Närhet och samverkan
2012-03-01 (dnr ks 2011:339) Remissammanställning
Sammanfattning Yttrandena över strukturutredningens betänkande Närhet och samverkan bildar ett omfattande material. Alla stift, samfälligheter, församlingar och ett antal andra organisationer inbjöds att yttra sig över betänkandet. Den totala svarsfrekvensen är 70 procent. Remissinstanserna förväntades svara via ett elektroniskt frågeformulär innehållande både kryssvar och fritextkommentarer på sammanlagt 30 frågor. Frågorna följer utredningens förslag. De har även delats upp på ett sådant sätt att respektive förslagsområde brutits ned till enskilda frågor. Syftet med detta har varit att synliggöra på vilket sätt remissinstanserna förhåller sig till förslagens olika delar.
Den lokala nivåns organisation Enligt förslaget kommer samfälligheterna att bli pastorat vid ingången av år 2014. Förändringen kommer att påverka både flerförsamlingspastorat och flerpastoratssamfälligheter men på olika sätt. Däremot påverkas inte enförsamlingspastoraten direkt. Församlingar inom samfälligheter kommer även i fortsättningen, om inte annat har beslutats, att vara församlingar men deras situation förändras. Inom samtliga förslag råder stor majoritet för tillstyrkande. Variationen mellan ja-svaren på de olika frågorna befinner sig mellan 58 och 88 procent. Den mest kritiserade delen är förslaget att pastoratets fullmäktige ska utse församlingsrådet, 58 procent tillstyrker dock förslaget medan 24 procent önskar avslag. De mest skeptiska återfinns bland församlingar utan egen ekonomi. Argument som lyfts mot det förslaget är att ett indirekt val på lokal nivå inte anses förenligt med en demokratisk ordning. Man föreslår olika åtgärder för att garantera att församlingen kan påverka valet av ledamöter i församlingsråden. Några efterlyser kyrkstämma. Vidare föreslås att församlingarna ska få ett eget avsnitt eller en egen bilaga i pastoratets församlingsinstruktion. Utredningen föreslår att alla som tillhör församlingarna i ett pastorat ska vara valbara till ett församlingsråd i pastoratet. Frågan har tillstyrkts av 69 procent av remissinstanserna, medan 19 procent önskar avslag. Reaktionerna kring just detta förslag varierar kraftigt. Några remissinstanser anser att man borde ta steget fullt ut och öppna möjligheten för alla medlemmar i Svenska kyrkan. Flera kommentarer behandlar hur den enskilda församlingen kan garanteras en majoritet i församlingsrådet. Man framhåller även, om än på olika sätt, att ta tillvara röstfördelningen i kyrkovalet inom församlingen. Andra vill få fram aktiva personer som inte har funnits på listor i valet. En oro som lyfts är att platserna i församlingsråden blir föremål för byteshandel när ledamöterna utses. Förslaget att alla flerpastoratssamfälligheter den 1 januari 2014 blir pastorat kommenteras också av flera remissinstanser. 71 procent förordar förslaget och 16 procent avstyrker det. De som uttrycker kritik menar att samfälligheter är för stora för att vara pastorat och måste delas och att en välfungerande organisation därmed bryts upp. Andra kommentarer tar upp olika gemensamma verksamheter, till exempel familjerådgivning, som finns inom samfälligheterna och som vid en eventuell uppdelning måste organiseras om och samtidigt riskerar att inte få samma stöd som nu. En omorganisering av flerpastoratssamfälligheter anses också kräva mer tid för att genomföras än vad som ges enligt förslaget. Kyrkoherdens och framför allt domprostens roll anses bli svår med omfattande administrativa uppgifter.
[1]
Stiftens främjande och tillsyn över förvaltningen hos pastorat och församlingar Utredningen föreslår att stiftens främjande och tillsyn ska avse även förvaltningen hos pastorat och församlingar. Förslaget tillstyrks av ca 75 procent av remissinstanserna. I anslutning till detta förslag önskas klarlägganden om vad som ska omfattas av uppgiften och hur ansvaret ska fördelas mellan stiftsstyrelse och domkapitel. Stiftets ansvar för kyrkobyggnaderna Stiftet föreslås få ansvaret för vård och underhåll av de kyrkobyggnader i stiftet som ägs av en församling. Detta är egentligen utredningens enda förslagsområde som stöter på ett direkt motstånd. Av remissinstanserna tillstyrker 38 procent, medan 42 procent yrkar på avslag. Även länsantikvarierna lutar sammantaget åt avslag. Den vanligaste kritiken mot förslaget är att det inte anses vara tillräckligt väl underbyggt. Men flera församlingar vill helt enkelt behålla bestämmanderätten över sina kyrkor. Man anser sig också ha kompetens för detta, en kompetens som man behöver vidmakthålla i syfte att förvalta andra byggnader. Problem som lyfts är bland annat gränsdragningen mellan drift och underhåll, fastighetsägarens ansvar, sammanbyggda lokaler, byggnader m.m. som ingår i begravningsverksamhetens ekonomi samt avgiftsväxling. De som stöder förslaget menar bland annat att stiftet som finns längre bort kan ta obekväma beslut att stänga en kyrka och göra prioriteringar.
Gemensamma administrativa system Utredningen föreslår att arbetet med gemensamma administrativa system och med administrativ samverkan ska intensifieras med syftet att i största möjliga utsträckning ha gemensamma system varav vissa bör vara obligatoriska. Remissinstanserna är i allt väsentligt eniga i att förslaget bör genomföras. Ca 70 procent talar för och 12 procent emot förslaget. Kritik som lyfts mot förslaget handlar inte minst om att vissa system skulle vara obligatoriska. Man menar att det bör finnas ett fritt val i detta sammanhang. Det efterfrågas också klarläggande om vem som fattar beslut, vem som väljer systemen och vem som beslutar att de ska vara obligatoriska. Det uttrycks också oro för att stora rikstäckande system skapar monopol som i förlängningen är en nackdel för kyrkan i och med att man blir beroende och sårbar. Bland de större samfälligheter som är kritiska menar man sig själva ha tillräcklig kompetens.
Övergripande synpunkter Helhetsbedömningen som ingick i enkäten (fråga 31) gav ett övervägande positivt resultat. Allmänna bedömningar finns främst i kommentarerna till fråga 30 Finns det områden/frågor som inte behandlats i betänkandet? Flera remissinstanser förklarar att de tar upp mer allmänna synpunkter under den här frågan eftersom det inte fanns någon annan plats för sådana. Företrädesvis tar remissinstanserna här upp aspekter som man har saknat i utredningen. Utredningen får beröm för att den har presenterat djärva förslag, att den är framåtblickande och slår vakt om lokala församlingar. Vissa remissinstanser ser här lösningar till sina aktuella problem. Den kritik som lyfts handlar främst om att man upplever en bristande teologisk begrundning och reflektion i fråga om församling och pastorat enligt den föreslagna ordningen. Av kritikerna beskrivs utredningens förslag som centralistiska. Likaså upplever man att tidtabellen är alltför snäv. Det finns också önskemål om kalkyler över vad förändringarna innebär ekonomiskt.
[2]
Remissutskicket Strukturutredningens betänkande Närhet och samverkan (Svenska kyrkans utredningar 2011:2) sändes i juni 2011 för yttrande till domkapitlen och stiftsstyrelserna, samfälligheterna, församlingarna, både med och utan egen ekonomi, utlandsförsamlingarna i London, Paris (yttrande finns), Bryssel, Zürich (y) och New York, Ansvarsnämnden (y), Överklagandenämnden (y), Valprövningsnämnden (y), Svenska Kyrkans Unga (y), Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation (y), Svenska kyrkans pensionskassa (y), Kyrkans Akademikerförbund (y), Lärarnas samverkansråd, SKTF (yttrande från Vision), Kommunal, Akademikerförbundet SSR, Jusek, Kyrkomusikernas riksförbund (y), Sveriges kyrkokamerala förening (y), Föreningens Sveriges Kyrkogårdschefer (y), EFS (y), Riksantikvarieämbetet (y) och länsantikvarierna (y). Remissinstanserna inbjöds att lämna sina yttranden genom ett digitalt frågeformulär. Remisstiden var utsatt fram till den 15 december 2011.
Enkäten Av 1807 utsända enkäter har 1259 sänt in ett svar, vilket motsvarar 70 procent. 548 instanser har inte svarat och skälen därtill vet vi inget om. Högst är svarsfrekvensen för stiftsnivån (vilken utgörs av respektive stiftsstyrelse och domkapitel) 100 procent. I gruppen för församlingar utan egen ekonomi ligger nivån på 72 procent. Av församlingar med egen ekonomi har 65 procent lämnat yttrande, av samfälligheter 69,5 procent. Majoriteten av de övriga remissinstanserna har lämnat ett yttrande. Utöver dessa har det kommit ett antal spontanyttranden, ca 45 digitalt på formuläret och några tiotal per post eller E-post, några skrivna på frågeformuläret men de flesta som ett fritt formulerat yttrande. Bland avsändarna fanns kyrkopolitiska grupper, föreningar, några kyrkogårdsnämnder och enskilda anställda, förtroendevalda och medlemmar. Yttranden har kommit även från Stiftelsen kyrkans familjerådgivning, Stiftelsen Kyrkans Jourtjänst Jourhavande präst, Lärarförbundet och Svenska kyrkans ingenjörsförening. I samtliga enkätfrågor, utom den sista, har remissinstanserna haft möjlighet att ange fyra olika svar 1) Ja; vilket innebär att man anser att förslaget bör genomföras, 2) Efter viss justering; vilket innebär att förslaget bör genomföras efter viss justering, 3) Nej; vilket innebär att man inte anser att förslaget bör genomföras, 4) Avstår från att svara; vilket innebär att man av olika skäl inte vill eller kan svara på frågan. Flera remissinstanser har ibland valt det fjärde svarsalternativet, vilket i sig inte är konstigt eftersom utredningen är omfattande och man knappast kan förvänta att alla känner sig berörda av – eller har en uppfattning om – allt som utredningen föreslår. Men detta kan också vara uttryck för att förslaget varit svårt att ta ställning till. Dessa svar är helt enkelt att betrakta som ett internt variabelbortfall. Det bortfallet kommer inte att ingå i underlaget för den statistiska redovisningen utan behandlas på motsvarande sätt som de som låtit bli att sätta ett kryss över huvudtaget. Däremot är ambitionen att redovisa stora svarsbortfall på enskilda frågor, i syfte att tydliggöra vilka förslag som inte varit lika självklara att besvara för alla. Dessutom har de som ej satt kryss, och de som valt alternativet avstår från att svara ibland avgivit fritextsvar. Sådana svar lyfts fram i sammanställningen. Förslag som besvarats med ja är ur en synvinkel relativt oproblematiska, eftersom det funnits andra alternativ. Samma sak gäller för nej-svaren. Man bör dock ha klart för sig att ett jakande eller nekande svar inte per definition innebär att beslutet är enkelt. Många reflektioner och problematiseringar av alla svarstyper återfinns i de textsvar, som också bifogas denna sammanställning. Svarsalternativet efter justering kräver också viss problematisering. Dels kan man
[3]
erhålla kunskap om vad svaren står för i textkommentarerna. Men i den statistiska analysen betraktas de som mer positiva till förslaget än vad ett avvisande av förslaget innebär. Dessa mittensvar tolkas således som att remissinstansen är villig att genomföra förslaget under förutsättning att vissa justeringar genomförs. Sammanställningen är systematiserad genom att svarsfördelningen för ett helt block av förslag inledningsvis redovisas i tabellform. Frekvensfördelningarna ger en god översikt av var tyngdpunkten i acceptansnivå för de olika förslagen befinner sig. Därefter följer en ytterligare analys i syfte att skapa förståelse kring om förslagen tagits emot på olika sätt i olika typer av remissinstanser och om det finns en geografisk variation mellan svaren. Typ av remissinstans är: stift/domkapitel, samfällighet, församling med egen ekonomi, församling utan egen ekonomi samt övriga. Den geografiska variationen mäts utifrån remissinstansens stiftstillhörighet. Den geografiska variationen utgår således från kyrkliga remissinstanser. I anslutning till de statistiska resultaten presenteras fritextkommentarer som systematiserats utifrån respektive enkätfråga. Kommentarerna till de olika ställningstagandena har mycket varierande tyngd. Somliga är såväl argumenterande som resonerande medan andra inte ger mer kunskap än vad det redan ifyllda krysset gjort. Vissa kullkastar hela förslaget men kan ändå vara kombinerade inte bara med justeringsalternativet utan t.o.m. med ja-kryss på vissa av frågorna. Man bör också ha i åtanke att möjligheten att kommentera svaren främst har nyttjats av dem som är kritiska till förslagen. Kommentarerna utgör således en komplex materia som måste ställas i relation till hur fördelningen i den statistiska analysen ser ut. De kommentarer som lyfts fram i texten är valda utifrån principen att alla synpunkter som kommit fram ska synliggöras. Däremot har det inte ansetts nödvändigt att göra alltför många upprepningar. I vissa fall refereras kommentarerna. När remissinstanser citeras här i sammanställningen uppges efter namnet inom parentes det svar som enheten har kryssat i den aktuella frågan. För församlingar uppges också om de har egen ekonomi (ee) eller inte (uee) eftersom dessa kategorier berörs i olika grad av utredningens förslag. En statistisk analysmetod som använts kallas Chaid (Chi Square Automatic Interaction Detection), eller trädanalys som den ibland kallas på svenska. Genom att korrelera frågornas enkätsvar mot de två bakgrundsvariablerna fokuseras initialt på den av variablerna som uppvisar tydligast samband med målvariabeln (i det här fallet svaren på någon av frågorna i remissenkäten). Bakgrundsvariabeln sorteras i rimliga grupper utifrån hur grupperna förhåller sig till målvariabeln. Därefter görs på motsvarande sätt med nästa bakgrundsvariabel, under förutsättning att samband föreligger. Ibland framträder inga i statistisk mening säkerställda samband, men även det är att betrakta som resultat.
[4]
Kap 7.2 En eller två lokala nivåer
Ja
Efter Nej viss justering
På Svenska kyrkans lokala nivå ska kunna finnas församlingar med ansvar för församlingens grundläggande uppgift, med egen ekonomisk förvaltning och med ansvar för personal, fastighetsförvaltning och begravningsverksamhet. Det ska alternativt kunna finnas pastorat som är en samverkansform för flera församlingar. När församlingar bildar ett pastorat avser samverkan även sådant arbete som är ett utflöde av församlingens grundläggande uppgift. Pastoratet har ansvaret för ekonomi, personal, fastighetsförvaltning och begravningsverksamhet. Det ska inte längre finnas några flerpastoratssamfälligheter. De fler-‐ pastoratssamfälligheter som finns vid årsskiftet 2013/14 övergår då till att bli pastorat. I kyrkoordningen regleras inte några andra samverkansformer på lokal nivå än samverkan mellan flera församlingar i ett pastorat.
83,6%
8,8%
7,6%
74,4%
15,2%
10,4%
71,2%
12,8%
16,0%
79,3%
6,7%
14,0%
Bilden som framträder är i allt väsentligt mycket positiv till det förslag som utredningen föreslår. Minst positiv är man dock till att det inte längre ska finnas några flerpastoratssamfälligheter. En vidare analys visar att det framför allt är i Göteborgs stift och Visby stift man är mest tveksam till förslaget. Ca 27 procent av instanserna i dessa stift avstyrker förslaget medan 50 procent tillstyrker utan reservation. Dessa stift har dock inte större skepsis än andra till övriga tre förslag. Det finns också en något större skepsis till förslaget bland församlingar utan egen ekonomi, men det sambandet är helt underordnat stiftskorrelationen vilken är tydligare. Det finns dock en viss samvariation mellan förslagen, vilken innebär att om man avvisar ett av förslagen så avvisar man också de andra. Denna korrelation är dock relativt svag. Det kan dock vara intressant att se hur stor andel av den totala svarsgruppen som menar att samtliga förslag ska genomföras, om än ibland med någon justering. Hela 55 procent av de svarande finner samtliga svar som genomförbara, medan 4 procent avvisar samtliga fyra förslag. Hälften av instanserna som ger totalt avslag kommer från Stockholms och Visby stift. Deras motsats återfinns i stiften Strängnäs, Västerås och Luleå. Där tillstyrker 75 procent av remissinstanserna samtliga fyra förslag. Detta är ytterligheterna, men styrkeförhållandet dem emellan är tydligt. Det kan också nämnas att i Göteborgs och Härnösands stift framträder församlingar utan egen ekonomi som mer negativa till förslagen än vad övriga typer av remissinstanser är. Av det totala antalet remissinstanser har ca 20 procent avstått från att ta ställning till förslaget om att det inte längre ska finnas några flerpastoratssamfälligheter. I Västerås stift har ingen avstått från att svara medan den sammantagna nivån för stiften Skara, Lund, Härnösand och Visby är 30 procent. I dessa stift utgör församlingar utan egen ekonomi en särskilt tveksam grupp, även om också andra enheter i stiften är mer tveksamma än vad man är i övriga stift.
[5]
Kommentarer På Svenska kyrkans lokala nivå ska kunna finnas församlingar med ansvar för församlingens grundläggande uppgift, med egen ekonomisk förvaltning och med ansvar för personal, fastighetsförvaltning och begravningsverksamhet. -‐
-‐ -‐
Sätila samf. (inget kryss): ”I frågan om den lokala nivån och församlingsbegreppets innehåll saknas teologisk och pastoral begrundning. Denna fråga är så central för kyrkans identitet och framtid att det liggande förslaget bör avslås.” Stiftsstyrelserna i Linköping och Västerås, Växjö har synpunkter på att även den här typen av församlingar ska kallas pastorat. Kyrkokamerala föreningen (ja) påpekar: ”Svenska kyrkan har för många små enheter som leder till kompetensbrist och sårbarhet på en mängd förvaltningsområden. Utredningen missar helt denna problematik i sina förslag. Istället föreslår man att flerpastoratssamfälligheterna, som har hög kompetens och hög grad av specialisering, med automatik skall övergå till att bli pastorat.”
Det ska alternativt kunna finnas pastorat som är en samverkansform för flera församlingar. När församlingar bildar ett pastorat avser samverkan även sådant arbete som är ett utflöde av församlingens grundläggande uppgift. Pastoratet har ansvaret för ekonomi, personal, fastighetsförvaltning och begravningsverksamhet. -‐ -‐ -‐ -‐ -‐
-‐
-‐ -‐ -‐ -‐
-‐
Botkyrka förs. (ee just.): ”Vi vill att sista meningen lägger till att ansvaret även omfattar: församlingens grundläggande uppgift.” Karlstad stift (ja) ”På så sätt knyts de pastorala frågorna närmare de ekonomiska besluten och blir styrande för förvaltning och ekonomi.” Färgaryds förs. (uee ja): ”Förslaget innebär att de små församlingarnas önskemål om att få bibehålla sin lokala identitet tillgodoses.” Norra Billings samf. (ja) undrar vad som ligger i begreppet ”ett utflöde av församlingens grundläggande uppgift”. Solna förs. (ee, nej): ”Det innebär också att utredningen tar ifrån ”pastoratsförsamlingarna” ansvaret för den grundläggande uppgiften… Vår bedömning är att det är bättre för en församling att ingå i en samfällighet än att ingå i ett pastorat.” Trångsunds förs. (uee, nej) ”Vi har goda erfarenheter av samfälligheter och ser det som en god organisatorisk lösning där det sker en fördelning av medel efter de behov och äskanden som kommit in till kyrkonämnden och där samtliga församlingar är med i beslutsprocessen.” Locknevi förs. (uee, nej) menar att ansvaret för den grundläggande uppgiften inte enligt gällande lag kan överlåtas. Oxie förs. (uee, nej): ”Detta är inte samverkan. Samverkan förutsätter självständiga församlingar som kan delegera till pastoratet.” Norra Nöbbelövs förs. (uee, just): ”Tanken att kyrkan byggs nerifrån istället för uppifrån med föreskrifter och anvisningar är djupt teologisk.” Vittangi förs. (uee, nej): ”Vi är nöjda med dagens organisation med en samfällighet bestående av flera pastorat och anser att det är en organisationsform som passar våra förhållanden med stora avstånd till församlingarnas olika byar. Samfällighetens yta är lika stor som halva Schweiz.” Kyrkokamerala föreningen (avstår): ” Det finns en risk att frågor/diskussioner i kyrkorådet i ett pastorat gällande den grundläggande verksamheten kommer i skymundan eller får ett
[6]
minskat utrymme då även frågor rörande ekonomi, personal, fastighetsförvaltning och begravningsfrågor ska diskuteras.” Det ska inte längre finnas några flerpastoratssamfälligheter. De flerpastoratssamfälligheter som finns vid årsskiftet 2013/14 övergår då till att bli pastorat. Det finns rikligt med kommentarer angående frågan. Det har också kommit in separata kommentarer. Vissa församlingar och samfälligheter har främst yttrat sig om den här förslaget. Betänkligheter som stiftsstyrelser och domkapitel framför handlar främst om storleken på de kommande pastoraten och tidtabellen. -‐
-‐ -‐
-‐
-‐
-‐
-‐
-‐
Lunds stift (ja) oroar sig för att det kommer att behövas färre förtroendevalda som församlingar i så fall bör hitta uppgifter till. Vidare påpekar man att domprostens roll som kyrkoherde i ett stort pastorat med de stiftsuppgifter som följer med uppdraget borde belysas. Göteborgs stift (just.) föreslår att det införs ett undantag för Göteborgs kyrkliga samf. som borde få tid fram till 1 januari 2018. Luleå stift (ja) föreslår att det i övergångsbestämmelserna p. 4 ska stå att kyrkonämnden ska utse den som ska vara kyrkoherde vid övergången alternativt att det ska anges vem som annars gör det. Örebro samf. (ja): ”Vi delar utredningens tolkning att flerpastoratssamfälligheternas problem kommer att bli större i en krympande ekonomi. Utdragna organisationsförändringar skapar oro och tar energi från den egentliga uppgiften det är därför viktigt att om förändringen går igenom så ska den genomföras med början 2014.” Lunds samf. (just.) kommenterar förslaget i en separat bilaga. Ett pastorat i Lund skulle ha drygt 50 000 medlemmar och ledas av en person som är kyrkoherde och domprost. I första hand vill samfälligheten att uppdragen inte ska tillkomma en och samma person. Vidare vill samfälligheten ha det avgörande inflytandet över tillsättningen. Majoriteten av ledamöterna i tillsättningsnämnden borde bestå av representanter för arbetsgivaren. Göteborgs samf. (nej) föreslår att samfälligheten pga. sin särart undantas från förslaget att flerpastoratssamfälligheterna ska avvecklas. Samfälligheten pekar på den fungerande solidaritet som finns mellan församlingarna i den segregerade staden. Vidare framhålls att det är osäkert hur styrning och ledning av ett så stort pastorat ska ske särskilt med tanke på att Göteborg är en stiftsstad. ”Utredningens förslag riskerar att medföra en snabb och ogenomtänkt splittring och nedmontering av en fungerande organisation.”. Samfälligheten påpekar att många av de gemensamma uppgifter som samfälligheten nu utför skulle kunna ske i en annan organisatorisk form men då bli momsbelagda. Särskilt tar man upp administrativ samverkan, gemensam fastighetsförvaltning och begravningsverksamhet. Halmstad samf. (nej): ”Flera flerpastoratssamfälligheter hotar att spricka. För att rädda situationen bör utredningen föreslå Kyrkomötet besluta att inga flerpastoratssamfälligheter får splittras inför ny mandatperiod 2014-01-01. Alla skall således tvingas att omorganisera till ett pastorat. Splittras flerpastoratssamfälligheterna blir det en återgång till småskalighet med ökad grad av sårbarhet och sämre kompetens på en rad förvaltningsområden. Dessutom ökar kostnaderna för administration på bekostnad av församlingsverksamheten.” Karlstads samf. (just.) ”Vi vill förtydliga oss ytterligare och vill i ett framtida förslag se en konstruktion där det i varje församling ska finnas en präst, gärna kallad ”församlingsherde”. Den har funktion som pastoral ledare i församlingen och har rollen som föredragande i församlingsrådet. Vi anser att någon personunion på chefsnivå mellan den övergripande nivån i pastoratet och enstaka församling i ett flerförsamlingspastorat vore organisatoriskt
[7]
-‐
-‐
-‐
-‐
-‐
-‐
-‐
-‐
-‐
ytterst olyckligt då det känns onödigt att redan från början bygga in embryon till splittring, osämja och konflikter mellan i pastoratet ingående församlingar.” Norrköpings samf. (nej) har skapat en ny organisation som trädde i kraft den 1 januari 2010 och menar att det är omöjligt att implementera utredningens förslag den 1 januari 2014, speciellt efter de stora förändringar som precis har genomförts. Samfälligheten avvisar utredningen. Gothems förs. (ee just.): ”Man ska dock vara medveten om att om förslaget genomförs så försvinner en inomkyrkligt naturlig möjlighet till formell samverkan för små enheter. Dessa kan vara tillräckligt livskraftiga i pastoralt och geografiskt avseende under en kyrkoherde, men i detta behöva stöd genom administrativ och ekonomisk samverkan.” Landeryds förs. (uee nej): ”Brist på möjliga samverkansformer i utredningen gör att flerpastoratssamfälligheter fortfarande är ett bättre alternativ. Pastoraten blir annars lätt för stora och kyrkoherden blir bara VD för verksamheten och tappar både den lokala förankringen och den själavårdande funktionen. Vi vill ha kvar möjligheten till flerpastoratssamfälligheter, då utredningen inte lyckas presentera en modell för regional samverkan mellan församlingar. Vi ser inte heller något problem med samfälligheter som både inkluderar pastorat och församlingar.” Gestads förs. (uee nej): ”Vi förstår ambitionen att hitta ett enhetligt mönster för hela landet men verkligheten ser så olika ut att vi tror att det är svårt att hitta en modell som täcker upp både glesbygd och storstad. Vad som händer är att terminologin blir gemensam men innehållet i t.ex. begreppet "kyrkoherde" skulle bli ett i en stad som Göteborg och ett annat i ett landsbygdspastorat.” Göteborgs S:t Pauli förs. (uee nej): ”Vår församling skulle i realiteten förvandlas till ett distrikt, då vi förlorar vårt självbestämmande. Vi skulle inte själva få utse vårt församlingsråd, och inte heller, utan pastoratets uttryckliga beslut, få ett eget budgetansvar för församlingsverksamheten och slutligen inte heller få medverka vid utformningen av församlingsinstruktionen. Risken finns att vi självständiga församlingar med vår betydande mångfald skulle komma att likriktas i ett kommande storpastorat.” Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation ser flerpastoratssamfälligheter som anomalier men betonar att flera av dem är föredömen när det gäller personalfrågor och begravningsverksamhet. Arbetsgivarorganisationen förordar ”där det bedöms som lämpligt” en längre övergångsperiod för flerpastoratssamfälligheterna. Tillsättningsförfarandet vad gäller domprosten borde ses över. Arbetsgivarorganisationen anser att man ”till och med” borde överväga om ordningen med domprostens uppgifter i stiftet kunde ändras. Vision tror att större flerpastoratssamfälligheter kommer att delas och bli ett antal pastorat vilket innebär sämre förutsättningar för omplaceringar. Vision föreslår att det bibehålls en stark samverkan i personalfrågor över de kommande pastoratsgränserna. Stiftelsen Kyrkans Jourtjänst Jourhavande präst avstyrker förslaget i sitt spontanyttrande. Man oroar sig för att eventuella mindre pastorat i Göteborg inte anser sig ha råd med att stödja deras verksamhet. Styrelsen för Stiftelsen kyrkans familjerådgivning, Göteborg, har också lämnat en spontanremiss. ”Vi är en verksamhet med spetskompetens som kommer alla församlingar i Göteborgs kyrkliga samfällighet tillgodo. Spetskompetensen består av legitimerade familjeterapeuter som även är auktoriserade familjerådgivare inom Svenska kyrkan. En sådan kompetens är omöjlig att upprätthålla i små pastorat. Oavsett vilket beslut som fattas övergripande utifrån utredningen vill vi att ni beaktar denna konsekvens. Beslutet bör
[8]
-‐
innefatta konkreta modeller för att underlätta för pastorat att samverka kring gemensamma diakonala verksamheter med specialkompetens.” Överklagandenämnden påpekar i sitt yttrande att det behövs övergångsbestämmelser vad gäller flerpastoratssamfälligheter då begreppet mönstras ut ur kyrkoordningen. Nämnden menar också att församling inom ett pastorat betyder något annat än vad som gäller nu och att det kan behövas en övergångsbestämmelse gällande beslut av en sådan församling. Detsamma gäller kyrkoråd i en församling som kommer att ingå i ett pastorat.
I kyrkoordningen regleras inte några andra samverkansformer på lokal nivå än samverkan mellan flera församlingar i ett pastorat. (Kommentarer till detta förslag lämnades av några remissinstanser under föregående fråga.) -‐ Stiftsstyrelsen i Göteborg (nej) menar att det kan finnas skäl att pröva något som motsvarar kommunförbund. -‐ Arnäs, Gideå och Trehörningsjö samf. (nej) skriver: ”Det bör finnas möjligheter till samverkan mellan pastoraten som regleras i kyrkoordningen. Detta kan gälla t.ex. administration, ekonomi, fastigheter, begravningsverksamhet, IT, information o.dyl. Sådan samverkan bör inte ske i för stora enheter, som t.ex. stift eller nationell nivå, eftersom samverkan mellan för stora geografiska områden eller för många kontrahenter tenderar att underminera den lokala nivåns styrka och försämra den lokala arbetsmiljön. Lämplig geografisk storlek för samverkan är kommun eller kontrakt. Samverkan i större omfattning riskerar att driva kyrkan i en centralisering som på sikt betydligt försämrar församlingarnas möjligheter att kunna fortsätta vara den primära enheten annat än på papperet.”
[9]
7.3 Den Lokala indelningen
Ja
Som kriterium för pastoratsindelningen ska gälla att ett pastorat ska kunna fullgöra de uppgifter som är ålagda ett pastorat enligt bestämmelser i kyrkoordningen. Motsvarande ska gälla för församlingar som inte ingår i något pastorat. Som kriterier för församlingar som ingår i ett pastorat ska gälla att gudstjänster firas enligt vad som framgår av församlingsinstruktionen, att det finns ett invigt kyrkorum samt att det finns personer som tar ansvar för den grundläggande uppgiften och personer som fullgör uppdragen som förtroendevalda i församlingen. Stiftsstyrelsen fattar beslut om pastoratsindelningen och om indelningen i församlingar som inte ingår i något pastorat. Pastoratet beslutar om indelningen av pastoratet i församlingar. Ett sådant beslut ska för att gälla vara fastställt av stiftsstyrelsen. En församling som inte ingår i ett pastorat kan genom att besluta att den ska uppdelas på flera församlingar bli ett pastorat. Ett sådant beslut ska fastställas av stiftsstyrelsen.
88,0%
Efter Nej viss justering 5,5% 6,5%
85,6%
8,6%
5,8%
77,4%
12,9%
9,7%
81,9%
8,9%
9,2%
Det är med stor majoritet remissinstanserna tillstyrker förslagen i avsnitt 7.3. Under 10 procent av de svarande vill avslå förslagen. Svarsbilden är så pass entydig att ytterligare analys förefaller överflödig. Man kan dock konstatera att endast 4 procent av enheterna har tagit avstånd från samtliga fyra förslag. Det motsvarar 52 remissinstanser, 24 av dessa återfinns i Visby stift. Ca 75 procent har i någon mån tillstyrkt samtliga fyra förslag. Den nivån uppgår till 83 procent i gruppen av instanser från de mest tillstyrkande stiften (Linköping, Västerås, Göteborg och Luleå). I Skara stift, Härnösand stift och Strängnäs stift, där ca 70 procent av instanserna tillstyrkt förslaget, delar sig svaren mellan de olika typerna av remissinstanser. Församlingar med egen ekonomi har i högre grad än andra tagit avstånd från förslaget. Bland församlingar med egen ekonomi har 57 procent tillstyrkt samtliga förslag medan närmare 10 procent tagit avstånd från samtliga.
Kommentarer Som kriterium för pastoratsindelningen ska gälla att ett pastorat ska kunna fullgöra de uppgifter som är ålagda ett pastorat enligt bestämmelser i kyrkoordningen. Motsvarande ska gälla för församlingar som inte ingår i något pastorat. -
Domkapitlet i Göteborg (just.) efterlyser tydligare kriterier för pastorat, för församlingar som ingår i ett pastorat och för församlingar som inte ingår i ett pastorat. Växjö stift (ja) frågar: ”Men vad gör det med församlingsbegreppet när pastoratet så tydligt blir den pastorala nivån?” Lidingö församling (ee just.): ”Det främsta kriteriet är att få fram enheter som kan fira gudstjänst. Ekonomiska överväganden är sekundära.”
[10]
-
Örebro Olaus Petri förs. (uee just.): ” Det är inte pastoratet utan varje församling i pastoratet eller morsvarande församling som skall fullfölja de uppgifter som är bestämt i kyrkoordningen. Pastoratet skall se till att församlingarna fullgör sina uppgifter.”
Som kriterier för församlingar som ingår i ett pastorat ska gälla att gudstjänster firas enligt vad som framgår av församlingsinstruktionen, att det finns ett invigt kyrkorum samt att det finns personer som tar ansvar för den grundläggande uppgiften och personer som fullgör uppdragen som förtroendevalda i församlingen. -
-
-
-
-
-
-
-
-
Skara domkapitel (nej): ”Att fira gudstjänst ligger i kyrkans och församlingens väsen. Det är därför angeläget att kyrkoordningen även framgent fasthåller som huvudregel att en kristen församling i första hand utmärks av att man samlas till söndaglig gudstjänst, en huvudregel som kan ha undantag enligt kyrkoordningen 17 kap. 3 § och 37 kap. 2 § men som förblir huvudregel.” Även Växjö stift (just.) Vill ha söndaglig gudstjänst som grundregel. De menar att det finns risk att gudstjänstlivet förläggs på andra dagar än söndagar och poängterar att det är viktigt att domkapitlet även i fortsättningen får besluta om minsta antalet nattvardstillfällen. Domkapitlet i Göteborg (just.) Menar att ett av kriterierna för en församling ska vara att gudstjänst firas minst en gång i veckan. Stiftsstyrelsen i Linköping (ja): ” Med utredningens förslag blir det lättare att tänka vidare i andra gudstjänstformer som komplement till huvudgudstjänsten, det kommer att synliggöra det lokala gudstjänstlivet ännu mer än idag.” Domkapitlet i Linköping (just) vill ha närmare bestämmelser om gudstjänstfirande. Strängnäs stift (ja): ” Församlingsbegreppet hade behövt en grundligare teologisk bearbetning/…/Vad är den teologiska skillnaden och betydelsen för pastorat i relation till församling? Pastorat definieras ju inte teologiskt utan bara att det ”består av flera församlingar”. Örebro samf. (ja): ”När gudstjänstkriteriet inte förutsätter att en församling har en huvudgudstjänst varje söndag blir det enklare för de små församlingarna att finnas kvar vilket är positivt. Olyckligt blir om huvudgudstjänsten även försvinner i relativt stora församlingar. Det är angeläget att domkapitlet här tar sitt ansvar vid godkännande av församlingsinstruktionerna.” Solna förs. (ee nej): ”Utredningen tycks vilja ha kvar många församlingar, men med en mer betydelselös funktion. Kriterierna skall inte ersättas av församlingsinstruktioner styrda av pastoraten. Kriterierna skall vara kvar i kyrkoordningen och också gälla församlingar som ingår i pastorat.” Kville förs. (uee ja): ”Förstärker församlingens/pastoratets självbestämmande, möjliggör profilering och flexibilitet utifrån församlingens behov.” Levene förs. (uee nej): ”Vår grundläggande uppfattning är att nuvarande ordning fungerar tillfredsställande och att pastoratet inte skall vara en pastoral nivå. Här blir begreppsförvirringen tydlig!” Göteborgs Johannebergs förs. (uee just.): ”Vi anser att ett regelbundet Gudstjänstfirande är grundläggande för en församling. Den idag stipulerade Gudstjänstfrekvensen på en gång i vecka är dock svår att uppnå för många små församlingar och vi anser att man bör kunna nöja sig med att kräva en gång i månaden.” Svenska kyrkan i Paris skriver att församlingskriterierna ska framgå av kyrkoordningen.
[11]
-
Svenska kyrkans unga undrar vad som menas med att ”det finns personer som tar ansvar för den grundläggande uppgiften/…/ kan man tänka sig en församling som saknar anställda?”
Stiftsstyrelsen fattar beslut om pastoratsindelningen och om indelningen i församlingar som inte ingår i något pastorat. -
Lysekils samf. (just.): ”Delaktighet på lokal nivå måste stärkas och stiftsstyrelsers beslut mot församlingens lokala vilja undvikas.” Växjö stift (just.): ” Vid pastoratsreglering bör även kontraktsprost och kyrkoherde vara remissinstans.” Karlstads samf. (ja): ”Möjligen bör processen förtydligas något bl a hur lagstiftning ska beaktas ex MBL och AML.” Maria Magdalena förs. (ee ja): ”Det ska finnas möjlighet till överklagande eller liknande förfarande om stift och församlingar är oeniga.” Lunds Östra Stadsförsamling (uee nej) frågar” Är Stiftet serviceorgan till församlingarna eller församlingarnas ”CHEF”?” Kyrkans Akademikerförbund anser att arbetstagarna och deras organisationers möjlighet att påverka beslutsprocessen måste stärkas.
Pastoratet beslutar om indelningen av pastoratet i församlingar. Ett sådant beslut ska för att gälla vara fastställt av stiftsstyrelsen. En församling som inte ingår i ett pastorat kan genom att besluta att den ska uppdelas på flera församlingar bli ett pastorat. Ett sådant beslut ska fastställas av stiftsstyrelsen. -
-
-
-
-
Domkapitlet i Linköping (just.) Menar att beslutet ska fastställas av domkapitlet som fastställer församlingsinstruktionen. Domkapitlet i Skara (nej) menar att i och med att beslutanderätten flyttas till den lokala nivån som är berörd av beslutet kan det uppstå interna schismer. Även kyrkoherden kan dras in i dessa. Vidare påpekas att stiftsstyrelsen genom förslaget får tillsynsansvar. Strängnäs stift (just.) och Lunds stift (just.) vill att stiftsstyrelsen ska kunna fatta beslutet. Växjö stift (just.) föreslår samråd med domkapitel, så även Karlstad stift, och att församlingsråden ska få yttra sig. Göteborgs stift (ja) efterlyser kriterier för de fall stiftsstyrelsen har att fastställa ett lokalt beslut om upplösning av en församling. Malmö samf. (ja): ”Detta är ett av strukturutredningen bästa förslag. Vi utgår från att ett genomarbetat och förankrat förslag från ett pastorat kommer att fastställas av stiftet med automatik.” Jämshögs förs. (ee just.): ”Det är bättre att föreskriva ett obligatoriskt samråd med stiftet (skriftligt yttrande) före församlingens/pastoratets beslut än ett fastställande i efterhand. Varje beslut i ett kyrkoråd i en församling eller ett pastorat bör gälla fullt ut när det väl tagits.” Lohärads förs. (uee nej): ”Ett sådant beslut ska fattas på stiftsnivå, självfallet efter samråd med de lokala församlingarna och pastoraten. /…/och det vore olyckligt om sådana beslut fattas på pastoratsnivå där tillfälliga majoriteter kan skapas och fatta beslut med ödesdigra konsekvenser.” Vassunda förs.(uee nej)” Vår utgångspunkt är att en delning av en församling kräver godkännande av de lokala kyrkotillhöriga.”
[12]
7.4 Beslutande organ och styrelse
Ja
Efter Nej viss justering
Beslutande organ i pastorat och i en församling som inte ingår i något pastorat är kyrkofullmäktige som utses i direkta val av dem som tillhör pastoratets församlingar respektive församlingen. Varje pastorat och varje församling med kyrkofullmäktige ska utgöra en valkrets. Styrelse i ett pastorat och styrelse i en församling som inte ingår i något pastorat är ett av kyrkofullmäktige valt kyrkoråd. Som styrelse för en församling som ingår i ett pastorat ska finnas ett av pastoratets kyrkofullmäktige valt församlingsråd. De som tillhör någon av församlingarna i ett pastorat ska vara valbara till ett församlingsråd i pastoratet. Kyrkoherden eller en annan präst som arbetar i församlingen och som kyrkoherden sätter i sitt ställe ska vara ledamot i församlingsrådet. Ett församlingsråd ska fullgöra de uppgifter som anges i kyrkoordningen och i församlingsinstruktionen samt de övriga uppgifter som kyrkorådet beslutar. Det ska inte finnas andra nämnder än valnämnd på lokal nivå. Stiftsfullmäktige ska fortfarande kunna utse nämnder vid sidan av stiftsstyrelsen.
75,9%
10,3%
13,9%
82,7%
6,8%
10,5%
58,5%
18,1%
23,5%
68,7%
12,6%
18,7%
87,7%
6,8%
5,5%
79,5%
10,2%
10,3%
81,2% 78,0%
5,4% 2,3%
13,3% 19,7%
När det gäller frågorna om beslutande organ och styrelser är bilden i princip lika entydig som den varit för övriga frågor. En relativt stor andel avvisar dock några förslagsdelar, även om de som tillstyrker är betydligt fler. Dessa förslag är: a) Som styrelse för en församling som ingår i ett pastorat ska finnas ett av pastoratets kyrkofullmäktige valt församlingsråd, b) De som tillhör någon av församlingarna i ett pastorat ska vara valbara till ett församlingsråd i pastoratet, c) Stiftsfullmäktige ska fortfarande kunna utse nämnder vid sidan av stiftsstyrelsen. Det sista av dessa alternativ har få svar av typen att det kan genomföras efter justering medan det första har relativt många sådana svar. Av de tre alternativ som här lyfts fram är det a-alternativet som är det mest problematiska. I första hand är det församlingar utan egen ekonomi som är skeptiska mot just det förslaget. Ca 53 procent av dessa anser att förslaget tveklöst kan genomföras, medan andra remissinstanser ligger på en acceptans på 66 procent. De till förslagen mest positiva stiften är Linköping, Strängnäs, Västerås, Lund, Karlstad och Luleå. Ca 45 procent av remissinstanserna i dessa stift har bejakat samtliga förslag (inklusive dem som anser att det behövs justering). Instanserna i Uppsala stift och Härnösands stift uppvisar en annorlunda bild. Där är 28 procent positiva till samtliga åtta förslag och 11 procent har tagit avstånd från samtliga. Växjö, Visby och Stockholm uppvisar en mer mångfacetterad svarsbild. Där är nämligen stiftsnivån (domkapitel/stiftsstyrelse) samt församlingar med egen ekonomi mer positiva till förslagen än samfälligheter och församlingar utan egen ekonomi.
[13]
Tabellens sista förslag, att stiftsfullmäktige ska kunna utse nämnder vid sidan om stiftsstyrelse utgör exempel på en fråga som lett till stort internt bortfall. Drygt 25 procent av remissinstanserna har valt att inte besvara frågan. Det går dock inte att finna några större skillnader i svarsobenägenhet mellan varken stiften eller typer av remissinstanser.
Kommentarer Beslutande organ i pastorat och i en församling som inte ingår i något pastorat är kyrkofullmäktige som utses i direkta val av dem som tillhör pastoratets församlingar respektive församlingen. Varje pastorat och varje församling med kyrkofullmäktige ska utgöra en valkrets. -‐
-‐
-‐ -‐ -‐
-‐ -‐ -‐
Stiftsstyrelsen i Linköping (ja) varnar för att församlingar som ingår i ett stort pastorat kan bli helt utan representation i kyrkorådet. Då blir det ännu viktigare att någon ledamot i församlingsrådet kommer från den egna församlingen. Stiftsstyrelsen menar att det är lämpligt att begära en snävare valkretsindelning. Stiftsstyrelsen i Härnösand (ja) säger att det är viktigt att alla församlingar blir representerade i kyrkofullmäktige. Flera påpekar att det är viktigt att möjligheten att dela valkretsen i flera valdistrikt finns kvar. Söderbykarls samf. (just.): ” Det är olyckligt (i det fall det är mer än två församlingar) om en församling kan ha absolut majoritet i fullmäktige.” Skara samf. (nej): ”Vi förordar att direkta val till församlingsråd och som följd av detta indirekta val till kyrkofullmäktige. Vi anser att församlingen är grunden i Svenska kyrkan.” Helsingborgs samf (ja): ” När det gäller kyrkofullmäktiges val av ledamöter och ersättare i församlingsråd, är det viktigt att bestämmelserna om proportionellt valsätt tydliggörs. Urvalet förutsätts utgå från de nomineringslistor som varje nomineringsgrupp lämnat in till stiftsstyrelsen, samt att det på lämpligt sätt speglar valresultaten i respektive valdistrikt.” Solna förs. (ee just.): ” det kan inte vara rimligt att en mycket stor församling, eller ett pastorat, skulle vara en valkrets. Man måste ha demokratiaspekten med i detta.” Strängnäs domkyrkoförs. med Aspö (ee ja): ”KR vill i detta sammanhang åter lyfta frågan om rimligheten i Svenska kyrkans oproportionerligt kostsamma valsystem.” Göteborgs Carl Johans förs. (uee nej): ”Det finns en stor risk för demokratiskt underskott inte minst i större pastorat med många församlingar. Man bör därför undersöka andra möjligheter, t ex att låta varje församling utgöra en valkrets.”
Styrelse i ett pastorat och styrelse i en församling som inte ingår i något pastorat är ett av kyrkofullmäktige valt kyrkoråd. -‐
-‐
Stiftsstyrelsen i Linköping (just.): ”Det kan finnas en risk för demokratin att ha ett så lågt antal ledamöter som sex, vilket föreslås vara det minsta antal ledamöter i ett kyrkoråd oavsett storlek på pastoratet. Det bör vara reglerat i förhållande till antalet mandat i KF och att KR bör bestå av en bred representation för att tillgodose pastoratets olika delar.” Vårdnäs förs (uee just.): ” Regler som styr att varje församling har rätt till minst en representant i kyrkorådet måste finnas. Representanten skall vara medlem i församlingen.”
[14]
Som styrelse för en församling som ingår i ett pastorat ska finnas ett av pastoratets kyrkofullmäktige valt församlingsråd. De synpunkter som är kritiska mot förslaget handlar om att ett indirekt val på lokal nivå inte anses förenligt med en demokratisk ordning. Man föreslår olika åtgärder för att garantera att församlingen kan påverka valet av ledamöter i församlingsråden. Några efterlyser kyrkstämma. Vidare föreslås att församlingarna ska få ett eget avsnitt eller en egen bilaga i pastoratets församlingsinstruktion. -‐
-‐ -‐ -‐
-‐ -‐ -‐ -‐
-‐
-‐
-‐
Visby stift avstyrker förslaget: ”Församlingarna ska alltid välja sitt församlingsråd genom direkta val. I en mindre församling, förslagsvis under 2 000 kyrkotillhöriga, kan det direkta valet genomföras vid en kyrkstämma.” Domkapitlet i Uppsala (ja): ”Det får förutsättas att kyrkofullmäktige tar ansvar för att varje församlingsråd i möjligaste mån får en majoritet av ledamöter från den egna församlingen.” Stiftsstyrelsen i Västerås (ja): ” I och med att val till församlingsråd sker genom indirekta val av kyrkofullmäktige slopas ett val på den lokala nivån, vilket tillstyrkes.” Växjö stift (ja): ”Oro finns för att kyrkofullmäktige strävar efter att samma nomineringsgruppsfördelning som gäller i fullmäktige och kyrkoråd även blir gällande i församlingsråden. Obligatoriskt med ett nominerings/församlingsmöte och att förslaget sedan bereds i fullmäktiges valberedning innan fullmäktige fattar beslut. Fördelar finns med att mandatperioden inte behöver vara fyra år samt att man på detta sätt kan välja personer som inte vill stå med på en lista i valet. Lunds stift (just.): ”Församlingsrådet bör inte benämnas ”styrelse”.” Karlstads stift (ja) ser svårigheter i nomineringsarbetet till församlingsrådet. Märsta samf. (nej): ”Som styrelse för en församling som ingår i ett pastorat utses församlingsrådet i direkta val.” Tibro samf. (just.): ” Förslaget är bra, men det måste framgå tydligt även i kyrkoordningen att valet ska ha lokal förankring, så att en församling inte ska kunna bli överkörd av pastoratet i valet av vilka som ska sitta i församlingsrådet. Det är bra att man kan välja olika sätt att förankra detta på, och sättet behöver inte framgå av kyrkoordningen, men att det ska förankras i församlingen är otroligt viktigt och det syns inte i den nuvarande formuleringen i kyrkoordningen.” Östra Torsås samf. (nej): ”Förslagets Församlingsråd är alldeles för svagt för att ta tillvara ett lokalt engagemang.” Samfälligheten beskriver den aktuella situationen i Växjö. Av dagens 22 församlingar ska det bli åtta den 1 januari 2014 när dessa enligt förslaget med en gång ska bli ett pastorat. ”Förslaget i Närhet och samverkan passerar brytpunkten där förlusten av engagerade personer vida överskrider vinsterna som görs genom rationaliseringar och stordrift. Vi motsätter oss med all kraft den föreslagna omorganisationen, som skulle försätta oss i en mycket svår situation.” Helsingborgs samf. (ja): ” Det är av stor betydelse att Kyrkofullmäktige ges möjlighet att rekrytera församlingsaktiva ledamöter och ersättare till församlingsråden. Dessa råd kan fokusera sina insatser på själva församlingsverksamheten och vidarebefordra behov och väl underbyggda beslutsunderlag till kyrkorådet.” Malmö samf. (nej): ”Vi anser att förslaget medför ett demokratiskt underskott jämfört med dagens direktvalda kyrkoråd. Indirekt valda församlingsråd kommer att minska engagemanget för kyrkovalet. /…/Fullt medvetna om att vårt förslag innebär två val på lokalplanet föreslår vi att församlingsråden från och med 2017 års kyrkoval blir direktvalda (eftersom det inte praktiskt går att genomföra redan vid 2013 års val). Kyrkan kan inte vara
[15]
-‐
-‐
-‐
-‐ -‐ -‐ -‐ -‐
-‐
-‐ -‐
-‐
utan det lokala engagemanget. Vårt förslag vill tillvarata detta engagemang och stärka närdemokratin i kyrkan.” Göteborgs samf. (nej): ”Församlingsråd ska kunna utses antingen indirekt genom beslut i pastoratsfullmäktige eller i direktval. Pastoraten ska själva få avgöra vilket av de båda valsätten som ska användas. Det finns behov av båda alternativen beroende på om det inom pastoratet är svårt eller lätt att få fram tillräckligt många kandidater till församlingsråd. En stark lokal förankring i församlingarna är eftersträvansvärt eftersom det främjar engagemang och skapar en tydlig ”närhet” mellan kyrkotillhöriga och Svenska kyrkan. Det är viktigt att kyrkofullmäktige tar hänsyn till församlingarnas önskemål när församlingsråden utses. Det bör också stadgas att församlingarna ska utgöra valdistrikt (dock inte valkretsar) så att den lokala opinionen blir känd och kan tas hänsyn till.” Brunflo, Lockne, Marieby och Näs samf. (ja): ”Bra att det verksamhetsledande rådet väljs oberoende av politiska nomineringsgrupper. Det öppnar för att engagerade personer i verksamheten som inte vill stå på någon nomineringslista kan ingå.” Gustaf Vasa förs. (ee just.): ”Det kan emellertid finnas församlingar som har flera kyrkor som också bör ges möjlighet att ha förtroendevalda och lekmän som ges inflytande över verksamheten i form av verksamhetsråd/distriktsråd eller motsvarande. Det är viktigt att en sådan form av lokal medverkan finns med i regelverket som en möjlig frivillig form där behov finns.” Älghults förs. (ee nej) menar att det på landsbygden är bäst med personval. Munka Ljungby förs. (ee ja): ”Bra idé. Vi som idag har slagit ihop tre församlingar till en har redan god erfarenhet av detta i de sockenråd som vi har bildat.” Norrfjärdens förs. (ee avstår)” Vi vill inte vara en församling som ingår i ett större pastorat.” Vårdinge förs. (uee nej)”Indirekta val bör bara förekomma nedifrån och upp och aldrig uppifrån och ned.” Uppsala domkyrkoförs. (uee just.): ”Vi ser behov av ett förtydligande av församlingsrådets funktion, inte minst i frågan om fastställande av församlingsinstruktionen där vi ser det som centralt att församlingsråden får ett starkt inflytande.” Norrköpings S:t Johannes förs. (uee nej): ”Församlingsrådens roll och befogenhet måste förtydligas. Risken är överhängande att de blir en instans mellan förtroendevalda och ideella medarbetare, som bara får ta hand om verksamhet utan budget. Vi bör arbeta med att tydligare särskilja begreppen ”förtroendevald” och ”ideell medarbetare”. Förtroendevald är man i ett beslutande organ.” Gislaveds förs. (uee ja): ”Det är viktigt att det finns stora möjligheter till kraftfulla delegationer.” Härlanda förs. (uee, nej): ”Styrelseuppgifterna har hittills ansetts som ett arbete med strategiska frågor (se Styra och leda [SKU 2008:1], s.128). Eftersom församlingsrådet enligt förslaget till kyrkoordningsbestämmelser inte ska besluta om verksamhetens mål och inriktning, om resurstilldelning eller om arbetsgivarfrågor kan rådet inte betraktas som en styrelse i den mening som det uttrycket hittills har brukat ges. Ordet styrelse i den föreslagna bestämmelsen skapar en otydlighet kring församlingsrådets roll, inte minst i förhållande till de anställda som arbetar i församlingen. Både församlingsrådets ledamöter och andra riskerar att missförstå rådets uppgift. Svenska kyrkan har tidigare kritiserats för att genom sådan otydlighet skapa en dålig arbetsmiljö.” Göteborgs Johannebergs förs. (uee nej): ”Förslaget innebär alltså i praktiken inte "en samverkansform för flera församlingar", utan en sammanslagning.”
[16]
-‐
-‐ -‐
Östmarks förs. (uee just.): ”Bör genomföras efter justering: första meningen: pastoratets kyrkofullmäktige ska ersättas med församlingens medlemmar. Motivering: Pastoratet ska inte frånta församlingen den suveränitet som tillkommer den. Utredningens motivering för förslaget är …” att pastoratet får ett övergripande ansvar för att församlingarna fullgör sin grundläggande uppgift.” Här omyndigförklarar man församlingen.” Ilsbo förs. (uee just.): ”Valet bör förankras i församlingen och det är inte rimligt att varje pastorat skall hitta på en egen lösning för hur detta skall gå till.” Kyrkans Akademikerförbund (just.): ”Risken för otydlighet och bristande kontinuitet för församlingsrådets funktion bör beaktas. Församlingsråden kan ha kortare mandatperiod än fyra år. Ur ett arbetstagarperspektiv är detta inte okomplicerat. /…/Man riskerar att förlora den stabilitet och arbetsro som längre mandatperioder ger. Församlingsrådet kan få uppgifter delegerade till sig utöver de i Kyrkoordningen reglerade uppgifterna. Risken finns att det blir olika mycket som delegeras i olika mandatperioder.”
De som tillhör någon av församlingarna i ett pastorat ska vara valbara till ett församlingsråd i pastoratet. Reaktionerna kring just detta förslag varierar kraftigt. Några remissinstanser anser att man borde ta steget fullt ut och öppna möjligheten för alla medlemmar i Svenska kyrkan. Flera kommentarer behandlar hur den enskilda församlingen kan garanteras en majoritet i församlingsrådet. Man framhåller även, om än på olika sätt, att man bör ta tillvara röstfördelningen i kyrkovalet inom församlingen. Andra vill få fram aktiva personer som inte har funnits på listor i valet. En oro som lyfts är att platserna i församlingsråden blir föremål för byteshandel när ledamöterna utses. -‐
-‐ -‐
-‐
-‐ -‐
Domkapitlet i Uppsala (ja) menar att kortare mandatperioder kan vara bra för ungdomar, och att man kan adjungera personer som inte är bosatta inom pastoratet. Domkapitlet påpekar också (fråga 7) att det blir möjligt för en dominerande församling i pastoratet att ha representation i samtliga församlingsråd, ”vilket inte är en önskad effekt”. Domkapitlet saknar frågor i remissen om församlingsrådens mandatperioder och val av ordförande och vice ordförande. Stiftsstyrelsen i Västerås (just.): ”Men det behöver framgå tydligt, inte minst i kyrkoordningsformuleringen, att det gäller enbart i ett av församlingsråden.” Lunds stift (ja): ”Utredningen utgår från att alla alltid har goda intentioner./…/ Någon form av reglerat nomineringsförfarande från församlingen behövs. Här finns det alltså risk för ett demokratiskt underskott.” Stiftsstyrelsen i Visby (just.): ”Utredningen bör överväga att göra det möjligt att i viss omfattning välja in personer i församlingsrådet, som inte är bosatta i pastoratet. Minst hälften av församlingsrådets ledamöter ska vara bosatta i församlingen.” Lysekils samf. (ja): ”Ta det fullt ut och gör alla valbara som engagerar sig i en församling även om de inte är skrivna i pastoratet.” Arnäs, Gideå och Trehörningsjö samf. (nej): ”Ledamot som är vald till ett församlingsråd skall bo i den församlingen eftersom det är så viktigt med den lokala förankringen och den lokala lojaliteten. Den lokala tillhörigheten är också en viktig symbol och värdemätare för den lokala församlingens primära ställning och värde i vår kyrka. Den föreslagna ordningen öppnar tyvärr upp för möjligheten till odemokratiska kupper vid fullmäktige och riskerar att göra kyrkoordningens benämning av församlingen som den primära enheten till ett begrepp utan verklighetsförankring och praktisk tillämpning.”
[17]
-‐ -‐
-‐
-‐
-‐
-‐
Solna förs. (ee nej): ”Visserligen kan det underlätta att få tag i tillräckligt stort antal representanter/intresserade, men samtidigt undermineras det lokala ansvaret ytterligare.” Lekeryds förs. (ee just): ”Det borde inte krävas tillhörighet i just det pastoratet. Däremot krav på dop, medlemskap i Svenska kyrkan och konfirmation, samt gärna någon skrivelse om att det bör vara aktiva gudstjänstfirare som i första hand ska komma ifråga. Liknande krav bör ställas på ledamöter i kyrkoråd (och eventuellt kyrkofullmäktige).” Lomma förs. (ee just.): ”Merparten av församlingsrådets ledamöter bör vara bosatta och aktiva i den församling det gäller. Risken är annars stor för att fördelning av platser sker efter nomineringsgruppernas storlek och turordning istället för efter lokalt engagemang.” Flemingsbergs förs. (uee ja): ”Detta ser vi som positivt Det är en variant av icke-territoriellt församlingstänk som vi ser kan vara positivt utifrån människors lokala engagemang. Samma regel bör också gälla personer som ska väljas till kyrkvärdar, m.a.o. alla förtroendeuppdrag inom församlingen.” Östmarks förs. (uee just,): ”Valbar till ett församlingsråd är den som tillhör församlingen. Pastoratet kan dock på förslag av församlingen besluta att någon person från en annan församling i pastoratet kan bli valbar. Motivering: Återigen handlar det om församlingens suveränitet.” Frillesås förs. (uee just.): ”Valbarheten bör utökas till alla döpta medlemmar i Svenska kyrkan lägst 18 år, oavsett vilken församling, pastorat eller stift kandidaten tillhör. Vi noterar att utredningen inte har bett remissinstanserna att ta ställning till förslaget på sida 28 §25 att ordförande i normalfallet utses av överordnad instans och inte av församlingsrådet självt vilket bör vara normalfallet.”
Kyrkoherden eller en annan präst som arbetar i församlingen och som kyrkoherden sätter i sitt ställe ska vara ledamot i församlingsrådet. -‐
-‐ -‐ -‐ -‐
-‐
Domkapitlet i Uppsala (just.): ”Domkapitlet anser att kyrkoherden i normalfallet ska vara ledamot i varje församlingsråd och att det bör markeras i kyrkoordningstexten att delegation till komminister att sitta i församlingsråd ska vara undantag. Det är dock bra att församlingsrådet kan ha en kortare mandatperiod än fyra år och att en komministers uppdrag i församlingsrådet upphör när rådets mandatperiod löper ut, vilket ger möjlighet för kyrkoherden att ta tillbaka delegationen på ett sätt som inte finns i dag.” Skara stift (just.) föreslår formuleringen: ”Kyrkoherden eller annan i församlingen tjänstgörande präst som kyrkoherden sätter i sitt ställe…” Västerås stift (just) menar att det borde finnas möjlighet för kyrkoherden att återkalla förordnandet. Växjö stift (just.) Menar att prästen ska förordnas för samma tid som det övriga församlingsrådet utses på. Aneby samf. (just.): ”Vi vill öppna för möjligheten att utse någon för uppgiften lämplig anställd att i kyrkoherdens ställe vara ledamot i församlingsrådet. Det kan vara en kantor, en diakon, en pedagog, den som för tillfället bäst passar till uppdraget. Vi tror nämligen att församlingarna i framtiden kommer ha olika profiler.” Helsingborgs samf. (ja): ”Det är en självklarhet att det måste finnas god teologisk kompetens i varje församlingsråd. /…/Kyrkoherden bör också ges möjlighet att byta ut sin ersättare i ett församlingsråd om sådant behov skulle uppkomma. Detta skulle kunna ses som en förlängning av kyrkoherdens arbetsledarskap.”
[18]
-‐
-‐ -‐
-‐
-‐
Karlstads samf. (nej): ”Vi är av den uppfattningen att kyrkoherden/prästen ska ha en mer renodlad tjänstemannaroll och det på så vi skapas en tydlig distinktion mellan de olika rollerna, för att skapa en större tydlighet.” Nordölands förs. (uee ja): ”Det är viktigt att det finns en präst med då han/hon leder den gudstjänstfirande församlingen.” Arbetsgivarorganisationen menar att ordet arbetar är olämpligt och föreslår i stället ”tjänstgör i pastoratet” eller ”är anställd i pastoratet” och att prästen utses att vara ledamot i ”församlingsrådet i en församling”. Kyrkans Akademikerförbund (just.): Anser det vara väsentligt att även diakoner i arbetsledande ställning kan utses av kyrkoherden att i dennes ställe vara ledamot i församlingsrådet. Vision föreslår att en anställd i församlingen ska kunna komma i fråga.
Ett församlingsråd ska fullgöra de uppgifter som anges i kyrkoordningen församlingsinstruktionen samt de övriga uppgifter som kyrkorådet beslutar. -‐
-‐ -‐
-‐ -‐
-‐
-‐
i
Skara stift (just) ”Specifikt utifrån här aktuell fråga önskar stiftsstyrelsen/domkapitlet dock belysa den konkurrens som, utifrån förslaget, uppstår mellan den grundläggande uppgift församlingen har att utöva och den frihet pastoratet erhåller genom att i församlingsinstruktionen kunna delegera och fördela delarna i den grundläggande uppgiften mellan de olika församlingarna i pastoratet. /…/ Enligt förslaget har pastoratet som pastoralt område ansvaret för att församlingarna fullgör sin grundläggande uppgift, men denna ligger kvar på det lokala pastorala området, dvs. församlingen. Detta kan sannolikt resultera i att pastoratet, kyrkoordningen till trots, övertar funktionen som det lokala pastorala området.” Växjö stift (ja): ”Men det bör framgå i KO vilka uppgifter som är möjliga att delegera.” Stockholms stift (just.): ”När det gäller beslut om vilka former av huvudgudstjänst som utöver högmässa ska användas i församlingen föreslås att kyrkorådet fattar beslut efter samråd med församlingsrådet samt församlingens präster och kyrkomusiker. När det gäller beslut om huvudgudstjänst i annan form än som finns i kyrkohandboken föreslås att kyrkoherden fattar beslut efter samråd med församlingsrådet samt församlingens präster och kyrkomusiker och efter medgivande av kyrkorådet.” Tranås samf. (just): ”Bör ändå regleras vilka uppgifter av principiell vikt som kyrkoråden inte kan delegera.” Hjo samf. (nej): ”Församlingarna kan ge en informell delegation till kyrkonämnden att samordna budgeten för gudstjänst, undervisning, diakoni och mission. Hjo pastorat är ett exempel på att detta kan fungera bra. Vi menar att det är dumt att ta ifrån församlingen ansvar för kärnverksamheten och centralisera beslutsprocessen, det skulle frånta den lokala församlingen sitt engagemang.” Malmö samf. (ja): ”Det är viktigt att församlingsrådet får en stark ställning så att det känner att det har ansvarsfyllda uppgifter och kan besluta. Dess uppgifter ska därför beskrivas tydligt och det ekonomiska ansvaret för det lokala församlingsarbetet utvecklas. Vi fäster särskilt vikt vid att kyrkorådet tillämpar en generös delegering av uppgifter till församlingsråden och ger dem ett reellt inflytande.” Högalids förs. (ee ja): ”Det bör i förarbetena till KO eller genom den explicita regleringen i KO tydligt framgå att det är fullmäktige - och inte kyrkorådet - som genom beslut i församlingsinstruktionen/eller i andra beslut, (se nedan) avgör mandatfördelningen mellan kyrkoråd och församlingsråd inom vad som föreskrivs i KO.”
[19]
och
-‐
-‐ -‐
-‐
-‐
-‐ -‐
-‐
Södertälje förs. (uee just.): ”Vi tycker att församlingsrådets uppgifter behöver förtydligas. Särskilt när det gäller församlingsrådets ansvar för mission, diakoni och undervisning är förslaget otydligt. Vi anser även att församlingsrådet ska garanteras rätten att få yttra sig över samtliga tjänster kopplade till församlingen. Vassunda förs. (uee nej): ”Församlingsrådet löper risk att bli degraderat till att vara en lokal gisslan i kyrkorådets händer.” Norrköpings S:t Johannes förs. (uee nej): ”Församlingsrådens roll och befogenhet måste förtydligas. Risken är överhängande att de blir en instans mellan förtroendevalda och ideella medarbetare, som bara får ta hand om verksamhet utan budget. Vi bör arbeta med att tydligare särskilja begreppen ”förtroendevald” Vadstena förs. (uee ja): ”Dialog mellan församlingsråd och kyrkoråd är viktig. Antingen kan man tänka sig att en person från församlingsrådet finns med som ledamot eller adjungerad i kyrkorådet eller att en ledamot ur kyrkorådet finns med på samma sätt i församlingsrådet.” Norra Sandsjö förs. (uee just.): ”Visst ekonomiskt ansvar bör finnas. Församlingsrådet måste också kunna vara remissinstans till kyrkorådet och den vägen kunna påverka frågor, som är viktiga både för församlingen och för samarbetet inom pastoratet. Tillfrågas för att kunna yttra sig när det gäller anställningar av personal, som ska arbeta direkt inom församlingsverksamheten och som församlingsrådet då blir beroende av. Ha möjligheter att få yttra sig och i möjligaste mån bli respekterat, när det gäller exempelvis kyrkorenoveringar och annat för kyrkobyggnaden - kyrkorummet. Församlingsrådet ska vara till för församlingens medlemmar, ett viktigt kontaktorgan.” Västerstrands förs. (uee nej): ”Beslutande organ på församlingsnivå skall själva fatta beslut om församlingsinstruktionen.” Västerås Lundby förs.(uee ja): ”Ett gott syfte med det föreslagna församlingsrådet är att skapa en flexibel organisation anpassad till lokala förutsättningar. Detta bör genomföras med så liten reglering som möjligt i kyrkoordningen.” Alsens förs. (uee ja): ”Med tillägget att församligsrådet ansvarar för det ideella medarbetarskapet i församlingen.”
Det ska inte finnas andra nämnder än valnämnd på lokal nivå. -‐ Linköpings stift (just., ja) kan tänka sig en särskild nämnd för begravningsverksamheten. -‐ Lunds stift (just.) har samma hållning. -‐ Vissa samfälligheter och församlingar rekommenderar en nämnd för begravningsverksamheten, vissa andra hävdar samfälligheters/församlingars rätt att själva avgöra vad som behövs och andra tycker att beslutsstrukturen blir enkel och tydlig med förslaget. -‐ Föreningens Sveriges kyrkogårdschefer förordar möjligheten att utse en kyrkogårdsnämnd. Stiftsfullmäktige ska fortfarande kunna utse nämnder vid sidan av stiftsstyrelsen. -‐ Linköpings stift (just./nej) menar att stiftet bör kunna utse en egendomsnämnd. -‐ Stiftsstyrelsen i Uppsala, Skara, Göteborgs och Stockholms stift och Domkapitlet i Skara menar att det inte finns anledning att ha någon annan ordning på stiftsnivå än vad som föreslås gälla den lokala nivån. Samma behov av tydlighet finns inom stiftet. -‐ Sollentuna förs. (ee nej): ”Nämnder har per definition ett eget ekonomiskt ansvar. Självständiga nämnder försvårar - för att inte säga omöjliggör - den styrning som stiftsstyrelsen måste ha för all stiftets verksamhet.”
[20]
7.5 Församlingsinstruktionen
Ja
Efter Nej viss justering
Det ska finnas en gemensam församlingsinstruktion för församlingarna i ett pastorat. I en församlingsinstruktion för församlingarna i ett pastorat redovisas hur ansvaret för den grundläggande uppgiften är fördelat mellan församlingarna och pastoratet. Där ska också redovisas hur prästtjänsterna i huvudsak disponeras. Församlingsinstruktionens innehåll ska prövas minst vart fjärde år.
64,2%
20,5%
15,3%
90,6%
6,9%
2,5%
Att församlingsinstruktionen ska prövas minst vart fjärde år verkar vara ett i alla stycken okontroversiellt förslag. Däremot är man inte lika enig kring tabellens första förslag, även om en majoritet förordar att förslaget tillstyrks. En relativt stor andel anser dock att förslaget bör justeras. Stiftsstyrelse/domkapitel, samfälligheter och församlingar med egen ekonomi är dock mer positiva till förslaget än vad församlingar utan egen ekonomi är. Av de förstnämnda bejakar 73 procent förslaget medan 10 procent avvisar det. Bland församlingar utan egen ekonomi är motsvarande nivåer 57 procent och 19 procent. Bland denna sistnämnda församlingstyp finns dock en skillnad mellan stiften. I Linköpings och Västerås stift är nämligen 83 procent av församlingarna utan egen ekonomi positiva till förslaget medan motsvarande siffra i Växjö, Lund, Luleå, Visby och Stockholm ligger på 47 procent.
Kommentar Det ska finnas en gemensam församlingsinstruktion för församlingarna i ett pastorat. I en församlingsinstruktion för församlingarna i ett pastorat redovisas hur ansvaret för den grundläggande uppgiften är fördelat mellan församlingarna och pastoratet. Där ska också redovisas hur prästtjänsterna i huvudsak disponeras. -‐ Domkapitlet i Uppsala (ja) vill inkludera diakontjänsterna i instruktionen. -‐ Stiftsstyrelsen i Västerås (ja) ”…vill understryka att instruktionen ska vara gemensam för hela pastoratet, eftersom beslut om prioriteringar och resursanvändning ligger på pastoratsnivå”. -‐ Växjö stift (just.): ”Ska pastoratet vara den pastorala nivån är detta förslag en självklarhet. Viktigt att församlingsråden blir delaktiga i arbetet innan fullmäktige tar beslutet. /…/En gemensam församlingsinstruktion med fördelning av hur prästtjänsterna fördelas ställer stora krav på lokalkännedom av domkapitlet inför utfärdandet. Att samråd har ägt rum med församlingsrådet ska finnas med som bilaga i församlingsinstruktionen.” -‐ Göteborgs stift (just.): ”Det bör poängteras att den föreslagna redovisningen i församlingsinstruktionerna, för hur prästtjänsterna skall disponeras bör hållas mycket generell. En poäng med samverkan i ett pastorat bör vara att pastoratets fullmäktige och kyrkoherden kan omfördela resurser och anpassa verksamheten till de lokala förutsättningarna. Då skall man inte vara alltför bunden till alltför detaljerade formuleringar i församlingsinstruktionerna.” -‐ Karlstads stift (ja) påpekar att det ska heta ”pastoratsinstruktion”. [21]
-‐
-‐ -‐ -‐ -‐ -‐ -‐
-‐
-‐
-‐
Domkapitlet i Härnösand (just.) menar att det kan vara svårt att redovisa hur prästtjänster ska disponeras. Vid byte av tjänsteinnehavare kan det då uppstå behov att ändra instruktionen. Visby stift (just.) understryker vikten församlingens och församlingsrådets delaktighet. Enköpings samf. (ja): ”Inte bara präster utan borde gälla alla tjänster.” Trollhättans samf. (just.)” Sista meningen strykes då inte prästtjänsterna bör regleras i församlingsinstruktionen.” Södertälje samf. (ja): ”Ja, efter viss justering. Det behöver framgå att varje församling skall ha åtminstone ett avsnitt i församlingsinstruktionen.” Söraby samf. (just.): ”Varje församling skall utforma en "bilaga" för den egna församlingen.” Malmö samf. (just.): ”Vi uppfattar att anledningen till att prästtjänsternas huvudsakliga fördelning ska redovisas i församlingsinstruktionen är att stiftet fastställer den prästerliga minimiorganisationen för varje pastorat. Eftersom stiftet även har att besluta om kyrkomusikertjänsterna (om det ska vara organist eller kantor) borde även kyrkomusikorganisationen synas i församlingsinstruktionen. Vi anser vidare att inte enbart ansvarsfördelningen mellan pastoratsnivå och församlingsnivå ska behandlas i församlingsinstruktionen utan också fördelningen församlingarna emellan. Givetvis ska den grundläggande uppgiften utföras överallt men i en storstad kan det t.ex. bli fråga om att profilera några församlingar på ett visst sätt utifrån de pastorala och diakonala behoven.” Gustav Vasa förs. (ee just.): ”Vi är inte övertygade om att stiftets inflytande över prästorganisationen utövas bäst via församlingsinstruktionen. Om detta förslag ändå genomförs bör det i så fall omfatta hela kyrkans vigningstjänst, alltså även diakonin. Vi menar emellertid att stiftets inflytande över prästorganisationen kan utövas bättre i en ordning som är skild från systemet med församlingsinstruktioner.” Vantörs förs. (ee ja): ”Vi konstaterar att Församlingsinstruktionen utöver vad den idag innehåller av Omvärldsanalys och Pastoralt program samt Domkapitlets regler, kommer att behöva innehålla något av en delegationsordning. Det lyfter FIN till att bli ett mycket tungt policydokument. /…/Här kan behövas stöd av t.ex. stiften kring hur pastoraten bör arbeta fram FIN.” Ljungskile förs. (ee nej): ”Församlingsinstruktionen bör inte innehålla några anvisningar om ansvarsfördelningen mellan församlingarna och pastoratet. Den grundläggande ansvarsfördelningen mellan pastoratet och församlingarna anges i utredningens förslag till kyrkoordningsbestämmelser. Enligt den fördelningen är det pastoratets kyrkoråd som har det yttersta ansvaret för all verksamhet i pastoratet, utom när det gäller de uppgifter som enligt kyrkoordningen tillkommer församlingsråden. Den fördelning av uppgifter mellan pastoratets församlingar som därefter görs ankommer det på kyrkorådet att bestämma om. Det hör till kyrkorådets uppgift som pastoratets styrelse. Mot den här bakgrunden finns det anledning att reagera mot utredningens uttalande att man utgår ifrån att församlingsinstruktionen ska få mera av en direkt styrande funktion. Om domkapitlet ges uppgiften att styra pastoratens verksamhet uppkommer en oklarhet både i förhållande till kyrkorådets uppgift och i förhållande till domkapitlets egen uppgift att utöva tillsyn. Församlingsinstruktionen bör inte innehålla några anvisningar om hur prästtjänsterna ska disponeras. En församling måste för att vara effektiv kunna omdisponera sin arbetskraft efter snabbt skiftande behov. Inom bl a konfirmand- o ungdomsarbete kan behoven skifta från termin till termin. När en prästtjänst behöver omdisponeras ex från arbete med kyrkliga handlingar i en del av församlingen till ett snabbt växande konfirmandarbete i en
[22]
-‐
-‐
-‐
-‐ -‐ -‐ -‐
annan församlingsdel är det närmast en fråga av operativ karaktär, åtminstone i en större församling. Att en sådan fråga ska avgöras genom beslut i domkapitlet innebär för församlingens del att verksamheten hämmas genom en klumpig beslutsväg. För domkapitlet innebär det att utredningsresurser o sammanträdestid ägnas åt sådant som knappast utgör tillsynsfrågor (eller frågor om styrning som utredningen vill att domkapitlet ska ägna sig åt).” Överkalix förs. (ee just.): ”Församlingsråden som har lokalkännedomen bör först få skriva sin instruktion som sedan i samråd sammanjämkas till en helhet för pastoratet av kyrkorådet.” Lohärads förs. (uee nej): ”Fördelen med att ha kvar ett stort antal församlingar i Svenska kyrkan är att det ger möjlighet till en lokal anpassning av verksamheten och ett lokalt engagemang. Församlingsinstruktionen ska därför behandla verksamheten i den egna församlingen.” Glömminge förs. (uee just.): ”FIN måste vara tydlig i fråga om fördelning av personella och ekonomiska resurser mellan de olika församlingarna och i uppdelningen av vad som eventuellt genomföres gemensamt av de olika församlingarna i pastoratet. Texten ”Även om det enligt vårt förslag inte är längre är föreskrivet i kyrkoordningen är ändå den naturliga ordningen att församlingen ges rätt att disponera medel som anslås för den verksamhet som församlingen själv ansvarar för att genomföra” Utredningen sid 253. Detta måste in i KO som ett krav inte bara som en naturlig ”ordning” Lokalt församlingskyrkoråd ska ha egen budget för sin verksamhet.” Kalls förs. (uee ja): ”Församling som grund i svenska kyrkan avlövas. Små församlingar utan engagemang borde inte vara församlingar.” Kyrkans akademikerförbund föreslår att alla tjänster som arbetar med den grundläggande uppgiften ska redovisas. Vision vill att den huvudsakliga disponeringen av alla yrkesgruppers tjänster borde redovisas. Lärarförbundet och Kyrkomusikernas Riksförbund anser att antalet kyrkomusiker, organist resp. kantor, med behörighet ska säkerställas ”på minst nuvarande nivå.”
Församlingsinstruktionens innehåll ska prövas minst vart fjärde år. -‐ Skara stift (just.): ”Den sista nya mening utredningen föreslår i KO 57:6 (”Om inget förslag till ändring utarbetas ska skälen för detta anmälas till kyrkofullmäktige och domkapitlet”) bör utgå. Den föregående mening utredningen föreslår (”Kyrkorådet ska minst vart fjärde år pröva om det ska ske en ändring av församlingsinstruktionen”) bör i stället fortsätta: ”och den nya eller översedda versionen godkännas och utfärdas på samma sätt som varje ny församlingsinstruktion.” Annars uppstår helt i onödan en avsevärd risk att somliga församlingar och pastorat aldrig tar på sig arbetet att revidera sin församlingsinstruktion även om detta borde göras på grund av samhällets och kyrkans förändring.” -‐ Växjö stift (nej): ”Det bör vara upp till varje domkapitel att besluta om utfärdande tid. Processen med en församlingsinstruktion är så pass omfattande att man troligen inte har ett beslut förrän långt in på mandatperioden, dvs. man förlorar poängen med att se över församlingsinstruktionen vid en ny mandatperiod. Församlingsinstruktionen kan med andra ord utfärdas för olika tid beroende på lokala förutsättningar.” -‐ Stiftsstyrelsen i Göteborg (just.): ”…eller när indelningsändring träder i kraft.” -‐ Domkapitlet i Göteborg (ja) föreslår ett annat tillägg: ”I förslagets 57 kap 6 § tredje stycke bör införas att församlingsrådet bör tillfrågas före kyrkorådets prövning. Ej nödvändigt att just relatera omprövningen till ny mandatperiod.”
[23]
-‐ -‐
-‐
-‐
Malmö samf. (ja): ”Det tvingar fram en återkommande omprövning utifrån kyrkans omoch invärld och gör därmed församlingsinstruktionen mer styrande.” Karlskoga förs. (ee nej): ”Att ange detta i KO bör ej göras, utan det kan med fördel ges till stiften att besluta om enligt de överväganden, som de gör utifrån sina förhållanden och omständigheter. Det är ju rätt olika omständigheter i stiften, från landsbygds- och glesbygdspräglade stift som Karlstad och Visby till storstadsstiftet Stockholm.” Enköpings förs. (uee just.): ”Tveksam till att församlingsinstruktionen ska prövas minst vart fjärde år. Vi ser risker med att koppla samman prövningen av församlingsinstruktionen och mandatperioder. Vi vill i stället föreslå att församlingsinstruktionen ska prövas efter att församlingen visiterats av biskop eller kontraktsprost och i samband med byte av kyrkoherde.” Norrköpings S:t Johannes förs. (uee just.): ”4 år är en lång tid och är förmodligen satt efter mandatperiodens längd. Men församlingsinstruktionen är ett levande dokument och kan/bör revideras under tiden i samråd med stift och domkapitel.”
[24]
7.6 Förenklingar
Ja
Efter Nej viss justering
Det ska inte längre anges att nämnder på stiftsnivå eller att andra organ tillsatta av Kyrkomötet än Kyrkostyrelsen får väcka ärenden i kyrkofullmäktige. Bestämmelserna om frågor i kyrkofullmäktige och stiftsfullmäktige utgår. Bestämmelserna om att det kan ske sluten omröstning i fullmäktige vid tillsättning av befattningar utgår. Bestämmelserna om att kyrkorådet ska göra vissa framställningar till vissa organ utgår. Bestämmelser om att kyrkorådet och stiftsstyrelsen får begära in yttranden och upplysningar från nämnder och anställda utgår.
91,8%
1,6%
6,5%
86,6%
1,5%
11,9%
80,0%
,9%
19,1%
88,9%
1,3%
9,8%
81,6%
2,3%
16,1%
Det förefaller som ett tydligt resultat att de förenklingar som föreslås ofta möts av stor acceptans. Mest motstånd möter dock det tredje och femte alternativet i tabellen, även om hela 80 procent tveklöst tillstyrker förslaget. Förslaget om att slutna omröstningar i fullmäktige vid tillsättning av befattningar utgår kan vara intressant att analysera vidare eftersom det där råder störst oenighet bland remissinstanserna. Det stift där man tagit avstånd från flest förenklingar är Härnösand. Där har 22 procent av remissinstanserna avslagit samtliga fem förenklingar, vilket motsvaras av 13 procent för samtliga remissinstanser. Hela 26 procent har valt att inte svara på tabellens första förslag. Nivån uppgår till hela 30 procent bland församlingar utan egen ekonomi och landar på 20 procent för andra typer av remissinstanser. Förslaget om att bestämmelser om frågor i kyrko- och stiftsfullmäktige utgår har också samlat relativt många remissinstanser som inte besvarat frågan. Det rör sig om total 22 procent. De som särskilt drar upp den siffran är församlingar utan egen ekonomi, vilka hamnar på 27 procent medan andra typer av instanser sammantaget ligger på ca 15 procent.
Kommentarer Det ska inte längre anges att nämnder på stiftsnivå eller att andra organ tillsatta av Kyrkomötet än Kyrkostyrelsen får väcka ärenden i kyrkofullmäktige Många remissinstanser avstår från att ta ställning och Tynnereds församling illustrerar ganska väl de kommentarer som inkommit. -‐
Tynnereds förs. (nej): ”Går ej att svara på med den bristfälliga information som föreligger. Frågan behöver förtydligas. Förutsätter en grundläggande konsekvensanalys och kartläggning av beslutsvägar. För vagt underlag för att ta ställning.”
[25]
Bestämmelserna om frågor i kyrkofullmäktige och stiftsfullmäktige utgår. -
-
-
Luleå stift (nej): ”Möjligheten att ställa frågor är ett viktigt kontrollmedel för ledamöter i fullmäktige. Luleå stift har erfarit att denna möjlighet utnyttjas, om än inte ofta, och vi ser därför inget skäl till att ta bort regleringen om detta i kyrkoordningen.” Stockholms stift: (Nej) ”Vi anser att frågeinstitutet som det är reglerat idag ska kvarstå. Hur det närmare ska utformas får respektive beslutande organ reglera i den egna arbetsordningen.” Länna, Blidö och Riala samf. (ja): ”Under förutsättning att det därmed inte är förbjudet.”
Bestämmelserna om att det kan ske sluten omröstning i fullmäktige vid tillsättning av befattningar utgår. - Flera av dem som avstyrker förslaget hänvisar till att personval ska ske med sluten omröstning. Möjligen kan termen befattning varit oklar. Bestämmelserna om att kyrkorådet ska göra vissa framställningar till vissa organ utgår. -
Voxtorps förs. (uee just.): ”Kan vara en styrka i att det står kvar. Det säger en del om Kyrkorådets uppgift och auktoritet.”
Bestämmelser om att kyrkorådet och stiftsstyrelsen får begära in yttranden och upplysningar från nämnder och anställda utgår.
[26]
7.7 Vissa ändringar beträffande stiften
Ja
Efter Nej viss justering
Stiftens främjande och tillsyn ska även avse förvaltningen hos pastorat och församlingar. Det bör genomföras en särskild utredning om kontraktets ställning och uppgifter.
74,6%
6,9%
18,5%
92,8%
1,3%
5,9%
Kapitel 7.7 föreslår vissa ändringar beträffande stiften. Störst enighet finner vi i det förslag som föreslår att det bör genomföras en särskild utredning om kontraktets ställning och uppgifter. Hela 93 procent tillstyrker förslaget, vilket innebär en toppnotering jämfört med samtliga utredningens förslag. Att stiftens främjande och tillsyn även ska gälla förvaltning hos pastoraten möter ett något större motstånd, men det är fortfarande tre fjärdedelar av instanserna som tillstyrker förslaget. Någon större skillnader mellan stiften och de olika typerna av remissinstanser går inte att skönja i materialet. Stiftsnivån är dock mindre negativ medan samfällighetsnivån intar en mellanställning. Remissinstanser från stiften Västerås, Karlstad, Växjö och Skara intar en något mindre negativ inställning till förslaget än vad man gör från andra stift.
Kommentarer Många remissinstanser tycker att förslaget är bra och nödvändigt. Huvudparten av dem som avstyrker förslaget gör det med hänvisning till församlingars självständighet och att denna uppgift sköts av revisorerna. Ordet tillsyn upplevs som negativt och främjande positivt. Sanktioner efterlyses. Klarlägganden om domkapitlets respektive stiftsstyrelsens uppgifter i frågan om tillsyn och främjande efterfrågas. Det ställs kritiska frågor angående ansvaret för arbetsmiljön som närmast åligger arbetsgivaren. -‐ -‐
-‐
-‐
Stiftsstyrelsen i Uppsala (just.): anser att ansvarsfördelningen mellan stiftet och den lokala nivån behöver preciseras tydligare än i utredningsförslaget. Domkapitlet i Linköping (nej): ”Det framgår inte vad som ingår i det som här kallas förvaltning. Förslaget är alltför diffust motiverat samtidigt som risk föreligger att det blir en dubbel tillsyn av pastorat och församlingars förvaltning eftersom den också måste underställas den revision som Kyrkoordningen stadgar. Bättre är att stiftet använder sig av den revision som årligen görs.” Växjö stift (just.): ”Det bör skrivas ut att det är biskop och domkapitel som utöver tillsyn, samt att stiftsstyrelsen får detta uppdrag kring församlingarnas/pastoratens förvaltaruppdrag. Gärna förenklingar men inte så att det blir otydligt.” Lunds stift (ja): ”Förslaget att stiftet också ska ha tillsyn över förvaltningen och inte endast över ämbetsbärarna och församlingsverksamheten är bra. Stiftet och församlingarna som pastorala nivåer hör ihop och är delar av Svenska kyrkan och den världsvida kyrkan. Vissa församlingars tendens till isolering behöver motverkas. Det är positivt att stiftet också bryr sig om det praktiska. Det praktiska och det teologiska hör ihop. Som tillsynsmyndighet har
[27]
-‐
-‐ -‐
-‐ -‐
-‐
-‐ -‐
-‐
-‐
stiftet idag små möjligheter att ingripa. Vid synnerliga skäl borde det finnas någon form av sanktionsmöjligheter från stiftets sida.” Domkapitlet i Göteborg: ”…att förslaget att tillsynen uttryckligen även ska komma att avse förvaltningen hos pastorat och församlingar endast innebär ett förtydligande av vad som redan i dag gäller. Biskop och domkapitlet har redan med stöd av kyrkoordningen utövat tillsyn även i denna del. Domkapitlet har dock ingen erinran mot att bestämmelsen i 57 kap 1 § blir tydligare så att även ”förvaltningen” anges. Domkapitlet ifrågasätter att det är ”stiftet” som enligt 57 kap 1 § kyrkoordningen som ska utöva tillsynen över församlingar och pastorat. Domkapitlet menar att det fortfarande bör vara biskop och domkapitel som ska ha tillsynen. /…/Om förslaget ”stiftet” i 57 kap 1 § antas av Kyrkomötet måste det ske en komplettering i kyrkoordningen avseende p 4 ”granskning av hur präster och diakoner..….” med angivande av att det är domkapitlet som utövar denna granskning. Alternativet stiftsstyrelse är helt uteslutet eftersom det är domkapitlet som prövar i prästrespektive diakonexamen och även i övrigt prövar behörigheten hos präster och diakoner.” Rimbo samf. (just.) ”… ska även avse den ekonomiska förvaltningen hos pastorat och församlingar. Detta bör ske genom biskops- och prostvisitationer vartannat år.” Knivsta samf. (just.): ”Ansvarsfördelningen mellan stiftet och den lokala nivån behöver preciseras på ett tydligare sätt än i utredningsförslaget, liksom domkapitlets roll med tillsyn. Det är genomgående oklart vilket organ på stiftet som avses.” Bergsjö samf. (just.): ”Missförhållanden bör få följder/konsekvenser. Förslaget måste därför innehålla förslag på åtgärder stiften kan vidta.” Linköpings samf. (nej): ”Idag granskar revisorerna förutom räkenskaperna även förvaltning. Det finns risk för att dubbel tillsyn skapas, vilket medför merkostnader. Stiften har idag inte kompetens att ha tillsyn över förvaltningen och det måste förtydligas vilken tillsyn som avses.” Örebro samf (ja): ”Förslaget stärker en av utredningens grundtankar att verksamhet och resurser ska hållas samman som vi är positiva till. Viktigt att stiften skaffar sig god kompetens inom förvaltningsområdet.” Malmö samf. (ja): ”Erfarenheten visar att detta är en välkommen utvidgning av stiftets ansvar.” Karlstads samf. (ja): ”Det är bra att även denna dimension dvs "förvaltningen" tas med i tillsynen av församlingar och pastorat. Den tidigare något ensidiga inriktningen på de pastorala frågorna har inte varit tillräcklig. För att få en helhetssyn måste hela den förvaltningsmässiga delen tas i beaktande. Om tillsynen ska omfatta även pastoratets förvaltning, behöver det utredas närmare hur en sådan ska genomföras och integreras med den nuvarande pastorala tillsynen, eftersom det är ett nytt område för stiftet att ta sig an.” Huddinge samf. (ja): ”Vi anser det naturligt att stiftets tillsynsansvar utökas. Vikigast är främjandet samt samarbetet församling – stift – rikskyrkan arbetsgivarorganisationen. Församlingar som ”missköter sig” bör kunna ställas under tvångsförvaltning.” S:t Matteus förs. (ee nej): ”Tillsynen är en viktig uppgift för stiftet. Församlingsinstruktionen bör kunna följas upp genom granskning av förvaltningen i församling och pastorat. Men som förslaget är formulerat genomförs en maktförskjutning från domkapitel till stiftsstyrelse. Det är olyckligt. Stiftsstyrelsen är en stödfunktion till församlingarna och får sitt mandat "underifrån" från församlingarna - inte tvärtom. Däremot har biskopen och domkapitlet ett tillsynsansvar över församlingarna. Förslaget smyggenomför en maktförskjutning på stiftsnivå som inte är acceptabel. Domkapitlet bör däremot ges utökad möjlighet att utöva sin uppgift att främja och ha tillsyn över pastorat och församlingar.”
[28]
-‐ -‐
-‐
-‐
-‐
-‐
-‐ -‐ -‐
-‐
-‐
Sundbybergs förs. (ee): ”Emellertid finns här frågeställningar som måste redas ut och få rätt beteckning i förhållande till det vi idag menar med ekonomisk resursförvaltning.” Solna förs. (ee nej): ”Blanda inte ihop arbetsgivaransvaret för arbetsmiljö med stiftets tillsyn av grundläggande verksamhet och vigningstjänster, som är en helt annan fråga. Arbetsmiljöansvar är en arbetsgivarfråga och ligger inte i stiftets ansvarsområde. Det vore snarare olyckligt att få en ytterligare otydlighet i denna viktiga fråga. Utredningen tycks vidare helt bortse från revisorernas uppgift:” Karlskoga förs. (ee ja): ”Stiftens uppgift som nivå/organ för främjande och tillsyn är en god ordning, som mycket väl kan vidgas till att även avse förvaltningsfrågor. Detta kan komma väl till pass vid avgöranden i indelningsfrågor, då dessa frågor har mycket med resurser och kompetenser att göra.” Norrsunda förs. (uee ja): ”Det är viktigt att stift har kunskap om ekonomin i församlingar och pastorat för att förebygga trassel och kunna hjälpa till i tid. Det får inte bli kontroll utan främjande. Revisionen finns ju.” Uppsala domkyrkoförs. (uee just.): ”Vi ställer oss också försiktigt negativa till förslaget att stiftet ska ha främjande och tillsyn inte bara över verksamheten och även över församlingarnas förvaltning. Om stiftet kan ge stöd i ekonomiska frågor och gällande fastighetsförvaltning och liknande kan det säkert ge positiva effekter på många håll, men det behövs en tydlighet i regelverket så att stiftet inte riskerar att bli en revisionsinstans för församlingarna eller får möjlighet att styra församlingarnas ekonomi och därmed underminerar församlingarnas självstyre.” Norra Sandsjö förs. (uee ja): ”Viktigt att all förvaltning är oklanderlig. Stiftens främjande och tillsyn kan därför även gälla detta. Här måste dock stift kunna samarbeta och ta tillvara varandras kompetens. Här borde tre - fyra stift kunna samarbeta, så att inte uppgifterna bleve mera betungande.” Sörbygdens förs. (uee just.): ”Syftet bör vara att kvalitetssäkra verksamheten, inte primärt att kontrollera och toppstyra densamma.” Gärdhems förs. (uee nej): ”Stiftens uppgift i denna fråga bör koncentreras till att vara rådgivande.” Östmarks förs. (uee nej) uttalar med anledning av ändringarna i kyrkoordningens 6 kap. 4 §: ”Den tjänande funktionen som stiftet har gentemot församlingarna stryks och ersätts av myndighetsutövning.” Nätra förs. (uee just.) : ”Frågor gällande arbetsmiljö är normalt en fråga mellan arbetsgivare och fackliga organ. Arbetsgivarorganisationerna och facken har väl upparbetade rutiner för att bevaka dessa frågor. /…/Angående arkiveringsfrågor finns det skäl att stiftsnivån ges en förvaltande tillsyn.” Kyrkans Akademikerförbund avstyrker förslaget med motiveringen att förvaltningen är relaterad till arbetsgivarrollen.
Det bör genomföras en särskild utredning om kontraktets ställning och uppgifter. Synpunkterna handlar ofta om kopplingar till Strukturutredningens uppdrag, att utredningsbehovet är föranlett av Strukturutredningen eller att kontraktens ställning borde utredas innan andra beslut fattas. Vidare menar några att kontrakten fyller sin uppgift som den är formulerad i dag. -‐ -‐
Strängnäs stift (just.): ”En särskild utredning bör göras med tanke på de ändrade förhållandena i kommande strukturen.” Växjö stift (ja) Stiftsstyrelsen bejakar att kontrakten har olika funktion och uppgifter i olika delar av landet.”
[29]
-‐ -‐ -‐ -‐ -‐ -‐
-‐
-‐
Bro förs. (ee nej): ”Redan idag kan stiften reglera kontraktsindelning. Vid behov vänta med utredning.” Solna förs. (ee nej): ”Det är rimligt att utreda hur indelningen i kontrakt skall ske, men inte någon förändring av kontraktets roll.” Perstorps förs. (ee ja): ”Eventuella andra ändringar i Svenska kyrkans organisation bör avvakta utredningen om kontraktens ställning och uppgifter.” Lagga förs. (uee ja): ”Nej, kontrakten fyller en mening beträffande tillsyn, arbetsmiljö och fortbildning.” Hångers förs. (uee nej): ”För personal är kontraktet bra för personalsamlingar och kurser. Det är också bra att prosten har tillsynsansvar. Frågan är tillräckligt utredd.” Forsheda förs. (uee nej): ”Arbeta inte för mycket med kontrakten. Deras roll är mycket liten. För lekmän är det en onödig nivå. För personal kan det möjligen vara en lagom stor geografisk yta som passar för att hålla gemensamma kurser o. d.” Fardhems förs. (uee nej): ”Det torde vara en felsyn att säga som utredningen, att "kontrakten är ett utflöde av stiften". Kontraktsprosten har traditionellt varit biskopens förtroendeman bland kontraktets präster. Allt tal om stift synes emanera från den av riksdagen beslutade kommunalrättsligt reglerade stiftsorganisationen 1989. Varför skall den fria kyrkan vara bunden av det som den sekulära staten tvingade på henne då? Kyrkan behöver frigöra sig från sådana gamla bindningar. Både biskopens och kontraktsprostens ställning i kyrkan kunde behöva ges mera stuns.” Sörbygdens förs. (uee nej): ”I en turbulent tid för kyrkan bör förändringstakten snarare minska. Verksamheten bör konsolideras och stärkas innan ytterligare "reformer" planeras.”
[30]
8 Gemensamt ansvar för kyrkobyggnaderna
Ja
Stiftet ska ha det ekonomiska ansvaret för vård och underhåll av de kyrkobyggnader i stiftet som ägs av en församling och ha ansvar för vård och underhåll av kyrkobyggnader enligt en i kyrkoordningen given bestämning av stiftets ansvarsområde. Stiftet ska även ha ansvar för sådana inventarier som avses i bestämmelserna i 4 kap. 6 § i kulturminneslagen. Ändringarna i ansvarsfördelningen avseende kyrkobyggnader ska träda i kraft den 1 januari 2015. Det bör göras visst kompletterande utredningsarbete om genomförandefrågor. I det fortsatta arbetet bör prövas om det ska finnas en av Kyrkomötet tillsatt partssammansatt skiljenämnd med uppgift att lösa eventuella tvister mellan stift och lokal nivå i frågor om ansvaret för kyrkobyggnaderna. I det fortsatta arbetet bör också prövas i vilken utsträckning Kyrkostyrelsen genom bestämmelser i kyrkoordningen bör få möjlighet att besluta om vissa närmare bestämmelser avseende ansvaret för kyrkobyggnaderna.
38,2%
Efter Nej viss justering 19,8% 42,0%
57,7%
9,6%
32,6%
Kapitel 8 i utredningen som handlar om stiftens ansvar för kyrkobyggnaderna uppvisar en helt annan svarsbild än övriga förslag. Fler av remissinstanserna avvisar förslagen än de som tveklöst förordar ett beslut. Även om den största gruppen är de som förordar avslag är störst, är inte övervikten särskilt omfattande. Frågan delar helt enkelt kyrkan i två grupper. Främst är det i Visby stift och Luleå stift som man är negativ till förslaget. I dessa stift är det sammantaget 57 procent av instanserna som avvisar förslaget. Motsvarande nivå för Linköpings stift, Strängnäs stift, Växjö stift, Karlstads stift och Härnösands stift är 34 procent.
Kommentarer Den vanligaste kritiken mot förslagen är att det inte anses vara tillräckligt väl underbyggt. Men flera församlingar vill helt enkelt behålla bestämmanderätten över sina kyrkor. Man anser sig också ha kompetens för detta, en kompetens som man behöver vidmakthålla i syfte att förvalta andra byggnader. Problem som lyfts är bland annat gränsdragningen mellan drift och underhåll, fastighetsägarens ansvar, sammanbyggda lokaler, byggnader m.m. som ingår i begravningsverksamhetens ekonomi samt avgiftsväxling. De som stöder förslaget menar bland annat att stiftet som finns längre bort kan ta obekväma beslut att stänga en kyrka och göra prioriteringar. Stöd och råd från stiften som alternativ välkomnas och föreslås. -‐ -‐
Domkapitlet i Uppsala (ja): ifrågasätter om ändringarna kan träda i kraft så snart som 2015. Stiftsstyrelsen i Uppsala (ja): ”Uppsala stift bedömer, att denna fråga behöver ges en långsiktigt hållbar lösning som säkrar att även små församlingar och pastorat med
[31]
-‐
-‐
begränsade ekonomiska resurser och med begränsad tillgång till kompetens på det byggnadstekniska området kan hålla sina kyrkobyggnader i ett tillfredsställande skick. Det är inte rimligt att en stor del av den lokala budgeten och av kyrkorådets tid och engagemang går åt till frågor om vård och underhåll av kyrkobyggnader. En lösning bör dock inte vara sådan att den styr den kyrkliga strukturen mot större enheter. Den lokala indelningen bör så långt som möjligt utgå från kriterier som har sin grund i församlingens grundläggande uppgift. Det är också nödvändigt att före ett beslut om hur en lösning med ett gemensamt ansvarstagande för kyrkobyggnaderna ska utformas ytterligare utreda ett antal punkter. Eftersom det inte är rimligt att en sådan utredning ska kunna vara klar redan under våren 2013 bedömer stiftet att nya regler bör träda i kraft tidigast 1 januari 2016 efter beslut av Kyrkomötet 2014. Även stiften behöver tid för att utreda och bestämma hur den stiftsvisa organisationen, som troligen hellre bör bygga på regionala stödpunkter inom stiftet än vara centraliserad till stiftskansliet, ska se ut. I det fortsatta utredningsarbetet behöver bland annat följande frågor belysas: 1. Ansvarsfördelningen mellan den som har äganderätt och den som har förvaltningsansvar bör klargöras. 2. Hur kyrkobyggnader som används i kyrkans verksamhet utan att vara formellt ägda av en församling ska hanteras, t ex samarbetskyrkor, stiftelseägda kapell mm. 3. Vem som ansvarar för arbetsmiljön och andra miljöfrågor i samband med åtgärder på kyrkobyggnader. 4. Närmare reglering av stiftets roll i förhållande till dess uppgifter inom främjande och tillsyn. Kan stiftet ges ett större ansvar för tillsyn av de lokala enheternas förvaltning av såväl kyrkobyggnader som andra fastigheter utan formellt övertagande av ansvar? Kan stiftet inom ramen för sitt främjandeuppdrag även erbjuda kompetens inom t ex upphandling av byggnads- och underhållstjänster? Är det lämpligt att stiftet genom ett gemensamt fastighetsregister med uppgift om vård- och underhållsbehov kanaliserar bidrag till de enheter där behoven är störst? 5. Former för församlingars och samfälligheters inflytande över beslut. 6. Gränsdragningen mellan å ena sidan drift och å andra sidan vård och underhåll. Vad händer när eftersatt vård och underhåll medför konsekvenser för driften och vice versa? Hur ska investeringar behandlas? 7. Hur skulle en ökad användning av kyrkorummet för gemenskapsaktiviteter och administration, som det i dag finns tendenser till, påverka gränsdragningen mellan å ena sida församlings- eller samfällighetsansvar och å andra sidan stiftets ansvar? 8. Behovet av ändringar i reglerna för ansökan om och utbetalning av kyrkoantikvarisk ersättning. 9. Finns det andra modeller, t ex kontraktsbaserade, som helt eller delvis kan fungera som alternativ till eller delar av den föreslagna stiftsmodellen? 10. Rekrytering och utbildning av personal som ska arbeta med dessa frågor i stiften. Stiftsstyrelsen i Linköping (just.) ”Bl.a. möjligheten att istället för en förhållandevis dyr lösning med stiftet som förvaltare av kyrkobyggnaderna inrätta ett särskilt utjämningssystem där ekonomiskt svaga enheter kan få hela eller delar av egenavgiften vid KAE och möjligheten att överlåta övertaliga kyrkor som ligger på kyrkogårdar till begravningsväsendet.” Stiftsstyrelsen i Skara (just.): ”Stiftsstyrelsen är i grunden positivt inställd till förslaget. Detta leder till att stiftet får ansvar för kyrkornas bestånd och där de lokala enheterna tvingas släppa ansvaret för kyrkobyggnaderna. Förslaget är nödvändigt då större delen av de lokala kostnaderna i mindre pastorat idag går till kyrkobyggnader. Svenska kyrkan klarar inte av att leva upp till syftet med utjämningssystemet, då församlingarna inte kan ta sin del av kostnaden, vilket leder till att den kyrkoantikvariska ersättningen i många fall blir fruktlös. Förändringarna kräver dock tydliga prioriteringar, då det inte kommer att fungera med lite medel till alla. För att förslaget ska få genomslagskraft och stiftets hantering upplevas
[32]
-‐
-‐ -‐
rättvis krävs tre grundläggande verktyg. 1 I församlingsinstruktionen behöver finnas angivet dels en plan för det faktiska användandet av varje kyrkobyggnad, dels hur många gudstjänster som ska firas i respektive kyrka. Kyrkobyggnadens användningsgrad och församlingens behov blir därigenom tydligt. Detta kommer sedan att vara underlag för de insatser som görs. Församlingen bör kunna presentera uppföljande statistik på församlingsinstruktionens planer. 2 Riksantikvarieämbetet måste få fram en antikvarisk prioritering av kyrkobyggnaderna, så att detta kan vägas in i åtgärderna. 3 En vård och underhållsplan måste finnas för varje kyrka, där stiftets respektive församlingens uppgifter framgår. Det är vidare viktigt att det finns en medvetenhet om rädslan på lokal nivå att förlora i inflytande vilket i sin tur kan påverka det lokala engagemanget. Livaktig verksamhet kopplad till en specifik kyrkobyggnad måste prioriteras vid vård och underhåll. Med anledning av det anförda behöver det finnas en organisatorisk ansvarsfördelning mellan stift och lokal nivå som reglerar det lokala inflytandet och samtidigt säkerställer den lokala ansvarskänslan för kyrkobyggnaden. Därigenom kan stora samordningsvinster och en god kompetenskoncentration komma ur förslaget. En annan viktig fråga sprungen ur förslaget är vilken nivå den enskilda kyrkan ska hålla. En acceptans för att en del av kyrkorna måste hålla en lägre nivå måste till. Här ligger inte minst en pedagogisk utmaning i genomförandedelen. Vidare behöver flertalet församlingar idag medel utöver kyrkoantikvarisk ersättning för att klara av att underhålla kyrkorna. Därför behöver det klargöras hur kyrkan ska hantera ändamålsbestämda medel till viss kyrkobyggnad. Att utifrån utredningens förslag klassificera vård- och underhållsbehov är en relativt enkel åtgärd, men de följdfrågor som uppkommer i form av kostnader och bidragsansvar till dessa är mer komplicerade och behöver belysas ytterligare. Beträffande kyrkoantikvariska föremål vill vi undanta orglar, då dessa utom i mycket speciella fall saknar antikvariskt intresse, utan bör ses som församlingsangelägenhet. Frågorna kring vad som är översyn och underhåll ju mer elektronik som kommer in kommer att vara svårlösta. I fall där det finns stort antikvariskt intresse kan församlingen få bidrag, som i nuvarande system utan att stiftet bär ansvaret. Avslutningsvis anser stiftsstyrelsen med hänvisning till utredningens skrivelse i stycke två på sidan 262 att det saknas en utförlig konsekvensbeskrivning av ett förslag med en sådan organisatorisk påverkan.” Domkapitlet i Skara skriver dessutom om finansieringen och uttaget av kyrkoavgift till stiftet och till församlingarna. Omfördelningen skulle innebära en utjämning av kostnaderna till fördel för församlingarna på landbygden och drabba kyrkorna i städer med mycket större befolkningsunderlag. Lunds stift (ja): ”I det fortsatta utredningsarbetet behöver man ta hänsyn till risker för konflikter mellan stift och församlingar. En skiljenämnd kan lösa akuta frågor men knappast bidra till främjandet av goda och förtroendefulla relationer mellan stift och församlingar.” Stiftsstyrelsen i Västerås (nej) menar att en alternativ lösning skulle vara kontraktsvisa fastighetssamordnare för förvaltningen av samtliga fastigheter i ett pastorat. Växjö stift (nej): ”De lokala förvaltarna har i allmänhet hittills svarat för en god förvaltning. Behovet av tekniskt, praktiskt och sakkunnigt stöd är dock stort. Detta behov minskar inte genom att ansvaret för kyrkobyggnaderna överförs till stiften. Snarare ökar behovet då förvaltningsvolymen minskar lokalt och därmed också resurserna att sköta resten av förvaltningen. Utredningsförslaget blir således kontraproduktivt för församlingarna.” ”Kyrkostyrelsen bör istället utreda möjligheterna till att skapa resurser för att förse nuvarande förvaltare med nödvändig kompetens. Stiftets möjligheter till stöd till den lokala förvaltaren bör intensifieras.”
[33]
-‐
-‐
-‐ -‐
-‐ -‐ -‐
-‐
-‐
-‐
Lunds stift (ja) menar att förslaget är nödvändigt. Även här räknar man upp ett antal frågor att utreda vidare: drift-underhåll, skatteväxlingen, sammanbyggda lokaler, kapell som är sammanbyggda med krematorium. Göteborgs stift (nej): ”Stiftsstyrelsen anser att istället en utredning bör ske hur man på alternativa vägar i olika steg kan skapa bättre förutsättningar för församlingar att klara av sitt ansvar för kyrkobyggnader, framförallt avseende ekonomi och kompetens inom fastighetsområdet.” Karlstads stift (ja): ”Det är viktigt att omgående hantera problematiken att församlingarna i väntan på vad beslutet ska bli väljer att vänta med nödvändiga renoveringar.” Luleå stift (avstår) ”Luleå stift anser vidare att stiftet bör uppmuntra och stödja församlingar att samverka kring frågor rörande fastighetsförvaltningen kombinerat med ett aktivt strukturarbete för att skapa bärkraftiga församlingar och pastorat. Om detta kompletteras med att stiftet har stiftsantikvarier och stiftsingenjörer som kan erbjuda rådgivning och konsultation erhålls en större kompetens samtidigt som det totala fastighetsägaransvaret kan ligga kvar hos församlingarna. Ett ekonomiskt utjämningssystem inom stiftet kan utformas på ett annat sätt som uppfyller utredningens intentioner. Stiftet får därmed en möjlighet att prioritera och fördela resurser utifrån angelägenhetsgrad.” Visby stift menar att varje stift ska bestämma själv hur frågan ska lösas. Stiftet vill ha kvar Samfälligheten Gotlands kyrkor. Domkapitlet i Stockholm avstår från att svara då man anser att utredningen i denna del är alltför ofullständig. Domkapitlet i Göteborg (nej): ”Domkapitlet anser att istället en utredning bör ske hur man på alternativa vägar i olika steg kan skapa bättre förutsättningar för församlingar att klara av sitt ansvar för kyrkobyggnader, framförallt avseende ekonomi och kompetens inom fastighetsområdet. Möjliga lösningar kan vara att stiften genom kyrkoavgiftshöjning får möjlighet att ha en utjämnande funktion avseende de ekonomiska förutsättningarna för församlingarna genom t ex ett mer utvecklat bidragssystem. Man kan också överväga att stiften väsentligt stärker sin tillsyn och främjande avseende fastigheter genom att tillhandahålla utökad kompetens inom fastighetsområdet.” Gävle samf. (just.): ”I det fortsatta utredningsarbetet bör följande frågor belysas: *Hur kyrkobyggnader som används i kyrkans verksamhet, utan att vara formellt ägda av en församling, ska hanteras, till exempel samarbetskyrkor, stiftelseägda kapell mm. *Även andra byggnader som står under kulturminneslagen bör också vårdas och underhållas av stiftet. *Säkerställande av stiftets möjligheter till inflytande över kyrkorummets utformning i liturgiskt hänseende. *Klargörande av konsekvenser vid alternativ användning av kyrkorummet.” Bollnäs-Ovanåker samf. (nej): ”Förslaget komplicerar genom att föreslå att stiftet skall ansvara för underhållet under det att äganderätten ligger kvar på församlingen. Utredningen har själv sett problemet i detta och föreslagit att en konfliktlösningsnämnd tillsätts redan från böljan. Detta känns inte som en bra lösning. Vad händer med den fastighetskompetens som finns i de stora samfälligheterna och som blir utan arbetsuppgifter på del av tjänst? Räcker det inte med att stiftet skapar ett resurscentrum för underhållsfrågor som arbetar konsultativt på uppdrag av församlingarna.” Stora Kils samf. (nej): ”Karlstads stift är ett bra exempel på hur svenska kyrkans ekonomiska enheter kan få positivt kompetensstöd inom fastighetsområdet utan de negativa effekter som beskrivits ovan.”
[34]
-‐
-‐
-‐ -‐
-‐
-‐
-‐
-‐
-‐
Umeå samf. (nej): ”UKS har stor förståelse för behovet att lösa ett faktiskt problem, men förslaget till lösning behöver utvecklas ytterligare. Stiften förutsätts bygga upp en ny organisation till en okänd kostnad. Att skilja på drift och underhåll förutses leda till sådana gränsdragningsproblem att en skiljenämnd bedöms nödvändig. Vi föredrar en organisation som inte bygger in en sådan konflikt. Det finns till detta ett grundläggande problem som berör kyrkans identitet. Vi befarar att medel kommer att överföras till byggnader med låg kyrklig aktivitet i glesbygder, till priset av minskad verksamhet där de stora befolkningskoncentrationerna finns.” Vallentuna förs. (ee nej): ”Vad gäller förslaget att ansvaret för kyrkliga inventarier skall överföras till stiftet så ser vi inga fördelar i detta. Risken är stor att känsla och det personliga ansvaret för vården av kyrkliga inventarier försvinner helt.” Brännkyrka förs. (ee nej): ”Men gärna tillgång till hög kompetens på stiftsnivå, gällande såväl byggnadsrelaterad som antikvarist kompetens.” Farsta förs. (ee nej): ”Det vore att föredra om stiftet i stället har personal med kompetens som kan bistå konsultativt i underhållsfrågor gällande fastigheter. Många kyrkotillhöriga känner också ett mycket starkt engagemang för ”sin kyrka” och kanske finns en risk att detta skulle minska om möjligheten att påverka blir mindre.” Strängnäs domkyrkoförs. (ee nej): ”Men såväl studier (Bäckström) som erfarenheter från reaktioner i media (HB Hammar) synliggör det faktum att frågan om kyrkobyggnadens ve och väl är något som väcker stort lokalt engagemang - något som för stora grupper utgör ett avgörande skäl för fortsatt kyrkotillhörighet. Detta engagemang är ett tveeggat svärd som måste hanteras med gott omdöme och en inte ringa portion psykologi. /…/KR tror snarare på tillskapandet av en fastighets/byggnadsbyrå på stiftsnivå (eller som ett samarbete mellan flera stift) till vilken församlingarna efter lokala beslut frivilligt ansluter sig.” Alseda förs. (ee nej): ”Församlingarna har inte råd med sina kyrkor och det är inte underhållet som är boven i dramat utan driften. Hur skiljer man drift och underhåll åt. God drift innebär minskat underhåll. Dålig drift ger katastrofalt dyrt underhåll. En bättre lösning vore att stiften eller rikskyrkan tog hand om både underhåll och drift och att församlingarna betalade hyra för kyrkorna. ”Karlskoga förs. (ee nej): ”Är det en god ordning att både vara förvaltande och utöva tillsynen över den samma? En princip som vi menar bör gälla är att ägande och förvaltningsansvar skall följas åt. En annan att tillsyn skall utövas av annat organ. En annan viktig fråga är våra medlemmars intressen. För en stor församling som Karlskoga innebär detta att våra intäkter kommer att minska till förmån för förvaltning av andra kyrkobyggnader i stiftet, vilket i sin tur leder till minskade möjligheter att bedriva församlingsverksamhet i vår egen församling. Vi tror inte det är attraktivt för våra medlemmar att betala en stor del av avgiften för kyrkobyggnader som de inte har en relation till.” Flemingsbergs förs. (uee just.): ”Där kompetens finns och samverkan i större enheter klarar uppgiften kan erbjudandet finnas men eget beslut att överlämna vård och underhåll menar vi är avgörande. Detta liknar erbjudandet omkring IT och telefoni och bör gå samma väg att de församlingar med uttalade och tydliga behov går först. Det är en väsentlig skillnad på medeltida byggnader, K-märkning och mer nybyggda kyrkor. Vi vill ta hand om våra kyrkor lokalt och menar att vi har kompetens för detta.” Norrsunda förs. (uee nej): ”Inget av dessa problem kan lösas effektivt genom centraliserat ansvar för vård och underhåll. Den totala penningsumman är ändå densamma. Få pastorat har sådan ekonomi att de kan bära den ökade kostnaden till stiften som blir följden av
[35]
-‐
-‐
-‐
-‐
-‐ -‐
-‐
-‐
detta. /…/En tänkbar kortsiktig möjlighet är att stiften genom en mindre avgiftshöjning bildar en fond, där de ekonomiskt sämst ställda pastoraten kan få hjälp med del av egeninsatsen vid kyrkoantikvarisk ersättning. Stiften kan också bidra med viss expertkompetens, listor på företag med specialkompetens och upphandling.” Torekovs förs. (uee nej): ”Däremot bör stiftet ha en främjande och tillsynsuppgift även här och kommer förmodligen få genom sin rätt att utöva tillsyn över förvaltningen. Vår uppfattning är att vi effektivare handhar underhållet av kyrkobyggnader och inventarier, men att vi efterlyser mer stöd från stiftet, tex genom byggkonsulter som kan vara behjälpliga med upphandling, kontroll och besiktning. ”Simrishamns förs. (uee ja): ”Stiftet har överblick och kan vid behov fatta obekväma beslut. Dessutom ger en större volym ekonomiska fördelar vid upphandling av varor och tjänster. Om stiftet får ansvaret för vård och underhåll av kyrkobyggnaderna skulle det kunna bli en större tyngd i kontakterna med de antikvariska myndigheterna/länsstyrelsen. Det är ofta svårt att få använda sig av kyrkoantikvarisk ersättning vid ombyggnader för att förbättra användningsmöjligheterna i kyrkorummet - de antikvariska hänsynen väger tyngre.” Edsbergs förs. (uee avstår): ”En mycket komplicerad fråga som behöver utredas ytterligare. Exempel på frågor som behöver klargöras handlar om 1) ägande contra ansvar för underhåll, 2) frågor om avyttring, avställning, nedläggning och rivning av kyrkor, 3) olika former av nybyggnation och utökningar mm. Var fattas beslut och vilket inflytande och möjlighet till påverkan ges andra berörda parter?” Arbetsgivarorganisationen listar invändningar mot förslaget som man anser bör besvaras innan förslaget genomförs: ekonomi och verksamhetsansvar hålls inte samman, dagligt underhåll och långsiktigt underhåll hänger samman, underhåll av kyrkor används i församlingar för att sysselsätta deltids- och säsongsanställda, stiftets och församlingens verksamhetsrelaterade intressen kan kollidera, begravningsavgiften kommer att påverkas, vissa inventarier är hänförliga till begravningsverksamheten, utrymmet för att lokalt anställa personal med fastighetsskötselkompetens minskar. Svenska kyrkans ingenjörsförening avvisar förslaget pga. vad man upplever som dess oklarheter. Riksantikvarieämbetet ser positivt på utredningens förslag som skapar bättre förutsättningar för förvaltningen men efterlyser planer för hur den nödvändiga kompetensen ska säkerställas hos stiften. RAÄ menar att det då behöver tas fram en gemensam policy kring förvaltningen och bevarandet av de kyrkliga kulturminnena. I den fortsatta utredningen borde uppmärksammas kulturminneslagens och jordabalkens definitioner av kyrkobyggnad och fast inredning, vård och underhåll av kyrkotomter, gränsdragningen mellan drift och underhåll. Vidare behöver utredas hur man vidmakthåller det lokala engagemanget för kyrkobyggnader. Länsstyrelsen i Västmanlands län som avstyrker förslaget menar att det finns exempel på församlingar och samfälligheter som har gemensam fastighetsansvarig och som på det sättet kan bibehålla en lokal anknytning och skapa större professionalitet. En viktig fråga enligt länsstyrelsen är vilken organisation som ska ha beslutanderätt om kyrkoantikvarisk ersättning till enskilda projekt om stiften blir förvaltare av kyrkorna. Länsstyrelsen i Västra Götaland menar att förslaget inte kan genomföras 2015: ”Riksantikvarieämbetet har nyligen utarbetat föreskrifter för länsstyrelsernas handläggning av kyrkliga kulturminnen som föreslås träda i kraft den 1 mars 2012. Genom föreskrifterna betonas fastighetsägarens ansvar för vård- och underhåll av kyrkobyggnader, begravningsplatser, kyrkotomter och kyrkliga inventarier. Föreskrifterna tydliggör även
[36]
-‐
-‐ -‐
-‐
-‐ -‐
-‐
länsstyrelsernas tillsynsansvar. För att Länsstyrelsen ska kunna utöva sin tillsyn måste ansvar kunna utkrävas av fastighetsägaren. Förslaget i betänkandet delar upp ansvaret för kyrkobyggnader, begravningsplatser, kyrkotomter och kyrkliga inventarier på ett sätt som riskerar skapa oklarhet kring ansvarsförhållandena mellan fastighetsägare/förvaltare. /…/Det lokala engagemanget är av stor betydelse för vården av kyrkobyggnaderna och de kyrkliga inventarierna. När det formella ansvaret centraliseras finns en inte obetydlig risk att engagemanget kan påverkas negativt. Förslagets konsekvenser för det lokala engagemanget är inte tillräckligt utrett.” Länsstyrelsen i Uppsala län avstyrker förslaget: ”Länsstyrelsen skulle istället vilja se en utbyggnad av kompetensen på stiften - en resurspool med kompetens inom olika områden(tex upphandling, energifrågor, konservering och antikvariska frågor) vilken skulle kunna fungera som ett stöd för församlingarna i deras arbete med kyrkobyggnadsfrågor.” Länsstyrelsen i Norrbotten menar att det finns risk för likriktning som inte tar hänsyn till kyrkornas olika karaktär.” Länsstyrelsen i Kronoberg: ”Länsstyrelsen bör ta fram planeringsunderlag i vilket de kulturhistoriska värdena i respektive kyrka lyfts fram och prioriteras. Svenska kyrkan å sin sida bör inventera och prioritera kyrkorna utifrån ett nyttjandeperspektiv, vilka kyrkor man vill använda som huvudkyrkor och vilka kyrkor man vill använda i mindre utsträckning. I den uppgiften, att inventera och prioritera kyrkorna utifrån ett nyttjandeperspektiv, kan det finnas en viktig roll för stiftet då det är svårt att få överblick för en församling eller samfällighet.” Länsstyrelsen i Dalarna avstyrker: ”Kyrkobyggnaden och kyrkplatsen fungerar på de flesta håll sedan många hundra år som bygdens symboliska centrum. Kyrkobyggnaden med dess inventarier är ett resultat av tidigare generationers arbete och stora gemensamma uppoffringar. Det är då viktigt att vården av kyrkobyggnaden och kyrkomiljön även framgent utgör en angelägenhet för bygdens folk.” Den regionala samrådsgruppen i Strängnäs stift har lämnat ett spontanyttrande. Gruppen tillstyrker förslaget men menar att ändringarna kan genomföras förslagsvis i januari 2018. Lunds stift (ja) framhåller: ”I det fortsatta utredningsarbetet behöver man ta hänsyn till risker för konflikter mellan stift och församlingar. En skiljenämnd kan lösa akuta frågor men knappast bidra till främjandet av goda och förtroendefulla relationer mellan stift och församlingar.” Domkapitlet i Göteborg (nej): ”Domkapitlet anser att istället en utredning bör ske hur man på alternativa vägar i olika steg kan skapa bättre förutsättningar för församlingar att klara av sitt ansvar för kyrkobyggnader, framförallt avseende ekonomi och kompetens inom fastighetsområdet. Möjliga lösningar kan vara att stiften genom kyrkoavgiftshöjning får möjlighet att ha en utjämnande funktion avseende de ekonomiska förutsättningarna för församlingarna genom t ex ett mer utvecklat bidragssystem. Man kan också överväga att stiften väsentligt stärker sin tillsyn och främjande avseende fastigheter genom att tillhandahålla utökad kompetens inom fastighetsområdet.”
[37]
9 Administrativ samverkan
Ja
Efter Nej viss justering
Arbetet med gemensamma administrativa system och med administrativ samverkan ska intensifieras med syftet att i största möjliga utsträckning ha gemensamma system varav vissa bör vara obligatoriska.
69,3%
19,0%
11,6%
Att det finns önskemål om att öka den administrativa samverkan verkar klart. Endast drygt 10 procent är direkt emot förslaget, medan 70 procent tillstyrker. Ca 20 procent menar dock att förslaget behöver justeras. Det går inte att finna någon nämnvärd skillnad mellan olika typer av remissinstanser. Däremot varierar stiften något i sin uppfattning. I Visby stift är man mest tveksam. Hela 35 procent av instanserna där säger direkt nej till förslaget. Det kan jämföras med Skara, Strängnäs, Göteborg och Stockholm där nej-svaren varierar mellan 3-6 procent.
Kommentarer Kommentarerna handlar inte minst om att vissa system skulle vara obligatoriska. Man menar att det bör finnas ett fritt val i detta sammanhang. Det efterfrågas också klarläggande om vem som fattar beslut, vem som väljer systemen och vem som beslutar att de ska vara obligatoriska. Det uttrycks också oro för att stora rikstäckande system skapar monopol som i förlängningen är en nackdel för kyrkan i och med att man blir beroende och sårbar. Bland de större samfälligheter som är kritiska menar man sig själva ha tillräcklig kompetens. -‐
-‐ -‐ -‐
-‐
-‐
Domkapitlet i Uppsala (just.): ”Domkapitlet anser att syftet att underlätta och förbilliga samverkan mellan enheterna inom de två pastorala nivåerna församling och stift är vällovligt, men ställer sig frågande till att detta nödvändigtvis ska ske på den nationella nivåns villkor och resultera i administrativa system under dess kontroll. Det är viktigare att de lokala och regionala enheterna har goda möjligheter att kommunicera med varandra, med andra samverkansparter och med sina medlemmar, de kyrkotillhöriga, samt att de system som används tar pastorala hänsyn och är tillförlitliga med avseende på bland annat sekretess.” Domkapitlet i Linköping (nej) anser att förslaget inte är tillräckligt preciserat. Stiftsstyrelsen i Västerås (avstår) vill att deltagandet i gemensamma administrativa system ska vara ett erbjudande. Lunds stift (ja): ”Det är angeläget att skapa gemensamma system som kan underlätta arbetet lokalt och frigöra resurser för den grundläggande uppgiften i församlingar och pastorat.” Göteborgs stift (ja) ifrågasätter: ”om syftet alltid ska vara att ha gemensamma system ”i största möjliga utsträckning”. Det kan finnas sådana skillnader mellan olika pastorat att det mycket väl kan motivera att det är mer ändamålsenligt att dessa använder olika system för vissa uppgifter.” Visby stift (nej) vill se fortsatt utveckling av administrativ samverkan men den ska inte vara ett obligatorium enligt stiftet.
[38]
-‐
-‐
-‐
-‐ -‐
-‐
-‐
-‐
Linköpings samf. (just.): ”Samverkan är verkligen en framgångsfaktor men utredarna behöver också kunna identifiera olika målgrupper i sin analys. För alla församlingar och pastorat är behovet självklart stort, men det ser annorlunda ut för de större samfälligheterna. /…/Och visst finns fördelarna som beskrivs i utredningen, men det finns också nackdelar: - när systemen väl är upphandlade och det gått några år så blir konkurrensen dålig och leverantörens servicenivå går ner och det är svårt att byta då. Man sitter fast i ett komplext gigantiskt system som är svårt att konkurrensutsätta - ett stort system med så många användare blir lätt ”segt” – i tex bokslutstider när alla användare jobbar intensivt i ekonomisystemet under en relativt begränsad period - mindre förändringar/modifieringar som önskas av en begränsad mängd användare går inte att genomföra på ett snabbt och smidigt sätt, det blir långbänk och diskussioner huruvida detta ska tillåtas - påverkansmöjligheten begränsas och i slutändan hamnar man tyvärr lätt i att systemen styr verksamheten. /…/Varför inte ta vara på den kompetens som finns i de stora samfälligheterna. Det är de här frågorna vi är duktiga på.” Malmö samf: ”Med de signaler vi parallellt med utredningens förslag fått från den nationella nivån och stiftsnivån, oroas vi dock av risken för en toppstyrning som inte tar hänsyn till den samverkan och de kostnadseffektiva system som redan utvecklats i större enheter lokalt och som det under lång tid investerats i. Vi förväntar oss att stiften inte bygger upp nya funktioner och förväntar oss att den lokala nivån involveras i besluten om vilka administrativa system ska byggas upp. ” Södra Ölands samf. (nej): ”Frågan har principiell beröring till frågan om vilken slags kyrka som Svenska kyrkan skall vara. Skall kyrkan ha relativt långtgående självstyrelse eller skall kyrkan vara en alltmer centralstyrd kyrka från Uppsala. Vi är medvetna om behovet av ytterligare samverkan men detta arbete måste hela tiden ha en lokal koppling. Målsättningen med det organisatoriska arbetet avseende pastorat som bedrivits under senare år har varit att skapa pastorat och församlingar som skall vara stora nog att klara av den grundläggande uppgiften. Dessa pastorat måste då också anses stora nog att med egna resurser tillsammans med en fördjupad lokal samverkan även hantera till verksamheten hörande administrativa frågor. Vissa system behöver självklart vara gemensamma för hela Svenska kyrkan. Dessa gemensamma system har vi dock redan idag.” Halmstads samf. (just.) varnar för en monopolsituation. Lysekils samf. (just.): ”Vi förordar samordning utan obligatoriska former. Gör systemen och centrala upphandlingar ekonomiskt förmånliga för pastoraten så kommer de att användas i större utsträckning.” Mölndals samf. (just.): ”I fråga 5 behandlas förslaget att andra samverkansformer än pastorat inte ska kyrkoordningsregleras. I fråga 29 talas om att viss administrativ samverkan ska bli obligatorisk. Det finns en motsättning i detta.” Karlstads samf. (ja): ”Vi är dock till viss del lite oroade över den stora tilltro som utredningen sätter till att många besparingar ska hämtas inom det administrativa området. Det är nog i kyrkan som i många andra organisationer att det kan finnas en övertro till att åtgärder inom det administrativa området kan medföra stora besparingar.” Brålanda samf. (just.): ”Det är en stor skillnad mellan stora och små förvaltningar. Därför är det inte säkert att samma system fungerar överallt. Vi föreslår därför att uttrycket "i största möjliga utsträckning" ersätts med "där det är lämpligt och ekonomiskt försvarbart". Vi vill också påminna om att ifall det blir aktuellt att ha en central funktion för t.ex. lönehantering behöver denna inte placeras i Stockholm eller Uppsala utan kan med fördel placeras i glesbygd.”
[39]
-‐
-‐
-‐
-‐
-‐
-‐
-‐
-‐ -‐ -‐
-‐ -‐
-‐
Umeå samf. (ja): ”Samfälligheten har åtagit sig uppdrag, där uppgiftens omfattning regleras av en policy beträffande ekonomisk vinst. Samverkan ses i första hand som en handling av samhörighet, där även samfälligheten kan göra kompetensvinster genom insikter i hur församlingar med helt annorlunda villkor arbetar.” Sollentuna förs. (ee just.): ”Förslaget och därmed frågeställningen är diffus. Det är svårt att definiera begreppet "i största möjliga utsträckning". Gemensamma system har i sig inget egenvärde.” Saltsjöbadens förs. (ee ja): ”Möjligheten för oss att outsourca delar av vår adm (ex vis Lön, fastighetsförvaltning) till en gemensam, inomkyrklig men fristående förvaltning skulle vi uppskatta.” Församlingen menar att arbetsgivarorganisationen skulle kunna erbjuda sådana tjänster. Sundbybergs förs. (ee ja): ”Det bör vara på stiftsnivå. Det är avgörande att inte använda föråldrad teknik. Den bärande frågan är: hur kommer medinflytandet från brukarna att se ut? vem beslutar om programval, versioner, uppdateringar etc? Det krävs professionalitet för att hantera dessa frågor. Vi bygger dessa synpunkter på erfarenheterna av den gemensamma ITplattformen (GIP).” Motala förs. (ee nej): ”På detta sätt skapas en helt ny kyrklig organisation som avviker från den lokalt förankrade självstyrelsen. /…/Utredningen har i allt för stor utsträckning tagit fasta på att eventuell ekonomisk besparing endast kan ske genom centralisering och genom tvång. /…/Genom den lokala självstyrelsen ökar bl a ansvarstagandet samt möjliggör även tillvaratagandet av frivilliga resurser m m.” Perstorps förs.(ee avstår): ”Frågan är betydligt mer komplex än vad som framgår av utredningen och frågeställningen ovan. Det bör göras djupgående utredningar som visar på vilka typer av system som kyrkan vinner eller förlorar på om de är obligatoriska. Endast efter en sådan utredning kan frågan besvaras.” Häggeby förs. (uee nej): ”Ett exempel på dåliga lösningar är en rikstäckande central växelfunktion där personalen inte har den blekaste aning om vem som söker vem och hur handläggningen ska ske på ett sätt som är kundvänligt.” Skoklosters förs. (uee just.): ”Bra med gemensamma system MEN vem beslutar vilka system som ska vara obligatoriska?” Landeryds förs. (uee nej): ”Ska ett system vara obligatoriskt för församlingarna så ska det också betalas av rikskyrkan.” Uddevalla förs. (uee ja): ”Men kunskap från lokala nivåers praxis bör nogsamt inhämtas och ej hämtas ifrån utifrån kommande konsulter som ej inifrån har kunskap om kyrkans verksamhet och behov.” Örebro Nikolai förs. (uee ja) ser stora fördelar och menar att området bör prioriteras. Ljustorps förs. (uee just.): ”Det kan knappast vara kyrkomötets sak att besluta över vilka administrativa system de lokala självstyrande församlingarna/pastoraten ska använda. Däremot kan vi tänka oss en frivillighet i att man satsar rimligt mycket resurser på nationell nivå att erbjuda administrativa system som alternativ. Dessa administrativa system blir då konkurrensutsatta båda vad gäller funktionalitet och pris.” Kyrkokamerala föreningen påpekar att utvecklingen kan leda till en monopolsituation som kanske inte gagnar Svenska kyrkan.
[40]
Helhetsbedömning Avslutningsvis fick remissinstanserna möjlighet att ange en helhetsbedömning av utredningens förslag. På en femgradig skala (från mycket dåligt till mycket bra) fick man sätta sitt betyg.
Mycket
Dåligt
Tillfredsställande
Bra
dåligt
Bedömning av utredningens förslag i sin
5,9%
Mycket bra
14,3%
30,2%
39,7%
10,1%
helhet.
Generellt är helhetsomdömet till utredningens förslag gott. 20 procent av de svarande ger dock förslaget underkänt medan halva svarsgruppen i allt väsentligt håller förslaget för bra eller mycket bra. Till detta kan läggas att en tredjedel (30 procent) menar att förslaget i sin helhet är tillfredställande, vilket kan tolkas som att förslaget i sin helhet upplevs ok. Det är dock möjligt att finna svarsgrupper som är mer eller mindre positiva än vad som framgår av denna bild. De svarsenheter som kommer från stiften Uppsala, Härnösand, Göteborg, Visby och Växjö är minst positiva. Ca 75 procent anser dock att förslaget till sin helhet är tillfredställande. Det innebär att 25 procent ger det underkänt. Den mest positiva gruppen finner man däremot i stiften Västerås och Strängnäs. I dessa stift är det knappt 10 procent som anser att förslaget är dåligt. Stiften Linköping, Lund Karlstad, Luleå och Stockholm utgör en mellangruppering där deras gemensamma bild är något mer positiv än snittet för samtliga svarande enheter. Denna mellangrupp delar sig dock på ett naturligt sätt i två ytterligare grupper där den ena utgörs av å ena sidan stiftsstyrelser/domkapitel och samfälligheter och å den andra av enskilda församlingar (såväl församlingar med egen ekonomi som församlingar utan egen ekonomi). Över 90 procent inom stiftsnivå och samfälligheter anser att förslaget åtminstone är tillfredställande, medan knappt 10 procent ger det underkänt. Kommentar Under denna fråga finns ingen möjlighet att avge fritextsvar, däremot ställdes en fråga: Finns det områden/frågor som inte behandlats i betänkandet? I anslutning till den frågan har många tagit tillfället i akt att kommentera utredningen i sin helhet. Då man läser kommentarer ska man dock vara medveten om på vilket sätt frågan ställdes. -‐ -‐
-‐
Domkapitlet i Uppsala: ”Utredningen har inte levt upp till sin egen ambition att låta teologiska hänsyn genomsyra texten, exempelvis när det gäller församlingsbegreppet.” Stiftsstyrelsen i Linköping: ”Vi anser att den utredning som nu presenterats genom ”Närhet och samverkan” mycket väl svarar upp mot de behov som vi för närvarande står i som stift. Just begreppet Närhet och samverkan sammanfattar väl Linköpings stift intention att vilja leva nära och i samverkan med stiftets alla församlingar. Strängnäs stift: ”Församlingsbegreppet hade behövt en grundligare teologisk bearbetning. Visserligen har utredningen utnyttjat den teologiska bearbetning som tidigare gjorts, men relationen mellan teologi och praktik kunde gjorts tyligare. Det är något gott att utredningen vill värna den mindre församlingsgemenskapen. Ändå inställer sig frågan: Vad betyder det för församlingssynen att man har en typ av församling som skall fira gudstjänst varje vecka/söndag medan i en annan församling i ett pastorat det kravet inte behöver
[41]
-‐
-‐
-‐
-‐
-‐ -‐
-‐ -‐
-‐
-‐
uppfyllas? Vad är den teologiska skillnaden och betydelsen för pastorat i relation till församling? Pastorat definieras ju inte teologiskt utan bara att det ”består av flera församlingar”. Västerås samf.: ”Strukturutredningens ger förutsättningar för ett lokalt engagemang genom församlingsråd samtidigt som den möjliggör att Svenska kyrkan i Västerås får en strategisk ledning i form av ett kyrkoråd som kan ta de beslut som behövs för att möta framtida utmaningar vad gäller utveckling av verksamheten trots försämrade ekonomiska villkor. Detta är den stora fördelen med förslaget”. Arnäs, Gideå och Trehörningsjö samf.: ”De olika nivåerna påverkar varandra i så hög grad att det är viktigt att se över sambanden mellan dem vid samma tillfälle som man ser över den lokala nivån./…/I sin helhet är utredningen alltför centraliserande och fastlåst vid gamla strukturer. Här finns också för många förslag som är lagda ur ett storstads- och tätortsperspektiv!” Kungälvs samf.: ”Vi menar att ett pastorat inte får bli för stort om det skall ha en rimlig möjlighet att fungera väl. Kyrkoordningens regler om att en kyrkoherde alltid är chef i ett pastorat måste betyda något mer än att högste chefen är prästvigd. Ledarskap i en församling/pastorat kan inte bara handla om chefskap riktat mot organisationen, det måste också ges utrymme för andligt ledarskap i mötet med människor i församlingarna. Detta ledarskap utövas inte primärt bakom ett skrivbord och vid sammanträdesbord, utan i mötet i gudstjänsten och vid nattvardsbordet. En kyrkoherde som aldrig möter sina församlingar, i det som framför allt gör oss till en församling (dvs gudstjänsten), kommer aldrig att utöva någon egentlig pastoral ledning.” Herrestads förs. (ee): ”Detta är en stor omorganisation, borde det då inte finnas en konsekvensbeskrivning? Kommentar fråga 31. Alldeles för stora luckor för att kunna genomföras 1/1 2014.” Tysslinge förs. (ee): ”Generellt anser vi att förändringarna är så omfattande för Svenska kyrkan att de bör underställas ett val innan de genomförs.” Kinna förs. : ”Ett nytt förslag, med tillfälle att bearbeta under längre tid, med större mångfald i formerna och med starkare fokus på församlingarnas möjligheter till mission, evangelisation och fördjupat andligt liv i närområdet emotser vi med stor förväntan.” Jämjö samf.: ”Utredningen ger svar på erfarenheter från 10-år med nya relationerna. Utredningen pekar framåt med nödvändiga förändringar i en gammal kyrkokultur.” Gladhammars samf.: ”Vi anser att utredningen pekar mot framtiden o att kärnverksamheten bevaras lokalt samt att kompetenshöjning, ekonomi, personalfrågor och all administration finns samlad är en vinst.” Kville samf. : ”Utredningen har på ett förtjänstfullt sätt tagit hänsyn till landsbygdens vilkor, och att man här vill bevara församlingarna, som i stor utsträckning är knuten till den lokala kyrkobyggnaden. Lite sämre är det med församlingarnas möjligheter att hävda sina intressen. Makten läggs i det gemensamma kyrkofullmäktige, som kan om det vill, helt eller nästan helt köra över församlingsrådet. Man kan med nuvarande förslag tillsätta ett församlingsråd utan församlingsrepresentation.” Skepplanda samf.: ”Utredningen har lyckats i sin strävan att skapa närhet mellan stift och församling/pastorat. Man får en enklare organisation och därmed kortare beslutsvägar. Om allt fungerar väl kan detta leda till en förbättrad ekonomi. Men man har inte lycktas skapa en ökad närhet mellan de kyrkotillhöriga och församlingen, snarare tvärtom. Detta kan leda till att fler människor lämnar kyrkan och det i sin tur till en försämrad ekonomi.”
[42]
-‐ -‐
-‐
-‐
-‐ -‐
-‐ -‐ -‐
-‐
-‐
Gustaf Vasa förs. (ee): Utredningens förslag i sin helhet ligger i linje med den diskussion som förts under en lång tid i församlingen. Vårdinge förs. (uee): ”Utredningens upplägg känns i vissa fall närmast kuppartad då mycket stora förändringar ska drivas igenom på mycket kort tid. Det hade varit önskvärt att låta frågan avgöras först efter nästa kyrkoval så att de olika nomineringsgrupperna öppet fick diskutera frågorna och kyrkans medlemmar också i själva kyrkovalen därmed kunde ta ställning till de olika förslagen. Frågorna är i flera fall oklart formulerade och svårbegripliga.” Nye, Näshults och Stenberga förs. (uee): ”Vi tycker att det blir för stor centralisering av verksamheten. Vi riskerar att förlora det engagemang som finns i våra församlingar. Likriktningen går för långt. Det behöver inte vara likadant över allt, det är så olika förutsättningar. Frågan om hur vi skapar levande gudstjänster och livskraftiga församlingar är inte diskuterad och det är den vi upplever vara den viktigaste av alla.” Norra Nöbbelövs förs. (uee): ”Enligt vårt förslag kunde den övergripande chefen då bli en så kallad pastoratsprost. I stiftsstäder kan det övervägas om detta ska vara samma person som idag är domprost eller om en separat tjänst som pastoratsprost utöver domprosten ska tillsättas. Denna fråga bör lösas lokalt och hanteras i fullmäktige. Utredningen underskattar också kraftigt, trots sina goda ambitioner, den funktion som ett lokalt kyrkorådet och en kyrkoherde har. Kyrkorådets roll, att borga för kontinuitet och koppling till kyrkans medlemmar genom direkta val och lokal närvaro, är ett fundament i kyrkans liv.” Frillesås förs. (uee): ”Lokalförsamlingarna är inte omyndiga barn som inte vet sitt eget bästa, utan kyrkans primära byggstenar.” Gunnarsbyns förs. (uee): ”Det är vår uppfattning att strukturutredningen inte i nog hög grad erkänner de geografiska skillnader som finns mellan och inom Svenska kyrkans olika stift. Även om vår församling har ett begränsat antal församlingsbor, täcker vårt geografiska område betydligt mer än Storstockholm.” Karesuando förs. (uee): ”Utredningen har inte behandlat landsbygdsperspektivet och de långa avstånden i norrlandsförsamlingarna.” Hakarps förs. (ee) kritiserar utredningen för att ekonomiska kalkyler saknas. Åkerbo förs. (ee): ”Vår församling har arbetat mycket med styrning och ledning. Vi uppfattar det som om utredningen har glömt bort distinktionen när man lägger en mall på hur en församling i ett flerförsamlingspastorat skall fungera.” Arbetsgivarorganisationen uppmanar kyrkostyrelsen att återigen ta ställning till införande av möjligheten att bilda partiella samfälligheter för t.ex. begravningsverksamheten. Frågor att analysera: Vad skulle partiella samfälligheter utifrån tidigare erfarenheter kunna innebära ekonomiskt och effektivitetsmässigt, hur kan verksamheten relatera till trossamfundet och hur ska man hantera personalsambanden mellan församlingsverksamhet och begravningsverksamhet.? EFS understryker det lokala engagemanget och ansvaret. Inställningen till de flesta förslagen är positiv. EFS saknar inomkyrkliga rörelser i utredningen: ”Dock nämns inte någonstans de många betydelsefulla sammanhang och rörelser som inom Svenska kyrkan samlar många av dessa engagerade människor.” Fråga 9: Vi ser här en öppning för en större variation där det skapas möjlighet för olika utformningar av församlingsgemenskaper inom ett pastorat. Till exempel ser vi en möjlighet för de EFS-föreningar av församlingskaraktär som finns på många orter att öka sin samverkan med det lokala pastoratet genom att utgöra en av pastoratets församlingar. Förslaget medger att detta kan göras med bibehållen självständighet, inriktning och eget ansvar. Det geografiska området för församlingen kan
[43]
-‐
då begränsas till den tomt som EFS-kyrkan står på samtidigt som man betjänar hela pastoratet. En sådan lösning skulle innebära en lokal tillämpning av överenskommelsen mellan EFS och Svenska kyrkan där det sägs att Svenska kyrkan ”betraktar allt EFS arbete som en del av sitt eget”. Kyrkans pensionskassa: Pensionskassan framhåller att det vid en verksamhetsövergång är viktigt att rapporteringen till pensionskassan blir korrekt för att pensionen inte ska påverkas på ett negativt sätt.
Lista på sådant som framkommit i svaren på frågan om vad som inte behandlats i utredningen -‐ Konsekvensanalys vad gäller ekonomi och verksamhet -‐ Utjämningssystemet -‐ De administrativa systemens påverkan på hur kyrkan utvecklas. -‐ Begravningsverksamheten -‐ Partiella samfälligheter -‐ Teologisk reflektion och analys av begreppet pastoral, pastoralt område, pastoral ledning (s.239) osv. -‐ Vem ansvara för att hålla församlingens geografiska gränser aktuella? -‐ Idealitet och frivillighet -‐ Förenklat kyrkoval, personval -‐ Kyrkstämma -‐ Ansvar för flerspråkighet -‐ Arbete på universitet, sjukhus, flygplatser, fängelser, förvar osv. -‐ Kyrkoherdens roll -‐ Personalfrågor i samband med förändringen -‐ Fri församlingstillhörighet -‐ Församlingens suveränitet (vid obestånd) -‐ Momsfrågan -‐ Skattefrågor vid indelningsändringar t.ex. underskottsavdrag -‐ Ansvaret för orglar -‐ Domprost, uppdraget, tillsättningen -‐ Gemensam kyrkoavgift -‐ Lagen om svenska kyrkan
[44]
Avslutning Utifrån ett rent statistiskt perspektiv har utredningens förslag i allt väsentligt fått klart godkänt. Att ansvaret för vård och underhåll av kyrkobyggnaderna ska föras över till stiften är ett undantag från denna generella bild. Förslaget underkänns av en majoritet remissinstanser men kan sägas dela kyrkan i två ungefär lika stora grupper. Det har också varit möjligt att härleda skillnader i svar mellan såväl stiften som de olika typerna av remissinstanser. Kommentarerna ger en mer komplex bild. Där har remissinstanserna haft möjlighet att vrida på frågor oavsett om de är positiva eller negativa till förslagen. Syftet med att lyfta kommentarerna i den omfattning som nu föreligger har dock varit att påvisa alla de tankar som utredningen väckt.
[45]