GU Spegeln 3-2011

Page 1

F o r s k n i n g s m ag a s i n f r å n G ö t e b o r g s u n i v e r s i t e t | N r 3 2 0 1 1

GUSPEGELN

Vi kan inte leva utan politik säger professor Marie Demker

Hjärnans strömbrytare kan rädda sömnen Ormforskaren vill rädda tigrarna


Innehåll

8 18 4 4

Helt nytt sömnmedel på gång

18

8

Partierna måste tänka om

24

Latteekonomin styr våra städer

13

Varannan skolbrand anlagd

28

Lärande dataspel för tråkiga

32

Djurälskaren som hamnade rätt

Skräplitteratur, tyckte kyrkan

GUspegeln är Göteborgs universitets externa magasin, gjord för att i första hand sprida information utanför universitetet. Tidningen kommer ut två gånger per termin, i april, juni, oktober och december. Den som önskar kan prenumerera kostnadsfritt. Kontakta redaktören.

2

Redaktör: Carina Elmäng, tel 031-786 35 77, carina.elmang@gu.se Ansvarig utgivare: Madelene Fryklind, madelene.fryklind@gu.se Grafisk formgivning, layout: Anders Eurén Repro: Mattias Jacobsson Omslagsfoto: Johan Wingborg Upplaga: 11 0 00 ex ISSN 1653-3941 Tryck: Billes Adress: Göteborgs universitet, Informationsenheten, Box 100, 405 30 Göteborg Webbplats: www.gu-spegeln.gu.se GUSPEGELN | nr 3 2011

Reg.nr: 3750M


24

Redaktören har ordet

Stort engagemang Tänk att få arbeta med något man verkligen brinner för. Det gäller många av forskarna vid Göteborgs universitet som vi träffar. Alla på sina olika sätt. Men att få träffa professor Claes Andrén, som numera jobbar på Nordens Ark, var särskilt roligt.

Många drömmer om att få hjälpa till att göra världen lite bättre, Claes Andrén får konkret ha med ett finger i spelet när det gäller att rädda utrotningshotade djur. I höst har han varit och arbetat på plats med befolkningen i det nordligaste tigerreservatet i Amurdalen i ryska Fjärran östern, för att få till stånd ett bra samarbete som kan freda de få tigrar som finns kvar. Att göra samhället lite bättre vill både Marie Demker och Catharina Thörn, statsvetare respektive urbanforskare. Läs mer om deras syn på demokrati, landet och staden i den här tidningen. Marie Demker har dessutom en välbesökt egen blogg för er som vill läsa mer om hennes tankar om politik och demokrati.

28

Jan Hedner är professor i sömnmedicinska sjukdomar vid Sahlgrenska akademin. Det ser ut som det projekt han varit med och forskat i, är på väg att ta fram en helt ny generation sömnmedel. Prövningar på patienter och varit väldigt positiva och verkar ge normala sömnrytmer. Vi får bara hoppas att det håller hela vägen, för alla som ständigt sover dåligt. I skrivande stund är GUspegeln nominerad till Svenska Publishingpriset för bästa verk­ samhetstidning. Hur det än går med det, så vi väldigt glada att ha blivit nominerade!

13 Fotografer detta uppslag: Johan Wingborg och Carina Elmäng.

Hoppas du också tycker att det är en trevlig och läro­ rik läsning.

Carina Elmäng, redaktör

GUSPEGELN

| nr 3 2011

3


Medicin Text annika söderpalm Foto Johan Wingborg

Helt nytt sömnmedel En tredjedel av svenska kvinnor över 55 lider av kronisk insomni och blir alltså sällan riktigt utsövda. För individen innebär detta kraftigt försämrad livskvalitet och för samhället kostnader i miljardklassen. Men kanske är en lösning på problemet nära. Att ha svårt att sova är ett

välkänt problem för många. Hälften av alla svenskar kän­ ner av insomni någon gång ibland, det vill säga svårt att somna och många uppvaknan­ den under natten. Jan Hedner, professor i sömnmedicinska sjukdomar vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, forskar kring sömnstörningar. Ett av projekten han deltagit i handlar om framtagning av en helt ny typ av sömnmedel, så kallade orexinantagonister. – Orexin kan sägas vara hjärnans strömbrytare mellan sömn och vakenhet. Om man ligger och vrider och vänder sig i sängen och ältar dagens problem, är det orexinsyste­ met som går på högvarv. Det nya läkemedlet blockerar temporärt de receptorer där orexin utövar sin verkan vilket gör att man lättare kan somna. Vid sjukdomen narkolepsi är det just de orexinprodu­ cerande cellerna som slagits ut. Detta gör att man inte har kontroll över sömn och vaken­ het utan plötsligt och utan 4

GUSPEGELN

förvarning kan falla i sömn. Det finns stora förhopp­ ningar på orexinanatagonis­ terna. Det kliniska prövnings­ programmet har gått fortare än planerat, och om allt går som det ska kan registrerings­ ansökan lämnas in nästa år. Medicinen skulle då kunna finnas på marknaden 2013. – De kliniska prövningarna har gett mycket spännande resultat. Patienter som lidit av svårbehandlad insomni i 20 till 40 år har fått fullgod sömn. Än har inga allvarliga biverkning­ ar upptäckts, så det ser väldigt lovande ut, säger Jan Hedner. En fördel med den nya lä­ kemedelstypen är att den inte stör fördelningen av sömnens olika stadier. Det gör däremot de medel som oftast används i dag, de så kallade bensodiaze­ pinlika sömnmedlen. De kallas så eftersom de verkar via i stort sett samma receptorsys­ tem som bensodiazepinerna, som är en äldre typ av sömn­ medel. Även om personer som tagit dessa medel ofta rap­ porterar att de sovit gott, stör

| nr 3 2011

sömnmedlen den normala sömnrytmen. – Man ser tydligt när man studerar hjärnaktiviteten med hjälp av EEG, att personer som tagit sådana sömnme­ del, som Stilnoct och Imovan, bland annat har mindre djup­ sömn vilket sannolikt är en stor nackdel. Sömnkvantitet och sömnkvalitet är nämligen inte samma sak. För att sömnen ska ge hjärnan den återhämtning den behöver är det viktigt att sömnens organisation inte störs. Växelverkan mellan sömnens olika stadier är en fundamental biologisk process som hjärnan använder för inlagring av minnen. Sömn­ en indelas i non-REM eller icke-paradoxal sömn, och REM eller paradoxal sömn. Stadium I och II är ytligare stadier av den icke-paradoxala sömnen medan stadium III är djupsömn. Det är under REMsömnen vi oftast drömmer. Då är all muskulatur i kroppen blockerad medan aktiviteten i hjärnan är hög.


på gång – Man kan säga att vi under REM-sömn har en aktiv hjärna i en paralyserad kropp, vilket har en funk­ tion eftersom vi annars hade sprungit omkring och levt ut våra drömmar som sovande individer. Djupsömnen är viktig för återhämtning och den bör ligga tidigt under natten. När vi somnar passerar vi snabbt stadium I och II och når sedan stadium III, det vill säga djupsömnen. Efter cirka 90 minuter börjar REM-sömnen som i den första sömncykeln oftast är kort. Sedan går man igenom de icke-paradoxala sömnstadierna igen för att sedan komma in i den andra perioden av REM-sömn som den här gången är lite längre. Ju längre natten lider desto längre blir REM-perioderna och desto kortare blir perio­ derna med djupsömn. – Man kan likna hjärnans arbete under sömnen vid att organisera ett skrivbord fullt med papper. Under perio­ derna med non-REM börjar hjärnan sortera pappren. Det är en uppbyggnadsfas. Under REM-sömnen stökar hjärnan till allting igen. Allt kanske inte hamnade i rätt hög från början. Det sker en omsorte­ ring och irrationella intryck

Patienter som lidit av sömnsvårigheter i årtionden har fått en bra sömn med det nya medlet som professor Jan Hedner varit med om att forska fram.

GUSPEGELN

| nr 3 2011

5


som inte behövs sorteras ut. Nya intryck sorteras in bland befintliga minnen vilket kan göra att drömmarna ibland verkar helt ologiska när saker som hänt för flera år sedan plötsligt dyker upp igen i en dröm. Under nästa period av non-REM börjar den syste­ matiska sorteringen på nytt. Att denna växelverkan mellan REM och non-REM är viktig för minnesinlagringen kan man se i inlärningsförsök. När vissa delar av sömnen redu­ ceras påverkas minnesinlag­ ringen högst påtagligt. Orsaken till sömnproblem

kan variera. Det kan bero på dåliga sovvanor, sömnslarv eller kroppsliga problem. Hos män är sömnapné det vanli­ gaste sömnproblemet, det vill säga andningsuppehåll under sömnen, medan det hos kvin­ nor är insomni. Hur ska man då veta om man sover tillräckligt mycket? Jo, det speglas i prestations­ förmågan under dagen. Det finns inga exakta tidsangivel­ ser för hur mycket eller hur lite man bör sova. För att ställa diagnosen insomni är symto­ men den viktigaste faktorn. – Det finns extrema kortso­ vare som klarar sig med några få timmars sömn per natt utan att prestera eller må sämre, medan andra kan känna sig som utschasade vrak. Thomas Alva Edison och Salvador Dali var exempel på högpresteran­ de kortsovare. De flesta av oss sover strax över sju timmar per natt. Under senare år har sovtiden minskat, och även om minsk­ ningen nu verkar ha stannat av, börjar den kortare sömnläng­ den ge åtminstone vissa indi­ vider problem. I det samhälle vi lever i idag, där det finns ett utbud av aktiviteter 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan, är det lätt att komma ur sin 6

GUSPEGELN

Jan Hedner, professor i sömnmedicinska sjukdomar

»Visst kan alkohol få vem som helst att somna i det korta perspektivet, men det har mycket negativa effekter på sömnarkitekturen på både lång och kort sikt.«

sömnrytm och få för lite sömn. Kanske är det till och med lite extra lätt för den som är kvällsmänniska. – Förr i tiden, när det bara

fanns en fotogenlampa att ta till efter mörkrets inbrott och korna skulle mjölkas halv sex på morgonen, var det nog lättare även för kvällsmän­ niskor att gå och lägga sig i tid. Nu behöver man bara trycka på en on-knapp så finns hela världens aktivitet framför en oavsett vad klockan är. Det finns åtgärder att ta till för att komma tillrätta med sömnproblem. De bensodia­ zepinlika sömnmedlen är ef­ fektiva, även om de också har många nackdelar, menar Jan Hedner. Det största problemet är oftast att de används på fel sätt. – De är visserligen mindre vanebildande än traditionella bensodiazepiner, och det är mera ovanligt att man behöver öka dosen för att bibehålla

| nr 3 2011

effekten. Ett större problem är en så kallad rebound-effekt. När man slutar ta medicinen efter att ha tagit den under en längre tid, kan sömnstör­ ningen temporärt bli värre än den var innan man började medicinera. För att undvika detta ska man ta denna typ av preparat endast under någon eller några dagar och sedan göra uppehåll. Det finns också andra typer av läkemedel som kan ha bra effekt vid insomni­ besvär, till exempel melatonin. Ofta strävar vi efter att helt undvika läkemedel och då kan kognitiv beteendeterapi (KBT) vara effektivt. Det kräver dock mycket tid och resurser och väl skolade terapeuter, och det vi kan erbjuda är tyvärr bara ett sandkorn i Sahara mot vad som skulle behövas. Att ta till alkohol för att sova bättre, är inget som Jan Hedner ger mycket för. – Visst kan alkohol få vem som helst att somna i det korta perspektivet, men det har också mycket negativa effekter på sömnarkitekturen på både lång och kort sikt. Sömnproblemens konse­ kvenser handlar både om personligt lidande och om stora kostnader för samhället, både i form av ökat vårdbehov och indirekt i lägre produkti­ vitet. Man vet att insomni är starkt kopplat till depression och i ett längre perspektiv tyder mycket på att risken för diabetes, hjärt-kärlsjukdom och vissa psykiska sjukdomar är förhöjd hos personer med såväl insomni som sömnapné. – Att hitta bättre lösningar för behandling vore därför mycket värt för både individ och samhälle. 


Foto: Michael Swanson

ånga svenskamerikaner är intresserade av sitt ursprung och vill lära sig svenska språket, även om det är färre som har svenska som modersmål idag än för 50 år sedan. Den slutsatsen drar fem forskare, varav tre från Göteborgs universitet, efter ett tio dagar långt besök i delstaten Minnesota i norra USA. I Minnesota spelade de in intervjuer med svensktalande amerikaner, som en del av projektet Svenskan i Amerika som ska undersöka svenskan i USA idag. – Ett syfte med våra intervjuer är att skapa en gedigen databas för forskare i hela världen, inte bara språkforskare utan också till exempel historiker och etnologer, säger Benjamin Lyngfelt, professor i svenska språket vid Göteborgs universitet. Från slutet av 1800-talet till början av 1900-talet lämnade ungefär 1,3 miljoner svenskar Sverige och flyttade till USA. Trots det vet vi väldigt lite om både dåtidens amerikasvenska och den som talas idag. Ett antagande forskarna gör är att amerikasvenskan är mer influerad av

engelskan idag än för 50 år sedan. En annan hypotes är att så kallad kodväxling är mer vanligt förekommande, alltså att man växlar mellan svenska och engelska. En stor del av intervjupersonerna skulle kunna betecknas som ”svenskofiler”. De är svenskättlingar som inte lärt sig svenska i hemmet, men som tack vara den starka kulturella svenskhetsvurmen i Minnesota lärt sig språket, bland annat på de populära språkläger som arrangeras under sommaren. Satellit-tv och svenska tidningar på internet ger också möjlighet att bevara svenskan. Hur ser då framtiden ut för svenskan i USA? Språket har en mycket svagare ställning i samhället idag och de som kan svenska får sällan tillfälle att använda den. ”If you don’t use it, you lose it”, var en vanlig intervjukommentar. – Att svenska som modersmål är på väg att försvinna är klart. Men den svenska kulturen frodas i Minnesota, och det svenska språket överlever som en del av den, säger professor Benjamin Lyngfelt.

GUSPEGELN

| nr 3 2011

7


Idag finns en ny politisk rÜrlighet. Det är protesterna mot FRA-lagen, menar professor Marie Demker.

8

GUSPEGELN

| nr 3 2011


Samhälle Text Björn Carlsson Foto Johan Wingborg

Partierna måste tänka om Här behövs uppryckning! Partierna måste tänka om och hänga med i utvecklingen om de ska förbli relevanta. Statsvetaren Marie Demker är tydlig: Politiken är livsnödvändig. Vi kan inte låtsas som om vi kan leva utan politik. Bloggbävningen under FRA-debatten för några år sedan överrumplade det poli­ tiska etablissemanget och sa något om hur åsikter numera sprids och vilka frågor som lig­ ger i tiden. Frågor som ofta går på tvärs över vänster-höger­ skalan, på tvärs över nationsoch generations­gränser. Spelreglerna för opinions­ bildning förändras. Aktörerna blir fler, bloggosfär och sociala medier allt viktigare, och de politiska partierna har svårt att hänga med. De är inte längre självklara kanaler för medborgarnas åsikter. Marie Demker, professor i statsve­ tenskap vid Göteborgs uni­ versitet, anser att partierna behöver skärpa sig. – Vill man vara ett parti som mobiliserar och engagerar

människor är det faktiskt dags att tänka om. Nu håller partierna på att bli mindre och mindre relevanta för vanliga medborgare. Att vara medlem i ett parti uppfattas ofta som att man vill bli politiker, säger hon. I skuggan av informations­ samhällets framväxt har de politiska partierna överlag förlorat många medlemmar. Kanske har partierna fäst för stor vikt vid strategi och image. Tillsammans med maken och statsvetaren Ulf Bjereld har Marie Demker skrivit om att partiernas organisationer är föråldrade givet hur unga människor organiserar sig. Hon lanserar ett förslag: I syfte att vitalisera sig borde partierna bilda tillfälliga al­ lianser med olika intresseor­

ganisationer för att lyfta fram viktiga frågor. Moderaterna skulle till exempel kunna driva en fråga med Rädda bar­ nen. En annan gång kan det vara Miljöpartiet och Rädda barnen som går samman i en annan fråga. Folkpartiet skulle kunna samarbeta med LO. Och så vidare. Enligt Marie Demker borde fackföreningsrörelsen stå fri från partipolitiska bindningar. Hon vill se ett rörligare poli­ tiskt landskap. Kanske är det på väg? Var inte de gränsöverskridande protesterna mot FRA-lagen ett exempel på rörligare al­ lianser? – Jag känner att partierna står kvar på perrongen. Tåget går, det är fullpackat med folk,

GUSPEGELN

| nr 3 2011

9


»Konflikter är en motor i utvecklingen. De driver hela tiden utvecklingen ­framåt.« unga människor som är jät­ teengagerade i tusentals olika frågor. Ska jag driva metaforen ett snäpp till, så står partierna med sitt tåg på andra sidan och vill att folk ska komma dit, istället för att kliva på tåget som är fullt. Marie Demker är emellertid allt annat än uppgiven. Hon tror benhårt på politiken. Men den måste återerövras och partierna hitta nya uttryck. I samband med att de släppte boken Den nödvändiga politiken i våras skrev hon och Ulf Bjereld ”att allt tal om ’livspus­ sel’ och om att föra över makt från politiken till enskilda föräldrars köksbord” leder till att klasskillnaderna befästs och framstår som naturliga. Köksbord i all ära, men ett antal gemensamma ange­ lägenheter måste lösas vid långbord. Det behöver inte vara offentliga lösningar. Men likväl behöver vi gemensamt besluta om hur barnens skol­ gång, de äldres vård och annat ska organiseras, argumenterar hon. Med andra ord, det krävs politik. Marie Demker betraktar in­ dividualismen som i grunden något gott, men ser också faror med en utveckling bort från gemensamma beslut. Dagens Sverige är det kanske mest individualiserade samhälle världen hittills har skådat, hävdar hon. – Om vi hittar individuella lösningar på alla gemensamma angelägenheter får vi en skikt­ ning och en splittring i samhäl­ let som missgynnar ett gott samhälle. Huvuddelen får det sämre och det är ingen gynn­

10

GUSPEGELN

sam demokratisk utveckling. Marie Demker är rädd att skillnaderna ska leda till väx­ ande missnöje och misstro. – För mig är inte det viktiga här om det är vänster- eller högerpolitik. Det viktiga är att det är politik. Vi kan inte låtsas som om vi kan leva utan politik. Statsvetaren i henne be­ traktar de politiska partierna som ett uttryck för intres­ semotsättningar i samhället. Nya tider skapar nya konflik­ ter som måste lösas, och då är det viktigt att partierna hänger med, resonerar hon. – Konflikter är en motor i utvecklingen. Vi ska inte leva i det kinesiska samhället där harmonin är det övergri­ pande, utan i ett samhälle där det finns konflikter, för de driver­hela tiden utvecklingen framåt. Marie Demker syns ofta i medierna. Mest känd är hon förmodligen för sina rapporter om att svenskarnas attityd till invandrare har blivit mer posi­ tiv sedan början av 1990-talet. Den senaste SOM-under­ sökningen vid Göteborgs universitet visade bland annat att svenskarna 2010 var min­ dre negativa till att ta emot flyktingar än de någonsin har varit de senaste 20 åren. Dock tyckte 42 procent av de tillfrågade fortfarande att det var ett mycket eller ganska bra förslag att ta emot färre flyk­ tingar. 1992 var den andelen 65 procent. Under åren har Marie Dem­ ker ett otal gånger konstate­ rat att det inte finns någon anledning att tro att främ­

| nr 3 2011

lingsfientligheten i Sverige har ökat, tvärtom. Men ämnet är laddat. Man skulle kunna säga att tolkningen av statistiken, om man ser till förändringen över tid eller istället tittar på nivån i sig, illustrerar den kamp om kunskap som Marie Demker och Ulf Bjereld menar kännetecknar det moderna kunskapssamhället. I en värld


Politikerna måste hitta nya sätt att föra fram sin politik på, förklarar Marie Demker, som är professor i statsvetenskap.

av få absoluta sanningar, blir kampen om tolkningsföreträ­ det särdeles central. Vad säger siffrorna? Vilken undersök­ ning kan man lita på? Vems tolkning är den rätta? Ju mer människan vet om tillvaron, desto vagare tycks sanningen bli. – Ja, det syns till exempel i medielandskapet. Där finns så

många åsikter och du får bli din egen redaktör för att sovra bland alla tolkningar och all information. Ett enormt an­ svar läggs på individen. Kunskap har alltid varit makt. Det nya, menar Marie Demker, är just den aldrig ti­ digare så omfattande kampen om kunskapen.

Debatt har hon alltid gillat. Och Frankrike. För att inte tala om kombinationen av de båda, det vill säga den fran­ ska traditionen att försvara sin tes så att stickorna ryker, för att därefter sätta sig ner tillsammans med sin motpart och dricka en kopp kaffe som vänner. – Jag tycker att det är så

GUSPEGELN

| nr 3 2011

11


oerhört sympatiskt, detta att skilja på sak och person, säger hon, när vi talar om hennes erfarenheter från Frankrike. Det är ingen tillfällighet att en av Marie Demkers två blog­ gar heter Vänstra stranden, namnet på ett område i Paris vid floden Seines ena sida. Där, mellan Luxembourgträdgår­ den och Nationalförsamlingen, känner hon sig hemma. Flera av hennes böcker handlar om fransk politik. Hemma är annars Göteborg. Hon växte upp i ett frikyrkligt hem i Krokslätt och tidigt kom världen till familjen genom församlingen. Ofta i form pastorer eller besökare från Afrika och Amerika. Och ofta talade de franska. Dessa tidiga möten kan säkert förklara en del av hennes intresse för franskan, för internationell politik och hennes engage­ mang för tolerans och gemen­ skap. Ett rationellt och analytiskt barn av 1960-talet. Raketgene­ rationen. Den första månland­ ningen gjorde intryck på tjejen som snart skulle fylla nio. Hon har alltid varit utveck­ lingsoptimist. – Jag tror att människan har fått ett oerhört stort förnuft och har förmågan att göra nå­ got av det. Politik handlar om att skapa rätt förutsättningar för människan att använda sitt förnuft. Sedan handlar politik också om vilka målen är, men det tror jag att alla redan vet, säger hon. Debattglädje känner hon,

otvetydigt. Fast samtidigt är hon skrämd av de senaste decenniernas nyvaknade och allt aggressivare retorik med nationalistiskt, islamofobiskt eller antisemitiskt budskap på internet, i skolor och på arbetsplatser. Marie Demker manar till besinning. Uttryck som 12

GUSPEGELN

att röka ut människor eller klasser, eller att föra krig mot västerlandet och liknande, av­ humaniserar och demoniserar upplevda motståndare, menar hon.

»Politik handlar om att ­skapa rätt förutsättningar för människan att använda sitt förnuft.« – Vi måste vara väldigt, väldigt varsamma. Det gäller även när vi talar om terrorism, inklusive Anders Behring Breivik. Det är inget monster vi talar om, det är en människa. Usama bin Ladin var också en människa, inte ett skadedjur som skulle utplånas. En annan sak som bekym­ rar henne är barns uppväxt­ villkor och utvecklingen inom skola och utbildning. Ämnen som ligger utanför hennes forskning, men hon är del av utbildningssystemet. Samhället håller på att svika de unga, anser hon. – Det börjar finnas en skikt­ ning i skolutbildningen och barn och ungdomar som aldrig riktigt kommer in i en social gemenskap. Hon återvänder till de politiska partierna och den nödvändiga uppryckning som hon anser att de står inför. Att centerpartiet finner ett nytt sätt att välja partiledare och att fyra kandidater vill ersätta Lars Ohly som ledare för vän­ sterpartiet ser Marie Demker som positiva tecken i tiden. Men ändå tycker hon att alltför många partier präglas av ett slags bunkermentalitet. Det är som om partierna vore över­ tygade om att bara de har sett ljuset, istället för att gå i dialog med väljarna. Ungefär så. Hon säger:

| nr 3 2011

– Det får man säga om Fred­ rik Reinfeldt, han har i varje fall varit ute och pratat med väljarna och lyssnat på dem. Det är där moderaterna har förnyat sig. Partiet har ett lite annorlunda förhållningssätt till väljarna, är lite intresserat. Och tillägger: – När socialdemokraterna och många andra partier åker ut till människor är det sna­ rare för att tala om hur det ska vara. 

Marie Demker Professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet och samhällsdebattör. Född 1960 i Mölndal. Disputerade 1993 på avhandlingen I nationens intresse? Gaullismens partiideologi 1947–1990. Blev professor 2004. Var 2007–2010 gästprofessor på Södertörns Högskola. Har ägnat en stor del av sin forskning åt internationell politik, politiska partier, religion och politik, samt främlingsfientlighet. Listan över böcker är lång. I våras kom Den nödvändiga politiken, den sista delen i en trilogi, skriven med Ulf Bjereld, om kunskapssamhället och de förändringar i samhället som informationsteknologin för med sig. Ska härnäst forska om medialiseringen av politiken. Familj: Maken Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, och tre vuxna barn. Platsen framför andra: Luxembourgträdgården i Paris. Tycker om: Musik, särskilt Gustav Mahler och 50- och 60-talsjazz, och att gå i skogen. Tycker inte om: Hierarkier, auktoritära system och sushi. Läser gärna: Idolen Albert Camus, JM Coetzee och tidskriften Jeune Afrique. Dröm: För min egen del, kanske att äga en häst.


Samhälle Text Mattias Hagberg Foto P. Harper

Varannan skolbrand

är anlagd

Varje år rapporteras flera hundra bränder i skolmiljö, nästan hälften anlagda av barn eller ungdomar. Men varför anlägger barn och ungdomar bränder? Det undersöker en forskargrupp på sociologiska institutionen vid Göteborgs universitet. 2009 var ett mörkt år för den

svenska skolan. Det året brann det på 457 skolor. Sex av dessa skolor brann ner till grunden, bland annat Torslandaskolan i Göteborg, Kvillebäcksskolan i Lund och Lomboloskolan i Kiruna. Myn­ digheten för samhällsskydd och beredskap beräknar att skolbränderna 2009 har kos­ tat samhället runt en miljard kronor. Ungefär varannan skol­ brand är anlagd. Men varför väljer barn och ungdomar att sätta eld på sin egen skola? Sven-Åke Lindgren är professor i sociologi vid Göte­ borgs universitet och ansvarig för ett forskningsprojekt som bland annat söker svaret på den frågan. Han och hans kollegor har studerat domar, enkätundersökningar med

niondeklassare och intervjuer med ungdomar dömda till slu­ ten ungdomsvård för att skapa sig en bild av orsakerna bakom skolbränderna. – Det är ett stort och unikt material som ger oss goda möjligheter att säga något om vem som anlägger bränder och varför. Med hjälp av domar i tingsrätten har Sara Uhnoo och Hans Ekbrand tagit fram en ”typologi för skolbrän­ der”. Vi har valt att dela upp skolbränderna i fem typer som vi kallar: vandalisering, för­ hindra skolverksamhet, dölja inbrott, psykiska problem och skolbrand som bieffekt. När det gäller ”vandalise­ ring” är det framför allt unga pojkar som ligger bakom. För det mesta utförs brottet i grupp på kvällar eller helger.

GUSPEGELN

| nr 3 2011

13


»Den här typen av brottslighet är meningsskapande. Den är ett sorts språk.«

I gruppen ”förhindra skolverksamhet” hittar man både killar och tjejer. Det är oftast två personer som ligger bakom och målet är ofta att utlösa brandlarm så att skolan utryms och eleverna därmed slipper skolgång. Vissa bränder anläggs för att ”dölja inbrott”. I dessa fall är förövarna ofta äldre än 18 år och dömda för flera brott. Den fjärde typen av an­ lagda bränder är de som begås av personer med ”psykiska problem”. I den här gruppen finns både killar och tjejer och många är äldre än 18 år. Den femte och sista grup­ pen är något av en restgrupp. Här handlar det till exempel om att fyrverkerier och smäl­ lare av misstag orsakat brand. – Jag tror att den här typo­ login kan ge en mer nyanse­ rad bild av orsakerna bakom anlagda skolbränder. Det finns inte en typ av skolbränder utan många. När jag genom­ förde en litteraturstudie inför vår undersökning och gick igenom den forskning som finns om anlagda skolbränder låg fokus nästan uteslutande på ungdomar med psykiska problem. Vår forskning visar att det finns många andra typer av bränder. Sven-Åke Lindgren och hans kollegor har även tittat närmare på bakgrundsfakto­ rer, det vill säga om det finns några sociala faktorer som kan förklara anlagda bränder.

14

GUSPEGELN

– Vad vi hittills har kunnat se så handlar det om samma faktorer som har visat sig be­ tydelsefulla vid andra typer av problembeteenden som stöld och skadegörelse. Det handlar framför allt om kön, föräld­ rars engagemang och tillsyn, trivsel och prestation i skolan och om kamraters inflytande. Det är väldigt betydelsefullt om man umgås med andra barn eller ungdomar som är beredda att göra olagligheter. Därmed finns det inget spe­ cifikt recept för just skolbrän­ der, utan det handlar här om samma insatser som annars; de här ungdomarna behöver till exempel hjälp med att trivas och känna sig hemma i skolan. Vid sidan av skolbränder har anlagda bilbränder fått stor uppmärksamhet under de senaste åren, ett område som även uppmärksammas i det projekt som Sven-Åke Lind­ gren leder. – Micael Björk, docent på här på sociologiska institutio­ nen, har studerat bakgrunden till den våg av anlagda bilbrän­ der som drabbade delar av Göteborg under hösten 2009. Han har framför allt tittat på vad man kan kalla sociala spridningsmekanismer. Den hypotes forskarna ut­ gick från var att rapportering­ en i media bidrog till ”orolig­ heterna”; att ungdomar i olika stadsdelar kopierade varandra efter att ha läst tidningar eller sett på teve.

| nr 3 2011

– Den hypotesen stämde inte riktigt. Ungdomarna kopierade, härmade och utma­ nade varandra, men inte efter att media rapporterat. Istället handlade det om kontakter via sms, via nätet och direktkon­ takter mellan ungdomarna. Man mobiliserade och utma­ nade varandra. – Man ville visa andra att man vågade utmana och testa gränser, att man inte var rädd för att bråka med polis och räddningstjänst. I debatten kring bilbrän­ derna under hösten 2009 beskrevs de anlagda brän­ derna ofta som meningslösa, en beskrivning som Sven-Åke Lindgren tycker är felaktig. – Den här typen av brottslig­ het är meningsskapande. Den är ett sorts språk. Det handlar om att bli sedd och om att visa upp sig. Det är en sorts motkultur mot det etablerade samhället. Man måste komma ihåg att det här handlar om ungdomar som inte har till­ gång till särskilt många arenor att synas på. Det här är ju ing­ enting som förekommer i mer välbeställda stadsdelar. Hur ska samhället då hand­ skas med den här problema­ tiken? När det gäller upplop­ pen under hösten 2009 säger Sven-Åke Lindgren att det inte finns några klara och tydliga recept, men att det är viktigt att myndigheterna snabbt sätter stopp för den här typen av våldsspiraler. Samtidigt påpekar han att polisen måste vara försiktig. – Tar man i för hårt är det risk att insatsen bara triggar än mer bråk. 


Foto Benjamin Earwicker

Svensk familjepolitik bör exporteras Europas familjer skaffar för få barn. Befolkningarna i Spanien, Italien och Tyskland kan om 100 år krympa till under 20 procent av vad de är idag, om inte barnafödandet ökar. Europeiska politiker bör satsa på den svenska modellen med dagis och en generös föräldraförsäkring för att fler kvinnor ska vilja föda fler barn. I en doktorsavhandling undersöktes om familjepolitiska åtgärder kan få kvinnor att föda fler barn. – Det här är en viktig fråga i många länder, framförallt i södra och centrala Europa. Utan invandring, och om det inte föds fler barn, räknar man med att befolkningarna i Spanien, Italien och Tyskland på 100 års sikt kommer att krympa till under 20 procent av idag, säger Andrej Kokkonen som doktorerar vid statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet. Lösningen på problemet är en familjepolitik som är anpassad till individens

behov av en ekonomisk säkerhet vid sidan av familjen. – Vill man få kvinnor att skaffa barn måste man göra det möjligt för dem att kombinera barn och arbete, säger Andrej Kokkonen. De två politiska åtgärder som bäst uppfyller kravet på en individanpassad familjepolitik är tillgång till dagis och en generös föräldraförsäkring av svensk modell. En föräldraförsäkring där pengarna går till den som stannar hemma ger en ekonomisk trygghet för en ensam förälder efter en skilsmässa. En trygghet som idag saknas i länder med traditionell familjepolitik. Andrej Kokkonens studie pekar också på den individbaserade familjepolitikens betydelse för när i livet man bildar familj. – Tidigare studier har missat att man bildar familj tidigare i länder med en individanpassad familjepolitik. Här bil-

das också fler familjer än i andra länder. Anledningen är att par vågar flytta ihop och planera en familj även om de inte är säkra på att förhållandet kommer att hålla. Det vågar man inte i länder med en mer traditionell familjepolitik, säger Andrej Kokkonen. Detta innebär också att de familjer som bildas i länder med en individanpassad familjepolitik inte är lika stabila som familjer som bildas i länder med en mer traditionell familjepolitik. Med dagis och en generös föräldraförsäkring ökar antalet skilsmässor. Andrej Kokkonens avhandling bygger på data från den stora europeiska undersökningen European Social Survey. Avhandlingens titel: Bedroom Politics. How family policies affect women’s fertility and union formation decisions Läs mer http://gupea.ub.gu.se/handle/2077/25801

GUSPEGELN

| nr 3 2011

15


Noterat Foto: Walter Groesel

Uthyrd till återvändsgränd

Högrisk för hjärtsvikt Typ 1-diabetiker löper 10–20 gånger högre risk att drabbas av hjärtsvikt än övriga befolkningen. Höga blodsockernivåer och tidigt insjuknande i sjukdomen utgör stora riskfaktorer. Det visar en ny studie från Sahlgrenska akademin i samarbete med Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Chalmers och NU-sjukvården. – Vi är idag noga med att undersöka diabetespatienters njurar och ögon för att upptäcka eventuella skador. Men vi borde också titta på patienternas hjärtfunktion i ett tidigare skede för att upptäcka tecken på hjärtsvikt, säger Annika Rosengren, professor i medicin vid Göteborgs universitet.

Anställda vid bemanningsföretag som arbetar lång tid vid samma kundföretag har sämre utvecklingsmöjligheter och ser inte att det stärker deras möjligheter att få fast arbete. Detta eftersom de mer sällan än de fastanställda får prova eller lära sig något nytt som inhyrda ute på kundföretagen. Det visar forskning vid Göteborgs universitet. illustration: Ilker – Långtidsinhyrda upplever ofta sin tid på kundföretagen som en återvändsgränd. Tiden som inhyrda ger dem inte några erfarenheter, kontakter eller liknande som har stärkt deras möjligheter att hitta ett annat arbete, säger Hannes Kantelius, doktorand vid institutionen för arbetsvetenskap vid Göteborgs universitet.

Foto: Björn Dalin

Ambitioner inget hinder i politiken ”Den som vill bli vald blir sällan vald”, skrev den tidigare statsministern Göran Persson i sina memoarer. Och både svenska politiska memo­ arer och forskningen har lyft fram att karriärister är bannlysta i den svenska politiska kulturen. Men det stämmer inte. Politiker med karriärambitioner sorteras varken bort eller misslyckas med att erövra politiska

16

GUSPEGELN

| nr 3 2011

toppuppdrag, enligt en avhandling från Göteborgs universitet. Studien visar att ledamöter med karriärambitioner i regel är yngre personer, ofta från resursstarka hem, som vid invalet i riksdagen är proffspolitiker från Stockholmsområdet. Ledamöter som avser att göra karriär har ett tydligt strategiskt agerande. De arbetar för att odla en profil

genom att betona betydelsen av den egna åsikten, ofta tala vid partiets gruppmöten och gå emot partilinjen. – De som vill göra karriär gömmer sig inte i kulissen och hoppas på att de en dag ska bli upptäckta, förklarar Patrik Öhberg som doktorerar vid statsvetenskapliga institutionen, istället återfinns de på den politiska scenen, med mål att göra intryck.


Foto: Carina Elmäng

Brandmän inga machomän Brandmannayrket har ett starkt varumärke i form av hjältebilder och mansideal. Men för brandmännen är också det vardagliga livet på brandstationen mellan larmen värdefullt. Forskaren Mathias Ericson, doktorerade med en avhandling byggd på intervjuer och observationer på olika brandstationer. – Männen jag träffade var väldigt noga med att påpeka att de inte var särskilt manliga. De menade att de klarade sig bra även om de inte var några muskelberg och att sådana förväntningar egentligen var ganska löjliga. Samtidigt kunde de tycka att det var bra att kunna spela på de bilderna i vissa situationer för att få allmänhetens förtroende. Mathias Ericson beskriver hur männen han följt distanserade sig från yrkets koppling till maskulinitet. Samtidigt var det viktigt för dem att gruppen bestod av enbart män. – Den manliga gemenskapen gav dem en känsla av att få vara för sig själva och umgås på ett oförställt sätt. Om kvinnor skulle anställas befarade de att de inte skulle kunna leva lika nära inpå varandra, säger han.

k Läs avhandlingen här:

http://gupea.ub.gu.se/handle/2077/25388

Alltinget Alltinget är ett underhållande radioprogram för vetgiriga. En panel från Göteborgs universitet och Chalmers svarar på lyssnarnas frågor om allt mellan himmel och jord. Vad händer med ljuset när man släcker lampan? Varifrån kommer uttrycket ”mellan skål och vägg”? Varför äter vi med baksidan på gaffeln? Och hur uppstår geografiska gränser? Alltinget är programmet där du kan få svar på de mest skiftande frågor. I studion sitter sex ledamöter som hör hemma inom olika vetenskapsgrenar – en medicinare, en språkvetare, en historiker, en fysiker, en zoolog och en etnolog. Programledare är Lasse Swahn. Fråga i alltinget Finns det lika många stjärnor i universum som det finns sandkorn i Sahara? undrar Erik Widén i Göteborg. Är påståendet riktigt?

Maria Sundin, astrofysiker: Det här talesättet är väl främst ett sätt att försöka förklara att någonting är väldigt mycket. Det kan ju vara så att universum är oändligt, och då finns det fler stjärnor än sandkorn på jorden. Men i vår galax Vintergatan finns några hundra

miljarder stjärnor. Om vi tänker att vi i en kubikmillimeter får plats med max ett eller några få sandkorn beroende på hur stora de är. I en kubikmeter sandkorn borde man få plats med någon miljard sandkorn. Så jag tänker att 100 kubikmeter sandkorn motsvarar Vintergatans stjärnor. Det är fruktansvärt många redan där. Hur många procent av jordens yta är sand? Kanske någon procent. Så vet vi att jorden har en radie på 6 000 km. Då finns ungefär 100 miljarder kvadratmeter strand, om jag räknar snabbt. Jag kan tänka mig att vi hamnar i 100 miljarder galaxer i den delen av universum vi kan undersöka. Så antalet stjärnor och antalet sandkorn ligger nog inte extremt långt ifrån varandra. Tanken svindlar. Men hur djupt är sandlagret på en strand här i Göteborg, och hur djupt är sandlagret i Sahara? Det bildas nya sandkorn, och det bildas nya stjärnor. Men hur gör vi med sandkornen som ligger på havets botten? De har vi förbisett, vi räknar dem som gyttja.

Sändningstid: Torsdagar 10.03–12.00 i Sveriges Radio P4 Göteborg.

GUSPEGELN

| nr 3 2011

17


Natur Text carina elmäng Foto Johan Wingborg

Han doktorerade på huggormarnas kommunikation, men nu är det mer ovanliga djur som upptar hans vardag, de allra ovanligaste faktiskt. Claes Andrén engagerar sig i djurarterna som riskerar att utrotas, och som fått en fristad på Nordens Ark i norra Bohuslän. firma med film och foto. – Här har jag ansvar för ett bredare fält, med alla olika djurslag – från skalbaggar till tigrar. Det är mitt jobb att se i vilka projekt vi kan göra stor nytta, och skaffa resurser så vi kan jobba med det i fält, säger Claes Andrén.

År 2004 tog Världsnaturunio­

nen IUCN fram globala hotlis­ tor för världens amfibier. – Det blev en väckarklocka inom hela den biologiska värl­ den – Oj! Är det så här illa! – Det såg ut som om vi höll på att tappa hälften av värl­ dens arter av amfibier, många bedömdes redan vara akut hotade. Då kände vi till 6 000 arter av grodor, paddor och salamandrar. En paradox är att vi nu känner till 6 500 arter eftersom många nya arter har upptäckts sedan dess. Det speglar kunskapsläget, säger Claes Andrén. Situationen för många andra ryggradsdjur, som fåglar och däggdjur, är också alarmerande, men det är inte fullt så illa som för amfibierna. Flera djurarter har för­ svunnit, men arter försvinner inte så fort. Det finns kvar små fickor av populationer, men utan livskraft, små fragment som tynar bort. Grunden för Stiftelsen Nordens Arks verksamhet är att förbättra

18

GUSPEGELN

| nr 3 2011

Kärrsköldpaddorna på Nordens Ark är av den europeiska arten. Den fanns i Sverige för 3 000 år sedan, när det var varmare klimat här.

situationen i det vilda för hotade arter. Det görs dels med hjälp av faddrar, bidrag och donationer och dels med ideellt arbete. – Vi försöker hitta spännan­ de och värdefulla projekt som kan göra nytta i naturen, säger Claes Andrén. Han är anställd som profes­ sor i bevarandebiologi vid Göteborgs universitet med placering vid Nordens Ark, dit han kom 2006. Då hade han arbetat i 23 år med främst or­ mar och grodor på Göteborgs universitet och haft en egen

Han är också vetenskaplig ledare och ser till att projekten och utbildningarna håller hög vetenskaplig standard. Nordens Ark har också till uppgift att utveckla kunskap för att rädda utrotningshotade arter, och parken ingår i ett internationellt nätverk om ett tiotal zoologiska parker som fokuserar på artbevarande. I parken finns inte bara vilda djur, utan även en stor bond­ gård med gamla lantraser som är på väg att utrotas. Några exempel är Linderödssvin, Blekingeanka och Gammal­ svensk dvärghöna. När inaveln blir för stor hos en population kan den få allvarliga problem och i värsta fall då dö ut. Något som oroar


Den lilla grodan i Claes Andréns hand är en vietnamesisk mossgroda, som han har plockat ut ur terrariet. Genast är barn där och tittar intresserat och Claes Andrén börjar ett pedagogiskt samtal med dem.

Claes Andrén är hur vargen ska kunna klara sig kvar i Sverige. – Här diskuterar vi en popu­ lation på 200–250 individer. Men när det gäller varg finns inte bara en biologisk utan också en social aspekt, säger han. I en grupp där bara två individer av tio, alfaparet, fortplantar sig, behöver man dela siffran med fem. Då har vi plötsligt bara en ”effektiv populationsstorlek” om 40 vargar i vårt biologiska mate­ rial. Med hänsyn till detta krävs en total population med visst genutbyte om cirka 3 000 djur i området Norge-Sverige-Fin­

land och delar av Ryssland till­ sammans. Annars kan vi inte vidmakthålla en långsiktigt hållbar genetisk population. Han berättar om Finland

som exempel. Där fanns 300 vargungar för 7–8 år sedan. – Nu har hela den finska vargstammen minskat kraf­ tigt och det finns risk att de tappar vargen. Samtidigt har Ryssland hård jakt nu. Men i många länder där det finns betydligt många fler vargar, som i Litauen, Rumänien och Ryssland, finns inte alls det här varghatet som vi har i Sverige.

»De som inte vill ha varg är en högljudd grupp.« Har vi en tvingande lagstift­ ning genom Habitatdirektivet (som kräver att vi ska ha en långsiktigt hållbar population av varg) så får vi alla ”gilla läget”, vilket kan vara ett problem om det finns en helt annan åsikt bland vissa intressegrupper, fortsätter Claes Anrén. – Men undersökningar visar att de som inte vill ha varg i Sverige inte är någon majo­ ritet, utan en högljudd grupp som hörs. Nyligen var Claes Andrén

GUSPEGELN

| nr 3 2011

19


Amurtigrar Nordens Ark driver i samarbete med Världsnaturfonden ett treårigt projekt med stöd från Postkodlotteriet för att rädda amurtigern i det nordligaste tigerreservatet i Amurdalen i ryska Fjärran östern. – Vi ska samarbeta med ursprungsbefolkningen och utbilda och utrusta patruller som ska förhindra tjuvjakt. Dessutom ska vi bygga ett centrum där man kan presentera ursprungsbefolkningens kultur. Genom att bygga upp en ansvarsfull ekoturism där lokalbefolkningen fungerar som guider skapas en långsiktig inkomst och arbetstillfällen för människorna i området. Det jaktbara viltet måste förvaltas klokt så att det räcker både till ursprungsbefolkningen och tigrarna, säger professor Claes Andrén.

20

GUSPEGELN

| nr 3 2011


GUSPEGELN

| nr 3 2011

21


Amurleoparden Det finns bara 30–40 individer i naturen, plus cirka 130 i djurparker. – Amurleoparden är ett tufft och aggressivt djur, inget djur du kan hantera enkelt. Eventuellt kan våra framtida ungar här bytas ut mot vilda ungar för att dämpa inavel och inte tappa genetisk variation över tid. Kortsiktigt måste vi arbeta mot inaveln. Det håller vi på med nu. Nordens Ark arbetar för att få så mycket kunskap som möjligt om hur man kan och bör hantera djuren. Emma Nygren är rovdjursskötare och arbetar med klickerträning för att underlätta skötseln i hägnet. Bara hon närmar sig hängnen blir leoparderna påtagligt lugnare. – Träningen gör vi inte för att leoparderna ska visa upp några konster, utan för att vi vill försöka tvinga dem att dämpa sin stress, för att slippa söva dem. De behöver kanske kunna transporteras, man behöver titta på deras tassar så de inte är skadade, säger Claes Andrén. Skötaren Emma Nygren berättar hur leoparderna tidigare blev så stressade att de kunde skada sig när hon kom med mat till dem. Tack vare träningen ligger de nu still och äter lugnt när hon räcker dem köttbitar genom gallret. Med hjälp av en klicker får hon dem att gå in i en transportbur, gå upp på en våg, visa upp sin mage eller sina tassar. Emma Nygren har även tränat parkens tigrar till viss grad med klicker, även om de är mer ointresserade av träningen. (Klickerträning är ett numera vanligt sätt att träna hundar på. En klicker är en plastdosa med en metallflärp som avger ett "klick" när man trycker på den. Samtidigt förstärker man klicket med en belöning, med något djuret tycker är gott.)

i Sri Lanka och tittade på ett havssköldpaddsprojekt. – Man kan aldrig få ett beva­ randeprojekt att lyckas om man inte tar hänsyn till lokalbefolk­ ningen. Man måste se till att djuren är mer värda levande än döda för dem. Ansvarsfull ekoturism är en väg att gå. Ett konkret hot för sköld­ paddorna är att många stränder som var onåbara under inbör­ deskriget är intressanta för turister, nu när kriget är slut. – Då gäller det för natur­ 22

GUSPEGELN

| nr 3 2011

vårdsorganisationer att hinna först, för att i så stor omfatt­ ning som möjligt kunna rädda äggläggningsplatser för de olika arterna av havssköldpad­ dor som utnyttjar Sri Lankas sandiga stränder. Ofta är det en hel miljö som behöver bevaras. Ett exempel på det är den vitryggiga hack­ spetten. – Det är en art vi har jobbat med väldigt mycket. Vi har varje år lärt oss mer om hur vi ska hålla den och få den

att producera ungar. Arten behöver 100–150 hektar skog, som är dominerad av lövträd och med mycket död ved, där den kan hitta tillräckligt med insekter som utgör dess föda. Det är svårt att få fram. Man behöver avsätta stora naturre­ servat med skog, men det blir ofta konflikter med ekono­ miska intressen. Problemet är dessutom att man behöver få fram gammal skog så att insektsfloran blir rätt.


Rovdjursskötaren Emma Nygren matar amurleoparderna med hjälp av en pincett genom stängslet.

– Därför forskar vi på och ut­ vecklar metoder för att få unga träd att bli ”gamla fort”. Under de senaste 15 åren har Nordens Ark återinplante­ rat 70 vitryggiga hackspettar i Sverige. Nordens Ark härbärgerar inte bara utrotningshotade djur. De håller också en del djur för att kunna visa upp och på ett pedagogiskt sätt berätta om hur naturen fungerar. Så är fallet med en av världens största paddor som finns i ett terrarium: agapaddan. Det är en invasiv art som importe­ rades till Australien 1935 för att kontrollera skadedjur på sockerrörsodlingar. – Agapaddan har vi här för storytelling, för att kunna berätta om vilka skador en art kan innebära när den har ham­ nat på fel ställe. Hur de kan slå sönder ett helt ekosystem. I Sverige har vi på senare år får fått vänja oss vid att leva med mördarsniglar, kamma­ neter och japanska ostron som

inte tillhör vår naturliga fauna och som kan ställa till stora problem i sin nya miljö. Claes Andrén sitter i led­ ningsgruppen för Stiftelsen Nordens Ark och ska skaffa pengar för att kunna utveckla nya projekt och följa de beva­ randeprojekt som redan finns. Det har aldrig funnits fasta pengar eller offentliga stöd till driften, utan det är ett ständigt sökande av pengar. – Vi behöver ett mer fast driftstöd. Vi bygger ju upp faciliteter här, säger han. Idag finns över 200 åtgärds­ program i Sverige för bevaran­ de av arter och Nordens Ark är en del av ett tiotal av Natur­ vårdsverkets åtgärdsprogram. En stor och viktig del av Nordens Ark är också den pe­ dagogiska verksamheten. Här finns allt från täta samarbeten med flera universitet, forskar­ skola, delar av universitetsut­ bildningar, gymnasiekurser och sommarläger för ung­ domar. Nu under hösten har

just förskolan Djur och skur startat i lantgårdens lokaler. – De riktigt små barnen ska få i sig värdet av naturen redan med modersmjölken. Förhoppningsvis ska de bli fascinerade av, och inte vara rädda för naturen. Det här är ju ett fantastiskt ställe med det naturarv vi förvaltar.  Webbplats: www.nordensark.se

Vietnamesisk mossgroda som bor på Nordens Ark.

GUSPEGELN

| nr 3 2011

23


Ekonomi Text mattias hagberg Foto Johan Wingborg

Latteekonomi styr våra städer

Vem äger staden? Den frågan har sysselsatt sociologen och urbanforskaren Catharina Thörn under mer än ett decennium. GUSpegeln träffade henne för ett samtal om makt, utanförskap och motstånd. judet från espressomaskinen dränker

eftersom stället lockar ”rätt” människor. Men det för ett ögonblick Catharina Thörns röst. slutar inte där, och det är detta som är det intres­ Hon böjer sig lite framåt över kafébor­ santa: lattebaren ger också fastigheten ett ökat värde eftersom den rymmer den trendiga latte­ det för att överrösta det skarpa vinande baren med de trendiga människorna. Det betyder ljudet. alltså att lattebaren och dess gäster är producenter – Den tyske konstnären Christoph Schäfer, som jobbar mycket med den mo­ av fastighetskapital. Det här resonemanget, säger Chatarina Thörn, derna urbaniteten, brukar säga att något hände den dagen vi började gå runt med en ”latte” i handen på kan sedan utvidgas till hela gator, stadsdelar och städer. Med ”rätt” människor, stan. Vi blev lite som skåde­ ”rätt” affärer och ”rätt” res­ spelare på en scen. Det är näs­ Lattebaren är en scen, tauranger på plats skapas en tan som om vi själva började aura och en atmosfär som ökar iscensätta föreställningen om och med rätt människor värdet på allt från enskilda hur ett modernt och trendrik­ på plats skapas ett värde fastig­heter till hela stadsdelar tigt stadsliv ska se ut. för kaféägaren. och städer. – Om städer förr var centra Chatarina Thörn har för produktion är de idag centra precis återvänt från en resa för konsumtion. Därmed har till Hamburg, en resa som staden, eller stadsdelen, i sig blivit central. Det gäl­ delvis präglats av Christoph Schäfers tankar om den stadsomvandling som just nu pågår i Hamburg, ler att locka till sig konsumenter, investerare och kapital. och som han sammanfattat i boken The City is our Resultatet, menar Catharina Thörn, är ett sam­ Factory. hälle där alla kommuner, stadsdelar och fastighets­ – Christoph Schäfer menar att staden i sig är den nya fabriken där den så kallade kreativa klassen kan ägare tävlar om att vara ”trevligast”, ”chicast” och ses som skapare av mervärde genom sin blotta när­ ”trendigast”. varo och sin konsumtion, säger hon och fortsätter: – Den här ”lattebaren” som vi sitter på just nu Men, kan man fråga sig, vad är problemet med är ett bra exempel. Låt säga att några trendriktiga detta? Är det inte bra om städer tävlar om att vara reklamare eller konstnärer brukar komma hit och trevliga? Är det inte naturligt att vissa stadsdelar dricka kaffe. Det ger ägaren till kaféet en del pengar, framstår som mer intressanta än andra? Är det fel men det skapar också symboliskt kapital. Latteba­ att gå på stan och dricka ”latte”? ren är inte bara en lattebar utan också en scen, och – Jo, säger Catahrina Thörn, om man nöjer sig med ”rätt” människor på plats skapas ett värde med att sitta på lattebaren och sörpla kaffe är det för kaféägaren. Han eller hon kan ta mer betalt svårt att se några problem med utvecklingen. Men

»

«

24

GUSPEGELN

| nr 3 2011


Vårt stadsrum spaltas upp, friktionen försvinner och städerna blir tråkigare, menar Catharina Thörn.

GUSPEGELN

| nr 3 2011

25


om man bara tänker efter lite grann inser man snabbt att de senaste decenniernas utveckling har en hel del baksidor. Återigen kan kaféet vi sitter på fungera som exempel. – Föreställ dig nu att ett gäng tanter börjar komma hit varje dag och att de trendiga reklamar­ na samtidigt tröttnar på att gå hit. Plötsligt har den ”rätta” atmosfären försvunnit, och med den värdet på hela fastigheten.

folk på, om blickar, miner, sättet man klär sig på och om hur man förväntas bete sig, men också om sådana saker som hur mycket det kostar att köpa till exempel en kaffe. I det andra fallet handlar det om ökad övervakning, det vill säga fler ordnings­ vakter eller om offentliga platser som privatiseras och görs otillgängliga för vissa människor.

Därmed skapas ett ”rent” och homogent stads­ rum, fritt från friktion och överraskande möten. – För mig är städer intressanta eftersom de är Problemet med hela ”latteekonomin” är att den förtätade och tvingar människor från olika delar bygger på fiktiva värden som kan försvinna lika av samhället att mötas. Men det där håller på att snabbt som de skapas. Det blir helt enkelt en sorts försvinna. Vårt stadsrum spaltas upp, friktionen spekulation i symboliskt kapital. försvinner och städerna blir tråkigare, åtminstone – Det riktigt obehagliga är att detta inte bara gäl­ i centrum. ler för enskilda fastighetsägare, som vill öka värdet Catharina Thörns intresse för städer och denna på sina fastigheter genom att marknadsföra dem typ av exkludering föddes under hennes arbete som trendiga, utan för hela städer och hela kom­ med en avhandling om hemlösa kvinnor i början av muner. Under de senaste två decennierna har vi nollnolltalet. sett hur alltfler städer satsar allt större summor på – Jag mötte kvinnor som beskrev Göteborg på ett marknadsföring och på olika varumärkesstrategier. helt annat sätt än många andra skulle ha gjort. Det Kommunpolitiker över hela världen har börjat se är en vanlig uppfattning att Göteborg är en öppen på sina städer som företag som ska marknadsföras och välkomnande stad. Men de här kvinnorna såg istället en stad med porttelefoner och säkerhets­ så att de lockar turister, studenter och kapital. Och vakter som stänger ute massor av människor. Jag då går någonting förlorat. började undra vem staden egentligen är till för? Enligt Catharina Thörn är det här en strategi som framför allt riktar in sig på kapitalstarka grup­ Vem som har rätt till staden? per och som nästan uteslutande färgas av ideal och Sedan avhandlingen blev klar 2004 är det just den typen av frågor som syssel­ föreställningar hos den vita satt henne. I dag jobbar hon på övre medelklassen. institutionen för kulturveten­ – Tittar man på hur Det betyder att man fastighetsbolag och kom­ skaper vid Göteborgs univer­ aktivt arbetar för att muner bygger och på hur de sitet och håller bland annat på marknadsför sig, så ser man med ett projekt om hur Göte­ utestänga en massa att de nästan uteslutande borgs och Stockholms inner­ ­människor. vänder sig till just denna städer har omvandlats under del av samhället. Det är som de senaste åren. Dessutom är om ingen annan räknas. Det hon en flitig debattör som gärna betyder att man aktivt arbetar för att utestänga en deltar i den offentliga debatten om stadsutveckling. massa människor. Man bygger en stad för ett fåtal Hon är inte rädd för att samtidigt vara aktivist och eftersom man bara ser till de kortsiktiga ekono­ forskare. miska vinsterna. – Den väg som samhället har slagit in på är farlig. Samhället blir allt mer segregerat, allt mer exklu­ Lattebaren igen. För att undvika att förlora vär­ derande. Många känner sig inte välkomna. Alla det på kaféet gäller det att behålla de kapitalstarka de upplopp och anlagda bränder vi sett de senaste reklamarna och hålla borta ”tanterna”. Eller med åren är ett utslag av detta. Och vad satsar politiker­ andra ord, det gäller att exkludera alla dem som na på, jo, ikonbyggnader som ska locka fler turister inte tillför symboliskt kapital till kaféet och fastig­ till staden, som om fler turister skulle lösa svåra heten. Av samma anledning blir stadsdelar och hela sociala problem. städer allt mer exkluderande, allt mer segregerade. Personligen hoppas hon på en motrörelse, på – Utestängningen kan gå till på många olika sätt. protester mot utvecklingen. Något som hon såg Man kan tala om en ”mjuk” och en ”hård”. I det växa i Hamburg. första fallet handlar det om sättet man behandlar – Där har utvecklingen gått så långt att vissa

»

«

26

GUSPEGELN

| nr 3 2011


»Och vad satsar politikerna på, jo, ikonbyggnader som ska locka fler turister till staden.« . delar av medelklassen känner sig drabbade. De har inte längre råd att bo och handla där de vill. De börjar helt enkelt känna sig utestängda, precis på samma sätt som en massa andra mindre röststarka människor gjort länge. Tyvärr verkar det som om medelklassen måste drabbas innan den här typen av protester får något genomslag. – Vad vi behöver är ett nytt perspektiv på stads­ utveckling. Hela föreställningen att städer och stadsdelar tävlar med varandra är fel. Vi kan inte bygga ett hållbart samhälle på idén att någon måste vinna och någon måste förlora. Städer och samhäl­ len kan komplettera varandra, det är en betydligt naturligare inställning. Det räcker inte att titta på de ekonomiska intressena. Ett samhälle är mer än ekonomi. Samtidigt som städer och kommuner över hela världen har blivit mer utestängande, mer segregerande, är många politiker måna om att lyfta in ”vanliga” medborgare i olika projekt kring stadsutveckling. Själv deltog Catharina Thörn för några år sedan i ett medborgarprojekt initierat av Göteborgs kommun kring utvecklingen av Södra älvstranden.

– Politikernas intentioner var säkert goda, de ville få trevliga förslag på hur området kunde gestaltas, men den grupp jag ingick i valde istäl­ let att lyfta segregationen och hur planeringen av centrala stan kunde bidra till att lösa den sociala uppspaltningen i Göteborg. Vi föreslog att älvstran­ den delvis skulle bebyggas med billiga hyresrät­ ter där boende i förorten skulle få förtur. Det var politikerna inte beredda på. Dessutom var de redan bakbundna av en ekonomisk logik. Södra älvstran­ den skulle byggas i partnerskap med privata fastig­ hetsbolag och då fanns det givetvis inget utrymme för billiga hyresrätter. Det mesta var med andra ord redan uppgjort när medborgarna kom in i processen. Och så ser det, enligt Catharina Thörn, ut i de flesta städer. Poli­ tikerna har lämnat ifrån sig initiativet till domine­ rande ekonomiska intressen. – Ett stort byggbolag är aldrig intresserat av att lösa sociala problem. Det vill i första hand tjäna pengar. Men mitt intryck är att allt fler upptäcker problemen med den här modellen och att vi i fram­ tiden förhoppningsvis kommer att se alternativ. 

GUSPEGELN

| nr 3 2011

27


Pedagogik Text Eva Lundgren Foto Carina Elmäng

Lärande dataspel

är för tråkiga

Om skolbarn ska kunna lära sig matte och engelska med hjälp av dataspel måste spelen vara både pedagogiska och roliga. Det är en kombination som ganska få spel klarar idag. Tänk om tråkiga repeti­ tionsövningar i exempelvis matematik, grammatik och geografi kunde ersättas med spännande äventyr på datorn där eleverna lär sig utan att egentligen tänka på det! Det är något som Wolmet Barendregt, lektor vid in­ stitutionen för tillämpad IT, forskar om. Hon konstaterar att roliga dataspel är jättebra läromedel – när det fungerar. Problemet är bara att de så sällan gör det. – De flesta spel jag under­ sökt är varken särskilt peda­ gogiska eller nyskapande. De övar matte eller stavning på ett sätt som barnen lika gärna kan göra på traditionellt vis. I vissa fall krånglar de till och med till övningarna så att de tar längre tid än nödvändigt. De pedagogiska spelen är oftast också ganska tråkiga. – För en elev kan det kanske vara roligt att få spela dataspel i skolan som omväxling till allt annat skolarbete. Men de pedagogiska spelen har

28

GUSPEGELN

| nr 3 2011

Wolmet Barendregt, vid institutionen för tillämpad IT, tycker att de flesta pedagogiska dataspel är ­för traditionella.

sällan något att komma med i jämförelse med den uppsjö av kommersiella, spännande spel som marknaden sväm­ mar över av och som eleverna förstås ägnar sig åt på fritiden. Ett skäl till att pedagogiska spel sällan är särskilt roliga är att det är så svårt att tänka helt nytt, påpekar Wolmet Barend­ regt. – De personer som utvecklar spelen har i de flesta fall själva gått i traditionella skolor. De har därför en viss uppfattning om hur skolan ska vara som

bygger på gammal vanlig kate­ derundervisning. Att göra da­ taspel på ett helt annorlunda och revolutionerande sätt är alltså inte så lätt. Ändå skulle ju datorn kunna användas ex­ empelvis för att undersöka så­ dant som är farligt eller svårt att genomföra i den vanliga undervisningen. Hur känns det exempelvis att komma till Sverige utan att kunna ett ord svenska? Det skulle man kunna skapa ett spännande dataspel kring där barnen hamnar i en exotisk värld och måste kommunicera utan att förstå invånarnas språk. En annan svårighet, som inte bara gäller spel utan alla läromedel, är att få eleverna att lära för livet och inte bara för skolan. – Inom pedagogiken an­ vänds begreppet ”transfer”, förklarar Wolmet Barendregt. Det handlar om att eleverna kanske mycket väl lärt sig pro­ centräkning i skolan men ändå inte förstår vad det innebär att en affär har 25 procents rea.


Förhoppningarna är stora på att dataspel ska kunna fungera som läromedel i skolan. Men än så länge verkar spel snarare krångla till än underlätta för eleverna.

Att kunna lösa uppgifter i en skolsituation måste inte be­ tyda att man kan överföra kun­ skaperna till världen utanför. Det är den här typen av problem Wolmet Barendregt undersöker, dels genom att själv medverka vid utform­ ningen av pedagogiska spel, dels genom att utvärdera andra spel. Tillsammans med kollegor vid Göteborgs universitet och Högskolan i Kristianstad, samt i samarbete med spelföretaget Image&Form, har hon tagit fram ett spel som kallas Fingu. Det vänder sig till 4–8-åringar som för att kunna spela måste ha en iPad. När äpplen, päron eller jordgubbar poppar upp gäller det att trycka rätt antal fingrar på skärmen. Det hand­ lar om att öva ”subitizing”,

»De har därför en uppfattning om hur skolan ska vara som bygger på gammal vanlig katederundervisning.« vilket betyder att man utan att räkna kan se att två päron och ett äpple blir tre frukter. Det gäller att få en förkropps­ ligad taluppfattning och att öva summor upp till 10 för att senare klara lite svårare matte. – Det som jag hoppas är ro­ ligt med spelet är att man ska använda fingrarna direkt på skärmen. Barn tycker ju ofta om att använda kroppen. Hur spelet fungerar ska projektet undersöka i höst bland barn i förskolan och i särskolan. – Det är roligt att arbeta

med mindre barn men också ganska svårt eftersom de inte är så bra på att förklara vad de tycker. Alltså gäller det att sitta bredvid och se på hur de gör. För att få dem att ändå börja prata om spelen har jag, tillsammans med en speltera­ peut, utvecklat särskilda kort som de kan välja för att be­ skriva sina intryck. Om spelet exempelvis verkar långsamt kanske barnet väljer ett kort med en snigel på, verkar spelet barnsligt kan de peka på kortet med bebisen. Ett spel som Wolmet Ba­ rendregt utvärderat är Hello You som övar engelska med 8–12-åringar. Spelet vann nyligen New Media Award i Nederländerna. – Det jag ville veta var vilken betydelse omvärlden har för

GUSPEGELN

| nr 3 2011

29


»Men när jag undervisar lärarstudenter stöter jag ibland på föreställningen att det ska vara kämpigt att gå i skolan, annars är det inte på allvar.«

Fingu är ett spel där barn lär sig addera upp till 10.

Barnen i den helt fria skolan hur spelet fungerar. Därför ägnade sig dock åt annat. jämförde jag elever i tre olika holländska skolor: en vanlig skola med i huvudsak lärar­ Ett annat projekt som ledd undervisning, en skola en av Wolmet Barendregts där elever och lärare bestäm­ masterstudenter är engagerad mer tillsammans samt en i, handlar om att lära sig det ja­ speciell sorts skola som kallas panska teckensystemet Kanji Iederwijs, som utgår från med hjälp av animationer. tanken att alla barn är visa och Spelet har bland annat testats själva kan avgöra vad de ska på amerikanska studenter i göra, utan lärarens ledning. Japan. Resultaten blev väldigt Hur ser då lärarna på att olika. använda dataspel som läro– Trots att jag hade förkla­ medel? rat att eleverna fick spela så – De förskolelärare jag mycket de ville, även hemma, pratat med är oftast väldigt verkade barnen i den tradi­ positiva. Men ett problem är tionella skolan inte riktigt ha att de inte har tillräckligt med uppfattat det, berättar Wolmet datorer till alla barn. Men när Barendregt. För dem var skill­ jag undervisar lärarstudenter naden mellan skola och hem stöter jag ibland på föreställ­ helt enkelt så stor att det inte ningen att det ska vara käm­ föll dem in att de kunde syssla pigt att gå i skolan, annars är med Hello You på fritiden det inte på allvar. Själv känner också. För barnen där elever jag mig lite kluven: å ena sidan och lärare samarbetade var det tycker jag att eleverna själv­ däremot ingenting konstigt att klart ska lära sig på det sätt spela spelet också på fritiden. som är roligast. Men samtidigt 30

GUSPEGELN

| nr 3 2011

är det nog en viktig lärdom att förstå att också tråkiga saker måste göras ibland, allt kan inte vara roligt. Hur vanliga kommer då dataspel att vara i framtidens skola? – Det finns en skola i New York som kallas Quest to Learn som helt bygger på lärande genom dataspel där eleverna utvecklas mot svårare och svårare uppgifter. Det försöket kommer att bli intressant att följa. Men per­ sonligen tror jag faktiskt inte att dataspel kommer att ha jät­ testor betydelse när det gäller vanlig undervisning om exem­ pelvis multiplikationstabellen eller engelska glosor. Däremot kan datorer vara viktiga för att skapa ett intresse: exempelvis skulle man kunna lära sig sin stads historia genom att gå runt i den och orientera sig via mobilen. Med hjälp av datorer kan eleverna också lära sig samarbete och öva nya sorters kreativitet. Kanske kan det omvända också hända, att skolan börjar värdesätta andra kunskaper än de traditionella. För visst är det viktigt att läsa böcker. Men att kunna ta till sig information via nätet, som de flesta ungdomar gör idag, är också en betydelsefull förmå­ ga som kanske borde värdesät­ tas mer. 

Fakta | CoDAC Projektet CoDAC är ett samarbete mellan Göteborgs universitet och Högskolan i Kristianstad och är finansierat av Vetenskapsrådet. Projektledare är Ingemar Holgersson från Högskolan i Kristianstad. Från Göteborgs universitet medverkar dessutom Berner Lindström, Jonas Emanuelsson och Wolmet Barendregt, från Högskolan i Kristianstad medverkar Torgny Ottosson. Vill du testa mattespelet Fingu? Gå in på www.gu.se/fingu för information. Spelet går att ladda ned gratis från App Store. Sök på Fingu.


ERA T RyGG hET

PENG ET S STIN AR OP G

P P LIVA SPUSPA NOR SLET GE

fÄLL A LEdAKOh O RSKA LIST P

ER

NAd

RSKI LL

M håLLATG bARh ENU

AIdS ONL AL

ETUN

IONE

PERS

N

öR

yGGh hjÄ ET R T f ENTR EPRE EL N

ITRNTE

öPPN

A fö

RELÄ

SNIN

GAR

föR A

ULÄR

LLA I

NO

VETE

NTRE SSEN

Höstens populärvetenskapliga program är här!

KVIN

KULT U

SOVj

PROG RAM POP

OKTO

NSKA

bER

TILL

PLIG

dEcE

MbE

Välkommen att ta del av all den forskning och utbildning som finns inom universitetet med forskare, lärare och studenter på Göteborgs universitet. Öppet för alla och nästan allt är gratis. Det populärvetenskapliga programmet för hösten 2011 är fyllt med över hundra föreläsningar, seminarier och debatter som berättar om den senaste forskningen. Bland annat kan du lära dig mer om Alzheimer, om sociala medier och lärande, om bröd och skådespel i antikens Rom och om mat som ger dig bättre tänder. Programmet innehåller också konserter på Högskolan för Scen och Musik, utställningar på Galleri Rotor och Öppet hus på HDK – Högskolan för design och konsthantverk, Konsthögskolan Valand och Högskolan för fotografi.

Beställ hela programmet på telefon: 031-786 00 00 eller webb: www.gu.se/popularvetenskap_arrangemang

T

R 201 1


Kuriosa Text Eva Lundgren Foto Johan Wingborg

Skräplitteratur,

tyckte kyrkan

Riddarhistorier, kärleksäventyr och öster­ländska legender – visst låter det spännande? Det tyckte människor för 500 år sedan också. Men dåtidens berättelser var ofta skrivna på ett bakvänt sätt där det överraskande slutet kunde avslöjas redan i titeln. För att förstå varför det var så gäller det att sätta sig i ett helt annat sätt att läsa, ­menar littera­turvetaren Rikard Wingård. De så kallade folkböckerna, som var populära från slutet av 1400-talet ända långt in på 1800-talet, kan liknas vid forna tiders kiosklitteratur, förklarar Rikard Wingård, forskare vid institutionen för litteratur, idéhistoria och religion. – Själva begreppet ”folkbok” uppstod först under roman­ tiken då allt som förmodades uttrycka nationens karaktär eller folksjäl blev populärt. Men egentligen handlar det inte alls om folklig konst utan om en ganska brokig samling skrönor, helgonlegender, kärleksäventyr och liknande med ursprung i medeltida versepos eller kanske rentav i österländska sagor. Dessa böcker trycktes till att börja med i praktfulla exemplar och köptes av människor i de högre samhällsskikten. Men med en växande bokhandel på 1500-talet började böck­ erna produceras allt billigare, till slut som enkla häften på

32

GUSPEGELN

| nr 3 2011

dåligt papper. De kom att bli sin tids pocketböcker som trycktes i väldiga upplagor. I Sverige spreds översättningar från kontinenten och efter­ som läskunnigheten redan på 1600-talet var ovanligt hög här, kunde även fattigt folk få glädje av dem. Folkböckerna bestod ofta av en mängd småhistorier, sam­ manfogade av en ramberät­ telse, som i Tusen och en natt. Berättelsen Sju vise mästare handlar exempelvis om en elak kejsarinna som genom att be­ rätta olika historier försöker få sin styvson avrättad. Prinsen räddas dock ideligen av sju vise män, som också använder berättelser för att om och omi­ gen motbevisa kejsarinnan. – Vi är ju vana vid böcker skrivna ungefär som en deckare: vad det hela går ut på, exempelvis vem mördaren är, avslöjas först på sista sidan. Folkböckerna däremot är för­ fattade på motsatt sätt. Redan

i början, ofta till och med i en oändligt lång titel, beskrivs höjdpunkterna i berättelsen. Läsaren hålls alltså inte på halster och behöver inte oroa sig för hur det ska gå. Redan av samtiden uppfat­ tades folkböckerna som dålig litteratur. Inte minst kyrkan ansåg att berättelserna dels var omoraliska, dels passiviserande. – Det var fel både på böck­ erna och på läsarna, förklarar Rikard Wingård. En bra berät­ telse skulle vara skriven på ett varierat språk, ha en ordentlig början och sedan utvecklas på ett sätt som håller spänningen uppe. Först på slutet ska läsa­ ren få veta hur det går. Att folkböckerna mest uppfattades som skräp har inneburit att de inte intres­ serat litteraturvetarna särskilt mycket. Och att de dessutom är svåra att få tag på, eftersom de sällan nämns i bouppteck­ ningar och inte ansetts värda att spara på bibliotek, har varit


Läskunnigheten var redan på 1600-talet ovanligt hög här. ytterligare skäl att nonchalera dem. – Ändå tycker jag att det är intressant att försöka förstå den andra sidan av saken, eftersom dessa böcker trots allt var väldigt populära under flera hundra år, för att vid slu­ tet av 1800-talet plötsligt bara försvinna. De som läste de här böckerna måste trots allt tyckt att de var bra. Varför? Enligt Rikard Wingård

handlade det om en oväntad kulturkrock. På ena sidan fanns den skriftliga, kristna kulturen som företräddes av etablissemanget med kyrkan i spetsen. På andra sidan stod en mer folklig kultur, som trots mer än tusen år av kris­ tendom, fortfarande präglades av folktro och gammal muntlig tradition. – Det som utmärker dessa olika kulturer är deras skilda sätt att hantera vad som ibland kallas historiens fasa: det faktum att vi bara lever en liten stund på jorden och se­ dan dör. Den kristna kulturen hanterar detta genom en linjär tidsuppfattning. Man föds, lever sitt liv efter bästa för­ måga och så småningom, vid vår individuella död eller vid jordens undergång, kommer Jesu uppståndelse. Då blir allt förklarat och försonat och de goda kommer att skiljas från de onda. Ett äldre förhållningssätt är att uppleva tiden som cirkulär. Händelser i livet upprepas ungefär som årstidens väx­ lingar. På så sätt blir döden aldrig slutgiltig. Något kom­ mande paradis finns inte utan istället en mytisk värld, som

står utanför tiden, som var och en kan uppleva genom rituella handlingar och berättelser. – Inom den muntliga kul­ turen blir det inte intressant att lista ut vem mördaren är, för det vet alla redan, påpekar Rikard Wingård. Istället gäller det att engagera lyssnarna på andra sätt, få dem att känna igen sig och leva sig in i berät­ telsen. Därför är muntliga berättelser fulla av schabloner och fasta konstruktioner: prin­ sessan är fantastiskt skön men om det betyder att hon är lång eller kort, mörk eller blond, får åhörarna själva föreställa sig. Men just denna medvetna vaghet blir, i en skriftlig kultur, detsamma som dålig stil. Det så kallade expansiva sättet att läsa, som blivit det självklara i vår kultur, innebär att varje text har en mening som läsaren kan grubbla över och som blir avslöjad i slutet. Det assimilativa sättet, där textens innebörd är uppenbar redan från början, betyder istället att läsarna förflyttas till icke-tiden där de själva blir en del av berättelsen. – Vi som lever i en skriftlig kultur är vana vid att kunna vrida och vända på olika texter och fundera över vad de egent­ ligen handlar om, förklarar Ri­ kard Wingård. Skriften skapar en medvetenhet om ord och mening som inte är möjlig när språket bara är talat. Det gör att man lätt får uppfattningen att muntliga berättelser är primitiva. Men den muntliga kulturen ställer andra krav, som förmåga att kunna assi­ milera en berättelse med egna erfarenheter. Det är ett sätt att läsa som vi glömt bort. 

Litteraturvetaren Rikard Wingård har studerat böcker från 1600-talet. Han har dessutom ett eget gammaldags tryckeri.

Avhandling Rikard Wingårds avhandling heter Att sluta från början. Tidigmodern läsning och folkbokens receptionsestetik Exempel på titel på en folkbok från 1689: Een Skön och Lustig Historia, Om fyra Kiöpmän som reste vthi fremmande land, och kommo till Gäst en gång vthi ett Härberge, och ibland annan lustigheet begynte the at Skiämta något om sina Hustrur som the hwar tvhi sin Stadh hemma hade, och der igenom blef emellan twänne vtfäst Wadh, Hwarföre den som besweken blef, wille låta Lijfwet affhända sin egen Hustru, Men bleff dock vnderligen bewarat, och vnkom honom owiterligen vthi främmande Land, där hon bekände sigh wara Mansperson, och kom till stoor ähra och myndigheet at hon bleff en Förste och Regent öfwer et Konungarijke, och fick omsider sin oförrätt hämna låta, och kom til sin Man igen med frögdh och glädie.

GUSPEGELN

| nr 3 2011

33


Foto: Martin Simonis

Dokusåpor påverkar ungas alkoholvanor Medieföretagen riktar mer och mer in sig mot ungdomar med tv-program som innehåller våld, alkohol och droger. Ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt, där forskare från Göteborgs universitet samarbetar med brittiska kollegor, sätter nu fokus på hur samhället och andra aktörer ska reagera på kopplingen mellan ungas mediekonsumtion och användandet av alkohol. – Sambandet mellan att titta på program som visar alkohol, till exempel realityserier på tv, och ett ökat drickande bland ungdomar är välbelagt. Men det har inte forskats så mycket om vad man kan göra åt det, säger Christian Munthe, professor i praktisk filosofi som leder den svenska delen av projektet. Forskningsprojektet heter Alcopop TV Culture och finansieras av EU-kommissionen. Det undersöker relationer mellan ungas (13–25 år) alkoholkonsumtion och deras medievanor. En annan grundfråga som forskarna söker svaret på är hur ansvaret för ett ökat drickande bland ungdomar ska fördelas mellan olika parter, såsom myndigheter, mediebolag, företag i

34

GUSPEGELN

| nr 3 2011

alkoholbranschen, familjer och ungdomarna själva. – Vår hypotes är att man måste utgå från en idé om ett delat ansvar. Ett stort moraliskt ansvar faller på medieföretagen, men det är staten som avgör hur lättillgänglig alkoholen är. Familjen har också ett visst ansvar och ungdomarna själva någon form av egenansvar. Slutmålet för projektet är att ta fram ett förslag till policy om delat ansvar som ska gälla i hela Europa. Men svårigheterna är många. Den snabba utvecklingen av det globala medielandskapet (internet, sociala medier, satellittv, spelindustrin) innebär till exempel att verktyg som censur, åldersgränser och sändningstider blir allt svårare att tillämpa. Ett annat problem är att det ofta blir ett von oben-perspektiv när man diskuterar vad man ska göra. Hur ungdomarna själva ser på saken kommer inte fram alls. Som en del i projektet genomförs därför en serie ungdomspaneler, där forskarna samlar en större grupp unga i olika skolor och föreningar för att få deras synpunkter kring informations- och kunskapsinsatser om

alkohol och hur de ser på relationen mellan medie- och alkoholkonsumtion. – Det är tydligt att ungdomarna upplever sig förminskade och hunsade av till exempel organisationer som informerar om alkohol, som de uppfattar som mästrande. Bland annat därför har vi en gruppsida på Facebook där vi delar med oss av nya forskningsrapporter, nyheter och debatter. Vi hoppas att den kommer att användas av ungdomar så att de kan få information och dela med sig av sina åsikter där, säger Christian Munthe. Alcopop TV Culture är ett ettårigt projekt som sträcker sig fram till februari 2012. Projektet är ett samarbete mellan Göteborgs universitet och University of Central Lancashire. Vid Göteborgs universitet deltar forskare från institutionen för filosofi, lingvistik och vetenskapsteori. Förutom Christian Munthe är det forskarassistenterna Karl Persson och Joakim Forsemalm, som också är knuten till Handelshögskolan. Projektet delar med sig av nya forskningsrapporter, nyheter och debatter på sin Facebooksida. 


Alumnporträtt

Ända sedan hennes mamma skickade henne på språkresa när hon var 13 har Åsa Theander vetat att hon ville arbeta utomlands. Och nu har hon gjort det de senaste åtta åren. Åsa Theander är diplomat och arbetar på Sveriges delegation vid Nato i Bryssel. Hon läste statsvetenskap vid Göteborgs universitet, och var färdig 1997. Då var det lågkonjunktur och svårt att få jobb. Att åka på utlandspraktik var ett bra alternativ och det kunde Göteborgs universitet hjälpa till med. Hon började med ett halvår på svenska ambassaden i London och sedan ett halvår vid Food and Agriculture Organization (FAO) i Rom. Efter det fick hon ett års anställning vid sekretariatet för Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) i Wien. Efter sin tid i Wien fick hon ett vikariat på UDs östeuropaenhet i Stockholm. Hon sökte också och blev antagen till UDs aspirantutbildning, det vill säga UDs diplomatprogram. Samtidigt sökte hon FNs aspirantutbildning och två och ett halvt år senare hon fick erbjudandet att komma till New York och arbeta med nedrustningsfrågor vid FN-sekretariatet. – FN är en kulturellt stimulerande miljö, men det kändes väldigt frustrerande för mig, som hade arbetat i fem år, att tvingas börja om på lägsta nivå med nästan inget eget ansvar. Så efter tre år sade jag upp mig och gick tillbaka till UD. Kollegorna på FN ställde sig mycket frågande till mitt beslut. Åsa Theander blev då placerad vid svenska ambassaden i Jakarta i Indonesien. Hon var där i tre år och arbetade med att bland annat bevaka den inrikespolitiska utvecklingen och mänskliga rättigheter. – Det är otroligt stimulerande att arbeta på olika platser i världen, tycker hon. Men det har också sitt pris och ställer stora krav på att man har en flexibel partner. Hennes man är forskare och tjänstledig

från en lektorstjänst i engelsk litteratur vid Uppsala universitet. Även om han i viss mån kan ta med sig sin forskning dit Åsas arbete tar familjen, lär det inte bli så många pensionspoäng för honom, menar hon, och det är han som får både lämna och hämta barnen på dagis. – Den traditionella medföljarrollen, en kvinna som ägnar sig åt välgörenhet och värdinneskap, passar inte en person med egen karriär. Som medföljare tas man inte riktigt på allvar. Att bo i en europeisk storstad som familjen gör nu, skiljer sig inte så mycket från att bo hemma. Och att vara diplomat på UD i Stockholm är på många sätt som vilket jobb som helst. I Jakarta, däremot, var livet helt annorlunda. – Att bo där är som att leva i en gyllene bur. Man har sin inhägnade trädgård med pool och vakter, men utanför finns ingen offentlig miljö att vara i. Och inget dagis. Det var otänkbart för oss att bo där på längre sikt, särskilt med större barn. Åsa Theanders arbete i Bryssel handlar om att bevaka vad Nato gör och, eftersom Sverige är partnerland till Nato, representera Sverige i de sammanhang som följer av partnerskapet. Det är intellektuellt och kulturellt stimulerande att bo på olika ställen och att förstå andra kulturer. Att flytta hem kommer absolut att bli en utmaning, tror Åsa Theander. Men det är ingen tvekan om att de ska hem så småningom. – När man ständigt flyttar runt behöver man aldrig vara 100 procent närvarande, för man ska ju ändå vidare snart, och man kan återuppfinna sig själv varje gång. Våra barn som är två och fem, har ingen uppfattning om var hemma är. Att ha en kulturell och nationell identitet är viktigt och därför börjar det bli dags att bestämma vilken kultur vi vill att de ska växa upp i, säger Åsa Theander.

Åsa Theander är en av Göteborgs universitet alumner. Efter sina studier i statsvetenskap bestämde hon sig för att göra utlandspraktik, vilket universitetet hjälpte till med.

Text och bild: Annika Söderpalm

GUSPEGELN

| nr 3 2011

35


Posttidning B Avsändare: Göteborgs universitet Box 100 405 30 Göteborg

Från ord till handling Universitetskontakter – en bra affär & CSR Forum – i år gör vi det tillsammans! Vi lever i en värld i snabb förändring. Marknaden ändrar sig, kunder ställer andra krav och nya typer av kompetens behövs. Under dagen uppmärksammar vi vad dessa förändringar innebär samt vilka möjligheter och vinster det finns att arbeta med CSR, Corporate Social Responsibility – socialt ansvarstagande utöver vad lagen kräver. Kontakt med universitetet och studenterna är viktigt för att hålla sin verksamhet i ständig framkant och kan dessutom vara en del av det egna CSR-arbetet.

tid PlatS anMÄlan När: 9 november, 12.30-16.30 Var: Wallenberg konferenscentrum, Medicinaregatan 20A, Göteborg Anmälan och mer information: www.gu.se/naringslivstraff

arrangÖrEr Kvällen arrangeras av Göteborgs universitet och CSR Västsverige. Business Region Göteborg och Göteborg & Co Näringslivsgruppen är samarrangörer.


Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.