Sorgarbete
När Sara Gallis hund dog sökte hon efter böcker som kunde hjälpa hennes femåriga dotter att förstå. Men hon fann ingenting. Det blev upprinnelsen till boken Får hundar korvar i himlen?
Viktigt att våga prata om döden med barn
A
lva var fem år när hunden Musse, som var gammal och sjuk, skulle avlivas. Som vuxen kan man – trots att sorgen är stor – förstå när det är dags att ta beslutet och låta djuret somna in. Men som barn är det värre. – För barn är djuret en fullvärdig familjemedlem, ännu mer än för oss vuxna. Dessutom är ju avlivning en väldigt speciell sak. Hon hade fullt av frågor: Vad ska hända, hur ska det gå till? berättar Sara Galli. Hon letade efter något att läsa tillsammans med Alva. När hon inte hittade något började hon istället skriva ner dotterns funderingar. Fem år senare var boken Får hundar korvar i himlen? färdig. Bokens Alva blir arg över tanken på att ”storebror” Musse ska dö. Han är ju hennes förtrogna. Hur blir det med alla hemlisarna som hon viskat i hans öra, brinner de också upp när Musse kremeras? Och ska hon någonsin mer bli glad?
genom sitt arbete med boken funderat mycket över många svåra frågor. Faktum är att hon nu gått vidare till att skriva C-uppsats om hur veterinärkliniker kan bemöta barn med sorg. – Jag tycker att det är viktigt att förbereda barn och göra dem delaktiga. Det sättet vi lär dem att hantera förluster som små, tar de också med sig senare i livet, säger hon. – Vi måste också tänka på att om föräldrarna inte verkar lika ledsna som barnet, kan barnet tänka: ”Vad
Sara Galli har
18
händer om jag dör, betyder det ingenting om jag försvinner?” Därför är det viktigt att låta barnet ha sin sorgeprocess. Av samma anledning tycker Sara Galli att det är vettigt att vänta en aning innan man skaffar ett nytt djur. På så sätt visar man att djur, och människor, inte är utbytbara. – I USA finns till och med pet counsellors, rådgivare som jobbar med att stötta barn och familjer när husdjur går bort. Där låter de barnen rita och beskriva sitt djur, och uppmuntrar dem gärna att till exempel spara en tofs av djurets päls. I boken om Alva och Musse finns inga omskrivningar, Sara Galli väjer inte för svåra ord. Förr pratade man inte med barn om döden, säger hon: – Det går ju inte, ska vi då bara låtsas att människor och djur som försvunnit från oss aldrig funnits? Jag hoppas att boken kan vara till hjälp för vuxna att prata om död och sorg med sina barn, oavsett om man har husdjur eller ej. Sara Galli har fått mycket fin respons hos veterinärklinikerna. En klinik köpte in böcker för att skänka till alla som avlivar ett djur. Andra har vittnat om att djursjukvårdare ofta får frågor om hur man ska göra med barnen. – Jag har inte facit, jag vet inte om barn ska vara med när djuret avlivas. Men de måste få vara delaktiga.
Text mia Malmstedt Foto Thinkstock Photos & IDUS FÖRLAG www.svenskadjurambulansen.se
I USA finns till och med pet counsellors, rådgivare som jobbar med att stötta barn och familjer när husdjur går bort.