dirigenten
’’
Svenska dirigenter måste få utrymme att utvecklas och komma fram, annars kommer svensk musik att dö ut.”
rofessionella orkestrar. Något som är ovanligt i p dag. Men det stora problemet handlar enligt Kerstin inte bara om svårigheten för unga kvinnliga dirigenter att ta sig fram, utan om svenska diri genters status över huvud taget. – Svenska dirigenter måste få utrymme att utvecklas och komma fram, annars kommer svensk musik att dö ut. I dag är de inte betrodda i branschen och allt oftare kallar orkestrarna in dirigenter från utlandet. Det innebär att det spelas allt mindre svensk musik, eftersom de utländska dirigenterna inte kan något om svenska tonsättare, säger Kerstin. Själv har Kerstin en hel karriärs erfarenhet av att jobba med svenska tonsättare, och även många uruppföranden. Marie Antoinette av Daniel Börtz, Jeppe – den grymma komedin av Sven-David Sandström, Leonardo av Lars Johan Werle och Zarah av Anders Nilsson är några av de verk Kerstin uruppfört. Att få jobba med ett uruppförande är ett fantastiskt kreativt arbete som Kerstin älskar. Bara en gång har det gått riktigt snett. – Sven-David Sandström hade skrivit barn operan Slottet det vita. Men verket var helt atonalt och totalt omöjligt att framföra, så efter tre veckors intensivt repeterande var vi tvungna att tacka nej. Då blev jag så arg att jag skrev en egen barnopera, säger Kerstin. Resultatet blev Det finns ingen krokodil under sängen, har jag sagt, som spelades ett helt år inför en barnpublik som skrek av skräckblandad förtjusning när krokodilen verkligen kom fram under sängen. Idén kom Kerstin på under en bilresa till Italien. Därefter skrev hon ytterligare en barnopera, Mumien vaknar, och 2000 uruppfördes hennes första större musikdramatiska verk, Stjärndamm, en Orfeussaga med text av finlandssvenska poeten Tua Forsström. I Stjärndamm vävde Kerstin in två hårdrocklåtar skrivna av hennes son Jakob Samuel, och en tango av Mikael Jöback. Sedan dess har Kerstin haft ett gott och givande samarbete med Sven-David Sandström. – Han frångick det atonala tonspråket och började komponera annorlunda och helt underbart, förklarar hon.
– Jag är Stimansluten eftersom jag komponerat de här tre verken och gjort arrangemang av andra. Tyvärr har jag inte hunnit skriva mer, men som dirigent får man ändå utlopp för så mycket kreativitet, säger Kerstin. Kontakten mellan dirigent och tonsättare är väldigt tät inför ett uruppförande. Kerstin återkommer flera gånger till vikten av att tonsättaren lämnar ett tydligt partitur. Dirigenten lägger mycket tid på instudering av partituret, oftast ett par månader. Det finns inga andra nycklar till verket och det måste vara en hjälp in i musiken snarare än ett hinder. – Ofta tar det tid att knäcka koden till hur det ska läsas. Det knepigaste är inte att spela musiken, det är att tyda partituret. Kerstins erfarenhet är att professionella tonsättare lämnar över sina verk till dirigenten med varm hand. De är helt på det klara med att verket måste få ett liv, och entusiastiska till förvand lingen från noter på ett papper till musik. – Inför Marie Antoinette satt David Börtz i salongen och grät medan vi repeterade. Han var så rörd. Det var ett nöje att arbeta med David som är en ödmjuk, kunnig och erfaren person. Dessutom är det lätt att läsa hans partitur, säger Kerstin och skrattar. Marie Antoinette blev en publiksuccé. Den gick för utsålda hus ett helt år, fem kvällar i veckan – något som är ovanligt när det gäller nyskriven musik. – Ny svensk musik behövs för att beröra människor och vidga musikens gränser. Det räcker självklart inte med fler svenska dirigenter för att ny musik ska fortsätta skrivas och utvecklas. Det behövs publikarbete, arbete med att få in unga människor i branschen, fler förebilder och mycket mer. Dirigentrollen behöver också utvecklas. Se bara på Martin Fröst som dirigerar genom att steppa samtidigt som han spelar, det flyttar fram gränserna för vad man kan göra, säger Kerstin. Kerstin önskar att fler tonsättare jobbade med musikdramatiska verk, och hon avslutar med en hälsning till Anders Hillborg, som är en av hennes favorittonsättare. – Anders Hillborg borde skriva musikdramatik. Han skriver jättebra, säger Kerstin. n
13
kerstin nerbe Ålder: 73 Bor: I Stockholm. Karriär: Klassiskt skolad pianist och dirigent. En av grundarna till Folkoperan i Stockholm. Var chefsdirigent och musikalisk ledare på Folkoperan 1976–2008. Kerstin har även varit gästdirigent i Tyskland, Storbritannien, Australien, Hongkong och USA. Hon har tonsatt tre verk: de två barnoperorna Det finns ingen krokodil under sängen, har jag sagt och Mumien vaknar, samt det musikdramatiska verket Stjärndamm. Aktuell: Aktiv i KUPP! – Kvinnor upp på pulten – ett nätverk som jobbar för att stötta och synliggöra svenska kvinnliga dirigenter. ANTAL VERK HOS STIM: 15 FÖRSTA REGISTRERADE VERK: Arrangemang av Georges Bizets Carmen. Kerstins musikfamilj Kerstin Nerbes pappa, Lennart Nerbe, var också dirigent och är hennes förebild. De fyra sönerna ägnar sig även de åt musik och kreativa yrken. Jonas Nerbe är skådespelare och sångare. Hans uppsättning av William – musikalen om William Shakespeare i New York fick tidigare i höst pris för bästa artisteri på Amerikas största teaterfestival New York Fringe International Festival. Tobias Samuelsson är jazz percussionist, Jakob Samuel är låtskrivare och hårdrocksångare i The Poodles, och Linus Fellbom är teaterregissör och ljusdesigner. Kerstins barnbarn är också aktiva inom musik och teater.