annorlunda och ibland för oss nästan exotisk matkultur i det förflutna. Samtidigt är de flesta finländare bekanta med uttrycket ”att blanda bark i brödet”, som påminner oss om den hungersnöd och livsmedelsbrist som drabbade en stor del av befolkningen i vårt lands historia. Då människor tidigare tackade för det dagliga brödet ansågs det vara en välsignelse att det åter kom en dag då man själv och ens närmaste fick äta sig mätta. Den här essän lyfter med ett historiskt perspektiv fram frågor kring klass och matkultur genom att undersöka bruksarbetarna och vilken mat som åts i Billnäs för drygt 100 år sedan. De flesta historiemedvetna personer torde känna till att Finland åren kring självständighetsförklaringen 1917–1918 drabbades av en svår livsmedelskris som ledde till hunger och svält, uppror och slutligen ett blodigt inbördeskrig. Trots att den här essän handlar om matens mikrohistoria, hurdana måltider bruksarbetarna i Billnäs tillredde för 100 år sedan då livsmedelsutbudet var begränsat, är frågor som har med matens innehåll, tillredning och konsumtionsmöjligheter aktuella idag då man diskuterar mat och 6

Brukets dagliga bröd Livsmedelsförsörjningen var en högt prioriterad fråga hos bruksägarna i Billnäs alltsedan Matias Kaihovirta bruket grundades år 1641 fram till 1900-talet. ”Jag är fil.dr. i nordisk hisDet var naturligtvis en överlevnadsfråga – utan toria vid Åbo Akademi. tillgång på spannmål och mjöl, kött, fisk, potaDisputerade 2015 med tis och rotfrukter, kunde arbetarna inte arbeta på bruket. en avhandling om bruksDå livsmedelsdistributionen och -handeln arbetarna i Billnäs och var begränsad strävade man från bruksägarnas deras politiska agerande sida efter att göra brukssamhällena självförsörunder åren 1900–1920. jande. Bruken utvecklade med andra ord en Skriver för närvarande egen livsmedelsförsörjning åt bruksarbetarna. en idéhistorisk biografi På Billnäs bruk berättar spannmålsmagasinen om den finlandssvenske vid bruksgatan, kvarnen vid forsen och jordsocialisten Karl H. bruksbyggnaderna om en omfattande livsWiik (1883–1946) och medelsproduktion som var typisk för många bedriver forskning om brukssamhällen i Finland och på annat håll i den finlandssvenska världen. Bruksägarna utvecklade dessutom den arbetarrörelsens historia. interna livsmedelsdistributionen på bruken gePå fritiden intresserad av nom att grunda jordbruksavdelningar som gav matlagning och att uppspannmål som maldes till mjöl och bakades till täcka Västnylands natur, bröd i brukets bageri, och genom att ha en stor miljö och historia.” boskapsstock som gjorde det möjligt att ha ett eget mejeri och mjölkaffär åt de anställda på bruket. Lönen betalades i naturaförmåner, det vill säga livsmedel, samtidigt som bruket erbjöd sina anställda bostäder med egna trädgårdsland, potatistäppor och möjlighet att ha egen boskap, till exempel en ko, grisar, höns, får och getter. Livsmedelsfrågan var också en ordningsfråga. Om maten tog slut riskerade bruken förlora sin arbetskraft. Under 1600- och 1700-talen var det inte alls ovanligt att bruksarbetarna under svåra nödår rymde från bruken eller att stöld7

TEMA MATKULTUR 1917–1918

matkultur. För 100 år sedan var användningen av olika substitut i brist på andra råvaror och ingredienser inte en fråga om individuella val utan snarare utgick man från talesättet ”man tager vad man haver”.

TEMA MATKULTUR 1917–1918

Hur brödköerna illustrerades i den socialistiska tidningspressen. Illustration i Tidningen Arbetet 29.9.1917. 1

erna av järn ökade. Med stulet järn utövade bruksarbetarna olovlig byteshandel med traktens bönder. I utbyte fick bruksarbetarna livsmedel av bönderna.1 Hunger, nöd och svält kunde i värsta fall leda till upprorsungar. Ett inte alls ovanligt fenomen i Sverige och Finland fram till 1800-talet var livsmedelsupplopp. Orsaken kunde vara stigande spannmålpriser eller en upplevd orättvis livsmedelsfördelning. Torg och marknader kunde bli våldsamma skådeplatser där den upproriska massan tog över handeln och började fördela livsmedel åt sig själva. Städernas borgare, godsägarna på landsbygden och bruksägarna försäkrade sig mot upplopp och mot den upproriska massan genom att reglera spannmålshandeln och se till att särskilt under sämre skördeår garantera en fungerande livsmedelsförsörjning åt brukets arbetare och deras familjer. Det var inte alltid hungern som triggade livsmedelsuppror utan krav på moraliskt hållbara priser och en rättvis fördelning av livsmedel. Livsmedelsdistributionen skulle vara rättvis för att möta folkets krav på en fungerande livsmedelsförsörjning.2 Det var inte en helt obetydlig del av bruksägarnas och sedermera bruksbolagens utgifter som gick till att säkra en fungerande livsmedelsdistribution på bruket. Naturligtvis var det inte enbart fråga om ”goodwill” från bruksägarnas sida – i utbyte mot olika sociala förmåner förväntade sig brukspatronen

Helmer Tegengren, Billnäs bruks historia. Minnesskrift på uppdrag av styrelsen för O. Y. Billnäs A. B. (Helsingfors 1949), s. 49, 55, 66, 168, 246–249; Matias Kaihovirta, Oroliga inför framtiden. En studie av folkligt politiskt agerande bland bruksarbetarna i Billnäs c:a 1900–1920 (Helsingfors 2015), s. 89–100, 139–141. 2 Rolf Karlbom, Hungerupplopp och strejker 1793–1867. En studie i den svenska arbetar rörelsens uppkomst (Lund 1967), s. 236–250.

I livsmedelskrisens tid Den stora prövostenen för Billnäs bruks livsmedelsdistribution blev första världskriget (1914–1918). Finland drabbades indirekt av kriget. Några egentliga krigshandlingar ägde inte rum i Finland förrän under inbördeskriget 1918. Men krigets påfrestningar, särskilt på hemmafronten, drabbade även finländarna minst lika hårt som många av de övriga krigförande ländernas invånare. Ransonering av livsmedel och svarta börs-handel ledde till livsmedelsspekulation. Det påstods att jordbrukarna avsiktligt undanhöll livsmedel för att trissa upp priserna på marknaden. Ett annat rykte var att jordbrukarna avsiktligt förstörde spannmål och mejeriprodukter för att avvärja överproduktion och på så sätt hålla priserna uppe. Ryktena – till stor del falska men också till viss del sanna – verkade i upphetsande syfte och upprorsfaran växte all medan livsmedelshandeln blev begränsad. Den fråga som var ständigt aktuell i Finland under hela 1917 var den knappa tillgången på livsmedel. Livsmedelsbristen som ledde till en mycket svår livsmedelskris i Finland 1917 berodde i viss del på att landet var beroende av spannmålsimporten från Ryssland. Under revolutionsåret avstannade importen på grund av revolutionen och av att stora delar av de spannmålsproducerande områdena i Ryssland var ockuperade av Tyskland. Livsmedelskrisen och krigspåfrestningarna ledde till februarirevolutionen i Ryssland och kejsarens abdikering. Sommaren 1917 utbröt svåra kravaller och upplopp både i städerna och på landsbygden i Finland. Jordbruksarbetarnas strejk och krav på 8 timmars arbetsdag underlättade inte livsmedelsfrågan, men det gjorde inte de politiska beslutsfattarnas handlingsförlamning heller. Samtidigt ledde svarta börs-handeln till eskalerande livsmedelspriser. Transporten försvårades och oordningen orsakade plundringar och stölder av livsmedel. Eftersökningar av livsmedel på landsbygden och i städernas matbutiker, samtidigt som ordningsmakten i Finland hade havererat, ledde till att borgerligt sinnade personer bildade skyddskårer för att trygga sin egendom och personliga säkerhet. De politiskt och fackligt

Se om detta exempelvis Christer Ericsson, ”Vi är alla delar av samma familj”. Patron, makten och folket vid Nyby bruk 1880–1940 (Stockholm 1997), s. 48–58. 9

TEMA MATKULTUR 1917–1918

att bruksarbetaren skötte sitt arbete klanderfritt, följe patronens order och uppträdde lojalt mot honom.3

TEMA MATKULTUR 1917–1918

organiserade arbetarna såg detta som en provokation och bildade egna väpnade ordningsgarden som snart kallades röda garden.4 På Billnäs bruk gick utvecklingen i samma riktning som på annat håll i Finland. Bruksarbetarna krävde större insyn i kommunens livsmedelsfördelning som den kommunala livsmedelsnämnden ansvarade för. I nämnden verkade i huvudsak jordbrukare och från arbetarhåll ryktades det om att nämnden tillät att ”jobbare”, det vill säga livsmedelsspekulanter, utövade svarta börs-handel som medvetet trissade upp livsmedelspriserna. Samtidigt påstod socialdemokraterna att den kommunala livsmedelsnämnden inte i tillräcklig utsträckning granskade huruvida traktens bönder undanhöll spannmål, smör och mjölk som enligt lag skulle överlåtas till kommunens livsmedelsförsörjning.5 Enligt minnesberättelser bland bruksarbetarna skulle sommaren och hösten 1917 varit så pass sval att till och med fisken i sjöarna tog slut.6 Tidningen Vestra Nyland rapporterade om hur Marthaföreningen i Billnäs upplyste bruksbefolkningen om att de skulle förbereda sig inför vintern genom att ta tillvara bär, svamp och växtblad för att konservera och använda som livsmedel. Särskilt lav skulle tillvaratas inför vintern för att kunna bakas till bröd.7 Ödesdiger blev den frost som drabbade södra Finland och inte minst Västnyland 10.7.1917 och som på många håll förstörde spannmåls- och potatisskörden. Snart stod det klart att matsituationen i landskapet skulle bli mycket svår under inkommande vinter.8 I synnerhet smöret – eller bristen på smör – blev en politiskt laddad fråga på olika håll i Finland. Smöret som såldes var ofta av dålig kvalitet och kunde till och med innehålla stenar, eftersom producenten som en följd av det höga kilopriset på smör försökte göra en större vinst genom att öka tyngden på smördrittlarna. I Billnäs hade stenar i smördrittlarna som levererades till bruket blivit vardag sommaren 1917 men väckt allmänt missnöje hos arbetarbefolkningen kring den här typen av fusk i livsmedelsproduktionen.9 Smörbristen ledde till att det i Åbo utbröt så kallade smörkravaller i augusti då arbetarkvinnor plundrade Valios smörlager. Händelsen satte skräck i privathandlarna sam-

Se exempelvis Pertti Haapala, ”Vuoden 1917 kriisi”, Pertti Haapala & Tuomas Hoppu (red.), Sisällissodan pikkujättiläinen (Helsingfors 2009), s. 80–88. 5 ”Bygdebrev. Karis” 10.11.1917, Arbetet. 6 Oswald Forss memoarer i Pojo lokalhistoriska arkiv (Fiskars). 7 ”Martha-samkväm”, 6.11.1917, Vestra Nyland. 8 Sture Lindholm, Röda moln över industribygd. Arbetarsocknen Pojo under inbördeskriget 1918 (Ekenäs 2007), s. 27. 9 ”Sten i smöret”, 26.7.1917, Vestra Nyland. 10

10 11 12 13 14 15

Haapala, s. 75, 83–84. ”Bygdebrev. Karis” 10.11.1917, Arbetet. Id. Kaihovirta, s. 261–263. ”Offer för träsprit”, 19.7.1917, Vestra Nyland. Kaihovirta, s. 267–268, 298. 11

TEMA MATKULTUR 1917–1918

tidigt som den inspirerade arbetare att göra likadana plundringsräder på annat håll i landet.10 Livsmedelsstölder blev vanliga i Västnyland under sommaren och hösten 1917. I Pojo uppmanade livsmedelsnämnden de lokala producenterna att inte sälja havre, potatis, kålrötter, morötter, kött, fläsk och ägg åt utsocknes uppköpare. Men ryktet spreds snabbt om att försäljning i alla fall förekom, trots förbudet. I den socialdemokratiska tidningspressen kunde man läsa en rapport från kaoset som drabbat livsmedelshandeln i Karis stationssamhälle: Vad beträffar ordningen på Karis livsmedelsnämnds butik, vore mycket att anmärka. Det är med få ord sagt: ingen ordning alls; man armbågar och knuffar sig fram och svagare personer och barn måste ofta komma bort med oförrättat ärende. Särskilt beträffande föreståndaren vill jag påpeka: favoritsystemet skinerar ganska fult igenom!11 Tidningen kunde vidare rapportera om att butiksföreståndaren släppt en ”bättre fru” förbi kön som bestod av arbetarhustrur. Rykten om ”favoritsystem” ledde till oroligheter utanför livsmedelsbutikerna i Karis och Billnäs.12 Då spannmålet tog slut blev till och med brukets bagare och mjölnare arbetslösa och även de satta i nödhjälpsarbete. Alkohol tycktes det däremot finnas ett stort utbud av och arbetarmännen, men också en del kvinnor, konsumerade spirituösa varor rätt så häftigt. Det ökade antalet fylleribrott, slagsmål och ”huliganliv” som ledde till allmän oordning i lokalsamhället.13 I vissa fall kunde supandet leda till familjetragedier, bland annat förekom det ett fall då familjefadern avlidit efter att ha överkonsumerat träsprit.14 För att få ordning på livsmedelsfrågan tog socialdemokraterna över makten i Pojo i slutet av januari 1918. Röda gardet grundades strax därpå och arbetarmän från bruken anslöt sig mot löftet om att få en bit mat åt sig själva och sina familjer av gardet. Andra gick med för att få vara med om att beslagta livsmedel från traktens jordbrukare i regi av den röda livsmedelsnämnden. Beslagtagningarna av livsmedel som de röda genomförde – inte sällan med hot om våld och till och med genom att använda sig av våldsmetoder – uppfattades av de vita som en av de allvarligaste kränkningarna som de röda hade gjort under den så kallade upprorstiden.15

TEMA MATKULTUR 1917–1918

”Man tager vad man haver” Men de rödas uppror förbättrade inte livsmedelssituationen som blev än svårare efter inbördeskriget. Dock tog sig bruksledningen i Billnäs an uppgiften att på olika sätt underlätta de utsatta arbetarfamiljernas situation, kanske i större utsträckning än under tidigare år. Viljan var kanske lite större men möjligheterna att agera inte alls bättre än tidigare. I och med att ett flertal av brukets arbetarmän satt inspärrade i fångläger och inväntade sin dom blev hustrurna till männen tvungna att i männens ställe arbeta på bruket. Därför inrättades ett barnhem på bruket. På barnhemmet serverades måltider för ”de röda” barnen. Enligt minnesberättelser var det fråga om nässelsoppa som smakade mycket illa. I fattigvårdsstyrelsens protokoll framgår det att mödrarna tagit hem sina barn från barnhemmet eftersom maten och behandlingen av barnen hade varit undermålig.16 Livsmedelssituationen var så pass svår att barnen till de röda arbetarfamiljerna gav sig ut på landsbygden för att tigga om mat hos jordbrukarna. En del pojkar fick anställning på gårdarna som drängar mot en bit mat. Andra fick gå tomhänta vidare till nästa gård i jakt på en brödbit. Arbetarhustrurna uppmanades att ta potatisskalen tillvara för dem kunde man rosta och sedan äta. Även mossa och lav ansågs duga som substitut att blanda i mjöl eller att koka soppa av. Men mossan gav svår magsmärta och brukets läkare uppmanade till sist bruksdisponenten att frambringa budskapet åt arbetarna att sluta äta mossa eftersom det inte var bra för matsmältningen och kunde leda till tillfällig arbetsoförmåga.17 Andra surrogat som användes var maskrosrötter som kunde rostas till ”eget inhemskt kaffe” och brukets folkskola såg till att eleverna kunde gräva upp maskrosrötter. Rötterna såldes även till caféerna i Helsingfors. 18 Folkskoleeleverna tipsades om hur man på olika sätt kunde laga mat av växter, rötter, bär och svamp. Efter inbördeskriget införde man i Billnäs svenskspråkiga folkskola daglig skollunch som bekostades av bruksbolaget. I en läkargranskning av folkskolebarnen år 1926 kunde brukets läkare konstatera att samtliga barn födda åren 1917–1918 hade drabbats av svår undernäring som direkt påverkade deras hälsotillstånd på olika sätt. Av de 155 folkskolelever som undersöktes 1926 led 67 av relativ eller absolut undervikt. Från skolhälsovårdens sida betonade man att barnen i brukets arbetarfamiljer sällan fick mjölk eller tillräckligt vitaminintag som bland annat ledde till rakitis, det vill säga hjul16 17

Alf-Erik Helsing, Berättelser från Billnäs (Billnäs 1986), s. 142; Kaihovirta, s. 326–332. Dr. V. Grönholm Brev till disponent E.J. Collan 19.8.1918, Inkomna brev, Förvaltningen, Billnäs bruks arkiv, Fiskars AB, Näringslivets centralarkiv (S:t Michel). 18 ”Inhemskt kaffe”, 29.6.1918, Vestra Nyland. 12

Läkarberättelsen 1926, Årsberättelse verksamhet 1924–1946, General Mannerheims barnskyddsförbunds Billnäs avdelning, Pojo lokalhistoriska arkiv (Fiskars); ”Elevbespisning”, 7.11.1918, Vestra Nyland.

TEMA MATKULTUR 1917–1918

benthet. Hälsosystern påpekade att det var barnens intag av kaffe istället för mjölk om morgnarna som var en av orsakerna till vitamin- och kalciumbristen.19 I och med första världskrigets slut underlättades livsmedelssituationen i Finland i slutet av 1918 men den förblev alltjämt svår ända in på 1920-talet. I Billnäs bruk återgick man småningom till de förhållanden som rått före inbördeskriget och första världskrigets utbrott. Med ett begränsat antal arbetare och deras familjer kunde bruket med egen livsmedelsproduktion försörja den egna befolkningen. Samtidigt förbättrades utbudet på livsmedelspro- Lådan och kärran har använts av en jordbrukare för dukter då Karis stationssam- att smuggla smör undan de röda från Skrittskog till hälle (senare köping) växte Ekenäs under inbördeskriget 1918. Kärran finns i Pojo och fick nya livsmedelsåter- hembygdsförenings museum i Skarpkulla. försäljare – både nya privata och kooperativa butiker öppnades under årtiondet som följde efter inbördeskriget. Fortsättningsvis hade bruksarbetarna möjlighet att med särskilda polletter inhandla mjölk från brukets mejeri. Bageriet med brödbutik återupptog verksamheten då det fanns spannmål i magasinen och det kom mjöl från kvarnen.

TEMA MATKULTUR 1917–1918

Sammanfattning Medan läkaren på Billnäs bruk försökte hindra bruksarbetarna från att äta mossa och annat som inte ansågs lämpa sig som livsmedel i en tid då mat var en bristvara, har mossa, lav och vildörter idag blivit kulinariska upplevelser som människor är villiga att betala för. Ja, allt kan man väl egentligen äta och utifrån ett längre historiskt perspektiv har våra matvanor och vår matkultur förändrats rätt så mycket. Sedan är det en annan sak vad som anses utgöra en lämplig kost och vad som anses hälsosamt att äta för att täcka ett dagligt näringsintag. Vi har blivit mera kräsna vad gäller mat och samtidigt är vi förtjusta i de nyaste trenderna inom matlagning och är redo att pröva de mest vågade maträtter med exotiska och ibland underliga påhittigheter som kan tänkas stimulera våra smaklökar. I dagens samhälle betonar man att det är en fråga om upplysning och hur mycket tid man lägger ned på att laga en ”god” måltid. Inte sällan betonas det att man med små ekonomiska insatser kan tillreda en näringsrik och hälsosam måltid. Å andra sidan är råvaror som olika slags grönsaker dyrare än så kallad färdigmat och möjligheten att göra en god och näringsrik mat kräver både tid och motivation hos matlagaren. Livsmedelskrisen som drabbade Finland och stora delar av det övriga Europa under första världskrigets slutskede ledde till upplopp och kravaller, till revolutioner, statskupper och inbördeskrig. Matfrågan var inte helt obetydlig, och är inte det idag heller. Idag då man rör sig i Billnäs och inte minst i Fiskars kan det verka helt otänkbart att invånarna på dessa platser för 100 år sedan drabbades av en svår livsmedelsbrist. Då man besöker matmarknaderna eller de pittoreska butikerna på bruken som säljer närproducerade livsmedel är det svårt att se framför sig de kvinnor som köade och ibland slogs eller de väpnade rödgardister som genomförde husrannsakningar för att få tag på en brödbit, lite potatis, rågmjöl eller smörklick hem till den hungrande familjen.

Malmbacka i Snappertuna erbjuder dagens människor en inblick i hur det gick till i kolarskogen förr. Här utställningsbord från Slow Food-festivalen i Fiskars hösten 2017. Foto: Kevin Stewart

Dukning enligt gammal stil på Slow Food-festivalen i Fiskars 2017. Foto: Kevin Stewart

TEMA MAT FRÅN NATUREN

Vilda örter och växter – gratis, hälsosam mat

Text & bild: Tarja Kvarnström

änner du till nässelsoppa, nässelplättar och nässelsemlor? Då är du redan på god väg att bli en vän av gratis, god och ren mat. Jag är den sortens människa som hastigt blir ivrig, och när jag brinner för någonting så ger jag 120 %.

Således, när jag en gång fick upp ögonen för att plocka gratis, hälsosamma ingredienser till köket så har jag fortsatt av bara farten. Jag räknade en gång till att jag kunde plocka hela 8–10 olika vilda örter på min egen gård. Om du äger en trädgård så uppmanar jag dig att gå runt på tomten och titta på ogräset med andra ögon. Det är bara fantasin som sätter gränser för vad du kan tillreda av

Titta här: maskrosblad och -blommor, groblad, mjölkört, fetknopp, kirskål, rölleka... och på bilden fattas ännu nässlan. 16

Nässlor, maskrosor och andra användbara ogräs På våren, när snön smälter, går jag runt på tomten och spanar in pyttesmå spirande nässlor och kirskål. De är som bäst när de är runt 10 cm höga, och ännu i knopp. Jag brukar börja med nässelsoppa på våren. Den passar bra till förrätt när man bjuder på till exempel älgstek. Nässelsoppan är mycket uppskattad hos oss. Det var förresten det jag bjöd min man på när han kom på sitt första besök. Så det som man brukar säga om vägen till mannens hjärta fungerar bevisligen! Nässlor är mycket användbara till annat också; om du har mörkt hår kan du skölja håret med nässelvatten. Pröva inte på ljust hår – håret lär bli grönskiftande. Man kan också spreja sina grönsaker med nässelvatten för att få bort eventuell ohyra, samt vattna dem med nässelvatten för att ge dem extra näring. När man blötlägger nässlor ett par dagar får man ett koncentrat som ska spädas ut till önskad styrka innan man vattnar plantorna med det eller sprutar det i trädgården. Det luktar faktiskt inte så gott, men är desto mer hälsosamt. Sedan, när våren övergår i sommar, kan man ”odla” örterna genom att till exempel klippa ner nässlorna med jämna mellanrum för att få ny skörd sommaren igenom. Maskrosornas blad har många olika smaknyanser; ju flikigare blad, desto beskare är de i

Tarja Kvarnström ”Jag är en ivrig amatörkock som älskar att experimentera i mitt kök i Villa Tarja. Allt som jag lagar ska vara enkelt, glutenfritt, laktosfritt, utan tillsatsämnen och så närproducerat som möjligt. Och gott ska det vara – vem har sagt att den så kallade dietmaten måste vara tråkig? Jag har förmånen att bo i rena, havsnära Hangö, där det ännu finns några producenter med direkthandel, men också butikerna i Hangö har tacknämligt tagit in dessa produkter i sitt sortiment. Dessutom plockar jag vilda örter ända från vår till höst, och använder torkade under vintern. Däremellan njuter jag av livet som pensionär, guidar turister i Hangö och sköter om trädgården runt Villa Tarja.”

TEMA MAT FRÅN NATUREN

de vilda örterna på bilden; soppor, pajer, plättar, pannkakor, maskrosvin, kapris av maskrosknoppar och fotbad av röllekans blommor är bara några exempel.

TEMA MAT FRÅN NATUREN

smaken. Vill du ha riktig mjälla, milda maskrosblad, till exempel till sallad, kan du lägga ett ämbar eller fat över maskrosorna så blir de ljusa och goda. Använd dem i sallader och pajer. Maskrosblommor ska plockas en solig dag, när de är riktigt öppna, men passa på – säsongen är kort, kanske ett par veckor. Plockar man endast det gula från blommorna kan man laga gott, honungsdoftande mjöd eller vin. Ganska arbetsdrygt, men det är mödan värt, för det är verkligen gott! Maskrosknoppar kan man lägga in i ättikslag, så får man goda, stora kapris till vinterns behov. Groblad känner vi som hör till den äldre generationen väl till; mamma satte det på det skrapade knäet som man hade stött i sommarens lekar. Grobladet är med andra ord ett allemansplåster. Dessutom är små groblad goda i sallader och pajer. Röllekans små blad kan användas i stuvningar, pajer och soppor i början av sommaren. De tillför maten en rätt så pepprig smak. Senare, när röllekan blommar med vita klasar, kan man plocka blommorna, torka dem och blanda med grovt salt. Vips så har du ett skönt, billigt och drygt fotsalt! Kirskålen, då, det kanske mest hatade ogräset i alla trädgårdar – hur ska den användas? Jag läste någonstans att man i stället för att försöka utrota den (vilket är omöjligt!) ska försöka äta upp den. Det är nog lika omöjligt – tro mig, jag har försökt! Men god är den, det kan man inte förneka. Jag använder de första, minsta knopparna till sallader, men kirskål är också mycket god i pajer. Den paj som jag lagar flera gånger varje vår innehåller både kirskål, basilika, skinka och getost. Receptet kommer här, var så god! Mjölkörten ska plockas i flera omgångar; först genast på våren, när den är under tio cm hög. Då kan du använda den som sparris; koka den i lättsaltat vatten och äta den med skirat smör. Senare, när den har vuxit till sig och blommar, kan du plocka blommorna och använda dem som dekoration i bakverk och sallader. Eller varför inte koka sirap på blommorna – gott som bara den! Mjölkörtens blad kan torkas till te för vinterns behov. Granskott finns det rikligt av på sensommaren. Om du hittar ett ställe där det växer många större granar kan du plocka utan att skada själva trädet. De små träden behöver sina skott för att växa och må bra. Godare sirap än den som lagas av granskott får man leta efter. Dessutom blir den vackert gyllenbrun och är naturens egen hostmedicin ifall det skulle behövas på vintern. Här gäller det att be om lov av markägaren, för allemansrätten gäller inte kvistar eller delar av träd och buskar. 18

TEMA MAT FRÅN NATUREN

Kirskålspaj med skinka och getost (glutenfri, laktosfri) Botten: 2 dl havreflingor (glutenfria) 1 dl grovt glutenfri mjölblandning (t.ex. Sempers). Maizena eller potatismjöl går också bra 1 dl laktosfri röd mjölk 1 dl flytande Oivariini 1 tsk bakpulver Fyllning: 2 dl finskuren kirskål 2 dl finskuren, färsk basilika ca 100 g strimlad skinka 2 dl grädde 2 ägg, helst eko 2 dl riven ost kuber av getost ½ tsk salt, helst rosa himalayasalt mald vitpeppar Blanda ingredienserna till pajens botten och tryck ut degen i en smord, rund pajform. Förgrädda i 170 C i ca 10 minuter så att bottnen får lite färg. Blanda ingredienserna till fyllningen och häll den över den förgräddade bottnen. Toppa med ostkuber och riven ost. Fortsätt grädda i 25–35 minuter, beroende på ugnen.

TEMA MAT FRÅN NATUREN

När jag har tröttnat på det som den egna trädgården ger, beger jag mig ut på Hangös härliga, rena stränder. Här kan jag hitta mjölkört, som även kallas för rallarros. Det namnet lär härstamma från Sverige från tiden då järnvägarna byggdes. Dessa banbyggare kallades för ”rallare”, och har ni åkt tåg, så har ni säkert sätt denna vackra, röda blomma växa längs med järnvägen. Den växer också rikligt här längs Hangös stränder, själv brukar jag plocka den på Bellevuestranden. Där växer också andra intressanta örter. Vresrosen är en sort som har förökat sig hejdlöst på Hangös stränder. Ni vet, den vackra, röda rosen som kantar våra landsvägar och parker. Här i Hangö har det till och med hållits talkotillfällen där man gallrat rosen på stränderna, men den verkar bara bli ivrigare av gallringen. Rosens blommor är användbara till mycket. På försommaren kan man plocka blombladen och helt enkelt torka dem till en doftande dekoration i hemmet. Det går också bra att laga sylt eller gelé av bladen – den smakar faktiskt ros, är vackert röd till färgen och doftar gott. På hösten när rosen får sina stora, orangefärgade nypon, brukar jag passa på att plocka och torka dem och jag använder dem sedan till soppa eller te på vintern. Det är lite arbetsdrygt när man måste tömma nyponen på frön, men det är mödan värt. Nyponsherry var inte så tokigt, det heller, men ganska starkt...

Årets nyhet i mitt kök blir örtsalt med citronverbena, som jag ska testa i fiskrätter. 20

Oftast går det bra att torka örter, så som libbsticka, oregano, mynta, gräslök och basilika. Ett ganska enkelt sätt att ta tillvara sina örter är att tillverka sitt eget örtsalt. Det passar även den känsligaste mage, som kanske inte tål lök och andra irriterande ingredienser. Det är enkelt – du plockar färska örter enligt egen smak; jag brukar blanda libbsticka, oregano och gräslök (men också enbart libbsticka blir bra), repar dem så bara bladen är kvar, och kör tillsammans dem med flingsalt i en mixer eller matberedare. På det här Tarja Kvarnström i sitt kök. Foto: Jannica Luoto sättet får du en grön, fuktig massa som du breder ut på bakplåtspapper och torkar i ugnen. Jag har varmluftsugn, så jag brukar ha den påslagen utan värme med bara cirkulationen på. Det tar ca ett dygn att torka massan, och när den är snustorr kör jag den i mixern till ett pulver av önskad grovlek. Detta örtsalt är mycket gott i såser, soppor och salladsdressing, också som sådant direkt på tomat eller gurka.

Vad annat bjuder hösten på? I trädgården har jag äppelträd, bärbuskar och mångåriga örter som libbsticka, fransk dragon, oregano, mynta, citronmeliss, gräslök och jordärtskocka. I år sätter jag mitt hopp till den vitlöksdoftande ramslöken, som egentligen trivs bäst på Öland, och är fridlyst hos oss. Hangö har ju ett mikroklimat, vilket innebär att vi har lite varmare här än i zon 1. Det betyder att höstens värme dröjer sig kvar längre än norrut; redan i Karis är klimatet betydligt strängare. Mina plantor har jag beställt från Sverige. 21

TEMA MAT FRÅN NATUREN

Hur ta tillvara örterna?

TEMA MAT FRÅN NATUREN

På hösten finns det också mycket gott och hälsosamt att plocka i skogen; svamp, blåbär och lingon. Om du inte själv kan, orkar eller vill gå ut i naturen och plocka, så finns det många villiga försäljare på torg och marknader. Dessutom mognar rönnbären sent. De är vackra och goda både för ögat och gommen. Rönnbärsgelé till älgsteken är ju väldigt enkel att göra. Allt som behövs är rensade rönnbär, vatten och syltsocker. Om du inte har en egen trädgård, så finns alla dessa härliga ogräs att plocka fritt i början av Bellevuestrandens promenadstråk. De finns säkert också på många andra ställen här i Hangö och på andra håll i Västnyland, men detta är mitt favoritställe.

Tänk på detta när du plockar vilda örter I allmänhet gäller allemansrätten när du plockar vilda örter. Några regler är det ändå bra att komma ihåg, innan du beger dig ut för att plocka: – plocka endast sådana växter som du med säkerhet känner igen. Här gäller samma regel som med till exempel svampar: ta inte sådana som du är osäker på. Det finns över 200 giftiga sorter i Finland, så det gäller att vara på sin vakt. – Plocka örterna vid torrt, lite blåsigt väder, då är de som bäst. – När du har plockat örterna, använd eller förbered dem samma dag, örter är verkligen en färskvara! – Använd gärna sax eller sekatör, plocka örterna i en papperskasse eller korg. – Plocka inte vid livligt trafikerade vägar. – Njut av att gå i naturen! Lyssna på fåglarna och vinden, ta med dig matsäck och ha picknick ute i det fria med hela familjen. Ta det lugnt, med andra ord. Alla örter har ju också olika hälsobefrämjande egenskaper, som jag inte går närmare in på här. Det som jag själv har lagt märke till är att alla örter tyvärr inte passar alla magar. Jag, till exempel, kan inte längre äta maskrosblad eller jordärtskocka, hur goda de än är. När var och en bestämmer själv vad som är passande för smaklökarna och magen, så mår man också bäst. Kom ihåg att känna efter hur du mår och vad du har ätit! I skrivande stund är det höst, och förutom det som trädgården ger har jag skördat i skog och mark. Jag har självfallet plockat svamp, blåbär och lingon, men även lagat rönnbärsgelé som blev riktigt god och fräsch. Ännu återstår en aroniabuskes bär som ingen annan vill plocka. Senaste rönen säger ju att detta bär också har fina egenskaper för hälsan, fastän det är ganska intetsägande i smaken. I år blir det att piffa upp aroniasmaken med lite citronsaft. Sedan är det bara att vänta på höstens och vinterns kommande högtider, och bjuda på alla dessa härligheter på ditt festbord! 22

TEMA MAT FRÅN NATUREN

Mamma Taimis snålsoppa av färska grönsaker, mitt bästa sommarminne! Ca 5 dl vatten 10 färska ärtskidor 4–5 små, nya morötter ca 10 små nypotatis 10 färska gröna bönor små buketter av späd blomkål några nässelblad från små nässlor 1 pkt Koskenlaskija-ost ca 5 dl röd laktosfri mjölk Himalayasalt 5 kryddpepparkorn 1–2 lagerblad en liten knippe persilja, dill, libbsticka och gräslök, finhackade en klick smör, och en skvätta grädde Ingredienserna inhandlas helst på torget eller direkt av producenten, och samma dag, om möjligt. Rensa ärterna, borsta morötterna och potatisen, klyv dem i mindre bitar. Sätt rotsakerna och ärterna i kokande vatten med pepparkorn, lagerblad och salt. Koka ca 10 minuter, tillsätt mjölken och osten i små bitar. Låt småputtra ca 10 minuter, eller tills grönsakerna är mjuka. Till sist smakas soppan av med smör och grädde, samt de finhackade örterna. Avnjuts med rostat rågbröd och smakrik ost.

TEMA KVARNARNAS HISTORIA

Kvarnarnas historia

Text & bild: Hans Brenner

varnar har haft en stor betydelse för vår matkultur, eftersom de möjliggjort att människan kunnat mala sitt eget mjöl att baka bröd med.

Vi får lov att gå tillbaka till förhistorisk tid för att komma till en punkt då människan började använda något slags krossningsmetod för att finfördela ätbara korn till sin dagliga föda. Vi kan knappast kalla de två mortelliknande stenar som i forntiden använts för att mala för en kvarn, men de tjänade dock det

Mjölkvarnen var antagligen den första industrin i Fiskars. Så småningom etablerades annan industri inom metallbranschen. Foto: Erika Brenner 24

Ordet ”kvarns” ursprung

Hans Brenner ”Jag är född 1936 i Ingå, Västankvarn. Student 1954, Karis-Billnäs samlyceum. Agronom 1960 Helsingfors Universitet. Föreståndare för Kyrkslätts lantbrukskurscentral Sjökulla gård 1962–1974. Lantbrukslärare i Tanzania 1974– 1977. Överinspektör vid Jordbruksministeriets internationella enhet 1977–1999, uppgifter inom jordbrukssamarbete med FAO och Ryssland. Efter det pensionär och har då skrivit flera lokalhistoriska böcker över Kyrkslätt.”

Kvarn, och i norska, danska och isländska ”kvärn”, är ett gammalt germanskt ord. Själva stammen till ordet återfinns i slaviska språk. Verbet ”kruschit” i ryskan betyder krossa och denna ordstam ingår ju också i kvärn, k och r ingår i båda orden. Kvarnen krossar ju säden. Ordet ”mölla” som används i Skåne och i danskan är inlånat från latinet. När romarna trängde fram till germanernas område lärde de ut konsten att bygga vattenkvarnar. Sådana fanns vid Mosel 300 år efter Kristus. De kallades moli1

En sorts vattenkvarn, även kallad skvalta. 25

TEMA KVARNARNAS HISTORIA

ovan nämnda ändamålet. Sådana stenpar har hittats i bronsåldersgravar också i våra nordiska länder. Folk från Mellanöstern förde med sig konsten att utnyttja vatten för att driva kvarnar till Europa. Det var fråga om en primitiv kvarn som påminde mycket om senare tiders skvaltkvarn1 med ett horisontellt liggande vattenhjul. Finlands första vattenkvarn byggdes i Lundo nära Åbo under 1400-talet. Våra arkivkällor talar också om att det under samma århundrade fanns en vattenkvarn i Ålkila i Ingå. Redan under 1500-talet kunde vattenkvarnarna i Finland räknas i hundratal. Rent allmänt är väderkvarnarna av yngre datum än vattenkvarnarna men de första väderkvarnarna byggdes i vårt land redan under 1500-talet. Kung Gustav Vasa, som var känd för att vara en handlingens man, arbetade en hel del för att införa kvarnteknik i den östra rikshalvan. Där det inte fanns lämpliga vattendrag för en vattenkvarn skulle väderkvarnar byggas. Erfarna byggmästare sändes över från den västra rikshalvan.

TEMA KVARNARNAS HISTORIA

nae. Våra vanligaste byggnadsord på svenska som exempelvis tegel, fönster, mur och källare kommer också från latinet. Av det latinska ordet molinar utvecklades det forntyska ”möhle”, på engelska ”mill”, på danska ”mölle”, på sydsvenska ”mölla”, på finska ”mylly”. Det klassiska latinets molae är plural av mola som betyder kvarnsten. På holländska är kvarn ”molen”. Molnträsk i Kyrkslätt och Sibbo har därmed fått en felaktig finsk översättning, det vill säga Pilvijärvi. Jag tror att många svenskar i Kyrkslätt inte känner till varför sjön heter Molnträsk. Det är lite genant för namngivarna i Kyrkslätt och Sibbo att man inte utrett namnets ursprung, som möjligen kommer från latinet. Pilvijärvi är säkert av mycket sent ursprung, troligtvis från 1900-talet. På svenska borde sjön antagligen ha parallellnamnet Kvarnträsk för att namnets ursprung skulle bli klart. I Sverige kan vi se hur den nuvarande orten Mjölby under medeltiden har kallats Mölloby, Mölnoby och Mylloby.

Hur kvarnarna beskattades Terminologin i samband med ersättningar för mäld2 och beskattning av kvarnägarens inkomst är något invecklad. Här görs ett försök att reda ut begreppen. Skattlagda kvarnar eller tullkvarnar var kvarnar vid vilka man betalade kvarntull till kronan. Tullen låg i allmänhet på 6% av den förmalda säden. Notera

Bilden föreställer de tre typerna av väderkvarnar som förekom i Finland. Från vänster stubbkvarn, sedan holkkvarn och sist holländare eller mamsellkvarn. Källa: www.Sustainableheritage.eu/tuulimyllyt 2

Spannmål som ska malas.

TEMA KVARNARNAS HISTORIA

begreppsskillnaden mellan tullkvarn, vars motsats är husbehovskvarn och kvarntull. En tullkvarn kunde vara en hjulkvarn som drevs med vatten i ett vattenfall eller så kunde det vara en väderkvarn. I allmänhet skattlades inte en liten skvaltkvarn som var en husbehovskvarn. Avgörande för skattläggningen var den inkomst som malandet inbringade. Det var inte tillåtet för en ägare av en husbehovskvarn, till exempel en skvaltkvarn eller en liten väderkvarn, att ta betalt av någon som kom och bad ägaren att mala säd åt honom. Om man tagit betalt för användandet av husbehovskvarnen kunde man bli ålagd bötesstraff. Det fanns också ett motsats- och konkurrensförhållande mellan tull- Brunnsparkens väderkvarn i Helsingfors år 1880. Mot slutet kvarnarna och husbehovskvarnarna. Innehavare av 1800-talet förbjöds väderav tullkvarnar var inte intresserade av att främja kvarnarna i Helsingfors. Det husbehovskvarnarna. fanns tidigare ett rätt stort antal Mellan 1626 och 1635 måste alla betala skatt väderkvarnar både i Åbo och för att få använda kvarnarna. För handkvarn Helsingfors. Bild: Wikipedia uppbars en grundavgift. Om vatten- eller väderkvarn användes uppbars en tilläggsskatt. Beskattningssystemet fungerade blott under ovannämnda korta tid och denna kvarntull sammanslogs i fortsättningen med mantalsskatten. Det är värt att notera att beskattningen vid den här tiden gällde användningen av kvarnen, inte kvarnen som sådan. Vi noterar att beskattaren, det vill säga kronan, var mycket intresserad av att få sin del av de penningströmmar som uppstod i samband med malning av säd. Spannmålen passerade kvarnen, som oftast var en väder- eller vattenkvarn, och därför var det för beskattaren praktiskt att komma åt penningströmmen just i samband med mälden. Vatten- eller väderkvarnar var ett så stort framsteg jämfört med handkvarnen att människor som hade behov av att få säden mald mycket gärna försökte ta i bruk denna icke slitsamma kraft när den stod till buds. På 1700-talet fanns det en tendens bland makthavarna att genom lösa bestämmelser styra vilka som var berättigade till att nyttja de avgiftsbelagda tullkvarnarna. Jordägarna var i egenskap av medlemmar i ett kvarnlag ofta direkt berättigade till att använda sig av kvarnlagets kvarn som både kunde vara en husbehovskvarn och, kanske mera sällan, en tullkvarn. För detta behövde de inte betala någon skatt till kronan. För människor utan så kallat laga försvar

TEMA KVARNARNAS HISTORIA

som till exempel backstugusittare eller andra utan fast arbete eller jordinnehav gällde inte detta utan vidare. Husbehovskvarnen låg oftast på ett kortare avstånd från bondens åker. Detta gav kvarnen en fördel jämfört med den större men mera avlägset belägna tullkvarnen. Värdet på en fastighet steg om den låg nära en kvarn.

Vattenkvarnar eller skvaltkvarnar Skvaltkvarn, som också kallades skvalta eller bäckkvarn, är den äldsta formen av vattenkvarnar. Den enkla skvaltkvarnens historia sträcker sig mycket långt tillbaka i tiden och har funnits i många länder. Kvarnen bestod av en vertikal axel på vilken ett skovelhjul var anbragt underst. Den övre kvarnstenen kallades löpare och den roterade mot den nedre kvarnstenen som kallades liggare. Se bilden på sidan 30. Säden rann ner genom ögat mellan stenarna. Mjölets finkornighet kunde regleras genom att man reglerade avståndet mellan stenarna. Skvaltkvarnen kördes med endast ett stenpar åt gången. Stenarnas diameter kunde uppgå till högst en meter. Det förekom också att man använde mindre stenar som kunde isärtagas för handmalning. Man måste mala för hand när det rådde brist på vatten i samband med torka eller sträng köld. I anslutning till kvarnen anlades ofta en damm för att säkerställa vattentillgången. Dammen var försedd med luckor varav den ena öppnades vid malandet och den andra när det rådde överskott på vatten. Man ville förstås undvika att vatten blev liggande på närbelägna åkrar och ängar. Från dammen leddes vattnet medelst en ränna till skovelhjulet. Kvarnen behövde ett fall om 1–1,5 meter. Vattenmängden som behövdes var liten. Man sade att man kunde driva en skvalta (skvaltkvarn) med så mycket vatten som kunde rinna genom ett stövelskaft. En man kunde mala en tunna på några timmar, men vid brist på vatten tog det upp till en hel dag. Skvaltans effektivitet var anspråkslös men den var ändå ett stort framsteg jämfört med handkvarnen. Under långa tider förekom skvaltkvarnen parallellt både med vattenkvarnen och väderkvarnen. Skvaltan hade en enkel konstruktion som inte ställde så stora krav på kunnande vid byggandet. Eftersom den hade en lodrät drivaxel blev konstruktionen enkel. Byggnadsdetaljerna utfördes i huvudsak i trä. Kvarnens livslängd var följaktligen kort och behovet av reparationer kunde vara stort.

Skvaltkvarnen hade en låg avverkningsförmåga och börjades så småningom ersättas av effektivare hjulkvarnar. Beroende på var vattenstrålen träffade kvarnhjulet skilde man mellan överfalls-, underfalls- och bröstfallskvarnar. Avverkningsförmågan var betydligt högre än hos skvaltkvarnen. Kraven på tekniskt kunnande hos byggaren var dock större och kvarnen krävde även mer vatten för sin drift. Däremot behövde hjulkvarnen inte ett så högt fall som skvaltan. Den togs också i bruk på områden med lugna vattendrag. Det är förstås svårt, för att inte säga omöjligt, för en nutida läsare att föreställa sig hur det var att sköta en vattenkvarn. Det finns folklore med berättelser om tomtar, troll och näcken som rörde sig i närheten av kvarnen. Jag har läst berättelser om att det åtminstone tidvis förekom att kvarnarna av en del människor ute i byarna betraktades som ett syndens näste där kortpackar och annan liknande rekvisita som betraktades som syndig kunde vara i flitigt bruk. Också annan ungdom än kvarnens skötare kunde samlas vid kvarnen om kvällarna för allehanda tidsfördriv. Men man får anta att arbetet i allmänhet gick undan i lugn och ro under god ordning. Jag lånar något av innehållet i Vad jag hört och sett utgiven av Sjundeå Hembygdsförening, s. 34. Berättelsen är från början av 1900-talet, skriven av hembygdsentusiasten Henrik Lindeberg och handlar om en pärthyvel och en hjulvattenkvarn i Sjundeå, nära vägen till Störsvik och Pickala gård. Allt inne i kvarnen var mörkt dystert och hemskt. Det stora hjulet gick mycket långsamt och under kvarnen skvalpade och skvalade vattnet som om där rörde sig stora mörka fiskar på bottnen. I kvarnens nedre våning är det alldeles mörkt men när ögonen vant sig ser man i det ljus dörröppningen släpper in ett stort helt och hållet av trä byggt kugghjul som knakande och rörde sig i takt med det stora vattenhjulet vars vattenfyllda skovlar skymtade genom väggens springor. Det griper in i en liten skramlande dräll som snurrar så snabbt att man ej kan se dess spolar. Drällen ligger högt under övre golvet och är direkt fästad på kvarnstenssnejsen. Gamla Holmen är mjölnare. Han sitter i ljuset vid brodörren och gör pärtkorgar, fastän stenarna snurra snabbt rinner ej säckarna fort igenom. Holmen öppnar en dammande liten lucka på mjölkaret känner begrundande med tummen mot pekfingret på mjölet, vrider obetydligt på den knarrande kvarnskruven och stöter försiktigt med stöveltån mot en kil som bär en genom golvet uppstigande på ett mystiskt sätt ständigt darrande kort stång Holmen sätter sig åter till sitt arbete med pärtkorgarna och låter öronen följa med kvarnens gång.

TEMA KVARNARNAS HISTORIA

Hjulkvarnar

TEMA KVARNARNAS HISTORIA

Skisser av Tampaja tampkvarn i kvarnbäcken vid sjöns utflöde vid gränsen mellan byarna Kylmälä och Lappböle i Kyrkslätt. Dessutom skiss av skvaltkvarnens konstruktion. 30

Samverkan kring kvarnägande Att ha tillgång till en fors i en å eller bäck var en ekonomisk resurs som ägarna gärna ville utnyttja. I gamla tider var laxfisket det primära intresset när forsresursen skulle utnyttjas. Laxfisket i Vanda å blev bekant ända borta i Estland och utnyttjades också ekonomiskt av esterna. Utnyttjandet av vattendrag för att driva en mjölkvarn var under alla omständigheter ett stort projekt som en enskild bonde inte så lätt gav sig in på. Den naturliga lösningen när det gällde att få till stånd en kvarn var då att flera grannar slog sig samman om kvarnbygget och bildade ett så kallat kvarnlag. Dammen vid kvarnen ökade över lag arbetsbehovet och kostnaderna och detta blev tack vare kvarnlaget lättare att komma till rätta med. Den vanligaste och billigaste kvarntypen var skvaltan som ofta behövde en damm och dessutom en ränna av ansenlig längd. Vid rikligt vattenflöde kunde det dock vara möjligt att placera kvarnen så att man kom till rätta utan damm. Alla gårdar var inte med i ett kvarnlag, utan en del gårdar byggde sin kvarn enskilt. Till exempel ägde 33 gårdar av totalt 137 i Tenala en enskild kvarn i början av 1600-talet. I Egentliga Finland var det ännu mycket vanligare att kvarnen ägdes enskilt. I Nyland och framför allt mera österut var det vanligt att kvarnlagen hade ett stort antal delägare, ibland flera tiotal och enskildt ägande var följaktligen mera sällsynt. Kvarnlottens storlek var ofta kopplad till gårdens del i byns övriga samfällda områden så som skog och ängar. Systemet administrerades av lantmäterimyndigheten och ägandet kunde även vara styrt genom den arbetsinsats som delägaren utfört vid byggandet. Lotten kunde anges som en fraktion av ett bråktal, till exempel 2/9 delar. Om det exempelvis behövdes nio man för att reparera kvarnen kunde då denna delägare sända två man till arbetet. Vattenbrist var utan tvivel en omständighet som inverkade på delägarens möjlighet att använda sin kvarn. För att komma till rätta med detta problem på ett rättvist sätt indelades kvarndriften i dygn eller nätter som man kallade det. Man kunde till exempel säga att en delägare hade rätt att mala under en 31

TEMA KVARNARNAS HISTORIA

Jag tror att det inte är alltför många människor i dag som förstår ordet skvaltkvarn. Min granne Valter Åberg berättade att äldre människor använde begreppet ännu vid mitten av 1900-talet. Senare under 1900-talet började man bygga ännu effektivare kvarnar med turbiner vid vilka vattendriften skedde via en turbinlåda. En sådan fanns i Kyrkslätt vid Överbykvarnen och också vid Kauhala kvarn och såg. I Kauhala-bäcken fanns också ett elektricitetsverk som var i bruk under 1920–1950-talen. Ett elverk fanns också i Bobäckbäcken.

TEMA KVARNARNAS HISTORIA

och en halv natt. Om kvarnen under höstregnen eller vårflödet gick bara cirka två veckor hade en del lottägare kanske möjlighet att mala en enda tur. Kvarnen var vid behov igång också nattetid. Antalet stenpar i kvarnen inverkade förstås också på hur fort det gick undan med malandet. Tillgänglig vattenmängd inverkade å sin sida på hur många stenpar som samtidigt kunde vara i bruk. Ibland måste man i alla fall vänta på sin tur. Det heter: ”Sent till tjörka å tidit ti kvarn så kommer man fort himm”. En del kvarnar kunde inte mala mera än någon vecka vår och höst. Vid rikligare tillgång på vatten var det i alla fall på grund av isbildning vanligt att kvarnen stod från januari till mars. Likaså stod kvarnarna ofta under högsommaren. Detta inverkade gynnsamt på ängarna som vid denna årstid kunde torka upp då de inte blev översvämmade. Mjölnaren kunde vara anställd av kvarnlaget eller så kunde han ha ett avtal med laget om någon form av delägarskap i kvarnen. Han var ansvarig för underhållet av kvarnen där vässandet av kvarstenarnas räfflor var ett viktigt arbete. Han skötte också om inkasserande av tull och tog hand om kvarnens ekonomi. Det var då viktigt att han var en hederlig person som inte föll för frestelsen att för egen del skatta tullkistan. För Kyrkslätts del har jag hittat anteckningar om mjölnaren i Bergstad, Överby, Wohls (släkten Ungern invandrade från Estland Fiskars. Foto: Erika Brenner

Kvarnlag Jag nämnde att det utöver detta myndighetskontrollerade fördelningssystem också fanns ett annat som grundade sig på att intresserade delägare frivilligt kunde ansluta sig till laget. Man kunde då få en del i detta så kallade fria kvarnlag baserat på till exempel hur stor arbetsinsats man gjort när kvarnanläggningen byggdes. Att bygga den enkla skvaltkvarnen var tekniskt sett inte speciellt krävande och här behövdes inte någon större yrkesskicklighet. Materialet fanns i allmänhet på gården, det vara bara kvarnstenarna som måste skaffas annanstans ifrån. Kvarnverksamheten stod under myndigheternas uppsyn. Man fick inte bygga en kvarn var som helst. Det gällde att se till att man inte omöjliggjorde grannens användning av vattendraget för hans kvarn genom att man använde för mycket av de begränsade vattenresurserna. För kvarninkomsterna skulle betalas skatt, den så kallade kvarntullen. Skattskyldigheten bestämdes av myndigheterna och var beroende av storleken på inkomsten. Verksamheten kunde ibland ge delägarna betydande inkomster. Kvarnen kunde då klassificeras som tullkvarn. Ägaren till tullkvarnen kunde vara både en enskild person och ett kvarnlag. Konflikter i samband med tullkvarnarnas verksamhet var inte alltför sällsynta. Myndigheterna strävade ibland efter att begränsa de skattefria husbehovskvarnarnas verksamhet. Motsatsförhållandet mellan tullkvarnar och husbehovskvarnar var dock mera framträdande i Sverige där de på områden med stora odlingsslätter hade etablerats ett stort antal tullkvarnar. Kronans myndighet, kommersekollegiet, kunde också bevilja kvarnägare privilegium för en viss sorts verksamhet. Uppdämning för kvarnens behov kunde också orsaka känslosvall hos grannarna, eftersom uppdämningen kunde ha negativ inverkan på närbelägna odlingar. Myndigheterna och rättsväsendet kunde då bli inkopplade för att reda upp knutarna. 3

Större vattendriven kvarn där ägaren kunde uppbära tull för att han malde säd åt bönderna på ett särskilt område. 33

TEMA KVARNARNAS HISTORIA

och har numera avancerat till godsägare i Rantasalmi). För Pojo finns mjölnare antecknad under 1600-talet som delägare i Mats Perssons, Per Mattssons, Jacob Klinckbacks, Erik Skoengs och Gammelby Jacobs forskvarn samt Mats Fiskiars odalkvarn3. Mats släktnamn blev senare namn på hela bruket. Det verkar som om Pojo haft en välorganiserad kvarndrift vid denna tid. Här fanns det också gott om sjöar och andra vattendrag. Mats Fiskiars hade troligtvis kvarndrift på den plats där bruket något senare anlades.

TEMA KVARNARNAS HISTORIA

Andra halvan av 1800-talet innebar stora förändringar för jordbruket i våra bygder. Man gick allmänt in för mjölkproduktion och odling av foderväxter. Lågt belägna marker torrlades och uppodlades. Detta medförde i sin tur stora svårigheter för kvarnarna som var beroende av en säker vattentillgång. I Ingå lades kvarnen i Västankvarn ned på 1860-talet när Näse- och Västersjön torrlades genom omfattande sprängningar som inleddes av Ernst Linder den yngre, som kan anses vara den stora gården Västankvarns skapare. Denna gård bestod sedermera av flera gårdar i Gårdsböle och Nääs byar. Jag borde kanske i detta sammanhang nämna att gårdarna år 1875 köptes av Wilhelm och Lina Sandell från Horsbäck i Ekenäs. Deras storartade donation till Nylands nation möjliggjorde upprättandet av de jordbruksskolor som verkat i Västankvarn under hela 1900-talet. Dikning och uppodling av de forna sjöarna fortgick under en lång tid. Skyddskårsmannen och folkskolläraren vid byns folkskola A.K. Mårtenson sysslade på 1910-talet med andjakt vid de forna sjöarna. Först år 1936 var det stora uppodlingsprojektet till alla delar slutfört. Kvarnen hade vid den här tiden redan fallit i glömska så att ingen i min barndom på 1930- och 40-talen längre kände till den exakta platsen där den en gång stått. På en karta av år 1845 finns hela två kvarnar inritade på gränsen mellan Västankvarn och Gårdsböle vid slutet av den sex meter höga bergströskeln. Den sista kartanteckningen om kvarnen som jag funnit är på en militärkarta av år 1855. Ett rikt avkastande jordbruk utvecklades på sjöarnas botten i Västankvarn, Gårdsböle och Nääs byar. I trakten fortlever ännu i dag en muntlig tradition om det jättestora uppodlingsföretaget enligt de uppgifter jag fått av förra husbonden på Kryckels i Nääs, Bengt Wester, som i sin tur fått dem av sin farfar. Farfadern fick på 1910-talet besöka Västankvarnförvaltarens kontor för att betala sin andel i dikningsföretaget. Kvarnen hade dragit det kortare strået i utvecklingen av bygden. Rikliga skördar fick kompensera för förlusten av kvarnen. Byborna fick ge sig iväg på kvarnresa till Fagervik, vilket är dokumenterat i Västankvarns arkiv. Det finns en genväg till Fagervik från Västankvarn via Marsjön och Rejböle

Väderkvarn av mamselltyp på kvarnbacken i Ekenäs. Foto: Hans Brenner 35

TEMA KVARNARNAS HISTORIA

Vattenkvarnarnas tillbakagång – nya tider för jordbruket

TEMA KVARNARNAS HISTORIA

Jorbrukspraktikanten på Västankvarn Frans Svanbäck använde dock en hel lördag för kvarnresan.

Väderkvarnen Väderkvarnen, som är en yngre kvarntyp än vattenkvarnen, var en lite opålitligare kraftkälla. Det ideala var om vinden var måttlig, inte för hård men inte heller för svag. Vingytan kunde göras större om vinden var för svag. Det var förstås förargligt om vinden mojnade just som man hade satt igång med malandet. Alltför stark vind kunde å andra sidan åstadkomma skador på kvarnen vilket illustreras av följande korta berättelse från Åland, Jomala: Min framlidne svärfar eller någon anställd på gården i Jomala på Åland satte i gång kvarnen en blåsig kväll någon gång på 1940-talet. Det var krigstid och det var förbjudet att mala på grund av det svåra livsmedelsläget orsakat av kriget. Folkförsörjningsmyndigheterna hade plomberat kvarnen så att man inte obemärkt skulle kunna få i gång den och mala utanför myndigheternas kontroll. I alla fall kördes kvarnen olovandes i gång och som nämnts blåste det hårt den sena kvällen då man skulle mala. Mörkret skulle bidra till att allt kunde ske obemärkt. Men så gick det inte. Det blåste så häftigt att en kvarnvinge slets loss från axeln och flög ut över gårdsbacken... Hur det gick sen och hur man skötte relationerna till myndigheterna förtäljer inte historien men slutresultatet var i alla fall att kvarnen inte längre reparerades och togs i bruk. Så slutade väderkvarnsepoken på den gården. På hättekvarnarna4 kunde vingarnas position ändras bara genom att vrida toppen, hättan, på kvarnen. Kvarnen på museiområdet i Gesterby i Kyrkslätt är en mamsellkvarn, också kallad holländare, som representerar denna typ, så torde också vara fallet med kvarnen på museiområdet Gammelgården i Ingå, ursprungligen från Svartbäck rusthåll.

Kvarnarnas placering Var fanns det väderkvarnar i Finland? Det är inte så lätt att ge ett utförligt svar på denna fråga. Genom studier av tidningspressen har jag fått uppfattningen att det totala antalet kvarnar på 1800-talet kunde ha rört sig om 10 000 stycken. Det finns forskare som uppskattat antalet till det dubbla. 4

Hättekvarnar har en vridbar toppkupol som kan vridas i olika riktningar för att utnyttja vinden på bästa sätt. Kvarntypen kallas också för holländare.

TEMA KVARNARNAS HISTORIA

På Åland fanns det vid början av 1900-talet cirka 1000 kvarnar, men Åland var ett specialfall då det i regel fanns en kvarn på varje gård. Ännu i dag finns det kvar cirka 200 kvarnar i museibruk på Åland. Jag har hittat uppgifter om att det år 1809 i Finlands då största stad Åbo på Jean Sibelius farfars kvarn på gården Sibbe i Lappkullarna i staden fanns 64 träsk. Källa: Ellen Lindström, Lappträsk väderkvarnar (Åbo Underrättelser 1909). Vid Åbo brand år 1827 gick väl nästan alla upp i rök och byggdes knappast upp igen i samma utsträckning som före branden. I Helsingfors fanns det vid slutet av 1800-talet flera väderkvarnar bland annat i Brunnsparken och nära Senatstorget i stadens absoluta centrum. Det kan synas lite överraskande att finna så många kvarnar i stadsmiljö, men egentligen är det inte så underligt. Där det finns människor behövs det mat och för att få basfödan bröd behövdes det kvarnar och vidare faciliteter för att förädla mjöl till bröd. Torkad säd var lättare att lagra än mjöl. Därför var det praktiskt att ha kvarnen nära. I Åboland fanns det enbart i Korpo socken 60 väderkvarnar på 1800-talet. I Nystadstrakten fanns det vid samma tid ett stort antal väderkvarnar liksom över huvud taget på jordbruksområdet nordväst om Åbo. I Töfsala och Vemo anger militärkartor en stor koncentration av väderkvarnar, också i Pargas var väderkvarnarna talrika vid denna tid. De stora slätterna gynnade driften med väderkvarnar. Det förekom en omfattande spannmålsodling i rågens rike, eller Österbotten, så det gällde att uppföra kvarnar. Vidare omnämner källorna att trakten runt Ule älv och vidare södra Lappland skulle ha varit kvarntäta trakter. Vid sekelskiftet 1800–1900 redovisas i Museiverkets källor för en väderkvarn så långt norrut som i Enare socken. I det vidsträckta Uleåborgs län fanns det dock inte väderkvarnar överallt. Vid den stora hungersnöden 1892 beslöt nödhjälpskommittén i huvudstaden att man skulle sända mjöl i stället för säd till vissa orter i Uleåborgs län, då mottagarna förutom handkvarnar endast hade skvaltkvarnar till sitt förfogande och dessa var i gång bara vår och höst (Nya Pressen 1892). Reservlager i så kallade lånemagasin fanns det knappt om i dessa trakter, eftersom dessa var koncentrerade till orter längre söderut. Exempelvis i Nylands län fanns år 1850 en fjärdedel av den totala lagrade spannmålsmängden i lånemagasin (Morgonbladet 1850).

TEMA KVARNARNAS HISTORIA

PyhÃ¤luoma kvarn. Foto: Risto Korhonen/Myllyliitto

Läget under 1900-talet Vatten och vind för kvarndrift började så småningom höra till det förgångna. Petroleum och elektricitet började inta deras plats som energikällor. Någon enstaka väderkvarn kunde man se i drift i en avlägsen skärgårdsbyggd ännu under 1950-talet. Likaså kan man ännu i dag se en metallstjärna som utgör vingar till en vindmotor i toppen på ett högt metallstativ och som användes för vattenpumpning till ladugårdar på större gårdar. Det var fråga om en amerikansk uppfinning som från och med början av 1900-talet började bli en vanlig syn åtminstone i kustbygderna i södra Finland. Totalt fanns det ett tusental sådana vindmotorer i bruk i vårt land när antalet var som störst.

TEMA KVARNARNAS HISTORIA

För Nylands del, Esbo, Kyrkslätt, Sjundeå och Ingå är källorna rätt förtegna när det gäller förekomsten av väderkvarnar. För Kyrkslätts del har jag förutom den tidigare nämnda Ingvallsbykvarnen funnit bara en kvarn i Hila, en i Sarfvik en i Honskby, och en på Medvastö, en i vardera Böle (på Porkala udd), Kuritans och Estby, Bondarby och Järsö. Mamsellkvarnen vid Gesterby hembygdsmuseum är kvarnen som ursprungligen fanns på Ingvallsby Östergård och som senare flyttades till hembygdsmuseet i Masaby och därifrån vidare till Gesterby. För Esbo har jag hittat en enda väderkvarn i Kurtbytrakten och en annan i Frisans. Lokalhistoriska källor konstaterar lakoniskt att det i Esbo praktiskt taget inte fanns några väderkvarnar. I den västligaste delen av Nyland, i Bromarv, framgår det av den lokala tidningspressen att det fanns ett stort antal väderkvarnar på 1800-talet. I Tenala fanns det någon enstaka liksom i Ekenäs, Sjundeå och Ingå. Den nuvarande väderkvarnen på museigården i Ingå härstammar från Svartbäck gård. Vid mitten av 1800-talet fanns det i Ingå en väderkvarn vid Innanbäck och en i Solberg. I samband med granskningen av väderkvarnar i Finland under 1800-talet kan vi notera att man i tidningsannonserna från denna tid rätt ofta stöter på väderkvarnar som bjuds ut till salu tillsammans med annat lösöre från gårdarna, så som tröskverk, som började bli vanliga mot slutet av 1800-talet. Att väderkvarnarna hänfördes till gårdens lösöre gör det eventuellt svårare att få fram tillförlitliga uppgifter om deras antal vid olika tidpunkter. Vi kan vidare observera att kvarntullen i Finland avskaffades av ständerna år 1882. Var detta ett tecken på att livsmedelsförsörjningen hade börjat halta i storfurstendömet?

TEMA KVARNARNAS HISTORIA

Sammanfattning och en tillbakablick Jag ska som avslutning med statistikens hjälp försöka sammanfatta omfattningen av kvarndriften med vatten och vind som kraftkälla. Perspektivet blir främst västnyländskt.

Förekomst av vatten- och väderkvarnar, västra Nylands kustbygd Kyrkslätt Väderkvarnar Böle vid Porkala udd Medvastö Sarfvik Ingvallsby Östergård Honskby

Hila Kuritans Estby Kattholm

Många av dessa omnämns vid mitten av 1800-talet på Kalmbergs militärkarta. Vattenkvarnar Bobäck Masaby Hila Ängvik Knopps Överby (odalkvarn) Obbnäs

Grundträsk Smedsby Evitskog Petäjärvi Kyrkoherren Kvarnby (odalkvarn)

skvaltor: Tolls, Bondarby, Stubbans, Wohls, 1700-tal: Biskopsböle, Porkala, Gumböle.

TEMA KVARNARNAS HISTORIA

Sjundeå Väderkvarn Myrans Vattenkvarnar Koskis 2 st. Sipilä Gårdskulla, 2 st. Käla Karskog Nummenkylä

Skräddarskog Störsvik Muncks (odal) Sjundby (odal) Palokoski (odal) Svidja (odal)

Skvaltor: Bölebacka, Malm, Flyt, Pölans, Böle, Gammelby, 2 st.

Ingå med Degerby Väderkvarnar 1600-tal: Storbollstad (frälse) Nybollstad (frälse) Gåsans Västersolberg Vattenkvarnar I skattelängd från 1600- talet: Strand Kocksby Kämpbacka Tvära Knappsby Domarbacka Maggen Haldis Westersolberg Ålkila (på militärkarta) Ingarskila (på militärkarta) Kvarnböle Täkter Rankila

Innanbäck (på militärkarta för år 1855) Svartbäck

Gråmarböle Bjurs Westankvarn (2 kvarnar på karta från år 1845) Gårdsböle Finböle Mora Westerby (odal) Linkulla (på militärkarta från år 1855) Backa (odal) Långvik Grundsjö Gestan Svartbäck 41

TEMA KVARNARNAS HISTORIA

Här finns också Karisby nämnd som vid tiden för de aktuella räkenskaperna hörde till Ingå länsmanssocken. Westerby och Backa hade varsin odalkvarn. Av de ovannämnda var de flesta bäckkvarnar, några var skvaltor. Fagervik bruk fanns inte upptagen i skattelängden.

Karis med Snappertuna Horsbäck (skvalta) Björnböle (skvalta) Svartbäck (skvalta) Trongrund (skvalta) Konungsböle (största kvarnen i Snappertuna) Kudby Grabbacka

Starckom Sannäs Knasaby Österby Hejmos by Brasby Pesar by Mjölbolstad

Svartå bruk inte infört i beskattningslängden

Pojo med Ekenäs I Pojo fanns rätt få lagägda kvarnar men däremot ett stort antal enskilt ägda. Tyvärr anges inte alltid by eller gård för dessa enskilda kvarnar utan skattefogden har bara antecknat ägarens namn. I Pojo var strömmar och forsar vanligare och kanske även starkare än i andra västnyländska kustsocknar. Kvarnby (liten odalkvarn) Persböle Skarpkulla Grabbskog Ekerö Solvik Dragsvik Bolstad Björnbolstad Forby Skavestads forskvarn Forsby Gammelby Jacob Klinckback Jacob 42

Skoeng Eriks kv Gesterby (liten odalkvarn) Antskog (odalkvarn) Skuru (skvalt) Bolstad (2 skvaltkvarnar) Väderkvarn: Ekenäs

TEMA KVARNARNAS HISTORIA

Tenala och Bromarv Öby (skvaltkvarn) Tronsböle (bäckkvarn) Harparskog (skvaltkvarn) Skogby (skvaltkvarn) Lappvik (skvaltkvarn) Gretarby (skvaltkvarn) Vättlax (skvaltkvarn) Svidja (skvaltkvarn)

Kegra (skvaltkvarn) Kansjärv Grönsund (skvaltkkvarn) Gennarby (bäckkvarn) Prästkulla (bäckkvarn) Knobbkägra (skvaltkvarn) Rekuby (skvaltkvarn)

Väderkvarnar Av de flera tiotal som enligt tidningsuppgift fanns i Bromarv på 1800-talet har jag bara lyckats identifiera två på Kägra gård. Om man vill lyfta fram de viktigaste vattenkvarnarna i Västnyland bör man från Raseborg nämna Svartå som verkar ännu i dag, samt Fiskars som mycket gammal, Sjundby där den sjudande forsen med kvarn gett namn åt hela socknen. Från Ingå måste man nämna Ingarskila kvarn. Från Kyrkslätt bör vi nämna Överby kvarn. Av väderkvarnar bör vi lyfta fram det stora antalet stolpkvarnar i Bromarv samt flera mamsellkvarnar från slätterna i södra Kyrkslätt.

Korpilahti hjulkvarn.

TEMA ODLA EXOTISKA VÄXTER

Potatis och nankingkrysantem

Text & bild: Mary Kuusisto

n västnylänning måste någon gång få en portion potatisgröt med smöröga för att vara lycklig. Nästa dag vill vi kanske smaka på något nytt och spännande från det vietnamesiska köket, för vi är också nyfikna. Nu när vi har vant oss vid grönsaker och kryddor från världens alla hörn är det naturligt att vi också börjar odla växterna: närodlat från fjärran. Vi är vana vid tomat och gurka och tänker inte på att också de har kommit till oss från andra länder.. Det finns många grönsaker som är lättare att odla än våra traditionella.

Trädgårdsportlak. 44

TEMA ODLA EXOTISKA VÄXTER

En del växter har också glömts bort och upplevs nu som nyheter. Ett exempel är trädgårdsportlak (Portulaca oleracea ssp. sativa) som var populär på 1800-talet. Den har saftiga, tjocka, friskt syrliga blad som innehåller omega-3-fettsyra. Det finns grön- och gulbladiga sorter, den gula har större blad. Trädgårdsportlak är lätt att så från frön och i vårt gynnsamma klimat dyker plantor ofta upp av sig själva nästa sommar. Man skördar toppskott och använder dem både Mary Kuusisto som färska och tillagade. Korila (Cyclanthera pedata) är en otroligt lättfödd i Bromarv 1952, är odlad och snabbväxande grönsak som har sitt författare och trädgårdskulturursprung i Sydamerika. Den är en klättodlare med särskilt inrande gurkväxt som trivs i både skugga och sol. tresse för ovanliga ätbara Det går att odla Korila i kruka, på friland eller växter. på en komposthög. Ett par plantor i en ämbarUtgivning: I fönstret stor kruka kan till exempel klättra upp i en tall under ytan går man eller kanske slingra sig upp i ett äppelträd. Man närmare elden, Söderkan så fröna inomhus i april–maj och plantera ströms 2008. Djungelut de små plantorna när det blir varmt. Så fort gurka, isört, Söderströms växten kommit igång är den mycket tålig och 2010, Pihalla kasvaa inte alls känslig för svalt väder. Vattna inte så pepino, Kirjapaja 2013, mycket i början. Lilla Vinterodlingsboken, Frukterna skördas medan de är små, ungefär Schildts & Söderströms 3–5 centimeter. De minsta är goda som färska i 2015. sallad. Större frukter kan fyllas och ugnsbakas. Man gröper ur fröna. Men ganska snabbt blir frukterna för stora och trådiga, så det gäller att använda dem i tid. Färgen på hela växten är limegrön, frukterna gömmer sig lätt under bladen. Bittergurkan (Momordica charantia) hinner ge skörd under vår korta sommar, förutsatt att krukan ställs i skyddat läge, exempelvis vid en vägg. Så fröna inne i april–maj, men flytta ut plantorna först när nätterna är varma. Växten trivs också bra på soliga verandor och dylikt. Bittergurkan ser rolig ut, men i Asien är den framför allt en mycket viktig medicinal- och grönsaksväxt. Smaken är, som namnet antyder, bitter. Gurkan blir gul men används medan den är grön. Före användning ska fröna tas bort. Frukterna fylls och ugnsbakas, eller steks med andra grönsaker eller tillsammans med ägg. Smaken kan mildras genom att man lägger halverade frukter i hett vatten före tillredningen, eller saltar

TEMA ODLA EXOTISKA VÄXTER

Korila (t.v.) och korila i sallad.

och låter bitterheten svettas ur. Jag brukar också skiva och torka bittergurkan till te. I Västnyland övervintrar också ovanligare växter. Kinesiska Nankingkrysantemen (Chrysanthemun nankingense) till exempel, den har klarat sig bra på sin skyddade plats intill husväggen. Den är en populär växt i Kina där den ofta planteras som häck i trädgården – en buskig planta med friska, kryddiga blad. De gula små blommorna kommer sent på hösten. Växten kan stå i halvskugga. I Kina 46

TEMA ODLA EXOTISKA VÄXTER

Rankspenat.

Ostronört. I förgrunden blommande rankspenat.

används Nankingkrysantemen både som medicin och som mat. Den sägs vara bra för levern och ögonen. Ostronört (Mertensia maritima) är en fin prydnadsväxt men den är också efterfrågad av en del kockar, eftersom bladen smakar ostron och fisk samt är stiliga att dekorera en sallad med. Ostronörten, som med all rätt också kallas för havets blåklocka, växer vild på stränder i nordvästra Europa, i norra Nordamerika och på Grönland. I Sverige är den sällsynt och fridlyst. Jag har odlat ostronörten från frö och testat att plantera ut den på olika ställen, på kanten i blombänken, i ett grönsaksland med perenna växter och i keramikkrukor som jag stjälpt omkull till vintern. Den har klarat sig på alla platser. Jag har blandat lite grus i myllan. Ostronörten blommar redan från slutet av juni ända fram till augusti. Den skira blå färgen mot de silvriga bladen är fantastisk. Knopparna är rosaskiftande. Rankspenat (Hablitzia taminoides) kunde gärna odlas mer i Västnyland. Växten kommer från Kaukasien, den ingår i familjen amarantväxter och är flerårig. Den har odlats i Finland och i Sverige på 1800-talet. Rankspenaten ger riklig 47

TEMA ODLA EXOTISKA VÄXTER

skörd redan på våren och de näringsrika, hjärtformade bladen används som spenat. Växten blir tät, den kan klänga några meter och är därför också lämplig som skyddsvägg vid altaner. Blommorna är små och grönvita och bildar långa spiror. Rankspenaten trivs i god trädgårdsjord men stället får inte vara vått på vintern. Första året ska man inte vänta sig så stor skörd men när plantan väl etablerat sig blir den enorm. Då har man kanske hjärta att plocka några nyuppkomna skott på våren och använda dem som sparris. Det kan vara knepigt att få fröna att gro, eftersom de bör kylbehandlas. Fast det gäller Nankingkrysantem. inte alltid, många gånger gror de direkt. Så fröna i krukor och plantera ut på den slutliga växtplatsen först när plantorna har tagit sig. På våren när skotten stiger upp ur jorden är de röda. Ibland förväxlas rankspenat med malabarspenat (Basella alba). De har nog inte något annat gemensamt än att båda klänger och att bladen används som spenat. Malabarspenaten övervintrar inte ute, men den är flerårig som krukväxt och tycker om värme. Den kan förstås också odlas ute på sommaren som ettårig. Den är mycket användbar och vitaminrik som lätt kokt eller stekt. Bladen är tjocka och har en redande effekt. Malabarspenaten odlas i Japan och Kina. Detta är en lämplig växt för heta verandor och balkonger. Dessutom är den vacker med sina glansiga blad och rosa blomstjälkar. Det finns både röd och grön malabarspenat. Den gröna har större blad.

Bittergurka. 48

TEMA ODLA EXOTISKA VÃ&#x201E;XTER

TEMA ODLA EXOTISKA VÄXTER

Paj med malabarspenat och lök 100 g smör eller margarin 1½ dl havregryn ½ dl polenta 3 msk potatismjöl 4 lökar, i klyftor ca 20 blad malabarspenat, strimlade chili (vitlök) 1½ dl fetaost i tärningar 1½ dl syltlök 5 ägg 1½ tsk gurkmeja svart- och vitpeppar 10 basilikablad, i bitar en nypa muskot örtsalt 2 msk olivolja (en skvätt grädde) tomater Stek löken i olja på rätt låg temperatur tills den blir genomskinlig och får lite färg. Tillsätt chili och malabarspenat. Vänd i pannan och stek en minut till. Låt svalna. Smörj en ugnsform och strö med polenta. Blanda havregryn och polenta i matfettet. Bred ut massan i formen (använd till exempel en sked som doppas i hett vatten emellan). Fördela lökmassan i formen, strö fetaost och syltlök över. Vispa lätt ihop ägg, kryddor och olja och häll i formen. Dekorera med tomater och bladgrönsaker som gärna först penslas med olja för att inte bli torra och färglösa. Grädda i Ca 175 grader en dryg halvtimme.

TEMA ODLA EXOTISKA VÃ&#x201E;XTER

Malabarspenat.

TEMA MATHANTVERK

FM i mathantverk lyfter fram det västnyländska matkunnandet

Text & bild: Mona Salama

inländska mästerskapen (FM) inom mathantverk gick av stapeln i oktober på Yrkeshögskolan Novia i Ekenäs, Raseborg. Det här var andra gången tävlingen ordnades i Raseborg och en tredje tävling kommer att arrangeras på samma ställe i mars 2018. Målsättningen med tävlingen är att öka kunskapen och medvetenheten om finländskt mathantverk.

Mathantverk är ett relativt nytt begrepp, som introduceras som bäst i Finland. I de nordiska länderna är mathantverkare en växande yrkeskår. Mathantverk skapar unika högkvalitativa specialprodukter, som ofta återspeglar lokala mattra-

Juryn för bageriprodukter i arbete. Framme till vänster Gunilla Nordblad från Westerby Gård i Ingå. 52

Hur blir man mathantverkare?

Mona Salama är en mångsysslare inom marknadsföring, kommunikation och projektstyrning. Hon har mångårig erfarenhet av ledarskap vid internationella organisationer inom företagsutbildning och har även jobbat med konsumentmarknadsföring och kundrelationer. Sedan 2012 jobbar hon som freelancer.

Mathantverkare är ingen skyddad titel och i princip kan vem som helst använda titeln. I Finland har vi ännu inte kommit så långt som till certifierade mathantverksprodukter, men den modellen hittar vi bland annat i Sverige. I Östersund ligger Eldrimner, det nationella centret för mathantverk. Eldrimner har tillsammans med mathantverkare i Sverige tagit fram en certifiering. I Sverige har fokus, precis som i Finland, länge varit på billig mat och industriella produkter, där priset har varit viktigare än smaken och det unika. Inom mathantverket är målsättningen att skapa bra produkter där smak är en tydlig kvalitetsmätare. Med hjälp av en certifiering vill Eldrimner lyfta fram och tydliggöra vilka produkter som är gjorda på ett hantverksmässigt sätt. För att utveckla och stärka hantverksmässig livsmedelsförädling arrangeras en utbildning i Finland, som riktar sig till alla som är intresserade av mathantverk och livsmedelsförädling. Inom projektet Kustens Mat vid Yrkeshögskolan Novia pågår för tillfället den andra utbildningen inom mathantverk. Kustens Mat är ett finlandssvenskt mathantverksprojekt numera i samarbete mellan regionerna Österbotten, Åland och Nyland och projektet pågår under en tvåårsperiod (1.1.2016–31.12.2018). Tidigare deltog också Åboland i projektet, men projekttiden är avslutad för regionens del. 53

TEMA MATHANTVERK

ditioner. Produkterna tillverkas i regel av lokala råvaror, som förädlas på den egna gården eller i det egna företaget. Metoderna är oftast gamla och välbeprövade, men produkterna utvecklas med nytt kunnande och ny teknologi. Kännetecknet för mathantverk är att människans hand och kunnande är med i hela produktionskedjan. Efterfrågan på hantverksmässigt tillverkade produkter ökar hela tiden. Allt fler bryr sig om vad de äter och gruppen konsumenter, som av olika orsaker vill undvika tillsatsämnen i sin mat, blir större. Samtidigt håller distributionen av lokalt producerad mat på att förbättras i samband med att bland annat rekoringarna blir allt fler till antal.

TEMA MATHANTVERK

Mathantverksutbildningen, som tar ca ett och ett halvt år och omfattar 30 studieveckor, strävar också till att stärka det personliga entreprenörskapet som bas för ett framgångsrikt företagande och skapa förutsättningar för ekonomisk tillväxt. Utbildningen inleds med att deltagarna får gå i smakskola för att få en inblick i hur smak och doft fungerar och hur man kan träna dessa sinnen, som är mathantverkarnas viktigaste redskap när man utvecklar sina mathantverksprodukter. Utbildningen är unik i Finland och tar delvis modell av Eldrimner i Sverige. Ansvarig för utbildningen är Yrkeshögskolan Novia i Raseborg i samarbete med Företagshuset Dynamo i Österbotten, Ålands LandsProjektledare Ann-Louise Erlund från Kustens Mat bygdscentrum och Ålands vid Novia håller i trådarna för FM i mathantverk. Gymnasium. Deltagarna kan specialisera sig inom sex olika områden: kött, fisk, mjölk, spannmål och bageri, frukt och bär, grönsaker och svamp. Dessutom ingår allmänna studier i företagande, marknadsföring och livsmedelskunskap. I utbildningen deltar för tillfället 42 personer. – I kursen som startade på hösten 2017 deltar i stort sett lika många deltagare som vid den första kursen, berättar projektledare Ann-Louise Erlund på Yrkeshögskolan Novia. Av dessa deltar 18 personer från Nyland. Närstudietillfällen ordnas på Yrkeshögskolan Novia i Ekenäs, och man har kontakt med de övriga regionerna via videokonferens. Det har varit intressant att följa med hur våra tidigare kursdeltagare har utvecklat sin verksamhet och sina produkter. Flera livsmedelslokaler har grundats och företagen har expanderat och fått luft under sina vingar. 54

Ska jag grunda ett eget företag? Många mathantverkare börjar med småskalig produktion. Det handlar kanske om ett mindre antal burkar marmelad eller sylt som kokas hemma i det egna köket och säljs på säljs på torgen och lokala marknader. Efterhand ökar produktionen och man hittar förhoppningsvis sin egen nisch och efterfrågan ökar. Det kan också bli fråga om att utveckla sina processer och att överväga om man vill satsa på produktionen och starta sitt eget företag. I samband med detta blir det aktuellt med en egen livsmedelslokal eller att hyra in sig i en befintlig livsmedelslokal. Det är inget krav att de som deltar i utbildningen ska driva eller starta ett eget företag, men om man verkligen vill satsa på branschen är det lättare att komma vidare om man har ett företag. Vill man fortsätta med småskalig produktion och sköta försäljningen via REKO-utdelningar och torg går det naturligtvis bra. – Men om man vill expandera, utvidga sina distributionskanaler eller samar-

De deltagande produkterna fick en kod och bedömdes anonymt. 55

TEMA MATHANTVERK

– Det är ju ett av målet med utbildningen, att kunna livnära sig på sitt arbete och utvecklas som entreprenör, säger Erlund.

TEMA MATHANTVERK

En tävlingsklass i kategorin charkuteri var färskkorv.

Mejerikategorin innehöll bland annat flera tävlingsklasser för ost. 56

FM i Mathantverk Finländska Mästerskapen i mathantverk arrangerades för andra gången 4–6 oktober år 2017 på Yrkeshögskolan Novia. Tävlingen arrangeras för att konsumenterna ska bli bekanta med mathantverket och för att snabba på branschens utveckling. Genom tävlingen vill man uppmuntra mathantverkarna i deras arbete och inspirera dem till att vidareutveckla sina företag och produkter. – Tävlingen var i år öppen också för deltagare från de övriga nordiska länderna och från de baltiska länderna och vi hade ett antal deltagare från Sverige och Estland, berättar Ann-Louise Erlund. Sammanlagt deltog 50 företag med omkring 120 produkter, vilket var aningen färre än under det första året. Kvaliteten på produkterna var i det stora hela hög i tävlingen. – Vi är stolta över att Raseborg kan stå som värdkommun under åren 2016– 2018, det vill säga så länge som projektet Kustens Mat pågår, säger Ann-Louise. Det ger oss möjlighet att föra fram det västnyländska matkunnandet. I år hade vi också möjlighet att samarbeta med Slowfood-festivalen i Fiskars Bruk, där 57

TEMA MATHANTVERK

beta med andra aktörer, har man bättre förutsättningar om man är entreprenör, menar Ann-Louise. I FM-tävlingens regler står det att produkten ska produceras i en anmäld livsmedelslokal. – Med anmäld livsmedelslokal avses i lagen en plats som uppfyller hygienföreskrifterna och för vilken anmälan har gjorts till kommunens livsmedelsmyndighet, upplyser Ann-Louise Erlund. Var och en som använder lokalen gör sin egen registrering. Om man har frågor gällande livsmedelslokal, lönar det sig vara i kontakt med de lokala livsmedelsmyndigheterna. Sydspetsens Miljöhälsa uppmanar de intresserade att kontakta hälsoinspektören i god tid, helst redan under planeringsskedet. Sydspetsens Miljöhälsa står till tjänst med rådgivning till företagen. En ny intresseorganisation, föreningen Mathantverk i Finland rf – Suomen Artesaaniruoka ry, grundades år 2017. Det finns idag en växande yrkeskår av mathantverkare som har en viktig kunskap om mathantverksmässig förädling. Mycket av den verksamhet som stöder mathantverkarna idag är projektbaserad och därför har man sett ett tydligt behov av att skapa ett stadigvarande forum för mathantverkare. Föreningen vill främja mathantverket genom att sprida information, delta i arrangemangen av utbildning, stöda nätverkandet bland mathantverkare och bidra till att synliggöra mathantverkarna och främja förutsättningarna för mathantverkare i Finland. Föreningen har också en viktig roll i arrangemangen av FM i mathantverk.

TEMA MATHANTVERK

Bär och frukt var en av de populäraste tävlingskategorierna.

vi visade upp de vinnande produkterna och spred information om mathantverksbranschen. Den här gången tävlade man i tio olika kategorier: mejeriprodukter, charkuteriprodukter, fiskprodukter, bageriprodukter, bär- och fruktprodukter, grönsaks- och svampprodukter, kalla krydd- och matsåser, snacks, nordiska drycker och innovativa mathantverksprodukter. De populäraste kategorierna i år var bageriprodukter, bär- och fruktprodukter samt nordiska drycker. Jurybedömningarna skedde inför öppen ridå i det före detta kosthållet Smakis vid Yrkeshögskolan Novia, där man hade möjlighet att titta in och följa med jurymedlemmarnas digra arbete. Jurygrupperna ägnade en hel dag åt att bedöma utseende, konsistens och inte minst smak och doft på de tävlande produkterna, till exempel ostar, marmelader, sylt, chutney, färskkorvar, fiskprodukter, surdegsbröd och drycker. Företagsrådgivare Jonas Harald från företagshuset Dynamo hade kontrollerat alla anmälningar till tävlingen och gjort klassfördelningen av produkterna. – Vi har ganska långt följt Eldrimners klassindelningar men även gjort en del förändringar med tanke på finländska traditioner. Jonas Harald har själv deltagit som jurymedlem i de svenska mästerskapstävlingarna i mathantverk och säger att juryarbetet är både krävande och intressant. 58

Medaljer till Raseborg Prisutdelningsceremonin för tävlingen hölls i Lokalen i Fiskars Bruk och efter det var det dags för en festmiddag i Svarta salen. Mathantverkare från Raseborg kammade i år (2017) hem fyra guldmedaljer och ett brons, vilket var en fin prestation. Vinnare i klassen rågsurdegsbröd blev Backers Baker med sitt ekologiska surbröd. Brödet kom till inför FMtävlingen då det fanns en klass för rågsurbröd med enbart surdeg, det vill säga utan Diana Lindholm, Backers Baker.

TEMA MATHANTVERK

– Att vara jurymedlem är ett tufft jobb och innebär ett stort ansvar. Det är många egenskaper som ska bedömas och vägas mot varandra, men i slutändan brukar det ändå utkristallisera sig en tydlig vinnare, berättar Jonas. Varje jurygrupp bestod av en branschkunnig juryordförande samt ytterligare minst tre medlemmar. I juryn ingick bland annat matskribenter, lärare, forskare och andra aktörer inom matbranschen. Som juryordförande verkade kända namn som bland andra bagarmästare Manfred Enokson, utbildad i Tyskland och verksam på Saltå Kvarn i Sverige och den tyskfödde köttmästaren Gero Geick, som är verksam både i Finland och Tyskland och känd bland annat för köttprodukterna som bär hans namn. Övriga juryordföranden, som kan nämnas, är somelier och krögare Carina Sontag från restaurangen Fem Knivar på Sommaröstrand.

TEMA MATHANTVERK

Kuura Cider.

jäst. Tidigare hade man bakat brödet med jäst, mest av gammal vana. Det gällde nu att pröva sig fram till ett nytt recept med en bra surdeg som huvudingrediens. Backers har även deltagit i de öppna Svenska Mästerskapen i mathantverk. Så stor skillnad mellan den svenska och den finska marknaden tycker inte verkställande direktör Diana Lindholm att det finns. – Det är en myt att finländarna äter mörkt och surt bröd och svenskarna ljust och sött bröd, säger Diana. Det kan finnas skillnader i preferenserna mellan olika regioner i Finland och Sverige, men det går inte att generalisera. Backers skärgårdslimpa har till exempel god åtgång i Stockholm. Det knappt ett år gamla företaget Kuura Cider från Fiskars tog hem guldet i klassen efterrätts- och delikatessviner med sin Ice Cider 2015. Produkten har 60

TEMA MATHANTVERK

blivit ofantligt populär och var slutsåld i flera månader under hösten. Iscidern tillverkas på äpplen från närliggande äppelgårdar och vann också en guldmedalj i klassen för bästa förpackning. Petri Halmetoja blev både glad och överraskad över priset och säger att det motiverar att utveckla nya och innovativa produkter. Kuura Cider har en egen liten affär i Fiskars, där man säljer både egna och andra mathantverkares produkter. Tills vidare kan man köpa dryckerna och ta med dem hem, men i framtiden kommer man kanske att ha möjlighet att avnjuta Kuura Cider på den lilla terrassen med utsikt mot ån. Guldet för den bästa marmeladen gick till Sara Randström från Sara’s Kitchen Sara Randström, Sara’s Kitchen Garden. Garden i Bromarv för frukostmarmeladen tillverkad på pumpa odlad i Bromarv. Sara deltog i tävlingen också i fjol och hon säger att hon lärde sig mycket av tävlingen och responsen hon fick av domarna. – Bedömningen är objektiv och uppbyggande och hjälper företagaren att utveckla sin produkt och komma vidare i sitt arbete, berättar Sara, som i år också tog hem en bronsmedalj i klassen kalla krydd- och matsåser. Supersåsen är en sweet chilisås som är tillverkad på bland annat lokalt odlade plommon. För Sara är det viktigt att man kan spåra råvarorna och gärna berätta om vem som odlar dem. – Maten får ett ansikte, säger hon. Sara hör till de mathantverkare som har deltagit i utbildningen vid Kustens Mat och hon är nöjd med kursen. Speciellt nyttiga tycker hon att de praktiska delarna av kursen var, då man hade möjlighet att träffa personer med lång erfarenhet inom branschen.

TEMA MATHANTVERK

– Alla små tips och information om den specifika kemin bakom produkterna är guld värda, menar Sara. Anna Holmberg från Ingvalsby Gård i Tenala deltog för fösta gången i FM-tävlingen och lyckades övertyga juryn i klassen chutney med en sötsur chili. Juryns utlåtande löd: ”En klassisk chilidip till vårrullar och kyckling. Produkten har en fin balans mellan sötma och syra och god smak. Klar och vacker färg med krämig chutneykonsistens.” Anna Holmberg, Ingvalsby Gård. Vinnarbordet.

TEMA MATHANTVERK

Kategorin för Nordiska drycker innehöll tävlingsklasser för mat-, dessert- och delikatessvin, glögg och saft.

De vinnande produkterna hittar man på torg, rekoutdelningar, gårdsbodar och marknader runt om i Västnyland. Vinnarprodukterna känner man igen på sigillet, som de prisbelönta företagen har rätt att använda.

FM-tävlingen ordnas igen 21–23 mars 2018 Tidpunkten för den tredje och sista FM-tävlingen i mathantverk som ordnas inom projektet Kustens Mat i Raseborg är 21–23 mars 2018. Efter det kommer tävlingen att ordnas på olika orter i Finland och även Raseborg kan komma i fråga på nytt. FM-tävlingens program är öppet för alla matintresserade och bjuder på aktuella föreläsningar, interaktiva verkstäder och intressanta företagsbesök i regionen. Programmet hittar du på Kustens Mats sidor för FM i mathantverk, www.novia.fi/mathantverkfm. Du kan stöda det lokala mathantverket och den småskaliga produktionen genom att köpa kvalitativa mathantverksprodukter, som är tillverkade av lokala råvaror och fria från tillsatsämnen.

TEMA NÄRMAT

Reko och Slow Food går hand i hand – närmat är nyckelordet

Text: Bitte Westerlund

eko är en modell, en folkrörelse som startade i norra Österbotten vintern 2013. Initiativtagaren var ekobonden Thomas Snellman från Pedersöre. Han kom på att man kunde använda Facebook för ett konsumentdrivet försäljningssätt och som förmedlingsredskap utan omkostnader för producenterna. Snellmans tanke var att rekosystemet skulle vara flexibelt och kostnadseffektivt. Att allt levereras under en halvtimmes tid, på samma parkeringsplats vid samma klockslag en given veckodag, har visat sig fungera.

Reko förenar producent och konsument via Facebook. På FB-gruppsidan skriver producenterna varje vecka vad de har att bjuda på, och kunderna sätter in sina beställningar i kommentarsfälten. Bitte Westerlund köpte här sina förhandsbeställda ägg av Tarja Kvarnström, som representerar Sjöbergs i Täktom. Foto: Niina Ala-Fossi 64

TEMA NÄRMART

Endast lokalproducerad mat och lantbruksprodukter tilläts från början, men på många håll låter man många blommor blomma och andra lokalt producerade produkter får med administratörernas goda minne och godkännande säljas. En grundregel är att man inte får sälja andras produkter utan bara egen produktion. Producenterna sätter ut sina produkter i egna inlägg på Facebooksidan, med tydliga listor, priser, kontaktuppgifter och gärna bilder. KunBitte Westerlund derna beställer genom att kommentera med projektledare för Västsort, mängd och eventuella frågor. nyländska matboken Några österbottniska ringar startade i mars (2019), kommunikatör 2013. Ett år senare, vintern 2014, kom man igång i Västnyland med EKO-nu projektets för Slow Food VästnyMicaela Ström som administratör. Som utdelland, frivillig adminisningsplatser valdes då Novias parkering i Eketratör för rekoringen näs, Deli-tukkus parkering i Pojo och Västani Ekenäs. Suppelant i kvarn gård i Ingå. De två senare torkade snabbt Västnyländska kulturin. REKO Ekenäs/Tammisaari har överlevt. samfundets styrelse. Under sommarsäsongen kan det vara ett tjuFoto: Kevin Stewart gotal leverantörer och hundratals kunder, inklusive många sommargäster, som träffas den intensiva halvtimmen på den lummiga parkeringen invid Raseborgsvägen. En lång kö ringlar vid Mörby Gårds och Holmqvists grönsakers bilar. Sommartid är Tallbacka trädgård med sina tomater från Bromarv en populär producent. Familjen Karlsson-Silander har 32 olika sorters tomater i växthusen. När Hasselberg Fishermen har fått fisk, och Piia Hasselberg har lagt ut sin annons på gruppens Facebooksida, så tar fisken slut på ett par timmar. Det nymalda kaffet kommer från Helsingfors minsta kafferosteri Six Pot och de prisbelönta färska korvarna från Feri´s Sausages i Rödbergen. Utbudet klår många torg och sommartorg. Mitt i vintern är det endast en handfull producenter som levererar kött och fisk, rotsaker och lök, bröd och mjöl, samt framför allt ägg, som är en ständig bästsäljare. Ibland testar gymnasieleverna sina uppstartföretag och säljer till exempel fröknäcke, godis eller hundmat gjord på mald fisk. Ibland är det barn som övar sig i att göra affärer med mammas eller pappas hembakade bröd eller familjens fåtaliga hönors ägg. Ja, ankägg och vaktelägg har det också sålts ibland. Men då någon ville sälja levande kanarie-

TEMA NÄRMAT

Slow Food-festivalen i Fiskars i oktober 2017 hade för första gången en inträdesavgift; en symbolisk euro som inträde. Volontärerna Susanna Widlund från Snappertuna och Päivikki Stewart från Ekenäs tog betalt. Foto: Kevin Stewart

fåglar satte administratörerna stopp. Däremot har de lärt sig att även ostämplat viltkött får säljas via rekoringen. I Karis drog Jelena Ahlblad på det lilla hembageriet Mosters Bröd och Kakor igång en rekoring i augusti 2016. Den samlas fredagar en timme efter Ekenäsutdelningen på Axxells parkering. Ett år senare, i augusti 2017, startade Lisbet Stenström och Sanna Hellman upp REKO-Ingå ”med kyrkoherdens välsignelse” som de sa, eftersom de fick lov av honom att använda Ingå kyrkas parkering. Fredagkvällar åker vissa producenter som i en procession först från Ekenäs till Karis och sedan vidare till Ingå. Under sommaren samlas rekoringen varje vecka, annars varannan fredag. I Lojo och Sjundeå träffas matringarnas medlemmar torsdagar. I Finland finns det år 2018 drygt 160 rekoringar med över 300 000 medlemmar. Alla är förstås inte aktiva kunder, men man kan också se Facebook-gruppen som en marknadsföringskanal. I Sverige fanns det redan i höstas (2017) 60 rekoringar och en explosiv ökning kan väntas där. Omsättningen på de varor som sålts via rekoringarna i Finland lär enligt grundaren Thomas Snellmans 66

TEMA NÄRMART

Pop up Café Sidenvägen från Kyrkslätt deltog i Slow Food-festivalen. T.v. projektledare Mia Hansson. Tanken med kaféet är att de asylsökande ska ha något meningsfullt att göra och att de kommer ut och träffar finländare och att finländarna får träffa dem. Foto: Kevin Stewart

utredningar röra sig kring 30 miljoner euro per år. Rekomodellen är definitivt en lyckad marknadskanal för lokalproducerad mat.

Slow Food Slow Food är en internationell ideell organisation inriktad på god, lokal och rättvis mat. Organisationens verksamhet upprätthålls av dess medlemmar. Slow Food-organisationen grundades redan år 1986 i Italien som motvikt till snabbmaten och den snabba livsstilen, förlusten av lokala mattraditioner och människors minskade intresse för maten de äter, dess ursprung, och hur våra matval påverkar resten av världen. Slow Food arbetar för att bevara den biologiska mångfalden i vår matförsörjning, sprida smakfostran och sammanföra producenter av högklassiga matvaror med medproducenter (konsumenter) genom att engagera sig i olika sorters matevenemang. 67

TEMA NÄRMAT

Wisam Kadour kom som syrisk kvotflykting till Ekenäs för några år sedan. Han har deltagit i flera närmatsmarknader. Foto: Kevin Stewart

Slow Food är god, ren och rättvis mat. Det handlar alltså inte om mat som kokar länge eller långsamt. Maten ska smaka gott. Livsmedlen ska produceras så rent att miljön och djurens välbefinnande och vår egen hälsa beaktas i processen. Matproducenterna ska också få en rättvis ersättning för sitt arbete. Vi som avnjuter den här maten ser oss själva som medproducenter, inte konsumenter. Genom vår kunskap om hur maten vi äter producerats, och genom att aktivt understöda de som producerat maten, blir vi en del av och en partner i produktionsprocessen.

Slow Food Västnyland I vår region finns föreningen Slow Food Västnyland som vill samla den lokala matkulturens aktörer, visionärer och resurser. Angående den offentliga måltiden vill föreningen omprioritera, och inte bortprioritera mat och kvalitet i kommunerna. Sedan år 2010 har Slow Food Västnyland rf. årligen arrangerat en närmatsmarknad i västra Nyland. Den första arrangerades på Mangs gård i Ingå. Därefter har festivalerna flera gånger arrangerats i Fiskars. Intresset för närproducerad mat har vuxit under de senaste åren, vilket också kan noteras i de besökarantal som marknaderna har uppnått. Som mest har Slow Foodfestivalen i Fiskars haft 10 000 besökare. 68

TEMA NÄRMART

Slow Food-rörelsen arbetar både nationellt och internationellt för att bevara lokala och regionala matkulturer och utveckla småskalig matproduktion. Diana NybergLindholm är ordförande i den lokala föreningen. Foto: Kevin Stewart Pontus Berglund har fungerat som deltidsanställd verksamhetsledare. Foto: Octavian Balea

I januari 2016 slöt Slow Food Västnyland ett nytt samarbetsavtal med Fiskars fastigheter om att Slow Food-festivalen, som är föreningens största satsning, ordnas i bruket också åren 2016–2018. Nästa festivaldatum är den 6 till 7 oktober 2018. I fjol samlades närmatsproducenter, restauranger och andra mataktörer från västra Nyland för första gången i Fiskars gamla Knivfabrik. Det är samma stora byggnad där den så populära Antikmarknaden med nästan 10 000 besökare 69

TEMA NÄRMAT

årligen arrangeras under fyra dagar i juli. I samma hus finns året om bryggeriet Fiskarsin Panimo och distilleriet Ägräs med baren Tap Room. Festivalen flyttade längre upp i bruket därför att Gamla Magasinets bro måste förnyas under hösten och vintern 2017–18. Utan Magasinet räcker inte utrymmena i Kopparsmedjan till för marknadens behov. Vad blev bättre med den nya festivalplatsen? Producenterna och försäljarna var över lag nöjda, i synnerhet som det regnade ymnigt på söndagen. I fabriken var det smidigt för dem att lasta av och på. Utanför Knivfabriken fanns det gott om plats för försäljningstält. Kalvarna och hönorna var populära bland barnfamiljer. Industrimiljön tilltalade kanske inte alla, men det hjälpte att anlita proffs för matmarknadens visuella planering. Festivalens program hölls i den mysiga puben Tap Room som hör till det nya destilleriet Ägräs. Bland andra kocken Micke Björklund uppträdde. För den populära kursen i fermentering hyrde föreningen Våghuset och ett tjugotal deltagare gjorde surkål. Dagarna före festivalen arrangerades FM i mathantverk vid Novia i Ekenäs. Prisen delades ut i Fiskars på fredag 6 oktober. På kvällens galamiddag tilldelades Slow Food Västnyland årets matkulturpris av Finlands svenska Marthaförbund. Läs mera om FM i mathantverk på sidorna 52–63 i denna bok. Pumpor såldes utomhus. Foto: Kevin Stewart

Närmatsguiden förnyas

Lokala eldsjälar behövs Som deltidsanställd verksamhetsledare för Slow Food Västnyland fungerar Pontus Berglund. Verksamhetsledarens uppgift är bland annat att koordinera matmarknaderna, hålla kontakt med producenter, svara för matmarknadernas genomförande, utveckla samarbetet med Fiskars bruk och Raseborgs stad, samt övriga kommuner i Västnyland. Verksamhetsledaren ska också arrangera och delta i övriga evenemang och träffar för att ge ökad synlighet för regionens närmat. En kommunikatör/informatör, undertecknad, anlitas på deltid. Kommunikatörens uppgift är att sköta informationsgången till press och medier, uppdatera information på hemsida och sociala medier, planera och genomföra marknadsföringen av de evenemang som föreningen ordnar samt delta i planerandet och genomförandet av programmet i anknytning till matmarknaderna. Kommunikatören ansvarar också för föreningens månadsträffar och håller kontakten till Slow Food International och andra föreningar i Finland och Norden. Kommunikatören ansvarar tillsammans med styrelsen för sammanställandet av en gedigen bok om matproduktionen i Västnyland genom tiderna. 71

TEMA NÄRMART

Slow Food Västnyland vill regelbundet samla den lokala matkulturens aktörer, visionärer och resurser kring ett och samma bord och inom samma pärmar. En ny närmatsguide är under arbete. Den ska utkomma i maj i form av en tryckt katalog. Nu planeras också en app. Appen ska underlätta för konsumenter att hitta producenter, matställen med närmatsprofil och mathantverksföretag från Esbo till Hangö. Totalt finns det redan över 150 sådana företag i en databas, som ska utökas med information om varje företag och med en gps-position så man lätt hittar dit. Varje företag presenteras med företagsinformation, vad de producerar, hur man når dem, deras hemsida, med mera. Appen ska finnas för nedladdning på App store och Google Play. Den tryckta guiden är mycket omtyckt. Den har bland annat delats ut i alla regionens bibliotek, på turistbyråerna och på marknader och torg. En mer systematisk och effektiv distribution har efterfrågats. Också ett bokprojekt, Västnyländska matboken, planeras. Det ska bli en matkulturell hembygdsbok som beskriver Västnylands rika matkultur och matproduktion på gårdar och handelsträdgårdar, restauranger och gårdsbutiker samt torg och matmarknader. Fiskerinäringen ska också presenteras i ord och bild. Till exempel mejerierna i Tenala förr och nu är ett givet tema.

TEMA NÄRMAT

Bl.a. kocken Micke Björklund deltog i Slow Food-festivalen, både som kokboksförfattare och som medarbetare vid Axxells kocklinje. För den populära kursen i fermentering hyrde föreningen Våghuset och ett tjugotal deltagare tillverkade surkål. Foto: Kevin Stewart (ovan) och Eva-Lotta Rehnman (nedan)

Matkulturpris

Barnen är framtiden och satsas på inom Slow Food. Tema år 2018 är de offentliga måltiderna så som skolmaten. Lantbruksmuseet i Finbygränd var med på festivalen med gamla föremål. Foto: Kevin Stewart 73

TEMA NÄRMART

Slow Food Västnyland rf mottog Marthaförbundets matkulturpris den 6 oktober 2017 på Finland 100-evenemanget Dine Together Fiskars. Stipendiaten erhöll en summa om 1 000 euro. Priset ska användas för en resa till Slow Food evenemanget Terra Madre Nordic i Köpenhamn 26 till 28 april. Motiveringen lyder: “Föreningen Slow Food Västnyland arrangerar i år för åttonde gången närmatsmarknaden Slow Food Festival. Festivalen har under åren lockat tusen och åter tusen besökare till att uppleva närmat. Föreningen har genom festivalen, och genom att oförtrutet prata för ren, rättvis och lokalt producerad mat, sammanfört närmatsproducenter och -förädlare i regionen med konsumenter. Slow Food Västnyland, med många eldsjälar och projekt parallellt och i samarbete med dem, har berett väg och jobbat engagerat för att skapa den matregion att räkna med som Västnyland är i dag. Slow Food Västnyland är en sann förebild för arbetet med att främja rena råvaror, närproducerad mat och det lokala företagandet samt den finlandssvenska matkulturen.“

TEMA NÄRMAT

Framtidsplaner De kommande åren vill föreningen målmedvetet utveckla alla aktiviteter till miljömässigt, socialt och ekonomiskt hållbara evenemang. En viktig fråga för Slow Food Västnyland är den offentliga måltiden; hurudan mat ska det serveras i daghem, skolor och äldreboenden? Föreningen vill påverka samhällsdiskussionen och konkret verka för att de offentliga måltiderna omformas i rätt riktning. Man vill också uppmuntra till att grunda kostteam i kommunerna med målet att omprioritera Den 25–28 april 2018 åker en delegation medlemmar och producenter från Västnyland till festivalen Terra Madre Nordic i Kødbyen i centrum av Köpenhamn. I september deltar vi i den internationella Terra Madre-konferensen och Salone del Gustomässan i Turin, Italien. Man strävar efter att integrera nyinflyttade. Samarbete inleds bland annat med Yrkeshögskolan Novia, Axxell, de nya föreningarna Mathantverk i Finland och Köksmästarna i Raseborg, Marthaförbundet, Raseborgs stad samt med MTK och Rosk’n Roll.

Slow Food-festivalen 2017 ordnades i och runt den gamla fabrikslokalen med lokala producenter både utomhus som inomhus. Foto: Kevin Stewart 74

TEMA NÄRMART

Foto: Kevin Stewart

En viktig målsättning för föreningen är att tillsammans med Fiskars bruk och andra aktörer skapa ett finländskt matcenter i Fiskars och att det ska attrahera så kallade ”slow turister” från hela världen. Slow Food Västnyland ser stora möjligheter till en ökad matturism i vår region, med Fiskars bruk som centralort.

Årskrönika 2017

Västnyland år 2017

Text: Sophie Kawecki

rskrönikan presenterar ett urval av händelser, trender och fenomen från Västnyland år 2017. Krönikan inleds med en sammanfattning av några samhällsföreteelser och fortsätter med en kommunal genomgång. Därefter följer kultur, näringsliv och idrott. Miljö, djur och natur samt en väderöversikt avslutar årskrönikan. Meningen är att ge läsaren en inblick i de händelser som präglat regionen under Finlands jubileumsår 2017.

I och runt idrottshallen i Karis ordnades Raseborg Expo för tredje gången med temat ”Bo och må bra”. Foto: Johan Ljungqvist/Multifoto

Under året som gått har speciellt sjukvård och kollektivtrafik lyfts upp till diskussion. Sjukvården är aktuell på grund av den kommande social- och hälsovårdsreformen. Kollektivtrafiken har fått synlighet då det stått klart att regionen själv måste vara mycket aktiv om den vill behålla eller förbättra kollektivtrafiken. Flyktingarna som kommit till Finland har inte fått lika stor Sophie Kawecki medial synlighet som då flyktingvågen startade, ”Jag är en mångsysslande men asylmottagningen fortsätter i ett nyöppnat språkmänniska och hisMjölbollsta. toriker som sedan maj Att tidningen Västra Nyland (VN) utkommer 2014 jobbar i familjemed endast ett par nummer i veckan mot tidigaföretaget Idelhöjd. re fem påverkar vardagen. Det offentliga samtaSedan 2013 har jag varit let känns tystare i vår region. VN har inte längre redaktör för Västnyfingret på den lokala pulsen, utan det är andra medier som reagerar snabbare än VN. Bland anländsk årsbok och det dra Svenska Yle fyller nu funktionen att erbjuda här är min andra årsmedborgarna dagsaktualiteter, även om VN ockkrönika. Född, uppvuxen så försöker hänga med bland annat genom att och bosatt i Ingå.” dela aktuella nyheter via sociala medier. Posten har också varit mycket framme i medierna under året som gått. Många har irriterat sig på att postens service försämrats. I sociala medier har berättelser om borttappade och fellevererade paket förekommit. Bolaget har också fått kritik för att det börjat producera tjänster så som gräsklippning och äldreomsorg. Frågan som väckts är hur dessa tjänster går att förena med postens huvudsyfte, att dela ut post. Under året beslöt posten att dra in postutdelningen under tisdagar. Tisdagar har nämligen visat sig vara den veckodag då postmängderna är som minst. Morgontidningarna delas ändå ut också på tisdagar i Västnyland, åtminstone har detta under året gällt tidningarna Västra Nyland, Hangötidningen, Hufvudstadsbladet, Helsingin Sanomat, Länsi-Uusimaa och Kauppalehti. Övriga dagstidningars tisdagsnummer har delats ut under onsdagar. Året avslutades med upptakten till presidentvalet. Västnyland fick tyvärr inte en egen presidentvalskandidat i valet 2018, även om det var tal om att Maarit Feldt-Ranta skulle ställa upp. 77

Årskrönika 2017

Samhälle

Årskrönika 2017

Trender I takt med att allt fler blir medvetna om vår miljö och vad vi kan göra för att rädda den samt minska vår egen miljöpåverkan, ökar också intresset för återanvändning och återvinning. Det är inte länge sedan vi i Västnyland fick möjlighet att återvinna plast, något som förekommit länge i vårt västra grannland, men där Finland släpat efter. Lojoföretaget Orthex, som sysselsätter ungefär 60 personer, har hoppat på trenden. Tio procent av produktionen vid plastföretaget kommer från återvunnet plastmaterial. Då plasten återvinns bearbetas den till granulater som Tidningen Västra Nyland började under år 2017 sedan kan användas i fabriutkomma med endast två nummer i veckan. ken. Orthex anser att slit och Foto: Annette Ström släng-mentaliteten hör historien till och producerar istället produkter som ska hålla. Om produkterna som tillverkats av återvunnet material dessutom kan återvinnas ett par gånger till kan man börja prata om effektiv plast- och i förlängningen oljeanvändning. Ett problem som plastindustrin tampas med är dock att den återvunna plasten än så länge inte kan användas för livsmedelsförvaring, eftersom man inte vet varifrån plasten ursprungligen kommer och vad den har använts till. Ett annat exempel på att slit och släng inte längre är modernt är företaget Tupulatäkki som finns i den gamla läkemedelsfabriken på Björknäs industriområde i Ekenäs. Tupulatäkki erbjuder rengöring, reparation och konservering av gamla textilier. Bland annat församlingarna använder sig av företagets tjänster för att hålla kyrkotextilierna i skick. Facebook-loppisar och också rent fysiska loppmarknader visar att varor cirkulerar och att det är en livsstil att sälja eller byta bort produkter man inte själv längre använder, istället för att helt enkelt slänga bort dem. 78

Att köpa och sälja på loppis verkar bli allt mer populärt. Bland annat köksgeråd, så som kräftknivar och korkskruvar, går bra att sälja vidare eftersom de håller länge. Foto: Bitte Westerlund 79

Årskrönika 2017

Vid jultiden uppmanades finländarna att delta i det så kallade Kinkkutemppu (ungefär Skinktricket) där man tar tillvara stekfettet från julskinkan och tillverkar bränsle av det. Insamlingspunkter fanns i åtminstone Kyrkslätt och Lojo. Närmat och ekologiskt tänkande är också på frammarsch. Närmatsfenomenet presenteras närmare i årsbokens artiklar samt under rubriken Matkultur (s. 114). Det ekologiska tänkandet har också fått ett lyft i byggbranschen, kanske som en motreaktion mot de talrika problem med inomhusluft som rapporteras från olika offentliga byggnader, främst skolor. I Ingå planeras en modern ekoby i och med projekt Västerbrinken. Ett nytt bostadsområde med ekologiska hus växer fram invid bostadsområdet Westerkulla i centrala Ingå. Bakom byggandet står Billnäsföretaget The Natural Building Company. Husen byggs av bland annat halm och lera. Ett annat faktum är att vi är allt friskare och lever allt längre. Detta har företaget Kuusikkoaho tagit fasta på genom att bygga så kallade seniorbyar runt om i Finland. Byarna är avsedda för personer äldre än 50 år. En sådan by planeras

Årskrönika 2017

i Sjundeå där den ska byggas under år 2018. Tanken bakom seniorbyarna är att äldre personer ska kunna bo bra, ha en gemenskap och vid behov kunna få den vård som behövs, utan att institutionaliseras. Äldre människor mår inte bra av att isoleras och bli ensamma, vilket seniorbyarna ska råda bot på. Konceptet verkar ha en framtid – det enda man kan ställa sig undrande till är att målgruppens nedre åldersgräns är så låg. Livssituationen kan förvisso se olika ut för olika 50-åringar eller så kan man redan i god tid vilja ”bo in” sig på ett ställe inför ålderdomen. En trend som vi knappast ser mindre av är att allt mer service och tjänster förflyttas till appar eller webb. I slutet av år 2016 blev det möjligt att beställa taxi i Raseborg och Hangö via en app (Valopilkku). De flesta använder sig säkert redan nu av olika appar då det gäller att ta reda på rutter och tidtabeller. En idé för framtiden skulle vara att skapa en gemensam app för kollektivtrafiken i vår region. En utmaning blir att hålla den åldrande befolkningen à jour med modern teknologi. Bland annat flera banker har under året som gått skurit ner sina öppettider eller till och med stängt kontor på mindre orter. Bromarv och Tenala blev utan bankkontor vid årsskiftet i och med att Aktia stängde filialerna där. Sämre öppettider och tillgänglighet leder till att kunderna tvingas använda internet i högre grad. Detta kan bli ett problem för de äldre som saknar datorvana eller inte ens äger en egen dator. Det har också blivit allt svårare att hantera kontanter i bankerna, vilket de lokala föreningarna fått erfara. Att få ut en kontant växelkassa från banken eller lägga in kontanter på föreningens konto ser ut att bli besvärligare för vart år som går. Ett exempel på en annan negativ trend är det allt hårdare språkklimatet. Så som redan nämndes i förra årsboken blir Raseborg snart av med sin tingsrätt. Västra Nylands tingsrätt ska slås ihop med tingsrätten i Esbo och kvar i Ekenäs blir en tingsplats. Det är meningen att antalet tingsrätter ska bantas ner från 27 till 20. Också Lojo tingsrätt försvinner. Den nya tingsrätten ska heta Västra Nylands tingsrätt och finnas i Esbo. Frågan som naturligtvis uppstår är hur den svenska servicen ska gå att sköta på en såpass finskspråkig ort som Esbo. Thomas Blomqvist (SFP) uttalade sig om detta i Västra Nyland 26.1.2017: – Det här ger igen belägg för att regeringen inte verkar veta vad det innebär att ge service på båda språken. All erfarenhet visar att då man flyttar bort verksamhet från svensk- eller tvåspråkiga orter blir det svårt att få språkkunnig personal. Precis samma sak ser man då många andra samhällsfenomen diskuteras. Det förefaller som om ”svensk service” blivit ett mantra som beslutsfattarna kastar omkring sig, utan att veta vad det innebär i praktiken att verkligen kunna erbjuda denna service. Oftast sägs det att den svenska servicen ska tryggas, men 80

Trafiken En mycket tragisk olycka ägde rum i Skogby en morgon i slutet av oktober då regionen också fick sin första snö och många hushåll var utan el. Ett av arméns fordon krockade med rälsbussen som var på väg till Hangö, med fyra döda som följd. Tre av dessa var beväringar i arméfordonet, den fjärde personen avled av en sjukdomsattack ombord på rälsbussen. Olyckan inträffade då arméfordonet korsade banan i en oövervakad plankorsning som dessutom inte är vinkelrät mot järnvägen, vilket försvårar sikten. Det dåliga vädret bidrog också till att sikten var sämre än vanligt. Kan denna tragik medföra bättre säkerhet vid plankorsningarna? Av landets 2 800 plankorsningar saknar hela 2 100 säkerhetssystem. Som en följd av olyckan stängdes korsningen i Skogby mindre än en månad senare. Utredningarna hade visat att korsningen helt enkelt var för farlig. Infallsvinkeln mellan järnvägen och vägen var endast 43 grader. Om vinkeln är mindre än 90 grader blir sikten dålig i synnerhet i stora fordon som har stödbalkar och små fönster. Det så kallade frisiktsområdet från korsningen var också för kort i förhållande till den hastighet som tågen på banan får hålla. I december ordnades en träff mellan Raseborgs stad och Trafikverket för att börja planera tryggare korsningar längs Hangö–Hyvingebanan, bland annat genom att uppdatera Trafikverkets plan från 2014. Samtliga plankorsningar i Raseborg och två i Lojo ska ses över. Sedan 1997 har 17 plankorsningar avlägsnats i Raseborg, men ännu finns lika många kvar och 12 av dessa saknar varningsanordningar. En ny tendens verkar vara att kommunerna i högre grad aktivt säkerställer tillgången på kollektivtrafik genom att köpa turer från olika aktörer. I förra årskrönikan kunde vi läsa om indragningen av Y-tåget mellan Karis och Helsingfors, vilket förmodligen agerat som väckarklocka för kommunerna. 81

Årskrönika 2017

i praktiken skulle det ofta innebära att svenskspråkig arbetskraft flyttar till enspråkigt finska orter, vilket kanske inte sker eftersom man svårligen kan tvinga någon att flytta. Det är däremot naturligt att det finns språkkunnig personal på orter där tvåspråkigheten är stark, medan de språkkunniga följaktligen är färre på enspråkiga orter. Detta verkar dock sällan eller aldrig tas med i analyserna när en reform diskuteras. Frågan handlar således inte bara om service till medborgarna, utan också om medborgarnas möjligheter att arbeta och själva bidra till nämnda service på sitt modersmål. För Raseborgs del innebär indragningen av tingsrätten också att ca 50 arbetsplatser försvinner från orten.

Årskrönika 2017

Sjundeå, som satsat mycket på bebyggelsen runt järnvägen, lyckades ingå nya avtal med Helsingforsregionens trafik, vilket tryggade kommunens tågtrafik. Foto: Sjundeå kommun

Ingå kommun köpte under sommaren en busstur kvällstid från Helsingfors till Ingå av Pohjolan Liikenne. Bolaget förlängde sin ordinarie tur med slutstation i Kyrkslätt ända till Ingå. Intresset för turen under sommaren och hösten var dock lågt, likaså för den anropstaxi som kommunen erbjuder invånarna som ett sätt att enkelt ta sig runt i kommunen. Besked om att bussturen dras in från och med januari 2018 kom ganska snart på grund av en annan händelseutveckling. Det visade sig nämligen att Helsingforsregionens trafik (HRT) drog in bussturens första sträcka mellan Kampen och Kyrkslätt och därmed tog bort denna möjlighet för Ingåborna att återvända hem med kollektivtrafiken efter att ha tagit del av storstadens utbud. Men skam den som ger sig, Ingå kommun tänkte snabbt om och satsade på matartrafik till Kyrkslätt station istället. Detta resulterade i hela fem bussturer kvällstid mellan Kyrkslätt och Ingå. Resenärerna kan åka den resterande sträckan till huvudstaden antingen med tåg eller med buss till Mattby där det finns en metrostation för vidare färd. Det är inte någon lätt uppgift att sätta ihop bussnätet så att det täcker alla behov. Under hösten fick elever i Lojo med Sjundeå som hemort erfara att dagens sista busstur blivit indragen och att det således inte fanns någon skolskjuts hem. På grund av mänskliga förbiseenden hade ingen reagerat på följderna av 82

Årskrönika 2017

indragningen, men när saken väl uppdagades inleddes diskussioner med Pohjolan Liikenne och NTM-centralen för att lösa frågan. I Kyrkslätt har staden beviljat 25 000 € för att förbättra tryggheten längs skolvägarna efter att det skett ett flertal dikeskörningar i busstrafiken. Arbetet ska involvera både barnen själva, bussbolagen och HRT (Helsingforsregionens trafik) för att identifiera de otryggaste platserna och skapa en helhetsbild. På tågfronten har en hel del hänt i Sjundeå sedan vi i förra årskrönikan kunde läsa om indragna tåg och att kommunen gjort sitt yttersta och bland annat betalat för fortsatt tågtrafik under vardagar. Sedan årsskiftet 2018 är Sjundeå medlem i HRT och kommer att få ytterligare turer med Y-tåget på morgonen och eftermiddagen. Den största förmånen Sjundeåborna får genom medlemskapet i HRT är att samma månadskort duger inom hela regionen, vilket ger tillgång till ett stort utbud av kollektivtrafik i huvudstadsregionen. Raseborg har också engagerat sig i tågproblematiken och sedan augusti betalar staden för en tidig och en sen tågtur. Y-tågen i fråga stannar även i Sjundeå, som är med och betalar men något stopp i Ingå görs inte. Raseborgs stad beslutade även om att fortsätta betala för bussturer mellan Bromarv, Tenala och Ekenäs eftersom det lokala bussbolaget Wikströms Busstrafik annars skulle bli tvunget att lägga ned turerna på grund av dålig lönsamhet. De västnyländska bussbolagen har bestämt sig för att ta upp kampen med den nya västmetron om trafiken till Helsingfors. Många resenärer från Västnyland vill direkt in till Helsingfors centrum, men HRT:s egna bussar åker numera bara till metrostationerna istället för till Kampen. På detta sätt är det meningen att trycket på stamväg 51 ska minskas. Ampers Busstrafik och Wikströms Busstrafik började därför från och med januari 2018 sälja billiga biljetter på nätet för turen mellan Kyrkslätt och Helsingfors. Under året har kommunikationsminister Anne Berner figurerat en hel del i medierna, mestadels på grund av trafikpolitiska förslag som väckt rabalder. En debatt som kanske främst berörde Åboland blossade upp då regeringen i början av året skyltade med nya avgifter för förbindelsebåtarna, något som skulle slå hårt mot lokalbefolkning och skärgårdsföretagare. Regeringen backade därefter från förslaget. Mer direkta konsekvenser för Västnyland kan det däremot bli av den planerade konkurrensutsättningen av tågtrafiken, något som Berner anser att skulle ge resenärerna mer valuta för pengarna. Det finns dock skäl att vara skeptisk eftersom många problem i tågtrafiken beror på bannätets kapacitet, inte på vem som kör tåget. Oppositionen menade i en interpellationsdebatt om tågtrafiken att inte minst kustbanan behöver ett dubbelspår, annars finns det inget annat än personalen att konkurrera om för olika aktörer.

Årskrönika 2017

Slutligen en historia som illustrerar det moderna samhällets komplexitet och vanskligheten i automatiska översättningar. En Åbobo köpte på nätet en tågbiljett till Karis åt sin son. Biljetten skickades både per e-post och telefon, och medan den var korrekt i e-posten hade destinationsorten i telefonen omvandlats till ”Nötkreatur” utifrån ortens finskspråkiga namn Karjaa. VR har inte stött på något liknande men konkluderade efter att ha undersökt ärendet att det högst antagligen har med telefonens översättningsprogram att göra.

Flyktingsituationen Flyktingsituationen är fortfarande aktuell, även om den tonats ner i massmedierna under året. Under våren 2017 demonstrerade ett tjugotal flyktingar från Hangö och Raseborg mot Migrationsverkets negativa asylbeslut och mot att flyktingmottagningar stänger. Ett återkommande problem verkar vara att asylbesluten tar så lång tid att många flyktingar redan hunnit rota sig i Finland innan besluten kommer. Om besluten är negativa finns det också en risk för att antalet papperslösa invandrare stiger, eftersom alternativet att resa tillbaka till det forna hemlandet inte längre ses som aktuellt. Under hösten ordnades ett nätverksmöte inom projektet Mångkulturell Folkhälsa på initiativ av föreningen Folkhälsan. Invandrarna har ofta sociala behov, snarare än materiella. Det behövs alltså fler vänfamiljer bland de lokala ortsborna som skulle ställa upp och träffa invandrarna för att på så sätt främja integrationen. Vänfamiljerna kan ofta vara den enda kontakt invandrarna har till det finländska samhället. Andra exempel på integrationsverksamhet är matlagningskurser, simundervisning och idrott, till exempel fotboll. På Lärkkulla bildades en kör med människor från världens alla hörn för att sjunga om fred, jämlikhet och vänskap. Målet var välgörenhetskonserten Sing for Peace, där de frivilliga biljettintäkterna gick till förmån för Global Clinic Healthcare som erbjuder sjukvård åt papperslösa i Finland. I förra årskrönikan berättades om hur flyktingförläggningen i Mjölbolsta, Raseborg tvingades stänga. Det var därför många som överraskades av nyheten om att Mjölbolsta på nytt skulle inhysa en flyktingförläggning. Förläggningen öppnades på nytt med ungefär 250 platser och potential att ta emot omkring 400 flyktingar. Försäljningsturerna kring Mjölbolsta har varit flera. I förra årskrönikan nämndes att huvudbyggnaden hade sålts till Lahtisföretagaren Arto Kyyrönen, som i sin tur sålde den vidare till företagaren Kari Saarinen då det visade sig att flyktingförläggningen skulle upphöra. I somras såldes huvudbyggnaden än en gång vidare till Mark Wasenius från företaget Merihotelli Mäntyniemi och 84

Årskrönika 2017

Flyktingarna som kommit till Finland behöver främst sociala kontakter för att integreras i samhället. Här pågår pepparkaksbygge med språkgrupperna på Lärkkulla. Foto: Emilia Nyberg

Kalevi Grahn från företaget Aceimer, och sedan i oktober används byggnaden alltså som flyktingförläggning igen. Kapaciteten kan vid behov ökas ytterligare med några hundra platser. Antalet asylsökande har inte ökat i nämnvärd grad, men de asylsökande stannar längre på förläggningarna än vad Migrationsverket hade räknat med vilket är en orsak till att Mjölbolsta flyktingförläggning öppnas på nytt. Hangöförläggningen med 150 platser får fortsätta tills vidare, trots att många andra flyktingförläggningar runt om i Finland har tvingats stänga.

Sjukvården och äldreomsorgen I Raseborg har bygget av det nya mentalvårdscentret, det så kallade Psyke-huset, gått vidare. Huset byggs på samma fastighet som den rivna hälsocentralen. I början av året orsakade flagnande och fuktutsatt isolering på det oskyddade bygget en viss oro, men mätningar visade att ingen fukt trängt in i huset och att inga skadliga mikrober hade hunnit angripa konstruktionerna. I huset tar nu den psykiatriska vården samt rusvården plats. 85

Årskrönika 2017

Samjouren vid Lojo sjukhus förändrades från och med april. I föregående årskrönika berättades att staden var missnöjd med de längre väntetiderna och högre kostnaderna som blev resultatet då verksamheten drevs i sjukvårdsdistriktets regi. Staden tog därför över primärvården på hälsocentralerna under dagtid medan Lojo sjukhus ansvarar för vården utanför tjänstetid med hjälp av läkartjänster. Vårdbolaget Mehiläinen vann anbudstävlingen med knapp marginal. Arbetet med social- och hälsovårdsreformen, på finska känd som SOTEreformen, har fortskridit. I medierna har vi kunnat läsa om regeringens förslag på valfrihetslag, som bland annat innebär att man tar i bruk kundsedlar så att den som behöver vård själv kan bestämma till vilken vårdproducent man vänder sig. Grundtanken med reformen är att flytta över ansvaret för social- och hälsovård från kommunerna till de landskap som inrättas i och med landskapsreformen som sker samtidigt med att social- och hälsovården reformeras. Social- och hälsovårdsreformen är tänkt att träda i kraft år 2019, men kommunerna har börjat förbereda sig redan under det gångna året. Det handlar främst om att se över avtalen med olika externa vårdproducenter. Kommunerna har fått direktiv om att inte ingå alltför långa avtal med producenter, vilket för de västnyländska kommunerna innebär att nästan alla befintliga avtal går ut den 31 december 2018. För Sjundeås del har man likväl varit tvungen att upphandla läkartjänster på längre sikt och kommer därför att få en längre övergångsperiod. I övrigt har både Sjundeå och Ingå bra koll på sina vårdavtal eftersom allting utreddes när vårdsamarbetet Lost med Lojo avslutades år 2013. Sammantaget omfattar de västnyländska avtalen hundratals producenter, både stora och små. Ett av orosmomenten när landskapen ska ta över vården utgörs av kvalitetskontrollen – kommer landskapen att ha personal nog för att övervaka kvaliteten bland alla serviceproducenter? Att kvalitetskontroll är viktigt visar inte minst problemen med vårdföretaget Attendo under det gångna året. Medierna rapporterade brister från de västnyländska äldreboenden som bolaget driver. Både Regionförvaltningsverket, Hangö stad och Raseborgs stad har kritiserat bolaget i olika turer. Bland annat har personalstyrkan inte varit tillräcklig och hygienen bristfällig. Sydspetsens miljöhälsa har sett sig nödgad att vidta tvångsåtgärder mot Attendos centralkök på boendet Källan i Hangö på grund av bristande hygien. Anhöriga och personal har även rapporterat om attitydproblem från bolagets sida. Både Hangö och Raseborg anser att bolaget brutit mot avtalen med respektive stad, vilket lett till ekonomiska sanktioner. I augusti reklamerade till exempel Raseborgs stad till Attendo om att avtalen inte följts i Villa Stella i Ekenäs och Villa Pentby i Karis samt krävde bolaget på 355 000 € i ersättning. Efter förhandlingar om olika tolkningsmöjligheter i avtalen landade ersättningen på 210 000 €. 86

Årskrönika 2017

Trots att förtroendet för Attendo genom allt detta fått sig en kraftig törn är det inte lätt för städerna att säga upp avtalen. Attendo har nämligen långa hyresavtal med fastighetsägarna, vilket i praktiken gör det omöjligt för någon annan aktör att ta över verksamheten i samma fastighet. Sjundeå har under år 2017 upphandlat hälsovården och kommer från och med mars 2018 att använda sig av Attendo som leverantör. Bolagets offert hade det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet. Hur det blir i verkligheten återstår att se. Äldrevården har också diskuterats mer allmänt sedan ett tragiskt fall uppdagades då en hemvårdsklient med demens avlidit av undernäring i Hangö. De anhöriga misstänkte vanvård efter att de hittat klienten hemma i dåligt skick. Vid utgången av året var ärendet under utredning hos Regionförvaltningsverket. Händelsen ledde till att äldrevården diskuterades en hel del i det offentliga, en diskussion som kan vara smärtsam men är nödvändig. Också vårdens perspektiv kom fram och de etiska dilemman det innebär att respektera en klients självbestämmanderätt – en vårdare har i praktiken ingen rätt att tvinga ens en dement person att äta, dricka eller ta mediciner om personen vägrar. Det är inte heller möjligt att tvångsomhänderta en klient såvida han eller hon inte är en fara för sig själv eller andra, något som kräver läkarremiss och inte kan ske enbart på grund av att klienten vägrar äta. Klienten kan även vägra åka med en ambulans som tillkallas av anhöriga eller hemvårdare. I förra årets krönika kunde vi läsa om hur Lojo BB slagit sitt tidigare rekord för födslar och kom över de 1 000 som krävs för att uppfylla ministeriets krav på förlossningsverksamhet. Också för år 2017 ser siffrorna bra ut, även om slutgiltig statistik saknas i skrivande stund. Bland annat har antalet föderskor från Salo ökat, trots att de egentligen borde åka till Åbo universitetssjukhus. I Lojo tror man att detta beror på småskaligheten och att Lojo BB påminner om Salo sjukhus förlossningsavdelning som lades ned år 2015. I och med kommunalvalet ändrades sammansättningen i nämnden för Västra Nylands sjukvårdsområde (VNS). En av de frågor som säkerligen också framöver kommer att vålla diskussion är hur rätten till vård på det egna modersmålet förverkligas. Språkproblematiken illustreras av att den barnpsykiatriska avdelningen i Ekenäs stängdes inför år 2017. Det här var den enda avdelning i hela södra Finland som kunde erbjuda avdelningsvård på svenska. Endast avdelningsvård på finskspråkiga avdelningar i Helsingfors finns nu tillgänglig, vilket rimmar illa med att det särskilt för barn i utsatt situation är extra viktigt att få tala sitt modersmål. I det offentliga samtalet framförs ofta åsikten att kvaliteten på

Årskrönika 2017

vården är viktigare än språket, men som detta exempel visar är språket ofta en förutsättning för hög kvalitet.

Militärt Under sommaren fick Nylands Brigad en ny kommendör. Kommodor Kjell Törner överlämnade befälet till kommodor Arvi Tavaila efter två och ett halvt år vid brigaden. Arvi Tavaila har de senaste tre åren jobbat som försvarsattaché i Berlin och har tidigare tjänstgjort som bataljonskommendör vid Nylands brigad. Den nye kommendören ämnar fortsätta företrädarens linje med tonvikt på internationellt samarbete och beredskap, och framför allt ser han allt större och viktigare uppgifter för brigaden i framtiden. I november ordnades försvarsmaktens huvudkrigsövning Uusimaa 17 – Nyland 17 i södra Finland. Övningen leddes av armén, men övningstrupperna kom också från marinen och flygvapnet. Också gränsbevakningen, polisen, tullen, Strålsäkerhetscentralen och Trafiksäkerhetsverket medverkade i övningen, som omfattade ca 9 000 personer. Övningar pågick på flera håll i Västnyland, bland annat i Syndalen och Koverhar i Hangö, Harparskog och Dragsvik i Raseborg samt Virkby och Svartå. Fler militärfordon än vanligt syntes på vägarna under övningen, vars mål var att öva hur man möter snabbt eskalerande och komplexa hot genom samarbete mellan försvarsmakten och olika andra aktörer. Det är beklagligt att verksamheten vid brigaden främst når över nyhetströskeln då det hänt olyckor eller uppdagats missförhållanden. Olyckan i Skogby där en lastbil kolliderade med ett tåg lade sordin på året (se s. 81). En annan olycka med dödlig utgång som behandlades vid Västra Nylands tingsrätt i höstas var dödsskjutningen på försvarets skjutområde i Syndalen i Hangö år 2015. Ett skott avlossat av en officerselev under en stridsskjutningsövning i mörker träffade en beväring som avled. I olycksfallsutredningen konstaterades ett flertal brister i hur övningen hade genomförts. Åklagaren krävde straff för dödsvållande och tjänstgöringsbrott för den officerselev som avlossade skottet och för tre stamanställda. Domarna föll i december och resulterade i villkorligt fängelse och dagsböter. Brigadens fotbollslag gjorde väl ifrån sig under militär-FM i fotboll och tog andraplatsen i turneringen. I finalen förlorade laget mot Karelska brigaden efter straffsparkstävling. Till den idrottsliga sidan av verksamheten hörde även evenemanget Expedition Dragsvik som i oktober ordnades för första gången av Finlands Svenska Idrott i samarbete med Dragsviks idrottare. Evenemanget var öppet för lag bestående av tre till nio medlemmar. Lagen utför uppdrag på 88

Utbildning Yrkesinstitutet Axxell, som har verksamhet i både Ekenäs och Karis, ser sig tvunget att strukturera om sina utbildningslinjer. Linjen för fastighetsskötare lades ner under hösten 2017 och ungdomsutbildningen för blivande merkoPå Lärkkulla bildades en kör för människor från världens alla hörn. Foto: Emilia Nyberg

Årskrönika 2017

tio olika punkter under en äventyrsmarsch som får ta högst 10 timmar. Banan både startade och slutade på kasernområdet och vid varje punkt fanns beväringar som gav lite hjälp om det behövdes. Av de 18 deltagande lagen kom 16 i mål. Observanta västnylänningar kunde notera att Nylands Brigad nådde över nyhetströskeln i rikssvenska Aftonbladet, som besökte förbandet och fascinerat kunde konstatera att alla pratade svenska trots att de inte är svenskar och förklarade bakgrunden för sina läsare – längs Finlands kuster har det bott svenskar sedan urminnes tider och det var Gustav II Adolf som grundade förbandet. Aftonbladets reportage nådde i sin tur över Ilta Sanomats nyhetströskel, som skrev ett reportage om reportaget.

Årskrönika 2017

nomer flyttades från Ekenäs till Karis. Orsakerna är ekonomiska och grundar sig på de lägre statsanslagen. Under hösten anhöll Axxell om bidrag av städerna Raseborg och Hangö för att kunna trygga verksamheten. En ekonomisk börda som också nämndes i förra årsboken är den höga årliga hyran och det långa hyreskontraktet som utbildningsproducenten har för Knipnäsfastigheten. Raseborg avslog anhållan så som den var formulerad och föreslog en diskussion mellan Axxell och möjliga bidragsgivare. Inte heller Hangö ställde sig positiv till att utan vidare ge bidrag till Axxell. Axxell planerar att i framtiden centralisera all undervisning i Raseborg till Karis, vilket innebär att studielivet på den tidigare studieorten Ekenäs krymper allt mer. Historiskt sett har Ekenäs haft ett livligt studieliv. För några decennier sedan fanns det fem olika yrkesutbildare i Ekenäs: handelsläroverket, sjukvårdsläroanstalten, Tekniska skolan, hantverksskolan och Forsinstitutet. Under år 2017 blev det möjligt också för yrkeshögskolor att samla in privata donationer, något som universiteten fått göra i flera års tid. Novia öppnade under året upp möjligheten för alla intresserade att stöda yrkeshögskolans verksamhet genom kampanjen ”Stöd framtidens kunnande”. Staten erbjuder också motfinansiering, på samma sätt som med universiteten, för den medelinsamling som görs fram till slutet av år 2018. För ändamålet har utbildningsministeriet reserverat 24 miljoner euro. Vid Novia i Raseborg har Aronias forskarkollegium fått en fortsättning i ett forskarkollegium inom bioekonomi. I december 2017 stod det klart att staden Raseborg deltar i finansieringen av forskarkollegiet med högst 150 000 euro per år under perioden 2018–2020. Den planerade sammanslagning av Karis-Billnäs gymnasium och Ekenäs gymnasium till Raseborgs gymnasium blir inte av (se Västnyländsk årsbok 2017 s. 90). Det var meningen att denna administrativa sammanslagning skulle ha trätt ikraft den 1 augusti år 2017, men vid närmare granskning visade det sig att statsandelarna som staden får i så kallade smågymnasietillägg skulle påverkas av en dylik sammanslagning. Istället fick de båda gymnasierna en gemensam rektor, vilket ger en viss ekonomisk inbesparing. I Ingå föreslog man i augusti att den största svenskspråkiga skolan, Kyrkfjärdens skola, skulle rivas och ge plats för ett nybygge för 200 elever. Nybygget skulle enligt beredningen ha fler fördelar än en tillbyggnad, även om det är det dyraste alternativet. I skrivande stund är det ännu oklart vad som förordas; möjligtvis blir det ändå fråga om en renovering av skolbyggnaderna, på grund av de höga kostnader som ett nybygge skulle medföra. En tanke som ånyo förts fram är att bygga ett helt nytt tvåspråkigt skolcentrum för Kyrkfjärdens skola och den finskspråkiga Merituulen koulu. Den finska skolan har i flera 90

När skolor drabbas av dålig inomhusluft tar kommunerna ofta till baracker. Här anländer baracker som ska användas av elever i Aleksis Kiven koulu i Sjundeå. Foto: Sjundeå kommun 91

Årskrönika 2017

omgångar renoverats, men fortfarande anses delar av byggnaden tampas med inomhusluftproblem. I Kyrkslätt och Sjundeå har man fortsättningsvis haft problem med inomhusluften i flera skolbyggnader. I Sjundeå utreder man hur skolnätet ska se ut i framtiden, eftersom alla skolor är i behov av renovering. Också i Sjundeå har man olika alternativ; att riva och bygga nytt, att renovera gammalt och delvis bygga nytt eller att bygga ett helt nytt skolcentrum. Utöver skolorna har tandläkarmottagningen och hälsocentralen också problem med inomhusluften. Kommunerna tar ofta till baracker som tillfälliga lösningar när skolor måste utlokaliseras från dåliga byggnader. I Sjundeå visade det sig att barackernas tak läckte. Även i Kyrkslätt har man haft problem med barackerna. I höstas stod det klart att sex klasser i Winellska skolan ändå måste börja sin skolgång i en byggnad med luftproblem, eftersom barackerna försenades. Senare under hösten fick skolan nya utrymmen i form av tillfälliga byggnader på skolgården. Byggnaderna hyrs till och med november 2022 med en månadshyra på ca 40 000 euro.

Årskrönika 2017

I förra årsboken berättades om konsultutredningen som förordade att sju av Raseborgs skolor skulle stängas (Västnyländsk årsbok 2017 s. 91). Stadsfullmäktige drog ner antalet stängningshotade skolor till tre. Som väntat väckte indragningshotet starka känslor bland föräldrar och ortsbort. I december 2016 behandlades ett medborgarinitiativ om att bevara närskolorna. Eftersom initiativet skrevs på av en stor mängd av stadens röstberättigade innebar det att frågan måste tas upp till ny behandling. Detta skedde efter att Raseborgs stadsfullmäktige redan hade beslutat att de tre skolorna Västerby skola i Ekenäs, Snappertuna skola och den finskspråkiga Klinkbackan koulu i Pojo skulle stängas. Utredningen av skolnätet pågick under år 2017 och under hösten togs frågan således åter upp till behandling, nu med ett nyvalt stadsfullmäktige. I september ordnades ett informationsmöte där stadsfullmäktiges ledamöter informerades om skolnätet av bildningskansliet. Under mötet föreslogs en sluten provomröstning för att se var ledamöterna stod i skolfrågan, ett förfarande som ändå inte genomfördes och som senare kritiserats. Även sättet att ordna ett slutet informationsmöte delade åsikterna. En del ansåg att ledamöterna borde ha fått möjlighet att förbereda sig bättre inför mötet. I början av november behandlades ärendet i stadsstyrelsen. Inför mötet hade tjänstemännen föreslagit att Västerby skola skulle få fortsätta med ovannämnda övriga två skolor skulle stängas. På styrelsens möte föreslogs dock att samtliga tre skolor bevaras och rösterna föll 6–4 i skolornas favör. Ärendet behandlades ännu i stadsfullmäktige som hade sista ordet i frågan. Utfallet var att samtliga skolor får fortsätta sin verksamhet. Indragningshotet är således avvärjt för den här gången. En starkt bidragande orsak till det ändrade beslutet var att det bildades arbetsgrupper i skolorna som tog fram kompletterande och korrekt information kring kostnaderna. Exempelvis hade stadens utredning inte tagit hänsyn till vad som skulle hända med byggnaderna efter skolstängningen och modellen för att beräkna skolskjutskostnader var förenklad och missvisande. Arbetsgrupperna drog nytta av medlemmarnas olika styrkor och använde sig av vedertagna näringslivsmodeller för hur man värderar kostnader och risker. Man beräknade även skolskjutskostnaderna i detalj, vilket visade att den totala transportsträckan per dag för eleverna skulle öka avsevärt vid skolstängningarna. För att få fram informationen hölls möten med fullmäktigemedlemmar och man gjorde sammanställningar av de viktigaste punkterna, väl medvetna om att en fullmäktigemedlem har oerhörda mängder information att ta in inför stora beslut på ett område.

Statens ekonomiska forskningscentral Vatt har gjort en forskningsrapport över kommunfusionerna som gjordes år 2009, då också staden Raseborg bildades. Enligt rapporten medförde inte fusionerna några inbesparingar. Utredningen visar att servicen ofta har centraliserats efter fusionerna. Man har också kunnat se ett samband mellan politikernas hemområde och servicen på så sätt att servicen försvunnit från de kommunområden som har få lokalpolitiker. Kommunfusioner kan naturligtvis göras av andra skäl än rent ekonomiska, men om man vill spara pengar och därför slå sig samman med grannen borde man tänka om.

Kommunalvalsåret 2017 År 2017 var ett kommunalvalsår. Normalt sett skulle valet ha hållits i oktober året innan, men valtidtabellerna ändrades i och med en förnyelse av kommunallagen så att de sittande fullmäktige fick ett halvt år längre mandatperiod. Hangö var den enda västnyländska kommun där kommunalvalet lockade fler väljare än år 2012. Valdeltagandet höll sig på ungefär samma nivå i Raseborg, Lojo och Kyrkslätt medan det sjönk i Sjundeå och Ingå. Svenska folkpartiet (SFP) fortsätter som största parti i Raseborg med 22 av 43 platser i stadsfullmäktige. Socialdemokraterna (SDP) gjorde också ett bra val i staden och utökade sina platser från 12

Trots att medelåldern för de invalda kommunfullmäktigeledamöterna fortfarande är relativt hög lockar lokalpolitiken också yngre förmågor. Från vänster Henrik Wickström, Andreas Hindrén, Sandra Ahtola, Anki Bender, Anita Westerholm, Filip Björklöf. Samtliga är aktiva inom lokalpolitiken i Ingå respektive Raseborg. Foto: Sandra Ahtola 93

Årskrönika 2017

Från kommunerna

Årskrönika 2017

till 13. Raseborgs stadsfullmäktige består efter valet till 40 % av nya ledamöter, medan 26 ledamöter blev omvalda. I Ingå blev kommunalvalet en framgång för de gröna, vars stöd steg med 4,4 % och SFP som gick framåt med 3,7 %. Samlingspartiet gick däremot bakåt med 7,6 %. Röstkungen i Ingå heter Henrik Wickström och fick 374 röster, vilket kan jämföras med att ortens röstmagnet i de två senaste kommunalvalen fått ca 200 röster. Med denna röstmängd tog sig Wickström an posten som kommunstyrelsens ordförande, och blev en av de yngsta i Finland på denna post med en ålder på 22 år vid valet. En annan ungdom, Samlingspartiets Minni Lehtopelto, 18 år gammal, blev också invald i Ingå kommunfullmäktige. I Hangö innebar kommunalvalet en del dramatik, emedan Kristdemokraternas (KD) Juha Kaunismaa efterlyste nyval. Orsaken var att partikamraten Outi McDonald inte hade fått ställa upp i valet, eftersom hon ansågs vara anställd vid Hangö stad som ledande läkare. Detta är inte en oproblematisk situation, eftersom också läget kring uppsägningen av McDonald länge varit oklart. Kaunismaas besvär förkastades dock av Högsta förvaltningsdomstolen så något nyval har inte ordnats i Hangö. I Hangö blev SFP och SDP relativt jämstarka med tio respektive nio mandat. SFP gick aningen framåt, medan SDP gick bakåt med 3,9 %. Både de gröna och Finlands kommunistiska parti (FKP) gick framåt med ungefär 2,5 % vardera. I Sjundeå resulterade valet i en seger för Samlingspartiet och De gröna som ökade med fyra respektive tre mandat. Övriga partier gick back eller hade oförändrat antal mandat. Svenska folkpartiet tappade ett mandat, men med 29,8 % behöll partiet ändå ställningen som det största partiet i kommunen, tätt följt av Samlingspartiet med 28,5 % av rösterna. De gröna gick ur valet som vinnare i Kyrkslätt, med en ökning på 8,4 %. Samlingspartiet förlorade två mandat, men är ändå fortsatt störst. SFP behöll sina elva mandat, lika många som de gröna. Anders Adlercreutz (SFP) blev röstkung i Kyrkslätt med 1 774 röster. SFP i Lojo tog trots allt en plats i stadsfullmäktige, fast det först såg ut som om SFP skulle stå utanför fullmäktige. Veteranpolitikern Rolf Grandell hade redan ställt in sig på att platsen gått förlorad, när han ett par dagar efter valet fick besked om att de 123 rösterna han fått i valet trots allt räckte till för en plats. SFP hade ingått valförbund med Samlingspartiet, där en kandidat också fick 123 röster. Valet mellan dessa två avgjordes därför genom lottdragning, i Grandells favör. En intressant detalj för Kyrkslätts och Ingås del är att 53 % respektive 52 % av de invalda är kvinnor, vilket kan jämföras med 35 % kvinnor i Raseborg och Hangö, 41 % kvinnor i Sjundeå och 45 % kvinnor i Lojo. Medelåldern för de 94

Livskraft och satsningar I en undersökning som Suomen kuvalehti lät göra över de finländska kommunernas livskraft fick Ingå kommun fem stjärnor och placerade sig på en åttonde plats bland 297 kommuner på det finländska fastlandet. Det innebär att Ingå kommun anses vara regionens mest livskraftiga kommun. Livskraften mäts genom en analys av invånarnas utbildningsnivå, andelen arbetslösa i förhållande till sysselsatta, sysselsättningsgraden, antalet företag och röstningsprocenten i kommunalval. Kyrkslätt kom på plats 12 och Sjundeå på plats 21, bägge fick också fem stjärnor. Hangö kom in på plats 145, vilket därmed är den lägsta placeringen bland de västnyländska kommunerna. Detta kan delvis förklaras med Hangös läge, som uppenbarligen anses sämre än till exempel Ingås läge närmare huvudstadsregionen. Läget och tillgängligheten var nämligen avgörande faktorer för hur en kommun klarade sig i undersökningen. Raseborgs placering var 106 och Lojos 82. Kort efter att vi i medierna kunde läsa om att Lojo ska få ordna Finlands bostadsmässa om några år (2021) fick vi höra att Ingå kommer att få prova på något helt nytt, en minibostadsmässa år 2022. Tanken är att denna mindre mässvariant ska arrangeras på det nya området Ingåstrand som planeras invid småbåtshamnen och köpcentret Strand i Ingå centrum. Mässan ska locka inflyttare till Ingå och man förväntar sig att hela 50 000 personer kommer att besöka den mindre bostadsmässan. Hur logistiken för så många besökare ska ordnas i centrum av Ingå återstår att se. I Lojo kommer bostadsmässan att ordnas på området Hiidensalmi invid Lojo sjö år 2021. Till planerna hör att bygga en idrottspark med konstgräsplan och utomhusgym i anslutning till bostadsmässans område. För Raseborgs del har Trafikverket bestämt sig för att järnvägsbron i Karis behöver åtgärdas och av allt att döma behövs en helt ny bro. När anbuden kom in visade det sig att kostnaderna skulle bli högre än väntat, så pass höga att arbetet trots allt överskrider gränsvärdet för järnvägsarbeten på 5,2 miljoner euro. Detta i sin tur innebar att dialogen med tänkta entreprenörer måste avbrytas och en regelrätt upphandling istället ska genomföras. Arbetena väntas inledas under vårvintern 2018. Bromarfhemmet stängs men byn Bromarv satsar på utveckling. Byn tampas med en åldrande befolkning och skulle behöva ca 300 nya invånare, eller 100 95

Årskrönika 2017

invalda i samtliga västnyländska kommuner ligger mellan 49 och 54 år. Men också en hel del yngre kandidater valdes in, bland annat i Raseborg där 22-åriga Anita Westerholm (SFP) fick hela 371 röster.

Årskrönika 2017

hushåll, för att nå en hållbar befolkningsstruktur. År 2016 föddes det ett barn i Bromarv och det säger sig självt att det skulle behövas fler än så. Byarådet bjöd i början av år 2017 in alla intresserade för att tillsammans fundera över vad som kunde göras. Drygt 100 personer deltog. Nya jobb kunde skapas inom mat och turism, så som upplevelseturism där stadsbor exempelvis får fiska eller hugga ved. Naturen ses också som ett trumfkort för orten. För att göra det stängda Bromarfhemmet mer attraktivt på fastighetsmarknaden har användningsändamålet för byggnaden ändrats så att den nu får användas också för affärs-, inkvarterings- och företagsverksamhet. Huset har sedan det byggdes år 1925 använts som Bromarvs äldreboende. Det satsas även på skärgårdshamnen i Bromarv, som byggs ut och rustas upp för 1,5 miljoner euro. Ca en miljon av dessa kommer från Raseborgs stad, medan resten är privata pengar och bidrag. Projektet har också beviljats ett EU-bidrag på 176 000 €. I förra årsboken diskuterades Raseborgs nya stadshus. Under år 2017 har arbetena med renoveringen av Ekåsens före detta sjukhus kört igång och stadshuset beräknas stå färdigt under år 2018. Under rivningsarbetet hittades mer asbest än väntat, vilket kan påverka helhetsbudgeten för projektet. Havsbadet Regatta Spa öppnade under år 2017. Foto: Johan Ljungqvist/Multifoto

Nya strategier och kommundirektörer Både Ingå och Raseborg har under året jobbat med nya kommunstrategier. För Raseborgs del sköts arbetet av stadens nya utvecklingsavdelning och ska vara färdigt för godkännande av fullmäktige i maj 2018. Denna avdelning har mycket på sitt bord och ska bland annat också sköta om att stadens nya visuella linje förnyas, uppdatera handlingsprogrammet för näringslivet samt sköta om både turismsamarbetet i regionen och arrangerandet av den årliga höstmarknaden. I arbetet med själva strategin har också invånarna involverats i processen, bland annat genom en webbenkät och workshoppar i åtta byar i Raseborg. Ingås nya strategi godkändes av fullmäktige vid det gångna årets slut. Också här hade invånarna fått medverka genom en enkät. Även skolbarnen fick ut97

Årskrönika 2017

Staden Raseborg har sålt Ekåsens huvudbyggnad till bolaget Kommunfinans som betalar renoveringen. Priset för byggnaden var ca 770 000 euro. Arrangemanget är ett så kallat sale and lease back-avtal, där det är meningen att staden köper tillbaka byggnaden efter 25 år, det vill säga efter att leasingavtalet värt 8,8 miljoner euro är avbetalat. Syftet med det nya stadshuset är att samla administrationen under ett tak och således förenkla arbetsprocesserna. Samtidigt vill staden Raseborg sälja Knipnäsfastigheten som visat sig vara dyr i drift och som till 85 % ägs av staden. För att göra fastigheten mer attraktiv ser staden över detaljplanen. En ändring i detaljplanen skulle bland annat kunna ge eventuella köpare möjlighet att bygga bastu- och ekonomibyggnader närmare stranden. Också Axxell skulle godkänna en försäljning. Axxell Utbildning har ett långt hyresavtal som binder utbildningsarrangören till fastigheten ända fram till år 2035, trots att det visat sig vara ett för stort utrymme för Axxell i dagens läge. Pojo före detta kommunhus, byggt 1979, lämnades tomt då Raseborg bildades. Nu har huset utrustats med lyxbostäder. I nedre våningen finns det också en restaurang som även är öppen för allmänheten. Utöver bostäder inrymmer byggnaden också en simbassäng och ett gym för invånarna. Till varje bostad hör en båtplats. I Hangö öppnades ett nytt spa i april. Havsbadet Regatta Spa ligger på Fabriksudden och är öppet för allmänheten under perioden september till maj medan aktieägarna har ensamrätt att besöka anläggningarna under sommarmånaderna. Prisnivån ligger dock åtminstone i nuläget högre än i traditionella simhallar, så tiden får utvisa hur populärt badet blir. Närmaste simhall ligger i Ekenäs, så med tanke på restider och -kostnader kan det ändå vara mer ekonomiskt för Hangöborna att besöka det lokala havsbadet.

Årskrönika 2017

Raseborgs nyvalda stadsdirektör Ragnar Lundqvist svarade på frågor ställda av skolbarn under Barnkonventionens dag i november. Foto: Annette Ström

tala sig och vad de önskade sig sammanställdes i så kallade ordmoln. Flera av Ingåungdomarna efterlyste en egen simhall. I strategin betonades att Ingå ska vara ett modigt samhälle med aktiva människor som mår bra socialt, ekonomiskt och ekologiskt. Företagande och turism lyftes fram som områden att satsa på, liksom den fungerande basservicen och närheten till både naturen och huvudstadsregionen. Som risker och utmaningar togs bland annat klimatförändringen, den negativa befolkningsutvecklingen, bristen på arbetsplatser och svårigheterna för en liten kommun att påverka i större sammanhang upp. Sjundeå kommun har en strategi för 2013–30 men passade på att uppdatera den efter kommunalvalet. Sjundeå är alltmer en del av huvudstadsregionen och en aktuell fråga är vad som är en ”lagom” befolkningsökning per år. I förra årsboken beskrevs läget kring Raseborgs relativt nya stadsdirektör Tom Simola som sökt tjänsten som Salos stadsdirektör. I februari år 2017 klarnade det att Salo valt Lauri Inna till stadsdirektör och Raseborg kunde pusta ut och blicka framåt. Lättnaden varade dock inte länge för i slutet av mars meddelade Simola att han i början av sommaren skulle tillträda tjänsten som VD för Förlags Ab Sydvästkusten som ger ut tidningarna Åbo underrättelser och Pargas kungörelser. Detta medförde att Raseborg omedelbart måste inleda rekryteringen av en ny stadsdirektör. Simola hann med andra ord arbeta som stadsdirektör i drygt två år innan han gick vidare i karriären. 98

Uppåtgående ekonomi på flera orter Raseborgs ekonomi har länge dragits med svåra utmaningar, men under 2017 verkade det ljusna till följd av bland annat uppsägningar, naturliga avgångar och omorganisationer samt olika tillfälliga inkomster. Vid årets slut väntades ett överskott på ca 5 miljoner, vilket innebär en kraftig minskning av stadens kumulativa underskott på 11,7 miljoner euro. Staden följer ett åtgärdsprogram med målsättningen att åtgärda det kumulativa underskottet före år 2020. Misslyckas man kan staten tvingas ingripa. Inom åtgärdsprogrammet har skolstängningar kommit upp på agendan, men fullmäktige valde att inte slå in på den vägen, åtminstone inte under 2017. Mer om skolstängningsfrågan finns i kapitlet om utbildning. Också i Sjundeå är skolnätet livligt omdiskuterat. Den nedläggningshotade Päivärinteen koulu undgick detta öde. Tekniska nämnden beslöt sig istället för att kombinera nybygge med så mycket renovering av de äldre skolbyggnaderna som möjligt. De olika alternativen ska utredas och förses med prislappar så kommunen får en klar inblick i de ekonomiska konsekvenserna av olika vägval. Enligt en konsultanalys av kommunens ekonomi skulle investeringar på mer än 10–12 miljoner innebära ett så stort underskott att smärtgränsen för en liten kommun som Sjundeå överskrids. Det står klart att skolorna i mångt och mycket kommer att sätta ramarna för Sjundeås ekonomi framöver. I Ingå ser det ekonomiska läget fortsatt stabilt ut med ett försiktigt plus i budgeten. Ingå har bland annat satsat mycket på kommunens ungdomar under de senaste åren. En satsning för Finlands jubileumsår 2017 var att kommunen gått med i den riksomfattande tjänsten ungasidéer.fi där det är meningen att kommunens ungdomar ska kunna föra fram sina åsikter och idéer. Kyrkslätts ekonomi har varit stabil med ett väntat underskott på ca 2,7 miljoner euro. Under kommande år står Kyrkslätt inför stora investeringar. Bland de största projekten finns huvudbiblioteket, undervisningscentret i Åbrinken, 99

Årskrönika 2017

Tjänsten som stadsdirektör lockade 18 sökande, bland andra lokalpolitikern Niklas Andersson och stadens egen bildningsdirektör Robert Nyman. Sex av de sökande, varav en kvinna, kallades till intervju. Staden valde till sist teknologie licentiat Ragnar Lundqvist som har erfarenhet från olika sektorer i arbetslivet. Lundqvist tillträdde tjänsten i september och har själv bett om ett tidsbundet avtal på fem år. Under den tiden anser sig den nya stadsdirektören kunna göra sitt bästa för staden. I slutet av året lediganslogs kommundirektörstjänsten i Ingå, eftersom den långvariga kommundirektören Jarl Boström kommer att gå i pension under år 2018.

Årskrönika 2017

daghemmet i Veikkola och utvidgningen och reparationen av Veikkola skola, men även en ny hälsocentral. För Hangös del ser den ekonomiska situationen ljusare ut än på länge. Staden gjorde för andra året i rad ett plus, denna gång på nästan 2 miljoner euro. Det är den kommunala Hangö hamn som fungerar som motorn i Hangös ekonomi genom att både ge inkomster och bidra till sysselsättningen. Till resultatet bidrar också försäljningen av tomten på Fabriksudden som såldes för ungefär en miljon euro till företagen Regatta Resorts och Regatta Suites. Stadens skatteintäkter har också ökat. Hangö har tidigare klassats som en kriskommun, men det gör den inte längre. Ett problem för Hangö är dock det minskande befolkningsantalet och den stigande åldersstrukturen. Lights on Raseborg var ett nytt evenemang som samlade flera tusen människor kring slottsruinen. Foto: Johan Ljungqvist/Multifoto

100

I Raseborg fusionerades musikinstitutet och medborgarinstitutet under år 2017 och fick namnet Raseborgs kulturinstitut. Musikinstitutets undervisning i Hangö och Ingå fortsätter. Rektor Maarit Hujanen har en förhoppning om att kunna utvidga institutet ytterligare i framtiden, kanske genom att locka med medborgarinstituten i Hangö och Ingå i verksamheten. Redan i dagsläget kan man ta del av de olika medborgarinstitutens verksamhet över kommungränserna, men en gemensam administration skulle säkert gynna utbudet och skapa synergieffekter. I Karis ordnades under år 2017 ett nytt evenemang, som med tanke på populariteten kan tänkas bli en återkommande tradition. Ett sextiotal byggnader i Karis och Billnäs öppnade i början av augusti sina dörrar för allmänheten inom ramen för evenemanget ”Karis Suomen Paris”. Det blev en succé med uppskattningsvis dryga tusen besökare. Enbart i Villa Billnäs gästbok skrevs 550 namn. Ungefär 60 byggnader, varav 35 privatägda, deltog i årets evenemang. Under dagen gick en hop on hop off-buss på området så att man inte ens behövde ha bil för att kunna besöka de olika sevärdheterna. Ett annat nytt evenemang var Lights on Raseborg, där slottsruinen lystes upp av ljuskonst den sista lördagen i augusti, då traditionellt också Forneldarnas natt firas. Utöver ljuseffekter omfattade evenemanget också ljudeffekter, musikuppträdanden, mat samt program för barn.

Finland 100 år Finlands 100-årsjubileum har uppmärksammats under året som gått på olika håll i Finland, också i Västnyland. Istället för att endast fira självständighetsdagen, så som annars brukligt är, har 100-årsfirandet präglat hela året och bidragit till att år 2017 verkligen känts som ett jubileumsår. Det nationella temat för firandet var ”tillsammans”. Många årligen återkommande evenemang tog fast på temat Finland 100 år, men jubileumsåret förde också med sig nya idéer och evenemang. En del har varit engångsföreteelser, så som till exempel teaterpjäsen Okänd soldat i Harparskog (se s. 110), medan andra kanske lagt grunden till framtida liknande evenemang. Här presenteras ett plock bland allt som jubileumsåret fört med sig i de västnyländska kommunerna. Vissa evenemang, som också gått under logon Finland 100, presenteras på andra ställen i årsboken. Raseborg beslöt sig för att ge raseborgarna en bestående gåva i form av en tvåspråkig, nyskriven låt, Jag kommer hem – Tulen kotiin. Niklas Rosström, Erik 101

Årskrönika 2017

Kultur

Årskrönika 2017

En illustrationsbild av själva ljusprojektionen på Raseborgs slottsruiner inför evenemanget Lights on Raseborg. Foto: Jenni Pystynen & Paula Lehtonen Karis Suomen Paris lockade många besökare till Karis och Billnäs. På bilden ett funkishus, karaktäristiskt för Karis. Foto: Jenny Kivioja

102

103

Årskrönika 2017

Nyholm och Pasi Hiihtola står bakom text och musik. Den tvåspråkiga låten framförs av Emilia Ekström, Joseph, Clarissa och Mikko Sipola. Även en musikvideo med Raseborgsvyer har spelats in. Stafettkarnevalen ordnade en Finland 100-skolstafett genom Svenskfinland med över 100 deltagande skolor och 2 500 elever som tillryggalade 900 kilometer under fyra veckors tid. Från Västnyland deltog skolor i Hangö, Ekenäs, Snappertuna, Bromarv, Tenala och Sjundeå i stafetten. I Kyrkslätt ordnades Tonernas Mosaik, som samlade ungefär 300 lokala amatörmusiker och professionella musiker och sångare. Olika musikgenrer framfördes sedan på olika platser i Kyrkslätt under en konsertvecka i augusti. I Ingå gjorde man en lite annorlunda satsning på poesi. Kommunens skolbarn i klasserna 1–6 i båda språkgrupperna uppmuntrades att skriva dikter på temat Finland 100 år. Dessa dikter sammanställdes i ett häfte och som pricken över i:et kulminerade poesisatsningen i ett besök av presidenthustrun Jenni Haukio, också känd som poet. Det välbesökta evenemanget ordnades stilfullt i Ingå bibliotek där Jenni Haukio intervjuades och fick höra några av dikterna läsas upp av skribenterna själva. Presidenthustrun var märkbart tagen av barnens fina och finurliga dikter. Ett tema som hela Finland tog fasta på i firandet var ”Vi äter tillsammans” som firades lördagen den 26 augusti. Meningen var att hela Finlands folk skulle kunna känna gemenskap genom att äta samtidigt, alltså tillsammans. Både kommuner, föreningar och privata aktörer ordnade Vi äter tillsammans-evenemang. I Kyrkslätt erbjöd olika pop up-restaurangstånd mat som sedan kunde avnjutas i ett stort tält på torget. I Hangö samlades man på Bulevarden och alla hade egen matsäck med. Datumet valdes eftersom det då var 100 dagar kvar till den sjätte december. Den 26 augusti är också naturens dag, så att äta utomhus passade alldeles utmärkt. Årets firande kulminerade i en gemensam självständighetsdagsfest för Ingå och Raseborg som ordnades i Ingå Aktia Arena på självständighetsdagen. Ingå bjöd in sina grannar till festen, men Raseborg var den enda av Varför inte skapa en bakelse typisk för Karis? Funkisgrannarna som nappade på bakelsen går att få tag på i Lilla Hembageriet. inbjudan. I bollhallen hade Foto: Emilia Nyberg

Årskrönika 2017

en stor scen byggts upp och utrymmet hade dekorerats både med hjälp av Kariskonstnären Peta von Karis verk och med konst som tillverkats i Ingåskolorna och bildkonstskolan. Programmet var tvåspråkigt med konferenciererna Lilli Sukula-Lindblom och Henrik Wickström. Närmare 1000 västnylänningar samlades för att njuta av det sång- och dansspäckade programmet som visade upp mångfalden från regionen. Upp emot 200 personer uppträdde under festprogrammet. Bland annat fick publiken se utdrag ur Raseborgs sommarteaters uppsättning av Footloose och dansföreningarna Hurja Piruetti respektive Energy Dance Center bidrog med varsin dansuppvisning. Degerbyrevyn Sjutton så självständigt intog scenen, medan folkdansarna höll sig framför scenen och i gångarna runt publiken. Det tankeväckande festtalet hölls av författaren Kjell Westö.

Film och litteratur Ekenäs filmfest arrangerades i januari för tolfte gången. Temat var ”Frihet tillsammans”, vilket valts för att passa samman med Finland 100-temat ”tillsammans”. Filmfesten satsade så som tidigare på nordisk film. Fru Jenni Haukio besökte Ingå bibliotek och tog del av kommunens poesiprojekt. Presidenthustrun intervjuades i Ingå bibliotek av Henrik Wickström och några av eleverna framförde sina dikter. Foto: Benjamin Lundin/ Ingå kommun

104

105

Årskrönika 2017

Under sommaren spelades filmen Syksyn jälkeen saapuu kevät (Efter hösten kommer våren) in i Fiskars, Svartå och Bromarv. I dramafilmen skildras finskt flyktingskap i form av evakueringen av en karelsk familj åren 1944 och 1947. Regissören Annika Grof är själv Billnäsbo, liksom producenten Jenny Tervakari, vilket förklarar valet av inspelningsorter. Flera böcker med lokal anknytning har getts ut under året. I förra årsboken kunde vi läsa Bo Wessmans artikel om Västra Nylands sång- och musikförbunds 100 år och hundraårshistoriken med titeln Så vilja vi sjunga vid blommande lind kom ut under jubileumsåret 2017. Likaså kunde vi i förra årsboken läsa om G.J. Ramstedt i artikeln skriven av Västnyländska ungdomsringen fyllde 100 år, Viveca F. Ramstedt. Samme Gustaf vilket bland annat firades med en historik John Ramstedt fick under år 2017 över föreningens sekel. Bild: Västnyländska en egen bok i Anna Lena Bengels- ungdomsringen dorffs En mongolsjäl i professorsrock. En tredje bok som vi också fick försmak av i Västnyländsk årsbok 2017 är Christoffer Holms historik över den så kallade ”ringen”: Västnyländska Ungdomsringen – 100 år av Kultur & Gemenskap som också kom ut under året. Leo Lötmans fortsättning på boken Himlen över Helvetinjärvi heter Stationsbackan och havet och är del två i en trilogi. Trilogin berättar om invandrare från Ruovesi som bygger upp sitt liv på nytt i Västnyland. Raseborgs släkt- och bygdeforskare har gjort en kulturgärning genom att i flera års tid samla in fakta om Ekenäs hantverkare och handelsmän från medlet av 1800-talet fram till idag. Materialet visade sig vara så digert att det måste delas upp i två skilda böcker. Arbetet gav under hösten 2017 konkret resultat i boken Lefve konkurrensen som beskriver tiden fram till år 1940. Boken är rikt illustrerad med gamla tidningsannonser och foton från Ekenäs förr i tiden. Del två i serien är nu under arbete och ska omfatta de modernare affärsinnehavarna. Ekenäs fick också en annan lokalhistorisk bok tack vare Magnus Cederlöf, som undersökt bakgrunden till några av Ekenäs gator namngivna efter histo-

Årskrönika 2017

Under Bokkalaset besökte illustratören Maija Hurme Höjdens skola i Tenala, där hon pysslade fantasifiskar tillsammans med barnen. Luckan Raseborg hade i december öppet hus och författarträff med några lokala författare. På bilden Birgitta Storgårds, Magnus Cederlöf, Anna-Lena Bengelsdorff, Sture Lindholm, en besökare samt Kåre Pihlström. Foton: Annette Ström

106

107

Årskrönika 2017

riska personer. I boken Från Flemingsgatan till Pehr Sommars gata. Persongatunamn i Ekenäs beskrivs drygt 20 persongatunamn. Intresserade kunde delta i en gatuvandring tillsammans med författaren under Bokkalaset i Ekenäs. På barnlitteraturens område utkom läraren och författaren, tidigare läsambassadören Katarina von Numers-Ekman, med en barnbok om vänskap, utanförskap och att vara annorlunda, En annan Bea Bladh. Boken har en lokal anknytning med bland annat citat ur tidningen Västra Nyland och referenser till platser i Kyrkslätt och Sjundeå. Maria Turtschaninoff erhöll år 2017 Svenska kulturfondens stora kulturpris på 20 000 euro som författaren själv ser som en erkänsla för finlandssvensk barn- och ungdomslitteratur. Det årliga Bokkalaset i Ekenäs hade temat ”Naturligt?”. Programmet var återigen digert med både vuxna och barn som målgrupp. Barnens och de ungas bokkalas fokuserade på den yngre målgruppen och arrangerade författarbesök till samtliga svenskspråkiga skolor i Raseborg. Syftet är att så många barn och unga som möjligt ska kunna ta del av programmet och då är skolorna en utmärkt kanal där man kan nå ut till alla. Bland författarna som besökte skolorna kan nämnas Adrian Perera, Stefan Lundberg, Malin Klingenberg och Elisabeth Östnäs, den sistnämnda från Sverige. Utanför skoltid ordnades Kalaslördag för barn i Ekenäs bibliotek tillsammans med Maija Hurme, norska Åshild Kanstad Johnsen och prisbelönta barnboksillustratören Linda Bondestam. Till det övriga programmet under Bokkalaset hörde bland annat författarträff med Adrian Perera, illustrerad chattprosa med Sonja Ahlfors och Joanna Wingren samt författarintervjuer i samarbete med SlowCity-podcasten, som de som missade själva evenemanget fortfarande kan avlyssna via webbsidan. Även bokbytarmarknad och den traditionella litterära supén stod på årets program. I Bokkalaset deltog ett sextiotal författare och artister, både med lokal anknytning så som Kim Björklund, Jennifer Dahlbäck, Anna Lindholm, Sture Lindholm och Olle Spring samt utländska gäster så som Majgull Axelsson från Sverige och iransk-amerikanska Hami Bahadori. Litteraturaftonen i Barösund är ett evenemang som rotat sig i regionen, men dess framtid såg oviss ut då eldsjälen Märta Tikkanen efter 30 år som drivande arrangör hoppade av. De nya arrangörerna Monica och Pauline von Bonsdorff tog dock vid och Wallhalla i Barösund kunde igen fyllas av litterärt intresserade ortsbor och sommargäster en lördagskväll i mitten av juli. Författarna som deltog var Thomas Wulff, Hannah Lutz, Anders Larsson, Jolin Slotte, Johanna Holmström och Sture Lindholm. Den sistnämnde har under året gett ut sin bok Fånglägerhelvetet i Dragsvik – massdöden i Ekenäs 1918, som bidrar till vår lokalhistoriska kännedom. Trots att flera tusen röda fångar dog i fånglägret vid

Årskrönika 2017

Musikalen Footloose på Raseborg bjöd på ungdomlig energi och många unga talanger. På övre bilden: fr.v. Annette Lundell, Tika Sevón Liljegren, Antonia Atarah och Cassandra Lindholm. På nedre bilden: Alfons Grönqvist. Foton: Mona Salama

108

Museer och utställningar, teater och musik På Henriksberg Galleri i Tvärminne visades sommaren 2017 en unik utställning med Irmeli Jungs porträtt av kända finländare, Celebrating Finns. Portraits by Irmeli Jung. Fotografierna har alla en unik historia och själva utställningen i sig var också exceptionell, eftersom Jungs verk sällan ställs ut i Finland. I årskrönikan har tidigare berättats om Karin Widnäs keramikmuseum, som byggs i Fiskars. Museet har nu också fått ett namn, Kwum, som kommer av Karin Widnäs Museum och dessutom betyder dröm i Sydkorea. I förra årskrönikan (se Västnyländsk årsbok 2017 s. 107) berättades om galleri Kobra som öppnat på Köpmansgatan i Karis. Under hösten 2017 stod det klart att gallerierna Zebra och Kobra kommer att fusioneras och från och med årsskiftet 2018 gå under namnet Fotocentrum Raseborg. Galleri Zebra stänger samtidigt på grund av att Fokushuset, där galleriet ligger, ska renoveras, medan galleri Kobras lokaler alltså blir hemvist för Fotocentrum Raseborg. Föreningen som står bakom verksamheten heter Raseborgs Fotocentrum. Att galleriet behövs visas av att det är bokat ända fram till medlet av år 2019. Hangö museum gav i början av december ut en bok som heter Där land & hav möts – en bok om Hangös historia. Den är skriven på tre språk, också engelska eftersom engelskspråkiga böcker om Hangös historia har efterfrågats. Museet har också samlat in Hangöbornas minnen från de senaste tre decennierna vilket gav upphov till utställningen Mitt Hangö. Detta är ett led i museets nutidsdokumentering. Med tanke på hur fort saker och ting glöms bort är det viktigt att också dokumentera samtiden för eftervärlden. Sommaren 2017 var ett fint år för sommarteatrarna i vår region. Traditionella Raseborgs sommarteater bjöd på ungdomlig energi och nostalgisk musik med åttiotalsmusikalen Footloose. Trots det ostadiga vädret var föreställningarna välbesökta, även om åskådarantalet inte nådde upp till nya rekordnivåer. 109

Årskrönika 2017

Dragsvik anser författaren att händelsen inte fått så stor uppmärksamhet som den förtjänar, åtminstone inte på finlandssvenskt håll, vilket hans bok nu ska råda bot på. Boken översattes också till finska. På litteraturtemat kan också nämnas att Västnyländska folkhögskolan (VNF) i år satsade på ett nytt koncept, Författarskolan. VNF har varit arrangör för flertalet lyckade skrivarkurser, men Författarskolan är en ett år lång utbildning för hugade författare under ledning av Mia Franck och Monika Fagerholm. Intresset för utbildningen måste sägas vara gott, eftersom över 60 ansökningar kom in! Kursen startade med 14 deltagare under hösten 2017 och fortsätter under våren 2018.

Årskrönika 2017

Raseborgs sommarteater fick i år sällskap av en ny friluftsteater några tiotals kilometer bort, en ny och fin läktare för ca 800 åskådare uppbyggd mitt ute i skogen. Harparskog Arena visade under sommaren Okänd soldat, på både finska och svenska, i en autentisk miljö där den så kallade Harparskoglinjen gick. Det unika med satsningen var att denna klassiker aldrig tidigare uppförts på svenska. För översättningen stod Lena Selén och Berndt Gottberg, som med bravur lyckats överföra de olika finska dialekterna till svenska motsvarigheter. Pjäsen gavs på bägge språken med samma skådespelare, vilket också måste anses vara en prestation i sig. Särskilt de svenska föreställningarna drog en stor publik och de sista föreställningarna var slutsålda i förväg. Pjäsen fick mycket beröm bland annat för den fina översättningen, skådespelarprestationerna och musiken. Istället för klassisk scenografi användes i stor utsträckning den omkringliggande naturen. Inslagen av ljud-, ljus- och rökeffekter, smällarna – där åskådarna kunde känna värmen från ”explosionen” – finnhästen Kirppu, en lastbil och en riktig sovjetisk pansarvagn bidrog också till att skapa rätt stämning. Det mänskliga lyftes också fram, trots krigets fasor, och karaktärerna fick liv. Läktaren och scenen fick delvis nytt liv någon annanstans. Läktarens bänkar såldes till en utomhusteater i Sammatti, medan Raseborgs sommarteater köpte bufféborden och -bänkarna. Det ansågs ändå mer kostnadseffektivt att riva den nybyggda läktaren, jämfört med att hyra läktarsektioner. Många har efterfrågat en fortsättning, men Okänd soldat i Harparskog var en engångshändelse. Som ett minne gavs ett tvåspråkigt bildverk på 150 sidor med Okänd soldat i Harparskog skrev finländsk teaterhistoria genom att uruppföra Väinö Linnas klassiker på svenska. Foto: Chris Senn

110

Årskrönika 2017

#Project2117 på Tryckeriteatern var Västnyländska Ungdomsringens Finland 100-projekt. Foto: Västnyländska ungdomsringens bildarkiv

ungefär 300 foton från projektets olika stadier ut under titeln Okänd soldat i Harparskog – Tuntematon sotilas Harparskogissa. I Sjundeå gavs i år Varggropen på friluftsscenen invid Sjundeå bad. Det var en föredömligt tvåspråkig föreställning med en skickligt uppbyggd handling som vävde samman nutid med dåtid. Vem hade trott att Pokemon, Miina Sil�lanpää och Aleksis Kivi skulle kunna samsas inom samma pjäs utan att det blev sillsallad av det hela? På Tryckeriteatern hade pjäsen #project2117 premiär i november. Elever i Karis-Billnäs gymnasium bidrog till den nyskrivna pjäsen med inspiration i form av framtidsrelaterade uppsatser. Så som titeln antyder utspelar sig händelserna 100 år framåt i tiden. Vad kan tänkas hända då? Bland annat spekulerades det att Norden om hundra år kanske kommer att vara ett land och att det lokala fotbollslaget BK-46 då kommer att spela i Champions League! Fokus låg på positiva framtidsvisioner. Ett annat exempel på nysatsningar med ungdomar i huvudrollerna är musikteatern 18, som hade premiär på Karelia i Ekenäs på nyårsaftonen och fick strålande recensioner. Pjäsen utgår från Anna Lindholms bok Projekt Ines som handlar om inbördeskriget 1918. I musikteatern 18 får publiken följa två kvin111

Årskrönika 2017

Onomas utställning i Fiskars beundrades av både stora och små. Verket heter ”Hiljaisten miesten laakso” (ung. ”De tysta männens dal”) och konstnär är Maikki Pekkala. Foto: Kari Nyysönen

nor mellan åren 1916 och 1919. Ensemblen får musikaliskt stöd av vokalgruppen Nonette. Efter att 18 visats på Karelia gästspelade den på Åbo svenska teater. Hangö musikdagar ordnades för sjunde gången, men tar nu paus tills vidare. Den sex dagar långa kammarmusikfestivalen har haft ett tredelat koncept där det ingått en internationell konsertserie, en mångkonstnärlig Fringe-serie och ett musikläger. Lägret har lockat aspirerande musiker i olika åldrar. Under lägret har Emmanuel Tjeknavorian, som kom tvåa i Sibelius violintävling 2015, under de senaste åren lett en mästarkurs. Trots att en av regionens kammarmusikfestivaler nu faller bort, eller åtminstone tar ett eller flera mellanår, finns det flera kvar att välja mellan. De olika kammarmusikfestivalerna i Västnyland verkar i övrigt ha hittat sina former och sina egna tidpunkter, för att inte konkurrera om publiken. I Ekenäs arrangerades Ekenäs sommarkonserter i början av augusti, medan Lux Musicae i Sjundeå traditionsenligt samlade musikälskare i novembermörkret. Årets tema var Fennia Nova, det hundraåriga Finland till ära. Musik vid Havet i Ingå arrangerades i mitten av juni och tog också fasta på Finland 100-temat. Bland annat ordnades samsång under rubriken ”Hurra för Finland 100 år!”.

112

Musikteatern 18 hade premiär på Kulturhuset Karelia i Ekenäs på nyårsaftonen 2017. Den nyskrivna pjäsen baserar sig på Anna Lindholms bok Projekt Ines. På övre bilderna Emilia Ekström, Birk Lerviks och Anna Malmsten som sågs i de bärande rollerna. Foton: Chris Senn

113

Årskrönika 2017

Etnofestivalen Faces ordnades för andra gången i Fiskars, men sökte under hösten 2017 ett nytt festivalområde, eftersom festivalen gått på minus i Fiskars. Till festivalen år 2017 kom ungefär 2 000 besökare varav ca 1 300 betalade inträde, när det skulle ha behövts 3 000–4 000 betalande besökare. Arrangören Börje Mattsson skulle gärna se att festivalen flyttade till Karis, tack vare de goda järnvägsförbindelserna till Åbo och Helsingfors. Drömmen är att skapa ett stadsevenemang med flera olika ställen för uppträdandena.

Årskrönika 2017

Matkultur I Ekenäs har Hotel Sea Front fått en ny restaurang i Strandis, där regionens landslagskock Samuel Mikander står i köket. Ekenäs fick också ett nytt kafé i Café Schjerfbeck som öppnade vid Ekenäs torg under året. Kaféet är ett konceptkafé med Helene Schjerfbeck i centrum. Bakom det nya kaféet står Schjerfbecksällskapet tillsammans med Kim Holmberg som driver Café Carl de Mumma i Ekenäs. Meningen är att konstnärinnans liv ska lyftas fram i kombination med bakverk från förr i tiden. En företeelse som verkar vara på frammarsch är så kallade pop up-kaféer eller sommarkaféer. Allt fler i vår region verkar satsa på avgränsad kaféverksamhet och dra nytta av den livliga sommaren. På Sutarkulla gård i Karis öppnades ett pop up-kafé under juli månad. I anslutning till Dönsby Bed and Breakfast öppnades för andra sommaren Café Dagny. På Gullö gård öppnades Blomdalen traditionsenligt under två veckors tid medan narcisserna blommade och i kaféet kunde besökarna avnjuta glutenfria bakverk och rätter. Krämars ekogård i Ingå har under ett par somrar öppnat kafé i juli. Lill-Breds bärgård, också i Ingå, öppnade under sommarsäsongen kafé i anslutning till jordgubbssjälvplocket och försäljningen av bär och grönsaker. Också december verkar vara en lukrativ månad för ett pop upkafé, som Camilla Söderling och Marie Sjölund-Laine kan intyga om. De öppnade ett pop up-kafé i mysiga Antkärrgården i Karis och höll öppet under tolv dagar i december. Västnyland fick under sensommaren besök av den kända åländska kocken Michael Björklund som under en knapp vecka levde på västnyländsk närproducerad mat tillsammans med Matias Jungar. Matvarorna måste

114

Camilla Söderling och Marie Sjölund-Laine förverkligade en dröm genom att öppna pop up-kafé i Antkärrgården i Karis i december 2017. Foto: Heidi Olin

115

Årskrönika 2017

vara producerad inom en radie av 30 km från Ekenäs centrum. Allmänheten tipsade duon om producenter som de sedan träffade. Projektet producerades också för digitala medier så man kunde följa detta närmatsexperiment via till exempel sociala medier. Experimentet gick bra och långt ifrån alla tips om lokala producenter kunde följas upp. Det här visar att närmat finns i vår region – det gäller bara att hitta den, ändra sina konsumtionsvanor och främja det lokala. I förra årskrönikan kunde vi läsa om förslaget på ny alkohollag som skulle tillåta så kal�lad ”gårdsförsäljning” av öl vid mikrobryggerierna samt höja alkoholgränsen för butiksförsäljning till 5,5%. Förslaget visade Nyöppnade restaurangen Strandis finns i samma hus sig vara en riktig långkörare med som Hotel Sea Front i Ekenäs. Foto: Annette Ström ständigt nya prognoser och besked om lagens innehåll och ikraftträdande. In i det sista debatterades i synnerhet höjningen av alkoholgränsen. Höjningen av procenten gick till slut igenom, trots kraftfull argumentering om skadeverkningarna ur ett folkhälsoperspektiv. Presidenten stadfäste den nya lagen några dagar före nyåret. I synnerhet möjligheten att sälja direkt till konsumenterna välkomnas av traktens mikrobryggerier. Fiskars bryggeri konstaterade till exempel i en intervju att de flesta ölsorter kommer att behålla sin vanliga alkoholprocent, medan endast någon enstaka behöver mer ”stomme”. Däremot har det varit ytterst märkligt att förklara för turister att det lokala ölet som de druckit till lunchen under sitt besök inte får köpas med hem direkt från bryggeriet. Framöver kan man alltså räkna med att det blir regel, snarare än undantag, att mikrobryggerier säljer direkt till besökare, något som förhoppningsvis kommer att bidra positivt till matturismen. Däremot är det inte alltid enkelt för de små producenterna att nå ekonomisk balans i sina satsningar. Ysteriet i Fiskars slog under år 2017 igen sina dörrar i samband med att den franska ostmästaren Thierry Jung flyttade från orten.

Årskrönika 2017

Näringslivet I Ekenäs har planerna på att bygga bostäder och ett köpcentrum i Norra hamnen under ett antal år väckt känslor och debatt. En aktuell fråga har varit om kundunderlaget för det planerade köpcentret kommer att räcka till. Ett annat dilemma har varit hur affärerna i Ekenäs centrum ska klara av konkurrensen av ett köpcentrum. Även trafikplaneringen på området har oroat dem som bor i närheten av bygget. I september hade bostadshusen i Norra hamnen fått tak, och samma månad förkastade Högsta förvaltningsdomstolen de besvär som gjorts mot köpcentret. Det är alltså fritt fram att bygga köpcentret. Det verkar dock som om intresset för köpcentret svalnat, kanske på grund av den långa väntetiden. Våren 2018 är det meningen att nya småbåtsbryggor ska anläggas i Norra hamnen. Ett annat projekt som legat på is i ungefär tre års tid är affärsmannen Olli Muurainens planer för Billnäs bruk. Under hösten meddelade Muurainen att han tänker återuppta planerna för bruket, eftersom byråkratiska frågor lösts och besvärstiden för projektet löpt ut. Muurainen har planer på att skapa ett hotelloch kongresscenter i Billnäs. För att förverkliga sina planer behöver han någon samarbetspartner på plats i Finland, eftersom han själv befinner sig i Singapore. I Karis har Andelslaget Varuboden-Osla ånyo visat intresse för att bygga en Prisma-stormarknad i Läpp. Hur det ovannämnda köpcentret i Norra hamnen i Ekenäs och en eventuell Prisma i Karis utkanter skulle påverka mindre affärer återstår att se. I nuläget ligger de närmaste Prisma-stormarknaderna i Lojo och Kyrkslätt. Byggandet av stora köpcenter innebär alltid en risk för att stadskärnorna utarmas då kunderna söker sig bort. Men att utveckla stadskärnor är inte utan svårigheter även då konkurrens från stora köpcenter saknas. Detta fick Ekenäs centrumförening erfara när verksamhetsledare Sara Avdi sade upp sig efter bara några månader. Olika visioner mellan verksamhetsledaren och föreningens styrelse om arbetets omfattning och verksamhetens organisation tycks ha varit orsaken. Sisu i Karis meddelade under året att de ökar produktionen och anställer mera personal. Lastbilarna som tillverkas säljs främst i Finland. Företaget Protolab i Pojo får i sin tur framställa fyra prototyper av det nya fordonet PMPV 6x6, även kallat ”Misu” – ett minskyddat terrängfordon. Försvaret ska använda de fyra prototyperna för testkörning. Den egentliga serietillverkningen kommer att ske i Birkaland, men materialframställningen stannar i Pojo. Den planerade datakabeln som beskrevs i förra krönikan drogs iland i Hangö i oktober. Både Raseborg och Hangö stad har gått i borgen för lån till projektet 116

Kolkraftverket i Ingå, som en gång i tiden var Nordens största, rivs. När de karaktäristiska skorstenarna jämnas med marken kommer ett landmärke att försvinna från kommunen. Foto: Daniel Kawecki

117

Årskrönika 2017

och räknar med att det drar in pengar. Förhoppningen är att datacentraler ska etablera sig i regionen och att städerna få synlighet på specialmässor och i sammanhang där dataförbindelser är viktiga. Kabeln kommer att tas i bruk under början av 2018. Samtidigt planeras ytterligare en datakabel som ska ta i land i Hangö. Det är företaget Eastern Lights som drar en fiberoptisk anslutning från Sverige till Hangö, vidare österut och sedan längs den baltiska kusten till Europa. Hangö har sedan tidigare en kabel från Stockholm, så när också detta senaste projekt är klart kommer Hangö att sitta på en knutpunkt av tre oberoende datakablar, något som gör platsen mycket attraktiv för placering av datacenter. På kabeltemat kan ännu nämnas att Caruna fortsatt gräva ned sina elkablar under året som gått. Det är en del i en flerårig satsning på att göra elförbindelserna säkrare. Finlands största rivningsarbete pågår i Ingå, där 40 personer arbetar med rivningen av det gamla kolkraftverket. Rivningsarbetet beräknas ta två år. Det går inte att helt enkelt jämna kraftverket med marken, utan mycket ska tas tillvara.

Årskrönika 2017

Bland annat återvinns olja och metallskrot från den gamla transformatorn. Oljan kan till exempel återanvändas som motorolja. Dagligen transporteras ca 140–200 ton metallskrot bort från rivningsplatsen. Ett landmärke försvinner i och med rivningen då kraftverkets skorstenar jämnas med marken. En lokal näring som ser ut att tyna bort är fisket. Under sommaren uttalade sig traktens fiskare i medierna och konstaterade att det inte finns vild fisk att sälja. De ansåg att fiskevattnet i Snappertuna och Bromarv är absolut tomma. Fiskförsäljarna får istället ta till odlad fisk, bland annat norsk lax, i torgförsäljningen. Vad detta beror på är en annan fråga. Enligt fiskarna är skarven boven, eftersom de nu kommit in från yttre skärgården och äter lekfisken i vikarna. Sydvästra Finlands fiskerihushållningscentral uppger å andra sidan att torsken gör en långsam comeback och att man även kunnat se en liten ökning av flundror. Digitala näringar är dock på frammarsch. Årets företagare i Raseborg heter Johan Ljungqvist. I sitt företag Multifoto har han specialiserat sig på drönarfotografering. Ett tiotal av hans bilder finns med i denna bok, bland annat på sidan här intill. Det torde finnas goda förutsättningar för turism i Västnyland, men ändå förefaller det som om regionens potential inte utnyttjas till fullo. En anledning är också att det är svårt att hålla reda på de olika webbplatser och aktörer som sysslar med turism. Det finns i nuläget ett flertal olika sajter som erbjuder turisminfo, så som Visit south coast Finland, Lumo, Visit Raseborg och Visit Lohja. Under år 2017 tog föreningen Helsinkiwest initiativ till att marknadsföra Västnyland. Utmaningen är att få fler besökare till regionen, och att besökarna dessutom skulle lämna lite av sina pengar efter sig. En utmaning är transporterna, eftersom kollektivtrafiken inte är så utvecklad inom området. Man kan ta sig till och från Västnyland kollektivt, men inom regionen krävs egen bil för att man ska kunna ta del av mer avlägsna sevärdheter. I Raseborg har man försökt råda bot på detta med en sommarbuss som trafikerat mellan några hållplatser i Raseborg, bland annat Raseborgs slott. Om kommunerna kan bidra med marknadsföring och infrastruktur så kan företagarna koncentrera sig på att ta emot turister. Samarbete, både mellan företagare och kommuner, är också ett nyckelord. Staden Raseborg vill också höja turismprofilen genom att anställa en turistchef.

118

Gasrören innebär ett lyft för hamnarna

Datakabeln tas i land i Hangö. Foto: Johan Ljungqvist/Multifoto

119

Årskrönika 2017

Det kommande Nord Stream-gasrörsprojektet ger jobb i Hangö hamn. Sedan juli 2017 har Koverhar hamn tagit emot gasrör från Ryssland. Rören lagras i Hangö och ska användas ute till havs år 2019. Det rör sig om totalt tre miljoner ton gasrör, vilket är en betydande mängd som också höjer Hangö hamns volym. Normalt sett hanterar hamnen ungefär fem miljoner ton årligen, men nu blir alltså volymen tre miljoner ton större under två och ett halvt års tid. Under hösten 2017 arbetade omkring 100 personer i Koverhar hamn. Hamnområdet byggs till och utvecklas för att stå klart våren 2018. Gasledningen innebär att Hangö hamn är en pjäs i ett storpolitiskt spel. De baltiska länderna, Sverige och Polen betraktar byggandet av den nya gasledningen som en säkerhetspolitisk fråga och rysk geopolitik. Finland har främst sett projektet som en miljöfråga i och med att bolaget bakom gasledningen nu har lämnat in ansökningar till regeringen om att få bygga ledningen enligt finska vattenlagen samt få använda den finländska ekonomiska zonen för bygget.

Årskrönika 2017

Att planera gasrör genom finska viken tycks vara ovanligt populärt. Statsrådet gav i somras företaget Baltic Connector tillstånd att bygga det planerade naturgasröret mellan Ingå och Paldiski i Estland. EU-kommissionen beviljade år 2016 ett stöd på 187,5 miljoner för projektet. Under hösten inleddes förberedelserna på land längs gasledningens tänkta dragning. Arbetena inleds under år 2018 och gasledningen ska vara färdig år 2020. Hangö hamn kan också räkna med betydligt mer långtradartrafik framöver. Finnlines har bestämt sig för att koncentrera sin trafik till Hangö och kommer att ta emot ca 10–20 % fler transporter från Rostock i Tyskland och Gdynia i Polen, i konkreta tal 20 000–40 000 fler långtradare per år. Det kan innebära att både hamnen och stuveribolaget Stevena behöver mer personal. Ingå hamn hoppas å sin sida kunna dra nytta av det flitiga gasrörsbyggandet genom att leverera stenmaterial till både Nord Stream 2 och Baltic Connector. För att kunna utöka verksamheten har bolaget ansökt om tillstånd att lasta dygnet runt samt öka antalet fartygsanlöp per år. FM i friidrott för juniorer i åldern 14–15 år ordnades i Karis i augusti 2017. På bilden syns ishallen som haft problem med skattemyndigheterna. Foto: Johan Ljungqvist/Multifoto

120

Idrott

121

Årskrönika 2017

Motorsporten är som tidigare konstaterats stor i vår region. Ekenäsbon Kristian Råstedt har gjort något som få har klarat av: han körde ökenloppet Baja 4 000 i USA och Mexiko, där han segrade i motorcykelklassen och kom på en elfte plats totalt i tävlingen. Under tio dagars tid körde Råstedt sammanlagt 4 144 kilometer. Av de sammanlagt dryga 200 startande fordonen (bilar och motorcyklar) lyckades endast ungefär 50 ta sig i mål, vilket visar hur krävande loppet var. Den unga Ingåbon, tjugoåriga Emil Lindholm deltog i slutet av januari i Arcticral- Rally är en populär gren i regionen. Här ses en dellyt som kördes i Lappland och tagare i Horsbäck Sprint. Foto: Johan Ljungqvist/ var snabbast i klassen SM3. Multifoto Detta var Ingåbons första seger i ett FM-rally. En annan Ingåbo, rallymästaren Marcus Grönholm, har startat upp teamet GRX Management vars huvudsyfte är att stöda unga förare inom motorsporten att komma vidare i sina karriärer. Flera mindre investerare finns med och bland kändisarna kan ishockeyprofilen Teemu Selänne nämnas. Teamet stöder för närvarande tre förare, varav två är västnylänningar (Joni Wiman och Marcus Grönholms son Niclas). Niclas Grönholm kommer sannolikt att köra VM-serien i rallycross, medan Joni Wiman fortsätter i Global Rallycross Championships. I veteranfriidrotten upplevdes västnyländska framgångar, när bland andra Ekenäsbon Conny Karlsson deltog i veteran-EM för första gången och segrade i klassen herrar 40 i grenen kulstötning. Motsvarande guld i klassen herrar 50 togs av Karisbon Karri Westerlund. En av höjdpunkterna inom den västnyländska friidrotten var Stjärntävlingarna den 4 juni i Karis. Evenemanget har arrangerats i flera år och bland de

Årskrönika 2017

tävlande återfinns internationella toppnamn. I år var det särskilt herrarnas spjut som väckte uppmärksamhet. Finländarna fick se sig slagna av Quatars Ahmed Bader Magour och Argentinas Braian Toledo. Sjundeå IF höll sig väl framme på friidrottsfältet under det gångna året, med tolv FM-medaljer som tillföll sju idrottare. Bland guldmedaljörerna fanns Emilia Karell i spjutkastning i klassen flickor 14 år, Roope Auvinen (slägga) och Eeri Saleva (löpning 3 000 m). Också IF Raseborgs saldo blev 12 FM-medaljer. Spjutkastaren Oliver Helander stod för det enda individuella guldet inom 22-åringarnas spjut, men fick nöja sig med silverplats efter Tero Pitkämäki i herrarnas spjut. Oliver Helander deltog även i Europamästerskapen i Polen i spjutkastning och kom där på sjunde plats. Den amerikanska fotbollen är på frammarsch i regionen. Lojolaget Lions och Hangölaget Sun City satsar på ett gemensamt västnyländskt representationslag kallat United Newland Crusaders (UNC). Laget ska spela i division 1, medan de grundande lagen spelar i lägre divisioner. Lions klättrade under året upp från På grund av de snölösa vintrarna får många lokala idrottsföreningar ta till snökanoner för att skapa goda skidförutsättningar. Här en bild från ski cross 22.2.2017 som ordnades av Österby Sportklubb i Ekenäs. Foto: Johan Ljungqvist/Multifoto

122

Årskrönika 2017

Fotboll är populärt i Västnyland. Bilden är från straffsparkscupen Lasse Näsman Cup som arrangerades 24.7.2017 i Stallörsparken i Ekenäs. Foto: Johan Ljungqvist/Multifoto

division 3 och fortsätter under 2018 i division 2 nedan Sun City fungerar som en inkörsport i grenen och spelar i division 4. Inom Svenska Finlands skytteförbunds krutvapenmästerskap dominerade Kyrkslätts och Raseborgs skyttar. Pistol- och gevärsskyttet ägde rum i Ingå och här fick Raseborgs skyttar ihop hela 29 individuella mästerskap i olika grenar. Av dessa tog Tobias Lindgren hem tre och Raimo Laine fyra inom olika grenar av pistolskytte. Kyrkslätts skyttar tog hem sex stycken mästerskap och där kan Melinda Morings dubbelseger i klassen D16 nämnas. På den internationella arenan fick Kyrkslätts skyttars Sebastian Långström vara med om att ta en bronsmedalj (3x40 skott) i Europamästerskapen i Azerbajdzjan under sommaren, tillsammans med herrjuniorerna Matias Kiuru och Cristian Friman. Det gångna årets handbollsliga har varit dramatisk. BK-46:s framgångar i herrligan ledde till att ligafinalen för första gången sedan 2006 spelades i Karis. I kampen om guldet fick ändå BK-46 se sig besegrat i alla tre matcherna av Riihimäkilaget Cocks. Sjundeå IF spelade i sin tur bronsmatch, men förlorade mot Grankulla IFK. I damernas liga var det Sjundeå IF som stod för framgångarna genom att ta bronsmedaljen. Det årliga ridsportsevenemanget Seahorse Week i Hangö arrangerades i år för tjugonde gången sedan starten 1997. Till årets bedrifter kan man räkna segern 123

124

ร rskrรถnika 2017

Viktiga idrottsarenor Som noterades i förra årskrönikan spelar regionens sporthallar en viktig roll för idrottslivet. Skatteförvaltningen stod därför för en av årets obehagliga överraskningar. Bolaget som driver Karis Ishall ålades att betala fastighetsskatt på 60 000 €. Tidigare har bolaget inte behövt betala skatt för ishallen eftersom det är ett allmännyttigt bolag som inte gör vinst. Men i år såg alltså skatteförvaltningen annorlunda på saken. Bolagsstyrelsen har lämnat in en rättelseyrkan, men behandlingstiderna är långa och fastighetsskatten måste ändå Närheten till havet gör Västnyland till en ypperlig plats för både båtaffärer och -evenemang. Övre bilden är från Poker Run i Hangö 6.8.2017, nedre från Nylunds båtshow i Pojo 1–3.9.2017. Foton: Johan Ljungqvist/Multifoto 125

Årskrönika 2017

för Jessica Aminoff (Billnäs ryttare) med hästen Eon i 125 centimetersklassen. Samma ekipage vann nämligen också för 12 år sedan, vilket är en lång tid för en häst att vara på topp. Dansare från Ingåföreningen Energy dance center hade fortsatta framgångar under det gångna året. Mette Palkoranta och Corinna Jälkö tog silver respektive brons under höstens VM-tävlingar i tjeckiska Liberec. (Läs mera om föreningen i Västnyländsk årsbok 2017, s. 118.) Karisbon och den välkände sportkommentatorn Kaj Kunnas har i egenskap av ambassadör för hälsokampanjen ”Yksi Elämä” (Ett liv), utvalts till en av dem som ska bära OS-elden i vinter. Det är Samsung, huvudsponsorn för Vinter-OS i Pyonyang 2018, som via en webbomröstning utsett ”Yksi Elämä” samt organisationerna Leijonaemot (föräldrar till barn med specialbehov), den tidigare freestyleåkaren Pekka Hyysalo och välgörenhetsaktören Brother Christmas till bärare av den olympiska elden. På organisationsfronten kan man notera att Hangö IF fått sin första kvinnliga ordförande i och med att Christine Suvanto valdes till posten. Sjundeå IF i sin tur valde sin andra kvinnliga ordförande genom tiderna när Susanne Ekström tog över posten. Kampsporten upplever medvind i vår region. Taekwondoföreningen Rasbudo har ökat medlemsantalet och i Ingå etablerade sig en ny karateklubb. Ekenäs fick också en ny aikidoförening under år 2017, vilket innebär att det nu finns två aikidoföreningar i staden, Seisihnkai som grundades 1990 och den nya Aikikai. Inom seglingen hade Ekenäsklubben Wågen goda framgångar i FM-tävlingarna i Tammerfors. Seglarna Emma Malmsten och Frank Liljestrand tog tillsammans fyra medaljer i olika klasser.

Årskrönika 2017

inbetalas under tiden. Fastighetsskatten tillfaller i slutändan Raseborgs stad, vilket innebär att bolaget kan få tillbaka fastighetsskatten i efterskott. På så vis kan staden, som är delägare i ishallen, och bolaget omintetgöra de ekonomiska skadeverkningarna av skatteförvaltningens beslut. Hanteringen är ändå ett slag mot talkoandan och straffar frivilligverksamhet, sade Jan Lindholm som är styrelseordförande för ishallsbolaget i en intervju för svenska Yle. Staden godkände ett liknande arrangemang även för motionshallen i Åminnefors, som får de senaste tre årens fastighetsskatt återbördad. Också Sjundeå intresseförening, som äger den nybyggda allaktivitetshallen i kommunen, har fått problem med skatteförvaltningens njugga inställning till allmännyttiga samfund. Skattemyndigheten kräver föreningen på 200 000 € i samfundsskatt och menar att det stöd på 800 000 € som föreningen fick av sparbanksstiftelsen för att bygga hallen utgör ett beskattningsbart resultat. Föreningen är beredd att föra ärendet till Högsta förvaltningsdomstolen. Föreningens ordförande Henrik Sandström menar att skatteförvaltningen anser att verksamheten inte är tillräckligt bred för att vara allmännyttig. Med anledning av Finlands jubileumsår fick idrottscentret i Påminne ett bidrag på 100 000 euro av Sparbanksstiftelsen i Karis-Pojo. Bidraget ska användas för att utveckla Påminne, bland annat för att anskaffa en rullbandslift, som är enkel för barn och nybörjare att använda. Man får hoppas att bidraget inte leder till skattepåföljder i Påminnes fall.

Miljö, djur och natur I förra årskrönikan berättades om Fiskarskoncernens planer på att donera Dagmarsparken i Källviken till Finland för en tidsperiod på 100 år, med anledning av att republiken Finland firar 100-årsjubileum. Området har rustats upp med talkokrafter av anställda vid Fiskarskoncernen och överläts till finländarna i slutet av augusti 2017. Området heter numera Dagmars park, efter den danska prinsessan Dagmar. Meningen är att det 40 hektar stora området ska vara ett rekreationsområde för alla finländare. Forststyrelsen ska sköta om att området hålls i gott skick. Den intresserade kan läsa mer om Dagmars parks historia i Kåre Pihlströms nyutgivna bok med titeln Källviken Dagmars park, Dagmarin puisto. I Raseborg lät två privata markägare fridlysa områden inom ramen för kampanjen ”Min naturgåva”, det hundraåriga Finland till ära. Det ena området är på nästan 500 hektar och därmed det största i hela Nyland. Också Lojo fick ett nytt privat skyddsområde, medan kommunerna i regionen inte nappade på 126

127

Årskrönika 2017

kampanjen och således inte donerade skyddsområden till den jubilerande nationen. I Lojo föreslogs att två områden vid Lojo sjö skulle fridlysas, men ingetdera fick stöd av lokalpolitikerna. Markägarna får ingen ersättning för naturskyddet. Staten har lovat skydda lika mycket mark som de privata markägarna. I Ingarskila å planerar man att underlätta livet för den utrotningshotade öringen. Genom talkoarbete byggs trappor av sten och sand för att underlätta öringens lek. Det är ofta väg- och brotrummor samt gamla kvarndammar som utgör hinder för leken, eftersom dessa gör att vattennivån i bäckarna sjunker. Arbetet utförs inom ramen för projektet ”Alla ska få leka”, vars syfte är att rädda vandringsfiskar i Finland. Projektet är ett samarbete mellan Världsnaturfonden WWF och Kesko. I september inleddes projektet på Krämars gårds ägor i norra Ingå, på gränsen till Svartå. En plan för Svartåns tillrinningsområde har gjorts upp för att gynna vattenskyddet i Svartådalen. Planen ska främja vattenområdet och uppmuntra odlare att värna om landskapen och mångfalden i naturen. Detta kan bland annat göras genom att man anlägger våtmarker, där vattnet stannar och klarnar samt marksubstanser binds upp. Med hjälp av EU-finansiering kan detta möjliggöras. Forskning kring hur laxyngel påverkas av mindre kraftverk har också bedrivits i Svartån. Tidigare forskning i Finland har koncentrerat sig på större kraftverk och älvar, så detta projekt kan ses som ett pilotprojekt. Utifrån resultaten planeras fiskvägar till Svartån så att fiskarna ska kunna vandra i ån trots kraftverken. Tvärminne zoologiska station fyllde 115 år under år 2017. Forskningsstationen hör till Helsingfors universitet och här bedrivs forskning bland annat kring havets ekosystem och hur människan påverkar havet. Stationen grundades av Johan Axel Palmén och förlades i Tvärminne tack vare den mångfacetterade naturen. Vid forskningsstationen finns skärgård, öppet hav, vassvikar och lerbottnar. Stationen har ungefär 20 fast anställda men dessutom rör sig årligen ett par hundra forskare på området. Forskare från Tvärminne forskar också på andra håll i världen; hösten 2017 åkte Tvärminneforskare till Antarktis, där de har undersökt hur kustnära ekosystem påverkas av klimatförändringen. Vargobservationerna har blivit allt fler i vår region. Under 2016 anmäldes 27 observationer av två vargar i Snappertuna till datasystemet Tassu. Redan i juni år 2017 hade över 100 observationer rapporterats. I Raseborgsområdet rör sig mellan fem och tio vargar på ett 770 kvadratkilometer stort område. Trots det ökade antalet observationer har antalet vargar sjunkit i Finland och var sommaren 2017 ca 25 % lägre än i mars 2016, då det totala antalet vargar för hela

Årskrönika 2017

landet uppskattades till 200–235. Antalet vargar i södra Finland har dock ökat en aning. En viss vargskräck har spridit sig, eftersom en del av vargarna inte verkar vara rädda för människor. Under året rapporterades bland annat om ett par vargar som fullständigt orädda avbröt en ridlektion i Snappertuna och om vargar som begrundade en skördetröska i Degerby, utan att verka skrämmas av den. I mars dödades en lapphund i Snappertuna av varg. Sådant beteende har väckt en stundtals het vargdebatt där röster höjts för att man borde få skjuta vargar som inte förstår att hålla sig borta från bebyggelsen. Finlands viltcentral beviljade under hösten en jaktdispens för varg inom Raseborg och Ingå, vilket resulterade i att en varg fälldes i Karis.

... och så till sist vädret Året som gick omtalas som ett av de varmaste på länge i Europa. Den globala uppvärmningen är ett ständigt närvarande hot som också kommer att påverka oss i Finland och som redan kan ses i väderfenomenen. Höga temperaturer uppmättes på många håll i Europa, men någon värmebölja nådde aldrig Finland. Sommaren var sval i Västnyland och de rejäla åskväder som brukar höra sommaren till lyste med sin frånvaro. Ett par åskväder fick vi ändå vara med om mot slutet

Jordgubbarna var fina år 2017, men säsongen relativt kort för regionens jordgubbsodlare. Foto: Annette Ström 128

129

Årskrönika 2017

av sommaren, varav ett var så kraftigt att det varnades om det i förväg i medierna. I augusti drabbades grönsaksodlaren Ingrid Träskman i norra Ingå av en hagelskur som förstörde bland annat sallat till ett värde av ca 30 000 euro. Hagelskuren var ytterst lokal så det var ren otur att den drabbade odlingarna. En liknande katastrof var samma grönsaksodlare med om senast för 25 år sedan. Skördetiden inföll sent i Västnyland och avbröts av kraftiga regn, vilket påverkade skörden negativt. Bland annat Västankvarn gård i Ingå hade i oktober över tio hektar åker under vatten. Det berodde på att 120 millimeter regn hade En stor mängd blöt snö föll i slutet av oktober och överraskade många bilister som blev tvungna att kommit under månaden. snabbt byta till vinterdäck. Foto: Annette Ström Försöksgårdens vattendränkta höstsäd var omöjlig att skörda. De jordbrukare som inte hann skörda före regnet förstörde marken lider ekonomiska förluster. Dessvärre kan man se tecken på att de kallare, regniga somrarna och varmare finländska vintrarna beror på klimatförändringen. Om så är fallet kommer både sämre skördar och översvämningar att bli vardag. Nederbörden som normalt sett kommit som snö kommer numera oftast som vatten, vilket leder till översvämningar. Någon riktig vinter hann det aldrig bli under slutet av år 2017. Finlands jubileumsår avslutades i ett snöfritt men råkallt Västnyland, bland annat med Pojo FBK:s traditionella fyrverkerishow.

NY BOK! FRÅN FLEMINGSGATAN TILL PEHR SOMMARS GATA Persongatunamn i Ekenäs

Magnus Cederlöf, författare Vilka var Hedvig Sohlberg, Fredrik Wilhelm Sundwall och greve Moritz för att nu nämna några av de personer som pryder gatunamnsskyltarna i Ekenäs? Och vilka märkvärdiga insatser gjorde de till förmån för Ekenäs? Boken presenterar det tjugotal personer som har hedrats med ett gatunamn i Ekenäs. Det är frågan om en brokig skara män och kvinnor som var och en på sitt sätt har lämnat sitt fotavtryck i staden. ISBN 978-952-67742-4-4

PRIS 20 €

www.vastnylandskakultursamfundet.fi 130

Västnyländska kultursamfundets senaste böcker

Fenomenet med funkishus i Karis är mycket speciellt. Karis har ett betydande antal byggnader i funkisstil från 1930-talets andra hälft till 1950-talets början. I projektet Funkis i Karis, administrerat av Karis hembygdsförening har historiker Kim Björklund forskat i frågan. Projektet resulterade i en välbesökt och uppmärksammad utställning på Galleri Fokus våren 2016 samt i denna katalog. I dessa medverkade även arkitekten och funkisexperten Kristiina Mäntynen. Utställningen och katalogen är resultat av ett samarbete mellan Karis hembygdsförening och Västnyländska kultursamfundet. Karjaan funkistalojen ilmiö on aivan erityinen. Karjaalta löytyy Suomen mittakaavassa huomattava määrä funkistaloja. Niitä on rakennettu 1930-luvun loppupuolelta 1950-luvun alkupuolelle asti. Historioitsija Kim Björklund on tutkinut aihetta Funkis Karjaalla -projektissa. Sen tuloksena syntyi paljon huomiota saanut näyttely Galleria Fokukseen keväällä 2016 samoin kuin tämä julkaisu. Molempiin on osallistunut myös arkkitehti, funkisasiantuntija Kristiina Mäntynen. Projektin hallinnoi Karis hembygdsförening. Näyttelyn sekä julkaisun ovat tuottaneet Karis hembygdsförening ja Västnyländska kultursamfundet.

Karis hembygdsförening Västnyländska kultursamfundet

Kim Björklund Kristiina Mäntynen

FUNKIS I KARIS – FUNKIS KARJAALLA

Funkis i Karis - Funkis Karjaalla (2016, tvåspråkig) Författare Kim Björklund, Kristiina Mäntynen. Utgiven i samarbete med Karis hembygdsförening om det betydande antalet byggnader i funkisstil från 1930-1950-talet i Karis. ISBN 978-952-67742-3-7

FUNKIS I KARIS FUNKIS KARJAALLA

ISBN 978-952-67742-3-7

Gnägget på Stallören (2015, andra upplagan) Författare Kjell Ekholm. Boken behandlar det musikaliska och historien bakom det kända diskoteket Gnägget i Ekenäs. ISBN 978-952-67742-2-0

Karis hembygdsförening Västnyländska kultursamfundet

parm_funkis.indd 1

10/19/2016 10:36:27 AM

Vägröjare på 1970- och 1980-talet i Västnyland Redaktör Marita Karlsson, ISBN 978-952-67742-1-3 Boken berättar om en grupp som under 1970-talet kämpade för en ren miljö, för naturenlig odling och en helhetssyn på människan och naturen. De ville röja nya vägar. En målsättning nåddes då Mikaelskolan öppnades 1985. Från Svartå till Fiskars, en kulturvandring längs ådalar (2012) ISBN 978-952-67742-0-6 Läsaren får följa med på en upptäcktsfärd i den lokala kulturhistorien och nutidslivet. Det unika är Laura Salamas vackert tecknade bildmaterial, totalt över 110 teckningar. Historikern Kim Björklund har skrivit texten som gör korta nedslag i historien och kulturen. Hon drog sina streck, Vi minns henne Helene Schjerfbeck i Västnyland (2011) ISBN 978-951-96364-8-1. Författare Tove Virta. För research och intervjuer står Anne Ingman. Den här boken bjuder på små vardagshistorier av dem som har minnen av konstnären Helene Schjerfbeck. Helene Schjerfbeck - muistamme hänet (finsk version av Hon drog sina streck) (2012) ISBN 978-951-96364-9-8 Böckerna har getts ut inom Västnyländska kultursamfundets skriftserie. De kan köpas i bokhandlar, Luckan Raseborg eller via föreningens hemsida. 131

Västnyländska Kultursamfundet r.f. c/o Luckan Raseborg Torggatan 3 (Tryckis), 10300 Karis Tfn 044-017 0176 raseborg@luckan.fi Västnyländska kultursamfundet r.f. har arbetat med västnyländska kulturfrågor i 40 års tid. Kultursamfundet upprätthåller även Luckan Raseborg, ett västnyländskt informationscentrum. Västnyländsk årsbok har utkommit sedan 1977. Tillsammans är de fyrtio årgångarna ett oslagbart faktapaket om Västnyland. Nu kan Du förse dig med äldre årgångar och fylla igen luckor i Din samling på Luckan Raseborg, Torgg. 3, Karis eller beställa dem via nätet www.vastnylandskakultursamfundet.fi Komplett samling (med undantag av årgång 1992 och 1996)

60 €

Tidigare årgångar (1977–2017)

3–5 €/st.

Beställ årets årsbok 20 € så blir du på köpet medlem i föreningen! Medlemmar får följande års årsbok gratis hemskickad. En lista över alla publicerade artiklar finns på vår hemsida. Äldre årsböcker kan även läsas på nätet.