Marie känner sig vilsen. Hennes familj är den sista länken hon har till livet, och denna sköra tråd spänns ännu hårdare dagen då hon träffar ”kosovoalbanerna”, flyktingarna som ingen bryr sig det minsta om och som helt utelämnade åt sig själva irrar omkring i stadens utkanter. På bekostnad av omsorgen om sin familj beslutar sig Marie för att ge dem all hjälp hon kan. Ja, ge dem allt hon har: mat, kläder, tid, pengar, ingenting lämnar hon kvar åt sig själv. En oavvislig kraft driver henne att ta allt större risker, till och med att sätta sitt eget liv på spel.
Den första romanen på svenska av fransmannen Olivier Adam påminner oss om att våldet som drabbar de allra svagaste är något som angår oss alla. Berättelsen tecknar ett oförglömligt porträtt av en kvinna som övermannas av kraften i sina egna känslor inför en annan människas hopplösa situation.
