Hot 4: Giftiga ämnen och skräp

Hot 4

Giftiga ämnen och skräp

ÖSTERSJÖN I SIFFROR

Största delen av skräpet och de skadliga ämnen som finns i havet kommer från land, där de produceras och används. Giftiga ämnen når havet via vattendrag, avloppsvatten, luften, industrin, hemmen, jordbruket och trafiken. En stor del av skadliga ämnen bryts sakta ner, medan andra kan ackumuleras i näringskedjan. Effekten av olika ämnen kan försvagas, förstärkas eller bli mer giftig då ämnena reagerar med varandra i miljön.

Skräpet på Östersjöns stränder kommer främst från aktiviteter kopplade till mat, dryck, tobak och snus. Marint skräp kan försämra rekreationsmöjligheter, vara skadligt för hälsan och störa transport och fiske. Dessutom kan skräpet förorsaka direkt och indirekt skada för marina organismer. Djur kan fastna i kvarlämnade fiskeredskap och annat större skräp, och det kan också samlas i organismernas matsmältningskanal.

Tusentals miljöskadliga ämnen har identifierats i Östersjön. Man vet att vissa av dessa ämnen är hormonstörare, vilket betyder att de kan påverka reproduktionen och förändra beteendet hos vattenorganismer. Koncentrationen av flamskyddsmedel och kvicksilver är mycket hög i vattenorganismer. Kvicksilver kommer från fossila bränslen via avgaser och nederbörd i havet. Flamskyddsmedel som bland annat används i textilier och möbler hamnar i havet via luften.

Ettåriga snabbt växande trådalger hittar man ofta på områden som är utsatta för isens påverkan på vintern, här överlever inte fleråriga alger eftersom isen skrapar bort dem.

Tröskelvärdena för gruppen bromerade flamskyddsmedel (PBDE-föreningar) överskrids i alla finska havsområden. Dessa ämnen tillsätts i plast, textil, elektronik och möbelstoppning för att förhindra hastigt brandförlopp. Under de senaste årtiondena har man även upptäckt att läkemedel når vattnet via reningsverk och orsakar miljöföroreningar.

Situationen har delvis förbättrats och koncentrationen av vissa kemikalier har minskat i Östersjön. Samtidigt upptäcks nya kemiska ämnen som ersätter de förbjudna i Östersjön, och deras effekter på miljön är tills vidare oklara. Överlag är statusen god i fråga om mängden skadliga ämnen i fiskar avsedda som livsmedel. Bland annat har mängden gifter i strömming minskat så pass mycket att man nu utan restriktioner kan äta orensad strömming mindre än 17 cm enligt Livsmedelsverket.

Skräp på stränder och i havet

70 % 90 %

av allt skräp i Östersjön är plast.

av skräpet på Finlands stränder består av plast- och skumgummiprodukter. För att en strand ska uppnå god ekologiskt status ska där finnas färre än 20 skräpartiklar (storlek > 2,5 cm) på en 100 meter lång sträcka.

På 14 finska stränder där skräpmonitorering genomförts finns i snitt 240 skräpbitar per 1 000 m2 .

Skräp som är mindre än 5 mm kallas mikroskräp. Giftiga ämnen så som PCB:er (industrikemikalier) och dioxiner (kemikalier) kan lätt binda till ytan av mikroplast. Djur kan äta upp mikroplasterna och den vägen få i sig kemikalier de annars inte skulle ha fått i sig. Det finns cirka 16 bitar mikroplast per kubikmeter i Finska vikens kustområden.

Cirka 70 % av skräpen i vattenpelaren (allt mellan ytan och bottnen) sjunker till bottnen. Då skräpet inte är synligt, är problematiken inte heller lika synlig för oss människor. Via kroppsvårdsprodukter hamnar mellan 13–39 ton mikroplast i Östersjön varje år. Plast i hygienprodukter går bland annat under namnen Acrylate/Styrene copolymer, Nylon, Polyethylene (PE), Polymethylmethacrylat (PMMA), Sodium polyacrylate, Polymethylsilsesquioxane.

5 348–10 528 ton/år

Slitage av däck i vägtrafiken orsakar den största mängden utsläpp av mikroplaster i havet. Konstgräsplaner uppskattas orsaka näst mest utsläpp av mikroplaster.

Kemikalieavfall i havet

I Finland släpper båtar ut cirka 17 ton koppar/år, vilket är avsevärt mycket mer än utsläppen som orsakas till exempel av massa- och pappersindustrin (7 t/år) och metallindustrin (2 t/år). Utsläppen orsakas av båtarnas bottenfärg.

Ungefär 16–20 ton nickel och 100–200 kg kadmium når Kvarken via Kyro älv årligen till följd av torrläggning av sura sulfatjordar för att använda dem som odlingsmark. Industrin i hela Finland släpper ut 3 ton nickel och 112 kg kadmium i havet årligen. Båtbottenfärger innehåller gifter och 10–50 % plastpolymerer. Dessa avges i miljön då båten används och tvättas. Säkerhets- och kemikalieverket Tukes rekommenderar alternativa metoder för att hålla båtbottnen ren, såsom mekanisk rengöring.

I de finska vattnen finns ungefär 150 vrak med betydande mängder olja. Vid läckage kan de försämra havsmiljöns tillstånd.

Medeltalet av det smärtstillande läkemedlet diklofenak (finns i Voltaren) är 23 ng/l i Finlands avrinningsområde till Östersjön, medan det i Tyskland beräknas vara 170 ng/l. Gränsvärdet föreslås ligga på 50ng/l. Endast 12 % av diklofenak kan avlägsnas i vattenreningsverken, resten rinner ut i Östersjön. PFOS-halten (perfluorerande ämnen) i fisk överskrider ställvis ännu miljökvalitetsnormen, vilken är 9,1 µg/kg färskvikt. Numera är PFOS förbjudet i Europa inom de flesta användningsområden, men hittas ändå i många organismer i Östersjön, till exempel i utter, strömming, sillgrissla, mussla och säl.

Vissa läkemedel, droger och kosmetiska komponenter började följas upp först på 2010-talet i Östersjön, medan man redan länge följt med utsläpp av tungmetaller.

HJÄLP ÖSTERSJÖN!

6 Övergå till mekanisk båtbottentvätt i stället för att använda giftig båtbottenfärg.

6 Bygg en havstulpanvarnare för att veta när du ska lyfta upp båten då havstulpanen fäster sig (några dagar under juli–augusti). På detta sätt hålls båtens botten i bättre skick och kräver inte lika mycket underhåll.

6 Använd talltvål, Svanenmärkta rengöringsprodukter och ekocertifierad kosmetika. Rester av kosmetika hamnar alltid till en viss mängd i vattendrag via reningsverk, så det är viktigt att välja produkter som orsakar minsta möjliga mängd skada.

6 Diska eller tvätta inte i havet.

Disk- och tvättvatten ska filtreras genom marken.

6 Undvik sköljmedel, de innehåller ämnen som är skadliga för vattenorganismerna. 6 Återlämna överblivna mediciner till apoteket. Läkemedel anrikas i filtrerande samt bottenlevande organismer och påverkar deras förökning och beteende. 6 Utbilda dig som frivillig i oljebekämpningsgrupperna. Mera information fås exempelvis via Räddningsbranschens Centralorganisation,

WWF, Finlands Sjöräddningssällskap och Finlands Röda Kors.

6 Målarfärger, lim, aerosoler och lösningsmedel är farliga ämnen som inte får läggas i blandavfall och absolut inte rinna ut i vattendrag.

Farliga ämnen tas emot på kommunens sopstation.

6 Ta hem och sortera skräp från utflykten. Ur allmänna sopkorgar riskerar skräp att spridas i naturen av djur.

6 Lämna inte kvar föremål vid stranden på hösten, isen kan transportera ut dem till havs.

6 Organisera ett Snyggbeach-talko.

Projektet är Håll skärgården ren-föreningens städtalkoprogram, läs mer på siistibiitsi.fi.

Finlands miljöcentral/Ilkka Lastumäki Foto:

Undvik produkter med perfluorerade ämnen

• Produkter med non-stick yta (Teflon). • Impregnerade allväderskläder. • Snabbmatsförpackningar. • Kosmetika. Orden polytef, perfluoro och polyfluoro anger att produkten innehåller perfluorerade ämen.

Perfluorerade ämnen är vatten-, smuts-, och fettavvisande ämnen.