Från SAS till sjukhemmen, en annorlunda resa

Från SAS till sjukhemmen

– vi följer med på en annorlunda resa

Alla hjältar bär inte mantel, idag bär de skyddsutrustning och kämpar i det tysta. Vi har träffat en av dem. Silje Söderberg fick under våren se sitt efterlängtade nya jobb på SAS försvinna i samband med Coronapandemin. Den klassiska blåa dräkten byttes ut mot skyddskläder, flygplansgången ersattes med sjukhemskorridoren och resorna i luften blev istället en emotionell färd som i skrivande stund inte är över.

AV: Lina Bielsten FOTO: Privata

Magasinet mötte Silje Söderberg redan för ett par år sedan, då arbetade hon som Guest Relation Manager på Mornington Hotel, nästan ett stenkast från Östermalmshallen. Jobbet passade Silje som handen i handsken, hon älskar att jobba med och för människor. – Jag tycker om att vara en del av en helhet och skapa riktigt nöjda gäster som återkommer och få höra deras historier. Det finns så många intressanta personer som man kan lära sig mycket klokt av. Jag tycker dessutom att det är spännande att få en missnöjd person att bli nöjd, vilket oftast sker genom att bara lyssna på personen. Man får lära sig mycket om beteendepsykologi och hur lika och olika vi är som personer.

När vi sågs senast jobbade du på ”grannhotellet” Mornington på Östermalm. Vad fick dig att söka till flygbranschen?

– Under en omstrukturering av hotellet fick jag som Guest Relation Manager, tillsammans med mina fantastiska Floor Managers, sätta en ny struktur och efter en period med hårt och medvetet arbete, internutbildningar och utbildning av nyanställda kunde vi fokusera mer på att skapa en unik och väldigt personlig miljö för våra gäster. Vi levererade service i världsklass och fick otroligt fin feedback från våra underbara gäster. Jag fick använda min erfarenhet från att ta fram processer och rutiner, jag fick utvecklas som ledare och lärde mig massor under tiden. – Efter ett par år ville jag ha en förändring och en utmaning där min personlighet och brinnande passion kom till sin rätt. Jag råkade av en tillfällighet se att SAS sökte flygvärdinnor/flygvärdar (kabinpersonal), så jag sökte och efter uttagningsperioden blev jag antagen till utbildningen i september 2019. Det blev en början på en fantastisk tid där jag plötsligen satt i hangaren på Arlanda och utbildades i säkerhet, första hjälpen, flygplanstyper, nödutrustning, livräddning m.m. Det var flertalet tester under utbildningen (även simtest), och till min stora glädje fick jag min ”vinge” efter slutförd kurs och godkända tester.

Vad hade du för förväntningar innan du började jobba på SAS?

– När jag sökte till SAS förstod jag inte alls vilket fokus det är på säkerhet, utbildningen drillade oss deltagare till att alltid sätta säkerhet i första rummet. Vi är ansvariga för såväl passagerares som kollegornas säkerhet och hälsa under hela flygningen. Det är ett otroligt rigoröst arbete som utförs innan varje flygning. All säkerhetsutrustning ska checkas och säkras; brandsläckare, syrgas, flytvästar, läkarväska, brandyxa, syrgasmasker, ficklampor med mera. Vi tränades i Första Hjälpen och kommandon som ska användas vid olika tillbud eller olyckor. Vid evakuering har vi 90 sekunder på oss att tömma flygplanet på passagerare. Vi är även ansvariga för piloternas säkerhet och ska skydda dem om planet kapas. Jag är så imponerad över det fokus och resurser SAS använder för att skapa trygga och säkra flygningar – det är säkerhet i världsklass, alltid säkerheten först!

Namn: Silje Söderberg Bakgrund: 25 år på läkemedelsbolaget AstraZeneca och därefter som Guest Relation Manager på Mornington Hotel på Östermalm. Yrke: anställd på SAS fram till Covid-19 bröt ut i Sverige Aktuell med: Vardagshjälte.

– Jag hade förväntningar på att möta en mängd trevliga kollegor, vi byter alltid kollegor mellan de olika flygningarna vilket gör att det blir en dynamisk arbetsmiljö. Att kollegorna skulle vara så inkluderande och underbara som de är förvånade mig, de är vana att jobba med och för människor vilket känns direkt i deras värme och utstrålning. Jag har nog aldrig känt mig så välkommen och uppskattat tidigare som jag gjorde med mina kollegor på SAS. Alla hälsar på varandra och vi lär känna varandra snabbt, de flesta är öppna och vi blir fort varandras trygghet och stöd. Vi måste lite på våra kollegor då vi ska klara en eventuell evakuering eller annat oförutsett vilket skapar en väldigt speciell känsla. Vi är verkligen ett team alla vi som jobbar på SAS.

Hur var det första perioden du hann jobba innan Covid-19 slog till?

– Det har varit underbart att få jobba som flygvärdinna. Att få ta del av passagerarnas resfeber för att de ska på semester, som reser för att möta en efterlängtad person eller sin familj, affärsresenärerna som gör klart det sista i presentationen inför affärsmötet, att trösta och informera en flygrädd passagerare, att hjälpa en passagerare som svimmat, att höra alla berättelser och se alla nöjda passagerare. Det är kanske någons första resa och en annans sista resa. Stämningen som blir i ett plan är svårt att beskriva, det ligger förhoppning, stress, glädje, sorg och skratt i luften. Ja, allt man kan tänka sig att livet kan innehålla, i ett och samma plan som ligger högt över marken och tar sig fram genom moln, regn, åska och sol. Det är så mäktigt och en helt fantastisk upplevelse. – Att få sitta med piloterna och se och höra ”Take Off” samtidigt som de kommunicerar med flygtornet, att få se aktivt vulkanutbrott, solnedgång eller uppgång, molnfri himmel från panoramautsikten i cockpit, vara med om landning och känna planets kraft när piloterna siktar in sig mot landningsbanan samtidigt som nedräkning inför landningen hörs i hörlurarna – obeskrivligt maffigt.

Du hann inte jobba särskilt länge innan Covid-19 slog till, hur reagerade du då?

– Jag har varit med om några pandemier innan Corona slog till oss rakt i ansiktet, jag minns när HIV drabbade många och när svininfluensan fick fäste i Sverige. Corona har med alla mått mätt överträffat allt jag varit med om, viruset har tagit både människors liv och förstört ekonomin för så många som tidigare hade ett arbete men som idag är arbetssökande. Flera speciellt mindre företag har gått i konkurs och hotell-, restaurang- och nöjesbranschen har tagit stryk. Att Corona skulle skapa denna enorma oreda gjort, och fortsätter göra, hade jag inte i min vildaste fantasi kunna föreställa mig. I början tänkte jag att det snart skulle gå över men förstod allvaret när SAS informerade om de stora begränsningarna som drabbat flygbolaget. Det kändes surrealistisk, som i en dålig film. Det är svårt att förstå vidden av detta vidriga virus, konsekvenserna får vi leva med i många år, speciellt de ekonomiska konsekvenserna för alla företag som gått konkurs och alla som blivit arbetssökande. Det kommer ta tid innan våra forskare har fått fram korrekta detaljer om Corona. Idag görs enormt mycket forskning kring Corona med det kommer ta tid innan riktigt förlitliga stora forskningsförsök får sina svar, det är stor osäkerhet kring vitala delar av viruset och dess påverkan och konsekvenser.

Hur kändes det för dig personligen?

– I början var jag ledsen, arg och nog väldigt chockad över situationen. Att plötsligen stå utan jobb var en olustig känsla. Jag saknar alla härliga SAS-kollegor och att få flyga med alla våra underbara passagerare. I början följde jag varje nyhetssändning med förhoppning att få mer kunskap och för att försöka förstå vad som händer, men har nu begränsat sökande på svar och avvaktar tills fakta framtagits och inte ta till mig en massa lösa rykten. Det jobbiga var att känna sig frisk och pigg men inte få arbeta, att veta att min ekonomi kommer utmanas, jag är ensam och väldigt beroende av min inkomstkälla.

”Det finns så många vardagshjältar inom vården, de jobbar i det tysta och räddar liv varje dag.”

Det öppnade sig dock en möjlighet för SAS kabinpersonal, berätta hur det gick till?

– Sjukhus och vårdpersonalen skrek efter hjälp för att klara beläggningen på de olika sjukhusen och vårdinstanserna. Vi kunde läsa och se på TV om alla som slet inom sjukvården för att kunna ta hand om den orimliga mängden med Coronasmittade patienter. Skyddskläder rådde det brist på och det kändes som det var väldigt kaotisk inom hela sjukvården. Ganska snart efter beskedet om inställd flygtrafik fick SASanställda information kring samarbetet och utbildningsmöjligheten inom vården som SAS, Wallenbergstiftelsen och Sophiahemmet tagit fram. SAS-anställda har redan utbildats i bland annat första hjälpen, kontrolltagning och har utbildning i att ge syrgas till passagerare eller kollega under flygning om det behovet uppstår. – Vi kunde söka om att få plats på intensivutbildningen som skulle förbereda deltagarna på de vitala delarna inom vården; basala hygienrutiner, smittspridning, Covid-19, Triage och skyddsutrustning, personlig omvårdnad, vård vid livets slut, bemötande och kommunikation, tystnadsplikt och sekretess m.m. Jag tyckte detta var ett fantastiskt initiativ, jag ansökte direkt och fick till min stora glädje gå utbildningen. Jag gick samtidigt som prinsessan Sofia som hjälpte till på Sophiahemmet.

Efter kursen blev Silje och hennes omskolade kolleger placerade på olika sjukhus, hemtjänst och ålderdomshem. Silje hamnade på Karolinska Sjukhuset i Huddinge på en avdelning för äldre multisjuka som blivit smittade av Corona.

– Att få hjälpa till och bidra var så viktigt för mig, jag känner en enorm energi och styrka när jag får vara med och bekämpa viruset. Att kunna hjälpa våra undersköterskor, sjuksystrar och läkare så de kan fokusera på att jobba med det de är proffs på och utbildade för. Det svåra i beslutet var att behöva bestämma sig för att avstå från att umgås med mina två döttrar när jag började jobba med Coronasmittade patienter, jag vill absolut inte dra med viruset till dem och deras pojkvänner.

Vad tyckte ni om att snabbutbilda er till vårdbiträden på Sophiahemmet?

– Alla vi som gick utbildningen på Sophiahemmet har blivit påhejade av SAS-kollegor, det var ett fantastisk fint beslut och mycket uppskattat initiativ att ge oss möjligheten att bidra i kampen mot Corona. Vi som utbildats på Sophiahemmet kallas för ”löpare” och inte assistenter, då vi har utbildning för att ta kontroller på de Coronasmittade som kallas ”NEWS” = Temperatur, Saturation, Andnings frekvens, Puls och Blodtryck. Vi tar även kontroller på blodsocker. Vi har utbildats i omvårdnad och smittspridning vilket gör att vi går in i patienters rum och gör personlig omvårdnad, bäddar säng, matar och hjälper till med stöd och samtal om patienter vill och behöver det. Vi vakar om patienter som ligger i livets slutskede och kan vara en hand att hålla i när familjen inte får komma och stödja den sjuke. Jag försöker stödja mina kollegor på avdelningen med så mycket som möjligt då de har slitit så orimligt länge och jobbat oerhört mycket. Det finns så många vardagshjältar inom vården, de jobbar i det tysta och räddar liv varje dag.

Silje Söderberg har arbetat på Karolinska i Huddinge sedan utbildningen på Sophiahemmet och anställningen sträcker sig till sista augusti. Förhoppningen är givetvis att mängden smittade sjunker, men om det skulle bli en ny våg kommer hennes timanställning eventuellt förlängas.

”Jag har suttit och hållit i handen och varit den sista personen någon ser i livet innan de tagit sitt sista andetag – det gör ont att familj eller vänner inte får komma och ta sista farväl och vara där för de som lämnar oss.”

Det är lite annat än att ta hand om hotellgäster och flyga passagerare över Atlanten! Hur har det känts rent emotionellt?

– Första dagen på Karolinska var väldigt omvälvande, det var fullt med smittade och personalen småsprang mellan rummen. Det ringde hela tiden från patientrummen och situationen var stressad. Svarta sopsäckar som används för avlidna låg förberedda då många avled och behövde transporteras bort snabbt så att nya patienter kunde få plats. Sjuksystrar och läkare tog mängder av prover på patienterna och det var bråttom att springa till ”kem lab” med blodgasprover. Det var ont om skyddskläder. Alla plastkläder måste bytas varje gång man går in i ett nytt rum, så åtgången av plastskyddskläder var enorm. Innan man gick in i ett rum försökte man ta reda på om det var andra kontroller, prover eller övrigt som skulle göras hos patienten – allt för att spara på mängden skyddskläder. Personalen var blöta av svett efter att varit inplastad på patientrummen och flera i personalen hann inte ens äta lunch eller middag. Det var jobbigt att se hur dåligt patienterna mådde och hur personalen slet för att försöka hjälpa så gott de bara kunde. Många i personalen jobbade dubbla skift då det ofta fattades personal.

Har det fört med sig något positivt, som du inte hade förväntat dig när du klev in i sjukvården?

– Det har betytt mycket för mig att kunna ställa upp under denna kris vi befunnit och befinner oss i. Att kunna se att arbetet man gör är betydelsefullt för patienterna som inte har några anhöriga eller vänner som får komma och peppa och underlätta för dom. Vi kan vara ett stöd för personalen och patienterna ger energi. Det har blivit otaliga nätter på Karolinska tillsammans med våra fantastiska undersköterskor, sjuksystrar och läkare som verkligen gör allt de kan för att bekämpa Corona och hjälpa patienterna. I maj jobbade jag 23 nätter av 31. Personalen är så dedikerade och sliter så hårt. Jag har fått förmånen att möta så många patienter som satt spår i mig, mängder av livsöden och alla som kämpar för att överleva, det är så rörande att se. Tyvärr har jag även sett flera som inte klarat överleva Corona, jag har suttit och hållit i handen och varit den sista personen någon ser i livet innan de tagit sitt sista andetag – det gör ont att familj eller vänner inte får komma och ta sista farväl och vara där för de som lämnar oss.

På vilket sätt har det förändrat dina tankar om livet och om vad som betyder något?

– Allt jag har varit med om senaste året är helt otroligt; att våga bli flygvärdinna, att bli ”löpare”, att se människor dö, att se hur vårdpersonalen sliter och kämpar. Jag har funderat och filosoferat en hel del senaste året, för att känna lugn och ro i kroppen tänker jag att människan behöver tillfredsställa vissa primära behov som kärlek, trygghet och försörjning. Vi behöver människor i vår närhet som man kan lita på och som man kan stödja och få stöd av, att betyda något för någon.

Finns det någon särskild händelse eller person som berört dig extra mycket?

– Det är så många som berört mig under tiden på sjukhuset, både personal och patienter. En patient som har satt märkbara spår är en kvinna jag höll i handen när hon gick bort, jag var den sista personen hon såg. Det gjorde ont att hon inte fick ha sina barn hos sig. Jag skrev en dikt efter att jag kom hem från jobbet den natten, var så många tankar som snurrade i mitt huvud, tankar om livet.

Hur tror du det blir att återvända till SAS så småningom?

– Det vore fantastisk om SAS fick återgå till sin normaltrafik inom kort, men tyvärr tror jag det tar tid. I våras avskedade SAS halva styrkan på Stockholm Arlanda, det jag måste motvilligt inse är att det är ett tecken på att prognosen för en full trafikbeläggning ligger långt bort. Jag tänker att många affärsresenärer kommer återgå till resande så fort de får möjligheten, det är en livsstil att resa i sitt jobb, medan vissa turister och pendlare avvaktar tills läget är säkrare kring Corona. SAS har en ny och fräsch flygplanspark med Boeing och Airbus, som är utrustade med Hepa-filter (High Efficiency Particulate Air) som fångar virus och bakterier, luftflödet trycker ned dessa mot golvet omedelbart, det gör det svårt för små droppar att spridas. Luften ombord byts ut med 2–3 minuters mellanrum. Själv ser jag inte flygande som någon smittkälla med de restriktioner som finns på planen, munskydd, luftrening samt distans mellan passagerare. Jag hoppas fler håller med mig och vågar flyga snart igen.

När vi avrundar samtalet så berättar Silje att hon har ställt in sig på att det kan bli ännu en process för hennes del att leta efter ett nytt jobb, där hon finner trygghet och säkerhet. – Jag vet det är en kamp om att få jobben som annonseras med samtidigt vet jag att det löser sig om jag jobbar medvetet och inte ger mig. Min bild av framtiden är ljus, vi ska bara ta oss genom den mörka tunneln innan vi ser ljuset igen. Vad jag längtar tills vi, Sverige, och resten av världen kommer upp på fötterna igen!