6 minute read

II Förändringar i det religiösa landskapet

et religiösa landskapet i Sverige befinner sig i förändring. Vår kyrka är det största trossamfundet i landet och fortfarande har de flesta svenskar sina rötter i en kristen tradition. Men till vardagen i många församlingar hör också möten med människor från andra religiösa traditioner. I detta avsnitt ges en kort orientering i detta nya religiösa landskap. D

Migration och religion Dagens mångreligiösa samhälle har till största delen uppkommit genom migration. Man beräknar att 20 procent av Sveriges befolkning år 2011 består av människor med utländsk bakgrund, dvs. utrikes födda och barn till utrikes födda. Ytterst få flyktingar och utomnordiska invandrare som migrerar till Sverige kommer från en evangelisk-luthersk kyrka. Romerskkatolska kyrkan har vuxit och är mångkulturell och flerspråkig. Sveriges Kristna Råd har 28 medlemskyrkor, varav 18 har en internationell ledning eller en ledning som finns i ett annat land än Sverige. Dessa kyrkor kan inom sig rymma flera etniska grupper eller har en etnisk identitet. Det har också etablerats kyrkor i Sverige som ännu inte finns med i de ekumeniska organen, till

10

exempel kongolesiska och vietnamesiska karismatiska kyrkor. Även andra religiösa grupper har vuxit. Judiska församlingar har funnits länge i vårt land och deras medlemstal har ökat med invandringen. Det finns flera muslimska församlingar med olika teologisk eller språklig inriktning som etablerat sig i Sverige. Det finns även mindre men växande grupper av buddhister, sikher, hinduer, bahai’er och andra religiösa gemenskaper.

Även om migration och mångfald är fenomen som präglat hela mänsklighetens historia är dagens situation ändå på många sätt ny. Omflyttning sker i ett allt högre tempo, samtidigt som transportmedel och kommunikationsteknologi gör det möjligt att ha täta kontakter med hemlandet och tydligare upprätthålla sin kulturella identitet.

Det mångkulturella och mångreligiösa mötet kompliceras dock av förenklade föreställningar om ”den andre”. Som människor har vi en benägenhet att jämföra vår egen kulturs ideal med andras sämsta praktik. Det finns också sakfrågor som är svårare än andra – kanske framförallt frågor kring könsroller och sexualitet eftersom de rör vår personliga identitet.

Kultur är aldrig något statiskt eller entydigt. Skillnaderna inom en etnisk grupp är oftast minst lika stora som mellan olika etniska grupper. Skillnader mellan stad och landsbygd, social bakgrund, utbildning och generationstillhörighet kan spela en större roll. Inte heller religiösa grupper är statiska eller entydiga. Spännvidden kan vara mycket stor även inom ett och samma trossamfund. Människor i dagens samhälle har allt oftare sammansatta iden-

11

titeter. Man kan på ett personligt plan integrera föreställningar och seder från olika trostraditioner. Man kan vara både somalier och svensk, bära både slöja och jeans, fira både midsommar och ramadan etc. Identiteter blir både beroende av situation – vilken social roll som individen använder i ett visst sammanhang och av relation – identitet i relation till och i interaktion med andra. Ungdomar i Sverige vilkas föräldrar invandrat från exempelvis Mellanöstern eller Afrikas horn lever ofta med en roll hemma och en annan i skolan. Det kan vara påfrestande för dem – men det innebär också att de har en kulturell kompetens och en kreativ förmåga att hantera parallella kulturer och identiteter. Det svåraste är kanske inte att de behöver pendla mellan olika världar, utan snarare om de upplever att de själva eller deras föräldrar inte respekteras eller värderas i det svenska samhället och om det svenska samhället och den svenska skolan förkastas av föräldrarna.

Människor som befinner sig i Sverige kan också leva i olika världar av en mer krass anledning: att de saknar laglig rätt att vistas här. När gränsbevakning och asylpolitik hårdnar växer den grupp som har svårt att acceptera ett avslag på sin asylansökan – av rädsla för det som man befarar väntar i hemlandet och för att man betalat ett mycket högt pris både ekonomiskt och mänskligt för att ta sig till Europa.

Det finns också en växande grupp som inte sökt asyl och som lever här utan tillstånd, vanligtvis för att de har bättre möjligheter att förtjäna sitt uppehälle. Den så kallade irreguljära

12

arbetskraften, där man är beredd att ta dåligt betalda lågstatusarbeten, är en del av vår samhällsekonomi framför allt i storstadsregionerna. Det finns också de som fallit offer för människohandel och exploateras sexuellt eller tvingas arbeta under andra slavliknande förhållanden, ofta inlåsta och fråntagna sina pass och mänskliga rättigheter.

Folkkyrka när samhället förändras De förändringar som skissats ovan påverkar naturligtvis i hög grad Svenska kyrkan. På många platser i Sverige står vår kyrka för den kyrkliga infrastrukturen, genom att hyra eller låna ut kyrkor och församlingshem, exempelvis till nyetablerade församlingar som tillkommit genom invandring. Flera kyrkor har också sålts till andra kristna trossamfund.

Våra församlingar arbetar ofta ekumeniskt inom ramen för lokala och regionala kristna råd. På alltfler platser finns också interreligiösa råd och andra former av interreligiöst samarbete. Ett nationellt interreligiöst råd bildades 2010 på initiativ av ärkebiskopen. Den gudstjänstfirande församlingen har på många håll blivit mer mångkulturell. Gudstjänster firas på tigrinja, spanska, arabiska och många andra språk – förutom finska, samiska, meänkieli och teckenspråk som är officiella minoritetsspråk. I en ordinarie gudstjänst kan människor med olika språk och religionstillhörigheter delta – liksom vid den första pingstdagen så som den beskrivs i Apostlagärningarnas andra kapitel. Evangeliet läses till exempel både på arabiska och svenska, sånger

14

sjungs på flera språk och traditioner från andra länder kommer in i vårt gudstjänstliv.

Att människor som invandrat söker sig till Svenska kyrkan beror i vissa fall på att de redan tillhör en luthersk tradition. Men oftare söker de sig till vår kyrka för att det är den kyrka som finns närmast eller för att där finns gudstjänster, barnaktiviteter och musikverksamhet som de vill delta i. De kan också vara vana att gå till majoritetskyrkan och nu råkar det vara en luthersk kyrka. Många kommer till kyrkan i ekonomisk eller själslig nöd för att de vet, ofta från sitt hemland, att här kan man få hjälp. Inte minst gäller detta personer som söker asyl, som fått avslag på sin asylansökan men stannar i Sverige som gömda och andra som under kortare eller längre tid lever i Sverige utan uppehållstillstånd. Det kan också handla om att de uppskattar Svenska kyrkans människosyn och hållning i etiska frågor. Detta betyder inte nödvändigtvis att de blir medlemmar eller lämnar sin tidigare kyrka. Ibland har olika kyrkor en komplementär funktion i deras liv.

Gränserna mellan olika trostraditioner blir då mindre tydliga. Det finns familjer där medlemmarna har olika kyrko- eller trostillhörighet. Några delar också på sitt religiösa engagemang – de tillhör en kyrka men firar gudstjänst i en annan. I vissa fall handlar det om dubbel religionsidentitet eller en form av religiös flerspråkighet, till exempel att se sig både som kristen och buddhist. Ibland kan kyrkor som domineras av en etnisk grupp som invandrat få svårigheter att möta barns och ungdomars behov.

15

De som vuxit upp i Sverige är inte lika intresserade av en etnisk plattform för sin religiositet. Diskrepansen mellan den etniska gruppens förhållningssätt och det svenska samhället kan ibland bli för stor. Det kan vara en anledning för ungdomar att söka sig till våra församlingar.

Svenska kyrkan är fortfarande på många sätt en markör för svensk kultur. Att bli medlem i Svenska kyrkan kan för några också ses som ett led i en process att bli svensk.

Det religiösa landskapet i Sverige har inte bara förändrats av invandring utan också av en generell sekulariseringsprocess. Många som invandrat är heller inte så religiöst engagerade, även om de är kulturellt präglade av en viss religion, negativt eller positivt. Att bli svensk kan bli synonymt med att vara sekulariserad och att ta avstånd från sin tidigare religionstillhörighet. Särskilt gäller det människor som flytt från ett land där religionen legitimerat ett förtryck.

Öppenheten och intresset för religionsutövning utifrån existentiella perspektiv har ökat. Samtidigt har den i det senmoderna samhället blivit allt mer individualiserad. Många i Svenska kyrkan ser sig som troende på sitt eget sätt – men kanske inte alltid på vad de uppfattar vara kyrkans sätt. I mötet med människor av annan tro ökar intresset för den egna kristna traditionen. Därför behövs en teologisk reflektion som fördjupar förståelsen av vår kyrkas tradition i relation till andra traditioner.

16