I Love Kiruna 2011 Nr.1

TIDNINGEN FÖR DIG SOM GILLAR KIRUNA 2011

MADE IN KIRUNA

lass Hantverk i toppk

Lise gör film om sina kvarter

Hej då Ullspiran

Möt vildmarkens operasångerska I Lannavaara finns guldet och viljan

På spaning efter

norrskenet

Välkommen till Centrum ik – Kiruna äldsta klädbut

Övriga fyndigheter

Lappmalmen

Rektorn Luossavaara

Hängvägg

Haukivaara LUOSSAVAARA

Liggvägg

PETSAMO

Malmkropp

MATOJÄRVI

NORRMALM

Luossajärvi

Golfbana Folkets hus

ÖSTERMALM

Järnvägsstation

Stadshuset Kyrka

LKAB

750 meter, Sjömalmen

Sjukhus

Hjalmar Lundbolmsgården

K I I R U N AVA A R A

Förädlingsverken

MALMKROPP MALMKROPP

Dagens brytningsnivå

Cirka 950 meter

KIRUNA

Brandstation

LOMBOLO AlaLombolo

Deformationsprognos för huvudnivån 1365

Malmkroppen på nivå 1365

Deformationernas riktning vid fortsatt framtida brytning

Malmkroppen Malmkroppen lutar 60 grader vilket gör att brytningen närmar sig staden när den går djupare.

Kiruna kyrka I dag Nivå 540 775

PEN OP KR

1 365

Nivå 1 365 LM

1 045

MA

500 m

Malmkroppen i Kiruna är omkring fyra kilometer lång, har en genomsnittlig bredd på 80 meter och ett bedömt djup på minst två kilometer.

SVENSKA GRAFIKBYRÅN

Nivå m

0

142

230 275 320 420

540

740 775

1045

1175

1365

LKABs framtid ligger i djupet KIRUNA I Kiruna bygger LKAB just nu sin sjunde huvudnivå sedan brytningen gick under jord för 50 år sedan.

Det är den första huvudnivån som kräver att LKAB också på allvar lyfter blicken ovan jord, för när malmen ska brytas måste staden flyttas.

1 365 är en siffra som blivit ett begrepp i Kiruna. Så många meter under berget Kiirunavaras topp anläggs den nya huvudnivå som betyder att gruvan, LKAB och Kiruna kan fortsätta leva och utvecklas av det svarta guldet. Eftersom en gruva bryts i etapper, behöver varje etapp en egen infrastruktur för att kunna transportera malmen till ytan, och det är den som kallas för huvudnivå . Den järnrika magnetitmalmen var själva anledningen till att staden grundades, och nu är den anledningen till att staden måste maka på sig.

– Malmen går helt enkelt in under staden, och när vi bryter malmen sjunker marken ovanför. Vill vi fortsätta ha en gruva här måste delar av bebyggelsen omplaceras.

Det innebär både utmaningar och möjligheter. Självklart kan det vara vemodigt att lämna stadsdelar med en unik historia, men tänk vilken chans att skapa ett nytt hållbart samhälle, säger Göran Olovsson som hos LKAB hanterar gruvans påverkan på Kiruna.

SAmmA mALmKRopp Att staden skulle komma att påverkas av gruvan är egentligen ingen nyhet i Kiruna. Det är fortfarande samma malmkropp som bryts, trots att det har gått över hundra år sedan starten. Malmen ligger formad som en jättelik skiva, fyra kilometer lång och i genomsnitt hundra meter bred. Skivan lutar snett ner i marken och mot djupet går den in under staden. Denna lutning såg man redan vid provborrningar 1907, men med den tidens brytningstakt sågs det inte som något närstående problem.

Med dagens moderna teknik går det fortare, och Kiruna kommun planerar tillsammans med LKAB för hur staden måste förändras i takt med gruvbrytningen.

1 365 meter under berget Kiirunavaaras topp läggs grunden för fortsatta framgångar. Hans Engberg är projektchef.

Göran Olovsson, LKABs ansvarige för den nya huvudnivåns påverkan på Kiruna, ser möjligheterna för Foto: Fredric Alm staden att utvecklas.

– Vi ser fortfarande inte slutet på malmkroppen. Den fortsätter mot djupet och blir till och med bredare, renare och rikare på järn.

Därför kan vi inte säga hur länge brytningen kommer att pågå, men vi vet att om vi bryter vidare så går markdeformationerna österut, säger Göran Olovsson.

KINA BehöveR mALm Det som talar för att brytningen i Kiruna kommer att fortsätta även i framtiden är behovet av stål på världsmarknaden. Även om Europa är LKABs huvudmarknad är Kina den stora drivkraften eftersom landets industriella utveckling kräver enorma mängder stål, och därmed järnmalm. Efter Kina bedöms även Indiens behov växa kraftigt, med en befolkning som liksom Kinas överstiger en miljard.

Därför tror analytiker att järnet kommer att fortsätta ligga högt i kurs, och därmed förblir LKABs magnetit lönsam att bryta, även

om det innebär merkostnader att flytta samhällen.

Stora utmaningar har annars varit vardagsmat för LKABs gruvverksamhet. Vid starten gällde det att bygga järnväg genom ödemarker och över fjäll för att kunna skeppa iväg malmen. Städer byggdes upp för att arbetarna skulle ha någonstans att bo. Brytningen har krävt ständig teknikutveckling för att vara lönsam och säker. 1980-talets kris orsakade bland annat att LKAB fokuserade på kvaliteten och förädling till järnmalmspellets, en förutseende satsning som företaget idag skördar frukterna av.

Samtidigt som LKAB öppnar nya gruvor ovan jord i Svappavaarafältet cirka fem mil sydost om Kiruna fortsätter den långsiktiga brytningen av de stora underjordsfyndigheterna i Malmberget och Kiruna.

eNoRm INveSteRINg Projektet KUJ 1365 kostar 12,5 miljarder svenska kronor, och är därmed inte bara LKABs utan också Sveriges största industriinvestering genom tiderna. KUJ står för Kiruna Under Jord och 1365 alltså för djupet under bergets topp. En ny huvudnivå byggs längst ner i gruvan, sedan bryts malmen ovanför så att den kan tippas ner i schakt för att samlas ihop och hissas upp till markytan. När brytningen närmar sig huvudnivån är

det dags att bygga nästa nivå längre ner, och så vidare.

– När LKAB byggde den nuvarande huvudnivån, 1045, tog man ett stort tekniksprång. Man tog bland annat bort tryckluften som kraftkälla, ökade utrymmena under jord och kapslade in krossar och anlade dammutsugning. Vi bygger den nya nivån med beprövad teknik, men med ökad storskalighet, och fokuserar särskilt på arbetsmiljö och säkerhet, säger Hans Engberg, projektchef för KUJ 1365.

2013 ska de första delarna av den nya huvudnivån tas i drift, och livslängden beräknas till 15-20 år.

Runt år 2035 ska sedan nästa nivå kunna ta över, och därför dröjer det inte länge innan det är dags att börja planera för ännu en investering för framtiden på djupet.

ANDERS LINDBERG

FAKTA: KUJ 1365 – som en stad under jord 12,5 mILJARDeR kostar den nya huvudnivån 11,4 mILJoNeR ton berg bryts bort – skulle fylla sju Globen 85 Km ortar (gruvgångar) drivs genom berget 25 Km järnväg anläggs för malmtransport under jord 2013 – året då de första delarna tas i drift.

4 | I LOVE KIRUNA 2011

Här kommer Välkommen till ett nytt nummer av I Love Kiruna. Vad har hänt sedan vi sågs sist? Ja, stadsomvandlingen har tagit några nya vändor, vi vet dock ännu inte riktigt åt vilket håll vi ska. Just nu lutar det dock åt öst. Öst-väst-norr-söder, oavsett vädersträck applåderar vi här på I Love Kiruna landsantikvarie Curt Persson, en mycket klok man som säger att vi ska: 1: Göra som vi gjort hela tiden, avveckla i ena änden och bygga på i den andra. 2: Flytta med så mycket som det bara går när det kommer till byggnader och slutligen 3: Arrangera Bomässa i Kiruna 2017.

Tänk er allsköns expertis, forskare och byggfolk som inget hellre vill än att vara med och bygga den kanske klimatsmartaste, mest innovativa och spännande staden på hela klotet. Det tycker vi Kiruna är värt. Läs vår intervju med Curt här i tidningen.

Ett stenkast från platsen där vi gjorde intervjun med Curt, är stadsomvandlingen högst påtaglig. Kvarteret Ullspirans tid är utmätt och första gården ska vara tömd för rivning redan om ett drygt år. Vi följde med dokumentärfilmaren Liselotte Wajstedt som gör en film om sina barndomskvarter. Vad händer med våra minnen och vår identitet när en plats förändras så radikalt, undrar Liselotte. Den filmen ser vi fram emot.

Intervjun med Liselotte kan ni läsa på sidan 46, för övrigt ackompanjerad av ödesmättade bilder, tagna av en annan Kirunabo från samma kvarter, fotografen Markus Alatalo.

”

Jag har besökt ett ställe som jag skäms lite över att jag inte varit på tidigare.”

Så måste undertecknad erkänna en sak. Jag har besökt ett ställe som jag skäms lite över att jag inte varit på tidigare, nämligen den samiska teatern Giron Sámi Teáhter. Teatern är verksam i stora delar av Sapmi men har sitt säte och en fast scen här i Kiruna. Jag såg premiären på What’s up Sapmi. En nyskriven pjäs om identitet ur samiska ungdomars perspektiv – vem känner sig som same och vem gör det inte och varför känner man som man gör? Gå och se den om du har möjlighet – en mycket bra pjäs. Men läs först vårt reportage om Giron Sámi Teáhter på sidan 16.

Sedan dyker vi i plurret med glädje – för vem kan motstå Doppingarna på sidan 54? Ett gäng supercoola damer. Som simmat, bastat och fikat ihop i 50 år!

Så har vi tagit oss en närmare titt på delar av Kirunas näringsliv. Häng med oss och möt Kirunabor på mekaniska verkstäder och Kirunabor på bankkontor. Ta till exempel de där gigantiska malmvagnarna som lastar imponerande 100 ton var och fraktar järnmalmen – vårt svarta guld – natt som dag till hamnarna i norr och söder. De har Pernilla och gänget på GMK Mekaniska svetsat ihop. Och Göran, han blir inte skrämd av lågkonjunkturer och utflyttningssiffror. ”Vi ska ha en sportaffär värd namnet här i Kiruna, punkt”, sa Göran och öppnade 2100 kvadratmeter butik.

När vi är inne på ämnet butik måste vi bara be er bläddra fram till sidan 34 där vi berättar om Kirunas äldsta klädbutik, Centrum. Här finns, förutom en välsorterad dam- och herrkonfektion, en trevlig personal, massor av fina detaljer och bevarad interiör och exteriör. Snyggt och tilltalande.

Och så spanar vi efter norrsken, klättrar på klippor, gifter oss på fjället, fiskar med Anders och Wilma, hälsar på i Lannavaara och på LKABs bolagskontor. Och lite till.

Och det mina vänner, det blir 100 sidor Kiruna det. Håll till godo.

/Redaktionen I LOVE KIRUNA 2011 Produktion: Krauz & Co. reklambyrå/Pekinghuset Du når oss på tel: 0980-688 80 eller e-post: info@ilovekiruna.com Hemsida: www.ilovekiruna.com Illustration ”Tissel å tassel” för I Love Kiruna av Anna Öhman

I LOVE KIRUNA 2011

| 5

Samhällsnytta för alla...

...och inte bara russinen ur kakan.

Vi finns för att kontinuerligt tillhandahålla en effektiv service för hela kommunen och inte bara för de delar som är en riktigt bra affär. Samtidigt ska bolaget leva på de intäkter det har, men vår roll omfattar så mycket mer än det. Vi kallar det för affärsmässig samhällsnytta.

Tekniska Verken i Kiruna AB är till 100% ägt av Kiruna kommun och levererar affärsmässig samhällsnytta på flera sätt. Vi driftar exempelvis ca

Tel: 0980-707 23

40 vatten- och avloppsreningsverk, snöröjer åtskilliga mil väg efter varje snöfall samt hämtar sopor och avfall i hela kommunen. Dessutom driver vi åtta återvinningscentraler och två värmeverk, allt med en tydlig miljöprofil.

Vi gör det här för att hela Kiruna kommun ska vara en attraktiv kommun att leva och bo i. Våra drivkrafter är en positiv utveckling inom energi, miljö och samhällsservice - till nytta för kommunmedborgarna.

info@tekniskaverkenikiruna.se

www.tekniskaverkenikiruna.se

Innehåll I Love Kiruna 2011

94

9.................. Medarbetare 10............... Det här är Kiruna 12............ Aktuellt 14........... Fiska med Anders och Wilma

16

16............... Giron Sámi Teáhter 22............... På spaning efter norrskenet 28............... Made in Kiruna 34............... Välkommen till Centrum – Kirunas äldsta klädbutik 42............... Curt Persson: ”Sikta på Bomässan 2017” 46............... ”Farväl Ullspiran – snart ses vi aldrig mer” 54............... Doppingarna: . ”Vi har simmat ihop i 50 år” 62............... Carina Henriksson .

– Sopranen från Lainio 68............... Säg Ja på fjälltoppen 70............... Klättring nära marken – en höjdare 94............... LK-skrapan fyller 50 år

92............... ”Kirunas själ är alla berättelser”

98............... Vi ses på webben

Massor utav sport sid. 80

70

34 54

76............... ”Hos oss får kunderna alla nycklar till banken” 78............... ”Det är personalstyrkan som gör det” 80............... Massor utav sport 84............... Stenar, studenter och Söderströms – Häng med till Lannavaara 90............... Dahlberg & Roos – .

Bilfirman som växlar upp

46 68

62

22

28

78 90 I LOVE KIRUNA 2011 | 7

Redaktionen Hej! Det är vi här till höger som gjort den här tidningen.

I Love Kiruna är producerad av Krauz & Co. reklambyrå.

Vår ambition är att med stort hjärta göra ett magasin om Kiruna.

Redaktionen för detta nummer av I Love Kiruna består av: Åke Tapani – annonsförsäljning Lotta Nilsson – annonsförsäljning Petra Sternlund – text, foto, layout Catarina Alanärä – annonskoordinator Jörgen Medman – foto, bildbearbetning Anna Öhman – illustration Sandra Eriksson – text, foto Vi har också haft med oss Emma Wodén och Dan Eriksson under delar av produktionen.

Bilden är tagen i november 2010 av Jörgen Medman.

Åke, Lotta, Cattis, Petra och Jörgen

Hoppas att du som läser gillar tidningen och att vi ses igen. Du får gärna mejla ris och ros, glada tillrop eller synpunkter på: info@ilovekiruna.com.

I Love Kiruna finns på Facebook

I LOVE KIRUNA 2011 Omslagsfoto: Jörgen Medman • Produktion: Krauz & Co. reklambyrå/Pekinghuset • Adress: Geologgatan 7A, 981 31 Kiruna • Tel: 0980-688 80 E-post: info@ilovekiruna.com • Hemsida: www.ilovekiruna.com • Annons: annons@ilovekiruna.com • Korrektur: Li Lindström, korrfabriken.se • Tryck: Sörmlands Grafiska

Härlig bubbelpool

Populär bastu och prisvärt boende

Välkommen till Hotell E-10, ett tvåvåningshotell med stilrena och fräscha rum, fördelade på enkelrum, dubbelrum och 4-bäddsrum. Samtliga rum är utrustade med WC, dusch, kabel-TV, radio, telefon och trådlöst internet.

Restaurang och bar med fullständiga rättigheter.

Vi har även en populär bastuanläggning för uthyrning med bubbelpol samt en konferenslokal för upp till 30 personer. Önskas arrangemang och aktiviteter så kan vi självklart ordna det.

Skoterutflykter

Dusch i alla rum Sköna sängar

Restaurang Hotell E-10 Lastvägen 9 981 38 Kiruna Boka på tel. 0980-840 00

8 | I LOVE KIRUNA 2011

www.e-10.se

Medarbetare i detta nummer

Vi ger dig Kiruna

LI LINDSTRÖM är vår

ovärderliga korrekturläsare. När hon inte hjälper oss hålla ordning på bokstäverna, är hon ”korrtant” på många andra ställen. Annars är hon faktiskt skribent själv. Det blir mest texter för webben, men den första bok hon varit med och skrivit ligger nu på bokdiskarna.

Li är född i Lappland och delar sin tid mellan norr och Stockholm, ”flyttar med årstiderna och vädret” som hon formulerar det.

Om Kiruna säger Li: En Li Lindström alldeles vanlig liten stad, ovanligt långt norrut och i osedvanligt vackra omgivningar. Vilken som är hennes favoritplats i kommunen avslöjar hon inte. ”Nej, nej! Storöringarna vill jag ha för mig själv”, säger hon och skrattar.

HANS-OLOF UTSI

är fotograf, både stillbilds- och videodito.

Han är född i Mertajärvi och bosatt i Kiruna tillsammans med sin familj, bestående av barnen Rut och Enok och sambon Marilla.

Hans-Olof jobbar mycket tillsammans med Icehotel, allt ifrån vigslar till event och företagsgrupper. Andra viktiga kundgrupper är Hans-Olov Utsi branschtidningar och ett antal reklambyråer. Han har dessutom uppdrag för internationella tevebolag och Sveriges television, och har även filmat flera dokumentärer för olika filmskapare.

Hans-Olof har medverkat i alla våra tidigare nummer och till det här numret av I Love Kiruna har han bland annat fotat föreställningsbilder från föreställningen What’s up Sapmi som sätts upp av Giron Sami Theater, som för övrigt är Hans-Olofs äldsta kund. Om Kiruna säger Hans-Olof så här: ”Kiruna betyder oerhört mycket för mig, framförallt i mitt jobb. Nästan alla mina uppdrag har sitt ursprung i många av de unika verksamheter som finns i staden med omnejd. Kiruna för mig är hemma, det är min hemkommun och Kiruna är en viktig del av min identitet.”

.

Välkommen till Camp Ripan m! tru cen Mitt i händelsernas I den spännande staden, Kiruna, finner du Camp Ripan. En plats för dig som älskar äventyret, lugnet och den storslagna naturen.

På Camp Ripan bor ni naturnära i egen stuga med äventyren väntandes direkt runt knuten. Här finns aktiviteter för hela familjen. Följ med på stadsguidning och lär er mer om det dynamiska Kiruna, ta en tur med skoter eller hundspann i det snöklädda vinterlandskapet, fascineras av det färgsprakande norrskenet och avnjut gastronomiska upplevelser i vår välrenommerade restaurang.

LISELOTTE WAJSTEDT är konstnär och filmare, född och uppväxt i Kiruna, numer bosatt i Stockholm. I det här numret av I Love Kiruna har Lise berättat om sitt dokumentärfilmsprojekt om sina barndomskvarter här i Kiruna men också skrivit och illustrerat en krönika. Om Kiruna säger Liselotte: ”Kiruna är fortfarande HEM för mig. Även om jag bott borta och kallat mig hemma där jag varit så har jag ändå sagt att jag ska åka hem till Kiruna.”

Hotell Restaurang Konferens Aktiviteter

Liselotte Wajstedt

www.ripan.se 0980–630 00 info@ripan.se I LOVE KIRUNA 2011

| 9

Jordglobkarta.pdf

10-10-01

12.38.46

Här bor vi.

Välkommen!

Lokalkändis.

dbacke i parken.

Ibland gör vi en ski

Staden som snart ska

börja packa flyttkart ongerna.

Det här är Kiruna Basfakta: Med 19.447

kvadratkilometer är Kiruna kommun lika stor som länen Skåne, Blekinge och Halland tillsammans. Eller som halva Nederländerna där över 16 miljoner människor bor.

I Kiruna kommun bor 23.099 personer på samma yta. Vi har nästan en kvadratkilometer per person till förfogande. Drygt 18.000 personer bor i centralorten och resten är fördelade på cirka 50 byar, där Jukkasjärvi, Svappavaara, Vittangi, och Karesuando hör till de större.

Kiruna kommuns officiella språk är svenska, samiska och tornedalsfinska.

Historia: Fornlämningar visar att de första människorna kom hit för mer än 6.000 år sedan.

Nybyggare och de allra första gruvarbetarna kom i början av 1600-talet, under den första gruvepoken. Då fanns redan kyrkan i Jukkasjärvi, 17 kilometer utanför Kiruna vid Torneälven.

Den färdigställdes i april 1607.

10 | I LOVE KIRUNA 2011

Kiruna räknar 1900 som sitt födelseår. Till Kiruna kom järnvägen vid sekelskiftet och 1903 invigdes Malmbanan, som förbinder Kiruna med Luleå i söder och Narvik i norr. Befolkningen ökade lavinartat de första åren förra seklet och redan 1910 hade Kiruna 7.500 invånare. Som flest var Kirunaborna i mitten på 1970-talet då kommunen hade drygt 31.000 invånare. Vårt i särklass mest delikata projekt just nu är stadsflytten, eller stadsomvandlingen, då stora delar av Kirunas centrum måste maka på sig på grund av gruvbrytningen.

Natur: Det finns drygt 530.000

hektar i komunen som är skyddade i form av nationalparker, naturskydds- eller djurskyddsområden. Det är 26 procent av kommunens yta och nästan 11 procent av all skyddad natur i Sverige. Inom kommungränsen finns omkring 6.000 sjöar där Torneträsk är störst och sex älvar varav Torne älv, och Kalix älv tillhör de största. Här finns

också nio naturreservat, bland annat Abisko naturvetenskapliga stations naturreservat, Alajaure, Aptasvare fjällurskog, Masugnsbyns naturreservat, Pessinki fjällurskog och Rautas fjällurskog.

Turism: Kiruna är känt för

världens största underjordsgruva, rymdbasen Esrange, Icehotel, midnattssolen och norrskenet. Kiruna har över en miljon gästnätter per år och besöksnärningen omsätter över 600 miljoner kronor per år. Vi har över 600 årsanställda inom besöksnäringen och Kiruna är ledande i Norrbottens län när det gäller turism. Den kommersiella rymdflygningen från Kiruna planeras starta inom ett par år. Då kan den som har råd och lust lösa biljett och resa ut i rymden från Kiruna flygplats.

Kuriosa: Kiruna kommun äger en av landets finaste konstsamlingar med runt 2.000 verk av bland andra Anders Zorn, John Bauer och Edvard Munch.

Vill du veta mer, hör gärna av dig till:

Kiruna Lappland, Turistbyrå, Folkets Hus. Tel: 0980-188 80 E-post: kiruna@lappland.se På nätet finns även: www.kiruna.se www.kiruna.cc • www.lappland.se

Kändisar som vi är stolta över är hockeylegenden Börje Salming, författaren Åsa Larsson och vår mest kände gruvis och före detta kommunalråd Lars Törnman.

Vi har fri bilparkering i centrum upp till två timmar, det enda du behöver är en så kallad p-skiva.

Med cirka 400 registrerade föreningar är Kiruna landets föreningstätaste kommun.

Resa hit: Med flyg, tar man

sig hit med ett par ankomster per dag, flygtid från Stockholm är 90 minuter. SJ kör Norrlandstågen just nu och Länstrafiken Norrbotten kör bussar. Kolla även privata researrangörer för paketresor via Kiruna Lappland Turistbyrå.

Landsväg, E10, angör söderifrån alternativt via Norge eller Finland norrifrån. Att korsa kommunen från Riksgränsen i väster till Saivomuotka i öster kräver en bilresa på 370 km.

Välkommen till Lapporten i Abisko!

Lapporten Stormarknad Välkommen till största butiken i Kirunafjällen!

Här hittar du allt du behöver av mat och dryck.

• Stor manuell köttavdelning. Massor av färskvaror.

• Vi har öppet alla dagar - hela veckan.

• Ombud för Svenska Spel, ATG och Apoteket.

Utlämning av systemvaror.

Tel: 0980-667 00

Välkommen till den nybyggda restaurangen som finns i samma hus som bensinstationen. Öppet alla dagar.

Du kan tanka dygnet runt i vår automatstation Bilisten.

• Stor sortering av tillbehör för havsfiske till bra priser!

• Lundhags Outlet: Minst halva ordinarie priset!

• Rejäla friggebodar 12,5 m2, två olika modeller, pris från 19.500:- kompletta ink yttertak!

Tel: 0980-402 55, 669 30

Som kuriosa kan vi nämna att vi är en av Sveriges största försäljare av Coca Cola.

Vi säljer i genomsnitt två burkar Cola varje minut hela dygnet - 365 dagar om året.

Det blir hela 1 051 200 burkar.

www.lapporten.com I LOVE KIRUNA 2011

| 11

När bygget är klart kommer alla turisterna. Men varför inte låta dem hänga med redan från byggstart?

Så tänkte konstnärerna Magdalena Åkerström och Alessandro Falca som bygger en issvit framför webbkameran.

De bygger en issvit på nätet Magdalena och Alessandro antar en ny utmaning i deras designyrken.

-Vi har sysslat med skulptur tidigare, men det är första gången vi ska arbeta i snö och is, och det sker på Icehotel.

Dessutom är det debut för deras samarbete. Alessandro och Magdalena är inflyttade Kirunabor som genom sina respektive träffades första gången förra året.

– Vi pratade om våra jobb som formgivare och upptäckte att vi hade mycket gemensamt. En dag frågade Alessandro om vi inte skulle göra ett förslag till Iceho-

Linus till Keb

tel. Javisst, varför inte, svarade jag, säger Magdalena.

Den 29 november satte de spaden i snön och började skulptera. Idén till att lägga ut arbetet på nätet var från början tänkt som en bildagbok, men allt eftersom utvecklades det hela till att även involvera rörliga bilder och i dag går det att se deras arbete via en blogg.

Intresset för att få vara med och skapa ett ishotell i Jukkasjärvi är stort. Konstnärer från hela världen skickar in sina arbetsprover under juni och juli månad och i år har fyrtio av dem valts ut av

Illustration: Anna Öhman

Art & Design-gruppen på Icehotel.

– Det är alltid en lika spännande uppgift att välja ut vilka som ska få utforma konstnärssviterna. Vi vill att de olika projekten ska ha sitt eget signum men ändå samspela med varandra så att vi skapar en känsla av helhet, säger Arne Bergh, konstnärlig ledare vid Icehotel, på Icehotels hemsida.

Magdalena och Alessandro fick sin idé till svitbygget när Alessandro visade en bild på sig själv när han för första gången pimpelfiskade.

– Vi ville skapa något som

speglar livet här i Lappland.

I designprocessen har det varit intressant att upptäcka hur samma sak kan ha olika betydelser, för Alessandro som italienare och för mig som svensk och norrbottning. Det som är en vanlig, ordinär företeelse för den ene kan vara något väldigt exotiskt för den andre. Samtidigt har vi kastat om begreppet och bjuder på ett nytt perspektiv – vi får som människa uppleva vad som händer ”på andra sidan isen”.

Se Alessandro och Magdalenas arbete på: http://icehotelsuite. blogspot.com/

Kirunabon Linus Niva har blivit ny platschef på STF Kebnekaise. Linus, som I Love Kiruna har anlitat som skribent (läs gärna hans reportage om Kirunafjällen i vårt första nummer) började sin tjänst på STF den 1 november. Linus har senaste åren bott i Stockholm men är nu tillbaka i stan. Om Kebnekasie säger han så här: ”Det är ett så fantastiskt område och det är roligt och viktigt att visa det för andra. Det är där jag har hjärtat.” Hälsa gärna till Linus från oss om du har vägarna förbi Keb i vår och säg att vi gärna publicerar ett reportage från området, singerat Linus, i nästa I Love Kiruna.

Vi som längtar efter att få ett länskonstmuseum till Kiruna citerar gärna Norrbottens konstkonsulent Bengt Frank, som utbrister ovanstående i Kirunatidningen nr 8-2010 när han syftar på Kirunas konstsamling. Bengt har stora planer. Han säger att vi ska ha Bilbao som förebild när vi pratar länskonstmuseum i Kiruna, eller Konstmuseet i Norr, som det nu heter. I väntan på beslut om museets tillblivan pågår ett treårsprojekt med bland annat vandringsutställningar med verk ur Kirunas konstskatt. Blir det som Bengt tror kommer ett beslut om museum under 2011. Å som vi hoppas!

För nu är det väl ändå dags, va?

12 | I LOVE KIRUNA 2011

Kiruna kommuns bildsamling ©

1910...

... kom den samiska boken ”Muittalus samid birra”. Boken skrevs av Johan Turi som anses vara den första samiske författaren. Johan Turi föddes 1854 i Kautokeino och tillhörde en renskötarfamilj. I början av 1880-talet flyttade familjen till i Jukkasjärvi socken.

Johan Turi Turi hade aldrig fått någon ordentlig skolutbildning, och han var tvungen att uppfinna sitt eget skriftspråk då något samiskt skriftspråk ännu inte fanns. Boken kom till mycket tack vare den danska författaren Emilie Demant Hatt. Hon mötte Turi på ett malmtåg sommaren 1904. De två kom att bli vänner och hon uppmuntrade Turi att skriva boken. Viktigt för verkets tillkomst blev också Kirunas grundare Hjalmar Lundbohm som hjälpte till att få boken utgiven.

För att fira att det är hundra år sedan den första boken på samiska gavs ut, har den släppts även som ljudbok på samiska.

Det bästa från Norrland serveras på

Grapes

Souvasplanka med Shiitakesvamp 189:-

För bordsbokning tel 0980 39 86 00

Upplev fjällen med STF!

Boende och upplevelser på Kungsleden//Kebnekaise//Riksgränsen//Abisko www.svenskaturistforeningen.se

I LOVE KIRUNA 2011

| 13

Anders och Wilma säger:

”Fiske – det är grejen!”

Text: Petra Sternlund • Foto: Sveriges Television ©

Snart dyker ”Fiska med Anders” upp i rutan igen. Programmet sändes första gången våren 2008 i Barnkanalen i Sveriges Television och gav då fritidsfisket en rejäl knuff framåt. Producent Lotta Unger berättar att man fick oerhört fin respons efter första omgången och även efter reprisomgången våren 2009. ”Recensenterna var lyriska, tittarna likaså och många fiskebutiker märkte att det plötsligt kom extra många knattar med mammor och pappor och ville köpa fiskeutrustning.”

Att fiske är kul råder de inga tvivel om, i alla fall inte när man pratar med programledare Anders Johansson. ”Fiske, det är super. Jag brukar säga, att frågar nån mig om jag vill följa med ut i skogen två dagar, blir svaret näe, det vill jag inte. Men frågar någon om jag vill följa med ut fiska, blir det absolut, direkt: Ja.” Anders säger att det är grejen som sådan som gör de inte hur många fiskar man får. ”Man kommer nära naturen när man fiskar

| I KIRUNA LOVE KIRUNA 2011 14 14 | I LOVE 2011

och så är det lite klureri och spänning i att försöka tänka hur fisken tänker. Var simmar den i dag i det här vädret och vad kan den tänkas vara sugen på att äta?”

I kommande program kommer Anders att fiska efter harr i bland annat Kaitumälven tillsammans med Wilma Andersson från Kiruna. Programmet spelades in i augusti 2010. ”Wilma var briljant. Hon hade bra tålamod, vilket krävs av en fiskare och så hade hon lite tävlingsinstinkt vilket är kul när man är två som fiskar. Och så var det så fantastiskt fint där uppe. För mig som bor i Skåne var det oerhört exotiskt, mer exotiskt än typ Thailand, faktiskt. Jag ska absolut åka tillbaka.”

Och Wilma Andersson då, vad tyckte hon? Kort och koncist på 10-åringars vis, svarar hon ”Det var roligt att fiska och laga till fisken. Och så spelade vi Uno på kvällen. Jag slog allihopa.”

Programmet sänds våren 2011 i Barnkanalen i SVT.

P E R F O R M A N C E

I N

I R O N M A K I N G

E-H@N DKEirL una!

C oop Forum n.c oop.se w w w.butike

ENKELT OCH BEKVÄMT! HANDLA PÅ VÅR WEBB-BUTIK!

VÄLKOMMEN TILL UNDERJORDEN! Gör ett besök i LKAB InfoMine, beläget i världens största underjordiska järnmalmsgruva på 540 meters djup.

Guidade turer året runt med avgång direkt från Turistbyrån.

Förenkla din vardag, gör dina dagliga inköp när det passar dig!

Handla på vår webbutik, vi har öppet dygnet runt!

Information och bokning: Kiruna Lappland Turistbyrå 0980-188 80 info@lappland.se

Webbadress: www.butiken.coop.se Mail adress: ehandel.kiruna@konsummalmfalten.se

Enligt LKABs säkerhetsbestämmelser får barn under 6 år inte medfölja.

I samarbete med Samhall

W W W. LK A B . COM

LÄGENHETSHOTELLET

Frukostälskare bor billigt och bra på Hotell Kebne

Välkommen till Gullriset!

Kirunas hemtrevliga lägenhetshotell

Här bor du bekvämt och plånboksvänligt med självhushåll.

Gullriset är ett idealiskt boende för alla som kommer till Kiruna, till exempel familjer, företag, idrottsföreningar med flera.

Konduktörsgatan 7, 981 34 Kiruna Tel: 0980-681 80 Fax: 0980-681 81 www.hotellkebne.com

• Det finns TV och dusch i varje lägenhet.

• Alla lägenheter är utrustade för självhushåll.

• Sänglinne och handdukar ingår.

• Bra parkeringsmöjligheter med motorvärmare.

Bromsgatan 12 Bokning tfn 0980-109 37, fax 0980-147 00 www.fabmf.se

I LOVE KIRUNA 2011

| 15

I begynnelsen fanns det en tanke om en samisk teater. Tanken blev till ord.

Och när ordet var sagt skapades teater.

I love Kiruna har besökt Giron Sámi Teáhter.

En teater som har ett viktigt uppdrag – att berätta om den värld som finns här uppe, ur ett samiskt perspektiv.

Text: Inger Wanhatalo • Foto: Jörgen Medman, Hans-Olov Utsi

Lars-Henrik Blind, Elisabeth Heilmann och Anna Åsdell i föreställningen Catching the Wind uppförd vid Icehotel i Jukkasjärvi vintern 2010.

16 | I LOVE KIRUNA 2011

I LOVE KIRUNA 2011 | 17

”I begynnelsen fanns det en tanke om en samisk teater. Tanken blev till ord. Och när ordet var sagt skapades teatern. Den var späd och sökande. Den var osäker och vacklande. Den var visionär och viljestark.

Människorna såg den, och såg att den var bra.” / Giron Sámi Teáhter

Giron är det nordsamiska namnet på fjällripa och liksom den vill teatern lämna spår efter sig, men också lyfta vingarna för att möta nya platser och nya utmaningar. Kiruna heter också Giron på nordsamiska och passar bra enligt teatern eftersom man har sitt fasta punkt -teaterhuset – i staden.

M

itt emellan Kirunas kulturhus spelare samlas i köket.Elisabeth Heilmann Blind, som också är en av teaterns tre och ett äldreboende står en heltidsanställda skådespelare, berättar att rosa träbyggnad. Innanföreställningen har vuxit fram ur en process för den rosa fasaden finns en helt igenom svartmålad sal, en ”black box”. En sal som går som pågått under en längre tid inom teatern. En process där man velat ta upp vad att förändra från produktion till produktion, som rör sig inom det samiska samhällets allt efter behov. Och det är här som orden yngre generation. Världen förändras och blir blir till teater. Det är här som Giron Sámi i mångt och mycket alltmer likformig och Teáhter har sin fasta punkt. global, samtidigt som avstånden människor Det är en eftermiddag i början av oktober. emellan aldrig varit så korta som nu. Med Repetitionerna av teaterns stora ungdomsnågra tangenttryck når man så gott som satsning, ” What’s up, Sápmi?”, pågår som alla världens hörn och tidigare givna sociala bäst. I slutet av månaden blir det premiär ramar sätts ur spel och nya skapas, på gott och sedan ska pjäsen spelas i Kiruna och i och ont. närområdet under november månad. Till våren åker Många tycker att teater Det är lätt hänt ensemblen på turné söderut är något främmande för den att frågor i landet. Lena Engqvist om det Forslund som är den samiska samiska världen men om vi egna jaget, teaterns chef säger att Kiruna den egna är för litet för att teatern ska gör tillräckligt bra teater identiteten, få det besöksunderlag den kommer vi att nå folk.” ställs på sin behöver, dessutom ingår det spets. i verksamhetens uppdrag att – Vi tyckte att det var på tiden att vi åka ut i Sápmi och turnera. gör den här typen av föreställning, någonting som specifikt handlar om de samiska Och det är inget litet område som teatern ungdomarna. Alla generationer har haft och ska täcka, förutom att Sápmi sträcker sig in har sina egna frågor att brottas med, i de nordligare delarna av Norge, säger hon och berätFinland och Ryssland går det på tar att pjäsen bygger på svensk sida från Treriksröset ner intervjuer gjorda med mot Dalarna och ut till kusten i samiska ungdomar från Medelpad. svenska Sápmi.

– Men för att nå vår publik Elisabeth berättar att får vi inte heller glömma våra när intervjuerna var gjorda större städer som Stockholm, kunde de konstatera att Göteborg och Malmö, säger identitet är ett brännhett hon och tillägger att samer tema, vem känner sig som finns utspridda över hela Premiär den 26 oktober kl 19.00 same och vem gör det inte Sverige och de ska också få och varför känner man som möjlighet att ta del av den man gör? kultur de tillhör.

Anna Åsdell är en annan Dagens repetition går mot sitt av pjäsens skådespelare och själv sydsame slut och tre av produktionens fyra skådeAffisch för sena ste uppsättnin gen.

”

18 | I LOVE KIRUNA 2011

Ytterli gare förestä llninga r: 28 och 29 oktobe r kl.19.0 0.

Plats: Giron sámi teáhte r, Thuleg atan Biljett pris: 150 24 B Förkö p: Kiruna kr vuxen/ 80 kr ungdo m t.o.m 20 år Musik& Teater förenin g tel: 0980-1 38 00 Förest ällning en spelas på svensk a med inslag www. samite på samisk a ahter. org

från Lycksele.

Hon säger att de med pjäsen vill ta tempen på det unga Sápmi, och satsa på något som är aktuellt, på samtida dramatik.

– I den här landsänden finns också tre kulturer och vi lever Teaterbasen. Lena Engqvist Forslund är och bor ihop, testerchef vid Giron Sámi bokstavligt talat teáhter sedan 2008. ”Vi i vissa fall. Till vänder oss till det samiska syvende och sist samhället men också till måste vi ställa oss samhället i stort, den samiska kulturen är en frågan: Vem är skatt som fler måste få ta jag? Med pjäsen del av.” vill vi berätta för både den äldre och yngre generationen hur det är att leva i dubbla kulturer. I och med att jag själv är ung och same känner jag igen mig i mycket och det känns jättebra att få spela den här pjäsen. Jag tror att besökarna kommer att uppskatta den och tycka att den är spännande.

Runt köksbordet flyger orden, värdet av den samiska teatern diskuteras. Skådespelaren Boris Glibuši som har serbokroatiska rötter menar att teatern även fyller en uppgift i samhället i stort.

– Jag tror att merparten av svenskarna vet mer om indianerna och deras historia än vad de vet om samerna, därför är det bra att den samiska teatern finns.

Elisabeth som ursprungligen kommer från Grönland säger att sång, dans och teater är en livsnödvändighet för att mindre kulturer ska kunna utvecklas, och speciellt viktigt är det för de kulturer som lever under förhållanden där klimatet sätter spelreglerna.

>>

I vinterland. Anna Åsdell och Elisabeth Heilmann Blind

i föreställningen Catching the Wind. En föreställning full av samiska sagor, myter och jojk, berättade med mycket värme, humor och fysiska uttryck på en scen av snö och is och med himmelens stjärnor till tak, vid Icehotel i Jukkasjärvi.

I LOVE KIRUNA 2011

| 19

>>

– Många tycker att teater är något främmande för den samiska världen men jag tror att det beror på vad som berättas. Om vi gör tillräckligt bra teater kommer vi att nå folk, de blir berörda. Det är också viktigt att den samiska kulturen har en plattform där man får uttrycka sin kreativitet, där allt från politik till kultur kan diskuteras, säger hon och tillägger att teatern ska vara ett språkrör för den samiska kulturen som alla ska ha utbyte av.

Erik Norberg är manusförfattare och AnnHon får medhåll från teaterchefen som Helén Laestadius har varit med och tagit fram säger att teatern är ett betydelsefullt instruunderlaget till pjäsen What’s up Sapmi. Båda är födda och uppväxta i Kiruna. ment för att hantera viktiga samtidsfrågor men att den också ska spegla den samiska kulturen i såväl dåtid som nutid. Hon säger att teater inte bara ska vara underhållning, i bästa fall kan besökarna få insikter i saker de inte tidigare kände till och det i sin tur kan leda till en utveckling i rollen som människa.

– Det finns en stor berättartradition inom det samiska samhället. Kommunikation är viktigt i alla samhällen och teater går just ut på att kommunicera med andra människor. Jag tror att teater och annan scenkonst har alla förutsättningar att bli en ny samisk näring, i klass med de andra samiska näringIdentitet. Anna Ådsell är en av pjäsens skådearna. Alla får inte plats inom renskötseln, spelare och själv sydsame från Lycksele. ”Med säger Lena och glider över på teaterns roll pjäsen vill vi berätta för både den äldre och yngre generationen hur det är att leva i dubbla som synliggörare av frågor som av olika kulturer.” anledningar kanske är för känsliga eller för arbetsamma att belysa men som i slutändan, – Tidigare fick man heller inte prata när det plockats fram, visar sig göra gott för samiska överallt, det var skamligt. Det den enskilde individen eller en grupp som språkliga övergreppen kan man likna vid helhet. kurdernas situation i dag, de bor i fyra Hon gör en jämförelse med en barntealänder och får inte prata sitt språk över allt. terföreställning som handlar om alkoholism Innan 1940 fick inte samerna bli bofasta och i hemmet, genom pjäsen bekräftar man det skulle dröja ända till 1960-talet innan de barnet som lever under just de förhållanden fick rätt att söka bostadsbidrag. Det finns som pjäsen handlar om, barnet ser, lyssnar mycket sådant här som lever kvar i folks och känner att det medvetande. Det som är inte är ensamt om tuffast i dag är de mark- och sina upplevelser, Vi vill vara en själv- vattenfrågor i sydsamiskt tankar och fundeområde som det tvistas om, klar del av den samiska ringar. säger Lena och tillägger att – Genom våra kulturen, vi har kunskapen det finns ett talesätt: Det tar föreställningar vill fyra generationer innan ett om allt det som hör det vi också att vår trauma försvinner. publik ska få uppHon tror att teatern kan samiska samhället till.” leva samma känsla spela roll, genom teater som barnet, man är kan man bli påmind om inte bortglömd utan blir bekräftad och sedd. vad som varit och visa vad som pågår. Med – Vilket kan behövas, menar Lena, då det teatern kan det samiska samhället få en finns trauman i den samiska historien med arena för att diskutera även den här typen förtryck som delvis pågår än. Lena berättar av frågor. om de deportationer som myndigheterna genomförde under tidigt 1900-tal, då nordDet var år 1992 som Giron Sámi Teáhsamer tvångsförflyttades till bland annat ter startade och teatern kan ses som en Tärnaby, som ligger på sydsamisk mark. förlängning på den numera avsomnade fria Deportationspolitiken har lett till marksamiska teatergruppen, Dálvadis. Teatern konflikter, en konflikt som påminner om är organiserad som en ideell förening och Palestina/Israel-konflikten, säger Lena och finansieras genom anslag och bidrag från ger fler exempel på traumatiserande kapitel i Kulturdepartementet, Jordbruksdepartesamernas historia. mentet, Norrbottens och Västerbottens läns

”

20 | I LOVE KIRUNA 2011

Giron Sámi Teáhter

Bildades med den fria teatergruppen Dálvadis som grund och etablerades med första statliga anslaget via Sametinget 1992.

Teatern har eget hus med scen och kontor för administration i Kiruna samt kontor i Tärnaby.

Giron Sámi Teáhter är en ideell förening. Styrelsen består av samiska organisationer samt Kiruna och Storumans kommuner, Norrbottens och Västerbottens läns landsting.

Anslag 2010: 6,7 miljoner.

Anställda: cirka 10 samt frilansare

landsting samt Kiruna och Storumans kommuner. Förutom Lena finns det ytterligare fem anställda vid teatern. Den har dessutom tre heltidsanställda skådespelare och två skådespelare anställda på projektbasis. Men för att ro i land en hel föreställning behövs fler yrkeskategorier och till varje produktion anställs bland annat maskörer, regissörer, ljussättare och koreografer.

När Lena tog över chefskapet för teatern år 2008 förde institutionen en tämligen tynande tillvaro. Ett ekonomiskt underskott, som berodde på för många produktioner, gjorde att Lena fick dra i nödbromsen. Men, säger hon, även om det finns ett ekonomiskt underskott måste man också gasa för att inte hamna i en nedåtgående spiral.

– Man kan inte spara hur mycket som helst för då går alla till slut på knäna. Vi kunde spara pengar genom att jag regisserade en del produktioner och så startade vi bland annat en lunchteater i samarbete med Café Rost i Kiruna. Vi lyckades bra med hela verksamheten och redan året därpå hade vi budgeten i balans.

Lena berättar att precis innan semestern i år tillsattes också äntligen den utredning som sedan länge efterfrågats av teaterns styrelse och Sametinget. Lena Engqvist Forslund säger att teatern inte kan utvecklas och dess uppdrag inte uppfyllas om det inte finns ett tydligt huvudmannaskap och en bredare ekonomisk bas att stå på.

– Förutom att vi skapar scenkonst med hög konstnärlig kvalitet ska vi turnera i hela Sápmi, allt detta kostar pengar. Den budget vi har ligger på drygt sex miljoner kronor plus att vi får lite bidrag för lokalen från Kiruna kommun. Våra lokaler är slitna och vi är också extremt trångbodda, salongen tar emot hundra personer men vi har inte möjlighet att hänga upp alla deras ytterkläder och foajén rymmer bara en liten del av all publik. Vi behöver helt enkelt mer pengar för att klara vårt uppdrag, säger Lena och

Vad heter skådis på samiska?

Vem är en riktig same? Anna Saskia Husberg, Ylva Gustafsson och Boris Gilbuši försöker

svara på frågan i pjäsen What’s up Sapmi. Foto: Hans-Olof Utsi

berättar att de, för att nå en bredare publik och därigenom också få in mer intäkter, dragit igång ett samarbete med Riksteatern och olika sameföreningar runt om i landet.

Förhoppningen är att bland annat få till stånd ett nätverk och i förlängningen också kunna sälja in fler produktioner till marknaden.

Under hösten och våren kommer Giron Sámi Teáhter att fortsätta med lunchteater där man blandar egna och köpta produktioner. I slutet av januari 2011 har också ”Catching the wind” premiär i Jukkasjärvi iskyrka, föreställningen spelas under hela februari och bygger på tre samiska myter.

Samtalet glider över på identitet och språk igen och det är också något som teatern kommer att ha på sin repertoar runt årsskiftet. I samarbete med Norrbottensteatern och Tornedalsteatern uppför Giron Sámi Teáhter en nyskriven pjäs som handlar om de nordliga minoriteternas rätt till sina egna språk.

– Pjäsen handlar om hur samerna och tornedalingarna blev fråntagna sina språk,

hur de förbjöds att tala dem i skolor och på arbetsplatser under en del av 1900-talets första hälft. Pjäsen är skriven av Mona Mörtlund och förhoppningsvis börjar repetitionerna i höst.

Teaterchefen säger att det talas mycket om det mångkulturella Sverige men vad färre vet, eller tänker på, är att det egentligen finns olika mångkulturer i landet i dag. Hon berättar att när hon kom till Kiruna var det första gången hon fick möta det trekulturella samhälle som finns här uppe, där samerna, tornedalingarna och nybyggarna räknas in och där samiskan, tornedalsfinskan och svenskan är de språk som talas. I nordligaste Sverige har handels- och vandringslederna gått från öster till väster, från Ryssland och Finland via Sverige och in i Norge, i stället för som i dag från norr till söder.

– Här uppe finns en väldig kulturrikedom som dessutom är gammal och som inte kan sorteras under samma mångkulturbegrepp som det pratas om i Stockholm, säger Lena och fortsätter: – Vår teater har en mission och det är att

I ett presentationsmaterial om Giron Sámi Teathter hittade vi följa nde användbara teaterpalör: samiska: BUORIS svenska: GOD DAG eller HEJ

samiska: VUOSÁDUS svenska: FÖRESTÄLLNING

samiska: BESALVIS svenska: BILJETT

samiska: TEÁTEROAJVVE svenska: TEATERCHEF samiska: DAHKADIDDJE svenska: SKÅDESPELARE samiska: GÅNNÅ L HIVSIK? svenska: VAR ÄR TOALETTEN?

berätta om en annan värld, den värld som finns här uppe, ur ett samiskt perspektiv.

Och det är bra, för annars är det lätt hänt att det mesta som produceras blir lite väl inriktat på att ha ett Stockholmsperspektiv.

Vi vill vara en självklar del av den samiska kulturen, vi har kunskapen om allt det som hör det samiska samhället till men vi vänder oss inte bara till det samiska samhället. Jag tycker att det är oerhört viktigt att vi också riktar oss till samhället i stort, den samiska kulturen är en skatt som fler måste få ta del av, konstaterar Lena Engqvist Forslund.

I LOVE KIRUNA 2011

| 21

På spaning efter

t e n ske Norrskenet har kommit för att stanna.

I alla fall som attraktion.

För är det något som lockar turister till Kiruna så är det norrskenet. Japaner och engelsmän vallfärdar.

Vi gav oss ut på spaning efter norrskenet och efter förklarningen till dess dragningskraft.

D

Text: Petra Sternlund • Foto: Hans-Olov Utsi, Jörgen Medman

et är riktigt snöigt och blåsigt på vägen upp. Det är nästan så att vi får krypköra vissa sträckor. Kommer vi verkligen att se något norrsken i kväll, undrar vi där vi sitter i bilen, halv nio på kvällen, denna lördag i februari. Men vi har ringt och kollat innan och från pålitliga Abisko, svenska fjällvärldens molnfriaste plats, har man låtit hälsa att där är det stjärnklart och nästan vindstilla. Och att man tänker skicka upp två stora grupper på fjället Nuolja denna afton för att ta del av det magiska skådespel som vi är på spaning efter.

Strax efter Abisko svänger vi av väg E10 upp mot Nuoljaliften och så börjar färden i Sveriges längsta sittlift upp till slutmålet, Aurora Sky Station, 900 meter över havet.

Aurora Sky Station är en före detta värmestuga som gjorts om till toppstation med restaurang, norrskensutställning och stor veranda på vilken gästerna kan stå och skåda ut över himlavalvet.

Liftfärden går sakta och tyst uppåt och det är lite spännande att sitta där i mörkret, flera meter upp i luften och lyssna på vindens sus.

Ju högre upp vi kommer, längre bort från gat-

22 | I LOVE KIRUNA 2011

lyktor och andra artificiella ljuskällor, desto mer av himlavalvet och stjärnorna får vi se.

När vi kliver ur liftkorgen på toppen har vi plötsligt ett myller av påpälsade människor runt omkring oss, de famlar fram i mörkret och spanar mot skyn. Alla talar viskande till varandra, håller upp kameror mot natthimlen och vi själva snubblar upp på den lilla kullen alldeles vid stationen. Och så dansar det upp på himlen framför oss, mestadels i grönt.

Norrskenet.

Vid turiststationen i Abisko har man under flera år aktivt jobbat för att för att sälja in norrskenet som turistattraktion. Hösten 2003 direktsände Japans största TV-bolag NHK norrsken just från Abisko. Programmet sågs av 17 miljoner japaner som i direktsändning fick se ett glimrande norrsken över Torneträsk.

Det blev något av ett startskott för den ström av japanska turister som nu besöker Abisko för att få se norrskenet på riktigt.

Av Norrbottens alla 2 200 japanska gästnätter står Abisko för 800. Några enstaka är vandringsturister på sommarhalvåret, men det

>>

I LOVE KIRUNA 2011

| 23

Norrskensvetenskap. Masatoshi Yamauchi är norrskensforskare vid Institutet för rymdfysik i Kiruna och har god koll på norrskenets alla mysterium.

>>

stora flertalet är just norrskensturister.

Varför är japanernas fascination för norrskenet är så stor, undrar vi och frågar Putte Eby, föreståndare vid Abisko turiststation där man jobbat intensivt med att få fart på norrskensturismen i Abisko. Men han vet inte riktigt.

– De kan inte ens förklara det själva. De brukar säga att de är naiva och att det har skapats någon slags myt om att man blir lycklig av att se norrsken, säger Putte Eby. Själv blir han dock lycklig av att se japaner få sina drömmar uppfylld.

– De blir så fantastiskt glada. Det är inte så konstigt när de lägger sin enda semestervecka på att komma hit.

En som också kan intyga om total lycka av en norrskenupplevelse är Mikael Hasegawa, som arbetar som frilansguide för japanska grupper i Kirunaområdet och som gör många resor till Abisko på en säsong.

Han berättar att det finns många japaner som reser hit fler gånger än en.

– När man väl har sett norrsken vill man komma tillbaka och se det igen. Det ger en sorts avslappnande känsla, en bra signal helt enkelt. Det verkar vara speciellt för oss japaner. Jag upplever det som att exempelvis koreaner och kineser inte alls ser det på

24 | I LOVE KIRUNA 2011

”

När man väl har sett norrsken vill man komma tillbaka och se det igen. Det ger en sorts avslappnande känsla, en bra signal helt enkelt. ”

att man ska kunna se norrsken.

– Anledningen till att vi ofta ser norrsken när det är riktigt kallt är för att det vid kallt väder oftast är klart ute vintertid och vid mildare väder är det molnigt, säger Yamauchi.

samma sätt, säger han.

Vi träffar Mikael på Camp Ripan, några dagar efter vår tur till Abisko. Camp Ripan är ytterligare en anläggning som satsat stort för att locka hit norrskensturister. Men just i dag har man här samlat ihop flera aktörer i turistbranschen till en föreläsning om norrsken av dr. Masatoshi Yamauchi, verksam som norrskensforskare vid Institutet för rymdfysik, IRF. Masatoshi Yamauchi försöker ge branschfolket svar på de frågor som de själva får från norrskensturister: Kommer vi kunna se norrsken i kväll? Vilken tid kan vi se norrsken ikväll? Är det kallt nog i kväll för att se norrsken?

Det är för övrigt en felaktig uppfattning hos många, att det måste vara riktigt kallt för

Med en pedagogisk powerpoint-presentation lotsar han oss genom frågorna och berättar fakta som att norrskenet bildas på mellan 110 och 300 kilometers höjd över jordytan, alldeles där rymden möter jordatmosfären. Där fångas partiklar från solen in av jordklotets magnetfält och när dessa partiklar kolliderar med yttersta randen av atmosfären bildas det ljusfenomen som lyser i olika färger och som sedan kan avnjutas från marken.

Yamauchi berättar också att vi befinner oss på en av de bästa platserna på jordklotet för att se norrsken, eftersom nordligaste Skandinavien omfattas av norrskensovalen på norra halvklotet. Han berättar också att norrskenet går i cykler med en intervall på elva år. Nu är

Guidar i norrsken.

Mikael Hasegawa jobbar som frilansguide för japanska grupper i Kiruna.

Snabba vändningar. Det gäller att vara på sin vakt för från en minut till en annan kan himlen förändras vilket bilderna ovan från Yamauchis föreläsning visar.

Aurora Sky Station. Till Abisko kommer turister för att titta på norrsken, bland annat Michael och Caroline Paulson från Dorset.

vi på väg mot en period med mycket norrsken och den kommer att kulminera år 2013.

Vid IRF har man studerat norrskenet sedan slutet på 1950-talet och i dag finns flera kamerasystem för norrskensövervakning.

Många av bilderna läggs ut på webben i realtid och turister och andra som vill se norrsken kan gå in på IRF:s webbsidor och kolla: Syns norrsken i Kiruna i kväll?

Turistbranschen i Kiruna började på allvar se potentialen i norrskenet runt millennieskiftet, bland annat startade naturguiden Walter Allvin, då bosatt i Abisko, ett företag som hette Kiruna forskningsturism. I sitt jobb som guide och skidlärare fick han ofta frågor om norrskenet.

– Norrskenet fanns ju där liksom forskningen vid IRF, så jag slog ihop de två och bildade en ny nisch som vi kallade forskningsturism, berättade Walter Allvin för Kiruna Vintermagasin 2001.

På föreläsningen träffar vi Kerstin Nilsson som driver företaget Ofelaš Islandshästar och Guideservice. I deras utbud ingår bland annat en norrskenstur till häst.

– Vi har haft norrskensturer sedan nio år tillbaka och intresset ökar. Förra säsongen hade vi cirka 400 gäster och det är mest utländska turister. Norrskenet drar, och det

förstår man för det är väldigt imponerande att se ett norrsken.

Masatoshi Yamauchi fortsätter med att berätta om de vanligaste orsakerna till att turisterna missar norrskenet. Han visar två bilder där norrskenet ena minuten är en smal strimma för att nästa minut täcka hela himlen.

– Man måste kolla ofta, norrskenet förändrar sig snabbt. Det gäller att vara ute länge. Tala om för era besökare om att de måste klä sig ordentligt så de kan stanna ute länge. Misstaget man gör är också att man rör sig nära andra störande ljuskällor, och då hinner ögonen inte vänja sig tillräckligt vid mörkret.

Till sist säger Yamauchi att det ändå blir kvällar och nätter när norrskensaktiviteten är väldigt låg och nästan inte syns alls, men tack och lov är väldigt sällan det händer. Det finns nästan alltid norrsken någonstans på himlen, även på sommaren.

Tillbaka i Abisko. Vi kliver in i gemytet i Aurora Sky Station. Här är stämningen som på vilken välfylld krog som helst. Levande ljus på borden, brasan sprakar och folk myser med god mat och dryck vid borden för att mellan varven resa sig, dra på sig kläderna och gå ut och spana på norrskenet.

Allt känns väldigt speciell där uppe på fjället i totalmörkret.

Vi träffar på Caroline och Michael Paulson från Dorset i sydvästra England inne i utställningsrummet. Michael klädd i färgglad mössa med öronlappar berättar att han gett

resan i present till sin fru och de berättar om deras så kallade ”bucket list” det vill säga en lista man upprättar över saker man vill göra innan man dör – ” kicking the bucket”.

De är väldigt nöjda med resan så här långt, men måste dock erkänna att så där alldeles överväldigad över kvällens norrsken blev man inte.

– Men det är nog den moderna människans dilemma, säger Caroline, att man ser så mycket underbara bilder på exempelvis tv, där himlen exploderar av färger och så och förväntar sig att allt ska vara så himlastormande och riktigt så blir det kanske inte.

Men Paulsons är långt ifrån besvikna och talar varmt om resan som sådan.

– Att träffa alla underbara människor, bli ompysslad av våra trevliga guider, få åka lift hit upp under en värmande filt, äta gott och ha trevligt, det gör hela resan hit till Sverige till en mycket härlig upplevelse.

Hur fångar man norrsken på bild?

Norrskennatt – super, då ska vi fota. Kamerna är redo men plussa även på med ett stativ, det är mer eller mindre ett måste. Ställ sedan in kameran i läge M som i manuellt och vrid bländaren i sin största öppning. Därefter gäller det att hitta rätt slutartid för perfekt exponering. Har man digitalkamera är det bara att pröva sig fram. Ett tips är att använda ett lågt ISO-tal och en längre slutartid för att undvika brus.

Ta med horisonten och gärna lite skog eller hus i bilden. Då ser man att det är ett himlafenomen. Förgrunden blir snyggare om det är något som lyser upp den, en gatlampa eller kamerablixten.

Och till sist, ha tålamod!

Nästa uppslag

Så fungerar norrsken >> I LOVE KIRUNA 2011

| 25

1 000 km

Norrsken

2

400 km

Ä

T

Med hjälp av energi från solvinden kommer laddade partiklar i extrem hastighet in i atmosfären.

Jordens magnetfält styr partiklarna mot polerna där de med hög hastighet kolliderar med atmosfären.

M A G

N

E

T

d in lv

1

300 km

L

F

So

Norrskenets färger på olika höjd från jordytan

Det intensiva norrskenet styrs av solaktiviteten och är som högst vart elfte år. Nästa kulmen nås 2013.

När partiklar krockar med atomer i atmosfären överför de energi till atomerna. Atomen gör sig av med extraenergin genom att skicka ut ljus.

200 km

Norrskenets or färg

är • Gröngul är den vanligaste färgen som uppstår när ro partiklar krockar med syreatomer. ko • Röd färg förekommer främst då solaktiviteten är hög. mm men är mycket sällsynt.

• Blå färg förekommer

100 km

Norrsken förekommer sällan på lägre höjd än 80 km 20 km – ozonlagret

10 km

Historik

Sy

öv ds del er de ken arn s a a ödra v jo rde n

384–322 före Kristus – Aristoteles förklarar norrskenet med torra ångor som stiger upp från jorden och sätts i b brand.

37 efter Kristus – Roms kejsare Tiberius tror att grannbyn står i brand och skickar en styrka till undsättning.

1621 – Galilei instiftar det internationella namnet på norrsken, Aurora Borealis, vilket betyder nordlig gryning.

1700-talet – kustbefolkningen i Sverige och Norge tror att norrskenet är reflexer från fiskstim. kl Under 1800-talet ökar intresset för polarskensforskning. Först under 1900-talet kan norrskenets uppkomst förklaras.

26 | I LOVE KIRUNA 2011

KÄLLA: NE, Populär historia, SMHI, Institutet för rymdfysik FOTO: Jörgen Medman

öv rrs del er de ken arn a a norra v jo rde n

g

No

Område vid polen där polarsken syns. I norr omfattas nordligaste Skandinavien, Island, delar av Grönland, Kanada, Alaska och Ryssland.

Norrsken syns från marken när partikelkollisionerna ger tillräckligt mycket ljus.

Sverige s pl a ce rin

3

Norrskensovalen

in

o

n vid sex tid ovale pu n s n ke kte s r r r Klockan 14

DAG

Klockan 10 Norrsken

Jordens rotation

Nordpolen Klockan 06

Klockan 18 ige Sverige

NATT

Aktiviteten ökar

Klockan 02

Aktiviteten avtar

Klockan 22

Sent på kvällen är norrskenen som mest aktiva.

Norrsken för nybörjare

No Norrsken finns alltid n någonstans på himlen äv även om de inte syns ffrån Sverige. Särskilda d instrument krävs på dagen och under e norrskenet. sommaren för att se • I Kiruna är det norrsken or nästan varje natt och i Stockholm m en e natt av tjugo. rs • För att se norrsken måste det vara mörkt nd klart väder. och någorlunda in • Den mest intensiva delen av ett norrsken varar ofta ta mindre än tio minuter.

• Fenomenet me kallas även polarsken. På latin heter ete norrsken Aurora Borealis som b betyder nordlig gryning.

11

I LOVE KIRUNA 2011

| 27

OH GRAFIK: JOHAN HALLNÄS/SVENSKA GRAFIKBYRÅN

Gunnel Tjäder

Anders Skoglind

Made in Att ge något, att få något, att äga något som är gjort med tanke, omsorg och med händerna är speciellt.

Vi har samlat fem hantverkare, alla verksamma i Kiruna, för att ge er några smakprov på deras riktigt, riktigt fina produktion. Varsågod!

Foto: Jörgen Medman, Petra Sternlund • Text: Emma Wodén

Randi Marainen

Lena Gustavsson 28 | I LOVE KIRUNA 2011

Fredrik Prost

Ull, renskinn och snöskyfflar

Det var en snörik vinter när sambon jobbade på Svalbard som Gunnel Tjäder fick idén till textiltrycket ... och jag drömde om mannen som kan skotta snö. Det snöade enorma mängder den där vintern och det värkte i kroppen efter allt plogande, berättar Gunnel. Våndan översattes till ett textiltryck och resultatet blev ett kuddfodral. Textiltryck på ull är Gunnels gebit och hon kombinerar det ofta med renskinn. Det roligaste med mitt jobb är att hitta på nya produkter, former och mönster och se vad det blir av idéerna i slutänden. Kunderna har också en stor betydelse, säger Gunnel och fortsätter: ”Det bästa är att se kunders reaktion när de blir över förväntan nöjda med ett beställt arbete.”

Gunnel Tjäder I LOVE KIRUNA 2011

| 29

Goddag yxskaft!

Anders Skoglind gjorde sin första kniv när han var tolv år och utbildade sig senare till smed för att själv kunna smida knivbladen. Han fastnade för möjligheterna att kunna sträcka, vrida och forma det hårda järnet och i dag tillverkar Anders allt från grindar och staket till ljuskronor och yxor. Yxan på bilden har ett traditionellt huvud och ett skaft i björk, sälgrot och valnöt, där Anders låtit den mörka valnöten skapa kontrast mot den lokala björkens ljusa ådring. ”Det intressanta med smidet är att tillvägagångssättet är det samma som för flera tusen år sedan, och att det fortfarande går att tillföra ett nytänkande”, säger Anders.

30 | I LOVE KIRUNA 2011

Anders Skoglind

Allt är inte guld som glimmar Ända sedan hon gick ut högstadiet har Randi Marainen vetat att hon vill skapa i silver. Vägen dit har gått via en lärlingsplats hos silversmed och utbildning inom hantverk i trä och horn, till en egen ateljén i Nedre Soppero. I dag jobbar hon enbart med silversmide och framför allt med smyckestillverkning och utsmyckningar för offentlig miljö. Förutom de detaljrika broscherna hittar du halsband, ringar och armband i Randis kollektioner.

I år har hon belönats med Asa Kitokstipendiet för sin starka yrkesskicklighet och till hösten planeras en utställning med nya alster.

Randi Marainen I LOVE KIRUNA 2011

| 31

Inte det minsta träigt Det var nyfikenheten på materialet som fick Lena Gustavsson att bli möbelsnickare. ”Det bästa med att jobba i trä är doften och att materialet är möjligt att använda till så många olika idéer. Folk brukar fråga mig om idéerna aldrig tar slut, men det är snarare tvärtom. Det är tiden som inte räcker till för att förverkliga alla idéer”.

Askarna är tillverkade i rönn från Lenas egen tomt i Kiruna. De linoljemålade locken med handtag i lin är ett exempel på Lenas sätt att blanda oväntade material. Träslagen varierar men till favoriterna hör björk och rönn. ”Och det är förstås extra kul att använda våra lokala material”, säger hon.

32 | I LOVE KIRUNA 2011

Lena Gustavsson

Äldre komponenter och nya idéer Slöjd ligger Fredrik Prost varmt om hjärtat. Det är framför allt den äldre generationen slöjdare som gett honom kunskaper och ett brinnande och respektfullt intresse för hantverk i trä och horn. ”Deras genomarbetade produkter ger inblick i hur våra förfäder levt. Och vid en närmare titt på gamla föremål ser man de funktionella detaljer som då var livsviktiga för livet på fjället.” Det floristiska mönstret på Fredriks kniv i horn, är typiskt för nordsamisk stil och det visualiseras i runda, mjuka former. Han mixar gärna äldre komponenter med nya idéer för att skapa sin egen stil, men det viktigaste för Fredrik är att eftersträva harmoni i mönstret.

Fredrik Prost I LOVE KIRUNA 2011

| 33

Här står stil och kvalitét i centrum I fyra generationer har de klätt Kirunaborna med känsla, kunskap och kvalitét. Följ med till den familjeägda butiken Centrum – stans stiligaste herr- och damekipering.

Text: Petra Sternlund • Foto: Jörgen Medman

J

ag hade en gång en chef, han hette Bengt och när han behövde nya kläder gick han till Centrum.

– Jag går till Janne på Centrum, han plockar ihop det jag behöver – tröjor, skjortor, byxor, strumpor, rubbet. Jag går dit nån gång om året, så håller jag mig och min garderob uppdaterad, sa Bengt.

Bengt kan nog stå modell för en typisk Centrumkund – en kund som gärna vill se snygg och proper ut. En kund som vill ha kläder av god kvalité och som gärna låter familjen Lindgrens kunskaper och känsla för stil ha ett inflytande över den egna garderoben.

– Ja, vi har många kunder som återkommer, en trogen kundkrets som vi har haft förmånen att få klä upp genom åren, säger Jan och Tommy Lindgren. Jan och Tommy är bröder och har nästan bokstavligt vuxit upp i

klädbutiken Centrum. I dag äger och driver de den 85-åriga herr- och damekiperingen som ligger i ett av Kirunas absolut finaste hus – det solgula, med rappad fasad som ståtar i vinkel på Meschplan i Kirunas centrum.

Det är fest på Centrum när vi hälsar på.

I dag har startskottet gått för butikens 85-årsjubileum som ska sträcka sig över ett helt år. Som det anstår ett 85-årskalas har man dukat upp med tårta och kaffe, möblerat med fåtöljer och kaffebord mitt i butiken och lagt fram Harry Lindgrens gamla klippalbum med bilder och annonser från förr.

För här handlar det inte bara om att erbjuda varor till jubileumspriser utan också att dela med sig av historierna och minnena från en av stans äldsta butiker. På Centrum vet man vad som går hem hos Kirunaborna.

Gott kaffe och nostalgi.

– Jo, vi handlar här lite då och då, de har snygga herrkläder, säger två damer som slagit sig ner i fåtöljerna med kaffe och tårta.

De kikar lite i ett gammalt album och blir förtjusta över de gamla annonserna som talar om chica nyheter, utmärkta kvalitéer och glada färger på Centrum våren 1946.

– Tänk va, såna frisyrer man hade då, säger de och bläddrar vidare.

Harry Lindgren var Jan och Tommys pappa. Han kom som 16-åring till Kiruna från grannsamhället Malmberget för att hjälpa sin farbror JW Lindgren i hans affär.

JW eller Jonas Willehard Lindgren, som han hette, hade kommit från Fallfors i Västerbotten till Kiruna 1925 för att starta manufakturaffär i den, då vid den här tiden, klondykeliknande gruvorten i norr.

– JW startade först en affär uppe på

>>

I LOVE KIRUNA 2011

| 35

Finaste huset i stan. Centrum har fått behålla sina neonskyltar och sin rappade fasad genom alla år. >>

Norrmalm. Efter åtta år fick han tag i en butikslokal i centrum, den här, och då skickade farmor upp vår pappa för att hjälpa honom med flytten av butiken. Och så blev pappa kvar. Han fick först jobb som springpojke åt JW och sedan fick han tjänst i butiken. Han som tänkt gå till sjöss, berättar Jan. 1963 sålde JW butiken till Harry och till Ragnar Sandström. Ragnar var gift med JWs dotter. Och Harry hade träffat sin blivande fru i butiken, Ing-Marie, som jobbade åt JW. Harry och Ing-Marie fick sönerna Tommy och Jan. – Vi var mycket här i butiken när vi var små och har, så att säga, fått Centrum med modersmjölken, men vi båda hade nog lite andra planer än att börja jobba här. Tommy utbildade sig till programmerare och fick jobb vid LKAB, och jag utbildade mig till badmästare i Helsingborg, berättar Jan.

Men dagen innan Jan skulle ta sitt pick och pack och sticka till Stockholm och tillträda en tjänst som badmästare i Huddinge, frågade Harry om inte sönerna ville komma med i företaget och jobba på Centrum, Ragnar ville sälja sin del. Så 1974 blev Tommy och Jan delägare tillsammans med sin pappa.

36 | I LOVE KIRUNA 2011

– Ibland blir det inte som man tänkt sig, ödet ville annat, men jag har aldrig ångrat mig. Det tog så klart ett tag att växa in i rollen men det har varit värt det, säger Jan. Han har till skillnad från Tommy jobbat heltid i butiken sedan den dagen, Tommy fortsatte sitt jobb vid LKAB, jobbade extra

Dressad för vårpromenad på stan.

Harry Gustafsson ekiperad på Centrum anno 1952.

då och då men i dag jobbar även han heltid i butiken.

Att kliva in i Centrum är som att göra en tidsresa bakåt i tiden. Även om butiken uppdateras genom åren, finns här fortfarande en atmosfär av 50- och 60-tal. Det ligger i detaljerna i inredningen, i diskar, hyllor, montrar och i provrummen på herrsidan, där har tiden verkligen stått stilla.

Och det ligger så klart i själva huset och dess utseende. Den pampiga byggnaden från förra seklets början, som familjen Lindgren i dag äger.

– JW började i en liten affärslokal i övre hörnet men tog allt eftersom över andra lokaler och så småningom disponerades hela utrymmet, berättar Jan. På husets fasad hänger ännu de fina neonskyltarna som förkunnar butikens namn och dess innehåll, ordet Centrum i blå kursiv stil, krökt över hörnet, där gamla entrén låg och så junior, herr och dam i röda neonversaler på varsin långsida.

Länge stod ordet GOSS i neon på fasaden.

– Det är bara några år sedan vi tog ner den, och det kändes lite vemodigt, men samtidigt stämde den inte överens med vårt utbud längre. >>

Både sälj och trivsel. När Centrum firar 85-årsjubileum bjuder man gärna kunderna på bra erbjudanden men också på kaffe, tårta och nostalgi.

I LOVE KIRUNA 2011

| 37

”

40- och 50-talsnostalgi i annonsform.

Dessutom avslöjar bröderna att de var på vippen att göra ett fasadbyte som säkerligen förtagit lite av känslan kring huset.

– På 80-talet var det inne med plåt, det syns på flera fasader här i stan, och vi var nära att slå till. Nu plåtade vi, som tur var, bara in södersidan av huset, den är mer utsatt för väder och vind.

Centrum har genom åren gått från manufakturaffär med tyger, garner och sybehör till manufakturaffär med herr-, dam- och barnkläder, till mestadels affär med herrkläder och tillbaka till både herr- och damklädesaffär. Genom åren har man stått emot konkurrens från andra butiker, klädkedjor och postorderkataloger.

– När pappa ägde butiken var Juhlins ekipering en av konkurrenterna, likaså Lennart Markgrens, ingen av dem är kvar i dag. Och så har vi haft Domus och Tempo här i centrum. Men pappa stretade på, jobbade med kunden i fokus och det har burit oss ända hit. Vi vill fortsätta med det som är vår uppfattning av service och kvalitét, det vill säga att kunna erbjuda kläder för både korta och långa, alla ser inte likadana ut, där gäller det att ha bra och varierade leverantörer. Vi har egen sömmer38 | I LOVE KIRUNA 2011

Jag har fått vara med här i butiken sen jag var liten, plockat knappnålar ur heltäckningsmattan, hjälpt till att slå in paket.”

ska som hjälper till att förlänga, ta in, lägga ut. Och så ger vi kunden möjligheten att kunna låna hem kläder för att prova i lugn och ro, det tror jag kunderna uppskattar väldigt mycket, säger Jan. – Det vi kanske känner mer oro inför är vad som ska hända med Kirunas centrum, om fler butiker får stänga och handeln flyttas utanför stan. Vi är därför gärna med, i den mån vi kan, och stärker cityhandeln och bidrar till att stadskärnan ska kännas levande.

I dag är Centrum uppdelad i en damoch en herravdelning, där kunderna kan ekipera sig för både vardag, fritid, högtid och fest.

– Vi säljer så klart mycket kostymer, men nu klär man sig mer fritidsinriktat, även på arbetet, det är mer jeans och skjorta och inte

så mycket kavajer på kontoren längre.

På damavdelningen träffar vi Siv Dufva och Britt-Marie Koivuniemi, två kända ansikten i butiken sedan många år tillbaka.

De har jobbat på Centrum sedan 70- respektive 80-talet.

– Vi har båda jobbat med Harry som chef och det känns bra att ha varit med på den tiden. Då såldes mest herrkläder och det var roligt, jag lärde mig ”kamma” kavajerna med Harry, berättar Britt-Marie och visar hur man med fingrarna kammade mellan de upphängda kavajerna för att sära dem så det hängde snyggt brevid varandra i butiken.

För några år sedan blev en utökad damavdelning verklighet på Centrum. Tidigare hade damkläderna haft en betydligt mindre yta längre in i butiken men både Siv och Britt-Marie kände att det fanns utrymme och efterfrågan på ett större utbud av damkläder.

– Vi hade faktiskt planer på att öppna en egen damklädesbutik, men vi frågade i alla fall Janne och Tommy om de inte tyckte att Centrum skulle kunna köra lite mer damkläder och då fick vi sätta igång. Vi har hållit på i några år nu och det känns himla kul att vi drog i gång en damsatsning. Det behövdes. >>

I LOVE KIRUNA 2011

| 39

Så stilfullt som det kan bli. Interiör från Centrum på 1950-talet.

>>

Siv tycker det är kul att sälja både dam- och herrkläder.

– Damkläder är så inspirerande och det händer mycket med modet på damsidan. Sen är förstås killar generellt mer enkla att sälja till, har de väl kommit till butiken är de här för att handla och de nappar oftast på det man föreslår. Tjejer vill gärna komma och titta ett par gånger, känna sig för och så. Men vi har otroligt trevliga kunder. Att jobba i butik är lika mycket den sociala biten – att få träffa och prata med kunderna – som säljbiten. Och det är klart man vill att de ska komma in och säga hej och titta lite om inte annat, säger Siv. Johanna är fjärde generationen Lindgren och jobbar i butiken sen fem år tillbaka.

Precis som generationerna före henne hade

40 | I LOVE KIRUNA 2011

Johanna andra framtidsplaner under uppväxten.

Hon flyttade från stan, utbildade sig till dansare och hade ingen tanke på vare sig Kiruna eller klädförsäljning.

I dag är Johanna

Klart det ska vara mer damkläder i butiken.

För ett par år sedan sa de mångåriga medarbetarna Siv och Britt-Marie : ”Satsa mer på damkläder, annars startar vi eget.” Och den utbyg gda damavdelningen blev verklighet på Centrum. Fr v. Britt-Marie Koivu niemi, Lisa Jakobsson, Siv Dufva och Johanna Lindgren, som alla jobbar på Centrum.

glad över att hon är tillbaka och över att få arbetar med pappa Jan och hon kan tänka sig att fortsätta driva Centrum när Jan och Tommy drar sig tillbaka.

– Jag tycker att det skulle vara en ära att få förvalta det här. Jag har precis som pappa, fått vara med här i butiken sen jag var liten, plockat knappnålar ur heltäckningsmattan,

hjälpt till att slå in paket. Jag hoppas vi kan fortstätta att driva butiken länge framöver.

Nu vet man ju i och för sig inte hur det kommer att bli med Kiruna stad längre fram men just nu känns det bra, 100-årsjubileum är nog ingen omöjlighet, säger Johanna.

Till fester och högtider BYXOR • KAVAJER • KOSTYMER FRACK • SMOKING Måttbeställning utföres.

Leveranstid tre veckor.

Mix & Match - Byxa och kavaj i olika storlekar. Hel kostym.

SVART • ANTRACITGRÅ • MARIN Vi lagerför din storlek.

3-4 dagars leveranstid vid extra beställning.

Meschplan 7 981 31 Kiruna 0980-617 10

I LOVE KIRUNA 2011

| 41

D Kirunakännaren och landsantikvarien Curt Perssons medicin inför stadomvandlingen:

”Sikta på Bomässan 2017 till Kiruna” 42 | I LOVE KIRUNA 2011

Vill man veta något om hur staden Kiruna kom till, kan man med fördel stämma av med den historiekunnige landsantikvarien Curt Persson. Curt kan Kirunas historia.

Och han har dessutom några tips om vad vi bör göra och tänka på inför stadsomvandlingen.

I

Text: Petra Sternlund • Foto: Jörgen Medman

nne på Lundbohms kontor har tiden stått stilla. I det lilla rummet i den sydvästra delen av sekelskiftesbyggnaden kan man nästan förnimma tobaksröken från sista sällskapets cigarrer när man kliver in. Här satt Hjalmar Lundbohm, gruvbolaget LKABs förste disponent, och hans medarbetare för mer än 100 år sedan och planerade för bygget av det som skulle bli ”världens bästa samhälle” – mönsterstaden Kiruna.

– Ja, det var ingen blygsam målsättning de hade, säger Curt Persson.

Vi har stämt träff med Curt Persson på Hjalmar Lundbomsgården. Curt är landsantikvarie och chef på Norrbottens Museum och han kan väldigt mycket om Kiruna. Curt känns lite som ett uppslagsverk och när vi kliver in på Lundbohms kontor kan man nästan peka på vilken sak som helst och få höra dess fulla historia.

Curt Persson är född 1959 i Kiruna och växte upp med pappa John och mamma Laila och tre bröder i Bolaget. Han gick träteknisk utbildning på gymnasiet – en bra utbildning om man ville bli historiker, säger han och skrattar.

Efter gymnasiet jobbade Curt som slöjdlärare på Parkskolan, på fritiden gillade han att vistas i skog och mark och i början av 1980-talet blev han bland annat tillsammans med Yngve Bergqvist, Ishotellets grundare, en pionjär inom den kommersiella forsränningen.

1983 sökte Kiruna kommun en allt-i-allo till

Hjalmar Lundbomsgården. Curt sökte och fick tjänsten. Hjalmar Lundbohmsgården användes vid den här tiden mest som förenings- och möteslokal.

– När jag kom hit såg jag att det fanns fina utvecklingsmöjligheter och vi började jobba för att återställa gården i ett mer ursprungligt skick och lyfta fram det historiska.

Fram till 1994 jobbade Curt som föreståndare på Hjalmar Lundbomsgården och under hans år gjordes den om till den historiska minnesgård över Kirunas tidiga historia som gården är i dag.

Det här med världens bästa samhälle – tror du vi kommer att klara av att bygga det nu när vi ska flytta staden?

– Ja, vi har ju en unik chans och jag är övertygad om att man kan bygga världens bästa samhälle.

Men det är ingen plötsligt uppkommen stadsflytt utan en samhällsförändring som pågått en längre tid, säger Curt.

Deformationerna från gruvan har påverkat samhället sedan en lång tid tillbaka och Curt tycker att man ska göra det som man faktiskt alltid har gjort – avveckla i ena änden och bygga i den andra.

–Ta exempelvis Ön, det industri- och bostadsområde som byggdes upp närmast gruvan vid förra sekelskiftet, det fick man successivt avveckla i takt med att gruvbrytningen krävde sitt utrymme.

Jag frågar Curt vad han tycker om det här med >>

Det här är Curt Persson

Ålder: 51, född 1959. Bor i: världsarvet Gammelstads kyrkstad utanför Luleå sedan 2003.

Familj: Gift med Ulrika Isacsson, två vuxna barn och en dotterson, mamma Laila hemma i Kiruna och tre bröder. Gör: Landsantikvarie och chef vid Norrbottens länsmuseum på halvtid, samt forskar vid Luleå Tekniska Universitet halvtid. Det här är Kiruna för mig: Ytterligheter och mångfald i kultur och natur.

I Kiruna är mycket svart eller vitt, antingen eller. Alldeles för lite nyanser och mycket jäklar anamma och nävar i luften.

Curt utanför Länsmuseet i Luleå.

I LOVE KIRUNA 2011

| 43

Fotograf: K-G Pettersson © Norrbottens museum

Det här är en Bomässa

Rivning av kvarteret Ortdrivaren i centrala Kiruna. Den stadsomvandling som skedde i Kiruna

på 50-talet var egentligen mer dramatisk än den som Kiruna står inför nu. Då rev man mer på fyra år än vi kommer att göra under en period på femtio år.

att stadsflytten blev en så braskande nyhet Webbtips! när kommunen 2004 släppte sitt pressmeddelande ”Vi ska flytta en stad”. Fick det för stora proportioner?

– Ja, jag tycker att den stadsomvandling som skedde i Kiruna på 50-talet egentligen var mer dramatisk än den som vi står inför nu. Då rev man mer på fyra år i centrum än vi kommer att göra under en period på femtio år.

– Det som är speciellt nu är att så många Curt kan Kiruna. Titta gärna på gamla TVsymboliskt viktiga byggnader berörs och Kiruna-klipp på Youtube där Curt berättar om att man måste hitta ny plats för ett centrum Kiruna och dess tillkomst. Sök på ”TV-Kiruna”. där man kan placera Stadshuset och kyrkan, fikverket som det nu heter, och så det sista exempelvis. Dessutom drabbas järnvägen överaktiva barnet, LKAB. De har en fattig och E10:an snart och det gör det hela lite kusin, Kiruna kommun och det finns också mer sammansatt. några oäkta barn och det är de utländska Åt vilket håll staden ska förflytta sig är den prospekterare som äger lite intressanta fyndigheter här och där, säger Curt och nöt som verkar vara allra svårast att knäcka. utvecklar metaforen: Sommaren 2010 togs ett östligt alternativ –Kusinen, alltså Kiruna kommun äger fram av Kiruna kommuns politiska ledning planfrågan men kan inte slå fast åt vilket och Curt tycker det är en bra lösning.

– Jag tycker vi ska flytta österut, mot Tuol- håll man ska bygga staden. LKAB har brytningsrätten. De övriga statliga barnen kan luvaara, här finns redan infrastruktur och en köra sina lopp själva om de så vill. Kusin befintlig kulturmiljö. kommunen känner sig trängd och kan inte Varför vi inte kommit längre med flytten, beror enligt Curt på att det handlar om kom- agera som man önskar. En terapeut borde kallas in för den här familjen är inte så bra plicerade relationer mellan de inblandade. på att kommunicera.

– Man kan se det hela som en familj.

Men åter till Hjalmar Lundbohm och hans Föräldrar är staten som har fyra barn: mönstersamhälle, har vi missat något när vi Banverket, Vattenfall, Vägverket, eller Tra44 | I LOVE KIRUNA 2011

Bomässa, eller Bostadsmässa, är en utställning av nya bostäder i ett område. I Sverige är bomässor årligen återkommande. Den första renodlade Bomässan i Sverige hölls i Upplands Väsby 1985, efter ett initiativ från Bostadsdepartementet som ville uppmuntra kvalitativt och långsiktigt byggande i en tid då bostadsbyggandet var inne i något av en kris.

Bomässorna anordnas för det mesta av en enskild kommun, även om de får statligt understöd och har privata intressenter. De syftar till att utveckla byggandet och utformningen av såväl enskilda hus som hela samhällen.

Arrangemangen brukar ha ett genomgående tema, exempelvis miljö, integration eller ekologi.

Bomässorna hålls ofta på ett begränsat område där olika arkitektkontor blir inbjudna till tävlingar om utformningen. I vissa fall produceras helt nya bostadsområden, medan man i andra fall väljer att utgå från befintlig bebyggelse som man sedan låter förändra.

Källa: Wikipedia

inte ännu riktigt tydligt kunna förvalta hans idéer och sättet han jobbade på?

– Det är inte för sent att göra något åt saken. Kiruna kommun borde bjuda hit de experter som finns på området, precis som Hjalmar Lundbohm gjorde. Att få hit Bomässan 2017 är en bra utgångspunkt. Då kan vi få fram kunskaper, metoder och expertis från flera olika håll, från universitet, forskare, arkitektskolor och byggbolag. Kiruna är ett riksintresse så jag tror inte det skulle vara några problem att locka hit de bästa.

Vad kan en Bomässa bidra med?

– Hållbara lösningar inom samhällsplanering och byggande, hur man bygger bäst för vårt klimat, till exempel ett effektivt och smart äldreboende, bostäder som passar oss och det nya Kiruna.

Curt Persson jobbar just nu deltid som chef för Norrbottens museum. Övrig tid forskar han vid Luleå Tekniska universitet och skriver en avhandling om Hjalmar Lundbohm, som också ska resultera i en populärframställning.

– Jag vill visa på vad man kan dra för nytta av det som gjordes här i Kiruna vid förra sekelskiftet, om det innovationstänkande som fanns då. Lundbohm stod för mycket nytänkande vad gäller bostadsstandard, utbildningssystem och i att bejaka lokala kompetenser.

Curt hos Hjalmar. Curt Persson jobbar just nu deltid som chef för Norrbottens museum. Övrig tid forskar han vid Luleå Tekniska universitet och skriver en avhandling om Hjalmar Lundbohm.

sparar desto mindre finns möjlighet till återVad gör ni vid Länsmuseet när det gäller blick. Givetvis blir det inte samma sak med Kirunas stadsomvandling? en ny plats för byggnaden men man kan så – Vi följer processen och dokumenterar gott det går försöka återskapa en miljö som det hela. Och vi följer upp hur kommunen passar för byggnaden. arbetar, vilka resonemang som förs och Vad är det som gör Kirunas så speciellt vilka beslut som tas.

Närmast på tur att omvandlas är området enligt dig, och vad värt att bevara?

– Kiruna är ett förhållandevis ungt där vi just nu befinner oss. Här ligger samhälle men ett samhälle där man tydligt förutom Hjalmar Lundbomsgården även kan följa årsringarna av samhällets framväxt Kiruna Stadshus, järnvägsstationen, Bolagshotellet och flera av de bostäder som i dess byggnader. Det finns många monumentala byggnader som berör kärnan i det LKAB byggt för sina anställda genom åren. historiska Kiruna, Stadshuset och kyrkan är Kiruna kommun och LKAB ligger i två sådana, men också den här förhandling om gården, Hjalmar Lundbomsvad som ska Byggnader repregården, Bolagsområdets göras med området och senterar samhällets själ, bostäder med mera.

– Konsekvensen om vi river vilka byggnader som ska bevaras i byggnader finns identitet för mycket är att vi förlorar vår identitet och vår samhöoch eventuellt och känsla.” righetskänsla. Ta bara det här flyttas till ett området vi befinner oss i, nytt ställe.

Bolaget, som alltid funnit Jag frågar Curt vad han anser om att antingen bevara en byggnad eller bygga en i ett förhållande till stadskärnan, i en ny. slags dualism – alla – Bevara. Och behöver den flyttas så som bor här och flytta den. Byggnader är en spegelbild av som växt upp i samhällets utveckling och de har sociala Kiruna, har det i värden som är något helt annat än det sig för man är ekonomiska värdet. Byggnader representerar något och är samhällets själ, i byggnader antingen stadsunge eller bolagsunge. finns identitet och känsla. Ju mindre man

”

Hjalmar Lundbohm.

Om man urholkar den ena eller andra parten rubbas minnesbalansen och man får man inte rätt bild av samhället. Jag hoppas att de som just nu planerar framtidens Kiruna tänker på detta.

Mönsterstaden

När ”mönsterstaden ” Kiruna anlades för drygt 100 år sedan var det med Sverige s första klimatanpassa de stadsplan, gedig na arbetarbostäder, vä rldens nordligaste spå rvägslinje och en fyr aårig yrkesutbildning som sedan blev föreb ild för hela den sve nska yrkesskolan. Anläg gandet av Kiruna va r ett socialt och kulturel lt experiment som for tfarande tydligt kan avl äsas i staden och, en ligt kirunaborna själva, i människors menta litet /.../ Omvandlingen av Kiruna stad mot bakgrund av den exp anderande gruvdrif ten är en av Sveriges stö rsta och mest komp lex a kulturmiljöfrågor i vår tid. Inom en ge neration kan Kirunas cen trala delar med sin unika planering, välbevarad e bolagsbebyggelse och rikskända karaktärsby ggnader komma att raseras.

Text hämtad från ”K iruna - kulturarv i rörelse” på Norrbottens museu ms hemsida.

I LOVE KIRUNA 2011

| 45

46 | I LOVE KIRUNA 2011

Liselotte tar adjö av sitt gamla kvarter:

Farväl Ullspiran Vad händer med ens minnen av en plats som inte längre finns?

När Liselotte Wajstedt fick höra att hennes barndoms gårdar skulle försvinna började hon leta bland sina minnen.

Vad kom hon och hennes vänner ihåg och vilka minnen ville hon bevara?

Nu gör Liselotte Wajstedt en film om gårdarna, om tiden och om människorna som hon växte upp med på bostadskvarteret Ullspiran.

D

Text: Petra Sternlund • Foto: Jörgen Medman, Markus Alatalo

et är vårvinter i Kiruna. Vi trampar från parkeringen över asfalt, knastrig is och lite snö, in på tvåans gård. Den starka aprilsolen bländar oss från drivor och husfasadernas fönster där vi står i sydvästra hörnet av kvarteret Ullspiran, den del som ligger närmast järnvägen och gruvan.

– Vad gruvan är snygg i dag, nästan målerisk, säger Liselotte.

För Liselotte Wajstedt, eller Lise som hon också kallas, är det här välkända kvarter. Här har hon vuxit upp. Hon bodde i och för sig inte på någon av Ullspirans gårdar, men väl ett stenkast bort, på Gruvfogdegatan, eller kvarteret Fjällvivan, om vi nu ska hålla oss till kvartersnamnen döpta efter fjällfloran.

– Men jag var här nere nästan hela tiden, många kompisar bodde här och mina kusiner bodde här. Det var här vi lekte, hängde hemma hos varandra, sprang mellan gårdarna. Här hade

vi disco i samlingslokalen på sexans gård eller var det på åttans gård den låg? funderar Lise och spanar bor mot de andra gårdarna.

Lise är här för att filma. När hon fick höra att Ullspiran var det kvarter som först skulle få stryka på foten i flytten av Kiruna stad, eller stadsomvandlingen som man numera säger, fick hon nästan lite panik. Vad skulle hända med alla minnen, de som bor här nu, deras och platsens identitet och hennes egen identitet?

– Jag började tänka på mina egna minnen från gårdarna, från lekarna och kände att jag inte hade kvar så många minnen från den tiden.

Det fick mig att vilja ta reda på hur det var, vad andra minns och om vi kommer ihåg samma saker – om vi minns likadant.

För snart två år sedan startade hon dokumentärfilmsprojektet med arbetsnamnet Kiruna – Rymdvägen.

– Det blir en film med det här bostadsområdet

>>

I LOVE KIRUNA 2011

| 47

>>

som utgångspunkt, men framför allt en film om minnen och om min uppväxt på 70- och 80-talet. Jag söker upp mina barndomsvänner och andra personer från den här tiden och vi minns tillsammans.

Jag känner igen mig i Lises tankar. För det här är även mina barndomskvarter. Vad minns jag från det jag var liten, vad minns jag från Ullspiran? Mina föräldrar fick en sprillans ny lägenhet här 1968, på tvåans gård.

Mamma brukar berätta om hur hon hörde fel när pappa pratade i telefon med bostadsförmedlaren: ”en trea på Brunnsgatan, ja tack, den tar vi.” ”Men det var Bromsgatan han sa, inte Brunnsgatan”, säger mamma, fortfarande med uns av besvikelse i rösten eftersom Brunnsgatan ligger mitt i centrala Kiruna, just där mamma själv växte upp. Och Bromsgatan, den låg inte centralt, i alla fall inte enligt min mamma.

Centralt eller inte, kvarteret Ullspiran med 150 bostäder fördelade på fyra gårdar, ligger på Bolagsområdet, det område där gruvbolaget LKAB i början av förra seklet började bygga staden Kiruna med bostäder och infrastuktur.

Området ligger något sydväst om och på promenadavstånd från Kiruna centrum. Här finns ett hundratal byggnader och hus som fortfarande ägs av LKAB, genom gruvbolagets dotterbolag, Fastighets AB Malmfälten, eller FAB som förkortningen lyder och som de flesta säger.

Kvarteret Ullspiran uppfördes under 1960-talet. Kirunas befolkning hade sedan 1950-talet expanderat kraftigt i och med att det behövdes mer och mer arbetskraft i gruvan. Mellan 1950 och 1960 ökade LKABs personal med långt över tusen personer och behovet av bostäder i Kiruna var skriande.

Det var dock inte alldeles självklart för LKAB att bygga Ullspiran. Kiruna kommun pekade ut området, men LKAB var emot uppförandet. I boken ”Norrbotten väger tungt” utgiven av LKAB 1971, står i kapitlet ”Bostäder och bostadsområden i Kiruna under sjuttio år” just detta att läsa: ”Utbygganden av Ullspiran skedde på Kiruna stads särskilda begäran och under vårt motstånd med hänsyn till närheten till Kiirunavaara-malmen och därav följande rasproblem. Husen får en livslängd som sannolikt ej överstiger 50 år.”

Från 1960 till 2010 är det femtio år, så LKAB spådde faktiskt helt rätt. Jag bodde på Ullspiran fram till 1977 och Lise på Fjällvivan från 1973 till 1991.

Men när man växte upp här hade man aldrig en tanke på att husen man bodde i skulle behöva rivas för att gruvan stod där den stod, alldeles nära våra hem. Våra föräldrar tänkte nog inte heller på det när de flyttade hit.

Men många som flyttade till Ullspiran

48 | I LOVE KIRUNA 2011

runt bland gamla husgrunder och en och annan tom rivningskåk.

Det här är Liselotte Wajstedt

Ålder: 36, född 1973.

Bor i: Stockholm. Flyttade från Kiruna 1991 till Skinnskatteberg, har bott på lite olika ställen i Sverige; Falkenberg, Göteborg, Bohuslän och innan hon hamnade Stockholm.

Gör: Jag är utbildad konstnär. Gick på olika fria konstskolor: Som Gerlesborgsskolan i Bohuslän och Stockholm. Sen Animations och Experimentfilmsutbildning med Dokumentär inriktning på Högskolan på Gotland, som sedan tog inriktningen mot filmmanus, ett år på Kungliga konsthögskolan Frikonst/ video för att avslutas Kandidatexamen i Manus/Gestaltning på Högskolan på Gotland.

Det här är Kiruna för mig: Kiruna är fortfarande HEM för mig. Även om jag bott borta och kallat mig hemma där jag varit så har jag ändå sagt att jag ska åka hem till Kiruna. Kiruna är mina grundstenar och min trygghet.

flyttade hit från Ön. Ön var LKABs första industriområde som byggdes upp alldeles vid foten av berget Kiirunavaara i början på 1900-talet. Här byggdes även en hel del bostäder. Det området fick vika undan, antingen rivas eller flyttas, på 60- och 70-talet på grund av rasrisken. När vi var små kunde man fortfarande smita över till Ön och gå

CENTRUM

BOLAGSOMRÅDET

KV. ULLSPIRAN

Sydöst. Kvarteret Ullsprian ligger på promenadavstånd från och sydöst om Kirunas centrum.

När vi står där på gården infinner sig den där klassiska känslan, precis som för de flesta som återkommer till en barndomsmiljö man inte besökt på länge: Vad litet allting känns.

Gården är inte alls lika stor som man minns den, portarna som var så höga och tunga, trappuppgångarna som var så vindlande. Nu känns allt så pyttigt, nästan lite klaustrofobiskt. Vi tittar oss omkring och pratar om att förändringar alltid är en oundviklig del av tillvaron.

– Visst är det så, men jag funderar mycket kring det här med när saker radikalt förändras, som när hela kvarter försvinner. Hur går det då med ens identitet? Och hur går det med Kirunas identitet? säger Liselotte.

De tre och två våningar höga husen i rött tegel ramar in gården. Nedanför ligger parkeringen och de låga garagelängorna med

”

När saker radikalt förändras. Hur går det då med ens identitet?”

de vågiga plåttaken. Utanför garagen tinade alltid snön bort tidigt. Här kunde man börja cykla och rita hagar redan i början på maj.

Lise berättar om leken Land och rike, en lek som gick ut på att man ritade upp en stor cirkel i sandlådan och alla som var med fick välja vilket land man ville vara. Cirkel delades in i tårtbitar, länder, och så skulle man invadera varandras länder med hjälp av en pinne och kritan.

– Den här tiden var speciell. Vi som växte upp på 70-talet var så medvetna om kalla kriget och om krig överhuvudtaget, man pratade mycket om det i skolan. Krig och atombomber var nog det man var mest rädd för. När vi lekte Land och rike ville man alltid vara en supermakt som CCCP eller USA. Lise har gjort leranimationer till filmen, bland annat av just leken Land och rike. I animationen minns hon och hennes kusin hur leken gick till.

Vi har fått låna nyckeln till en tom lägenhet i uppgång 2 A och vi går in för att ta några bilder. Många har redan flyttat från tvåans gård och när vi står och tittar ut genom köksfönstren håller en man och två barn som bäst på att lyfta in flyttkartonger i en bil utanför D-ingången.

Men över gården släntrar också två killar i t-shirt och sandaler. De är sannolikt två av de trettiotalet studenter som bor här nu.

FAB har hyrt ut de tomma lägenheterna till Institutet för rymdfysik, IRF, och till Luleå

”

Vad ska hända med alla minnen?

Med dem som vuxit upp här, de som bor här nu? Deras och platsens identitet? ”

50 år, inte mer. LKAB förutspådde i boken ”Norrbotten väger tungt” kvarteret Ullspirans livslängd till 50 år.

tekniska universitet som behöver rum för sina rymdstudenter. Nu bor de här ett tag framöver. Bra att lägenheterna inte står tomma, konstaterar vi.

Några dagar innan vi träffar Lise på Ullspiran har vi pratat med fastighetsbolagets FABs vd, Mats Pettersson. Han berättar att de som bor på Ullspiran har fått ge sin syn på omflyttningen och avvecklingen av området.

Man har också fått tala om var man skulle vilja bo istället.

– Vi försöker flytta våra hyresgäster inom beståndet, de som så önskar, så gott det går.

Andra hittar egna lösningar, köper hus, till exempel. Men vi vill inte att bostäderna ska stå tomma utan har hyrt ut lägenheterna till studenter och till entreprenörer som är här och jobbar tillfälligt åt LKAB. Vi vill gärna att området ska kännas bebott och levande så länge det går.

Avvecklingen av första gården, tvåans gård, har alltså börjat. Och prognosen är, enligt Mats Pettersson, att den ska vara klar för rivning 2012.

– Men det kan hända att vi får revidera prognosen, allt beror på hur gruvan beter sig,

deformationsprognosen kan ändras.

Lises filmprojekt är tänkt att pågå de två närmaste åren. Hon bor själv i Stockholm men kommer till Kiruna och filmar i perioder. Hennes föräldrar och syskon bor kvar i Kiruna. Föräldrarna har en lägenhet på Schouggatan som också ligger på Bolagsområdet, inte alls långt från Ullspiran.

Vi pratar om gruvan och att man på flera sätt blir medveten om dess närhet, inte bara på grund av att man har den som närmaste granne och ser den dagligen, de flesta känner också av sprängsalvorna varje natt runt 01.30.

– Man känner dem väldigt tydligt och man väcks ibland av att det mullrar och skakar.

Det känns faktiskt lite otäckt. Ibland dånar det till andra tider på dygnet också och man undrar ju hur pass säkert det är där nere.

Mina syskon jobbar i gruvan och efter rasolyckan som inträffade för något år sedan, då en kille dog, känns det ibland väldigt olustigt att tänka på att de befinner sig där nere.

När Lise var 17 år flyttade hon från Kiruna.

Stan kändes trång och inte så utvecklande, hon längtade bort. Trots att uppväxten varit bra och trygg.

Det stor

a har blivit litet. Trappuppgången som var så vindlande. Nu känns den trång, nästan lite klaustrofobisk.

– Det här området var inte på något sätt segregerat. Alla här var lika. Och det fanns inga klasskillnader i Kiruna, så sa i alla fall vår fröken. Det stämde så klart in på Bolagsområdet och Ullspiran där vi bodde, där alla pappor jobbade i gruvan och alla mammor var hemma och vi gick på Bolagsskolan. Alla åt middag klockan fyra och såg samma program på TV. Kiruna var så härligt politiskt i det avseendet, och vi fick lära oss att alla var lika mycket värda, säger hon och fortsätter: – Men när man sen blev tonåring upptäckte man att det inte var så enkelt och att det också fanns nackdelar med det hela. Jag

>> >>

I LOVE KIRUNA 2011

| 49

”

Bilder ur familjealbummet: Emma Wodén

” Det var här vi lekte, hängde hemma hos varandra, sprang mellan gårdarna.”

50 | I LOVE KIRUNA 2011

I LOVE KIRUNA 2011

| 51

Exempel på kulturhistoriska värden i kvarteret Ullspiran: • I Ullspiran finns ett återhållet formspråk och en omsorg om såväl skala, detaljer, material som färgsättning.

Byggnaderna är tidstypiska skivlamellhus och utgör ett väl genomfört exempel på den typ av lågmäld 1960-talsarkitektur och stadsplanering som det finns inslag av i många svenska städer.

• Kvarteret Ullspiran byggdes under den starka expansionen av Kiruna då många nya bostäder behövdes. Den utgör därmed ett väsentligt tidsskikt i Kirunas samlade bebyggelse.

• Kvarteret är ett exempel på LKABs dåtida bostadsbyggande och utgör en del av Bolagsområdet. Området ansluter genom sin skala och rumslighet på ett sätt som inte konkurrerar med den äldre bebyggelsen.

Likväl kontrasterar det genom det arkitektoniska form-språket.

• Kvarteret visar sin tids idéer om boendemiljö. Gårdsmiljöerna mellan husen är väl disponerade för de boendes sociala liv med förråds- och lekmöjligheter. Det finns tydliga stråk för hur man kan röra sig i och genom området.

• Minnen och berättelser, ”vardagliga” kvaliteter som hör samman med det liv som levts på platsen.

Inför stadsomvandlingen.

Text ur Fördjupad översiktsplan för Kiruna centralort. Utställningshandling 2006.

>>

kände mig annorlunda, ville andra saker än mina vänner och då passade man inte riktigt in i mallen längre.

Liselotte ville ägna sig åt konst men kunde inte hitta tillräckligt med stimulans för att utöva sitt konstnärskap i Kiruna.

Och det fanns inte heller så många som avvek från normen, som vågade göra något annat.

– Jag tror det fanns en punkare i stan när jag växte upp, en enda punkare. Hur gick det för henne liksom? Hon var modig som vågade sticka ut.

Så Lise drog från stan. I dag ser hon dock på hemstaden med andra ögon. Och hon längtar ibland hem till Kiruna. Därför berör det här med stadsflytten henne extra mycket.

Vad är stadens själ och hur kommer Kiruna att vara som ny stad, vad kommer att finnas kvar och vad kommer att gå förlorat?

– Samtidigt är det så spännande och fan-

52 | I LOVE KIRUNA 2011

Asfalt. Utanför garagen tinar

alltid snön bort tidigt. Här kan man börja cykla och rita hagar på asfalten redan i april.

Land och rike. Lise har gjort leranimationer

Modell. Lise har även gjort en skalenlig modell

tastiskt med den här chansen som Kiruna får nu. Att bygga något helt nytt från grunden, vilka möjligheter.

tiden i Kirunas historia lever kvar, att stigar, stenar, hus och människor kommer att finnas kvar, på något sätt.

– Jag anammar ett samiskt tänkande, det om att en död människa inte är död så länge det finns minnen och historier om personen hos oss som lever kvar.

till sin film om lekar hon och hennes kompisar lekte.

Lise har tänk avsluta sitt filmprojekt när rivningen av de första husen sker.

Filmen hoppas hon ska bidra till att den här

av kvarteret Ullspiran.

PS.

Läs Lises krönika på sidan 92.

I LOVE KIRUNA 2011

| 53

Att simma fritt är stort

Det är ett gäng glada damer som hoppar i bassängen på badhuset. Varje torsdagsmorgon året runt. Möt damerna som simmat, badat bastu och fikat tillsammans i över femtio år.

Text & foto: Sandra Eriksson 54 | I LOVE KIRUNA 2011

Ann-Marie Ohlsson, 89 år, är bland de äldsta i Doppingarnas gäng, men en flitig simmare och glädjespridare.

I LOVE KIRUNA 2011

| 55

Det är full aktivitet i bassängen. Det simmas, pratas, skrattas och i ögonvrån ser jag ett dyk från ettans trampolin. ”Kommer du äntligen, vi har simmat hur länge som helst.”

Klockan är halv åtta på morgonen och glädjen lyser i deras pigga ögon när de lätt tar sig fram i vattnet.

Nej, det är ingen skolklass jag pratar om, utan en grupp damer med erfarenhet, nämligen Doppingarna, med en medelålder på 82 år.

D

e glada Doppingarna hoppar i bassängen på badis varje torsdagsmorgon, hela året runt.

Mellan klockan sju och åtta simmar de, men en del är väldigt morgonpigga och tjuvstartar redan klockan sex när badis öppnar. Jag behöver inte be dem skratta när jag fotograferar, för det gör de helt och hållet självmant. Jag får till och med följa med in i bastun med kameran, här är vi inte blyga. Men innan dess passar Ingegerd Andersson, 80 år, på att dyka från ettan. Det gör hon varje torsdag.

– Det gäller att hålla igång. Det är så skönt att simma, man får använda hela kroppen. Den mjuka träningen

56 | I LOVE KIRUNA 2011

gör att man känner sig lätt i kroppen, säger hon.

Efter simningen samlas, traditionsenligt, alla Doppingar för fika. De har druckit sitt kaffe på Brända Tomten i flera, flera år, men nu när Brända är stängt för ombyggnationer i Gallerian, måste de välja ett annat fik. Jag hinner dock träffa dem sista gången de fikar på Brända, och det är trångt runt borden. ”Fikat är bäst på hela dagen”. Det säger Harriet Wenngren medan hon tar med hela kaffepannan till bordet, samtidigt som Helga Persson bjuder mig på te och fralla.

Doppingarnas historia börjar redan 1958 när badhuset byggdes i Kiruna.

Doppingarnas uppgift var och är att befrämja hälsa, simkunnighet och glatt morgonhumör.

Under det första året steg medlemsantalet så dramatiskt att man var tvungen att sätta stopp vid 100 medlemmar, för att man skulle få plats i bassängen. Man fick även dela upp gruppen i en tisdagsgrupp och en torsdagsgrupp.

Sven Fransén som var badmästare tog väl hand om de nya Doppingarna, och tränade damerna i både simning och hoppdykning. Eftersom Doppingarnas valspråk lyder ”simma fritt är

Doppingarna bildades 1958 då badhuset var nytt.

De fick lov att nyttja bassängen på torsdagar mellan sju och åtta, och gör så fortfarande. stort, simma rätt är större”, över 100 mil, både dag och natt, det tog fick tjejerna träna på rätt simteknik och tre veckor. Vi vann och blev bjudna på även undervattensim. middag av ”Kalle Badis” som var I dag är man 19 medlemmar, och träffas föreståndare på badhuset på den tiden, troget varje torsdag. berättar Marianne De längtar till torsdag Nyström. morgon varje vecka, och Doppingarna En gång på 60-talet jag får berättat för mig har även gjort utmanade vi ett gäng mig många härliga flera turer till i Västergötland att Doppingminnen under Kebnekaise, fikastunden. Men det Riksgränsen, simma till Stockholm.” gäller att lyssna ordentAbisko och ligt, för de här damerna Björkliden, samt har mycket att prata om. trevliga bussresor till olika städer i – En gång på 60-talet utmanade vi ett Finland. Fester har det också varit gott gäng i Västergötland att simma till om genom åren, både på badhuset och Stockholm. Vi turades om att simma på lokal. Festerna har alltid ett tema, till

”

exempel att man ska ha något roligt på fötterna eller en valfri hatt på huvudet.

De har till och med klätt ut sig till tonåringar och haft sin egen nobelmiddag.

Gun-Britt Mäkitalo är rena ungdomen i gänget med sina 63 år.

– Det är så roligt att umgås med alla de här kvinnorna, vi har stort utbyte av varandra. Alla har många intressanta historier att berätta, vi skrattar tillsammans och det gör livet gott. Vi lever länge när vi har detta att se fram emot varje torsdag, säger hon och börjar bläddra i Doppingarnas dagbok som funnits sedan 1958 och fungerar som en

>>

I LOVE KIRUNA 2011

| 57

Klubben har haft så många som 100 medlemmar en gång i tiden.

Medlemsantalet har varierat under åren när folk fallit bort av naturliga skäl eller flyttat.

Bassäng numer 2.

Simhallsbadet i Kiruna invigdes i mars 1958.

Ur Simfrämjaren nr 4/1969.

58 | I LOVE KIRUNA 2011

En härlig bastu efter simningen är bra för kropp och själ. Elsie Johansson, Inga Björnström och Ingegerd Andersson myser i värmen.

Harriet är Doppingmor

Namn: Harriet Wenngren Ålder: 80 Familj: sambo Karriär: affärsbiträde inom mode, bland annat på Domus.

Intressen: simma, motion, promenader. Harriet var gympaledare för Korpen på 70-talet.

>> verksamhetsberättelse. Bland papprena hittar hon självaste Doppingvisan som skrevs av Maj Stensland på 60-talet, och hon och Marianne brister ut i sång.

God gemenskap och glad stämning är något som kännetecknar Doppingarna, och de delar både glädje och sorg tillsammans.

Maj-Britt Hellqvist har inte kunnat simma på ett tag på grund av operationer, men hon är självklart med på fikat i alla fall.

– Vi har så roligt tillsammans, det är alltid någon som har något nytt att berätta. Visst pratar vi om allvarliga

Doppingmödrar genom åren 1958 Eva Friskopp var Doppingarnas första doppingmor 1961 Ulla Sörensson 1964 Majsan Skalin 1966 Rut Sjöström 1968 Maj Stenstrand 1970 Gunborg Jernelöv 1972 Nanna Johansson 1974 Greta Bengtsson 1979 Vilma Wikström 1983 Tullan Lundström 2007 Harriet Wenngren

saker ibland, men vi skrattar mest och ljudnivån blir högre och högre, säger hon, vilket också Helga Persson intygar. Helga som för övrigt beskrivs som den gladaste Doppingen av alla, av sina vänner.

– Ja du hör ju hur munnen går på alla. Det bästa med Doppingarna är att det är väldigt socialt, och det är skönt att komma hemifrån ett tag och få

Marianne – Dopping sedan 1964

Namn: Marianne Nyström Ålder: 75 Familj: man, två barn, fem barnbarn Karriär: kontorist vid SJ, gympaledare, hushållslärare.

Intressen: simma, gympa, fjällen och sommarstället i Härnösand.

simma. Jag har problem med knäna men det känns inte i vattnet, säger hon.

Om simningen är friskvård, så är fikat själavård. Simningen och fikat hör ihop, och är lika kul, tycker damerna.

– Det är mysigt att sitta och prata med varandra, vi har ju inte tid att prata så mycket när vi simmar, även om det så klart händer. Det är hålligång på oss, det här behövs för själen och livskvaliteten, säger Harriet.

Sonja Strömbäck är äldst i gruppen med sina 89 pigga år. Sonja och Ingegerd Andersson har båda tränat gymnastik när de var unga, vilket kan >>

I LOVE KIRUNA 2011

| 59

Ingegerd är 80 år och dyker varje torsdag från ettans trampolin.

Vänner för livet. Sonja Strömbäck och Ingegerd Andersson och de andra Doppingarna ställer alltid upp för varandra.

En sång till kaffet är aldrig fel. Gun-Britt och Marianne tar ton till Doppingvisan.

>> förklara deras spänst. Men Sonja har nu kommit underfund med att man inte ska hålla på så mycket med sådant, man får så ont i kroppen.

Lagom är bäst.

– Jag känner inte att jag är äldst, jag tänker inte på åldern utan bara hänger med. Det blir lite jobbigare när man blir äldre, men det är bra att röra på sig. Jag måste iväg varje torsdag, det blir som en sjuka, säger Sonja, och hennes kompisar håller med.

60 | I LOVE KIRUNA 2011

Ann-Marie berättar att de alltid ställer upp för varandra, vad det än gäller.

– Vi Doppingar är verkligen vänner för livet.

Kaffet är uppdrucket och Doppingarna börjar så sakta städa undan och bege sig hemåt.

Men de träffas nästa torsdag igen, först i bassängen, sedan i bastun och så avslutningsvis på fiket.

Ett gott skratt och ett wienerbröd – hälsa för själen.

Det stundar nya tider för Simhallsbadet I mars 1958 invigdes Simhallsbadet i Kiruna – en simhall med den tidens alla moderniteter. Allt sedan dess har Kirunaborna simmat, dykt och lekt inunder John Wipps maffiga mosaik Djungelinteriör.

Sedan 1990-talet är simhallen utbyggd med ytterligare en 25-metersbassäng, och där kan man simma under konstverket Moln över Metapontion av Erling Johansson. Det är läckert att under ryggsim titta upp i Erlings moln och se sig själv simma förbi. Åren har dock satt sina spår i det över 50 år gamla Simhallen ILK.pdf badhuset. Givetvis har

man gjort både större och mindre ombyggnationer och rerparationer men sedan ett par år tillbaka har situationen blivit allt mer akut och nu har kommunen beslutat att rusta badet för 68 miljoner kornor.

– Vi som jobbar här är i behov av en bättre arbetsmiljö men framförallt måste våra gäster nu få en fräschare och modernare anläggning, säger Hans Fernström, chef för Simhallen.

Irenoveringsplanen finns en viss återgång till simhallens ursprung. I dag har 10-11-10 10.37.51 man till exempel byggt in

en gymavdelning i simhallen vilken slukat stora delar av läktaren. Nu kommer man lyfta ut gymdelen ur hallen, till en ny lokal, och återställa lektarsektionen, samt lyfta bort den hylla som är byggd på kortsidan framför väggmosaiken.

Ungefär ett år beräkas reparationen ta, med start sommaren 2011.

Hans hoppas på att man därefter kommer kunna locka många nya och gamla besökare.

–Rekordåret 2008 hade vi 169 500 besökare, vi hoppas förstås på ännu fler när vi öppnar på nytt igen 2012.

Foto: Börje Rönnberg, Kiruna kommuns bildsamling ©

Simhallsbadet i Kiruna går i väntas tider. Sommaren 2011 är det tänkt att reparationerna av det över 50 år gamla badhuset ska börja. Det blir en rejäl uppfräschning och samtidigt en återgång till ursprunget.

Simhallen på 1980-talet, som den såg ut innan utbyggnaden.

John Wipps mosaik Djungelinteriör i fonden.

Hallå alla vattenvänner

Välkommen till Simhallsbadet Supersimmare, silverfiskar, baddare, doppingar, storbadare, sjögurkor, småplaskare och badnymfer.

Hos oss får alla badsugna plats.

Här finns: Bassänger – 2 25-metersbassänger, 1 barnbassäng, 1 plaskpool Olika träningmöjligheter – gym, motion, fitness Bastu – solarium – vi håller simkurser med mera.

Och vi har öppet alla dagar i veckan.

Så välkommen till oss alla stora och små vattenvänner.

Och alla ni andra också förstås. Vi ses i Simhallen.

Öppettider: mån....10-20 tors....... 6-20 tis......... 6-20 fre......... 7-20 ons....... 7-21 lö-sö....10-16 (Klassisk timme onsdag 19.30-20.30)

ACTIC GYM • SOLARIUM •BASTU

Bergmästargatan 10 • tel 702 88

I LOVE KIRUNA 2011

| 61

62 | I LOVE KIRUNA 2011

Sopranen Carina Henriksson frälser hembygden med Puccini och Verdi

”Passionen är min drivkraft” Carina Henriksson har efter många år av opera, resor, äventyr och hårt arbete hittat tillbaka till sina rötter, både musikaliskt och fysiskt.

Operasångerskan har återvänt hem till Lappland.

Men musiken, hennes kultur och rötter leder henne fortfarande framåt med passionen som drivkraft.

V

i träffas en solig vårförmiddag på hembygdsgården, Marttigården, i Lainio, där hon sjungande kokar kaffe och tar fram mammas bullar till vår pratstund. Hon utstrålar passion men också ett stort lugn.

– Hemma har alltid varit viktigt, säger hon från köket.

– Och ju äldre man blir desto mer söker man sina rötter, här har jag basen, lugnet, vännerna, naturen. Speciellt under de mest hektiska perioderna i mitt liv har jag alltid känt att jag måste hem och varva ner och andas ut.

Det är dagen efter tioårsjubileet av Opera Vildmark i Lainio, och i dag har hon en ledig dag. Kvällen innan stod hon på den lilla scenen i Utmaningen framför både nya och återvändande operabesökare, inklusive artikelförfattaren som inte missat någon av hennes föreställningar i hembyn.

– Det går att sätta upp en opera i en liten by också. Publiken kommer tillbaka år efter år, allt från barn till gamla, säger Carina.

Ja, folket återvänder för att se Lainiodottern och de andra begåvade artisterna sjunga, och opera går hem i byn. Den här gången bjöd man på en bred blandning av operaklassiker, musikaler och operetter, som stycken ur Trollflöjten, Figaros bröllop, Carmen, Sånger från Matojärvi och Krigso-

Text & foto: Sandra Eriksson

har Opera Vildmark serverat humor, allvar, sorg, glädje, spex, glitter, glamour och fantastiska röster.

Sopranen från Lainio. Carina Henriksson älskar det sceniska uttrycket, dramatiken och teatern i operan. ”Opera kändes som ett självklart val för mig.” Bilden är från Opera Vildmarks tioårsjubileum, våren 2010. Här ses Carina tillsammans med fästmannen Tovio Lindholm som också medverkade i föreställningen.

peran. Även stycken ur välkända musikaler som Sound of Music och Les Miserables hördes under denna 10-årsgala. Under åren

Idén till Opera Vildmark föddes när Carina var inblandad i föreställningen Ice Fire Culture Northern Light på Torneälvens is utanför Vittangi. Den var till för att marknadsföra vår kultur och natur för researrangörer.

– Vi blandande folkmusik och opera, och det blev en jättehäftig och uppskattad grej, så det ville jag bygga vidare på. Så föddes den första Opera Vildmark, berättar Carina.

Hon har haft många artister med sig under åren, och alla uppskattar att komma dit. De blir väl mottagna och vill gärna komma tillbaka. Och Carina har ju också kommit hem. Hem betyder Lainio, men hon bor i Vittangi fyra mil därifrån. Carina är uppvuxen i Lainio med sin tvillingsyster och bror. Familjen och släkten har alltid varit viktig, och de bor nära varandra.

– Vi har bra sammanhållning och det har alltid funnits mycket sång och musik i släkten. Det blev ett naturligt sätt för oss att umgås, då det inte finns några restauranger eller pubar som i en stad. Jag har mina rötter i meänkieli och den tornedalska folkmusiken, säger Carina.

Carina, hennes syster och kusin åkte runt >> I LOVE KIRUNA 2011

| 63

>>

och sjöng i byarna när de var barn, de sjöng stämsång till flöjt, dragspel och gitarr.

Sin första teaterroll hade Carina på hembygdsteatern 1981 när Lainio firade 350 år. Halva byn var med och spelade teater, mest på tornedalsfinska. Under tonåren åkte de runt i byarna på dans, där man umgicks över alla generationsgränser. Carina och hennes syskon fick också lära sig att arbeta.

– Pappa har alltid sagt att man ska jobba och göra rätt för sig, säger hon.

Syskonen har sedan unga år planterat skog, haft renar, tagit hand om hästar och får, slagit hö och plockat renlav. Pappa Roland och mamma Ines har sedan många år drivit turistföretaget Lainio Vildmark. Nu när Roland är pensionär ska Carinas bror Thomas ta över företaget. Systern Agneta drev Värdshuset i Vittangi länge, men arbetar nu med draghundar och har nyligen startat en kennel, Lapicum. Företagartänket genomsyrar hela familjen.

– När vi var små sa pappa att ”nu ska ni lära er hur det är att driva företag”, så vi fick åka till Masugnsbyn och köpa ett får var. Vi tog hand om dem hela sommaren och lärde oss vad får kan generera, men när hösten kom ville vi inte skicka dem till slakt som tanken var, så just det företaget gick inte så bra, skrattar Carina.

– Min barndom och sången och musiken

Det här är Carina Henriksson

Ålder: 39, född 1971.

Bor: Född och uppväxt i Lainio, bor nu i Vittangi, fyra mil därifrån, har även bott i Boden, Stockholm, Tokyo och Yokohama.

Familj: Oliver 7 år, Helmer 2 månader, två bonusbarn: Simon 2 år och Anton 4 år, fästman Tovio, hunden Lumi, mamma Ines, Pappa Roland, tvillingsyster Agneta, storebror Thomas.

Gör: Frilansande operasångerska, driver eget företag.

Bästa operaminne: När jag var på Tosca på Stockholmsoperan och lyssnade på barytonen Ingvar Wixell som Scarpia. Han ägde hela stället med sin otroliga karisma. För min egen del kan jag inte välja, det man är mitt uppe i är det bästa, när man skapar och lever i det.

Kuriosa: Carina har körat bakom Phil Collins i Söndagsöppet 1989 tillsammans med Fredrik Kempe.

64 | I LOVE KIRUNA 2011

Carina och Agneta (till vänster) tillsa mmans med kusin Ulrika (längst till höge r) representerade Sverige på en internationell Unicefgala . I mittens står deras värdinna Kati Mann er och med på bild är även mamma Ines och moster Maria nne. Dräkterna är Lainio Älvdalsbygdedrä kter, som togs fram 1981 till Lainios 350-årsjubileum.

i den är en bra ryggsäck att ha med sig, där finns mycket av min historia och kultur, fortsätter hon.

På musiklinjen i Boden fick hon blodad tand, och hon sökte sig därifrån till Kulturama i Stockholm, där hon blev placerad på klassisk sång. Detta passade Carina utmärkt, hon älskar utmaningar. Det var en arbetsam tid med både högt tempo i skolan plus att Carina jobbade extra både i klädbutik och på vårdhem.

– Vi fick lära oss nya språk som italienska, franska och tyska, gå hos en språkcoach, sjunga opera, romanssång och ensemblesång bland annat. Det var hårt arbete, men en mycket bra skola, berättar Carina.

sångpedagog, säger hon.

Carina är med andra ord väldigt välutbildad.

– Opera är så komplext, det är inget naturligt sångläge, det tar tid att öva upp ett sådant extremt sångläge. Under studietiden var jag på workshops, åkte till Italien och studerade språket, filade på min auditionrepertoar och skapade ett kontaktnät. När man kommer från lilla Lainio och inte känner någon måste man bygga kontakter och lära sig att marknadsföra sig. Sverige är ett litet land med många duktiga sångare, säger Carina.

Så varför opera? Carina älskar det sceniska uttrycket, dramatiken, teatern.

Efter detta fortsatte Carinas resa till – Det är en total konstform med teater, Lunnevad utanför Linköping, där hon fick dans, musik, sång och kostym. Bitarna prova många olika musikstilar, som barockhänger ihop och förhöjer varandra, det som ensemble, jazz i storband och kyrkoorkester. man inte sjunger kan man visa i sitt uttryck Det är hårt arbete och mycket vilja som och tvärtom. Jag gillar både det intima krävs för att bli rummet med små uttryck operasångerska. och undertexter och de stora Jag var säker på Samt talang förstås, känslor som opera erbjuder, vilket Carina fick min sak, det var opera säger Carina. bekräftat att hon Sångerskan har även jag ville sjunga.” hade när hon studerat utomlands, på på blev antagen till Royal Academy of Music Operastudio 67 i i London, en av de bästa Stockholm. operautbildningarna som finns. Sångpeda– Jag var säker på min sak, det var opera gogen Berit peppade hela tiden Carina att jag ville sjunga. Jag hade fem-sex arior i se framåt, och coachade henne fem gånger bagaget när jag kom in, säger Carina. i veckan.

Bland de över 100 sökande, hörde den – Berit är en klok dam som lärde mig konstnärliga ledaren Miklos Kundler något hur livet fungerar där ute. Hon sa alltid att speciellt i Carinas röst och uttryck. man ska lita på sin själ och sitt hjärta. Hon lärde mig också att vara försiktig med rösten – Han ville hjälpa mig att utveckla det. och sjunga intelligent, eftersom opera är ett Det är tack vare honom jag sjunger opera sådant extremt sångläge. Jag är ju en känslo >> i dag, samt Berit Lindholm som var min

”

Hem till byn. I Lanio har Carina Henriksson basen. Här finns lugnet, vännerna, naturen. ”Under de mest hektiska perioderna i mitt liv har jag ofta känt att jag måste hem till Lainio, varva ner och andas ut.”

I LOVE KIRUNA 2011

| 65

Opera i vinterland. I Ice Globe Theatre vid Ice Hotel i Jukkasjärvi satte Carina upp operaföreställningar för hotellets gäster. Isteatern var en kopia av Shakespeares Globe Theatre. Föreställningen på bilden ovan sattes upp 2005 och Carina ses tvåa från vänster. Foto: Kiruna Annonsblad ©

>>

Norrbotten. Jag frågar henne om hon levt flera liv.

– Nej, men jag har hunnit med mycket. Jag går på kaffe, skrattar Carina och fortsätter berätta om Japan och Ice Globe Theathre.

– I Japan gjorde jag konserter, luciashower och marknadsförde Sverige i två år. Ice Globe Theatre i Jukkasjärvi var också ett fantastiskt roligt arbete, och bland de större kulturprojekt jag hållit i. Isteatern utomhus var jättevacker och magisk, och det kom människor från hela världen.

människa och satsar alltid fullt ut, men hon lärde mig att disponera min röst, berättar Carina.

Det finns mer eller mindre naturliga lägen att sjunga i, och när man ska ta de riktigt höga tonerna måste man jobba mycket med kroppsstöd och resonansutrymmen i kroppen. Man använder hela kroppen, och det finns många tekniker för att färga rösten, ta an toner och arbeta med accenter. Teknik kan man alltid lära sig, men det viktigaste är att beröra och nå människor med sin sång.

– Jag blir alltid ett med min rollfigur, och många gånger har jag gråtit av alla känslor som kommer fram. Det är spännande att hitta sin egen röst och klang, och sin repertoar. Jag gillar omväxling och att vara sopran är brett, man kan få sjunga och agera allt från bedragerska till kammarjungfru och femme fatale, beroende på vilken musik man brinner för, säger Carina.

Just omväxling är något som Carina fått ta del av, även om operan alltid har varit och är kärnan i allt. Hon har hunnit med att vara rektor för Figueroa International Opera

66 | I LOVE KIRUNA 2011

Listig som en räv. Carina Henriksson i föreställningen Vishetens Vindar baserad på berättelser från Norden och från Sydafrika. Den sattes upp av Tornedalsteatern 2009 och var ett samarbete med Sydafrika med stöd av Kulturrådet och SIDA. Foto: Hugo Rantatalo

Academy i Stockholm, kulturambassadör i Japan, varit finalist i den internationella operatävlingen i kolossalformat Montecarlo Voicemasters i Monaco, och arbetat med Ice Globe Theathre i Jukkasjärvi, för att nämna några milstolpar. Förutom allt detta får man inte glömma alla oändliga arrangemang i

Carina är mån om att vårda kultur, och hon ser inte dessa kulturyttringar som en produkt, utan som en utbildning.

– Kulturarrangemang är en investering för människor som får dem att må bra. Det skapar en förståelse för det egna språket och också nya språk, kultur och historia. När det gäller kultur måste man våga ta plats och strunta i jantelagen. På scenen har jag en sorts immunitet, där jag spelar en roll och får uttrycka känslor, säger hon.

Dessa känslor får Carina uttrycka både på stora och små scener. Och visst är det

KIRUNA

LAINIO

Lainio ligger cirka 15 mil öster om Kiruna. Byn har cirka 70 invånare och ligger invid Lainioälven.

Carinas pappa Roland som driver turistföretag har marknadsfört byn som ”tystnaden”.

ning varit viktig för Carina. ”Vi har bra sammanhåll Hemma vid köksbordet. Familjen har alltid i soffan brevid en sitter Ines a Mamm n.” släkte i musik och sång och det har alltid funnits mycket pappa Roland. bekant till familjen, och bredvid Carina sitter

>> skillnad mellan att sjunga i Lainio och på en stor operascen.

– Jag gillar de stora scenerna med en stor ensemble i ett stort sammanhang, men jag har en förkärlek för den intima scenen, det blir en helt annan närhet till publiken, man kan se den i ögonen. Det ultimata är ju att få göra både och. Jag har alltid kommit tillbaka hit genom åren och gjort Opera Vildmark och fått ett så fint mottagande, säger hon.

2003 föddes sonen Oliver, han var inte planerad men mycket välkommen. Pappa Martin var föräldraledig den mesta tiden medan Carina jobbade. Hon gjorde en konsert bara två veckor innan Oliver föddes, och fem veckor efteråt.

– Jag har haft många runt mig som ställt upp, och Oliver har följt med på alla resor.

Han tycker om det och är ett väldigt tryggt barn som tycker om musik och som kan somna överallt. Barn är inte någon begränsning, det krävs bara lite mer planering, säger Carina.

Självklart har Carina en del nya idéer och projekt på gång. Nu har hon ett fortlöpande kyrkoprojekt där hon tillsammans med Timo Vilgats och fästmannen Toivo Lindholm sjunger svenska psalmer. Hon åker även runt på äldreboenden och sjunger på meänkieli, svenska och finska, samt producerar en cd med Bengt Pohjanen. I november arrangeras Tornedalsfesten på Kulturens Hus i Luleå där Carina medverkar, och i december är det julopera i Kiruna kyrka

Carinas Henrikssons favoritkompositöre r

Puccini och Verdi. De t är stora uttryck och temperam entsfullt.

Mozart. Mycket finlir och små nyanser.

och beställa till exempel kulturella inslag i ett seminarium eller en hel produktion. När det gäller Opera Vildmark känner sig Carina redo att ta det ett steg vidare, kanske som en hel Tornedalsopera.

– Det är svårt att få stopp på mig. Opera är inte bara mitt yrke, det är en livsstil, jag har ett passionerat förhållande till opera, konstaterar Carina.

”

Jag jag har en förkärlek för den intima scenen, det blir en helt annan närhet till publiken, man kan se den i ögonen.”

tillsammans med Vox Arctica. Carina har startat företaget Arctic Artists, där företag eller privatpersoner kan kontakta Carina

Orden passionerad och känslomänniska stämmer bra in på Carina.

– Jag litar på min intuition och känsla, jag är nyfiken och gillar utmaningar. Det finns mycket som är ogjort och jag strävar alltid någonstans. Efteråt kan man se en röd tråd i allt jag gjort, men jag har ingen utstakad väg.

Glädje är viktigt i allt man gör, säger hon.

När den här tidningen är tryckt har en bebis till kommit till världen. Carina har trots sin rastlöshet lärt sig att stanna upp, kanske blir det en naturlig paus nu.

– Jag är trygg i mig själv och djupt rotad i den norrländska myllan. Min grundtrygghet som jag fått från min uppväxt har givit mig en förmåga att hitta tillbaka till viloläget, säger hon.

Men Carinas passionerade förhållande till opera avtar inte, och vi lär få se henne på många scener framöver, både stora ute i världen och mindre hemma i Norrbotten.

I LOVE KIRUNA 2011

| 67

68 | I LOVE KIRUNA 2011

Allt fler vill säga JA på toppen Att gifta sig ute i naturen är på modet. Allt fler par vill göra något mer unikt än bara vandra altargången fram. I Abisko har man upplevt en bröllopsboom, med rekord i antal vigslar det senaste året.

Text och foto: Jonas Sundberg

Det är en dag i början av juli. Linbanans korgar knatar stillsamt upp på berget Nuolja.

I en av dem sitter Madeleine och Tommy Entersten från Luleå. I korgen framför sig har de en fotograf och i en korg ännu längre fram, en vigselförrättare. Linbanan bär paret ovan de knotiga fjällbjörkarna och vidare upp mot toppen.

När de stiger ur korgen väntar redan vigselförrättaren på att ta med dem ytterligare en liten bit upp på berget för en vigselceremoni i åsyn av Torneträskdalens och Abiskoalpernas monumentala skönhet.

– Det blåste, var ungefär 12 grader och lite snö kvar på fjälltoppen, fast vi var en bit in i juli. Men jag frös inte trots att jag hade bar rygg. Man hade så mycket adrenalin i kroppen.

Vi var båda totalt omedvetna om kylan och blåsten.

Madeleines sammanfattande beskrivning av stunden på fjället blir kallt, pirrigt, overkligt och alldeles underbart.

Under värdparet Putte och Nicki Ebys åtta år på Svenska turistföreningens station i Abisko har antalet vigslar ökat succesivt, från några få till 10–15 per år och upp till rekordet

2010, då 20 par ”slog till” i Abisko.

– Par har alltid kommit hit för att gifta sig, men efter att Putte blev registrerad som vigselförrättare för något år sedan, har vi kunnat tacka ja till alla förfrågningar vi fått. Även om allas drömmar och önskningar kanske inte är praktiskt genomförbara så är det jätteviktigt att de som kommer hit känner att hela dagen kommer att fungera, för dem och deras gäster. Att det blir en av de bästa dagarna i livet för dem, säger Nicki som fungerat som bröllopskoordinator under de här åren.

Tommy och Madeleines valde att komma hit ensamma och på frågan om varför det blev just Abisko svarar Madeleine: – Det ena är att vi blev förälskade under en vandring. Den andra är att jag är från Uppsala ursprungligen och närmaste släkten och vännerna är utspridda runt om i Sverige och utomlands. Vi har ordnat fest på massa olika platser i efterhand men vigseldagen ville vi ha bara för oss själva, på en vacker plats. Många reser till Thailand och liknande men för oss är fjällen och den svenska naturen lika underbar och speciell.

I LOVE KIRUNA 2011 | 69

Klättring nära backen – en höjdare När medlemmarna i Kiruna klätterklubb, K3, ger sig ut på klättertur blir det gärna till klippblocken i Gaisenjarga.

Här utövar man bouldring, en klättergren på låg höjd, utan hjälpmedel. Det är bara du och klippblocket.

Text: Petra Sternlund • Foto: David Nutti, Rick McGregor

N

ästan sju mil från Kiruna, strax innan Kaisepakte reser sin karaktäristiska, karga och branta bergskam rätt upp från E10:an på vägen mot Abisko, buktar den runda udden Gaisenjarga ut sin mage i Torneträsk. Över hela udden ligger massor av klippblock spridda som vore ditslängda av en jätte. Hit, till udden, åker gärna medlemmarna i Kiruna klätterklubb, K3, för att utöva bouldring, klättring på klippblock. Termen bouldring kommer av engelskans ord för klippblock, boulder.

Bouldring innebär klättring på låg höjd, på runt tre till fem meter höga klippblock och utan några hjälpmedel, som rep och bultar.

– Det enda du har med dig är en så kallad crash pad, en tjock matta som dämpar eventuella fall, dina klätterskor och en påse med krita för att talka händerna med och få bättre grepp, berättar David Nutti och Rick McGregor från Kiruna klätterklubb.

Bouldring är en klättergren som på senare år blivit allt mer populär. I och med boulderboomen i början av 2000-talet började några klättrare från Kiruna utforska Gaisenjarga, innan dess hade man bara passerat udden på väg till andra klätterplat-

70 | I LOVE KIRUNA 2011

ser norrut, ovetandes om denna pärla. I dag är området väl utforskat av Kirunaklubbens medlemmar och andra klättrare.

– Det är riktigt vackert där och en mycket fin plats att klättra på, säger David Nutti.

Bouldring är en enkel form av klättring men också en social klättergren. Man åker ut tillsammans och befinner sig tätt inpå varandra under klättringarna. När en person klättrar står de andra nedanför, redo att stötta upp vid ett eventuellt fall. Det hela går till så att klättraren väljer en väg upp över blocket, och denna väg kallar man för ett problem. Med relativt få rörelser, så kallade moves, tar man sig från backen upp till toppen på blocket. Klart!

mo t

TORNETRÄSK

NA

RV IK

Gaisenjarga

Kaisepakte KIR

UN

A6

5k

m

Nära vägen. Att ta sig till Gaisenjarga går utmärkt med både bil och tåg. Udden ligger nära väg E10 mot Narvik, vid Kaisepakte.

– Vi åker ofta till Gaisenjarga, under sommaren flera gånger i månaden. Det är nära och kul att klättra där och det finns många block att välja på.

Men bouldring är förstås inte den enda klättergrenen som medlemmarna i K3 ägnar sig åt. Klassisk klippklättring är fortfarande en stor gren i klubben liksom isklättring. Vi träffar David och Rick i klubbens klätterlokal i före detta Jägarregementets exercishus. Här byggde dåvarande klätterintresserade befäl en klättervägg på 90-talet. När regementet lades ner år 2000 tog Kirunas klätterklubb över. I dag delar man lokalen med gymnastikklubben GK Norra Norden som sett till att väggen numer består av två väggar i vinkel, i ena hörnet av gymnastiksalen.

– De behövde ha full längd på salen, så vi fick vinkla väggen, men det fungerar bra.

Här övar klubbmedlemmarna och andra klätterintresserade inomhusklättring framförallt när årstiden inte påbjuder utomhusaktiviteter. David som är född och uppvuxen i Kiruna började klättra för ett par år sedan. Flera gånger i veckan är han i hallen och tränar under vinterhalvåret, på >> sommaren blir det så mycket utomhus-

I LOVE KIRUNA 2011

| 71

LÄR DIG NÅGRA BOULDRINGTERMER • STÅSTART: Man står upp när

man börjar klättra.

• SITTSTART: Man startar sittande eller hukande och börjar klättra från marken.

• SPOTTA: Man står under den som klättrar och är beredd att leda in personen på mattan när och om han eller hon ramlar.

• CRASH PAD (PADDA): En matta som dämpar fallet när man ramlar ner.

• PROBLEM: En klättringsled.

• MOVE: Varje gång man byter grepp kallas det för att man gjort ett ”move”.

• HIGHSTEP: När man kliver riktigt högt med foten för att ta sig vidare till nästa grepp.

• DYNAMISKA MOVE: Explosiva, snabba rörelser mellan greppen.

• MANTLA: När man slår om handen och häver sig upp, en teknik som ofta används för att komma över kanten på ett problem.

• DYNO: Ett hopp mellan grepp som gör att klättraren för ett ögonblick förlorar all kontakt med klippan.

72 | I LOVE KIRUNA 2011

K3 tipsar om bra klättring i norr BOULDRING:

Ta det isigt. Den som gillar isklättring hittar fina isväggar i Kiruna fjällvärld.

• OBELISKEN – ett maffigt block bredvid grusvägen genom Kalixfors skjutfält som leder ner till Kalixälven ca 30 km öster om Kiruna.

• GAISENJARGA – en stor udde mellan Stenbacken och Kaisepakte ca 65 km väster om Kiruna med hundratals stora granitblock utspridda i natursköna omgivningar med Torneträsk och fjällen i bakgrunden.

ar. et Luosavaara bjuder på utmaning

Hemmaklippan. Det stadsnära berg

>>

klättring som möjligt. Förutom på klipporna på Gaisenjarga, klättrar han och kompisarna gärna i Norge där det finns bra klättringsmöjligheter.

Rick McGregor började klättra hemma på Nya Zeeland när han var runt 15 år.

Hans föräldrar gillade att vandra och klättra i de alpina fjäll som finns på Nya Zeeland och Rick hängde på.

Till Kiruna flyttade han i slutet av 80-talet och med sina 54 år är han en av veteranerna i Kiruna Klätterklubb.

Tjusningen med klättring är, enligt Rick, att det är så motsägelsefullt.

– Just att det är så farligt och att man vill göra det så säkert som möjligt är det som är grejen, säger han och skrattar.

Både David och Rick tycker att den stora psykiska utmaningen och den fysiska påfrestningen, utmaningen för kroppen är det som lockar med klättring.

– Det är äventyret och man kommer varandra nära, säger David.

– Ja, det går liksom inte att inte känna varandra för man är beroende av varandra och man måste kunna lita på varandra när man klättrar, säger Rick.

Klubben brukar göra resor ihop, dels i

närområdet, ut efter E10 norrut, men också söderut mot Stora Sjöfallet där det finns långa isklätterturer på vintern. Och så styr man gärna kosan mot Norge, där finns flera fina klätterställen. Dit brukar man åka på klubbresor.

– Våren kommer oftast tidigare där än här i Kiruna så vi brukar åka dit i maj och klättra. Det är vackra platser ofta nära havet som på Lofoten, till exempel.

På frågan om man behöver vara av en viss fysik för att kunna klättra svarar Rick att alla kan lära sig klättra, men visst underlättar det om man är lätt i kroppen och smidig.

– Många som hållit på med gymnastik som små blir bra klättrare, likaså har tjejer ofta en fördel i att de är lätta och små.

Många av klubbens duktigaste klättrare är tjejer, säger Rick och nämner Malin Holmberg och Johanna Tiensuu Stålnacke, som vann SM i klättring 2009.

Den som är sugen att prova på klättring får gärna höra av sig till klätterklubben.

–Vi är i dag cirka 70 medlemmar i olika åldrar och det är roligt om fler vill klättra. Alla är välkomna. avslutar David och Rick.

KLIPPKLÄTTRING:

• LUOSSAVAARA (hemmaklippan) Västerut: • HAUGFJELL – strax väster om Riksgränsen - fin klättring på granitklippor med utsikt mot Narviksfjällen.

• LEIRVIKTUNNEL mellan Narvik och Bjerkvik - lättillgängliga leder vid havet.

• SKJOMEN ca 20 km söder om Narvik ett flertal klippor längs sidan av och längst in i fjorden.

• EFJORD ca 70 km söder om Narvik (med berg som Eidetind och Kuglhornet) - långa turer på fin granit. Österut och söderut: • HARSPRÅNGET - korta leder på klippor bredvid Luleälven söder om Porjus.

• SONKA - en fin klippa i de finska skogarna (ca 30 km väster om Rovaniemi).

• DÖD-LARSBERG OCH HUNDBERGET upp till två replängder på klippor vid Piteälven i närheten av Älvsbyn.

• ÅBERGET OCH ÅBERGSFORTET (Boden) • NIEMISEL - en överhängande klippa med krävande leder för sportklättring, färdigbultade leder.

I LOVE KIRUNA 2011

| 73

Vi har valt att köpa el av JEAB! Jukkasjä

rvi hund klubb

• Vi får snabb och personlig service.

• Vi värdesätter att de har kunnig personal.

Peter Fjellborg, Konsum Malmfälten, privat- och företagsabonnemang

• Om fler väljer att köpa el av JEAB skapas arbetstillfällen i Kiruna.

Du som bor utanför Kiruna kommun kan också köpa el av JEAB. Robert Åberg, Yamaha Center i Kiruna, privat- och företagsabonnemang

tröm, Agne Söders nnavaara, Kristallen i La nemang företagsabon

Adress: Björkplan 6 D 981 42 KIRUNA www.jbf.nu Telefon: 0980-101 35

Anna och Stefan Wikström, Jukkasjärvi

74 | I LOVE KIRUNA 2011

Jukkasjärvi Energi AB är ett lokalt elhandelsbolag och helägt dotterbolag till JBF.

Näringsliv I LOVE KIURNA

Rymd och gruva, besöksnäring och renskötsel. Kirunas näringsliv har bredd, från tradition till innovation. Från den lilla familjedriva firman till den stora verkstadskoncernen.

Vi har hälsat på fem företag i Kiurna, GMK-koncernen, Handelsbanken, Dahlberg&Roos, Team Sportia och Kristallen i Lannavaara. Häng med oss in i verkstäder, in på bankkontoret och till byn där man drömmer om guld.

I LOVE KIRUNA 2011

| 75

I LOVE KIRUNA NÄRINGSLIV

Text: Petra Sternlund • Foto: Jörgen Medman

Fullsortimentsbanken. Malin Skans med delar av personalen hälsar kunderna välkomna till Handelsbanken i Kiruna.

”Hos oss får kunden alla nycklarna till banken” Tillgänglig. Så beskriver Handelsbanken i Kiruna sig själv. ”Vi finns här i Kiruna och våra kunder finns här, alltså utgår vi ifrån Kiruna och ser till att kunderna kan nå oss när de behöver”, säger Malin Skans, kontorschef på Handelsbanken.

Text: Petra Sternlund • Foto: Jörgen Medman

Malin beskriver tillgängligheten med ett visuellt begrepp: – Vi brukar säga att vi ger våra kunder alla nycklarna till banken. Kunden ska känna att vi är en öppen och nära bank – deras egen bank.

Som ett exempel tar hon att det är på kontoret i Kiruna man 76 | I LOVE KIRUNA 2011

svarar när kunderna ringer.

– I dag hamnar man ofta i en växel och har kanske inte möjlighet att få prata med någon på sitt eget bankkontor, men vi tycker det är viktigt att ha kontakt med våra kunder och att de också ska känna att de får service och svar på

man blir mer ett rådgivningskontor och liknande. Men Handelsbanken i Kiruna har valt att behålla den inarbetade formen av en bank, en sån som de flesta tänker sig att en bank är.

– Vi är traditionella i den bemärkelse att vi en fullsortimentsbank. Vi gör egna kreditbedömningar, varje anställd hos oss får ta beslut i sina egna ärenden. Man kan också säga Generösa öppettider är också en viktigt del för Handelsbanken att vi är något av generalister.

Alla kan i stort hantera och har i Kiruna. Här öppnar kontoret kunskap om de olika tjänsterna 9.30 istället för 10.00 och håller vi erbjuder. öppet till 16.00. För bokade – Vår drivkraft är nöjda kunder. kundmöten är det öppet från Därför erbjuder vi personlig ser8.00 till 18.00, måndag till vice och ett komplett sortiment torsdag.

På allt fler bankkontor plockar av banktjänster, både för privatman i dag bort kontanthantering, personer och företagskunder.

frågorna som de har, direkt av oss.

Malin berättar vidare att tillgängligheten innebär att alla privatkunder har internettjänst kostnadsfritt, tillgång till Handelsbanken direkt – en telefontjänst dygnet runt och mobiltjänst där man kan göra sin ärenden över mobilen.

Gör dina bankärenden när det passar dig • Internettjänsten • Handelsbanken Telesvar – automatisk telefontjänst • Handelsbanken Direkt – personlig service via telefon • Mobiltjänsten – banktjänster direkt i mobilen Dygnet runt, alla dagar på året.

I LOVE KIRUNA 2011

| 77

I LOVE KIRUNA NÄRINGSLIV

”Det är personalstyrkan som gör det” Yrkesskickliga, kreativa och ansvarsfulla. Så beskriver GMK-koncernen sin viktigaste resurs – personalen.

Text: Petra Sternlund • Foto: Johan Ylitalo

GMK är en koncern inom Kirunas verkstadsindustri. Benar man upp koncernen består den av GMK AB, GMK Mekaniska och AB Rönnquist och Wettainen. Tillsammans kan koncernen erbjuda helhetslösningar inom tillverkning och produkter, samt underhåll och service på plats hos kunder, mestadels inom den tunga processindustrin.

GMK, som står för gummioch metallkonsult, startade 1987, då med två anställda. Sedan dess har man växt till en koncern 78 | I LOVE KIRUNA 2011

med 71 anställda. Grunden när företaget startade var leveranser av ytbeläggningar i gummi, polyuretan och keramik till den tunga industrin. GMK Mekaniska, vars huvudsakliga uppdrag är tillverkning och installation av stål- och plåtkonstruktioner förvärvades till koncernen 1998.

AB Rönnquist och Wettainen, fullskalig mekanisk verkstad med kompetens inom avancerade skärande bearbetning och svetsning, förvärvades år 2002.

Precis som för många företag

i Kiruna går livsnerven genom LKAB men man har givetvis många andra uppdragsgivare, i Sverige och i Norden.

– Vi ger våra kunder våra specifika kunskaper, specifika produkter och ett stort yrkeskunnande, säger Robert Ylitalo, samordnande koncernchef.

GMK-koncernen är även en del av konsortiet Kiruna Wagon som bildades 2004 och tillverkar riktigt stora malmvagnar för bland annat LKABs malmtransporter och Bolindens dito.

För en lekman andas koncernbeskrivningen tung industri, svettsloppor och armstyrka, men det handlar minst lika mycket skarpa hjärnor, glada skratt och kreativa utmaningar.

För avancerad och ultramodern teknik till trots, för GMK är personalen och dess kompetens den viktigaste resursen i koncernen.

– Hur bra rustad man än är vad gäller teknik, maskiner och lokaler är det ändå personalstyrkan som gör det. Vi har satsat mycket på att ge vår personal kompetensutveckling och låter dem vara delaktiga i beslutprocesserna. Vi har också gjort stora satsningar för att skapa en så bra arbetsmiljö som möjligt och anledningen är enkel – känner sig personalen delaktig och sedd får man personal som anstränger sig och gör sitt yttersta.

Vi träffar Hanna Rannerud, före detta blekingebo och lärare, som nu blivit Kirunabo och svetsare och trivs utmärkt med

Pernilla Flygare, Ronny Nenämaa, Hasse Sevä, Viktor Lahti, Jonny B Widmark, till vänster, Per-Erik Wideholm och Eilert Stålnacke (ovan), hör till den viktigaste resursen i GMK-koncernens verksamhet. ”Är man som anställd stolt över sin kompetens och sitt arbete anstränger man sig till sitt yttersta för att göra ett bra jobb”, säger Robert Ylitalo, samordnande koncernchef för GMK-koncernen.

Det här är GMK-koncernen

sitt jobb vid Rönnquist och Wettainen.

– Att svetsa är kreativt, som att jobba med modellera. Jag gillar verkligen jobbet. Det är roligt och jag trivs i arbetslaget.

Det är faktiskt så pass kul att jag gärna kommer ner till verkstan efter arbetstid bara för att pyssla lite.

Niklas Heikki är platschef vid Rönnquist och Wettainen.

Hanna Rannerud trakterar svetsen.

Han är stolt över personalen och berättar att man har en låg personalomsättning.

–Det känns positivt. Jag tror det beror på att vi har en anda av genuinitet här och ett stort yrkeskunnande bland personalen.

Vi träffar också Per-Erik Wideholm och Eilert Stålnacke som jobbar vid GMK Mekaniska. Båda trivs med sina jobb, det är omväxlande och fritt, säger Eilert.

De två är överens om att GMK-koncernen har två tongivande egenskaper: bredd och kvalité.

–Det är vår styrka och ger trygghet för kunderna. Det vet att vi håller vad vi lovar.

GMK-konceren består av GMK AB- specialister på slitytor och beläggningar • GMK Mekaniska – tillverkning och installation av stål och ålastkonstruktioner • AB Rönnquist och Wettainen – fullskalig mekanisk verkstad. GMK-koncernen är även en del av konsortiet Kiruna Wagon, vars kärnverksamhet är tillverkning av den nya generationens malmvagnar.

Antal anställda: 71. Antal verkstäder: 3, sammanlagt 8600 kvm.

Antal licenssvetsare: 18.

Reparation av lastskopa vid GMK Mekaniska samt exempel på avancerad bearbetning från Rönnquist och Wettainen.

I LOVE KIRUNA 2011 | 79

I LOVE KIRUNA NÄRINGSLIV

MASSOR

Laguppställning Team Sportia i Kiruna – gänget som vet vad som krävs.

80 | I LOVE KIRUNA 2011

Nu blir det sport

UTAV SPORT

Salming at your service. Var hittar man Kirunasonens kollektioner om inte i Team Sportiabutiken i Kiruna?!

Norrbottens största sportbutik ligger i Kiruna. 2100 kvadrameter med allt du kan tänkas behöva för ett aktivt liv.

– Vår styrka är bredden. Här ska du hitta starka varumärken och kunnig personal, säger Anders Rönnquist, butikschef för Team Sportia i Kiruna.

Text: Petra Sternlund • Foto: Jörgen Medman

– Okej, höger ben och så lite tyngd, tack. Anders från Fischer måttar spannet under längdåkningsskidan. Och butiksägare Göran Uusitalo följer instruktionen, för bor man i vinterstaden nummer ett och äger en sportbutik gör man rätt i att lyssna till expertisen.

–Vem vet, det kanske blir ett Vasalopp snart och då gäller det att vara rätt utrustad, skrattar Göran.

Vi står inne på Team Sportias skidavdelning. Här löper hyllmeter efter hyllmeter med allt du kan tänkas behöva inför vinters åkning, både på längden och utför.

– Ja, vi har Norrbottens största I LOVE KIRUNA 2011

| 81

Det här är Team Sportia Team Sportia i Kiruna: Öppnades 2007 av företagaren Göran Uusitalo som även driver butikerna Jaktia och Yrkesbutiken i samma hus.

Antal anställda i Kiruna: 10 plus extra personal. Butiksyta: 2100 kvadratmeter.(Norrbottens största sportbutik.)

Historik: Team Sportia är en av de ledande sportkedjorna i Sverige med 113 butiker över hela landet.

Grunden till Team Sportia lades redan på 60-talet. Enskilda fackhandlare började bilda inköpsgrupper och kedjor för att öka sin konkurrenskraft gentemot varuhusens expansion. Inom sporthandeln bildades Fri Team 1973. Av de järnhandlare som sålde sport bildades så småningom Järnia Sport som sedan ändrade namn till Sportia.

1989 fusionerades Sportia och Fri Team, och bildade sportkedjan Team Sportia. Med 93 butiker från norr till söder var man inledningsvis en frivillig fackkedja. 1994 gick man över till franchising.

Vasaloppet nästa. Butiksägaren Göran Uusitalo passar på att få experthjälp av Fischers återförsäljare i samband med att butiken haft skidkväll för kunderna.

Men vi tar Team Sportias Kirunahistoria från början. Företagsprofilen Göran Uusitalo har sedan 1989 drivit ett framgångsrikt företag, Svenska Wip, inom profilkläder och presentreklam.

Han har startat ett tryckeriet Arctic Print i Karesuando. Och det flyter på. Men Göran är inte typen som vilar på lagrarna, nästa

projekt är redan på gång – han förvärvar en tomt på Kirunas industriområde.

– Jag är en sån som alltid vill framåt, när saker och ting flyter på och läget är stabilt, börjar det kännas som att nu är det dags att hitta på något nytt.

Sagt och gjort, han har en tomt och vill göra något nytt.

Då blir det en sportbutik. 2008 slår man upp portarna och nu står butiksägaren själv här, tre år senare, och provar ut ett par nya lagg.

– Det har varit positivt från

start. Det är kul att se att folk hittar hit, trots att vi fick lite kommentarer om att vi öppnade butik här, på industriområdet, säger han och kliver av skidorna.

– Nu har vi varit igång i tre år och vi börjar få lite koll på vilka varor och märken som fungerar. I början får man skjuta brett sen är det upp till kunderna att vägleda oss.

Och bredd, det är ordet för Team Sportia i Kiruna. Här hittar du det mesta, från minsta pingisboll till snowboards, från

lillans första tumvantar till topptursmunderingen som tål arktisk kyla. Och så är det ordet stor, för här har vi faktiskt Norrbottens största sportbutik, hela 2100 kvadratmeter.

– Visst är den maffig, men samtidigt välfylld. Vår ambition är att kunderna ska känna att, wow, här finns verkligen det jag behöver och vill ha. Vi vill erbjuda ett så brett sortiment vi kan, sett både till märken och prisbild, säger Anders Rönnquist som är butikschef.

– Oftast är en sportbutik

Susanne Nyberg, ansvarar för skor och barnvagnssortiment. Favoritsport: Ishockey. Gillar med Kiruna: Friluftslivet och tryggheten.

Henrik Lidberg, butiksansvarig för Jaktia. Favoritsport: Handboll.

Gillar med Kiruna: Omgivningarna, snön, naturen – allt. Jag älskar Kiruna.

Hanna Midfjäll, allt i allo.

Favoritsport: Yoga och dans.

Gillar med Kiruna: Bra stad att växa upp i.

Juha Suonvieri, ansvarar för ishockeysortimentet. Favoritsport: ishockey.

Gillar med Kiruna: Är den optimala staden för vintersport.

-sportbutik och det ska märkas.

Vi försöker vara så välsorterade som det bara går inom alla områden, säger Anders Rönnquist, butikschef.

4

82 | I LOVE KIRUNA 2011

ur Team Sportia-teamet

En butik med bredd. Hos Team Sportia hittar du ett brett utbud av sport-, fritids- och friluftsartiklar. I huset finns också Jaktia, med det mesta för fiskaren och jägaren.

nichad men här ska man kunna hitta det mesta och det tycker jag är vår styrka, plus att vi har personal som är kunnig och kan och gillar sport.

Vi träffar Susanne Nyberg som står och plockar upp åkpåsar till barnvagnar.

– Det här är butikens senaste tillskott, barnvagnar, med tillbehör och resesängar för barn.

Och utvecklingen går framåt kan jag lova, det var inte sådana här sportiga modeller när mina barn var små, och det är ändå inte så himla länge sen, säger Sunsanne och skrattar.

Inne på Jaktia, hittar vi Henrik Lidberg, som varit med sedan Jaktia öppnade. Han berättar att kunderna är allt från småknattar i 10-årsåldern som kommer och köper sin första fiskeutrustning till den gamle jägaren som unnar sig en ny bössa på ålderns höst.

– Det är rolig att se att allt fler tjejer intresserar sig för jakt och att många familjer har fiske som fritidsintresse.

Trots att det är tidig förmiddag är det bra fart i butiken.

Vi hittar Marianne med make som är här och letar efter en termos.

– Vi tänkte köpa en ny till sonen som fyller år.

Båda gillar friluftsliv, som bärplockning, skogspromenader med hunden och mycket skoter och pimpelfiske på vårvintern.

– Kiruna är ju en perfekt stad för den som gillar friluftsliv. Vi handlar här ibland när vi har vägarna förbi.

Det är en fin butik och trevlig personal, säger Marianne.

Senaste nytt i butiken. Barnvagnar med tillbeh ör är en växande marknad och Team Sportia hänger på. Klart man vill ha en schysst terränggående vagn åt bebben och den får gärna vara snygg. Susanne Nyberg packar upp nyhete r.

I LOVE KIRUNA 2011

| 83

I LOVE KIRUNA Nร RINGSLIV

Fรถretagarfamiljen Sรถderstrรถms hard-working trojka: Hasse, Jenny och labradorhannen Opal.

84 | I LOVE KIRUNA 2011

Stenar, studenter och Söderströms Essensen i byn Lannavaara

Lannavaara beskrivs ofta som Sveriges Klondyke.

Byn med 120 bofasta håller sig blomstrande tack vare engagerade företagare och högskolestudenter.

Och drömmen om guld.

Vi hälsade på hos syskonen Jenny Söderström och Hans Söderström som driver Kristallen AB, navet i byn.

Text: Petra Sternlund • Foto: Jörgen Medman

I LOVE KIRUNA 2011 | 85

I LOVE KIRUNA NÄRINGSLIV

H

ur får man igång en 3-årig högskoleutbildning i en by på knappt 100 bofasta och med 14 mil till närmaste tätort? Och när den väl startat, hur trollar man fram boende till 30 nya studenter, bara så där?

Fråga Jenny Söderström, vd för företaget Kristallen AB. Hon har nämligen sett till att Luleå Tekniska Universitet numer ger en 120-poängsutbildning i ädelstensteknik i Lannavaara och fixat studentboendet. Det senare genom att rätt och slätt köpa ett hus från grannbyn sju mil bort, lasta upp det på en långtradare och frakta upp det till Lannavaara, färdig för att tas i bruk lagom till terminsstart.

För är det något man är bra på i Lannavaara så är det just att få saker och ting gjorda, trots att det kanske ter sig smått omöjligt när de presenteras.

– Vi vågar alltid prova, det är nog vår styrka, säger Jenny Söderström, den 32-åriga vd:n som är med och sätter Lannavaara på kartan.

Vi hälsar på Jenny och Hans Söderström vid Kristallen AB en fantastisk fin vårvinterdag. Solen skiner, snön droppar från taken och talgoxen tjitt-tjitt-tjittrar vårglatt när vi kliver ur bilen utanför de nybyggda Kunskapens Hus, en röd träbyggnad som är frukten av Söderströms initiativförmåga och envishet.

– Vi kämpade länge för att få till det här huset och 2005 hade vi invigning, berättar Jenny.

Huset inrymmer i dag reception, verkstäder, butik, museum, studielokaler och restaurang.

Jennys och Hans har bott i Lannavara sedan de var små.

Det var i början av 80-talet som deras föräldrar Agne och Barbro bestämde sig för att

86 | I LOVE KIRUNA 2011

LANNAVAARA

Polc irk

eln

KIRUNA

Det här är Lannavaara

Lannavaara ligger ca 14 mils bilväg från Kiruna och är känd som norra Sveriges mineralcentrum. Få ställen är så rikt på mineraler som Lannavaara.

I dag bor 120 personer i Lannavaara och här finns cirka 15 företag.

Det här är Kristallen AB

Kristallen AB startades av Agne och Barbro Söderström 1982. Företaget bedriver utbildningar inom mineraler och ädelsten, förädlar stenar och mineraler, producerar och säljer smycken med mera i egen butik och via webb samt bedriver turistverksamhet. Just nu driver man även restaurangen Guldgrävaren.

Antal anställda: ca 7st. Antal utbildningar: ca 10 varav en högskoleutbildning i ädelstensteknik, 120 poäng samt Sveriges enda gemmologutbildning vilken lyder under The Gemmologiacal Association of Great Britain. Antal högskolestudenter: ca 30 st.

flytta upp till Agnes hemby Lannavaara. Jenny berättar: – Våra föräldrar och framförallt pappa har alltid haft ett stort intresse för stenar och mineraler. Pappa fick som liten höra historien om morbror Hjalmars guldfynd* och var ofta ute och letade stenar på fritiden.

Och det var nog mycket pappas dröm om att göra det stora guldfyndet som fick dem att ta steget och flytta upp hit, säger Jenny.

Sagt och gjort, mamma Barbro sa upp sig från sitt jobb på skolkansliet i Kiruna och pappa Agne från sitt på Televerket. De sålde villan och flyttade med fyraåriga Jenny och treåriga Hans till sommarstugan i Lannavaara. Där började de slipa stenar och tillverka smycken i

”

Pionjärer. Familjen Söderström lämnade jobba och villa i Kiruna och flyttade upp till Lannavara. Bilden är tagen runt 1985, framför Kristallens stensliperi.

en husvagn och erbjuda turister guldvaskarturer i naturen runt byn.

Jenny och Hans har alltså varit med på företagets resa från start. Deras engagerade och entusiastiska föräldrar tog med Jenny och Hans på allehanda strapatser och äventyr.

– Vi har varit med på det mesta. Vi var väldigt ofta ute med pappa och mamma här i markerna, vaskade efter guld och letade mineraler och stenar. Och vi har fått följa med på många spännande resor till Australien, Afrika Ryssland och Sydamerika på mässor och mineraljakt.

När det började bli dags för sommarjobbföll det sig naturligt för båda att jobba i företaget, på sliperiet, i butiken och på museet.

Vi vågar alltid prova, det är nog styrkan för oss.”

– Vi reste också runt mycket på olika marknader och sålde våra produkter.

1986 hölls den första utbildningen vid Kristallen AB. – Pappa fick en förfrågan om han kunde tänka sig att rycka in vid en stenutbildning i södra Sverige där de akut behövde en lärare. Och pappa sa att han gärna hjälpte till, på ett villkor, och det var att eleverna kom hit upp istället för att han reste ner till dem.

Så blev det. Sedan dess har man vid Kristallen gett arbetsmarknadsutbildningar och privata kurser i bland annat ädelstensteknik, gemmologi, sten- och metallbearbetning med mera. Och 2003 fick man alltså starta högskoleutbildning, en uppgradering av företagets studieutbud som ger många positiva effekter för företaget och för Lannavaara.

– Vi i företaget kan jobba mer långsiktigt och till byn får vi fler invånare. Det har positiva >>

Minsta högskoleorten. Lannavaara är Sveriges minsta högskoleort. Här studerar ett trettiotal studenter vid bland annat högskoleutbildningen i ädelstensteknik.

Elevarbete. Studenterna lär sig bland annat metallbearbetning och guldssmedsteknik.

I LOVE KIRUNA 2011

| 87

Navet i byn. Företaget Kristallen AB har länge utgjort navet i byn Lannavaara. ”När folk saknar något kommer de till oss och frågar om vi inte kan fixa det.

Och vi försöker ofta vara med och hjälpa till.”

Hämta huset. När det saknades lämpligt boende till studenterna köpte Kristallen ett hus från grannbyn Vittangi, 7 mil bort och forslade hem det till byn på en långtradare.

88 | I LOVE KIRUNA 2011

Lillebror och storasyster. Hans och Jenny Söderström driver företag tillsammans. I Lannavaara finns fortfarande en Konsumbutik, mycket tack vare högskolan.

>>

effekter på övriga företag som till exempel Konsumbutiken och på kommunikationer till och från byn. Förra hösten öppnade till och med Hertz biluthyrning en filial här, vilket inte minst är toppen för studenterna.

”

I dag är hon väldigt glad att hon vågade. Visst har det varit tufft emellanåt, som ung, som kvinna, som glesbygdsbo. Men hon ångrar sig inte.

– Ibland har det varit svårt, men å andra sidan aldrig tråkigt. Jag förstod kanske inte riktigt vad jag gav mig in på, och hade jag fått frågan i dag, hade jag nog övervägt det på ett helt annat sätt än jag gjorde då. Men det har gått bra och går bra. Vi har varandra i familjen och vi har bra support från våra anställda. Man får helt enkelt inte vara rädd för att prova.

Ibland har det varit svårt, men å andra sidan aldrig tråkigt”

När Jenny var 17 år blev Barbro allvarligt sjuk.

Det stod klart att hon inte skulle finnas med så mycket längre.

Föräldrarna frågade då Jenny och Hans om de var intresserade av att ta över och fortsätta driva företaget.

–Vi var då redan involverade på olika sätt så vi kände att vi i alla fall ville testa och se om det skulle fungera.

När Barbro två år senare gick bort, fick Jenny ta över hennes roll som vd.

– Pappa sa att han ville trappa ner engagemanget i företaget och Hans skulle in i lumpen så, ja, det fanns liksom ingen annan än jag. Och det var ganska odramatiskt eftersom jag redan jobbade i företaget, säger Jenny.

Jenny har under sina dryga tio år som vd även fått många andra uppdrag. Hon sitter bland annat i Länsförsäkringars styrelse och i Företagarnas regionsstyrelse och är ofta anlitad för föredrag. Hon har också fått flera utmärkelser, bland annat blev hon utsedd till Årets kvinnliga företagare i Kiruna kommun 2008.

Hur är det då att driva företag Jennys tips för förei glesbygden? Behöver man ha tagande i glesbygd några särskilda egenskaper?

• Våga. Det är bara du själv som – Man måste definitvit våga ta sätter gränserna. Det är bättre att tag i saker och ting själv. Det går pröva och misslyckas än att inte pröva alls. liksom inte att lita på att någon annan gör det. Man måste nog • Samarbeta och nätverka. Att ha vara lite av en mångsysslare. ett stort nätverk är väldigt värdefullt för oss.

Att bo i en liten by ser inte • Lita på din egen förmåga. Bor Jenny som någon nackdel, man i glesbygd går det inte bara i Lannavaara har man bra att ringa och be någon komma sammanhållning och hjälper och fixa saker och ting. Många varandra. gånger kan man greja saker själv, som krånglande datorer till –Visst kan det ibland kännas exempel. Jag brukar tänka, vad är som att folk litar på att vi ska det värsta som kan hända? Datorn ta tag i saker och ting, men i sprängs knappast i luften om jag det stora hela är det positivt trycker på fel knapp. och hela byn är ofta med och jobbar tillsammans. Vi har byggt en bastuflotte ihop och vi hjälps åt med slyröjning och annat.

– Jag hoppas också att det vi gör här inspirerar byarna runt omkring. Det känns inte som vi konkurrerar utan mer som att orkar en, så orkar andra. Jag tror att samverkan är nyckeln till framgång och att vi fokuserar på att få fler människor till området. Vi har visioner och planer som vi ska jobba vidare på och jag ser positivt på Nybygge. Kunskapens Hus. framtiden.

* Drömmen om guld började med historien om Hjalmar och hans guldfynd Ryktet om att det ska gå att göra ett stort guldfynd i trakterna runt Lannavaara har sitt ursprung i historien om jägaren Hjalmar Lundberg och hans stora fynd.

1917 gav sig Hjalmar ut på en ripjakt. Under jakten blev han dock överraskad av dimman, tappade

orienteringen och fick slå läger.

Morgonen därpå, när han satt och åt frukost i solskenet, såg han hur det glittrade invid en ravin i närheten.

Han tog sig dit och bröt loss ett par stenar. Innan han lämnade stället täckte han dock över fyndplatsen med mossa. Analyser av stenarna

visade att han hade hittat rent guld.

Tyvärr hann han aldrig tillbaka till platsen. Han dog hastigt i spanska sjukan.

– Pappa fick se Hjalmars guldklimpar när han var liten och det var med dem som hans dröm om guld tog fart, berättar Jenny.

I LOVE KIRUNA 2011 | 89

I LOVE KIRUNA NÄRINGSLIV

Sedan 1951 hittar du Dahlberg & Roos i kvarteret Välten – i dag en del av Kirunas mest expansiva handelsområde.

Vi har hälsat på den anrika bilfirman som växlar upp inför sitt stundande 60-årsjubileum.

Dahlberg och Roos med ägarna Niklas Pääjärvi och Anita Fors i förgrunden. SAAB är ett av de bilmärken man sålt sedan starten, ett starkt varumärke som för bara något år sedan var nere för räkning men som reste sig på nio. ”SAAB har en bra anda och vi känner oss taggade i och med SAABs nysatsning. Nu kan det bara bli bättre”, säger Niklas Pääjärvi. Foto: Jörgen Medman

Dahlberg & Roos – bilfirman som växlar upp I snart 60 år har bilfirman Dahlberg & Roos varit en del av Kirunas handels- och näringsliv. I kvarteret Välten, som ligger i ett av Kirunas just nu mest expansiva områden, har man sålt och servat bilar sedan 1951. Firman som grundades av bröderna Arne och Ove Roos samt Bjarne Dahlberg var redan på 60-talet en stor aktör på marknaden.

Dahlberg & Roos var ett familjeföretag fram till 2009, då företaget såldes till Nybergs Mekaniska verkstad – grannfirman i kvarteret intill.

Nybergs Mekaniska, med sin avdelning för fordonstillbyggnad, såg en lukrativ synergieffekt och en långsiktig strategi i köpet. Niklas Pääjärvi och Anita Fors, de nya ägarna, berättar: 90 | I LOVE KIRUNA 2011

– Vi hade skojat om att vi behövde mer plats och frågat om vi inte kunde få köpa deras lokaler. När dåvarande ägare sa att man kunde tänka sig att sälja, satte det igång en tankeprocess där vi kände att det för vår del kunde vara en god investering att införliva en motorfirma av den här typen i vår verksamhet. Vi har en egen avdelning för fordonstillbyggnad av främst lastvagnar och kände att vi tillsammans skulle kunna utveckla vår handel och service av såväl personbilar som lastvagnar.

Sedan övertagandet har man investerat 1,5 miljoner kronor i en utökad verkstad och bilhall. Det är enligt Fors och Pääjärvi bara början på en investeringsfas som kommer

sträcka sig ytterligare några år framåt.

– Vi fortsätter växla upp, framför allt på transportbilssidan men också på eftermarknaden med service och reservdelar. Även på personalsidan växer företaget. Niklas Pääjärvi berättar att personalstyrkan har fördubblats sedan man tog över och förhoppningsvis stannar det inte där.

Hur känns det då att vara återförsäljare av ett märke som SAAB, som för något år sedan nästan var ute ur leken?

– SAAB är ett starkt varumärke med många trogna kunder. Man brukar säga att SAAB är vanebildande. Det finns en väldigt speciell anda kring SAAB och som vi ser det, kan det bara bli bättre.

Det här är Dahlberg& Roos Dahlberg & Roos, består av bilhall och verkstad med återförsäljning av Saab, Opel, Opel Transport och Isuzu.

Antal anställda: 12.

Här finns vi. Det ser en aning öde ut runt bilfirman Dahlberg & Roos på denna bild från 1950-talet. Men det var då. I dag ligger företaget mitt i ett av Kirunas hetaste handelsområden. På kullen i bakgrunden ligger nu bostadsområdet Mysinge och nedanför hittar du COOP Stormarknad, Ica Kvantum och andra ledande aktörer. www.dahlbergroos.se

MITSUBISHIMOTORS.SE - FITS YOUR LIFE

FÖRSÄLJNING VERKSTAD RESERVDELAR

KIRUNA 0980-398 400

MITSUBISHI ASX. NYA TIDENS SPORTBIL. Nu är den här, crossovern som överösts med beröm varhelst den dykt upp de senaste månaderna. En bil som kombinerar temperamentet hos våra mindre modeller med funktionen hos de större. Det bästa av två världar skulle man kunna säga. Välkommen att provköra.

Vi är återförsäljare för Statoil smörjmedel Vi har ett stort lager av oljor och oljetillbehör samt andra kemiprodukter, rengöringsmedel m m.

MITSUBISHI ASX

fr. 194.900 kr (Diesel 4 v fr. 249.700 kr)

Tranemo Workwear i Kiruna

Bränsleförbrukning bl. körning från 5,5– 5,9 l/100km. CO2-utsläpp från 135–150g/km. Euro 5. Bilen på bilden är extrautrustad.

Vi är stolta över att få sälja Tranemo's arbetskläder av hög kvalitet!

YA

Välkommen in till vår butik!

0980-788 80

www.maskincenter.se

80 18 –6 NA 80 IRU K

09

Lastvägen 52 Kiruna. Tel. 0980–618 80, 070–538 18 80 Mån-Tors 9–18, Fre 9–17. Lunch 12–13. www.ostermalmsbil.se

Norrländsk omsorg Din Polar är byggd med en genuin glädje över att få tillverka Sveriges bästa husvagn! Och med marknadens tjockaste isolering, effektiv golvvärme och ren, frisk tilluft får du en jämn och skön värme utan krångel.

SVIT – SÄTTER GULDKANT PÅ TILLVARON Nya Polar Svit ger dig en unikt funktionell vagn med noga utvald kvalitetsutrustning som bl a Super de Luxe-madrasser, morgonrockar, handdukstork, centraldammsugare, 2DIN-stereo, extra högtalare och lastlucka bak.

Ord & Co, Umeå. Foto Gösta Wendelius.

Maskinvägen 7 981 38 Kiruna

N

www.polarvagnen.com

I LOVE KIRUNA 2011

| 91

Krönika av Liselotte Wajstedt för I Love Kiruna

Mellan de tomma gårdarna ekar livet som levts där. ”En beskrivning av en stad i dag måste också innehålla hela dess förflutna. Staden bär det i sig som linjerna i en hand, det är skrivet i gathörnen, på fönstergallren, på trappornas räcken, på åskledarna och på flaggstängerna. Och varje liten del är i sin tur full av repor, skråmor, hack, inskränkningar, märken efter sparkar.” ur De osynliga städerna av Italo Calvino.

92 | I LOVE KIRUNA 2011

Hej! Jag heter Slott. Om man säger Liselotte tillräckligt fort så låter det som slott, men jag kallas för Lise. Här bor jag (på Gruvfogdegatan). Jag står här och väntar på min bästa kompis Vicky som är två år äldre än mig och går i ettan på Bolagsskolan. Hon brukar alltid komma förbi mig och kissa på vägen hem till sig, hon bor där... (Lise pekar på huset bredvid.)

Vicky kommer studsande med skolväskan hängande i armvecket. Lise och Vicky tar varandra i handen och studsar in genom porten tillsammans. Tjejerna studsar in på toaletten. Vicky sätter sig på toalettstolen och Lise på badkarskanten och så kissar de ihop.

(Ur dokumentärfilmsprojektet Kiruna – Rymdvägen, manus.)

Kirunas själ är alla berättelser Text och illustration: Liselotte Wajstedt

Jag gör en dokumentärfilm med arbetsnamnet Kiruna – Rymdvägen. I den söker jag fatt på minnen som hotar gå förlorade i och med att mina uppväxtkvarter ska rivas. ”Mitt Kiruna ska rivas och jämnas med marken.”

När jag hörde att Kiruna skulle flyttas blev jag rädd. Vad skulle då hända med mina minnen?

Som jag minns det var livet väldigt inrutat och fullt av rutiner när jag var liten. Våra fäder arbetade i det stora statliga gruvberget som ruvade över staden som ett monument över vår existens. För så var fallet: utan gruvan skulle vi inte existera. Skolan och samhället Kiruna var politiskt och många gånger gjorde vi banderoller och demonstrerade för fred och rättvisa. Jag minns särskilt en lärare vi hade på Bolagsskolan. Hon stod och sa till oss i 9D: Det finns inga klasser i Sverige!

Jag drömde om att bli konstnär. Nä det går inte, fick jag höra.

Det längsta man kunde tänka konstnär var till Sunderbyns folkhögsskola eller möjligen Bildlärarutbildningen i Umeå. Jag minns att jag tänkte att jag inte kunde nöja mig med att vara en småstadskonstnär. Jag ville någonting mer, något större.

Jag ville bli känd.

På den tiden fanns inte det Estetiska programmet på gymnasiet som annars hade varit det självklara valet för mig. Men jag var enträgen och började min konstnärsbana, lite tuff och ”pojkflickig” som jag var, på den tiden, på Hjalmarlundbomsskolan, BAML – alltså Bygg och anläggning Målare. Såklart höll jag inte, mina handleder gick sönder. Men jag hade en lärare som var konstintresserad och förstod mina drömmar. Han lärde mig hantera en pensel. Jag lärde mig måla, ådra och jag lärde mig marmorera. Efter ett år tog jag farväl av BAML och killarna där.

Som förövrigt var riktigt rara killar… Vi var liksom kompisar, jag och de. På rasterna spelade vi kort, käkade pizza och snackade.

Jag minns särskilt en gång då det bara var 13° i vår verkstad, jag fick en urinvägsinfektion som ledde till äggledarinflammation och hamnade på sjukhus i en vecka. Jag fick inte röra mig, sa de.

Så där ligger jag i stiltje och tristess. Men en dag kommer de in,

mina lite ”macho” killar. De kommer för att hälsa på mig. Det var speciellt tyckte jag då. Nåja, jag började studera konst på Malmfältens Folkhögskola. Där startade väl min konstnärliga bana på riktigt. Sen for jag söderut så fort jag kunde.

I dag lever jag på min konst och mina filmer. Jag har tre barn och bor i Stockholm men längtar ständigt upp till Kiruna igen där en del av mitt hjärta alltid kommer att finnas.

Jag frågar mig: Vad är en stads själ? Det jag kommer fram till är att en stads själ är alla dess berättelser. Alla vi som bott och levat i Kiruna bidrar till att Kiruna är en levande stad. Nu ska vårt Kiruna förändras. Det kommer att pågå under lång tid, men för några av oss berör det direkt, redan om cirka två år försvinner den fösta gården på Ullspiran. Där bland gårdarna finns en massa minnen av liv som levats.

Där lekte jag och mina kompisar i slutet av 70-talet och början av 80-talet. Där upplevde vi första sveket och upptäckte första kärleken. Alla vi barn i Bolagsområdet rörde oss fritt emellan gårdarna på Ullspiran och Gruvfogdegatan. Vi levde vårt eget liv och stöttes och blöttes med varandra i bråk och lek i vattenpölar.

Jag har studerat film med inriktning på dokumentär-, animation- och experimentfilm på Högskolan på Gotland i tre år och ett år konst/video på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Att jag följde min dröm gjorde att jag fördes ifrån Kiruna. Nu är jag tillbaka och kan göra den här filmen.

Jag bara menar att om man har en dröm ska man tro på den och göra allt för att följa den.

Gruvfogdegatan 1983: Lise och Vicky går hand i hand. En bit ifrån står en knubbig kille på tuff cykel.

- Lebbar! skriker den tuffa pojken.

- Va?! frågar de båda flickorna, vad sa du?

- Ni är lesbiska.

Tjejerna tittar mycket förvånat på varandra, och så fortsätter de gå hand i hand, men vänder sig om och höjer sin högra hand mot pojken och gör ”spegeln” mot honom och går vidare.

Liselotte Wajstedt är konstnär och dokumentärfilmare, född och uppväxt i Kiruna med nuvarnade bostadsort Stockholm.Just nu jobbar hon med ett dokumnetärfilmsprojekt om sin uppväxt i Kiruna på 70- och 80-talet.

I LOVE KIRUNA 2011

| 93

94 | I LOVE KIRUNA 2011

Välkommen till det modernistiska bolagskontoret

Ett riktmärke för gruvstaden

Somliga ser den en dinosaurie. Andra tycker den är magnifik. Följ med till LKABs bolagskontor, symbolen för LKAB och för gruvnäringen i Kiruna.

Text: Petra Sternlund • Foto: Jörgen Medman

Anledning till vårt besök är bolagskontorets 50-årsjubileum.

1960 stod den modernistiska kontorsskrapan klar för inflyttning.

I boken Kiruna – staden som konstverk har Lars Brunnström i kapitlet Det modernistiska Kiruna beskrivit bolagskontorets tillkomst.

LKABs Kirunaförvaltning var på 1950-talet uppdelad på ett tiotal olika platser i staden. Det gamla huvudkontoret bredvid Hjalmar Lundbohmsgården hade sedan länge varit för trångt och byggts på i omgångar. Tjänstemannakåren växte och vid 50-talets slut är antalet tjänstemän cirka 700. Det finns således behov av ett nytt kontor.

Uppdraget går till Hakon Ahlberg, en av Sveriges då främsta arkitekter., och han skissar på olika alternativ, bland annat ombyggnad och tillbyggnad av dåvarande kontor eller helt nytt kontor på samma plats. Kiruna stad vill gärna att man placerar kontoret på stadssidan av sjön Luossajärvi, men LKAB med verkställande direktör Arne S Lunberg i spetsen beslutar så småningom att ett centralt kontor ska byggas och att det ska ligga vid foten av Kiirunavaara. Ahlberg ritar en rationell och ingenjörsmässig byggnad, 13 våningar hög och med 300 rum, som står klar för inflyttning i mars 1960.

tillbyggnader har gjorts, vilket man nog kan tacka husets storlek och flexibilitet för.

Och flexibiliteten framhåller gärna Curt Ramberg vid LKAB, som är vår ciceron när vi besöker huset. Väggarna mellan kontorsrummen är flyttbara, något man utnyttjat genom åren. Varje våning utgörs av en mittkärna med trapphus, hissar, arkiv, förråd och toaletter och runt denna löper korridorer med kontorsrum. Ursprungligen sträckte sig de flesta kontorsrum över två fönster, men i dag sträcker de sig, förutom ett fåtal, över tre eller fler.

– Från början jobbade runt 450 personer i kontoret, i dag är vi runt 250, vilket förklarar att vi inte längre behöver tränga ihop oss, säger Curt, som själv sitter på bottenvåningen, i ett kontorsrum med tre fönster på huset framsida, östfasaden.

– På den här sidan, kallad stadssidan har man utsikt mot staden och man plågas inte av solens starka strålar vår- och sommartid, det kan bli väldigt varmt, framförallt på södergaveln, säger Curt.

– På andra sidan, kallad bergssidan har man dock mer fjällutsikt och mera direktkontakt med företagets hjärta, gruvan.

I tidningar från den här tiden står att läsa att kontoret liknar första Hötorgsskrapan, tyska kontorsbyggnader och FN-huset på Manhattan. Särskilt den senare sammankopplingen gav positiva associationer som man vid LKAB gärna framhöll och gör än i dag.

Det unika med LKAB-kontoret är framförallt att det är så välbevarat, både vad gäller exteriör och interiör. Inga ombyggnader eller

Vi tar hissen upp till slutstation, våning tolv och går sista trappan upp till våning tretton. Den som inte har anlag för svindel kan luta sig över trappräcket och följa spiralen hela vägen ner till bottenvåningen.

På översta planet pågår i dag inte någon egentlig verksamhet. Vi tittar på utsikten över staden och på den allt större ravin som så sent som i våras slutgiltigt skar av vägbanken som gick ner till kontoret. Bilvägen

Foajén med Pierre Olofssons fontän Vattenskvittra. Till höger spiraltrappan i svart cementmosaik och trappräcke i teak.

I LOVE KIRUNA 2011

| 95

Överst från vänster: Entrén med Pierre Olofssons konstverk Svart guld. • Korridor med originaltapet. • Receptionen. • Hisshallen med Willhelm Kåges keramikkonstverk i grönt och golvet av svarta mosaikplattor med band av vit ekbergsmarmor från HSBs marmorbrott i Kolmården.

till kontoret slingrar sig nu, sedan ett par år tillbaka, i en vid båge bort runt den torrlagda delen av Luossajärvi, innan den når kontoret och infarten till gruvområdet. Trots att kontoret står på den säkra sidan eller den så kallade liggväggssidan känns det faktiskt inte alldeles avslappnat att kika ner mot den allt djupare och längre fåran som skär in framför huset.

– Vi ska vara säkra här, säger Curt, men medger samtidigt att man kanske på längre sikt måste fundera på om kontoret ska stå kvar här, dock inte bara med tanke på ravinen som blir djupare och djupare utan även med tanke på Kiruna stads nya placering.

På våningsplan sju sitter i dag den personal som jobbar med fjärrstyrt underjordsarbete, vi talar om som skutknackning, tappning, tågtrafik och uppfodring.

Här har också den största förändringen av ett enskilt våningsplan skett. Kontorsrummen har försetts med glasväggar ut mot korridoren och i södra gaveln har man gjort ett större, öppet kontorslandskap för styrcentralerna. Här pågår arbetet dygnet runt, så det är väl inte mer än rätt att man anpassat våningen och gjort den något mera öppen och trivsam, konstaterar Curt.

I övrigt är våningsplanen snarlika, många har kvar originalmattan i

linolium och väggarna i räfflad plastväv. Det är sparsamt med utsmyckning så när som några enstaka utsmyckningar, planeringstavlor och intern information. På våning två hänger dock konstverk tätt längst alla väggar. Här ställer LKABs konstförening ut de tavlor som sedan lottas ut bland föreningens medlemmar.

Bland de vi möter i korridorerna finns de som både hyllar kontoret och de som nog gärna suttit någon annanstans, mer centralt.

Ravinen, som blir allt Någon säger att han gärna sett företagslogon längre och alltt djupare. på fasaden eller kanske symbolen för järn, den runda ringen med en pil pekandes snett upp åt höger, i storformat på taket, men konstaterar samtidigt att trots att detta saknas är kontoret ändå så synonymt med LKAB, och Kiruna för den delen, som något kan bli.

Och enligt en dokumentation gjord av huset för Norrbottens museums räkning konstaterar man just detta, att LKABs bolagskontor är ett landmärke för Kiruna och en symbol för gruvbrytningen i samma klass som det väl synliga dagbrottet.

Fakta LKAB:s bolagskontor i Kiruna: Ritat av Hakon Ahlberg (1891–1984). (Ahlberg står även för centralanläggningen med uppfordrings- och sovringsverk, placerat bakom Kiirunavaaragruvan samt stadsplan för områderna Triangeln och Luossavaraa i Kiruna stad.) Invigt 1960 i mars.

• Arkitekturen ansluter till den tidens rådande stilideal där enkelhet och funktion står i centrum. • Fasaderna består till större delen av fönster, cirka 530 var på fram- resp. baksida, samt cirka 78 fönster på vardera gavel. Utsmyckning: Vid entrén står en skulptur i svart granit av Willy Gordon. Innanför dörrarna sträcker sig sedan Pierre Olofssons konstverk Svart guld i blästrad betong. Olofsson står även för kopparfontänen Vattenskvittra i entrén.

Vid hissarna finns ett konstverk i keramik av Willhelm Kåge. Övrigt: Varje jul tänder man kontorsfönster i LK-skrapan för att bilda texten GOD JUL på husfasaden som vetter mot staden.

96 | I LOVE KIRUNA 2011

Källor: LKAB:s bolagskontor Kiruna, Dokumentation av modernistisk arkitektur i Norrbotten av Anna Björkman, Jennie Sjöholm 2002, Kiruna - Staden som konstverk, 1993

SAMESLÖJD • HEMSLÖJD LAPPISH HANDICRAFT • HOMECRAFT

KONSTHANTVERK

Nikkaluokta - en klassisk fjällportal Abisko

Kebnekaise

Kiruna Nikkaluokta

ART HANDIWORK

SOUVENIRER

Bra boende Restaurang Kafé

SOUVENIRS

Kom ut till oss och njut av naturen!

104 år Carl Wennberg AB 1907-2011

Bergmästareg. 2 981 33 Kiruna tfn 0980-100 79 www.wennberg.com

Tfn 0980-550 15 www.nikkaluokta.com nikka.sarri@telia.com

Måndag-fredag 8.00-18.00 Lördag 10.00-16.00 Söndag stängt

Matiga mackor & lättare luncher Stort sortiment kaffe- & tesorter Tårtor & smörgåstårtor på beställning Take away; kaffe, mackor, sallader m m

0980 133 55 FÖRENINGSGATAN 11

www.landstroms.wordpress.com

Geologgatan 4 Tel 0980-174 60 www.cafesafari.net

Öppet måndag-fredag 10-16 Övriga tider mot förbokning

Ät hälsosamt hos oss • På menyn finns bl a en god soppa, hembakt bröd och en matig salladsbuffé.

10%

rabatt

mot uppvisande av denna kupong (gäller ej kött & livsmedel)

• Även alternativ för allergiker!

• Ta med dig och catering.

Mer info på www.hälsobaren.se Arent Grapegatan 29 Monica 070-665 05 83 • Carola 070-665 05 84

Frasses i Kiruna hittar du på Österleden 12 och vårt telefonnummer är 0980-801 01.

Välkomna!

Öppettider: mån - fre 10.00-18.00 lördag 10.00-14.00

Fru Wälivaaragatan 10 981 37 KIRUNA Tfn 0980-100 81 www.thorneus.com

Ströget, tfn 0980-163 80 www.kiruna.cc/tygostuvshopen

till gardiner och kläder.

Sybehör och garner. Öppettider: måndag-fredag 10-18, lördag 10-14

Hos oss hittar du tyger med inspiration från Lappland

I LOVE KIRUNA 2011

| 97

r a l l i g i V t s ä b n e vår Ja, de e våren. Ja de e våren. Våra läsare har sagt sitt i vår webbomröstning om årstidsfavorit. I Kiruna är det våren som är bäst. Eller vårvintern, får vi förmoda, för vi hade ställt frågan så: Är du den som i mars alltid utbrister ”Äntligen! Inget slår vårvintern i Kiruna”?

Och som alla vet så är det ju inga knoppande tussilago vi pratar om här uppe i mars utan om skidåkning, pimpelfiske, lite skoterknatter och mys på renfällen i en soldräkt snödriva. Kaffe i termos och apelsin i fickan. Njutning.

35 procent röstade på våren. Mellan vinter och sommar var det sedan jämt skägg, 23 respektive 27 procent. Och hösten singlade in på fjärde plats med 15 procent av rösterna.

Om Kirunaborna gillar våren så är våra besökare däremot mest förtjusta i vintern. Från England och Japan kommer de stora turistgrupperna vintertid för att uppleva snö, is och kyla.

Och givetvis är det Icehotel som drar, lika så norrskenet som kommit starkt som turistmagnet de senaste åren.

r, om vi skulle

r ni grabba Nä, vad säge

Illustration: Anna Öhman

Vill du ha vår fina ”Hej då Ullspiran-tröja”?

Vi har en tröja i storlek M (i organisk bomull och en något insvängd modell) som vi vill ge bort. Gärna till någon som har en relation till Ullspiran, har du bott där, eller bor du där nu?

Mejla oss och berätta kort varför just du ska få tröjan. info@ilovekiruna.com, märk mejlet: ”Ullspiran”

ta å hasa lite

Vinn T-shirt!

till, eller?

Minns SM på vår webb Förra våren kördes Alpina SM i Björkliden. Det blev ett dunderbra arrangemang, uppskattat och hyllat av alla inblandade. I Love Kiruna besökte Björkliden en dag under SM-veckan och på vår webb finns ett bildspel från den dagen. Gå in och titta och få en liten inblick bakom SM-kulisserna samt lite fjällängtan – i väntan på nya alpina äventyr i Björkliden.

Björkliden.

-hjältarna under Alpina SM i

av KBK Nisse, P-O och Trond, några 98 | I LOVE KIRUNA 2011

0980-641 00 | www.bjorkliden.com